Europarådets sociala stadga
Betänkande 1997/98:AU12
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1997/98:AU12
Europarådets sociala stadga
Innehåll
1997/98 AU12
Sammanfattning
Regeringen har i proposition 1997/98:82 Europarådets sociala stadga föreslagit att riksdagen med vissa särskilt angivna inskränkningar skall godkänna två internationella överenskommelser. Det är fråga dels om det av Europarådet 1995 antagna tilläggsprotokollet till 1961 års europeiska stadga angående ett kollektivt klagomålsförfarande, dels den 1996 av Europarådet antagna reviderade europeiska stadgan. Tilläggsprotokollet om kollektivt klagomålsförfarande innebär att vissa organisationer ges rätt att anföra klagomål mot en stat för bristande genomföranden av dess åtaganden enligt den sociala stadgan. Den reviderade sociala stadgan utgör ett sammanförande av de rättigheter som återfinns i den gällande sociala stadgan och i ett av Sverige 1989 antaget tilläggsprotokoll till stadgan, med vissa förändringar och med tillägg av ett antal nya rättigheter som avser förhållanden i arbetslivet och vissa sociala aspekter. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker två motioner som väckts med anledning av propositionen. Att tilläggsprotokollet och den reviderade stadgan godkänns föranleder inte några lagändringar. Vänsterpartiets företrädare har reserverat sig.
1 Propositionen
I proposition 1997/98:82 föreslår regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) att riksdagen godkänner 1. tilläggsprotokollet till den europeiska sociala stadgan om ett kollektivt klagomålsförfarande, utan den särskilda förklaringen enligt artikel 2 i protokollet, 2. den reviderade europeiska sociala stadgan, där punkterna 2:6, 3:1, 10:4, 15:3, 17:2, 19:11 och 19:12 samt artiklarna 25-27 och 29-31 godtas utöver de bestämmelser som motsvarar tidigare godtagna bestämmelser.
2 Motioner med anledning av propositionen 1997/98:A9 av Ingrid Burman och Hans Andersson (v) vari yrkas 1. att riksdagen godkänner tilläggsprotokollet till den europeiska sociala stadgan om ett kollektivt klagomålsförfarande, med den särskilda förklaringen enligt artikel 2 i protokollet i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen godkänner artikel 2:1 i den reviderade europeiska sociala stadgan i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen godkänner artikel 3:4 i den reviderade europeiska sociala stadgan i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:A10 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att även godta punkt 2:1 i den reviderade europeiska sociala stadgan i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen beslutar att även godta punkt 2:4 i den reviderade europeiska sociala stadgan i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om snabbt utredningsarbete med sikte på godkännande av punkt 3:4 i den reviderade europeiska sociala stadgan.
3 Utskottet
3.1 Inledning Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1997/98:82 Europarådets sociala stadga och två motioner som väckts med anledning av propositionen. Den europeiska sociala stadgan, som ratificerades av Sverige 1962 och trädde i kraft 1965, är en internationell överenskommelse som utarbetats inom Europarådet. Stadgan innehåller 19 artiklar med bestämmelser om arbetsmarknadspolitik, arbetsvillkor, arbetarskydd, förenings- och förhandlingsrätt, socialförsäkring och andra sociala trygghetsanordningar samt familjepolitik. Den innehåller också bestämmelser till skydd för migrerande arbetstagare. Syftet är att garantera sociala rättigheter samt att höja levnadsstandarden och öka den sociala välfärden. I januari 1998 hade 21 av Europarådets 40 medlemsstater ratificerat stadgan. Europarådet har 1995 antagit ett tilläggsprotokoll till stadgan och 1996 antagit en reviderad stadga. Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen, med vissa inskränkningar, skall godkänna tilläggsprotokollet och den reviderade stadgan. I två motioner föreslås att några artiklar som inte omfattas av regeringens förslag skall godkännas.
3.2 Tilläggsprotokollet
Propositionen I propositionen lämnas en redogörelse för innehållet i tilläggsprotokollet och skälen för regeringens förslag. Tilläggsprotokollet tar sikte på frågan om övervakningen av efterlevnaden av stadgan och innehåller regler om ett kollektivt klagomålsförfarande. Den nu gällande ordningen för övervakningen bygger på rapporter från de fördragsslutande länderna om tillämpningen av stadgan. Kontrollen sker i dag genom insatser från tre organ. Den oberoende expertkommittén granskar staternas rapporter och gör en rättslig bedömning av om staterna uppfyller sina åtaganden. Ministerkommittén antar resolutioner som avser den aktuella övervakningsperioden. En sådan resolution kan innehålla individuella rekommendationer till en stat som inte uppfyllt stadgans krav. Regeringskommittén, slutligen, bereder ministerkommitténs beslut och väljer ut situationer som bedöms bli föremål för rekommendationer från ministerkommittén. Nu föreslås ett nytt kontrollförfarande - ett kollektivt klagomålsförfarande. Syftet är att göra övervakningen av efterlevnaden av den sociala stadgan mer effektiv än den kan bli när den enbart bygger på de fördragsslutande parternas egna rapporter. Med förebild från ILO har syftet varit att i större utsträckning involvera representanter för parterna på arbetsmarknaden men även andra enskilda organisationer, s.k. non-governmental organizations (?NGO:er?), i kontrollen av hur staterna uppfyller de olika åtagandena enligt stadgan. Protokollet erbjuder enligt propositionen en möjlighet till ett kontrollförfarande som är snabbare än den regelbundna granskningen av staternas rapporter. Förfarandet skall ses som ett komplement till granskningen av rapporterna, som även fortsättningsvis kommer att utgöra grundvalen för övervakningsproceduren. I artikel 1 anges tre kategorier av organisationer som har rätt att anföra klagomål som en direkt följd av att protokollet har trätt i kraft i förhållande till en viss stat. Först och främst nämns sådana internationella arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer som nu deltar som observatörer vid regeringskommitténs sammanträden. Vidare får också andra internationella enskilda organisationer (international non-governmental organizations, ?INGO:er?) anföra klagomål. En förutsättning för detta är att dessa organisationer har s.k. konsultativ status hos Europarådet och att de finns upptagna på en särskild lista som regeringskommittén upprättat enligt ett särskilt förfarande beslutat av ministerkommittén den 22 juni 1995. Syftet med detta förfarande är att säkerställa att den organisation som ges rätt att anföra klagomål också har kompetens på ett relevant område. Den tredje gruppen utgörs av representativa nationella arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer i den berörda fördragsslutande staten. I protokollet anges inte vad som menas med ?representativ? men avsikten är att den oberoende expertkommittén skall avgöra den saken. Om en stat inte har nationella regler för att fastställa representativiteten kan faktorer som antalet medlemmar och organisationens faktiska betydelse som förhandlingspart i nationen i fråga få betydelse. Enligt artikel 2 kan även andra nationella enskilda organisationer (?NGO:er?) än arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer få rätt att anföra klagomål, dock endast om den fördragsslutande staten i fråga avgett en särskild förklaring angående detta. En sådan förklaring kan avges för en bestämd tidsperiod, men inte endast avse vissa organisationer eller klagomål beträffande vissa artiklar i stadgan. Har en stat lämnat en förklaring enligt artikeln är det även i detta fall den oberoende expertkommittén som avgör om organisationen i fråga är ?representativ? och har sådan ?särskild sakkunskap? som denna artikel kräver för rätt att anföra klagomål. Enligt regeringens mening bör Sverige inte redan nu avge en förklaring enligt artikel 2. Regeringen delar uppfattningen att även nationella organisationer har en viktig roll när det gäller bevakningen av stadgans efterlevnad. I det nya förfarandet kommer emellertid, enligt propositionen, den oberoende expertkommittén att få helt nya uppgifter. Bl.a. skall den ta ställning till om en viss organisation är ?representativ? respektive har ?särskild sakkunskap?. Den skall vidare bedöma om ett visst klagomål gäller en fråga i vilken en organisation har ?särskild sakkunskap?. Detta gäller klagomål både från internationella och nationella organisationer. När det gäller internationella enskilda organisationer har regeringskommittén ett inflytande på så sätt att den skall fastställa en särskild lista med organisationer som skall få klagorätt (artikel 1 b). När det gäller att fastställa vilka nationella organisationer enligt artikel 2 som skall få klagorätt har däremot varken den ratificerande staten i fråga eller regeringskommittén något inflytande. Som nämnts är det den oberoende expertkommittén som avgör den saken. Det kan därför enligt regeringen finnas anledning att avvakta den praxis som kommer att utvecklas i den oberoende expertkommittén när det gäller vilka organisationer som ges klagorätt. Övriga artiklar - artiklarna 3-16 - anger de krav som måste vara uppfyllda för att ett klagomål skall tas upp till behandling och hur förfarandet går till. I korthet är gången den att den s.k. oberoende expertkommittén - som är den instans som skall pröva klagomålen - avger en rapport till ministerkommittén som kan avge en rekommendation till den stat som anses inte ha tillämpat stadgan på ett tillfredsställande sätt. En sådan rekommendation skall följas upp genom att den berörda staten lämnar upplysningar om de åtgärder den vidtagit för att verkställa ministerkommitténs rekommendation.
Motion En motion tar sikte på möjligheten att enligt artikel 2 i tilläggsprotokollet avge en särskild förklaring om klagorätt för även andra organisationer än arbetsmarknadens parter. Ingrid Burman och Hans Andersson (v) konstaterar i motion A9 att regeringens förslag innebär att arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer får en klagorätt mot staten. De framhåller att stadgan innehåller vissa bestämmelser som inte berör de intressen som arbetsmarknadens parter bevakar och pekar på att även andra organisationer kan ha behov av klagorätt. De noterar vidare att inte något land hittills avgett en särskild förklaring enligt artikeln och menar att det därmed saknas förutsättningar för att en praxis skall kunna utbildas i frågan om vilka organisationer som skall ges klagorätt. Enligt motionen bör Sverige anta tilläggsprotokollet med den särskilda förklaringen om klagorätt även för andra organisationer än arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer (yrk. 1).
Utskottets ställningstagande Utskottet ser positivt på det reformarbete som bedrivits inom Europarådet under 1990-talet och vars syfte i propositionen beskrivs som att reformera och stärka medborgarnas ekonomiska och sociala rättigheter. Genom tilläggsprotokollet bereds nu internationella enskilda organisationer möjlighet att framföra klagomål. Särskilt arbetsmarknadens parter ges en aktiv roll i övervakningsförfarandet. Utskottet instämmer i regeringens ståndpunkt att detta bör ses som ett stort framsteg. När det gäller den särskilda frågan om klagorätt även för nationella enskilda organisationer - enligt artikel 2:1 - delar utskottet bedömningen att det finns skäl att avvakta innan en sådan klagorätt införs. Utskottet delar i princip uppfattningen att inte bara de internationella utan även de nationella enskilda organisationerna har en viktig roll när det gäller att bevaka att rättigheter som de är särskilt berörda av genomförs i praktiken. Det gäller inte bara parterna på arbetsmarknaden utan även t.ex. för handikapporganisationer. Men eftersom varken den ratificerande staten eller regeringskommittén har något inflytande över vilka nationella organisationer som skulle få klagorätt enligt artikeln, finns det skäl att avvakta den praxis som kan komma att utvecklas i den oberoende expertkommittén i denna fråga. Utskottet vill peka på att möjligheten att avge en särskild förklaring enligt artikel 2:1 står öppen även om Sverige inte nu utnyttjar möjligheten. Utskottet förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen och att regeringen om och när det är påkallat tar ställning till frågan på nytt. För närvarande gör dock utskottet inte någon annan bedömning än regeringen i denna del. I övrigt har protokollet fått en sådan utformning att det bör antas. Med det som nu sagts tillstyrker utskottet regeringens förslag om att tilläggsprotokollet angående ett kollektivt klagomålsförfarande godtas, dock med förbehållet att det nu inte avges en särskild förklaring avseende artikel 2. Motion A9 som uttrycker annan mening avstyrks i berörd del.
3.3 Den reviderade europeiska sociala stadgan
Propositionen Den reviderade europeiska sociala stadgan har utformats som ett från 1961 års stadga fristående instrument, och avsikten är att den så småningom helt skall komma att ersätta denna. Den reviderade stadgan innebär ett sammanförande av de rättigheter som 1961 års stadga och 1988 års tilläggsprotokoll innehåller, med vissa förändringar och med kompletteringar med ett antal helt nya rättigheter. En stat som förklarar sig bunden av den reviderade stadgan behöver inte säga upp 1961 års stadga eller 1988 års tilläggsprotokoll. När den reviderade stadgan godtagits upphör automatiskt motsvarande artiklar i de nyss nämnda instrumenten att vara tillämpliga. Den reviderade stadgan har samma uppläggning som 1961 års stadga. Del I innehåller en målsättningsförklaring med en förteckning över de rättigheter som sedan presenteras närmare i de enskilda artiklarna i del II. Sedan följer ytterligare fyra avsnitt (del III-VI) med bestämmelser rörande åtaganden, övervakning av genomförandet av åtagandena, ändringar, undertecknande, uppsägning etc. Dessa motsvarar i huvudsak bestämmelser i 1961 års stadga. Även den bilaga som är bifogad 1961 års stadga har sin motsvarighet i den reviderade stadgan i form av ett tillägg. Detta har kompletterats med i vissa fall omfattande anmärkningar till de nya artiklarna. Liksom tidigare utgör detta tillägg till stadgan en integrerad del av densamma. De 19 artiklar som anger rättigheterna i 1961 års stadga har i den reviderade stadgan utökats till 31. 4 av de 12 nya artiklarna är identiska med artiklarna i 1988 års tilläggsprotokoll (artiklarna 20-23). Övriga 8 är helt nya (artiklarna 24-31). Dessa avser: - rätten till skydd i fall av uppsägning, - rätten till skydd av arbetstagares fordringar om arbetsgivaren blir insolvent, - rätten till värdiga arbetsförhållanden, - rätten till jämställdhet för arbetstagare med familjeansvar, - rätten för arbetstagarrepresentanter till skydd och till villkor som underlättar deras verksamhet, - rätten till information och samråd vid kollektiv uppsägning, - rätten till skydd mot fattigdom och social utslagning, - rätten till bostad. Innehållet i några av de 19 artiklar som har sin motsvarighet i 1961 års stadga har också ändrats i vissa avseenden, t.ex. vad gäller åldersgränser, tidsfrister och tillämpningsområden. Även mer övergripande förändringar har gjorts i några av artiklarna. Regeringen slår i propositionen fast några utgångspunkter inför godkännandet av den reviderade stadgan. En allmän utgångspunkt för regeringens ställningstagande är att det internationella arbetet för att stärka de ekonomiska och sociala rättigheterna bör ges hög prioritet. Sverige stöder sådana strävanden både inom ramen för FN och dess fackorgan och olika regionala organ. Vad gäller Europarådet ser Sverige mycket positivt på att den europeiska sociala stadgan uppmärksammats alltmer under senare tid. För godkännande av både 1961 års europeiska sociala stadga och den reviderade stadgan krävs enligt propositionen att de mål som anges i del I av respektive stadga godkänns. Det får sedan göras ett urval bland de rättigheter som anges i de enskilda artiklarna i del II. Det finns dock vissa minimikrav för ett sådant urval. Dessa anges i del III, under artikel A, Åtaganden. Vid den svenska ratifikationen av den sociala stadgan 1962 undantogs vissa olika förpliktelser i stadgan från ratifikation. År 1979 gjordes en genomgång av dessa undantagna bestämmelser i syfte att undersöka om Sverige kunde ratificera ytterligare förpliktelser i stadgan (PM 1979-01-23, dnr IS 286/79). De bestämmelser som inte ratificerats kunde, enligt promemorian, liksom inför ratifikationen av stadgan 1962, delas in i tre olika grupper: a) bestämmelser som enligt svensk tradition regleras av parterna på arbetsmarknaden, t.ex. artikel 4:2 om övertidsersättning, b) bestämmelser som inte kan ratificeras på grund av den svenska lagstiftningens utformning, t.ex. artikel 8:2 om uppsägningsförbud för gravida kvinnor, och c) bestämmelser som inte var lämpliga att ratificera på grund av att den framtida utvecklingen skulle kunna komma i konflikt med den ståndpunkt stadgan representerar eller att stadgans ståndpunkt över huvud taget är osäker, t.ex. artikel 2:4 om tilläggssemester eller förkortad arbetstid för vissa arbetstagarkategorier. Med utgångspunkt från det behov av ställningstagande som krävs vad gäller den reviderade sociala stadgan delar regeringen in bestämmelserna i den reviderade stadgan i följande olika kategorier: Artiklar respektive ?numrerade punkter? som helt motsvarar sådana bestämmelser i 1961 års sociala stadga och 1988 års tilläggsprotokoll som Sverige redan har accepterat anses accepterade enligt artikel B i del III i den reviderade stadgan. Vad gäller dessa artiklar krävs alltså inget ställningstagande. Bestämmelser som har sin motsvarighet i artiklar som Sverige tidigare har accepterat men som har ändrats anses accepterade enligt den ovan nämnda artikel B. Här måste dock prövas huruvida Sverige uppfyller kraven i bestämmelsen i dess nya lydelse. Beträffande bestämmelser som helt motsvarar icke-ratificerade artiklar i 1961 års sociala stadga måste göras en bedömning av om förändrade förhållanden nu medför en annan bedömning än den som gjorts tidigare. När det gäller bestämmelser som har sin motsvarighet i icke-ratificerade artiklar i 1961 års sociala stadga, men som ändrats, måste en bedömning göras av om den nya lydelsen och/eller förändrade förhållanden medför att ratifikation kan ske. Slutligen gäller beträffande helt nya bestämmelser - i form av nya numrerade punkter eller moment i en äldre artikel eller helt nya artiklar - ett ställningstagande till om de kan godtas eller inte. Regeringen framhåller vidare följande. Det är viktigt att den reviderade stadgan kan träda i kraft så fort som möjligt. Omfattningen av de åtaganden som nu föreslås bör därför utgå från gällande svensk lagstiftning. Några ytterligare åtaganden som vore önskvärda men som kräver lagändring har alltså nu inte övervägts. Om förutsättningar föreligger för att godta ytterligare bestämmelser vid en senare tidpunkt kan det ske vid en senare tidpunkt genom en särskild förklaring om detta enligt artikel A 3. Regeringens förslag innebär sammantaget att följande artiklar och numrerade punkter i den reviderade europeiska sociala stadgan bör godtas:
Artikel 1 - Rätt till arbete (1:1-4, dvs. hela artikeln)
Artikel 2 - Rätt till skäliga arbetsvillkor (2:3, 2:5, 2:6)
Artikel 3 - Rätt till säkra och hälsosamma arbetsförhållanden (3:1-3)
Artikel 4 - Rätt till skälig lön (4:1, 4:3, 4:4)
Artikel 5 - Föreningsrätt
Artikel 6 - Kollektiv förhandlingsrätt (6:1-4, hela)
Artikel 7 - Rätt till skydd för barn och ungdom (7:1-4, 7:7-10)
Artikel 8 - Rätt till skydd för arbetstagare vid graviditet och barnsbörd (8:1, 8:3)
Artikel 9 - Rätt till yrkesvägledning
Artikel 10 - Rätt till yrkesutbildning (10:1-5, hela)
Artikel 11 - Rätt till skydd för den enskildes hälsa (11:1-3, hela)
Artikel 12 - Rätt till social trygghet (12:1-3)
Artikel 13 - Rätt till social och medicinsk hjälp (13:1-4 hela)
Artikel 14 - Rätt att få tillgång till sociala tjänster (14:1-2, hela)
Artikel 15 - Rätt till oberoende, social integrering och deltagande i samhällslivet för personer med funktionshinder (15:1-3, hela)
Artikel 16 - Rätt till socialt, rättsligt och ekonomiskt skydd för familjen
Artikel 17 - Rätt till socialt, rättsligt och ekonomiskt skydd för barn och ungdomar (17:1-2, hela)
Artikel 18 - Rätt att utöva förvärvsarbete inom annan parts territorium (18:1-4, hela)
Artikel 19 - Rätt till skydd och hjälp för migrerande arbetstagare och deras familjer (19:1-12, hela)
Artikel 20 - Rätt till lika möjligheter och lika behandling i frågor som rör anställning och yrkesutövning utan diskriminering på grund av kön
Artikel 21 - Rätt till information och samråd
Artikel 22 - Rätt att delta i avgöranden om och förbättring av arbetsförhållandena och arbetsmiljön
Artikel 23 - Rätt till socialt skydd för äldre
Artikel 25 - Rätt till skydd av arbetstagarens fordringar vid händelse av arbetsgivarens insolvens
Artikel 26 - Rätt till värdiga arbetsförhållanden (26:1-2, hela)
Artikel 27 - Rätt till jämställdhet för arbetstagare med familjeansvar (27:1-3, hela)
Artikel 29 - Rätt till information och samråd vid kollektiva uppsägningar
Artikel 30 - Rätt till skydd mot fattigdom och social utslagning
Artikel 31 - Rätt till bostad (31:1-3, hela). Följande artiklar eller punkter bör nu enligt propositionen inte godtas. - Artikel 2:1 om arbetstid. Skälet är enligt regeringen att ansvaret för frågor om skälig arbetstid och arbetstidsförkortning i Sverige främst ligger hos arbetsmarknadens parter, inte hos staten. - Artikel 2:2 om lön för allmänna helgdagar. Även detta sägs vara en fråga för arbetsmarknadens parter. - Artikel 2:4 om riskfyllda arbeten. Skälet till att regeringen inte anser att denna artikel skall godtas är osäkerhet om den kommande utvecklingen. Kortare arbetstid och längre semester regleras i Sverige på en del håll genom kollektivavtal men då är skälet inte nödvändigtvis arbetets art. Även om betoningen i artikeln nu ligger på eliminering av risker kvarstår kravet på reducerad arbetstid och utökad semester för vissa grupper. - Artikel 2:7 om nattarbete. De frågor som artikeln avser att reglera får i betydande avseenden anses vara ett ansvar för arbetsmarknadens parter, enligt propositionen. - Artikel 3:4 om förebyggande företagshälsovård. I propositionen anges att det för närvarande pågår ett av regeringen initierat utredningsarbete om arbetsgivares skyldigheter och företagshälsovårdens uppgifter. Resultatet av det arbetet bör enligt regeringens mening avvaktas innan ett beslut kan fattas om godkännande av denna artikel bör ske eller ej. - Artiklarna 4:2, 4:5, 7:5 och 7:6 om lönefrågor. Regeringen anser att ratifikation inte bör ske, eftersom det rör sig om frågor som i huvudsak regleras av parterna på arbetsmarknaden. - Artikel 8:2 om uppsägningsförbud i vissa fall beträffande gravida kvinnor och kvinnor som har mödraledighet. Regeringen framhåller att artikeln inte överensstämmer med reglerna i lagen (1982:80) om anställningsskydd och att inte heller uppsägningsskyddet i jämställdhetslagen (1991:433) eller föräldraledighetslagen (1995:584) uppfyller artikelns krav. Eftersom ratifikation bör ske utifrån svensk rätt föreslås inte ratifikation av artikeln. - Artiklarna 8:4 om nattarbete och 8:5 om gruvarbete under jord m.m. Båda punkterna avser skydd för arbetstagare vid graviditet och barnsbörd. Enligt regeringen är befintliga bestämmelser i Sverige tillfredsställande. Ratifikation föreslås inte, med hänvisning till att reglering av nattarbete är ett område som arbetsmarknadens parter förfogar över och att ett godtagande av artikelns punkter skulle kunna innebära krav på särreglering för gravida kvinnor, främst. Jämställdhetsskäl sägs tala mot sådana bestämmelser. - Artikel 12:4 om rätt till social trygghet och likabehandling. Propositionen uppehåller sig på denna punkt vid osäkerhet om den framtida utvecklingen. - Artikel 24 om rätt till skydd vid uppsägning. Regeringen konstaterar att artikeln omfattar alla arbetstagare och att de undantag som görs till viss del är annorlunda än de som finns i anställningsskyddslagen. Eftersom lagändringar troligen skulle krävas för att uppfylla åtagandet enligt artikeln föreslås inte att den ratificeras. - Artikel 2:8 om rätt för arbetstagarrepresentanter till skydd inom företag och åtgärder för att underlätta deras verksamhet. Regeringen konstaterar att artikeln inte omfattar fackliga förtroendemän utan endast andra valda förtroendemän. Med hänsyn till förhållandena i Sverige har därmed artikeln inte något tillämpningsområde i Sverige, varför den enligt regeringen inte bör godtas.
Motioner Två motioner tar upp frågor kring den reviderade sociala stadgan. Motions- yrkandena avser artiklarna 2:1, 2:4 och 3:4 - dvs. frågor om arbetstid, riskfyllda arbeten och förebyggande företagshälsovård. Ingrid Burman och Hans Andersson (båda v) betonar i motion A9 att regelverket kring arbetstidens förläggning är en skyddsfråga. De pekar på risken med att flexibilitet i arbetstidsfrågan på arbetsgivarens villkor kan leda till att många stängs ute från arbetsmarknaden, till hälsorisker och till andra nackdelar och begär att riksdagen godkänner artikel 2:1 (yrk. 2). Även Barbro Johansson (mp) uppehåller sig vid artikel 2:1. Hon framhåller i motion A10 att Miljöpartiets uppfattning är att arbetstiden bör bestämmas i ett samspel mellan staten, parterna och de enskilda arbetstagarna. Ett ?kontrakt? mellan staten och arbetsmarknadens parter, på det sätt som Miljöpartiet förespråkar, är väl förenligt med artikel 2:1. Artikel 2:1 bör därför enligt motionen godtas (yrk. 1). När det gäller artikel 2:4 om riskfyllda arbeten framhåller Barbro Johansson att stadgeförslagets krav på reducerad arbetstid och utökad semester gäller endast "där det ännu inte varit möjligt att eliminera eller i tillräcklig mån minska" riskerna med riskfyllda eller hälsofarliga arbeten. Hon anser att det inte är orimligt att de större riskerna i sådana arbeten kompenseras med reducerad arbetstid eller utökad semester. Förslaget är därmed att artikel 2:4 godtas (yrk. 2). Båda motionerna tar till sist upp frågan om förebyggande företagshälsovård. Ingrid Burman och Hans Andersson framhåller att Vänsterpartiet anser att det är av stor vikt att alla arbetstagare omfattas av en företagshälsovård som arbetar förebyggande. Att utelämna vissa arbetstagare är cyniskt och strider mot arbetarrörelsens grundläggande värderingar om ett solidariskt samhälle. De anmärker att ILO:s expertkommitté ställt vissa frågor om Sveriges sätt att följa en ratificerad ILO-konvention om företagshälsovård och menar att regeringen omedelbart bör ta initiativ så att artikel 3:4, och ILO- konventionen, uppfylls. De begär att artikel 3:4 skall godkännas av riksdagen (yrk. 3). Barbro Johansson (mp) anför i motion A10 att det med hänsyn till pågående utredningsarbete kan accepteras att artikel 3:4 inte ratificeras för närvarande. Riksdagen bör dock ge regeringen till känna att det behövs ett snabbt utredningsarbete med sikte på godkännande av artikel 3:4 så snart som möjligt (yrk. 3.)
Utskottets ställningstagande Utskottet instämmer i uppfattningen att det internationella arbetet för att stärka de ekonomiska och sociala rättigheterna bör ges hög prioritet. Detta gäller, som sägs i propositionen, inom bl.a. FN och Europarådet. Det måste ses som positivt att den sociala stadgan nu lyfts fram och anpassats till moderna förhållanden. Sverige, som ratificerade den nu gällande stadgan 1962, bör godkänna även den reviderade stadgan. Detta gäller till en början de artiklar vars innehåll inte ändrats i förhållande till 1961 års stadga eller 1988 års tilläggsprotokoll till stadgan och som alltså i sak motsvarar tidigare antagna bestämmelser. Det gäller också de nya artiklar som kan bedömas vara förenliga med nu gällande svensk lagstiftning och andra föreskrifter eller förhållanden. Utskottet instämmer i att till denna grupp artiklar hör de punkter som regeringen föreslagit skall godkännas; vilka dessa punkter och artiklar är framgår av utskottets hemställan. När det sedan gäller de enskilda artiklar som inte omfattas av regeringens förslag till godkännande, men som enligt motionerna bör godkännas, vill utskottet anföra följande. Utskottet har i olika sammanhang gett uttryck för en grundinställning som stämmer väl överens med de utgångspunkter regeringen anger. En sådan utgångspunkt kan beskrivas som att enligt i Sverige vedertagen uppfattning arbetsmarknadens parter i främsta rummet bör ta ansvar för vissa frågor. Ansvaret för de frågor som regleras i artikel 2:1 - skälig arbetstid och arbetstidsförkortning - är främst parternas, inte statens. Även frågan om reducerad arbetstid och utökad semester enligt artikel 2:4 berörs av den principiella hållningen. Utskottet avstyrker med detta motionerna A9 (yrk. 2) och A10 (yrk. 1 och 2) som avser artiklarna 2:1 och 2:4. När det så till sist gäller artikel 3:4 om förebyggande företagshälsovård konstaterar utskottet att regeringen som skäl för att artikeln inte bör godkännas hänvisar till att resultatet av ett pågående utredningsarbete bör avvaktas innan beslut fattas. Utskottet delar uppfattningen att utredningsarbetet inte bör föregripas. Vidare förutsätter utskottet att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag angående den förebyggande hälsovården. Motionerna A9 och A10 i dessa delar avstyrks därmed.
3.4 Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande tilläggsprotokollet till den europeiska sociala stadgan att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och med avslag på motion 1997/98:A9 yrkande 1 godkänner tilläggsprotokollet till den europeiska sociala stadgan om ett kollektivt klagomålsförfarande, utan den särskilda förklaringen enligt artikel 2 i protokollet, res. 1 (v)
2. beträffande den reviderade europeiska sociala stadgan att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande delar och med avslag på motionerna 1997/98:A9 yrkandena 2 och 3 och 1997/98:A10 yrkandena 1-3 godkänner den reviderade europeiska sociala stadgan, där punkterna 2:6, 3:1, 10:4, 15:3, 17:2, 19:11 och 19:12 samt artiklarna 25-27 och 29-31 godtas utöver de bestämmelser som motsvarar tidigare godtagna bestämmelser. res. 2 (v)
Stockholm den 31 mars 1998
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Martin Nilsson (s), Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Kristina Zakrisson (s), Christel Anderberg (m), Dan Ericsson (kd), Paavo Vallius (s), Anna Åkerhielm (m) och Ingrid Burman (v).
4 Reservationer
1. Tilläggsprotokollet till den europeiska sociala stadgan (mom. 1) Ingrid Burman (v) anser dels att utskottets ställningstagande från och med det stycke som börjar med ?När det gäller den särskilda frågan ? bort ha följande lydelse: När det gäller den särskilda frågan om klagorätt även för nationella enskilda organisationer - enligt artikel 2:1 - vill utskottet betona att inte bara de internationella utan även de nationella enskilda organisationerna har en viktig roll när det gäller att bevaka att rättigheter som de är särskilt berörda av genomförs i praktiken. Det gäller inte bara parterna på arbetsmarknaden utan även t.ex. för handikapporganisationer. Inget land har hittills avgett förklaring enligt artikeln. Det finns därför inte några utsikter till att en praxis utvecklas i frågan om vilka organisationer som skall ges klagorätten. Därmed finns heller ingen anledning att avvakta med särskild förklaring enligt artikel 2. Utskottet föreslår, med tillstyrkande av motion A9 yrkande 1, att Sverige beslutar anta tilläggsprotokollet med den särskilda förklaringen enligt artikel 2 i protokollet. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande tilläggsprotokollet till den europeiska sociala stadgan att riksdagen med anledning av dels propositionen i motsvarande del, dels motion 1997/98:A9 yrkande 1 godkänner tilläggsprotokollet till den europeiska sociala stadgan om ett kollektivt klagomålsförfarande, med den särskilda förklaringen enligt artikel 2 i protokollet,
2. Den reviderade europeiska sociala stadgan (mom. 2) Ingrid Burman (v) anser dels att utskottets ställningstagande från och med det stycke som börjar med ?När det sedan gäller de enskilda artiklar? bort ha följande lydelse: När det sedan gäller de enskilda artiklar som inte omfattas av regeringens förslag till godkännande, men som enligt motionerna bör godkännas, vill utskottet anföra följande. Oreglerad arbetstid eller flexibel arbetstid på arbetsgivarens villkor innebär stora hälsorisker och utarmning av de anställdas liv. För många innebär en sådan utökad flexibilitet att de utestängs från arbetsmarknaden. Det gäller t.ex. småbarnsföräldrar. Svensk lagstiftning ger i dag ett visst skydd mot orimliga arbetstider. Även inom EU finns ett sådant regelsystem. Det vore förenligt med denna betoning på reglernas skyddsaspekt att godkänna artikel 2:1 om skälig arbetstid. När det sedan gäller artikel 3:4 om förebyggande företagshälsovård måste utgångspunkten vara att alla arbetstagare skall omfattas av det förebyggande arbetet. Som regeringen noterar i propositionen har ILO:s expertkommitté ställt vissa frågor om hur Sverige tillämpar den ratificerade ILO-konventionen om företagshälsovård (konventionen nr 161 och rekommendationen 171 om företagshälsovård). Inte minst mot bakgrund av kommitténs frågor och den osäkerhet som väckts när det gäller om Sverige verkligen uppfyller konventionens krav, är det nu viktigt att artikel 3:4 godkänns. Med det anförda tillstyrker utskottet motion A9 yrkandena 2 och 3. Motion A10 (mp) i motsvarande delar är med det sagda tillgodosedd och föranleder inte någon vidare åtgärd. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande den reviderade europeiska sociala stadgan att riksdagen med anledning av propositionen i motsvarande del samt motionerna 1997/98:A9 yrkandena 2 och 3 och 1997/98:A10 yrkande 1 samt med avslag på motion 1997/98:A10 yrkandena 2 och 3 godkänner den reviderade europeiska sociala stadgan, där punkterna 2:6, 3:1, 10:4, 15:3, 17:2, 19:11 och 19:12 samt artiklarna 25-27 och 29-31 godtas utöver de bestämmelser som motsvarar tidigare godtagna bestämmelser, med det tillägget att även punkterna 2:1 och 3:4 godtas.
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1 1 Propositionen...................................1 2 Motioner med anledning av propositionen.........2 3 Utskottet.......................................2 3.1 Inledning.....................................2 3.2 Tilläggsprotokollet...........................2 3.3 Den reviderade europeiska sociala stadgan.....5 3.4 Hemställan...................................11 4 Reservationer..................................12 1. Tilläggsprotokollet till den europeiska sociala stadgan (mom. 1)12 2. Den reviderade europeiska sociala stadgan (mom. 2)13