Finansiering av vissa väginvesteringar i Stockholms län m.m.
Betänkande 1993/94:TU24
Trafikutskottets betänkande
1993/94:TU24
Finansiering av vissa väginvesteringar i Stockholms län m.m.
Innehåll
1993/94
TU24
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om högst 11,5 miljarder kronor i statliga lånegarantier för fortsättningen av förberedelsearbetet med utbyggnaden av vissa vägprojekt i Stockholms län enligt den s.k. Dennisöverenskommelsen. Lånegarantierna omfattar de väginvesteringar som har byggstart före juli 1995 och gäller därmed inte utbyggnaden av Öster- och Västerleden. Riksdagen kommer senare att få ta ställning till frågan om ytterligare lånegarantier. Utskottet ställer sig också bakom regeringens bedömning att de nya vägprojekten bör finansieras med vägtullar. Avgiftssystemet förutsätts utformas så att miljöaspekterna beaktas. Utskottet delar regeringens uppfattning att ett särskilt skydd erfordras för de samlade kulturmiljöerna och naturvärdena i Ulriksdal--Haga--Brunnsviken--Djurgården-området. Utskottet tillstyrker vidare att Vägverket temporärt får belasta anslaget Byggande av vägar med 80 miljoner kronor för att förbereda utbyggnaden av vägsystemet i Göteborgsområdet.
Till betänkandet har fogats en reservation av nyd-ledamoten som yrkar avslag på propositionen med hänvisning främst till att vägtullar inte kan godtas som finansieringsform. V-suppleanten vill också att riksdagen avslår propositionen. Hans invändningar gäller såväl den planeringsprocess som föregått överenskommelserna som trafiklösningarnas inriktning.
Propositionen
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1993/94:T30 av Lotta Edholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge utredaren ett vidgat uppdrag och också pröva valet av avgiftssystem med hänsyn till miljön.
1993/94:T31 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av statliga lånegarantier till Norra länken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att berörda myndigheter får i uppdrag att med utgångspunkt i parkområdenas bevarande och värden gå igenom trafiktekniska lösningar för Haga--Brunnsviken-området för att åstadkomma en långsiktigt hållbar helhetslösning av områdets trafik- och miljöproblem.
1993/94:T32 av Rune Thorén (c) och Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningen för riksdagens bemyndigande till regeringen beträffande vägobjekt inom den s.k. Göteborgsöverenskommelsen.
1993/94:T33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:86 med motivering att det saknas en samlad miljökonsekvensbeskrivning av de framtida transportsektorerna i Stockholms- resp. Göteborgsregionerna, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att påskynda och utveckla investeringarna i kollektivtrafiken i berörda regioner.
1993/94:T34 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av de ordinarie väganslagen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effekterna på sysselsättningen, miljön och trafiksäkerheten vid ett genomförande av Dennispaketets samtliga delförslag i ett sammanhang.
1993/94:T35 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:86, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att biltullar inte får användas för finansiering av Stockholms och Göteborgs aktuella infrastrukturbyggnationer, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny lösning av trafikproblemen i Stockholm och Stockholms län, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla utredningar om biltullsystem omedelbart skall läggas ned.
Motioner avgivna under den allmänna motionstiden i januari 1994
1993/94:T213 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Dennisuppgörelsen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av resurser till trafikinvesteringar i Stockholmsområdet som bättre svarar mot regionens trafikarbete.
1993/94:A453 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för att förbättra Storstockholms väg- och kollektivtrafik, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en brådskande upprustning och ombyggnad av Slussen.
1993/94:A455 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av Storstockholmsöverenskommelsen vad gäller anslag till trafikinvesteringar i Stockholmsregionen och nödvändiga förändringar i lagstiftningen, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Stockholmsregionens andel av ordinarie anslag till väg- och kollektivtrafikinvesteringar inte får minska, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av fortsatt utbyggnad av spårbunden trafik i Stockholms län, även efter det att nu påbörjade och beslutade projekt är färdiga.
Yttrande från skatteutskottet
Trafikutskottet har inhämtat yttrande från skatteutskottet över de delar av propositionen och motionerna som berör skatteutskottets beredningsområde. Yttrandet (1993/94:SkU4y) har bifogats betänkandet.
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag i proposition 1993/94:86 Finansiering av vissa väginvesteringar i Stockholms län m.m. Vidare behandlas motioner som väckts med anledning av propositionen samt motioner från den allmänna motionstiden i januari 1994.
Utskottet har mottagit en rad synpunkter i form av uppvaktningar och skrivelser från olika myndigheter, organisationer och enskilda personer.
Utskottet
1 Ärendet och dess beredning
1.1 Överenskommelsernas tillkomst
Regeringen tillkallade år 1990 tre förhandlare -- en för Stockholmsregionen, en för Göteborgsregionen och en för Malmöregionen -- med uppdrag att tillsammans med berörda parter träffa överenskommelser om trafiksystemen i de tre storstadsregionerna. Syftet var att i dessa regioner förbättra miljösituationen, öka tillgängligheten samt skapa bättreförutsättningar för utveckling. De preliminära överenskommelserna redovisades för riksdagen våren 1991 (prop. 1990/91:87). I sitt av riksdagen godkända betänkande bedömde trafikutskottet att ett fullföljande av uppgörelserna skulle leda till att en angelägen utveckling främjades så att trafiken kunde utvecklas och miljöproblemen bemästras (bet. 1990/91:TU24, rskr. 286). Utskottet ansåg också att överenskommelserna rimmade väl med de trafikpolitiska beslut som riksdagen tidigare antagit. Utskottet framhöll mot denna bakgrund att det var angeläget att uppgörelserna kunde genomföras. Enligt riksdagsbeslutet förutskickades, i enlighet med överenskommelserna, ett statligt bidrag på sammanlagt 5,5 miljarder kronor, varav 3,5 miljarder kronor till Stockholmsregionen, 1,3 miljarder kronor till Göteborgsregionen och 700 miljoner kronor till Malmöregionen. Ett villkor för att statsbidragen skulle utgå var att syftet med uppgörelserna kunde uppnås i sina huvuddrag. Efter riksdagsbeslutet har överenskommelserna vidareutvecklats. Slutgiltiga överenskommelser träffades i september 1992 för Stockholmsregionen och i juni 1993 för Göteborgsregionen. För Malmöregionen har en överenskommelse träffats med berörda parter i juni 1992.
1.2 Dennisöverenskommelsens innehåll
Den övenskommelse som träffades den 29 september om trafik och miljö för Stockholmregionen (Dennis II), fortsättningsvis benämnd Dennisöverenskommelsen, innebär trafikinvesteringar för nära 36 miljarder kronor fram till år 2005. Av investeringarna utgör kollektivtrafikåtgärder ca 15,8 miljarder kronor, utbyggnad av trafikleder ca 18,2 miljarder kronor samt övriga väganknutna investeringar ca 1,9 miljarder kronor.
Kollektivtrafikåtgärderna innehåller följande projekt:
Miljoner kronor ________________________________________________________________
Utbyggda järnvägsspår
Nya spår Stockholm C-Årsta 1 550 Dubbelspår Kallhäll-Kungsängen 1 248 Nynäsbanan 1 121
Upprustning, utbyggnad och förnyelse av tunnelbanan
Nya vagnar och reinvesteringar i bana 6 433 Utbyggnad Hjulsta-Barkaby 290
Övriga åtgärder
Utbyggnad och upprustning av Roslagsbanan 611 Utbyggnad av snabbspårväg, etapp I 2 057 Utbyggnad av snabbspårväg, etapp II och III 2 100 Miljövänliga bussar 340
Summa 15 750
För vägtrafiken ingår en utbyggnad av följande trafikleder:
Miljoner kronor ________________________________________________________________
Ringen
Södra Länken 4 020 Österleden 4 350 Norra Länken 2 150
Yttre tvärleden
Fors-Jordbro 450 Södertörnsleden 450 Västerleden 4 600 Bergslagsplan-Hjulsta-Häggvik 750 Norrortsleden 850 Söderhall-Rösa 550
Summa 18 170
I överenskommelsen ingår vidare följande övriga väganknutna investeringar:
Miljoner kronor ________________________________________________________________
Infartsparkering 230 Miljöåtgärder i Stockholms inner- och ytterstad 1 630
Summa 1 860
Enligt överenskommelsen skall finansieringen ske genom statliga investeringsanslag, investeringsmedel från Stockholms läns landsting samt genom avgifter på biltrafiken. Vägtullarna skall enligt överenskommelsen införas år 1996, då de första nya lederna på Ringen beräknas öppnas för trafik. Åtgärder i gatusystemet, bullerskydd, framkomlighetsförbättrande åtgärder i Stockholms innerstad och infartsparkeringar skall också enligt uppgörelsen helt eller delvis finansieras med medel från vägtullarna. Tullarna på vägtrafiken skall enligt överenskommelsen tas ut under den period som behövs för att uppnå en betryggande finansiering. Tullarna har därmed förutsatts behöva tas ut fram till år 2025. Därutöver tillkommer kostnaden för drift och underhåll som också skall finansieras genom tullar på vägtrafiken. Ett genomförande av de planerade projekten förutsätter enligt överenskommelsen att staten medverkar finansiellt genom att utställa en lånegaranti för upplåning av investeringsmedel för utbyggnaden av Ringen och Yttre tvärleden.
1.3 Reviderade beräkningar
Av propositionen framgår att Vägverket har reviderat de tidigare intäktsberäkningarna genom att beakta aktuella uppgifter om ekonomisk utveckling, befolkningstillväxt och sysselsättning. De nya intäktsberäkningarna visar att intäkterna kommer att bli lägre än vad som förutsatts i Dennisöverenskommelsen. Vägverkets prognos över trafiken för år 1997 visar exempelvis på ett trafikflöde om ca 98 % av det tidigare uppskattade flödet. Den årliga trafikökningstakten beräknas också dämpas i jämförelse med vad som tidigare har förutsatts. Vägverket bedömer att vägtullarna därmed förmår bära en investeringsvolym om totalt 25,5 miljarder kronor inkl. kostnaden för avgiftssystemet och de väganknutna investeringarna. I förutsättningarna för beräkningen ingår att drift och underhåll av trafiklederna betalas genom anslag på statsbudgeten, att realräntan är 4 %, att avgiftsstationerna tas i bruk den 1 januari 1997 och att vissa förskjutningar sker i tidsplanen för genomförandet. Vägverket har vidare tillsammans med företrädare för de regionala parterna reviderat standardkraven och kostnadsberäkningarna för de i överenskommelsen ingående vägtunnlarna. Nya beräkningar som parterna gjort visar att utbyggnaderna av trafiklederna kommer att kosta ca 22,4 miljarder kronor med bibehållna krav på tunnelarea och frihöjd, men med minskad standard på ramper, sprinklers m.m. Utöver kostnaderna för trafiklederna tillkommer ca 1,9 miljarder kronor för innerstadsåtgärder, infartsparkering m.m. som enligt överenskommelsen skall betalas av vägavgifter. Den totala utgiften som skall betalas med vägavgifter blir således enligt parterna 24,3 miljarder kronor. Detta är en utgiftsökning med 3 800 miljoner kronor jämfört med vad som tidigare har beräknats. De tillkommande utgifterna beror på standardhöjande åtgärder (1 740 miljoner kronor) och tidigare ofullständigt kalkylerade utgifter (2 060 miljoner kronor). Härutöver har kostnaderna för drift och underhåll av de nya trafiklederna samt för avgiftssystemet räknats upp.
1.4 Redovisning enligt naturresurslagen
På regeringens uppdrag har Länsstyrelsen i Stockholms län tillsammans med berörda kommuner lämnat en redovisning för projektet enligt 6 kap. 2 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL). Redovisningen, som remitterats till ett antal myndigheter, omfattar bl.a. miljökonsekvenserna av Dennisöverenskommelsen, bebyggelseutvecklingen, den fortsatta planerings- och beslutsprocessen, effekter för kollektivtrafiken samt frågor om avgiftssystemets utformning.
2 Dennisöverenskommelsen m.m.
2.1 Propositionens huvuddrag
Propositionen innehåller förslag om statliga lånegarantier om totalt högst 11,5 miljarder kronor. Garantierna gäller för fortsättningen av förberedelsearbetet med och utbyggnaden av vissa vägprojekt i Stockholms län som har byggstart före juli 1995. Enligt regeringen bör garantierna få justeras med hänsyn till ökade räntekostnader för upptagna lån samt för prisökningar i samhället. Vidare läggs fram förslag om att låta Vägverket ta i anspråk de lån som omfattas av Riksgäldskontorets bemyndigande att teckna statlig borgen. Enligt propositionen kommer regeringen att förelägga riksdagen förslag till lagstiftning om vägtullar under våren 1995. Riksdagen kommer vidare att få möjlighet att ta ställning till ytterligare lånegarantier. Vägtullarna skall finansiera kostnaderna för väginvesteringarna och vägtullssystemet, informationsverksamheten, drift och underhåll av de nya vägarna samt sådana investeringar som bidrar till att miljöåtgärder i Stockholms innerstad och övriga väganknutna investeringar kan genomföras. Regeringen anger att man avser att tillsätta en utredare vars uppdrag skall vara att med utgångspunkt i finansieringsbehovet värdera och komplettera framtaget underlag och redovisa förslag till lagstiftning och tekniskt system för vägtullarna. I propositionen förordas vidare att riksdagen godkänner vad som förordats om begränsad regressrätt för utbetalningen av medel för utbyggnaden av kollektivtrafikens infrastruktur i Stockholms län. För Göteborgsområdet föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att Vägverket tillfälligt får belasta anslaget Byggande av vägar med 80 miljoner kronor. Därmed blir det möjligt att påbörja vägsystemets utbyggnad i Göteborg i enlighet med den slutliga uppgörelse som träffats om trafik och miljö i Göteborgsregionen.
2.2 Motionsförslag
Tre motioner har väckts som avvisar regeringens riktlinjer för finansieringen av vissa väginvesteringar i Stockholms län m.m. och som yrkar avslag på propositionen. Invändningarna gäller såväl den planeringsprocess som föregått överenskommelserna, den valda finansieringslösningen som de trafiklösningar som ingår i överenskommelserna.
I motion T35 (nyd) föreslås att propositionen avslås med hänvisning främst till att vägavgifter inte kan godtas som finansieringskälla. Enligt motionärerna är det en medborgerlig rättighet att kunna åka in till städer och samhällen utan att erlägga biltullar vid städernas infarter. Biltullar är också fördelningspolitiskt förkastligt och måste därför förbjudas. Genom biltullar dräneras Stockholmarna på pengar som dessa så väl behöver till sin dagliga konsumtion. Biltullar minskar vidare tillväxten i samhället. Riksdagen bör därför meddela förbud mot biltullar samt förklara för regeringen att alla utredningar om biltullssystem omedelbart skall upphöra. Motionärerna föreslår i stället att de medel som behövs till Stockholms infrastrukturutbyggnad finansieras via statsbudgeten under en period av minst tio år. Enligt motionen finns vidare när storstadsöverenskommelserna är färdigbyggda förmodligen inte den miljöförstörande bilen kvar i samhället. I sammanhanget erinras om det riksdagsbeslut som enligt motionen tillkommit på initiativ av Ny demokrati innebärande 120 miljoner kronor i forskning kring utveckling av elhybridbilen. Därmed försvinner argumentet att miljön förbättras med Dennisöverenskommelsen. Kvar står bilisterna med stora anläggningar och dyra räkningar som skall betalas med biltullar. I stället räcker det enligt motionen med att bygga bort de värsta flaskhalsarna. Därtill är det viktigt att trafikplaneringen utvecklas. God vägstandard och förnuftiga lösningar på trafikplatser, korsningar, anslutningar osv. anges innebära att trafiken kan flyta bättre och utsläppen minska. I motionen redovisas även synpunkter på olika trafikprojekt. På kollektivtrafikområdet anges att tunnelbanesystemet i Stockholm är bra men att det har för låg standard. En allmän upprustning av tåg, banor och stationer är därför motiverad. Den föreslagna snabbspårvägen anges däremot vara en felsatsning som därför inte bör komma till stånd. Den s.k. Yttre tvärleden bör byggas ut men dock inte Västerleden. Denna led uppges ha ett för litet trafikunderlag, samtidigt som leden innebär stora naturingrepp. Motionärerna anser att det vore tillräckligt att bygga en s.k. hästsko, dvs. Norra länken fram till Lidingövägen och Södra länken från Värmdöleden till Årstalänken. En förutsättning för att få "hästskon" att fungera är dock enligt motionen att den nuvarande tvåfiliga Klarastrandsleden byggs ut till minst fyra filer i två plan.
I motion T33 (v) föreslås också att propositionen avslås. Regeringens godkännande av vägprojekt i Dennisöverenskommelsen utan fullständiga miljökonsekvensbeskrivningar och utan en samlad bedömning av möjliga alternativ anges som ännu ett exempel på en felaktig beslutsordning. Fortfarande saknas enligt motionärerna ett helhetsperspektiv på den fysiska planeringen samt en beskrivning av hur framtidens transportsystem skall miljöanpassas och hur berörda regioner skall utvecklas. Avgörande för om nya infrastrukturer med lång livslängd skall byggas är enligt motionen om de kan ingå i ett framtida samhälle som är miljöanpassat, dvs. att de inte påverkar miljön negativt. Nya sexfiliga motorvägar i storstadsregionerna uppges inte bidra till att utveckla ett miljöanpassat samhälle. Det är enligt motionen just i storstadsregionerna som moderna, energisnåla, miljövänliga kollektiva transportslag i första hand skall byggas ut i stället för vägar. Regeringens stöd till fler stadsmotorvägar anges vidare strida mot internationella konventioner liksom mot de tankar regeringen redovisat om det framtida kretsloppssamhället och om risken för klimatförändringar. I jämförelse med ett alternativ där investeringarna styrs till kollektivtrafik ökar enligt motionärerna ett flertal miljöproblem om Dennisöverenskommelsen genomförs. Bullerstörningar ökar för tusentals människor, det gröna bältet med Ekoparken hotas, luftföroreningarna ökar -- bl.a. koldioxidutsläppen. Den fysiska stadsplaneringen försvåras och styrs av vägtrafikens behov. Stora markområden tas i anspråk för väganläggningar. Boendemiljön i ett flertal bostadsområden försämras. Energikonsumtionen ökar. Sammanfattningsvis konstateras att regeringen gör samma fel som man kritiserar den förra socialdemokratiska regeringen för när det gäller hanteringen av Öresundsbron: Först ett rejält beslut, sedan eventuellt en miljökonsekvensbeskrivning. För Vänsterpartiet framstår detta som kvalificerat hyckleri och etiskt oförsvarligt -- oavsett om det bedöms utfrån kristen eller vanlig etik. Vänsterpartiet anser i stället att beslutade kollektivtrafikinvesteringar skall genomföras oberoende av väginvesteringarna. Ett antal kollektivtrafikinvesteringar som inte finns med i Dennisöverenskommelsen bör dessutom genomföras, som t.ex. en hel ringlinje av spår, utbyggnad av tunnelbanan, fler miljöanpassade bussar och effektivare pendeltåg. Samtidigt bör en miljökonsekvensbeskrivning göras för berörda regioner där olika alternativ jämförs. Intäkter från biltullar skall också kunna användas till investeringar i kollektivtrafik. En samlad bedömning av alla konsekvenser får avgöra vad intäkterna från biltullar skall användas till.
I motion A453 (v) framförs synpunkter på Dennisöverenskommelsen som i stora drag överensstämmer med dem i ovanstående motion. Överenskommelsen anges sålunda vara en dålig kompromiss, där liten hänsyn tagits till miljön. I stället för stora satsningar på nya sexfiliga motorvägar måste enligt motionen en utbyggnad och utveckling av en miljövänlig kollektivtrafik prioriteras. Vägutbyggnader skall endast ske som miljö- eller trafiksäkerhetsåtgärder. Att flytta biltrafiken några kilometer från Stockholms innerstad till Öster- och Västerleden uppges inte förbättra miljön i regionen. Tvärtom talar all erfarenhet för att fler trafikleder medför ökad bilism. Infrastrukturåtgärder och nödvändiga investeringar i kollektivtrafiken är inte bara till nytta för resenärerna och miljön. Även företagen har behov av en bra kollektivtrafik. Det är då också rimligt enligt motionen att näringsliv och fastighetsägare är med och betalar för denna service via markavgifter. Oskyddade trafikanter skall ges företräde i gatumiljön. Ett sammanhängande nät av cykelbanor bör vidare byggas i Stockholms län. Mer mark måste användas till gång- och cykeltrafiken på bekostnad av vägtrafiken. Fler bilfria zoner och gator skall planeras och byggas. SL:s försök med etanolbussar skall stödjas och utvecklas. Försöken med hybridfordon måste påskyndas. I motionen skisseras mot dessa utgångspunkter en plan för utbyggnad av en ekologiskt inriktad trafikpolitik för Stockholmsregionen.
2.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet framhöll våren 1991 att det är angeläget att trafik- och miljösituationen i landets storstadsområden förbättras (prop. 1990/91:87 delvis, bet. TU24, rskr. 286). Åtgärder i storstädernas trafiksystem hade enligt utskottet stor betydelse för miljösituationen och tillväxten i hela landet. Utskottet bedömde att för detta krävdes långsiktiga beslut om omfattande investeringar och ett stort antal samverkande åtgärder där olika parter gemensamt agerar för att nå regionalt förankrade trafikpolitiska mål. Utskottets uppfattning att det är nödvändigt att förbättra trafik- och miljöförhållandena i våra storstadsområden ligger fast. I alla tre storstadsregionerna behövs förbättrade trafiksystem för att lösa trafikproblemen, öka tillgängligheten och skapa bättre förutsättningar för regionernas utveckling. Utvecklade trafikstrukturer i storstadsområdena är också nödvändiga av miljöskäl. Det är därför enligt utskottets mening positivt att regeringen nu lägger fram förslag som innebär att angelägna åtgärder kan genomföras. Beträffande de invändningar som riktats mot beslutsprocessen vill utskottet erinra om den redovisning som regeringen initierat för att bedöma miljökonsekvenserna av Dennisöverenskommelsen. Den nu föreliggande propositionen har sålunda föregåtts av en redovisning från berörda kommuner och Länsstyrelsen i Stockholms län enligt 6 kap. 2 § naturresurslagen. Redovisningen omfattar bl.a. miljökonsekvenserna av Dennisöverenskommelsen och ger en samlad bild av hur olika hushållningsfrågor enligt naturresurslagen behandlas. Redovisningen, som remitterats till ett flertal myndigheter, har ingått i underlaget vid regeringens arbete med propositionen. Utskottet vill även hänvisa till att lånegarantierna är knutna till särskilda projekt och att de endast omfattar de delar av Dennisöverenskommelsens väginvesteringar som har byggstart före juli 1995. Riksdagen kommer enligt propositionen inför budgetåret 1995/96 att få möjlighet att ta ställning till frågan om ytterligare lånegarantier. Vidare gäller att lånegarantierna inte innebär något ställningstagande till de olika projektens utformning eller exakta lokalisering. Projekten skall före genomförandet prövas på sedvanligt sätt med tillämpning av gällande lagstiftning. I sammanhanget kan även hänvisas till att i propositionen aviseras ett särskilt skydd för Ulriksdal--Haga--Brunnsviken--Djurgården-området. Utskottet anser med hänvisning till vad som anförts att propositionens riktlinjer för att genomföra angelägna utbyggnader av trafiksystemen kan ligga till grund för ett ställningstagande. Utskottet avstyrker därmed motionerna T33 (nyd), T35 (v) och A453 (v) i nu behandlad del.
3 Begränsade statliga lånegarantier m.m.
3.1 Regeringens förslag
Regeringen anger att de nya vägprojekt som ingår i Dennisöverenskommelsen skall betalas med vägtullar. Staten föreslås genom Riksgäldskontoret ställa ut en lånegaranti för vägprojekt intill en kostnad av högst 9 miljarder kronor. Lånegarantin omfattar samtliga vägprojekt som har påbörjats under år 1993 och som skall påbörjas under år 1994 och under första halvåret 1995. Därutöver föreslås en statlig garanti intill en kostnad av högst 1 miljard kronor för erforderligt förberedelsearbete och marklösen m.m. Vidare bör enligt propositionen staten utställa en lånegaranti intill en kostnad av högst 1,5 miljarder kronor för utveckling av avgiftssystemet och övriga väganknutna miljöinvesteringar. Den statliga lånegarantin omfattar därmed följande projekt enligt propositionen:
Vägprojekt
Miljoner kronor ________________________________________________________________
Fors-Jordbro 450 Haningeleden 2:1 48 Haningeleden 2:2 66 Haningeleden 4 86 Häggviksleden (Häggvik-Edsberg) 405 Söderhall-Rösa 550 Norra länkens förlängning 2 880 Södra länken, delen Årsta partihallar-Sickla kanal 4 475
Summa 8 960
Marklösen och förberedelsearbeten
Miljoner kronor ________________________________________________________________
Marklösen Norra och Södra länkarna 620 Projektering och förberedelsearbete 373
Summa 993
Vägtullssystemet och övriga väganknutna miljöinvesteringar
Miljoner kronor ________________________________________________________________
Utveckling av vägtullssystemet, ledningscentral, information 641
Miljöåtgärder i gatusystemet, bullerskydd, framkomlighetsförbättrande åtgärder i Stockholms innerstad, infartsparkering 859
Summa 1 500
De garantier som föreslås ställas ut för marklösenkostnader avser endast kostnader för lösen av mark för de vägprojekt som statsgaranti skall lämnas för. Att lånegarantier föreslås lämnas för projektering och förberedelsearbete för projekt som inte ingår i propositionen anges inte innebära att regeringen har tagit ställning till lämnande av statsgaranti för byggande av dessa projekt. Lånegarantierna innebär inte heller något ställningstagande till de olika projektens utformning eller exakta lokalisering. Projekten skall före genomförandet prövas på sedvanligt sätt med tillämpning av gällande lagstiftning. Regeringen anmäler att man avser att noga följa att de uppställda miljöpolitiska målen uppfylls. Garantierna omfattar, utöver byggkostnaden, även vad som hittills lånats upp för förberedelser av vissa vägprojekt i Stockholms län m.m. Därutöver omfattar den statliga lånegarantin räntekostnader för upptagna lån samt behov av justeringar för prisökningarna i samhället. Regeringen avser att inför budgetåret 1995/96 återkomma till riksdagen med ett förslag till lag om vägtullar i Stockholms län. Riksdagen kommer då även att få möjlighet att ta ställning till ytterligare lånegarantier. Det samlade ansvaret för projektet åvilar staten genom Vägverket. För att hålla isär projektet från Vägverkets anslagsfinansierade del har ett särskilt bolag bildats, Stockholmsleder AB. Bolagets verksamhet är renodlad till att omfatta upptagande av lån och ekonomisk kontroll av projektet. De lån som Stockholmsleder AB tar upp vidareförmedlas till Vägverket för att finansiera förberedelser och utbyggnad av lederna. Stockholmsleder AB kommer således att dels ha en skuld i förhållande till sina långivare, dels en fordran i förhållande till Vägverket. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att den bemyndigas att låta Vägverket sätta sig i skuld för de lån som tas upp för att finansiera förberedelser och utbyggnader av de projekt som omfattas av Riksgäldskontorets bemyndigande att teckna statlig borgen. Riksdagen har medgivit att statliga medel skall kunna utbetalas till kollektivtrafikinvesteringarna under förutsättning att syftet med uppgörelsen kan uppnås i sina huvuddrag. Det ankommer på regeringen att svara för medelsprövningen. Regeringen har givit tillstånd till att använda en betydande del av de anvisade statliga medlen för att bygga ut kollektivtrafiken i Stockholmsregionen. Ett villkor för medelsutbetalningen har varit att syftet med Dennisöverenskommelsen uppfylls i sina huvuddrag. Regeringen föreslår att när byggandet av de vägprojekt som omfattas av propositionen har påbörjats skall statens regressrätt gentemot regionen och kommunerna av kollektivtrafikinvesteringarna om 3,5 miljarder kronor i sin helhet anses förverkad. Staten skall sålunda inte kunna kräva tillbaka bidragen när dessa vägprojekt påbörjats.
3.2 Motionsförslag
Två motioner har väckts som understryker Dennisöverenskommelsens stora betydelse och som framhåller att utbyggnaden bör betraktas som en sammanhängande helhet.
I motion T34 (m) anges att Dennisöverenskommelsen har stor betydelse för sysselsättningen, miljön, samhällsekonomin och trafiksäkerheten. Vidare framhålls att uppgörelsen krävde kompromissvilja. Slutresultatet av förhandlingarna innebar därför att de olika parterna fick ge och ta. En viktig del av överenskommelsen var vägsatsningarna i form av bl.a. den kompletta ringen runt Stockholms innerstad. Motionärerna framhåller mot denna bakgrund att samtliga delförslag i Dennisöverenskommelsen bör genomföras i ett sammanhang.
I motion T213 (s) konstateras att Stockholmsregionens framtida trafikproblem knappast kan lösas utan samverkan och samordning med andra regioner och med olika statliga organ. Uppgörelsen innebar att den mångåriga handlingsförlamning som legat som en död hand över hela regionens trafiksatsningar hävdes. I motionen åberopas den miljökonsekvensutredning som Länsstyrelsen i Stockholm gjort och som visar att ett fullföljande av Dennisuppgörelsen skulle få stora positiva effekter, framför allt för innerstaden men också för länet som helhet. Enligt motionen är det därför djupt beklagligt att regeringen inte klarar av att hantera Dennisöverenskommelsen som en helhet utan styckar upp den i smådelar. Vidare anges att i ett storstadsområde som Stockholmsregionen måste trafiken styras med hjälp av regleringar och ekonomiska styråtgärder för att minska miljöskadorna. Men även med detta synsätt kommer ett stort antal fordon att belasta våra vägar och gator. Det är då av största vikt att minimera utsläpp och buller från personbilar, bussar, lastbilar och andra fordon. Det är exempelvis viktigt att redan nu arbeta fram metoder och program för kollektivtrafiken efter Dennisöverenskommelsens genomförande.
3.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att det är viktigt att trafik- och miljösituationen i Stockholmsregionen förbättras. För detta krävs långsiktiga beslut om investeringar och andra åtgärder. Samtidigt är det viktigt att planerade insatser successivt följs upp. I 1991 års riksdagsbeslut förutsattes att regeringen för riksdagen årligen skulle redovisa hur arbetet med överenskommelserna utvecklas. Enligt de riktlinjer som lagts fast för den statliga garantigivningen gäller vidare att garantier bör underkastas samma restriktiva prövning som gäller för vanliga utgiftsåtaganden. Med tanke på den osäkerhet som finns på såväl utgifts- som intäktssidan förutsattes att riksdagen genom den begärda redovisningen gavs möjlighet att noggrant följa ekonomin för utbyggnaden av trafiksystemet i Stockholmsregionen. Utskottet ställer sig mot denna bakgrund bakom regeringens förslag om sammanlagt högst 11,5 miljarder kronor i statliga lånegarantier för att fortsätta förberedelserna och utbyggnaden av vissa vägprojekt i Stockholms län enligt den s.k. Dennisöverenskommelsen. Utskottet tillstyrker även regeringens övriga förslag om jämkning av lånegarantierna, Vägverkets skuldsättning och vad som anförts om utbetalning av medel för utbyggnad av kollektivtrafikens infrastruktur i Stockholms län. Riksdagen kommer senare att få ta ställning till frågan om ytterligare lånegarantier. Av det anförda följer att motionerna inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida, varför de avstyrks i nu behandlad del.
4 Vägtullarnas utformning
4.1 Regeringens förslag
Regeringen avser att återkomma till riksdagen under våren 1995 med förslag till lagstiftning om vägtullar. Under tiden kommer Vägverket i samarbete med berörda kommuner att fortsätta förberedelserna med vägtullssystemet. Regeringen avser samtidigt att tillsätta en utredare. Utredaren skall värdera det underlag om vägtullarnas utformning som hittills har tagits fram och som väntas komma fram under den närmaste tiden. Utredaren skall också redovisa förslag till lagstiftning och föreslå ett tekniskt system för vägtullarna. Vägtullarna skall enligt propositionen läggas på en sådan nivå att intäkterna på goda grunder kan beräknas räcka till väginvesteringar och kostnader för vägtullssystemet enligt Dennisöverenskommelsen. Vägtullarna skall vidare täcka kostnaderna för informationsverksamhet, drift och underhåll av de nya vägarna samt sådana investeringar som bidrar till att miljöåtgärder i Stockholms innerstad och övriga väganknutna investeringar kan genomföras.
4.2 Motionsförslag
I motion T30 (fp) konstateras att bilavgiftssystemet är den del av överenskommelsen som har den största styrande effekten på trafiken. Det är därför angeläget att bilavgifterna utformas så att de, inom ramen för en trygg finansiering, även ger bästa resultat för miljön. Utredaren bör ges i uppdrag att pröva valet av avgiftssystem, då dess utformning sannolikt har vida större betydelse för miljön än en avgiftsdifferentiering. Valet av system anges till stor del vara betingat av tillgänglig teknik. Det framhålls dock att utvecklingen går fort på detta område. I uppgörelsen står bl.a. att den tekniska utvecklingen "kan leda till att andra avgiftsalternativ kan bli aktuella". Motionären anger att sådana alternativ bör studeras av utredaren så att Dennisöverenskommelsens miljöprofil kan förbättras.
I motion A455 (fp) anförs att det är angeläget att regeringen snarast möjligt föreslår riksdagen den ändrade lagstiftning som erfordras. I enlighet med överenskommelsen bör lagstiftningen medge att avgifterna används för att styra trafiken och uppnå miljövinster. Avgifterna bör vidare differentieras med hänsyn till exempelvis fordonstyngd och utrustning för avgasrening. Riksdagen bör vidare uttala att mervärdesskatt på vägavgifter inte bör utgå eller att den till fullo kompenseras genom bidrag till projektens genomförande.
I motion A453 (v) framhålls att kommunerna bör få möjlighet att själva fatta beslut om vägtullar och att intäkterna från dessa oavkortat bör gå till kollektivtrafikens utbyggnad. Vidare påtalas behovet av en skyndsam upprustning och ombyggnad av Slussen i Stockholm. Utgångspunkten för upprustningen bör vara att Slussen och Gamla stan är riksangelägenheter som bör förbehållas fotgängare, småbåtstrafik samt cykel- och kollektivtrafikresenärer. Kostnaden för den nödvändiga renoveringen av Slussen beräknas uppgå till ca 1 miljard kronor och föreslås delas mellan t.ex. berörda kommuner och staten. Finansieringen anges kunna ske med intäkter från de planerade biltullarna.
4.3 Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anger i sitt yttrande att vägtullar med den utformning som beskrivs i propositionen närmast har karaktär av skatt (1993/94:SkU4y). Skatteutskottet förutsätter att utredaren gör en analys och bedömning av vägtullens rättsliga karaktär. Skatteutskottet förutsätter även att utredaren går igenom de andra frågor inom övrig beskattning som man måste ta ställning till vid införandet av de planerade vägtullarna. Skatteutskottet tänker bl.a. på frågan om moms skall utgå på tullen samt frågor om avdragsrätt och -- om arbetsgivaren betalar tullen -- eventuell förmånsbeskattning vid inkomstbeskattningen. Även de exekutionsrättsliga frågorna vid bristande betalning bör belysas. Skatteutskottet tillstyrker mot denna bakgrund att det utredningsarbete som aviseras i propositionen genomförs.
4.4 Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att en förutsättning för de investeringar som ingår i överenskommelserna för såväl Stockholms- som Göteborgsregionen är att möjligheter finns att kunna införa avgifter på väg- och gatutrafiken. Som framgår av propositionen kräver vägtullar lagstiftning varför regeringen senare avser återkomma till riksdagen med förslag om sådan lagstiftning. Regeringen har den 10 mars 1994 beslutat tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till utformning av vägtullar. Enligt vad utskottet erfarit skall utredaren redovisa förslag till lagstiftning och ge förslag till ett tekniskt system för vägtullarna. Vägtullarna skall läggas på en sådan nivå att intäkterna på goda grunder täcker kostnaderna för förutsedda ändamål. Utredaren skall vidare pröva förutsättningarna för en differentiering av vägtullarna som, utan att äventyra finansieringen, bidrar till att uppnå överenskommelsernas miljömål. Utredaren skall dessutom analysera den konstitutionella och rättsliga karaktären av vägtullarna samt kartlägga och vid behov lägga fram förslag om vägtullarnas påverkan på och påverkan av övrig beskattning. Det gäller bl.a. frågor om avdragsrätt och förmånsbeskattning. Även de exekutionsrättsliga aspekterna avses därvid beaktas. Utskottet kan därmed konstatera att de frågor som skatteutskottet har påtalat i sitt yttrande synes komma att ingå bland de uppgifter som utredaren har att överväga. Beträffande frågan om mervärdesskatt har utskottet erfarit att en utgångspunkt för utredarens arbete skall vara de överenskommelser som tidigare träffats. Enligt Dennisöverenskommelsen gäller att mervärdesskatt inte skall utgå eller till fullo kompenseras. Utredaren avses även komma att pröva en utformning av vägtullarna så att de främjar utvecklingen av ett miljöanpassat trafiksystem. Utskottet utgår därmed från att miljöaspekterna beaktas. Av det anförda följer att utskottet inte har något att erinra mot vad regeringen anfört om vägtullar. I avvaktan på resultatet av utredningsuppdraget bör motionerna T30 (fp) och A455 (fp) inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida varför de avstyrks. Utskottet anser vidare att förslaget i motion A453 (v) om specialdestinering av vägavgifter till en upprustning av Slussen inte är förenligt med den överenskommelse som träffats om trafik och miljö för Stockholmsregionen. Motionsyrkandet avstyrks därför.
5 Ökade statliga medel till Stockholmsregionen
5.1 Motionsförslag
Krav på ökade statliga medel till utbyggnaden av Stockholmsregionens trafiksystem framförs i några motioner. Som skäl framhålls att det för närvarande råder obalans mellan tilldelningen av statliga anslag och de trafikintäkter som genereras i regionen. Fördelningen av de statliga väganslagen anges även missgynna Stockholmsregionen genom att inte beakta regionens många samhällsekonomiskt lönsamma projekt. Vidare efterlyses ett klarläggande av statens långsiktiga finansieringsansvar för regionens trafiksystem.
I motion T213 (s) anges att under en följd av år har Stockholmsregionens andel av resurserna för trafikinvesteringar varit betydligt lägre än det behov som trafikarbetet skapar. Genom Dennisöverenskommelsen får regionen ett välbehövligt tillskott. Detta räcker ändå inte enligt motionen. Sammantaget har Stockholms läns andel av väganslagen minskat i förhållande till föregående planeringsperiod trots att Dennisöverenskommelsen förutsatte att länets andel av de ordinarie anslagen inte skulle minska. Hade denna princip fullföljts skulle länet ha tilldelats ytterligare 1,5 miljarder kronor. Detta belopp borde lämpligen utnyttjas till investeringar i länstrafikanläggningar. Som skäl härför nämns bl.a. att investeringar i länsvägar och kollektivtrafikanläggningar ger en mycket god samhällsekonomisk avkastning, inte minst i form av ökad trafiksäkerhet och förbättrad miljö. Denna högre planeringsnivå anges kunna ge Stockholmsregionen möjligheter att bygga bort flaskhalsar, förbättra utsatta kollektivtrafikavsnitt m.m.
I motion T34 (m) konstateras att huvudstadslänets andel av rikets befolkning är nära 20 %. Regionens trafikandel samt statens intäkter från trafiken uppges vara av samma storleksordning. Under en följd av år har dock länet bara tilldelats ca 10 % av de totala väganslagen. Genom huvudstadslänets låga tilldelning av statliga anslag finns det många samhällsekonomiskt lönsamma vägprojekt som inte har kunnat genomföras. Motionärerna framhåller vidare att den nya planeringsinriktningen för vägsystemet med en stråkinriktad utbyggnad missgynnar huvudstadsregionen.
I motion A455 (fp) framhålls att en fungerande huvudstadsregion är en nationell angelägenhet. De trafikinvesteringar som nu planeras och genomförs är därför av riksintresse. Staten måste följaktligen i högre grad medverka ekonomiskt. Det är därför angeläget att staten målmedvetet och långsiktigt stödjer genomförandet av Dennisöverenskommelsen och andra angelägna utbyggnadsprojekt. I överläggningar med regionens företrädare bör regeringen enligt motionen skapa klarhet om statens finansieringsbidrag under överenskommelsens senare hälft. Vidare framhålls att regionens andel av ordinare anslag till väg- och kollektivtrafikinvesteringar inte får minska. Detta anges vara en nödvändig förutsättning med hänsyn till att syftet med de omfattande avgifterna i regionen inte är att bekosta vägar i andra landsdelar. Överenskommelsen förutsätter också att de statliga investeringsmedel som frigörs genom att vägprojekten finansieras med bilavgifter överförs till investeringar i kollektivtrafiken samt att dessa medel med indexuppräkning reserveras i aktuella flerårsplaner. Medel för bidrag till länstrafikanläggningar enligt överenskommelsen måste också enligt motionärerna reserveras i aktuella flerårsplaner.
5.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns en rad exempel på angelägna åtgärder som behöver vidtas i Stockholmsregionens trafiksystem. Insatser som är samhällsekonomiskt lönsamma och som har stor betydelse för såväl trafik- som miljösituationen. Det är därför angeläget att finansieringsfrågorna kan hanteras i lämpliga former. Utskottet kan samtidigt konstatera att det finns en rad krav på upprustning och utbyggnad av vägar och järnvägar runt om i landet. De många förslag som finns om utbyggnader av vägar och järnvägar ställer stora krav på ett väl utvecklat planeringssystem som förmår peka ut de objekt som är lämpligast och som uppvisar den högsta samhällsekonomiska avkastningen. Enligt utskottets mening bör riksdagens uppgift i denna planeringsprocess framför allt vara att ange de övergripande ramarna och riktlinjerna för investeringsplaneringen samt svara för att det skapas en effektiv organisation för att förvalta de resurser som avsätts för investeringar i trafikens infrastruktur. En viktig uppgift är vidare att följa upp och utvärdera de åtgärder som vidtas. Detta betyder att riksdagen inte bör fastlägga olika regioners andel av de resurser som avsätts för trafikens infrastruktur. Utskottet vill dock i sammanhanget framhålla att invånarna i Stockholmsregionen genom Dennisöverenskommelsen tagit på sig ett ökat finansieringsansvar för utbyggnaden av infrastrukturen såväl för kollektivtrafiken som för vägtrafiken. I överenskommelsen har mot denna bakgrund uttalats att det inte kan vara rimligt att invånarna i regionen skall belastas hårdare med avgifter och skatter än vad som gäller för invånare i övriga landet. Förhandlarna har vidare utgått från att staten på olika sätt medverkar till att den obalans som råder i finansieringshänseende inte ytterligare förstärks. Tvärtom bör regionen kompenseras för de extra uppoffringar som sker bl.a. genom överenskommelsen. I sammanhanget kan vidare erinras om att år 1996 skall parterna genom överläggningar med staten skapa klarhet om statens bidrag till finansieringen av regionens investeringar i trafiksystemet under avtalsperiodens senare hälft. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de nu behandlade motionerna T34 (m), T213 (s) och A455 (fp) i aktuell del inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.
6 Stadsnationalpark
6.1 Regeringens bedömning
Regeringen anger att Ulriksdal--Haga--Brunnsviken--Djurgården-området representerar viktiga och samlade kulturmiljöer och naturvärden. Enligt regeringens bedömning erbjuder nuvarande lagstiftning inte tillfredsställande möjligheter att på ett översiktligt och samlat sätt åstadkomma ett skydd som är starkt nog för att i ett långsiktigt perspektiv slå vakt om områdets samlade kultur- och naturvärden. Av propositionen framgår vidare att inom Miljö- och naturresursdepartementet har utarbetats en promemoria, Förslag till skydd för området Ulriksdal--Haga--Brunnsviken--Djurgården (Ds 1994:3), med förslag till ett förstärkt skydd för det aktuella området. Förslaget i promemorian innebär att de områden som i dag är exploaterade även fortsättningsvis kan användas för avsedda ändamål. Frågor som rör ny- och utbyggnad av verksamheter skall prövas inom ramen för gällande lagstiftning med stöd av en ny bestämmelse i naturresurslagen. I propositionen anges mot denna bakgrund att regeringen har för avsikt att, efter sedvanlig beredning inom regeringskansliet, presentera förslag till förstärkt skydd för området under våren 1994 genom en ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser. Samma avvägningar i tillståndsfrågor skall härvid göras för det aktuella området som för andra områden vilka omfattas av skydd enligt naturresurslagen.
6.2 Motionsförslag
I motion T31 (s) framhålls att i de nuvarande planerna för Norra länken kantas södra Brunnsviken av fyra vida synliga avgastorn. Planerna innebär också att den sexfiliga tunneln genom den värdefulla Bellevueparken, anlagd efter ritningar av F M Piper på 1700-talet, byggs från ytan. Planerna leder vidare till att tekniska anläggningar placeras i parken och att skador uppstår på vegetationen. Grundvattennivån kan också störas. Planerna medför vidare nya vägar och vägbroar vid Brunnsviken och på Norra Djurgården. Dessutom sprängs värdefulla landskapsrum sönder av tunnelmynningar. De nuvarande planerna kan enligt motionären leda till påtaglig skada på de värden som avses att få ett stärkt lagskydd. Motionären anser därför att det är nödvändigt att de trafiktekniska lösningarna för området gås igenom samfällt av Stockholm och Solna samt andra berörda myndigheter, och att denna genomgång föregår ett ställningstagande från riksdagen till statliga garantier till Norra länken. Härigenom skulle möjligheter ges till ett planarbete som har förutsättningar att leda till en långsiktigt hållbar helhetslösning av områdets trafik- och miljöproblem.
6.3 Utskottets ställningstagande
Riksdagen har tidigare slagit fast att det aktuella området har ett starkt skyddsvärde. Jordbruksutskottet angav i december 1991 i sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. 1991/92:JoU10) att området har utomordentligt stora natur-, kultur- och rekreationsvärden. Jordbruksutskottet fann det därför angeläget att området skyddades mot fortsatt exploatering och förutsatte att regeringen på lämpligt sätt skulle återkomma till riksdagen och informerade om inriktningen av den fortsatta planeringsprocessen. Utskottet delar såväl regeringens som motionärens uppfattning att särskild hänsyn måste tas vid val av lokalisering och utformning av Norra länkens olika delar. Detta krävs för att bl.a. tillgodose områdets natur- och kulturvärden, för att begränsa buller och andra emissioner samt för att inte störa stadsbilden. Utskottet instämmer vidare i regeringens bedömning att det är lämpligt att Ulriksdal--Haga--Brunnsviken--Djurgården-området ges ett långsiktigt samlat skydd. Detta skulle betyda att samma avvägningar i tillståndsfrågor kommer att gälla för det aktuella området som för andra områden vilka redan omfattas av skydd enligt naturresurslagen. Av vad som ovan redovisats framgår att de frågeställningar som tas upp i motionen berörs av den beredning som för närvarande pågår inom regeringskansliet. En proposition med förslag till skydd av det aktuella området kommer att lämnas till riksdagen under våren. I avvaktan härpå påkallar motionen ingen åtgärd från riksdagens sida. Den avstyrks följaktligen av utskottet.
7 Förberedelsearbetet för nya vägar i Göteborg
7.1 Regeringens förslag
I propositionen anges att den slutliga överenskommelsen om trafiksystemet för Göteborgsregionen förutsätter statliga väginvesteringar om sammanlagt 860 miljoner kronor. Resterande vägar i uppgörelsen förutsätts finansieras med bilavgifter. Enligt regeringen möjliggör uppgörelsen en lånefinansiering som säkerställer att vägobjekten kan genomföras under en tioårsperiod. Upplåningsbehovet bedöms maximalt uppgå till 6,5 miljarder kronor. Vidare framgår av propositionen att regeringen avser att begära en redovisning enligt 6 kap. 2 § NRL av kommuner berörda av Göteborgsöverenskommelsen om hur dessa i sin planering enligt plan- och bygglagen (1987:10) avser att tillgodose vissa hushållningsintressen enligt naturresurslagen. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en utförlig redovisning av innehållet i den slutliga överenskommelsen och därvid ta upp frågan om statliga lånegarantier. För att påbörja förberedelsearbetet för utbyggnaden av vägsystemet i Göteborg föreslås dock att riksdagen redan nu bemyndigar regeringen att låta Vägverket belasta ramanslaget Byggande av vägar med 80 miljoner kronor. När staten beslutar om garantier för utbyggnaden av de avgiftsfinansierade väglederna i Göteborgsregionen skall ianspråktagna anslag omvandlas till lån och medlen återbetalas.
7.2 Motionsförslag
I motion T32 (c, fp) anges att det inom Göteborgsregionen råder delade meningar om finansieringsformen. Exempelvis har såväl Folkpartiet som Centerpartiet i Göteborg avvisat förslaget om biltullar. Dessutom ifrågasätts om vissa i överenskommelsen upptagna projekt bör komma till stånd. Enligt motionärerna skulle en förändring av innehållet i uppgörelsen medföra minskade kostnader och därmed kanske också en annan finansiering. Regeringens förslag att använda 80 miljoner kronor för projektering av vissa vägobjekt bör därför inte innebära att vare sig regeringen eller riksdagen binder upp sig för de föreslagna projekten. Mot denna bakgrund begärs att riksdagens bemyndigande till regeringen skall ske under förutsättning av att riksdagen vid den slutliga redovisningen kan pröva överenskommelsen fritt utan bindningar till vare sig avgiftsfinansiering eller till vilka objekt som skall ingå i ett kommande beslut.
7.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet anser det angeläget att trafik- och miljösituationen i Göteborgsområdet förbättras. För detta krävs att ett helhetsperspektiv anläggs på trafikens infrastruktur där olika parter gemensamt agerar för att nå regionalt förankrade trafikpolitiska mål. Regeringen avser att under våren 1994 förelägga riksdagen en proposition om trafiklösningar i Göteborgsområdet. I propositionen kommer att redovisas regeringens ställningstagande till bl.a. utbyggnadsinriktning och finansiering av trafiksystemets utbyggnad i Göteborgsområdet. Förslag kommer vidare att lämnas om statliga lånegarantier. Utskottet avser att behandla regeringens förslag senare i vår. Utskottet anser att riksdagen nu bör godta regeringens förslag att 80 miljoner kronor tillfälligt får tas i anspråk från anslaget Byggande av vägar för att påbörja förberedelsearbetet för en utbyggnad av vägsystemet i Göteborg i enlighet med den överenskommelse som har träffats. Utskottet kommer vid sin behandling av den aviserade propositionen att ta ställning till den närmare utformningen av Göteborgsöverenskommelsen. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motion T32 (c, fp) inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Den avstyrks därför av utskottet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T33, 1993/94:T35 och 1993/94:A453 yrkande 2 i denna del, res. (nyd) men. (v) - delvis
2. beträffande begränsade statliga lånegarantier m.m. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1993/94:T34 yrkande 2 och 1993/94:T213 yrkande 2 a) godkänner det som i propositionen förordats om garantier för vissa väginvesteringar i Stockholms län, b) godkänner det som i propositionen förordats om utbetalning av medel för utbyggnad av kollektivtrafikens infrastruktur i Stockholms län, c) bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen för förberedelsearbete och byggande av projekten Fors--Jordbro, Haningeleden 2:1, Haningeleden 2:2, Haningeleden 4, Häggviksleden, Söderhall--Rösa, Norra länkens förlängning och Södra länken, inom en ram om högst 9 000 miljoner kronor i prisnivån januari 1992, d) bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen för förberedelsearbete för övriga vägprojekt och marklösen inom en ram om högst 1 000 miljoner kronor i prisnivån januari 1992, e) bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret för utvecklingen av avgiftssystemet och övriga väganknutna miljöinvesteringar teckna statlig borgen inom en ram om högst 1 500 miljoner kronor i prisnivån januari 1992, f) bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret justera enligt propositionen föreslagna garantier med tillkommande räntekostnader för upptagna lån samt beräknade behov av justeringar för prisökningar i samhället, g) bemyndigar regeringen att låta Vägverket sätta sig i skuld för de lån som Stockholmsleder AB tar upp och vidareförmedlar till Vägverket för att finansiera de förberedelser och utbyggnader av vissa vägprojekt i Stockholms län som omfattas av Riksgäldskontorets bemyndigande att teckna statlig borgen,
3. beträffande vägtullarnas utformning att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:T30, 1993/94:A453 yrkande 2 i denna del och yrkande 12 samt 1993/94:A455 yrkande 6 i denna del godkänner det som i propositionen förordats om att vägtullar skall finansiera utbyggnaden av vissa vägprojekt i Stockholms län m.m., men. (v) - delvis
4. beträffande ökade statliga medel till Stockholm att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T34 yrkande 1, 1993/94:T213 yrkande 4 och 1993/94:A455 yrkandena 6 i denna del, 7 och 11,
5. beträffande stadsnationalpark att riksdagen avslår motion 1993/94:T31,
6. beträffande Göteborgsöverenskommelsen att riksdagen med avslag på motion 1993/94:T32 bemyndigar regeringen att låta Vägverket belasta sjätte huvudtitelns ramanslag Byggande av vägar med 80 miljoner kronor för att påbörja förberedelsearbetet för utbyggnaden av vägsystemet i Göteborg i enlighet med den slutliga uppgörelsen om trafik och miljö i Göteborgsregionen.
Stockholm den 29 mars 1994
På trafikutskottets vägnar
Sven-Gösta Signell
I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Håkan Strömberg (s), Kenth Skårvik (fp), Sten-Ove Sundström (s), Bo Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Anita Jönsson (s), Kenneth Attefors (nyd), Jarl Lander (s), Lars Björkman (m), Ines Uusmann (s), Rune Thorén (c) och Kenneth Lantz (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1993/94:86 1. att riksdagen godkänner det som i propositionen förordats om garantier för vissa väginvesteringar i Stockholms län (avsnitt 3.3), 2. att riksdagen godkänner det som i propositionen förordats om utbetalning av medel för utbyggnad av kollektivtrafikens infrastruktur i Stockholms län (avsnitt 3.3), 3. att riksdagen godkänner det som i propositionen förordats om att vägtullar skall finansiera utbyggnaden av vissa vägprojekt i Stockholms län m.m. (avsnitt 3.4), 4. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen för förberedelsearbete och byggande av projekten Fors--Jordbro, Haningeleden 2:1, Haningeleden 2:2, Haningeleden 4, Häggviksleden, Söderhall--Rösa, Norra länkens förlängning, Södra länken, inom en ram om högst 9 000 miljoner kronor i prisnivån januari 1992 (avsnitt 3.3), 5. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen för förberedelsearbete för övriga vägprojekt och marklösen inom en ram om högst 1 000 miljoner kronor i prisnivån januari 1992 (avsnitt 3.3), 6. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret för utvecklingen av avgiftssystemet och övriga väganknutna miljöinvesteringar teckna statlig borgen inom en ram om högst 1 500 miljoner kronor i prisnivån januari 1992 (avsnitt 3.3), 7. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret justera enligt propositionen givna garantier med tillkommande räntekostnader för upptagna lån samt beräknade behov av justeringar för prisökningar i samhället (avsnitt 3.3), 8. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Vägverket sätta sig i skuld för de lån som Stockholmsleder AB tar upp och vidareförmedlar till Vägverket för att finansiera de förberedelser och utbyggnader av vissa vägprojekt i Stockholms län som omfattas av Riksgäldskontorets bemyndigande att teckna statlig borgen (avsnitt 3.3), 9. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Vägverket belasta sjätte huvudtitelns ramanslag Byggande av vägar med 80 miljoner kronor för att påbörja förberedelsearbetet för utbyggnaden av vägsystemet i Göteborg i enlighet med den slutliga uppgörelsen om trafik och miljö i Göteborgsregionen (avsnitt 4).
Reservation
Avslag på propositionen (mom. 1)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Utskottet framhöll" och på s. 12 slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att regeringens förslag inte kan ligga till grund för ett ställningstagande från riksdagens sida. Den ekonomiska grundbult som vägavgifter utgör för propositionen bör avvisas som finansieringskälla. Det är som framhålls i motion T35 (nyd) en medborgerlig rättighet att kunna åka in till städer och samhällen utan att erlägga biltullar vid städernas infarter. Genom biltullar dräneras stockholmarna på pengar som dessa så väl behöver till sin dagliga konsumtion. Biltullar minskar vidare tillväxten i samhället i det längre perspektivet. Redan på grund av det anförda finns det enligt utskottet anledning att motsätta sig införande av dessa biltullar. Därtill kommer att vägtullar från fördelningspolitisk synpunkt framstår som synnerligen förkastliga eftersom de träffar blint och utan hänsyn till de förhållanden under vilka bilfärden företas. Handikappade, arbetslösa, lågavlönade, alla drabbas av biltullarna hur angeläget deras aktuella ärende in till staden än är. Också tanken att ta ut biltullar just från bilister i och kring våra två största städer innebär en orättvisa från fördelningspolitisk synpunkt. Det är inte heller bra om införandet av vägtullar i Stockholm och Göteborg får en spridningseffekt som innebär att andra kommuner anmäler intresse för denna nya skattekälla. Man riskerar således en utveckling som innebär att man så småningom blir tvungen att betala vägtull på en mängd platser i vårt land. Bilismen är emellertid redan nu tillräckligt högt beskattad och en ytterligare beskattning i form av vägtullar kan få en negativ inverkan på sysselsättningen inom den svenska bilindustrin till följd av minskad försäljning. Utskottet anser att de miljöproblem som bilismen förorsakar bör angripas på annat sätt än genom ökade skatter och andra pålagor. Till saken hör också att ett dylikt system för skatteuttag är ett mycket krångligt och administrativt sett dyrbart system som bl.a. förutsätter tullstationer och övervakare. Man kan också erinra om t.ex. de uppbördsproblem som uppkommer om bilen har stulits och alltså framförs av någon annan än ägaren och om föraren inte betalar tullen. Utskottet anser att de medel som behövs för infrastrukturutbyggnad i Stockholmsområdet bör finansieras via statsbudgeten under en period av minst tio år. Utskottet bedömer vidare att inriktningen av trafiksystemets utbyggnad bör helt förändras. Som anges i motion T35 (nyd) räcker det med att bygga bort de värsta flaskhalsarna. Därtill är det viktigt att trafikplaneringen förbättras. God vägstandard och förnuftiga lösningar på trafikplatser, korsningar, anslutningar osv. gör att trafiken flyter bättre och utsläppen minskar. En allmän upprustning av tåg, banor och stationer är därför motiverad. Den föreslagna snabbspårvägen är dock en felsatsning och bör därför inte byggas. Enligt utskottets mening bör det mot denna bakgrund ankomma på regeringen att tillsammans med berörda parter ta fram en utbyggnadsplan för trafiksystemet i storstadsregionerna enligt de förutsättningar och utgångspunkter som skisserats i motion T35 (nyd). Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T35 (nyd) tillstyrks medan propositionen och motionerna T33 (v) och A453 (v) avstyrks i nu behandlad del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen med bifall till motion 1993/94:T35, med anledning av motionerna 1993/94:T33 och 1993/94:A453 yrkande 2 i denna del samt med avslag på propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Karl-Erik Persson (v) anför:
Avslag på propositionen
Jag anser att regeringens klartecken för vägprojekt i Dennisöverenskommelsen utan fullständiga miljökonsekvensbeskrivningar och utan en samlad bedömning av möjliga alternativ är ännu ett exempel på en felaktig beslutsordning. Fortfarande saknas helhetsperspektivet på den fysiska planeringen, en beskrivning av hur framtidens transportsystem skall miljöanpassas och hur berörda regioner skall utvecklas. Ett flertal miljöproblem förstärks också om Dennisöverenskommelsen genomförs. Regeringen gör därmed enligt min mening samma fel som man kritiserar den förra socialdemokratiska regeringen för när det gäller hanteringen av Öresundsbron: Först ett rejält beslut, sedan eventuellt en miljökonsekvensbeskrivning. För Vänsterpartiet framstår detta som kvalificerat hyckleri och etiskt oförsvarligt -- oavsett om det bedöms utfrån kristen eller vanlig etik. Beslutade kollektivtrafikinvesteringar bör i stället genomföras oberoende av väginvesteringarna. Dessutom bör ett antal kollektivtrafikinvesteringar som inte finns med i Dennisöverenskommelsen genomföras, som t.ex. en hel ringlinje av spår, utbyggnad av tunnelbanan, fler miljöanpassade bussar och effektivare pendeltåg. Samtidigt bör en miljökonsekvensbeskrivning göras för berörda regioner där olika alternativ jämförs. Jag anser därför att riksdagen bör avslå regeringens proposition eftersom det saknas en samlad miljökonsekvensbeskrivning av de framtida transportsektorerna i Stockholms- resp. Göteborgsregionerna. Vidare bör investeringarna i kollektivtrafiken i berörda regioner påskyndas och utvecklas.
Vägtullar
Jag anser att den vägtull som beskrivs i propositionen bör betraktas som en specialdestinerad skatt. Riksdagen har därmed att fatta alla beslut rörande vägtullarna utom rena verkställighetsföreskrifter. Som framhålls i motion A453 (v) bör kommunerna ges möjlighet att själva fatta beslut om biltullar och inkomsterna från dessa bör gå till kollektivtrafikens utbyggnad. För Stockolm är en nödvändig upprustning av Slussen ett projekt som skulle kunna delfinansieras med vägtullar. Den utredare som tillkallats bör därför pröva en utvidgning av den kommunala beskattningskompetensen i enlighet med vad som ovan anförts.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1 och 3 borde ha hemställt:
1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:T33 och 1993/94:A453 yrkande 2 i denna del, med anledning av motion 1993/94:T35 samt med avslag på propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
3. beträffande vägtullarnas utformning att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A453 yrkande 2 i denna del och yrkande 12, med anledning av regeringens förslag och motionerna 1993/94:T30 och 1993/94:A455 yrkande 6 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Skatteutskottets yttrande 1993/94:SkU4y
Bilaga
Vägtullar
Till trafikutskottet
Trafikutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:86 om finansiering av vissa väginvesteringar i Stockholms län m.m. jämte motioner i de delar som berör skatteutskottets beredningsområde. Med anledning härav får skatteutskottet anföra följande.
Vad som främst berör skatteutskottet i propositionen är regeringens begäran om ett godkännande av riktlinjerna för ett utredningsarbete om vägtullar i enlighet med överenskommelsen i det s.k. Dennispaketet eller Dennis II. Avsikten är att dessa vägtullar skall finansiera kostnaderna för de väginvesteringar och det vägtullssystem som överenskommits och dessutom kostnaderna för informationsverksamhet, drift och underhåll av de nya vägarna samt de investeringar som behövs för att genomföra vissa miljöåtgärder i Stockholms innerstad, liksom vissa övriga väganknutna investeringar. En utredare skall värdera både det underlag som hittills har tagits fram och det underlag som väntas komma fram under den närmaste tiden. Utredaren skall också redovisa förslag till lagstiftning och ge förslag till ett tekniskt system. Regeringen avser att förelägga riksdagen förslag till lagstiftning om vägtullar under våren 1995.
En rad motioner har väckts med olika synpunkter och yrkanden beträffande vägtullarnas utformning. I två motioner -- T35 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) och T33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) -- yrkas avslag på propositionen, i den förstnämnda motionen i den aktuella delen och i den sistnämnda i dess helhet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att vägtullar med den utformning som beskrivs i propositionen närmast har karaktär av skatt men förutsätter att utredaren gör en analys och bedömning av vägtullens rättsliga karaktär. Utskottet förutsätter också att utredaren går igenom de andra frågor inom övrig beskattning som man måste ta ställning till vid införandet av de planerade vägtullarna. Utskottet tänker bl.a. på frågan om moms skall utgå på tullen samt frågor om avdragsrätt och -- om arbetsgivaren betalar tullen -- eventuell förmånsbeskattning vid inkomstbeskattningen. Även de exekutionsrättsliga frågorna vid bristande betalning bör belysas.
Utskottet tillstyrker således att det utredningsarbete som aviseras i propositionen genomförs. Utskottet avstyrker därför motionerna T35 (nyd) och T33 (v).
Stockholm den 22 februari 1994
På skatteutskottets vägnar
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Ivar Franzén (c), Anita Johansson (s), Karl-Gösta Svenson (m), Bruno Poromaa (s), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s), Carl Fredrik Graf (m), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s) och Karin Pilsäter (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Peter Kling (nyd) anför:
I Sverige gäller att man inom ramen för gällande lagar och andra bestämmelser får röra sig fritt på allmänna platser. Det är således en medborgerlig rättighet att åka in till städer och samhällen för att t.ex. göra inköp utan att erlägga biltullar vid infarten. Väg- och gatunätet har allmänheten redan betalt för en gång genom att betala skatt.
Redan på grund av det anförda finns det anledning att motsätta sig införande av dessa biltullar. Därtill kommer emellertid att sådana vägtullar från fördelningspolitisk synpunkt framstår som synnerligen förkastliga eftersom de träffar blint och utan hänsyn till de förhållanden under vilka bilfärden företas. Handikappade, arbetslösa, lågavlönade, alla drabbas av biltullarna hur angeläget deras aktuella ärende in till staden än är. Också tanken att ta ut biltullar just från bilister i och kring våra två största städer innebär en orättvisa från fördelningspolitisk synpunkt. Å andra sidan är det heller inte bra om införandet av vägtullar i Stockholm och Göteborg får en spridningseffekt och andra kommuner anmäler intresse för denna nya skattekälla. Man riskerar således en utveckling som innebär att man så småningom blir tvungen att betala vägtull på en mängd platser i vårt land. Bilismen är emellertid redan nu tillräckligt högt beskattad och en ytterligare beskattning i form av vägtullar kan få en negativ inverkan på sysselsättningen inom den svenska bilindustrin, som kan komma att drabbas av en minskad försäljning till följd av biltullarna.
De miljöproblem som bilismen förorsakar bör angripas på annat sätt än genom ökade skatter och andra pålagor. Till saken hör också att ett dylikt system för skatteuttag är ett mycket krångligt och administrativt sett dyrbart system med tullstationer, övervakare och allt som behövs för genomförandet. Man kan också erinra om t.ex. de uppbördsproblem som uppkommer om bilen har stulits och alltså framförs av någon annan än ägaren, och föraren inte betalar tullen.
Mot bakgrund av det anförda bör alla planer på att införa vägtullar stoppas omedelbart. Propositionen bör således avslås i denna del och motion T35 (nyd) bifallas.
Meningsyttring
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Lars Bäckström (v) anför:
I proposition 1993/94:86 redovisas inte någon samlad miljökonsekvensbeskrivning. Av bland annat detta skäl föreslår Vänsterpartiet i motion 1993/94:T33 att propositionen avslås.
Angående de vägtullar som beskrivs i propositionen anför skatteutskottet att man delar regeringens uppfattning att de närmast har karaktär av skatt. Jag vill understryka denna uppfattning och dessutom anföra följande.
I allmänhet gäller att en skatt är ett bidrag, dvs. en inkomst till det allmänna utan någon direkt motprestation från det allmännas sida. En avgift erläggs däremot som vederlag för en tjänst eller en vara som tillhandahålls av det allmänna. Enligt allmän uppfattning bör man vara restriktiv med att behandla pålagor som avgifter i de fall där kopplingen till motprestationen framstår som tveksam.
Mot denna bakgrund bör man betrakta den vägtull som beskrivs i propositionen som en skatt. Eftersom vägtullen skall användas till att finansiera kostnaderna för vissa särskilda ändamål är den att betrakta som en specialdestinerad skatt. Härav följer att det är förbehållet riksdagen att fatta alla beslut rörande vägtullarna utom rena verkställighetsföreskrifter.
Det torde således inte vara möjligt att utan ändringar i andra lagar ge någon annan instans än riksdagen rätt att fatta beslut angående de föreslagna vägtullarna. I motion 1993/94:A453 (v) föreslås att kommunerna skall få möjlighet att själva fatta beslut om biltullar och att dessa oavkortat skall gå till kollektivtrafikens utbyggnad. Ett sådant beslut fordrar en utvidgning av den kommunala beskattningskompetensen.
Den utredare som vid bifall till propositionen kommer att tillkallas bör beakta vad som ovan anförts. Riksdagen bör med anledning av propositionen och motion 1993/94:T33 (v) samt motion 1993/94:A453 (v) som sin mening ge det anförda regeringen till känna.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Propositionen1 Förslag till riksdagsbeslut1 Motionerna2 Motioner väckta med anledning av propositionen2 Motioner avgivna under den allmänna motionstiden i januari 19943 Yttrande från skatteutskottet4 Inledning4 Utskottet5 1 Ärendet och dess beredning5 1.1 Överenskommelsernas tillkomst5 1.2 Dennisöverenskommelsens innehåll5 1.3 Reviderade beräkningar7 1.4 Redovisning enligt naturresurslagen8 2 Dennisöverenskommelsen m.m.8 2.1 Propositionens huvuddrag8 2.2 Motionsförslag9 2.3 Utskottets ställningstagande11 3 Begränsade statliga lånegarantier m.m.12 3.1 Regeringens förslag12 3.2 Motionsförslag14 3.3 Utskottets ställningstagande15 4 Vägtullarnas utformning16 4.1 Regeringens förslag16 4.2 Motionsförslag16 4.3 Skatteutskottets yttrande17 4.4 Utskottets ställningstagande17 5 Ökade statliga medel till Stockholmsregionen18 5.1 Motionsförslag18 5.2 Utskottets ställningstagande19 6 Stadsnationalpark20 6.1 Regeringens bedömning20 6.2 Motionsförslag20 6.3 Utskottets ställningstagande21 7 Förberedelsearbetet för nya vägar i Göteborg21 7.1 Regeringens förslag21 7.2 Motionsförslag22 7.3 Utskottets ställningstagande22 Hemställan23 Reservation25 Meningsyttring av suppleant26 Bilaga Skatteutskottets yttrande 1993/94:SkU4y28