Fastighetsbildning, m.m.
Betänkande 1995/96:BoU6
Bostadsutskottets betänkande
1995/96:BOU06
Fastighetsbildning m.m.
Innehåll
1995/96 BoU6
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet sex motioner väckta under den allmänna motionstiden år 1995 om fastighetsbildning, expropriation och tomträtt. Utskottet avstyrker samtliga motioner. Fyra reservationer har avgivits.
Motionerna
I betänkandet behandlas de under den allmänna motionstiden år 1995 väckta motionerna
1994/95:Bo404 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att fastighetsbildningslagen fogas in under "NRL-paraplyet", 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att prövning enligt fastighetsbildningslagen i alla avseenden bör ge en med PBL likvärdig prövning.
1994/95:Bo408 av Claes-Göran Brandin och Anneli Hulthén (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om på vilka grunder tomträttsavgälderna fortsättningsvis skall regleras.
1994/95:Bo410 av Urban Ahlin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fastighetsbildning inom strandskyddsområde.
1994/95:Bo411 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att markägare vid expropriation skall få ersättning för fastighetens fulla marknadsvärde samt ersättning för de kostnader som uppkommer genom expropriationen, i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen beslutar att begränsa tomträttsinstitutet så att inga nya tomträtter upplåts, i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Bo535 av Torsten Gavelin (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fastighets- och skattelagstiftningens konsekvenser för utvecklingen på landsbygden, 2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppdrag att kartlägga fastighets- och skattelagstiftningens negativa inverkan på landsbygdsboendet samt föreslår sådana förändringar att lagstiftningen stödjer en utveckling av landsbygdens näringar och boendet på landet.
1994/95:Ju807 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen att expropriationer endast sker genom domstolsbeslut.
Utskottet
Fastighetsbildning m.m.
Enligt förslaget i motion 1994/95:Bo404 (s) yrkande 1 bör beslut enligt fastighetsbildningslagen (FBL) ske med tillämpning av naturresurslagen (NRL) på samma sätt som är fallet vad gäller beslut enligt plan- och bygglagen (PBL). Förslaget har som syfte att prövningen av ansökningar om bygglov och avstyckning skall bli lika oavsett vilken prövning som sker först. Motionären har i första hand i tanke den prövning som avser åtgärd utanför detaljplanelagt område. Utskottet berör inledningsvis de bestämmelser som avser att få FBL:s och PBL:s bestämmelser att harmoniera. Vid planläggning och i ärenden om bygglov skall NRL tillämpas (2 kap. 1 § andra stycket PBL). Bygglov kan i princip inte beviljas om åtgärden strider mot detaljplan eller fastighetsplan eller mot områdesbestämmelser. Bygglov kan också vägras, om åtgärden skall föregås av detaljplaneläggning (8 kap. 11 och 12 §§ PBL). Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser får fastighetsbildning inte ske i strid mot planen eller bestämmelserna. Mindre avvikelse får dock göras, om syftet med planen eller bestämmelserna inte mot verkas (3 kap. 2 § första stycket FBL; också i PBL finns bestämmelser som ger möjlighet till bygglov vid mindre avvikelser från plan eller områdesbe stämmelser, 8 kap. 11 § första stycket och 12 § fjärde stycket PBL). Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks använd ning än som nyss sagts skall fastighetsbildning ske så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas (3 kap. 2 § andra stycket FBL). Detta stadgande torde inte avse bestämmelser i speciallagstiftning som gäller att hindra en från allmän synpunkt olämplig markanvändning eftersom beaktandet av sådan lagstiftning följer av bestämmelserna om det allmänna lämplighetskravet i 3 kap. 1 § FBL. Vid tillämpningen av FBL medför reglerna i 3 kap. 2 § FBL att NRL indirekt kommer att beaktas vad gäller åtgärder inom område för vilket gäller detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser. För fastighetsbildning utom detaljplanelagt område gäller andra bestämmelser som avser att undvika att en prövning av fastighetsbildning och prövningen av bygglovsfrågan ger olika resultat. Fastighetsbildning får inte ske, om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka olämplig planläggning av området (3 kap. 3 § FBL). Detta krav på planmässig bedömning och beaktande av den fysiska planeringens intressen innebär att de allmänna intressen som finns angivna i 2 kap. PBL skall beaktas vid fastighetsbildning. Kravet innebär också att NRL:s bestämmelser skall vinna beaktande. Därutöver gäller särskilda generellt tillämpliga bestämmelser om samråd med myndigheter som berörs av åtgärden (t.ex. byggnadsnämnden) samt, då det gäller fastighetsbildning för ny eller befintlig bebyggelse som kan sättas i fråga enligt 3 kap. 3 § FBL, hänskjutande av ärendet till byggnadsnämnden (4 kap. 25 och 25 a §§ FBL). Enligt utskottets mening är de nuvarande bestämmelserna tillräckliga för att de intressen naturresurslagen avser att skydda skall tas till vara vid fastighetsbildning. Utskottet avstyrker således motion 1994/95:Bo404 (s) yrkande 1 om fastighetsbildning och naturresurslagen. I samma motion yrkande 2 föreslås att FBL bör innehålla krav på att grannar skall höras vid fastighetsbildning som inte prövats i detaljplan i syfte att göra prövningen enligt FBL helt likvärdig med en prövning enligt PBL. I motionen efterlyses också andra åtgärder för att göra prövningarna enligt de båda lagarna likvärdiga. Utskottet konstaterar att den krets som skall beredas tillfälle att yttra sig över en sökt åtgärd har fått olika utformning i de båda lagarna. Enligt FBL är sakägarbegreppet huvudsakligen avgörande för vem som skall ingå i kretsen. Normalt kan endast en fastighetsägare vara sakägare. Därtill finns enstaka bestämmelser för särskilda fall som ger en nyttjanderättshavare eller granne ställning av sakägare eller en rätt att bli hörd (5 kap. 34 § PBL; 1 § andra stycket fastighetsbildningskungörelsen). Enligt PBL gäller - med vissa undantag - att också sådana bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs skall beredas tillfälle att yttra sig, om en åtgärd skall utföras i ett icke detaljplanelagt område (8 kap. 22 § PBL). Frågan om grannar skall beredas tillfälle att yttra sig vid en fastighetsbildningsförrättning får således avgöras med hänsyn till omständigheterna från fall till fall med utgångspunkt i det förhållande grannen står till den sak som skall prövas. Frågan om granne skall ingå bland sakägarna har varit föremål för Högsta domstolens prövning vid ett flertal tillfällen. Enligt utskottets mening ger fastighetsbildningslagens bestämmelser om sakägare de grannar möjlighet att komma till tals vid förrättningen som rättssäkerhetens intressen rimligen kan anses kräva. Enligt utskottets mening finns inte tillräcklig anledning för riksdagen att nu ta initiativ till att ändra FBL i enlighet med förslaget i yrkande 2 i motion 1994/95:Bo404 (s). Utskottet avstyrker således motionsyrkandet om grannars ställning m.m. vid fastighetsbildning. Vid riksmötet 1990/91 tog riksdagen ställning till en proposition som bl.a. gällde fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden (prop. 1989/90:151, bet. 1990/91:BoU3). En viktig nyhet var att det klargjordes att mark för mindre djurhållning, mindre odling och liknande eller viss närings verksamhet kan tillföras en bostadsfastighet på landsbygden, om ändamålet är varaktigt och fastighetsbildningen inte strider mot starkare motstående intressen, t.ex. lantbruksnäringen eller friluftslivet. Vid fastighetsbildning inom strandskyddsområde borde enligt propositionen den dittillsvarande praxisen bibehållas. Den nybildade fastigheten borde således överensstämma med det område som får tas i anspråk som tomt enligt naturvårdslagen. Undantag borde dock kunna accepteras om fastighetsbildningen t.ex. främjar vården av intressanta natur- och kulturmiljöer. Det uttalades särskilt att stor försiktighet måste iakttas så att de allemansrättsliga intressena inte träds för när. Enligt propositionen borde det framgå vilken mark som används eller får användas som tomt. Utskottet delade den bedömning som gjordes i propositionen när det gäller fastighetsbildning inom strandskyddsområde men erinrade om att en tomtavgränsning med bindande verkan endast kan ske enligt 16 § naturvårdslagen, dvs. i de fall dispens från strandskyddsbestämmelser medges. Utskottet ansåg att det ändå kan finnas skäl att såsom i propositionen hade föreslagits i förrättningshandlingarna redovisa vilka delar av marken som är avsedda som tomtmark. I motion 1994/95:Bo410 (s) föreslås att FBL bör innehålla en regel om att fastighetsbildningsmyndigheten vid fastighetsbildning av bostadsfastighet inom strandskyddat område skall bestämma vilken del av en fastighet som får tas i anspråk som tomt i syfte att undvika att allemansrätten utsläcks. Av vad som framgått ovan är det endast i begränsade undantagssituationer som strandskyddad mark kommer att ingå i en nybildad fastighet och då under mycket speciella förutsättningar med beaktande av att de allemansrättsliga reglerna inte träds för när. Mot denna bakgrund finns det enligt utskottets mening inte anledning att förändra lagstiftningen såsom motionären föreslår. Utskottet avstyrker således motion 1994/95:Bo410 (s) om fastighetsbildning och strandskydd. I motion 1994/95:Bo535 (fp) yrkandena 1 och 2 uppmärksammas lagstiftningens konsekvenser för landsbygden. Motionären föreslår att en utredning skall tillsättas med uppdrag att kartlägga den negativa inverkan på landsbygdsboendet av reglerna om fastighetsbildning, fastighetsförvärv, fler- och utboägande samt om skatt. Motionären önskar också att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om fastighets- och skattelagstiftningens negativa kon sekvenser för utvecklingen på landsbygden. Utskottet instämmer i motionärens uppfattning om landsbygdens stora be tydelse. Det är viktigt att lagregler och andra bestämmelser utformas på ett sätt som gynnar utvecklingen där. Det får förutsättas att landsbygdens problem och förutsättningar uppmärksammas i sitt direkta sammanhang bl.a. vid behandlingen av de frågorna i riksdagen. Enligt utskottets mening finns därför i vart fall inte i dagsläget tillräcklig anledning för riksdagen att ansluta sig till förslagen i motionen. Med hänvisning till detta avstyrker utskottet motion 1994/95:Bo535 (fp) yrkandena 1 och 2 om lagstiftningens inverkan på landsbygden. Utskottet behandlar i betänkandet 1995/96:BoU7 motioner i vilka tas upp frågor bl.a. om jordförvärvslagen och denna lags påverkan på regionalpolitiken samt frågor som särskilt förknippas med skärgården.
Expropriation
Expropriation får bl.a. ske för att ge en kommun möjlighet att förfoga över mark som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande ordning. Det finns också bestämmelser om expropriation för ändamål som har till syfte att tillgodose olika offentliga verksamheters behov av mark för exempelvis rikets försvar, för den allmänna samfärdseln och för allmänna byggnader m.m. Ersättningsreglerna har utformats i syfte att dämpa markvärdesstegringen och hindra att samhället skall behöva ersätta vissa värden som har uppstått till följd av samhällets egna insatser och som har samband med tätbebyggel seutvecklingen. Utgångspunkten har varit att den förlorande rättighetshavaren inte skall lida någon ekonomisk förlust men inte heller göra någon ekonomisk vinning genom den samhällsutbyggnad vari de avsedda åtgärderna ingår. Grundprincipen om att den enskilde skall ersättas för sin förlust (löseskilling, intrångsersättning jämte ersättning för annan skada) begränsas genom den s.k. presumtionsregeln. Denna regel innebär att den ökning av fastighetens marknadsvärde som ägt rum tio år före expropriationsansökan räknas fastighetsägaren till godo endast om det konstateras att ökningen beror på annat än förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt. Fastighetsägaren har bevisbördan för att så är fallet. Tillstånd till en expropriation ges av regeringen. Det finns vissa begränsade möjligheter för regeringen att delegera tillståndsgivningen till en läns styrelse. Den exproprierande svarar som huvudregel för motpartens kostnader för hela expropriationsförfarandet. Kostnader som varit onödiga eller orsakats genom försummelse ersätts inte. Beträffande domstolskostnader i högre rätt än fastighetsdomstol gäller dock den inskränkningen att den exproprierande svarar för egen kostnad samt för motparts kostnad som uppkommit genom att den exproprierande fullföljt talan. Har rättighetshavaren själv fullföljt talan får han således ersättning för sin kostnad endast i den mån han har framgång med sitt vverklagande. I motion 1994/95:Bo411 (m) yrkande 1 har föreslagits att markägaren vid expropriation skall få ersättning för det fulla markvärdet samt för de kostna der som uppkommer genom expropriationen. I motion 1994/95:Ju807 (mp) yrkande 15 föreslås att expropriation endast skall få ske genom avgörande i domstol. Utskottet behandlar först m-motionen om ersättningsreglerna. Regeringen har den 25 augusti 1994 givit en särskild utredare i uppdrag att utvärdera den s.k. presumtionsregeln. Utvärderingen skall göras förutsättningslöst. Utreda ren skall söka utröna i vilken utsträckning presumtionsregeln fortfarande är behövlig och om regeln i alla avseenden är utformad på ett ändamålsenligt och för alla berörda skäligt sätt. Uppdraget beräknas bli redovisat under februari månad. Utskottet anser att den nu pågående utvärderingen och regeringens i anledning därav gjorda överväganden bör avvaktas innan riksdagen tar ställning till de frågor som berörs i motionen. Vad gäller reglerna om kostnadsersättning i samband med expropriationsförfarandet kan erinras om att dessa praktiskt taget fullt ut kompenserar den vars egendom exproprieras. Utskottet avstyrker således motion 1994/95:Bo411 (m) yrkande 1 beträffande expropriationslagens ersättningsregler. Utskottet övergår till att behandla frågan om domstol i stället för rege ringen bör ge tillstånd till expropriation. Bakgrunden till nuvarande bestämmelser är att en regeringsprövning av expropriationstillstånden ansetts utgöra en garanti för en enhetlig praxis. Många expropriationsärenden har sådan större allmän betydelse eller innefattar så ömtåliga lämplighetsöverväganden att avgörandena har ansetts böra ske med politiskt ansvar. Utskottet anser att de nu anförda skälen för den nuvarande ordningen har sådan bärighet att den bör behållas. Det bör i detta sammanhang erinras om den möjlighet till rätts prövning av regeringens beslut som är möjlig. Utskottet avstyrker således motion Ju807 (mp) yrkande 15 om domstolsprövning av expropriationstill stånden.
Tomträtt
I motion 1994/95:Bo411 (m) yrkande 3 föreslås att tomträttsinstitutet bör begränsas så att inga nya tomträtter kan upplåtas. Tomträtt infördes år 1907 som ett särskilt institut vid sidan av och som komplement till äganderätten. Ett av syftena var bostadssocialt. Byggnads verksamheten skulle uppmuntras genom att man gjorde det möjligt för kommunerna att tillhandahålla mark för bostäder till ett lägre pris än om den skulle säljas. Ett annat motiv var att markvärdesstegringen inte skulle kunna kapitaliseras hos fastighetsägaren. Dessa synpunkter gör sig alltjämt gäl lande. Enligt utskottets mening bör tomträttsinstitutet bibehållas vid sidan av äganderätten. Varje kommun bör således som hittills på egen hand kunna avgöra om och i vilken utsträckning tomträtt skall upplåtas. Utskottet avstyrker motion 1994/95:Bo411 (m) yrkande 3 om inskränkningar av tomträtts institutet. Motionärerna bakom motion 1994/95:Bo408 (s) anser att riksdagen hos regeringen bör begära förslag om på vilka grunder tomträttsavgälderna fortsättningsvis skall regleras. Motionärerna synes främst önska att Tomträttsutredningens förslag i betänkandet Tomträttsavgäld (SOU 1990:23) genomförs i fråga om att avgäldsperiodens längd skall kortas till ett år och att avgälden skall indexuppräknas. Enligt vad utskottet har erfarit pågår f.n. inom regeringskansliet beredning av Tomträttsutredningens förslag. Det finns därför inte nu anledning för riksdagen att ta ställning till s-motionen. Utskottet avstyrker motion 1994/95:Bo408 (s) om genomförande av Tomträttsutredningens förslag.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande fastighetsbildning och naturresurslagen att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo404 yrkande 1, 2. beträffande grannars ställning m.m. vid fastighetsbildning att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo404 yrkande 2, 3. beträffande fastighetsbildning och strandskydd att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo410, 4. beträffande lagstiftningens inverkan på landsbygden att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo535, res. 1 (c, fp, kds) 5. beträffande expropriationslagens ersättningsregler att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo411 yrkande 1, res. 2 (m) 6. beträffande domstolsprövning av expropriationstillstånden att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju807 yrkande 15, res. 3 (mp) 7. beträffande inskränkningar av tomträttsinstitutet att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo411 yrkande 3, res. 4 (m, c) 8. beträffande Tomträttsutredningens förslag att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo408.
Stockholm den 8 februari 1996
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s), Sten Andersson (m), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kds), Carina Moberg (s) och Ulla Löfgren (m).
Reservationer
1. Lagstiftningens inverkan på landsbygden (mom. 4)
Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp) och Ulf Björklund (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med Utskottet instämmer och slutar med med skärgården bort ha följande lydelse: Landsbygdens speciella förutsättningar beaktas inte alltid vid införande av ny eller ändring av äldre lagstiftning. Lagstiftning inom ett område kommer ibland till utan att det beaktas eller ens klargörs hur annan lagstiftning sam verkar med eller motverkar den nya lagstiftningen. Mot bakgrund av lands bygdens stora betydelse bör ett samlat grepp tas för att landsbygdens speciella problematik skall belysas och förändringar kunna genomföras. En sär skild utredning bör tillkallas med uppgift att se över främst den fastighetsrättsliga och skatterättsliga lagstiftningen. Utredningen bör ha till uppgift att ur ett landsbygdsperspektiv beskriva lagstiftningens verkningar och föreslå de förändringar den anser nödvändiga för att stärka möjligheterna till bosättning och sysselsättning. Riksdagen bör med anledning av motion 1994/95:Bo535 om lagstiftningens inverkan på landsbygden som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande lagstiftningens inverkan på landsbygden att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo535 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Expropriationslagens ersättningsregler (mom. 5)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Ulla Löfgren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med Utskottet behandlar och slutar med expropriationslagens ersättningsregler bort ha följande lydelse: Ett tvångsingripande som innebär att någon berövas den mark han äger är ibland nödvändigt för att tillgodose viktiga samhälleliga intressen. Tvångs ingripande bör ske med stor restriktivitet. Den enskilde som drabbas bör utan inskränkning få full kompensation för den ekonomiska förlust som drabbar honom. Utskottet anser därför att den s.k. presumtionsregeln bör avskaffas. Den som drabbas av expropriation bör också fullt ut få täckning för de kostnader han lägger ner vid den rättsliga prövning expropriationslagen anvisar. Han bör även vid ett eget överklagande till hovrätt eller Högsta domstolen kunna få den lägre instansens avgörande omprövat utan att riskera att han får betala de kostnader som överklagandet fört med sig, ibland motsvarande en betydande del av den ersättning han erhållit i anledning av expropriationen. Regeringen bör utarbeta förslag till de lagändringar som behövs. Regeringen bör också undersöka om expropriationslagen bör genomgå förändringar på annat sätt för att hindra att den enskilde fråntas sin äganderätt eller att denna och andra rättigheter inskränks utan att han erhåller full ersättning för den förlust han gör. Regeringen bör återkomma till riksdagen i ärendet. Riksdagen bör i anledning av motion 1994/95:Bo411 yrkande 1 om expropriationslagens ersättningsregler som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande expropriationslagens ersättningsregler att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo411 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Domstolsprövning av expropriationstillstånden (mom. 6)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med Utskottet övergår och på s. 6 slutar med av expropriationstillstånden bort ha föl jande lydelse: Under senare tid har utvecklingen gått dithän att regeringen fråntagits allt fler av sina lagtillämpande uppgifter. Syftet har varit dels att avlasta rege ringen arbetsuppgifter, dels att öka rättssäkerheten. Vad gäller det sist nämnda syftet kan en domstolsprövning ge den enskilde ökad säkerhet i olika avseenden. Den enskilde kan vid domstol räkna med en mer strikt tillämpning av de lagar riksdagen antagit. I detta sammanhang har allmänna lämp lighetsöverväganden och av dagspolitiken färgade motiv inte någon plats. En domstolsprövning ger också andra fördelar, bl.a. möjligheter till överkla gande vilket ger den enskilde tillfälle att i viktiga avseenden komplettera sin talan i anledning av vad den lägre instansen sagt i sitt avgörande. Mot bak grund av det nu sagda anser utskottet att avgörandet om tillstånd skall lämnas till en expropriation bör anförtros domstol. Regeringen bör till riksdagen återkomma med nödvändiga förslag till lagändringar för att denna ordning skall genomföras. Riksdagen bör med anledning av motion 1994/95:Ju807 (mp) yrkande 15 om domstolsprövning av expropriationstillstånden som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet nu anfört.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande domstolsprövning av expropriationstillstånden att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Ju807 yrkande 15 som sin me ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Inskränkningar av tomträttsinstitutet (mom. 7)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Rigmor Ahlstedt (c), Stig Grauers (m) och Ulla Löfgren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med Tomträtt in fördes och slutar med av tomträttsinstitutet bort ha följande lydelse: Genom tomträttsinstitutet snedvrids de marknadsmässiga principer som är av vikt för att fastighetsmarknaden skall kunna fungera väl. Ur den enskildes perspektiv kan markkostnaden vid omreglering av tomträttsavtalet komma att stiga brant till följd av omständigheter som han inte kan påverka. Effekterna kan bli liknande dem fastighetsskatten har. Tomträttsinstitutet infördes för att underlätta småhusboende. Detta motiv har i dag spelat ut sin roll. Någon nytta av institutet i markplaneringssyfte eller för att kommunen skall kunna tillgodogöra sig en markvärdesstegring finns knappast, såvida inte rent kon fiskatoriska åtgärder skall tillåtas mot tomträttshavaren. Tomträttsinstitutet bör av dessa skäl begränsas på så sätt att några nya tomträtter inte skall få upplåtas. Regeringen bör ges i uppdrag att till riksdagen lämna förslag till de lagändringar som behövs för att detta skall kunna genomföras. Riksdagen bör med anledning av motion 1994/95:Bo411 (m) yrkande 3 om inskränkningar av tomträttsinstitutet som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet nu anfört.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande inskränkningar av tomträttsinstitutet att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo411 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Gotab, Stockholm 1996