Exekutionsrättsliga frågor
Betänkande 1990/91:LU6
Lagutskottets betänkande
1990/91:LU06
Exekutionsrättsliga frågor
Innehåll
1990/91 LU6
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet dels en motion som rör utmätning av bostadsrätt, dels ett motionsyrkande om verkställighet av avhysning dels ock ett motionsyrkande som rör kostnader för förvaring av den avhystes egendom.
Motionen om utmätning av bostadsrätt har remissbehandlats, varvid yttranden har avgivits av riksskatteverket, kronofogdemyndigheten i Stockholms län, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Stadshypotekskassan, HSBs riksförbund, Riksbyggen ekonomisk förening och Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC).
Utskottet avstyrker bifall till motionsyrkandena med hänvisning till att samtliga frågor är föremål för översyn i olika sammanhang.
Motionsyrkanden
1989/90:L301 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av 5kap. 1§ utsökningsbalken i enlighet med vad som anförts i motionen. 1989/90:L305 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp) vari -- med hänvisning till vad som anförts i motion 1989/90:Bo424 -- yrkas
1. att riksdagen beslutar att verkställighet av avhysning bör få genomföras tidigast två veckor efter det att socialnämnden erhållit meddelande från kronofogdemyndigheten om utsatt tid för förrättningen,
2. att riksdagen i 16kap. utsökningsbalken inför en bestämmelse om att den som förvarar avhyst gods inte kan hålla inne tillhörigheter som är livsnödvändiga för den avhyste (såsom kläder, pass, körkort och andra handlingar) som säkerhet för förvaringskostnader.
Utmätning av bostadsrätt
Gällande rätt
Enligt reglerna i 5kap. utsökningsbalken (UB) kan viss egendom vara undantagen från utmätning. De undantag som kan komma i fråga är av två olika typer, nämligen undantag med hänsyn till gäldenärens behov (s.k. beneficium) och undantag på grund av egendomens beskaffenhet eller särskild föreskrift.
Bestämmelserna om beneficium syftar till att förbehålla gäldenären vad han behöver för sin försörjning och att ge honom skydd för hem och personliga tillgångar m.m. Av 5kap. 9§ framgår dock bl.a. att beneficiereglerna inte hindrar att egendomen utmäts för fordran som är förenad med panträtt i egendomen. De olika kategorier av egendom som omfattas av beneficiereglerna framgår av 5kap. 1§UB. I nämnda paragraf punkten 6 anges bostadsrätt till lägenhet som används som stadigvarande bostad för gäldenären. Härvid har dock -- med hänsyn till risken för missbruk -- uppställts särskilda begränsningar. Sålunda gäller utmätningsfrihet inte om gäldenären vid sitt förvärv av bostadsrätten har åsidosatt tillbörlig hänsyn mot sina borgenärer. Utmätningsfrihet föreligger inte heller, om det med hänsyn till gäldenärens behov och bostadsrättens värde är oskäligt att bostadsrätten undantas från utmätning. Bedömningen skall ske med beaktande av omständigheterna i det särskilda fallet. I fråga om bostadsrättens värde uttalades i förarbetena till ifrågavarande bestämmelse (se prop. 1971:12 s. 89) att de avgifter som tas ut för nyproducerade bostadsrättslägenheter ofta torde kunna tjäna som vägledning. Vidare framhölls att om värdet inte överstiger vad som kan betecknas som normalt för bostadsrätt till en lägenhet av den storlek och beskaffenhet som kan anses vara skälig med hänsyn till gäldenärens behov, bör bostadsrätten i princip vara fri från utmätning.
Vid tiden för den nu förevarande beneficieregelns tillkomst -- år 1971 -- representerade de allra flesta bostadsrätter ganska begränsade värden. Genom de mycket kraftiga prisökningar på bostadsrätter som har skett under senare år har emellertid spörsmålet om utmätning av bostadsrätter kommit i ett annat läge, och frågan har under senare år prövats av högsta domstolen.
I NJA 1987 s. 575 I och II tog HD konsekvensen av de ändrade förhållandena och förklarade att uttalandena i förarbetena numera inte kan anses vägledande för tillämpningen. I båda fallen avsåg bostadsrätten en lägenhet om fyra rum och kök (i Täby resp. Göteborg) med ett värde av 275 000 kr. Båda gäldenärerna ansågs ha behov av sin lägenhet för sig och sin familj. Även med beaktande härav ansågs det oskäligt att undanta bostadsrätten från utmätning.
Frågan om utmätningsfrihet för bostadsrätt med avseende på spörsmålet om skälighet prövades ånyo av HD i NJA 1989 s. 409 I--IV, varvid vissa principiella uttalanden gjordes. HD uttalade sålunda bl.a. att utsikterna för gäldenären att erhålla annan bostad på orten i princip inte skall vägas in, att det förhållandet att en bostadsrätt är pantsatt inte bör inverka på skälighetsbedömningen utan till grund för denna bör läggas bostadsrättens värde utan belastningen samt att vid nämnda bedömning inte bör godtas olika värden på skilda håll i landet. På grundval av uppgifter i målen angående prisutvecklingen beträffande bostadsrätter och utgående från den genomsnittliga prisnivån för hela landet fann HD att en allmän riktpunkt vid skälighetsbedömningen för närvarande borde vara att utmätningsfrihet i vart fall skall gälla för sådana bostadsrättslägenheter, avsedda som familjebostäder, vilkas värde inte i väsentlig mån överstiger 200 000 kr; lägre gränsvärden borde kunna tillämpas när det gäller mindre bostadrättslägenheter. (En reservation gjordes för omprövning av principerna vid en mera extrem prisutveckling på bostadsrättsmarknaden.) -- I de ifrågavarande målen hade bostadsrätterna ett värde av 150 000 kr (lägenhet om fyra rum och kök, som beboddes av gäldenären, make och ett barn), 125000kr (lägenhet om tre rum och kök, som beboddes av gäldenären, make och ett barn), 70000kr (lägenhet om två rum och kök, som beboddes av gäldenären ensam) samt 100000kr (lägenhet om ett rum och kök, som beboddes av gäldenären ensam). I samtliga fall fann HD att det inte kunde anses oskäligt att bostadsrätten undantogs från utmätning.
Pågående utredningsarbete
I november 1986 uppdrog regeringen åt riksskatteverket att inleda arbetet med en utvärdering av UB. Verket redovisade uppdraget i rapporten (RSV Rapport 1987:9) Utvärdering av utsökningsbalken. Enligt rapporten anser verket att vissa enskilda frågor bli föremål för fortsatta överväganden, och i beslut av den 14 april 1988 har regeringen uppdragit åt riksskatteverket att göra en översyn av utsökningsbalken i enlighet därmed. En av de frågor som sålunda skall övervägas gäller reglerna i 5kap. UB om egendom som skall undantas från utmätning. Bland sådan egendom nämns särskilt försäkringsersättning för beneficieegendom, bostadsrätter, arbetsredskap, hyresrätter till affärslokal samt rätten till pension och livränta. -- Arbetet beräknas vara slutfört under hösten 1990.
Motionsmotivering
I motion 1989/90:L301 av Allan Ekström (m) hänvisas till ovannämnda avgöranden av högsta domstolen (NJA 1989 s. 409 I--IV), och motionären kostaterar att HDs ståndpunkt innebär att praktiskt taget alla bostadsrättshavare -- åtminstone i Stockholmstrakten -- ställs utanför det skydd som avses med stadgandet om utmätningsfrihet. En sådan ordning kan med hänsyn till situationen på bostadsmarknaden enligt motionären inte anses godtagbar. Motionären anser därför att beloppsgränsen vid skälighetsbedömningen måste bestämmas med beaktande av prisnivån för bostadsrätter inom skilda delar av landet. För att tillgodose borgenärernas intresse av att kunna ta i anspråk det kapital som bostadsrätten representerar kan enligt motionären dessa möjligen tillerkännas någon form av företrädesrätt till kapitalet att göras gällande vid framtida försäljning av bostadsrätten. I motionen begärs förslag till ändring av 5kap. 1§UB i enlighet med det anförda.
Remissyttranden
Yttranden över motionen har avgivits av riksskatteverket, kronofogdemyndigheten i Stockholms län, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Stadshypotekskassan, HSBs riksförbund, Riksbyggen ekonomisk förening och Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC).
Riksskatteverket hänvisar till det ovan nämnda regeringsuppdraget om en översyn av bl.a. utsökningsbalkens bestämmelser om utmätning av bostadsrätter. Verket har överlämnat motionen till den enhet inom verket som handlägger uppdraget och anser inte att motionen bör föranleda någon ytterligare åtgärd.
HSBs riksförbund tillstyrker motionärens begäran om förslag till ändring av 5kap. 1§UB. Sveriges Föreningsbankers Förbund har inget att erinra mot att förevarande stadgande ses över på de av motionären anförda skälen.
Kronofogdemyndigheten i Stockholms län delar inte motionärens uppfattning om behovet av ändring av 5kap. 1§UB, och avstyrker därför bifall till motionen. Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC) intar samma ståndpunkt. Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen anser inte heller att motionsyrkandet bör bifallas.
Stadshypotekskassan framhåller att det för bostadsrätters kreditvärdighet är nödvändigt att utmätning kan ske utan hinder av bostadssociala skäl om fordringen är förenad med panträtt i bostadsrätten.
Riksbyggen hänvisar till ett av föreningen till högsta domstolen avgivet remissyttrande av den 10 januari 1989, vari föreningen framhöll att den prisnivå vid vilken utmätning av bostadsrätt kan ske lämpligen borde kopplas till basbeloppet, och förslagsvis borde en nivå om fem basbelopp överstigas innan utmätning diskuteras.
En fullständig redovisning av remissyttrandena finns i bilaga till betänkandet.
Avhysning m.m.
Gällande rätt
Enligt 12kap. 42§ jordabalken kan en hyresrätt under vissa förutsättningar förverkas. I de fall en hyresrätt är förverkad och hyresgästen inte frivilligt avflyttar kan avlägsnande från bostaden verkställas genom avhysning (vräkning). Regler om avhysning finns i 16kap. UB. Ansökan om avhysning skall enligt 16kap. 1§ göras hos kronofogdemyndigheten i det län där svaranden har sitt hemvist eller i det län där verkställigheten skall ske. Enligt 16kap. 2§första stycket skall svaranden beredas tillfälle att yttra sig inna avhysning sker. Av andra stycket framgår att avhysning dock får ske utan hinder av att svaranden ej beretts tillfälle att yttra sig om han saknar känt hemvist och det inte har kunnat klarläggas var han befinner sig.
Med hänsyn till att det är angeläget att avhysning inte sker så snabbt att svaranden inte hinner ordna sina förhållanden gäller vissa tidsfrister för avhysningen. Sålunda får enligt 16kap. 3§tredje stycket avhysning inte ske tidigare än en vecka från det att svaranden har beretts tillfälle att yttra sig eller tidigare än två veckor i de fall svaranden är bosatt utomlands. Med hänsyn till sökandens intresse av att verkställigheten inte drar ut för långt på tiden skall dock avhysning normalt äga rum inom fyra veckor från det att behövliga ansökningshandlingar inkom till kronofogdemyndigheten (16kap.3§ andra stycket). Kronofogdemyndigheten kan emellertid medge anstånd med avhysningen om det behövs för att svarandens intressen skall tillvaratas, t.ex. för att denne skall kunna skaffa ny bostad. Någon särskild begäran från svaranden om anstånd krävs inte. Anstånd kan normalt meddelas under högst två veckor från utgången av ovannämnda fyraveckorsfrist (16kap.4§).
Av 16kap. 2§ utsökningsförordningen (1981:981) framgår att när ansökan har gjorts om avhysning från bostad skall kronofogdemyndigheten även underrätta socialnämnden i den kommun där bostaden finns. Därvid skall nämnden också underrättas om tiden för avhysningsförrättningen. Några särskilda tidsfrister för dessa underrättelser finns inte stadgade.
Vid genomförandet av avhysningen gäller i fråga om den avhystes egendom att det -- i de fall den avhyste inte själv tar hand om egendomen -- ankommer på kronofogdemyndigheten att ansvara för borttransport och förvaring av egendomen (16kap.6§första stycket UB). Om den avhystes egendom förs till en särskild förvaringslokal, har lokalinnehavaren rätt till skälig ersättning av svaranden för förvaringen (16kap.6§andra stycket UB). Har egendomen inte hämtats inom tre månader från avhysningen, får den som mottagit egendomen sälja den och ta ut sin fordran ur köpeskillingen eller, om egendomen uppenbarligen saknar försäljningsvärde, bortskaffa den. Innan egendomen säljs eller bortskaffas skall svaranden, om han kan nås, anmanas att hämta egendomen.
Pågående utredningsarbete
I september 1989 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté med uppgift att se över hyreslagstiftningen (1989 års hyreslagskommitté). Enligt direktiven (dir. 1989:44) har kommittén bl.a. att utreda frågor om förverkande av hyresrätt. I det sammanhanget nämns särskilt att den tid inom vilken socialnämnderna -- inför avhysning -- skall utreda och ta ställning till om en hyresgäst är berättigad att få ekonomiskt stöd eller om eventuella garantier kan ställas för hyran synes vara för kort. -- Utredningsarbetet i dessa frågor bör enligt direktiven vara avslutat före utgången av år 1991.
På uppdrag av regeringen har också socialstyrelsen i samarbete med boverket kartlagt socialnämndernas handläggning av avhysningsärenden. Resultatet av kartläggningen redovisas i rapporten (SoS-rapport 1989:36) Från hyresskuld till avhysning. I rapporten framläggs förslag till ändringar av lagstiftningen på vissa punkter. Därvid föreslås bl.a. att verkställighet av avhysning bör få genomföras tidigast två veckor efter det att socialnämnden erhållit meddelande från kronofogdemyndigheten om utsatt tid för förrättningen. Ett annat förslag innebär en komplettering till UB:s beneficieregler på så sätt att det i 16kap. bör införas en bestämmelse om att den avhyste från förvaring bör få hämta ut livsnödvändiga tillhörigheter (kläder, handlingar, körkort m.m.) utan att behöva erlägga förvaringsavgift.
Som tidigare nämnts under avsnittet utmätning av bostadsrätt har riksskatteverket ett uppdrag från regeringen att göra en översyn av vissa frågor i UB. Bland de frågor som därvid skall övervägas nämns reglerna om avhysning. I det sammanhanget skall bl.a. ansvaret för transport och magasinering av möbler och annan egendom klarläggas liksom ansvaret för kostnaderna för dessa åtgärder.
Motionsmotivering
Motiveringen till motion 1989/90:L305 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp) återfinns i motion 1989/90:Bo424 om återvinning av hyresrätt, m.m. I motionen återges de förslag som socialstyrelsen och boverket framlagt i den ovannämnda rapporten SoS 1989:36. Motionärerna anser att dessa förslag till lagändringar bör genomföras av riksdagen utan någon omfattande beredning i regeringskansliet.
Utskottet
Utskottet behandlar i detta betänkande två motioner om exekutionsrättsliga frågor. I den ena motionen, som har remissbehandlats, tas upp spörsmål som rör utmätning av bostadsrätt. Den andra motionen rör verkställighet av avhysning samt kostnader för förvaring av den avhystes egendom.
Utmätning av bostadsrätt
Enligt 5kap. 1§ utsökningsbalken (UB) undantas från utmätning viss egendom med hänsyn till gäldenärens behov (s.k. beneficium). Syftet med beneficiereglerna är att förbehålla gäldenären vad han behöver för sin försörjning och att ge honom skydd för hem och personliga tillgångar m.m. Av 5kap. 9§ framgår dock bl.a. att beneficiereglerna inte hindrar att egendomen utmäts för fordran som är förenad med panträtt i egendomen. Bland de olika slag av egendom som omfattas av beneficiereglerna anges i 1§ punkten6 bostadsrätt till lägenhet som används som stadigvarande bostad för gäldenären. Vissa begränsningar har dock uppställts för att utmätningsfrihet skall föreligga. Bl.a. gäller utmätningsfrihet inte om det med hänsyn till gäldenärens behov och bostadsrättens värde är oskäligt att bostadsrätten undantas från utmätning. Skälighetsbedömningen skall ske med beaktande av omständigheterna i det särskilda fallet. När det gäller bostadsrättens värde uttalades i förarbetena till ifrågavarande bestämmelse (se prop. 1971:12 s. 89) att de avgifter som tas ut för nyproducerade bostadsrättslägenheter ofta torde kunna tjäna som vägledning. Vidare framhölls att om värdet inte överstiger vad som kan betecknas som normalt för bostadsrätt till en lägenhet av den storlek och beskaffenhet som kan anses vara skälig med hänsyn till gäldenärens behov, bör bostadsrätten i princip vara fri från utmätning.
Mot bakgrund av den förändring av prisbilden för bostadsrätter som ägt rum alltsedan den ifrågavarande regelns tillkomst har frågan om utmätning av bostadsrätter kommit i ett annat läge, och spörsmålet har under senare år prövats av högsta domstolen. I rättsfallen NJA 1987 s. 575 I och II tog HD konsekvensen av de ändrade förhållandena och förklarade att uttalandena i förarbetena numera inte kan anses vägledande för tillämpningen. Frågan om utmätningsfrihet för bostadsrätt med avseende på spörsmålet om skälighet prövades ånyo av HD i NJA 1989 s. 409 I--IV, varvid vissa principiella uttalanden gjordes. På grundval av uppgifter i målen angående prisutvecklingen beträffande bostadsrätter och utgående från den genomsnittliga prisnivån för hela landet fann HD att en allmän riktpunkt vid skälighetsbedömningen för närvarande borde vara att utmätningsfrihet i vart fall skall gälla för sådana bostadsrättslägenheter, avsedda som familjebostäder, vilkas värde inte i väsentlig mån överstiger 200 000 kr; lägre gränsvärden borde kunna tillämpas när det gäller mindre bostadsrättslägenheter.
I motion 1989/90:L301 av Allan Ekström (m) konstateras att HDs ståndpunkt i NJA 1989 s. 409 I--IV innebär att praktiskt taget alla bostadsrättshavare -- åtminstone i Stockholmstrakten -- ställs utanför det skydd som avses med stadgandet om utmätningsfrihet. En sådan ordning kan med hänsyn till situationen på bostadsmarknaden enligt motionären inte anses godtagbar. Motionären anser därför att beloppsgränsen vid skälighetsbedömningen måste bestämmas med beaktande av prisnivån för bostadsrätter inom skilda delar av landet. För att tillgodose borgenärernas intresse av att kunna ta i anspråk det kapital som bostadsrätten representerar kan enligt motionären dessa möjligen tillerkännas någon form av företrädesrätt till kapitalet att göras gällande vid framtida försäljning av bostadsrätten. I motionen begärs förslag till ändring av 5kap. 1§UB i enlighet med det anförda.
På lagutskottets begäran har yttrande över motionen avgivits av riksskatteverket, kronofogdemyndigheten i Stockholms län, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Stadshypotekskassan, HSBs riksförbund, Riksbyggen ekonomisk förening och Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC).
Riksskatteverket hänvisar i sitt remissyttrande över motionen till att verket enligt beslut av den 14 april 1988 har ett uppdrag från regeringen att göra en översyn av vissa frågor i utsökningsbalken. Bland de frågor som därvid skall övervägas är utsökningsbalkens bestämmelser om utmätning av bostadsrätter. Verket har överlämnat motionen till den enhet inom verket som handlägger uppdraget och anser inte att motionen bör föranleda någon ytterligare åtgärd.
Bland övriga remissinstanser anser kronofogdemyndigheten i Stockholms län, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation, Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen inte att motionsyrkandet bör bifallas, medan HSBs riksförbund tillstyrker förslaget till ändring av 5kap. 1§UB. Sveriges Föreningsbankers Förbund har för sin del inget att erinra mot att förevarande stadgande ses över på de av motionären anförda skälen.
Enligt utskottets mening finns det flera skäl som talar för att reglerna om utmätning av bostadsrätt bör ses över. Utskottet konstaterar dock att en sådan översyn redan pågår genom det regeringsuppdrag som riksskatteverket har erhållit. Med hänsyn härtill och till att uppdraget beräknas bli redovisat före utgången av innevarande år anser utskottet att motion L301 inte påkallar någon riksdagens vidare åtgärd.
Avhysning
Enligt 12kap. 42§jordabalken kan en hyresrätt under vissa förutsättningar förverkas. I de fall en hyresrätt är förverkad och hyresgästen inte frivilligt avflyttar kan avlägsnande från bostaden verkställas genom avhysning (vräkning). Regler om avhysning finns i 16kap.UB. Ansökan om avhysning skall enligt 1§ göras hos kronofogdemyndigheten i det län där svaranden har sitt hemvist eller i det län där verkställigheten skall ske. Kronofogdemyndigheten skall därefter bereda svaranden tillfälle att yttra sig över ansökan (2§förstastycket) och avhysning får inte ske tidigare än en vecka från det att svaranden har beretts tillfälle att yttra sig (3§tredje stycket). Enligt 16kap.2 § utsökningsförordningen (1981:981) skall kronofogdemyndigheten -- när ansökan har gjorts om avhysning från bostad -- också underrätta socialnämnden i den kommun där bostaden finns. Därvid skall nämnden även underrättas om tiden för avhysningsförrättningen. Några särskilda tidsfrister för dessa underrättelser finns inte stadgade.
Vid genomförandet av avhysningen gäller i fråga om den avhystes egendom att det -- i de fall den avhyste inte själv tar hand om egendomen -- ankommer på kronofogdemyndigheten att ansvara för borttransport och förvaring av egendomen (6§första stycket). Om den avhystes egendom förs till en särskild förvaringslokal, har lokalinnehavaren rätt till skälig ersättning av svaranden för förvaringen (6§andra stycket).
I motion L305 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp) hänvisas till en rapport (SoS 1989:36) Från hyresskuld till avhysning, vari socialstyrelsen i samarbete med boverket kartlagt socialnämndernas handläggning av avhysningsärenden. I rapporten föreslås bl.a. att verkställighet av avhysning bör få genomföras tidigast två veckor efter det att socialnämnden erhållit meddelande från kronofogdemyndigheten om utsatt tid för förrättningen. Ett annat förslag innebär en komplettering av UBs beneficieregler på så sätt att det i 16kap. bör införas en bestämmelse om att den avhyste bör få hämta ut livsnödvändiga tillhörigheter (kläder, handlingar, körkort m.m.) från förvaring utan att behöva erlägga förvaringsavgift. Enligt motionärerna påkallar dessa förslag till lagändringar inte någon omfattande beredning i regeringskansliet, utan riksdagen bör besluta att anta förslagen.
Som ovan redovisats (s. 5) har regeringen i september 1989 tillsatt en parlamentarisk kommitté med uppgift att se över hyreslagstiftningen (Bo 1989:04). Av direktiven (dir. 1989:44) framgår att kommittén bl.a. skall utreda frågor om förverkande av hyresrätt. Därvid framhåller departementschefen att det inom den korta tid som oftast står till buds torde vara svårt för socialnämnderna att kunna utreda och ta ställning till om en hyresgäst är berättigad att få ekonomiskt stöd eller om eventuella garantier kan ställas för hyran. -- Utredningsarbetet skall i dessa delar vara avslutat före utgången av år 1991.
Den rapport till vilken hänvisas i motionen och som redovisats ovan -- SoS-rapport 1989:36 -- har enligt vad utskottet inhämtat överlämnats från socialdepartementet till bostadsdepartementet för vidare överväganden inom hyreslagskommittén.
Reglerna om avhysning är även i andra sammanhang föremål för överväganden. Sålunda har, som nämnts tidigare, riksskatteverket ett uppdrag från regeringen att göra en översyn av bl.a. reglerna om avhysning. Därvid skall också ansvaret för transport och magasinering av möbler och annan egendom klarläggas liksom ansvaret för kostnaderna för dessa åtgärder. -- Uppdraget skall redovisas före utgången av år 1990.
Utskottet är för sin del inte berett att förorda några omedelbara ändringar i reglerna om avhysning utan anser att det finns skäl att avvakta såväl hyreslagskommitténs som riksskatteverkets överväganden i dessa frågor. Motion L305 bör följaktligen inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utmätning av bostadsrätt att riksdagen avslår motion 1989/90:L301
2. beträffande avhysning att riksdagen avslår motion 1989/90:L305.
Stockholm den 6 november 1990
På lagutskottets vägnar Rolf Dahlberg
Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger Hestvik (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s), Lena Boström (s), Bengt Harding Olson (fp), Stina Eliasson (c), Elisabeth Persson (v), Elisabet Franzén (mp), Anita Jönsson (s), Gunilla Andersson (s) och Charlotte Cederschiöld (m).
Remissyttranden över motion 1989/90:L301 Bilaga
Remissyttranden över motion 1989/90:L301 har avgivits av riksskatteverket, kronofogdemyndigheten i Stockholms län, Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Stadshypotekskassan, HSB:s riksförbund, Riksbyggen ekonomisk förening och Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC).
Riksskatteverket
Motionären har föreslagit att det värde på bostadsrätten som bl.a. avgör om utmätning kan ske eller ej skall "bestämmas efter beaktande av prisnivån för bostadsrätter inom skilda delar av landet".
Någon officiell statistik över priser på bostadsrätter finns inte. Enligt riksskatteverkets mening skulle förslaget därför medföra svåra problem att realisera. Verket vet inte heller hur motionären tänkt att ett genomsnittspris skall påverka det riktvärde Högsta domstolen (HD) angett.
För att tillmötesgå motionärens syften, dvs att i ökad utsträckning skydda bostadsrättsinnehavare i Stockholmsregionen från utmätning, skulle den av HD fastställda värdegränsen behöva höjas kraftigt. Enligt riksskatteverkets mening kan man emellertid inte kraftigt höja det utmätningsfria utrymmet utan en grundlig analys av konsekvenserna. Man bör då också allmänt ta upp frågan om det är rimligt att den som bor i en bostadsrätt värd flera hundra tusen kan behålla den medan ett småhus aldrig kan undantas från utmätning med hänsyn till gäldenärens beneficium.
Motionären har även ifrågasatt om inte borgenärerna kunde få "någon form av företrädesrätt till kapitalet att göras gällande vid framtida försäljning av bostadsrätten".
Som riksskatteverket tolkar förslaget skulle -- i de fall utmätning inte kan ske på grund av höjda riktvärden -- någon domstol eller myndighet fastställa borgenärernas rätt till del av köpeskillingen vid en framtida frivillig försäljning. Detta skulle enligt verkets mening kunna medföra risk för att det offentliga priset sattes lägre än det reella.
Regeringen har den 14 april 1988 uppdragit år riksskatteverket att göra en översyn av bl a utsökningsbalkens bestämmelser om utmätning av bostadsrätter.
Nu aktuell motion har överlämnats för kännedom till den enhet inom verket som handlägger ovanstående uppdrag. Med hänsyn härtill bör enligt verkets mening motionen f n inte föranleda någon ytterligare åtgärd.
Kronofogdemyndigheten i Stockholms län
KFM-S delar inte motionärens uppfattning om behovet av ändring av 5 kap 1 § utsökningsbalken. Myndigheten finner inte heller att den föreslagna företrädesrätten har några praktiska fördelar. KFM-S avstyrker därför bifall till motionärens hemställan.
I samband med lastiftningsarbetet med utsökningsbalken förordade Sveriges villaägarförbund i skrivelse till justitiedepartementet utmätningsfrihet för småhus, som tjänar gäldenären till stadigvarande bostad, med motiveringen att de bostadssociala skäl som anfördes för utmätningsfrihet för hyresrätt och bostadsrätt kunde åberopas även för småhus. Framställningen föranledde visst remissförfarande. De flesta remissinstanser avstyrkte utmätningsfrihet.
Av propositionen 1980/81:8 till utsökningsbalk del 1 (s 497 ff) framgår vidare att advokatsamfundet kritiserade bestämmelsen om viss utmätningsfrihet för bostadsrätt. Föredragande departementschef fann dock ej anledning slopa skyddet mot utmätning av bostadsrätt men erinrade samtidigt om den avvägning som skall ske med hänsyn till gäldenärens behov och bostadsrättens värde. Beträffande förslaget att även småhus skulle undantas från utmätning ansåg föredraganden att det visserligen var angeläget att skydda gäldenärs bostad från utmätning men att bl a de värden som fastigheterna representerade, vilka var betydligt högre än bostadsrätternas, inte kunde undandras borgenärerna.
Prisförhållandena är i dag väsentligt förändrade. Bostadsrätter i storstadsområden betingar i jämförelse med villor i stort sett samma -- i vissa fall högre -- priser. Departementschefens här redovisade uppfattning talar för att det är borgenärernas intressen att få betalning ur gäldenärens egendom som väger tyngre än intresset att skydda gäldenärens och hans familjs bostad från utmätning när det som i förevarande fall är fråga om betydande värden.
Enligt KFM-S erfarenhet utgör dessutom utmätning av bostadsrätter ett effektivt påtryckningsmedel mot gäldenären. De exekutiva försäljningarna är mycket få i förhållande till verkställda utmätningar, vilka så småninom leder till att borgenären får full betalning utan försäljning. Detta talar enligt myndighetens uppfattning för ett behållande av HDs bedömningsnorm.
Ytterligare ett skäl för att behålla nuvarande regelsystem är att detta inte tillåter en gäldenär att sälja sin villafastighet och undandra borgenärerna betydande värden genom att köpa en bostadsrätt.
Beträffande en tänkt företrädesrätt för borgenärerna till kapitalet vid en framtida försäljning vill KFM-S endast peka på svårigheterna att vid sidan om en regelrätt pantsättning konstruera ytterligare en sakrättsligt skyddad rätt till företräde som skall konkurrera med de olika säkerheter som i dag finns författningsreglerade i olika sammanhang.
Svenska Bankföreningen
Motionären hemställer om att riksdagen skall hos regeringen begära att 5 kap 1 § utsökningsbalken ändras så att det skydd som avses med stadgandet om utmätningsfrihet i fråga om bostadsrätter förbättras. Bl a bör beloppsgränsen bestämmas med beaktande av prisnivån för bostadsrätter inom skilda delar av landet.
Såsom anförs i motionen har HD för sin del i beslut den 4 juli 1989 (Ö 1096/88) uttalat att en allmän riktpunkt för skälighetsbedömningen för närvarande bör vara att utmätningsfrihet i vart fall skall gälla för sådana bostadsrättigheter avsedda som familjebostäder vilkas värde inte i väsentlig mån överstiger 200 000 kronor. Enligt HD bör lägre gränsvärden kunna tillämpas när det gäller mindre bostadsrättslägenheter.
Enligt föreningen innebär redan HD:s ställningstagande en viss inskränkning i borgernärernas rätt. Bifall till motionen skulle öka möjligheten till dispositioner som ytterligare skulle inskränka denna rätt. Föreningen anser därför inte att motionsyrkandet bör bifallas.
Svenska sparbanksföreningen
Sedan 1971 är bostadsrätt som utgör gäldenärs stadigvarande bostad, enligt 5 kap 1 § p 6 utsökningsbalken, fredad från utmätning. Detta gäller under förutsättning att det med hänsyn till gäldenärens behov och bostadsrättens värde inte är oskäligt att bostadsrätten undantas från utmätning, eller att gäldenären anskaffat bostadsrätten i illojalt syfte i förhållande till sina borgenärer.
Denna beneficieregel saknar dock betydelse för en kreditgivare i de fall då bostadsrätten utgör säkerhet för kreditgivarens fordran. Utan hinder av beneficieregeln kan kreditgivaren i detta läge alltid få bostadsrätten utmätt.
Staten kan däremot antas ha ett större intresse av att en bostadsrätt är utmätningsbar, då exempelvis skatteskulder inte är förenade med säkerhet i bostadsrätten.
I ett uppmärksammat mål har Högsta domstolen genom beslut den 4 juli 1989 uttalat att beloppet 200.000 kronor skall gälla som ungefärligt riktvärde när det gäller att avgöra vilka bostadsrätter som skall vara fredade från utmätning. Detta oavsett var bostadsrätten är belägen i riket.
Mot denna bakgrund yrkas i motionen att den ifrågavarande beloppsgränsen bör bestämmas med hänsyn till prisnivån i den del av riket där den aktuella bostadsrätten är belägen.
Sparbanksföreningen delar i och för sig åsikten om det olämpliga i att ett rikstäckande riktvärde används. Den av HD antagna bedömningsnormen får till konsekvens att de flesta bostadsrätter i storstadsregionerna faller utanför den utmätningsfredade zonen. Prisnivån för en lägenhet avsedd för familjebruk i dessa regioner ligger betydligt över detta riktvärde.
Om man emellertid istället, som föreslås i motionen, differentierar riktvärdet med hänsyn till var bostadsrätten är belägen, kan även detta leda till oönskade effekter. Om exempelvis riktvärdet på en familjs bostad bestäms till 200.000 kr på landsorten resp 500.000 kr i en storstadsregion, innebär detta att en storstadsgäldenär kan dra på sig betydligt större skatteskulder än landsortsgäldenären, utan att riskera utmätning av bostaden.
Enligt sparbanksföreningens mening visar det anförda att beneficieregelns punkt 6, oavsett utformning, medför icke önskvärda konsekvenser. Det skall dessutom framhållas att prisbilden på bostadsrätter vid regelns tillkomst var en helt annan än i dagsläget. Priserna var då förhållandevis låga och översteg inte i någon betydande grad grundavgiften. Man ansåg det därför inte vara motiverat att göra någon skillnad mellan hyresrätter och bostadsrätter, och undantog därför som huvudregel båda dessa boendeformer från utmätning.
I dagsläget är situationen en helt annan. Man kan numera med fog påstå att bostadsrätter istället är fullt jämförbara med villafastigheter, då marknadsvärdet på de olika boendeformerna vanligen uppgår till betydande belopp. Eftersom villor idag inte är undantagna från utmätning, ter sig undantaget för bostadsrätter särskilt omotiverat i de fall då t ex radhus upplåts med bostadsrätt, vilket inte är ovanligt. Även i skattehänseende finns numera en tendens att eftersträva en likabehandling av bostadsrätter och villor. Sparbanksföreningen delar mot denna bakgrund ståndpunkten i den av Högsta domstolen meddelade domen NJA 1987 s 575, att de skäl som anfördes i förarbetena till bestämmelsen ej längre kan åberopas som grund för uppfattningen att bostadsrätter skall vara föremål för en särskilt gynnsam behandling.
Sammanfattningsvis anser sparbanksföreningen således att det inte finns anledning att ändra den ifrågavarande bestämmelsen i den av motionären önskade riktningen.
Sveriges Föreningsbankers Förbund
Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF), som har beretts tillfälle att yttra sig över rubricerade motion, vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av 5 kap 1 § utsökningsbalken, får härmed meddela att SFF inte har något att erinra mot att förevarande stadgande ses över p g a de av motionären anförda skälen.
Stadshypotekskassan
Kreditgivningen till bostadsrättshavare mot säkerhet av panträtt i bostadsrätten har under senare år vuxit utomordentligt kraftigt. Det är i synnerhet lånen hos bostadsinstituten (kreditaktiebolagen och Stadshypotek) som fått en avsevärd volym. För Stadshypoteks del uppgick den utestående stocken av sådana lån vid senaste årsskifte till cirka 3,5 miljarder kronor.
Det var ändringar i bostadsrättslagen år 1982 om skyldighet för bostadsrättsförening att anteckna pantsättning av bostadsrätt som lade grunden för denna långivning.
Möjligheterna att genom pantsättning belåna bostadsrätt har utan tvekan haft stor betydelse från olika synpunkter. Genom konkurrensen kreditinstituten emellan har bl a lånekostnaderna pressats ned i förhållande till vad som gällde tidigare.
Det är för oss angeläget att framhålla att det för bostadsrätters kreditvärdighet är nödvändigt att utmätning kan ske utan hinder av bostadssociala skäl om fordringen är förenad med panträtt i bostadsrätten. Parallellen med långivning mot pantsäkerhet i småhus är här uppenbar.
Vi har i övrigt inga kommentarer till motionen.
HSB:s riksförbund
HSB delar de värderingar, som ligger bakom 5 kap 1 § pkt 6 utsökningsbalken innebärande i princip att bostadsrätt till bostadslägenhet -- i vart fall vid sidan om pantsättningsfallet -- principiellt bör vara undantagen från utmätning.
Motionen har aktualiserats av att HD 1989 i fyra prejudicerande fall uttalat sig om var gränsen för utmätningsfrihet bör sättas. HD:s majoritet uttalade därvid, att "en allmän riktpunkt vid skälighetsbedömningen för närvarande bör vara att utmätningsfrihet i vart fall skall gälla för sådana bostadsrätter avsedda som familjebostäder vilkas värde inte i väsentlig mån överstiger 200.000:-", men också att "lägre gränsvärden självfallet bör kunna tillämpas när det gäller mindre bostadsrättslägenheter".
I de berörda målen hade HD förordnat att HSB, Riksbyggen och SBC skulle beredas tillfälle att avge yttrande som belyser prisnivåer och prisutveckling beträffande nyproducerade och äldre bostadsrätter i olika delar av landet. I HSB:s yttrande redovisades i allmänna ordalag utvecklingen beträffande priser på bostadsrätter sedan bostadsrättskontrollagen i slutet av 1960-talet upphävdes. Vidare redovisades aktuell HSB-statistik rörande överlåtelsevärden. HSB tog emellertid tilfället, även om det låg utanför den remitterade frågan, att kritisera den ståndpunkt som Riksskatteverket intagit i målen, nämligen att vid tillämpningen av det aktuella lagrummet i utsökningsbalken ett schablonvärde motsvarande ca 2 à 3 basbelopp enligt lagen om allmän försäkring borde införas som "fribelopp". Som framgår av HSB:s remissyttrande, vilket här bifogas, leder ett sådant synsätt till orimliga resultat med hänsyn till de betydande regionala skillnader som finns beträffande bostadsrätternas överlåtelsevärden.
HSB vill gärna understryka den förvåning vi lika med motionären erfor när HD ändå valde att uttala vissa allmänna schabloniserade principer för bedömningen av var gränsen för utmätningsfrihet bör sättas. Den av HD antagna bedömningsnormen lider också av den bristen, att de av HD i de aktuella målen angivna beloppsgränserna kommer att bli inaktuella redan inom något eller några år till följd av den prisutveckling som har sin grund redan i penningvärdesförsämringen. Den av HD antagna bedömningsnormen är därför olycklig och HSB delar såtillvida motionärens uppfattning att bedömningsnormen bör justeras.
HSB tillstyrker sålunda den av motionären gjorda hemställan, att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av 5 kap. 1 § utsökningsbalken.
Riksbyggen
I remissyttrande till Högsta Domstolen 1989-01-10 har vi utvecklat våra synpunkter på motionärens yrkande om möjlighet till utmätning av bostadsrätt.
Vi bifogar detta yttrande för Er kännedom. Vi har samma principiella uppfattning i dag.
Riksbyggens remissyttrande till högsta domstolen
Ni önskar vårt yttrande och belyst prisnivåer och prisutveckling beträffande nyproducerade och äldre bostadsrätter.
Den typen av uppgifter finns givetvis i våra register och på våra distriktskontor ute i landet. Däremot finns inget samlat register över grundavgifter/upplåtelseavgifter resp överlåtelseavgifter. Vi har gjort den bedömningen att det inte är erforderligt att centralt samordna överlåtelseavgifter och motsvarande. Däremot kan vi i varje enskilt fall göra en bedömning av förväntade överlåtelseavgifter. Vi har givetvis också uppgifter om grundavgifter för varje nyproduktion.
När det gäller den principiella frågan om utmätning av bostadsrätt så är i princip bostadsrätten undantagen från utmätning. I bl a de fall bostadsrättens övervärde är så högt att den kan anses oskäligt att den undantas från utmätning och gäldenärens behov av stadigvarande bostad kan lösas på annat acceptabelt sätt, kan dock utmätning ske.
I förarbetena till lagen framhåller departementschefen i fråga om bostadsrättens värde "att de avgifter som tas ut för nyproducerade bostadsrättslägenheter ofta kan tjäna som vägledning. Överstiger värdet inte vad som betecknas som normalt för bostadsrätt till en lägenhet av den storlek och beskaffenhet som kan anses som skälig med hänsyn till gäldenärens behov, bör bostadsrätten i princip vara undantagen från utmätning."
Detta innebär enligt vår uppfattning att vissa kriterier måste vara uppfyllda för att en bostadsrätt skall kunna utmätas. Dessa är enligt vår tolkning
att bostadsrättshavaren med sannolikhet kan få annan acceptabel bostad (hyresrätt) på orten
att bostadsrätten är onödigt stor med hänsyn till vad som kan anses skäligt för bostadsrättshavaren och dennes familj
att bostadsrätten representerar ett övervärde p g a t ex geografisk belägenhet (särskilt attraktivt område).
Vid vilken prisnivå utmätning kan ske är svårt att avgöra. Vår bedömning är dock att det vore lämpligt med en koppling till basbeloppet och att en nivå om fem basbelopp borde överstigas innan utmätning kan diskuteras.
Vi vill också framhålla att utmätningen endast kan ske då det inte finns återköpsklausul i stadgarna inom 2 resp 3 år. I dessa fall har bostadsrättsföreningen en återköpsrätt till grundavgiften och ev upplåtelseavgift uppräknad med index.
Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation
Motionären begär att nivån för utmätningsfrihet av bostadsrätt skall justeras uppåt med hänsyn till de prisnivåer som bl a finns i Stockholmsregionen.
SBCs principiella inställning till frågan om utmätningsfrihet är att skäl egentligen saknas att ha en sådan regel.
En villaägare skyddas icke av utmätningsfrihet och det förefaller märkligt att ha ett annorlunda synsätt på bostadsrätter. En bostadsrätt representerar ofta en stor förmögenhet och det är icke rimligt att undanta detta värde från utmätning.
SBC delar således inte motionärens uppfattning och avstyrker därmed förslaget.