Fast förbindelse över Öresund
Betänkande 1991/92:TU16
Trafikutskottets betänkande
1991/92:TU16
Fast förbindelse över Öresund
Innehåll
1991/92
TU16
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet fem motioner om det av det danska folketinget och den svenska riksdagen godkända avtalet om en fast förbindelse över Öresund. Detta avtal är folkrättsligt bindande. Med hänvisning härtill och till den ingående prövning av miljökonsekvenserna som kommer att göras avstyrker utskottet de motioner som begär att riksdagen skall uttala att en vägbro inte skall byggas eller att kompletterande utredningar skall genomföras. Något särskilt uttalande från riksdagen om att brobygget bör påskyndas, vilket begärs i två motioner, anser utskottet inte vara erforderligt.
Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande av c-ledamoten och en meningsyttring av v-suppleanten.
Motionerna
1991/92:T904 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utöka anbudsgivningen när det gäller de fasta förbindelserna över Öresund till att också gälla tunnelalternativet.
1991/92:T906 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggandet av en Öresundsbro.
1991/92:T914 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare information om de ekonomiska kalkylerna för den planerade fasta förbindelsen över Öresund, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hög handlingsberedskap för att kunna utreda alternativ till den beslutade förbindelsen.
1991/92:T915 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en fast förbindelse över Öresund för vägtrafik ej skall byggas, 2. att riksdagen hos regeringen begär att en ny utredning om en järnvägstunnel under Öresund tillsätts i enlighet med vad som i motionen anförts, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljökonsekvensanalysen av Öresundsförbindelserna, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hanteringen av Öresundsförbindelserna skall ske i samråd med berörda Östersjöstater, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hänsyn till olycksaspekterna och deras kostnader vid utredandet av Öresundsförbindelserna.
1991/92:A261 av Ian Wachtmeister och Bengt Dalström (båda nyd) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utan tidspillan starta upp Öresundsbroprojektet med tidsplan för projektets genomförande.
Utskottet
Bakgrund
Riksdagen godkände den 12 juni 1991 ett avtal mellan Sveriges regering och Danmarks regering om en fast förbindelse över Öresund (prop. 1990/91:158, bet.TU31, rskr.379). Enligt avtalet skall en kombinerad järnvägs- och vägbförbindelse byggas mellan Kastrup och Limhamn. Den kombinerade bron skall bestå av en dubbelspårig järnväg och en motorväg med fyra körfält. Den slutliga utformningen av Öresundsförbindelsen kommer enligt avtalet att ske med hänsyn till vad som är ekologiskt motiverat, tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt så att skadliga verkningar på miljön förebyggs. Vad gäller anslutningar till Öresundsförbindelsen anges att det åligger Sverige och Danmark att var för sig anlägga nödvändiga järnvägs- och vägförbindelser. I avtalet regleras bl.a. de organisatoriska och finansieringsmässiga förutsättningarna. Öresundsförbindelserna skall ägas av svenska och danska staten. Dessa samverkar i ett konsortium som skall äga och svara för all verksamhet avseende förbindelsen. Konsortiet skall i sin tur ägas av ett svenskt och danskt bolag som är helägt av resp. stat. Kostnaderna för projektet kommer i sin helhet att täckas av konsortiet genom särskilda avgifter som fastställs av konsortiet. Avgifterna skall utformas med beaktande av att tillkomsten av fasta förbindelser syftar till att främja en rationell och ändamålsenlig järnvägstrafik mellan länderna. Arbetet med Öresundsförbindelsen skall inriktas mot byggstart år 1993 så att förbindelsen kan vara öppen för trafik vid sekelskiftet. Anläggningskostnaden beräknas till 10--12 miljarder kronor i prisnivå juli 1990. Förutom att vara ägarbolag i konsortiet avses det svenska bolaget få i uppgift att svara för byggandet, driften och underhållet samt finansieringen av de svenska anslutningarna. Anläggningskostnaden för anslutningarna skall slutligen finansieras via överskottet från Öresundsförbindelsen. I avvaktan på att detta överskott kommer att genereras förutsätts att det svenska bolaget får möjlighet att med statlig garanti låna de medel som erfordras för att kunna finansiera anslutningarna. Kostnaderna för de svenska anslutningarna exkl. kapitaltjänstkostnaden har beräknats till 1900milj.kr. i prisnivå juli 1990.
Motionsförslag
I motion A261 (nyd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utan tidsspillan starta Öresundsbroprojektet med tidsplan för projektets genomförande.
I motion T906 (m) framhålls att Öresundsbron brådskar.
I motion T915 (v) yrkas att riksdagen beslutar att en fast förbindelse över Öresund för vägtrafik ej byggs. Den totala kostnaden för projektet är svårbedömbar. Fristående experters bedömningar varierar starkt men uppgifter på 30 miljarder kronor har nämnts. Risken är vidare stor att broavgifterna måste sättas så lågt att man lockar till sig resenärer på bekostnad av järnvägen och färjetrafiken för att få lönsamhet på bron. Vägbron kommer enligt motionärerna inte enbart att vara ett hinder för de rent fysikaliska flödena av vatten med olika salt- och syrgashalter mellan Östersjön och övriga hav utan kommer också att på ett okänt sätt påverka det biologiska samspelet mellan havsområdena. Att äventyra Östersjöns naturliga balans -- där syre- och saltbalansen är den viktigaste -- med ett projekt vars samhällsnytta inte ens går att beräkna och där det vetenskapliga underlaget är oerhört bristfälligt måste med kraft avvisas. Riksdagen bör vidare uttala att en Öresundsbro ej kan komma i fråga på grund av de ökade luftföroreningarna en bro skulle medföra. I motionen framhålls att det aldrig har prövats om en järnvägstunnel går att få företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt lönsam. Motionärerna anser att en järnvägstunnel är bättre än en bro ur samhällsekonomisk synvinkel eftersom tunnelalternativet på både kort och lång sikt är det mest ekologiskt inriktade alternativet. De yrkar därför att en ny utredning om en järnvägstunnel tillsätts. Ökad färjetrafik i kombination med en borrad järnvägstunnel är en lösning som är utmärkt från energisynpunkt. Dessa aspekter måste väga tungt i utredningen. Vidare framhålls i motionen att den kommande miljökonsekvensanalysen måste bygga på ett korrekt underlag med bl.a. en järnvägstunnels konsekvenser. Det anförs att samråd ej har skett med berörda Östersjöstater. De som skall utföra miljökonsekvensanalysen måste vara en grupp internationellt kända forskare med uppdrag att ta hänsyn till alla perspektiv och effekter. Slutligen begärs i motionen att konsekvenserna av olycksriskerna behandlas vid utredningen om Öresundsförbindelsen.
I motion T904 (c) framhålls att en järnvägstunnel är det bästa alternativet framför allt av ekonomiska och miljömässiga skäl. Motionärerna anser att tunnelalternativet aldrig har fått en seriös behandling från beslutsfattarnas sida trots att det hittillsvarande utredningsmaterialet visat på järnvägstunnelns överlägsenhet. Därför bör anbud på olika typer av tunnlar mellan Malmö och Köpenhamn komplettera riksdagens beslut. Ett sådant beslut underlättas av att det danska folketinget inte utesluter en sådan möjlighet.
Med tanke på den osäkerhet som finns på såväl utgifts- som intäktssidan vore det enligt motion T914 (kds) värdefullt om riksdagen kan få en mer detaljerad information om de ekonomiska kalkyler som ligger till grund för den planerade förbindelsen. Den miljöprövning som skall göras kan komma att visa att förbindelsen får stora negativa miljökonsekvenser. Därför anser motionären att handlingsberedskapen bör vara hög för att utreda alternativ (tunnel) till den beslutade förbindelsen.
Utskottets ställningstagande
Det avtal om en fast förbindelse över Öresund som har godkänts av det danska folketinget och den svenska riksdagen innebär att en kombinerad järnvägs- och vägförbindelse skall byggas mellan Kastrup och Limhamn. Utskottet betonade i sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:TU31 vikten av att miljöfrågorna ges en tillfredsställande lösning. Utskottet underströk särskilt att en fast förbindelse över Öresund inte får tillåtas förhindra vattenutbytet mellan Östersjön och Kattegatt och att mot denna bakgrund de tilläggsarbeten som anses nödvändiga för att uppnå en s.k. noll-lösning skall utföras. Utskottet framhöll vidare att regeringen för riksdagen bör redovisa hur projektet framskrider och de insatser som planeras för att förebygga skadliga verkningar på miljön. Beträffande de ekonomiska kosekvenserna av projektet som tas upp i några av motionerna vill utskottet erinra om att det i sitt betänkande 1990/91:TU31 förutsatte att regeringen för riksdagen årligen skulle redovisa hur projektet framskrider. Som redovisats i det föregående skall enligt avtalet ett svensk-danskt konsortium bildas som skall äga och svara för all verksamhet avseende förbindelsen. Detta konsortium har numera bildats. Det nybildade konsortiet kommer att utforma en ansökan om byggandet av den fasta förbindelsen som skall innehålla en beskrivning av miljökonsekvenserna. Denna ansökan kommer i Sverige att miljöprövas enligt naturresurslagen, miljöskyddslagen och vattenlagen. Innan denna prövning sker kommer konsortiets ansökan att bli föremål för en omfattande remissbehandling. Miljö- och naturresursdepartementet har till det svenska bolaget (Svensk-Danska Broförbindelsen AB) översänt en promemoria med exemplifiering av uppgifter som kan utgöra underlag för prövningen enligt naturresurslagen. Av promemorian framgår att prövningen bl.a. kommer att avse en fast förbindelses regionala påverkan och effekter på Östersjön. Avgörande vid denna bedömning kommer att vara att den s.k. nollösningen vad gäller vattengenomströmningen mellan Östersjön och Kattegatt kan säkerställas. Konsekvenserna av ett alternativ med enbart fortsatt färjetrafik bör redovisas. Det står den sökande fritt att redovisa även andra alternativ som är intressanta från ekonomisk, miljömässig eller kommunikationsteknisk synpunkt. Vidare framhålls i promemorian att en av förutsättningarna för att regeringens prövning enligt naturresurslagen inte skall fördröjas är att det från miljösynpunkt gynnsammaste alternativet är tillfredsställande behandlat. Bland de uppgifter som konsortiet enligt promemorian bör redovisa kan också nämnas prognoser avseende den förväntade trafiken dels vid den tidpunkt då förbindelsen öppnas för trafik, dels vid en senare tidpunkt i syfte att ange den långsiktiga trafikutvecklingen och dess konsekvenser för miljön såväl lokalt som regionalt. Konsortiet bör också redovisa åtgärder för att minska olycksrisker och för att reducera effekterna av utsläpp vid en eventuell olycka samt förebyggande åtgärder mot trafik- och järnvägsolyckor. Beträffande frågan om internationell medverkan vid miljöprövningen har utskottet erfarit att regeringen har för avsikt att ge Östersjöstaterna möjlighet att utse experter som skall vara rådgivande vid bedömningen av projektet. Avtalet om en fast förbindelse över Öresund är folkrättsligt bindande. Utskottet anser det självklart att avtalet skall följas av Sverige. Härav följer att utskottet avstyrker yrkande 1 i motion T915 (v) som begär att riksdagen uttalar att en fast förbindelse över Öresund för vägtrafik ej skall byggas. Av den tidigare framställningen framgår att en ingående prövning av miljökonsekvenserna av projektet skall göras enligt naturresurslagen, miljöskyddslagen och vattenlagen innan det påbörjas. Det svensk-danska konsortiet skall utforma en ansökan om den avtalade förbindelsen som ger förutsättningar för remissbehandling och efterföljande prövning. Det står den sökande fritt att redovisa även andra alternativ. Med hänvisning härtill och till vad utskottet i övrigt anfört om bl.a. Östersjöstaternas medverkan vid miljöprövningen synes syftet med övriga yrkanden i motion T915 (v) liksom yrkandena i motionerna T904 (c) och T914 (kds) till väsentlig del kunna tillgodoses. De påkallar därför ingen åtgärd från riksdagens sida, varför de avstyrks av utskottet. Något särskilt uttalande från riksdagen om att påskynda brobygget vilket begärs i motionerna T906 (m) och A261 (nyd) anser utskottet inte vara erforderligt. Även dessa motionsyrkanden avstyrks följaktligen.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande fast förbindelse över Öresund att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T904, 1991/92:T906, 1991/92:T914, 1991/92:T915 och 1991/92:A261 yrkande 4.
men. (v)
Stockholm den 7 april 1992
På trafikutskottets vägnar
Sven-Gösta Signell
I beslutet har deltagit: Sten Andersson i Malmö (m), Sven-Gösta Signell (s), Kenth Skårvik (fp), Håkan Strömberg (s), Elving Andersson (c), Sten-Ove Sundström (s), Jan Sandberg (m), Kenneth Attefors (nyd), Bo Nilsson (s), Lars Björkman (m), Anita Jönsson (s), Lars Biörck (m), Jarl Lander (s), Ines Uusmann (s) och Kenneth Lantz (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Särskilt yttrande
Elving Andersson (c) anför:
Då riksdagen i juni 1991 behandlade avtalet om en fast förbindelse över Öresund ansåg Centerpartiet att avtalet inte skulle godkännas. Motivet till Centerpartiets ståndpunkt var framför allt att den föreslagna kombinerade väg- och järnvägsbron inte kunde accepteras av miljöskäl. En sådan förbindelse skulle leda till en oacceptabel ökning av vägtrafiken. Vidare var enligt Centerpartiets mening enbart de allvarliga farhågor som rests från olika experter och sakkunniga om konsekvenserna för vattengenomströmningen i Öresund nog argument för att projektet borde avvisas. I stället borde alternativ undersökas, såsom en tunnel för järnvägstrafiken. Centerpartiet vidhåller självfallet sina tidigare ståndpunkter. Med hänsyn till att riksdagen godkände avtalet motsätter vi oss dock inte att regeringen gör en ingående miljöprövning av projektet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bengt Hurtig (v) anför:
Enligt Vänsterpartiets uppfattning bör riksdagen nu besluta att en fast förbindelse över Öresund för vägtrafik inte skall byggas. Som framhålls i motion T915 (v) kommer vägbron inte enbart att vara ett hinder för de rent fysikaliska flödena av vatten med olika salt- och syrgashalter mellan Östersjön och övriga hav utan den kommer också på ett okänt sätt att påverka det biologiska samspelet mellan havsområdena. Att äventyra Östersjöns naturliga balans med ett projekt vars samhällsnytta inte ens går att beräkna och där det vetenskapliga underlaget är oerhört bristfälligt måste med kraft avvisas. Den totala kostnaden för projektet är svår att bedöma. Fristående experters bedömningar varierar men uppgifter på 30 miljarder kronor har nämnts. Risken är vidare stor att broavgifterna måste sättas så lågt att man lockar till sig resenärer från järnvägs- och färjetrafiken för att få lönsamhet i broprojektet. Vägbron kommer att medföra ökad biltrafik och därmed oacceptabla luftföroreningar. Den kommer också att medföra ökade olycksrisker vilket inte har beaktats vid de utredningar som har genomförts. Det har aldrig prövats om en järnvägstunnel går att få företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt lönsam. Vänsterpartiet anser att en järnvägstunnel är bättre än en bro ur samhällsekonomisk synpunkt eftersom tunnelalternativet både på kort och lång sikt är det mest ekologiskt inriktade alternativet. En ny utredning om en järnvägstunnel bör därför tillsättas. Ökad färjetrafik i kombination med en järnvägstunnel är en lösning som också är utmärkt från energisynpunkt.
Som framhålls i v-motionen har samråd om brobygget ej skett med berörda Östersjöstater. De som skall utföra den kommande miljökonsekvensanalysen måste vara en grupp internationellt kända forskare som får i uppdrag att ta hänsyn till alla perspektiv och effekter. Jag anser att riksdagen bör bifalla motion T915 (v).
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet borde ha hemställt: beträffande fast förbindelse över Öresund att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T915, med anledning av motionerna 1991/92:T904 och 1991/92:T914, samt med avslag på motionerna 1991/92:T906 och 1991/92:A261 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.