9. Jordförvärvslagen

Fastighetsrättsliga frågor (Betänkande 2002/03:BOU8 Bostadsutskottet)

Bostadsutskottets betänkande2002/03:BOU8

Fastighetsrättsliga frågor

---

Sammanfattning
I detta betänkande behandlar bostadsutskottet under den allmänna
motionstiden 2002 väckta motioner gällande expropriation, den
kommunala förköpsrätten, tomträtt, ströängar, ägofredslagstiftningen,
förvärv av hyresfastigheter, jordförvärvslagen och förvärv av
permanentbostäder för fritidsboende.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats tolv reservationer och ett särskilt
yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Expropriationsändamålen
Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo223 yrkande 3.
Reservation 1 (m, c)

2. Expropriationsersättningen
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ429 yrkandena 6 och
7, 2002/03:Bo223 yrkande 4 och 2002/03:Bo250.
Reservation 2 (m, fp, c)
Reservation 3 (kd)

3. Den kommunala förköpsrätten
Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo223 yrkande 6.
Reservation 4 (m)

4. Tomträttsinstitutet
Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo223 yrkande 8 i denna
del.
Reservation 5 (m)

5. Friköp av tomträtter
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo223 yrkande 8 i denna
del och 2002/03:Bo290 yrkande 11.
Reservation 6 (m, fp, c)

6. Ströängar
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ427 yrkande 3.

7. Ägofredslagstiftningen
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ209 yrkande 2 och
2002/03:MJ423 yrkande 1.
Reservation 7 (v)
Reservation 8 (c)

8. Förvärv av hyresfastigheter
Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo223 yrkande 5.
Reservation 9 (m)

9. Jordförvärvslagen
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ425 yrkande 4,
2002/03:N302 yrkande 16 i denna del, 2002/03:N307 yrkande 5,
2002/03:Bo221 och 2002/03:Bo243.
Reservation 10 (m, fp)
Reservation 11 (kd, c, mp)

10. Förvärv av permanenthus för fritidsboende
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N302 yrkande 16 i denna
del, 2002/03:Bo258, 2002/03:Bo259, 2002/03:Bo275, 2002/03:Bo276 och
2002/03:Bo293.
Reservation 12 (mp)
Stockholm den 1 april 2003
På bostadsutskottets vägnar
Owe Hellberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Owe Hellberg (v), Anders
Ygeman (s), Lilian Virgin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina
Lundström (fp), Siw Wittgren-Ahl (s), Hans Unander (s), Maria Öberg
(s), Margareta Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c),
Gunnar Sandberg (s), Peter Danielsson (m), Sten Lundström (v), Helena
Hillar Rosenqvist (mp), Leif Jakobsson (s) och Dan Kihlström (kd).

Utskottets överväganden
Expropriationsändamålen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om expropriationsändamålen.
Jämför reservation 1 (m, c).
Bakgrund
Expropriation innebär att enskildas egendom tas i anspråk för att
tillgodose olika samhällsnyttiga ändamål. De s.k.
expropriationsändamålen anges i 2 kap. expropriationslagen (1972:719).
Kommunen är berättigad till expropriation av mark som skall användas
för tätbebyggelse. Expropriation kan också ske för att tillgodose
ändamål som avser kommunikationer, drivkraft, vatten och avlopp,
näringsverksamhet, skydds- och säkerhetsområden, försvarsändamål,
kultur samt natur- och friluftsliv. Även vanvårdade fastigheter kan
exproprieras. Dessutom finns en allmän bestämmelse om expropriation av
mark som behövs för verksamhet som staten eller kommunen har att
tillgodose eller som är av väsentlig betydelse för riket, orten eller
en viss befolkningsgrupp. Något av en särställning har regeln om s.k.
värdestegringsexpropriation. Dess innebörd är att förhindra oförtjänt
värdestegring hos fastigheter som inte direkt berörs av ett
expropriationsförfarande men som förväntas öka i värde genom ett
expropriationsföretag. Regeln bygger på likhetsprincipen och syftar
till att eliminera sådan markvärdesstegring som ställer icke
exproprierade markägare i en bättre situation än dem vars mark
exproprieras.
Motionen
Enligt förslaget i motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande 3 bör
expropriation av mark endast komma i fråga i de fall synnerligen
viktiga samhällsintressen påkallar det. Statens eller kommunernas
inskränkning i enskilda markägares rätt bör få ske endast med syfte
att skydda människors liv, hälsa och säkerhet, att skydda miljön och
naturen samt för att kunna genomföra för landet och kommunen ytterst
angelägna uppgifter.
Utskottets ställningstagande
Bostadsutskottet har vid flera tidigare tillfällen avstyrkt liknande
förslag (senast i bet. 2001/02:BoU2). Utskottet har därvid ansett att
den rådande reglering av de ändamål för vilka expropriation får ske
innebär en sådan avvägning mellan olika intressen att en ändamålsenlig
hushållning av markresurser främjas.
Särskilt har utskottet påpekat att det även fortsättningsvis kommer
att vara nödvändigt för det allmänna att kontrollera
samhällsutvecklingen genom att tillämpa expropriation i enskilda fall.
En total inskränkning av möjligheterna till expropriation för enskilda
rättssubjekt och en begränsning av möjliga expropriationsändamål för
staten och kommunen skulle innebära betydande svårigheter för
samhällsutvecklingen. Det allmänna måste även fortsättningsvis ha
möjligheter att göra erforderliga avvägningar mellan skilda
berättigade intressen som kan göra anspråk på ett specifikt
markområde. Vid tillståndsprövningen skall hänsyn inte bara tas till
de allmänna intressen som kan motivera den sökta åtgärden utan även
till motstående intressen. Vidare bör tillstånd exempelvis inte få
meddelas om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller om
olägenheterna av expropriationen från allmän eller enskild synpunkt
överväger de fördelar som kan vinnas genom den. Mot den bakgrunden har
utskottet funnit att kraven på rättssäkerhet får anses vara
tillgodosedda.
Utskottet gör samma bedömning i dag och avstyrker m-förslaget.
Expropriationsersättningen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om expropriationsersättningen.
Jämför reservationerna 2 (m, fp, c) och 3 (kd).
Bakgrund
Bestämmelserna i expropriationslagen skiljer mellan tre olika slag av
ersättning. Löseskilling utgår då en hel fastighet exproprieras medan
intrångsersättning utbetalas när endast del av fastighet inlöses.
Därutöver utgår ersättning för personlig skada, vilken innefattar
andra förluster som ägaren m.fl. kan göra genom expropriationen.
Ersättningen för personlig skada kan avse exempelvis flyttkostnader
eller förlust genom nedläggning av rörelse och har således inget att
göra med själva fastighetens värde. Den exproprierande står dessutom i
allmänhet för motpartens kostnader för hela expropriationsförfarandet.
Undantag gäller för kostnader som uppkommit genom försummelse eller
kan betraktas som onödiga. Dessutom gäller vid prövning i högre rätt
än fastighetsdomstol att den exproprierande oavsett utgången svarar
för rättighetshavarens kostnader då endast den förre överklagat.
Grundprincipen om att den enskilde skall ersättas för sin förlust
begränsas genom den s.k. presumtionsregeln. Denna regel innebär att
den ökning av fastighetens marknadsvärde som ägt rum tio år före
expropriationsansökan räknas fastighetsägaren till godo endast om det
konstateras att ökningen beror på annat än förväntningar om ändring i
markens tillåtna användningssätt. Fastighetsägaren har bevisbördan för
att så är fallet.
En fastighetsägare har även rätt till ersättning för att utrymme tas i
anspråk med ledningsrätt. När ersättningen bestäms skall reglerna i
expropriationslagen tillämpas.
Motionerna
I motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande 4 föreslår motionärerna att
markägaren vid expropriation skall få ersättning för fastighetens
fulla marknadsvärde samt för de kostnader och intäktsbortfall som inte
kan återvinnas och som eventuellt uppkommer genom åtgärden. Förslaget
omfattar också att presumtionsregeln skall avskaffas och att i stället
exproprianten skall ha bevisbördan.
I motion 2002/03:Bo250 (kd) föreslås en översyn av lagstiftningen med
inriktning på bl.a. att markägaren skall få del i vinsten vid sådana
tvångsförvärv där starka privatekonomiska intressen gör sig gällande.
Som exempel anges utbyggnad av bredbandsnät. Förslaget innebär att
ersättningen skall bestämmas så att den som avstår från sin egendom
verkligen får marknadsmässig ersättning. Motionärerna uppmärksammar
att expropriationslagens regler tillämpas också när ett
ianspråktagande sker enligt väglagen och ledningsrättslagen.
Även motion 2002/03:MJ429 (m) yrkande 6 innehåller förslag om översyn
av expropriationslagens ersättningsregler. I samma motion (yrkande
7) påtalas även behovet av att värna äganderätten i
expropriationssammanhang. Bland annat anför motionärerna att frågan om
ersättning till markägare för intrång i samband med bredbandsdragning
är viktig.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har flera gånger tidigare behandlat expropriationslagens
ersättningsregler (senast i bet. 2001/02:BoU2) och då anfört att
gällande regler i grunden är väl avfattade när det gäller rätten till
ersättning. Utskottet vidhåller denna bedömning. Tillräckliga skäl
saknas därför för att ändra dem eller initiera en översyn av
ersättningsreglerna med den inriktning som motionärerna förordar.
Utskottet vill dock peka på det arbete som bedrivs inom 2002 års
ledningsrättsutredning (Ju 2002:03, dir. 2002:17 och dir. 2002:107).
Utredningen har lämnat ett delbetänkande (SOU 2002:83). Delbetänkandet
omfattar de ändringar i ledningsrättslagen som bedöms nödvändiga för
att genomföra de EG-direktiv som har antagits inom ramen för 1999 års
kommunikationsöversyn. Bland annat föreslås bestämmelser som reglerar
rätten till andrahandsupplåtelser (från ledningsrättsinnehavare).
I betänkandet anför utredningen att huvuddelen av de frågeställningar
som ingår i uppdraget, bl.a. frågan om ersättning till
fastighetsägaren, kommer att behandlas i nästa fas av arbetet.
Slutbetänkandet skall enligt direktiven lämnas den 31 mars 2003.
Utskottet har dock erfarit att utredningen har begärt förlängd tid.
Utskottet vill avvakta vad dessa överväganden kan leda fram till.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionsförslagen.
Den kommunala förköpsrätten
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om den kommunala förköpsrätten.
Jämför reservation 4 (m).
Motionen
I motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande 6 lämnar motionärerna, med
hänvisning till att kommunerna redan utan förköpsmöjligheterna har
tillräckliga möjligheter att genomföra sina planer, förslag om att den
kommunala förköpsrätten skall avskaffas.
Utskottets ställningstagande
Den kommunala förköpsrätten regleras i förköpslagen (1967:868).
Motionsyrkanden om upphävande av den lagen har framställts vid ett
flertal tillfällen. Bostadsutskottet har i dessa sammanhang och senast
under förra riksmötet (bet. 2001/02:BoU10) ställt sig bakom
förköpslagens huvudprinciper och ansett att lagen bör behållas.
Utskottet har anfört att den kommunala förköpsrätten utgör ett viktigt
komplement till expropriationslagen och att den innebär att ett ofta
tids- och kostnadskrävande expropriationsförfarande kan undvikas.
Vidare har utskottet ansett att förköpslagen bör ses som ett av flera
instrument som tillsammans ger kommunerna möjlighet att planera
bebyggelseutvecklingen och i övrigt ta ansvar för den fysiska
samhällsutvecklingen.
Utskottet står fast vid sina tidigare bedömningar och avstyrker m-
förslaget.
Tomträttsinstitutet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om tomträttsinstitutet. Jämför
reservation 5 (m).
Bakgrund
Tomträttsinstitutet infördes år 1907 som ett komplement till
äganderätten. Byggnadsverksamheten skulle uppmuntras genom att man
gjorde det möjligt för kommunerna att tillhandahålla mark för bostäder
till ett lägre pris än om den skulle säljas. Införandet av
tomträttsinstitutet hade följaktligen en tydlig bostadssocial prägel.
Dessutom eftersträvades möjligheter att förhindra en kapitalisering av
markvärdesstegringen hos enskilda fastighetsägare.
Motionen
I motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande 8 i denna del föreslår
motionärerna, som anser att de ursprungliga motiven för
tomträttsinstitutet har spelat ut sin roll, att inga nya tomträtter
skall få upplåtas.
Utskottets ställningstagande
Motsvarande förslag avstyrktes av utskottet våren 2002 (se bet.
2001/02:BoU10). Utskottet fann att motiven för tomträttsinstitutet
hade fortsatt relevans samt att inga åtgärder bör vidtas som syftar
till en begränsning av upplåtelserätten avseende tomträtter. Utskottet
framhöll även att tomträttsinstitutet i många delar av landet kan
utgöra ett viktigt instrument för kommunerna att hålla tillbaka
bostadskostnaderna.
Utskottet gör samma bedömning i dag och avstyrker m-förslaget.
Friköp av tomträtter
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om friköp av tomträtter. Jämför
reservation 6 (m, fp, c).
Motionerna
Enligt förslaget i partimotion 2002/03:Bo290 (fp) yrkande 11 bör
rätten till friköp finnas i alla kommuner. I motion 2002/03:Bo223 (m)
yrkande 8 i denna del föreslås att kommunerna, samtidigt med att
möjligheterna att bilda nya tomträtter upphör, bör börja avveckla
befintliga tomträtter genom att erbjuda dem till försäljning.
Utskottets ställningstagande
Motsvarande förslag avstyrktes av utskottet våren 2002 (se bet.
2001/02:BoU10). Med hänvisning till sitt ställningstagande om att
tomträttsinstitutet bör behållas (motsvarande årets) ansåg utskottet
det inte motiverat att genom lagstiftning framtvinga en kommunal
utförsäljning av de fastigheter som upplåts med tomträtt. Således
borde det, enligt utskottets uppfattning, även i fortsättningen vara
kommunernas eget val att avgöra omfattningen av tomträttsinstitutets
användning.
Utskottet gör samma bedömning i dag och avstyrker m- och fp-förslagen.
Ströängar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om ströängar.
Bakgrund
Begreppet ströäng definieras som en utäng eller ängslägenhet som
ligger utanför det för en fastighet gränsbestämda området. Ströängarna
fick behållas tills vidare av ägarna till fastigheter som under 1800-
talet gränsbestämdes vid avvittring och skattläggning av hemman på
kronans mark i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker (se nedan
nämnda departementspromemoria).
Inom Jordbruksdepartementet har gjorts en översyn av
ströängsproblematiken i promemorian Ströängar (Ds 1997:37) i vilken
föreslogs en avveckling av ströängarna.
I budgetpropositionen för 2000 (utg.omr. 23 s. 47) anförde regeringen
bl.a. följande: Som konstateras i promemorian medför förekomsten av
ströängar i praktiken endast begränsade problem varför något
omedelbart behov av åtgärder inte föreligger. Mot bakgrund av det
arbete som i andra sammanhang för närvarande bedrivs angående samernas
rätt till mark, anser regeringen att promemorians förslag för
närvarande inte bör genomföras.
Motionen
Enligt motionären bakom motion 2002/03:MJ427 (m) yrkande 3 bör
problematiken med ströängar och tillhörande rättigheter lösas i samma
takt som gränsdragningskommissionen arbetar med frågan om geografisk
avgränsning av renbetesområdet. Frågan bör underkastas rättslig
prövning.
Utskottets ställningstagande
Motsvarande förslag avstyrktes av utskottet våren 2002 (se bet.
2001/02:BoU10). Utskottet anförde att Sametinget hade påpekat att en
utebliven avveckling av ströängarna medför att oklarheter kvarstår om
ströängarnas rättsställning och därmed också om hur de förhåller sig
till de samiska rättigheterna. Vidare pekade utskottet på att det i
promemorian (se ovan) hade angetts att ströängarna inte intar någon
särställning vid tillämpningen av den lagstiftning som reglerar
rennäringens behov av tillgång till marker och att de följaktligen
inte heller bör utgöra några problem ur rennäringens synvinkel. Av
promemorian framgår även att betydelsen av ströängar i dag främst
gäller skogens ekonomiska värde samt rätten till jakt. Ströängarna har
vanligen mindre betydelse för jordbruket för vilket de skapades.
Upplysningsvis skall nämnas att den i motionen omnämnda
gränsdragningskommissionen arbetar enligt direktiv som utfärdats den
24 januari 2002 (dir. 2002:7). Kommissionen skall utreda omfattningen
av den mark där renskötselrätt föreligger. I uppgiften ingår att
fastställa i vilken omfattning som samerna traditionellt innehar mark
respektive nyttjar mark tillsammans med andra. Kommissionen skall
redovisa sitt arbete till regeringen senast den 31 december 2004.
Såsom återgivits har regeringen inte ansett att promemorieförslaget om
ströängarna bör genomföras. Utskottet har inte någon annan uppfattning
och avstyrker därför motionsförslaget.
Ägofredslagstiftningen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om ägofredslagstiftningen. Jämför
reservationerna 7 (v) och 8 (c).
Bakgrund
I promemorian Ds 2002:33 föreslås att lagen (1933:269) om ägofred samt
viss till denna anslutande lagstiftning skall upphöra att gälla vid
utgången av juni 2003. Vidare föreslås att lagen (1938:121) om
hittegods skall tillämpas också på hemdjur som kommit in på annans
mark. I promemorian har lämnats en redogörelse för den nuvarande
rättsliga regleringen enligt följande.
Enligt ägofredslagen är en ägare eller en innehavare av hemdjur
principiellt skyldig att hålla sådan vård om djuren att de inte
olovligen kommer in på annans ägor. Lagen innehåller också
bestämmelser om skyldighet att i vissa fall hålla stängsel. En
fastighetsägare kan således begära att stängsel sätts upp när
grannfastighetens ägor intill fastighetsgränsen används för bete och
stängsel behövs. Stängsel skall vara så beskaffat att det skyddar mot
större hemdjur, till vilka räknas hästar och nötkreatur. Däremot
gäller stängselskyldigheten inte mindre hemdjur, exempelvis får.
Regeringen kan dock föreskriva att stängsel skall ge skydd även mot
mindre hemdjur. Så har också skett för vissa delar av landet.
Skyldigheten att vårda djuren begränsas genom ägofredslagens
bestämmelser om rätt i vissa fall till gemensamt bete på skogs- och
utmarker som gränsar till varandra. Sådan mark anses under vissa i
lagen angivna förutsättningar upplåten till gemensamt bete för större
hemdjur i den mån marken inte är inhägnad. Regeringen får föreskriva
att rätt till gemensamt bete även skall avse mindre hemdjur.
För att bl.a. ge möjlighet till skydd mot skador på skogsåterväxten
till följd av betning finns i ägofredslagen särskilda bestämmelser om
betesreglering på mark som anses upplåten till gemensamt bete.
Betesregleringen medför bl.a. att rätten till gemensamt bete upphör
för fastigheter som äger del i marken eller som har betesrätt på grund
av servitut. För att bestämmelserna om betesreglering skall tillämpas
inom ett län eller en del av ett län krävs beslut av regeringen i form
av en förordning. Sådana förordningar har utfärdats endast i begränsad
omfattning.
Frågor om stängselskyldighet och betesreglering skall efter ansökan
hos länsstyrelsen prövas vid syneförrättning eller avgöras genom
överenskommelse (förening). Lagen innehåller utförliga regler om
förfarandet vid sådan förrättning.
Enligt ägofredslagen har djurägare eller den som mottagit djur till
underhåll eller nyttjande strikt ansvar om djuren olovligen tagit sig
in på annans ägor och där orsakar skada. I lagen föreskrivs
regressrätt mot den som vållat skadan.
Ägofredslagen innehåller även bestämmelser om rätt att bättra annans
hägnad och att ta hand om annans betesdjur. Vidare regleras
förvaltningen av stängsel- och betessamfälligheter. Slutligen finns
bestämmelser om förseelser mot föreskrifter om betning samt om
förverkande av rätt till gemensamt bete.
Som skäl till promemorieförslaget anges i huvudsak att den nuvarande
regleringen anses vara onödig. Beträffande vissa delar av
regelkomplexet hänvisas härvid till att det är ett litet antal fall
som omfattas av regleringen och i andra delar anförs att andra regler
kan tillämpas i stället.
Utskottet har erfarit att det inom Regeringskansliet nu pågår
överväganden med anledning av att remissvaren på utredningen.
Eventuellt kan det bli fråga om ytterligare utredningsarbete avseende
stängselfrågor och frågor om gemensamt bete.
Motionerna
I motion 2002/03:MJ209 (c) yrkande 2 förespråkar motionärerna en
översyn av lagen (1933:269) om ägofred. Bland annat framhåller de att
det är viktigt att verksamhet och boskapsskötsel kan upprätthållas på
det traditionella sättet med fritt skogsbete och delvis bete på
fäboden efter slåtter.
Även motion 2002/03:MJ423 (v) yrkande 1 rör ägofredslagstiftningen.
Motionären motsätter sig, som föreslagits i departementspromemorian,
att ägofredslagen upphävs utan att ersättas av en ny reglering av det
fria skogsbetet.
Utskottets ställningstagande
Bostadsutskottet vill inte föregripa de pågående övervägandena inom
Regeringskansliet och avstyrker därför motionsförslagen.
Förvärv av hyresfastigheter
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om förvärv av hyresfastigheter.
Jämför reservation 9 (m).
Motionen
I motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande 5 föreslås att lagen om förvärv av
hyresfastigheter avskaffas samtidigt som det införs ordentliga
möjligheter till ingripande i de fall där en ägare av en sådan
fastighet visar sig inte fullgöra sina förpliktelser gentemot sina
hyresgäster. Förslaget avser i den senare delen att
bostadsförvaltningslagen skärps.
Utskottets ställningstagande
Vid sin senaste behandling av ett motsvarande motionsyrkande anförde
utskottet följande (bet. 2001/02:BoU10). Utskottet anser att
lagstiftningen bör vara sådan att oseriösa eller på annat sätt
olämpliga förvärvare av hyresfastigheter i möjligaste mån hindras från
att över huvud taget komma in på fastighetsmarknaden och att i ett
sådant system förvärvslagen fortfarande är ett viktigt instrument. Ju
effektivare denna lag är, desto mindre blir behovet att ingripa mot
försumliga hyresvärdar och desto mindre olägenheter uppstår för
hyresgästerna.
Med hänvisning till detta avstyrkte utskottet motionsförslaget.
Utskottet gör samma bedömning i dag.
Jordförvärvslagen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om jordförvärvslagen. Jämför
reservationerna 10 (m, fp) och 11 (kd, c, mp).
Bakgrund
Jordförvärvsutredningen (SOU 2001:38) föreslog i april år 2001 vissa
förändringar av jordförvärvslagen. Förslaget innebär bl.a. följande:
Glesbygdsbestämmelserna, som innehåller krav på bosättning vid fysisk
persons förvärv, skall slopas. Det är enligt utredningen inte
tillräckligt meningsfullt att ha kvar de nuvarande reglerna eftersom
det föreligger stora svårigheter att få ett skärpt alternativ att
fungera effektivt, inte minst från resursmässiga utgångspunkter.
Bestämmelserna om prövning i omarronderingsområde bör kvarstå men
begränsas till att gälla de projekt som sätts i gång inom den närmaste
tioårsperioden. Begränsningarna i de juridiska personernas rätt till
förvärv skall finnas kvar men moderniseras och förenklas. Förvärv
mellan sådana personer skall få ske utan prövning. All mark som avstås
till fysisk person skall kunna åberopas som kompensation. Juridiska
personer skall kunna göra kompensationsfria förvärv av skogsmark på
orten om personen bedriver industriell verksamhet i vilken egendomens
avkastning behövs.
Motionerna
I motion 2002/03:Bo221 (s) föreslår motionären att den nuvarande
regleringen behålls.
Motionärerna bakom motion 2002/03:Bo243 (m) förespråkar liksom
utredningen slopande av glesbygdsbestämmelserna. Bland annat
uppmärksammar de kravet på boplikt.
Den regionalpolitiska problematiken med det ökande utboägandet
behandlas i motion 2002/03:N307 (kd) yrkande 5. Motionärerna föreslår
ett riksdagens tillkännagivande om att det är nödvändigt att se till
att bestämmelserna om förvärvstillstånd verkligen efterlevs.
I motion 2002/03:MJ425 (kd) yrkande 4 begärs förslag om ändringar i
jordförvärvslagen i enlighet med delar av utredningsförslaget.
Motionärerna vill slå vakt om principen som upprätthåller den
nuvarande balansen mellan olika ägarkategorier i fråga om innehav av
lantbruksfastigheter. Jordförvärvsutredningens förslag i denna del bör
därför genomföras.
Motionärerna bakom motion 2002/03:N302 (mp) yrkande 16 i denna del
förespråkar en översyn av marklagstiftningen med inriktningen att öka
sysselsättning och bosättning i glesbygden. De anför bl.a. att
fastigheter har styckats sönder i mindre enheter och kunnat
kalavverkas och att krav om bosättning på fastigheten inte har
efterlevts.
Utskottets ställningstagande
Liknande ändringsförslag avstyrktes av utskottet våren 2002 (se bet.
2001/02:BoU10) med hänvisning till bl.a. att beredningen av förslaget
från Jordförvärvsutredningen inte hade avslutats. Utskottet har
erfarit att beredningsarbetet fortfarande pågår inom
Regeringskansliet.
Mot denna bakgrund bör riksdagen inte heller nu i sak ta ställning
till de motionsförslag som berör jordförvärvslagens bestämmelser,
varför utskottet avstyrker dessa.
Förvärv av permanenthus för fritidsboende
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om förvärv av permanenthus för
fritidsboende. Jämför reservation 12 (mp). Jämför särskilt yttrande
(m, fp).
Bakgrund
Enligt lagen (1992:1368) om tillstånd till vissa förvärv av fast
egendom fick vissa utländska förvärv av småhus och lantbruk inte äga
rum utan tillstånd. Enligt anslutningsfördraget fick Sverige ha kvar
sina restriktioner i fråga om fritidsfastigheter under en tid av fem
år dvs. till utgången av 1999. Lagen upphävdes vid årsskiftet
1999/2000.
Regeringen har i propositionen (1998/99:126) om upphävandet av 1992
års lag ansett att det inte framstod som ändamålsenligt att försöka få
till stånd en förlängning av undantaget. Enligt regeringen borde 1992
års lag inte heller tillämpas gentemot medborgare i länder utanför EU.
Några nya regler för att kompensera upphävandet av lagen borde, enligt
regeringen, inte införas. Riksdagen har beslutat i enlighet med
regeringens förslag.
I samband med propositionen om upphävande av 1992 års lag behandlade
lagutskottet bl.a. vissa motionsförslag om kompensationsregler (bet.
1999/2000:LU1). Utskottet erinrade om icke-diskrimineringsprincipen
och anförde bl.a. att även en icke-diskriminerande
förvärvslagstiftning måste kunna motiveras av ett tillräckligt
allmänintresse för att godtas av EG-domstolen. Därutöver anförde
lagutskottet följande: Frågan om införande av generella regler som
kompensation för 1992 års lag måste dessutom vägas mot behovet av
sådana regler. Liksom regeringen kan utskottet konstatera att 1992 års
lag har ett snävt tillämpningsområde, varför ett upphävande av lagen
inte kan antas få några större effekter för den svenska
fritidshusmarknaden. Även om vissa negativa effekter inte helt kan
uteslutas, torde dessa emellertid till viss del kunna avhjälpas genom
annan befintlig lagstiftning och i övrigt balanseras av de positiva
effekter som utlänningars fritidsboende kan få för Sverige. Mot denna
bakgrund var lagutskottet då inte berett förorda några nya regler för
att kompensera upphävandet av 1992 års lag.
En ordning som innebär att kommunen i planer kan förbjuda att bostäder
används för fritidsändamål har övervägts men förkastats av regeringen
(se ovan nämnda proposition) eftersom det skulle vara en omständlig
och kostsam process inte minst avseende beståndet. Bland annat torde
inte en lagligt påbörjad markanvändning kunna avbrytas med en
planbestämmelse med mindre än att ekonomisk kompensation ges (Ds
1988:73 och 1989:78). Regeringen sade sig för närvarande inte vara
beredd att föreslå regler av detta slag.
Av vad som framgår av föregående avsnitt innebär
Jordförvärvsutredningens förslag att glesbygdsbestämmelserna i
jordförvärvslagen skall upphävas och att lantbruksegendom således
skall kunna förvärvas utan koppling till boende och brukande.
Motionerna
I sex motioner lämnas förslag som direkt syftar till att motverka
förvärv av permanenthus för fritidsboende. Främst vänder man sig mot
att bosättningen inom vissa områden (skärgårdar, kustsamhällen, mindre
tätorter och annan glesbygd) minskar. Motionärernas förslag handlar
framför allt om att införa krav på boendeplikt eller möjligheter att i
planbeslut reglera användningssättet.
Motionären bakom motion 2002/03:Bo258 (kd) anser att överväganden bör
genomföras om införandet av boendeplikt, enligt norsk modell, vid
bostadsköp i skärgårdsområden eller andra alternativa åtgärder för att
skärgårdarna skall leva året runt.
I motion 2002/03:Bo259 (kd) föreslår motionären en utredning om
kommunal reglering av boendeplikt genom planinstrument, t.ex.
detaljplan.
Förslaget i motion 2002/03:Bo275 (s) innebär att en ändring i plan-
och bygglagen bör göras så att kommunerna ges möjlighet att i
befintliga och nya detaljplaner besluta över användningssättet och
avsätta områden för åretruntboende.
I motion 2002/03:Bo276 (s) anför motionärerna att de anser att fler
vägar nu mer aktivt måste prövas för att se till att permanentboendet
ökar och inte minskar i våra kustsamhällen. De pekar särskilt på
möjligheten att införa en boplikt.
Motionärerna bakom motion 2002/03:Bo293 (s) föreslår att den svenska
regeringen inom ramen för EU-samarbetet borde finna regler som
motverkar omvandlingen av permanentbostäder till fritidshus inom
planlagt område. De pekar bl.a. på problem som kan uppstå när
omvandlingen i de mindre tätorterna blir betydande.
Slutligen innehåller motion 2002/03:N302 (mp) yrkande 16 i denna del
ett förslag om en översyn av marklagstiftningen med inriktningen att
öka sysselsättning och bosättning i glesbygden (i den del motionen har
gällt jordförvärvslagen har den behandlats under föregående rubrik).
Utskottets ställningstagande
Motsvarande förslag avstyrktes av utskottet våren 2002 (se bet.
2001/02:BoU10). Utskottet anförde bl.a. följande.
Av vad som framgår av föregående avsnitt innebär
Jordförvärvsutredningens förslag att glesbygdsbestämmelserna i
jordförvärvslagen skall upphävas och att lantbruksegendom således
skall kunna förvärvas utan koppling till boende och brukande.
Regeringen överväger nu utredningsförslaget. Enligt utskottets mening
bör riksdagen avvakta regeringens ställningstagande, låt vara i denna
mer begränsade fråga än vad nu behandlade motioner avser, innan
riksdagen tar saklig ställning till de föreslagna åtgärderna för att
hindra omvandlingen av permanentbostäder till fritidsbostäder m.m.
Utskottet har nu erfarit att övervägandena inom Regeringskansliet
angående glesbygdsbestämmelserna fortfarande pågår (se förra
avsnittet) och finner liksom förra året att regeringens
ställningstaganden bör avvaktas. Motionsförslagen avstyrks därför.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges inom parentes
vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.

1. Expropriationsändamålen, punkt 1 (m, c)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta Pålsson (m),
Rigmor Stenmark (c) och Peter Danielsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo223
yrkande 3.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning medger bestämmelserna om
expropriationsändamålen ett alltför stort utrymme för godtycke.
Den enskilde fastighetsägaren riskerar att utsättas för expropriation
av rent konfiskatorisk karaktär utan att sådan är påkallad av att
ytterst angelägna samhällsintressen skall tillgodoses. Det är inte
värdigt en rättsstat att tillåta tvångsmässiga ingrepp i den enskilda
äganderätten på de grunder som nuvarande expropriationsändamål medger.
Expropriation av mark är en kränkning av äganderätten och bör endast
komma i fråga när synnerligen viktiga samhällsintressen så påkallar.
Mot bakgrund av detta föreslår vi att en genomgripande översyn av
expropriationslagen genomförs. Översynen skall i första hand syfta
till att begränsa och tydliggöra de ändamål som kan åberopas vid ett
expropriationsföretag. Endast för stat eller kommun ytterst angelägna
uppgifter och samhällsåtaganden, däribland värnande om människors liv,
hälsa och säkerhet samt skydd av natur och miljö, skall tillåtas som
expropriationsgrunder. Expropriation där det allmännas enda motiv till
ingreppet är att stävja en marknadsbaserad värdeökning skall
exempelvis inte medges. En särskild fråga som bör övervägas är om
eller i vilka fall en rätt till expropriation skall föreligga för
enskilda rättssubjekt. Det stöter nämligen rättskänslan att t.ex. en
privat företagare ges möjlighet att beröva en annan företagare dennes
egendom och därmed sammankopplade möjligheter till eget företagande,
vinst och utkomst. En annan situation som bör utredas gäller fall när
exproprierad egendom kommer att användas för ett annat ändamål än för
vilket expropriation skett. I en tid av snabb ekonomisk och teknisk
utveckling torde det bli allt vanligare att så blir fallet. Särskilt
stötande är de fall när den som exproprierat kommer att använda
egendomen på ett sätt som den tidigare fastighetsägaren haft önskemål
om för egen del. Vi är medvetna om att lösningarna av det senare
problemet kan vara svåra att finna. Men det är väsentligt att en
utredning tar sig an frågan.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av den moderata
motionen 2002/03:Bo223 yrkande 3.

2. Expropriationsersättningen, punkt 2 (m, fp, c)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp),
Margareta Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c) och
Peter Danielsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ429
yrkandena 6 och 7 och 2002/03:Bo223 yrkande 4 och avslår motion
2002/03:Bo250.
Ställningstagande
Vi anser att expropriationslagens ersättningsregler bör ändras.
Ersättningsreglerna bör vara sådana att de ger markägaren kompensation
för fastighetens fulla marknadsvärde samt för de kostnader och det
inkomstbortfall som inte kan återvinnas.
Den enskilde fastighetsägarens underläge gentemot exproprianten
förstärks av den s.k. presumtionsregeln. Att som presumtionsregeln
föreskriver ålägga den drabbade fastighetsägaren bevisbördan avseende
eventuella förväntningsvärden är tvärtemot gängse
rättssäkerhetsprinciper. Presumtionsregeln bör således avskaffas.
Vi anser att regeringen bör anmodas att snarast återkomma med förslag
om ändringar i expropriationslagen som innebär att presumtionsregeln
avskaffas. Förslag med denna inriktning bör kunna föreläggas riksdagen
utan vidare dröjsmål. Vi förordar även en översyn av
expropriationslagen som omfattar frågan om en högre ersättningsnivå
skall införas när det gäller tvångsförfoganden där starka
privatekonomiska intressen gör sig gällande. Det kan som exempel gälla
vad markägaren skall erhålla när hans mark tas i anspråk för en
bredbandsutbyggnad som ger möjligheter till kraftiga vinster. Ofta
talas om att en vinstdelning borde ske mellan markägaren och den som
exproprierar (eller på annat sätt med tvång får rätt till annans
mark). Ett förslag till lagändring bör emellertid inte bygga på att en
egentlig vinstdelning skall ske i det konkreta fallet. I stället bör
en schabloniserande metod användas där företagens vinstmöjligheter
avspeglas i markvärdet på ett marknadsimiterat sätt. Mark som kan
användas på ett förändrat och mer vinstrikt sätt har naturligen ett
högre värde än eljest.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av de moderata
motionerna 2002/03:MJ429 yrkandena 6 och 7 och 2002/03:Bo223 yrkande
4. Vi kan inte nu ställa oss bakom förslaget i kd-motionen
2002/03:Bo250.

3. Expropriationsersättningen, punkt 2 (kd)
av Dan Kihlström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo250 och
avslår motionerna 2002/03:MJ429 yrkandena 6 och 7 och 2002/03:Bo223
yrkande 4.
Ställningstagande
En reformering av ersättningsreglerna vid tvångsförvärv är angelägen.
Expropriationslagens ersättningsregler bygger på tanken att en
expropriation skall kosta så lite som möjligt för samhället. Bakom
dagens utbyggnad av infrastrukturen ligger det i många fall starka
privatekonomiska intressen. Ett exempel är utbyggnaden av
bredbandsnäten. Det är naturligtvis så att det finns allmänna
intressen som kan motivera tvångsförfogande till förmån för enskilda
rättssubjekt. Många markägare har reagerat mot det kommersiella
utnyttjandet av deras mark. Vad de vanligen vänder sig emot är att de,
trots att de är ägare till den mark som är ianspråktagen med t.ex.
vägrätt eller är belastad med ledningsrätt och som utnyttjas för
utbyggnaden av bredbandsnät, inte får någon ersättning samtidigt som
bredbandsaktörernas verksamhet kan förväntas generera stora ekonomiska
vinster. Situationen är den att ersättningsreglerna i
expropriationslagen, som också reglerar rätten till ersättning vid
tvångsförfoganden enligt annan lagstiftning (t.ex.
ledningsrättslagen), inte medger rätt för markägaren till andel i
vinst. Expropriationslagen är föråldrad. Lagens ersättningsregler är
inte anpassade till dagens tvångsförvärv. I många fall sker dessa
förvärv för att tillgodose - förutom allmänna intressen genom förvärv
av stat och kommun - starka privatekonomiska intressen. En översyn av
expropriationslagens ersättningsregler bör därför genomföras med syfte
att markägaren tillförsäkras del i vinsten vid sådana tvångsförvärv
och tvångsutnyttjanden där starka privatekonomiska intressen gör sig
gällande.
2002 års ledningsrättsutredning har ett uppdrag som bara i mycket
begränsad del omfattar det som ovan anförts, varför jag anser att en
mer omfattande översyn av ersättningsreglerna vid expropriation är
nödvändig.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Mitt förslag lämnas med anledning av motion
2002/03:Bo250 (kd). Jag ställer mig inte bakom de moderata förslagen i
motionerna 2002/03:MJ429 yrkandena 6 och 7 och 2002/03:Bo223 yrkande
4.

4. Den kommunala förköpsrätten, punkt 3 (m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta Pålsson (m)
och Peter Danielsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo223
yrkande 6.
Ställningstagande
Den kommunala förköpsrätten bör enligt vår uppfattning avskaffas. Det
främsta skälet till detta ställningstagande är att förköpsrätten inte
fyller någon funktion i den kommunala markplaneringen. Det är även av
vikt att framhålla att förköpsrätten gör att enskilda markägare hamnar
i en orimligt svag position i förhållande till kommunerna. Detta skall
ses mot bakgrund av att det kommunala planmonopolet,
expropriationslagen och överlägsna ekonomiska och personella resurser
ger kommunerna en mycket stark maktställning. Ett avskaffande av den
kommunala förköpsrätten skulle bidra till en sundare
fastighetsmarknad. Vidare kan det ifrågasättas om det är rimligt att
spendera skattemedel på en kommunalisering av mark för bebyggelse
samtidigt som resurserna inte förslår att tillgodose mer angelägna
kommunala verksamheter. Regeringen bör snarast för riksdagen lägga
fram förslag om att avskaffa den kommunala förköpsrätten.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Därmed bifaller riksdagen 2002/03:Bo223 yrkande 6 (m).

5. Tomträttsinstitutet, punkt 4 (m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta Pålsson (m)
och Peter Danielsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo223
yrkande 8 i denna del.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning är tomträttsinstitutet en förlegad form av
reglering som försätter den enskilde tomträttshavaren i ett
beroendeförhållande till kommunen. Ur den enskildes perspektiv kan
markkostnaden vid en omreglering av avgälden påverkas på ett sådant
oförutsägbart sätt att rena rättssäkerhetsargument talar för ett
avskaffande av tomträttsinstitutet. Utan att närmare gå in på frågan
kan konstateras att problemet kring hur avgälderna skall omregleras
visar på en avgörande svaghet med hela systemet.
De motiv som en gång angavs som skäl till tomträttsinstitutets
införande har i dag spelat ut sin roll. Vi anser att regeringen bör
inrikta sitt arbete på att skapa en fastighetsmarknad där det
allmännas roll i möjligaste mån är begränsad till att formulera
erforderliga riktlinjer. Det är oförsvarbart att på rent ideologiska
grunder behålla ett markpolitiskt instrument vars konsekvenser
förhindrar ett spritt enskilt ägande. Tomträttsinstitutet har
dessutom, på ett sätt som lagstiftaren inte tänkt sig, kommit att
användas som ett styrinstrument i frågor som plan- och bygglagens
normer skall reglera.
Inom Justitiedepartementet övervägs för närvarande frågor om
tomträttsavgälden. Regeringens förslag förväntas innebära att avgälden
för småhus knyts till fastighetens taxeringsvärde och resultera i
avsevärda höjningar av tomträttsavgälden i många områden.
Tomträttsinstitutets berättigande som boendesocialt instrument skulle
i och med detta helt ha spelat ut sin roll, och avgälderna skulle
snarast bli ett kostnadshinder för den som vill äga sin bostad. Den
fastighetsskatt som även tomträttsinnehavare tvingas betala förstärker
denna problematik ytterligare. Vissa innehavare av tomträtter i
attraktiva lägen eller köpare av sådana tomträtter åsamkas orimliga
kostnader genom att såväl tomträttsavgäld som fastighetsskatt grundas
på fastighetens taxeringsvärde. Pålagornas storlek bestäms dessutom
oberoende av tomträttsinnehavarens skatteförmåga. Vi anser att höga
taxeringsvärden uppkomna genom en stark efterfrågan inte skall
tillåtas påverka vare sig tomträttsavgäldens eller fastighetsskattens
storlek på ett sådant sätt att människor tvingas lämna hus och hem. En
avveckling av tomträttsinstitutet är en rimlig väg för att undvika
sådana effekter. Om en fastighet stiger i värde skall den boende genom
sitt ägande kunna säkerställa sig mot utgiftsökningar.
Regeringen bör enligt vår uppfattning snarast lägga fram ett förslag
för riksdagen om att nya tomträtter inte skall kunna bildas.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Därmed bifaller riksdagen det moderata förslaget i
motion 2002/03:Bo223 yrkande 8 i denna del.

6. Friköp av tomträtter, punkt 5 (m, fp, c)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp),
Margareta Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c) och
Peter Danielsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Bo223
yrkande 8 i denna del och 2002/03:Bo290 yrkande 11.
Ställningstagande
Småhusägare har i flera kommuner runt om i Sverige erbjudits att
friköpa sina tomter som upplåtits med tomträtt. För åtskilliga
människor innebär den nuvarande situationen att de själva äger sitt
hus men inte den mark på vilken detta står. För många framstår det som
både egendomligt och otillfredsställande. Ett erbjudande att friköpa
sin tomt bör enligt vår mening ges tomträttshavarna i alla Sveriges
kommuner. Utrymmet för privat ägande, också när det gäller tomtmark,
måste vidgas. Det är ett naturligt led i stärkandet av egenmakten inom
bostadspolitiken. Tomträttsavgälderna fungerar i praktiken som en
extra fastighetsskatt. För småhusens del blir detta tydligt genom
regeringens mer än sannolika, men antagligen inte före valet
uppvisade, planer på att avgälderna skall beräknas på taxeringsvärdet
med årliga värdeuppräkningar. Vi anser däremot att om en fastighet
stiger i värde så skall den boende genom sitt ägande kunna säkerställa
sig mot utgiftsökningar.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Därmed bifaller riksdagen m- och fp-förslagen i
motionerna 2002/03:Bo223 yrkande 8 i denna del och 2002/03:Bo290
yrkande 11.

7. Ägofredslagstiftningen, punkt 7 (v)
av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ423
yrkande 1 och avslår motion 2002/03:MJ209 yrkande 2.
Ställningstagande
Riksdag, regering och olika myndigheter har gjort en rad uttalanden
som rör fäbodbruket. Detta skall så långt möjligt bibehållas och
stärkas, det fria skogsbetet skall öka, fäbodvallarnas slåttermarker
skall hävdas, lantraser skall bevaras i ursprunglig miljö, traditioner
och gammal kunskap skall värnas. I flera län, t.ex. Gävleborgs län, är
fäbodbruket också av betydelse för turistnäringen, en gren som kan
utvecklas vidare.
Trots dessa uttalanden är nu grunden för ett levande fäbodbruk, rätten
till fritt skogsbete, hotad. Den fria betesrätten regleras i
ägofredslagen, en lagstiftning som Jordbruksdepartementets rättsenhet
nu vill slopa. I en departementspromemoria hävdas att lagen är
uråldrig och inte har någon relevans i nuvarande samhälle.
Oavsett om lagen skall avvecklas eller ej bör det fria skogsbetet även
fortsättningsvis vara reglerat via lagstiftning.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ423 (v)
yrkande 1 och avslår motion 2002/03:MJ209 (c) yrkande 2.

8. Ägofredslagstiftningen, punkt 7 (c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ209
yrkande 2 och avslår motion 2002/03:MJ423 yrkande 1.
Ställningstagande
Under 1900-talet har det levande fäbodbruket ansetts vara ett minne av
svunna tider. Tvärtemot alla uppfattningar och slutsatser lever dock
fäbodarna kvar in i 2000-talet och ett antal yngre fäbodbrukare
startar verksamhet, byggd på äldre tiders traditioner. Fäbodbruken är
i dag en liten del av svenskt jordbruk. Cirka 85 brukare finns i
Dalarna, ett femtiotal i Gävleborg, ca 45 i Jämtland samt ca 15 i
Västernorrland och Värmland, totalt ca 195 fäbodar. Verksamheten är
trots sin relativt ringa omfattning mycket viktig för bevarandet av
den biologiska mångfalden, värdefulla natur- och kulturmiljövärden
samt utrotningshotade husdjursraser. Därför krävs det åtgärder för att
möjliggöra bevarandet av ett levande fäbodbruk.
För att bevara fäbodbruket och miljön är det viktigt att verksamhet
och boskapsskötsel kan upprätthållas på det traditionella sättet med
fritt skogsbete och delvis bete på fäboden efter slåtter. Endast genom
bete och slåtter kan fäbodarnas särpräglade kulturlandskap bevaras och
en mängd traditioner och seder som är knutna till fäbodarna leva
vidare.
Tamboskapen har varit och är hjärtat i fäbodbruket. Kring gårdar och
slåttermarker har man stängslat för att få ett optimalt utnyttjande av
slåttermark och praktisk hantering av produkttillverkning. I dag är
flera fäbodstugor mer av fritidskaraktär och alla är inte inhägnade,
vilket orsakar problem för i dag verksamma fäbodbrukare.
I ett domstolsavgörande har en husägare fått rätt gentemot en
fäbodbrukare att denne är skyldig att stänga in sina djur. Fäboden
mister sin karaktär om ett fritt bete inte sker helt eller delvis,
helst som marken i dag inte brukas med hjälp av slåtter. Ett EU-
åtagande gällande fäbodar kräver att djur hålls på fritt bete i en
femårsperiod, vilket kan vara svårt att hävda och upprätthålla vid en
konflikt.
Det finns skäl för en juridisk översyn av gällande lagstiftning om
ägofred för att skapa en hållbar situation för de i dag verksamma
fäbodbrukarna och de som kommer att starta verksamhet på fäbodar
gällande stängsel samt för att klargöra ändamålet med fäboden som
företeelse. Det förslag som lagts fram i en departementspromemoria
från Jordbruksdepartementet (Ds 2002:33) om att upphäva ägofredslagen
skulle kunna få förödande konsekvenser och bör inte genomföras.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ209 (c)
yrkande 2 och avslår motion 2002/03:MJ423 (v) yrkande 1.

9. Förvärv av hyresfastigheter, punkt 8 (m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta Pålsson (m)
och Peter Danielsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo223
yrkande 5.
Ställningstagande
En byråkratisk handläggningsordning präglar lagen om förvärv av
hyresfastigheter. Dess tillämpning medför lång tidsutdräkt från det
att ett förvärv sker till dess lagfart kan beviljas. Vidare behandlas
skilda kategorier av fastighetsägare på olika sätt. Kommunala
bostadsföretags förvärv är t.ex. helt undantagna från lagstiftningens
krav. Dessa faktorer slår mot de seriösa fastighetsägare som har valt
att inte bli allmännyttigförklarade med allt vad det i övrigt skulle
innebära. Lagstiftningen öppnar också för godtycke eftersom den
innebär en förhandsprövning av en förvärvares kvalifikationer och
intentioner med förvärvet. En sådan prövning är i praktiken svår att
göra med någon träffsäkerhet. Lagens syfte att förhindra oseriösa
fastighetsägare har inte heller uppnåtts. Hyresgästernas berättigade
krav på ett skydd mot oseriösa hyresvärdar bör i stället tillmötesgås
genom ordentliga möjligheter till ingripande i det fall en
fastighetsägare inte visar sig fullgöra sina förpliktelser mot
hyresgäster och andra. I betänkandet Förvalta bostäder (SOU 1994:23)
har föreslagits att förvärvslagen skall upphävas samtidigt som
bostadsförvaltningslagens möjligheter till ingripande skall stärkas.
Enligt vår mening skulle denna ordning tillgodose de krav som kan
ställas på större effektivitet vad gäller att bekämpa oseriösa
hyresvärdar samtidigt som den inte lägger hinder i vägen för en
naturlig omsättning på hyresfastigheter. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag till lagändringar som innebär att lagen om
förvärv av hyresfastigheter m.m. upphävs och som även i övrigt innebär
att förslagen i det nämnda betänkandet genomförs.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo223 (m)
yrkande 5.

10. Jordförvärvslagen, punkt 9 (m, fp)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp),
Margareta Pålsson (m), Lars Tysklind (fp) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo243 och
avslår motionerna 2002/03:MJ425 yrkande 4, 2002/03:N302 yrkande 16 i
denna del, 2002/03:N307 yrkande 5 och 2002/03:Bo221.
Ställningstagande
De krav på förvärvsprövning och boendeplikt som ställs vid försäljning
och köp av fastigheter i vissa delar av landet innebär bl.a. en klar
inskränkning i dispositionsrätten och egendomsskyddet. Säljaren har
inte rätt att sälja till vem som helst. Staten har genom
tvångsåtgärder i form av återlösen möjlighet att gynna köpare som
redan är boende på en ort.
Erfarenheten visar dock att lagstiftningen på intet sätt bidrar till
ökad bosättning. Boplikten leder ofta till att det är en befintlig
markägare på orten som får köpa fastigheten till ett pris som, på
grund av omständigheterna, långt understiger det pris som säljaren
skulle ha erhållit om ingen förvärvsprövning funnits. Anledningen kan
bl.a. vara att fastigheterna saknar mangårdsbyggnader eller har
obeboeliga bostadshus. Att uppföra ett nytt bostadshus innebär en
sådan kostnad att fastighetsköpet blir direkt olönsamt och absolut
inte kan ge försörjning åt en familj. Ännu mer befängt förefaller
detta mot bakgrund av att en person som ärver fastigheten kan vara
bosatt i Stockholm. Vid överlåtelse till en person som bor på
pendlingsavstånd från fastigheten och som har möjlighet att utföra
daglig skötsel kräver staten däremot boendeplikt.
I Jordförvärvsutredningens betänkande SOU 2001:38 föreslås att
glesbygdsbestämmelserna, dvs. boplikten, slopas. Vi biträder den
uppfattningen. Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad vi framför. Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:Bo243 (m) och avslår övriga motioner.

11. Jordförvärvslagen, punkt 9 (kd, c, mp)
av Rigmor Stenmark (c), Helena Hillar Rosenqvist (mp) och
Dan Kihlström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 11. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ425
yrkande 4, 2002/03:N302 yrkande 16 i denna del och 2002/03:N307
yrkande 5 och avslår motionerna 2002/03:Bo221 och 2002/03:Bo243.
Ställningstagande
Vi anser det vara av väsentlig betydelse att lagstiftningen om förvärv
av lantbruksegendom skärps. Jordförvärvsutredningens förslag om att
avskaffa jordförvärvslagens glesbygdsbestämmelser bör inte genomföras.
Det gäller att värna om jord- och skogsbruk av den typ vi har i
Sverige. Landsbygden måste hållas levande. Sysselsättningen i glesbygd
måste stärkas och familjejordbruken skyddas. Detta har betydelse ur
ett flertal synvinklar, inte minst vad gäller möjligheterna att nå en
från miljösynpunkt hållbar utveckling. Problemet skall ses mot
bakgrund av att köptrycket från svenska och utländska företag kan
förväntas öka. Uppköp och exploatering med endast kortsiktiga
vinstintressen som mål måste effektivt motarbetas.
Främst gäller det att stärka sambandet mellan ägande, brukande och
boende. Det måste utrönas hur lagen i sig skall ge uttryck för detta
men minst lika viktigt är att tillämpningen blir effektiv. Ett
särskilt problemkomplex är de juridiska personernas möjligheter till
förvärv. Den nuvarande lagstiftningen ger uttryck för en
restriktivitet som i grunden är bra. Den nuvarande principen som skall
skapa en balans mellan olika ägarkategorier är också något som
Jordförvärvsutredningen ställt sig bakom. Emellertid har
myndigheternas tillämpning av den s.k. kompensationsregeln lett till
att balansen mellan enskilt ägande och bolagsägande i många bygder
ändrats. Särskilt svårt har det blivit för privatskogsbruket att
konkurrera med bolagen om skogsmarken i regioner där bolagen bedriver
en offensiv markpolitik.
Reglerna måste få en utformning och tillämpning så att
familjejordbruken blir den dominerande ägarkategorin och så att
generationsskiftena underlättas. Det finns också ett behov av att se
över lagens geografiska tillämpningsområden.
Jordförvärvsutredningens förslag bör inte utan en i vissa delar
kraftig omarbetning läggas till grund för lagstiftning. Vi önskar att
en ny utredning genomförs med ett otvetydigt uppdrag att lämna förslag
med den av oss förordade inriktningen.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ425
(kd) yrkande 4, 2002/03:N302 (mp) yrkande 16 i denna del och
2002/03:N307 (kd) yrkande 5 och avslår motionerna 2002/03:Bo221 (s)
och 2002/03:Bo243 (m).

12. Förvärv av permanenthus för fritidsboende, punkt 10 (mp)
av Helena Hillar Rosenqvist (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 12. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:N302
yrkande 16 i denna del och avslår motionerna 2002/03:Bo258,
2002/03:Bo259, 2002/03:Bo275, 2002/03:Bo276 och 2002/03:Bo293.
Ställningstagande
Landsbygdens utveckling blir för varje år som går alltmer bekymmersam.
Den markpolitik som bedrivs, eller snarare bristen på en sådan
effektiv politik, gör mig betänksam. Jag är medveten om att de
markpolitiska frågeställningarna är komplicerade, inte minst från
juridisk synpunkt. Enligt min mening går det inte att behandla de
markpolitiska instrumenten vart och ett för sig. Det måste till en
bred översyn som stärker sambandet mellan boende, brukande och ägande.
Den inriktning översynen skall ha bör vara klart och tydligt
formulerad. Översynen bör avse den lagstiftning som redan finns samt
omfatta de utländska förebilder man kan hitta som har denna
målsättning. Nya idéer måste utvecklas och prövas. Översynen kan inte
endast avse rent markpolitiska frågor. Den måste också omfatta t.ex.
lämpliga, långsiktigt hållbara former för ägandet av mark, bostäder
och företag. Jag tror särskilt att de kooperativa formerna, där
traditionellt brukande och ägande har starka bindningar, bör vinna
uppmärksamhet i detta sammanhang.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:N302 (mp)
yrkande 16 i denna del och avslår motionerna 2002/03:Bo258 (kd),
2002/03:Bo259 (kd), 2002/03:Bo275 (s), 2002/03:Bo276 (s) och
2002/03:Bo293 (s).
Särskilda yttranden

Förvärv av permanenthus för fritidsboende, punkt 10 (m, fp)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp), Margareta
Pålsson (m), Lars Tysklind (fp) och Peter Danielsson (m) anför:

Vi vill redan nu framhålla att vi oavsett resultatet av regeringens
överväganden beträffande glesbygdsbestämmelserna i jordförvärvslagen
kommer att motsätta oss förslag som innebär att ägare till
permanenthus får sina möjligheter att disponera över sina fastigheter,
t.ex. vid försäljning, inskränkta. Vi vill alltså att deras
dispositionsrätt skall lämnas oinskränkt.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002
2002/03:MJ209 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ändring av ägofredslagstiftningen så att fortsatt
fäboddrift kan bedrivas.
2002/03:MJ423 av Owe Hellberg (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om det fria skogsbetet.
2002/03:MJ425 av Björn von der Esch m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om jordförvärvslagen.
2002/03:MJ427 av Ola Sundell (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ströängar.
2002/03:MJ429 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en
översyn av expropriationslagen i enlighet med vad som anförs i
motionen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om värnandet av äganderätten.
2002/03:N302 av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (mp):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om marklagstiftningen.
2002/03:N307 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tillämpningen av jordförvärvslagstiftning i
regionalpolitiskt syfte.
2002/03:Bo221 av Håkan Juholt (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förvärvsprövning beträffande jord- och
skogsbruksfastigheter.
2002/03:Bo223 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om expropriation.
4. Riksdagen beslutar om avskaffande av presumtionsregeln vid
expropriation i enlighet med vad som anförs i motionen.
5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till
lagstiftning för att ersätta lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m.m. i enlighet med vad som anförs i motionen.
6. Riksdagen beslutar att avskaffa den kommunala förköpsrätten
i enlighet med vad som anförs i motionen.
8. Riksdagen beslutar att inga nya tomträtter upplåts i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2002/03:Bo243 av Ulla Löfgren och Elizabeth Nyström (m):
Riksdagen beslutar att slopa glesbygdsbestämmelserna i
jordförvärvslagen.
2002/03:Bo250 av Björn von der Esch m.fl. (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av ersättningsreglerna vid expropriation.
2002/03:Bo258 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att verka för att våra skärgårdar skall leva året runt.
2002/03:Bo259 av Rosita Runegrund (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda konsekvenserna av boendeplikt i skärgården.
2002/03:Bo275 av Jan-Olof Larsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tillägg i plan- och bygglagen så att kommunerna ges
möjlighet att i befintliga och nya detaljplaner besluta över
användningssättet.
2002/03:Bo276 av Berndt Ekholm och Catharina Bråkenhielm (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att öka permanentboendet i vissa kustsamhällen.
2002/03:Bo290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tomträtt.
2002/03:Bo293 av Lars Wegendal (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inom ramen för EU-samarbetet finna regler som motverkar
omvandlingen av permanentboende till fritidsboende inom planlagt
område.