Fastighetsbildning för landsbygdens behov m.m.
Betänkande 1990/91:BoU3
Bostadsutskottets betänkande
1990/91:BOU03
Fastighetsbildning för landsbygdens behov m.m.
Innehåll
1990/91 BoU3
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas proposition 1989/90:151 om fastighetsbildning för landsbygdens behov m.m. jämte motioner. I anslutning härtill behandlas också fem motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1990.
Vad i propositionen förordats har inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt yttrande utom såvitt avser fastighetsbildning för fritidsändamål. Utskottet föreslår i detta hänseende att riksdagen godkänner vad utskottet anfört i syfte att närmare klargöra förutsättningarna för bildande av större bostadsfastigheter på landsbygden. Samtliga motioner avstyrks.
Till betänkandet har fogats 12 reservationer.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1989/90:151 föreslagit riksdagen att anta i propositionen intagna förslag till
1. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988) 2. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230) 3. lag om ändring i lagen (1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag 4. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor. Förslagen under 1 -- 3 har granskats av lagrådet. Förslagen har som bilaga 1 fogats till detta betänkande.
Motionerna m.m.
I betänkandet behandlas dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1989/90:Bo70 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att upphäva 3 kap. 5 § fastighetsbildningslagen (1970:988), 2. att riksdagen uttalar att fastighetsbildning på landsbygden skall få ske även för fritidsändamål i enlighet med vad som i motionen anförts, 3. att riksdagen uttalar att skogsmark och åkermark skall få läggas till en bostadsfastighet i syfte att skapa en god boendemiljö i enlighet med vad som i motionen anförts.
1989/90:Bo71 av Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändrade villkor för fastighetsbildning på landsbygden, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om motstående intressen vid fastighetsbildning på landsbygden.
1989/90:Bo72 av Annika Åhnberg (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör bildandet av fritidsfastigheter med jordbruksarealer under förutsättning att de i motionen nämnda villkoren uppfylls, 2. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utreda fiskefastighetsbildning i enlighet med vad som anförs i motionen, 3. att riksdagen beslutar att ändra i 5 kap. 4 § FBL i enlighet med motionens krav.
1989/90:Bo73 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lönsamhetsvillkoret inte bör gälla, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att principen om bo- och brukarplikt bör gälla, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lagen, i det fall lönsamhetsvillkoret skulle gälla, skall uttrycka att hänsyn skall tas till regionala intressen, ej regionalpolitiska intressen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan om lämplighet av fastighetsbildning skall grundas på ett ekologiskt och miljömässigt godtagbart betraktelsesätt, ej "planmässigt betraktelsesätt".
dels de under allmänna motionstiden 1990 väckta motionerna
1989/90:Bo417 av Kjell Dahlström (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lag att bandformade fastigheter, exempelvis obrukad järnvägsmark, inte utan särskilda skäl får sammanslås eller delas med andra fastigheter.
1989/90:Bo419 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas 10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i anläggningslagen att boendeinflytandet ökar i enlighet med vad i motionen anförts, 11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i berörd lagstiftning att boendeinflytandet ökar för småhusägare i s.k. storkvarter i enlighet med vad i motionen anförts,
1989/90:Bo558 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i fastighetsbildningslagen. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo271.
1989/90:Jo247 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd vid frivilliga omarronderingar.
Bostadsutskottet har berett jordbruksutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1989/90:151, motioner som väckts med anledning av propositionen och motioner som väckts under den allmänna motionstiden år 1990. Yttrandet har som bilaga 2 fogats till detta betänkande.
Vissa frågor om fastighetsbildning
Bakgrund till förslagen i propositionen m.m.
Bostadsutskottet förordade i april 1987 i betänkandet BoU 1986/87:14 att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna behovet av en översyn av fastighetsbildningslagen (FBL). Riksdagen följde utskottet. Regeringen uppdrog åt lantmäteriverket (LMV) att i samråd med berörda myndigheter göra den av riksdagen begärda översynen av de regler som gäller för bildande av jordbruks- och skogsbruksfastigheter samt bildande av bostadsfastigheter på landsbygden. LMV redovisade uppdraget i sin rapport 1988:9 Fastighetsbildning för landsbygdens behov. Rapporten har remissbehandlats. Den ligger till grund för de ändringar som nu föreslås. Regeringsförslaget har granskats av lagrådet och i allt väsentligt lämnats utan erinran.
Förslagen i propositionen syftar huvudsakligen till att bättre anpassa FBL till dagens jordbruks- och skogsbrukspolitiska riktlinjer och förbättra förutsättningarna för att i fastighetsbildningssammanhang beakta skäl som främjar en positiv landsbygdsutveckling.
De viktigaste ändringarna som föreslås berör förutsättningarna för fastighetsbildning för jordbruk och skogsbruk och för fastighetsbildning för större bostadsfastigheter på landsbygden.
Andra ändringar som föreslås i FBL har karaktär av i huvudsak tekniska justeringar. Vissa andra ändringar syftar till att anpassa ifrågavarande lagar till bestämmelser som finns i andra lagar. En ändring föreslås i jordförvärvslagen i avsikt att förenkla samordningen mellan denna lag och FBL. Förslaget innebär att förvärvstillstånd kan vägras för att hindra en skadlig uppdelning av ett lanbruksföretag som drivs på en enda fastighet.
Allmänna villkor för fastighetsbildning Fastighetsbildning sker som fastighetsreglering, om den avser ombildning av fastigheter, och som avstyckning, klyvning eller sammanläggning, om den avser nybildning av fastigheter. De grundläggande förutsättningarna för all fastighetsbildning finns angivna i 3 kap. FBL. Varje fastighet som nybildas eller ombildas skall med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar vara varaktigt lämpad för sitt ändamål (3 kap. 1 § första stycket). Vilka ändamål som helst får inte läggas till grund för fastighetsbildning. Bör ändamålet med hänsyn till sin art och övriga omständigheter tillgodoses på annat sätt än genom fastighetsbildning får sådan inte ske. Tillfälliga behov bör tillgodoses genom andra åtgärder t.ex. genom upplåtelse av nyttjanderätt. Ändamålet skall också ha en viss aktualitet (3 kap. 1 § andra stycket).
Även om lämplighetskraven inte är uppfyllda kan fastighetsbildning ske, om fastighetsindelningen förbättras och en mer ändamålsenlig indelning inte motverkas (3 kap. 9 §).
För jord- och skogsbruksfastigheter samt fiske finns utöver de allmänna villkoren särskilda lämplighetskrav i 3 kap. 5--8 §§.
En jordbruksfastighet skall för att anses lämpad för sitt ändamål ha en sådan storlek, sammansättning och utformning att den medger en tillfredsställande lönsamhet hos det företag som skall bedrivas på fastigheten (3 kap. 5 § första stycket). För en skogsbruksfastighet uppställs ett krav på att den skall medge ekonomiskt tillfredsställande skogsdrift (3 kap. 5 § andra stycket).
För jordbruks- och skogsbruksfastigheter finns särskilda skyddsbestämmelser (3 kap. 6 och 7 §§). I 6 § första stycket anges att fastighetsbildning som berör jordbruksfastighet får äga rum endast om åtgärden är till övervägande nytta för jordbruksnäringen. Fastighetsbildning för annat ändamål än jordbruk får ske endast om den inte medför olägenhet av någon betydelse för jordbruksnäringen (3 kap. 6 § andra stycket).
Mark för skogsbruk får inte indelas så att möjligheten att ekonomiskt utnyttja skogen undergår försämring av någon betydelse (3 kap. 7 §). I 3 kap. 8 § finns en särskild bestämmelse till skydd för fiskevården.
Därutöver innehåller 3 kap. FBL två undantagsbestämmelser från lämplighetskraven resp. från skyddsbestämmelserna för jordbruksnäringen och skogsbruket (3 kap. 9 och 10 §§).
Utskottet
Fastighetsbildning för jordbruk och skogsbruk m.m.
I propositionen föreslås att nuvarande krav i 3 kap. 5 § FBL på att ett jordbruksföretag skall ge tillfredsställande lönsamhet utgår. I stället föreslås som villkor för fastighetsbildning att jordbruksföretaget blir ekonomiskt godtagbart. Vid bedömningen av om företaget blir ekonomiskt godtagbart skall hänsyn tas till regionalpolitiska intressen och till betydelsen av att vården av natur- och kulturmiljö främjas. Den föreslagna ändringen innebär en sänkning av kravnivån som bl.a. öppnar möjlighet för att godta deltidsjordbruk. Vad nu föreslås avses gälla även i fråga om skogsbruksfastigheter.
Förslaget motiveras bl.a. med att det inte är rimligt att strängare ekonomiska krav skall ställas vid fastighetsbildning än vad som krävs enligt de gällande jordbrukspolitiska riktlinjerna. Dessa riktlinjer lägger större vikt vid regionalpolitiska hänsyn än de tidigare.
I motion 1989/90:Bo70 (m) yrkande 1 och i motion 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 1 ifrågasätts det krav på lönsamhet som föreslås införas i 3 kap. 5 §. I motionerna yrkas att riksdagen beslutar att upphäva bestämmelsen. Enligt m-motionärerna är det nödvändigt att ytterligare minska den styrning som sker från statsmakternas sida vid fastighetsbildning för jordbruksändamål. En prövning av vad som är ekonomiskt godtagbart lämnar enligt dem utrymme för godtycke och uppfyller inte de krav som bör ställas från rättssäkerhetssynpunkt. I mp-motionen anförs att det är orimligt att ställa krav på att lönsamheten i deltidsjordbruk eller liknande skall vara sådan att företagaren skall ha sin huvudsakliga utkomst därav. För det fall att lönsamhetsvillkoret skall gälla yrkas i motionens yrkande 3 att lagen ändras så att hänsyn skall tas till regionala intressen och inte såsom föreslås i lagförslaget regionalpolitiska intressen.
Utskottet gör följande överväganden.
Lönsamhetsvillkoret i 3 kap. 5 § FBL är tillämpligt vid såväl nybildning som ombildning av jordbruks- och skogsbruksfastigheter. Genom att såsom föreslås tillmäta lönsamhetskriteriet mindre vikt och låta regionalpolitiska synpunkter och hänsynstagande till natur- och miljövårdande skäl få en större betydelse vid bedömningen ökas möjligheterna för fastighetsbildningsåtgärder för jordbruks- och skogsbruksändamål. Härigenom blir möjligheterna större att hålla landsbygden levande och att bevara det varierade skogs- och odlingslandskapet.
Ett stort antal deltidsjordbruk får anses vara olönsamma eller i varje fall ha en relativt begränsad lönsamhet. Fastighetsbildning i de fall lönsamhetsvillkoret inte varit uppfyllt har tidigare inte sällan kommit till stånd med stöd av undantagsbestämmelserna i 3 kap. 9 och 10 §§ FBL. Vid ett riksdagens bifall till förslaget i propositionen möjliggörs fastighetsbildning för sådana deltidsjordbruk med stöd av huvudregeln i 3 kap. 5 § FBL under förutsättning att det finns regionalpolitiska eller natur- eller kulturmiljöskäl som motiverar en fastighetsbildning. Utskottet anser det riktigt att, som nu föreslås, i fastighetsbildningssammanhang låta den regionalpolitiska betydelsen, som jordbruket har i stora delar av landet, få ett större genomslag. Oavsett om det är fråga om hel- eller deltidsjordbruk bidrar det till att, förutom produktion av livsmedel, skapa förutsättningar för en god infrastruktur. Jordbruket spelar också en viktig roll för bevarandet av landskapsbilden och kulturmiljön. Deltidsjordbruk är därför en företagsform som i stora delar av landet får anses ekonomiskt godtagbar, även om företaget inte ensamt kan ge en tillfredsställande försörjning. I kombination med annan verksamhet eller tjänst kan det såsom anförts i propositionen ge en godtagbar utkomst. Inte minst dessa aspekter är ur regionalpolitisk synpunkt viktiga för landsbygdens utveckling.
Frågan om fastighetsbildning skall tillåtas måste självfallet prövas utifrån de förutsättningar som gäller i varje enskilt fall och med hänsynstagande till de motstående intressen som kan finnas. Utskottet vill i detta sammahang instämma med vad i propositionen anförts om att det bärkraftiga eller utvecklingsbara familjejordbruket alltjämt bör vidmakthållas liksom ett rationellt skogsbruk. Fastighetsbildning bör inte heller ske så att skogs- och jordbruksmark indelas med nya gränser som försvårar möjligheten att ekonomiskt utnyttja marken.
Utskottet delar också den ståndpunkt som förts fram i propositionen och som vunnit stöd i yttrandet från jordbruksutskottet att det ekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL inte helt kan tas bort. När effekterna av den nya livsmedelspolitiken får fullt genomslag och om jordförvärvslagen, som för närvarande är föremål för översyn, får en annan inriktning än den nu har, kan det finnas skäl att åter överväga frågan vilka villkor som skall ställas vid fastighetsbildning för jordbruks- och skogsbruksändamål. Såsom anförts i m-motionen skulle det lagtekniskt vara möjligt att upphäva 3 kap. 5 § FBL. Ett liknande förslag förs fram i motion 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 1. Vid sådant förhållande skulle med den uppfattning utskottet har den ekonomiska bedömningen kunna inrymmas i 3 kap 1 § FBL. Utskottet finner emellertid att den nuvarande ordningen med en särskild paragraf som innehåller lämplighetsbestämmelser för bl.a. jordbruksfastigheter bör bibehållas. Därigenom ges bl.a. de ekonomiska och regionalpolitiska aspekterna den tyngd de enligt utskottets mening för närvarande bör ha. Med det anförda tillstyrker utskottet lagförslaget såvitt avser 3 kap. 5 § FBL och avstyrker motionerna 1989/90:Bo70 (m) yrkande 1 och 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 1.
Den närmast semantiska fråga som tas upp i motion 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 3 att regionala i stället för regionalpolitiska intressen skall vägleda den ekonomiska bedömningen avstyrks med hänvisning till att begreppet "regionalpolitiska intressen" i lagförslaget överensstämmer med terminologin i jordförvärvslagen och därför inte bör ändras. Utskottet avstyrker motion 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 3.
I mp-motionen 1989/90:Bo73 yrkande 2 föreslås att en bo- och brukarplikt bör gälla för ny fastighetsbildning på landet i syfte att främja ett levande lantbruk och motverka spekulation i jordbruksfastigheter.
Utskottet kan inte tillmötesgå förslaget i motion 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 2 om införande av en bo- och brukarplikt. En sådan ordning skulle, som också anförs i jordbruksutskottets yttrande, innebära en inskränkning i grundläggande fri- och rättigheter och strida mot 2 kap. 8 § regeringsformen. På frivillig väg kan dock en förvärvare av en jordbruksfastighet enligt 10 § jordförvärvslagen i vissa fall åta sig att bruka och bo på den fastighet som han vill förvärva. Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda motion 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 2.
I motion 1989/90:Bo72 (v) yrkande 2 begärs att riksdagen skall ge regeringen i uppdrag att utreda fiskefastighetsbildning i syfte att gynna möjligheterna att utveckla olika slags vattenbruk i landet.
Jordbruksutskottet har förklarat sig inte berett att i detta sammanhang förorda ett utredningsuppdrag om fiskefastigheter. Inte heller bostadsutskottet anser att ett sådant uppdrag nu bör initieras av riksdagen. Motion 1989/90:Bo72 (v) yrkande 2 avstyrks.
Fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden
En viktig nyhet i propositionen är att det nu klargörs att mark för mindre djurhållning, mindre odling och liknande eller viss näringsverksamhet bör kunna tillföras en bostadsfastighet på landsbygden, om ändamålet är varaktigt och fastighetsbildningen inte strider mot starkare motstående intressen (t.ex. lantbruksnäringens eller friluftslivets intressen). Någon ändring av vad som nu gäller i fråga om varaktighetskravet vid fastighetsbildning föreslås inte. Enligt föredragande statsrådet ligger det i sakens natur att varaktighetskravet i dagens föränderliga samhälle inte bör hävdas på ett överdrivet sätt. Alltjämt avses lämplighetsprövningen ske utifrån ett planmässigt betraktelsesätt. Fastighetsbildningen skall enligt propositionen utformas så att en god boendemiljö skapas. I sådant syfte eller för att förbättra arronderingen bör enligt propositionen små arealer skogsmark som saknar intresse för det aktiva skogsbruket kunna läggas till en bostadsfastighet. Produktiv skogsmark i övrigt bör däremot med hänsyn till de skogspolitiska målen inte tillåtas ingå i en bostadsfastighet. Vid fastighetsbildning inom strandskyddsområden bör enligt propositionen nuvarande praxis bibehållas. Den nybildade fastigheten bör således överensstämma med det område som får tas i anspråk som tomt enligt naturvårdslagen. Undantag bör dock accepteras om fastighetsbildningen t.ex. främjar vården av intressanta natur- och kulturmiljöer.
I två motioner behandlas fastighetsbildning för fritidsändamål på landsbygden. I 1989/90:Bo70 (m) yrkande 2 förordas att riksdagen uttalar att större bostadsfastigheter på landsbygden skall få bildas även för fritidsändamål. I motionen anförs bl.a. att ett ökat utbud skulle ge lägre priser och öppna möjligheterna för fler att skaffa sig fritidshus. Jordbruket skulle enligt motionärerna gynnas genom att intäkten från försäljning av en eller flera fritidsfastigheter skulle ge ett tillskott till verksamheten, redan gjorda investeringar i vägar och vatten- och avloppsnätet skulle utnyttjas effektivare och landskapsvården kunde förbättras. De anför också att odling av frukt eller grönsaker i begränsad skala inte torde förutsätta permanentboende och att djurhållning i mindre omfattning kan vara aktuell under sommarhalvåret. I 1989/90:Bo72 (v) yrkande 1 föreslås att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör bildande av fritidsfastigheter med jordbruksarealer under vissa villkor. I motionen tas upp följande fyra villkor som förutsättning för fastighetsbildning. Fastighetsbildning skall avse små arealer (2--3 ha) som inte är intressanta för ekonomiskt bärkraftiga lantbruk och som annars blir barrskogsbevuxna. Brukaren skall kunna visa varaktighet i sin skötsel av marken. Han skall vidare ange vilken biotop (naturtyp) som avses upprätthållas och slutligen också gynna biologisk variation och mångfald.
I motion 1989/90:Bo558 (m) yrkande 2 hemställs att fastighetsbildningslagen ändras så att det blir möjligt att på landsbygden få till stånd större tomter än vad som är vanligt i städer och tätorter. I motion 1989/90:Bo70 (m) yrkande 3 föreslås att riksdagen uttalar att skogsmark och åkermark skall få läggas till en bostadsfastighet i syfte att skapa en god boendemiljö. Motionärerna anser i motsats till vad som uttalats i propositionen att mark i syfte att skapa "skyddszoner" mot t.ex. avverkning eller skogplantering kring tomtplats bör kunna tillföras en bostadsfastighet. Enligt motionen ligger det i sakens natur att det i sådana fall rör sig om försumbara ytor för skogsbruk och jordbruk.
Utskottet behandlar först de motioner som tar upp frågan om fastighetsbildning för fritidsändamål och motion 1989/90:Bo558 (m) och gör följande överväganden.
Det förslag som nu förs fram i propositionen om ändrad praxis vid fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden är en angelägen reform som tillgodoser ett sedan länge framfört önskemål om vidgade möjligheter att på landsbygden bilda bostadsfastigheter med större tomter. På förslag av utskottet beslöt riksdagen -- såsom inledningsvis anförts -- år 1987 att som sin mening ge regeringen till känna att en översyn av FBL borde göras bl.a. i vad avsåg möjligheterna att bilda större bostadsfastigheter på landsbygden. I propositionen lämnas nu ett förslag som tillgodoser riksdagens begäran i detta avseende. Utskottet har inte något att invända mot det grundläggande innehållet i förslaget men vill i förtydligande syfte göra följande uttalande.
Fastighetsbildning för bostadsändamål kan avse både permanentboende och fritidsboende. En viss åtskillnad bör enligt utskottets mening göras mellan dessa två användningssätt. Syftet med regeringsförslaget är bl.a. att tillgodose önskemål om att till en bostadsfastighet på landsbygden kunna lägga mark för mindre djurhållning, mindre odling och liknande eller viss näringsverksamhet; detta under förutsättning att ändamålet är varaktigt och starkare motstående intressen inte lägger hinder i vägen. De skäl som motiverar ett sådant synsätt är bl.a. regionalpolitiska. Landsbygden skall kunna leva och utvecklas. Det fordras därför bl.a. att befolkningen på landsbygden ges möjligheter att bo kvar på orten. Där det råder konkurrens om markresurserna bör helårsboende prioriteras framför fritidsboende i fastighetsbildningssammanhang.
I normalfallet kan antas att en större bostadsfastighet för fritidsändamål inte kommer att kunna brukas på det sätt som avses med förslaget. De som bor permanent på en fastighet kan som regel förutsättas ha ett större intresse och mera tid att hävda marken och vårda landskapet än vad den fritidsboende i allmänhet har. Enligt utskottets mening bör därför större restriktivitet iakttas vid fastighetsbildning, som går ut på att lägga ett större arealtillskott till en fritidsfastighet. Däremot bör det vara möjligt att, i de fall en fritidsboende avser att bedriva en viss mindre odling eller liknande som är förenlig med ett sådant boende, tillåta att fastigheten får ett sådant omfång att verksamheten kan bedrivas. Det torde i dessa fall inte bli fråga om något större arealtillskott. Oavsett om fastigheten skall användas för permanentboende eller för fritidsboende bör krävas att den mark som läggs till fastigheten utöver sådan mark som har karaktär av tomtmark varaktigt skall brukas på ett sätt som ligger inom ramen för det ändamål för vilket fastigheten bildas.
All fastighetsbildning bör självfallet anpassas till lokala och regionala förhållanden. Vid bedömningen av vilken omfattning som en fastighet lämpligen bör ges är det därför också av betydelse var den tilltänkta fastigheten är belägen. I lägen, där konkurrens om markresurserna saknas, kan t.ex. en fritidsfastighet tillåtas få ett relativt stort arealomfång. I områden där kravet på mark från det rörliga friluftslivets intressen är stort och konkurrens om mark råder måste bedömningen däremot vara mera restriktiv.
Vad utskottet nu anfört bör vägleda tillämpningen av lagstiftningen såvitt nu är i fråga. Utskottet förordar att riksdagen med bifall till propositionen i denna del -- 3 kap. 1 § FBL -- godkänner vad utskottet nu anfört om bildande av större fritidsfastigheter på landsbygden. Motionerna 1989/90:Bo70 (m) yrkande 2, 1989/90:Bo72 (v) yrkande 1 och 1989/90:Bo558 (m) yrkande 2 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom vad utskottet nu anfört.
Utskottet delar den bedömning som gjorts i propositionen när det gäller fastighetsbildning inom strandskyddsområden men vill med anledning av vad som där anförts (s. 23) erinra om att en tomtavgränsning med bindande verkan endast kan ske enligt 16 § naturvårdslagen, dvs. i de fall dispens från strandskyddsbestämmelser medges. Det kan ändå finnas anledning att såsom föreslagits i propositionen i förrättningshandlingarna redovisa vilken del av marken som är avsedd som tomtmark.
När det gäller frågan om mark skall kunna läggas till en bostadsfastighet som en skyddszon på landsbygden anser utskottet i likhet med föredragande statsrådet att sådan fastighetsbildningsåtgärd som regel inte bör komma i fråga. Det utesluter emellertid inte att mark kan böra läggas till en fastighet av hänsyn till boendemiljön och fastighetens arronderingsförhållanden. I sådana fall bör det vara fråga om mindre områden som inte har något större värde för jord- och skogsbruket. Med det anförda tillstyrker utskottet vad i propositionen anförts om s.k. skyddszoner och avstyrker motion 1989/90:Bo70 (m) yrkande 3.
I två motioner tas upp ytterligare ett par frågor om lämplighetsprövningen vid fastighetsbildning. I motion 1989/90:Bo71 (c) yrkande 2 begärs ett riksdagens tillkännagivande om vikten av att det vid fastighetsbildning för fritidsändamål klart framgår att fritidsboendeintressen inte får leda till att jordbruksföretag i ett senare skede tvingas att ändra eller lägga ned sin verksamhet. I motion 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 4 förordas att lämpligheten av en fastighetsbildning bör grundas på ett ekologiskt och miljömässigt godtagbart betraktelsesätt och inte såsom nu ett planmässigt betraktelsesätt.
Utskottet vill med anledning av c-motionen om hänsynstagande till motstående intressen hänvisa till att reglerna i 3 kap. FBL ställer upp sådana villkor för fastighetsbildning att effekter av det slag som åsyftas i motionen inte skall behöva inträffa. Av betydelse är här det allmänna lämplighetskravet i 3 kap. 1 §, kravet på planmässig bedömning i 3 kap. 3 § och skyddsbestämmelserna för jordbruksnäringen i 3 kap. 6 § FBL. Den mest intressanta paragrafen i sammanhanget är den sist nämnda. Enligt paragrafens andra stycke får vid fastighetsbildning för annat ändamål än jordbruksändamål åtgärden ske bara om den inte medför olägenhet av någon betydelse för jordbruksnäringen. Olägenhet för ett jordbruksföretag av det slag som åsyftas i motionen skall uppenbarligen beaktas vid prövningen enligt den nämnda bestämmelsen. Någon oklarhet torde inte föreligga i denna fråga. Ett tillkännagivande är vid denna uppfattning inte erforderligt. Utskottet avstyrker motion 1989/90:Bo71 (c) yrkande 2.
Beträffande den andra frågan som berör lämplighetsprövningen och som tas upp i mp-motionen innebär nuvarande krav på en planmässig bedömning att inte bara ekologiska och miljömässiga synpunkter beaktas utan även andra aspekter som kan ha betydelse för en lämplig utformning. Den nuvarande ordningen bör bibehållas. Utskottet avstyrker därmed motion 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 4.
Båtnadsvillkoret i FBL
Propositionen innehåller inget förslag till ändring i FBL i fråga om båtnadsvillkoret i 5 kap. 4 § FBL. Bestämmelsen är en skyddsregel för enskilda intressen vid fastighetsreglering. Villkoret gäller endast i en tvångssituation. Båtnadsvillkoret innebär att fastighetsreglering kan genomföras tvångsvis endast om lämpligare fastighetsindelning eller mer ändamålsenlig markanvändning vinns och fördelarna av regleringen uppväger kostnader och olägenheter som regleringen medför.
Båtnadsvillkoret tas upp i motionerna 1989/90:Bo71 (c) yrkande 1 och 1989/90:Bo72 (v) yrkande 3. Enligt c-motionärerna finns skäl att beakta inte bara fördelsfaktorer som kan hänföras till fastighetsindelning och markanvändning utan även faktorer som regionalpolitiska, lokala eller befolkningspolitiska. I v-motionen föreslås att båtnadsvillkoret ändras så att ombildningar som motiveras av regionalpolitiska skäl eller natur- och kulturmiljöintressen inte hindras. Bestämmelsen bör enligt motionärerna stå i överensstämmelse med vad som nu i propositionen föreslås gälla vid fastighetsbildning för jordbruksändamål.
Båtnadsvillkoret får betydelse i de fåtal fall fastighetsreglering sker tvångsvis. Utskottet finner inte tillräckliga skäl föreligga att vidga möjligheterna till tvångsmässiga fastighetsregleringar på det sätt som motionärerna fört fram. Utskottet avstyrker därför motionerna 1989/90:Bo71 (c) yrkande 1 och 1989/90:Bo72 (v) yrkande 3.
Övriga i motionerna aktualiserade frågor om fastighetsbildning
I motion 1989/90:Bo417 (mp) föreslås att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till lag som förhindrar att "bandformade" fastigheter som t.ex. obrukad järnvägsmark läggs ihop eller delas med andra fastigheter. I motionen pekas på olika användningssätt såsom motionsslingor, cykel- och promenadvägar, kabel- och rördragningar.
Enligt utskottets mening är frågan om hur obrukad järnvägsmark skall användas i första hand en fråga för kommunerna. Sådana användningssätt av onyttjad järnvägsmark som föreslås i motionen kan tillgodoses inom ramen för den fysiska planeringen enligt plan- och bygglagen. Med hänvisning till att den fysiska planeringen är ett ansvar för kommunerna -- och bör så förbli -- anser utskottet att motion 1989/90:Bo417 (mp) inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Motionen avstyrks.
I motion 1989/90:Jo247 (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statligt stöd bör utgå för lantmäterikostnaderna vid frivilliga omarronderingsförrättningar.
De subventioner vid fastighetsregleringsåtgärder som utgår enligt nuvarande ordning utgörs dels av bidrag till strukturrationaliseringar från lantbruksmyndigheterna, dels av den s.k. städningssubventionen i lantmäteritaxan. Stödet utgår oberoende av om lantmäteriförrättningarna genomförs på frivillig väg eller inte. Hur den i motionen aktualiserade frågan skall lösas har behandlats av fastighetsbildningskostnadsutredningen i betänkandet (SOU 1990:9) Kostnader för fastighetsbildning m.m., som överlämnades till bostadsministern i februari 1990. Betänkandet har remissbehandlats och är nu föremål för fortsatt beredning inom bostadsdepartementet. Arbetet inriktas på en proposition i ämnet våren 1991. Enligt utskottets mening bör den pågående beredningen av ärendet avvaktas. Utskottet avstyrker med det anförda motion 1989/90:Jo247 (c) om stöd vid frivilliga omarronderingar.
Boinflytande enligt anläggningslagen m.m.
Utskottet behandlar avslutningsvis två motionsyrkanden om boinflytande enligt anläggningslagen. I motion 1989/90:Bo419 (c) yrkande 10 föreslås att anläggningslagen ändras så att boinflytandet vidgas vid bildande av gemensamhetsanläggningar. Enligt motionärerna bör hyresgästerna själva eller genom frivillig samverkan i föreningsform ges rätt att utöva inflytande. Inflytande och påverkansmöjligheter bör enligt dem läggas så nära som möjligt dem som berörs av besluten. I samma motion, yrkande 11, föreslås att sådana ändringar bör vidtas i berörd lagstiftning att boinflytandet ökar för småhusägare i s.k. storkvarter. De som flyttar in i färdiga områden har enligt motionärerna i regel små möjligheter att påverka utformningen av sin bomiljö, eftersom ställning tagits till markanvändning och gemensamhetsanläggningar redan på planeringsstadiet. En väg som anvisas i motionen för att stärka småhusägare eller villaföreningars ställning kan vara att ge dessa grupper samma besvärsrätt över kommunala beslut som sakägare, bostadsrättsinnehavare, hyresgäster och hyresgästsammanslutningar har.
I 7 § anläggningslagen stadgas att gemensamhetsanläggning inte får inrättas, om ägarna av de fastigheter som skall delta i anläggningen och hyresgästerna i sådana fastigheter mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av anläggningen. Hyresgästerna företräds av den eller de organisationer av hyresgäster som har avtal om förhandlingsordning för berörda fastigheter eller, om förhandlingsordning inte gäller, riksorganisation av hyresgäster eller förening, som är ansluten till sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheterna är belägna (hyresgästorganisation). Boinflytandet är utformat på motsvarande sätt i bostadsaneringslagen.
Utformningen av hyresgästinflytandet enligt anläggningslagen behandlades av utskottet i betänkande 1988/89:BoU11. Utskottet ansåg det lämpligt att anpassa utformningen av hyresgästinflytandet till vad som gäller enligt bostadssaneringslagen. Utskottet anser att det inte finns tillräcklig anledning att nu ändra på gällande ordning. Motion 1989/90:Bo419 (c) yrkande 10 avstyrks.
När det gäller småhusägarnas inflytande över inrättandet av gemensamhetsanläggning i s.k. storkvarter är problemet att markanvändningen och behovet av gemensamhetsanläggningar ofta behandlats redan på planeringsstadiet. Alla avgörande beslut i fråga om gemensamhetsanläggningar är i regel fattade innan inflyttning har skett. I den utredning som föregick lagförslaget om ändringar i anläggningslagen i denna del föreslogs att endast nödvändiga nyttigheter skulle få inrättas innan småhusägarna har tillträtt sina fastigheter. Föredragande statsrådet ansåg emellertid att nackdelarna var större än fördelarna med en sådan ordning. Någon ändring föreslogs därför inte. Utskottet gjorde den bedömningen att småhusägarnas intressen ändå kan tillvaratas på ett godtagbart sätt genom de bestämmelser som finns i plan- och bygglagen om samrådsskyldighet under planeringsstadiet. Utskottet finner inte skäl att frångå den bedömningen. Motion 1989/90:Bo419 (c) yrkande 11 avstyrks.
Lagförslagen i övrigt
De förslag till lagändringar som förts fram i propositionen i övrigt har inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt yttrande.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lönsamhetsvillkoret att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1989/90:Bo70 yrkande 1 och 1989/90:Bo73 yrkande 1 antar förslaget till lag om ändring i 3 kap. 5 § fastighetsbildningslagen, res. 1 (m, fp, mp)
2. beträffande begreppet "regionalpolitiska intressen" att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo73 yrkande 3, res. 2 (mp)
3. beträffande bo- och brukarplikt att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo73 yrkande 2, res. 3 (mp)
4. beträffande fiskefastigheter att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo72 yrkande 2, res. 4 (v)
5. beträffande bildande av större fritidsfastigheter på landsbygden att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1989/90:Bo70 yrkande 2, 1989/90:Bo72 yrkande 1 och 1989/90:Bo558 yrkande 2 antar förslaget till lag om ändring i 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen samt godkänner vad utskottet anfört, res. 5 (m, fp)
6.beträffande s.k. skyddszoner att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo70 yrkande 3, res. 6 (m)
7.beträffande motstående intressen att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo71 yrkande 2,
8.beträffande planmässig bedömning att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo73 yrkande 4, res. 7 (mp)
9.beträffande båtnadsvillkoret att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo71 yrkande 1 och 1989/90:Bo72 yrkande 3, res. 8 (c, v)
10. beträffande obrukad järnvägsmark att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo417, res. 9 (mp)
11.beträffande stöd vid frivilliga omarronderingar att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo247,
12.beträffande hyresgästinflytandet enligt anläggningslagen att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo419 yrkande 10, res. 10 (m, fp, c)
13. beträffande småhusägarnas inflytande över inrättandet av gemensamhetsanläggning i s.k. storkvarter att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo419 yrkande 11, res. 11 (c, fp) res. 12 (m)
14.beträffande propositionen i övrigt att riksdagen antar förslagen i propositionen i den mån de inte behandlats ovan.
Stockholm den 25 oktober 1990
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager (fp), Hans Göran Franck (s), Bertil Danielsson (m), Nils Nordh (s), Rune Evensson (s), Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s), Ingrid Hasselström Nyvall (fp), Lilian Svensson (s) och Eva Zetterberg (v).
Reservationer
1. Lönsamhetsvillkoret (mom. 1)
Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Jan Sandberg (m), Kjell Dahlström (mp) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Lönsamhetsvillkoret i" och på s. 6 slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Lönsamhetsvillkoret i 3 kap. 5 § FBL är tillämpligt vid såväl nybildning som ombildning av jordbruks- och skogsbruksfastigheter. Genom att såsom föreslås i propositionen tillmäta lönsamhetskriteriet mindre vikt och låta regionalpolitiska synpunkter och hänsynstagande till natur- och miljövårdande skäl få en större betydelse vid bedömningen ökas möjligheterna för fastighetsbildningsåtgärder för jordbruks- och skogsbruksändamål. Regeringsförslaget är härigenom ett steg i rätt riktning. Enligt utskottets mening bör emellertid den styrning som sker från statsmakternas sida ytterligare minskas när det gäller fastighetsbildning för jordbruks- och skogsbruksändamål på landsbygden. Det finns ingen anledning att genom regler i FBL ställa krav på jordbruksföretagets lönsamhet. Att bo och verka på landet är en livsstil som bör stimuleras oberoende av inkomst. Lönsamhetsvillkoret i lagstiftningen försvårar såväl bosättning som företagsbildning på landsbygden. Deltidsjordbrukens utveckling främjas bäst om villkoret tas bort. Ett prövningsförfarande som innebär att myndigheterna skall bedöma vad som är ekonomiskt godtagbart lämnar utrymme för godtycke och rättsosäkerhet. Det är inte möjligt för en myndighet att på förhand bedöma ett jordbruksföretags lönsamhet. Den lämplighetsprövning som skall ske enligt 3 kap. 1 § FBL vid all fastighetsbildning är fullt tillräcklig för att uppnå ändamålsenliga fastighetsbildningar för bl.a. jordbruksändamål.
Utskottet förordar därför med anledning av motionerna 1989/90:Bo70 (m) yrkande 1 och 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 1 att riksdagen med avslag på lagförslaget i denna del upphäver 3 kap. 5 § FBL.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 1. beträffande lönsamhetsvillkoret att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo70 yrkande 1 och 1989/90:Bo73 yrkande 1 och med avslag på propositionen i motsvarande del a) upphäver 3 kap. 5 § FBL b) beslutar att lagförslaget under a skall träda i kraft den 1 januari 1991 c) inte antar 3 kap. 5 § FBL i den i propositionen föreslagna lydelsen,
2. Begreppet "regionalpolitiska intressen" (mom. 2)
Vid bifall till utskottets hemställan under moment 1
Kjell Dahlström (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med "Den närmast" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Lönsamhetsvillkoret har mjukats upp genom förslaget i propositionen att hänsyn skall kunna tas till "regionalpolitiska" eller landskapsvårdande intressen vid bedömningen av om ett jordbruksföretag skall anses ekonomiskt godtagbart. Enligt utskottets mening bör emellertid -- inte minst i språkvårdande syfte -- uttrycket "regionalpolitiska intressen" bytas mot "regionala intressen" i fastighetsbildningslagen. Detta bör riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 2. beträffande begreppet "regionalpolitiska intressen" att riksdagen med anledning av motion 1989/89:Bo73 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Bo- och brukarplikt (mom. 3)
Kjell Dahlström (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet kan" slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Att kunna bo och verka på landsbygden är en livsstil som bör stimuleras oberoende av inkomst. Genom att möjligheter till bosättning på landsbygden ökar får människorna också en närmare kontakt med modernäringarna och kan utveckla mer av naturahushållning. Den som äger en jordbruksfastighet bör emellertid vara den som bor och brukar den. Härigenom kan landsbygden leva och utvecklas. För att nå detta mål bör det införas bestämmelser som motverkar spekulation. En sådan bestämmelse kan vara att uppställa ett särskilt krav på att den som begär fastighetsbildning för jordbruksändamål också åtar sig att -- under viss tid -- bo på och bruka fastigheten för det ändamål som fastighetsbildningen avser. En liknande regel finns i jordförvärvslagen. Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 3. beträffande bo- och brukarplikt att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo73 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Fiskefastigheter (mom. 4)
Eva Zetterberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med "Jordbruksutskottet har" och slutar med "2 avstyrks" bort ha följande lydelse:
LMV har i sin rapport 1988:9 Fastighetsbildning för landsbygdens behov pekat på de sannolika utvecklingsmöjligheter i glesbygden som fiske och fiskodling ger och analyserat möjligheterna att med stöd av FBL lösa frågor om fiske och fiskodlingsrättigheter för fastigheter. Enligt LMVs uppfattning finns det skäl att närmare utreda dessa frågor. Flera remissinstanser, däribland fiskeristyrelsen, har framfört krav på omedelbar utredning om förutsättningarna för bildande av fiskefastigheter m.m. Även utskottet anser att det finns all anledning att utreda dessa frågor i syfte att skapa möjligheter att utveckla olika slags vattenbruk i landet. Enligt utskottets mening bör därför riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo72 (v) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna att en utredning om möjligheten att bilda fiskefastigheter bör komma till stånd.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 4. beträffande fiskefastigheter att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo72 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Bildande av större fritidsfastigheter på landsbygden (mom.5)
Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Jan Sandberg (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Fastighetsbildning för" och på s. 9 slutar med "nu anfört" bort ha följande lydelse:
Fastighetsbildning för bostadsändamål kan avse både permanentboende och fritidsboende. I LMVs rapport 1988:9, som i allt väsentligt ligger till grund för lagförslaget, görs en åtskillnad mellan dessa två ändamål. Förslaget i rapporten syftar bl.a. till att vidga möjligheterna att på landsbygden bilda bostadsfastigheter för permanentboende. Även regeringsförslaget synes närmast ta sikte på fastighetsbildning för permanentboende även om detta inte klart anges. Enligt utskottets uppfattning finns det dock starka skäl att också vidga möjligheterna att bilda fritidsfastigheter. Fritidsboendet har blivit ett allt viktigare fritids- och semesteralternativ för medborgarna. Som anförts i motion 1989/90:Bo70 (m) förutsätter odling av frukt eller grönsaker m.m. i begränsad skala inte ett permanentboende. Inte heller viss djurhållning på en fastighet kräver alltid permanentboende. Utskottet delar också den uppfattning som m-motionärerna har om de fördelar som skulle uppnås med en ändring av praxis när det gäller fritidsfastigheternas omfång. Med hänvisning till vad som nu anförts anser utskottet att de vidgade möjligheter att bilda större bostadsfastigheter på landsbygden som nu föreslås i propositionen skall omfatta även fritidsfastigheter. Fastighetsbildningen bör inte såsom anförts i motion 1989/90:Bo72 (v) yrkande 1 förenas med villkor.
Utskottet förordar att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo70 (m) yrkande 2, 1989/90:Bo558 (m) yrkande2 och motion 1989/90:Bo72 (v) yrkande 1 och med bifall till propositionen i denna del -- 3 kap. 1 § FBL -- godkänner vad utskottet nu anfört.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 5. beträffande bildande av större fritidsfastigheter på landsbygden att riksdagen med bifall till propositionen och med anledning av motionerna 1989/90:Bo70 yrkande 2, 1989/90:Bo72 yrkande 1 och 1989/90:Bo558 yrkande 2 antar förslaget till lag om ändring i 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen och godkänner vad utskottet anfört,
6. S.k. skyddszoner (mom. 6)
Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med "När det" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
I motsats till vad föredragande statsrådet uttalat i propositionen anser utskottet att även fastighetsbildningsåtgärder som syftar bl.a. till att ge en god boendemiljö bör kunna vidtas. En sådan ordning är väl förenlig med hänsynen till god landskapsvård som framhålls i övrigt i propositionen. Det ligger i sakens natur att den mark som får tas i anspråk i syfte att förbättra boendemiljön är försumbar mark för skogs- eller jordbruk. Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo:70 (m) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna. Regeringen bör återkomma till riksdagen i frågan.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 6. beträffande s.k. skyddszoner att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo70 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Planmässig bedömning (mom. 8)
Kjell Dahlström (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med "Beträffande den" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Beträffande frågan som berör lämplighetsprövningen och som tas upp i motion 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 4 delar utskottet motionärernas uppfattning att lämplighetsprövningen bör grundas på ett ekologiskt och miljömässigt godtagbart betraktelsesätt vilket är mer precist än ett planmässigt betraktelsesätt. Vad nu anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 8. beträffande planmässig bedömning att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo73 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Båtnadsvillkoret (mom. 9)
Agne Hansson (c), Birger Andersson (c) och Eva Zetterberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med "Båtnadsvillkoret får" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Det förhållandet att fastighetsreglering inte kan ske tvångsvis i de fall regionala skäl talar starkt för en sådan ombildning är enligt utskottets mening en brist i lagstiftningen. Nuvarande ordning kan medföra att önskvärda fastighetsbildningar som i vidare mening skulle främja en positiv utveckling av landsbygden inte kan genomföras. Det bör därför införas möjlighet att beakta andra fördelar -- som kan ha stor regional eller lokal betydelse -- än sådana som motiveras genom en förbättrad fastighetsindelning eller markanvändning. Enligt utskottets bedömning finns det anledning att närmare överväga hur båtnadsvillkoret i 5 kap. 4 § FBL bör utformas så att sådana ombildningar som motiveras av bl.a. regionalpolitiska skäl kan genomföras. Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo71 (c) yrkande 1 och 1989/90:Bo72 (v) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 9. beträffande båtnadsvillkoret att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo71 yrkande 1 och 1989/90:Bo72 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Obrukad järnvägsmark (mom. 10)
Kjell Dahlström (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med "Enligt utskottets" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:Bo417 (mp) att det finns anledning att överväga hur gamla och obrukade järnvägsvallar skall bevaras som fastigheter. Förutom till återupptagande av järnvägstrafik kan dessa gamla banvallar komma till nytta igen i form av cykel- och promenadväg eller liknade eller någon annan form av linjedragning. Dessa "fastigheter" bör därför inte tillåtas att införlivas med verksamheter som omöjliggör en framtida användning av dessa "linjereservat". Lagstiftningen bör därför utformas så att fastigheter med bandformad sträckning inte utan vidare bryts eller delas för annan användning än sådan som kan tillgodogöra sig fastighetens speciella bandform. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo417 (mp) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 10. beträffande obrukad järnvägsmark att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo417 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Hyresgästinflytandet enligt anläggningslagen (mom. 12)
Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med "Utformningen av" och slutar med "10 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Ett mål som utskottet eftersträvar är att så långt möjligt tillgodose möjligheter för boende att få ett inflytande över sin närmiljö. Det vidgade boinflytandet i 7 § anläggningslagen som infördes för något år sedan kan ytterligare förstärkas. Detta bör ske på det sätt som anvisas i c-motionen 1989/90:Bo419 yrkande 10 genom att inflytande och påverkansmöjligheter läggs närmare dem som berörs av besluten. Hyresgäs terna bör därför själva, eller genom frivillig samverkan i föreningsform, ges rätt att utöva inflytande.
Utskottet vill med hänvisning till vad nu anförts förorda att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo419 (c) yrkande 10 som sin mening ger regeringen detta till känna.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 12. beträffande hyresgästinflytandet enligt anläggningslagen att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo419 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Småhusägarnas inflytande över inrättandet av gemensamhetsanläggning i s.k. storkvarter (mom. 13)
Agne Hansson (c), Erling Bager (fp), Birger Andersson (c) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med "När det" och slutar med "11 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion 1989/90:Bo419 (c) yrkande 11 att småhusägarnas m.fl. inflytande över inrättande av gemensamhetsanläggningar bör stärkas. Den väg som anvisas i motionen kan vara en framkomlig väg som bör övervägas närmare. Utskottet föreslår därför att riksdagen med anledning av motionen som sin mening ger regeringen detta till känna.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 13. beträffande småhusägarnas inflytande över inrättande av gemensamhetsanläggning i s.k. storkvarter att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo419 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Småhusägarnas inflytande över inrättandet av gemensamhetsanläggning i s.k. storkvarter (mom. 13)
Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med "När det" och slutar med "11 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion 1989/90:Bo419 (c) yrkande 11 att småhusägarnas m.fl. inflytande över inrättande av gemensamhetsanläggningar bör stärkas. Den väg som anvisas i motionen är emellertid inte den bästa lösningen på problemet. Ett bättre alternativ kan vara att senarelägga beslut om inrättande av icke nödvändiga gemensamhetsanläggningar till dess inflyttning har skett. De som flyttar in i området kommer med en sådan ordning att själva få bestämma om gemensamhetsanläggningen skall inrättas eller inte. Utskottet anser att den nu föreslagna lösningen bör övervägas närmare och förordar att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Bo419 (c) yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet nu anfört.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 13. beträffande småhusägarnas inflytande över inrättande av gemensamhetsanläggning i s.k. storkvarter att riksdagen a) avslår motion 1989/90:Bo419 yrkande 11 och b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
De vid propositionen fogade och av utskottet tillstyrkta lagförslagen Bilaga 1
Jordbruksutskottets yttrande 1990/91:JoU1y Bilaga 2 Fastighetsbildning för landsbygdens behov m.m.
Till bostadsutskottet
Bostadsutskottet har den 22 maj 1990 berett jordbruksutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1989/90:151 om fastighetsbildning för landsbygdens behov m.m. jämte motionerna 1989/90:Bo70 av Knut Billing m.fl. (m), 1989/90:Bo71 av Agne Hansson och Birger Andersson (båda c), 1989/90:Bo72 av Annika Åhnberg (v), 1989/90:Bo73 av Claes Roxbergh m.fl. (mp), 1989/90:Bo417 av Kjell Dahlström (mp), 1989/90:Bo419 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkandena 10 och 11 samt 1989/90:Bo558 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda m) yrkande 2.
Propositionen
I propositionen föreslås att fastighetsbildningslagens (1970:988) -- FBL -- regler om villkor för fastighetsbildning anpassas till dagens förhållanden på landsbygden, särskilt inom jordbruket. I fråga om fastighetsbildning för jordbruk och skogsbruk föreslås en sänkning av det ekonomiska krav som lagstiftningen ställer på det företag för vilket fastighetsbildning skall äga rum. En jordbruks- eller skogsbruksfastighet skall för att anses lämpad för sitt ändamål ha en sådan storlek, sammansättning och utformning att det företag som skall bedrivas på fastigheten blir ekonomiskt godtagbart. Vid bedömningen av om företaget blir ekonomiskt godtagbart skall de regionalpolitiska intressena beaktas. Hänsyn skall också tas till betydelsen av att vården av natur- och kulturmiljön främjas. I fråga om bostadsfastigheter som bildas på landsbygden föreslås att dessa skall kunna inrymma mark för viss näringsverksamhet samt för hobbyverksamhet i form av t.ex. mindre djurhållning eller odling. Vidare föreslås vissa ändringar i jordförvärvslagen (1979:230) och en ändring i lagen (1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag. Fråga är här väsentligen om en anpassning av reglerna till vad som gäller på andra områden.
Utskottet
Fastighetsbildning för jord- och skogsbruk m.m.
Enligt motionärerna i motion Bo70 (m) yrkande 1 bör riksdagen upphäva 3 kap. 5 § FBL. I motionen framhålls bl.a. att prövningen enligt FBL lämnar utrymme för godtycke och att prövningsförfarandet enligt 3 kap. 1 § nämnda lag är fullt tillräckligt. I motion Bo73 (mp) yrkas att lönsamhetsvillkoret skall slopas med hänsyn till jordbrukets dåliga lönsamhet och för att främja deltidsjordbrukens utveckling. Att bo och verka på landet är en livsstil som enligt motionärerna bör stimuleras oberoende av inkomst (yrkande 1). Bo- och brukarplikt bör gälla med hänsyn till att förväntningsvärden på jordbruksfastigheter gynnar spekulation snarare än ett levande lantbruk (yrkande 2). I det fall lönsamhetsvillkoret skall gälla, bör lagen uttrycka att hänsyn skall tas till regionala intressen, ej regionalpolitiska intressen. Enligt motionärerna kan en domstol inte ta ställning till vilka politiska intressen som skall gälla (yrkande 3). Enligt motionärerna i motion Bo72 (v) bör möjligheten att utveckla olika slags vattenbruk i landet gynnas. Regeringen bör därför ges i uppdrag att utreda frågan om fiskefastighetsbildning (yrkande 2).
I likhet med föredragande statsrådet anser jordbruksutskottet att det inte är godtagbart att fastighetsbildningslagen ställer strängare ekonomiska krav på ett jordbruksföretag än vad som krävs enligt gällande jordbrukspolitiska riktlinjer. Bl.a. bör utvecklingen mot allt fler deltidsjordbruk föranleda att kraven på ekonomisk bärkraft hos ny- eller ombildade jordbruksfastigheter ändras. Kravet kan dock inte slopas helt. Liknande synpunkter gör sig gällande även beträffande skogsbruksfastigheter. I propositionen föreslås att lönsamhetsvillkoret skall anses uppfyllt om företaget kan förväntas lämna ett ekonomiskt överskott som är godtagbart med hänsyn till de insatta resurserna. Företaget skall ge intäkter som täcker kostnaderna och därutöver ge en rimlig ersättning för nedlagt arbete. Företag som ger ett mindre bidrag till brukarens försörjning kan i princip endast godtas om företaget bör komma till stånd av regionalpolitiska skäl eller med hänsyn till intresset av att vården av natur- och kulturmiljön främjas. Vidare erinras om att en avvägning alltid skall ske i det enskilda fallet mot vad som enligt 3 kap. 6 § och 7 § FBL är till övervägande nytta för jordbruks- resp. skogsnäringen. Som anförs i propositionen torde detta i praktiken innebära att man aldrig kan frångå sådana allmänna intressen som att vidmakthålla effektiva familjelantbruk, att rationalisera skogsbruket och att förhindra en indelning av jord- och skogsbruksmark som försvårar möjligheten att ekonomiskt utnyttja marken. Med det anförda tillstyrker utskottet för sin del förslaget till ändring av 3 kap. 5 § FBL och avstyrker motionerna Bo70 yrkande 1 och Bo73 yrkande 1.
Vid bedömningen av om lönsamhetsvillkoret i FBL är uppfyllt skall hänsyn tas till de regionalpolitiska förutsättningarna. Som framhålls i propositionen bör den regionalpolitiska bedömningen som sker vid fastighetsbildning överensstämma med de hänsynstaganden till regionalpolitiken som sker vid prövning enligt jordförvärvslagen (1979:230) av förvärv av jordbruksfastigheter. Med hänsyn härtill avstyrks motion Bo73 yrkande 3.
Av 10 § jordförvärvslagen framgår att föreskrift om brukning och bosättning måste grundas på ett frivilligt åtagande av förvärvaren. Bestämmelsen utformades med den angivna inskränkningen på förslag av lagrådet, som i detta sammanhang bl.a. hänvisade till 2 kap. 8 § regeringsformen om rätten för varje medborgare att fritt förflytta sig inom riket och att lämna detta (prop. 1978/79:85 s. 125 f.). Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte berett att biträda det förslag om bo- och brukarplikt som framförs av miljöpartiet. Motion Bo73 yrkande 2 avstyrks i den mån den inte är tillgodosedd genom gällande regler i jordförvärvslagen.
Utskottet är inte berett att i förevarande sammanhang förorda ett utredningsuppdrag i enlighet med vad som anförs i motion Bo72 yrkande 2. Motionen avstyrks i berörd del.
Fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden m.m.
I motion Bo70 (m) yrkas att riksdagen skall uttala att fastighetsbildning på landsbygden får ske även för fritidsändamål. Enligt motionärerna synes propositionen förutsätta att det skall vara fråga om bostadsfastigheter för permanent boende. Det finns därför anledning att anta att det i praktiken blir svårt att bilda motsvarande nya form av fastigheter om det sker för fritidsändamål. Det finns starka skäl för att vidga möjligheterna att skapa fritidsfastigheter i vårt land (yrkande 2). Vidare yrkas att skogsmark och åkermark skall få läggas till en bostadsfastighet i syfte att skapa en god boendemiljö. Enligt motionärerna är propositionen alltför restriktiv i detta avseende och detta står i strid med vad hänsynen till god landskapsvård bör kräva (yrkande 3). I motion Bo558 (m) yrkas att fastighetsbildningslagen ändras så att det blir möjligt att inte bara kunna bygga på landsbygd utan också få till stånd större tomter än vad som är vanligt i städer och tätorter (yrkande 2). I centerpartiets motion Bo71 yrkande 2 framhålls att en levande landsbygd förutsätter att möjligheterna att leva och försörja sig där inte motverkas. Möjligheterna att bedriva verksamheter, vilka av t.ex. fritidsboende upplevs som störande, får inte hindras när de ingår som ett naturligt led i företagets verksamhet. Det är därför enligt motionärerna viktigt att det av fastighetsbildningslagen, vid bildandet av fritidsfastigheter, klart framgår att detta inte får medföra att t.ex. ett jordbruksföretag i ett senare skede på grund av fritidsboende tvingas ändra eller lägga ned sin verksamhet. I motion Bo72 (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör bildandet av fritidsfastigheter med jordbruksarealer. För att det skall vara möjligt måste vissa kriterier uppfyllas. Det skall gälla små arealer och brukaren skall kunna visa varaktig skötsel av marken. Brukaren skall ange vilken skyddsvärd biotop man tänker upprätthålla och biologisk variation och mångfald skall gynnas (yrkande 1). Miljöpartiet framhåller i motion Bo73 yrkande 4 att frågan om lämplig fastighetsbildning skall grundas på ett ekologiskt och miljömässigt godtagbart betraktelsesätt och inte på ett planmässigt betraktelsesätt.
Jordbruksutskottet vill för sin del anföra följande. Liksom hittills skall fastighetsbildning ske så att varje fastighet som nybildas eller ombildas blir med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar varaktigt lämpad för sitt ändamål. Som framhålls i propositionen skall bostadsfastigheter utformas så att de boende på fastigheten får en god miljö. Häri ligger att i fråga om bostadsfastigheter på landsbygden önskemål om mark för viss näringsverksamhet samt för hobbyverksamhet i form av t.ex. mindre djurhållning eller odling skall tillgodoses om ändamålet är varaktigt och en fastighetsbildning inte hindras av motstående intressen. Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att skogsmark bör kunna läggas till en bostadsfastighet med tanke på boendemiljön och/eller för att få till stånd en lämplig arrondering av bostadstomten. I princip bör krävas att skogsmarken saknar intresse för det aktiva skogsbruket. Som regel finns det inte någon anledning att tillföra en bostadsfastighet skogsmark enbart för att skapa en "skyddszon" mot t.ex. avverkning kring tomtplatsen. Likaså finns anledning att vara restriktiv med att tillföra en bostadsfastighet åkermark enbart därför att fastighetsägaren vill förhindra att skogsplantering sker på marken. Normalt bör det krävas att bostadsfastighetens ägare skall använda åkermarken för t.ex. mindre djurhållning eller mindre odling. Med det anförda föreslår jordbruksutskottet att bostadsutskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden. Motionerna Bo70 yrkandena 2 och 3, Bo558 yrkande 2 och Bo72 yrkande 1 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad som anförts i propositionen.
All fastighetsbildning skall ske så att varje fastighet som nybildas eller ombildas blir med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar varaktigt lämpad för sitt ändamål. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att bildandet av en bostadsfastighet bör föregås av en prövning som även innefattar frågor om sådana motstående intressen som redovisas i centerpartiets motion Bo71. Kravet i FBL på att fastigheten skall få en lämplig utformning omfattar även miljösynpunkter och i likhet med vad som anförts i propositionen skall lämplighetsprövningen ske utifrån ett planmässigt betraktelsesätt. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Bo71 yrkande 2 och Bo73 yrkande 4.
Båtnadsvillkoret
I motion Bo71 (c) yrkas att vissa villkor för fastighetsbildning på landsbygden skall ändras. De fördelsfaktorer som får räknas in i det s.k. båtnadsvillkoret hänförs enbart till fastighetsindelning och markanvändning. Enligt motionärerna finns skäl att beakta andra fördelar som regionalpolitiska, lokala eller befolkningspolitiska (yrkande 1). Vänsterpartiet yrkar i motion Bo72 yrkande 3 att riksdagen ändrar 5 kap. 4 § FBL så att ombildningar som motiveras av regionalpolitiska skäl eller av hänsyn till främjandet av natur- och kulturmiljö inte hindras. Ordalydelsen måste ändras för att bringa bestämmelsen i konsekvens med den föreslagna regeln i 3 kap. 5 § FBL.
Enligt FBL får fastighetsreglering ske under förutsättning att lämpligare fastighetsindelning eller mer ändamålsenlig markanvändning vinnes samt fördelarna härav överväger de kostnader och olägenheter som regleringen medför (5 kap. 4 § första stycket). Om ägarna av de fastigheter som berörs av en fastighetsreglering medger det kan avsteg göras från båtnadsvillkoret (5 kap. 18 § första stycket 1). Jordbruksutskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att man kan utgå från att de ombildningar som är godtagbara enligt 3 kap. FBL även inom nu ifrågavarande områden har sådan fastighetsekonomisk betydelse att de uppfyller båtnadsvillkoret. Samtidigt bör framhållas att en ombildning i flertalet fall endast torde bli aktuell om berörda parter är överens. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motionerna Bo71 yrkande 1 och Bo72 yrkande 3 inte bör föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd. Motionerna avstyrks i berörda delar.
Propositionen och ifrågavarande motioner föranleder i övrigt inget särskilt uttalande av jordbruksutskottet.
Stockholm den 26 september 1990
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson
Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Hans Gustafsson (s), Håkan Strömberg (s), Sven Eric Lorentzon (m), Grethe Lundblad (s), Martin Segerstedt (s), Jan Fransson (s), Åke Selberg (s), Ingvar Eriksson (m), Bengt Rosén (fp), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk), Åsa Domeij (mp), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m) och Anders Castberger (fp).
Avvikande meningar
1. Fastighetsbildning för jord- och skogsbruk
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (allam) anför:
Som anförs i motion Bo70 lämnar prövningen enligt 3 kap. 5 § FBL utrymme för godtycke. Det prövningsförfarande som återfinns i 3 kap. 1 § FBL är fullt tillräckligt. Utskottet borde således ha tillstyrkt motion Bo70 yrkande 1 om ett upphävande av 3 kap. 5 § FBL.
2. Fastighetsbildning för jord- och skogsbruk
Åsa Domeij (mp) anför:
Som anförs i motion Bo73 bör lönsamhetsvillkoret slopas med hänsyn till jordbrukets dåliga lönsamhet och för att främja deltidsjordbrukens utveckling. Att bo och verka på landet är en livsstil som bör stimuleras oberoende av inkomst. Bo- och brukarplikt bör gälla med hänsyn till att förväntningsvärden på jordbruksfastigheter gynnar spekulation snarare än ett levande lantbruk. I det fall lönsamhetsvillkoret skall gälla, bör lagen uttrycka att hänsyn skall tas till regionala intressen, ej regionalpolitiska intressen. En domstol kan enligt min mening inte ta ställning till vilka politiska intressen som skall gälla. Utskottet borde således ha tillstyrkt motion Bo73 yrkandena 1, 2 och 3.
3. Fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (allam) anför:
Enligt vår mening bör riksdagen uttala att fastighetsbildning på landsbygden även skall få ske för fritidsändamål. Propositionen synes förutsätta att det skall vara fråga om bostadsfastigheter för permanent boende. Det finns därför anledning att anta att det i praktiken blir svårt att bilda motsvarande nya form av fastigheter om det sker för fritidsändamål. Det finns starka skäl för att vidga möjligheterna att skapa fritidsfastigheter i vårt land. Vi anser dessutom att skogsmark och åkermark skall få läggas till en bostadsfastighet i syfte att skapa en god boendemiljö. Propositionen är alltför restriktiv i detta avseende och detta står i strid med vad hänsynen till god landskapsvård bör kräva. Utskottet borde således ha tillstyrkt motion Bo70 yrkandena 2 och 3.
4. Fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden
Annika Åhnberg (vpk) anför:
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag som möjliggör bildandet av fritidsfastigheter med jordbruksarealer. För att det skall vara möjligt måste vissa kriterier uppfyllas. Det skall gälla små arealer och brukaren skall kunna visa varaktig skötsel av marken. Brukaren skall ange vilken skyddsvärd biotop man tänker upprätthålla och biologisk variation och mångfald skall gynnas. Utskottet borde således ha tillstyrkt motion Bo72 yrkande 1.
5. Fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden
Åsa Domeij (mp) anför:
Som anförs i motion Bo73 yrkande 4 bör frågan om lämplig fastighetsbildning grundas på ett ekologiskt och miljömässigt godtagbart betraktelsesätt och inte på ett planmässigt betraktelsesätt.
6. Båtnadsvillkoret
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anför:
De fördelsfaktorer som får räknas in i det s.k. båtnadsvillkoret hänförs enbart till fastighetsindelning och markanvändning. Enligt vår mening finns skäl att beakta andra fördelar som regionalpolitiska, lokala eller befolkningspolitiska. Utskottet borde således ha tillstyrkt motion Bo71 yrkande 1.
7. Båtnadsvillkoret
Annika Åhnberg (vpk) anför:
Riksdagen bör ändra 5 kap. 4 § FBL så att ombildningar som motiveras av regionalpolitiska skäl eller av hänsyn till främjandet av natur- och kulturmiljö inte hindras. Ordalydelsen måste ändras för att bringa bestämmelsen i konsekvens med den föreslagna regeln i 3 kap. 5 § FBL. Utskottet borde således ha tillstyrkt motion Bo72 yrkande 3.