Fastighetstaxering av lantbruk
Betänkande 1990/91:SkU6
Skatteutskottets betänkande
1990/91:SKU06
Fastighetstaxering av lantbruk
Innehåll
1990/91 SkU6
Sammanfattning
I detta betänkande tillstyrker utskottet de förslag som regeringen lägger fram beträffande vissa tekniska justeringar av värderingsförfarandet m.m. inför 1992 års allmänna fastighetstaxering av lantbruk. De motioner om uppskov med fastighetstaxeringen och om ändringar i förfarandet som utskottet behandlar i detta sammanhang avstyrks.
Till betänkandet har fogats reservationer angående uppskov med fastighetstaxeringen och ändringar i värderingsförfarandet m.m.
Regeringens förslag
Proposition 1990/91:47
Regeringen (finansdepartementet) hemställer i proposition 1990/91:47 att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till
1. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
2. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
3. lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt,
4. lag om ändring i ärvdabalken (1958:637),
5. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),
6. lag om ändring i jordabalken (1970:944),
7. lag om ändring i utsökningsbalken (1981:774),
8. lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.,
9. lag om ändring i lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter,
10. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),
11. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark,
12. lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.,
13. lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt.
Förslagen innebär vissa ändringar i bestämmelserna om fastighetstaxering inför 1992 års allmänna fastighetstaxering av lantbruksenheter. Det är främst fråga om tekniska justeringar i värderingsförfarandet samt även vissa förenklingar.
STÅENDE TEXT se prop. s. 1-2.
Proposition 1990/91:54
I proposition 1990/91:54 hemställer regeringen (finansdepartementet) bl.a. att riksdagen antar ett vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt (lagförslag 23). Propositionen behandlas i denna del i detta betänkande för att samordnas med det förslag beträffande samma lag som läggs fram i proposition 1990/91:47.
Förslaget i proposition 1990/91:54 innebär vissa klarlägganden, bl.a. i fråga om bostadsbyggnad som vid fastighetstaxeringen inte har åsatts något värdeår efter det att den har färdigställts.
Lagförslagen
De i propositionerna framlagda lagförslagen har följande lydelse. Förslaget i proposition 1990/91:47 rörande lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt har här sammanförts med det i proposition 1990/91:54 framlagda förslaget som rör 2 §, 3 § andra stycket och punkt 1 av övergångsbestämmelserna (1990:652) till denna lag.
NY SIDA STÅENDE TEXT se prop. s. 3-37. NY SIDA
Propositionen
I propositionen föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om fastighetstaxering inför 1992 års allmänna fastighetstaxering av lantbruksenheter. Det är främst fråga om tekniska justeringar i värderingsförfarandet samt även vissa förenklingar. Bl.a. föreslås att värdet på småhus med tomtmark som ingår i lantbruksenhet skall tillåtas variera med hänsyn till hur stor enhetens produktiva mark är. Värderingsförfarandet för åkermarken föreslås bli förenklat bl.a. genom att åkermarken delas upp i värderingsenheter endast vid arealer av större omfattning. En ny värdefaktor, storlek, införs med vilken kan beaktas de olika hektarpriser som förekommer vid olika arealomfattning. Motsvarande värdefaktor införs även för betesmark, skogsmark och skogsimpediment. Släktköp skall inte heller i fortsättningen ingå i prisstatistiken för allmän fastighetstaxering.
Motioner
I yttrandet behandlar jordbruksutskottet följande motioner:
1990/91:Sk15 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar skjuta den allmänna fastighetstaxeringen av lantbruksenheter till 1996, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande utredning av utformningen och behovet av allmän fastighetstaxering, 3. att riksdagen i den mån yrkandet om att uppskjuta den allmänna fastighetstaxeringen av lantbruksenheter vinner riksdagens bifall beslutar avslå proposition 1990/91:47.
1990/91:Sk16 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen angående värdering av skogsmark avslår förslaget att ändra 2 § 14 kap. fastighetstaxeringslagen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdering av småhus med tomtmark som ingår i lantbruksenhet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkningen av marknadsvärdet på jordbruksfastighet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avregleringens inverkan på fastighetstaxeringen när det gäller indelningen av ägoslag samt ekonomibyggnadernas användning, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade regler för särskild fastighetstaxering i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Sk17 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:47 beslutar att nästa allmänna fastighetstaxering av lantbruksenheter skjuts upp till 1996,
samt, vid avslag på yrkande 1, 2. att riksdagen beslutar avslå proposition 1990/91:47 såvitt avser differentierade hektarvärden i enlighet med vad som i motionen anförts, 3. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:47 i denna del beslutar att släktköp skall ingå i prisunderlaget för fastighetstaxeringen i enlighet med vad som i motionen anförts, 4. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:47 beslutar att jämkning på grund av säregna förhållanden skall kunna ske i enlighet med vad som i motionen anförts.
1990/91:Sk18 av Hans Dau (m) vari yrkas 1. att riksdagen avslår proposition 1990/91:47, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdering av småhus med tomtmark som ingår i lantbruksenhet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avregleringens inverkan på fastighetstaxeringen när det gäller ekonomibyggnaders användning.
1990/91:Sk19 av Kjell Johansson m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett tillägg till 5 kap. 5 § i FTL, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogsvårdsavgiften.
1989/90:Sk367 av Annika Åhnberg (v) vari yrkas att riksdagen beslutar att allmän fastighetstaxering av jordbruksfastigheter skall ske 1996 med 1995 års marknadsvärden som grund.
1989/90:Sk453 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas 6. att riksdagen beslutar att den allmänna fastighetstaxeringen avseende jordbruksfastigheter skjuts upp till 1996. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo274.
1989/90:Sk801 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att uppskjuta fastighetstaxeringen av jordbruksfastigheter till år 1996.
1989/90:Sk817 av Ewy Möller och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade regler för särskild fastighetstaxering i enlighet med vad som anförts i motionen.
1989/90:Sk820 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att uppskjuta fastighetstaxeringen av jordbruksfastigheter till 1996. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo222.
1989/90:Sk830 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppskjuta fastighetstaxeringen av jordbruksfastigheter. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo246.
1989/90:Sk836 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur prisnivån på jordbruksfastigheter i samband med fastighetstaxering bör fastställas.
Utskottet
Allmän fastighetstaxering av lantbruksenheter m.m.
Uppskov med den allmänna fastighetstaxeringen av lantbruksenheter och avslag på regeringens proposition yrkas i flera motioner. Enligt motion Sk15 (m) skall de fastighetstaxeringsvärden som åsätts lantbruksenheter vid taxeringen år 1992 bygga på de marknadsvärden som gäller under innevarande år. Taxeringsvärdena kommer sedan att ligga till grund för bl.a. uttag av flera skatter. Den prisutveckling som ägt rum kan förväntas leda till stora nominella höjningar av taxeringsvärdena. Om inga åtgärder vidtas på beskattningsområdet kommer uttaget av flera skatter att öka kraftigt. Till detta kommer att prisnivån för år 1990 kan komma att förändras under de närmaste åren på grund av den omläggning av jordbrukspolitiken som beslutats av riksdagen. Sammantaget kan detta leda till kraftiga prisfall. Att genomföra en allmän fastighetstaxering år 1992, som baseras på en prisnivå som sannolikt kommer att vara alltför hög, är orimligt. Fastighetstaxeringen för lantbruksenheter bör därför skjutas upp till år 1996 (yrkande 1). Under tiden för uppskovet bör frågan om behov och utformning av fastighetstaxeringen generellt och för lantbruksenheter i synnerhet utredas (yrkande 2). I den mån yrkandet om uppskov med den allmänna fastighetstaxeringen av lantbruksenheter vinner riksdagens bifall bortfaller behovet att nu genomföra tekniska förändringar i regelsystemet. Propositionen bör mot den bakgrunden avslås (yrkande 3). Även i de moderata motionerna Sk18 yrkande 1 och Sk453 yrkande 6 yrkas att propositionen avslås resp. att den allmänna fastighetstaxeringen av lantbruksenheter skjuts upp till år 1996. Enligt motion Sk17 (c) befinner sig det svenska jordbruket i en brytningstid. Ett nytt riksdagsbeslut har fattats med inriktning på intern och extern avreglering samt omställning av produktionen. Detta kommer med stor sannolikhet att få stora konsekvenser för prisbildningen. Mot denna bakgrund och med tanke på att taxeringsvärdena skall avspegla marknadsvärdena är det inte lämpligt med en fastighetstaxering år 1992. Taxeringen bör skjutas upp till dess näringens omställning enligt riksdagsbeslutets tidsplan är klar och dess konsekvenser slagit igenom på fastighetspriserna. År 1996 är en lämplig tidpunkt för nästa fastighetstaxering. Riksdagen bör därför med avslag på propositionen besluta att nästa allmänna fastighetstaxering av lantbruksenheter skall skjutas upp till år 1996 (yrkande 1). Krav på uppskov med den allmänna fastighetstaxeringen av lantbruksenheter till år 1996 framförs även i centermotionerna Sk801, Sk820 och Sk830. Vänsterpartiet yrkar i motion Sk367 att den allmänna fastighetstaxeringen av jordbruksfastigheter skjuts upp till år 1996. Enligt motionären kommer förändringarna i jordbrukspolitiken med all säkerhet att påverka jordbruket både vad gäller priser på produkter och på jordbruksfastigheter. Det är orimligt att taxeringsvärdet fastställs i en situation med stor rörlighet och osäkerhet vad gäller värdet på jordbruksfastigheter.
I motion Sk16 (m) framhålls att omställningen kan ske under en följd av år och att det på många håll kan bli aktuellt med en omtaxering. En sådan särskild fastighetstaxering kan enligt nuvarande regler ske om fastighetens beskaffenhet påtagligt ändras. Omtaxering på grund av sjunkande marknadsvärde utgör däremot ingen tillräcklig grund. Detta kan inte accepteras. Regeringen bör lägga fram förslag till ändrade regler för särskild fastighetstaxering så att sjunkande marknadsvärde tillåts slå igenom på taxeringsvärdet (yrkande 5). Samma yrkande framförs även i motion Sk817 (m).
Jordbruksutskottet vill för sin del framhålla att den senaste allmänna fastighetstaxeringen genomfördes år 1981. De marknadsvärden som låg till grund för denna taxering kan med största sannolikhet betraktas som inaktuella. Det föreligger således ett behov av en allmän fastighetstaxering av lantbruksenheter. Tillräckliga skäl att uppskjuta taxeringen finns inte. Utskottet erinrar dessutom om att riksdagen vid flera tillfällen (se bl.a. 1988/89:SkU36, rskr. 298) framhållit att beskattningsreglerna regelmässigt har omprövats i samband med att resultatet av en ny allmän fastighetstaxering blir känt. Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet för sin del regeringens förslag och avstyrker motionerna Sk15 yrkandena 1, 2 och 3, Sk17 yrkande 1, Sk18 yrkande 1, Sk367, Sk453 yrkande 6, Sk801, Sk820 och Sk830.
I samband med riksdagens behandling av vissa förslag om ändringar i reglerna för fastighetstaxering inför den allmänna fastighetstaxeringen av småhus år 1990 (prop. 1988/89:137, SkU36, rskr. 298) konstaterades att den återkommande frågan om ny taxering vid sjunkande marknadsvärden tidigare avstyrkts med motiveringen att sådana regler kan befaras leda till att den särskilda fastighetstaxeringen på en omväg blir en ny allmän fastighetstaxering. Skäl till ändrat ställningstagande ansågs inte vara för handen. Jordbruksutskottet har ej funnit anledning till annan bedömning. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionerna Sk16 yrkande 5 och Sk817.
Vissa värderingsregler
Enligt motion Sk16 kan det godtas att en lantbruksenhet med större areal får en lägre prisnivå per hektar än mindre lantbruksenheter. Däremot kan förslaget om att värdet för de första 20 hektaren skog också för större skogsfastigheter skall fastställas så att de överensstämmer med det värde som skulle ha gällt om taxeringsenheten bestått av endast 20 ha inte accepteras. För stora skogsfastigheter är frågan närmast försumbar medan negativa effekter framför allt kan uppkomma för familjejordbruken med ett litet kompletterande skogsinnehav. Regeringens förslag att ändra 14 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL, bör avslås (yrkande 1). Enligt motionärerna visar prisutvecklingen beträffande småhus med tomtmark ingående i lantbruksenhet ett högre pris än småhus och tomt på självständig fastighet. Det är enligt motionärerna felaktigt att denna prisskillnad får slå igenom fullt ut vid taxeringen eftersom prisskillnaden till stor del beror på den hittills rådande avdragsrätten för reparation och underhåll av bostad på jordbruksfastighet (yrkande 2). Avregleringen av jordbruket borde påverka de kommande taxeringsvärdena. Detta beror på ändrad användning av mark och byggnader samt på försämrad lönsamhet. Den försämrade lönsamheten reser krav på ändrade bestämmelser. Dagens taxeringsvärde skall motsvara 75 % av ett marknadsvärde som beräknats med ledning av det genomsnittliga prisläget i orten under andra året före det år då fastighetstaxering sker. Först i andra hand beräknas marknadsvärdet med ledning av en avkastningskalkyl. Betydligt större hänsyn måste tas till en fastighets avkastningsförmåga än till de pris som satts vid en försäljning som kunnat ske innan beslutet om avreglering fattades. Köpeskillingsstatistiken är dessutom i flera avseenden bristfällig, särskilt beträffande skogsmark. Köp av rotposter ger ett orealistiskt högt pris. Ett sådant pris saknar förankring i de förhållanden som måste vara bestämmande för ett uthålligt skogsbruk på brukningsenheter i allmänhet (yrkande 3). En annan fråga som enligt motionärerna måste uppmärksammas är avregleringens påverkan på indelning av ägoslag. Stora belopp kommer att betalas ut för åkermark som ställs om till annan produktion än livsmedel. Denna åkermark måste då få en annan klassificering med sänkt taxeringsvärde som följd. Ersättning kommer också att lämnas till lantbrukare som minskar eller helt upphör med sin animalieproduktion. Många ekonomibyggnader kommer därvid inte att kunna utnyttjas, något som också bör observeras vid taxeringen. Vad som anförts om avregleringens inverkan på fastighetstaxeringen bör ges regeringen till känna (yrkande 4). Även i motion Sk18 (m) yrkas att prisskillnaden mellan småhus med tomtmark ingående i lantbruksenhet och småhus med tomt på självständig fastighet inte skall tillåtas slå igenom vid taxeringen (yrkande 2). I jordbrukets avreglering ingår att ersättning lämnas till lantbrukare som minskar eller helt upphör med animalieproduktion. Många ekonomibyggnader kommer därvid inte att kunna utnyttjas. Detta bör observeras vid taxeringen (yrkande 3). Enligt motion Sk17 (c) föreslår regeringen beträffande åker- och skogsmark att differentierade hektarvärden införs så att små enheter åsätts ett högre pris per hektar än större enheter. Detta system är onödigt byråkratiskt. Dessutom skulle beträffande skogsmark även större enheter åsättas ett högre pris per hektar för de första 20 hektaren. Detta överensstämmer inte med prisbildningen. Vidare skulle förslaget medföra att småbrukare belastas med högre fastighetsskatt än brukare av större fastigheter. Lönsamheten är i allmänhet bättre för stora enheter. Mot bakgrund härav bör regeringens förslag såvitt avser differentierade hektarvärden avslås (yrkande 2). Vidare yrkas att riksdagen beslutar att jämkning av fastighetens värde skall kunna ske på grund av säregna förhållanden (yrkande 4). Enligt motionärerna är det angeläget att fastighetstaxeringen så korrekt som möjligt avspeglar marknadsvärdet. Jämkning skall därför kunna ske om fastighetsägaren med egen utredning kan göra sannolikt att fastighetens värde är lägre än det av skattemyndigheterna åsatta.
I 5 kap. FTL återfinns de övergripande bestämmelserna om hur taxeringsvärdet fastställs. Taxeringsvärdet skall motsvara 75 % av marknadsvärdet. Marknadsvärdet kan bestämmas på olika sätt. I första hand skall ledning tas av fastighetsförsäljningar i orten. Sådana försäljningar får dock inte beaktas där ovidkommande omständigheter kan antas ha inverkat på priset. Om dessa försäljningar inte ger tillräcklig ledning får beräkningen göras utifrån en avkastningskalkyl. Som sista alternativ kan marknadsvärdet uppskattas med utgångspunkt i det tekniska nuvärdet.
I propositionen har föreslagits vissa förändringar såvitt avser det värderingsförfarande som används för lantbruksenheterna. Förslaget innebär vissa tekniska justeringar för kvalitetsförbättringar vid värderingen och förenklingar vid taxeringen. Med stöd av den av riksdagen år 1989 utvidgade bestämmelsen i 19 kap. FTL om uppgiftsinsamling pågår en prisundersökning avseende försålda lantbruksenheter (prop. 1989/90:50, SkU10, rskr. 96). Hittills utförda prisundersökningar har enligt föredragande statsrådet påvisat en högre prisnivå per hektar för de lantbruksenheter som har en mindre areal än de med en större areell omfattning. Detta gäller såväl åker- och betesmarksdominerade som skogsdominerade lantbruksenheter. Vid förvärv av mindre lantbruksegendomar dominerar värdepåverkande faktorer som har att göra med själva permanent- eller fritidsboendet. Prisbildningen har även påverkats av 1987 års lättnader i jordförvärvslagen. Ökade virkespriser, ändringar i skogskonto- och skogsvårdslagstiftningen har dessutom påverkat värdet av skogsdominerade fastigheter. Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att arealstorlekens prispåverkan måste beaktas på ett mer differentierat sätt. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion Sk17 yrkande 2.
Med samma motivering avstyrks även motionerna Sk16 yrkandena 1, 2, 3 och 4 samt Sk18 yrkandena 2 och 3.
Utöver ovan redovisade övergripande bestämmelser ges vissa allmänna värderingsregler i 7 kap. FTL. Av bestämmelserna framgår bl.a. att taxeringsvärdet för vissa byggnadstyper och ägoslag skall bestämmas med utgångspunkt i riktvärden. Riktvärden skall bestämmas så att de står i överensstämmelse med kravet om en taxeringsvärdenivå som motsvarar 75 % av marknadsvärdet. Riktvärdena är inte bindande. Kan t.ex. bättre statistik läggas fram än vad som legat till grund för provvärderingen bör det värde som framräknats med utgångspunkt i riktvärdena kunna frångås (jfr prop. 1979/80:40 s. 116). Möjlighet finns således att frångå de framräknade riktvärdena. Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att det i motion Sk17 yrkande 4 framförda kravet kan tillgodoses inom ramen för gällande lagstiftning. Motionen avstyrks i berörd del.
Släktköp m.m.
I flera motioner konstateras att en mycket begränsad försäljningsstatistik används för att fastställa aktuell prisnivå på jordbruksfastigheter vid fastighetstaxering. S.k. släktförvärv ingår inte i statistiken. Enligt motion Sk836 (m) representerar släktförvärven oftast en noggrann och korrekt bedömning av ett rimligt avkastningsvärde på fastigheten. Vid en mer omfattande försäljning av jordbruksfastigheter är det troligt att priserna skulle närma sig denna prisnivå. Det är därför principiellt felaktigt att inte medtaga dessa släktförvärv vid fastställandet av prisnivån på jordbruksfastigheter. Enstaka försäljningar till höga priser borde tillräknas lågt värde i statistiken. I motion Sk19 (fp) yrkande 1 framhålls att priset vid släktköp i många fall ligger på samma nivå som om försäljningen skulle ha skett till utomstående. Släktköp skall därför endast anses vara en ovidkommande omständighet -- och köpen därför exkluderas ur materialet -- i de fall där det visats att det inverkat på priset. På många mindre orter torde urvalet ändå vara begränsat när fastighetsvärdena skall fastställas med hjälp av prisstatistik från de senaste försäljningarna. Ett tillägg med redovisad innebörd bör därför göras till 5 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Enligt motion Sk17 (c) utgör släktköpen en stor andel av köpen av lantbruksenheter och påverkar därmed den totala prisbilden. Därför medför ett förhållande där släktköpen inte inräknas i prisstatistiken ett felaktigt underlag för fastighetsskatten. Riksdagen bör därför besluta att släktköp skall ingå i prisunderlaget för fastighetstaxeringen (yrkande 3).
I likhet med föredragande statsrådet anser jordbruksutskottet att det är viktigt att hålla fast vid principen att det i prisunderlaget endast bör ingå försäljningar där köpeskillingarna huvudsakligen har bestämts utifrån fastighetens egenskaper som sådan. Enligt propositionen är det ortprismaterial som ligger till grund för konstruktion av värdetabeller och provvärdering inför den allmänna fastighetstaxeringen år 1992 (AFT-92) dessutom dubbelt så stort som motsvarande material inför AFT-81. Utskottet har i det föregående även berört de övergripande bestämmelserna om hur taxeringsvärdet skall bestämmas och på vilka grunder en fastighets marknadsvärde kan fastställas. Mot bakgrund av det anförda har utskottet inte funnit anledning att tillstyrka de förslag som innebär att s.k. släktköp skall ingå i prisstatistiken inför 1992 års allmänna fastighetstaxering av lantbruksenheter. Utskottet avstyrker motionerna Sk17 yrkande 3, Sk19 yrkande 1 och Sk836.
Direktiven (Dir. 1990:47) för den av regeringen beslutade utvärderingen och översynen av skogspolitiken omfattar bl.a. skogsbrukets finansiering. Skogvårdsavgiften och dess användning samt förslag till eventuella förändringar med utgångspunkt i de regler och de värden som kommer att gälla efter 1992 års fastighetstaxering av lantbruksenheter skall redovisas. Med hänsyn härtill har jordbruksutskottet avstått från att yttra sig beträffande det i anledning av propositionen väckta motionsyrkandet om skogsvårdsavgiften.
Propositionen och ifrågavarande motioner föranleder i övrigt inget särskilt uttalande av jordbruksutskottet.
Stockholm den 22 november 1990
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson
Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Jan Fransson (s), Håkan Strömberg (s), Sven Eric Lorentzon (m), Martin Segerstedt (s), Bengt Rosén (fp), Åke Selberg (s), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby (fp), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (v), Marianne Samuelsson (mp), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m), Sverre Palm (s), Berndt Ekholm (s) och Dag Ericson (s).
Avvikande meningar
1. Allmän fastighetstaxering av lantbruksenhet m.m.
Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Lennart Brunander (c) och Carl G Nilsson (m) anför:
De fastighetstaxeringsvärden som åsätts lantbruksenheter vid taxeringen år 1992 skall bygga på de marknadsvärden som gäller under innevarande år. Taxeringsvärdena kommer sedan att ligga till grund för bl.a. uttag av flera skatter. Den prisutveckling som ägt rum kan förväntas leda till stora nominella höjningar av taxeringsvärdena. Om inga åtgärder vidtas på beskattningsområdet kommer skatteuttaget att öka kraftigt. Det svenska jordbruket befinner sig i en brytningstid. Ett nytt riksdagsbeslut har fattats med inriktning på intern och extern avreglering samt omställning av produktionen. Detta kommer med stor sannolikhet att få stora konsekvenser för prisbildningen. Sammantaget kan detta leda till kraftiga prisfall. Att genomföra en allmän fastighetstaxering år 1992, som baseras på en prisnivå som sannolikt kommer att vara alltför hög, är orimligt. Fastighetstaxeringen för lantbruksenheter bör därför skjutas upp till 1996 års taxering. I den mån yrkandet om uppskov med den allmänna fastighetstaxeringen av lantbruksenheter vinner riksdagens bifall bortfaller behovet att nu genomföra tekniska förändringar i regelsystemet. Propositionen bör mot den bakgrunden avslås. Under tiden för uppskovet bör frågan om behov och utformning av fastighetstaxeringen generellt och för lantbruksenheter i synnerhet utredas. Utskottet borde således ha tillstyrkt motionerna Sk15 yrkandena 1, 2 och 3, Sk17 yrkande 1, Sk18 yrkande 1, Sk453 yrkande 6, Sk801 och Sk820. Med det anförda kan motion Sk830 anses tillgodosedd.
2. Allmän fastighetstaxering av lantbruksenhet m.m.
Annika Åhnberg (v) anför:
Som anförs i motion Sk367 bör den allmänna fastighetstaxeringen av jordbruksfastigheter skjutas upp till år 1996. Förändringarna i jordbrukspolitiken kommer med all säkerhet att påverka jordbruket både vad gäller priser på produkter och jordbruksfastigheter. Det är orimligt att taxeringsvärdet fastställs i en situation med stor rörlighet och osäkerhet vad gäller värdet på jordbruksfastigheter.
3. Särskild fastighetstaxering
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (allam) anför:
Omställningen av jordbruket kan ske under en följd av år, och på många håll kan det bli aktuellt med en omtaxering. En sådan särskild fastighetstaxering kan enligt nuvarande regler ske om fastighetens beskaffenhet påtagligt ändras. Omtaxering på grund av sjunkande marknadsvärde utgör däremot ingen tillräcklig grund. Detta kan inte accepteras. Regeringen bör lägga fram förslag till ändrade regler för särskild fastighetstaxering så att sjunkande marknadsvärde tillåts slå igenom på taxeringsvärdet. Utskottet borde således ha tillstyrkt motionerna Sk16 yrkande 5 och Sk817.
4. Vissa värderingsregler
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (allam) anför:
I propositionen föreslås beträffande prisbildningen att en lantbruksenhet med större areal får en lägre prisnivå per hektar än mindre lantbruksenheter. Detta kan enligt vår mening godtas. Prisutvecklingen beträffande småhus med tomtmark ingående i lantbruksenhet visar ett högre pris än småhus och tomt på självständig fastighet. Det är att fel att denna prisskillnad får slå igenom fullt ut vid taxeringen. Prisskillnaden beror säkerligen till stor del på den hittills rådande avdragsrätten för reparation och underhåll av bostad på jordbruksfastighet. Avregleringen av jordbruket kommer att påverka de nya taxeringsvärdena. Detta beror på ändrad användning av mark och byggnader samt på försämrad lönsamhet. Den försämrade lönsamheten reser krav på ändrade bestämmelser. Dagens taxeringsvärde skall motsvara 75 % av ett marknadsvärde som beräknats med ledning av det genomsnittliga prisläget i orten under andra året före det år då fastighetstaxering sker. Först i andra hand beräknas marknadsvärdet med ledning av en avkastningskalkyl. Betydligt större hänsyn måste tas till en fastighets avkastningsförmåga än till de pris som satts vid försäljning som kunnat ske innan beslutet om avreglering fattades. Köpeskillingsstatistiken är dessutom i flera avseenden bristfällig, särskilt beträffande skogsmark. Köp av rotposter ger ett orealistiskt högt pris utan förankring i de förhållanden som måste vara bestämmande för ett uthålligt skogsbruk på brukningsenheter i allmänhet. Regeringen föreslår också att värdet för de första 20 hektaren skog även för större fastigheter skall fastställas så att det överensstämmer med värdet som skulle ha gällt om taxeringsenheten bestått av endast 20 ha. För stora skogsfastigheter är frågan närmast försumbar medan negativa effekter framför allt kan uppkomma för familjejordbruken med ett litet kompletterande skogsinnehav. Regeringens förslag att ändra 14 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) bör avslås. En annan fråga som måste uppmärksammas är avregleringens påverkan på indelning av ägoslag. Stora belopp kommer att betalas ut för åkermark som ställs om till annan produktion än livsmedel. Denna åkermark måste då få en annan klassificering med sänkt taxeringsvärde som följd. Ersättning kommer också att lämnas till lantbrukare som minskar eller helt upphör med animalieproduktion. Många ekonomibyggnader kommer därvid inte att kunna utnyttjas, något som också bör observeras vid taxeringen. Utskottet borde således ha tillstyrkt motionerna Sk16 yrkandena 1, 2, 3 och 4 samt Sk18 yrkandena 2 och 3.
5. Vissa värderingsregler
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anför:
Regeringen föreslår beträffande åker- och skogsmark att differentierade hektarvärden införs så att små enheter åsätts ett högre pris per hektar än större enheter. Detta system är onödigt byråkratiskt. Dessutom skulle beträffande skogsmark även större enheter åsättas ett högre pris per hektar för de första 20 hektaren. Detta överensstämmer inte med prisbildningen. Vidare skulle förslaget medföra att småbrukare belastas med högre fastighetsskatt än brukare av större fastigheter. Lönsamheten är i allmänhet bättre för stora enheter. Mot bakgrund härav bör regeringens förslag i denna del avslås. Riksdagen bör dessutom besluta att jämkning av fastighetens värde skall kunna ske på grund av säregna förhållanden. Enligt vår mening är det angeläget att fastighetstaxeringen så korrekt som möjligt avspeglar marknadsvärdet. Jämkning skall därför kunna ske om fastighetsägaren med egen utredning kan göra sannolikt att fastighetens värde är lägre än det av skattemyndigheterna åsatta. Utskottet borde således ha tillstyrkt motion Sk17 yrkandena 2 och 4.
6. Släktköp
Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Lennart Brunander (c) och Carl G Nilsson (m) anför:
Vid fastighetstaxering av jordbruksfastighet används en mycket begränsad försäljningsstatistik för att fastställa aktuell prisnivå på jordbruksfastigheter. Släktförvärv ingår inte i statistiken. De utgör en stor andel av köpen av lantbruksenheter och påverkar den totala prisbilden. Därför medför ett förhållande där släktköpen inte inräknas i prisstatistiken ett felaktigt underlag för fastighetsskatten. Släktförvärven representerar oftast en noggrann och korrekt bedömning av ett rimligt avkastningsvärde på fastigheten. Vid en mer omfattande försäljning av jordbruksfastigheter är det troligt att priserna skulle närma sig denna prisnivå. Det är därför principiellt felaktigt att inte medtaga dessa släktförvärv vid fastställandet av prisnivån på jordbruksfastigheter. Enstaka försäljningar till höga priser borde tillräknas lågt värde i statistiken. Riksdagen bör därför besluta att släktköp skall ingå i prisunderlaget för fastighetstaxeringen. Utskottet borde således ha tillstyrkt motionerna Sk17 yrkande 3 och Sk836.
7. Släktköp
Bengt Rosén och Sören Norrby (båda fp) anför:
Som framhålls i motion Sk19 yrkande 1 ligger priset vid släktköp i många fall på samma nivå som om försäljningen skulle ha skett till utomstående. Enligt vår mening skall släktköp därför endast anses vara en ovidkommande omständighet -- och köpen därför exkluderas ur materialet -- i de fall där det visats att det inverkat på priset. På många mindre orter torde urvalet ändå vara begränsat när fastighetsvärdena skall fastställas med hjälp av prisstatistik från de senaste försäljningarna. Ett tillägg med redovisad innebörd bör därför göras till 5 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1990/91:Sk15 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar skjuta den allmänna fastighetstaxeringen av lantbruksenheter till 1996,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande utredning av utformningen av behovet av allmän fastighetstaxering,
3. att riksdagen vid bifall på yrkande 1 beslutar avslå propositionen.
1990/91:Sk16 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen angående värdering av skogsmark avslår förslaget att ändra 2 § 14 kap. fastighetstaxeringslagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdering av småhus med tomtmark som ingår i lantbruksenhet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkningen av marknadsvärdet på jordbruksfastighet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avregleringens inverkan på fastighetstaxeringen när det gäller indelningen av ägoslag samt ekonomibyggnadernas användning,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade regler för särskild fastighetstaxering i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Sk17 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på propositionen beslutar att nästa allmänna fastighetstaxering av lantbruksenhet skjuts upp till 1996,
2. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 avslår propositionen såvitt avser differentierade hektarvärden i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att släktköp skall ingå i prisunderlaget för fastighetstaxeringen i enlighet med vad i motionen anförs,
4. att riksdagen med avslag på propositionen beslutar att jämkning på grund av säregna förhållanden skall kunna ske i enlighet med vad i motionen anförs.
1990/91:Sk18 av Hans Dau (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår propositionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdering av småhus med tomtmark som ingår i lantbruksenhet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avregleringens inverkan på fastighetstaxeringen när det gäller ekonomibyggnaders användning.
1990/91:Sk19 av Kjell Johansson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett tillägg till 5 kap. 5 § FTL,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogsvårdsavgiften.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1990
1989/90:Sk367 av Annika Åhnberg (v) vari yrkas att riksdagen beslutar att allmän fastighetstaxering av jordbruksfastigheter skall ske 1996 med 1995 års marknadsvärden som grund.
1989/90:Sk453 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari -- såvitt nu är i fråga -- yrkas
6. att riksdagen beslutar att den allmänna fastighetstaxeringen avseende jordbruksfastigheter skjuts upp till 1996.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo274.
1989/90:Sk801 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att uppskjuta fastighetstaxeringen av jordbruksfastigheter till år 1996.
1989/90:Sk809 av Ingrid Sundberg och förste vice talman Ingegerd Troedsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att hänsyn skall tas till fastighetens värde för kulturmiljön vid fastställande av taxeringsvärde för berörda fastigheter.
1989/90:Sk817 av Ewy Möller och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade regler för särskild fastighetstaxering i enlighet med vad som anförts i motionen.
1989/90:Sk818 av Ove Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring av fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
1989/90:Sk820 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att uppskjuta fastighetstaxeringen av jordbruksfastigheter till 1996.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo222.
1989/90:Sk830 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppskjuta fastighetstaxeringen av jordbruksfastigheter.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo246.
1989/90:Sk836 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur prisnivån på jordbruksfastigheter i samband med fastighetstaxering bör fastställas.
1989/90:Sk837 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en skattereduktion skall kunna utgå för genomförda vårdåtgärder för att kunna bibehålla det öppna landskapet på den egna fastigheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i samband med fastighetstaxeringen en sänkning görs av taxeringsvärdet för fastigheter som hyser fornlämningar, kulturhistoriskt värdefull bebyggelse eller intressanta kulturlandskapsavsnitt.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Kr368.
Yttrande från annat utskott
Jordbruksutskottet har yttrat sig över proposition 1990/91:47 jämte motioner. Yttrandet (1990/91:JoU3y) fogas som bilaga till betänkandet.
Utskottet
Inledning
År 1981 genomfördes den sista allmänna fastighetstaxeringen för samtliga fastigheter här i landet. Härefter har förfarandet lagts om så att fastighetstaxeringen sker i tre omgångar med en omloppstid på sex år. I det nya systemet har hyreshus, industrienheter och specialenheter taxerats 1988 och småhus 1990. Lantbruk taxeras 1992. Taxeringen skall enligt dessa regler i fortsättningen genomföras för en av dessa grupper i taget vartannat år i samma ordningsföljd (prop. 1984/85:222, SkU2).
Propositionen (prop. 1990/91:47) utgår från att 1992 års taxering av lantbruksenheter kommer att genomföras som planerat och innehåller förslag till vissa tekniska justeringar av reglerna. Motionerna innehåller krav på uppskov med taxeringen och berör även andra frågor.
Uppskov med taxeringen, m.m.
I motionerna Sk15 (yrkandena 1 och 3) av Bo Lundgren m.fl. (m), Sk17 (yrkande 1) av Gunnar Björk m.fl. (c) och Sk18 (yrkande 1) av Hans Dau (m) yrkas att fastighetstaxeringen skjuts upp till 1966 och att propositionen avslås. Uppskov med fastighetstaxeringen yrkas även i de under förra riksmötet väckta motionerna Sk367 av Annika Åhnberg (v), Sk453 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m), yrkande 6, Sk801 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c), Sk820 av Gunhild Bolander (c) och Sk830 av Olof Johansson m.fl. (c). Som skäl härför anförs bl.a. att utvecklingen från 1981 års värdenivå inneburit stora prishöjningar för jordbruksfastigheter men att ett allmänt kraftigt prisfall är att vänta som ett resultat av den omläggning av jordbrukspolitiken som har beslutats av riksdagen (prop. 1989/90:146, SoU25). Även skatteomläggningen kan antas komma att medföra ett prisfall. Enligt motionärernas mening är det inte lämpligt att genomföra en allmän fastighetstaxering i nuvarande osäkra läge. De stora höjningar av taxeringsvärdena som skulle bli följden skulle medföra en kraftigt ökad och alltför hård beskattning, om inte detta motverkas genom andra åtgärder på beskattningsområdet. Ett uppskov till 1996 skulle innebära att taxeringen kommer att grundas på prisnivån 1994, dvs. en tidpunkt då effekterna av omläggningarna bättre kan bedömas.
Jordbruksutskottet har i sitt yttrande avstyrkt motionerna med hänvisning till att de marknadsvärden som låg till grund för 1981 års fastighetstaxering kan betraktas som inaktuella och att det föreligger ett behov av en allmän fastighetstaxering av lantbruk. Skatteutskottet instämmer häri. Ett uppskov innebär att den nuvarande eftersläpningen för jordbruksfastigheter förvärras och skulle också medföra att systematiken i den ordningsföljd som numera gäller för taxeringen av fastigheter av olika slag bryts. Samtidigt skall framhållas att de fastighetstaxeringar som enligt detta system har genomförts 1988 och 1990 för hyreshus, industrier och småhus har medfört väsentliga höjningar av värdenivåerna för sådana enheter. Dessa och andra uttryck för de allmänna prisförändringarna har redan beaktats genom lättnader i uttaget av förmögenhetsskatt, och i proposition 1990/91:54 föreslås nu att också arvs- och gåvoskatteuttaget mildras. När det gäller dessa skatter vill utskottet erinra om att förmögenhet i jordbruksfastighet endast tas upp till 30% av nettobeloppet. Vidare innebär eftersläpningen för taxeringsvärdena på jordbruksfastigheter en ej avsedd lättnad i fråga om fastighetsskatten, eftersom skattesatsen för bostadsbyggnader inom jordbruket inte avviker från vad som gäller för andra bostadsbyggnader av samma typ. Beträffande skogsvårdsavgiften påverkas det totala uttaget av sådana avgifter i princip inte av en allmän höjning av taxeringsvärdena, eftersom procentsatsen för denna avgift på sikt avvägs med hänsyn till storleken av vissa kostnader som samhället har för skogsbruket i dess helhet. Som jordbruksutskottet framhåller kommer man också att beakta kommande förändringar av värdenivåerna i den översyn som för närvarande pågår beträffande skogsvårdsavgiften (dir. 1990:47).
Vad som nu har anförts innebär enligt utskottets uppfattning att motionärerna överdriver de svårigheter som de väntade höjningarna av taxeringsvärdena kan antas medföra för jordbrukarna. Utskottet vill i och för sig inte bestrida att avregleringen på jordbruksområdet och andra omständigheter kan medföra ett prisfall på jordbruksfastigheter. I fastighetstaxerigen är emellertid inbyggd en säkerhetsmarginal som innebär att värdet skall tas upp endast till 75% av marknadsvärdet två år före taxeringsåret, och en ny allmän fastighetstaxering skall enligt gällande regler genomföras 1998 på grundval av marknadsvärdena 1996. Med anledning av vad som anförts i vissa motioner vill utskottet också framhålla att det under mellantiden i enskilda fall finns möjligheter till ny taxering enligt reglerna för särskild fastighetstaxering, t.ex. om värdet gått ned med minst en femtedel på grund av skogsavverkning eller annan ändring i fastighetens fysiska bekaffenhet eller med minst hälften om verksamheten helt eller i allt väsentligt lagts ned.
Mot den angivna bakgrunden finner utskottet att det inte finns tillräckliga skäl att uppskjuta 1992 års taxering av jordbruksfastigheter. Samtidigt förutsätter utskottet att regeringen noga följer utvecklingen och skyndsamt lägger fram förslag till åtgärder om det visar sig att avvecklingen av jordbruksregleringen medför ett så avsevärt prisfall att 1992 års taxeringsnivå ej framstår som acceptabel.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de angivna motionsyrkandena om uppskov med taxeringen av lantbruk 1992 och om avslag på propositionen i dess helhet.
Utredning om fastighetstaxeringen
Yrkande 2 i motion Sk15 av Bo Lundgren m.fl. (m) innehåller ett krav på utredning angående utformningen och behovet av allmän fastighetstaxering. Enligt motionärernas mening bör man gå över till en värdering med ledning av avkastningsvärdet. De anför vidare att förmögenhetsskatten på arbetande kapital, fastighetsskatten och skogsvårdsavgiften på sikt bör slopas, något som bl.a. skulle skapa förutsättningar för att också slopa eller starkt förenkla fastighetstaxeringen.
Utskottet framhöll i våras vid sin behandling av likartade frågor (1989/90:SkU30) att fastighetstaxeringen fortfarande framstår som ett lämpligt underlag för bedömningen av många skattefrågor och att den för närvarande inte kan undvaras. Med hänsyn till den översyn av frågan som regeringen dock aviserat (prop. 1989/90:110) kunde det enligt utskottet inte anses aktuellt för riksdagen att göra något uttalande härom. Enligt vad utskottet nu har inhämtat kommer den aviserade översynen att påbörjas i dagarna. Utskottet vidhåller sin uppfattning och avstyrker motion Sk15 även i denna del.
Särskild fastighetstaxering, m.m.
I motion Sk16 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) anförs att stora arealer kan komma att ställas om till annan produktion än för livsmedel, att ekonomibyggnader utrangeras till följd av minskad eller nedlagd animalieproduktion etc., omständigheter som enligt motionärernas mening bör beaktas vid fastighetstaxeringen (yrkande 4). Liknande synpunkter ligger också till grund för det yrkande i samma riktning (yrkande 3) som framställs i motion Sk18 av Hans Dau (m). I den förstnämnda motionen (yrkande 5) av Knut Wachtmeister m.fl. (m) och i motion Sk817 av Ewy Möller och Karl-Gösta Svenson (m) åberopas sådana och andra förhållanden till stöd för att sjunkande marknadsvärden skall kunna läggas till grund för omtaxering enligt reglerna om särskild fastighetstaxering.
Ändringar i jordbruksdriften kan i väsentlig utsträckning beaktas vid den ordinarie allmänna fastighetstaxeringen och kan -- som framgår av vad utskottet redan har anfört -- också medföra omtaxering genom särskild fastighetstaxering, om ändringarna är genomgripande. När det gäller fallande marknadsvärden har utskottet vid sin tidigare behandling av denna fråga (se bl.a. 1988/89:SkU36) avstyrkt att reglerna ändras eftersom detta kan befaras leda till att den särskilda fastighetstaxeringen på en omväg blir en ny allmän fastighetstaxering. Jordbruksutskottet har i sitt yttrande inte funnit anledning till annan bedömning. Skatteutskottet avstyrker de nu aktuella yrkandena.
Värderingsnivåerna
Enligt gällande principer skall taxeringsvärdet motsvara 75% av fastighetens allmänna saluvärde. I motion Sk16 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) yrkas bl.a. (yrkande 3) att större hänsyn tas till avkastningsvärdet för ett långsiktigt, rationellt jordbruk. Enligt motionärernas mening är köpeskillingsstatistiken bristfällig i flera avseenden, och de försäljningar som förekommer på den öppna marknaden vilar ofta på speciella förutsättningar som lett till alltför höga priser. En annan svaghet i prisstatistiken är att släktköpen inte tagits med, trots att de ofta representerar en noggrann värdering. Därtill kommer, som redan nämnts, att avregleringen av jordbruket väntas medföra en försämrad lönsamhet och ett kraftigt prisfall.
I motionerna Sk17 yrkande 3 av Gunnar Björk m.fl. (c), Sk19 yrkande 1 av Kjell Johansson m.fl. (fp) och Sk836 av Ivar Virgin (m) yrkas av motsvarande skäl att släktköp skall kunna ingå i prisstatistiken.
Enligt utskottets mening bör utgångspunkten -- i avvaktan på den översyn som nu kommer att företas -- liksom hittills vara att fastigheterna skall tas upp till 75% av marknadsvärdet två år före den allmänna fastighetstaxeringen. Utskottet instämmer också i vad som anförs i propositionen och i jordbruksutskottets yttrande om att det i prisunderlaget endast bör ingå försäljningar där köpeskillingarna huvudsakligen har bestämts utifrån fastighetens egenskaper som sådana. Det ortprismaterial för jordbruksfastigheter som föreligger är nu dubbelt så stort som inför fastighetstaxeringen 1981, och statistiken har även av andra skäl en bättre kvalitet än tidigare. Vid tidigare års bedömning av värderingsfrågorna har det visat sig att släktköpen i prishänseende generellt legat ca 50% under andra köp. Eftersom målsättningen vid fastighetstaxeringen bör vara att få fram ett värde som utgår från det pris som kan erhållas på den öppna marknaden finner utskottet i likhet med föredragande statsrådet och jordbruksutskottet att det inte finns skäl att frångå ställningstagandet att släktköpen inte skall ingå i prisstatistiken.
Med det anförda avstyrker utskottet de nu ifrågavarande yrkandena.
Jämkning
I motion Sk17 av Gunnar Björk m.fl. (c) yrkas bl.a. (yrkande 4) att riktvärdet skall kunna jämkas om ägaren med egen utredning kan göra sannolikt att fastighetens värde är lägre.
Som anförs i propositionen är riktvärdena inte bindande. Kan ägaren visa att riktvärdet på grund av särskilda förhållanden är för högt bör detta sättas ned. Utskottet finner i likhet med jordbruksutskottet att motionsyrkandet kan tillgodoses inom ramen för gällande bestämmelser och avstyrker motionen i denna del.
Arealens storlek
Med hänvisning till vad som hittills framkommit i prisstatistiken föreslås i propositionen att värdet av småhus med tomtmark som ingår i lantbruksenhet tillåts variera med hänsyn till hur stor enhetens produktiva mark är. Motsvarande förslag läggs fram också beträffande annan mark. Bakgrunden är att det visat sig att små enheter ofta betingat ett förhållandevis högt pris till följd av efterfrågan som permanent- och fritidsbostad och därmed sammanhängande faktorer av olika slag.
I motionerna Sk16 yrkandena 1 och 2 av Knut Wachtmeister m.fl. (m), Sk17 yrkande 2 av Gunnar Björk m.fl. (c) och Sk18 yrkande 2 av Hans Dau (m) yrkas avslag helt eller delvis på propositionen i denna del. Till stöd härför anförs bl.a. att förslagen kan få kännbara nackdelar för familjejordbruken och att de konstaterade prisskillnaderna bl.a. kan bero på den avdragsrätt för reparation och underhåll som hittills rått för bostad på jordbruksfastighet men som slopas fr.o.m. 1991.
Enligt propositionen visar prisstatistiken en klart högre prisnivå per hektar för de mindre enheterna. Av vad som anförs i propositionen och i jordbruksutskottets yttrande framgår att en rad omständigheter torde ha bidragit till detta förhållande. Enligt utskottets uppfattning kan man med det framlagda förslaget få en mer rättvisande värdering än vad som är möjligt med nuvarande regler. Utskottet tillstyrker därför i likhet med jordbruksutskottet propositionen och avstyrker motionerna i denna del.
Kulturbyggnader m.m.
I motion Sk809 av Ingrid Sundberg och förste vice talman Ingegerd Troedsson (m) begär motionärerna att hänsyn skall tas till fastighetens värde för kulturmiljön vid fastställande av taxeringsvärdet. Vidare yrkas i motion Sk837 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) att riksdagen som sin mening ger till känna att skattereduktion bör kunna medges för åtgärder som syftar till att behålla ett öppet landskap och att ett lägre värde bör fastställas för fastigheter med fornlämningar, kulturhistoriskt värdefull bebyggelse eller intressanta kulturlandskapsavsnitt.
Åtgärder för att bibehålla ett öppet kulturlandskap på en jordbruksfastighet är, som utskottet konstaterat tidigare år, avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.
När det gäller fastighetstaxeringen beaktar man enligt de anvisningar som har gällt tidigare år att kulturminnen och liknande kan påverka marknadsvärdet både i höjande och sänkande riktning. För vissa hus kan en byggnadsminnesförklaring verka sänkande på marknadsvärdet på grund av högre underhållskostnader. Så t.ex. kan en justering nedåt aktualiseras för exempelvis slottsbyggnader. Eftersom dessa frågor enligt utskottets mening redan uppmärksammas vid fastighetstaxeringen avstyrker utskottet motionerna.
Taxeringsenhet och beskattningsnatur, fastighetsskatt
Den inkomstskattereform som genomförs fr.o.m. inkomståret 1991 innebär bl.a. att fastigheterna vid inkomstbeskattningen klassificeras som privatbostadsfastigheter eller näringsfastigheter. Bestämmelserna vid fastighetstaxeringen om indelning i jordbruksfastigheter eller annan fastighet behövs inte längre. I propositionen föreslås därför att denna indelning slopas, med verkan fr.o.m. den särskilda fastighetstaxeringen 1991.
Vidare förslås att de hyreshus som ibland kan ingå i en lantbruksenhet -- ca 150 arbetarbostäder och liknande mindre hyreshus vid 1981 års allmänna fastighetstaxering -- skall värderas på samma sätt som gäller för småhus i lantbruk, under förutsättning att de innehåller högst tio lägenheter. Hyreshus som innehåller mer än tio lägenheter skall enligt förslaget inte kunna ingå i en lantbruksenhet. Dessa ändringar skall tillämpas fr.o.m. den allmänna och den särskilda fastighetstaxeringen 1992. Förslaget gäller också för den statliga fastighetsskatten, med verkan fr.o.m. 1992 års taxering.
Utskottet har inte något att erinra mot dessa förslag. Som anförs i propositionen blir fastighetsskatten för de ifrågavarande husen för tre--tio familjer i lantbruk något lägre än för närvarande, samtidigt som man för dessa hus bör tillämpa de relativt förmånliga övergångsbestämmelserna för hyreshus även i fortsättningen. För de större hyreshus som möjligen kan finnas i lantbruk i något undantagsfall ändras inte skatteuttaget. Utskottet föreslår att övergångsreglerna rörande fastighetsskatten kompletteras i dessa hänseenden.
Utskottet har inte heller något att erinra mot de förtydliganden i reglerna om fastighetsskatt som föreslås i proposition 1990/91:54.
Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd
Val av ledamöter och suppleanter i allmän fastighetstaxeringsnämnd förrättas före utgången av december andra året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum. Val till särskild fastighetstaxeringsnämnd sker för ett taxeringsår i taget.
I motion Sk818 av Ove Karlsson m.fl. (s) yrkas att reglerna samordnas och ändras till vad som gäller för de förtroendevalda i vanlig taxeringsnämnd, dvs. att ledamöterna får utses för en period av högst tre år.
Enligt den nya taxeringsorganisation som inrättas fr.o.m. den 1 januari 1991 ersätts taxeringsnämnderna av skattenämnder, en vid varje skattekontor. Avsikten är att de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna inom en nära framtid skall inordnas i dessa skattenämnder. Syftet med motionen torde därmed i denna del bli tillgodosett.
Verksamhetstiden för en allmän fastighetstaxeringsnämnd har en varaktighet som sträcker sig över en tvåårsperiod, och verksamhetens art och omfattning varierar avsevärt från period till period. En motsvarande ändring för dessa nämnder har hittills inte bedömts som aktuell, och utskottet finner inte skäl att nu rekommendera en sådan åtgärd.
Med det anförda avstyrker utskottet motionen.
Skogsvårdsavgiften
I motion Sk19 av Kjell Johansson m.fl. (fp) yrkas (yrkande 2) ett uttalande om att skogsvårdsavgiften i avvaktan på den skogspolitiska utredningen (dir. 1990:47) bör sänkas så att uttaget inte påverkas av de kommande höjningarna av taxeringsvärdena.
Utskottet finner med hänsyn till vad som utskottet anfört ovan i denna fråga inte skäl att nu ta ställning till frågan om skogsvårdsavgiften. Utskottet avstyrker motionen i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande uppskov med taxeringen, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sk15 yrkandena 1 och 3, 1990/91:Sk17 yrkande 1, 1990/91:Sk18 yrkande 1, 1989/90:Sk367, 1989/90:Sk453 yrkande 6, 1989/90:Sk801, 1989/90:Sk820 och 1989/90:Sk830, res. 1 (m, fp, c) res. 2 (mp)
2. beträffande utredning om fastighetstaxeringen att riksdagen avslår motion 1990/91:Sk15 yrkande 2, res. 3 (m)
3. beträffande särskild fastighetstaxering, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sk16 yrkandena 4 och 5, 1990/91:Sk18 yrkande 3 och 1989/90:Sk817, res. 4 (m)
4. beträffande släktköp att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sk16 yrkande 3 i denna del, 1990/91:Sk17 yrkande 3, 1990/91:Sk19 yrkande 1 och 1989/90:Sk836 i denna del, res. 5 (m, fp, c, mp)
5. beträffande avkastningsvärde m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sk16 yrkande 3 i denna del och 1989/90:Sk836 i denna del, res. 6 (m)
6. beträffande jämkning att riksdagen avslår motion 1990/91:Sk17 yrkande 4, res. 7 (c)
7. beträffande arealens storlek att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sk16 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Sk17 yrkande 2, 1990/91:Sk18 yrkande 2 och bifaller propositionen i denna del, res. 8 (m) res. 9 (c)
8. beträffande kulturbyggnader m.m. att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk809 och 1989/90:Sk837, res. 10 (m, mp)
9. beträffande taxeringsenhet och beskattningsnatur, fastighetsskatt, m.m. att riksdagen godtar proposition 1990/91:47 och proposition 1990/91:54 i denna del med det tillägg till övergångsbestämmelserna som utskottet förordat,
10. beträffande val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk818,
11. beträffande skogsvårdsavgiften att riksdagen avslår motion 1990/91:Sk19 yrkande 2, s.y. 1 (m, c) s.y. 2 (fp)
12. beträffande lagförslagen att riksdagen med anledning av vad utskottet anfört antar de vid propositionerna 1990/91:47 och 1990/91:54 fogade här ovan på s. 4--39 återgivna förslagen till
1) lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
2) lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt med den ändringen att övergångsbestämmelserna till lagförslaget erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Denna lag träder i kraft
Utskottets förslag den 1 januari 1991 och
tillämpas första
Denna lag träder i kraft gången vid 1992 års
den 1 januari 1991 och taxering. Vid 1992 års
tillämpas första taxering skall dock vad som
gången vid 1992 års gäller för småhus
taxering. enligt 3§ första stycket
a och punkt 3 av
övergångsbestämmelserna
till lagen (1990:652) om
ändring i lagen om statlig
fastighetsskatt också
gälla för hyreshus som
är inrättat till bostad
åt högst tio familjer
och som ingår i
lantbruksenhet. För annat
hyreshus på lantbruksenhet
skall vid 1992 års taxering
tillämpas vad som gäller
för hyreshus enligt 3§
första stycket b och punkt
5 av nämnda
övergångsbestämmelser.
3) lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt,
4) lag om ändring i ärvdabalken (1958:637),
5) lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),
6) lag om ändring i jordabalken (1970:944),
7) lag om ändring i utsökningsbalken (1981:774),
8) lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.,
9) lag om ändring i lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter,
10) lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),
11) lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark,
12) lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.,
13) lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt.
Stockholm den 29 november 1990
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Torsten Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Anita Johansson (s), Hugo Hegeland (m), Bruno Poromaa (s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Leif Olsson (fp), Rolf Kenneryd (c), Gösta Lyngå (mp), Maggi Mikaelsson (v), Marianne Andersson i Gislaved (s) och Ingegerd Elm (s).
Reservationer
1. Uppskov med taxeringen (mom. 1)
Bo Lundgren (m), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Leif Olsson (fp) och Rolf Kenneryd (c) har
dels anfört följande:
Som anförs i flera motioner kan det förutses att en fastighetstaxering 1992 kommer att leda till mycket kraftiga höjningar av taxeringsvärdena. Om inga särskilda åtgärder vidtas kommer som en följd härav skatteuttaget också att öka. Samtidigt kommer avregleringen av jordbruket med stor sannolikhet att leda till prisfall för jordbruksfastigheter. Förändringar på skatteområdet som redan har beslutats och som har aviserats av regeringen verkar i samma riktning. Så har avdragsrätten för reparation och underhåll av mangårdsbyggnader slopats med verkan fr.o.m. 1991. Vidare planerar regeringen avsevärda skärpningar av arvs- och förmögenhetsbeskattningen genom att mer än tredubbla de värden som skall tas upp för familjeföretag. Även andra omständigheter medför att jordbruken befinner sig i en lönsamhetskris och att framtidsutsikterna på detta område är synnerligen osäkra.
Att mot denna bakgrund genomföra en allmän fastighetstaxering av lantbruk 1992 är olämpligt. Fastighetstaxeringen bör anstå en tid till dess att förhållandena åtminstone i viss utsträckning har stabiliserats och det finns möjlighet att på ett mer tillfredsställande sätt än i dag kunna uppskatta en skälig värdenivå för dessa fastigheter.
Med det anförda tillstyrker vi kraven på ett uppskov till 1996. Med ett sådant uppskov bortfaller behovet av att nu genomföra tekniska ändringar i regelsystemet. Propositionen bör alltså avslås.
dels vid mom. 1 hemställt
1. beträffande uppskov vid taxeringen, m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sk15 yrkande 1 och 3, 1990/91:Sk17 yrkande 1, 1990/91:Sk18 yrkande 1, 1989/90:Sk367, 1989/90:Sk453 yrkande 6, 1989/90:Sk801, 1989/90:Sk820 och 1989/90:Sk830 avslår proposition 1990/91:47 och antar följande
Förslag till Lag om uppskov med 1992 års taxering av lantbruk
Härigenom föreskrivs att 1992 års allmänna fastighetstaxering av lantbruk skall skjutas upp till 1996.
2. Uppskov med taxeringen (mom. 1)
Gösta Lyngå (mp) har
dels anfört följande:
Det kan förutses att en fastighetstaxering 1992 kommer att leda till mycket kraftiga höjningar av taxeringsvärdena. Prisstatistiken grundar sig nämligen i väsentlig utsträckning på försäljningar under speciella omständigheter som föranlett höga priser.
Om inga särskilda åtgärder vidtas kommer skatteuttaget som en följd härav att öka kraftigt. Samtidigt kommer avregleringen av jordbruket med stor sannolikhet att leda till kraftiga prisfall för jordbruksfastigheter. Sammantaget kan detta leda till en mycket svår ekonomisk situation för lantbruket.
Att genomföra en allmän fastighetstaxering av lantbruk 1992 är därför olämpligt. Fastighetstaxeringen bör anstå till dess att förhållandena har stabiliserats och det finns möjlighet att på ett mer tillfredsställande sätt än i dag kunna uppskatta en skälig värdenivå för fastigheterna. Enligt min bedömning är det från denna synpunkt tillräckligt att nu besluta om ett uppskov till 1994.
Med ett uppskov bortfaller behovet av att nu genomföra tekniska ändringar i regelsystemet. Propositionen bör alltså avslås.
dels vid mom. 1 hemställt
1. beträffande uppskov vid taxeringen, m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sk15 yrkande 3, 1990/91:Sk17 yrkande 1 såvitt avser avslag på propositionen och 1990/91:Sk18 yrkande 1 i motsvarande del samt med anledning av motionerna 1990/91:Sk15 yrkande 1, 1990/91:Sk17 yrkande 1 i övrigt, 1990/91:Sk18 yrkande 1 i övrigt, 1989/90:Sk367, 1989/90:Sk453 yrkande 6, 1989/90:Sk801, 1989/90:Sk820 och 1989/90:Sk830 avslår proposition 1990/91:47 och antar följande
Förslag till Lag om uppskov med 1992 års taxering av lantbruk
Härigenom föreskrivs att 1992 års allmänna fastighetstaxering av lantbruk skall skjutas upp till 1994.
3. Utredning om fastighetstaxeringen (mom. 2)
Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har
dels anfört följande:
I motion Sk15 återkommer motionärerna till behovet av en skyndsam utredning angående utformningen och behovet av allmän fastighetstaxering.
De priser som i enskilda fall kan uppnås vid försäljning av jordbruksfastigheter eller delar av sådana fastigheter grundar sig ofta på speciella förhållanden och är inte realistiska för ett uthålligt jordbruk. Vi instämmer i uppfattningen att man vid fastighetstaxeringen i ökad grad bör ta fasta på avkastningsvärdet.
Fastighetstaxeringen har numera fått en minskad betydelse. Enligt vår uppfattning bör den kunna förenklas väsentligt. Det kan också ifrågasättas om den inte på sikt bör slopas. En sådan åtgärd framstår som naturlig eftersom vi i annat sammanhang föreslår att man successivt avskaffar sambandet mellan beskattningsregler och taxeringsvärden.
Riksdagen begärde redan 1982 en allsidig och förutsättningslös utredning avseende såväl de materiella som formella reglerna för fastighetstaxering. Därefter har utskottet vid flera tillfällen återkommit till behovet av en snar utredning av dessa frågor och förutsatt att frågorna skulle prövas av regeringen så skyndsamt som möjligt. De åtgärder som regeringen hittills har vidtagit begränsar sig emellertid till detaljer. Den översyn som nu planeras kommer inte heller att angå de grundläggande frågor som riksdagen avsett med sitt utredningskrav. Yrkandet i motion Sk15 om att regeringen nu skall tillsätta den av riksdagen begärda utredningen rörande utformningen och behovet av en allmän fastighetstaxering bör därför bifallas.
dels ansett att riksdagen vid mom. 2 bort hemställa
2. beträffande utredning om fastighetstaxeringen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sk15 yrkande 2 begär att regeringen nu tillsätter den av riksdagen år 1982 begärda utredningen angående fastighetstaxeringen.
4. Särskild fastighetstaxering (mom. 3)
Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har
dels anfört följande:
Om planerna på en allmän fastighetstaxering 1992 av lantbruk fullföljs innebär de principer som för närvarande gäller beträffande värderingen att fastigheterna kommer att åsättas orealistiskt höga värden. Prisstatistiken grundar sig i väsentlig utsträckning på försäljningar under speciella omständigheter som föranlett höga priser. Samtidigt befinner sig jordbruksnäringen i en mycket osäker och svårbedömd situation. Med all sannolikhet kommer marknadsvärdena att sjunka drastiskt som en följd av den avreglering av jordbruksnäringen som nu genomförs.
Det kan förutses att fastighetstaxeringen kommer att leda till svåra och omotiverade skatteskärpningar för jordbruken, som av många andra skäl redan har drabbats av lönsamhetsproblem. Dessa skatteskärpningar kommer att bestå under lång tid, sex år. Reglerna innebär nämligen att man under åren mellan de allmänna fastighetstaxeringarna kan omtaxera en fastighet endast om den fysiska beskaffenheten ändrats påtagligt eller om verksamheten i allt väsentligt lagts ned.
Det har sedan länge funnits krav på att ny taxering skall kunna ske vid fallande marknadsvärden. För att kunna begränsa de nyss angivna problemen med en fastighetstaxering 1992 är det angeläget att tillgodose de yrkanden i detta hänseende som nu upprepas i motionerna Sk16 (yrkande 5) och Sk817. Det är också ett berättigat önskemål att man i större utsträckning än vad som för närvarande är möjligt skall kunna ta hänsyn till sådana omläggningar av driften som påverkar fastighetens värde. Motionerna Sk16 (yrkande 4) och Sk18 (yrkande 3) bör alltså bifallas även i dessa delar.
dels vid mom. 3 hemställt
3. beträffande särskild fastighetstaxering, m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sk16 yrkande 4 och 5, 1990/91:Sk18 yrkande 3 och 1989/90:Sk817 hos regeringen som sin mening ger till känna vad som här har anförts om behovet av nya regler för särskild fastighetstaxering, m.m.
5. Släktköp (mom. 4)
Bo Lundgren (m), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Leif Olsson (fp), Rolf Kenneryd (c) och Gösta Lyngå (mp) har
dels anfört följande:
För att få ett tillförlitligt underlag för fastighetstaxeringen är det av vikt att prisstatistiken grundar sig på ett så stort antal försäljningar som möjligt. När det gäller jordbruksfastigheter är antalet försäljningar begränsat och statistiken försämras ytterligare av att de s.k. släktförvärven inte tas med.
Släktköpen torde ofta grunda sig på en noggrann och korrekt bedömning av fastighetens värde, medan andra försäljningar många gånger påverkas av speciella förhållanden som leder till höga köpeskillingar, som t.ex. kommunernas förvärv för bostadsexploatering.
Mot denna bakgrund instämmer vi i uppfattningen att det är felaktigt att generellt utelämna släktförvärven ur prisstatistiken. Släktförhållandet bör endast anses vara en av alla de omständigheter som vid en samlad bedömning kan leda till att ett förvärv inte bör beaktas när prisnivån beräknas.
Med det anförda tillstyrker vi motionerna Sk16, Sk17, Sk19 och Sk836 i denna del.
dels vid mom. 4 hemställt
4. beträffande släktköp att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sk16 yrkande 3 i denna del, 1990/91:Sk18 yrkande 3 och 1989/90:Sk817 hos regeringen som sin mening ger till känna vad som här har anförts rörande släktförvärv och prisstatistik vid fastighetstaxeringen.
6. Avkastningsvärde m.m. (mom. 5)
Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har
dels anfört följande:
Som anförs i motionerna Sk16 och Sk836 är köpeskillingsstatistiken bristfällig i många hänseenden. En mycket liten del av jorden och skogen omsätts på den öppna marknaden, och försäljningarna sker då många gånger under speciella förhållanden som leder till priser som allmänt sett är orealistiskt höga, t.ex. avstyckningar för sammanläggning med andra brukningsenheter, kommuners exploatering för tätbebyggelse, skogsfastigheter med värdefulla rotposter etc. Sådana missvisande försäljningar borde rätteligen uteslutas ur prisstatistiken. Hänsyn bör givetvis också tas till tvingande bestämmelser som kan påverka fastighetsvärdet, såsom lagstiftningen om jordbruksarrende med besittningsskydd för arrendatorn och prisreglering för arrendet.
Sammanfattningsvis bör värderingen utmynna i ett taxeringsvärde som för ett långsiktigt, rationellt jord- och skogsbruk inom familjeföretagets ram medger en skälig förräntning utöver värdet av erforderliga arbetsinsatser.
Med det anförda tillstyrker vi motionerna i dessa delar.
dels vid mom. 5 hemställt
5. beträffande avkastningsvärde m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sk16 yrkande 3 i denna del och 1989/90:Sk836 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad som här har anförts rörande värderingen av jordbruksfastigheter.
7. Jämkning m.m. (mom. 6)
Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har
dels anfört följande:
Som anförs i motion Sk17 är nuvarande möjligheter att jämka riktvärdet för en fastigheter alltför begränsade. Eftersom det är angeläget att fastighetstaxeringen så korrekt som möjligt avspeglar fastighetens värde instämmer vi i motionärernas uppfattning att riktvärdet skall kunna jämkas om fastighetsägaren med egen utredning kan göra sannolikt att fastighetens värde är lägre.
dels vid mom. 6 hemställt
6. beträffande jämkning att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Sk17 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad som här har anförts angående jämkning av fastighetsvärdet.
8. Arealens storlek (mom. 7)
Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har
dels anfört följande:
Regeringens föreslår att små taxeringsenheter (under 20 hektar) skall kunna åsättas ett förhållandevis högt värde och att detta högre värde även skall kunna påverka värderingen av större enheter.
I motion Sk16 riktas kritik mot att förslaget utformats så att det också får konsekvenser för större skogsfastigheter, såvitt avser de första 20 hektaren skogsmark. Även i motion Sk17 kritiserar motionärerna propositionen i vad avser differentierade hektarvärden för skogsmark. De yrkar att förslaget om en sådan differentiering avslås i sin helhet och går alltså längre än vad som yrkas i den förstnämnda motionen.
Förslaget i propositionen innebär att lantbruksenheter med en större areal får en lägre prisnivå än mindre enheter (10--20 hektar). Propositionen stöder sig på vad som hittills framkommit i prisstatistiken och bör enligt vår uppfattning godtas i denna del.
Vi delar motionärernas bedömning att negativa effekter kan uppstå framför allt för familjejordbruk med ett ordinärt, kompletterande skogsinnehav som överstiger 20 hektar. Dessa negativa effekter kan i det enskilda fallet bli så betydande att propositionen inte bör godtas i vad avser skogsarealer över 20 hektar.
Vi instämmer också i vad som anförs i motionerna Sk16 och Sk18 om att prisskillnaden för mindre enheter med småhus inte bör få slå igenom fullt ut. Som motionärerna anför beror denna prisskillnad sannolikt till stor del på den avdragsrätt som hittills rått i fråga om reparation och underhåll av bostad på jordbruksfastighet. Denna omständighet har inte belysts i propositionen. Regeringens förslag i denna del bör inte heller godtas. Därmed tillgodoses till viss del även yrkande 2 i motion Sk17.
Den föreslagna lagstiftningen, som berör ett flertal detaljer, kan enligt vår uppfattning genomföras nu för att sedan omarbetas beträffande de nu angivna frågorna.
dels vid mom. 7
7. beträffande arealens storlek och att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:47 samt med bifall till motionerna 1990/91:Sk16 yrkande 1, och 2, 1990/91:Sk18 yrkande 2 och 1990/91:Sk17 yrkande 2 begär att regeringen lägger fram förslag till ändrade regler för skogsmark över 20 hektar och för småhus med tomtmark i enlighet med vad som här har anförts.
9. Arealens storlek (mom. 7)
Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har
dels anfört följande:
I propositionen föreslås beträffande åkermark och skogsmark att differentierade hektarvärden införs så att små enheter på 10--20 hektar åsätts ett högre pris per hektar än större enheter. Bakgrunden är enligt propositionen att detta avspeglar prisbildningen.
Vi finner dock att detta system är onödigt byråkratiskt. Dessutom skulle beträffande skogsmark även större enheter åsättas ett högre pris per hektar för de första hektaren, vilket inte överensstämmer med prisbildningen. Förslaget om differentierade hektarvärden gäller även för småhus med tomtmark som ingår i jordbruksfastighet, vilket innebär att småbrukare skulle belastas med högre fastighetsskatt än brukare av större fastigheter. Vi anser att detta är felaktigt och leder till otillfredsställande resultat också med tanke på att lönsamheten i allmänhet är högre för större enheter.
Mot denna bakgrund ställer vi oss bakom yrkande 2 i motion Sk17 om att en differentiering med hänsyn till arealens storlek inte bör genomföras. Därmed tillgodoses även övriga motionsyrkanden i denna fråga.
Den föreslagna lagstiftningen, som berör ett flertal detaljer, kan enligt vår uppfattning genomföras nu för att sedan omarbetas beträffande de nu angivna frågorna.
dels vid mom. 7 hemställt
7. beträffande arealens storlek och att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:47 i vad avser differentiering med hänsyn till arealens storlek samt motionerna 1990/91:Sk16 yrkande 1 och 2, 1990/91:Sk17 yrkande 2 och 1990/91:Sk18 yrkande 2 i motsvarande del avslår proposition 1990/91:47 och begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av fastighetstaxeringsreglerna i enlighet med vad som här har anförts.
10. Kulturbyggnader m.m. (mom. 8)
Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m) och Gösta Lyngå (mp) har
dels anfört följande:
I motion Sk809 yrkas att större hänsyn tas vid fastighetsaxeringen till en fastighets värde för kulturmiljön. Yrkanden i samma riktning framställs också i motion Sk837.
Som anförs i den förstnämnda motionen är kostnaderna för att hålla värdefull kulturbebyggelse i gott skick höga. Fr.o.m. 1991 kommer nettokostnaderna härför att stiga när det gäller jordbruksfastigheter, eftersom avdragsrätten för reparation av bostadsbyggnader inom jordbruket har slopats. Det är därför viktigt att man vid fastighetstaxeringen tar tillräcklig hänsyn till dessa förhållanden så att fastighetsägarna även i fortsättningen får möjlighet att bevara och höja kulturvärdet utan att detta förhindras eller försvåras genom kraftiga höjningar av taxeringsvärdet.
Enligt de riktlinjer som gäller för taxeringsarbetet skall omständigheter av det slag som anges i motionen beaktas. Dessa riktlinjer tycks emellertid inte få fullt genomslag i praktiken och de har inte heller utformats på ett sätt som i tillräcklig grad tillgodoser motionärernas synpunkter. Enligt vår uppfattning bör regeringen skyndsamt låta omarbeta reglerna så att de på ett bättre sätt än i dag fyller det här angivna ändamålet.
Med det anförda tillstyrker vi motion Sk809. Därmed är också yrkandena i motion Sk837 till väsentlig del tillgodosedda.
dels vid mom. 8 hemställt
8. beträffande kulturbyggnader m.m. att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk809 och med anledning av motion 1989/90:Sk837 som sin mening ger regeringen till känna vad som här har anförts beträffande en fastighets värde för kulturmiljön vid fastställande av taxeringsvärdet.
Särskilda yttranden
1. Skogsvårdsavgiften (mom. 11)
Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m) och Rolf Kenneryd (c) anför:
Som vi har framhållit vid upprepade tillfällen, senast i en reservation i betänkande 1989/90:SkU30, är det av flera skäl angeläget att skogsvårdsavgiften slopas. Vi har i det nu aktuella sammanhanget inte något särskilt yrkande i denna fråga utan avser att inom kort återkomma härtill i lämpligt sammanhang.
2. Skogsvårdsavgiften (mom. 11)
Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) anför:
Av vad utskottet anfört beträffande skogsvårdsavgiften framgår att behovet av att ändra reglerna kommer att uppmärksammas utan att riksdagen nu vidtar någon särskild åtgärd. För närvarande har vi därför inte något yrkande i denna fråga.
Jordbruksutskottets yttrande
1990/91:JoU3y Bilaga
Vissa frågor inför allmän fastighetstaxering år 1992
Till skatteutskottet
Skatteutskottet har den 6 november 1990 berett jordbruksutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1990/91:47 om vissa frågor inför allmän fastighetstaxering år 1992 jämte motioner.