Europol
Betänkande 1997/98:JuU2
Justitieutskottets betänkande
1997/98:JUU02
Europol
Innehåll
1997/98 JuU2
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om att riksdagen skall godkänna dels Europolkonventionen, dels tilläggsprotokollet till konventionen om behörighet för Europeiska gemenskapernas domstol (EG- domstolen) att lämna förhandsavgöranden till nationella domstolar om konventionens tolkning och dels regeringens förklaring i anslutning till tilläggsprotokollet. Regeringen föreslår också att en ny lag skall införas om rätt för svenska domstolar att begära förhandsavgörande från EG-domstolen i vissa fall. Slutligen föreslås lagändringar i syfte att uppfylla Europolkonventionens krav på överförande av personuppgifter till Europol och begränsningen i vissa fall av möjligheten att utnyttja visst material. Utskottet tillstyrker regeringsförslaget. Med anledning av motioner som väckts i ärendet föreslår utskottet ett tillkännagivande om att regeringen snarast bör ta lämpliga initiativ till en bred översyn av systemet med privilegier och immunitet inom EU. Utskottet avstyrker bifall till övriga motioner. Sex reservationer har fogats till betänkandet.
Propositionen
I proposition 1996/97:164 har regeringen (Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen 1. godkänner konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen), 2. godkänner protokollet om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol angående tolkningen av konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (tilläggsprotokollet), 3. godkänner förklaringen den 20 februari 1997 till tilläggsprotokollet, 4. antar regeringens förslag till lag om rätt för svensk domstol att begära förhandsavgörande från Europeiska gemenskapernas domstol i vissa fall, 5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om polis- register m.m., 6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet. Lagförslagen, konventionstexten, tilläggsprotokollet och förklaringen har fogats till betänkandet, se bilagorna 1 samt 3-5.
Motionerna
1996/97:Ju37 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:164 Europol, 2. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Europolkonventionen endast skall kunna ändras enligt artikel 43.1, 3. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Europols operativa syften, 4. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Europols datasystem, 5. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om diskretion och tystnadsplikt, 6. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om immunitet och privilegier. 1996/97:Ju38 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av regeringens fortsatta lagstiftningsarbete avseende polisunderrättelseregister, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om protokollet för immunitet och privilegier för Europols anställda. 1996/97:Ju39 av Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående immunitet och privilegier för Europoltjänstemännen. 1996/97:Ju40 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar avslå förslaget att ratificera Europolkonventionen i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Ju41 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1996/97:164 Europol.
Utskottet
Konventionens huvudsakliga innehåll Europolkonventionen antogs av ministerrådet i juli 1995. Genom konventionen upprättas den europeiska polisbyrån, Europol. Europol är en organisation som har till främsta uppgift att vara ett kriminalunderrättelseorgan för medlemsstaterna i EU. Som sådant skall Europol vara en knutpunkt för utbyte av information och underrättelser mellan medlemsstaterna. Europol skall fungera så att medlemsstaterna tillhandahåller Europol uppgifter främst ur sina nationella polisregister. Dessa uppgifter sammanställs och bearbetas samt kompletteras, i en del fall, med uppgifter från annat håll och analyseras sedan hos Europol. Dessa underrättelser går tillbaka till medlemsstaternas polismyndigheter att användas i den operativa verksamheten där. Europol skall alltså verka inom ramen för det mellanstatliga polisiära samarbetet i EU. Europol skall därvid förbättra effektiviteten hos de behöriga nationella myndigheterna (dvs. i första hand polismyndigheterna, men även t.ex. tullen och andra myndigheter med polisiära befogenheter samt i vissa avseenden åklagarmyndigheterna) i medlemsstaterna och förbättra deras inbördes samarbete i den förebyggande och brottsbekämpande verksamhet som riktar sig mot den allvarliga internationella brottsligheten. Europol kan tas i anspråk när de faktiska omständigheterna visar att det förekommer en brottslig organisation eller struktur som påverkar två eller flera medlemsstater och som med hänsyn till brottslighetens omfattning, svårhetsgrad och konsekvenser gör det nödvändigt med ett gemensamt handlande från medlemsstaternas sida. Europol är under dessa förutsättningar behörigt att ägna sig åt informationsutbyte rörande vissa särskilt allvarliga brott. Dessa brott är narkotikahandel, människohandel, olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen, handel med stulna fordon och den brottslighet som är förknippad med illegala immigrationsnätverk samt, inom två år från konventionens ikraftträdande, terrorism. Brotten definieras i en bilaga till konventionen. Listan på brott för vilka Europol skall ha behörighet att verka kan dessutom utökas genom enhälligt beslut av rådet inom de ramar som framgår av ovan nämnda bilaga. Förutom mot de på detta sätt definierade brotten kan Europol alltid användas mot den penningtvätt som hänger ihop med dessa brott. Europol kan också användas mot viss annan brottslighet som hänger samman med de brott som ingår i Europols behörighet. Inom ramen för den målsättning och den behörighet som nyss har angivits skall Europol ha som förstahandsuppgift att underlätta informationsutbytet mellan medlemsstaterna, att inhämta, sammanställa och analysera information och underrättelser, att omedelbart till medlemsstaterna återföra information och underrättelser som berör dem och att genast underrätta dem om upptäckta samband mellan olika brottsliga gärningar samt att underlätta polisutredningar i medlemsstaterna genom att överlämna relevant information som finns hos Europol. Härutöver skall Europol för att förbättra samarbetet mellan och öka effektiviteten hos de nationella polismyndigheterna bistå med rådgivning och fördjupade specialkunskaper vid utredningar och tillhandahålla strategiska och övergripande underrättelser för att främja effektiva och rationella operationer i medlemsländerna samt utarbeta allmänna lägesrapporter. Slutligen kan Europol bistå medlemsstaterna med råd och forskning när det gäller utbildning, organisation, utrustning, brottsförebyggande arbete samt tekniska och vetenskapliga polis- och utredningsmetoder. Europol kan också under vissa noggrant reglerade former utbyta information och underrättelser med andra länder och organisationer samt med andra EU- organ, t.ex. EU:s drogobservatorium i Lissabon. Staternas samarbete inom Europol är uppbyggt kring både nationella och internationella beståndsdelar. Inom varje medlemsstat skall det finnas en nationell enhet som skall vara enda förbindelselänk mellan Europol och medlemsstaterna. Den nationella enheten har till huvudsaklig uppgift att förse Europol med de uppgifter som från de nationella polisregistren eller motsvarande skall överlämnas till Europols dataregister och ta emot uppgifter som kommer från Europol och vidarebefordra dessa till de nationella organisationer som har polisiära befogenheter eller eljest är behöriga myndigheter enligt konventionen. Varje medlemsland skall enligt konventionen sända minst en sambandsman till Europols huvudkontor som skall ligga i Haag i Nederländerna. Sambandsmännen är de nationella enheternas representanter i Europol. De har till uppgift att praktiskt genomföra informations- och underrättelseutbytet mellan Europol och de nationella enheterna samt att samverka med Europols tjänstemän i bl.a. analysarbetet. Såväl de nationella enheterna som sambandsmännen arbetar under respektive medlemslands nationella lagar och regler. Sambandsmännen är inte anställda av Europol utan av förvaltningarna i sina hemstater. Europol kommer dessutom att ha egna anställda underrättelsetjänstemän och analytiker för att utföra det kriminalunderrättelse- och analysarbete som skall vara tyngdpunkten i Europols verksamhet. Den centrala beståndsdelen i Europol kommer att vara dess databaserade informationssystem. Detta skall bestå av ett informationsregister med begränsat och ämnesmässigt avgränsat innehåll som skall tillåta snabb sökning av vissa personuppgifter. För den analysverksamhet som skall bedrivas av Europol skall det finnas ett antal arbetsregister av olika varaktighet för analysändamål, s.k. analysregister. Dessa kommer att innehålla mer detaljerade uppgifter. Slutligen skall det finnas ett indexregister över analysregistren för att möjliggöra för bl.a. sambandsmännen att få reda på om det i de pågående analysprojekten finns något av intresse för det nationella polisarbetet. Medlemsstaterna är skyldiga att förse Europols olika register, utom indexregistret, med uppgifter. Detta skall ske dels genom att vissa uppgifter överlämnas utan särskild begäran, vilket är huvudregeln för de flesta uppgifter som skall införas i informationsregistret, dels genom att uppgifter lämnas på begäran av Europol. På sistnämnda sätt skall analysregistren förses med huvuddelen av sina uppgifter. Vissa uppgifter är medlemsstaterna skyldiga att överföra till Europol. Det gäller bl.a. alla grundläggande uppgifter till informationsregistret. Ytterligare uppgifter till informationsregistret skall överlämnas på Europols begäran om den nationella lagstiftningen tillåter att överlämnande sker. I fråga om de uppgifter som skall införas i analysregistren gäller att sådana uppgifter på begäran skall överlämnas till Europol om nationell lagstiftning tillåter att uppgifterna används för att utföra analyser i kriminalunderrättelseverksamhet i hemlandet. Europolkonventionen innehåller vidare ett antal regler som tar sikte på enskildas integritetsskydd och skydd för känsliga personuppgifter. Likaså regleras bl.a. vem som har ansvaret för att en uppgift som förs in i något av registren är riktig, hur länge uppgifterna får bevaras i registren samt formerna för tillsynen över Europols verksamhet. Vidare innehåller konventionen bestämmelser bl.a. om privilegier och immunitet för Europolanställda och om hur konventionen kan ändras. Enligt konventionen skall tvister mellan medlemsstaterna i första hand behandlas av rådet enligt det förfarande som är föreskrivet i avdelning VI i EU-fördraget. Går det inte att lösa tvisten i rådet, får parterna i tvisten själva komma överens om hur denna skall biläggas. I samband med konventionens undertecknande deklarerade alla medlemsstater utom Storbritannien att de kommer att hänskjuta olösta tvister där de själva är parter till EG-domstolen. Genom ett särskilt tilläggsprotokoll till Europolkonventionen har medlemsstaternas domstolar getts möjlighet att begära förhandsavgörande från EG-domstolen om konventionens tolkning i de fall en nationell domstol anser att ett sådant avgörande är nödvändigt för att ett pågående mål eller ärende skall kunna avgöras. Om ett sådant förhandsavgörande lämnas av EG-domstolen är det bindande för den nationella domstolen. En medlemsstat får själv bestämma om den skall låta sina domstolar utnyttja denna möjlighet och om detta skall vara obligatoriskt eller frivilligt. Detta skall i så fall tillkännages genom en förklaring till protokollet. I förklaringen skall staten också ange om den önskar ge alla domstolar eller endast de domstolar vilkas domar eller beslut inte kan överklagas rätt att begära förhandsavgörande.
Ärendets beredning Europolkonventionen undertecknades i juli 1995. Konventionen skall antas av medlemsländerna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser, och konventionen träder i kraft tre månader efter det att det sista ratificeringsinstrumentet deponerats. Tilläggsprotokollet om förhandsavgörande från EG-domstolen undertecknades i juli 1996. Regeringen har vidare i februari 1997 avgivit en sådan förklaring till protokollet som innebär att svenska domstolar kan ges möjlighet att inhämta förhandsavgöranden från EG-domstolen om konventionens tolkning. Enligt förklaringen får varje svensk domstol begära ett sådant förhandsavgörande när den bedömer att ett sådant är nödvändigt för att kunna avgöra ett pågående mål eller ärende. Förklaringen skall betraktas som preliminär, dvs. den måste precis som själva konventionen och tilläggsprotokollet godkännas av riksdagen för att slutligen kunna tillträdas. Justitiedepartementet har i promemorian Europol (Ds 1997:20) behandlat frågan om Sveriges tillträde till Europolkonventionen och den lagstiftning som aktualiseras härav. Vidare behandlas i promemorian tilläggsprotokollet och förklaringen samt den lagstiftning som följer av dessa. Promemorian har remissbehandlats. Regeringen tar i propositionen upp de frågor som behandlats i promemorian. Lagförslagen har granskats av Lagrådet som lämnat förslagen utan erinran. Justitieutskottet har i ärendet inhämtat yttrande från konstitutionsutskottet, se bilaga 6. Sammanfattningsvis tillstyrker konstitutionsutskottet regeringens förslag att godkänna Europolkonventionen, tilläggsprotokollet och förklaringen till tilläggsprotokollet. Konstitutionsutskottet förordar också att lagen om rätt för svensk domstol att begära förhandsavgörande från EG-domstolen i vissa fall antas av riksdagen. Yttrandet behandlas närmare under relevanta avsnitt i detta betänkande.
Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna dels Europolkonventionen, dels tilläggsprotokollet till konventionen om behörighet för Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen) att lämna förhandsavgöranden till nationella domstolar om konventionens tolkning och dels regeringens förklaring i anslutning till tilläggsprotokollet. Vidare föreslås att en ny lag införs om rätt för svenska domstolar att begära förhandsavgörande från EG-domstolen i vissa fall. Härutöver föreslås ändringar i lagen (1965:94) om polisregister m.m. och lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet i syfte att uppfylla Europolkonventionens krav på överförande av personuppgifter till Europol och begränsning i vissa fall av möjligheten att utnyttja visst material.
Överväganden
Konventionen
Avslag på propositionen I motionerna Ju37 (mp), Ju40 (c) och Ju41 (v) yrkas avslag på propositionen. Som skäl för att avslå propositionen anges i motion Ju37 dels att konventionen vid ikraftträdandet redan kommer att vara överspelad i och med regeringskonferensens fördragsändringar rörande polis- och straffrättssamarbetet, dels att regeringen ännu inte lagt fram samtliga de lagförslag som har anknytning till Europolkonventionen. Enligt motion Ju40 bör riksdagen avvakta med ett tillträde till Europolkonventionen till dess riksdagen beslutat om lagregleringen av den svenska polisens motsvarande register. Slutligen anförs i motion Ju41 som skäl för ett avslag på propositionen att konventionen inte uppfyller grundläggande krav på garantier för medborgarnas integritet och rättssäkerhet. En annan avgörande invändning är den enligt motionärerna nästan totala frånvaron av parlamentarisk insyn och kontroll beträffande konventionens tillämpning. Som utskottet framhållit i tidigare sammanhang är utvecklandet av kriminalunderrättelseverksamheten ett av de viktigaste inslagen i effektiviseringen av det internationella samarbetet för att bekämpa gränsöverskridande kriminalitet. Denna verksamhet anses nämligen i många sammanhang som en av de effektivare metoderna för att bekämpa internationell brottslighet (se 1995/96:JuU3y s. 15). Genom Europol ges den svenska polisen möjlighet att fullt ut kunna delta i EU:s polissamarbete och därigenom få tillgång till information, underrättelser och kompetens som den annars knappast kan få tillgång till. Som regeringen konstaterar i propositionen bör Europols organisationsstruktur, med bl.a. sambandsmän från varje medlemsland stationerade på Europols huvudkontor, också kunna förenkla och effektivisera bilateralt och multilateralt operativt polissamarbete. Vidare kommer Europol att vara en betydelsefull samarbetspartner för länder och organisationer utanför EU. Utskottets uppfattning är att Europol kommer att få en viktig roll vid bekämpandet av grov organiserad brottslighet, inte minst på narkotikaområdet. Det bör i sammanhanget nämnas att Sverige har mycket goda erfarenheter av systemet med nordiska sambandsmän när det gäller bekämpningen av narkotikabrott. Enligt utskottets mening framstår det som angeläget att Sverige deltar i polissamarbetet inom unionen. Som skäl för att avslå propositionen - eller i vart fall avvakta med ett beslut om tillträde till konventionen - har bl.a. anförts att andra frågor först bör få sin lösning. Detta gäller främst de förestående ändringarna i EU- fördraget samt den svenska polisregisterlagstiftningens utformning. I båda fallen kommer regeringen att överlämna proposition till riksdagen, som då även kommer att kunna ta ställning till hur de förslagen påverkar ett åtagande enligt Europolkonventionen. Utskottet vill här också anmärka att den nya polisregisterlagstiftning som riksdagen väntas behandla under våren inte är en förutsättning för tillträde till konventionen. Sverige kan alltså uppfylla sina åtaganden också med gällande reglering av registerfrågorna. Däremot påverkas effektiviteten i polissamarbetet av registerlagstiftningens utformning. Enligt utskottets mening bör man varken föregripa beredningen av här aktuell lagstiftning eller uppskjuta tillträdet till Europolkonventionen på grund av att det i dag inte föreligger några förslag i dessa frågor. Ett annat skäl för att avslå propositionen har angivits vara att konventionen inte uppfyller bl.a. grundläggande krav på garantier för medborgarnas integritet och rättssäkerhet. Utskottet delar inte denna uppfattning. Konventionen innehåller en rad regler som tar sikte på enskildas integritetsskydd, skydd för känsliga personuppgifter, ansvar för registrering, kontroll samt regler om användning av data och om sekretess. När det gäller skyddsnivån för datalagrade uppgifter, och även sådana icke ADB-baserade uppgifter som finns i registren, gäller vidare att principerna i Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter, den s.k. dataskyddskonventionen från år 1981 och 1987 års Europarådsrekommendation om användningen av personuppgifter inom polissektorn, skall iakttas också för Europols dataregister. Innan något utbyte av personuppgifter mellan Europol och medlemsländerna kan ske måste enligt konventionen även medlemsländerna ha en nivå på sitt integritetsskydd som minst motsvarar de nyss nämnda Europarådsdokumenten. Vad som nu har anförts innebär att utskottet inte kan tillstyrka yrkandena i motionerna Ju37, Ju40 och Ju41 om att propositionen skall avslås. Motionerna i dessa delar avstyrks således. Till enskildheter i regeringsförslaget återkommer utskottet nedan.
Utlämnande av uppgifter till Europol Utskottet går nu över till att behandla frågan om utlämnande av svenska uppgifter till Europol. Regeringen föreslår i propositionen ett tillägg till 4 § polisregisterlagen som medför att uppgifter ur polisregister skall kunna lämnas ut till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation om detta följer av en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt. Förslaget innebär att uppgifter från såväl datoriserade som manuella polisregister omfattas av bestämmelsen. Detta gäller även om det inte finns någon konkret brottsmisstanke. Någon direkt begäran behövs inte heller. Genom den föreslagna lagändringen kommer svensk polis att till Europol kunna lämna uppgifter även om sådana särskilt känsliga personuppgifter som avses i motion Ju37. Det handlar här om uppgifter om t.ex. etniskt ursprung, religion eller politisk åskådning. Motionärerna motsätter sig att sådana uppgifter lämnas ut. Uppgifter av här aktuellt slag får enligt artikel 10.1 andra stycket i konventionen förekomma i Europols analysregister endast under förutsättning att de är strikt nödvändiga för en pågående analys och att de kompletterar andra uppgifter i registret. Vidare är det inte tillåtet att söka efter en personkategori endast med hjälp av särskilt känsliga uppgifter. Regleringen av användandet av de aktuella uppgifterna överensstämmer med 1987 års Europarådsrekommendation om skydd för enskildas personuppgifter i polisregister. Enligt utskottets mening finns det i vissa fall ett behov av att registrera och bearbeta även särskilt integritetskänsliga personuppgifter. Förutsättningarna för att få registrera sådana uppgifter är, som regeringen konstaterar i propositionen, mycket restriktiva. Utskottet delar regeringens bedömning att det inte finns anledning att befara att sådan registrering kommer att ske i en omfattning som inte är önskvärd. Utskottet anser att någon begränsning i uppgiftsskyldigheten motsvarande den som föreslås i motion Ju37 inte bör införas. Bifall till motionen i denna del avstyrks. Enligt utskottets mening bör den av regeringen föreslagna bestämmelsen i 4 § polisregisterlagen tas in som ett nytt andra stycke i paragrafen. Därigenom tydliggörs att de begränsningar som uppställs i första stycket om att uppgifter endast lämnas ut på begäran och om konkret brottsmisstanke föreligger inte gäller i de nu aktuella fallen. Utskottets förslag till ändring i regeringens lagförslag återfinns i bilaga 2.
Ändring i konventionen Vad slutligen gäller frågan om ändring av konventionen kan en sådan enligt artikel 43 punkt 1 göras med iakttagande av de regler som gäller för upprättande av konventionen. När det gäller definitioner av de olika brottstyperna som faller inom Europols behörighet och som upptas i bilagan har det dock i samma artikel punkt 3 öppnats en möjlighet till ett förenklat förfarande med enhälligt beslut i rådet, dvs. utan att konventionen som sådan ändras. På samma sätt kan rådet, enligt artikel 2, efter hand utöka Europols behörighet med andra allvarliga internationella brott. De ytterligare brott som kan komma i fråga anges i bilagan till konventionen. När behörigheten utökas till att avse en ny typ av brott är Europol också behörigt att behandla penningtvätt som hänför sig till denna typ av brottslighet liksom andra brott som hör samman med sådan brottslighet. Enligt utskottets mening är det värdefullt att Europols behörighetsområde efter behov kan utvidgas för att möta nya problem inom unionen. Detta bör också kunna ske på ett snabbare sätt än genom konventionsändring. Genom att bilagan till konventionen antas i samband med tillträdet ges ramarna för vilka frågor som Europol skall kunna få arbeta med. Utskottet anser att detta tillsammans med kravet på enhällighet i rådet garanterar att Europol inte kommer att få sig tilldelat uppgifter som är mer omfattande än vad som är befogat. I sammanhanget bör också nämnas att konventionen enligt artikel 44 inte kan göras till föremål för någon reservation. Utskottet avstyrker motion Ju37 såvitt angår frågan om ändring av konventionen.
Sammanfattning Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet således regeringens förslag att godkänna Europolkonventionen. Vidare tillstyrker utskottet att riksdagen antar regeringens förslag till ändringar i lagen (1965:94) om polisregister m.m. och lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet, vad gäller polisregisterlagen med den justering som framgår av bilaga 2.
Tilläggsprotokollet och förklaringen I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna det tilläggsprotokoll genom vilket medlemsstaternas domstolar har getts möjlighet att begära förhandsavgörande från EG-domstolen om tolkningen av konventionen samt Sveriges förklaring till protokollet enligt vilken Sverige godkänner EG- domstolens behörighet att meddela sådana förhandsavgöranden. I förklaringen uttalas också att varje svensk domstol får begära ett sådant förhandsavgörande när den bedömer det nödvändigt för att avgöra ett pågående mål eller ärende. Ett förhandsavgörande av EG-domstolen blir bindande för den domstol som begärt det. Detta följer av att tilläggsprotokollet antagits i enlighet med den beslutsprocedur som gäller för den tredje pelaren, dvs. att alla stater tillträder protokollet. I EU-fördraget (artikel L.b) föreskrivs att gemenskapsrätten skall få visst genomslag i de fall en tredjepelarkonvention anförtror åt EG-domstolen att meddela förhandsavgörande. I motiveringen framhåller regeringen att svensk rätt i de delar som kan beröras av Europolkonventionen i och för sig är utformad på ett sätt som gör att behovet av förhandsavgöranden i dag inte är särskilt påtagligt. Men ny lagstiftning och rättspraxis kan medföra att frågor som för närvarande inte kommer under en domstols prövning i framtiden kan komma att göra det. Också hänsynen till andra länders rättssystem där behovet av förhandsavgöranden kan vara mycket större talar för att svenska domstolar skall få möjlighet att inhämta förhandsavgöranden. Vidare berör regeringen den principiella frågan om bindande förhandsavgöranden i tolkningsfrågor kan ha sin plats i ett i grunden mellanstatligt samarbete. Regeringen påminner om att de regler som föreskrivs i konventionen måste genomföras av varje medlemsstat i enlighet med dess interna lagstiftningsprocedur. I varje mellanstatlig konvention måste särskilt bestämmas om medlemsstaterna är villiga att underkasta sig rättsliga kontrollmekanismer och i så fall i vilken form. Dessa förhållanden utgör de viktigaste skillnaderna mellan gemenskapsrätten enligt EG-fördragen och de mellanstatliga delarna av EU-fördraget och utgör därigenom den verkliga skiljelinjen mellan överstatlighet och mellanstatlighet. I propositionen föreslås vidare att riksdagen skall anta regeringens förslag till lag om rätt för svenska domstolar att begära förhandsavgörande från EG- domstolen i vissa fall. Härigenom införlivas rätten att begära förhandsavgörande i enlighet med tilläggsprotokollet och förklaringen i svensk rätt. Lagen tar sikte inte bara på Europolkonventionen utan också på andra EU- konventioner inom och utom tredje pelaren som innehåller liknande bestämmelser om förhandsavgörande. När det gäller tredjepelarkonventioner har sådana bestämmelser en direkt förankring i EU-fördraget. Någon fördragsmässig koppling finns däremot inte i frågan om förhandsavgörande av EG-domstolen när det gäller de konventioner som sluts mellan medlemsstaterna utanför tredje pelaren. Om en bestämmelse om förhandsavgörande finns i en sådan konvention är det, som konstitutionsutskottet framhåller, en följd av att medlemsstaterna just i detta fall överenskommit om en regel av detta slag. Den utformning av lagen som regeringen valt medför att ett tillkännagivande måste göras i Svensk författningssamling varje gång riksdagen godkänt en konvention som lagen omfattar. Detta tillkännagivande sker sedan den aktuella konventionen trätt i kraft genom att samtliga medlemsstater ratificerat den. Konstitutionsutskottet tillstyrker i sitt yttrande ett godkännande av tilläggsprotokollet och förklaringen till detta. Då förklaringen innehåller ett överlämnande av beslutanderätt till en EG-institution skall enligt konstitutionsutskottet, vilket också framhålls i propositionen, riksdagens godkännande ske med tillämpning av reglerna i 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen. Vidare tillstyrker konstitutionsutskottet att riksdagen skall anta den av regeringen föreslagna lagen. Konstitutionsutskottet understryker här att den föreslagna ordningen givetvis inte får innebära att inte regering och riksdag noga prövar behovet för svenskt vidkommande av förhandsavgörande av EG-domstolen i varje konventionsfall där frågan aktualiseras samt att riksdagens beslut om att tillträda konventioner som innehåller regler om förhandsavgörande av EG-domstolen skall fattas med tillämpning av 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen. Justitieutskottet delar konstitutionsutskottets uppfattning och tillstyrker regeringens förslag om godkännande av tilläggsprotokollet jämte förklaringen samt förslaget till lag om rätt för svenska domstolar att begära förhandsavgörande från EG-domstolen i vissa fall.
Övriga frågor
Europols framtida arbetsuppgifter I motion Ju37 (mp) yrkas att riksdagen skall uttala att Europol inte bör ges operativa befogenheter att aktivt agera i medlemsländerna. Europol ges enligt konventionen inte någon rätt att utöva operativ verksamhet i medlemsländerna. Frågan har inte heller behandlats i propositionen. I yttrande 1995/96:JuU3y till utrikesutskottet i anledning av EU:s regeringskonferens 1996 tog justitieutskottet ställning till motionsyrkanden av rakt motsatt innebörd än det nu aktuella, alltså yrkanden med begäran om att Europol skall erhålla operativa befogenheter. Utskottet ansåg då steget vara långt från ett polissamarbete i fråga om kriminalunderrättelsetjänst till ett Europol med operativa inslag i verksamheten. Utskottet konstaterade att tanken dock inte var ny; Tyskland lade fram ett förslag vid Europeiska rådets möte i Luxemburg i juni 1991 om att upprätta en central europeisk kriminal- enhet med operativa befogenheter. Förslaget väckte inte någon större entusiasm i övriga medlemsländer. I sammanhanget pekade utskottet också på att polissamarbetet inom Schengen innehåller moment av gränsöverskridande operativ polisverksamhet. Justitieutskottet föreslog att motionerna skulle avstyrkas. Utrikesutskottet noterade justitieutskottets bedömning och betraktade därmed de aktuella motionerna som besvarade. Frågan om Europols mandat har senast diskuterats under regeringskonferensen. I det s.k. Amsterdamfördraget, med förslag till ändringar i EU-fördraget, har bestämmelser om Europol tagits in. Förslaget till ändringar i EU-fördraget kommer att behandlas i en proposition till riksdagen. Utskottet vill i sammanhanget anmärka att en utvidgning utöver vad som framgår av Europolkonventionen förutsätter beslut av riksdagen. De farhågor som får antas ligga till grund för yrkandet i motion Ju37 framstår alltså som obefogade. Utskottet avstyrker bifall till motionen i denna del.
Diskretion och tystnadsplikt Europols organ, dess medlemmar, de biträdande direktörerna, Europols tjänstemän, sambandsmännen och varje person som uttryckligen har ålagts diskretions- och tystnadsplikt är förbjudna att sprida de uppgifter som kommer till deras kännedom under tjänsteutövning eller inom ramen för deras verksamhet till någon obehörig person eller till allmänheten. Diskretions- och tystnadsplikten kvarstår även efter det att de avslutat sin tjänst, sitt anställningsavtal eller sin verksamhet. Varje medlemsstat skall behandla alla överträdelser av diskretions- eller tystnadsplikten som överträdelser av den egna lagstiftningen om respekten för tystnadsplikten eller regler om sekre- tesskydd. Att en uppgift är sekretessbelagd innebär enligt svensk rätt att tystnadsplikt råder om densamma. Tystnadsplikten gäller enligt 1 kap. 6 § sekretesslagen för den myndighet där uppgiften är sekretessbelagd och för den som genom anställning eller uppdrag hos myndigheten eller genom tjänsteplikt eller på annan liknande grund för det allmännas räkning deltar eller har deltagit i myndighetens verksamhet och då fått del av uppgiften. Brott mot tystnadsplikten medför i princip straffansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Den som omfattas av tystnadsplikt får dock utan att riskera straff, andra sanktioner eller repressalier lämna normalt sekretessbelagda uppgifter för publicering i tryckt skrift eller i radio eller TV om inte särskilda undantag har meddelats i lag med stöd av tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. Detta är den principiella innebörden av den s.k. meddelarfriheten som är en av offentlighetsprincipens hörnstenar. De regler i sekretesslagen som utgör grunden för den tystnadsplikt som i Sverige gäller för uppgifter som härrör från Europol, nämligen huvudsakligen 5 kap. 1 § om förundersökningssekretess och de korresponderande reglerna i 9 kap. 17 § till skydd för enskilds intresse, 7 kap. 17 § om polisregistersekretess och i viss utsträckning utrikessekretessen i 2 kap. 1 §, omfattas alla helt eller delvis av meddelarfriheten. Som regel kommer alltså meddelarfriheten att gälla före tystnadsplikten i fråga om Europolinformation. Med beaktande av meddelarfriheten, som ju är inskränkt till att gälla uppgifter som lämnats för publicering, reglerar sekretesslagen och 20 kap. 3 § brottsbalken tystnadsplikten rörande sekretessbelagda uppgifter från Europol liksom de svenska Europolsambandsmännens befattning med sådana uppgifter. Däremot gäller inte några svenska regler för Europolanställdas befattning med hemliga uppgifter från Europol. De sistnämnda är nämligen, till skillnad från de svenska Europolsambandsmännen, inte anställda av en svensk myndighet. Det finns alltså ett område inom vilket sekretess och tystnadsplikt råder enligt Europolkonventionen men där brott mot tystnadsplikten inte kan beivras i Sverige. Regler som i princip motsvarar de nu berörda i Europolkonventionen finns bl.a. i artikel 194 i Euratomfördraget. Regeringen har i propositionen föreslagit att denna fråga bör övervägas i annat lämpligt sammanhang. Skälen för detta är främst att frågan har vidare räckvidd än Europolkonventionen och att den rymmer komplicerade rättsfrågor. I motion Ju37 (mp) ställs frågan om hur den svenska meddelarfriheten förhåller sig till Europolkonventionen; det finns inte några bestämmelser som i detta avseende täcker Europolanställdas befattning med hemliga uppgifter, och regeringen tar inte ställning till dessa mycket komplicerade rättsfrågor. I motionen hemställs att riksdagen skall ta ställning för den svenska offentlighetsprincipen och då framför allt meddelarfriheten, dvs. att denna princip inte skall ändras till följd av Sveriges tillträde till konventionen. Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande erinrat om att offentlighetsprincipens tillämpning inte var något ämne i förhandlingarna om medlemskap i EU. Efter genomförda förhandlingar fogade Sverige en förklaring till slutakten. I denna framhölls bl.a. att offentlighetsprincipen, särskilt rätten att ta del av allmänna handlingar, och grundlagsskyddet för meddelarfriheten är och förblir grundläggande bestämmelser som utgör en del av Sveriges konstitutionella, politiska och kulturella arv. Denna förklaring gäller alltjämt och innebär enligt konstitutionsutskottet att svensk offentlighetslagstiftning inte skall ändras i inskränkande riktning som en följd av åtaganden inom EU:s ram med mindre än att behovet av en inskränkning vid en sedvanlig intresseavvägning väger över. Detta är enligt konstitutionsutskottets uppfattning inte fallet i fråga om behovet av meddelarskydd för uppgifter från Europol. Konstitutionsutskottet har nyligen i samband med behandlingen av två motioner som gällde meddelarskyddets utformning redovisat de intresseavvägningar som ligger bakom den nuvarande regleringen av meddelarskyddet och inte förordat någon ändring (se 1996/97:KU23 s. 13 f). När det gäller det svenska åtagandet att lagföra Europolanställda för brott mot Europolkonventionens regler om sekretess och tystnadsplikt anser regeringen som nyss framgått att denna fråga bör övervägas i lämpligt sammanhang. Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande förklarat att det inte har någon annan mening än regeringen och anser att något initiativ från riksdagens sida inte är påkallat. Konstitutionsutskottet har avstyrkt bifall till motionen i denna del. Justitieutskottet delar konstitutionsutskottets uppfattning och avstyrker bifall till motion Ju37 i denna del.
Privilegier och immunitet Enligt artikel 41 skall Europol, dess organ och dess anställda åtnjuta den immunitet och de privilegier som är nödvändiga för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter. Sådana bestämmelser, som skall vara tillämpliga i alla medlemsstater, skall finnas i ett särskilt protokoll som skall antas av rådet och ratificeras av alla medlemsstater i enlighet med deras nationella regler. Vad gäller sambandsmännen och deras familjer skall Nederländerna och övriga medlemsländer komma överens om nödvändiga regler för immunitet och privilegier. I motion Ju37 (mp) yrkas att Sverige skall motsätta sig en ordning som innebär långt gående immunitet och privilegier för de anställda inom Europol. Enligt motion Ju38 (m) bör det av protokollet framgå att den immunitet och de privilegier som Europols anställda åtnjuter i sin nuvarande funktion skall upphöra den dag de tilldelas utökade befogenheter. Enligt motion Ju39 (s) bör regeringen snarast ta lämpliga initiativ i syfte att ersätta dagens ordning med privilegier och immunitet för Europoltjänstemän med nya och mera modernt anpassade former. Rådet har i juni månad antagit Protokoll om privilegier och immunitet för Europol, medlemmarna i organen, dess biträdande direktörer och dess tjänstemän. Detta protokoll kommer inom kort att behandlas i en särskild proposition till riksdagen. Frågor som närmare berör protokollets innehåll bör enligt utskottets mening behandlas i samband med den aviserade propositionen. Utskottet vill dock i detta sammanhang initiera en diskussion om den rådande ordningen med privilegier och immunitet som sådan är ändamålsenlig. Enligt utskottets mening har EU och dess institutioner i väsentliga avseenden en annan ställning än traditionella internationella organisationer i förhållande till vårt land. Vad gäller EU bör ett mer inrikes perspektiv anläggas, vilket får systemet med privilegier och immunitet att i vissa delar framstå som otidsenligt. Detta kan, enligt utskottets mening, leda till att EU-tjänstemännens privilegier och immunitet tvärtemot sitt syfte riskerar att rubba förtroendet och den folkliga förankringen för EU och dess institutioner. När det gäller Europoltjänstemännen gäller detta särskilt om de i framtiden tilldelas utökade befogenheter. Enligt utskottets mening bör regeringen alltså snarast ta lämpliga initiativ i syfte att inom EU söka få till stånd en bred översyn av systemet med immunitet och privilegier inom unionen. Regeringen bör därvid särskilt arbeta för att den immunitet och de privilegier som Europols anställda åtnjuter i sin nuvarande funktion skall begränsas med hänsyn till deras arbetsuppgifter den dag de tilldelas utökade befogenheter. Vad utskottet med anledning av motionerna Ju37, Ju38 och Ju39 i nu berörda delar anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Den svenska registerlagstiftningens utformning Registerutredningen avlämnade i mars 1996 sitt delbetänkande Kriminalunderrättelseregister DNA-register (SOU 1996:35). I betänkandet föreslås bl.a. en lag om polisens underrättelseregister. Enligt förslaget skall Rikspolisstyrelsen och vissa polismyndigheter, i underrättelseverksamhet som avser allvarlig brottslighet, få föra underrättelseregister i form av analysregister och informationsregister. Ändamålet med ett analysregister skall vara att ge underlag för beslut om förundersökning eller om särskilda åtgärder för att förebygga eller förhindra brott. Ändamålet med ett informationsregister skall vara att ge underlag för beslut om särskilda undersökningar rörande allvarlig brottslighet. I ett analysregister får föras in uppgifter som kan hänföras till en enskild person även när en konkret brottsmisstanke inte föreligger. I ett informationsregister får föras in uppgifter som kan hänföras till en enskild person endast om den som avses med uppgifter på konkreta grunder kan antas ägna sig åt eller ha ägnat sig åt allvarlig brottslighet eller komma att begå allvarliga brott. Innehållet i registret skall begränsas till uppgifter som är nödvändiga för registrens ändamål. Registerutredningen avlämnade i april 1997 sitt slutbetänkande Polisens register (SOU 1997:65). Betänkandet som innehåller förslag bl.a. om en polisdatalag har nyligen remissbehandlats. I motion Ju38 (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av regeringens fortsatta lagstiftningsarbete rörande polisunderrättelseregister. Om regeringen följer det förslag registerutredningen lagt fram kommer, som nämnts ovan, polisen att i ett ADB-baserat analysregister lagra uppgifter om enskilda personer även om det inte föreligger någon brottsmisstanke mot dessa. Det kan t.ex. vara fråga om vittnen, brottsoffer, eventuella brottsoffer, kontakter eller medhjälpare till en brottsmisstänkt person och andra personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds. Motionärerna anser att riksdagen redan nu skall uttala att den motsätter sig en lagstiftning som innebär att uppgifter om nämnda personkategorier skall kunna lagras i polisens kriminalunderrättelseregister utan att någon som helst brottsmisstanke föreligger mot personen i fråga. Enligt vad utskottet inhämtat kommer registerutredningens båda betänkanden att behandlas i ett sammanhang och en proposition att lämnas till riksdagen våren 1998. I likhet med konstitutionsutskottet anser justitieutskottet att regeringens förslag inte bör föregripas. Utskottet avslår bifall till motion Ju38 i nu aktuell del.
Övrigt Som nämnts ovan skall beslut beträffande moment 6 i utskottets hemställan fattas i den ordning som föreskrivs i 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen. Utskottet har funnit att konventionstexten i bilaga 4 i regeringens proposition avviker från originaltexten på ett antal ställen. Vissa avvikelser förekommer också i tilläggsprotokollet i bilaga 5 i regeringens proposition. Rätt lydelse av konventionen och protokollet framgår av utskottets bilagor 3 och 4 till detta betänkande. Utskottet har där markerat de rättelser som gjorts. Därutöver har utskottet rättat vissa fall av felaktig interpunktion så att även denna skall överensstämma med originaltexten. I övrigt har utskottet ingenting att anföra med anledning av propositionen och motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju37 yrkande 1, 1996/97:Ju40 och 1996/97:Ju41, res. 1 (v, mp) 2. beträffande utlämning av uppgifter ur polisregister att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju37 yrkande 4, res. 2 (mp) 3. beträffande sättet för ändring av konventionen att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju37 yrkande 2, res. 3 (mp) 4. beträffande godkännande av Europolkonventionen att riksdagen dels godkänner konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen), dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m., dock med den ändringen att 4 § ges den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 2, samt regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet, 5. beträffande tilläggsprotokollet att riksdagen godkänner protokollet om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol angående tolkningen av konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (tilläggsprotokollet), 6. beträffande förklaringen att riksdagen godkänner förklaringen den 20 februari 1997 om tilläggsprotokollet, 7. beträffande lag om rätt för svensk domstol att begära förhandsavgörande att riksdagen antar regeringens förslag till lag om rätt för svensk domstol att begära förhandsavgörande från Europeiska gemenskapernas domstol i vissa fall, 8. beträffande Europols framtida arbetsuppgifter att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju37 yrkande 3, res. 4 (mp) 9. beträffande diskretion och tystnadsplikt att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju37 yrkande 5, res. 5 (mp) 10. beträffande privilegier och immunitet att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju37 yrkande 6, 1996/97:Ju38 yrkande 2 och 1996/97:Ju39 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 11. beträffande den svenska registerlagstiftningens utformning att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju38 yrkande 1. res. 6 (m)
Stockholm den 18 september och 7 oktober 1997
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén2 (s), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar2 (c), Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson2 (fp), Alice Åström1 (v), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson2 (kd), Helena Frisk (s), Jeppe Johnsson1 (m), Åke Sundqvist2 (m), Michael Stjernström1 (kd) och Cinnika Beiming (s).
1 Endast den 18 september 2 Endast den 7 oktober
Reservationer
1. Avslag på propositionen (mom. 1) Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anför: Riksdagen ställs inför regeringens proposition om Europol i ett läge där många oklarheter föreligger. Konventionen som ligger till grund för propositionen är redan överspelad i och med att Europeiska unionens råd i juni i år, sedan motionstiden för denna proposition gått ut, i förhandlingarna om ett nytt grundfördrag för EU bl.a. beslutade att ge Europol betydligt större befogenheter. Detta leder till att Europol kommer att bli något annat än vad som förespeglas i propositionen. Enligt vår mening bör riksdagen därför inte ta ställning till en proposition som utgår från nuvarande EU-fördrag. Härtill kommer att den nuvarande konventionen har allvarliga brister. Den uppfyller inte grundläggande krav på garantier för medborgarnas integritet och rättssäkerhet. Konventionens regler om datainsamling är utomordentligt lösliga. Enligt konventionen kan data insamlas och bearbetas inte bara beträffande personer som är dömda eller misstänkta för brott utan även beträffande personer där omständigheterna ger anledning anta att de kan tänkas begå brott inom Europols behörighet. I vissa fall kan även uppgifter registreras om vittnen, brottsoffer, kontakter eller medhjälpare och andra personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds. Konventionen ger alltså alltför stora möjligheter till registrering av enskilda. Vi anser därför att hela Europarådets dataskyddskonvention hade bort inarbetas i konventionen. Vidare anser vi att den enskildes rätt att ta del av uppgifter om sig själv är alltför begränsade. För närvarande pågår i Regeringskansliet en febril lagstiftningsaktivitet inom en mängd områden som på ett eller annat sätt har anknytning till Europolkonventionen. Bl.a. förbereds en polisregisterlagstiftning som skulle tillåta dataregistrering av personer som inte är misstänkta för brott. Detta skulle innebära att möjligheterna att lämna uppgifter till Europols register skulle utvidgas jämfört med vad som gäller i dag. Enligt vår mening bör riksdagen inte ta ställning till konventionen förrän registerlagstiftningen fått sin slutliga utformning. En annan avgörande invändning mot att tillträda konventionen är enligt vår mening den nästan totala frånvaron av parlamentarisk insyn och kontroll beträffande konventionens tillämpning, såväl för Sveriges riksdag som för Europaparlamentet. Slutligen vill vi understryka att det även enligt vår mening är nödvändigt att förstärka det europeiska samarbetet mot den gränsöverskridande kriminaliteten. Men det finns redan i dag ett tätt nät av bi- och multilaterala överenskommelser för samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter. Det finns goda möjligheter att utveckla samarbetet inom dessa ramar i stället för att bygga upp en ny byråkrati. På grund av vad vi anfört ovan anser vi att regeringens proposition bör avslås. Vi anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ju37 yrkande 1, 1996/97:Ju40 och 1996/97:Ju41 avslår propositionen,
2. Utlämning av uppgifter ur polisregister (mom. 2) Kia Andreasson (mp) anför: Genom regeringens förslag kommer svensk polis att till Europol överlämna uppgifter om svenska medborgares politiska åskådning, ras eller etniska ursprung. Enligt min mening bör vi inte frångå vår tidigare uppfattning om att utlämnande av uppgifter av särskilt integritetskänslig natur måste ske restriktivt och begränsas så mycket som möjligt. Dessa uppgifter bör därför inte omfattas av konventionen. Regeringen måste snarast ta erforderliga initiativ för en ändring på denna punkt. Vad jag nu anfört i anledning av motion Ju37 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande utlämning av uppgifter ur polisregister att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju37 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 2,
3. Sättet för ändring av konventionen (mom. 3) Kia Andreasson (mp) anför: Enligt Europolkonventionen skall Europols behörighetsområde kunna utökas genom ett förenklat förfarande, dvs. utan att den mer omständliga proceduren för konventionsändring behöver tillgripas. Enligt min mening finns det en risk att Europol härigenom kan få sig tilldelat uppgifter som är mer omfattande än vad som är befogat. Beslutet fattas av rådet utan parlamentarisk insyn i medlemsländerna. Därför bör riksdagen ta ställning för att ändringar endast skall kunna ske genom en konventionsändring. Regeringen bör få i uppdrag att ta upp frågan om en ändring av konventionen på denna punkt med övriga medlemsstater. Vad jag nu i anledning av motion Ju37 i berörd del anfört bör ges regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande sättet för ändring av konventionen att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju37 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 3.
4. Europols framtida arbetsuppgifter (mom. 8) Kia Andreasson (mp) anför: Vissa medlemsländer i EU, t.ex. Tyskland, vill ge Europol operativa befogenheter att aktivt kunna agera i medlemsländerna. Detta skulle innebära att det skapas en särskild europeisk polisenhet som fritt kan röra sig inom EU. Jag motsätter mig en sådan utveckling och anser att riksdagen skall ta avstånd från ett Europol som med egen polis kan agera i medlemsländerna. Det ankommer på regeringen att arbeta med denna inriktning. Vad jag nu anfört i anledning av motion Ju37 i nu berörd del bör ges regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande Europols framtida arbetsuppgifter att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju37 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 4,
5. Diskretion och tystnadsplikt (mom. 9) Kia Andreasson (mp) anför: Man måste ifrågasätta hur den svenska meddelarfriheten förhåller sig till Europolkonventionen. Helt klart är att det inte finns några bestämmelser som i detta avseende täcker Europolanställdas befattning med hemliga uppgifter. Regeringen tar inte ställning till dessa mycket komplicerade frågor utan anser att frågan om räckvidden av svenska bestämmelser om tystnadsplikt bör utredas i annat sammanhang. Det torde enligt min mening inte kunna uteslutas att Sverige kan tvingas ändra vissa bestämmelser i bl.a. tryckfrihetsförordningen. Riksdagen måste därför i nuvarande sammanhang ta ställning för den svenska offentlighetsprincipen och då framför allt meddelarfriheten, dvs. att denna princip inte skall ändras till följd av Sveriges tillträde till konventionen. Det ankommer på regeringen att se till att vad som nu anförts beaktas i relevanta sammanhang. Vad jag nu anfört i anledning av motion Ju37 i nu berörd del bör ges regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande diskretion och tystnadsplikt att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju37 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 5,
6. Den svenska registerlagstiftningens utformning (mom. 11) Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Jeppe Johnsson (m) och Åke Sundqvist (m) anför: Vi vill understryka att datalagring av personuppgifter i kriminalunderrättelseregister av integritetsskäl inte bör ske om inte åtminstone den lägsta graden av brottsmisstanke - anledning att anta - föreligger. Av detta följer att vi kommer att motsätta oss lagstiftning som innebär att uppgifter om kontakter, medhjälpare till misstänkta personer, brottsoffer, eventuella brottsoffer eller vittnen skall kunna lagras i polisens datoriserade kriminalunderrättelseregister utan att någon som helst brottsmisstanke föreligger mot personen i fråga. För tydlighetens skull bör här framhållas att Europolkonventionen inte uppställer några hinder för en nationell lagstiftning som kräver att registrering i kriminalunderrättelseregister skall baseras på en - om än låg - grad av brottsmisstanke. Denna omständighet bör, enligt vår mening, också vara styrande för regeringens pågående lagstiftningsarbete om polisunderrättelseregister. Vad vi nu uttalat i anledning av motion Ju38 i berörd del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande den svenska registerlagstiftningens utformning att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju38 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 6. Regeringens lagförslag Utskottets förslag till ändring i regeringens lagförslag
1. Lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.
------------------------------------------------------- |Regeringens förslag |Utskottets förslag | ------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------- | 4 § | ------------------------------------------------------- |På framställning av polis- | På framställning av| |eller åklagarmyndighet i |polis- eller| |Danmark, Finland, Island, |åklagarmyndighet i| |Norge eller stat ansluten |Danmark, Finland, Island,| |till internationella |Norge eller stat ansluten| |kriminalpolisorganisationen|till internationella| |eller av denna |kriminalpolisorganisationen| |organisation må |eller av denna| |rikspolisstyrelsen eller, |organisation må| |efter regeringens |rikspolisstyrelsen eller,| |bemyndigande, annan |efter regeringens| |polismyndighet förordna, |bemyndigande, annan| |att uppgift från |polismyndighet förordna,| |polisregister skall |att uppgift från| |meddelas när det fordras |polisregister skall| |för utredning i brottmål |meddelas när det fordras| |eller utlänningsärende. |för utredning i brottmål| |Efter regeringens |eller utlänningsärende.| |bemyndigande äger |Efter regeringens| |rikspolisstyrelsen för |bemyndigande äger| |sådant ändamål meddela |rikspolisstyrelsen för| |uppgift från polisregister |sådant ändamål meddela| |till polis- eller |uppgift från polisregister| |åklagarmyndighet i annan |till polis- eller| |stat. Uppgift från |åklagarmyndighet i annan| |polisregister får vidare |stat. | |meddelas till en utländsk | | |myndighet eller en | | |mellanfolklig organisation | | |om detta följer av en | | |internationell | | |överenskommelse som | | |Sverige efter riksdagens | | |godkännande har tillträtt. | | ------------------------------------------------------- | | Uppgift från| | |polisregister får vidare| | |meddelas till en utländsk| | |myndighet eller en| | |mellanfolklig organisation| | |om detta följer av en| | |internationell | | |överenskommelse som| | |Sverige efter riksdagens| | |godkännande har tillträtt.| -------------------------------------------------------- |I övrigt må, enligt föreskrifter som regeringen| |utfärdar, från polisregister meddelas uppgift till| |myndighet i främmande stat om medborgare i den staten| |eller den som har hemvist där eller den som| |uppenbarligen är att anse som internationell| |förbrytare. | | På framställning av utländsk myndighet må i annat| |fall än förut sagts meddelas uppgift från| |polisregister, om regeringen ger tillstånd därtill. | --------------------------------------------------------
Europolkonventionen
KONVENTION SOM UTARBETATS PÅ GRUNDVAL AV ARTIKEL K.3 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN OM UPPRÄTTANDET AV EN EUROPEISK POLISBYRÅ (EUROPOLKONVENTIONEN)
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA till denna konvention, medlemsstater i Europeiska unionen, SOM HÄNVISAR till rådets akt av den SOM ÄR MEDVETNA OM de överhängande problem som följer av terrorism, olaglig narkotikahandel och andra allvarliga former av internationell brottslighet, SOM BEAKTAR att framsteg måste göras för att stärka solidariteten och samarbetet mellan Europeiska unionens medlemsstater, särskilt genom att förbättra det polisiära samarbetet mellan medlemsstaterna, SOM BEAKTAR att dessa framsteg måste möjliggöra en ytterligare förbättring av skyddet av allmän säkerhet och allmän ordning, SOM BEAKTAR att upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europol) beslutades inom ramen för Fördraget om Europeiska unionen den 7 februari 1992, SOM BEAKTAR Europeiska rådets beslut av den 29 oktober 1993, vilket förlägger Europol i Nederländerna, med säte i Haag, SOM PÅMINNER OM den gemensamma målsättningen att förbättra polissamarbetet rörande terrorism, olaglig narkotikahandel och andra allvarliga former av internationell brottslighet genom ett permanent, säkert och intensivt informationsutbyte mellan Europol och de nationella enheterna i medlemsstaterna, SOM UNDERFÖRSTÅR att de samarbetsformer som föreskrivs i denna konvention inte får påverka andra bilaterala eller multilaterala samarbetsformer, SOM ÄR ÖVERTYGADE OM att skyddet av individens rättigheter, särskilt skyddet av personuppgifter, måste uppmärksammas speciellt, även inom polissamarbetet, SOM BEAKTAR att Europols aktiviteter såsom de beskrivs i denna konvention kan utövas utan att det påverkar Europeiska gemenskapernas behörighet och att Europol och Europeiska gemenskaperna, inom ramen för Europeiska unionen, har ett gemensamt intresse av att upprätta samarbetsformer som gör det möjligt för var och en av dem att utföra sina respektive uppgifter så effektivt som möjligt, HAR ENATS OM följande bestämmelser:
INNEHÅLL Avdelning I Upprättande och arbetsuppgifter Artikel 1 Upprättande Artikel 2 Målsättning Artikel 3 Arbetsuppgifter Artikel 4 Nationella enheter Artikel 5 Sambandsmän Artikel 6 Datoriserat informationssystem för insamlade uppgifter
Avdelning II Informationsregister Artikel 7 Upprättande av ett informationsregister Artikel 8 Informationsregistrets innehåll Artikel 9 Rätt till tillgång till informationsregistret
Avdelning IIIArbetsregister för analysändamål Artikel 10 Insamling, behandling och användning av personuppgifter Artikel 11 Indexregister Artikel 12 Instruktion för upprättandet av register
Avdelning IV Gemensamma bestämmelser om informationsbehandling Artikel 13 Skyldighet att lämna ut uppgifter Artikel 14 Skyddsnivå för uppgifter Artikel 15 Ansvar för skyddet av uppgifter Artikel 16 Bestämmelser om upprättande av rapporter Artikel 17 Regler om användning Artikel 18 Överföring av uppgifter till tredje land och utomstående instanser Artikel 19 Rätt till tillgång Artikel 20 Rättelse och utplåning av uppgifter Artikel 21 Tidsfrister för bevarande och utplåning av uppgifter i register Artikel 22 Bevarande och rättelse av uppgifter i akter Artikel 23 Nationell tillsynsmyndighet Artikel 24 Gemensam tillsynsmyndighet Artikel 25 Datasäkerhet
Avdelning V Rättslig ställning, organisation och finansiella bestämmelser Artikel 26 Rättskapacitet Artikel 27 Europols organ Artikel 28 Styrelse Artikel 29 Direktör Artikel 30 Personal Artikel 31 Sekretess Artikel 32 Diskretions- och tystnadsplikt Artikel 33 Språk Artikel 34 Information till Europaparlamentet Artikel 35 Budget Artikel 36 Revision av räkenskaper Artikel 37 Överenskommelse om säte
Avdelning VI Ansvar och rättsligt skydd Artikel 38 Ansvar för olaglig eller felaktig behandling av uppgifter Artikel 39 Annat ansvar Artikel 40 Tvistelösning Artikel 41 Privilegier och immunitet
Avdelning VIISlutbestämmelser Artikel 42 Förbindelser med tredje land och utomstående instanser Artikel 43 Ändring av konventionen Artikel 44 Reservationer Artikel 45 Konventionens ikraftträdande Artikel 46 Nya medlemsstaters anslutning till konventionen Artikel 47 Depositarie
Bilaga som avses i artikel 2 Förklaringar
AVDELNING I
UPPRÄTTANDE OCH ARBETSUPPGIFTER
ARTIKEL 1
UPPRÄTTANDE
1. Medlemsstaterna i Europeiska unionen, nedan kallade ?medlemsstaterna? upprättar genom denna konvention en europeisk polisbyrå, nedan kallad ?Europol?. 2. Europol är i varje medlemsstat knuten till en särskild nationell enhet som har upprättats eller utsetts i enlighet med artikel 4.
ARTIKEL 2 MÅLSÄTTNING
1. Europol har som målsättning att, inom ramen för samarbetet mellan medlemsstaterna och i enlighet med artikel K.1.9 i Fördraget om Europeiska unionen, förbättra effektiviteten hos behöriga myndigheter i medlemsstaterna och deras samarbete vad gäller förebyggandet av och kampen mot terrorism, den olagliga narkotikahandeln och andra allvarliga former av internationell brottslighet, i den mån de faktiska omständigheterna visar på förekomsten av en brottslig organisation eller struktur och när två eller flera medlemsstater påverkas av dessa former av brottslighet på ett sådant sätt att en gemensam åtgärd från medlemsstaterna är nödvändig, med hänsyn till brottens omfattning, svårighetsgrad[1] och konsekvenser. 2. För att gradvis kunna förverkliga den målsättning som anges i punkt 1, skall Europol inledningsvis förebygga och bekämpa den olagliga narkotikahandeln, samt den olagliga handeln med nukleära och radioaktiva ämnen, de illegala nätverken för invandring, människohandeln och handeln med stulna fordon. Europol skall även, senast två år efter denna konventions ikraftträdande, behandla brott som begåtts eller misstänks bli begångna i samband med terroristaktiviteter och som riktar sig mot liv, hälsa, personlig frihet och egendom. Rådet kan enhälligt, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen, besluta att ge Europol i uppgift att behandla dessa terroristaktiviteter innan tidsfristen har gått ut. Rådet kan enhälligt, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen, besluta att ge Europol i uppgift att arbeta med andra former av brottslighet bland dem som räknas upp i bilagan till denna konvention eller särskilda former av denna typ av brottslighet. Innan beslutet fattas skall rådet ge styrelsen i uppdrag att förbereda beslutet, och särskilt uppmärksamma hur det påverkar Europols budget och personal. 3. Europols behörighet när det gäller en viss typ av brottslighet eller särskilda former av en typ av brottslighet innefattar samtidigt: 1) Penningtvätt som har samband med dessa typer av brottslighet eller deras särskilda former, 2) Brott som hör samman med sådan brottslighet, Följande brott anses höra samman med sådan brottslighet och skall beaktas i enlighet med vad som föreskrivs i artiklarna 8 och 10: - brott som begås för att anskaffa medel till att begå sådana gärningar som omfattas av Europols behörighet, - brott som begås för att underlätta eller utföra sådana gärningar som omfattas av Europols behörighet, - brott som begås i syfte att undgå lagföring och straff för gärningar som omfattas av Europols behörighet. 4. I denna konvention avses med behöriga myndigheter alla offentliga organ i medlemsstaterna, i den utsträckning de enligt den nationella lagstiftningen är behöriga att förebygga och bekämpa brottslighet. 5. Den olagliga narkotikahandel som åsyftas i punkt 1 och 2 utgörs av de brott som är uppräknade i artikel 3.1 i Förenta nationernas konvention av den 20 december 1988 om den olagliga narkotikahandeln och psykotropa ämnen, samt i de bestämmelser som ändrar eller ersätter denna konvention.
ARTIKEL 3 ARBETSUPPGIFTER
1. Inom ramen för den målsättning som anges i artikel 2.1, skall Europol i första hand ha följande arbetsuppgifter: 1) underlätta informationsutbytet mellan medlemsstaterna, 2) inhämta, sammanställa och analysera information och underrättelser, 3) med hjälp av de nationella enheter som anges i artikel 4, utan dröjsmål till behöriga myndigheter i medlemsstaterna överlämna den information som berör dem och omedelbart underrätta dem om de samband som konstaterats mellan brottsliga gärningar, 4) underlätta utredningar i medlemsstaterna genom att till de nationella enheterna översända alla uppgifter som i det avseendet är relevanta, 5) ansvara för databaser som innehåller uppgifter i enlighet med artiklarna 8, 10, och 11. 2. I syfte att förbättra samarbetet mellan och effektiviteten hos behöriga myndigheter i medlemsstaterna med hjälp av de nationella enheterna för att kunna uppnå de mål som anges i artikel 2.1 skall Europol dessutom ha följande ytterligare arbetsuppgifter: 1) fördjupa de specialkunskaper som används vid de utredningar som utförs av behöriga myndigheter i medlemsstaterna och ge råd om utredningarna, 2) ge strategiska underrättelser för att underlätta och främja en effektiv och rationell användning av disponibla resurser på nationell nivå för operativa aktiviteter, 3) utarbeta allmänna lägesrapporter. 3. Inom ramen för den målsättning som anges i artikel 2.1, kan Europol dessutom, med hjälp av den personal och de budgetresurser som den har tillgång till och med de begränsningar som styrelsen fastställer, bistå medlemsstaterna med råd och forskning på följande områden: 1) utbildning av medarbetare hos behöriga myndigheter, 2) organisation och utrustning av dessa myndigheter, 3) brottsförebyggande metoder, 4) tekniska och vetenskapliga polismetoder och utredningsmetoder.
ARTIKEL 4 NATIONELLA ENHETER
1. Varje medlemsstat skall upprätta eller utse en nationell enhet med ansvar för att utföra de uppgifter som anges i denna artikel. 2. Den nationella enheten är det enda sambandsorganet mellan Europol och de nationella behöriga myndigheterna. Förhållandet mellan den nationella enheten och de behöriga myndigheterna styrs av den nationella rätten, särskilt av dess konstitutionella bestämmelser. 3. Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att den nationella enheten kan utföra sina uppgifter och särskilt att denna enhet har tillgång till lämplig nationell information. 4. De nationella enheternas uppdrag är att 1) på eget initiativ förse Europol med den information och de underrättelser som är nödvändiga för att Europol skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter, 2) tillgodose Europols önskemål om information, underrättelser och råd, 3) uppdatera information och underrättelser, 4) med iakttagande av nationell rätt utnyttja och lämna ut information och underrättelser till nytta för behöriga myndigheter, 5) tillställa Europol begäran om råd, information, underrättelser och analyser, 6) till Europol överföra uppgifter för lagring i databaserna, 7) övervaka att varje utbyte av uppgifter mellan Europol och dem själva sker enligt lag. 5. Utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter, såsom de framgår av artikel K.2.2 i Fördraget om Europeiska unionen, är en nationell enhet inte skyldig att i ett konkret fall överföra den information och de underrättelser som anges i punkt 4.1, 4.2 och 4.6 samt i artikel 8 och 10, om överföringen 1) skadar väsentliga nationella säkerhetsintressen, eller 2) äventyrar resultatet av en pågående utredning eller en persons säkerhet, eller 3) rör uppgifter från myndigheter eller upplysningar om särskilda underrättelseaktiviteter inom området för statens säkerhet. 6. De kostnader som de nationella enheterna har för sambandet med Europol skall bäras av medlemsstaterna och kan, med undantag för anslutningskostnader, inte debiteras Europol. 7. Cheferna för de nationella enheterna skall sammanträda för att bistå Europol med råd om så behövs.
ARTIKEL 5 SAMBANDSMÄN
1. Varje nationell enhet skall till Europol sända minst en sambandsman. Antalet sambandsmän som medlemsstaterna kan sända till Europol skall styrelsen avgöra genom enhälligt beslut. Detta beslut kan när som helst ändras genom ett enhälligt styrelsebeslut. Med reservation för de särskilda bestämmelserna i denna konvention, är dessa tjänstemän underkastade den nationella rätten i sitt hemland. 2. Sambandsmännen skall ha i uppdrag från sin nationella enhet att representera dess intressen inom Europol, i enlighet med hemlandets nationella rätt och med iakttagande av de tillämpliga verksamhetsreglerna för Europol. 3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.4 och 4.5 bidrar sam- bandsmännen, inom ramen för den målsättning som anges i artikel 2.1, till utbytet av information mellan sina respektive nationella enheter och Europol, särskilt genom att 1) överföra information som kommer från respektive nationell enhet till Europol, 2) översända upplysningar som kommer från Europol till respektive nationell enhet, och 3) samarbeta med Europols tjänstemän genom att överföra information till dem och ge dem råd om hur uppgifter om respektive medlemsstat skall analyseras. 4. Samtidigt skall sambandsmännen, i enlighet med nationell rätt och inom ramen för den målsättning som anges i artikel 2.1, bidra till utbytet av information som kommer från de nationella enheterna och samordning av åtgärder till följd av detta. 5. I den utsträckning det är nödvändigt för att fullgöra de uppgifter som avses i punkt 3, har sambandsmännen rätt att använda de olika registren enligt tillämpliga bestämmelser som preciserats i relevanta artiklar. 6. Artikel 25 gäller i tillämpliga delar även sambandsmännens verksamhet. 7. Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i denna konvention skall sambandsmännens rättigheter och skyldigheter gentemot Europol fastställas genom ett enhälligt styrelsebeslut. 8. Sambandsmännen skall åtnjuta de privilegier och den immunitet som är nödvändiga för att utföra sina uppgifter i enlighet med bestämmelserna i artikel 41.2. 9. De lokaler som är nödvändiga för sambandsmännens verksamhet skall kostnadsfritt ställas till medlemsstaternas förfogande av Europol i Europols byggnad. Alla andra kostnader för sambandsmännens utsändande och deras utrustning skall bäras av respektive medlemsstat, om inte styrelsen, i samband med fastställandet av Europols budget, enhälligt rekommenderar att undantag görs i ett särskilt fall.
ARTIKEL 6 DATORISERAT INFORMATIONSSYSTEM FÖR INSAMLADE UPPGIFTER
1. Europol skall handha ett informationssystem som består av följande delar: 1) det informationsregister som avses i artikel 7 med begränsat och tydligt angivet innehåll, som tillåter snabb sökning av de uppgifter som finns hos medlemsstaterna och hos Europol, 2) de arbetsregister av olika varaktighet som avses i artikel 10, inrättade för analysändamål, och som innehåller detaljerad information, och 3) det indexregister som innehåller delar som kommer från de analysregister vilka anges i punkt 2, enligt vad som föreskrivs i artikel 11. 2. Informationssystemet som upprättats av Europol får inte i något fall samköras med andra system för automatiserad databehandling, med undantag för de nationella enheternas system för automatiserad databehandling.
**FOOTNOTES**
[1]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164. AVDELNING II
INFORMATIONSREGISTER
ARTIKEL 7
UPPRÄTTANDE AV ETT INFORMATIONSREGISTER
1. För att utföra sina uppgifter skall Europol upprätta och handha ett datoriserat informationsregister. Informationsregistret, i vilket uppgifter registreras direkt av medlemsstaterna som företräds av de nationella enheterna och sambandsmännen, med iakttagande av nationella förfaranden samt av Europol vad gäller de uppgifter som tillhandahålls av tredje land och utomstående instanser och de uppgifter som följer av analyser, skall vara direkt åtkomligt för läsning, för de nationella enheterna, sambandsmännen, direktören, biträdande direktörerna och behöriga Europoltjänstemän. De nationella enheternas direkta tillgång till informationsregistret för de personer som avses i artikel 8.1.2 skall begränsas till att gälla endast de identifierande uppgifter som föreskrivs i artikel 8.2. På begäran och för en särskild undersökning skall samtliga uppgifter göras tillgängliga för dem genom sambandsmännen. 2. Europol skall 1) vara behörigt att säkerställa att bestämmelserna om samarbete och informationsregistrets handhavande följs, och 2) ansvara för att informationsregistret fungerar väl från teknisk och användarsynpunkt. Europol skall särskilt vidta alla nödvändiga arrangemang för att garantera att de åtgärder som föreskrivs i artiklarna 21 och 25 angående informationsregistret genomförs korrekt. 3) I medlemsstaterna är det den nationella enheten som ansvarar för förbindelserna med informationsregistret. Den är behörig särskilt vad gäller de säkerhetsåtgärder som avses i artikel 25 - vilka är tillämpliga på sådan dator-utrustning som används på den berörda medlemsstatens territorium -, vad gäller den kontroll som avses i artikel 21 samt, i den mån den berörda medlemsstatens lagar och andra författningar samt förfaranden så fordrar, vad gäller en riktig tillämpning av denna konvention på varje annat område.
ARTIKEL 8
INFORMATIONSREGISTRETS INNEHÅLL
1. Enbart de uppgifter som är nödvändiga för att Europol skall kunna utföra sina arbetsuppgifter, med undantag av de uppgifter som rör brott hör samman med sådan brottslighet enligt artikel 2.3.2, får lagras, ändras och användas i informationsregistret. De uppgifter som införs skall gälla 1) personer som, i förhållande till den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning, misstänks för att ha begått eller varit delaktiga i ett brott inom Europols behörighet i enlighet med artikel 2, eller som har dömts för ett sådant brott, eller 2) personer för vilka vissa graverande omständigheter i förhållande till nationell lagstiftning ger anledning anta att de kommer att begå brott inom Europols behörighet i enlighet med artikel 2. 2. De personuppgifter som avses i punkt 1 får enbart innehålla följande upplysningar: 1) efternamn, efternamnet vid födelsen, förnamn och i förekommande fall aliasnamn eller antagna namn, 2) födelsedatum och -ort, 3) medborgarskap, 4) kön, 5) vid behov, andra kännetecken som möjliggör identifiering, särskilt speciella objektiva och bestående fysiska kännetecken. 3. Förutom de uppgifter som avses i punkt 2 och omnämnandet av Europol eller den nationella enhet som registrerat uppgifterna, får nedanstående upplysningar om de personer som avses i punkt 1 lagras, ändras och användas i informationsregistret: 1) brott och gärningsbeskrivning, inbegripet tid och plats, 2) de medel som använts eller misstänks kunna användas, 3) de berörda enheterna och deras aktbeteckningar, 4) misstanke om tillhörighet till en kriminell organisation, 5) fällande domar, i den mån de rör brott inom Europols behörighet enligt artikel 2. Dessa uppgifter kan registreras även om de ännu inte hänvisar till personer. I den mån Europol själv registrerar sådana uppgifter, skall den förutom aktbeteckningen ange om uppgifterna överförts av tredje part eller härrör från egna analyser. 4. Den ytterligare information som rör de kategorier av personer som avses i punkt 1 och som finns hos Europol och hos de nationella enheterna, kan på begäran överlämnas till varje nationell enhet och till Europol. Vad gäller de nationella enheterna sker detta enligt deras nationella lagstiftning. I de fall där denna ytterligare information rör ett eller flera brott som hör samman med sådan brottslighet, enligt definitionen i artikel 2.3 andra stycket, skall den uppgift som lagrats i informationsregistret förses med en upplysning för att utvisa förekomsten av brott som hör samman, för att ge de nationella enheterna och Europol möjlighet att utbyta information om sådana brott. 5. Om det förfarande som inletts gentemot den som berörs läggs ned, eller om denne frikänns, skall uppgifterna som berörs av beslutet utplånas.
ARTIKEL 9
RÄTT TILL TILLGÅNG TILL INFORMATIONSREGISTRET
1. Rätten att direkt registrera eller söka efter uppgifter i infor- mationsregistret skall förbehållas de nationella enheterna, sambandsmännen och direktören, de biträdande direktörerna samt de av Europols tjänstemän som vederbörligen har fått befogenhet. Att söka uppgifter är tillåtet i den mån det är nödvändigt för att utföra en närmare angiven uppgift och skall genomföras med hänsyn tagen till lagar, och andra författningar samt till förfaranden hos den enhet som genomför den, om inte annat följer av kompletterande bestämmelser i denna konvention. 2. Endast den enhet som har registrerat uppgifter är berättigad att ändra, rätta eller utplåna dem. Om en enhet har anledning att tro att uppgifter som avses i artikel 8.2 är felaktiga, eller om den önskar komplettera dem, skall den omedelbart underrätta den enhet som har infört dem, vilken är skyldig att omedelbart undersöka detta meddelande och, om det är befogat, att omedelbart ändra, komplettera, rätta eller utplåna uppgifterna. Om systemet innehåller uppgifter som avses i artikel 8.3 rörande en person, kan varje enhet registrera andra uppgifter som avses i artikel 8.3 för att komplettera dem. Om uppgifterna står i uppenbar motsägelse till varandra, skall de berörda enheterna själva komma överens. Om en enhet har för avsikt att helt utplåna personuppgifter som avses i artikel 8.2 som den har registrerat och uppgifter som avses i artikel 8.3 rörande denna person har införts av andra enheter, överförs ansvaret för skyddet av uppgifterna som avses i artikel 15.1 och rätten att ändra, komplettera, rätta och utplåna uppgifter som avses i artikel 8.2 till den enhet som först registrerade uppgifter som avses i artikel 8.3 om denna person. Den enhet som föreslår att uppgifterna utplånas skall informera den enhet på vilken ansvaret för skyddet av uppgifterna överförs om detta. 3. Den enhet som söker efter, registrerar eller ändrar uppgifter i informationsregistret är ansvarig för att sökningen, registreringen eller ändringarna är lagliga och denna enhet måste kunna identifieras. Överföringen av information mellan de nationella enheterna och de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna regleras av nationell lagstiftning.
AVDELNING III
ARBETSREGISTER FÖR ANALYSÄNDAMÅL
ARTIKEL 10
INSAMLING, BEHANDLING OCH ANVÄNDNING AV PERSONUPPGIFTER
1. I den mån det är nödvändigt för att uppnå den målsättning som avses i artikel 2.1 kan Europol, förutom uppgifter som ej rör enskilda personer lagra, ändra och i andra register använda uppgifter om brott som omfattas av dess behörighet i enlighet med artikel 2.2, inbegripet uppgifter rörande brott som hör samman med sådan brottslighet enligt artikel 2.3.2 och som är avsedda för specifikt analysarbete, och som rör 1) de personer som avses i artikel 8.1, 2) personer som kan kallas att vittna vid förundersökningar rörande brott eller vid eventuella efterföljande straffrättsliga förfaranden, 3) personer som blivit offer för något av de brott som utreds eller för vilka det finns vissa fakta som ger anledning anta att de skulle kunna bli offer för ett sådant brott, 4) kontakter eller medhjälpare, samt 5) personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds. Insamlingen, lagringen och behandlingen av de uppgifter som uppräknas i artikel 6 första meningen i Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skyddet för personer vad gäller automatisk databehandling av per-sonuppgifter, tillåts endast om de är strikt nödvändiga med hänsyn till ändamålet med det berörda registret och om dessa uppgifter kompletterar andra personuppgifter som registrerats i samma register. Det är förbjudet att välja ut en särskild kategori av personer enbart från uppgifter i artikel 6 första meningen i Europarådets konvention av den 28 januari 1981 i strid med de ovan nämnda ändamålsreglerna. Rådet skall enhälligt, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen, anta tillämpningsföreskrifter för de register som utarbetats av styrelsen och som bl.a. innehåller ytterligare upplysningar rörande de kategorier av personuppgifter som föreskrivs i denna artikel och bestämmelser om dessa uppgifters datasäkerhet och om intern kontroll av användningen av uppgifterna. 2. Dessa register skapas för analysändamål, vilket definieras som hopsamlandet, behandlingen eller användandet av uppgifter för att underlätta förundersökningar. Varje förslag till analys skall innebära att en analysgrupp bildas som, i enlighet med de uppgifter och uppdrag som fastslås i artikel 3.1-3.2 och artikel 5.3, nära sammanför följande deltagare: 1) analytiker och andra tjänstemän från Europol som utsetts av Europols ledning. Endast analytikerna har rätt att registrera och använda uppgifter i det register som avses, 2) sambandsmän och/eller sakkunniga från de medlemsstater som uppgifterna kommer från eller som berörs av analysen på det sätt som avses i punkt 6. 3. Om inte annat följer av artikel 4.5, skall de nationella enheterna, på Europols begäran eller på eget initiativ, till Europol översända alla uppgifter som Europol behöver för att utföra de arbetsuppgifter som beskrivs i artikel 3.1.2. Medlemsstaterna skall endast översända uppgifterna om bearbetning av dessa för brottsförebyggande, analys och brottsbekämpning också är tillåten enligt deras nationella lagstiftning. Beroende på hur känsliga uppgifterna är, kan uppgifter som kommer från nationella enheter på alla lämpliga sätt sändas direkt till analysgrupperna, vare sig det sker genom de berörda sambandsmännen eller inte. 4. Om det kan antas att andra underrättelser än de som avses i punkt 3 är nödvändiga för att Europol skall kunna utföra sina arbetsuppgifter enligt artikel 3.1.2, kan Europol begära att följande instanser på lämpligt sätt översänder motsvarande uppgifter 1) Europeiska gemenskaperna och de offentligrättsliga organ som inrättats med stöd av fördragen om upprättandet av gemenskaperna, 2) andra offentligrättsliga organ som inrättats inom ramen för Europeiska unionen, 3) organ som inrättats med stöd av en överenskommelse mellan två eller flera medlemsstater i Europeiska unionen, 4) tredje land, 5) internationella organisationer och deras underställda offentligrättsliga organ, 6) andra offentligrättsliga organ som inrättats genom en överenskommelse mellan två eller flera stater, 7) internationella kriminalpolisorganisationen, (ICPO - Interpol).[2] Europol kan även på samma villkor och genom samma kanaler ta emot information som sänds från dessa olika instanser på deras eget initiativ. Rådet kan enhälligt, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen och efter att ha rådfrågat styrelsen, anta regler som Europol skall följa på området. 5. Om Europol inom ramen för andra konventioner har fått tillgång till data från andra informationssystem, kan den på detta sätt använda person-uppgifter om det är nödvändigt för att den skall utföra sina arbetsuppgifter enligt artikel 3.1.2. 6. Om analysen är av allmän karaktär och av strategiskt slag, skall alla medlemsstater, genom förmedling av sambandsmän och/eller experter delges arbetets resultat, särskilt genom att Europols rapporter översänds till dem. Om en analys rör särskilda fall som inte berör alla medlemsstater och som har ett direkt operativt syfte skall företrädarna för följande medlemsstater delta 1) de från vilka de uppgifter härstammar, som har lett till att ett beslut om analysregister fattades, eller som berörs omedelbart av dem, och de som analysgruppen senare inbjuder att ansluta sig eftersom de kommer att beröras i samma omfattning, 2) de som vid rådfrågningen av indexregistret visar sig ha behov av att ta del av uppgifter och som gör detta gällande under de villkor som anges i punkt 7. 7. Det är de bemyndigade sambandsmännen som skall göra gällande behovet av att ta del av uppgifter. Varje medlemsstat utser och bemyndigar för detta ändamål ett begränsat antal sådana sambandsmän. De översänder en förteckning över dessa till styrelsen. Behovet av att ta del av uppgifter enligt punkt 6 skall göras gällande av en sambandsman i en motiverad skrivelse som godkänts av dennes överordnade myndighet i dennes medlemsstat och som sänts till alla deltagare i analysen. Sambandsmannen blir därefter fullt ut delaktig i den pågående analysen. Om en invändning reses inom analysgruppen, skjuts sambandsmannens deltagande upp till dess att ett förlikningsförfarande avslutats och som kan bestå av tre på varandra följande faser, nämligen 1) analysdeltagarna skall bemöda sig om att komma överens med den sambandsman som har gjort gällande sitt behov av att ta del av uppgifter. Detta får ta högst åtta dagar i anspråk, 2) om oenigheten består, skall cheferna för de berörda nationella enheterna och ledningen för Europol sammanträda inom tre dagar, 3) om oenigheten fortfarande består, skall företrädarna för de berörda parterna i Europols styrelse sammanträda inom åtta dagar. Om den berörda medlemsstaten inte avstår från att göra gällande sitt behov att ta del av uppgifter, skall dess fulla deltagande genomföras genom ett beslut grundat på samförstånd. 8. Den medlemsstat som överför data till Europol skall själv bedöma dess känslighetsgrad och hur denna känslighet varierar. Varje spridning eller operativ användning av analysuppgifter skall beslutas i samråd med analysdeltagarna. En medlemsstat som ansluter sig till en pågående analys får särskilt inte sprida eller använda uppgifter utan att i förväg komma överens om detta med de medlemsstater som i första hand berörs.
ARTIKEL 11
INDEXREGISTER
1. Europol skall upprätta ett indexregister över de uppgifter som finns lagrade i de register som avses i artikel 10.1. 2.[3] Direktören, biträdande direktörerna, de Europoltjänstemän som vederbörligen befullmäktigats samt sambandsmännen har rätt att rådfråga indexregistret. Indexregistret skall vara sådant att det på grundval av de uppgifter som rådfrågas för den sambandsman som rådfrågar registret klart framgår att de register som avses i artiklarna 6.1.2 och 10.1 innehåller uppgifter som berör dennes hemstat. Sambandsmännens tillgång skall bestämmas på ett sådant sätt att det är möjligt att avgöra om en viss uppgift finns lagrad eller inte, men så att varje kontroll eller slutledning vad beträffar registrens innehåll förhindras. 3. Styrelsen skall enhälligt besluta om ytterligare villkor för upprättandet av indexregistret.
ARTIKEL 12
INSTRUKTION FÖR UPPRÄTTANDET AV REGISTER
1. För varje automatiserat dataregister med personuppgifter som Europol handhar enligt artikel 10 inom ramen för sina arbetsuppgifter skall Europol i instruktioner för upprättandet, som godkänts av styrelsen, ange följande 1) registrets benämning, 2) registrets ändamål, 3) de kategorier av personer om vilka uppgifter finns registrerade, 4) den typ av uppgifter som skall lagras och eventuellt de uppgifter som är strikt nödvändiga bland de som räknas upp i artikel 6 första meningen i Europarådets konvention av den 28 januari 1981, 5) de olika typer av personuppgifter som ger tillgång till hela registret, 6) överföringen eller registreringen av uppgifter som skall lagras, 7) de förutsättningar under vilka personuppgifter som lagrats i registret kan översändas, samt till vilka mottagare och enligt vilket förfarande, 8) tidsfristerna för kontroll av uppgifter och den tid under vilken de lagras, 9) hur rapporter skall upprättas. Den gemensamma tillsynsmyndighet som avses i artikel 24 skall omedelbart underrättas av Europols direktör om förslaget till instruktion för upprättandet av ett sådant register och skall tillställas akten för att kunna göra nödvändiga påpekanden för styrelsen.[4] 2. Om det vid fara i dröjsmål inte är möjligt att få styrelsens godkännande enligt punkt 1, kan direktören på eget initiativ eller på de berörda medlemsstaternas begäran genom ett motiverat beslut upprätta ett register. Denne skall samtidigt underrätta styrelsemedlemmarna om detta. Det förfarande som avses i punkt 1 skall då genast påbörjas och avslutas så snart som möjligt. AVDELNING IV
GEMENSAMMA BESTÄMMELSER OM INFORMATIONSBEHANDLING
ARTIKEL 13
SKYLDIGHET ATT LÄMNA UT UPPGIFTER
Europol skall utan dröjsmål till de nationella enheterna, och på deras begäran till deras sambandsmän, överlämna alla uppgifter som rör medlemsstaten i fråga och de samband som har kunnat konstateras mellan brott som omfattas av Europols behörighet enligt artikel 2. Även andra uppgifter och underrättelser om andra allvarliga brott som Europol får kunskap om när den utför sina uppgifter får överföras.
ARTIKEL 14
SKYDDSNIVÅ FÖR UPPGIFTER
1. Senast när denna konvention träder i kraft skall varje medlemsstat inom ramen för tillämpningen av denna konvention vidta de lagstiftningsåtgärder som, vad avser behandlingen av personuppgifter i register, behövs för att säkerställa en skyddsnivå som i varje fall motsvarar den som följer av tillämpningen av principerna i Europarådets konvention av den 28 januari 1981 och härvid skall den ta hänsyn till Europarådets ministerkommittés rekommendation R(87) 15 av den 17 september 1987 om polisens användning av personuppgifter. 2. Överföringen av personuppgifter som avses i denna konvention kan inte påbörjas förrän de dataskyddsregler som föreskrivs i punkt 1 har trätt i kraft på varje medlemsstats territorium som deltar i överföringen. 3. Europol skall när den samlar in, behandlar och använder personuppgifter iaktta principerna i Europarådets konvention av den 28 januari 1981 och i Europarådets ministerkommittés rekommendation R(87) 15 av den 17 september 1987. Europol skall iaktta dessa principer även för de icke databehandlade uppgifter som den har i register, det vill säga alla strukturerade samlingar av personuppgifter som är tillgängliga enligt bestämda kriterier.
ARTIKEL 15
ANSVAR FÖR SKYDDET AV UPPGIFTER
1.[5] Om inte annat följer av andra bestämmelser i denna konvention, skall ansvaret för de uppgifter som lagras hos Europol, i synnerhet huruvida insamlingen och överföringen till Europol samt registreringen, exaktheten, uppdateringen och kontrollen av lagringstidsfristerna skall enligt lag, ligga hos: 1) den medlemsstat som har registrerat eller överfört uppgifterna, 2) Europol, vad beträffar uppgifter som överförts till Europol av tredje man eller som är resultatet av Europols analysarbete. 2. Om inte annat följer av andra bestämmelser i denna konvention, skall Europol dessutom ansvara för alla de uppgifter som den tar emot och behandlar, vare sig de finns i det informationsregister som avses i artikel 8, i de register som upprättats för analysändamål enligt artikel 10, i indexregistret som avses i artikel 11 eller i de register som avses i artikel 14.3. 3. Europol skall lagra uppgifter på ett sådant sätt att det går att identifiera de medlemsstater eller den tredje man som har överfört dem, eller konstatera att de är resultat av Europols analysarbete.
ARTIKEL 16
BESTÄMMELSER OM UPPRÄTTANDE AV RAPPORTER
Europol skall i genomsnitt upprätta rapporter om minst var tionde åtkomst som rör personuppgifter - och för varje begäran som görs inom ramen för informationsregistret enligt artikel 7 - för att kontrollera att de är lagliga. Uppgifterna i dessa rapporter får användas endast för detta ändamål av Europol och av de tillsynsmyndigheter som avses i artiklarna 23 och 24 och skall utplånas efter sex månader, om de inte är nödvändiga för en pågående kontroll. Styrelsen skall anta detaljbestämmelser efter att ha hört den gemensamma tillsynsmyndigheten.
**FOOTNOTES**
[2]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164.
[3]: Avvikande styckeindelning i prop. 1996/97:164.
[4]: Avvikande styckeindelning i prop. 1996/97:164.
[5]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164. ARTIKEL 17
REGLER OM ANVÄNDNING
1. De personuppgifter som tas ur informationsregistret, indexregistret eller de register som skapats för analysändamål och de uppgifter som meddelats på annat lämpligt sätt får överföras eller användas av medlemsstaternas behöriga myndigheter endast för att förebygga och bekämpa brottslighet som omfattas av Europols behörighet och andra allvarliga former av brottslighet. De uppgifter som avses i första stycket skall användas enligt lagstiftningen i den medlemsstat som ansvarar för de myndigheter som använder uppgifterna. Europol får använda de uppgifter som avses i punkt 1 endast för att utföra de arbetsuppgifter som föreskrivs i artikel 3. 2. Om en medlemsstat, tredje land eller en sådan utomstående instans som avses i artikel 10.4 lämnar vissa uppgifter och påpekar att dessa är underkastade särskilda användningsrestriktioner i denna stat eller instans skall dessa restriktioner även respekteras av användaren förutom i de särskilda fall när den nationella rätten kräver att man gör avsteg från användningsrestriktionerna till förmån för rättsliga myndigheter, lagstiftande organ eller alla andra självständiga instanser som upprättats genom lag och som ansvarar för tillsynen av de behöriga myndigheter som avses i artikel 2.4. I sådana fall kan uppgifterna användas endast efter samråd med den stat som överfört uppgifterna, vars intressen och åsikter i möjligaste mån måste beaktas. 3. Användningen av uppgifter för andra ändamål eller av andra myndigheter än dem som avses i artikel 2 är endast möjlig efter tillstånd från den medlemsstat som överfört uppgifterna och i den mån denna medlemsstats nationella lagstiftning tillåter det.
ARTIKEL 18
ÖVERFÖRING AV UPPGIFTER TILL TREDJE LAND OCH UTOMSTÅENDE INSTANSER
1. Europol får på de villkor som fastställs i punkt 4 överföra person- uppgifter som den förfogar över till tredje land och utomstående instanser enligt artikel 10.4 när 1) denna åtgärd i det enskilda fallet är nödvändig för att förebygga och bekämpa brott som omfattas av Europols behörighet i enlighet med artikel 2, 2) en tillräcklig skyddsnivå för uppgifterna säkerställs i detta land eller hos denna instans, och 3) denna åtgärd är tillåten enligt de allmänna reglerna enligt punkt 2. 2. Enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen och med beaktande av de omständigheter som avses i punkt 3, skall rådet enhälligt anta allmänna regler för hur Europol skall överföra personuppgifter till tredje land och utomstående instanser enligt 10.4. Styrelsen skall förbereda rådets beslut och rådfråga den gemensamma tillsynsmyndighet som avses i artikel 24. 3. Tillräckligheten hos den dataskyddsnivå som erbjuds av tredje land och utomstående instanser enligt artikel 10.4 skall bedömas med beaktande av samtliga omständigheter i samband med överföringen av personuppgifter, särskilt 1) slag av uppgifter, 2) deras ändamål, 3) hur länge behandlingen beräknas pågå, och 4) de allmänna eller särskilda bestämmelser som är tillämpliga på tredje land eller utomstående instanser enligt artikel 10.4. 4. Om de åsyftade uppgifterna har överförts till Europol av en medlemsstat, får Europol överföra dem till tredje land och utomstående instanser endast med medlemsstatens samtycke. Medlemsstaten kan för detta ändamål ge ett preliminärt samtycke, generellt eller inte, vilket kan återkallas när som helst. Om uppgifterna inte överförts av en medlemsstat, skall Europol försäkra sig om att överföringen inte är av den karaktären att den 1) hindrar en medlemsstat från att vederbörligen utföra de arbetsuppgifter som hör till dess behörighet, eller 2) hotar den allmänna säkerheten och den allmänna ordningen i en medlemsstat eller riskerar att skada staten på något sätt. 5. Europol är ansvarig för att överföringen är laglig. Europol skall ta vederbörlig hänsyn till överföringen och dess motiv. Överföringen är tillåten endast om mottagaren förpliktar sig att utnyttja uppgifterna endast för de ändamål för vilka de överförs. Detta gäller inte sådan överföring av person- uppgifter som begärs av Europol. 6. Om en överföring enligt punkt 1 rör sekretessbelagda uppgifter är överföring tillåten endast om det finns en överenskommelse om sekretess mellan Europol och mottagaren.
ARTIKEL 19
RÄTT TILL TILLGÅNG
1. Envar som önskar utnyttja sin rätt att utan avgift få tillgång till eller kontrollera sådana uppgifter om honom eller henne själv som Europol lagrar, får i detta syfte begära detta i valfri medlemsstat hos behörig nationell myndighet, som därefter utan dröjsmål skall underrätta Europol om detta och meddela personen i fråga att Europol kommer att svara denne direkt. 2. Begäran skall behandlas i sin helhet av Europol inom tre månader efter det att den behöriga nationella myndigheten i medlemsstaten mottagit den. 3. Envars rätt att få tillgång till uppgifter om sig själv eller att låta kontrollera dem skall utövas med iakttagande av lagstiftningen i den medlemsstat där denna ansökan görs, med beaktande av följande bestämmelser: När lagen i den anmodade medlemsstaten föreskriver överföring av uppgifter, skall denna vägras i den mån det är nödvändigt för att 1) Europol vederbörligen skall kunna utföra sina arbetsuppgifter, 2) skydda medlemsstaternas säkerhet och allmän ordning eller för att bekämpa brott, 3) skydda utomståendes rättigheter och friheter, och följaktligen kan inte den berörda personens intresse av överföring av uppgifter ta överhanden. 4. Rätten att få tillgång till uppgifter skall utövas under iakttagande av punkt 3 enligt följande förfaranden: 1) Beslut om att lämna ut uppgifter som förts in i informationsregistret enligt artikel 8 får inte fattas utan att den medlemsstat som har fört in uppgifterna och de medlemsstater som direkt berörs av att uppgifterna lämnas ut får en möjlighet att i förväg yttra sig över detta och, i förekommande fall, förbjuda att uppgifterna lämnas ut. Vilka uppgifter som får lämnas ut och villkoren för detta skall anges av den medlemsstat som har fört in uppgifterna. 2) Uppgifter som förts in i informationsregistret av Europol får lämnas ut endast om de medlemsstater som direkt berörs av att de lämnas ut fått möjligheten att i förväg yttra sig över detta och, i förekommande fall, förbjuda att uppgifterna lämnas ut. 3) Uppgifter som förts in i arbetsregistret för analysändamål enligt artikel 10 får lämnas ut endast om enighet om detta råder mellan Europol och de medlemsstater som deltar i analysen enligt artikel 10.2 och den eller de medlemsstater som direkt berörs av att uppgifterna lämnas ut. Om en eller flera medlemsstater eller Europol motsatt sig att uppgifterna lämnas ut, skall Europol underrätta personen i fråga att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits, utan att för denne ange något som kan röja om han är känd eller inte. 5. Rätten att kontrollera uppgifter skall utövas enligt följande för- faranden: När tillämplig nationell rätt inte föreskriver överföring rörande uppgifter eller om det endast gäller en begäran om kontroll skall Europol i nära samarbete med de berörda nationella myndigheterna kontrollera och underrätta personen i fråga att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits, utan att för denne ange något som kan röja om han är känd eller inte. 6. Europol skall vid besvarandet av en begäran om kontroll av eller tillgång till uppgifter informera personen i fråga om rätten att överklaga hos den gemensamma tillsynsmyndigheten om denne inte är nöjd med beslutet. Personen i fråga kan också överklaga hos den gemensamma tillsynsmyndigheten om begäran inte besvarats inom den tidsfrist som anges i denna artikel. 7. Om den som inkommit med en begäran överklagar beslutet till den gemensamma tillsynsmyndigheten enligt artikel 24, skall denna myndighet handlägga ärendet. När överklagandet rör överföring av uppgifter som en medlemsstat fört in i informationsregistret skall den gemensamma tillsynsmyndigheten fatta sitt beslut i enlighet med den nationella rätten i den medlemsstat i vilken begäran framställdes. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall i förväg samråda med den nationella tillsynsmyndigheten eller den behöriga domstolen i den medlemsstat som infört uppgiften. Den nationella tillsynsmyndigheten eller behöriga domstolen skall genomföra nödvändiga kontroller för att särskilt avgöra om beslutet att vägra tillgång givits i enlighet med bestämmelserna i punkterna 3 och 4 första stycket i denna artikel. I sådant fall skall beslutet, som i förekommande fall kan innebära ett förbud mot att uppgifterna lämnas ut, fattas av den gemensamma tillsynsmyndigheten i nära samråd med den nationella tillsynsmyndigheten eller den behöriga domstolen. När överklagandet rör överföring av uppgifter som Europol fört in i informationsregistret eller uppgifter som lagrats i arbetsregistret för analysändamål och om Europol eller en medlemsstat fortfarande motsätter sig detta, måste den gemensamma tillsynsmyndigheten, efter att ha hört Europol eller medlemsstaten, fatta sitt beslut med två tredjedelars majoritet för att bortse från deras önskemål. Om denna majoritet inte kan uppnås skall den gemensamma tillsynsmyndigheten meddela den som inkommit med en begäran att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits, utan att för denne ange något som kan röja om han är känd eller inte. När överklagandet rör kontroll av uppgifter som en medlemsstat fört in i informationsregistret skall den gemensamma tillsynsmyndigheten försäkra sig om att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits på ett korrekt sätt, i nära samråd med den nationella tillsynsmyndigheten i den stat som har registrerat uppgifterna. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall meddela den som inkommit med en begäran att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits, utan att för denne ange något som kan röja om han är känd eller inte. När överklagandet rör kontroll av uppgifter som Europol fört in i informationsregistret eller uppgifter som lagrats i arbetsregistret för analysändamål, skall den gemensamma tillsynsmyndigheten försäkra sig om att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits på ett korrekt sätt av Europol. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall meddela den som inkommit med en begäran att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits, utan att för denne ange något som kan röja om han är känd eller inte. 8. Bestämmelserna ovan skall i tillämpliga delar gälla för icke data- behandlade uppgifter som Europol innehar i form av register, det vill säga alla strukturerade samlingar av personuppgifter som är tillgängliga enligt bestämda kriterier.
ARTIKEL 20
RÄTTELSE OCH UTPLÅNING AV UPPGIFTER
1. Om det visar sig att uppgifter som lagras av Europol, vilka har överförts dit av tredje land eller utomstående instanser, eller som är resultatet av Europols analysverksamhet, är behäftade med fel eller att deras införing eller lagring strider mot bestämmelserna i denna konvention, är Europol skyldigt att rätta dessa uppgifter eller att utplåna dem. 2. Om de uppgifter som är felaktiga eller strider mot bestämmelserna i denna konvention har förts in till Europol direkt av medlemsstaterna är medlemsstaterna skyldiga att rätta eller utplåna dem tillsammans med Europol. Om felaktiga uppgifter överförts på något annat lämpligt sätt eller om felaktigheterna hos uppgifter som härrör från medlemsstaterna beror på en överföring som är felaktig eller som strider mot bestämmelserna i denna konvention eller felaktigheterna beror på en registrering, hantering eller lagring av Europol som är felaktig eller som strider mot bestämmelserna i denna konvention, är Europol skyldigt att rätta dem eller utplåna dem i samarbete med de berörda medlemsstaterna. 3. I de fall som avses i punkt 1 och 2 skall alla mottagare av dessa uppgifter informeras utan dröjsmål. Mottagarna har samma skyldighet att genom- föra rättelsen eller utplåningen av dessa uppgifter. 4. Varje person har rätt att begära hos Europol att felaktiga uppgifter som berör honom rättas eller utplånas. Europol skall informera personen i fråga att rättningen eller utplåningen av uppgifter som berör denne har ägt rum. Om personen i fråga inte är nöjd med Europols svar eller om han inte fått något svar inom tre månader, kan denne vända sig till den gemensamma tillsynsmyndigheten.
ARTIKEL 21
TIDSFRISTER FÖR BEVARANDE OCH UTPLÅNING AV UPPGIFTER I REGISTER
1. Uppgifterna i register får inte bevaras av Europol längre än vad som är nödvändigt för att Europol skall kunna utföra sina arbetsuppgifter. Huruvida det är nödvändigt att fortsätta att lagra uppgifterna skall undersökas senast tre år efter deras införande. Kontrollen av uppgifter som bevaras i informationssystemet och av deras utplåning skall utföras av den enhet som har infört dem. Kontrollen av de uppgifter som bevaras i andra register hos Europols förvaltningar och utplåningen av dem skall utföras av Europol. Europol skall automatiskt, tre månader i förväg, meddela medlemsstaterna om utgången av tidsfristen rörande bevarandet av uppgifter som de har registrerat. 2. När de utfört kontrollen kan de enheter som nämns i tredje och fjärde meningarna i punkt 1, besluta att bevara uppgifterna till nästa kontroll, om detta är nödvändigt för att göra det möjligt för Europol att utföra sina arbetsuppgifter. Om de beslutar att inte längre lagra uppgifterna skall uppgifterna automatiskt utplånas. 3. De personuppgifter rörande sådana individer som anges i artikel 10.1 första stycket punkt 1 får bevaras högst tre år. Tidsfristen börjar åter löpa från och med den dag då något inträffar som medför att nya uppgifter lagras om den berörda personen. Nödvändigheten av att bevara den skall undersökas på nytt varje år och denna undersökning skall noteras. 4. Om en medlemsstat i sina nationella register utplånar uppgifter som överförts till Europol och som Europol bevarar i andra register, skall den informera Europol om detta. Europol skall då utplåna uppgifterna om de inte är av intresse av andra skäl, mot bakgrund av underrättelser som Europol men inte den överförande medlemsstaten har fått. Europol skall informera den berörda medlemsstaten om att dessa uppgifter bevaras i registren. 5. Utplåning skall inte utföras om det riskerar att skada skyddsvärda intressen hos den registrerade. I sådana fall får uppgifterna fortsättningsvis endast utnyttjas med den registrerades medgivande.
ARTIKEL 22
BEVARANDE OCH RÄTTELSE AV UPPGIFTER I AKTER
1. Om det visar sig att en hel akt eller uppgifter som finns i den akten hos Europol inte längre är nödvändiga för att Europol skall kunna utföra sina arbetsuppgifter, eller om dessa uppgifter i sin helhet strider mot bestämmelserna i denna konvention, skall akten eller de berörda uppgifterna förstöras. Så länge akten eller de berörda uppgifterna inte verkligen förstörts, skall en anteckning göras i akten eller på uppgifterna att all användning är förbjuden. En akt får inte förstöras om det finns skäl att anta att detta skulle skada de rättmätiga intressena hos den person som berörs av uppgifterna. I sådant fall skall samma anteckning om att akten inte får användas göras. 2. Om det visar sig att uppgifter som finns i Europols akter är behäftade med fel, skall Europol rätta dem. 3. Varje person som berörs av en av Europols akter har gentemot Europol rätt att begära att Europol vidtar rättelse, förstör akten, eller gör en anteckning i den. Artikel 20.4, 24.2 och artikel 24.7 är tillämpliga.
ARTIKEL 23
NATIONELL TILLSYNSMYNDIGHET
1. Varje medlemsstat skall utse en nationell tillsynsmyndighet som har till uppgift att helt oberoende och i enlighet med den nationella rätten kontrollera att såväl registreringen och rådfrågningarna som översändandet, i vilken form det än sker, av personuppgifter från denna medlemsstat till Europol sker lagligt och att försäkra sig om att individens rättigheter inte kränks. För detta ändamål skall tillsynsmyndigheten hos de nationella enheterna eller genom sambandsmännen, ha tillgång till de uppgifter som medlemsstaten registrerat och som finns i informationsregistret och i indexregistret i enlighet med tillämpliga nationella förfaranden. För att kunna utöva sin tillsyn skall de nationella tillsynsmyndigheterna ha tillgång till lokaler och akter hos de respektive sambandsmännen inom Europol. Dessutom skall de nationella tillsynsmyndigheterna i enlighet med tillämpliga nationella förfaranden övervaka verksamheten hos de nationella enheterna i enlighet med artikel 4.4 och sambandsmännens verksamhet i enlighet med artikel 5.3.1, 5.3.2 och 5.3.3 samt 5.4 och 5.5, i den utsträckning som denna verksamhet rör skydd för personuppgifter. 2. Varje person har rätt att begära att den nationella tillsynsmyndigheten säkerställer att registreringen hos och överföringen till Europol, i vilken form den än sker, av uppgifter som berör honom eller henne samt även att medlemsstatens användning av uppgifterna sker lagligt. Denna rättighet regleras av den nationella rätten i den medlemsstat till vilken tillsynsmyndigheten i fråga hör.
ARTIKEL 24
GEMENSAM TILLSYNSMYNDIGHET
1. Det skall upprättas en gemensam, oberoende tillsynsmyndighet som skall ha till uppgift att med iakttagande av denna konvention övervaka Europols verksamhet för att försäkra sig om att lagringen, behandlingen och användningen av de uppgifter som Europols avdelningar disponerar över inte inkräktar på individens rättigheter. Tillsynsmyndigheten skall dessutom övervaka lagenligheten av överföringen av de uppgifter som har Europol som ursprung. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall bestå av högst två medlemmar eller företrädare eventuellt biträdda av suppleanter, för var och en av de nationella tillsynsmyndigheterna, och de skall således vara fullständigt oberoende och ha erforderliga kvalifikationer, samt utses för fem år i taget av varje medlemsstat. Varje delegation disponerar över en röst. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall inom sig utse en ordförande. Den gemensamma tillsynsmyndighetens medlemmar skall vid fullgörandet av sina skyldigheter inte ta emot instruktioner från något organ. 2. Europol är skyldigt att bistå den gemensamma tillsynsmyndigheten vid utförandet av dess arbetsuppgifter. Europol skall särskilt 1) tillhandahålla de upplysningar som efterfrågas, ge den tillgång till alla dokument och akter liksom tillgång till lagrade uppgifter, och 2) när som helst ge den fri tillgång till sina lokaler, 3) verkställa den gemensamma tillsynsmyndighetens beslut i fråga om överklagandet, i enlighet med bestämmelserna i artikel 19.7 och artikel 20.4. 3. Den gemensamma tillsynsmyndigheten är även behörig att analysera tillämpnings- och tolkningssvårigheter som är knutna till Europols verksamhet i fråga om behandling och användning av personuppgifter, att studera de problem som kan uppkomma vid den oberoende kontroll som utförs av medlemsstaternas tillsynsmyndigheter eller vid utövandet av rätten till information, liksom att utarbeta förslag till gemensamma lösningar på de problem som finns. 4. Varje berörd person har rätt att begära att den gemensamma tillsynsmyndigheten försäkrar sig om att eventuell lagring, insamling, behandling och användning av personuppgifter inom Europol har utförts på ett lagligt och korrekt sätt. 5. Om den gemensamma tillsynsmyndigheten konstaterar att bestämmelserna i denna konvention inte har respekterats vid lagringen, behandlingen eller användningen av personuppgifter, skall den till Europols direktör översända alla de iakttagelser som den anser vara nödvändiga samt begära att få ett svar på sina iakttagelser inom den tidsfrist som myndigheten bestämmer. Direktören skall informera styrelsen om hela förfarandet. Om svårigheter uppstår, skall den gemensamma tillsynsmyndigheten hänvända sig till styrelsen. 6. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall regelbundet upprätta en aktivitetsrapport. Rapporten skall, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen översändas till rådet; innan dess skall styrelsen ges tillfälle att avge ett yttrande som skall bifogas rapporten. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall besluta om aktivitetsrapporten skall offentliggöras eller ej och skall i förekommande fall besluta om villkoren för detta offentliggörande. 7. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall genom enhälligt beslut anta sin arbetsordning. Den skall underställas rådet, som enhälligt skall godkänna arbetsordningen. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall inom sig skapa en kommitté, bestående av en medlem från varje delegation, var och en med en röst. Denna kommitté skall med alla lämpliga medel pröva de överklaganden som avses i artikel 19.7 och artikel 20.4. Om parterna begär det skall de - biträdda av rådgivare om de så önskar - höras av denna kommitté. De beslut som fattas i detta sammanhang blir slutliga gentemot alla berörda parter. 8. Den gemensamma tillsynsmyndigheten kan dessutom inrätta en eller flera kommissioner. 9. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall rådfrågas rörande den delen av budgetförslaget som berör den. Dess yttrande skall bifogas detta budgetförslag. 10. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall biträdas av ett sekretariat vars uppgifter skall fastställas i arbetsordningen.
ARTIKEL 25
DATASÄKERHET
1. Europol skall vidta de tekniska och organisatoriska åtgärder som är nödvändiga för att verkställa denna konvention. Åtgärderna skall anses nödvändiga endast om kostnaden för dem står i proportion till den åsyftade skyddsmålsättningen. 2. När det gäller databehandling inom Europol skall varje medlemsstat och Europol vidta lämpliga åtgärder för att 1) förbjuda varje obehörig person åtkomst till datorutrustning som används för behandling av personuppgifter (åtkomstskydd för utrustning), 2) förhindra att datamedia läses, kopieras, ändras eller avlägsnas av en obehörig person (datamediaskydd), 3) förhindra obehörig registrering av data och varje obehörig åtkomst, ändring eller utplåning av personuppgifter (skydd för lagrade data), 4) förhindra att obehöriga personer kan använda datasystem via data- kommunikation (användarkontroll), 5) tillförsäkra att personer som är behöriga att använda ett datasystem endast har åtkomst till de uppgifter för vilka de är behöriga (behörig- hetskontroll), 6) tillförsäkra att det skall vara möjligt att kontrollera och konstatera till vilka enheter personuppgifter får överföras via datakommunikation (kommunikationskontroll), 7) tillförsäkra att det i efterhand kan kontrolleras och konstateras vilka personuppgifter som har införts i datasystemen, samt när och av vem upp- gifterna infördes (indatakontroll), 8) förhindra att uppgifterna obehörigen kan läsas, kopieras, ändras eller utplånas vid dataöverföring av personuppgifter eller under transport av datamedia (kontroll av transport), 9) säkerställa att de system som används kan repareras omedelbart vid störningar (återställande), 10) säkerställa att systemets funktioner inte är defekta, att funktionsfel omedelbart rapporteras (driftsäkerhet) och att de lagrade uppgifterna inte kan bli felaktiga genom ett funktionsfel hos systemet (autenticitet). AVDELNING V
RÄTTSLIG STÄLLNING, ORGANISATION OCH FINANSIELLA BESTÄMMELSER
ARTIKEL 26
RÄTTSKAPACITET
1. Europol är en juridisk person. 2. I varje medlemsstat skall Europol ha den mest omfattande rättskapacitet som den nationella lagstiftningen kan tillerkänna juridiska personer. Europol kan bland annat förvärva eller avyttra fast eller lös egendom och föra talan. 3. Europol är behörigt att sluta en överenskommelse om säte med Nederländerna, att sluta de överenskommelser om sekretesskydd som krävs med stöd av artikel 18.6 samt andra arrangemang med tredje land och utomstående instanser enligt artikel 10.4, inom ramen för de regler som enhälligt beslutats av rådet på grundval av denna konvention och avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.
ARTIKEL 27
EUROPOLS ORGAN
Europols organ utgörs av 1) styrelsen, 2) direktören, 3) styrekonomen, 4) budgetkommittén.
ARTIKEL 28
STYRELSE
1. Europol skall ha en styrelse. Den skall ha följande uppgifter: 1) delta i utvidgningen av Europols målsättning (artikel 2.2), 2) enhälligt fastställa sambandsmännens rättigheter och skyldigheter gentemot Europol (artikel 5), 3) enhälligt bestämma hur många sambandsmän som medlemsstaterna får sända till Europol (artikel 5), 4) säkerställa utarbetandet av tillämpningsföreskrifter om register (artikel 10), 5) delta i fastställandet av regler om relationerna mellan Europol och tredje land och utomstående instanser enligt artikel 10.4 (artiklarna 10, 18, 42), 6) genom enhälligt beslut godkänna villkoren för upprättandet av indexregistret (artikel 11), 7) med två tredjedels majoritet besluta om instruktioner för upprättande av register (artikel 12), 8) beredas tillfälle att yttra sig över den gemensamma tillsynsmyndighetens iakttagelser och rapporter, (artikel 24), 9) undersöka de problem som den gemensamma tillsynsmyndigheten påpekar (artikel 24.5), 10) anta detaljbestämmelser rörande förfarandet för att kontrollera att förfrågningar till informationsregistret är lagliga (artikel 16), 11) delta i utnämning och uppsägning av direktören och de biträdande direktörerna (artikel 29), 12) kontrollera att direktören utför sina uppgifter på ett korrekt sätt (artiklarna 7 och 29), 13) delta i antagandet av tjänsteföreskrifter (artikel 30), 14) delta i utarbetandet av överenskommelser om sekretesskydd och antagandet av regler om sekretesskyddet (artiklarna 18 och 31), 15) delta i upprättandet av budgeten, inklusive tjänsteförteckningen, i kontrollen av räkenskaperna och i beviljandet av ansvarsfrihet för direktören (artiklarna 35 och 36), 16) enhälligt anta den femåriga finansiella planen (artikel 35), 17) enhälligt utse styrekonomen och övervaka dennes förvaltning av medlen (artikel 35), 18) delta i antagandet av budgetförordningen (artikel 35), 19) enhälligt godkänna slutandet av en överenskommelse om säte (artikel 37), 20) enhälligt anta regler för bemyndigande av Europoltjänstemän, 21) med två tredjedels majoritet avgöra tvister mellan en medlemsstat och Europol eller mellan medlemsstater rörande skadestånd som utgivits på grund av ansvar för olaglig eller felaktig behandling av uppgifter (artikel 38), 22) delta i eventuella ändringar av konventionen (artikel 43), 23) ansvara för andra uppgifter som rådet tilldelar den, särskilt inom ramen för tillämpningsföreskrifterna för denna konvention. 2. Styrelsen skall bestå av en företrädare för varje medlemsstat. Varje styrelsemedlem skall ha en röst. 3. Varje styrelsemedlem kan ersättas av en suppleant och när den ordinarie medlemmen är frånvarande får suppleanten rösta i dennes ställe. 4. Europeiska gemenskapernas kommission skall inbjudas att närvara vid styrelsemötena, men får inte rösta. Styrelsen kan likväl besluta att sam- manträda även om kommissionens företrädare är frånvarande. 5. De ordinarie medlemmarna eller suppleanterna har rätt att vid styrelsens överläggningar låta sig åtföljas av eller rådgöra med experter från deras respektive medlemsstater. 6. Styrelseordförandeskapet skall utövas av företrädaren för den medlemsstat som utövar ordförandeskapet i rådet. 7. Styrelsen skall enhälligt anta sin arbetsordning. 8. Nedlagda röster utgör inget hinder för styrelsen att anta beslut som kräver enhällighet. 9. Styrelsen skall sammanträda minst två gånger om året. 10. Styrelsen skall varje år enhälligt anta 1) en verksamhetsberättelse om Europol under det gångna året, 2) en verksamhetsplan om Europols framtida verksamhet som beaktar medlemsstaternas operationella behov och deras påverkan på budgeten och Europols personalstyrka. Dessa handlingar skall underställas rådet enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.
ARTIKEL 29
DIREKTÖR
1. Europol skall ledas av en direktör som utses för en period av fyra år som kan förnyas en gång, genom enhälligt beslut av rådet efter styrelsens yttrande enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen. 2. Direktören skall till sin hjälp ha biträdande direktörer vars antal bestäms av rådet och som utses enligt det förfarande som anges i punkt 1 för en period av fyra år som kan förnyas en gång. Deras uppgifter skall närmare anges av direktören. 3. Direktören skall ansvara för 1) verkställandet av Europols uppgifter, 2) den löpande administrationen, 3) ledningen av personalen, 4) utarbetandet och verkställandet av styrelsens beslut, 5) framtagandet av budgetförslag, förslag till tjänsteförteckning och förslag till den femåriga finansiella planen samt verkställandet av Europols budget, 6) alla andra uppgifter som denna konvention eller styrelsen anförtror denne. 4. Direktören skall ansvara för utförandet av sina uppgifter inför styrelsen. Direktören skall delta i styrelsesammanträdena. 5. Direktören skall vara Europols lagliga företrädare. 6. Genom beslut av rådet med två tredjedels majoritet av medlemsstaternas röster, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen, kan direktören och biträdande direktörerna entledigas efter yttrande från styrelsen. 7. Med avvikelse från punkt 1 och 2, skall direktörens första mandat löpa fem år från och med konventionens ikraftträdande, den första biträdande direktörens mandat löpa fyra år och den andra biträdande direktörens mandat löpa tre år.
ARTIKEL 30
PERSONAL
1. Direktören, de biträdande direktörerna och Europols tjänstemän skall utföra sina arbetsuppgifter i enlighet med Europols målsättning och arbetsuppgifter, utan att begära eller motta instruktioner från någon regering, myndighet, organisation eller person utanför Europol, med mindre än att denna konvention föreskriver något annat, och utan att påverka bestämmelserna i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen. 2. Direktören skall vara överordnad de biträdande direktörerna och Europols tjänstemän. Han skall anställa och entlediga tjänstemän. I valet av tjänstemän skall han förutom personlig lämplighet och yrkesskicklighet, dessutom ta hänsyn till behovet av att säkerställa att en lämplig sammansättning av medborgare från alla medlemsstater och officiella språk i Europeiska unionen beaktas. 3. Närmare regler skall anges i tjänsteföreskrifter som enhälligt antas av rådet, efter yttrande från styrelsen och enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.
ARTIKEL 31
SEKRETESS
1. Europol och medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa skyddet av de uppgifter som måste vara sekretessbelagda och som samlats in med tillämpning av denna konvention eller har utväxlats inom ramen för Europol. För detta ändamål skall rådet enhälligt anta regler om sekretesskydd, som skall ha förberetts av styrelsen och underställts rådet enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen. 2. När Europol anförtror vissa personer aktiviteter som är känsliga från säkerhetssynpunkt, skall medlemsstaterna åta sig att på begäran av Europols direktör utföra säkerhetsundersökningar av sina egna berörda medborgare, i enlighet med sina nationella bestämmelser, och att bistå varandra med denna uppgift. Den myndighet som med stöd av nationella bestämmelser är behörig, skall inskränka sig till att till Europol översända slutsatserna rörande resultatet av säkerhetsundersökningen och dessa slutsatser är bindande för Europol. 3. Varje medlemsstat och Europol får endast utse personer som är särskilt kvalificerade och underkastade säkerhetskontroll för att databehandla uppgifter inom Europol.
ARTIKEL 32
DISKRETIONS- OCH TYSTNADSPLIKT
1. Organen, dess medlemmar, de biträdande direktörerna, Europols tjänstemän och sambandsmännen är skyldiga att avhålla sig från varje handling och varje yttrande som skulle kunna få Europol att framstå i dålig dager eller vara skadlig för dess verksamhet. 2. Organen, dess medlemmar, de biträdande direktörerna, Europols tjänstemän, sambandsmännen och varje annan person, vilka uttryckligen har ålagts diskretions- och tystnadsplikt är skyldiga att inte sprida de uppgifter som kommer till deras kännedom under tjänsteutövning eller inom ramen för deras verksamhet till någon obehörig person eller till allmänheten. Detta gäller inte för uppgifter vars innehåll inte måste hållas hemligt. Diskretions- och tystnadsplikten kvarstår även efter att de avslutat sin tjänst, sitt anställningsavtal eller sin verksamhet. Den plikt som åsyftas i första meningen skall särskilt framhållas av Europol, varvid de straffrättsliga påföljderna av en överträdelse skall påpekas; detta skall ske skriftligen. 3. Organen, dess medlemmar, de biträdande direktörerna, Europols tjänstemän, sambandsmännen samt de personer vilka är underkastade den plikt som föreskrivs i punkt 2 får inte, utan hänvändelse till direktören eller, om det rör sig om direktören, till styrelsen, vid rättsliga eller utomrättsliga förfaranden, varken avlägga vittnesmål eller göra framställning om de uppgifter som har kommit till deras kännedom i deras tjänsteutövning eller verksamhet. Direktören, eller i förekommande fall styrelsen, skall kontakta den juridiska myndigheten eller varje annan behörig myndighet för att vidta nödvändiga åtgärder enligt den nationella lagstiftning som den berörda myndigheten lyder under, antingen för att regler för vittnesmål skall fast- ställas för att säkerställa att uppgifterna bibehåller sin sekretess, eller - om den nationella rätten så tillåter - för att vägra utlämnande i fråga om uppgifter i den mån det krävs för att skydda Europols eller en medlemsstats intressen av högsta vikt. I den mån man enligt medlemsstatens lag har rätt att vägra att vittna, skall de personer som kallas att vittna vederbörligen få tillstånd att vittna. Tillståndet skall ges av direktören, och om det är denne själv som är kallad att vittna, skall det ges av styrelsen. Om en sambandsman kallas att vittna med anledning av uppgifter denne mottagit från Europol, får tillståndet inte ges förrän den medlemsstat som sänt den berörde sambandsmannen har givit sitt samtycke till detta. När det dessutom framgår att vittnesmålet kan komma att innehålla uppgifter och underrättelser som överförts av en medlemsstat eller som uppenbarligen berör en medlemsstat, skall denna medlemsstats uppfattning inhämtas innan tillståndet ges. Tillståndet att vittna får nekas bara i den mån det är nödvändigt för att skydda viktiga intressen som är värda skydd av Europol eller av berörda medlemsstater. Denna skyldighet kvarstår även efter det att de avslutat sin tjänst, sitt anställningsavtal eller sin verksamhet. 4. Varje medlemsstat skall behandla alla överträdelser av diskretions- eller tystnadsplikten som avses i punkterna 2 eller 3 som överträdelser av dess egna lagstiftning om respekten för tystnadsplikt eller regler om sekretessskydd. I förekommande fall skall varje medlemsstat senast vid ikraftträdandet av denna konvention anta de nationella lagregler eller bestämmelser som krävs för att kunna beivra en överträdelse av diskretions- eller tystnadsplikten som avses i punkterna 2 eller 3. Den skall tillse att dess regler och bestämmelser är tillämpliga på dess egna tjänstemän som i samband med sin tjänsteutövning har kontakt med Europol.[6]
ARTIKEL 33
SPRÅK
1. Rapporter och alla andra dokument och handlingar som kommer till styrelsens kännedom skall framläggas för den på alla de officiella språken i Europeiska unionen. Styrelsens arbetsspråk är de officiella språken i Europeiska unionen. 2. De översättningar som är nödvändiga för Europols arbete skall utföras av översättningscentret för Europeiska unionens institutioner.
**FOOTNOTES**
[6]: Detta stycke saknas i prop. 1996/97:164. ARTIKEL 34[7]
INFORMATION TILL EUROPAPARLAMENTET
1. Rådets ordförandeskap skall varje år tillställa Europaparlamentet en specialrapport om Europols arbete. Eventuella ändringar i denna konvention skall göras i samråd med Europaparlamentet. 2. Rådets ordförandeskap eller den företrädare som utsetts av ordförandeskapet skall gentemot Europaparlamentet iaktta diskretions- och tystnadsplikt. 3. De skyldigheter som avses i denna artikel skall inte påverka de nationella parlamentens rättigheter, artikel K.6 i Fördraget om Europeiska unionen eller de allmänna principer som är tillämpliga på förhållandet till Europaparlamentet enligt avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.
ARTIKEL 35
BUDGET
1. Alla Europols intäkter och utgifter, inklusive alla kostnader för den gemensamma tillsynsmyndigheten och dess sekretariat som upprättats enligt artikel 24, skall beräknas för varje räkenskapsår och tas upp i budgeten; en tjänsteförteckning skall bifogas budgeten. Räkenskapsåret börjar den 1 januari och avslutas den 31 december. Budgeten skall balansera inkomster och utgifter. En femårig finansiell plan skall utarbetas samtidigt med budgeten. 2. Budgeten skall finansieras genom bidrag från medlemsstaterna och andra tillfälliga inkomster. De finansiella bidrag som skall inbetalas av de olika medlemsstaterna bestäms av den andel varje medlemsstats bruttonationalinkomst utgör av alla medlemsstaters sammanlagda bruttonationalinkomster året innan det år då budgeten upprättas. Med bruttonationalinkomst avses i denna paragraf den bruttonationalinkomst som definieras i rådets direktiv 89/130/EEG, Euratom av den 13 februari 1989, om harmonisering av beräkningen av bruttonationalinkomst till marknadspriser. 3. Direktören skall fastställa budgetförslaget samt förslaget till tjänsteförteckning för påföljande räkenskapsår senast den 31 mars varje år och skall, efter granskning av Europols budgetkommitté, lägga fram dem för styrelsen, åtföljda av ett förslag till femårig finansiell plan. 4. Styrelsen skall anta den femåriga finansiella planen. Beslutet skall fattas med enhällighet. 5. Rådet skall, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen och efter yttrande från styrelsen, fastställa Europols budget senast den 30 juni det år som föregår budgetåret. Rådet skall fatta sitt beslut med enhällighet. Samma förfarande skall på motsvarande sätt användas för eventuella tilläggs- eller ändringsbudgetar. Rådets fastställande av budgeten innebär att varje medlemsstat är skyldig att i rätt tid betala det finansiella bidrag som åläggs den. 6. Direktören skall verkställa budgeten i enlighet med bestämmelserna i budgetförordningen som avses i punkt 9. 7. Kontrollen över betalningsåtaganden och betalning av utgifter samt kontrollen över fastställandet och uppbärandet av inkomster utövas av en styrekonom, enhälligt utsedd av styrelsen och ansvarig inför denna. Budgetförordningen kan föreskriva att styrekonomens granskning utförs i efterhand för vissa inkomster eller utgifter. 8. Budgetkommittén skall bestå av en företrädare för varje medlemsstat och denne skall vara expert på budgetområdet. Budgetkommittén skall ansvara för att förbereda överläggningarna på det budgetära och finansiella området. 9. Rådet skall, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen, enhälligt anta budgetförordningen som särskilt anger villkoren för utarbetande, ändring och verkställande av budgeten samt kontrollen av nämnda verkställande, liksom reglerna för betalningen av medlemsstaternas finansiella bidrag.
ARTIKEL 36
REVISION AV RÄKENSKAPER
1. Räkenskaperna för alla intäkter och utgifter som tas upp i budgeten samt balansräkningen för Europols tillgångar och skulder skall revideras årligen i enlighet med budgetförordningen. I detta syfte lägger direktören senast före den 31 maj påföljande år fram en rapport över budgetårets bokslut. 2. Revisionen av räkenskaperna utförs av en gemensam kontrollkommitté bestående av tre ledamöter som utses av Europeiska gemenskapernas revisionsrätt på förslag av dess ordförande. Ledamöterna utses för tre år; de efterträder varandra på så sätt att varje år skall den ledamot ersättas som tillhört kontrollkommittén i tre år. Med avvikelse från bestämmelserna i andra meningen skall, när den gemensamma kontrollkommittén första gången upprättas efter det att Europol börjat sin verksamhet, dock mandattiden för den ledamot som genom lottdragning placeras på - första platsen, vara två år, - andra platsen, vara tre år, och - tredje platsen, vara fyra år. Eventuella kostnader för revisionen av räkenskaperna skall tas upp i den budget som anges i artikel 35. 3. Den gemensamma kontrollkommittén skall enligt det förfarande som anges i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen, lägga fram en revisionsrapport för rådet över det gångna budgetåret. Direktören och styrekonomen kan på förhand yttra sig över revisionsrapporten, och den skall diskuteras i styrelsen. 4. Europols direktör skall förse ledamöterna i den gemensamma kontrollkommittén med alla upplysningar och hjälpa dem med allt de kan behöva för att utföra sin uppgift. 5. Rådet skall ge direktören ansvarsfrihet för genomförandet av räken- skapsårets budget efter granskning av rapporten över budgetårets bokslut. 6. Budgetförordningen skall ange reglerna för revisionen av räkenskaperna.
ARTIKEL 37
ÖVERENSKOMMELSE OM SÄTE
Bestämmelserna rörande placeringen av Europol i den stat där den har sitt säte och de prestationer som skall tillhandahållas av den staten samt de särskilda regler som är tillämpliga på Europols organs medlemmar, dess biträdande direktörer, dess tjänstemän och familjemedlemmar i den stat där Europol har sitt säte, skall fastslås i en överenskommelse om säte som ingås mellan Europol och Nederländerna, efter enhälligt godkännande av styrelsen.
AVDELNING VI
ANSVAR OCH RÄTTSLIGT SKYDD
ARTIKEL 38
ANSVAR FÖR OLAGLIG ELLER FELAKTIG BEHANDLING AV UPPGIFTER
1. Varje medlemsstat skall i enlighet med sin nationella rätt vara ansvarig för all skada som åsamkas en person, om vilken det finns uppgifter som är behäftade med rättsliga eller faktiska fel, och som lagrats eller behandlats av Europol. Endast den medlemsstat där den skadebringande handlingen företogs kan bli föremål för en skadeståndstalan från den skadelidande, som skall vända sig till behörig domstol i enlighet med nationell rätt i den sålunda berörda medlemsstaten. En medlemsstat kan inte åberopa det faktum att en annan medlemsstat förmedlat felaktiga uppgifter för att befria sig från det ansvar som medlemsstaten har gentemot en skadelidande, i enlighet med den nationella lagstiftningen. 2. Om dessa uppgifter som är behäftade med rättsliga eller faktiska fel är ett resultat av en felaktig överföring eller av att en eller flera med- lemsstater inte fullgjort sina skyldigheter enligt denna konvention eller av en olaglig eller felaktig lagring eller behandling av Europol, är Europol eller dessa medlemsstater skyldiga att på anmodan återbetala vad som utbetalats i skadestånd, såvitt inte uppgifterna har använts i strid med denna konvention av den medlemsstat på vilkens territorium den skadebringande incidenten har skett. 3. Varje oenighet mellan denna medlemsstat och Europol eller en annan medlemsstat om principen eller beloppet för denna återbetalning skall underställas styrelsen, som skall besluta med två tredjedelars majoritet.
ARTIKEL 39
ANNAT ANSVAR
1. Europols avtalsrättsliga ansvar skall regleras av den lagstiftning som är tillämplig på avtalet i fråga. 2. Vad beträffar utomobligatoriskt (utomkontraktuellt) ansvar skall Europol, oberoende av ett ansvar enligt artikel 38, ersätta de skador som orsakats av dess organ, biträdande direktörer eller tjänstemän under tjänsteutövning, i den mån skadorna har vållats av dem. Dessa bestämmelser utesluter inte rätten till annan ersättning som grundas på medlemsstaternas lagstiftning. 3. Den skadelidande personen har rätt att kräva att Europol avstår från en åtgärd eller upphäver den. 4. De nationella domstolar i medlemsstaterna som är behöriga att pröva tvister i vilka Europols ansvar enligt denna artikel är i fråga skall utses genom hänvisning till relevanta bestämmelser i Brysselkonventionen av den 27 september 1968 om rättslig behörighet och verkställande av civil- och handelsrättsliga beslut, i dess senare lydelse enligt anslutnings- konventionerna.
**FOOTNOTES**
[7]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164. ARTIKEL 40
TVISTLÖSNING
1. Alla tvister mellan medlemsstaterna som gäller tolkningen eller tillämpningen av denna konvention skall i första hand granskas i rådet, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen, i syfte att uppnå en lösning. 2. Om någon lösning inte har uppnåtts efter en frist på sex månader skall de medlemsstater som är parter i tvisten komma överens om villkoren för hur tvisten i fråga skall lösas. 3. De bestämmelser om rättsmedel som anges i det regelverk som är tillämpligt på visstidsanställda och extra personal vid Europeiska gemen- skaperna är på motsvarande sätt tillämpliga på Europols personal.
ARTIKEL 41
PRIVILEGIER OCH IMMUNITET
1. Europol, medlemmarna i organen, dess biträdande direktörer och dess tjänstemän skall åtnjuta de privilegier och den immunitet som är nödvändiga för att de skall kunna utföra sina uppgifter i enlighet med ett protokoll som fastställer de regler som är tillämpliga i alla medlemsstater. 2. Nederländerna och de andra medlemsstaterna skall komma överens om de privilegier och den immunitet som är nödvändiga för utförandet av sambandsmännens uppgifter inom Europol i korrekt och vederbörlig form genom identiska villkor för de sambandsmän och dessas familjemedlemmar, som skickats av övriga medlemsstater.[8] 3. Det protokoll som avses i punkt 1 skall enhälligt antas av rådet enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen och skall antas av medlemsstaterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.
**FOOTNOTES**
[8]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164. AVDELNING VII
SLUTBESTÄMMELSER
ARTIKEL 42
FÖRBINDELSER MED TREDJE LAND OCH UTOMSTÅENDE INSTANSER
1. I den mån det är av värde för att utföra de arbetsuppgifter som anges i artikel 3, skall Europol upprätta och upprätthålla samarbetskontakter med utomstående instanser i den mening som avses i 10.4, 1-3. Styrelsen skall enhälligt anta regler för dessa förbindelser. Denna bestämmelse påverkar inte artikel 10.4, 10.5 eller artikel 18.2. Utbytet av personuppgifter får endast göras i enlighet med bestämmelserna i avdelningarna II - IV i denna konvention. 2. I den mån det är nödvändigt för att utföra de arbetsuppgifter som anges i artikel 3, kan Europol dessutom upprätta och upprätthålla kontakter med tredje land och utomstående instanser i den mening som avses i artikel 10.4, 4-7. Rådet skall enhälligt, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen och efter yttrande från styrelsen, anta regler för de förbindelser med tredje land och utomstående instanser som åsyftas i första meningen. Punkt 1 tredje meningen skall gälla i tillämpliga delar.
ARTIKEL 43
ÄNDRING AV KONVENTIONEN
1. Rådet skall, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen, enhälligt på en medlemsstats initiativ och efter yttrande från styrelsen, inom ramen för artikel K.1.9 i Fördraget om Europeiska unionen, utarbeta ändringar av denna konvention som det skall rekommendera medlemsstaterna att anta i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. 2. Ändringarna träder i kraft i enlighet med artikel 45.2 i denna konvention. 3. Rådet kan dock, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen, enhälligt på en medlemsstats initiativ och efter att styrelsen undersökt det, tillägga, ändra eller komplettera definitionerna rörande de former av brottslighet som avses i bilagan. Det kan också besluta att införa nya definitioner rörande dessa former av brottslighet. 4. Generalsekreteraren i Europeiska unionens råd skall underrätta alla medlemsstater om det datum då ändringarna träder i kraft.
ARTIKEL 44
RESERVATIONER
Denna konvention kan inte göras till föremål för någon reservation.
ARTIKEL 45
KONVENTIONENS IKRAFTTRÄDANDE
1. Denna konvention skall antas av medlemsstaterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. 2. Medlemsstaterna skall underrätta depositarien när de förfaranden som deras konstitutionella bestämmelser föreskriver för antagande av denna konvention har genomförts. 3. Denna konvention skall träda i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader efter underrättelsen som avses i punkt 2 av den stat - som skall vara medlem i Europeiska unionen när rådet antar den akt som upprättar denna konvention - som sist genomför denna underrättelse. 4. Utan att det påverkar punkt 2, skall Europols verksamhet till följd av denna konvention inte inledas förrän det datum då den sista av de akter som föreskrivs i artiklarna 5.7, 10.1, 24.7, 30.3, 31.1, 35.9, 37, 41.1 och 41.2 har trätt i kraft. 5. När Europols verksamhet inleds, skall Europols narkotikaenhets verksamhet avslutas i enlighet med rådets gemensamma åtgärd om Europols narkotikaenhet av den 10 mars 1995. Europol skall då överta all den utrustning som finansierats av Europols narkotikaenhets gemensamma budget, som har utvecklats eller producerats av Europols narkotikaenhet eller som har ställts till dess förfogande av den stat där dess säte är beläget för kostnadsfritt permanent bruk, liksom alla de arkiv och datasystem som den självständigt förvaltat. 6. Räknat från den dag då rådet antagit den akt som upprättar denna konvention skall medlemsstaterna inom sin interna rätt, individuellt eller gemensamt, vidta alla de förberedande åtgärder som krävs för att Europols verksamhet skall kunna inledas. ARTIKEL 46
NYA MEDLEMSSTATERS ANSLUTNING TILL KONVENTIONEN
1. Denna konvention står öppen för anslutning för varje stat som blir medlem i den Europeiska unionen. 2. Texten till denna konvention, avfattad på den anslutande statens språk, utarbetad av Europeiska unionens råd, skall vara giltig. 3. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos depositarien. 4. I förhållande till en stat som ansluter sig till konventionen träder denna i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader efter deponeringen av anslutningsinstrumentet eller om den ännu inte har trätt i kraft då denna period löper ut, den dag då konventionen träder i kraft.
ARTIKEL 47
DEPOSITARIE
1. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd är depositarie för denna konvention. 2. Depositarien skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentliggöra underrättelser, instrument och meddelanden som rör denna konvention.
[9]TILL BEVIS PÅ DETTA har undertecknade befullmäktigade ombud undertecknat denna konvention. UPPRÄTTAD i ..... den .....[10] i ett enda original på danska, engelska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska, vilka samtliga texter är lika giltiga. Det skall deponeras hos generalsekreteraren i Europeiska unionens råd, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av medlemsstaterna.
**FOOTNOTES**
[9]: Avvikande styckeindelning i prop. 1996/97:164.
[10]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164. BILAGA SOM AVSES I ARTIKEL 2
Förteckning över andra allvarliga former av internationell brottslighet som Europol kan behandla förutom de som redan nu föreskrivs i artikel 2.2 med beaktande av Europols målsättning så som den anges i artikel 2.1. Brott mot liv, hälsa och frihet: - mord och grov misshandel, - olaglig handel med mänskliga organ och vävnader, - människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan, - rasism och främlingsfientlighet. Brott mot enskild och offentlig egendom samt bedrägeri: - organiserade stölder, - olaglig handel med kulturföremål, inklusive antikviteter och konstverk, - svindleri och bedrägeri, - beskyddarverksamhet och utpressning, - förfalskning och illegal efterbildning (piratkopior), - förfalskning av administrativa dokument och handel med förfalskningar, - falskmynteri och förfalskning av betalningsmedel, - databrott, - mutbrott och bestickning. Olaga handel och angrepp på miljön: - olaga handel med vapen, ammunition och sprängämnen, - olaga handel med hotade djurarter, - olaga handel med hotade växtarter och växtsorter, - brottslighet till skada för miljön, - olaga handel med hormonsubstanser och andra tillväxtsubstanser. Dessutom innebär det faktum att Europol i enlighet med artikel 2.2 får ansvaret för någon av de former av brottslighet som räknas upp ovan att Europol också är behörigt att behandla penningtvätt som hänför sig till denna typ av brottslighet liksom andra brott som hör samman med sådan brottslighet. Vad beträffar de former av brottslighet som uppräknas i artikel 2.2 skall man i denna konvention förstå med följande uttryck: - brottslighet som har samband med nukleära och radioaktiva ämnen: sådana brott som uppräknas i artikel 7.1 i konventionen om det fysiska skyddet av nukleära ämnen undertecknad i Wien och New York den 3 mars 1980, och som rör nukleära och/eller radioaktiva ämnen sådana som de definierats i både artikel 197 i Euratomfördraget och i direktiv 80/836/Euratom av den 15 juli 1980. - illegala nätverk för invandring: de handlingar som i vinstsyfte avsikt- ligen underlättar inresan till, vistelsen på eller arbete inom Europeiska unionens medlemsstaters territorium, i strid med bestämmelser och tillämpliga villkor i medlemsstaterna, - människohandel: att tvinga en person under andra personers reella och illegala makt genom användande av våld eller hot eller genom missbruk av en överordnad ställning eller handlingar i syfte att exploatera andras prostitution, att på olika sätt sexuellt utnyttja och utöva sexuellt våld mot minderåriga eller att utöva handel i samband med att barn överges, - brottslighet som har samband med handel med stulna fordon: stöld eller kapning av bilar, lastbilar, långtradare, lastbilars eller långtradares last, bussar, motorcyklar, husvagnar och jordbruksfordon, anläggningsfordon, reservdelar såväl som häleri med dessa föremål, - illegal penningtvätt: de brott som finns uppräknade i artikel 6.1-3 i Europarådets konvention om tvättning, uppspårande, beslag och konfiskering av utbyte av brott, undertecknad i Strasbourg den 8 november 1990. De slags brottslighet som omnämns i artikel 2 och i denna bilaga skall bedömas av de behöriga nationella enheterna enligt den nationella lagstiftningen i de stater de tillhör.
___________________ FÖRKLARINGAR
Till artikel 10.1
?Vid utarbetandet av genomförandebestämmelserna för artikel 10.1 kommer Tyskland och Österrike att fortsätta att tillse att följande princip bekräftas: De personuppgifter som avses i punkt 1 första meningen i artikel 10.1 och uppgifter som inte räknas upp i artikel 8.2 och 8.3 får lagras endast om det på grund av handlingens natur eller omständigheterna eller på grundval av andra skäl kan antas att straffrättsliga förfaranden skall inledas mot dessa personer för brott som omfattas av Europols behörighet enligt artikel 2.?
Till artikel 14.1 och 14.3, artikel 15.2 och artikel 19.8
1. ?Tyskland, Österrike och Nederländerna kommer att överföra uppgifter i enlighet med denna konvention eftersom länderna förväntar sig att Europol och medlemsstaterna när de behandlar och använder uppgifter i manuella register skall respektera andan i denna konventions bestämmelser angående det rättsliga skyddet av uppgifterna.? 2. ?Rådet förklarar, med beaktande av artikel 14.1 och 14.3, artikel 15.2 och artikel 19.8 i konventionen, att när det handlar om respekten för skyddsnivån av de uppgifter som utbyts mellan Europol och medlemsstaterna skall Europol vad beträffar den manuella hanteringen tre år efter det att verksamheten inletts tillsammans med den gemensamma tillsynsmyndigheten och de nationella tillsynsmyndigheterna, var och en inom sina kompetensområden, utarbeta en rapport som efter att ha granskats av styrelsen skall överlämnas till rådet för genomgång.?
Till artikel 40.2
?Följande medlemsstater har kommit överens om, att i ett sådant fall, systematiskt hänskjuta tvisten i fråga till Europeiska gemenskapernas domstol: - Konungariket Belgien - Konungariket Danmark - Förbundsrepubliken Tyskland - Republiken Grekland - Konungariket Spanien - Republiken Frankrike - Irland - Republiken Italien - Storhertigdömet Luxemburg - Konungariket Nederländerna - Republiken Österrike - Republiken Portugal - Republiken Finland - Konungariket Sverige
Till artikel 42
?Rådet förklarar att Europol i första hand bör upprätta kontakter med behöriga instanser i stater med vilka Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater etablerat en strukturerad dialog.?
Tilläggsprotokollet
PROTOKOLL, PÅ GRUNDVAL AV ARTIKEL K 3 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN OM FÖRHANDSAVGÖRANDE AV EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS DOMSTOL, ANGÅENDE TOLKNINGEN AV KONVENTIONEN OM UPPRÄTTANDET AV EN EUROPEISK POLISBYRÅ
De höga fördragsslutande parterna, har enats om följande bestämmelser som skall fogas till konventionen.
ARTIKEL 1 Europeiska gemenskapernas domstol skall vara behörig att på de villkor som fastställs i detta protokoll meddela förhandsavgöranden om tolkningen av konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå, härefter kallad "Europolkonventionen" och detta protokoll.
ARTIKEL 2 1. Varje medlemsstat kan, genom en förklaring som avges vid undertecknandet av detta protokoll eller vid varje annat tillfälle efter undertecknandet, godkänna Europeiska gemenskapernas domstols behörighet att meddela förhandsavgöranden om tolkningen av Europolkonventionen på de villkor som anges i punkt 2 a) eller punkt 2 b). 2. Varje medlemsstat som avger en förklaring enligt punkt 1 kan ange antingen att a) varje domstol i den staten, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning, får begära att Europeiska gemenskapernas domstol meddelar ett förhandsavgörande i ett ärende som uppkommit vid denna domstol och som rör tolkningen av Europolkonventionen, när domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken, eller att[11] b) varje domstol i den staten får begära att Europeiska gemenskapernas domstol meddelar ett förhandsavgörande i ett ärende som uppkommit vid denna domstol och som rör tolkningen av Europolkonventionen, när domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken.
ARTIKEL 3 1. Protokollet om Europeiska gemenskapernas domstols stadga och dess rättegångsregler skall tillämpas. 2. I enlighet med Europeiska gemenskapernas domstols stadga skall varje medlemsstat, oavsett om den har avgivit en förklaring enligt artikel 2, ha rätt att till Europeiska gemenskapernas domstol inkomma med inlagor och skriftliga yttranden i ärenden som anhängiggjorts vid domstolen enligt artikel 1.
ARTIKEL 4 1. Detta protokoll skall antas av medlemsstaterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser. 2. Medlemsstaterna skall underrätta depositarien när de förfaranden som deras konstitutionella bestämmelser föreskriver för antagande av detta protokoll har genomförts liksom vilka förklaringar som har avgivits enligt artikel 2. 3. Detta protokoll skall träda i kraft nittio dagar efter den underrättelse som avses i punkt 2 från den stat, som är medlem i Europeiska unionen när rådet antar den akt som upprättar detta protokoll och som sist genomför denna formalitet. Protokollet skall emellertid träda i kraft tidigast samtidigt som Europolkonventionen.
ARTIKEL 5 1. Detta protokoll skall stå öppet för anslutning för varje stat som blir medlem i Europeiska unionen. 2. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos depositarien. 3. Den av Europeiska unionens råd på den anslutande medlemsstatens språk fastställda texten till detta protokoll skall vara giltig. 4. I förhållande till en medlemsstat som ansluter sig till detta protokoll, träder detta i kraft nittio dagar efter dagen för deponeringen av dess anslutningsinstrument, eller på dagen för ikraftträdandet av detta protokoll, om detta ännu inte hunnit träda i kraft vid utgången av nämnda period om nittio dagar.
ARTIKEL 6 Varje stat som blir medlem i Europeiska unionen och som ansluter sig till Europolkonventionen i enlighet med artikel 46 i denna konvention måste godkänna bestämmelserna i detta protokoll.
**FOOTNOTES**
[11]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164. ARTIKEL 7 1. Varje medlemsstat som är fördragsslutande part får föreslå ändringar av detta protokoll. Varje förslag till ändring skall överlämnas till depositarien, som skall underrätta rådet om detta. 2. Ändringar skall beslutas av rådet som skall rekommendera att medlemsstaterna antar dem i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser. 3. De på detta sätt beslutade ändringarna träder i kraft i enlighet med bestämmelserna i artikel 4.
ARTIKEL 8 1. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd skall vara depositarie för detta protokoll. 2. Depositarien skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentliggöra underrättelser, instrument och meddelanden som rör detta protokoll
TILL BEVIS PÅ DETTA har undertecknade befullmäktigade ombud undertecknat detta fördrag. Utfärdat i den i ett enda original på danska, engelska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska språken, vilka texter är lika giltiga.[12]
**FOOTNOTES**
[12]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164. Förklaring till protokollet om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol angående tolkningen av Europolkonventionen Konungariket Sverige godkänner Europeiska gemenskapernas domstols behörighet att meddela förhandsavgöranden om tolkningen av Europolkonventionen på de villkor som anges i artikel 2.2.b i protokollet, vilket innebär att varje svensk domstol får begära att Europeiska gemenskapernas domstol meddelar ett förhandsavgörande i ett mål eller ärende som uppkommit vid denna domstol och som rör tolkningen av Europolkonventionen, när domstolen anser att ett sådant avgörande i frågan är nödvändigt för att avgöra målet eller ärendet.
Konstitutionsutskottets yttrande
1997/98:KU2y
Europol
Till justitieutskottet Justitieutskottet har den 12 juni 1997 beslutat bereda konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1996/97:164 Europol jämte motioner. Fem motioner har väckts med anledning av propositionen. Utskottet behandlar de delar av propositionen som avser dels Europols register med tillhörande motioner, dels frågan om förhandsavgöranden från EG- domstolen angående tolkningen av Europolkonventionen.
Utskottet
Propositionen
Europols målsättning, behörighet, uppgifter m.m.
Europolkonventionen antogs av ministerrådet den 26 juli 1995. Genom konventionen upprättas den europeiska polisbyrån, Europol. Europol är en organisation som har till främsta uppgift att vara ett kriminalunderrättelseorgan för medlemsstaterna i EU. Som sådant skall Europol vara en knutpunkt för utbyte av information och underrättelser mellan medlemsstaterna. Europol skall fungera så att medlemsstaterna tillhandahåller Europol uppgifter främst ur sina nationella polisregister. Dessa uppgifter sammanställs och bearbetas samt kompletteras, i en del fall, med uppgifter från annat håll och analyseras sedan hos Europol. Underrättelser går tillbaka till medlemsstaternas polismyndigheter som härigenom får ett bättre underlag för sin operativa verksamhet, vilket kan bidra till fler ingripanden mot den typ av brottslig verksamhet som Europol skall ägna sig åt, dvs. organiserad, internationell kriminalitet av allvarligt slag, främst narkotikahandel men också annan grov brottslighet. Europol skall alltså verka inom ramen för det mellanstatliga polisiära samarbetet i EU. Europol skall därvid förbättra effektiviteten hos de behöriga nationella myndigheterna (dvs. i första hand polismyndigheterna, men även t.ex. tullen och andra myndigheter med polisiära befogenheter samt i vissa avseenden åklagarmyndigherna) i medlemsstaterna och förbättra deras samarbete i den förebyggande och brottsbekämpande verksamhet som riktar sig mot den allvarliga internationella brottsligheten. Europol kan tas i anspråk när de faktiska omständigheterna visar att det förekommer en brottslig organisation eller struktur som påverkar två eller flera medlemsstater och som med hänsyn till brottslighetens omfattning, svårighetsgrad och konsekvenser gör det nödvändigt med ett gemensamt handlande från medlemsstaternas sida. Europol är under dessa förutsättningar behörigt att ägna sig åt informationsutbyte rörande vissa särskilt allvarliga brott. Dessa brott är narkotikahandel, människohandel, olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen, handel med stulna fordon och den brottslighet som är förknippad med illegala immigrationsnätverk samt, inom två år från konventionens ikraftträdande, terrorism. Inom ramen för den målsättning och den behörighet som nyss har angivits skall Europol ha som förstahandsuppgift att underlätta informationsutbytet mellan medlemsstaterna, att inhämta, sammanställa och analysera information och underrättelser, att omedelbart till medlemsstaterna återföra information och underrättelser som berör dem och att genast underrätta dem om upptäckta samband mellan olika brottsliga gärningar samt att underlätta polisutredningar i medlemsstaterna genom att överlämna relevant information som finns hos Europol. Staternas samarbete inom Europol är uppbyggt kring både nationella och internationella beståndsdelar. Inom varje medlemsstat skall det finnas en nationell enhet som skall vara enda förbindelselänk mellan Europol och medlemsstaterna. Den nationella enheten har till huvudsaklig uppgift att förse Europol med de uppgifter som från de nationella polisregistren eller motsvarande skall överlämnas till Europols olika dataregister och ta emot uppgifter som kommer från Europol och vidarebefordra dessa till de nationella organisationer som har polisiära befogenheter eller eljest är behöriga myndigheter enligt konventionen. Varje medlemsland skall enligt konventionen sända minst en sambandsman till Europols huvudkontor som skall ligga i Haag i Nederländerna. Sambandsmännen är de nationella enheternas representanter i Europol. De har till uppgift att praktiskt genomföra informations- och underrättelseutbytet mellan Europol och de nationella enheterna samt att samverka med Europols tjänstemän i bl.a. analysarbetet. Såväl de nationella enheterna som sambandsmännen arbetar under respektive medlemslands nationella lagar och regler. Sambandsmännen är inte anställda av Europol utan av förvaltningarna i sina hemstater. Europol kommer dessutom att ha egna anställda underrättelsetjänstemän och analytiker för att utföra det kriminalunderrättelse- och analysarbete som skall vara tyngdpunkten i Europols verksamhet.
Europols datasystem Den centrala beståndsdelen i Europol kommer att vara dess databaserade informationssystem. Detta skall bestå av ett informationsregister med begränsat och ämnesmässigt avgränsat innehåll som skall tillåta snabb sökning av vissa personuppgifter. För den analysverksamhet som skall bedrivas av Europol skall det finnas ett antal arbetsregister av olika varaktighet s.k. analysregister. Dessa kommer att innehålla mer detaljerade uppgifter. Slutligen skall det finnas ett indexregister över analysregistren för att möjliggöra för bl.a. sambandsmännen att få reda på om det i de pågående analysprojekten finns något av intresse för det nationella polisarbetet. Informationsregistret innehåller uppgifter om personer som är dömda eller misstänkta för sådana brott som ligger inom Europols behörighet. Uppgifterna kan också avse personer mot vilka det finns graverande omständigheter som ger anledning att anta att de kommer att begå brott inom Europols behörighetsområde. Denna personkategori innefattar alltså inte misstänkta för ett redan begånget brott. De personuppgifter som förekommer är av standardiserat slag. Det är identifikationsuppgifter som namn, födelsetid och födelseort, kön, medborgarskap och vissa signalementsuppgifter. Vidare får antecknas uppgift om brott och gärningsbeskrivning, tillvägagångssätt, vilken brottslig organisation man misstänker att personen i fråga tillhör samt fällande domar. De hittills nämnda uppgifterna är medlemsstaterna skyldiga att utan särskild begäran föra in i informationsregistret från sina egna polisregister. Ytterligare uppgifter om de nämnda personkategorierna kan på begäran lämnas till Europol om medlemsstatens lagstiftning tillåter detta. De nationella enheterna, sambandsmännen och vissa anställda i Europol har direkt tillgång till registret. En av Europols huvuduppgifter är att genomföra analyser som ett led i kriminalunderrättelseverksamheten. Detta innebär att Europol samlar in, bearbetar och drar slutsatser av det insamlade materialet till nytta för en polisutredning eller en förundersökning. Analyserna skall genomföras i projektform. Det betyder att ett begränsat antal analytiker och andra tjänstemän från Europol samt sambandsmän från de stater som berörs bildar en projektgrupp. För denna grupp kan, om det behövs, ett arbetsregister (analysfil) läggas upp efter särskilt beslut från Europols styrelse. En sådan analysfil utgör gruppens viktigaste arbetsredskap. Konventionen skiljer mellan strategisk analys och analys som har ett operativt syfte. Den sistnämnda är direkt inriktad mot pågående undersökning eller utredning i ett eller flera länder. Den strategiska analysen innehåller övergripande uppgifter, t.ex. om den allmänna strukturen på viss brottslighet eller om smugglingsvägar för viss narkotika. Den strategiska analysen innehåller inga personuppgifter. Ett arbetsregister för analysändamål som inrättas i operativt syfte får innehålla personuppgifter. I ett sådant får till att börja med förekomma de uppgifter om personer som finns i informationsregistret. Vidare får det föras in uppgifter om vittnen, brottsoffer, kontakter eller medhjälpare och andra personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds. I fråga om brottsoffer får även uppgifter tas in i registret om omständigheterna ger anledning anta att en person skulle kunna bli offer för ett brott som ligger inom Europols behörighet. Det är i och för sig också tillåtet att i analysregistren föra in personuppgifter av mycket känslig karaktär, t.ex. politisk åskådning, ras eller etniskt ursprung, hälsa eller sexuella läggning. Sådana uppgifter får dock införas endast om det är strikt nödvändigt med hänsyn till ändamålet med analysen och då bara om de känsliga uppgifterna kompletterar andra redan befintliga uppgifter om personen i fråga. Det är således inte tillåtet att lägga upp ett register med uppgifter om enbart politisk hemvist eller etniskt ursprung. Konventionen förbjuder också att sökning efter personer med ledning enbart av eventuellt registrerade särskilt känsliga personuppgifter sker i strid mot Europols ändamålsbestämmelser. I praktiken innebär detta ett förbud mot selektiv datasökning med exempelvis ras eller politisk åskådning som enda sökbegrepp. De nationella enheterna skall, enligt huvudregeln, på Europols begäran eller på eget initiativ till Europol översända alla uppgifter som Europol behöver för att utföra sina arbetsuppgifter. Medlemsstaterna skall emellertid översända uppgifterna endast om bearbetning av dessa för brottsförebyggande, analys och brottsbekämpning också är tillåten enligt deras nationella lagstiftning. Endast de analytiker som är berörda av det pågående analysarbetet har rätt att föra in och använda uppgifter i analysregistren. Övriga inblandade har naturligtvis rätt att få del av resultaten av analysen, men de har inte tillgång till själva registret, som är ett arbetsredskap enbart för analytikerna. Sambandsmännen ansvarar för att resultaten av analyserna också kommer medlemsstaternas polismyndigheter eller andra myndigheter med polisiära befogenheter till del. Inga andra än analytikerna har tillgång till analysregistren. För att dessa register skall kunna fylla sin funktion som kunskapskälla för i sista hand medlemsstaterna krävs att det finns en förmedlande länk mellan analysregistren och sambandsmännen. Indexregistret fyller den funktionen. Indexregistret skall ge svar på frågan om det i analysregistren finns uppgifter som berör det nationella polisarbetet i sambandsmannens hemstat utan att registrets innehåll eller analysresultatet avslöjas. Sambandsmännen och behöriga Europoltjänstemän har tillgång till indexregistret. Beträffande den allmänna skyddsnivån för datalagrade uppgifter, och även sådana icke ADB-baserade uppgifter som finns i registren, gäller att principerna i Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter, den s.k. dataskyddskonventionen från 1981 och 1987 års Europarådsrekommendation om användning av personuppgifter inom polissektorn, skall iakttas också för Europols dataregister. Innan något utbyte av personuppgifter mellan Europol och medlemsländerna kan ske måste enligt konventionen även medlemsländerna ha en nivå på sitt integritetsskydd som minst motsvarar de nyss nämnda Europarådsdokumenten.
Sekretess Europol och medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa skyddet av de uppgifter som måste vara sekretessbelagda och som samlats in med tillämpning av konventionen eller har utväxlats inom ramen för Europol. För detta ändamål skall rådet anta regler om sekretesskydd. Enligt regeringens bedömning krävs inte några nya sekretessregler. Uppgifter från Europol skall kunna hållas hemliga i Sverige. Eftersom uppgifterna huvudsakligen kommer att inflyta i polisregister eller eljest kommer att användas av polisen eller tullen i dess brottsförebyggande, brottsbekämpande eller brottsutredande verksamhet finns ett antal tillämpliga sekretessbestämmelser som bedöms vara tillräckliga. I 5 kap. 1 § sekretesslagen finns regler om sekretess m.m. med hänsyn främst till intresset att förebygga, uppdaga eller beivra brott, den s.k. förundersökningssekretessen. I 9 kap. 17 § sekretesslagen finns korresponderande regler till skydd för enskildas integritet när det gäller uppgifter i bl.a. polisregister. Enligt 7 kap. 17 § gäller vidare sekretess i verksamhet som avser förande av eller uttag ur bl.a. register som förs enligt polisregisterlagen för uppgift som har tillförts registret.
Diskretion och tystnadsplikt Europols organ, dess medlemmar, de biträdande direktörerna, Europols tjänstemän, sambandsmännen och varje person, vilka uttryckligen har ålagts diskretions- och tystnadsplikt är skyldiga att inte sprida de uppgifter som kommer till deras kännedom under tjänsteutövning eller inom ramen för deras verksamhet till någon obehörig person eller till allmänheten. Diskretions- och tystnadsplikten kvarstår även efter det att de avslutat sin tjänst, sitt anställningsavtal eller sin verksamhet. Varje medlemsstat skall behandla alla överträdelser av diskretions- eller tystnadsplikten som överträdelser av dess egen lagstiftning om respekten för tystnadsplikten eller regler om sekretessskydd. Att en uppgift är sekretessbelagd innebär enligt svensk rätt att tystnadsplikt råder om densamma. Tystnadsplikten gäller enligt 1 kap. 6 § sekretesslagen för den myndighet där uppgiften är sekretessbelagd och för den som genom anställning eller uppdrag hos myndigheten eller genom tjänsteplikt eller på annan liknande grund för det allmännas räkning deltar eller har deltagit i myndighetens verksamhet och då fått del av uppgiften. Brott mot tystnadsplikten medför i princip straffansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Den som omfattas av tystnadsplikt får dock utan att riskera straff, andra sanktioner eller repressalier lämna normalt sekretessbelagda uppgifter för publicering i tryckt skrift eller i radio eller TV om inte särskilda undantag har meddelats i lag med stöd av tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. Detta är den principiella innebörden av den s.k. meddelarfriheten som är en av offentlighetsprincipens hörnstenar. De regler i sekretesslagen som utgör grunden för den tystnadsplikt som i Sverige gäller för uppgifter som härrör från Europol, nämligen huvudsakligen 5 kap. 1 § om förundersökningssekretess och de korresponderande reglerna i 9 kap. 17 § till skydd för enskilds intresse, 7 kap. 17 § om polisregistersekretess och i viss utsträckning utrikessekretessen i 2 kap. 1 §, omfattas alla helt eller delvis av meddelarfriheten. I alla normala fall kommer alltså tystnadsplikten avseende Europolinformation att vara berörd av meddelarfriheten. Med beaktande av meddelarfriheten, som ju är inskränkt till att gälla uppgifter som lämnats för publicering, reglerar sekretesslagen och 20 kap. 3 § brottsbalken den tystnadsplikt rörande sekretessbelagda uppgifter som gäller för anställda i Sverige vid deras befattning med uppgifter från Europol, liksom de svenska Europolsambandsmännens befattning med sådana uppgifter. Däremot gäller inte några svenska regler för Europolanställdas befattning med hemliga uppgifter. Det finns alltså ett område inom vilket sekretess och tystnadsplikt råder enligt Europolkonventionen som inte har direkt motsvarighet i svenska regler om sekretess och tystnadsplikt men inom vilket Sverige som medlemstat har åtagit sig att lagföra brott mot desamma som om de vore inhemska regler. Regler som i princip motsvarar de nu berörda i Europolkonventionen finns bl.a. i artikel 194 i Euratomfördraget. I Justitiedepartementets promemoria Europol föreslogs att denna fråga borde lösas i annat sammanhang. Skälen för detta var främst att den har vidare räckvidd än Europolkonventionen och att den rymmer komplicerade rättsfrågor. Regeringen delar denna bedömning. Frågan bör övervägas i annat lämpligt sammanhang.
Förhandsavgöranden från EG-domstolen Genom ett tilläggsprotokoll till Europolkonventionen har medlemsstaternas domstolar getts möjlighet att begära förhandsavgörande från EG-domstolen om konventionens tolkning i de fall en nationell domstol anser att ett sådant avgörande är nödvändigt för att ett pågående mål eller ärende skall kunna avgöras. Om ett sådant förhandsavgörande lämnas av EG-domstolen är det bindande för den nationella domstolen. En medlemsstat får själv bestämma om den skall låta sina domstolar utnyttja denna möjlighet och om detta skall vara obligatoriskt eller frivilligt. Detta skall i så fall tillkännages genom en förklaring till protokollet. I förklaringen skall staten också ange om den önskar ge alla domstolar eller endast de domstolar vilkas domar eller beslut inte kan överklagas rätt att begära förhandsavgörande. Regeringen har undertecknat tilläggsprotokollet och avgett en förklaring som innebär att Sverige godkänner EG-domstolens behörighet att meddela förhandsavgöranden om tolkningen av Europolkonventionen. Enligt förklaringen får varje svensk domstol begära ett sådant förhandsavgörande, när den bedömer att ett sådant är nödvändigt för att avgöra ett pågående mål eller ärende. Inför undertecknandet av tilläggsprotokollet och avgivandet av förklaringen har regeringen samrått med EU-nämnden resp. EU-nämnden och justitieutskottet. Förklaringen skall betraktas som preliminär, dvs. den måste godkännas av riksdagen för att slutligen kunna tillträdas. Förslag härom lämnas i propositionen. Riksdagens godkännande av förklaringen innefattar överlämnande av beslutanderätt till EG-domstolen och bör därför ske med tillämpning av regeln i 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen. Den bindande kraften hos de förhandsavgöranden som EG-domstolen meddelar rörande konventionens tolkning följer av att tilläggsprotokollet har antagits i enlighet med den beslutsprocedur som gäller för den tredje pelaren, dvs. att alla stater tillträder protokollet. I EU-fördraget (artikel L.b) föreskrivs att gemenskapsrätten skall få visst genomslag i de fall en tredjepelarkonvention anförtror åt EG-domstolen att meddela förhandsavgöranden. I motiveringen framhåller regeringen att svensk rätt i de delar som kan beröras av Europolkonventionen i och för sig är utformad på ett sätt som gör att behovet av förhandsavgöranden i dag inte är särskilt påtagligt. Men ny lagstiftning och rättspraxis kan medföra att frågor som för närvarande inte kommer under en domstols prövning i framtiden kan komma att göra det. Också hänsynen till andra länders rättssystem där behovet av förhandsavgöranden kan vara mycket större talar för att svenska domstolar skall få möjlighet att inhämta förhandsavgöranden. Vidare berör regeringen den principiella frågan om bindande förhandsavgöranden i tolkningsfrågor kan ha sin plats i ett i grunden mellanstatligt samarbete. Regeringen påminner om att de regler som föreskrivs i konventionerna måste genomföras av varje medlemsstat i enlighet med dess interna lagstiftningsprocedur. I varje mellanstatlig konvention måste särskilt bestämmas om medlemsstaterna är villiga att underkasta sig rättsliga kontrollmekanismer och i så fall i vilken form. Dessa förhållanden utgör de viktigaste skillnaderna mellan gemenskapsrätten enligt EG-fördragen och de mellanstatliga delarna av EU-fördraget och utgör därigenom den verkliga skiljelinjen mellan överstatlighet och mellanstatlighet. Enligt svensk rätt måste regler som följer av internationella åtaganden införlivas i den svenska rättsordningen för att bli gällande här. Den möjlighet för svenska domstolar att begära förhandsavgörande om tolkningen av en mellanstatlig konvention som den svenska förklaringen i anslutning till tilläggsprotokollet till Europolkonventionen medför bör alltså införlivas i svensk rätt genom lag. I propositionen föreslås denna lag få generell räckvidd så att svenska domstolar ges möjlighet att begära förhandsavgöranden från EG-domstolen om tolkning av bestämmelser i EU-konventioner som Sverige kan komma att tillträda. Lagen skall kompletteras med ett tillkännagivande från regeringen om vilka konventioner som avses och vilka villkor som gäller. Regeringen anför att det finns skäl att, när nu frågan om lagstiftning med anledning av förhandsavgöranden behandlas, även ta hänsyn till andra konventioner inom den tredje pelaren eller eljest inom EU:s ram. Det finns ett antal sådana konventioner som har undertecknats av medlemsstaterna och där frågan om EG-domstolens roll står på dagordningen på samma sätt som för Europolkonventionen. Vad gäller tredjepelarkonventioner kopplar, som ovan nämnts, EU-fördraget samman tredjepelarsamarbetet med gemenskapsrätten. Andra konventioner saknar denna direkta fördragsmässiga koppling mellan konventionsrätt och gemenskapsrätt på detta område. Enligt regeringen måste domstolens förhandsavgöranden ändå anses ha bindande kraft även när det gäller dessa konventioner. Om inte, skulle systemet med förhandsavgöranden förfela sitt syfte. En reglering bör enligt regeringen vara utformad på så sätt att den täcker de olika tekniska lösningar vad gäller EG-domstolens behörighet att meddela förhandsavgöranden som förekommer i olika konventioner. Den mest tekniskt komplicerade lösningen erbjuder utan tvekan Europolkonventionen och dess tilläggsprotokoll. Där finns en vittgående valfrihet för staterna i olika avseenden och även valfrihet för domstolarna om inte annat föreskrivs i nationell rätt. Rent traktattekniskt är Europollösningen också komplicerad eftersom tilläggsprotokollet bara ger den rent formella behörigheten för EG- domstolen, medan den praktiska omfattning av EG-domstolens befattning med dessa frågor finns i ensidiga förklaringar. Motsvarande reglering har dock gjorts beträffande två andra konventioner på tredjepelarområdet som undertecknades samtidigt som Europolkonventionen. I andra konventioner regleras dessa frågor direkt i konventionen eller i ett tilläggsprotokoll. Beträffande den lagtekniska utformningen har regeringen stannat för att föreslå en generell lagbestämmelse som kompletteras med ett tillkännagivande i Svensk författningssamling (SFS) från regeringen om vilka konventioner som omfattas av bestämmelsen och åtagandets omfattning i övrigt, t.ex. vilka domstolar som berörs och om det är obligatoriskt i vissa fall att begära förhandsavgörande. Då krävs inga ytterligare lagstiftningsåtgärder utan det räcker med riksdagens beslut att godkänna konventionen och att konventionen träder i kraft för att regeringen skall kunna komplettera tillkännagivandet med en redovisning av den nya konventionen och dess bestämmelser om förhandsavgörande.
Motionerna I motion 1996/97:Ju37 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) hemställs om avslag på propositionen (yrkande 1). Om riksdagen inte avslår propositionen, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts dels om Europols datasystem (yrkande 4), dels om diskretion och tystnadsplikt (yrkande 5). Motionärerna anför bl.a.: Uppgifterna i Europols register kan bl.a. ?avse personer mot vilka det finns graverande omständigheter som ger anledning anta att de kommer att begå brott...?. Dessa uppgifter är medlemsstaterna skyldiga att utan särskild begäran föra in i registren från sina egna register. Vidare får det föras in uppgifter om vittnen, brottsoffer, kontakter eller medhjälpare och andra personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds. Det är också tillåtet att föra in personuppgifter av ännu mer känslig karaktär, ?t.ex. politisk åskådning, ras eller etniskt ursprung?. Poliser i Europols medlemsländer inte bara får utan skall förse den centrala databasen med uppgifter. Svenska lagregler om polisens register m.m. är mera restriktiva i förhållande till Europolkonventionens bestämmelser i detta avseende. I Justitiedepartementet pågår arbete med att anpassa svenska bestämmelser till bl.a. Europolkonventionens bestämmelser om registrering. Detta trots att polisen tidigare har fått avslag på framställningar om att få föra datoriserade underrättelseregister. I Danmark har justitieministern deklarerat att dansk polis inte kommer att inrapportera uppgifter om danska medborgares politiska åskådning, ras eller etniskt ursprung till Europol. Om regeringens proposition antas hemställer Miljöpartiet att riksdagen beslutar om en liknande deklaration, dvs. att svensk polis inte skall inrapportera uppgifter om svenska medborgares politiska åskådning, ras eller etniskt ursprung. Motionärerna anför vidare att frågan är hur den svenska meddelarfriheten förhåller sig till Europolkonventionen. Det finns inte några bestämmelser som i detta avseende täcker Europolanställdas befattning med hemliga uppgifter. Regeringen tar inte ställning till dessa mycket komplicerade rättsfrågor. Skall svensk meddelarfrihet inskränkas till följd av en ratificering av Europolkonventionen? Miljöpartiet hemställer att riksdagen skall ta ställning för den svenska offentlighetsprincipen och då framför allt meddelarfriheten, dvs. denna princip skall inte ändras till följd av Sveriges anpassning. I motion 1996/97:Ju38 av Gun Hellsvik m.fl. (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av regeringens fortsatta lagstiftningsarbete avseende polisunderrättelseregister (yrkande 1). Inom Regeringskansliet bereds för närvarande ett förslag till lag om polisunderrättelseregister. Förslaget härrör från Registerutredningens förslag i betänkande SOU 1996:35 Kriminalunderrättelseregister - DNA-register. En proposition är aviserad till riksdagen i höst. Skälet till att motionärerna tar upp förslaget redan nu är att det har betydelse för vilka personuppgifter som svenska polismyndigheter i framtiden kommer att registrera och vidarebefordra till Europol. Om utredningsförslaget också blir regeringens förslag innebär det att polisen skall få möjlighet att i dataregister lagra uppgifter om personer som det inte föreligger någon brottsmisstanke mot. Innehållet i Europols analysregister bestäms av varje medlemslands nationella lagstiftning. Europol kan varken tvinga Sverige eller någon annan medlemsstat att lämna personuppgifter till Europol om det inte medges av det egna landets nationella lagstiftning. Moderaterna kommer att motsätta sig lagstiftning som innebär att uppgifter om kontakter, medhjälpare till misstänkta personer, brottsoffer, eventuella brottsoffer eller vittnen skall kunna lagras i polisens datoriserade kriminalunderrättelseregister utan att någon brottsmisstanke föreligger mot personen i fråga. I motion 1996/97:Ju40 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c) hemställs att riksdagen avslår förslaget att ratificera Europolkonventionen i enlighet med vad som anförts i motionen. I ett analysregister hos Europol får införas mycket integritetskänsliga uppgifter om ras, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning och hälsotillstånd för brottslingar, potentiella brottslingar, vittnen och brottsoffer. Varje land bestämmer vilka uppgifter som skall registreras. I Sverige utreds nu om polisens register med känsliga uppgifter skall datoriseras. Datainspektionen har föreslagit att riksdagen inte skall ta ställning till Europol förrän riksdagen beslutat om lagregleringen av den svenska polisens motsvarande register. Motionärerna anser att riksdagen bör avvakta med lagändringarna och med ratificeringen av Europolkonventionen i enlighet med Datainspektionens förslag. I motion 1996/97:Ju41 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen avslår proposition 1996/97:164 Europol. Motionärerna anför bl.a.: Konventionen uppfyller inte grundläggande krav på garantier för medborgarnas integritet och rättssäkerhet. Konventionens regler om datainsamling är utomordentligt lösliga. Enligt konventionen skall data insamlas och bearbetas, inte bara beträffande brott och misstänkta brott utan också beträffande personer för vilka graverande omständigheter i förhållande till nationell lagstiftning ger anledning att anta att de kommer att begå brott inom Europols behörighet. Föreskrifterna med närmare regler för analysregistren enligt arikel 10.1 finns inte tillgängliga för riksdagen i detta lagstiftningsärende. Enligt motionärerna borde Europol åläggas att iaktta alla skyldigheter enligt Europarådets dataskyddskonvention. Det föreligger inga garantier för att den enskilde kan få tillgång till uppgifter om sig själv som Europol lagrar. Vänsterpartiet anser att reglerna om den enskildes rätt att ta del av uppgifter om sig själv är av fundamental betydelse för att undanröja risker för allvarliga felaktigheter, vilka i sin tur kan leda till allvarliga konsekvenser för den enskilde. Europolkonventionens reglering av överföring av uppgifter från Europol till tredje land och utomstående instanser är oprecis beträffande den avgörande frågan vilken nivå på dataskyddet som skall krävas av ett tredje land. Det saknas enligt motionärerna tillräckliga garantier för att tredje land som mottar uppgifter från Europol behandlar dessa i överensstämmelse med vad som krävs av en rättsstat. Europols tillsynsmyndighet skall ha tillsyn över att lagring, behandling och användning av personuppgifter sker på ett sätt som inte strider mot konventionen eller kränker den enskildes rätt. Europol har dock ingen skyldighet att följa tillsynsmyndighetens beslut utom vad gäller vissa överklaganden. Denna relativa maktlöshet kontrasterar starkt mot de betydligt större maktbefogenheter som tillsynsmyndigheten enligt EU:s datadirektiv kommer att få. Motionärerna anser att den gemensamma tillsynsmyndigheten för Europol borde ha fått åtminstone motsvarande befogenheter.
Registerutredningen Registerutredningen avlämnade i mars 1996 sitt delbetänkande Kriminalunderrättelseregister DNA-register (SOU 1996:35). I betänkandet föreslås bl.a. en lag om polisens underrättelseregister. Enligt förslaget skall Rikspolisstyrelsen och vissa polismyndigheter, i underrättelseverksamhet som avser allvarlig brottslighet, få föra underrättelseregister i form av analysregister och informationsregister. Ändamålet med ett analysregister skall vara att ge underlag för beslut om förundersökning eller om särskilda åtgärder för att förebygga eller förhindra brott. Ändamålet med ett informationsregister skall vara att ge underlag för beslut om särskilda undersökningar rörande allvarlig brottslighet. I ett analysregister får föras in uppgifter som kan hänföras till en enskild person. I ett informationsregister får föras in uppgifter som kan hänföras till en enskild person endast om den som avses med uppgifter på konkreta grunder kan antas ägna sig åt eller ha ägnat sig åt allvarlig brottslighet eller komma att begå allvarliga brott. Innehållet i registren skall begränsas till uppgifter som är nödvändiga för registrens ändamål. Registerutredningen avlämnade i april 1997 sitt slutbetänkande Polisens register (SOU 1997:65). Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Utskottet har inhämtat att regeringen avvaktar med att lämna förslag till kriminalunderrättelseregister till dess att slutbetänkandet är remissbehandlat. Remisstiden går ut den 15 september 1997.
Utskottets bedömning Europols viktigaste uppgift är att vara ett organ för utbyte av kriminalunderrättelser mellan medlemsstaterna i EU. Dessa skall tillhandahålla Europol uppgifter främst ur sina nationella polisregister. Hos Europol sammanställs och analyseras dessa uppgifter och kompletteras i vissa fall med uppgifter från annat håll. Information återförs till medlemsstaternas polismyndigheter som kan använda den i sin operativa verksamhet. Främst handlar det om den verksamhet som är riktad mot organiserad, internationell kriminalitet av allvarligt slag, såsom narkotikahandel. Grunden för Europols verksamhet kommer att vara dess databaserade informationssystem. Detta skall bestå av ett informationsregister med begränsat innehåll som skall tillåta snabb sökning av vissa personuppgifter. För analysverksamheten skall det finnas ett antal analysregister av olika varaktighet som skall innehålla mer detaljerade uppgifter. Det skall också finnas ett indexregister över analysregistren. Sverige är endast skyldigt att på begäran förse Europols analysregister med uppgifter, om svensk lagstiftning tillåter att uppgifterna används för att utföra analyser i kriminalunderrättelseverksamhet i Sverige. När det gäller uppgifter till Europols informationsregister skall Sverige enligt konventionen överlämna vissa uppgifter från sina egna polisregister utan särskild begäran. Ytterligare uppgifter kan på begäran lämnas till Europols informationsregister om svensk lagstiftning tillåter detta. Det är innehållet i de register som förs hos polisen som avgör vilka uppgifter Sverige kan bli skyldigt att överlämna till Europol enligt konventionen. I Regeringskansliet pågår beredningen av Registerutredningens förslag till bl.a. kriminalunderrättelseregister. Resultatet av detta arbete och riksdagens behandling av regeringens kommande förslag blir avgörande för vilka uppgifter ur ett sådant register som Sverige blir skyldigt att lämna till Europol. Utskottet anser inte att regeringens förslag bör föregripas genom ställningstaganden av det slag som förordas i motionerna Ju37 yrkande 4 och Ju38 yrkande 1. Inte heller anser utskottet att ratificeringen av konventionen bör uppskjutas i avvaktan på detta regeringsförslag såsom föreslås i motion Ju40. För de i Sverige anställda personerna som berörs av tystnadsplikt enligt Europols bestämmelser gäller svenska sekretessregler. De regler i sekretesslagen som utgör grunden för den tystnadsplikt som gäller i Sverige för uppgifter från Europol omfattas alla helt eller delvis av meddelarfrihet. Regeringen har inte föreslagit någon ändring när det gäller meddelarfriheten. Utskottet vill erinra om att offentlighetsprincipens tillämpning inte var något ämne i förhandlingarna om medlemskap i EU. Efter genomförda förhandlingar fogade Sverige en förklaring till slutakten. I denna framhölls bl.a. att offentlighetsprincipen, särskilt rätten att ta del av allmänna handlingar, och grundlagsskyddet för meddelarfriheten, är och förblir grundläggande bestämmelser som utgör en del av Sveriges konstitutionella, politiska och kulturella arv. Denna förklaring gäller alltjämt och innebär enligt utskottet att svensk offentlighetslagstiftning inte skall ändras i inskränkande riktning som en följd av åtaganden inom EU:s ram med mindre än att behovet av en inskränkning vid en sedvanlig intresseavvägning väger över. Detta är enligt utskottets uppfattning inte fallet i fråga om behovet av meddelarskydd för uppgifter från Europol. Utskottet har nyligen i samband med behandlingen av två motioner som gällde meddelarskyddets utformning redovisat de intresseavvägningar som ligger bakom den nuvarande regleringen av meddelarskyddet och inte förordat någon ändring (se 1996/97:KU23 s. 13-14). Med det sagda får motion Ju37 yrkande 5 i denna del anses vara tillgodosedd. När det gäller det svenska åtagandet att lagföra Europolanställda för brott mot Europolkonventionens regler om sekretess och tystnadsplikt anser regeringen att denna fråga bör övervägas i lämpligt sammanhang. Utskottet har ingen annan mening än regeringen och anser att något initiativ från riksdagens sida i denna fråga inte är påkallat. Motion Ju37 yrkande 5 bör avstyrkas även i denna del. I propositionen föreslås vidare att riksdagen skall godkänna dels Europolkonventionens tilläggsprotokoll genom vilket medlemsstaternas domstolar har getts möjlighet att begära förhandsavgörande från EG-domstolen om tolkningen av konventionen, dels Sveriges förklaring till protokollet enligt vilken Sverige godkänner EG-domstolens behörighet att meddela sådana förhandsavgöranden. I förklaringen uttalas också att varje svensk domstol får begära ett sådant förhandsavgörande, när den bedömer det nödvändigt för att avgöra ett pågående mål eller ärende. Ett förhandsavgörande av EG-domstolen blir bindande för den domstol som begärt det. Någon motion som behandlar denna del av propositionen har inte väckts. Utskottet tillstyrker ett godkännade av tilläggsprotokollet och förklaringen till detta. Då förklaringen innehåller ett överlämnande av beslutanderätt till en EG-institution skall, som också framhålls i propositionen, riksdagens godkännande ske med tillämpning av reglerna i 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen. Regeringen föreslår att tilläggsprotokollet och förklaringen införlivas i svensk rätt genom en ny lag om rätt för svenska domstolar att begära förhandsavgörande från EG-domstolen i vissa fall. Lagen tar sikte inte bara på Europolkonventionen utan också på andra EU-konventioner i vardande inom och utom tredje pelaren som innehåller liknande bestämmelser om förhandsavgörande. När det gäller tredjepelarkonventioner har sådana bestämmelser en direkt förankring i EU-fördraget. Någon fördragsmässig koppling finns däremot inte i frågan om förhandsavgörande av EG-domstolen när det gäller de konventioner som sluts mellan medlemsstaterna utanför tredje pelaren. Om en bestämmelse om förhandsavgörande finns i en sådan konvention, är det en följd av att medlemsstaterna just i detta fall överenskommit om en regel av detta slag. Ett klargörande av skillnaden mellan dessa båda konventionstyper bör göras med anledning av ett uttalande i propositionen, men skillnaden har ingen betydelse för den nu aktuella lagstiftningen. Den utformning av lagen som regeringen valt medför att ett tillkännagivande måste göras i Svensk författningssamling varje gång riksdagen godkänt en konvention som lagen omfattar. Detta tillkännagivande sker sedan konvention trätt i kraft genom att samtliga medlemsstater ratificerat den. Utskottet tillstyrker regeringens förslag på denna punkt. Den föreslagna ordningen får givetvis inte innebära att inte regering och riksdag noga prövar behovet för svenskt vidkommande av förhandsavgörande av EG-domstolen i varje konventionsfall, där frågan aktualiseras. Riksdagens beslut om att tillträda konventioner som innehåller regler om förhandsavgörande av EG-domstolen skall fattas med tillämpning av 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen. Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag att godkänna Europolkonventionen, tilläggsprotokollet och förklaringen till tilläggsprotokollet. Utskottet förordar också att lagen om rätt för svensk domstol att begära förhandsavgörande från EG-domstolen i vissa fall antas av riksdagen.
Stockholm den 26 augusti 1997
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Birger Hagård (m), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nikos Papadopoulos (s) och Nils Fredrik Aurelius (m).
Avvikande meningar 1. Birgitta Hambraeus (c) anser att utskottets yttrande bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det är viktigt att Sverige samarbetar med internationell polis. Ett sådant samarbete sker också genom Interpol och genom bilaterala kontakter. Det är enligt utskottet inte klarlagt i hur hög grad Europol i praktiken kommer att vara effektivt i den viktiga uppgiften att bekämpa internationell brottslighet. Risken finns att polisbyrån Europol kommer att bli ännu en byråkratisk organisation. Europolkonventionen innebär att viss information som svensk polis registrerar ska stå till förfogande för en europeisk polisbyrå med främsta uppgift att vara kriminalunderrättelseorgan för EU:s medlemsstater. Genom förslag till ändring i lagen om polisregister skall uppgifter från polisregister få meddelas till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation om detta följer av en internationell överenskommelse som riksdagen godkänt. I ett s.k. analysregister hos Europol skall mycket integritetskänsliga uppgifter få införas, t.ex. uppgifter om ras, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning och hälsotillstånd. Uppgifterna kan t.ex. gälla brottslingar, potentiella brottslingar, vittnen och brottsoffer. Svensk polis har i dag möjlighet att föra olika register med uppgifter om personer. När det varit fråga om särskilt känsliga personuppgifter har riksdagen avslagit förslag om att sådana uppgifter skall få registreras i databaserade register. Känsliga personuppgifter kan däremot finnas i manuella register. Genom Europolkonventionen kan Sverige bli skyldigt att föra över sådana känsliga uppgifter till Europol för att uppgifterna skall finnas i t.ex. Europols databaserade analysregister. Känsliga personuppgifter som Sverige inte tillåter i databaserade register kommer således att kunna föras över till Europols databaserade register. Enda sättet att undvika detta är att i Sverige inte tillåta registrering, varken manuellt eller datoriserat, av sådana uppgifter. I Regeringskansliet bereds förslag till lag om polisens underrättelseregister. Utskottet anser att riksdagen bör avvakta med att behandla nu aktuell proposition till dess regeringen lagt fram de förslag till lagändringar som föranleds av Europolkonventionen. Sedan propositionen och motionerna lades har EU:s medlemsstater i Amsterdam beslutat att ändra reglerna för Europol. Propositionen utgår från att det är fråga om ett rent mellanstatligt samarbete i tredje pelaren, där alla förändringar måste godkännas av medlemsstaternas parlament. I Amsterdam fattades beslut som medför att ministerrådet har rätt att utvidga Europols befogenheter. Förändringen ger Europolkonventionen en ny innebörd. Propositionen bör därför enligt utskottet återlämnas till regeringen för fortsatt beredning. Med anledning av motion Ju40 avstyrker utskottet dels propositionen dels motionerna Ju37 yrkandena 4 och 5 och Ju38 yrkande 1.
2. Kenneth Kvist (v) anser att utskottets yttrande bort ha följande lydelse: Enligt utskottet uppfyller inte konventionen grundläggande krav på garantier för medborgarnas integritet och rättssäkerhet. En annan avgörande invändning är enligt utskottet den nästan totala frånvaron av parlamentarisk insyn och kontroll beträffande konventionens tillämpning. Konventionens regler om datainsamling är utomordentligt lösliga. Enligt konventionen kan data insamlas och bearbetas inte bara beträffande personer dömda eller misstänkta för brott utan även beträffande personer för vilka graverande omständigheter i förhållande till nationell lagstiftning ger anledning att anta att de kommer att begå brott inom Europols behörighet samt i vissa fall även uppgifter om vittnen, brottsoffer, kontakter eller medhjälpare och andra personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds. Utskottet anser att hela Europarådets dataskyddskonvention borde inarbetas i konventionen. Utskottet anser att regler om den enskildes rätt att ta del av uppgifter om sig själv är av grundläggande betydelse för att undanröja risker för allvarliga felaktigheter vilka i sin tur kan leda till allvarliga konsekvenser för den enskilde. Det föreligger enligt Europolkonventionen inga garantier för att den enskilde kan få tillgång till uppgifter om sig själv från Europols register. Konventionens reglering av överföring av uppgifter från Europol till tredje land och utomstående instanser är oprecisa beträffande den avgörande frågan vilken nivå på dataskyddet som skall krävas av det mottagande landet. Europols tillsynsmyndighet har för svaga befogenheter i och med att Europol inte har någon skyldighet att följa tillsynsmyndighetens beslut utom vad gäller vissa överklaganden. Med bifall till motionerna Ju37 yrkande 1 och Ju41 avstyrker utskottet dels propositionen, dels motionerna Ju37 yrkandena 4 och 5, Ju38 yrkande 1 och Ju40.
3. Peter Eriksson (mp) anser att utskottets yttrande bort ha följande lydelse: Enligt utskottet borde regeringen ha återkallat propositionen eftersom den ger en vilseledande bild av hur Europol förväntas fungera. Konventionen som ligger till grund för propositionen är redan överspelad i och med att Europeiska unionens råd i juni i år, sedan motionstiden för denna proposition gått ut, i förhandlingarna om ett nytt grundfördrag för Europeiska unionen bl.a. beslutade att ge Europol betydligt större operativa möjligheter, att ge Europol befogenhet att i större utsträckning kunna styra den nationella polisens utredningsarbete, att genom förhandsbesked ge EG-domstolen överstatliga befogenheter samt att ge rådet möjligheter att besluta om bindande rambeslut när det gäller tillnärmning av medlemsstaternas lagar och förordningar. Detta gör sammantaget att Europol blir något annat än vad som förespeglas i propositionen och dessutom att Europol har att verka i en miljö där EU som organisation har betydligt större möjligheter att agera överstatligt genom att likrikta rättssystemen i medlemsländerna. Propositionen har utöver detta allvarliga tillkortakommanden som i sig innebär att riksdagen bör återsända den till regeringen för ytterligare beredning. Som regel brukar regeringen när den begär att riksdagen skall godkänna en internationell överenskommelse samtidigt lägga fram de lagförslag som behövs för att genomföra åtagandena enligt överenskommelsen. Så har inte skett i detta fall. I Regeringskansliet bereds de lagförslag som har anknytning till Europolkonventionen och som i vissa fall kan påverka rättsskyddet i grundlagarna. Det gäller bl.a. så viktiga frågor som den svenska meddelarfriheten och i vilken utsträckning svenska regler måste ändras för att den svenska polisen ska få rätt att samla in och vidarebefordra känsliga uppgifter om medborgarna, uppgifter som det i dag inte är tillåtet att föra ADB-baserade register över. Enligt utskottet kan inte riksdagen ta ställning till konsekvenserna av Europolkonventionen förrän all lagstiftning som behövs för att fullgöra åtagandena enligt konventionen har föreslagits riksdagen. Riksdagen skall inte behandla en proposition som ej är färdigberedd och som innehåller felaktigheter. Riksdagen bör därför återsända den till regeringen för vidare beredning. Utskottet anser inte att EU skall utveckla en ny överstatlig polis. I dag vet vi att planerna kommit långt på den vägen. Utskottet anser att ett fortsatt arbete med det existerande Interpol är ett fullgott mellanstatligt alternativ. Med bifall till motionerna Ju37 yrkande 1 och Ju41 avstyrker utskottet dels propositionen, dels motionerna Ju37 yrkandena 4 och 5, Ju38 yrkande 1 och Ju40 samt anser att propositionen bör återsändas till regeringen med ett tillkännagivande i enlighet med vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden 1. Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils-Fredrik Aurelius alla (m) anför: Vi delar utskottets bedömning att Europolkonventionen skall godkännas. Ett av Moderata samlingspartiets starkaste skäl till varför Sverige borde gå med i Europeiska unionen var att vi eftersträvade ett effektivt polissamarbete mellan EU-länderna. Vi ser mycket positivt på att arbetet i den delen nu är slutfört och att det praktiska Europolarbetet kan komma i gång och börja fungera efter riksdagens godkännande. Inom Regeringskansliet bereds ett förslag till lag om polisunderrättelseregister. Innehållet i ett sådant register, ADB-baserat eller manuellt, är avgörande för vilka uppgifter ur registret som Sverige kan bli skyldigt att överföra till Europol. Registerutredningen har i betänkande SOU 1996:35 Kriminalunderrättelseregister - DNA-register lämnat förslag till lag om polisens underrättelseregister. Om regeringen följer föslaget innebär det att polisen kommer att få möjlighet att i ett ADB-baserat analysregister lagra uppgifter om enskilda personer även om det inte föreligger någon brottsmisstanke mot dessa. Det kan t.ex. vara fråga om vittnen, brottsoffer, eventuella brottsoffer, kontakter eller medhjälpare till en brottsmisstänkt person och andra personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds. Moderaterna kommer att motsätta sig en lagstiftning som innebär att uppgifter om kontakter, medhjälpare till misstänkta personer, brottsoffer, eventuella brottsoffer eller vittnen skall kunna lagras i polisens kriminalunderrättelseregister utan att någon som helst brottsmisstanke föreligger mot personen i fråga.
2. Birgit Friggebo och Håkan Holmberg (fp) anför: Vi delar utskottets bedömning att Europolkonventionen skall godkännas. Vi vill betona att frågor om vad den svenska polisens olika register, ADB-baserade såväl som manuella, skall få innehålla bör avgöras oberoende av tillträdet till konventionen. Således bör t.ex. ställning till vilka uppgifter ett eventuellt kriminalunderrättelseregister skall få innehålla tas i samband med att regeringen presenterar ett sådant förslag och utan bindningar till beslutet om Europolkonventionen.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................1 Motionerna............................................2 Utskottet.............................................2 Konventionens huvudsakliga innehåll.................2 Ärendets beredning..................................5 Propositionens huvudsakliga innehåll................6 Överväganden........................................6 Konventionen......................................6 Avslag på propositionen.........................6 Utlämnande av uppgifter till Europol............7 Ändring i konventionen..........................8 Sammanfattning..................................9 Tilläggsprotokollet och förklaringen..............9 Övriga frågor....................................10 Europols framtida arbetsuppgifter..............10 Diskretion och tystnadsplikt...................11 Privilegier och immunitet......................13 Den svenska registerlagstiftningens utformning.14 Övrigt...........................................14 Hemställan.........................................15 Reservationer........................................16 1. Avslag på propositionen (mom. 1)................16 2. Utlämning av uppgifter ur polisregister (mom. 2)17 3. Sättet för ändring av konventionen (mom. 3).....18 4. Europols framtida arbetsuppgifter (mom. 8)......18 5. Diskretion och tystnadsplikt (mom. 9)...........18 6. Den svenska registerlagstiftningens utformning (mom. 11)19 Bilagor 1. Regeringens lagförslag............................20 2. Utskottets förslag till ändring i regeringens lagförslag23 3. Europolkonventionen.............................24 4. Tilläggsprotokollet.............................69 5. Förklaring till protokollet om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol angående tolkningen av Europolkonventionen 72 6. Konstitutionsutskottets yttrande 1997/98:KU2y...73