Fe om vissa justeringar av reglerna för lagervärdering (prop. 1986/87:132) (Betänkande 1986/87:SkU46 Skatteutskottet)

Skatteutskottets betänkande
1986/87:46 fe

om vissa justeringar av reglerna för lagervärdering
(prop. 1986/87:132)

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de förslag till detaljändringar i lagervärderingsreglerna
som har lagts fram i proposition 1986/87:132.

I en reservation (m, fp, c) yrkas - i anslutning till en motion i frågan - att
djur med låga saluvärden i jordbruk och i renskötseln skall kunna värderas
enligt de principer som gäller i inkomstslaget rörelse.

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1986/87:132 att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

I propositionen föreslås vissa justeringar av reglerna för värdering av
lager.

Ett av förslagen gäller supplementärregel I, dvs. den regel som gör det
möjligt att grunda nedskrivningen på det genomsnittliga lagervärdet för de
två närmast föregående beskattningsåren. Regeringsrätten har i en dom
slagit fast att företag i intressegemenskap som bedriver likartad verksamhet
får tillämpa regeln endast under förutsättning att samtliga företag i
gruppen redovisar en lagerminskning. Enligt förslaget skall något sådant
krav inte längre gälla.

Vidare föreslås en komplettering av reglerna för värdering av djur på
jordbruksfastighet och i renskötselrörelse.

Den nya utformningen av supplementärregel I är avsedd att tillämpas
fr. o. m. 1986 års taxering och de nya reglerna för värdering av djur fr. o. m.
1988 års taxering.

1 Riksdagen 1986/87. 6 sami Nr 46

Lagförslagen har följande lydelse.

SkU 1986/87:46

1 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 2 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 41 §

2.1 Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen på tillgångar avsedda för
omsättning eller förbrukning (lager) skall godtas vid inkomstberäkningen,
om värdesättningen inte står i strid med vad nedan i denna punkt eller i
punkt 3 sägs.

Vid bestämmande av lagrets anskaffningsvärde skall de lagertillgångar,
som ligger kvar i den skattskyldiges lager vid beskattningsårets utgång,
anses som de av honom senast anskaffade eller tillverkade.

Lagret vid beskattningsårets utgång får inte tas upp till lägre belopp än
50 procent av lagrets anskaffningsvärde eller, om återanskaffningsvärdet
på balansdagen är lägre, sistnämnda värde, i förekommande fall efter
avdrag för inkurans. För tillgångar, som den skattskyldige framställt eller
bearbetat, skall som anskaffningsvärde anses direkta tillverkningskostnader
(materialkostnader och arbetslöner) ökade med ett tillägg sorn svarar
mot den del av de indirekta tillverkningskostnaderna som skäligen belöper
på tillgångarna, därvid hänsyn dock inte behöver tas till ränta på eget
kapital.

Avdrag för inkurans medges inte med större belopp än vad den skattskyldige
enligt vid självdeklarationen fogad utredning visar svara mot den
konstaterade värdenedgången på lagret på balansdagen. Oaktat vad nu
sagts medges dock avdrag för inkurans med fem procent av det lägst? av
lagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden om detta inte framstår
såsom uppenbart opåkallat, eller med det högre procenttal som riksskatteverket
kan ha ange» för lagren inom vissa branscher eller hos vissa
grupper av skattskyldiga.

Lager av djur på jordbruksfastighet
eller i renskötselrörelse får
inte tas upp till lägre belopp än 50
procent av den genomsnittliga produktionskostnaden
för djur av det
slag och den ålderssammansättning
varom fråga är. Regeringen eller
efter regeringens bemyndigande
riksskatteverket fastställer för varje
taxeringsår föreskrifter för beräkning
av produktionskostnaden. Har
denna kostnad inte fastställts, t. ex.
i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur,
får djuret tas upp lägst till 50
procent av det lägsta av anskaffningsvärdet
och allmänna saluvärdet.

Lager av djur på jordbruksfastighet
eller i renskötselrörelse får
inte tas upp till lägre belopp än 50
procent av den genomsnittliga produktionskostnaden
för djur av det
slag och den ålderssammansättning
som det är fråga om. Djuren behöver
dock inte i något fall tas upp till
ett högre belopp än som motsvarar
djurens sammanlagda allmänna saluvärde.
Regeringen eller efter regeringens
bemyndigande riksskatteverket
fastställer för varje taxeringsår
föreskrifter för beräkning av
produktionskostnaden. Har denna
kostnad inte fastställts, t. ex. i fråga
om särskilt dyrbara avelsdjur, får

1 Senaste lydelse 1983:983.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:46

Uppgår värdet på lagret, beräknat
till anskaffnings- elter återanskaffningsvärdet
och i förekommande
fall efter avdrag för inkurans,
till lägre belopp än som motsvarar
medeltalet av värdena på
lagren vid utgången av de två närmast
föregående beskattningsåren
(jämförelseåren), får lagret vid beskattningsårets
utgång i stället tas
upp till lägst ett belopp motsvarande
förstnämnda värde på detta lager
efter avdrag med 50 procent av
sagda medeltalsvärde. Därvid skall
lagren vid jämförelseårens utgång
tas upp till anskaffningsvärdena eller,
om återanskaffningsvärdena
på balansdagarna i fråga varit lägre,
sistnämnda värden, i förekommande
fall efter avdrag för inkurans.
I fråga om djur på jordbruksfastighet
eller i renskötselrörelse
gäller dock att värdet av djuren
skall tas upp till den genomsnittliga
produktionskostnaden eller till det
allmänna saluvärdet eller —i förekommande
fall -till anskaffningsvärdet.
Föreligger sådant fall att 50
procent av nyssnämnda medeltalsvärde
överstiger värdet av lagret
vid beskattningsårets utgång
medges avdrag även för det överskjutande
beloppet om den skattskyldige
avsatt motsvarande belopp
i räkenskaperna till lagerregleringskonto.
Har avdrag medgivits
för sådan avsättning skall avsättningen
återföras till beskattning
nästföljande beskattningsår, därvid
frågan om avdrag för förnyad avsättning
till lagerregleringskonto får
prövas enligt bestämmelserna
ovan.

Skattskyldig, som ingår i en
grupp näringsidkare mellan vilka
intressegemenskap råder (moderoch
dotterföretag eller företag under
i huvudsak gemensam ledning),
får tillämpa reglerna i föregående
stycke endast under förutsättning

djuret tas upp lägst till 50 procent
av det lägsta av anskaffningsvärdet
och allmänna saluvärdet.

Uppgår värdet på lagret till lägre
belopp än medeltalet av värdena på
lagren vid utgången av de två närmast
föregående beskattningsåren
(jämförelseåren), får lagret vid beskattningsårets
utgång tas upp till
lägst ett belopp motsvarande skillnaden
mellan värdet på lagret vid
denna tidpunkt och 50 procent av
jämförelseårens medeltalsvärde.
Som värde på lagret anses det lägsta
av anskaffningsvärdet och återanskaffningsvärdet,
i förekommande
fall efter avdrag för inkurans,
eller, i fråga om djur på jordbruksfastighet
eller i renskötselrörelse,
den genomsnittliga produktionskostnaden.
Har någon produktionskostnad
inte fastställts skall
som värde på djuret anses det lägsta
av anskaffningsvärdet och allmänna
saluvärdet. Föreligger sådant
fall att 50 procent av nyssnämnda
medeltalsvärde överstiger
värdet av lagret vid beskattningsårets
utgång medges avdrag även
för det överskjutande beloppet om
den skattskyldige avsatt motsvarande
belopp i räkenskaperna till lagerregleringskonto.
Har avdrag
medgivits för sådan avsättning skall
avsättningen återföras till beskattning
nästföljande beskattningsår,
därvid frågan om avdrag för förnyad
avsättning till lagerregleringskonto
får prövas enligt bestämmelserna
ovan.

Skattskyldig, som ingår i en
grupp näringsidkare mellan vilka
intressegemenskap råder (moderoch
dotterföretag eller företag under
i huvudsak gemensam ledning),
får utnyttja reglerna i föregående
stycke endast under förutsättning

1* Riksdagen 1986187. 6 sami. Nr 46

Rättelse: S. 10 rad 4 tillkommer: Marianne Andersson (c)

Nuvarande lydelse

att dessa tillämpas av samtliga företag
som tillhör gruppen. Vad nu
har sagts gäller dock endast i fråga
om verksamhet i förvärvskälla som
har sådant samband med verksamheten
i den skattskyldiges förvärvskälla
att verksamheterna skulle ha
ansetts utgöra en förvärvskälla om
de hade bedrivits av ett enda företag.

Föreslagen lydelse

att övriga företag som tillhör gruppen
inte tar upp lagret till lägre belopp
än skillnaden mellan värdet
vid beskattningsårets utgång och
50 procent av jämförelseårens medeltalsvärde.
Ett medeltalsvärde
skall beräknas även för företag i
gruppen som ännu inte har bedrivit
verksamhet under tre beskattningsår.
Den nu angivna förutsättningen
gäller endast i fråga om verksamhet
i förvärvskälla som har sådant samband
med verksamheten i den
skattskyldiges förvärvskälla att
verksamheterna skulle ha ansetts
utgöra en förvärvskälla om de hade
bedrivits av ett enda företag.

Ingår råvaror eller stapelvaror i lagret, får dessa varor eller en del av
dem tas upp till lägst sjuttio procent av varornas värde beräknat efter
lägsta marknadspris under beskattningsåret eller under något av de närmast
föregående nio beskattningsåren. Tillämpas denna regel får lagret inte
värderas enligt bestämmelserna i sjätte stycket.

Är det på grund av överenskommelse om återköp eller annan omständighet
uppenbart att vissa varor anskaffats för annat ändamål än att ingå i den
skattskyldiges normala verksamhet, skall bestämmelserna i tredje-åttonde
styckena inte tillämpas i fråga om dessa varor. Varorna får i sådant
fall inte tas upp till lägre belopp än det lägsta av varornas anskaffningseller
återanskaffningsvärden, i förekommande fall efter avdrag för inkurans.

Har den skattskyldige vid beräkning
av inkomst av viss förvärvskälla
yrkat avdrag för avsättning till
resultatutjämningsfond, som avses
i 41 d §. får lagret inte tas upp till
lägre belopp än 65 procent av det
värde som enligt tredje—femte
styckena skall ligga till grund för
lagervärderingen. Bestämmelserna
i sjätte-åttonde styckena är inte
tillämpliga i nu angivna fall.

Har den skattskyldige vid beräkning
av inkomst av viss förvärvskälla
yrkat avdrag för avsättning till
resullatutjämningsfond, som avses
i 41 d §, får lagret tas upp till lägst
65 procent av det värde som enligt
tredje stycket skall ligga till grund
för värderingen. Lager av djur får
tas upp till lägst 65 procent av den
genomsnittliga produktionskostnaden.
Djur som avses i femte stycket
sista meningen får tas upp till lägst
65 procent av det lägsta av anskaffningsvärdet
och allmänna saluvärdet.
Bestämmelserna i sjätte-åttonde
styckena är inte tillämpliga i
nu angivna fall.

Vad som föreskrivits i föregående stycke gäller även i det fall då den
skattskyldige ingår i en grupp näringsidkare mellan vilka intressegemenskap
råder (moder- och dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam
ledning) och något av dessa företag yrkat avdrag för avsättning till
resultatutjämningsfond. En sådan avsättning skall dock beaktas endast om
den hänför sig till verksamhet i förvärvskälla som har sådant samband med
verksamheten i den skattskyldiges förvärvskälla att verksamheterna skulle

SkU 1986/87:46

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:46

ha ansetts utgöra en förvärvskälla om de hade bedrivits av ett enda företag.

Utan hinder av vad som föreskrivits ovan i denna anvisningspunkt om
den lägsta värdesättning på lagret, som kan godtas vid inkomstberäkningen,
får det lägre värde på lagret godtas som den skattskyldige med hänsyn
till föreliggande risk för prisfall visar vara påkallat.

Nedskrivning av värdet på rättigheter till leverans av lagertillgångar
enligt ej fullgjorda köpekontrakt (kontraktsnedskrivning) får godkännas
endast i den mån det visas, att inköpspriset för tillgångar av samma slag på
balansdagen understiger det kontraherade priset, eller det görs sannolikt
att sådant prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levereras eller
säljs vidare av den skattskyldige i oförändrat eller förädlat skick. Beträffande
värdet på rättigheter till leverans av maskiner och andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier enligt ej fullgjorda köpekontrakt kan avskrivning
(kontraktsavskrivning) godkännas endast i den mån den skattskyldige
visar, att inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen
understiger det kontraherade priset, eller det görs sannolikt att sådant
prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levereras.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

2. De nya bestämmelserna i sjunde stycket av anvisningspunkten tillämpas
första gången vid 1986 års taxering. Skattskyldig får genom besvär i
den ordning som sägs i 100 § taxeringslagen (1956:623) föra talan om sådan
ändring i 1986 års taxering som föranleds av dessa bestämmelser.

3. De nya bestämmelserna i övrigt tillämpas första gången vid 1988 års
taxering.

2 Förslag till

SkU 1986/87:46

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 3 och 4 §§

2.' Vid beräkning av förmögenhet, som ingår i förvärvskälla inom inkomstslagen
jordbruksfastighet och rörelse, gäller följande.

Sammanfaller inte räkenskapsåret med beskattningsåret, får som värde
av förmögenhet tas upp värdet vid utgången av det räkenskapsår som före
den 1 mars taxeringsåret gått till ända närmast intill utgången av beskattningsåret.
Detta värde skall emellertid rättas med belopp som den skattskyldige
satt in i förvärvskällan eller tagit ut ur densamma för egen räkning
eller för annan av honom innehavd förvärvskälla. Utgår räkenskapsåret
före beskattningsåret, skall nämnda värde ökas med insättningar och minskas
med uttag som skett intill beskattningsårets utgång. Utgår räkenskapsåret
efter beskattningsåret, skall värdet minskas med insättningar och ökas
med uttag som skett efter utgången av beskattningsåret.

Den värdesättning av tillgångarna
i förvärvskällan som sker vid inkomsttaxeringen
är inte bindande
vid förmögenhetsberäkningen. Inventarier
som är avsedda för stadigvarande
bruk i förvärvskällan tas
upp till anskaffningsvärdet efter avdrag
för skälig avskrivning eller
utrangering. Lager värderas som
helhet utan hänsyn till påräknelig
vinst vid försäljning i detalj, varvid
dock fastighet tas upp lägst till taxeringsvärdet.
Lager av djur på jordbruksfastighet
eller i renskötselrörelse
tas upp till de värden, som
riksskatteverket enligt punkt 2 femte
stycket av anvisningarna till 41 §
kommunalskattelagen (1928:370)
senast har fastställt före utgången
av det år som närmast föregår taxeringsåret,
eller — om delta ger en
lägre värdering —till djurens sammanlagda
allmänna saluvärde.
Har riksskatteverket inte fastställt
något värde tas djuret upp till det
lägsta av anskaffningsvärdet och
allmänna saluvärdet. Vid värdering
av lager skall hänsyn tas till inkurans
och prisfallsrisk.

Den värdesättning av tillgångarna
i förvärvskällan som sker vid inkomsttaxeringen
är inte bindande
vid förmögenhetsberäkningen. Inventarier
som är avsedda för stadigvarande
bruk i förvärvskällan tas
upp till anskaffningsvärdet efter avdrag
för skälig avskrivning eller
utrangering. Lager värderas som
helhet utan hänsyn till påräknelig
vinst vid försäljning i detalj, varvid
dock fastighet tas upp lägst till taxeringsvärdet.
Lager av djur på jordbruksfastighet
eller i renskötselrörelse
tas upp till de värden, som
riksskatteverket enligt punkt 2 femte
stycket av anvisningarna till 41 §
kommunalskattelagen (1928:370)
senast har fastställt före utgången
av det år som närmast föregår taxeringsåret,
eller - om sådant värde
inte har fastställts för vissa djur —
till det allmänna saluvärdet. Vid
värdering av lager skall hänsyn tas
till inkurans och prisfallsrisk.

' Senaste lydelse 1981:635.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:46

Skulder och andra avgående poster i förvärvskällan avräknas enligt
bestämmelserna i 5 §. Hänsyn tas inte till annan latent skatteskuld än
utskiftningsskatteskuld, såvida inte annat följer av punkt 3 första stycket
av dessa anvisningar.

Om värdet av tillgångarna i förvärvskällan överstiger beloppet av
skulder och andra avgående poster, får förmögenhetsvärdet av förvärvskällan
nedsättas till trettio procent av det överskjutande värdet. Om förvärvskällan
innehas med fideikommissrätt, får dock nedsättning ske till
tjugo procent av sistnämnda värde.

Bostadsbyggnader på en jordbruksfastighet och tomtmark för byggnaderna
skall inte behandlas som tillgångar i förvärvskälla inom inkomstslaget
jordbruksfastighet i annat fall än då byggnaderna används som bostad
för ägarens eller arrendatorns arbetskraft. Om en bostadsbyggnad med
tomtmark på grund av vad nu har sagts inte skall behandlas som tillgång i
förvärvskällan, skall inte heller de till byggnaden och tomtmarken hänförliga
låneskulderna anses ingå i förvärvskällan. På byggnaden och tomtmarken
skall anses belöpa så stor del av låneskulderna i förvärvskällan som
byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde utgör av det sammanlagda
värdet av tillgångarna i förvärvskällan inklusive byggnaden och tomtmarken.
Med bostadsbyggnad avses byggnad som till övervägande del är
inrättad för bostadsändamål. Bestämmelserna i detta stycke tillämpas inte
på förvärvskälla som innehas med fideikommissrätt.

Egendom, som enligt 4 kap. 5§ första stycket fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) ingår i en industrienhet avseende täktmark och - i förekommande
fall - industribyggnad på sådan mark eller i en exploateringsenhet,
skall, om egendomen inte enligt kommunalskattelagen utgör tillgång i
rörelse, vid tillämpningen av denna anvisningspunkt anses som en särskild
förvärvskälla inom inkomstslaget rörelse.

Mark och byggnader, som är belägna på en ort och av fastighetsägaren
regelbundet upplåts för fritidsändamål till annan än närstående (fritidsuthyrning),
skall, om de inte enligt kommunalskattelagen utgör tillgångar i
rörelse, vid tillämpningen av denna anvisningspunkt tillsammans anses
utgöra en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget rörelse. Detta gäller
dock endast under förutsättning att

a) egendomen ingår i en eller flera småhusenheter enligt 4 kap. 5 § första
stycket fastighetstaxeringslagen och har beskattningsnaturen annan fastighet
och

b) fastighetsägarens fritidsuthyrning på orten av sådan egendom, som
avses under a och inte utgör tillgång i rörelse, omfattar minst tre småhus
eller tomter avsedda för småhus som ägs av annan än fastighetsägaren.

Uttrycket småhus har den innebörd som anges i 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen.
Som närstående räknas

för fysisk person: de personer som anges i 35 § 1 a mom. kommunalskattelagen,

för dödsbo: dödsbodelägarna och dem närstående personer, för fåmansföretag
som avses i sistnämnda lagrum: företagsledaren och delägarna i
företaget samt dem närstående personer.

Bestämmelserna i denna anvisningspunkt tillämpas även när förvärvskällan
innehas indirekt genom förmedling av juridisk person.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987 och tillämpas första gången vid
1988 års taxering.

Motion

1986/87:Skl49 av Karl-Gösta Svenson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå propositionen till den del den avser
värderingen av djur vid beräkning av nettointäkten av jordbruksfastighet och
av renskötselrörelse,

2. att riksdagen beslutar att fr.o.m. 1988 års taxering skall lägsta värdets
princip gälla vid värdering av djur vid beräkning av nettointäkten av
jordbruksfastighet och av renskötselrörelse.

Utskottet

Ett varulager får i allmänhet skrivas ned till lägst 50 % av anskaffningsvärdet
eller - om återanskaffningsvärdet är lägre - av detta värde, efter avdrag för
inkurans. Härigenom uppkommer i allmänhet en obeskattad lagerreserv.
För att förhindra att en senare minskning av lagret framtvingar en upplösning
av denna reserv finns en särskild regel (supplementärregel I) som innebär att
nedskrivning dock medges med 50 % av medeltalet av lagrets anskaffningseller
återanskaffningsvärde vid utgången av de två närmast föregående
beskattningsåren, efter avdrag för inkurans.

Enligt gällande praxis får företag inom en intressegrupp med likartad
verksamhet utnyttja supplementärregel I endast under förutsättning att
lagret minskat för samtliga företag. I propositionen föreslås att detta krav
inte längre skall gälla. Supplementärregeln skall i fortsättningen kunna
tillämpas om alla de aktuella företagen redovisar ett lagervärde som uppgår
till minst 50 % av det nyss angivna medelvärdet.

För att supplementärregel I såsom avsikten varit skall kunna utnyttjas om
lagret inom en företagsgrupp totalt sett har minskat i värde tillstyrker
utskottet propositionen i denna del.

Beträffande lager av djur på jordbruksfastighet och i renskötselrörelse gäller
speciella regler. Värdet på ett sådant lager skall normalt tas upp till lägst 50 %
av den genomsnittliga produktionskostnaden för djur av ifrågavarande slag
enligt särskilda föreskrifter som fastställs av riksskatteverket. Här bortses
från dyrbara avelsdjur o.d. som värderas för sig enligt andra principer.

I propositionen föreslås att denna regel kompletteras med tanke på att
produktionskostnaden för vissa djur, exempelvis värphöns, kommit att
överstiga det allmänna saluvärdet. Det kan i sådana fall för närvarande
inträffa att värdet av djurlagret i sin helhet måste tas upp till ett belopp som
överstiger det allmänna saluvärdet, trots att möjligheten till nedskrivning
med 50 % utnyttjats fullt ut. Förslaget innebär att man i denna situation skall
kunna ta upp lagret till ett belopp som motsvarar det allmänna saluvärdet.

I motion Skl49 av Karl-Gösta Svenson m.fl. (m) yrkas att det lägsta av
produktionsvärdet och det allmänna saluvärdet skall läggas till grund för
värderingen. Enligt motionärernas mening bör lagervärderingsreglerna vara
likformiga för rörelse och jordbruksfastighet.

Som framgår av propositionen kan det i en djurbesättning ingå djur som
närmast har karaktär av inventarier och andra djur med karaktär av
lagertillgångar. Så länge verksamheten inte bedrivs i rörelseform undviker

SkU 1986/87:46

man den besvärliga gränsdragningen mellan dessa båda kategorier och
svårigheterna vid värderingen genom att djurbesättningen i sin helhet skall
behandlas såsom lager och genom reglerna om en enhetlig värdering enligt
riksskatteverkets schabloner.

Enligt utskottets uppfattning kan det inte i detta sammanhang komma i
fråga att överväga en ändring av reglerna så att principerna för lagervärdering
i allmänhet till alla delar blir tillämpliga på djur. Som anförs i
propositionen bör de nuvarande principerna i huvudsak ligga fast till dess att
det arbete som pågår inom kommittén (Fi 1985:06) om reformerad företagsbeskattning
har slutförts. För att undvika oskäliga effekter i sådana speciella
fall som avses i propositionen bör det dock godtas att djurlagret i sin helhet
tas upp till ett belopp som motsvarar det allmänna saluvärdet, om detta
understiger det lägsta värdet enligt nuvarande regler.

Utskottet tillstyrker således propositionen även i denna del och avstyrker
motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande supplementärregel l

att riksdagen bifaller proposition 1986/87:132 i denna del,

2. beträffande värderingen av djur

att riksdagen avslår motion 1986/87:Skl49 och bifaller proposition
1986/87:132 i denna del,

3. beträffande lagförslagen

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan hemställt antar de vid
proposition 1986/87:132 fogade förslagen till

1. lag om ändring av kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Stockholm den 7 maj 1987
På skatteutskottets vägnar
Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Olle Westberg (s),
Kjell Johansson (fp)*, Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren
(m), Lars Hedfors (s), Karl Björzén (m), Bruno Poromaa (s), Tommy
Franzén (vpk), Sverre Palm (s), Leif Olsson (fp), Marianne Andersson (c)
och Sylvia Lindgren (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

SkU 1986/87:46

Reservationer

SkU 1986/87:46

Värderingen av djur (mom. 2 och 3 i motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo
Lundgren (m), Karl Björzén (m), Leif Olsson (fp) och Marianne Andersson
(c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Sorn
framgår” och på s. 9 slutar med ”avstyrker motionen.” bort ha följande
lydelse:

Lagervärderingen bygger i allmänhet på lägsta värdets princip, dvs. att det
lägsta av anskaffningsvärdet eller återanskaffningsvärdet för tillgångar av
olika slag skall läggas till grund för värderingen. När det gäller djur inom
jordbruket har reglerna av praktiska skäl utformats på annat sätt. Att man
här utgår från den genomsnittliga produktionskostnaden bygger emellertid
på förutsättningen att denna kostnad i princip är lägre än det allmänna
saluvärdet.

Enighet råder om att detaljutformningen för djur i jordbruk på grund av
ändrade förhållanden bör justeras. Som framgår av de framställningar från
Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och riksskatteverket (RSV) som ligger till
grund för propositionen har det allmänna saluvärdet för mjölkkor och
ungnöt av vissa skäl kommit att sjunka under den genomsnittliga produktionskostnaden.
När det gäller höns ligger produktionskostnaden avsevärt
högre än saluvärdet. Utvecklingen har alltså medfört att reglerna i vissa fall
leder till för höga värden.

Regeringens förslag löser emellertid inte problemen utan medför bara en
marginell förändring. Att man enligt förslaget tvingas att tillämpa en och
samma värderingsprincip på hela djurlagret överensstämmer inte med vad
som gäller för lagertillgångar i allmänhet och leder, som framhålls i
motionen, till oskäliga effekter för den som har en blandad djurbesättning.

Denna utformning innebär att man i sådana fall tvingas att lägga hela
saluvärdet till grund för beskattningen även för djur med högre saluvärden än
50 % av produktionskostnaden och att beskattningen blir omotiverat hård
jämfört med vad som kommer att gälla för den som endast endast har en typ
av djur. Snedvridande effekter av detta slag bör givetvis undvikas. Därtill
kommer att reglerna blir komplicerade vid den praktiska tillämpningen.

Enligt utskottets mening saknas det också bärande skäl för att — som
föreslagits i propositionen - i dessa speciella fall nu frångå den 50-procentsregel som gäller generellt vid lagervärderingen.

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att man i enlighet med
LRF:s och RSV:s framställningar och i överensstämmelse med vad som
gäller för varulager i allmänhet bör kunna tillämpa lägsta värdets princip
även i fråga om lager av djur på jordbruksfastighet. JJuvudregeln bör liksom
hittills vara att djuren skall tas upp till lägst 50% av den genomsnittliga
produktionskostnaden. Om det allmänna saluvärdet förvissa grupper av djur
understiger produktionskostnaden bör man för dessa djur i stället utgå från

detta värde. RSV bör alltså i fortsättningen även iaktta saluvärdet för djuren i 10

samband med att verket utarbetar sina föreskrifter rörande värderingen.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionen. I övrigt har utskottet inte
något att erinra mot propositionen i denna del.

dels att utskottet under moment 2 och moment 3 i motsvarande del bort
hemställa

2. beträffande värderingen av djur

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Skl49 och med anledning
av proposition 1986/87:132 i denna del beslutar att komplettera
värderingsreglerna för djur i enlighet med vad som föreslagits i
motionen,

3. beträffande lagförslagen i vad avser djur

att riksdagen till följd av vad som hemställs ovan dels avslår
propositionen i vad den avser ändring i lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt, dels beslutar att femte, sjätte och tionde styckena i
punkt 2 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928:370)
skall ha följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Anvisningar
till 41 §

femte stycket

Utskottets förslag

Lager av djur på jordbruksfastighet
eller i renskötselrörelse får inte
tas upp till lägre belopp än 50 procent
av den genomsnittliga produktionskostnaden
för djur av det slag
och den ålderssammansättning som
det är fråga om. Djuren behöver
dock inte i något fall tas upp till ett
högre belopp än som motsvarar djurens
sammanlagda allmänna saluvärde.
Regeringen eller efter regeringens
bemyndigande riksskatteverket
fastställer för varje taxeringsår föreskrifter
för beräkning av produktionskostnader.
Har denna kostnad
inte fastställts, t. ex. i fråga om särskilt
dyrbara avelsdjur får djuret tas upp
lägst till 50 procent av det lägsta av
anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet.

Reservanternas förslag

Lager av djur på jordbruksfastighet
eller i renskötselrörelse får inte
tas upp till lägre belopp än 50 procent
av den genomsnittliga produktionskostnaden
eller det allmänna
saluvärdet för djur av det slag och
den ålderssammansättning som det
är fråga om. Regeringen eller efter
regeringens bemyndigande riksskatteverket
fastställer för varje taxeringsår
föreskrifter för denna värdering.
Särskilt dyrbara avelsdjur
och liknande värderas för sig och tas
upp lägst till 50 procent av det lägsta
av anskaffningsvärdet och allmänna
saluvärdet.

sjätte stycket

SkU 1986/87:46

Utskottets förslag

ningsvärdet och återanskaffningsvärdet,
i förekommande fall efter
avdrag för inkurans, eller, i fråga om
djur på jordbruksfastighet eller renskötselrörelse,
den genomsnittliga
produktionskostnaden. Har någon
produktionskostnad inte fastställts
skall som värde på djuret anses det
lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna
saluvärdet. Föreligger sådant
fall att 50 % av nyssnämnda medeltalsvärde
överstiger värdet av lagret
vid beskattningsårets utgång medges
avdrag även för det överskjutande
beloppet om den skattskyldige avsatt
motsvarande belopp i räkenskaperna
till lagerregleringskonto. Har
avdrag medgivits för sådan avsättning
skall avsättningen återföras till
beskattning nästföljande beskattningsår,
därvid frågan om avdrag för
förnyad avsättning till lagerregleringskonto
får prövas enligt bestämmelserna
ovan.

Reservanternas förslag

ningsvärdet och återanskaffningsvärdet,
i förekommande fall efter
avdrag för inkurans, eller, i fråga om
djur på jordbruksfastighet eller i
renskötselrörelse, den genomsnittliga
produktionskostnaden eller det
allmänna saluvärdet. För särskilt
dyrbara avelsdjur och liknande skall
som värde på djuret anses det lägsta
av anskaffningsvärdet och allmänna
saluvärdet. Föreligger sådant fall att
50 % av nyssnämnda medeltalsvärde
överstiger värdet av lagret vid
beskattningsårets utgång medges avdrag
även för det överskjutande beloppet
om den skattskyldige avsatt
motsvarande belopp i räkenskaperna
till lagerregleringskonto. Har avdrag
medgivits för sådan avsättning
skall avsättningen återföras till beskattning
nästföljande beskattningsår,
därvid frågan om avdrag för
förnyad avsättning till lagerregleringskonto
får prövas enligt bestämmelserna
ovan.

tionde stycket

Har den skattskyldige vid beräkning
av inkomst av viss förvärvskälla
yrkat avdrag för avsättning till
resultatutjämningsfond, som avses
i 41 d §, får lagret tas upp till lägst
65 procent av det värde som enligt
tredje stycket skall ligga till grund
för värderingen. Lager av djur får
tas upp till lägst 65 procent av den
genomsnittliga produktionskostnaden.
Djur som avses i femte stycket
sista meningen får tas upp till lägst
65 procent av det lägsta av anskaffningsvärdet
och allmänna saluvärdet.
Bestämmelserna i sjätte-åttonde
styckena är inte tillämpliga i
nu angivna fall.

Har den skattskyldige vid beräkning
av inkomst av viss förvärvskälla
yrkat avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond,
som avses i 41
d §, får lagret inte tas upp till lägre
belopp än 65 procent av det värde
som enligt tredje-femte styckena
skall ligga till grund för lagervärderingen.
Bestämmelserna i sjätteåttonde
styckena är inte tillämpliga i
nu angivna fall.

SkU 1986/87:46

göteb Stockholm 1987 12983