Konstitutionsutskottets betänkande 1996/97:KU02

EU-frågornas behandling i riksdagen

Innehåll

Sammanfattning
Utskottet
Hemställan
Reservationer
Innehållsförteckning

1996/97
KU2

Sammanfattning

Utskottet tar i detta betänkande upp EU-
frågornas  behandling  i  riksdagen.   I
betänkandet  framhåller  utskottet   att
riksdagen  bör  utöva  ett  aktivt   och
reellt  inflytande som gör  det  möjligt
att  på  förhand påverka de ståndpunkter
som  Sverige  skall inta i förhandlingar
och    beslutsfattande   inom   EU.    I
betänkandet   betonas  vikten   av   att
riksdagen,  och särskilt  dess  utskott,
kommer  in tidigt i EU:s beslutsprocess.
Som   ett  led  i  detta  föreslås   att
informationskraven på regeringen skärps.
Utskotten åläggs att följa arbetet  inom
EU  på  respektive utskotts ämnesområde.
EU-nämnden  föreslås få rätt  att  hålla
öppna  sammanträden. Vidare föreslås  en
ändring   i  sekretesslagen  innebärande
utökad  möjlighet  att  sekretessbelägga
uppgifter  som förekommer i  EU-nämndens
stenografiska uppteckningar.
Till   betänkandet   har   fogats   fem
reservationer.
Utskottet  har  under  beredningen   av
ärendet   även   behandlat   frågan   om
utskottens   möjligheter   att   påverka
regeringens   beredning  av  EU-ärenden,
t.ex.   genom   skriftliga   uttalanden.
Utskottet  tar dock inte  upp  frågan  i
detta   betänkande   utan   avser    att
fortsätta utreda frågan.
I  riksdagsordningen finns bestämmelser
som gäller EU i olika kapitel. Utskottet
föreslår att bestämmelserna samlas i ett
nytt  kapitel  med rubriken Behandlingen
av frågor i Europeiska unionen.

Utskottet

Ärendets beredning

Utskottet  har under ärendets  beredning
inhämtat  yttranden från övriga  utskott
samt  EU-nämnden. Yttrandena, liksom  en
promemoria  som  utgjort  underlag   för
utskottens  svar, återfinns som  bilagor
till betänkandet.
Vidare   har  utskottet  delegationsvis
besökt Helsingfors, London och Wien  och
där inhämtat information om parlamentens
behandling av EU-frågorna.
Utskottet  har hållit två  utfrågningar
under  beredningen av ärendet, dels  med
EU-nämndens  ordförande Berit  Löfstedt,
vice   ordföranden  Lars  Tobisson   och
dåvarande kanslichefen Hans Regner, dels
med  statssekreteraren Gunnar  Lund  och
departementsrådet Maj-Britt Grufberg.

Utskottens roll samt informationen till
riksdagen

Bakgrund

I propositionen om Sveriges medlemskap i
Europeiska    unionen    anfördes    att
riksdagen   borde   tillförsäkras    ett
inflytande på förhand över de frågor som
skall  behandlas  i Europeiska  unionens
råd   (EU-rådet   eller  ministerrådet).
Detta    borde,   anförde    regeringen,
åstadkommas  genom  att  riksdagen  gavs
möjlighet  att  påverka de  ståndpunkter
som    Sverige    skall    inta    inför
förhandlingar  och beslutsfattande  inom
EU.  Även  i  övrigt borde riksdagen  få
insyn    i    och    inflytande     över
beslutsprocessen     i     EU     (prop.
1994/95:19).
Talmanskonferensen      föreslog      i
1994/95:TK1   att  en  EU-nämnd   skulle
inrättas för samråd med regeringen.
I det av riksdagen godkända betänkandet
1994/95:KU22   (rskr.   65    och    66)
behandlade        konstitutionsutskottet
förslagen  om  samverkan mellan  riksdag
och regering i frågor som rör Europeiska
unionen.     Utskottet    framhöll     i
betänkandet    att    den     föreslagna
samverkan,  bl.a.  inrättandet  av   EU-
nämnden,  innebar helt nya  förhållanden
och  arbetsformer för riksdagen och  att
utvecklingen  därför  skulle  komma  att
följas noga. Vidare anfördes att det låg
i  sakens natur att arbetsformerna efter
hand  skulle  kunna komma att  förändras
med anledning av vunna erfarenheter.
Bestämmelser    om    samråd     mellan
regeringen  och riksdagen i de  aktuella
frågorna  och om inrättande  av  en  EU-
nämnd infördes i riksdagsordningen (RO).
Enligt  3  kap. 6 § RO skall  regeringen
fortlöpande informera riksdagen  om  vad
som sker inom ramen för samarbetet i  EU
samt  varje år till riksdagen  lämna  en
skrivelse     med    berättelse     över
verksamheten  i  EU. Den  första  årliga
skrivelsen  lämnades i mars  1996  (skr.
1995/96:190).  Även en  skrivelse  inför
EU:s   regeringskonferens   (IGC)    har
lämnats        (skr.        1995/96:30).
Bestämmelserna      om       regeringens
samrådsskyldighet  med  EU-nämnden   och
formerna härför finns intagna i  8  kap.
RO.    I   4   kap.  10  §  RO  fastslås
skyldigheten  för  regeringen   att   på
begäran  informera utskotten i fråga  om
arbetet  inom EU på respektive  utskotts
ämnesområde.  I samma paragraf  fastslås
statlig        myndighets       allmänna
uppgiftsskyldighet gentemot utskotten.

Riktlinjerna för regeringens information
till riksdagen om EU-frågor drogs upp  i
bl.a.     talmanskonferensens    förslag
1994/95:TK1 och betänkande 1994/95:KU22.
En  beskrivning av riktlinjerna finns  i
regeringens   EU-sekretariats   cirkulär
Samråd  och information mellan  regering
och  riksdag. Cirkuläret är  utformat  i
samråd med riksdagens EU-nämnd.
Enligt  gällande ordning skall samtliga
nya  kommissionsdokument överlämnas till
riksdagens      kammarkansli       genom
regeringens    försorg.   Kammarkansliet
vidarebefordrar dem sedan  till  berörda
utskott   och   EU-nämnden.  Beträffande
viktigare förslag skall regeringen  till
kammarkansliet   också  överlämna   s.k.
faktapromemorior med en  redovisning  av
förslagens  huvudsakliga  innebörd   och
motsvarande  svenska  regler   samt   en
redogörelse   för   hur   dessa   regler
påverkas  av  förslaget. Dessutom  skall
regeringen   tillställa   kammarkansliet
förteckningar          över          nya
kommissionsdokument med uppgift om vilka
av   dokumenten  som  skall  följas   av
faktapromemorior  och om  tidpunkten  då
promemoriorna   skall    lämnas.    Även
faktapromemoriorna  och  förteckningarna
skall översändas till utskotten och  EU-
nämnden från kammarkansliet.
Syftet  med denna ordning är att främst
utskotten  på  ett  tidigt  stadium   av
beslutsprocessen  inom   EU   skall   få
information  dels om nya förslag,  grön-
och vitböcker m.m. som kommissionen lagt
fram,  dels  om vilka av dokumenten  som
kan  anses  vara mer betydelsefulla  och
värda  uppmärksamhet. Det ankommer sedan
på   varje  utskott  att  avgöra   vilka
åtgärder som skall vidtas. Ett syfte med
faktapromemoriorna har också  varit  att
åstadkomma  en mera lättillgänglig  form
av information än kommissionsdokumenten.

EU-nämndens yttrande

Som  en  allmän  bakgrund redovisar  EU-
nämnden     först    sin    principiella
inställning  när  det gäller  riksdagens
ansvar   för  och  behandling   av   EU-
frågorna.
Enligt regeringsformen ankommer det  på
regeringen att svara för frågor som  rör
Sveriges förhållanden till andra  länder
och    mellanfolkliga    organisationer.
Medlemskapet i EU har inte medfört någon
förändring  av  regeringens  rättigheter
och   skyldigheter  i  detta   avseende.
Primärt     tillkommer    det    således
regeringen  att avgöra hur förhandlingar
inom ramen för EU-samarbetet skall föras
och  bestämma  Sveriges  positioner  vid
beslutsfattandet.  Samtidigt   förhåller
det  sig  så att de frågor som behandlas
inom  EU till den helt övervägande delen
inte är av utrikespolitisk karaktär utan
rör   förhållanden  som   för   Sveriges
vidkommande   var  inrikespolitik   före
medlemskapet.  Beslutanderätten  på   de
politikområden som ingår i EU har  också
i  viss utsträckning flyttats över  från
riksdagen till främst ministerrådet.
Verksamheten    vid   EU-nämnden    och
riksdagens  behandling i övrigt  av  EU-
frågor  måste  ses mot  denna  bakgrund.
Ansvaret   för  Sveriges  agerande   vid
förhandlingar  och  beslut  i  EU  måste
ytterst  vila  på regeringen.  Riksdagen
måste  emellertid ha insyn i EU-frågorna
och  möjlighet att utöva ett  inflytande
på  regeringens agerande i  EU.  Nämnden
vill  i  sammanhanget erinra om  att  de
nationella  parlamentens  inflytande  på
beslutsprocessen inom EU  är  en  av  de
frågor  som  kan komma att behandlas  på
1996 års regeringskonferens.
Enligt   EU-nämndens  uppfattning   har
samrådet  med  regeringen  rörande   EU-
frågorna i stort sett fungerat väl.  Ett
ökat  engagemang  har  skapats  för  EU-
frågorna i riksdagen, och riksdagen  har
fått  inblick  i ett stort antal  frågor
som  tidigare inte varit öppna för insyn
och  delaktighet  från riksdagens  sida.
Denna utveckling har främjats av att det
inrättats ett särskilt organ i riksdagen
för   behandlingen  av  EU-frågor.   För
riksdagen  bör det också vara en  fördel
att   det  i  EU-nämnden  finns  samlade
erfarenheter  från  EU-arbetet  och  att
nämnden  har en bred överblick över  EU-
frågorna.

EU-nämndens syn på den skriftliga
informationen till riksdagen

Informationsflödet     i     form     av
kommissionsdokument och faktapromemorior
har   såvitt   EU-nämnden   kan   bedöma
fungerat             tillfredsställande.
Kommissionsdokumenten           inkommer
regelmässigt kort tid efter det  att  de
publicerats. Standarden när  det  gäller
överlämnandet  av  faktapromemorior   är
inte    lika    hög.    Kvaliteten    på
promemoriorna  har dock höjts  generellt
sedan  början  av  1995  men  bör  kunna
förbättras  ytterligare.  Bl.a.  bör  de
kunna   göras  mera  problemorienterade.
Detta gäller särskilt redogörelserna för
hur  svenska  förhållanden påverkas.  En
erfarenhet      är      vidare       att
faktapromemoriorna ibland  inkommer  väl
sent.  Femveckorsgränsen  bör  vara   en
maximigräns.     I     allmänhet     bör
faktapromemoriorna  avlämnas   tidigare.
Enligt  inhämtade  uppgifter  överlämnar
den brittiska regeringen motsvarande typ
av  dokument till parlamentet  inom  tio
dagar.
Ett  allmänt  önskemål från EU-nämndens
sida    beträffande    den    skriftliga
informationen  är att  kvalitet  bör  gå
före  kvantitet.  Det kan  också  finnas
anledning  att överväga om  inte  berört
utskott på lämpligt sätt bör underrättas
om regeringens huvudsakliga, preliminära
inställning    till   ett    nytt    och
betydelsefullt  kommissionsförslag.   En
sådan  ordning  skulle kunna  underlätta
den fortsatta behandlingen i utskott och
bör   inte  medföra  några  problem  för
regeringen. Det är en angelägen  uppgift
för regeringen att styra och övervaka de
svenska    representanternas   medverkan
under    beredningsarbetet   i    rådets
arbetsgrupper  m.m.  Det   innebär   att
regeringen på ett tidigt stadium behöver
ta  ställning till Sveriges  preliminära
förhandlingslinje. Uppgift  om  Sveriges
huvudsakliga inställning kan lämnas i en
faktapromemoria  eller  i  en   särskild
handling.  Ett alternativ kan  vara  att
företrädare för regeringen tar initiativ
till  en  muntlig information i  frågan.
Tillfogas  bör att en uppgift  av  denna
art  givetvis inte kan vara bindande för
framtiden  och att regeringen  måste  ha
möjlighet  att justera eller helt  ändra
sin inställning.
EU-nämnden påpekar att en förutsättning
för   att   utskotten  skall  kunna   ta
initiativ  på grundval av den skriftliga
informationen           är           att
kommissionsdokumenten                och
faktapromemoriorna tillställs de utskott
som  berörs.  I  några fall  har  kunnat
konstateras    att    dessa     dokument
överlämnats  till andra utskott  än  dem
som skall svara för frågorna.

EU-nämndens syn på vikten av att
utskotten engageras

EU-nämnden  framhåller i  sitt  yttrande
till   konstitutionsutskottet   att   om
riksdagen   skall   kunna   utöva    ett
inflytande  på EU-frågorna är  det  inte
tillräckligt med ett samrådsförfarande i
EU-nämnden.   Nämnden   ser   det    som
angeläget att också utskotten tar  aktiv
del.  I  utskotten finns den  sakkunskap
som behövs för en fördjupad bedömning av
olika  EU-frågor. När dessa frågor  blir
aktuella för samråd med regeringen inför
rådets ställningstaganden är det en stor
fördel om de tidigare varit föremål  för
utskottens    bedömningar.    Utskottens
medverkan är särskilt viktig med  hänsyn
till  att  möjligheterna till inflytande
är  större  under ett tidigt stadium  av
beslutsprocessen inom EU än i  omedelbar
anslutning     till     de      slutliga
förhandlingarna        på         själva
ministerrådsmötena. Ett ytterligare skäl
för  utskottens engagemang  har  samband
med    behovet    av   styrning    under
förberedelserna för rådsbeslut. Innan de
slutliga  ställningstagandena   sker   i
ministerrådet   behandlas   frågorna   i
rådets arbetsgrupper, i vissa kommittéer
och  i Coreper, allt under medverkan  av
tjänstemannarepresentanter          från
medlemsländerna. I praktiken  avgörs  en
stor    mängd    frågor   under    detta
beredningsarbete, och endast frågor  som
inte  kunnat lösas på tjänstemannaplanet
blir föremål för reella diskussioner och
överväganden i rådet. För regeringen  är
det självfallet en angelägen uppgift att
övervaka  och styra det beredningsarbete
som    föregår    rådsbesluten.    Också
riksdagen   bör  emellertid  utöva   ett
inflytande   härvidlag.  Denna   uppgift
måste vila på utskotten. Samrådet mellan
regeringen  och  EU-nämnden   äger   rum
omedelbart  före  rådsmötena,  och   det
ligger   i  sakens  natur  att  samrådet
främst tar sikte på de frågor som  skall
realbehandlas på mötena. De  uppgörelser
som  träffats dessförinnan torde nämnden
inte  annat  än  undantagsvis  ha  några
möjligheter att påverka.
I   anslutning  till  det  sagda   vill
nämnden  erinra  om att beslutanderätten
inom    EU    tillkommer    inte    bara
ministerrådet  utan också  kommissionen.
Som   verkställande  organ  har  sålunda
kommissionen  befogenhet   att   utfärda
föreskrifter  och fatta bindande  beslut
på  åtskilliga områden. I  en  del  fall
grundas   dessa   befogenheter   på   de
grundläggande fördragen men i många fall
har   rådet  delegerat  beslutskompetens
till   kommissionen.  I  de   sistnämnda
fallen  skall kommissionen  biträdas  av
kommittéer, s.k. kommittologikommittéer,
med     olika     starkt     inflytande.
Ytterlighetsfallen   representeras    av
sådana kommittéer,  som måste tillstyrka
ett beslut för att det skall kunna träda
i  kraft,  och kommittéer som  inte  ens
behöver  höras innan beslut  fattas  och
endast   har  en  rådgivande   funktion.
Syftet  med kommittologikommittéerna  är
att  rådet skall ha ett visst inflytande
när   beslutanderätten  delegerats  till
kommissionen.   I   kommittéerna   ingår
därför  företrädare för medlemsländerna,
oftast regeringstjänstemän.
Den   i  riksdagsordningen  föreskrivna
samrådsskyldigheten   omfattar    endast
frågor  som  behandlas i  ministerrådet.
Enligt  EU-nämndens uppfattning  är  det
emellertid  angeläget att riksdagen  kan
utöva  ett inflytande också när  viktiga
beslut fattas under verkställighetsfasen
i   kommissionen.  Nämnden  vill  därför
understryka      vikten      av      att
kommittologiarbetet   uppmärksammas   av
utskotten.
När det i övrigt gäller EU-nämndens och
utskottens  arbete med EU-frågorna  vill
nämnden   understryka  vikten   av   att
arbetsformerna efter hand  kan  anpassas
till     vad    förhållandena    kräver.
Detaljstyrning   bör   undvikas   liksom
byråkratisering  av arbetet.  Sett  från
nämndens    utgångspunkter    kan    det
överlåtas åt varje utskott att självt ta
initiativ   till   behandling   av   EU-
frågorna.  Hur utskottens  arbete  skall
utformas  ankommer  emellertid  inte  på
nämnden att uttala sig om.

I   en   avvikande   mening   framhåller
Folkpartiet liberalernas representant  i
EU-nämnden, med hänsyn till den  viktiga
roll  som  utskotten  skall  fylla,  det
angelägna  i  att  regeringen   får   en
skyldighet    att    aktivt    informera
utskotten  om viktiga frågor  som  skall
behandlas  både  under  ett  stadium  av
beslutsprocessen        och        under
verkställighetsfasen.   Regeringen   bör
därvid  inhämta utskottens synpunkter  i
dessa frågor.

Utskottens yttranden

Flera  utskott konstaterar i  yttrandena
till     konstitutionsutskottet      att
informationsflödet när  det  gäller  EU-
frågor är svåröverskådligt. Det kan vara
svårt  att avgöra vad som är väsentligt,
och  flera  utskott efterlyser tydligare
information  från  regeringen  i   detta
avseende.
Genomgående   uppger   utskotten    att
utskottskanslierna   går   igenom    det
material  som  kommer  in,  främst  från
kammarkansliet,  och  anmäler  det  till
utskottet. Material som bedöms  vara  av
intresse     delas    till    utskottens
ledamöter.  När  det gäller  EU-nämndens
handlingar      erhåller      utskottens
kanslichefer     nämndens     kallelser,
föredragningslistor   samt   rådsmötenas
dagordningar.   Av  nämndens   kallelser
framgår vilket material som har gått  ut
till  nämndens ledamöter, och  utskotten
rapporterar att de bevakar  det  som  är
intressant för dem.
Utskotten  redogör också för  kontakter
med    regeringsrepresentanter.    Dessa
kontakter har kommit till stånd både  på
utskottets och regeringens initiativ.
Vissa   utskott,   liksom   EU-nämnden,
påpekar   att  det  vore  av  värde   om
regeringen   meddelade  sin  preliminära
inställning     till    förslag     från
kommissionen  tidigare  och   i   större
omfattning än i dag.
Beträffande    de   mer    övergripande
frågorna  om  hanteringen  av  EU-frågor
fungerar väl och om utskotten menar  sig
ha  en  god överblick över frågorna,  är
det  svårt  att ge en entydig bild.  Ett
par   utskott  anser  sig  ha   en   god
överblick  medan  andra  har  svårt  att
urskilja   vad   som   är   viktigt    i
materialflödet.

Utrikesutskottet, som  har  avgivit  ett
principiellt hållet yttrande, erinrar om
att  det  enligt konstitutionsutskottets
uppfattning  är viktigt att   utskottens
ledamöter och tjänstemän håller sig  väl
informerade i fråga om vad som händer på
deras  område  inom Europeiska  unionen 
(bet.  1994/95:KU22 s. 22). Detta har  i
allmänhet   tolkats  som  att  utskotten
skall     hålla     sig     informerade.
Konstitutionsutskottet    har     enligt
utrikesutskottet  inte   angivit   några
närmare    motiv   beträffande    varför
ledamöterna  bör hålla sig  informerade.
Ett tänkbart motiv skulle kunna vara att
detta   är  en  förutsättning  för   att
riksdagen  genom  frågeinstitutet  skall
kunna  utöva  en effektiv parlamentarisk
kontroll.  Även  en rad andra  motiv  är
tänkbara.
Man  får,  fortsätter utrikesutskottet,
emellertid  i sammanhanget  inte  bortse
ifrån  sambandet mellan information  och
påverkan.   Reell  påverkan  förutsätter
information. Behovet av information, och
motivationen  för  att  informera   sig,
torde   emellertid  vara  begränsat   om
påverkansmöjlighet  ej  föreligger.  Vad
gäller   utskotten   som   sådana    (ej
utskottsledamöterna)       är       dock
påverkansmöjligheterna,           enligt
förarbetena,  i princip begränsade  enär
EU-nämnden är det enda riksdagsorgan som
tilldelats   rollen  som  samrådspartner
till regeringen.
Den tveksamhet om utskottens roll som i
viss  utsträckning  präglat  det  första
dryga  året av svenskt medlemskap  i  EU
torde i viss utsträckning vara hänförlig
till  oklarheter  av  ovan  antydd  art.
Enligt   utrikesutskottets   uppfattning
skulle klarlägganden på denna punkt vara
till gagn för det fortsatta arbetet  med
EU-frågorna.

Jordbruksutskottet, som erinrar  om  att
så   gott  som  samtliga  ärenden   inom
jordbruksutskottets  beredningsområde  i
större  eller mindre utsträckning berörs
av  EU:s  regelverk, framhåller  som  en
allmän  synpunkt i fråga om  information
och  påverkan  att utskottet  inte  mött
några   svårigheter   när   det   gäller
informationsinhämtandet. Samarbetet  med
Jordbruks- och Miljödepartementen har  i
detta hänseende fungerat väl.
När  det  gäller information om ärenden
som befinner sig i ett tidigt stadium av
beslutsprocessen vill jordbruksutskottet
hänvisa    till   det   stora    antalet
arbetsgrupper  och  kommittéer  med  mer
eller mindre specialiserade och tekniska
uppgifter. Att rutinmässigt bevaka denna
verksamhet  är  sannolikt  omöjligt   av
praktiska skäl. I många fall är det inte
heller   nödvändigt  med   en   politisk
bevakning   av   de  angivna   frågorna.
Däremot  vill utskottet understryka  det
angelägna    i    att   riksdagen    får
information  i ett så tidigt  skede  som
möjligt  i  viktigare  frågor,  särskilt
sådana  som  förutsätter  att  riksdagen
medverkar   i   slutskedet   genom   att
behandla   lagförslag   eller   liknande
förslag från regeringen.
Jordbruksutskottet                anser
sammanfattningsvis att utskottet haft en
tillfredsställande överblick över de EU-
frågor  som varit aktuella i det löpande
arbetet och att  relevant information om
EU-arbetet  har funnits tillgänglig  vid
behov.   Utskottet   har   inte    någon
fullständig  överblick över det  samlade
regelverket  eller över de  ärenden  som
befinner  sig  i  ett  tidigt  skede  av
beslutsprocessen i EU.  Utskottet  utgår
från att dessa problem till stor del  är
av övergående slag.

Finansutskottet   framhåller   i    sitt
yttrande att flödet av information  från
kommissionen    är   omfattande,    utan
urskiljning  och avisering  av  särskilt
viktiga frågor. Rapporterna kommer  till
riksdagen  oftast  först  i  en  engelsk
version,  därefter med en sammanfattning
på  svenska och så småningom kommer hela
rapporten på svenska.
Finansutskottet    anser    att     den
information som lämnats har varit av god
kvalitet  och  av betydande  omfattning.
Det  har varit värdefullt för utskottets
arbete.  En  bättre  framförhållning  är
dock   önskvärd.   Det   åligger   såväl
utskottet som regeringen att se till att
riksdagen  får relevant information  vid
lämpliga  tillfällen under  beredningen.
Det  är angeläget att regeringen bevakar
vad  som  kan vara av intresse  och  tar
initiativ  till att informera  utskotten
om  ärenden  redan när  dessa  är  under
beredning    i    olika   arbetsgrupper.
Utskottet har förståelse för att det kan
vara svårt för regeringen att avgöra vid
vilken tidpunkt som det är lämpligt  att
informera utskotten. En praktisk ordning
för  finansutskottets del  skulle  kunna
vara  att  Finansdepartementet minst  en
gång  per år, eller en gång per vår  och
höst,  kallas  till  utskottet  för  att
redovisa läget för olika aktuella frågor
samt svara på frågor.
Med   tanke   på  EMU-frågornas   stora
politiska      betydelse     förutsätter
utskottet  att  regeringen kontinuerligt
redovisar   för   finansutskottet    hur
frågorna  utvecklas. Finansutskottet  är
medvetet  om att detta kan innebära  att
Finansdepartementets företrädare tvingas
lämna     redogörelser     både     till
finansutskottet och till EU-nämnden.

Från       EU-kommissionen      erhåller
skatteutskottet  via  kammarkansliet  en
strid   ström  av  information  avseende
bl.a.  förslag  från  kommissionen   och
diverse  rapporter m.m. Detta  flöde  är
svårt  att  överblicka och  tillgodogöra
sig.
Skatteutskottet framhåller att för  att
riksdagen  skall ha möjlighet att  utöva
inflytande  på ärenden som  är  på  gång
inom  EU  och  som   kan  förväntas  bli
föremål  för beslut i ministerrådet,  är
det  viktigt att berört utskott  skaffar
sig   relevant  information  redan   när
ärendena  är  under  beredning  i  olika
arbetsgrupper.     Härigenom      skulle
utskottets ledamöter få möjligheter  att
framföra synpunkter på ärendet i  fråga.
Dessa   synpunkter  skulle  sedan  kunna
vidarebefordras  till  EU-nämnden  eller
regeringen på lämpligt sätt.

Försvarsutskottet  erinrar  om  att  det
inom   EU   inte  finns  någon  gemensam
försvarspolitik eller gemensamt försvar.
Försvarsutskottets  arbete  har  sålunda
hittills   endast  i  liten   omfattning
kommit   att   påverkas  av   riksdagens
behandling av EU-frågorna.
Försvarsutskottet    vill    emellertid
betona   vikten  av  regeringens  aktiva
information till och samråd med  berörda
fackutskott.    För    närvarande     är
regeringen  endast skyldig  att  samråda
med  riksdagens EU-nämnd, även i  frågor
som       berör       försvarsutskottets
ansvarsområde.  Försvarsutskottet  anser
för  sin  del att riksdagen bör överväga
att          utvidga         regeringens
samrådsskyldighet      till      berörda
fackutskott samt att regeringen  ges  en
skyldighet    att    aktivt    informera
fackutskotten om verksamheten inom EU.

Socialförsäkringsutskottet   vill   rent
principiellt  framhålla   att   det   är
angeläget  att regeringen strävar  efter
att  tillse  att fackutskotten  erhåller
relevant  information  om  viktiga   EU-
frågor  på ett tidigt stadium. Detta  är
viktigt  för  att  utskotten  skall   få
möjlighet att följa ärendena från första
början. En viss osäkerhet råder så  till
vida  att  det  är svårt att  avgöra  om
utskottet får all nödvändig information.

Socialutskottet bildade i slutet  av  år
1995 en informell EU-grupp bestående  av
ledamöter   från  samtliga   partier   i
utskottet  för  att  närmare  följa  EU-
frågorna    och   förbereda   utskottets
ställningstaganden.  Avsikten   är   att
gruppen  skall  sammanträda  före  varje
ministerrådsmöte    där    frågor     på
utskottets område behandlas. Gruppen har
hittills  sammanträtt  tre  gånger.  Den
förses  från  kansliet, i huvudsak  utan
kommentarer,   med  de  handlingar   som
överlämnas       inför       EU-nämndens
sammanträden   om   hälsofrågor    eller
sociala frågor samt med de dokument  som
erhålls från kommissionen. Det är enligt
utskottets   uppfattning    svårt    att
överblicka   informationsflödet.   Många
dokument är svårlästa. Endast ett  fåtal
är  kommenterade från svensk  sida.  Mer
och  bättre  information  om  arbetet  i
kommissionen behövs enligt  utskottet  i
framtiden.
När  det gäller arbetet i kommissionens
olika  arbetsgrupper har socialutskottet
hitintills  endast  kunnat  erhålla   en
mycket översiktlig information.

Utbildningsutskottet                 kan
sammanfattningsvis  konstatera   att   -
utöver  den rutinmässiga bevakningen  av
material som tillställs utskottskansliet
från   kammarkansliet  och   EU-nämndens
kansli  -  har  kanaler upparbetats  via
vilka utskottet förefaller kunna inhämta
information  om ärenden av intresse  för
utskottet på ett tämligen tidigt stadium
av  beredningsprocessen.  Utskottet  har
inget   att   erinra   mot   vare    sig
omfattningen  eller  kvaliteten  i   den
information som ges.

De     EU-frågor    som     hör     till
justitieutskottets      beredningsområde
faller    inom   tredje   pelaren    där
samarbetet   är  mellanstatligt.   Härav
följer  att  det inom justitieutskottets
område   inte  sker  någon  för  Sverige
bindande  reglering av EU:s  organ  utan
frågorna  måste,  i den  mån  regeringen
inte  får besluta, behandlas i riksdagen
efter  sedvanlig beredning i  utskottet.
Justitieutskottet   har   påkallat   och
erhåller  regelbundet, minst tre  gånger
per  år, information från regeringen  om
aktuella frågor.
På senare tid har det också vid ett par
tillfällen   förekommit  att  regeringen
tagit   initiativ  till  information   i
särskilt  viktiga  och aktuella  frågor.
Det  har  gällt dels frågor  inför  EU:s
regeringskonferens      (IGC),      dels
Schengenavtalet. Detta ser utskottet som
en  positiv  utveckling,  och  utskottet
framför   uppfattningen   att   det   är
angeläget  att  regeringen  tar   sådana
initiativ.   Informationen   bör    inte
begränsa  sig till olika EU-förslag  och
deras    effekter   på    den    svenska
regleringen   utan  omfatta   också   en
bedömning   av   om   och    i    vilken
utsträckning  förslagen  skulle  medföra
ändringar  i  vad  som  kan  sägas  vara
grundläggande       principer        för
rättsordningen      inom      utskottets
beredningsområde.

I  framtiden ser lagutskottet det som en
angelägen  uppgift  att  på  ett  tidigt
stadium  av  beslutsprocessen  inom   EU
identifiera   och  bevaka  för   Sverige
angelägna  frågor. Utskottet  anser  att
det  därvid kan finnas anledning  att  i
större  utsträckning än vad som hittills
skett analysera informationen och bedöma
vilka konsekvenser ett visst förslag kan
tänkas innebära för svensk del. För  att
detta  skall kunna ske bör informationen
i  större utsträckning i framtiden  vara
problemorienterad. Vidare kan det finnas
anledning  att  närmare efterhöra  vilka
förhandlingspositioner  som   man   från
svensk  sida ämnar inta. Det  är  vidare
viktigt  att  utskottet om  möjligt  får
kännedom om andra länders inställning.
Beträffande de s.k. grönböckerna  torde
det  ofta  finnas värdefull  information
att  hämta i anslutning till regeringens
arbete  med utformningen av den  svenska
hållningen  till kommissionens  förslag.
Från  utskottets  utgångspunkter  skulle
det   vara   värdefullt  om   regeringen
underrättade utskottet om vilka åtgärder
som    planeras    för    den    svenska
beredningsfasen      i      form      av
remissförfaranden och utfrågningar  m.m.
och  vilken  tidsfrist  som  gäller  för
ingivandet av de svenska synpunkterna på
förslagen.  Med den överblick  en  sådan
enkel  redovisning ger, skulle det  vara
möjligt  för  utskottet att  i  enskilda
frågor   av   intresse  begära   närmare
information dels om vilka synpunkter som
under   beredningen   har   lämnats   av
organisationer och andra  berörda,  dels
om  regeringens  ställningstagande  till
grönbokens  innehåll och om inriktningen
i regeringens svar till kommissionen.
Vidare  bör  information inhämtas  från
Sveriges  EU-representation  i   Bryssel
liksom från nationella experter i  olika
arbetsgrupper inom EU.

Trafikutskottet  har en  överenskommelse
med  Kommunikationsdepartementet  om  en
fortlöpande kontaktverksamhet i  samband
med   hanteringen  av  olika  EU-frågor.
Departementet  fullgör  sina   åtaganden
enligt överenskommelsen.
Trafikutskottet framhåller dock i  sitt
yttrande  att informationsflödet  i  EU-
frågor är så omfattande att det är svårt
för   utskottet   att   bilda   sig   en
uppfattning  om  vilka  frågor  som   är
viktiga och möjliga att påverka. Härtill
kommer  att  informationen domineras  av
frågor   som   befinner  sig   i   långt
framskridna     skeden      av      EU:s
beslutsprocess.       Bl.a.        dessa
omständigheter   har   lett   till   att
utskottet inte haft någon mera  ingående
behandling av frågan om prioriteringar i
det   EU-arbete  som  avser   utskottets
beredningsområde. Trafikutskottet finner
det  mycket angeläget att få till  stånd
en  diskussion i frågan. För  att  skapa
förutsättningar  för  diskussionen  vore
det  värdefullt  för  utskottet  att  få
information  från  regeringen  om   dess
strategi   för  arbetet  inom   EU   med
transport-  och kommunikationsfrågor  på
något  års  sikt.  Av informationen  bör
framgå vilka frågor som regeringen avser
att    prioritera    samt    regeringens
bedömning av möjligheterna att få  gehör
inom  EU  för  sina  förslag.  Utskottet
skulle därvid kunna lämna synpunkter  på
regeringens prioriteringar.
Flera     fördelar    synes,     enligt
trafikutskottet, kunna  vinnas  med  ett
sådant  förfarande.  Det  torde  sålunda
vara  till  fördel för regeringens  eget
arbete  att veta att den vid regelbundet
återkommande tillfällen måste  formulera
och  motivera  arbetets  inriktning  och
prioriteringar. Det torde också vara  av
betydelse  för regeringen att  veta  att
dess    prioriteringar   har   stöd    i
utskottet.  Vidare skulle  partierna  få
möjlighet  att  på ett  mer  organiserat
sätt  än nu framföra sina synpunkter  på
EU-arbetet.
Trafikutskottet  vill vidare  framhålla
att det vore värdefullt om regeringen på
ett tidigt stadium informerade utskottet
om    viktigare   direktiv   som   skall
införlivas med svensk rätt.
En   arbetsmetod  enligt   de   angivna
riktlinjerna innebär också att det  blir
lättare för utskottet att på ett  tidigt
stadium  särskilja viktigare frågor  och
bedöma  möjligheterna att via regeringen
påverka  EU:s beslutsprocess. Här-igenom
förbättras   även   möjligheterna    att
samordna  EU-frågor och inrikespolitiska
frågor,   något  som  utskottet   finner
angeläget.  Vid regelbundet återkommande
tillfällen  bör  regeringen  också   för
utskottet  redovisa hur den  lyckas  med
att inom EU få gehör för de prioriterade
frågorna.

Arbetsmarknadsutskottet    skriver     i
yttrandet att handlingar som bedöms vara
särskilt  intressanta  delas   ut   till
ledamöterna.  Det  är inte  alltid  helt
lätt att avgöra  status  på en handling.
Ofta finns i materialet ingen indikation
på  om  handlingen är av  särskild  vikt
eller inte. En allmän iakttagelse är att
dokumenten   är  svårtillgängliga.   Det
saknas   t.ex.   en  sammanfattning   av
dokumentets innehåll.
Som   arbetsmarknadsutskottet  ser  det
ligger svårigheten i bevakningen av  EU-
frågorna i att det är uppenbara  problem
med   att  få  tillräcklig  och  adekvat
information om vad som pågår i den mängd
av   arbetsgrupper  som  sorterar  under
rådet/kommissionen.
Utskottet   ser  i  och  för   sig   en
möjlighet     till    förbättring     av
informationen till utskottet t.ex. genom
en  mer  kontinuerlig  information  från
regeringskansliets sida av de tjänstemän
som     deltar    i    eller     bevakar
arbetsgrupperna inom EU. Det  är  enligt
utskottet  viktigt att  också  utskottet
självt  är  aktivt  för  att  hålla  sig
informerat  om  vilka  ärenden  som  kan
komma att bli aktuella hos utskottet.

Utskottets överväganden

Riksdagens hantering av EU-frågor

Konstitutionsutskottet  vill,  i  likhet
med vad som anfördes i propositionen  om
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
(prop.     1994/95:19),    inledningsvis
framhålla  att det svenska  statsskicket
vilar  på  principen om folksuveränitet,
utövad    genom    den    representativa
demokratin. Riksdagen är folkets främsta
företrädare. Den omständigheten att  det
finns   en  kompetensfördelning   mellan
riksdag  och regering och att regeringen
alltså  har vissa befogenheter på  t.ex.
normgivningens  område  förändrar   inte
detta.  Det  står  riksdagen  fritt  att
t.ex. stifta lag också på det område där
regeringen har eller kan ha kompetens.
I  och med Sveriges medlemskap i EU har
normgivningsmakt    överlämnats     till
Europeiska  gemenskaperna (EG).  Det  är
regeringen  som  företräder  Sverige   i
ministerrådet, EG:s främsta lagstiftare.
I   enlighet  med  principerna  för  det
svenska statsskicket bör riksdagen utöva
ett aktivt och reellt inflytande som gör
det  möjligt att på förhand  påverka  de
ståndpunkter  som  Sverige  skall   inta
inför  förhandlingar och beslutsfattande
inom  EU.  Utskottet  vill  betona   att
samverkan  mellan riksdag  och  regering
bör  ske under sådana former att svenska
intressen  tillgodoses  på  bästa  sätt.
Riksdagens arbete bör, enligt utskottet,
koncentreras   på   frågor   som    före
medlemskapet avgjordes av riksdagen.
Demokratiutvecklingskommittén   har   i
sitt  betänkande På medborgarnas villkor
-   en  demokratisk  infrastruktur  (SOU
1996:162) bl.a. anfört att riksdagen  är
folkets  främsta företrädare och  därför
bör   ta   aktiv  del  i  alla   viktiga
politiska  frågor, oavsett  om  besluten
fattas  i  riksdagen eller inom unionen.
Utskottet  delar  denna uppfattning  och
anser  att  utskottets förslag  i  detta
betänkande  ligger  i  linje  med  denna
principiella hållning.
Det   är   nödvändigt   att   riksdagen
erhåller   relevant   information   från
regeringen   om   ärendena   inom    EU.
Utskottet  föreslår  därför  nedan   att
informationskraven på regeringen skärps.
Regeringen  bör underrätta riksdagen  om
vilken  ståndpunkt den  intar  till  ett
kommissionsförslag. Utskotten bör enligt
utskottets uppfattning åläggas att följa
arbetet inom EU.

Information till riksdagen om EU-frågor

Enligt  de  bestämmelser som infördes  i
riksdagsordningen  (RO)  i  samband  med
Sveriges inträde i EU den 1 januari 1995
kan  utskotten påkalla information  från
regeringen om EU-frågor (4 kap.  10  §).
Utskotten  har också, vilket framgår  av
yttrandena  till konstitutionsutskottet,
utnyttjat denna möjlighet. Vidare  skall
regeringen     fortlöpande     informera
riksdagen om vad som sker inom ramen för
samarbetet  inom EU (3  kap.  6  §  RO).
Enligt    förarbetena    skall     denna
information så långt möjligt lämnas  vid
öppna   riksdagssammanträden,   dvs.   i
kammaren   (SOU  1993:14  s.  243,   SOU
1994:10  s.  95-96, 1994/95:TK1  s.  10,
prop. 1994/95:19 s. 537). Regeringen har
lämnat information om arbetet inom EU  i
kammaren,  liksom i ett antal skrivelser
till riksdagen.
Enligt  3  kap. 6 § RO skall regeringen
också  varje år lämna en skrivelse  till
riksdagen     med    berättelse     över
verksamheten  i Europeiska unionen.  Den
första  årliga skrivelsen avgavs i  mars
1996  och behandlade Europeiska unionens
övergripande        politiska        och
institutionella     utveckling,      det
ekonomiska och sociala samarbetsområdet,
unionens förbindelser med omvärlden samt
det  inrikes  och  rättsliga  samarbetet
(skr. 1995/96:190, bet. 1995/96:UU25).
Riksdagen   antog  nämnda  bestämmelser
efter            förslag            från
konstitutionsutskottet             (bet.
1994/95:KU22). I betänkandet redogjordes
för   talmanskonferensens   arbetsgrupps
förslag       (1994/95:TK1)      rörande
information    från   regeringen    till
riksdagen. Konstitutionsutskottet utgick
från  att  information skulle komma  att
överlämnas    från    regeringen    till
riksdagen  i  huvudsak  enligt  den   av
arbetsgruppen skisserade ordningen.
Ordningen  innebär bl.a.  att  samtliga
nya  kommissionsdokument överlämnas till
riksdagens   kammarkansli,   som   sedan
vidarebefordrar dem till berörda utskott
och  EU-nämnden.  Beträffande  viktigare
förslag från kommissionen, vitböcker och
grönböcker   skall   regeringen    också
överlämna     s.k.     faktapromemorior.
Utskottet anförde att med den skisserade
ordningen  ges goda förutsättningar  för
utskotten att kunna agera på ett  tidigt
stadium under det att en fråga behandlas
inom Europeiska unionen.
Konstitutionsutskottet      kan      nu
konstatera  att informationsflödet  från
regeringen till riksdagen när det gäller
EU-frågor i huvudsak fungerar enligt  de
riktlinjer som angavs i förarbetena. Det
finns   dock   utrymme   för   en    del
förbättringar.
Som  flera utskott påpekar i yttrandena
till      konstitutionsutskottet      är
informationsflödet     svåröverskådligt.
Enligt           konstitutionsutskottets
uppfattning bör regeringen tydligare  än
i  dag  ange vilka förslag och  dokument
från  EU:s institutioner som är särskilt
viktiga ur svensk synpunkt.
Som   påpekades  i  talmanskonferensens
förslag  (1994/95:TK1) bör informationen
till  utskotten bl.a. avse kommissionens
arbete  med  frågor  som  senare   skall
föreläggas ministerrådet. Det är viktigt
att      riksdagen      redan      under
beredningsfasen   i   kommissionen   får
tillfälle  att  dels informera  sig  om,
dels påverka det pågående arbetet.
Utskottet   anser  att   riksdagen   på
lämpligt   sätt   bör   underrättas   om
regeringens   huvudsakliga,  preliminära
inställning    till   ett    nytt    och
betydelsefullt   kommissionsförslag.   I
vissa  fall  kan det vara motiverat  att
ett   samråd   sker  med   det   berörda
utskottet    innan    regeringen     tar
ställning. Som EU-nämnden påpekar skulle
en  sådan  ordning kunna underlätta  den
fortsatta  behandlingen i utskottet  och
bör   inte  medföra  några  problem  för
regeringen. Det är en angelägen  uppgift
för regeringen att styra och övervaka de
svenska    representanternas   medverkan
under    beredningsarbetet   i    rådets
arbetsgrupper.    Det    innebär     att
regeringen på ett tidigt stadium behöver
ta  ställning till kommissionsförslagen.
Enligt      regeringskansliets       EU-
sekretariats cirkulär 3  Riktlinjer  för
den  gemensamma beredningen  av  svenska
ståndpunkter  och  instruktioner  i  EU-
frågor , ansvarar varje departement inom
sitt  sakområde  för  att  en  gemensamt
beredd,  svensk  ståndpunkt  beträffande
förslag  och initiativ från kommissionen
tas  fram  på ett så tidigt stadium  som
möjligt.  Ett mål bör enligt promemorian
kunna  vara  att en sådan ståndpunkt  är
klar  senast  fem veckor efter  det  att
kommissionen  officiellt har  överlämnat
förslaget    till   medlemsländerna    i
Europeiska   unionens  råd.   Förslagets
karaktär          och          innehåll,
beredningsprocessen inom EU  m.m.  avgör
dock ytterst kraven på när en fastställd
ståndpunkt måste vara klar.
Regeringens   ställningstagande    bör,
enligt   utskottet,   meddelas   i    en
faktapromemoria   eller   i   en   annan
handling eller lämnas muntligt  vid  ett
utskottssammanträde.     Vidare      bör
regeringen hålla riksdagen informerad om
viktiga vägval, när Sveriges inställning
kan       behöva      ändras,      under
beredningsarbetets gång inom  Europeiska
unionen.    Det    kan    t.ex.    gälla
förändringar    som   aktualiseras    av
överläggningarna    i     ministerrådets
arbetsgrupper          eller          av
Europaparlamentets   ställningstaganden.
De   närmare  formerna  för  regeringens
samråd  med  utskotten får  utvecklas  i
dialog  mellan berört utskott och berört
departement. Som lagutskottet påpekar  i
sitt  yttrande  vore det värdefullt  med
information   om  vilka   åtgärder   som
planeras för den svenska beredningsfasen
i    form   av   remissförfaranden   och
utfrågningar  m.m. och vilken  tidsfrist
som  gäller för ingivandet av de svenska
synpunkterna  på förslaget.  I  enlighet
med vad som framkommit i yttrandena till
konstitutionsutskottet               bör
faktapromemoriorna       göras       mer
problemorienterade än i dag. Det  gäller
särskilt redogörelserna för hur  svenska
förhållanden   påverkas.   Vidare    bör
faktapromemoriorna göras mer  enhetliga.
Utskottet vill understryka vikten av att
de   ökade  krav  på  promemoriorna  som
ställts ovan uppfylls. Liksom i dag  bör
regeringskansliet lämna faktapromemorior
och       kommissionsdokument       till
kammarkansliet.    Enligt     utskottets
uppfattning bör faktapromemoriorna genom
kammarkansliets försorg delges  samtliga
riksdagsledamöter. Kommissionsdokumenten
bör   som   idag  vidarebefordras   till
berörda utskott och EU-nämnden.
Utskottet   vill  i  detta   sammanhang
erinra  om  att  det  inte  finns  någon
principiell  skillnad  när  det   gäller
önskvärdheten av offentlighet och  öppen
diskussion  mellan normgivningsprocessen
i  EG  och den i Sverige. På samma  sätt
som  den  svenska lagstiftningsprocessen
kan  följas  via offentliga  utredningar
som     publiceras     i     SOU-serien,
propositioner   och  utskottsbetänkanden
som    ingår   i   riksdagstrycket   bör
normgivningsprocessen i EG kunna  följas
av  alla intresserade. Även dokument som
berör  övriga  delar av samarbetet  inom
Europeiska   unionen  har  ett   allmänt
intresse.  Faktapromemoriorna  kan   här
spela  en  viktig roll. Det  bör  åligga
regeringen    att    se     till     att
faktapromemoriorna blir  lättillgängliga
för  en bred allmänhet. Detta kan  t.ex.
ske  genom  att  en  särskild  officiell
serie  för  dessa promemorior  inrättas.
Vad  utskottet här anfört om publicering
av  faktapromemoriorna bör riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna.

Konstitutionsutskottet             delar
uppfattningen, som kommer till uttryck i
ett  par utskotts yttranden, att det kan
vara  värdefullt för ett utskott att  få
information  från  regeringen  om   dess
strategi   för   arbetet   i   EU   inom
utskottets område på något års sikt.  Av
informationen  bör framgå  vilka  frågor
som regeringen avser att prioritera samt
regeringens  bedömning av  möjligheterna
att  få  gehör inom EU för sina förslag.
Informationen  kan lämnas muntligen  vid
utskottssammanträden  men  också   genom
t.ex.  skrivelser  till  riksdagen   för
vilka  det råder motionsrätt. Regeringen
får  i de enskilda fallen avgöra vad som
är lämpligt.
Detta  är  ett exempel på hur riksdagen
kan   få   mer  information  och   utöva
inflytande  på regeringens  arbete  inom
EU.       Med       ett       fungerande
informationssystem  kan  riksdagen  både
bevaka ärenden medan de behandlas i EU:s
beslutsprocess och när de ska avgöras på
ett ministerrådsmöte.
Utskottet  anser att det är så  viktigt
att  riksdagen  och  utskotten  erhåller
information om aktuella frågor  inom  EU
att  utskottet föreslår att  regeringens
informationsskyldighet       ytterligare
regleras   i  riksdagsordningen.   Detta
innebär    att    de   riktlinjer    för
regeringens  information till  riksdagen
som  angavs  i  betänkande  1994/95:KU22
ligger fast men kompletteras med vad som
här anförts. Regeringen bör tydligare än
idag redovisa vilka förslag inom EU  som
regeringen  bedömer som  betydelsefulla.
Vidare  bör  den  ståndpunkt  regeringen
intar   till  aktuella  förslag   delges
riksdagen.  Riksdagen bör ges  tillfälle
att lämna synpunkter på förslaget och på
regeringens ståndpunkt. Bestämmelsen bör
tas   in   som   en  ny  bestämmelse   i
riksdagsordningen.  (Se  10  kap.  2   §
författningskommentaren s. 39.)

Utskottens roll

Vid  behandlingen av frågan om samverkan
mellan   riksdag   och   regering    med
anledning  av medlemskapet  i  EU  (bet.
1994/95:KU22),                   anförde
konstitutionsutskottet  att   utskottens
viktiga ställning i vårt parlamentariska
system innebär att dessa, normalt  sett,
bör  ha  befattning  med  EU-processerna
fram  till  dess  att  de  som  formliga
ärenden skall behandlas i ministerrådet.
Konstitutionsutskottet  vill  på   nytt
understryka      utskottens      viktiga
ställning.   Det   är   nödvändigt   att
utskotten   följer   de   frågor    inom
respektive  ämnesområde som  i  och  med
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
inte  längre avgörs i riksdagen. Även  i
frågor   som   ligger   inom   de   icke
överstatliga  delarna  av  EU   är   det
naturligt och önskvärt att utskotten  är
aktiva.
Utskotten  kan  följa arbetet  inom  EU
dels  genom  att  ta  del  av  dokument,
framför  allt  kommissionens  grön-  och
vitböcker  samt förslag, dels genom  att
erhålla    muntlig   information    från
företrädare        för       regeringen,
regeringskansliet,   myndigheterna   och
Sveriges EU-representation i Bryssel. Av
stor betydelse för utskottens arbete  är
kommissionens      arbetsplaner      och
ordförandeskapets       handlingsplaner.
Information   kan  också  erhållas   vid
sammanträffanden  med  företrädare   för
EU:s  institutioner.  Utskottskanslierna
förutsätts   spela  en  aktiv   roll   i
informationsinhämtandet.     För     den
offentliga   debattens  skull   är   det
vnskvärt   att  utskotten   i   särskilt
viktiga     frågor    anordnar     öppna
utfrågningar.
För att markera vikten av att utskotten
engagerar   sig  i  EU-frågor   föreslår
utskottet att utskottens skyldighet  att
följa   arbetet  inom  EU   regleras   i
riksdagsordningen.  (Se  10  kap.  3   §
författningskommentaren s. 39).
Förutom    att   lägga    förslag    om
tillkännagivanden  till   regeringen   i
kammaren  har utskotten i dag  möjlighet
att  direkt  påverka  regeringen  i  EU-
ärenden  vid t.ex. informella  samråd  i
utskotten.    Utskottet    har     under
beredningen  av  detta  betänkande  även
behandlat  frågan  om ökade  möjligheter
för utskotten att påverka regeringen när
den  bereder  EU-ärenden. Utskottet  har
därvid   diskuterat   möjligheten    för
utskott   att  t.ex.  lämna   skriftliga
uttalanden  till  regeringen.  Utskottet
tar   dock  inte  upp  frågan  i   detta
sammanhang utan avser att fortsätta  att
utreda frågan.

EU-information

Utskottet   har   ovan  föreslagit   att
regeringens faktapromemorior skall göras
mer  lättillgängliga samt att  de  skall
delas     till    riksdagens    samtliga
ledamöter.   Utskottet  vill   i   detta
sammanhang  också  ta  upp   frågan   om
allmänhetens   tillgång    till    annan
information  om  de förslag  som  bereds
inom Europeiska unionens institutioner.
Enligt   utskottet  finns   det   ingen
principiell skillnad i önskvärdheten  av
offentlighet  och öppen  diskussion  när
det  gäller normgivningsprocessen  i  EG
(den överstatliga delen av unionen)  och
i    Sverige.   Som   folkets    främsta
företrädare   har  riksdagen   här   ett
särskilt   ansvar.  Utskottet   föreslår
därför   att  riksdagen  ger  Riksdagens
förvaltningskontor i uppdrag att närmare
utreda  riksdagens roll och  ansvar  för
tillgången på fullgod information om den
löpande  normgivningsprocessen  inom  EG
(den  överstatliga  delen  av  unionen).
Förvaltningskontoret  bör  utreda  vilka
kanaler  som  finns för  information  om
beslutsfattandet inom EU:s institutioner
och  hur dessa skall kunna kompletteras.
En  utgångspunkt  för  utredningsarbetet
bör     vara    att    möjlighet    till
direktbevakning  av  EU:s  institutioner
bör finnas.
Utskottet  vill erinra om att tidningen
Från  Riksdag & Departement idag bevakar
den    nationella   lagstiftningskedjan.
Förvaltningskontoret   bör    i    detta
sammanhang  undersöka  möjligheten   att
tidningens  uppdrag  vidgas   till   att
omfatta   även   den   normgivning   som
beslutas   inom   EG.  Möjligheten   att
koordinera  verksamheten med  riksdagens
EU-upplysning  bör också  beaktas.  Även
andra länders lösningar bör studeras.

Relationerna mellan utskotten och EU-
nämnden

Bakgrund

När  det gäller EU-nämndens kompetens  i
förhållande    till   bl.a.    utskotten
poängterade konstitutionsutskottet (bet.
1994/95:KU22)  att  EU-nämndens   område
avser   samrådsfrågorna  och  att  någon
förändring   av  utskottens   ställning,
uppgifter    och    befogenheter    inte
föranleds av inrättandet av EU-nämnden.
I  frågan  om hur utskottens  kunskaper
och  synpunkter skulle komma  EU-nämnden
till    godo   vid   samrådet    anförde
konstitutionsutskottet   att   det    är
nödvändigt att utskottens kunskaper  och
synpunkter    tas    till     vara     i
samrådsförfarandet.  Det   är,   anförde
utskottet,  en  fråga  om  en  ömsesidig
process  mellan utskotten  och  nämnden.
Enligt   konstitutionsutskottet    borde
utskotten   givetvis   kunna   överlämna
formella yttranden till EU-nämnden  både
på   nämndens   begäran  och   på   eget
initiativ,  men andra vägar  kunde  ofta
vara  nog  så  ändamålsenliga,  anfördes
det. I fråga om yttranden från utskottet
till  EU-nämnden  råder den  svårigheten
att  det  inte finns något ärende  eller
direkt förslag att knyta yttrandet till.
Det       viktiga      är,       anförde
konstitutionsutskottet,  att  utskottens
ledamöter och tjänstemän håller sig  väl
informerade i fråga om vad som händer på
deras område inom EU och att EU-nämndens
ledamöter och tjänstemän också  ser  det
som   viktigt  att  påminna  om  väntade
ärenden och dagordningar inom EU.  Dessa
samrådsformer    får    dock,    anförde
konstitutionsutskottet,  inte   innebära
att  samverkan, i avsaknad av  en  aktiv
reglering i riksdagsordningen, skall ske
blott  på  nämndens villkor.  Utskottens
viktiga ställning i vårt parlamentariska
system  innebär att dessa  normalt  sett
bör  ha  befattning  med  EU-processerna
fram  till  dess  att  de  som  formliga
ärenden skall behandlas i ministerrådet.
EU-nämnden    borde    också,    anförde
konstitutionsutskottet, ha kunskaper  om
riksdagens    ställningstaganden     och
utskottens  ståndpunkter inför  det  att
regeringen    rådgör    med     nämnden.
Konstitutionsutskottet ville  dock  inte
förorda  att  formerna  för  samråd  och
informationsutbyte  mellan  nämnden  och
utskotten        skulle        regleras.
Erfarenheterna borde i stället  avvaktas
och  om det, efter viss tid, skulle visa
sig  att samspelet mellan utskotten  och
nämnden      inte     speglar      denna
konstitutionsutskottets    mening     om
ömsesidighet  avsåg  utskottet   att   i
riksdagen  väcka förslag om en reglering
i    riksdagsordningen    om    nämndens
skyldighet  att samråda med det  utskott
till vars ämnesområde en fråga som skall
behandlas i EU-rådet hör.

Yttrandena

Generellt  framhålls  i  yttrandena  att
gränsdragningen mellan utskott  och  EU-
nämnd   inte  har  vållat  några   stora
problem. Kontakterna mellan utskott  och
EU-nämnd  bör  enligt de flesta  utskott
ske  inom  partigrupperna. Så  gott  som
samtliga  utskott avvisar tanken  på  en
reglering    i   riksdagsordningen    av
förhållandet utskott - EU-nämnd.

EU-nämnden  ser  det som sin  viktigaste
uppgift  att  samråda med  regeringen  i
frågor    som    skall   behandlas    på
förestående ministerrådsmöten och  också
beträffande      vissa      övergripande
förhandlingsfrågor  såsom   spörsmål   i
samband med 1996 års regeringskonferens.
Samtidigt  är  det en angelägen  uppgift
för  utskotten  att  bevaka  EU-frågorna
under     den    beredningsprocess     i
Europaparlamentet   och   ministerrådets
arbetsgrupper    som   föregår    rådets
ställningstaganden.  Endast  genom   ett
samspel  mellan utskottsbehandling  samt
information och samråd i EU-nämnden  kan
ett  tillfredsställande  inflytande  för
riksdagen åstadkommas.
Huvudregeln bör alltså vara att nämnden
svarar      för      samråden      inför
ministerrådsmötena  och  utskotten   för
bevakningen  av  frågorna  dessförinnan.
Att  både  utskotten och  EU-nämnden  är
aktiva   på  samrådsstadiet  innebär   i
allmänhet en onödig dubblering  och  kan
medverka till att riksdagens inställning
blir  oklar.  EU-nämnden har  dock  inte
kunnat    finna   att   den    nuvarande
avsaknaden  av regler om utskottens  och
nämndens  kompetens  har  medfört  några
oklarheter om kompetensgränserna.
Med  hänsyn till vikten av flexibilitet
kan  nämnden inte finna det önskvärt att
det  dras några formella gränser  mellan
utskottens  och  EU-nämndens  befattning
med   EU-frågorna.  Även  om  utskottens
främsta   uppgift  är  att  bevaka   EU-
frågorna  i  början av  beslutsprocessen
måste  det  också  finnas  utrymme   för
utskotten  att anlägga synpunkter  under
slutfasen. Detta gäller inte  minst  när
det  under EU:s beslutsprocess framlagts
förslag  till  ändrade  lösningar.   När
sådana  fall  inträffat  i  nämnden  har
nämnden     uppmanat    det    ansvariga
statsrådet   att   också   höra   berört
utskott.
Enligt  nämndens  uppfattning  är   det
angeläget   att  utskotten   fortlöpande
hålls  underrättade om de frågor som  är
aktuella  för behandling i ministerrådet
och  att de också informeras om utgången
i frågorna. Mot den bakgrunden tillämpas
vid  kansliet den rutinen att  kallelser
och  föredragningslistor  till  nämndens
sammanträden    jämte    de     aktuella
dagordningarna  för  kommande  rådsmöten
sänds     till     samtliga     utskotts
kanslichefer i omedelbar anslutning till
att handlingarna till sammanträdet delas
ut till nämndens ledamöter.
Behovet  av flexibilitet gör sig  också
gällande  beträffande  samordningen  med
utskottens   synpunkter   och    därtill
anknytande  spörsmål.  Enligt   nämndens
uppfattning  bör därför en formalisering
av   samspelet   mellan  utskotten   och
nämnden  undvikas.  Kontakterna   mellan
utskotten  och nämnden bör  ske  på  det
partipolitiska  planet  när  det  gäller
frågan  både  om  hur utskottssynpunkter
skall  komma  nämnden till  del  och  om
nämnden  skall underrätta  utskotten  om
avvikande      bedömningar.       Liksom
beträffande   utskottens  behandling   i
övrigt  av  EU-frågorna måste emellertid
utskotten     själva     få     bestämma
arbetsformerna.

Finansutskottet        menar         att
ställningstagandet     i      EU-nämnden
underlättas om frågorna dessförinnan har
behandlats   i  respektive  fackutskott.
Utskottet  ser  inte  något  behov   att
formalisera  samarbetet  med  EU-nämnden
genom    skrivelser   eller   yttranden.
Samarbetet    mellan   EU-nämnden    och
finansutskottet bör i huvudsak  ske  via
partigrupperna      och      kanslierna.
Samarbetet har hittills fungerat väl och
underlättas  av  att finansutskottet  är
väl representerat i EU-nämnden.

Lagutskottet  erinrar om att  EU-nämnden
vid  ett  tillfälle  hösten  1995  tagit
initiativ  till  att  regeringen  lämnat
viss     särskild    information    till
utskottet.  Initiativet ledde  till  att
justitieministern  inför  utskottet  vid
ett  sammanträde  den 21  november  1995
informerade  om arbetet med  ett  utkast
till  en konvention om rättskipning  och
verkställighet   i  domar   i   mål   om
äktenskapsskillnad    (Brysselkonvention
II).    Informationen   lämnades   inför
ministerrådsmötet    i    inrikes    och
rättsliga frågor den 23 och 24  november
1995.
Några     direkta     oklarheter     om
kompetensgränserna mellan utskottet  och
EU-nämnden har enligt lagutskottet  inte
uppkommit.  Utskottet har ingen  närmare
kännedom  om  i vilken utsträckning  EU-
nämnden  ägnat sig åt samma ärenden  som
utskottet. Enligt utskottets mening  bör
den  ordningen gälla att nämnden  endast
svarar      för      samråden      inför
ministerrådsmötena  och  utskotten   för
bevakningen  av  frågorna  dessförinnan.
Utskotten  bör också ha möjligheter  att
framföra     synpunkter    inför     ett
ministerrådsmöte.
I  de  fall  ett utskott har  särskilda
synpunkter på ett kommissionsförslag bör
dessa   naturligtvis  komma   till   EU-
nämndens  kännedom. Hur detta  lämpligen
bör   ske  torde  få  avgöras  i   varje
särskilt  fall. Ett informellt sätt  kan
vara     att    utskottets    synpunkter
vidarebefordras via partigrupperna  till
EU-nämndens  ledamöter.  Även   formella
yttranden  bör kunna komma i  fråga.  Om
det  skulle visa sig att EU-nämnden  och
ett utskott inte har samma uppfattning i
en viss fråga anser utskottet att det är
lämpligt   att  det  berörda   utskottet
underrättas härom i någon form.
Enligt  lagutskottets mening finns  det
för närvarande inte skäl att förorda att
samarbetet    mellan   EU-nämnden    och
utskotten formaliseras genom ändringar i
riksdagsordningen. Utskottet  anför  att
det   med   hänsyn  till  de  begränsade
erfarenheter som hittills föreligger kan
finnas anledning att avvakta ytterligare
någon    tid    innan    ett    slutligt
ställningstagande kommer till stånd. Som
en  allmän synpunkt vill utskottet  dock
peka  på  att det också i framtiden  bör
finnas    utrymme   för   en   betydande
flexibilitet i samrådsförfarandet mellan
EU-nämnden och utskotten.
Socialförsäkringsutskottet  håller  sig
informerat  om  vilka  frågor  som   EU-
nämnden  har  aktuella  inom  utskottets
område,    men   har   inte    dubblerat
utfrågningen av statsråd. EU-nämnden och
utskottet  har  olika  roller  när   det
gäller EU-frågorna och deras behandling.
Utskottets    synpunkter    bör     inte
formaliseras   i  yttranden   till   EU-
nämnden. Synpunkterna bör komma till EU-
nämndens kännedom via partierna som  ett
led i partiernas inre arbete.

Samarbetet  med  EU-nämnden  har  enligt
socialutskottets     mening     fungerat
utmärkt.  Det har aldrig varit fråga  om
någon    kompetenskonflikt.   EU-nämnden
bereder       ställningstaganden       i
ministerrådet. Utskottet  skall  koncen-
trera    verksamheten    på    ärendenas
beredning   i  kommissionen.   Utskottet
skall  dock  vid behov medverka  även  i
förberedelserna av ställningstaganden  i
ministerrådet.

Kulturutskottet förordar  att  nuvarande
arbetssätt   tills   vidare   bibehålls,
vilket  innebär  att  utskottet  strävar
efter     att     följa     EU-frågornas
handläggning  redan i ett  tidigt  skede
men  överlåter åt EU-nämnden  att  svara
för  kontakterna  med  regeringen  inför
ministerrådsmötena.    Utskottet    vill
tillägga  följande.  Det  torde   ställa
mycket  stora  krav  på  EU-nämnden  att
skaffa  sig  sakkunskap i  den  mångfald
ärenden som nämnden har att behandla, om
inte en nära samverkan med fackutskotten
äger  rum.  Det  anförda talar  för  att
möjligheter   skapas   för   att    låta
fackutskotten  delta  i   samråden   med
regeringsmedlemmarna               inför
ministerrådssammanträden. Hur  en  sådan
samverkan   skall   organiseras   kräver
noggranna överväganden. Utskottet  anser
dock att det finns skäl att avvakta  med
ett  ställningstagande  tills  dess  att
ytterligare erfarenheter vunnits av  EU-
arbetet i riksdagen.
Näringsutskottet      instämmer       i
bedömningen  att  det  är  viktigt   med
kontakterna  mellan  utskotten  och  EU-
nämnden   men   anser   -   baserat   på
hittillsvarande erfarenheter -  att  det
inte  är lämpligt att formalisera  dessa
kontakter genom formella yttranden eller
skrivelser   av   olika   slag.   Enligt
utskottets  mening  bör  kontakterna   i
första  hand  ske inom resp. partigrupp.
Utskottet utesluter emellertid inte  att
informationsutbytet  mellan   utskottens
och  nämndens tjänstemän kan  förbättras
så att tjänstemännen i respektive kansli
hålls     informerade    om     aktuella
aktiviteter        på        EU-området.
Sammanfattningsvis                 anser
näringsutskottet  att strävan  bör  vara
att   det   upprätthålls   en   effektiv
arbetsfördelning mellan utskotten och EU-
nämnden samt att kontakterna dem emellan
och      även     med     de     svenska
europaparlamentarikerna väsentligen  bör
ske via partigrupperna.

Utskottets överväganden

Utskottet  noterar  att  gränsdragningen
mellan  utskott och EU-nämnd  enligt  de
inhämtade  yttrandena  inte  har  vållat
några stora problem och att så gott  som
samtliga  utskott avvisar tanken  på  en
reglering    i   riksdagsordningen    av
förhållandet utskott - EU-nämnd.
Utskottet  har  tidigare i  betänkandet
föreslagit  att  det i riksdagsordningen
införs   en  bestämmelse  om  utskottens
skyldighet  att  följa EU-frågorna  inom
det  egna  ämnesområdet. De  frågor  som
utskotten har engagerat sig i  kommer  i
normalfallet  troligen  också  att   bli
föremål   för   samråd   i   EU-nämnden.
Samrådet inför ministerrådets möten bör,
enligt  utskottet, även fortsättningsvis
äga rum i EU-nämnden.
Enligt utskottets bedömning kommer  den
ökning   av  utskottens  aktivitet   som
föreslagits   inte   att   vålla   några
oklarheter      när      det      gäller
gränsdragningen mellan utskotten och EU-
nämnden.  Konstitutionsutskottet   delar
uppfattningen  i yttrandena  att  formen
för  kontakter mellan utskotten och  EU-
nämnden    inte    bör    regleras     i
riksdagsordningen. Utskottet anförde när
EU-nämnden  inrättades,  att   utskotten
givetvis  bör  kunna överlämna  formella
yttranden   till  EU-nämnden   både   på
nämndens  begäran och på eget initiativ,
men    även   andra   vägar   kan   vara
ändamålsenliga.
Utskottet  noterar  att  flera  utskott
hänvisar    till    kontakterna     inom
respektive partigrupp.

EU-nämndens arbete

EU-nämndens yttrande

Skriftlig information från regeringen
till EU-nämnden

EU-nämnden sammanträder regelmässigt  på
fredagarna för samråd med regeringen  om
de frågor som står på dagordningarna för
ministerrådsmötena   påföljande   vecka.
Inför   sammanträdena   tillställs   EU-
nämnden     dels     förslagen      till
dagordningar,  dels  s.k.   kommenterade
eller annoterade dagordningar, dels s.k.
ministerrådspromemorior.
Dagordningsförslagen   upprättas    inom
ministerrådet   medan  de   kommenterade
eller      annoterade     dagordningarna
upprättas  inom regeringskansliet.  Även
ministerrådspromemoriorna upprättas inom
regeringskansliet.
I     ministerrådspromemoriorna     ges
ytterligare  information  om   viktigare
dagordningspunkter. De  skall  innehålla
en  redovisning för den aktuella frågans
innebörd  samt uppgifter om hur  svenska
regler      påverkas      och      vilka
författningsändringar  som  kan  krävas.
Uppgifter   skall   också   lämnas    om
eventuella  ekonomiska konsekvenser  för
staten,   kommunerna,   företagen    och
enskilda. Även andra omständigheter  som
kan   vara  av  betydelse  för   frågans
bedömning  skall  redovisas,  exempelvis
åsikter   som   framförts   av   svenska
intresseorganisationer och  utfallet  av
remissbehandling       i        Sverige.
Promemoriorna  skall  vidare   innehålla
uppgifter om beslutsproceduren inom  EU,
däribland  den  juridiska  grunden   för
ett    rådsbeslut,   frågans   läge    i
beslutsprocessen,  ändringsförslag  från
Europaparlamentet   och    kommissionens
inställning   till  dessa   samt   andra
förhållanden som är av betydelse,  t.ex.
medlemsländers     öppet     deklarerade
ställningstaganden.   Slutligen    skall
regeringens    förslag    till    svensk
huvudposition redovisas och  om  möjligt
också   regeringens   inställning   till
Europaparlamentets ändringsförslag.
De    kommenterade   eller   annoterade
dagordningarna                       och
ministerrådspromemoriorna inkommer  till
EU-nämndens  kansli  på  måndagen   före
fredagssammanträdet.
Dagordningsförslagen    inkommer    till
kansliet  ca  10 dagar före sammanträdet
och   översätts   och   redigeras   inom
kansliet.  Materialet delas  sedan  till
ledamöterna  i  EU-nämnden   på   måndag
eftermiddag eller tisdag förmiddag.
Enligt      EU-nämndens     uppfattning
innehåller        materialet        från
regeringskansliet  i  stort   sett   den
information   som  är   önskvärd   inför
sammanträdena. Kvaliteten  skiftar  dock
något    bl.a.   beroende   på    vilket
departement som sammanställt  materialet
och   bör   på   vissa   punkter   kunna
förbättras.  EU-nämnden  ser   det   som
särskilt  angeläget att  den  skriftliga
informationen  innehåller  förslag  till
svensk   position  och  att   denna   är
avfattad   på   ett  klargörande   sätt.
Nämnden  är dock medveten om att  det  i
vissa frågor kan vara svårt att ange den
svenska inställningen. Viktigt är  också
att  andra länders inställning redovisas
när  det  kan ske. En brist är  att  den
skriftliga informationen inte innefattar
utkast   till  resolutioner  och   andra
dokument  som utarbetats inom rådet  och
som  skall  diskuteras och beslutas  vid
rådsmötena.  Detta  gäller  inte   minst
frågor  inom  andra och tredje  pelaren.
Nämnden vill understryka vikten  av  att
sådana dokument tillställs nämnden inför
sammanträdena i görligaste mån.
En      förutsättning      för      att
samrådsförfarandet skall  bli  effektivt
är   att  den  skriftliga  informationen
inför  sammanträdena kommer  ledamöterna
till handa i god tid före sammanträdena.
Den nuvarande ordningen med utdelning av
materialet       i       början       av
sammanträdesveckan        är        inte
tillfredsställande. Att materialet  inte
når  nämnden tidigare har dock inte  sin
främsta   orsak   i   regeringskansliets
arbetsformer  utan beror väsentligen  på
förhållandena  inom  ministerrådet   och
särskilt   på  den  omständigheten   att
Corepers  beredning  av  ärendena   till
ministerrådsmötena slutförs mycket  kort
tid     före     rådsmötena.     Nämnden
understryker   det   angelägna   i   att
arbetsformerna i rådet ändras.  Det  bör
påpekas  att de problem som sammanhänger
med  rådets arbetsformer inte enbart  är
en svensk angelägenhet utan har påtalats
även från andra parlament och regeringar
i EU:s medlemsländer.
Inom  ramen  för nuvarande ordning  bör
det dock vara möjligt att åstadkomma  en
viss  förbättring. Riktpunkten bör  vara
att  material inför sammanträdena  skall
komma   nämndens  ledamöter  till  handa
senast  under  måndag  eftermiddag.  Det
innebär  att materialet behöver  inkomma
till EU-nämndens kansli under föregående
fredag.

A-punkterna

Med  A-punkter avses ärenden  på  rådets
dagordningar   som  kan   avgöras   utan
diskussioner.  Vilka ärenden  som  skall
behandlas   som  A-punkter  avgörs   vid
Coreper-beredningen     som      föregår
rådsmötena.
Den    skriftliga    information    som
sammanställts inom regeringskansliet och
överlämnats       inför      EU-nämndens
sammanträden har hitintills - med  något
enstaka  undantag - saknat uppgifter  om
de  ärenden som avses komma upp  som  A-
punkter.  I viss utsträckning  har  dock
kansliet   via  telefax  från   Sveriges
representation   i   Bryssel    erhållit
uppgifter   om  A-punkter.   När   dessa
meddelanden kommit kansliet  till  handa
före  sammanträdet har  de  inkommit  så
sent  att  de inte kunnat redigeras  och
översättas till sammanträdena. Ofta  har
de  emellertid nått kansliet först efter
den aktuella sammanträdesdagen.
I avsaknad av närmare information om A-
punkterna har några bedömningar av dessa
ärenden  inte kunnat göras inom nämnden,
vilket  får  ses  som en  brist.  Enligt
nämndens  uppfattning är  det  angeläget
att  regeringens skriftliga  information
tillförs  uppgifter om  viktiga  ärenden
som  kan bedömas bli behandlade  som  A-
punkter.  Något  krav på en  fullständig
förteckning  över sådana  A-punkter  kan
dock    inte   ställas   förrän   rådets
arbetsformer ändrats.
Det sagda innebär inte att nämnden helt
saknat  information om  de  ärenden  som
behandlats  som  A-punkter.  Arbetet   i
ministerrådet  karakteriseras  bl.a.  av
att ett ärende kan stå på dagordningarna
vid flera tillfällen innan det slutligen
avgörs.  Enligt nämndens  erfarenhet  är
detta   regelmässigt   fallet   i   mera
kontroversiella och viktiga ärenden.  Om
det  slutliga avgörandet sedan sker  som
en    A-punkt    har   nämnden    alltså
dessförinnan  erhållit  information   om
ärendet  och haft möjlighet att  påverka
regeringens agerande.
När  det gäller riksdagens insyn i  och
inflytande på ärenden som behandlas  som
A-punkter  vill nämnden också  framhålla
att  de  nuvarande problemen  får  anses
vara  av  övergående natur. När  Sverige
inträdde som medlem i EU hade ett  stort
antal  frågor initierats av kommissionen
och  var föremål för beredning på  olika
nivåer    i   beslutsprocessen.   Varken
regeringen eller riksdagen hade då någon
närmare överblick över dessa ärenden och
möjlighet   att   påverka  utvecklingen.
Under   den  tid  som  förflutit   sedan
Sverige   blev  medlem  har  vi   kunnat
medverka    i    beslutsprocessen    och
allteftersom   ärendena    mognat    för
avgöranden i ministerrådet har riksdagen
främst genom EU-nämnden kunnat utöva ett
inflytande  på regeringens  agerande  på
detta sena stadium. Annorlunda förhåller
det  sig  med de ärenden som  initierats
efter  Sveriges  medlemskap  i  unionen.
Beträffande  dessa finns  tillfälle  för
riksdagen att redan från början av  EU:s
beslutsprocess,  då  möjligheterna  till
påverkan    är   störst,    utöva    ett
inflytande.  Enligt nämndens uppfattning
är   det   en   angelägen  uppgift   för
utskotten   att  ta  till   vara   dessa
möjligheter till inflytande.

Utvecklingen av arbetsformer m.m.

En  förändring  av  verksamheten  i  EU-
nämnden är att, utöver frågor som  stått
på dagordningarna för ministerrådsmöten,
samråd  också har hållits med regeringen
rörande   dels  Schengenförhandlingarna,
dels   förberedelserna  för   1996   års
regeringskonferens.
Vid  ett  sammanträde  den  27  januari
1995      med      företrädare       för
regeringskansliet   diskuterades   olika
samarbetsfrågor, främst  kraven  på  den
skriftliga information som skall  lämnas
från regeringskansliet inför samråden  i
nämnden. De riktlinjer som därvid  lades
fast  togs sedan upp i ett cirkulär från
EU-sekretariatet    om    samråd     och
information mellan regering och  riksdag
i   EU-frågor.   Nämndens   arbetsformer
diskuterades  ånyo vid  ett  sammanträde
den 19 maj 1995. Då beslöts att - som en
försöksverksamhet  -   ordföranden   vid
samråden med regeringen skulle  göra  en
sammanfattning  av  huruvida  det  finns
eller  inte finns en majoritet emot  den
föreslagna    förhandlingsuppläggningen.
Vid  ett  sammanträde  den  7  september
samma  år beslöt nämnden att samråd  med
regeringen  inte  längre  skulle  hållas
inför    informella    ministerrådsmöten
såvida  det  inte finns särskilda  skäl.
Anledningen  härtill  var   att   sådana
samråd inte ansågs meningsfulla.
I  samband  med  samråden  har  nämnden
vidare  fortlöpande framfört  synpunkter
till  statsråden rörande samarbetet  med
regeringen.
Det  kan  också påpekas att regelbundna
(månadsvisa)  sammanträffanden  har  ägt
rum    på    tjänstemannaplanet   mellan
nämndens  kansli  och  EU-sekretariatet.
Kansliet   har   vidare  etablerat   ett
samarbete    med   sekretariatet    till
Folketingets Europaudvalg. Härigenom får
kansliet   tillgång   till   de    öppna
handlingar    som    delas    ut    till
Europaudvalgets  ledamöter.  Ett   visst
samarbete   har  också  etablerats   med
tjänstemännen vid det utskott i Finlands
riksdag   (Stora  utskottet)   som   har
arbetsuppgifter motsvarande EU-nämndens.
Med anledning av att enskilda ledamöter
i   nämnden   framställt   önskemål   om
information  och samråd i  vissa  frågor
fattade nämnden den 19 januari 1996  ett
beslut  om  riktlinjer  för  hur  sådana
frågor          skulle         behandlas
fortsättningsvis. Riktlinjerna innebär i
huvudsak    att   informations-    eller
samrådsönskemål som är av den karaktären
att  de lämpligen bör tas upp i kammaren
eller  i  utskotten inte bör tillgodoses
av   nämnden.   Övriga  önskemål   skall
handläggas inom nämnden.

Samrådsförfarandet

Enligt nämndens uppfattning bör samrådet
med    regeringen   utformas   så    att
regeringsföreträdarna    först    lämnar
upplysningar som komplettering till  den
information som lämnats skriftligen. Det
kan   t.ex.   gälla  omständigheter   av
sekretessbetonad  karaktär.   Regeringen
bör  därefter redovisa sin  syn  på  hur
Sverige  skall ställa sig i den aktuella
frågan.  Det ankommer sedan på  nämndens
ledamöter  att diskutera det  föreslagna
förhandlingsupplägget  och   begära   de
preciseringar och ändringar som kan vara
önskvärda.
Samrådet  med regeringen har hitintills
huvudsakligen följt den angivna  mallen.
För   den  fortsatta  verksamheten   ser
nämnden det som angeläget att regeringen
vid samråden - i större utsträckning  än
hitintills  varit  fallet  -   redovisar
vilka  alternativa  positioner  som  kan
finnas. Viktigt är även att nämnden  får
kännedom om andra länders inställning.
Frågan      i     promemorian      från
konstitutionsutskottets kansli  huruvida
sammanträdena    präglats    mera     av
information  än  av samråd  kan  nämnden
inte  besvara.  I den mån  informationen
dominerat får det anses bero på nämndens
eget agerande. I sammanhanget måste  det
beaktas   att  åtskilliga   punkter   på
ministerrådets    dagordningar    enbart
innefattar  information,  lägesrapporter
och   liknande  muntliga  föredragningar
exempelvis   från   kommissionen   eller
ordförandeskapet.    Som     en     mera
övergripande  aspekt  på  samrådet   med
regeringen   vill  nämnden   understryka
vikten av att arbetet främst inriktas på
principiella  frågor  av  betydelse  för
Sverige     och    på    de    politiska
ställningstagandena.
Som svar på frågan i promemorian om vem
som   bör   företräda   regeringen   vid
nämndens   sammanträden   vill   nämnden
erinra  om  att  praxis  hitintills  har
varit att det ansvariga statsrådet skall
inställa sig för samrådet och detta även
i  sådana  fall  då  en statssekreterare
eller     annan     tjänsteman     skall
representera   Sverige  vid   rådsmötet.
Nämndens     erfarenheter     är     att
diskussioner         om         Sveriges
förhandlingspositioner  är  meningsfulla
endast  om de förs med den som  bär  det
faktiska   ansvaret  för   positionerna.
Enligt  nämndens mening  är  det  därför
angeläget  att statsråden är  närvarande
vid  nämndens sammanträden. Undantag bör
endast förekomma i de fall då statsrådet
på  grund av starka skäl är tvungen  att
utebli.  Om  en  statssekreterare  skall
företräda  regeringen vid rådsmötet  kan
det  vara  lämpligt att också hon  eller
han    är    närvarande   vid   nämndens
sammanträde.

Ordförandens sammanfattningar

De      sammanfattningar     beträffande
majoritetsförhållandena som numera  görs
av  ordföranden  har  enligt  EU-nämnden
till syfte att klargöra opinionsläget  i
nämnden.  Det kan i och för  sig  hävdas
att   det   ankommer  på  det  ansvariga
statsrådet att av den förda diskussionen
själv   dra   slutsatser   om   nämndens
inställning    till    den    föreslagna
förhandlingspositionen.  För  statsråden
får  det emellertid anses vara en fördel
om  ordföranden kan konstatera  att  den
diskuterade förhandlingslinjen har  stöd
i     nämnden.     Opinionsläget     kan
naturligtvis  också  uttryckas  på   det
sättet   att  ordföranden   -   vid   de
tillfällen detta inträffar - konstaterar
att   statsrådet  inte   förefaller   ha
majoritet för sin ståndpunkt i  nämnden.
Hur     avläsningen    av    EU-nämndens
inställning sker bör enligt nämnden även
fortsättningsvis  vara  en  uppgift  för
nämnden att bedöma.
Skulle         den         överenskomna
förhandlingslinjen   sedermera    behöva
frångås     vid    förhandlingarna     i
ministerrådet    anser    nämnden    att
statsrådet bör återkomma till nämnden  i
frågan. Ett sådant förnyat samråd kan om
saken  brådskar ske mera formlöst  t.ex.
vid      en     telefonkonferens     med
partiföreträdare    eller    i    mycket
brådskande  lägen genom  en  hänvändelse
till   ordföranden,   som   sedan    får
informera nämnden i dess helhet.  Såvitt
nämnden  har sig bekant har  endast  ett
sådant fall inträffat. Det gällde frågan
huruvida    EG-domstolen   skulle    ges
behörighet           att           tolka
Europolkonventionen.  Vid  toppmötet   i
Cannes   i   juni  1995  framlades   ett
kompromissförslag  i  frågan.  Förslaget
var i och för sig godtagbart från svensk
sida  men  överensstämde  inte  med  den
inställning  som tidigare  förankrats  i
nämnden.    Det   ansvariga   statsrådet
begärde  och  fick  då telefonledes  ett
förnyat  besked  från  företrädare   för
nämnden innan förhandlingarna fortsatte.

Kontakter med utomstående

Beträffande   nämndens   kontakter   med
intressegrupper och andra  vill  nämnden
som  sin principiella inställning  hävda
att nämndens verksamhet bör koncentreras
på  samrådet  med  regeringen.  I  denna
verksamhet   är  kontakter   med   organ
utanför riksdagen och regeringen  sällan
befogade.  Intressegruppers  och  andras
eventuella   synpunkter   och   önskemål
rörande  olika  EU-frågor bör  lämpligen
framföras  på  ett tidigare  stadium  av
beslutsprocessen inom EU än i det  skede
då  samrådet skall hållas. Detta hindrar
dock  inte  att  nämnden kan  finna  det
motiverat  att utomstående ges möjlighet
att framföra synpunkter till nämnden. Så
kan  exempelvis  bli fallet  beträffande
mera  allmänna aspekter på EU-samarbetet
och  frågor som aktualiseras under  1996
års regeringskonferens.

Öppna sammanträden

Enligt  8  kap.  17  § riksdagsordningen
skall  nämnden sammanträda inom  stängda
dörrar.   Detsamma   gäller   utskottens
sammanträden men utskotten har möjlighet
att besluta att ett sammanträde till den
del det avser inhämtande av upplysningar
skall  vara helt eller delvis offentligt
(4  kap. 12 § riksdagsordningen).  Detta
innebär  bl.a. att EU-nämnden  inte  har
formell   möjlighet  att   hålla   öppna
sammanträden    för    inhämtande     av
information och åsikter i frågor som  är
av stort allmänt intresse.
Det  ligger i sakens natur att samråden
med  regeringen inför ministerrådsmötena
inte kan ske vid öppna sammanträden  dit
allmänheten  har tillträde. Inte  heller
torde  det,  som  berörts  i  föregående
avsnitt, vara motiverat för nämnden  att
inhämta  information från utomstående  i
de  olika  frågor som skall behandlas  i
ministerrådet.  När  behov   av   sådana
utfrågningar  aktualiseras   torde   det
främst  ankomma på utskotten att inhämta
informationen.   Det   är   dock    inte
uteslutet  att det i vissa  övergripande
frågor, som naturligen inte hör hemma  i
något  eller några utskott,  kan  finnas
anledning  för nämnden att  hålla  öppna
sammanträden    för    inhämtande     av
information  och åsikter från  andra  än
regeringen.  Inte minst den nu  pågående
regeringskonferensen   om   översyn   av
Maastrichtfördraget  kan   medföra   att
vissa frågor behöver bli föremål för  en
allsidig    och   offentlig   belysning.
Nämnden  förordar därför att det  skapas
en  möjlighet  till  öppna  sammanträden
också för nämnden.

Stenografiska uppteckningar

Enligt  8  kap.  19  § riksdagsordningen
skall   protokoll  föras  vid   nämndens
sammanträden.  Vid  sammanträdena  skall
också  föras stenografiska uppteckningar
över   vad   som  yttras  vid   nämndens
överläggningar med regeringen.
Som  skäl  för  skyldigheten  att  föra
stenografiska  uppteckningar  åberopades
(bet.  1994/95:KU22)  att  det  inte  är
tillräckligt   med   samma   regler   om
protokollföring som gäller för utskotten
eftersom  det i EU-nämnden  inte  kommer
att  finnas något betänkande att justera
och   att   det   för  granskningen   av
statsrådens     tjänsteutövning      och
regeringsärendenas   handläggning    var
nödvändigt att kunna konstatera vad  som
förevarit  vid  nämndens  överläggningar
med regeringen. Ett ytterligare skäl var
allmänhetens       och      forskningens
möjligheter  till  insyn.   Dessa   skäl
ansågs  väga tyngre än intresset av  att
överläggningarna   kan   hållas   i   en
förtrolig  anda  och att ingen  bindning
som    kan    skada    den    nödvändiga
flexibiliteten  i förhandlingarna  skall
uppkomma i känsliga förhandlingsskeden.
Den   stenografiska  uppteckningen  vid
nämndens   sammanträden   ombesörjs   av
kammarkansliets             stenografer.
Kammarkansliet  svarar  också  för   att
uppteckningarna      renskrivs,      att
statsråden  och nämndens  ledamöter  har
tillfälle   att  framställa   eventuella
anmärkningar      samt      för      att
uppteckningarna blir korrekturlästa. EU-
nämndens  kansli svarar  sedan  för  att
uppteckningarna      granskas       från
sekretessynpunkt och att de mångfaldigas
till  de sammanträden då uppteckningarna
skall   justeras.   Om   uppteckningarna
innehåller  sekretessbelagd  information
framställs upplagan i två versioner. Den
ena delas enbart ut till ledamöterna vid
justeringssammanträdet   och    förstörs
sedan med undantag för ett arkivexemplar
som  förvaras  på  kansliet.  Den  andra
versionen innehåller öppna uppgifter och
hålls  tillgänglig vid sammanträdet  och
efter justeringen också för allmänheten.
Uppteckningen   från  ett   sammanträde
justeras  numera  i  allmänhet  vid  det
sammanträde  som  infaller  två   veckor
senare (jfr bet. 1995/96:KU22).
Beträffande    överläggningarna     med
regeringen  rörande regeringskonferensen
avser nämnden att i fortsättningen  föra
en    särskild    serie    stenografiska
uppteckningar för dem.
Regler  om  sekretess för  protokoll  i
riksdagen   finns  i   11   kap.   2   §
sekretesslagen (1980:100).  Bestämmelsen
innebär att uppgifter i de stenografiska
uppteckningarna   kan  sekretessbeläggas
endast  enligt reglerna om utrikes-  och
försvarssekretess     i      2      kap.
sekretesslagen  och  om  sekretess   vid
arbetskonflikter  inom  den   offentliga
sektorn (6 kap. 6 §). Av dessa regler är
det   bara  utrikessekretessen   som   i
praktiken  är tillämplig på uppgifter  i
de     stenografiska    uppteckningarna.
Möjligheterna  att  sekretessbelägga  de
stenografiska uppteckningarna är  alltså
betydligt  mera begränsade  än  vad  som
gäller  andra handlingar som  kommer  in
till   nämnden   eller  upprättas   inom
nämnden.  Det  innebär  exempelvis   att
uppgifter  som  finns  ifrån  regeringen
inkomna  handlingar kan  hållas  hemliga
vid     nämnden    av    hänsyn     till
finanspolitiska, penningpolitiska  eller
valutapolitiska skäl. Finns  motsvarande
uppgifter     i     de     stenografiska
uppteckningarna  kan  de  däremot   inte
sekretessbeläggas.
När  det gäller frågan hur skyldigheten
att föra stenografiska uppteckningar har
påverkat  nämndens  arbete  understryker
nämnden  att  det  är  en  grundläggande
förutsättning   för   ett   meningsfullt
samråd      med      regeringen      att
överläggningarna   kan   hållas    under
förtroliga    former.    Saknas    denna
förutsättning    kan    samråden     med
regeringen   inte   ge   riksdagen   det
inflytande  som  varit  avsett.  Det  är
också  angeläget att åsikter  fritt  kan
utbytas  både mellan nämndens  ledamöter
och    regeringens    företrädare    och
ledamöterna sinsemellan. Sett från dessa
utgångspunkter har skyldigheten att föra
stenografiska     uppteckningar     haft
negativa   konsekvenser   för   nämndens
arbete.  Det har sålunda visat  sig  att
man  från  regeringens sida  ibland  har
varit  återhållsam med att  lämna  vissa
uppgifter  av  förtrolig  karaktär.  För
fullständighetens  skull  bör  det  dock
påpekas    att   denna   tendens    till
återhållsamhet   inte    präglat    alla
samråden.   Graden   av   öppenhet   har
varierat  bl.a. beroende på den aktuella
frågans  natur.  En  annan  nackdel  har
varit   att   det   fria   åsiktsutbytet
hämmats.
Enligt  nämndens uppfattning finns  det
därför  starka  skäl som talar  för  att
frågan   om  förandet  av  stenografiska
uppteckningar bör övervägas på nytt. Ett
ytterligare  skäl är att framställningen
av  uppteckningarna är  kostnadskrävande
och  att  allmänhetens  efterfrågan   på
uppteckningarna    varit     synnerligen
begränsad.
Intresset    av   att   samrådet    med
regeringen inte påverkas negativt  måste
emellertid   vägas  mot  de   skäl   som
tidigare   anförts  för   att   nämndens
överläggningar   med  regeringen   skall
dokumenteras.   Denna   avvägning    bör
enligt   nämndens   mening   göras    av
konstitutionsutskottet.    Skulle    det
därvid  anses motiverat med en  fortsatt
dokumentation   kan  det   dock   finnas
anledning  att pröva hur dokumentationen
skall  ske.  EU-nämnden  lägger  i  sitt
yttrande   fram  förslag  till  tänkbara
förändringar  som främst  tar  sikte  på
konstitutionsutskottets     behov     av
underlag för granskningsarbetet.
Om   nämndens   skyldighet   att   föra
stenografiska    uppteckningar     skall
kvarstå  är det enligt nämnden angeläget
att          möjligheterna          till
sekretessbeläggning utökas.  Det  har  i
flera  fall förekommit vid samråden  med
regeringen  att  uppgifter  lämnats  som
inte  omfattas  av utrikessekretess  men
väl  av  andra sekretessregler. Det  har
främst     rört    uppgifter     rörande
förberedelserna för tredje steget i EMU.
I  ett  fall har också uppgifter lämnats
om  enskilda  företags  förhållanden.  I
princip bör samma sekretessregler  kunna
tillämpas     på     de    stenografiska
uppteckningarna  som på  andra  allmänna
handlingar.  Under  alla  omständigheter
måste  dock  reglerna  i  3  kap.  1   §
sekretesslagen    om    sekretess     av
finanspolitiska, penningpolitiska  eller
valutapolitiska  skäl  kunna  tillämpas.
Det  kan förutses att uppgifter som  bör
hemlighållas  av dessa skäl  kommer  att
lämnas    till    nämnden    i    ökande
utsträckning  allteftersom   tiden   för
övergången till det tredje steget i  EMU
närmar sig.

I  en avvikande mening (m) till nämndens
yttrande till utskottet erinras  om  att
de  moderata ledamöterna reserverade sig
vid utskottsbehandlingen hösten 1994 mot
föreskriften       om      stenografiska
uppteckningar vid nämndens sammanträden.
De  erfarenheter  som  gjorts  anses  ha
bekräftat     farhågorna     för     att
överläggningarna   skulle   komma    att
påverkas negativt vad avser förtrolighet
och      flexibilitet     i     känsliga
förhandlingslägen. En protokollföring av
samma   slag  som  sker  för  utskottens
sammanträden rekommenderas därför i  den
avvikande meningen.
Enligt  en annan avvikande mening  (fp)
bör   de  stenografiska  uppteckningarna
även  fortsättningsvis  föras  men   med
ökade          möjligheter          till
sekretssbeläggning i  enlighet  med  vad
nämndens majoritet förordat.

Utskottets överväganden

I  fråga  om nämndens arbetsformer  vill
utskottet  inledningsvis konstatera  att
det  ramverk som riksdagen beslutade  då
nämnden  inrättades i huvudsak  fungerat
bra.  Inom  detta  ramverk  har  nämnden
själv kunnat förändra och förbättra sina
arbetsformer under det ett och ett halvt
år  som gått sedan dess. Den redovisning
som  nämnden lämnar i sitt yttrande till
utskottet är mycket värdefull och ger en
bra  bild av arbetet och de problem  som
finns.

Regeringens skriftliga information till
nämnden

När  det  gäller regeringens  skriftliga
information till nämnden delar utskottet
nämndens  uppfattning att den  så  långt
möjligt  bör innehålla ett förslag  till
svensk ståndpunkt i de frågor som kommer
upp för diskussion och ställningstagande
i  ministerrådet. Det  är,  som  nämnden
framhåller,    angeläget    att    denna
ståndpunkt  avfattas på ett  klargörande
sätt.   Den   bör  nämligen  tjäna   som
utgångspunkt  för nämndens  diskussioner
med  regeringen.  Nämndens  diskussioner
bör    också    kunna   omfatta    vilka
andrahandsståndpunkter som är acceptabla
ur  svensk  synpunkt. Men det säger  sig
självt  att  det  skrivna  materialet  i
allmänhet   inte  kan  innehålla   några
reflexioner av det slaget.
Nämnden  har också kritiska  synpunkter
på  när  det  skriftliga materialet  når
nämnden. Som påpekas i yttrandet har den
sena  leveransen av material främst  att
göra     med     beslutsprocessen      i
ministerrådet. Denna fråga  behandlas  i
den pågående regeringskonferensen.

A-punkter

Nämnden  framhåller i sitt yttrande  att
den    skriftliga   informationen   från
regeringen  sällan innehåller  uppgifter
om  vilka  ärenden som kan avgöras  utan
diskussioner  vid ministerrådets  möten,
s.k.    A-punkter.    Enligt    nämndens
uppfattning   är   det   angeläget   att
regeringens    skriftliga    information
tillförs  uppgifter om  viktiga  ärenden
som  kan bedömas bli behandlade  som  A-
punkter.    Utskottet    vill     starkt
understryka detta önskemål. Det är,  som
nämnden skriver, visserligen troligt att
många av dessa ärenden tidigare varit av
kontroversiellt  slag   och   då   varit
föremål för behandling i nämnden.  Detta
utesluter  ändå inte att det är  viktigt
att    nämnden   inför   det    slutliga
avgörandet i rådet får besked om  vilken
ståndpunkt  som det tidigare rådsarbetet
lett fram till.
Det   torde   emellertid  också   kunna
förekomma   att   viktiga    frågor    i
realiteten  avgörs  i  Coreper  eller  i
andra  kommittéer  utan  diskussioner  i
rådet.  Även dessa A-punkter bör  enligt
utskottet  redovisas för nämnden.  Detta
bör enligt utskottet ges regeringen till
känna.

Samrådsförfarandet

Vid  det muntliga samrådet i nämnden  är
det   enligt   nämnden   angeläget   att
regeringen     redovisar     alternativa
positioner     och     andra     länders
inställningar. Som redan framgått  delar
utskottet  denna uppfattning  och  anser
liksom  nämnden att uppgifter  av  denna
art är betydelsefulla vid bedömningen av
vilken  förhandlingslinje  som  är   den
lämpligaste.
I detta sammanhang kommer nämnden in på
frågan  vem som bör företräda regeringen
vid   nämndens  sammanträden.   Nämndens
erfarenheter  är  att  diskussioner   om
Sveriges    förhandlingspositioner    är
meningsfulla endast om de förs  med  den
som   bär  det  faktiska  ansvaret   för
positionerna. Enligt nämndens mening  är
det  därför angeläget att statsråden  är
närvarande  vid  nämndens  sammanträden.
Undantag bör endast förekomma i de  fall
statsrådet  på grund av starka  skäl  är
tvungen     att    utebli.     Om     en
statssekreterare     skall     företräda
regeringen  vid rådsmötet kan  det  vara
lämpligt  att  också hon  eller  han  är
närvarande vid nämndens sammanträde.
Utskottet   instämmer  till   fullo   i
nämndens   uppfattning  om   värdet   av
statsrådens    närvaro   vid    nämndens
sammanträden. De uttalanden som  nämnden
gjort   i   sitt  yttrande  bör   enligt
utskottets uppfattning kunna  tjäna  som
riktlinjer i denna fråga.
Utskottet  vill vidare anföra  följande
beträffande  samverkan inför  Europeiska
rådets möten. Europeiska rådet består av
medlemsstaternas      stats-       eller
regeringschefer  och  sammanträder   som
regel  en  gång  per halvår.  Vid  dessa
möten    fattas    främst    beslut    i
övergripande   politiska    frågor.    I
propositionen (1994/95:19, s. 538 f.) om
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
angav  regeringen att information  skall
lämnas till riksdagen rörande frågor som
skall tas upp i Europeiska rådet. Enligt
regeringen låg det också i sakens  natur
att  riksdagen  skall kunna  begära  att
information  lämnas  i  sådana   frågor.
Regeringen   framhöll   emellertid   att
sådana  frågor  som rör utrikespolitiska
förhållanden  som kan få  betydelse  för
riket,  liksom utrikesärenden av  större
vikt,  självfallet  skall  behandlas   i
Utrikesnämnden.
Någon  särskild reglering av  samverkan
mellan   regering  och   riksdag   inför
Europeiska    rådet   finns    inte    i
riksdagsordningen. I riksdagsordningen 3
kap.    6   §   anges   emellertid   att
regeringen  fortlöpande skall  informera
riksdagen om vad som sker inom ramen för
samarbetet    i   Europeiska    unionen.
Information  om Europeiska rådets  möten
torde  falla inom denna bestämmelse.  Om
informationen  inför  Europeiska  rådets
möten    lämnas    i   EU-nämnden    bör
ovanstående  riktlinjer  om  statsrådens
närvaro vid nämndens sammanträden  också
gälla vid dessa tillfällen.
Vad  utskottet  anfört  om  statsrådens
närvaro  i EU-nämnden bör riksdagen  som
sin mening ge regeringen till känna.

Nämndens ställningstaganden

Utskottet  noterar nämndens  uppfattning
att         ordförandens        muntliga
sammanfattningar   bidrar    till    att
klarlägga  opinionsläget i nämnden.  Ett
sätt  att  ytterligare förtydliga  detta
opinionsläge  skulle  vara  att  nämnden
avslutar    sina   överläggningar    med
regeringen   i  ärenden  där  regeringen
framlagt  förhandlingsståndpunkter   med
att anta ett skriftligt uttalande. Detta
uttalande  kan  vara en ren  tillstyrkan
eller     avstyrkan    av    regeringens
ståndpunkter. Det kan också innebära  en
förändring   och/eller   tillägg    till
regeringens      förhandlingspositioner.
Föreligger flera meningar om vad nämnden
bör uttala får ordföranden avgöra vilken
mening som har de flestas stöd. Det  bör
understrykas   att   sådana   uttalanden
saknar   formell   rättslig   betydelse.
Utskottet  vill  dock  erinra   om   att
utskottet   i   samband   med   nämndens
tillkomst  uttalade att  man  bör  kunna
utgå  från  att  regeringen inte  kommer
att  företräda en ståndpunkt som står  i
strid med vad nämnden gett uttryck för i
samrådet  (1994/95:KU22  s. 15). Nämnden
bör  själv bedöma om och när denna metod
för  att  klarlägga nämndens inställning
bör  användas. Någon ändring i de regler
i   riksdagsordningen  som  gäller   för
nämnden behöver enligt utskottets mening
inte  göras. Med den samrådsuppgift  som
nämnden har måste anses följa rätten att
besluta om uttalanden av detta slag.

Öppna sammanträden

EU-nämndens sammanträden äger  rum  inom
stängda dörrar (8 kap. 17 § RO). Nämnden
saknar  den möjlighet som utskotten  har
att   anordna  offentliga  utfrågningar,
t.ex.   när   det  gäller   frågor   som
behandlas      i      den       pågående
regeringskonferensen.  För   att   kunna
inhämta  information  och  åsikter  från
andra än regeringen i vissa övergripande
frågor,      t.ex.     den      pågående
regeringskonferensen,  förordar  nämnden
att  det skapas en sådan möjlighet också
för   nämnden.   Utskottet   vill   inte
motsätta sig att en möjlighet till öppna
sammanträden  införs  för  nämnden   men
förutsätter     att     den     begagnas
restriktivt,  vilket också  är  nämndens
uppfattning.  Nämndens  uppgift  är  att
samråda  med regeringen inför  beslut  i
ministerrådet.  Att  anordna  offentliga
utfrågningar  i  frågor  som  är   under
behandling   i  EU:s  institutioner   är
däremot  i  första hand en  uppgift  för
riksdagens    utskott.   Den    pågående
regeringskonferensen är  emellertid  ett
exempel på en fråga som på grund av  sin
övergripande  karaktär  saknar  naturlig
hemvist   i   något   enskilt   utskott.
Regeringskonferensen skulle därför kunna
föranleda  att  nämnden anordnade  öppna
utfrågningar  i  syfte  att  skaffa  sig
upplysningar  om  opinionsläget   i   de
frågor      som     regeringskonferensen
behandlar.
Utskottet föreslår således en ändring i
riksdagsordningens bestämmelse om att EU-
nämnden  skall sammanträda inom  stängda
dörrar. Ändringen innebär att EU-nämnden
om   synnerliga   skäl  föreligger   kan
besluta att sammanträde till den del det
avser  inhämtande  av upplysningar  helt
eller delvis skall vara offentligt.  Det
är  enligt  utskottet inte meningen  att
regeringen eller annan statlig myndighet
som,  enligt  10 kap. 5  och  6  §§  RO,
uppfyller   sin   uppgiftsskyldighet   i
frågor   som  avses  bli  behandlade   i
Europeiska  unionens  råd,  skall   göra
detta  vid  en  offentlig  del  av   ett
sammanträde.  Enligt utskottet  bör  den
nya  bestämmelsen tillämpas restriktivt.
(Se förslag till 10 kap. 7 § s. 40).

Stenografiska uppteckningar

De  skäl som utskottet angav för att EU-
nämndens  överläggningar med  regeringen
skulle  dokumenteras var bl.a.  att  det
för    granskningen    av    statsrådens
tjänsteutövning  och  regeringsärendenas
handläggning  var nödvändigt  att  kunna
konstatera   vad   som   förevarit   vid
överläggningarna  med  regeringen   samt
möjligheten  till insyn för  allmänheten
och för forskningen. Dessa skäl kvarstår
enligt      utskottet      för       att
överläggningarna skall dokumenteras.  De
skäl  mot  dokumentation  som  utskottet
anförde  har visat sig ha viss bärkraft.
Det  gäller främst det förhållandet  att
dokumentationen av överläggningarna  kan
leda   till   en  begränsning   av   den
information  som  regeringen  anser  sig
kunna   vidarebefordra   till   nämnden.
Utgångspunkten   är   enligt   utskottet
givetvis att regeringen  lämnar all  den
information till nämnden som behövs  för
att samrådet skall bli meningsfullt.  En
grundläggande förutsättning för detta är
att  överläggningarna kan  hållas  under
förtroliga  former. Dessa  former  måste
dock  av de skäl utskottet angivit  ovan
innefatta någon form av dokumentation av
vverläggningarna. Enligt  utskottet  bör
stenografiska  uppteckningar  från   EU-
nämndens  överläggningar med  regeringen
även    fortsättningsvis    föras    men
möjligheten   till   sekretessbeläggning
utökas.
Den  utökning av sekretessen som  visat
sig  mest  angelägen och  som  utskottet
vill   föreslå   gäller  sekretess   för
uppgifter  som  angår  rikets   centrala
finanspolitik,   penningpolitik    eller
valutapolitik. Utskottet anser inte  att
det  för närvarande därutöver finns skäl
att utöka sekretessen för uppgifter i de
stenografiska uppteckningarna  då  detta
inte  visat  sig  nödvändigt.  Utskottet
föreslår därför ett tillägg till 11 kap.
2   §   andra   stycket   sekretesslagen
innebärande  att  för  uppgift   i   EU-
nämndens   stenografiska   uppteckningar
enligt  10  kap.  9  § riksdagsordningen
gäller  sekretess också för uppgift  som
avses i 3 kap. 1 § sekretesslagen,  dvs.
för  uppgift  som angår rikets  centrala
finanspolitik,   penningpolitik    eller
valutapolitik. Utskottet föreslår  också
en  redaktionell ändring i 11 kap.  2  §
första  stycket  med  anledning  av   de
ändringar   i   riksdagsordningen    som
utskottet föreslår.
Utskottet  vill erinra om att riksdagen
enligt  11  kap. 3 § sekretesslagen  får
förordna  om  undantag från sekretess  i
fråga om uppgifter hos riksdagen.

Återrapportering från ministerrådsmötena

Bakgrund

Regeringen  skall enligt  de  riktlinjer
som  formulerats återrapportera till EU-
nämnden vad som förevarit på rådsmötena.
Dessa   återrapporter  distribueras   av
nämndens  kansli. Av nämndens kallelser,
som går till utskottskanslierna, framgår
vilka  återrapporter  som  skickas   ut.
Utskottskanslierna   kan   sedan   hämta
relevanta rapporter hos nämndens kansli.

EU-nämndens yttrande

EU-nämnden  anser  det  nödvändigt   att
regeringen fortlöpande lämnar  rapporter
om     vad     som    förekommit     vid
ministerrådsmötena. Sådana återrapporter
ger  möjlighet  för både  utskotten  och
nämnden     att    följa    EU-frågornas
behandling  i  ministerrådet.  De  utgör
därmed  en  viktig  del  av  regeringens
information till riksdagen.
Enligt   nämndens  bedömning  sker   en
tillfredsställande återrapportering från
ministerrådsmötena.  En  genomgång   som
gjorts   beträffande  rådsmötena   under
andra   halvåret  1995   och   dem   som
hitintills hållits under 1996 visar  att
med    något    enstaka   undantag    en
kontinuerlig återrapportering har skett.
Rapporterna,    som    även     omfattar
informella ministerrådsmöten, inkommer i
regel  till EU-nämndens kansli en  vecka
efter det aktuella rådsmötet.
Kvaliteten     på    återrapporteringen
varierar  mellan  departementen.   Detta
gäller   också  redovisningen   av   hur
företrädarna för regeringen  agerat  vid
rådsmötena.
Som  svar  på frågan om det sker  någon
fortlöpande kontroll och uppföljning  av
hur  regeringen agerat och i vilken  mån
nämndens   råd  har  följts,  framhåller
nämnden att det knappast ankommer på den
att   svara  för  en  sådan  systematisk
granskning. Det torde främst ligga i  de
politiska partiernas intresse att bevaka
om   och   i   vilken  utsträckning   de
synpunkter  som framförts  vid  samråden
beaktats     av     regeringen     under
diskussionerna  och  förhandlingarna   i
ministerrådet.  I  den   mån   en   mera
övergripande  och  systematisk  kontroll
bör ske torde den lämpligen utföras inom
ramen     för    konstitutionsutskottets
granskningsarbete.   Någon   fortlöpande
kontroll   av  regeringens  agerande   i
ministerrådet har därför inte genomförts
i nämnden.

I en avvikande mening (fp) framhålls att
det  bör  vara  en  viktig  uppgift  för
konstitutionsutskottet  att  kontrollera
och  följa  upp regeringens  agerande  i
samband  med granskningsarbetet  rörande
statsrådens tjänsteutövning.

Utskottens yttranden

Justitieutskottet  anser  att  det   bör
åligga  regeringen  att  till  utskottet
regelbundet  lämna skriftlig information
om vad som förekommit vid rådsmötena för
inrikes och rättsliga frågor.

Enligt        kulturutskottet        bör
återrapporteringen innehålla  besked  om
Sveriges    synpunkter    har     blivit
tillgodosedda.     Erfarenheterna     av
återrapportering är begränsade, men  har
i   de   fall  de  förekommit   uppfyllt
utskottets krav.

Utskottets överväganden

Konstitutionsutskottet  förutsätter  att
regeringskansliet        återrapporterar
samtliga     ministerrådsmöten      till
riksdagen.      Återrapporterna      bör
tillställas    både    EU-nämnden    och
kammarkansliet. Utskottet vill framhålla
att    det   är   av   stor   vikt   att
återrapporteringen                  från
ministerrådsmötena  innehåller  relevant
information.    Återrapporteringen    är
viktig   både  för  att  utskotten   och
nämnden  skall  veta  hur  ärendena  har
behandlats  vid rådsmötena  -  riksdagen
kan  ha  anledning att ha synpunkter  på
den  fortsatta hanteringen av ärendet  -
och för den granskning av regeringen där
konstitutionsutskottet  har  en   viktig
roll.  Utskottet  vill  påpeka  att  det
ankommer även på andra utskott  samt  på
EU-nämnden  att  följa  upp  regeringens
agerande  i rådet. Endast utskotten  och
nämnden  har den sakkunskap som i  många
fall   krävs   för  att   kunna   bedöma
regeringens agerande.

Kontakter med Europaparlamentet och
andra EU-institutioner

EU-nämndens yttrande

Några  formella  kontakter  mellan   EU-
nämnden       och       de       svenska
Europaparlamentarikerna     har     inte
förekommit. I samband med studiebesök  i
Bryssel  av delegationer från EU-nämnden
har dock informella sammanträffanden med
Europaparlamentarikerna     ägt     rum.
Tilläggas kan att nämndens kansli  efter
en          överenskommelse          med
partigruppskanslierna         översänder
nämndens   sammanträdeshandlingar   till
dessa    för    vidarebefordran     till
Europaparlamentarikerna.  I  övrigt  har
kontakterna  med Europaparlamentarikerna
upprätthållits   på  det  partipolitiska
planet.  Någon anledning till  ändringar
härvidlag  kan  nämnden  inte  finna.  I
linje  med vad nämnden anfört om  vikten
av  att  behandlingen av EU-frågor  inte
kringgärdas av formaliteter vill nämnden
avvisa alla tankar på att samarbetet med
de      svenska      ledamöterna       i
Europaparlamentet skall regleras.

Utskottens yttranden

Flera utskott anger i sina yttranden att
de  har besökt Europaparlamentet.  Detta
har  varit  mycket  givande,  och  t.ex.
socialutskottet   anser   att   det   är
angeläget     att     regelbundna/årliga
studiebesök      i      Bryssel      för
utskottsdelegationer blir möjliga.

Finansutskottet anger att ordföranden  i
Europaparlamentets utskott för  ekonomi,
valutafrågor  och  industripolitik   vid
några     tillfällen    har     inbjudit
ordförandena     i     de     nationella
parlamentens  utskott  för  ekonomi  och
valutafrågor  till gemensamma  möten  om
olika aktuella frågor.

Justitieutskottet har under det  senaste
året haft vissa direkta kontakter med EU-
parlamentet.  Ledamöter  från  utskottet
har  deltagit i ett par konferenser  som
anordnats inom EU och som rört frågor om
ekonomisk  brottslighet och  bedrägerier
mot  EU. Utskottet har också tagit  emot
besök såväl från EU-parlamentets utskott
för    medborgerliga   rättigheter   och
inrikes  frågor som från ett  nationellt
parlament.

Socialförsäkringsutskottet           och
kulturutskottet  anser  att  kontakterna
med         Europaparlamentet        och
Europaparlamentarikerna  i  första  hand
bör     organiseras    via    partierna.
Kulturutskottet  anser  att  en   viktig
faktor för ett ökat EU-engagemang är att
kontakt  kan  skapas med olika  EU-organ
bl.a.  genom delegationsresor till olika
EU-institutioner.

Ett  exempel  på resor som  redovisas  i
yttrandena  är lagutskottets  studieresa
till  Bryssel och Luxemburg under hösten
1995.   Vid  besöket  i  Bryssel  erhöll
utskottet     allmän    och    värdefull
information  i  en  mängd  EU-frågor  på
utskottets beredningsområde. Sveriges EU-
representation     redovisade     därvid
aktuella  och  övergripande  frågor   av
särskilt   intresse  för   lagutskottet.
Därutöver       inhämtade      utskottet
information om aktuella projekt inom  EU
av      betydelse     för     utskottets
beredningsområde.   Utskottet    besökte
bl.a.  två generaldirektorat, ett  under
rådet  och  ett under kommissionen.  Vid
besöket  i  Bryssel  träffade  utskottet
också representanter för EU-parlamentets
utskott   för   miljö,   folkhälsa   och
konsumentskydd.  Besöket   i   Luxemburg
innefattade   ett  studiebesök   i   EG-
domstolen.

Socialutskottet   fann    ett    nyligen
genomfört  studiebesök i Bryssel  mycket
värdefullt.  Det är utskottets  bestämda
uppfattning  att det bör ges möjligheter
till   denna  typ  av  resor  med   viss
regelbundenhet. Utskottet utgår från att
intresset för EU-frågorna kommer att öka
när  mer  kunskaper vunnits om  ärendena
inom  EU  och  arbetet  där.  Utskottets
besök  i  Bryssel har inneburit att  EU-
frågorna blivit mer konkreta och  kommit
närmare .

Utskottets överväganden

Utskottet vill understryka vikten av att
riksdagen   erhåller  information   från
flera olika källor. Utfrågningar i öppen
eller sluten form kan vara ett sätt  för
utskotten  att inhämta information.  Ett
annat       viktigt       inslag       i
riksdagsledamöternas  arbete   med   EU-
frågor  kan  vara  direktkontakter   med
t.ex.    Europaparlamentet.    Utskottet
noterar med tillfredsställelse att flera
utskott  har  positiva  erfarenheter  av
resor  till Europaparlamentet och  andra
EU-institutioner.
Utskottet vill betona vikten av att EU-
frågorna blir en naturlig del av arbetet
för riksdagens ledamöter och tjänstemän.
En  viktig  aspekt är att riksdagen  har
goda  kontakter  med EU:s institutioner.
Det  bör  finnas möjligheter till  resor
till   EU:s   institutioner   med   viss
regelbundenhet    så   att    riksdagens
ledamöter  kan upprätthålla  kunskaperna
på området och vidga kontakterna inom EU-
samarbetet.    Också   utskottens    och
partiernas kansliers kontakter med  EU:s
institutioner  är  av  vikt.   Utskottet
noterar       att       det       enligt
budgetpropositionen  avsatts  medel  som
möjliggör ett tjänstemannautbyte  mellan
riksdagen och EU-parlamentet.
Utskottet  har ovan under rubriken  EU-
information        föreslagit        att
förvaltningskontoret ges i  uppdrag  att
utreda bl.a. vilka kanaler som finns för
information  om  beslutsfattandet   inom
EU:s  institutioner och hur dessa  skall
kunna   kompletteras.   Uppdraget   till
förvaltningskontoret bör även  avse  hur
förutsättningar    för   direktkontakter
mellan  riksdagen och EU:s institutioner
kan skapas.
Utskottet  ser  mot  bakgrund   av   de
inkomna  yttrandena och de  erfarenheter
som  gjorts ingen anledning att  föreslå
någon reglering av kontakterna med  EU:s
institutioner  eller  till  de   svenska
ledamöterna i Europaparlamentet.

Andra och tredje pelaren

Bakgrund

I   betänkande  1994/95:KU22  behandlade
konstitutionsutskottet     bl.a.      en
motionsvägen aktualiserad  fråga  om  en
uppdelning av samrådsförfarandet  mellan
EU-nämnden     och    vissa     utskott.
Motionsförslagen  innebar   främst   att
samrådet       i      utrikes-       och
säkerhetspolitiska frågor skulle äga rum
i  utrikesutskottet. Med hänsyn till den
betydelse  som  borde  fästas  vid   ett
sammanhållet   samrådsförfarande,    där
samrådsorganet  har överblick  över  den
samlade        EU-politiken,        fann
konstitutionsutskottet  att  det  skulle
vara  olämpligt att fördela samrådet  på
olika utskott.

EU-nämndens yttrande

Den  nuvarande  ordningen enligt  vilken
samråd  mellan regeringen och EU-nämnden
äger  rum  i  såväl frågor  inom  första
pelaren     som    det    mellanstatliga
samarbetet  inom  ramen  för  andra  och
tredje   pelaren   har  enligt   nämnden
utfallit  väl  och medfört  att  nämnden
fått  den  samlade  överblick  över  EU-
politiken  som varit avsedd. Därmed  har
den fördelen vunnits att det i riksdagen
finns  ett  organ med en helhetsbild  av
alla de samarbetsområden som ingår i  EU
och    samlade   erfarenheter   av   hur
samarbetet fungerar. Det finns ett  nära
samband   mellan   de   utrikespolitiska
övervägandena i andra pelaren och främst
handelspolitiken och utvecklingsfrågorna
i  första  pelaren. En uppsplittring  av
samrådet på flera organ skulle  med  all
säkerhet  leda  till  en  dubblering  av
samrådsförfarandet.
Med hänvisning till det anförda vill EU-
nämnden  bestämt ta avstånd från  tanken
att    man    nu   skulle    dela    upp
samrådsfunktionen vare  sig  det  gäller
andra  eller tredje pelaren eller frågor
inom första pelaren.

Utskottens yttranden

Utrikesutskottet   anser    att    såväl
regeringen som konstitutionsutskottet  i
sina   överväganden  rörande   samverkan
mellan  riksdagen och regeringen  i  EU-
frågor i allt väsentligt utgått från  de
förhållanden som gäller EU:s s.k. första
pelare   (området   för   övernationellt
beslutsfattande).
Ett  huvudmotiv  bakom  införandet   av
samverkansförfarandet  mellan  reger-ing
och  riksdag i EU-frågorna har varit att
tillförsäkra   riksdagen   ett    reellt
inflytande      på      områden      där
suveränitetsöverlåtelse     ägt     rum.
Eftersom  någon  sådan  överlåtelse   ej
skett    vad    avser   utrikespolitiken
(handels-      och     biståndspolitiken
undantagen)  kan  det förmodas  att  den
införda  ordningen, vilken ju innefattar
nya     samverkansformer    också     på
utrikespolitikens  område,  medför   att
riksdagen   får   en  större   roll   på
utrikespolitikens område än vad som  var
avsett       vid      den      nuvarande
regeringsformens tillkomst.
Den   rådande  ordningen   kan   enligt
utrikesutskottet  sägas   innebära   att
utskottet   är  ålagt  att   hålla   sig
informerat om viktigare frågor från  det
att de blir aktuella inom GUSP (Gemensam
utrikes-   och  säkerhetspolitik),   via
behandlingen  i  ministerrådet   (ibland
också  i  Europeiska rådet),  till  dess
eventuella beslut genomförts. Inför  ett
ärendes  behandling i ministerrådet  har
EU-nämnden,        samtidigt         som
utrikesutskottet  följer   frågan,   att
samråda  med regeringen i samma  ärende.
Kräver   frågan  i  ett   senare   skede
riksdagsbehandling  har  utskottet   att
även   bereda   ärendet.   Det   bör   i
sammanhanget         påpekas         att
utrikesutskottet   i   kraft   av    sin
initiativrätt har möjlighet att föra  in
frågor i GUSP-samarbetet.
Mot bakgrund av modeller som prövats  i
andra  EU-stater  har bl.a.  ifrågasatts
det  lämpliga  i  att  regeringen  först
samråder  med  EU-nämnden  i  en   fråga
vilken utrikesutskottet därefter har att
ta     ställning    till    inför    ett
riksdagsbeslut. Det har  härvid  anförts
att    riksdagens    uppfattning    mera
konsistent  och konsekvent skulle  komma
till  uttryck  om utrikesutskottet  även
skulle   svara   för  samrådsfunktionen.
Genom    sina    fackkunskaper    skulle
utskottet  kunna ge samrådet  en  större
tyngd.
Hanteringen av utrikespolitiska  frågor
inom riksdagen skiljer sig från vad  som
är  fallet på andra politikområden bl.a.
genom  att  själva besluten inte  sällan
blott  utgör  en formell bekräftelse  av
vad  som  framkommit  genom  föregående,
ofta  långvariga  diskussioner  i  andra
fora.   Det   kan  mot  denna   bakgrund
ifrågasättas om ett samrådsförfarande  i
samband med ministerrådsmötena är  ägnat
att åstadkomma de avsedda resultaten.
Enligt  utrikesutskottet  är  den  ovan
antydda,  alternativa modellen värd  att
beakta. Utskottet är dock ej berett  att
förespråka   att  den  nu  införs.   Ett
ställningstagande  bör  ej  ske   förrän
ytterligare  erfarenhet vunnits  av  den
nuvarande  modellen och innan  det  står
klart  vilka  resultaten  blir  av  EU:s
pågående    regeringskonferens    (IGC),
vilken   kan   komma  att  behandla   de
nationella  parlamentens  roll  i   EU:s
beslutsprocess.

EU-nämnden  har  hand  om  samrådet  med
regeringen  inför möten i  ministerrådet
medan   justitieutskottet   koncentrerar
sina   insatser   på   beredningen    av
ärendena.  Utskottet  anser  att   denna
ordning  i  princip fungerar väl;  detta
visar  sig inte minst i att det hittills
inte har funnits anledning för utskottet
att  yttra  sig  till EU-nämnden  -  här
måste  dock också beaktas att samarbetet
inom  tredje  pelaren är mellanstatligt.
Utskottet är för närvarande inte  berett
att  föreslå ändringar i den ordning som
gäller.

Försvarsutskottet anser  att  resultaten
av  den  nu inledda regeringskonferensen
bör  avvaktas  för att få klarhet  i  om
någon förändring sker för ärenden som  i
dag  faller  inom EU:s andra och  tredje
pelare  och  därmed påverkar  riksdagens
roll i beslutsprocessen.

Socialförsäkringsutskottet har  erhållit
information                         från
Arbetsmarknadsdepartementet   om   dessa
frågor.  Utskottet menar sig ha erhållit
tillfredsställande  information.  Samråd
bör  inte ske på annat sätt än i  övriga
frågor.

Utskottets överväganden

Konstititionsutskottet delar EU-nämndens
uppfattning  att  det  finns  ett   nära
samband mellan t.ex. de utrikespolitiska
övervägandena i andra pelaren och främst
handelspolitiken och utvecklingsfrågorna
i första pelaren.
Utskottet vill vidare, i likhet med vad
utskottet  anförde när samverkan  mellan
riksdag  och  regering med anledning  av
Sveriges  anslutning till EU behandlades
(bet.   1994/95:KU22),  erinra  om   att
utrikesnämndens ställning och  uppgifter
är  reglerade i regeringsformen och inte
berörs   av  att  EU-nämnden  inrättats.
Utskottet  noterar att varken EU-nämnden
eller   något   utskott   föreslår   att
samrådet inför rådssammanträden  rörande
frågor inom andra och tredje pelaren  nu
skall flyttas från EU-nämnden. Utskottet
vill  erinra om vikten av att  riksdagen
ägnar  EU-frågorna  uppmärksamhet  också
när det gäller de frågor som faller inom
utrikesutskottets område.
Avslutningsvis  vill  utskottet  påpeka
att   EU:s  pågående  regeringskonferens
(IGC)     kan     komma    att     ändra
förutsättningarna  för  samarbetet  inom
andra  och  tredje pelaren.  Sammantaget
innebär  det anförda att utskottet  inte
finner   anledning  att  föreslå   någon
ändring  när  det gäller samrådet  inför
ministerrådsmöten  i frågor  inom  andra
och       tredje      pelaren.      Även
fortsättningsvis bör detta äga rum i EU-
nämnden.

EU-frågornas behandling i kammaren

Bakgrund

Riksdagens   utredningstjänst   har    i
oktober 1996 gjort en genomgång av bl.a.
interpellationer, frågor och information
från   regeringen   under   riksdagsåret
1995/96 i syfte att belysa hur ofta  EU-
frågor     tas    upp    i     kammaren.
Utredningstjänsten har  bl.a.  undersökt
de   nio  tillfällen  då  kammaren  fått
information från regeringen. Vid fem  av
dessa  nio tillfällen hade informationen
anknytning till EU eller EMU. Det  skall
nämnas  att även om EU, EMU eller  någon
annan   EU-orientering  bara  kortfattat
omnämns i det undersökta materialet  har
det ansetts ha anknytning till EU. Bland
annat  har  redogörelser för  Europeiska
rådets möten lämnats i kammaren.

EU-nämndens yttrande

I  promemorian har ställts frågan om det
finns  andra  ärenden som  efter  remiss
från  kammaren  eller på  nämndens  eget
initiativ  bör  beredas  i  nämnden  och
behandlas  i  kammaren. Enligt  nämndens
uppfattning bör, såvitt nu kan  bedömas,
olika  frågor  med  anknytning  till  EU
kunna  beredas i utskotten. Nämnden  kan
alltså för närvarande inte finna att det
finns  några  frågor som bör  beredas  i
nämnden.
En  ytterligare  fråga som  ställts  är
huruvida nämnden bör kunna hänskjuta  en
samrådsfråga  till  debatt  i  kammaren.
Nämnden   kan  inte  heller  beträffande
denna  fråga finna att någon ändring  är
motiverad. Nämnden vill hänvisa till att
de  politiska partierna kan ta initiativ
till   att   kammardebatter   hålls    i
särskilda   frågor  utan   samband   med
handläggningen  av ärenden.  Inom  ramen
för    spörsmålsinstitutet   kan   också
enskilda   ledamöter  begära  besked   i
särskilda frågor.
Folkpartiet liberalernas representant i
EU-nämnden  anför i en avvikande  mening
att det normalt bör ankomma på utskotten
att   svara  för  beredningen  av  olika
ärenden  med anknytning till  EU.  Vissa
mer   övergripande  spörsmål  kan   dock
hänvisas  till EU-nämnden för  beredning
före  behandlingen  i  kammaren.  Vidare
erinras om att, såvitt bekant, flertalet
av  EU-nämndens motsvarande organ  i  de
övriga  medlemsländernas  parlament  kan
hänskjuta en samrådsfråga till debatt  i
kammaren. Det är angeläget att viktigare
samrådsfrågor kan bli föremål för  öppna
debatter i kammaren.
I  ett särskilt yttrande (v) anförs att
EU-nämnden  bör kunna ta initiativ  till
kammardebatter i EU-frågor.

Utskottets överväganden

Statsråden har som redovisats  ovan  vid
flera  tillfällen lämnat information  om
EU-frågor           i          kammaren.
Konstitutionsutskottet vill också erinra
om    att   enligt   2   kap.    10    §
riksdagsordningen  kan  talmannen  efter
samråd  med de av partigrupperna utsedda
ledamöterna i talmanskonferensen besluta
att   debatt  utan  samband  med   annan
handläggning får äga rum vid sammanträde
med   kammaren.   Således   kan   enligt
nuvarande regler talmannen efter  samråd
med  partigruppernas företrädare besluta
att  en debatt om t.ex. ett förslag  som
har   väckts  inom  EU  får   hållas   i
kammaren.  Utskottet  delar  EU-nämndens
uppfattning att nämnden inte  bör  kunna
hänskjuta en samrådsfråga till debatt  i
kammaren.

Reglering av samverkan. Fortsatt
behandling av ärendet

Bakgrund

Regleringen av samverkan mellan  riksdag
och regering i frågor som rör Europeiska
unionen återfinns i riksdagsordningen (3
kap.  6  §,  4  kap. 10 §,  8  kap.).  I
1993/94:TK3 (s. 31) anges att frågan  om
en     reglering    av     nämnden     i
regeringsformen    bör    övervägas    i
framtiden.
Utskotten   och   EU-nämnden   har    i
yttrandena  tagit upp frågan om  närmare
reglering i riksdagsordningen av arbetet
med EU-frågor skulle vara ett stöd eller
hinder för verksamheten. Nämnden och  så
gott  som  samtliga  utskott  anser  att
någon  ytterligare reglering i  RO  inte
bör   ske.  Framför  allt  två  argument
anförs  för detta, dels bör flexibilitet
eftersträvas, dels är det för tidigt att
dra   några  definitiva  slutsatser   om
riksdagens  organisation för EU-arbetet.
Vidare     erinras    om    att     EU:s
regeringskonferens  (IGC)  kan  innebära
förändringar     i     de     nationella
parlamentens roll.
Flera  utskott tar också upp frågan  om
att  riksdagens hantering  av  EU-frågor
även    fortsättningsvis    bör    ägnas
uppmärksamhet.    Det    föreslås    att
ytterligare  en  utvärdering  kan  komma
till stånd om ungefär ett år.

EU-nämndens yttrande

Nämnden  hänvisar  till  att  man  redan
tidigare i yttrandet tagit avstånd  från
tanken  på  en reglering av förhållandet
mellan  nämnden  och utskotten.  Nämnden
kan  inte heller finna det motiverat att
arbetsformerna  i  övrigt   formaliseras
ytterligare.    Eftersom    verksamheten
kontinuerligt   behöver  anpassas   till
förhållandena    skulle    en    närmare
reglering i riksdagsordningen utgöra ett
hinder  i  arbetet och  knappast  främja
riksdagens behandling av EU-frågorna.
Vidare    välkomnar   EU-nämnden    att
konstitutionsutskottet  tagit  initiativ
till en utvärdering rörande behandlingen
av   EU-frågorna  i  riksdagen.   Enligt
nämnden   måste   det   dock   samtidigt
konstateras      att      erfarenheterna
hitintills inte ger underlag  för  något
mera  definitivt ställningstagande  till
hur  arbetet  med EU-frågorna  bör  vara
utformat.    Detta    gäller    särskilt
förhållandet    mellan    nämnden    och
utskotten.  Enligt nämndens  uppfattning
skulle det därför vara värdefullt om  en
ytterligare utvärdering, dock kanske  av
mera   begränsad  omfattning,  kom  till
stånd om cirka ett år.

Utskottens yttranden

Utrikesutskottet erinrar om att  Sverige
har  varit medlem av EU under ett  drygt
år.  Vad avser utskottets befattning med
EU-frågorna  har  denna  tid  varit   en
inlärnings- och anpassningsperiod  under
vilken nya arbetsformer successivt vuxit
fram.  Denna process kan knappast  anses
vara avslutad. Det kan övervägas om  det
inte  vore  lämpligt att  bl.a.  invänta
resultatet   av  konstitutionsutskottets
pågående    utvärdering    innan     ett
ställningstagande  till   en   eventuell
ändring i riksdagsordningen gjordes.

Ett för de flesta utskott representativt
yttrande  i  dessa  frågor  kommer  från
skatteutskottet. Utskottet anser att det
är   värdefullt  att  det  nu  görs   en
utvärdering    av    så     att     säga
kontrollstationskaraktär av EU-frågornas
behandling   i   riksdagen.   En   sådan
utvärderingsåtgärd kan visa  sig  mycket
värdefull genom att den kan ge  impulser
till  förbättrade rutiner och genom  att
utskotten får anledning att ompröva sina
ageranden såvitt avser EU-frågorna.  Mot
bakgrund av de begränsade erfarenheterna
anser emellertid skatteutskottet att det
nu  är  alldeles för tidigt att göra  en
definitiv   utvärdering  av   riksdagens
organisation  för EU-arbetet.  Utskottet
förutsätter    att    sökandet     efter
meningsfulla arbetsformer när det gäller
utskottens  informationsinhämtande   och
deras  möjligheter  till  inflytande  på
regeringens  EU-politik  fortsätter  och
anser  därför  att en förnyad  och  mera
grundlig   utvärdering  av  EU-frågornas
behandling  i  riksdagen bör  genomföras
senare när ytterligare erfarenheter  har
vunnits på detta område.

Enligt  jordbruksutskottet utgör det  nu
gällande   regelverket  för   samarbetet
mellan riksdagen och regeringen i frågor
som  rör  EU inget hinder för  fortsatta
förbättringar  av förutsättningarna  för
ett effektivt arbete med dessa frågor  i
fackutskotten. Det bör ankomma på  varje
enskilt utskott att utforma verksamheten
med    utgångspunkt    i    arten    och
omfattningen  av  de EU-frågor  som  har
anknytning        till        utskottets
beredningsområde.
Jordbruksutskottet   anser   inte   att
erfarenheterna   av   drygt   ett    års
medlemskap  i EU utvisar att  samarbetet
mellan  utskotten  och  EU-nämnden   bör
formaliseras.  En  närmare  reglering  i
riksdagsordningen  skulle  snarare  vara
ett hinder än ett stöd för verksamheten.
Under  alla förhållanden förefaller  det
rimligt  att det nuvarande systemet  får
verka    ytterligare   en   tid    innan
arbetsformerna    omprövas    i    något
väsentligt avseende.
Liknande svar har inkommit från  övriga
utskott på denna punkt.

Utskottets överväganden

Konstitutionsutskottet   har    tidigare
(bet.   1994/95:KU22)  konstaterat   att
bestämmelserna   om   samverkan   mellan
riksdag och regering i EU-frågor  är  av
mycket  stor betydelse för möjligheterna
för  riksdagen att påverka  utvecklingen
inom   de   områden  som  samarbetet   i
Europeiska  unionen  avser.  De   kommer
därmed    att   gälla   grunderna    för
folkstyrelsen. Detta talar i sig för att
bestämmelserna   bör   tas   in   i   en
författning av högre dignitet.
Utskottet  vidhåller  denna  bedömning.
Vikten av att riksdagens ställning  inte
undergrävs  som en följd av överlåtandet
av    beslutanderätt   till   Europeiska
gemenskaperna   kan  enligt   utskottets
mening    motivera    att    regeringens
skyldighet att informera och samråda med
riksdagen  grundlagsfästs. Utskottet  är
dock inte nu berett att föreslå en sådan
ändring.
I   likhet   med  vad  som   anförs   i
yttrandena, vill utskottet framhålla att
det  bör finnas utrymme för flexibilitet
i  riksdagens arbete med EU-frågor.  Som
anförs   i  vissa  yttranden  kan   EU:s
pågående regeringskonferens (IGC)  komma
att    innebära   förändringar   i    de
nationella   parlamentens  roll.   Vilka
åtgärder           utfallet           av
regeringskonferensen   kan   komma   att
innebära  har riksdagen att ta ställning
till i ett senare skede.
Utskottet   avser  att  även  framdeles
följa    EU-frågornas    hantering     i
riksdagen.   De  erfarenheter   som   då
framkommer  får  avgöra  om  någon   mer
genomgripande utvärdering bör göras.

Riksdagsordningens bestämmelser om EU

Utskottets bedömning

De  bestämmelser  som  rör  EU-frågornas
behandling  i  riksdagen är  spridda  på
olika  ställen i riksdagsordningen (RO).
Som  en följd av den ökade reglering som
utskottet  föreslår i  detta  betänkande
skulle  den  bristande  överskådligheten
komma  att  öka. Utskottet anser  därför
att  regleringen  i RO  som  gäller  EU-
frågornas   behandling  i  riksdagen   i
huvudsak  skall  finnas i  ett  kapitel.
Utskottet   föreslår   därför   att   de
bestämmelser   som   gäller   riksdagens
befattning med EU-frågorna samlas i  ett
nytt  10  kap.  i  RO. Kapitlet  bör  få
rubriken   Behandlingen  av   frågor   i
Europeiska unionen.

Författningskommentar

10   kap.   Behandlingen  av  frågor   i
Europeiska unionen

1 §
Regeringen  skall fortlöpande  informera
riksdagen om vad som sker inom ramen för
samarbetet  i  Europeiska  unionen  samt
varje   år   till  riksdagen  lämna   en
skrivelse     med    berättelse     över
verksamheten i Europeiska unionen.

Bestämmelsen flyttas från  3  kap.  6  §
andra  stycket.  Ingen  ändring  görs  i
bestämmelsen.

2 §
Regeringen skall informera riksdagen  om
sin  syn  på  de förslag från Europeiska
gemenskapernas kommission som regeringen
bedömer som betydelsefulla.

Bestämmelsen  är ny och har kommenterats
ovan  s.  13-14. Informationen  kan  ske
skriftligt   och/eller   muntligt.   Den
skriftliga  informationen  har  vanligen
formen  av  s.k.  faktapromemorior   som
överlämnas till kammarkansliet som i sin
tur  vidarebefordrar  dem  till  berörda
utskott.  Faktapromemoriorna   är   inga
skrivelser  från regeringen  i  enlighet
med  bestämmelsen i 3 kap.  6  §  första
stycket     och    är    därför     inga
riksdagsärenden.  De  föranleder   ingen
motionsrätt och inga beslut i  kammaren.
Regeringen kan emellertid, om den finner
det  lämpligt, lämna informationen i  en
skrivelse,  vilket  i  så  fall   medför
motionsrätt.

3 §
Utskott skall följa arbetet i Europeiska
unionen  inom  de ämnesområden  som  för
varje utskott anges i 4 kap. 4-6 §§  med
tillhörande tilläggsbestämmelser.
Beträffande     statlig      myndighets
skyldighet  att lämna upplysningar  till
utskott  finns bestämmelser i 4 kap.  10
§.

Bestämmelsen i första stycket är ny  och
har   kommenterats  ovan  s.  14.  Andra
stycket  innehåller en  hänvisning  till
bestämmelsen  i 4 kap. 10 §  om  statlig
myndighets upplysningsskyldighet. Av den
bestämmelsen framgår att när det  gäller
regeringen   åligger  sådan   skyldighet
endast   i   fråga   om   arbetet   inom
Europeiska unionen på utskottets område.

4 §
För  samråd med regeringen i frågor  som
gäller    Europeiska    unionen    skall
riksdagen  inom sig för varje  valperiod
tillsätta   en   nämnd  för   Europeiska
unionen (EU-nämnden).

Bestämmelsen flyttas från 8 kap.  14  §.
Ingen ändring görs i bestämmelsen.

5 §
Regeringen  skall underrätta  EU-nämnden
om  frågor  som avses bli  behandlade  i
Europeiska   unionens  råd.   Regeringen
skall  också rådgöra med nämnden om  hur
förhandlingarna  i  rådet  skall   föras
inför beslut som regeringen bedömer  som
betydelsefulla  och i andra  frågor  som
nämnden bestämmer.
Begär  minst fem av ledamöterna  i  EU-
nämnden att regeringen skall rådgöra med
nämnden  enligt  första  stycket   skall
nämnden föranstalta om detta, såvida den
inte  finner att därmed förenat dröjsmål
skulle leda till avsevärt men.

Bestämmelsen flyttas från 8 kap.  15  §.
Ingen ändring görs i bestämmelsen.

6 §
Annan  statlig  myndighet än  regeringen
skall   lämna  upplysningar  och  avgiva
yttrande i frågor som skall behandlas  i
Europeiska  unionens råd, då  EU-nämnden
begär  det. Myndighet som ej lyder under
riksdagen  kan  hänskjuta  begäran  från
nämnden till regeringens avgörande.
Begär   minst  fem  av  ledamöterna   i
nämnden  att upplysningar eller yttrande
skall  inhämtas  enligt första  stycket,
skall   nämnden  föranstalta  om  detta,
såvida   den  inte  finner  att   därmed
förenat   dröjsmål  skulle   leda   till
avsevärt men.

Bestämmelsen flyttas från 8 kap.  16  §.
Ingen ändring görs i bestämmelsen.

7§
EU-nämnden   skall   sammanträda    inom
stängda  dörrar. Nämnden kan  medge  att
även  annan  än  ledamot, suppleant  och
tjänsteman  i nämnden är närvarande.  Om
det  finns  synnerliga skäl får  nämnden
besluta   att  sammanträde  helt   eller
delvis  skall vara offentligt  till  den
del    det    avser    inhämtande     av
upplysningar.
Vid  offentlig  del av  sammanträde  är
företrädare  för statlig myndighet  inte
skyldig  att  lämna uppgift  för  vilken
sekretess gäller hos myndigheten.

Bestämmelsens   två   första    meningar
motsvarar   nuvarande  8  kap.   17   §.
Tillägget    till    bestämmelsen    har
kommenterats ovan s. 28-29.

8 §
Den  som  är  ledamot,  suppleant  eller
tjänsteman   i   EU-nämnden    får    ej
obehörigen yppa vad som enligt beslut av
regeringen  eller nämnden  skall  hållas
hemligt  med hänsyn till rikets säkerhet
eller av annat synnerligen viktigt skäl,
som   betingas   av  förhållandet   till
främmande   stat   eller   mellanfolklig
organisation.

Bestämmelsen flyttas från 8 kap.  18  §.
Ingen ändring görs i bestämmelsen. I  16
kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) skall
en hänvisning göras till 10 kap. 8 § RO,
(se bilaga 1).

9 §
Över  sammanträde  med  EU-nämnden  förs
protokoll.
Vid sammanträde med nämnden skall föras
stenografiska uppteckningar över vad som
yttras  vid nämndens överläggningar  med
regeringen.

Bestämmelsen flyttas från 8 kap.  19  §.
Ingen ändring görs i bestämmelsen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1.     beträffande    riksdagens
hantering av EU-frågor
att riksdagen godkänner vad utskottet
anfört,
res.1 (mp)
2.  beträffande  publicering  av
faktapromemoriorna
att  riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört     om     publicering      av
faktapromemoriorna,

3.    beträffande    regeringens
information till riksdagen
att  riksdagen antar det av utskottet
i  bilaga 1 framlagda förslaget  till
lag  om  ändring  i riksdagsordningen
såvitt avser 10 kap. 2 §,

4. beträffande utskottens roll
att  riksdagen antar det av utskottet
i  bilaga 1 framlagda förslaget  till
lag  om  ändring  i riksdagsordningen
såvitt avser 10 kap. 3 §,

5. beträffande EU-information
att  riksdagen  beslutar  uppdra   åt
Riksdagens   förvaltningskontor   att
utreda  frågan  om  EU-information  i
enlighet med vad utskottet anfört,

6. beträffande A-punkter
att  riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,

7.                     beträffande
samrådsförfarandet
att  riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört om statsrådens närvaro  i  EU-
nämnden,

8.      beträffande     nämndens
ställningstaganden
att riksdagen godkänner vad utskottet
anfört,
res. 2  (v,
mp)
9.      beträffande     nämndens
sammanträden
att  riksdagen antar det av utskottet
i  bilaga 1 framlagda förslaget  till
lag  om  ändring  i riksdagsordningen
såvitt avser 10 kap. 7 §,

10.   beträffande  stenografiska
uppteckningar i EU-nämnden
att  riksdagen antar det av utskottet
i  bilaga 1 framlagda förslaget  till
lag   om   ändring  i  sekretesslagen
(1980:100) såvitt avser 11 kap. 2 §,
res. 3 (m)

11.  beträffande  kontakter  med
EU:s institutioner
att  riksdagen  beslutar  uppdra   åt
Riksdagens   förvaltningskontor   att
utreda  frågan om kontakter med  EU:s
institutioner  i  enlighet  med   vad
utskottet anfört,
res. 4 (mp)
12.   beträffande   EU-frågornas
behandling i kammaren
att riksdagen godkänner vad utskottet
anfört,
res. 5 (fp,
v, mp)
13.  beträffande lagförslagen  i
övrigt
att riksdagen antar
dels  det  av utskottet  i  bilaga  1
framlagda  förslaget  till   lag   om
ändring  i  riksdagsordningen  i  vad
förslaget  inte  berörts  ovan  under
momenten 3, 4 och 9,
dels  det  av utskottet  i  bilaga  1
framlagda  förslaget  till   lag   om
ändring i sekretesslagen (1980:100) i
vad förslaget inte berörts ovan under
moment 10.

Stockholm den 21 november 1996

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo
(fp),  Kurt Ove Johansson (s),  Catarina
Rönnung (s), Axel Andersson (s),  Barbro
Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus
(c),  Mats  Berglind (s), Kenneth  Kvist
(v),  Frank Lassen (s), Inger René  (m),
Peter   Eriksson  (mp),  Håkan  Holmberg
(fp),   Nikos  Papadopoulos  (s),   Nils
Fredrik  Aurelius (m), Fredrik Reinfeldt
(m),   Elisebeth   Markström   och   Ola
Karlsson (m).

Reservationer

1. Riksdagens hantering av EU-frågor
(mom. 1)

Peter Eriksson (mp) anser

dels  att den del av utskottets yttrande
som  på s. 11 börjar med  I och med  och
slutar  med  arbetet inom EU.   bort  ha
följande lydelse:
Sveriges    medlemskap   i   Europeiska
unionen  har  inneburit  att  riksdagens
ställning försvagats. Lagstiftare på  de
områden EG-rätten omfattar är Europeiska
unionens  råd,  i vilket regeringen  och
inte  riksdagen utövar Sveriges rösträtt
i    lagstiftningsprocessen.   För   att
säkerställa   det  parlamentariska   sy-
stemet  måste  därför  riksdagens   roll
stärkas     så    långt    möjligt     i
beslutsprocessen.
Utskottet anser att erfarenheterna från
den  tid  som  gått sedan  Sverige  blev
medlem i EU visar att riksdagen inte har
kunnat  utöva  det inflytande  som  hade
varit önskvärt. Organisationen med en EU-
nämnd  som tar det huvudsakliga ansvaret
för riksdagens del har inte fungerat som
avsett. Riksdagen har inte engagerats  i
tillräcklig   utsträckning,   och    EU-
frågorna  har  saknats i den  offentliga
debatten.
Demokratiutvecklingskommittén   har   i
sitt  betänkande På medborgarnas villkor
-   en  demokratisk  infrastruktur  (SOU
1996:162)     anfört     bl.a.      Fler
riksdagsledamöter  bör  engageras  i  de
unionspolitiska  frågorna.  Därför   bör
regeringens  information och  förankring
inför    ministerrådsmötena   ske    hos
respektive    fackutskott.     Därigenom
utnyttjas  hela den stora kompetens  som
finns   hos  riksdagens  ledamöter   och
utskotten får ett eget intresse av att i
god tid sätta sig in i de förslag som är
på väg att ta form på unionsnivå. De kan
t.ex.    föra    diskussioner    utifrån
vitböcker,  grönböcker och  förslag  som
kommissionen presenterar. Detta  innebär
också   att  riksdagens  EU-nämnd   blir
obehövlig  och kan avskaffas.  Utskottet
delar till stor del denna bedömning.
Utskottet   anser   att   det    behövs
betydande   förändringar  av  riksdagens
hantering  av  EU-frågor. Utskotten  bör
behandla   förslag   som   väcks    inom
Europeiska unionen på liknande sätt  som
man   behandlar   förslag   till   t.ex.
nationella  lagar. Utskotten  bör  kunna
hänskjuta  EU-ärenden till kammaren  för
debatt. Debatterna skall kunna mynna  ut
i t.ex. antagandet av en resolution, där
riksdagen   anger  hur  regeringen   bör
bedriva  förhandlingarna  i  EU  i   den
speciella  frågan.  Ett  sådant   system
skulle   på  ett  smidigt  sätt   stärka
riksdagens  roll.  Det ökar  möjligheten
att    få    en    folkligt    förankrad
beslutsprocess  och  skapar   ett   ökat
engagemang för Europapolitiken. Det ökar
också  väsentligt möjligheterna  för  en
demokratisk  kontroll av regeringen  och
regeringens  arbete.  När  frågan  skall
behandlas   på   ett   sammanträde   med
ministerrådet   bör   samrådet   ske   i
utskotten  och  inte  i  EU-nämnden  som
hittills.   EU-nämndens  arbetsuppgifter
bör  begränsas  till att vara  aktiva  i
speciella   situationer,  i  frågor   av
övergripande    karaktär    som    t.ex.
Europeiska   rådet  och   den   pågående
regeringskonferensen.

dels  att utskottets hemställan under  1
bort ha följande lydelse:
1.  beträffande riksdagens hantering
av EU-frågor
att riksdagen godkänner vad utskottet
anfört,

2. Nämndens ställningstaganden (mom. 8)

Kenneth  Kvist  (v) och  Peter  Eriksson
(mp) anser

dels  att den del av utskottets yttrande
som  på  s.  28  börjar  med   Utskottet
noterar   och  slutar med  detta  slag. 
bort ha följande lydelse:
Utskottet drar den slutsatsen  att  EU-
nämndens  sammanträden inte har präglats
av    samråd    utan   av   information.
Regeringens  företrädare har  informerat
om  vilka frågor som skall behandlas  på
ministerrådet   och   lyssnat   på    de
synpunkter   nämndens   ledamöter    har
avgivit.
Utskottet  anser att om samrådet  skall
äga rum i EU-nämnden är en formalisering
nödvändig.   Samverkansförfarandet   bör
leda    fram   till   ett   besked    om
förhandlingsuppläggningen som regeringen
kan   utgå  från  i  förhandlingarna   i
ministerrådet. Fördelarna med  en  sådan
ordning   är   betydande.   De   svenska
partierna  tvingas  ta  ställning   till
Europapolitiken. Det leder till  bredare
offentlig debatt och skärper de  svenska
åsikterna. Det ökar möjligheten  att  få
en folkligt förankrad beslutsprocess och
skapar    ett   ökat   engagemang    för
Europapolitiken.    Det    ökar    också
väsentligt    möjligheterna    för    en
demokratisk  kontroll av regeringen  och
regeringens arbete.
Erfarenheterna   från   Danmark   visar
enligt   utskottets   mening   att    en
möjlighet  att fatta beslut i EU-nämnden
stärker       det      egna      landets
förhandlingsposition.

dels  att utskottets hemställan under  8
bort ha följande lydelse:
8.        beträffande       nämndens
ställningstaganden
att riksdagen godkänner vad utskottet
anfört,

3. Stenografiska uppteckningar i EU-
nämnden (mom. 10)

Inger   René,  Nils  Fredrik   Aurelius,
Fredrik Reinfeldt och Ola Karlsson (alla
m) anser

dels  att den del av utskottets yttrande
som  på  s. 29 börjar med  De skäl   och
slutar  med   uppgifter hos  riksdagen. 
bort ha följande lydelse:
Enligt   konstitutionsutskottet   skall
regeringen  vid  samrådet  i  EU-nämnden
lämna  all den information till  nämnden
som  behövs för att samrådet  skall  bli
meningsfullt.      En      grundläggande
förutsättning   för   detta    är    att
överläggningarna   kan   hållas    under
förtroliga  former.  Erfarenheterna  har
visat,   vilket   också  bekräftats   av
representanter för regeringen,  att  det
faktum   att   överläggningarna   upptas
stenografiskt        medfört         att
regeringsrepresentanterna inte varit  så
öppenhjärtiga   som   varit    önskvärt.
Konstitutionsutskottet anser  att  samma
regler om protokollföring som gäller för
utskotten är tillräckliga och bör  gälla
även för EU-nämnden. Några stenografiska
uppteckningar skall därför  inte  längre
föras vid överläggningarna i EU-nämnden.
Enligt utskottet bör därför 8 kap. 19  §
andra      stycket     riksdagsordningen
upphävas.

dels att utskottets hemställan under  10
bort ha följande lydelse:
10.     beträffande    stenografiska
uppteckningar i EU-nämnden
att  riksdagen upphäver 8 kap.  19  §
andra stycket riksdagsordningen,

4. Kontakter med EU:s institutioner
(mom. 11)

Peter Eriksson (mp) anser

dels  att den del av utskottets yttrande
som  på s. 32 börjar med  Utskottet vill
betona    och   slutar  med    och   EU-
parlamentet.  bort ha följande lydelse:
Utskottet vill betona vikten av att EU-
frågorna blir en naturlig del av arbetet
för riksdagens ledamöter och tjänstemän.
En  viktig  aspekt är att riksdagen  har
goda  kontakter  med EU:s institutioner.
Utskottet vill dock poängtera  att  goda
kontakter  kan  upprätthållas  på  flera
sätt,   inte   enbart  genom  regelrätta
resor.  I större utsträckning bör  t.ex.
modern     informationsteknik      kunna
utnyttjas.  Detta  skulle  innebära  att
antalet resor inte behöver öka.

dels att utskottets hemställan under  11
bort ha följande lydelse:
11.  beträffande kontakter med  EU:s
institutioner
att riksdagen godkänner vad utskottet
anfört

5. EU-frågornas behandling i kammaren
(mom. 12)

Birgit Friggebo (fp), Kenneth Kvist (v),
Peter  Eriksson (mp) och Håkan  Holmberg
(fp) anser

dels  att den del av utskottets yttrande
som på s. 36 börjar med  Statsråden har 
och  slutar  med  i kammaren.   bort  ha
följande lydelse:
Utskottet  vill erinra  om  att  enligt
uppgift  kan EU-nämndens motsvarighet  i
samtliga  andra EU-länder  hänskjuta  en
samrådsfråga  för debatt  till  kammaren
(SOU    1996:42).   Enligt    utskottets
uppfattning  bör  nämnden  ha  en  sådan
rätt.  Öppna  debatter  i  kammaren  kan
skapa öppenhet och ett folkligt intresse
för   frågorna.  Principiellt   är   det
viktigt  att  det  finns institutionella
former som bidrar till att främja debatt
i  riksdagens kammare kring förslag  som
kan bli gällande rätt i Sverige.

dels att utskottets hemställan under  12
bort ha följande lydelse:
12.     beträffande     EU-frågornas
behandling i kammaren
att riksdagen godkänner vad utskottet
anfört,

Av utskottet framlagda lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i
riksdagsordningen

Härigenom   föreskrivs   i   fråga   om
riksdagsordningen1
dels   att   8   kap.  14-19   §§   samt
tilläggsbestämmelserna  8.14.1,   8.17.1
samt 8.17.2 skall upphöra att gälla,
dels  att  3 kap. 6 § skall ha  följande
lydelse,
dels  att det i lagen skall införas  ett
nytt   kapitel,  10  kap.,  av  följande
lydelse.

Nuvarande lydelse    Föreslagen lydelse

3 kap.
6  §
Regeringen     får   Regeringen     får
lämna    meddelande  lämna    meddelande
till      riksdagen  till      riksdagen
genom     skrivelse  genom     skrivelse
eller         också  eller         också
muntligen     genom  muntligen     genom
statsråd        vid  statsråd        vid
sammanträde     med  sammanträde     med
kammaren.            kammaren.
Regeringen   skall
fortlöpande
informera riksdagen
om   vad  som  sker
inom   ramen    för
samarbetet        i
Europeiska  unionen
samt  varje år till
riksdagen lämna  en
skrivelse       med
berättelse     över
verksamheten      i
Europeiska unionen.

10             kap.
Behandlingen     av
frågor i Europeiska
unionen

1  §
Regeringen   skall
fortlöpande
informera riksdagen
om   vad  som  sker
inom   ramen    för
samarbetet        i
Europeiska  unionen
samt  varje år till
riksdagen lämna  en
skrivelse       med
berättelse     över
verksamheten      i
Europeiska unionen.

2  §
Regeringen   skall
informera riksdagen
om  sin syn  på  de
förslag        från
Europeiska
gemenskapernas
kommission      som
regeringen  bedömer
som betydelsefulla.

3  §
Utskott      skall
följa   arbetet   i
Europeiska  unionen
inom             de
ämnesområden    som
för  varje  utskott
anges i 4 kap.  4-6
§§  med tillhörande
tilläggsbestämmelse
r.
Beträffande
statlig  myndighets
skyldighet      att
lämna  upplysningar
till  utskott finns
bestämmelser  i   4
kap. 10 §.
4  §
För   samråd   med
regeringen i frågor
som          gäller
Europeiska  unionen
skall     riksdagen
inom  sig för varje
valperiod tillsätta
en     nämnd    för
Europeiska  unionen
(EU-nämnden).
EU-nämnden   skall
bestå av udda antal
ledamöter,    lägst
femton.
Tilläggsbestämmelse
10.4.1
Antalet  ledamöter
i        EU-nämnden
fastställs       av
riksdagen        på
förslag          av
valberedningen.

5  §
Regeringen   skall
underrätta      EU-
nämnden  om  frågor
som    avses    bli
behandlade        i
Europeiska unionens
råd.     Regeringen
skall också rådgöra
med  nämnden om hur
förhandlingarna   i
rådet  skall  föras
inför  beslut   som
regeringen  bedömer
som  betydelsefulla
och  i andra frågor
som         nämnden
bestämmer.
Begär minst fem av
ledamöterna  i  EU-
nämnden         att
regeringen    skall
rådgöra med nämnden
enligt       första
stycket       skall
nämnden föranstalta
om   detta,  såvida
den inte finner att
därmed      förenat
dröjsmål     skulle
leda  till avsevärt
men.

6  §
Annan      statlig
myndighet än  reger
ingen  skall  lämna
upplysningar    och
avgiva  yttrande  i
frågor  som   skall
behandlas         i
Europeiska unionens
råd,  då EU-nämnden
begär          det.
Myndighet  som   ej
lyder         under
riksdagen       kan
hänskjuta   begäran
från  nämnden  till
regeringens
avgörande.
Begär minst fem  av
ledamöterna       i
nämnden         att
upplysningar  eller
yttrande      skall
inhämtas     enligt
första     stycket,
skall       nämnden
föranstalta      om
detta,  såvida  den
inte   finner   att
därmed      förenat
dröjsmål     skulle
leda  till avsevärt
men.

7  §
EU-nämnden   skall
sammanträda    inom
stängda     dörrar.
Nämnden  kan  medge
att  även annan  än
ledamot,  suppleant
och  tjänsteman   i
nämnden          är
närvarande. Om  det
finns    synnerliga
skäl   får  nämnden
besluta         att
sammanträde    helt
eller  delvis skall
vara     offentligt
till  den  del  det
avser inhämtande av
upplysningar.
Vid  offentlig del
av  sammanträde  är
företrädare     för
statlig   myndighet
inte  skyldig   att
lämna  uppgift  för
vilken    sekretess
gäller          hos
myndigheten.

Tilläggbestämmelser
10.7.1
EU-nämnden
sammanträder första
gången  på kallelse
av  talmannen  inom
två dagar efter det
att  nämnden valts.
Därefter
sammanträder
nämnden på kallelse
av ordföranden.
Personlig kallelse
skall   utgå   till
samtliga  ledamöter
och    suppleanter.
Kallelse   bör   om
möjligt  anslås   i
riksdagens  lokaler
senast kl. 18 dagen
före sammanträdet.

10.7.2
Innan   ordförande
har   valts,   förs
ordet           vid
sammanträde med EU-
nämnden av  den  av
de       närvarande
ledamöterna som har
varit  ledamot   av
riksdagen    längst
tid.  Om två  eller
flera  har tillhört
riksdagen      lika
länge,   har    den
äldste    av    dem
företräde.

8  §
Den som är ledamot,
suppleant     eller
tjänsteman  i   EU-
nämnden   får    ej
obehörigen yppa vad
som  enligt  beslut
av regeringen eller
nämnden       skall
hållas hemligt  med
hänsyn  till rikets
säkerhet  eller  av
annat   synnerligen
viktigt  skäl,  som
betingas         av
förhållandet   till
främmande      stat
eller mellanfolklig
organisation.

9  §
Över   sammanträde
med EU-nämnden förs
protokoll.
Vid    sammanträde
med  nämnden  skall
föras stenografiska
uppteckningar  över
vad  som yttras vid
nämndens
överläggningar  med
regeringen.
____________________
Denna  lag träder i kraft den 1 januari
1997.

2. Förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 11  kap.  2  §
och   16   kap.   1   §   sekretesslagen
(1980:100)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse    Föreslagen lydelse

11 kap.
2  §2
Föreskrifterna i 1   Föreskrifterna i 1
kap.  2-4 §§ gäller  kap.  2-4 §§ gäller
inte för ledamot av  inte för ledamot av
riksdagen    såvitt  riksdagen    såvitt
avser  uppgift  som  avser  uppgift  som
ledamoten       har  ledamoten       har
erhållit      under  erhållit      under
utövandet  av  sitt  utövandet  av  sitt
uppdrag.             uppdrag.
Föreskrifterna   om  Föreskrifterna   om
tystnadsplikt   för  tystnadsplikt   för
sådan  ledamot  och  sådan  ledamot  och
för  tjänsteman   i  för  tjänsteman   i
riksdagen  finns  i  riksdagen  finns  i
10    kap.   7    §  10    kap.   7    §
regeringsformen      regeringsformen
samt 2 kap. 4 §,  4  samt 2 kap. 4 §,  4
kap.  15  §  och  8  kap.  15 §  och  10
kap.      18      §  kap.      8       §
riksdagsordningen.   riksdagsordningen.
För uppgift om vad   För uppgift om vad
som  har förekommit  som  har förekommit
vid sammanträde med  vid sammanträde med
riksdagens  kammare  riksdagens  kammare
gäller    sekretess  gäller    sekretess
enligt  denna   lag  enligt  denna   lag
endast           om  endast           om
sammanträdet    har  sammanträdet    har
hållits        inom  hållits        inom
stängda dörrar. För  stängda dörrar. För
uppgift   som   har  uppgift   som   har
intagits          i  intagits          i
kammarens protokoll  kammarens protokoll
gäller    sekretess  gäller    sekretess
enligt  denna   lag  enligt  denna   lag
endast  i fall  som  endast  i fall  som
avses i 2 kap.  För  avses i 2 kap.  För
uppgift   i   annat  uppgift   i   annat
riksdagens           riksdagens
protokoll     eller  protokoll     eller
beslut       gäller  beslut       gäller
sekretess    enligt  sekretess    enligt
denna lag endast  i  denna lag endast  i
de fall som avses i  de fall som avses i
2 kap. och 6 kap. 6  2  kap., 6 kap. 6 §
§.                   och, när det gäller
EU-nämndens
stenografiska
uppteckningar
enligt 10 kap.  9 §
riksdagsordningen,
3 kap. 1 §.
Erhåller   riksdagen  från   regeringen
uppgift  som  är  sekretessbelagd   där,
gäller sekretessen också hos riksdagen.

16 kap.
1  §3
Nuvarande lydelse
Att   friheten  enligt  1  kap.   1   §
tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2  §
yttrandefrihetsgrundlagen  att   meddela
och offentliggöra uppgifter i vissa fall
är  begränsad  framgår av  7  kap.  3  §
första stycket 1 och 2, 4 § 1-8 samt 5 §
1  och 3 tryckfrihetsförordningen och av
5  kap.  1  § första stycket  samt  3  §
första     stycket     1      och      2
yttrandefrihetsgrundlagen.  De  fall  av
uppsåtligt       åsidosättande        av
tystnadsplikt,  i  vilka  nämnda  frihet
enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5
§ 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap.
1  §  första  stycket  och  3  §  första
stycket  3  yttrandefrihetsgrundlagen  i
övrigt   är   begränsad,   är   de   där
tystnadsplikten följer av
1. beslut enligt 10 kap. 7 § tredje
stycket andra meningen regerings-
formen
2  kap.  4  §  andra stycket  riksdags-
såvitt avser uppgift vars röjande
ordningen  eller beslut  enligt  4  kap.
kan antas sätta rikets säkerhet i fara
15  §  eller  8  kap. 14 §  riksdagsord-
eller annars skada landet allvarligt
ningen
----------------------------------------
----------------------------------------
--------------

Föreslagen lydelse
Att   friheten  enligt  1   kap.   1   §
tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2  §
yttrandefrihetsgrundlagen  att   meddela
och offentliggöra uppgifter i vissa fall
är  begränsad  framgår av  7  kap.  3  §
första stycket 1 och 2, 4 § 1-8 samt 5 §
1  och 3 tryckfrihetsförordningen och av
5  kap.  1  § första stycket  samt  3  §
första     stycket     1      och      2
yttrandefrihetsgrundlagen.  De  fall  av
uppsåtligt       åsidosättande        av
tystnadsplikt,  i  vilka  nämnda  frihet
enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5
§ 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap.
1  §  första  stycket  och  3  §  första
stycket  3  yttrandefrihetsgrundlagen  i
övrigt   är   begränsad,   är   de   där
tystnadsplikten följer av

1. beslut enligt 10 kap. 7 § tredje
stycket andra meningen regerings-
formen
2  kap.  4  §  andra stycket  riksdags-
såvitt avser uppgift vars röjande
ordningen  eller beslut  enligt  4  kap.
kan antas sätta rikets säkerhet i fara
15  §  eller  10  kap. 8 §  riksdagsord-
eller annars skada landet allvarligt
ningen
----------------------------------------
----------------------------------------
--------------
____________________
Denna  lag träder i kraft den 1 januari
1997.
Konstitutionsutskottets promemoria 1996-
03-14

Finansutskottets yttrande
1995/96:FiU4y
EU-frågornas behandling i riksdagen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den  14  mars
1996  beslutat  bereda  samtliga  övriga
utskott   tillfälle   att    yttra   sig
angående   EU-frågornas   behandling   i
riksdagen.

EU-frågor inom finansutskottets
beredningsområde

Det      finns      inom      utskottets
beredningsområde ett antal  frågor  inom
skilda  områden som kan sägas  vara  EU-
frågor  i  den  bemärkelsen  att  de  är
föremål     för     diskussioner     och
överenskommelser inom EU. Vissa av dessa
frågor  aktualiserades redan genom  EES-
avtalet   och   har  i  samband   därmed
anpassats till EU:s regelverk  och  krav
på  samordning. Till de senare  hör  den
offentliga   upphandlingen    och    den
statliga statistikproduktionen.

Av   EU-frågorna  är  det   främst   det
ekonomiska och monetära samarbetet  inom
unionen och förutsättningar för Sveriges
deltagande  i detta som utskottet  följt
det   senaste  året.  Förberedelser  för
genomförande  av  den monetära  unionens
(EMU) tredje steg med införandet av  den
gemensamma  valutan och  den  gemensamma
centralbanken  har  varit  föremål   för
diskussion  och behandling i  utskottet.
Dels  har frågor med anknytning  härtill
tagits   upp  i  propositioner   och   i
motioner    för   ställningstagande    i
utskottet,   dels  har  utskottet   haft
anledning     att     följa     Sveriges
förberedelser  och  anpassning  till  de
s.k.  konvergenskriterierna. Länder  som
inte  uppfyller  dessa  kriterier  skall
enligt Maastrichtfördraget redovisa s.k.
konvergensprogram om på vilket sätt  och
i  vilken  takt  landet tänker  sig  att
uppfylla konvergenskriterierna.

I  och  med  medlemskapet i  EU  betalar
Sverige       en       avgift       till
gemenskapsbudgeten.  Utskottet   beredde
frågorna  angående  budgeteffekterna  av
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
(prop. 1994/95:40, FiU5, rskr. 67).  EG-
budgetens  omfattning styrs av fleråriga
beslut.  Budgeten finansieras av tullar,
jordbruksavgifter,                    en
mervärdesskattebaserad  avgift  och   en
s.k.   BNI-avgift  (avgift  baserad   på
bruttonationalinkomsten).  EU-rådet  och
EU-parlamentet    har    bestämt     att
avgiftsuttaget skall öka från 1,20 %  av
BNI  år  1993 till     1,27 %  år  1999.
Under 1997 skall frågan om avgiftens och
EG-budgetens storlek för åren efter 1999
tas   upp   till  diskussion.   Det   är
angeläget  att  inför  dessa  beslut  ta
ställning  till  utformningen  av  olika
program  inom  EU:s budget  och  hur  de
påverkas  av en eventuell utvidgning  av
unionens                  medlemsländer.
Jordbruksprogrammet svarar för 50  %  av
utgifterna och strukturprogrammen för 30
%.  Utskottet  ser det som en  angelägen
uppgift  att noggrant följa EG-budgetens
utformning, tillkomst och genomförande.

En  viktig uppgift i sammanhanget är att
granska    hur   gemenskapens   resurser
utnyttjas. Uppföljning, utvärdering  och
revision av gemenskapens medel är därför
av stort intresse för utskottet.

Information och påverkan

Information från kommissionen

Flödet  av information från kommissionen
är   omfattande,  utan  urskiljning  och
avisering  av  särskilt viktiga  frågor.
Rapporterna kommer till riksdagen oftast
först i en engelsk version, därefter med
en  sammanfattning  på  svenska  och  så
småningom   kommer  hela  rapporten   på
svenska.   Eftersom   flödet   inte   är
förutsebart    eller   kan   överblickas
försvåras distributionen till utskottets
ledamöter.       Redogörelser       från
kommissionen  och faktapromemorior  från
departementen    som    inkommit    till
utskottet   via  kammarkansliet   anmäls
löpande   vid  utskottets  sammanträden.
S.k.  grön-  och  vitböcker  är  viktiga
informationskällor    för     riksdagen.
Hittills har information motsvarande  ca
sex pärmar inkommit. Det kan konstateras
att  en  stor  del av det  material  som
hittills      vidarebefordrats      till
finansutskottet via kammarkansliet är av
ringa intresse för utskottet.
Några  kontakter direkt med företrädare
för kommissionen har inte förekommit.

Information från regeringen

Det   är  regeringen  som  representerar
Sverige  och  deltar  som  part  i   det
direkta    beslutsfattandet    i     EU-
samarbetet.       Företrädare        för
regeringskansliet och olika  myndigheter
förbereder  ärenden och deltar  i  olika
arbetsgrupper     under    kommissionen.
Regeringen  har  inte skyldighet  att  i
detta  förberedande skede av beredningen
av  olika  frågor  efterhöra  riksdagens
uppfattning.  Men  de  viktiga  frågorna
kommer    så    småningom    upp     för
ställningstagande  i  Rådet  och   inför
dessa    möten   redovisas   regeringens
uppfattning av det ansvariga  statsrådet
i  EU-nämnden. Ställningstagandet i  EU-
nämnden    underlättas    om    frågorna
dessförinnan har behandlats i respektive
fackutskott.
Finansutskottet  har  vid  ett  flertal
tillfällen  kallat till sig  företrädare
för    Finansdepartementet    för    att
informera  sig  om vad som  pågår  i  de
frågor   som  är  aktuella  inom   olika
ansvarsområden.   Under    det    första
medlemsåret  har det inte inträffat  att
regeringen  tagit  initiativ  till   att
informera utskottet om någon aktuell EU-
fråga.  Närmast  följer  en  redovisning
område för område av vad utskottet gjort
för att sätta sig in i olika EU-frågor.

Det ekonomiska och monetära samarbetet

Statssekreteraren  i Finansdepartementet
har  vid  ett par tillfällen rapporterat
för  utskottet inför viktigare  möten  i
den  monetära  kommittén  eller  Ecofin-
möten  om  olika  frågor med  anknytning
till   EMU.   Inför   överlämnandet   av
Sveriges  konvergensplan  hölls  den  13
juni 1995 en utfrågning i utskottet  med
planeringschefen och andra tjänstemän  i
Finansdepartementet.
Inom  Riksbanken  pågår ett  omfattande
förberedelsearbete för att  Sverige,  om
riksdagen så beslutar, skall kunna delta
i tredje etappen av EMU. Företrädare för
Riksbanken, vice riksbankscheferna  Lars
Heikensten   och  Stefan   Ingves,   har
redogjort   för   detta   arbete   inför
utskottet.   I   samband   härmed    har
Kommissionens  grönbok On the  practical
arrangements for the introduction of the
single    currency   och   EMI-rapporten
Utvecklingen       mot        konvergens
distribuerats till utskottet.
En  delegation från utskottet  planerar
att  göra  ett studiebesök på Bundesbank
och EMI (Europeiska monetära institutet)
i Frankfurt senare i år.

Gemenskapsbudgeten samt kontroll och
revision av gemenskapens medel

Företrädare för Finansdepartementet  har
för utskottet redogjort för olika frågor
kring EG:s budget. I samband härmed  har
PM  om  EG:s budget som utarbetats  inom
Finansdepartementet        och        en
sammanfattning av EG-budgeten redovisats
för utskottet.
Avsikten  är  att  även revisionsfrågor
skall belysas.

Offentlig upphandling

Sverige  har  sedan  EES-avtalet   slöts
deltagit i det europeiska samarbetet  på
upphandlingsområdet. En lag om offentlig
upphandling som överensstämmer med  EU:s
direktiv  på  området  har  antagits  av
riksdagen. Därmed har även den kommunala
upphandlingen blivit generellt reglerad.
Lagen har därefter modifierats ett antal
gånger    och    anpassats    till    de
förändringar  som skett  inom  EU.  Även
våren 1996 har en proposition lagts fram
för riksdagen med förslag till ändringar
bl.a.   med   hänsyn   till   vad    som
överenskommits  inom  WTO  (World  Trade
Organisation).      Företrädare      för
Finansdepartementet    har    informerat
utskottet  om  aktuella frågor  inom  EU
kring den offentliga upphandlingen.

Statistik

Företrädare för Finansdepartementet  och
SCB  har  inför utskottet redogjort  för
vilka   frågor   som  är   föremål   för
samordning     inom    det    europeiska
samarbetsorganet  Eurostat  (EU:s  organ
för   statistikfrågor)  och  hur   denna
samordning påverkar SCB:s arbete och den
information som SCB ansvarar för. Det är
omfattande krav som ställs på  SCB  från
EU:s  sida  både vad gäller statistikens
innehåll och rapporteringsformerna.  Det
innebär   att  statistik   som   är   av
nationellt    intresse    kommer     att
prioriteras ned.

Finansutskottets syn på regeringens
information till utskottet

Riksdagen   har  vid  flera   tillfällen
strukit   under  vikten   av   att   det
parlamentariska inflytandet kommer  till
uttryck   på   ett  tidigt   stadium   i
beslutsprocessen  inom  EU.   Ett   nära
samspel  mellan riksdagen, dess  utskott
och  regeringen är nödvändigt om Sverige
skall  kunna agera på ett effektivt  och
trovärdigt    sätt   i    EU-sammanhang.
Utskottet anser att den information  som
lämnats har varit av god kvalitet och av
betydande  omfattning.  Det  har   varit
värdefullt  för  utskottets  arbete.  En
bättre framförhållning är dock önskvärd.
Det    åligger   såväl   utskottet   som
regeringen att se till att riksdagen får
relevant    information   vid   lämpliga
tillfällen  under  beredningen.  Det  är
angeläget att regeringen bevakar vad som
kan  vara  av intresse och tar initiativ
till  att informera utskotten om ärenden
redan  när  dessa är under  beredning  i
olika   arbetsgrupper.   Utskottet   har
förståelse  för att det kan  vara  svårt
för  regeringen  att avgöra  vid  vilken
tidpunkt   som   det  är  lämpligt   att
informera utskotten. En praktisk ordning
för  finansutskottets del  skulle  kunna
vara  att  Finansdepartementet minst  en
gång  per år eller en gång per  vår  och
höst  kallas  till  utskottet  för   att
redovisa läget för olika aktuella frågor
samt   svara  på  frågor.  Frågor   inom
utskottets     beredningsområde      som
redovisas i s.k. grön- och vitböcker bör
uppmärksammas särskilt.
EG:s  budget  tar rådet och parlamentet
upp   under  sommaren  och  hösten.  Det
förefaller    därför    lämpligt     att
finansutskottet   informeras   om    det
pågående  budgetarbetet någon gång  sent
på våren.
För  EMU-frågorna kan inte  någon  fast
tidsplan  läggas fast. Det är  angeläget
att  utskottet successivt informeras  om
när  och hur dessa frågor tas upp i  den
monetära   kommittén  och  vid   Ecofin-
mötena.  Med  tanke på  frågornas  stora
politiska      betydelse     förutsätter
utskottet  att  regeringen kontinuerligt
redovisar   för   finansutskottet    hur
frågorna    utvecklas.   Utskottet    är
medvetet  om att detta kan innebära  att
Finansdepartementets företrädare tvingas
lämna     redogörelser     både     till
finansutskottet och till EU-nämden.

Information från annat håll

Som  ett  led i förberedelserna för  ett
ställningstagande från  riksdagens  sida
till  tredje steget i EMU har  utskottet
kallat  till  sig ekonomer, experter  på
monetära frågor som redovisat sin syn på
dessa frågor. Så t.ex. har medlemmar  av
SNS  konjunkturråd 1996,  Nils  Lundgren
och  Carl  B Hamilton, med anledning  av
SNS-  rapporten om EMU Vad vill  Sverige
med  EMU? inför utskottet redovisat  sin
syn på EMU-frågorna.

Utskottets relationer till EU-nämnden

För  att  regeringen skall ha  möjlighet
att på ett konstruktivt sätt kunna delta
i   förhandlingar  inom  EU   bör   inte
riksdagen  genom formella  beslut  eller
ställningstaganden låsa fast regeringens
förhandlingsmandat. Utskottet  ser  inte
något  behov att formalisera  samarbetet
med  EU-nämnden  genom skrivelser  eller
yttranden.  Samarbetet mellan EU-nämnden
och  finansutskottet bör i huvudsak  ske
via   partigrupperna   och   kanslierna.
Samarbetet har hittills fungerat väl och
underlättas  av  att finansutskottet  är
väl  representerat  i EU-nämnden.  Sören
Lekberg  (s)  och Lars Tobisson  (m)  är
ordinarie     ledamöter      i      både
finansutskottet   och   EU-nämnden.   De
ordinarie  ledamöterna i finansutskottet
Per-Ola  Eriksson (c)  och  Anne  Wibble
(fp)   är   suppleanter  i   EU-nämnden.
Ytterligare   ett  antal  ledamöter   är
suppleanter i både finansutskottet och i
EU-nämnden.

Samarbetet med Europaparlamentet

Ordföranden i Europaparlamentets utskott
för     ekonomi,    valutafrågor     och
industripolitik har vid några tillfällen
inbjudit  ordförandena i  de  nationella
parlamentens  utskott  för  ekonomi  och
valutafrågor  till gemensamma  möten  om
olika  aktuella frågor.  Bl.a.  har  den
ekonomiska tillväxten och den gemensamma
valutan  diskuterats  vid  dessa  möten.
Utskottets ordförande Jan Bergqvist  har
vid  flera tillfällen och Lars  Tobisson
vid ett tillfälle för utskottets räkning
deltagit i dessa möten.

Sammanfattande slutsats

Det   finns   ännu  ingen   fråga   inom
finansutskottets  område  som  utskottet
kunnat   följa  hela  vägen   från   ett
förberedande  stadium till ett  slutligt
beslut i EU. Eftersom erfarenheterna  av
Sveriges   medlemskap   hittills    bara
omfattar 16 månader anser utskottet  det
vara  för tidigt att redan nu dra  några
definitiva   slutsatser  om   riksdagens
organisation för EU-arbetet.

Stockholm den 18 april 1996

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I  beslutet har deltagit: Jan  Bergqvist
(s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg
(s),  Lars  Tobisson (m), Lisbet  Calner
(s),  Bo  Nilsson (s), Sonja Rembo  (m),
Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s),
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble  (fp),
Susanne  Eberstein (s),  Johan  Lönnroth
(v), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson
(mp),   Mats  Odell  (kds)   och   Kjell
Nordström (s).

Avvikande mening

Utskottets relationer till EU-nämnden

Anne Wibble (fp), Johan Lönnroth (v) och
Roy Ottosson (mp) anför:

Angående utskottets relationer till EU-
nämnden     delar    vi     majoritetens
uppfattning att det inte är lämpligt att
alltför  mycket  formalisera  samarbetet
genom   regelbundna   skrivelser   eller
yttranden.  Samarbetet mellan EU-nämnden
och  finansutskottet bör i huvudsak  ske
via  partigrupperna  och  kanslierna.  I
speciella   fall   och   för   att   öka
öppenheten  anser vi dock att skriftliga
synpunkter   från  finansutskottet   bör
kunna delges EU-nämnden som ett underlag
för dess diskussion.

Skatteutskottets yttrande
1995/96:SkU11y
EU-frågornas behandling i riksdagen

Till konstitutionsutskottet

Inledning

Konstitutionsutskottet har hemställt hos
övriga  utskott  och hos  EU-nämnden  om
yttranden      angående     EU-frågornas
behandling i riksdagen. Som underlag för
denna begäran har konstitutionsutskottet
bifogat  en  promemoria  som  upprättats
inom    utskottets   kansli   och    som
innehåller  olika frågor  om  utskottens
arbete  med  EU-frågorna och  relationer
med EU-nämnden.

EU-frågor som skatteutskottet ansvarar
för

Förverkligandet  av den  inre  marknaden
innebär  bl.a. att EU strävar efter  att
ta   fram  gemensamma  regler  även   på
skatteområdet. Särskilt när  det  gäller
mervärdesskatten   har   harmoniseringen
redan  kommit långt, i synnerhet  såvitt
avser  skattebasen. Även när det  gäller
olika     punktskatter     pågår     ett
harmoniseringsarbete      som      bl.a.
resulterat  i  att de punktskattebelagda
områdena  (energi  i olika  former  samt
tobaksvaror  och  alkoholvaror)  stämmer
ganska  väl överens i de olika länderna.
Gemensamma    regler    såvitt     avser
inkomstskatterna är däremot hittills få.
På  bolagsbeskattningens område har dock
vissa   resultat  uppnåtts.  Vad  gäller
kapitalbeskattningen är  det  en  allmän
uppfattning att avsaknaden av gemensamma
regler skapar problem.
När det gäller tullen blev vid Sveriges
inträde  i  EU de gemenskapsförordningar
som  reglerar  handeln  gentemot  tredje
land   direkt  gällande  här  i  landet.
Samtidigt  infördes dock i  den  interna
svenska  lagstiftningen - i avvaktan  på
en    permanent    lösning    -    vissa
övergångsbestämmelser  rörande   tullens
befogenheter vid den inre gränsen. Under
innevarande vår kommer riksdagen att  ta
ställning till ett förslag av regeringen
om  att  föra över dessa regler till  en
särskild lag om tullens befogenheter vid
den inre gränsen (prop. 1995/96:166).
I  den mån skattefrågor behandlas  inom
EU   hör   de   till   första   pelaren.
Samarbetet  är således här överstatligt.
När  det  gäller beslut om  skatter  och
även vissa gränskontrollfrågor som också
hör   till   första  pelaren   erfordras
emellertid   enhällighet.  Ett   enskilt
medlemsland  har alltså  vetorätt,  dvs.
kan  stoppa ett gemensamt beslut.  Detta
förhållande bidrar till att det  kan  ta
lång  tid  innan beslut  kan  fattas  på
skatteområdet.
Redan  under  hösten  1994,  inför  den
svenska anslutningen till EU, behandlade
skatteutskottet  ett flertal  lagkomplex
som  syftade  till att  harmonisera  den
svenska lagstiftningen inom skatte-  och
tullområdet med EU-rätten. Det  handlade
bl.a.   om   moms  (bet.  1994/95:SkU7),
energiskatt  (bet. 1994/95:SkU4),  skatt
på     alkohol    och    tobak     (bet.
1994/95:SkU6),   tullagstiftning   (bet.
1994/95:SkU8)     och     regler      om
omstrukturering av företag inom EU (bet.
1994/95:SkU10).    Harmoniseringsarbetet
har  sedan  fortsatt under år  1995  med
ytterligare   ändringar  i  momsreglerna
avseende  omsättning av begagnade  varor
(bet.      1994/95:SkU27)     och      i
förfarandereglerna  för   punktskatterna
(bet. 1994/95:SkU29). Under hösten  1995
har  ytterligare förändringar skett  med
avseende på bl.a. momsen för att  bringa
de      svenska      momsreglerna      i
överensstämmelse   med   gällande    EG-
direktiv.  Bl.a.  har moms  på  allmänna
nyhetstidningar      införts       (bet.
1995/96:SkU12)  och  vissa  förenklingar
genomförts     (bet.     1995/96:SkU13).
Avsikten  är  vidare  att  förslag  till
riksdagen  som innebär en helhetslösning
av frågan om moms på kulturområdet skall
lämnas senast i september i år.

Information till utskottet

Från  EU-kommissionen erhåller utskottet
via  kammarkansliet en  strid  ström  av
information  avseende bl.a.  förslag  av
kommissionen och diverse rapporter  m.m.
Detta flöde är svårt att överblicka  och
tillgodogöra  sig.  Ofta  är  dokumenten
skrivna  på engelska eller franska.  Det
mesta materialet rör detaljfrågor, t.ex.
om  speciella tullsatser på olika  varor
från  olika länder utanför EU. Det mesta
av  denna  information är  av  begränsat
intresse  för  utskottets ledamöter  och
suppleanter.
Kansliets   rutiner  går  ut   på   att
registrera dokumenten och föra  upp  dem
på   en   lista  -  med  en   kortfattad
redovisning  av dokumentens  innehåll  -
som skickas ut till utskottets ledamöter
och  suppleanter tillsammans med  övriga
handlingar till utskottets sammanträden.
Dokumenten  samlas på utskottets  kansli
där  de  hålls tillgängliga för dem  som
vill  granska dem närmare. Dokument  som
bedöms  vara av ett större intresse  för
utskottet    kopieras   och   tillställs
ledamöterna och suppleanterna  särskilt,
t.ex.  genom utdelning i facken,  om  de
inte   är   alltför  omfattande.   Sådan
utdelning    har   t.ex.    gjorts    av
kommissionens  arbetsprogram  för  1996,
det     italienska     ordförandeskapets
prioriteringar   och  förteckning   över
förslag från kommissionen.
Faktapromemorior  och annat  intressant
material  om  skatter  och  tullar   som
framställts inom regeringskansliet delas
rutinmässigt  omgående  till  utskottets
ledamöter och suppleanter.
Till   EU-nämndens  sammanträden  inför
ekofinmötena      erhåller      kansliet
dagordning   och  sammanställningar   av
handlingar  m.m.  På  basis  härav   kan
snabbt bedömas vilket material som är av
intresse  för  utskottets ledamöter  och
suppleanter  och  en  delning  i  facken
göras av dessa handlingar.
Vid  fem  tillfällen under år 1995  och
1996       har      tjänstemän      från
Finansdepartementet,    Riksskatteverket
och  Generaltullstyrelsen  kallats  till
utskottet  i  särskild ordning  för  att
informera om skatte- och tullfrågor inom
EU.  Därutöver - detta skedde  redan  år
1994   i   anslutning  till   utskottets
beredningsuppgifter före det svenska EU-
inträdet    -   har   tjänstemän    från
Finansdepartementet, och i något fall en
statssekreterare, kallats att  informera
utskottet  i anslutning till EU-anknutna
propositioner  som  utskottet  haft  att
behandla.
Utskottet avser att senare i vår  hålla
ett  internt seminarium för att öka sitt
kunnande och sina insikter om de  frågor
som  hänger samman med de nuvarande  och
de  framtida momsreglerna inom EU.  Till
det   seminariet  kommer  utskottet  att
kalla  experter  från  Riksskatteverket,
någon  revisor  med stor  sakkunskap  om
momsproblemen          sedda          ur
företagsperspektiv                  samt
statssekreteraren  för  skattefrågor   i
Finansdepartementet.
En  grupp  inom utskottet planerar  att
göra    en    studieresa    till     EU-
institutionerna och EU-organen i Bryssel
senare  i  vår.  Övriga  ledamöter  inom
utskottet  kommer  att göra  motsvarande
resa vid ett senare tillfälle.

Omdömen

Det  finns enligt utskottets uppfattning
anledning att göra skillnad mellan å ena
sidan  den  information som  bör  lämnas
till   utskottet  i  samband   med   ett
omedelbart    förestående    beslut    i
ministerrådet  och  å  andra  sidan  den
kunskap  som utskottet behöver  för  att
riksdagen  skall  kunna påverka  ärenden
medan    de    fortfarande   är    under
övervägande  i  kommissionen  och  innan
positionerna  har låsts.  Utskottet  tar
först upp den senare frågan.
För  att  riksdagen skall ha  möjlighet
att  utöva inflytande på ärenden som  är
på  gång  inom EU och som  kan förväntas
senare   bli   föremål  för   beslut   i
ministerrådet är det viktigt att  berört
utskott skaffar sig relevant information
redan när ärendena är under beredning  i
olika  arbetsgrupper.  Härigenom  skulle
utskottets ledamöter få möjligheter  att
framföra synpunkter på ärendet i  fråga.
Dessa   synpunkter  skulle  sedan  kunna
vidarebefordras  till  EU-nämnden  eller
regeringen på lämpligt sätt.
Det  är  regeringen  som  representerar
Sverige  och som deltar som part  i  det
direkta  beslutsfattandet i  EU-arbetet.
Företrädare  för  regeringskansliet  och
olika myndigheter förbereder ärenden och
deltar   i  olika  arbetsgrupper   under
kommissionen. Regeringen har visserligen
ingen  direkt  formell  skyldighet   att
informera riksdagen i detta förberedande
skede.  Utskottet vill emellertid betona
vikten   av   att  berört  utskott   får
relevant information om de åtgärder  som
regeringen förbereder eller har vidtagit
på  ett  så tidigt stadium som  möjligt.
Det   kan  också  vara  värdefullt   för
utskottet    att   känna   till    vilka
instruktioner  och  direktiv   som   har
givits  till  de svenska företrädarna  i
EU:s arbetsgrupper.
Informationen   från  regeringen   till
utskottet   bör  ges  denna  inriktning.
Detta innebär att det är en uppgift  för
regeringskansliet att ta initiativ  till
ett  informationslämnande så  snart  som
det  föreligger  intressant  information
att   lämna.   Samtidigt  är   utskottet
medvetet  om  att  det kan  framstå  som
onödigt  med  alltför tätt  återkommande
hearingar     med     regeringskansliets
tjänstemän.  De  rutiner som  utvecklats
och  som  innebär  att  tjänstemän  från
Finansdepartementet två eller tre gånger
per  halvår  lämnar muntlig  information
till  utskottet  har utskottet  hittills
ansett   sig   kunna   acceptera,    och
utskottet    räknar   med    att    även
fortsättningsvis      kunna      inhämta
information  på  detta  sätt  med  jämna
mellanrum. Utskottet efterlyser dock  en
ökad  närvaro av de politiskt  ansvariga
inom   Finansdepartementet   vid   dessa
hearingar  för att erhålla  mera  direkt
information  om regeringens bedömningar.
Härigenom  möjliggörs  också  en  dialog
mellan   utskottets  ledamöter  och   de
politiskt         ansvariga         inom
regeringskansliet.
Det  anförda innebär givetvis också att
utskottet  självt måste  ta  ett  större
ansvar  då det gäller att penetrera  och
sätta  sig  in i EU-materien.  Utskottet
avser  därför att prioritera EU-frågorna
högre och ägna mer tid och kraft åt  att
inom  sig  diskutera de  frågor  som  är
aktuella  inom EU, medan det fortfarande
är  meningsfullt att ge  uttryck  åt  en
meningsyttring.
När  det gäller ärenden som står  inför
ett   beslut  i  ministerrådet  är   det
givetvis  också  ett grundläggande  krav
att  utskottet  ges den information  som
behövs  för att hålla utskottet  à  jour
med    frågorna.   Samtidigt   bör   det
framhållas  att det normalt är  alldeles
för   sent   att   utöva  något   reellt
inflytande    ens   när    det    gäller
detaljfrågor    när   ett    beslut    i
ministerrådet  är nära förestående.  Det
material   som  kommer  via   EU-nämnden
innehåller  ofta  värdefull  information
för   utskottet,   och   utskottet    är
angeläget om att detta informationsflöde
fortsätter.   Vad   i   övrigt    gäller
rollfördelningen mellan  EU-nämnden  och
utskottet anser utskottet att  man  bäst
upprätthåller        en         effektiv
arbetsfördelning genom att  undvika  att
formalisera och byråkratisera samarbetet
med  skrivelser  och formella  yttranden
till   nämnden.  Kontaktarbetet  bör   i
stället    som   hittills   ske    genom
partigrupperna. Samarbetet har  hittills
fungerat väl.
Informationen  från  kommissionen   via
kammarkansliet  är som  nämnts  tidigare
omfattande   och  svår  att  överblicka,
sortera och arkivera på ett meningsfullt
sätt.  De rutiner som valts utgör enligt
utskottets   uppfattning  en   godtagbar
kompromiss mellan behovet  av att ta del
av  relevant material och nödvändigheten
att   lägga  annat,  som  är  av  mindre
intresse, åt sidan. En förutsättning för
den  valda  ordningen är  dock  att  det
genom      utskottskansliets     försorg
säkerställs  att utskottet får  kännedom
om även vad den sistnämnda informationen
i   huvudsak  handlar  om  och  att   de
aktuella handlingarna finns tillgängliga
för  dem  som vill granska dem  närmare.
Utskottet    vill   dock   betona    att
förfarandet  kan  behöva  ses  över  med
tanke   på  bl.a.  problemet  att   göra
information  på främmande  språk  snabbt
tillgänglig för utskottet.
Det  är inte meningsfullt - eller  över
huvud   taget  möjligt  -   att   skatte
utskottet lägger sig i alla detaljfrågor
inom  skatte-  och tullområdet  -  t.ex.
sådana   frågor  som  avser  tullen   på
enskilda  varor från enskilda  länder  -
som  kommer  upp inom EU. I stället  bör
utskottet  inrikta sig på att följa  upp
vissa   principiellt   viktiga   frågor.
Exempel    på    sådana    frågor     är
momssystemet,            punktskatterna,
företagsbeskattningen,
kapitalbeskattningen,   tullfrågor    av
större intresse samt frågor om ekonomisk
brottslighet på skatte- och tullområdet.
Två   frågor   som  för  närvarande   är
särskilt aktuella är dels frågan  om  en
obligatorisk koldioxidskatt i  hela  EU,
dels   införandet  av   ett   definitivt
momssystem.
Skatteutskottets  EU-frågor  har   stor
betydelse  -  skatterna  berör  ju  alla
människor och samhällssektorer - men  är
relativt  få till antalet. Dessutom  tar
det  normalt många år från det  att  ett
förslag på skatteområdet kommit upp inom
EU  -  i synnerhet om det är ett viktigt
och kontroversiellt  förslag - till dess
att   ministerrådet  fattar  beslut   om
direktiv.  Den hittillsvarande  perioden
av  svenskt medlemskap om knappt  sexton
månader  har därför inte gett så  mycket
erfarenheter     av     EU-arbete     på
skatteområdet. Utskottet anser  att  det
är   värdefullt  att  det  nu  görs   en
utvärdering    av    så     att     säga
kontrollstationskaraktär av EU-frågornas
behandling   i   riksdagen.   En   sådan
utvärderingsåtgärd kan visa  sig  mycket
värdefull genom att den kan ge  impulser
till  förbättrade rutiner och genom  att
utskotten får anledning att ompröva sina
ageranden såvitt avser EU-frågorna.  Mot
bakgrund av de begränsade erfarenheterna
anser emellertid skatteutskottet att det
nu  är  alldeles för tidigt att göra  en
definitiv   utvärdering  av   riksdagens
organisation  för EU-arbetet.  Utskottet
förutsätter    att    sökandet     efter
meningsfulla arbetsformer när det gäller
utskottens  informationsinhämtande   och
deras  möjligheter  till  inflytande  på
regeringens  EU-politik  fortsätter  och
anser  därför  att en förnyad  och  mera
grundlig   utvärdering  av  EU-frågornas
behandling  i  riksdagen bör  genomföras
senare när ytterligare erfarenheter  har
vunnits på detta område.

Stockholm den 23 april 1996

På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

I  beslutet  har deltagit: Lars  Hedfors
(s),  Bo  Lundgren (m), Anita  Johansson
(s),  Sverre  Palm (s),  Lisbeth  Staaf-
Igelström (s), Rolf Kenneryd (c),  Björn
Ericson  (s),  Carl  Fredrik  Graf  (m),
Inger Lundberg (s), Lars Bäckström  (v),
Ulla  Rudin  (s), Jan-Olof Franzén  (m),
Ronny  Korsberg (mp), Holger  Gustafsson
(kds),  Lars U Granberg (s),  Carl  Erik
Hedlund (m) och Karin Pilsäter (fp).

Avvikande mening

Lars  Bäckström  (v) och Ronny  Korsberg
(mp) anför:

Angående   skatteutskottets   relationer
till  EU-nämnden  delar vi  majoritetens
uppfattning att det inte är lämpligt att
alltför  mycket  formalisera  samarbetet
genom   regelbundna   skrivelser   eller
yttranden.  Samarbetet mellan EU-nämnden
och  utskottet  bör i huvudsak  ske  via
partigrupperna   och    kanslierna.    I
speciella   fall   och   för   att   öka
öppenheten  anser vi dock att skriftliga
synpunkter  från  utskottet  bör   kunna
delges  EU-nämnden som ett underlag  för
nämndens diskussion.

Justitieutskottets yttrande
1995/96:JuU7y
EU-frågornas behandling i riksdagen

Till konstitutionsutskottet

Inledning

Konstitutionsutskottet    har    i    en
skrivelse den 14 mars 1996 hemställt  om
yttrande  från övriga utskott  samt  EU-
nämnden angående EU-frågornas behandling
i riksdagen.
Skrivelsen föranleder följande yttrande
från justitieutskottet.

Bakgrund

I propositionen om Sveriges medlemskap i
Europeiska    unionen    anfördes    att
riksdagen   borde   tillförsäkras    ett
inflytande på förhand över de frågor som
skall  behandlas  i Europeiska  unionens
råd   (EU-rådet   eller  ministerrådet).
Detta    borde,   anförde    regeringen,
åstadkommas  genom  att  riksdagen  gavs
möjlighet  att  påverka de  ståndpunkter
som    Sverige    skall    inta    inför
förhandlingar  och beslutsfattande  inom
EU.  Även  i  övrigt borde riksdagen  få
insyn    i    och    inflytande     över
beslutsprocessen     i     EU     (prop.
1994/95:19).
I sitt av riksdagen godkända betänkande
1994/95:KU22   (rskr.   65    och    66)
behandlade        konstitutionsutskottet
således  dels  regeringens förslag  till
bestämmelse    om    samverkan    mellan
riksdagen  och regeringen i  frågor  som
rör   EU    (prop.  1994/95:19),    dels
förslag   från   talmanskonferensen   om
inrättande  av en EU-nämnd (1994/95:TK1)
och   dels   motioner  som  väckts   med
anledning av förslagen.
I          betänkandet         föreslog
konstitutionsutskottet   att   riksdagen
skulle  tillsätta en EU-nämnd för samråd
med   regeringen  i  frågor  som  gäller
Europeiska  unionen.  Riksdagen   biföll
konstitutionsutskottets   förslag,   och
regeringen skall således underrätta  EU-
nämnden   om   frågor  som   avses   bli
behandlade  i  Europeiska unionens  råd.
Regeringen   skall  också  rådgöra   med
nämnden  om hur förhandlingarna i  rådet
skall  föras inför beslut som regeringen
bedömer  som betydelsefulla. Om  nämnden
bestämmer det, skall regeringen  rådgöra
med  nämnden  även  i  andra  frågor.  I
betänkandet                     betonade
konstitutionsutskottet  att  EU-nämndens
verksamhet  inte påverkar regeringens  i
regeringsformen fastställda skyldigheter
gentemot utrikesnämnden och att det inte
heller   innebär  någon  förändring   av
utskottens   ställning   och   uppgifter
enligt riksdagsordningen.
Bestämmelserna   om    samråd    mellan
regeringen  och riksdagen i de  aktuella
frågorna  och om inrättande  av  en  EU-
nämnd infördes i riksdagsordningen (RO).
Enligt  3  kap. 6 § RO skall  regeringen
således  fortlöpande informera riksdagen
om   vad   som  sker  inom   ramen   för
samarbetet  i  EU  samt  varje  år  till
riksdagen   lämna   en   skrivelse   med
berättelse  över  verksamheten   i   EU.
Reglerna          om         regeringens
samrådsskyldighet  med  EU-nämnden   och
formerna härför finns intagna i  8  kap.
RO.    I   4   kap.  10  §  RO  fastslås
skyldigheten  för  regeringen   att   på
begäran  informera utskotten i fråga  om
arbetet  inom EU på respektive  utskotts
ämnesområde.    I   samma    bestämmelse
fastslås       myndighets       allmänna
uppgiftsskyldighet gentemot utskotten.
När det gäller EU-nämndens kompetens  i
förhållande    till   bl.a.    utskotten
poängterade  konstitutionsutskottet  att
EU-nämndens område avser samrådsfrågorna
och  att  någon förändring av utskottens
ställning,  uppgifter  och  befogenheter
inte  föranleds  av inrättandet  av  EU-
nämnden.  I flera motioner begärdes  att
samrådet mellan regeringen och riksdagen
skulle  ske  via respektive fackutskott.
Konstitutionsutskottet uttalade att  det
inte  var  lämpligt att fördela samrådet
på   olika  utskott  med  tanke  på  den
betydelse  som  borde  fästas  vid   ett
sammanhållet       förfarande        där
samrådsorganet  har överblick  över  den
samlade     EU-politiken.     Motionerna
avstyrktes.
I  frågan  om hur utskottens  kunskaper
och  synpunkter skulle komma  EU-nämnden
till    godo   vid   samrådet    anförde
konstitutionsutskottet   att   det    är
nödvändigt att utskottens kunskaper  och
synpunkter    tas    till     vara     i
samrådsförfarandet.  Det   är,   anförde
utskottet,  en  fråga  om  en  ömsesidig
process  mellan utskotten  och  nämnden.
Enligt   konstitutionsutskottet    borde
utskotten   givetvis   kunna   överlämna
formella yttranden till EU-nämnden  både
på   nämndens   begäran  och   på   eget
initiativ,  men andra vägar  kunde  ofta
vara  nog  så  ändamålsenliga,  anfördes
det. I fråga om yttranden från utskottet
till EU-nämnden råder, anfördes det, den
svårigheten  att  det inte  finns  något
ärende  eller direkt förslag  att  knyta
yttrandet till. Det viktiga är,  anförde
konstitutionsutskottet,  att  utskottens
ledamöter och tjänstemän håller sig  väl
informerade i fråga om vad som händer på
deras område inom EU och att EU-nämndens
ledamöter och tjänstemän också  ser  det
som   viktigt  att  påminna  om  väntade
ärenden och dagordningar inom EU.  Dessa
samrådsformer    får    dock,    anförde
konstitutionsutskottet,  inte   innebära
att  samverkan, i avsaknad av  en  aktiv
reglering i riksdagsordningen, skall ske
blott  på  nämndens villkor.  Utskottens
viktiga ställning i vårt parlamentariska
system  innebär, anförde utskottet,  att
dessa normalt sett bör ha befattning med
EU-processerna fram till dess att de som
formliga   ärenden  skall  behandlas   i
ministerrådet. EU-nämnden  borde  också,
anförde    konstitutionsutskottet,    ha
kunskaper          om         riksdagens
ställningstaganden    och     utskottens
ståndpunkter  inför det  att  regeringen
rådgör            med           nämnden.
Konstitutionsutskottet ville  dock  inte
förorda  att  formerna  för  samråd  och
informationsutbyte  mellan  nämnden  och
utskottet        skulle        regleras.
Erfarenheterna borde i stället  avvaktas
och  om det, efter viss tid, skulle visa
sig  att samspelet mellan utskotten  och
nämnden      inte     speglar      denna
konstitutionsutskottets    mening     om
ömsesidighet  avsåg  utskottet   att   i
riksdagen  väcka förslag om en reglering
i    riksdagsordningen    om    nämndens
skyldighet  att samråda med det  utskott
till vars ämnesområde en fråga som skall
behandlas i EU-rådet hör.
Konstitutionsutskottet    framhöll    i
betänkandet att den föreslagna samverkan
med   bl.a.  inrättandet  av  EU-nämnden
innebar   helt   nya  förhållanden   och
arbetsformer  för  riksdagen   och   att
utvecklingen  därför  skulle  komma  att
följas noga. Det anfördes att det låg  i
sakens  natur  att arbetsformerna  efter
hand  skulle  kunna komma att  förändras
med anledning av vunna erfarenheter.
Konstitutionsutskottet   har   nu   för
avsikt   att  i  vår  lägga   fram   ett
betänkande  i  kammaren om  EU-frågornas
behandling i riksdagen.

Justitieutskottets ställningstaganden

Inledningsvis   vill   justitieutskottet
anmärka  att de EU-frågor som  hör  till
utskottets beredningsområde faller  inom
tredje   pelaren   där   samarbetet   är
mellanstatligt.  Härav  följer  att  det
inom  utskottets område inte sker  någon
för  Sverige bindande reglering av  EU:s
organ  utan frågorna måste,  i  den  mån
regeringen inte får besluta, behandlas i
riksdagen  efter sedvanlig  beredning  i
utskottet.
Rubriksättningen i utskottets  yttrande
överensstämmer  med  rubriksättningen  i
den   promemoria  som  upprättats   inom
konstitutionsutskottet   och   som    är
underlag för konstitutionsutskottets  nu
aktuella skrivelse.

Information och påverkan

Utskottet har alltsedan Sveriges inträde
i  EU  ägnat stor uppmärksamhet  åt  att
skapa  utskottsrutiner som  syftar  till
att  utskottet tillförsäkras  tidig  och
tillräcklig information i frågor som rör
utskottets  beredningsområde.  Rutinerna
har  också  förbättrats  och  förändrats
genom  de  erfarenheter som gjorts.  Det
arbetet   fortsätter.   För   närvarande
gäller följande.
Inom ramen för utskottets arbete med EU-
frågor      sker      en      omfattande
skrifthantering. Skrifter inkommer  till
utskottet  bl.a. direkt från  olika  EU-
organ,    från   kammarkansliet,    från
regeringskansliet och  från  EU-nämnden.
På   utskottets  kansli   genomgås   EU-
nämndens    föredragningslistor,     och
bakgrundsmaterial   i   för    utskottet
aktuella  ärenden  införskaffas.  I  den
utsträckning frågorna bedöms ha särskilt
intresse  för utskottet gör kansliet  en
muntlig  föredragning av  ärendet  eller
delas    materialet   till    utskottets
ledamöter. Samtliga handlingar förs in i
ett  särskilt  EU-diarium  som  förs  på
kansliet  och som månadsvis  anmäls  för
utskottet.    Kopior   av   handlingarna
tillhandahålls naturligtvis på  begäran.
Slutligen bör nämnas att utskottet inför
sina  sammanträden som en stående  punkt
på  föredragningslistan har uppsatt  EU-
frågor .  Under  denna  punkt  tas   upp
information, inkomna handlingar m.m. som
rör EU.
Utskottet  har  påkallat  och  erhåller
regelbundet,  minst tre gånger  per  år,
information från regeringen om  aktuella
frågor.   Regeringen  brukar   i   dessa
sammanhang         företrädas         av
statssekreteraren                      i
Justitiedepartementet               samt
cheftjänstemän   och    handläggare    i
departementet.    Syftet    med    dessa
sammankomster är att i ett tidigt  skede
få   tillfälle   till  information   och
diskussion.   Detta  har   medfört   att
utskottet  numera har mer  kunskaper  om
det  arbete  med konventioner  m.m.  som
pågår  inom  utskottets beredningsområde
än  vad  som var fallet före inträdet  i
EU. Informationen har härrört från olika
nivåer  i  beslutsprocessen inom  tredje
pelaren,  dock  i  flertalet  fall  från
styrgrupperna och arbetsgrupperna.
På senare tid har det också vid ett par
tillfällen   förekommit  att  regeringen
tagit   initiativ  till  information   i
särskilt  viktiga  och aktuella  frågor.
Det  har  gällt dels frågor  inför  IGC-
konferensen, dels Schengenavtalet. Detta
ser utskottet som en positiv utveckling,
och   utskottet  vill  gärna   i   detta
sammanhang  framföra  uppfattningen  att
det  är  angeläget  att  regeringen  tar
sådana initiativ. Informationen bör inte
begränsa  sig till olika EU-förslag  och
deras    effekter   på    den    svenska
regleringen   utan  omfatta   också   en
bedömning   av   om   och    i    vilken
utsträckning  förslagen  skulle  medföra
ändringar  i  vad  som  kan  sägas  vara
grundläggande       principer        för
rättsordningen      inom      utskottets
beredningsområde.
Utskottet  har vidare diskuterat  olika
EU-frågor     direkt     med     berörda
myndigheter,   t.ex.   i   samband   med
utfrågningar  men  efterlyser  här  inte
någon förändring.

Utskottets relationer med EU-nämnden,
m.m.

Som  framgått  har  EU-nämnden  hand  om
samrådet  med regeringen inför  möten  i
ministerrådet      medan       utskottet
koncentrerar    sina     insatser     på
beredningen av ärendena. Utskottet anser
att  denna  ordning i  princip  fungerar
väl;  detta visar sig inte minst  i  att
det  hittills inte har funnits anledning
för  utskottet att yttra  sig  till  EU-
nämnden  -  här  måste dock  också,  som
inledningsvis  påpekats,   beaktas   att
samarbetet   inom  tredje   pelaren   är
mellanstatligt.   Utskottet    är    för
närvarande   inte  berett  att   föreslå
ändringar  i  den  ordning  som  gäller.
Utskottet anser dock att det bör  åligga
regeringen     att    till     utskottet
regelbundet  lämna skriftlig information
om vad som förekommit vid rådsmötena för
inrikes och rättsliga frågor.

Övriga frågor

Utskottet  har  under det  senaste  året
haft  vissa  direkta kontakter  med  EU-
parlamentet.  Ledamöter  från  utskottet
har  deltagit i ett par konferenser  som
anordnats inom EU och som rört frågor om
ekonomisk  brottslighet och  bedrägerier
mot  EU. Utskottet har också tagit  emot
besök såväl från EU-parlamentets utskott
för    medborgerliga   rättigheter   och
inrikes  frågor som från ett  nationellt
parlament.  För närvarande  planeras  en
studieresa  till Bryssel, i första  hand
för  de ledamöter som ännu inte på plats
bekantat sig med EU:s institutioner.

Sammanfattande synpunkter

Utskottet  anser sammanfattningsvis  att
den nuvarande ordningen för EU-frågornas
behandling  i  riksdagen  fungerar   väl
såvitt         gäller         utskottets
beredningsområde. Det kan dock sägas att
det        råder        ett        visst
informationsunderskott som  sammanhänger
med  svårigheten för utskottet att  hela
tiden  hålla  sig  à jour  med  aktuella
drenden  och således kunna ta  initiativ
och  påkalla information från regeringen
när  ett ärende framskridit så långt att
detta  är  lämpligt. Denna  brist  synes
botas bäst genom att regeringen, när den
bedömer  att  ett ärende  av  vikt  nått
denna  punkt, tar initiativ till samråd.
Utskottet   har  med  tillfredsställelse
noterat att regeringen under våren tagit
ett par sådana initiativ. Rapporteringen
från   ministerrådets  möten  bör  också
förbättras.
I  övrigt  har justitieutskottet  inget
att  anföra  när det gäller EU-frågornas
behandling i riksdagen.

Stockholm den 18 april 1996

På justitieutskottets vägnar

Lars-Erik Lövdén

I   beslutet  har  deltagit:   Lars-Erik
Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Sigrid
Bolkéus  (s), Göthe Knutson  (m),  Märta
Johansson  (s), Margareta Sandgren  (s),
Anders G Högmark (m), Siw Persson  (fp),
Ann-Marie  Fagerström (s), Alice  Åström
(v),  Pär Nuder (s), Maud Ekendahl  (m),
Kia  Andreasson  (mp),  Rolf  Åbjörnsson
(kds),  Helena Frisk (s), Görel  Thurdin
(c) och Christel Anderberg (m).

Avvikande mening

Kia Andreasson (mp) anser att den del av
utskottets  yttrande  som  har  rubriken
Sammanfattande   synpunkter   bort    ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening fins det stora
brister  i riksdagens hantering  av  EU-
frågorna. Bristen på öppen diskussion  i
kammaren och utskotten om de problem som
medlemskapet    medför    är     närmast
uppseendeväckande.
Det  låter sig i och för sig sägas  att
tillräcklig information kommer utskottet
till   del.  Men  frågan  är   om   inte
informationen  är  mer  än  tillräcklig.
Riksdagen och dess utskott översköljs av
information om stort och smått. De stora
och    viktiga   principiella   frågorna
drunknar   i  informationsmängden.   Här
skulle regeringen åtminstone något kunna
förbättra    situationen    genom    att
tillgodose  de önskemål som utskottet  i
det  föregående  framfört  om  initiativ
från    regeringen   i   ärenden   under
beredning och om information från  rådet
för  inrikes  och rättsliga frågor.  Här
vill  utskottet tillägga att det i fråga
om  ärenden  under beredning borde  vara
självklart   att   utskottet   får    en
fortlöpande redovisning av  läget  i  de
olika  arbets- och styrgrupperna.  Detta
är  en förutsättning för möjligheten att
föra en debatt om och påverka de svenska
ställningstagande
Detta  är emellertid inte tillräckligt.
Riksdagen   måste  också  finna   sådana
former  för  behandlingen av EU-frågorna
att de princiella frågorna förs fram och
blir   tydligt  belysta  samtidigt   som
debatten i riksdagen uppmuntras.

Lagutskottets yttrande
1995/96:LU3y
EU-frågornas behandling i riksdagen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den  14  mars
1996  beslutat  hemställa  om  yttranden
från   övriga  utskott  samt  EU-nämnden
angående   EU-frågornas   behandling   i
riksdagen. Till beslutet har  fogats  en
inom    konstitutionsutskottets   kansli
upprättad  promemoria  med  ett   40-tal
särskilda  frågor  som  är  avsedda  att
utgöra underlag för yttrandena. Frågorna
till  utskotten gäller bl.a. information
och  påverkan samt utskottets relationer
till EU-nämnden.
Yttrandena   bör   ha   inkommit   till
konstitutionsutskottet  senast  den   23
april 1996.

Lagutskottet,    som    beslutat    avge
yttrande, får anföra följande.

Inledning

Som  en allmän bakgrund till de spörsmål
som          aktualiseras          genom
konstitutionsutskottets  hemställan   om
yttrande    vill   lagutskottet    först
redovisa  några av de regler som  gäller
fr.o.m.   den   1   januari   1995   för
riksdagens arbete med EU-frågorna.
Enligt  3  kap.  6  § riksdagsordningen
skall  regeringen fortlöpande  informera
riksdagen om vad som sker inom ramen för
samarbetet  i  EU  samt  varje  år  till
riksdagen   lämna   en   skrivelse   med
berättelse över verksamheten i EU. Av  4
kap. 10 § riksdagsordningen framgår  att
regeringen  på  begäran  av  utskott  är
skyldig att lämna upplysningar och  avge
yttrande i fråga om arbetet inom  EU  på
utskottets ämnesområde.
EU-nämnden  spelar en  central  roll  i
riksdagens arbete med EU-frågorna.  I  8
kap.  15  § riksdagsordningen föreskrivs
att  regeringen skall underrätta nämnden
om  frågor  som avses bli  behandlade  i
EU:s råd. Regeringen skall också rådgöra
med  nämnden  om  hur förhandlingarna  i
rådet  skall  föras  inför  beslut   som
regeringen  bedömer  som  betydelsefulla
och   i   andra   frågor   som   nämnden
bestämmer.
I    sammanhanget   kan   nämnas    att
regeringen nyligen överlämnat  en  sådan
skrivelse  som  avses  i  3  kap.  6   §
riksdagsordningen  (rskr.   1995/96:190,
Berättelse  om verksamheten i Europeiska
unionen    under    1995).    Skrivelsen
behandlar  EU:s  övergripande  politiska
och   institutionella  utveckling,   det
ekonomiska och sociala samarbetsområdet,
unionens förbindelser med omvärden  samt
det utrikes och rättsliga samarbetet.
Föreskrifterna    i   riksdagsordningen
bygger  på de förslag som lades fram  av
talmanskonferensen i en skrivelse hösten
1994    (1994/95:TK1).   I    skrivelsen
behandlades  också frågan om  utskottens
och   EU-nämndens   respektive   roller.
Utskotten förutsattes därvid få en aktiv
roll,  men  det  slutliga  ansvaret  för
samrådet med regeringen skulle ligga  på
nämnden.
Vid  konstitutionsutskottets behandling
av    skrivelsen   (bet.   1994/95:KU22)
följdes  i  huvudsak talmanskonferensens
förslag. I betänkandet behandlades också
fackutskottens                ställning.
Konstitutionsutskottet  framhöll  därvid
att    utskottens   befogenheter    inte
förändras   genom  inrättande   av   EU-
nämnden.  Utskotten skall  som  tidigare
bereda  remitterade  ärenden  inom  sina
områden och har full möjlighet att  inom
dessa områden ta sådana initiativ som de
anser  påkallade. Konstitutionsutskottet
konstaterade vidare att EU-nämnden  inte
kommer  att  överta någon av  utskottens
uppgifter,  utan nämndens  område  avser
samrådsfrågor.
Beträffande   förhållandet   i   övrigt
mellan EU-nämnden och utskotten framhöll
konstitutionsutskottet   att   det    är
nödvändigt att utskottens kunskaper  och
synpunkter    tas    till     vara     i
samrådsförfarandet. Det är här, framhöll
konstitutionsutskottet,  fråga   om   en
ömsesidig  process mellan utskotten  och
nämnden.  Utskotten bör  givetvis  kunna
överlämna  formella yttranden  till  EU-
nämnden både på nämndens begäran och  på
eget initiativ, men andra vägar kan ofta
vara  nog så ändamålsenliga. I fråga  om
yttranden  från utskotten  till  nämnden
kan det, anförde konstitutionsutskottet,
finnas  den  svårigheten  att  det  inte
finns  något ärende eller direkt förslag
att  knyta  yttrandet till. Vad  som  är
viktigt, framhöll konstitutionsutskottet
vidare, är att utskottens ledamöter  och
tjänstemän håller sig väl informerade  i
fråga  om vad som händer på deras område
inom  EU  och att EU-nämndens  ledamöter
och tjänstemän också ser det som viktigt
att  påminna  om  väntande  ärenden  och
dagordningar     inom     EU.      Dessa
samrådsformer    får     dock     enligt
konstitutionsutskottet inte innebära att
samverkan,  i  avsaknad  av   en   aktiv
reglering i riksdagsordningen, kan komma
att   ske  blott  på  nämndens  villkor.
Utskottens  viktiga  ställning  i   vårt
parlamentariska   system   innebär   att
dessa,  normalt sett, bör ha  befattning
med EU-processerna fram till dess att de
som  formliga ärenden skall behandlas  i
ministerrådet.      Vidare       anförde
konstitutionsutskottet  att   EU-nämnden
också  bör  ha  kunskaper om  riksdagens
ståndpunkter  inför det  att  regeringen
enligt  8  kap.  15  § riksdagsordningen
rådgör            med           nämnden.
Konstitutionsutskottet    ville     inte
förorda  att  formerna  för  samråd  och
informationsutbyte  mellan  nämnden  och
utskotten reglerades. Utskottet ansåg  i
stället    att   erfarenheterna    borde
avvaktas.
Inom   lagutskottets   beredningsområde
finns  ett antal frågor som omfattas  av
EU-samarbetet.  Inom det ekonomiska  och
sociala      samarbetsområdet      finns
livsmedelsfrågor,       konsumentfrågor,
bolagsrätt    och   immaterialrätt.    I
samarbetet   i  rättsliga  och   inrikes
frågor   ingår   konventionsarbeten   på
privaträttens     och     konkursrättens
områden.  För en närmare redovisning  av
EU-samarbetet      på      lagutskottets
beredningsområde      hänvisas      till
regeringens  skrivelse  1995/96:190   s.
58-61, 109, 110, 145-152 och 196-199.
Lagutskottet ser med tillfredsställelse
att     konstitutionsutskottet     tagit
initiativ  till  en utvärdering  av  EU-
frågornas    behandling   i   riksdagen.
Samtidigt  måste emellertid  konstateras
att  erfarenheterna av arbetet  hittills
är ganska begränsade. Utskottet har ännu
inte  ett tillräckligt underlag för  att
mer  i  detalj kunna gå in  på  alla  de
frågor        som       ställts        i
konstitutionsutskottets      promemoria.
Fråga  uppkommer om man inte bör avvakta
ytterligare någon tid innan  en  slutlig
utvärdering kommer till stånd.
Utskottet övergår därmed till att under
skilda  rubriker behandla de frågor  som
aktualiserats  i konstitutionsutskottets
promemoria.

Information och påverkan

Lagutskottet har ägnat en inte obetydlig
tid  till att informera sig i olika  EU-
frågor.  Till  en början  eftersträvades
att  få  en så allsidig information  som
möjligt.    Frågor   som   rörde    EU:s
verksamhetsområden och rättsregler  samt
EU:s   institutioner  och  andra   organ
ställdes därvid i förgrunden. Med hänsyn
till  det  stora  informationsbehov  som
förelåg    i   samband   med    Sveriges
anslutning till EU kom spörsmål om var i
berednings-  eller  beslutsprocessen  en
viss  samarbetsfråga befann sig att  bli
av  underordnat intresse.  Under  senare
tid  har emellertid målsättningen  varit
att  få  information på  ett  så  tidigt
stadium som möjligt.
Information om EU-frågorna  får  numera
anses  ingå som en naturlig  del  i  det
löpande    arbetet.    Dokument     från
kommissionen  och inom regeringskansliet
upprättade     faktapromemorior,     som
tillställs utskottet via kammarkansliet,
anmäls   regelmässigt  i   samband   med
ordinarie   utskottssammanträden.    Vid
sammanträdena  ges i  regel  en  muntlig
sammanfattning om dokumentens innnehåll.
Enligt   utskottets  mening  har   detta
informationsflöde     fungerat      utan
anmärkning.
Utskottet   har   också   tagit    egna
initiativ  till  att få  EU-information.
Under  hösten 1995 företog utskottet  en
studieresa  till Bryssel och  Luxemburg.
Vid  besöket i Bryssel erhöll  utskottet
allmän  och värdefull information  i  en
mängd     EU-frågor    på     utskottets
beredningsområde.      Sveriges      EU-
representation     redovisade     därvid
aktuella  och  övergripande  frågor   av
särskilt   intresse  för   lagutskottet.
Därutöver       inhämtade      utskottet
information om aktuella projekt inom  EU
av      betydelse     för     utskottets
beredningsområde.   Utskottet    besökte
bl.a.  två generaldirektorat, ett  under
rådet  och  ett under kommissionen.  Vid
besöket  i  Bryssel  träffade  utskottet
också representanter för EU-parlamentets
utskott   för   miljö,   folkhälsa   och
konsumentskydd.  Besöket   i   Luxemburg
innefattade  ett  studiebesök   på   EG-
domstolen.
I   samband  med  inhemska  studiebesök
begär utskottet numera regelmässigt  att
få  information  om aktuella  EU-frågor.
Under  våren  1996  har  utskottet  fått
sådan  information vid  studiebesök  hos
Konsumentverket   samt    Patent-    och
registreringsverket.   Information   och
synpunkter    har   således    i    viss
utsträckning  inhämtats  från  andra  än
regeringen.    Några    kontakter    med
intressegrupper eller organisationer har
dock inte förekommit. Däremot har, såsom
utskottet    närmare   redovisat    till
talmanskonferensen   i    en    särskild
promemoria   den   5   mars   1996    om
lagutskottets  arbete  med  EU-frågorna,
förekommit  uppvaktningar och skrivelser
från bl.a. näringslivsorganisationer när
fråga  varit om att införliva  beslutade
direktiv med svensk rätt.
Sedan våren 1995 förekommer regelbundna
kontakter med regeringskansliet för  att
få  information  om aktuella  EU-frågor.
Statssekreterarna                    vid
Justitiedepartementet                och
Civildepartementet      har       därvid
tillsammans          med           andra
regeringstjänstemän vid olika tillfällen
inför  utskottet informerat om  pågående
arbete på civilrättens område respektive
konsumentområdet. Utöver  vad  utskottet
redovisat till talmanskonferensen den  5
mars 1996 kan nämnas att statssekretaren
i  Justitiedepartementet tillsammans med
sex  tjänstemän  vid utskottssammanträde
den 26 mars 1996 lämnat redovisningar om
EU-samarbetet   i  olika  civilrättsliga
frågor.   Den   16   april   1996    har
ytterligare        information        på
konsumentområdet lämnats av  företrädare
för Civildepartementet.
Genom  vad som sålunda redovisats torde
en del av konstitutionsutskottets frågor
rörande         information          och
informationsflödet m.m. vara  besvarade.
Beträffande  övriga  frågor  som  gäller
information och påverkan vill  utskottet
anföra följande.
EU:s      organisation     samt      de
procedurregler som gäller för  beredning
och beslut har till en början medfört en
del   svårigheter   att   få   en   helt
tillfredsställande  överblick  över  EU-
samarbetet         på         utskottets
beredningsområde. Särskilt svårt har det
varit att få ett klart grepp på var inom
besluts- och beredningsprocessen en viss
fråga befunnit sig. Vidare har det  inte
alla  gånger varit möjligt att kunna  få
en   uppfattning  om  när  ett  slutligt
ställningstagande kan förväntas.  Därmed
har  viss osäkerhet rått om i vilken mån
utskottet kunnat påverka en viss  fråga.
Utskottet  har emellertid  ingen  kritik
mot   den   information   som   hittills
lämnats. Såvitt utskottet kan bedöma har
informationen varit relevant.
Genom regeringens skrivelse 1995/96:190
med  en  berättelse  om  verksamheten  i
Europeiska  unionen under år 1995  finns
numera  för första gången tillgång  till
en  mer samlad redovisning över aktuella
och    väsentliga   EU-frågor.    Enligt
utskottets  mening  torde  redovisningen
fylla  ett sedan länge konstaterat behov
av   sammanfattande   och   koncentrerad
information.  Såvitt  utskottet  nu  kan
bedöma  kommer  redovisningen  att  vara
till hjälp i det fortsatta arbetet.
Den  information som utskottet hittills
erhållit  i  olika sammanhang  har  inte
ansetts    påkalla   några    omedelbara
åtgärder   från  utskottets   sida.   En
väsentlig orsak härtill torde  vara  att
Sverige  som ett nytt medlemsland  trätt
direkt  in  i  en  sedan länge  pågående
berednings-   och   förhandlingsprocess.
Möjligheterna till påverkan i frågor som
vid  Sveriges EU-inträde kommit långt  i
beredningsprocesserna har i en del  fall
bedömts som begränsade.
I   framtiden  ser  utskottet  som   en
angelägen  uppgift  att  på  ett  tidigt
stadium  av  beslutsprocessen  inom   EU
identifiera   och  bevaka  för   Sverige
angelägna  frågor. Utskottet  anser  att
det  därvid kan finnas anledning  att  i
större  utsträckning än vad som hittills
skett analysera informationen och bedöma
vilka konsekvenser ett visst förslag kan
tänkas innebära för svensk del. För  att
detta  skall kunna ske bör informationen
i  större utsträckning i framtiden  vara
problemorienterad. Vidare kan det finnas
anledning  att  närmare efterhöra  vilka
förhandlingspositioner  som   man   från
svensk  sida ämnar inta. Det  är  vidare
viktigt  att  utskottet om  möjligt  får
kännedom om andra länders inställning.
Beträffande de s.k. grönböckerna  torde
det  ofta  finnas värdefull  information
att  hämta i anslutning till regeringens
arbete  med utformningen av den  svenska
hållningen  till kommissionens  förslag.
Från  utskottets  utgångspunkter  skulle
det   vara   värdefullt  om   regeringen
underrättade utskottet om vilka åtgärder
som    planeras    för    den    svenska
beredningsfasen      i      form      av
remissförfaranden och utfrågningar  m.m.
och  vilken  tidsfrist  som  gäller  för
ingivandet av de svenska synpunkterna på
förslagen.  Med den överblick  en  sådan
enkel  redovisning ger, skulle det  vara
möjligt  för  utskottet att  i  enskilda
frågor   av   intresse  begära   närmare
information dels om vilka synpunkter som
under   beredningen   har   lämnats   av
organisationer och andra  berörda,  dels
om  regeringens  ställningstagande  till
grönbokens  innehåll och om inriktningen
i regeringens svar till kommissionen.
Vidare  bör  information inhämtas  från
Sveriges  EU-representation  i   Bryssel
liksom från nationella experter i  olika
arbetsgrupper inom EU. Enligt utskottets
mening  kan information således  i  ökad
utsträckning  inhämtas via utfrågningar.
Utskottet har ingen generell uppfattning
i  frågan  om  utfrågningarna  bör  vara
offentliga eller slutna.
I   sammanhanget   kan   upplysas   att
utskottet under våren 1996 beslutat  att
med  särskild uppmärksamhet följa  några
aktuella    EU-frågor.   Dessa    gäller
konsumenträtt    (tvistlösningar     och
rättsliga   garantier),  aktiebolagsrätt
(offentliga   uppköpserbjudanden)    och
immaterialrätt    (konsumtionsreglerna).
Beträffande  en  närmare beskrivning  av
dessa frågor hänvisas till lagutskottets
redovisning till talmanskonferensen  den
5 mars 1996.
På konsumenträttens område kan kommande
ställningstaganden  med   anledning   av
regeringens    skrivelse    1995/96:181,
Konsumentpolitiken  i  EU  -   mål   och
inriktning  för  det  svenska   arbetet,
komma    att   aktualisera   ytterligare
områden för fördjupningar.

Relationerna till EU-nämnden

Lagutskottet   har   inte   haft   några
formella kontakter med EU-nämnden. Någon
samverkan  mellan  utskottet   och   EU-
nämnden  har  således inte  kommit  till
stånd.  De kontakter som förekommit  har
hittills  ägt  rum  på  kanslinivå   och
syftat till att få information om frågor
inför   ministerrådsmötena   som   berör
utskottet.   Kansliet  får  regelmässigt
kallelser  och föredragningslistor  till
EU-nämndens    samtliga    sammanträden.
Därvid   informeras   också   om   vilka
underliggande   handlingar   som   finns
tillgängliga på EU-nämndens  kansli.  På
föredragningslistorna anges också  vilka
återrapporteringar  från  rådsmöten  som
inkommit.   Dokumentationen   till   EU-
nämndens sammanträden har, i den mån den
berört    utskottets   beredningsområde,
anmälts vid utskottssammanträden.
Vidare kan nämnas att EU-nämnden vi ett
tillfälle  hösten 1995  tagit  initiativ
till att regeringen lämnat viss särskild
information  till utskottet. Initiativet
ledde  till att justitieministern  inför
utskottet  vid  ett sammanträde  den  21
november 1995 informerade om arbetet med
ett   utkast   till  en  konvention   om
rättsskipning och verkställighet i domar
i      mål     om     äktenskapsskillnad
(Brysselkonvention  II).   Informationen
lämnades   inför   ministerrådsmötet   i
inrikes och rättsliga frågor den 23  och
24 november 1995.
Beträffande     konstitutionsutskottets
frågor  som gäller utskottens relationer
med  EU-nämnden vill lagutskottet anföra
följande.
Några     direkta     oklarheter     om
kompetensgränserna mellan utskottet  och
EU-nämnden har inte uppkommit. Utskottet
har  ingen närmare kännedom om i  vilken
utsträckning  EU-nämnden  ägnat  sig  åt
samma   ärenden  som  utskottet.  Enligt
utskottets  mening  bör  den   ordningen
gälla  att  nämnden  endast  svarar  för
samråden  inför  ministerrådsmötena  och
utskotten  för bevakningen  av  frågorna
dessförinnan.  Utskotten  bör  också  ha
möjligheter    att    kunna     framföra
synpunkter  inför  ett ministerrådsmöte.
Erfarenheterna  av det  ovan  redovisade
ärendet  angående  Brysselkonvention  II
visar  att det i vissa frågor  kan  vara
motiverat att den sakkunskap som finns i
ett fackutskott kommer fram också på ett
sent  stadium i beslutsprocessen. Enligt
utskottet  är  det  viktigt  att   också
regeringen inför ministerrådsmötena  kan
ta kontakt med utskotten när frågorna är
sådana att särskilda synpunkter från ett
utskott är erforderligt.
I  de  fall  ett utskott har  särskilda
synpunkter på ett kommissionsförslag bör
dessa   naturligtvis  komma   till   EU-
nämndens  kännedom. Hur detta  lämpligen
bör   ske  torde  få  avgöras  i   varje
särskilt  fall. Ett informellt sätt  som
bör kunna komma till användning kan vara
att         utskottets        synpunkter
vidarebefordras via partigrupperna  till
EU-nämndens  ledamöter.  Också  formella
yttranden  bör kunna komma i  fråga.  Om
det  skulle visa sig att EU-nämnden  och
ett utskott inte har samma uppfattning i
en viss fråga anser utskottet att det är
lämpligt   att  det  berörda   utskottet
underrättas härom i någon form.

Övriga frågor

När    det   gäller   kontakterna    med
Europaparlamentarikerna  har  sådana   i
begränsad   utsträckning  förekommit   i
samband  med utskottets studieresa  till
Bryssel hösten 1995. Något behov av  att
kontakterna    organiseras   utskottsvis
finns inte enligt utskottets mening.
Erfarenheterna av att frågor inom andra
och tredje pelaren ligger hos EU-nämnden
är  så begränsade att utskottet nu  inte
anser       sig      kunna       besvara
konstitutionsutskottets  frågor   härom.
Det   kan   dock  nämnas  att  utskottet
erhållit  information om vissa rättsliga
frågor,  främst  konventionsarbete,  som
hör  till  tredje pelaren på samma  sätt
som enligt vad ovan redovisats gällt för
direktiv och förordningar.
Enligt utskottets mening finns det  för
närvarande  inte  skäl att  förorda  att
samarbetet    mellan   EU-nämnden    och
utskotten formaliseras genom ändringar i
riksdagsordningen.     Som     utskottet
inledningsvis anfört kan det med  hänsyn
till  de  begränsade  erfarenheter   som
hittills föreligger finnas anledning att
avvakta ytterligare någon tid innan  ett
slutligt  ställningstagande kommer  till
stånd.  Som  en  allmän  synpunkt   vill
utskottet dock peka på att det  också  i
framtiden  bör  finnas  utrymme  för  en
betydande         flexiblitet          i
samrådsförfarandet mellan EU-nämnden och
utskotten. Som framhållits i samband med
EU-nämndens  inrättande  måste  det  stå
ledamöterna   i   både  EU-nämnden   och
utskotten  fritt att själva  avgöra  hur
arbetet med EU-frågorna skall bedrivas.
Avslutningsvis   vill  utskottet   åter
understryka  vikten  av  att  utskottens
roll    i    arbetet   med   EU-frågorna
förstärks.   Utskottens   medverkan   är
särskilt  viktig  med  hänsyn  till  att
möjligheterna till inflytande torde vara
störst  under  ett  tidigt  stadium   av
beslutsprocesserna.       För        den
parlamentariska     förankringen      av
samarbetet   med   EU   är   det   också
värdefullt om inte bara EU-nämnden  utan
också utskotten kan spela en aktiv  roll
som samrådspartner till regeringen under
beslutsprocessen     inom     EU.     En
utgångspunkt  i  det  fortsatta  arbetet
måste  vara att utskotten själva  följer
utvecklingen  inom  EU   och   på   eget
initiativ  skaffar sig  den  information
och  kunskap  i  olika  frågor  som  kan
behövas.        Informations-        och
kunskapsinhämtandet bör ske  på  ett  så
tidigt stadium som möjligt.

Stockholm den 18 april 1996

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I  beslutet  har deltagit: Agne  Hansson
(c),  Anita Persson (s), Bengt  Kronblad
(s),  Rolf Dahlberg (m), Carin  Lundberg
(s),  Rune  Berglund (s),  Karin  Olsson
(s),  Bengt  Harding Olson  (fp),  Inger
Segelström  (s),  Tanja Linderborg  (v),
Sven-Erik Österberg (s), Tomas  Högström
(m),   Yvonne  Ruwaida  (mp),   Birgitta
Carlsson   (c),   Anders   Ygeman   (s),
Marietta  de  Pourbaix-Lundin  (m)   och
Kerstin Heinemann (fp).

Avvikande mening

Relationerna till EU-nämnden

Rolf   Dahlberg,  Tomas   Högström   och
Marietta  de  Pourbaix-Lundin  (alla  m)
anser att den del av utskottets yttrande
i avsnittet Relationerna till EU-nämnden
som  börjar  med  I de  och  slutat  med
 någon form  bort ha följande lydelse:
När  det  gäller utskottens  relationer
till   EU-nämnden  måste   beaktas   att
nämnden  är  ett rådgivande  organ  till
regeringen.  Som  framhållits  i   andra
sammanhang (se bet. 1994/95:KU22 s.  15)
är det regeringen som företräder Sverige
vid  ministerrådets möten och regeringen
agerar   därvid   med  fullt   politiskt
ansvar.   EU-nämndens   medverkan    vid
uppläggningen     av     förhandlingarna
påverkar inte riksdagens möjligheter att
använda de kontrollinstrument som  anges
i 12 kap. regeringsformen.
Enligt  utskottets  mening  finns   det
bl.a.  mot denna bakgrund inte skäl  att
formalisera utskottens sammarbete med EU-
nämnden. Nämnden förutsätts ha kunskaper
om          riksdagens          tidigare
ställningstaganden i olika  frågor,  och
utskottens   synpunkter  i  övrigt   kan
enkelt    och    obyråkratiskt    alltid
vidarebefordras via partigrupperna  till
EU-nämndens     ledamöter.      Formella
yttranden från utskotten till EU-nämnden
bör,  enligt utskottets mening, undvikas
och   bör   endast   få   förekomma    i
undantagsfall.  Också  i  de  fall   EU-
nämnden  och ett utskott inte har  samma
uppfattning   i  en  viss  fråga   anser
utskottet  att  det är tillräckligt  att
underrättelser    härom     sker     via
partigrupperna.

Utrikesutskottet yttrande
1995/96:UU5y
EU-frågornas behandling i riksdagen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den  14  mars
1996  beslutat  hemställa  om  yttranden
från   övriga  utskott  samt  EU-nämnden
angående   EU-frågornas   behandling   i
riksdagen.   Som  underlag   för   dessa
yttranden            har            inom
konstitutionsutskottets           kansli
upprättats   en  "PM  om   remiss   från
konstitutionsutskottet   angående    EU-
frågornas behandling i riksdagen".
Utskottet  väljer att  i  det  följande
begränsa   sitt  yttrande   till    mera
principiella  frågor.  Inom  ramen   för
dessa överväganden kommer även vissa  av
konstitutionsutskottets mera detaljerade
frågor att besvaras.

1.  Bakgrund

1.1 Proposition 1994/95:19

I    proposition   1994/95:19    erinrar
regeringen om att ett svenskt medlemskap
innebär  att  Sverige på de områden  som
faller inom EG:s kompetens kommer att ha
inflytande på och delta i de  beslut  EG
fattar  men att vi också kan bli  bundna
av beslut vi motsatt oss.
Regeringen    konstaterar    att    EU-
medlemskapet  som sådant  och  EG-rätten
inte ställer några krav på hur samspelet
mellan statsmakterna skall ordnas,  utan
att  detta i stället helt och hållet  är
en    nationell   angelägenhet.   Enligt
parlamentarismens    principer    skulle
regeringen, om Sverige blir medlem i EU,
i sitt sätt att sköta Sveriges intressen
inom   EU   visserligen  ansvara   inför
riksdagen,   men  riksdagens   medverkan
skulle   bli   indirekt  och  riksdagens
kontroll   av   regeringen   utövas    i
efterhand.  Regeringen anför  att  detta
skulle   innebära   att   Sverige   blir
folkrättsligt  bundet  av  beslut   inom
riksdagens nuvarande kompetensområde som
fattas  utan  någon direkt medverkan  av
riksdagen, även om riksdagens  medverkan
ibland   kan  vara  nödvändig  för   att
Sverige   skall   kunna   uppfylla    de
förpliktelser som följer av beslutet.
Regeringen  anser  att  det   inte   är
tillräckligt  att riksdagens  inflytande
utövas endast genom kontroll i efterhand
utan  att det är önskvärt med en ordning
där  riksdagen därutöver får ett  aktivt
och   reellt  inflytande  som  gör   det
möjligt   att  på  förhand  påverka   de
ståndpunkter  som  Sverige  skall   inta
inför  förhandlingar och beslutsfattande
inom  EU.
Enligt  regeringen  bör  riksdagen  som
folkets  främsta  företrädare   även   i
övrigt  få  insyn i och  ges  inflytande
över den process som leder fram till för
vårt  land viktiga och bindande  beslut.
Samrådet   syftar  enligt  propositionen
till  att Sveriges inställning  i  olika
frågor    skall    bli   parlamentariskt
förankrad. Regeringen anför även att ett
riksdagsorgans   uttalande   självfallet
inte kan bli bindande för hela riksdagen
och   att   det  också  saknar   formell
konstitutionell betydelse.
När   det   gäller  informations-   och
samrådsskyldigheten beträffande beslut i
EU-rådet   görs   inte  några   formella
avgränsningar.   Alla   frågor   oavsett
detaljeringsnivån   skall   i    princip
omfattas.  I  sammanhanget  påpekas  att
viktigare  utrikespolitiska  frågor  och
frågor om utrikespolitiska förhållanden,
vilka kan få betydelse för riket, liksom
hittills      skall     behandlas      i
utrikesnämnden. Även i det  avsnitt  som
rör    möten   med   Europeiska    rådet
understryker  regeringen utrikesnämndens
betydelse.

1.2 Konstitutionsutskottet  (bet.
1994/95:KU22)

Konstitutionsutskottet      anför      i
betänkande  1994/95:KU22 under  rubriken
 Innebörden  av samverkan   (s.  14  f.)
följande:

Som   anförs  i  propositionen  ansvarar
regeringen   i  sitt  sätt   att   sköta
Sveriges   intressen  inom   EU   enligt
parlamentarismens principer  visserligen
inför    riksdagen,    men    riksdagens
medverkan   skulle  bli   indirekt   och
riksdagens kontroll av regeringen utövas
i  efterhand. Utskottet anser, i  likhet
med    regeringen,   det    inte    vara
tillräckligt  att riksdagens  inflytande
utövas    endast   genom   kontroll    i
efterhand, utan det är önskvärt  med  en
ordning där riksdagen därutöver får  ett
aktivt och reellt inflytande som gör det
möjligt   att  på  förhand  påverka   de
ståndpunkter  som  Sverige  skall   inta
inför  förhandlingar och beslutsfattande
inom EU. - - -

Ett  riksdagsorgans uttalanden kan,  som
framhålls  i  propositionen,  inte   bli
bindande  för hela riksdagen och  saknar
också      formellt      konstitutionell
betydelse. - - -

Riksdagen  har  den 7 juni  1994  fattat
principbeslut (bet. 1993/94:KU18) att en
nämnd   för   Europeiska  unionen,   EU-
nämnden,  skall inrättas för samråd  och
för     att    tillförsäkra    riksdagen
inflytande  över  beslutsprocessen.  EU-
nämndens   uppgift   bör   bli   den   i
propositionen föreslagna. Regeringen bör
således underrätta nämnden om frågor som
avses   bli   behandlade  i   Europeiska
unionens råd samt rådgöra med nämnden om
hur  förhandlingarna i rådet skall föras
inför beslut som regeringen bedömer  som
betydelsefulla  och i andra  frågor  som
nämnden bestämmer.

Senare  i  betänkandet (s.  19)  erinrar
konstitutionsutskottet      om       att
utrikesnämndens ställning och  uppgifter
är  reglerade i regeringsformen och  att
de   inte  berörs  av  att  en  EU-nämnd
inrättas. Konstitutionsutskottet påpekar
vidare  att  bestämmelser om  utskottens
ställning   och   uppgifter   finns    i
riksdagsordningen. Inte heller  i  fråga
om  utskottens befogenheter  sker  någon
förändring    genom    att    EU-nämnden
inrättas.
Med  tanke  på  den betydelse  som  bör
fästas  vid  ett sammanhållet förfarande
där  samrådsorganet har  överblick  över
den     samlade    EU-politiken    anser
konstitutionsutskottet (s. 20)  att  det
inte är lämpligt att fördela samrådet på
olika     utskott.     Däremot     menar
konstitutionsutskottet   (s.   22)   att
utskottens   kunskaper  och   synpunkter
skall  kunna komma EU-nämnden till  godo
inför   dess   samråd  med   regeringen.
Utskotten  bör givetvis  kunna överlämna
formella yttranden till EU-nämnden  både
på   nämndens   begäran  och   på   eget
initiativ, men andra vägar kan vara  nog
så ändamålsenliga. Vad som är viktigt är
enligt           konstitutionsutskottets
uppfattning att utskottens ledamöter och
tjänstemän håller sig väl informerade om
vad  som  händer  på deras  område  inom
Europeiska unionen.

2.  Utskottets överväganden

2.1 Övergripande synpunkter

Som framgår av ovanstående referat utgår
såväl           regeringen           som
konstitutionsutskottet      i       sina
överväganden  rörande  samverkan  mellan
riksdagen  och regeringen i EU-frågor  i
allt väsentligt från de förhållanden som
gäller  EU:s s.k. första pelare (området
för övernationellt beslutsfattande). Det
kan  därför  finnas anledning  att  från
utskottets sida framhålla de särdrag som
gäller  andra  pelaren  (utrikesfrågor),
vilken  inte  omfattas av överstatlighet
utan  i princip är att betrakta som  ett
område  för  traditionell, mellanstatlig
samverkan.
Av  10 kap. regeringsformen framgår att
regeringen har omfattande befogenheter i
fråga om utrikespolitiken. I samband med
tillkomsten   av   regeringsformen   och
riksdagsordningen           konstaterade
Grundlagberedningen       (bet.       Ny
regeringsform,  Ny riksdagsordning;  SOU
1972:15)  och regeringen (prop. 1973:90)
att   utrikespolitikens  betydelse   för
rikets  säkerhet motiverar att riksdagen
försäkrar  sig  om  en vidsträckt  insyn
däri  och ett starkt inflytande däröver.
I  10  kap. regeringsformen finns  också
bestämmelser  som  garanterar  riksdagen
ett   visst   inflytande  på   viktigare
utrikespolitiska             avgöranden.
Utvecklingen  efter den nya  grundlagens
tillkomst  synes  tala  för  att  praxis
blivit den avsedda.
Ett  huvudmotiv  bakom  införandet   av
samverkansförfarandet  mellan   regering
och   riksdag  i  EU-frågorna  har,  som
framgått  ovan,  varit att  tillförsäkra
riksdagen   ett  reellt  inflytande   på
områden där suveränitetsöverlåtelse  ägt
rum. Eftersom någon sådan överlåtelse ej
skett    vad    avser   utrikespolitiken
(handels-      och     biståndspolitiken
undantagen)  kan  det förmodas  att  den
införda  ordningen, vilken ju innefattar
nya     samverkansformer    också     på
utrikespolitikens  område,  medför   att
riksdagen  får en större roll  på  detta
område  än  vad som var avsett  vid  den
nuvarande regeringsformens tillkomst.
Medan  regeringen  tidigare  vände  sig
till riksdagen endast i särskilt angivna
frågor  och i frågor av större betydelse
har  den nu införda ordningen kommit att
innebära  att i princip alla frågor  som
behandlas  inom den gemensamma  utrikes-
och  säkerhetspolitiken (GUSP),  oavsett
betydelse,   görs   till   föremål   för
riksdagssamverkan. Det  nya  förfarandet
innebär   också  att  detaljeringsgraden
ökat. Riksdagens insyn, och därmed också
dess  möjlighet  till inflytande,  synes
således  bli  både bredare och  djupare.
Detta   kan   komma  att   medföra   att
riksdagens        befattning         med
utrikesfrågorna  stundom  skulle   kunna
tangera den operationella hanteringen av
utrikespolitiken, något som skulle kunna
ifrågasättas ur lämplighetssynpunkt. Det
skulle även innebära en utveckling  bort
från  den  i andra sammanhang  uttryckta
ambitionen att fokusera riksdagens  roll
på principiella och övergripande frågor.

2.2  Rollfördelningen mellan utskottet
och EU-nämnden beträffande frågor inom
andra pelaren

Den   nu  rådande  ordningen  kan  sägas
innebära  att  utskottet  är  ålagt  att
hålla sig informerat om viktigare frågor
från det de blir aktuella inom GUSP, via
behandlingen  i  ministerrådet   (ibland
också  i  Europeiska rådet),  till  dess
eventuella beslut genomförts. Inför  ett
ärendes  behandling i ministerrådet  har
EU-nämnden,        samtidigt         som
utrikesutskottet  följer   frågan,   att
samråda  med regeringen i samma  ärende.
Kräver   frågan  i  ett   senare   skede
riksdagsbehandling  har  utskottet   att
även   bereda   ärendet.   Det   bör   i
sammanhanget         påpekas         att
utrikesutskottet   i   kraft   av    sin
initiativrätt har möjlighet att föra  in
frågor i GUSP-samarbetet.
Konstitutionsutskottet   påpekar    att
utskottens   ställning,  uppgifter   och
befogenheter inte förändras genom att EU-
nämnden  inrättas.  Med  tanke  på   den
betydelse   som  bör  fästas   vid   ett
sammanhållet       förfarande,       där
samrådsorganet  har överblick  över  den
samlade       EU-politiken,        anser
konstitutionsutskottet  att det inte  är
lämpligt  att fördela samrådet på  olika
utskott.          Däremot          menar
konstitutionsutskottet  att   utskottens
kunskaper  och  synpunkter  skall  kunna
komma  EU-nämnden till godo  inför  dess
samråd med regeringen.
Konstitutionsutskottets ovan  återgivna
synpunkter  synes väga tungt  vad  avser
frågor  inom  första  pelaren.  Det   är
däremot  inte  lika självklart  att  den
rådande modellen är lika funktionell  på
utrikespolitikens      område,       där
suveränitetsöverlåtelse inte skett.
Mot bakgrund av modeller som prövats  i
andra    EU-stater   har    det    bl.a.
ifrågasatts   det   lämpliga    i    att
regeringen först samråder med EU-nämnden
i fråga vilken utrikesutskottet därefter
har  att  ta  ställning till  inför  ett
riksdagsbeslut. Det har  härvid  anförts
att    riksdagens    uppfattning    mera
konsistent och konsekvent  skulle  komma
till  uttryck  om utrikesutskottet  även
skulle   svara   för  samrådsfunktionen.
Genom    sina    fackkunskaper    skulle
utskottet  kunna ge samrådet  en  större
tyngd.
Behovet  av  överblick över EU-ärendena
måste  vägas mot behovet av en överblick
över  och en samordnad hantering  av  de
utrikespolitiska frågorna.  Det  kan  då
anföras  att  den nuvarande,  splittrade
behandlingen av utrikespolitiken, vilken
i icke obetydlig del bedrivs utanför ett
EU-sammanhang, generellt sett får  anses
försvaga  riksdagens  inflytande.   Till
detta   kommer   att  det  grundläggande
argumentet     för     den     särskilda
hanteringen   inom  riksdagen   av   EU-
frågorna    -   parlamentets    minskade
inflytande      till      följd       av
suveränitetsöverlåtelsen   -   inte   är
tillämpligt  vad avser utrikespolitiken.
EU-nämndens  behov av  överblick  skulle
med   denna  alternativa  modell   kunna
tillgodoses  genom  att  den  direkt  av
regeringen  erhöll  information   i   de
aktuella  frågorna på  motsvarande  sätt
som  redan  i  dag sker genom  dubblerad
information också till utskott.
Genom  att  utrikesutskottet  har   det
samordnande     beredningsansvaret     i
riksdagen för hela EU-området, t.ex. vid
behandlingen   av  regeringens   årligen
återkommande EU-skrivelse, har utskottet
(i likhet med EU-nämnden) en helhetsbild
av  alla  de  sektorer som EU-samarbetet
omfattar. Utrikesutskottet har därutöver
också möjligheten till en överblick över
hela   det   utrikespolitiska   området,
inklusive  de  delar som ligger  utanför
GUSP-samarbetet.  Av särskild  betydelse
är  att utskottet svarar för de centrala
säkerhetspolitiska    frågorna,    vilka
ligger   utanför  men  nära  berör   EU-
samarbetet.  Sammantaget  torde   därför
utrikesutskottet vara det  riksdagsorgan
som    har   störst   möjligheter    att
överblicka regeringens agerande inom det
här aktuella området.
Hanteringen av utrikespolitiska  frågor
inom riksdagen skiljer sig från vad  som
är  fallet på andra politikområden bl.a.
genom  att  själva besluten inte  sällan
blott  utgör  en formell bekräftelse  av
vad  som  framkommit  genom  föregående,
ofta  långvariga  diskussioner  i  andra
fora.   Det   kan  mot  denna   bakgrund
ifrågasättas om ett samrådsförfarande  i
samband med ministerrådsmötena är  ägnat
att åstadkomma de avsedda resultaten.
Enligt  utskottets mening är  den  ovan
antydda,  alternativa modellen värd  att
beakta. Utskottet är dock ej berett  att
förespråka   att  den  nu  införs.   Ett
ställningstagande  bör  ej  ske   förrän
ytterligare  erfarenhet vunnits  av  den
nuvarande  modellen och innan  det  står
klart  vilka  resultaten  blir  av  EU:s
pågående    regeringskonferens    (IGC),
vilken   kan   komma  att  behandla   de
nationella  parlamentens  roll  i   EU:s
beslutsprocess.

2.3  Information och påverkan

Enligt           konstitutionsutskottets
uppfattning    är   det   viktigt    att
 utskottens ledamöter - - -  håller  sig
väl  informerade om vad  som  händer  på
deras  område inom Europeiska  unionen .
Detta  har i allmänhet tolkats  som  att
utskotten skall hålla sig informerade.
Konstitutionsutskottet har inte angivit
några  närmare motiv  beträffande varför
ledamöterna  bör hålla sig  informerade.
Ett tänkbart motiv skulle kunna vara att
detta   är  en  förutsättning  för   att
riksdagen  genom  frågeinstitutet  skall
kunna  utöva  en effektiv parlamentarisk
kontroll.  Även  en rad andra  motiv  är
tänkbara.
Man  får emellertid i sammanhanget inte
bortse     ifrån    sambandet     mellan
information och påverkan. Reell påverkan
förutsätter  information.   Behovet   av
information,  och motivationen  för  att
informera  sig,  torde  emellertid  vara
begränsat   om   påverkansmöjlighet   ej
föreligger.  Vad  gäller  utskotten  som
sådana (ej utskottsledamöterna) är  dock
påverkansmöjligheterna,           enligt
förarbetena,  i princip begränsade  enär
EU-nämnden är det enda riksdagsorgan som
tilldelats   rollen  som  samrådspartner
till    regeringen.   Som    antyds    i
konstitutionsutskottets    frågeformulär
kan  det  emellertid också vara aktuellt
att  söka  information  från,  informera
eller påverka andra än regeringen.
Den tveksamhet om utskottens roll som i
viss  utsträckning  präglat  det  första
dryga  året av svenskt medlemskap  i  EU
torde i viss utsträckning vara hänförlig
till  oklarheter  av  ovan  antydd  art.
Enligt   utskottets  uppfattning  skulle
klarlägganden på denna punkt  vara  till
gagn  för det fortsatta arbetet med  EU-
frågorna.

2.4  Eventuell reglering i
riksdagsordningen av arbetet med EU-
frågorna

Konstitutionsutskottet väcker frågan  om
huruvida   en   närmare   reglering    i
riksdagsordningen  av  arbetet  med  EU-
frågorna,  t.ex. vad avser  förhållandet
utskott - EU-nämnd, skulle vara ett stöd
eller ett hinder för verksamheten.
Sverige  har varit medlem av  EU  under
ett   drygt  år.  Vad  avser  utskottets
befattning med EU-frågorna har denna tid
varit      en      inlärnings-       och
anpassningsperiod   under   vilken   nya
arbetsformer  successivt   vuxit   fram.
Denna  process kan knappast  anses  vara
avslutad. Det kan övervägas om det  inte
vore    lämpligt   att   bl.a.   invänta
resultatet   av  konstitutionsutskottets
pågående    utvärdering    innan     ett
ställningstagande  till   en   eventuell
ändring i riksdagsordningen gjordes.
Även  andra, externa skäl skulle  kunna
tala   för   en  dylik  slutsats.   Inom
utskottets beredningsområde finns en rad
EU-relaterade  "gråzonsfrågor"  avseende
bl.a.   VEU   och   WEAG.  Förhållandena
rörande bl.a. dessa kan förväntas  komma
att påverkas av utgången av den pågående
regeringskonferensen (IGC).  Som  nämnts
ovan  skulle  även  andra  faktorer   av
betydelse  kunna  framkomma.   Det   kan
därför   förmodas  vara  en  fördel   om
resultatet av IGC inväntades  innan  ett
ställningstagande    till     den     av
konstitutionsutskottet   väckta   frågan
gjordes.

Stockholm den 23 april 1996

På utrikesutskottets vägnar

Nils T Svensson

I beslutet har deltagit: Nils T Svensson
(s),  Inger  Koch (m), Yvonne  Sandberg-
Fries  (s),  Berndt Ekholm  (s),  Bertil
Persson (m), Karl-Göran Biörsmark  (fp),
Urban  Ahlin  (s), Eva  Zetterberg  (v),
Carina Hägg (s), Lars Hjertén (m), Bodil
Francke  Ohlsson  (mp),  Ingrid  Näslund
(kds),  Christina Axelsson  (s),   Håkan
Juholt  (s)  och Anna Corshammar-Bojerud
(c).

Försvarsutskottets yttrande
1995/96:FöU5y
Angående EU-frågornas behandling i
riksdagen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den  14  mars
1996       hemställt      bl.a.       om
försvarsutskottets yttrande över en inom
konstitutionsutskottets kansli upprättad
promemoria     angående     EU-frågornas
behandling i riksdagen.

Försvarsutskottet

Det  finns inom Europeiska unionen ingen
gemensam försvarspolitik eller gemensamt
försvar.  Eventuella unionsbeslut  eller
aktioner  som  berör försvaret  överlåts
till Västeuropeiska unionen (VEU). I VEU
är  Sverige inte medlem utan har  endast
observatörsstatus. EU-medlemskapet berör
försvarsutskottets      beredningsområde
främst  genom att utskottet följer  EU:s
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitík
(GUSP). GUSP hänförs till den s.k. andra
pelaren inom vilken helt andra samarbets-
och beslutsformer förekommer än inom den
första  pelaren. Sverige är  suveränt  i
dessa frågor.
Den    helt   dominerande   delen    av
försvarsutskottets  beredningsområde   -
frågor som rör totalförsvaret, dvs.  den
nationella   försvarspolitiken   -    är
sålunda  inte en fråga för EU.  I  dessa
frågor  har  Sverige  full  suveränitet.
Genom  att även den gemensamma  utrikes-
och  försvarspolitiken står  utanför  de
 traditionella      berednings-      och
beslutsformerna   inom    unionen    har
försvarsutskottet     -     som      ett
riksdagsorgan  -  endast   i   begränsad
omfattning    berörts  av   EU-frågornas
behandling i riksdagen.
Försvarsutskottet berörs  dock  i  viss
utsträckning av frågor inom EU:s  första
och    tredje   pelare   som   t.    ex.
fredsräddningstjänsten,   transport   av
farligt gods, gränskontrollen till sjöss
samt  försvarsindustriella frågor.
Dessa  ärenden utgör dock ofta delar  i
större  frågor  som huvudsakligen  berör
andra politikområden och därmed i första
hand andra utskott.
Informationen  om  den  verksamhet  som
pågår    inom    EU,   och    som    rör
försvarsutskottets    verksamhetsområde,
har     primärt    kommit    via     det
allmänpolitiska intresse som  fokuserats
till  1996 års regeringskonferens och  i
massmedias  rapportering  som   föregått
denna,  samt genom information  från  EU
96-kommittén.
Försvarsutskottets arbete  har  sålunda
hittills   endast  i  liten   omfattning
kommit   att   påverkas  av   riksdagens
behandling  av  EU-frågorna.  Utskottets
medverkan   i   EU-frågornas    formella
behandling  har hittills varit  så  pass
begränsad  att det är svårt  att  nu  ha
någon     bestämd     uppfattning     om
samrådsförfarandet       med,        och
informationsgivningen  till,   riksdagen
behöver en omfattande reformering.
Utskottet  anser vidare att  resultaten
av  den  nu inledda regeringskonferensen
bör avvaktas för att få klarhet om någon
förändring sker för ärenden  som  i  dag
faller inom EU:s andra och tredje pelare
och  därmed påverkar riksdagens  roll  i
beslutsprocessen.
Utskottet vill emellertid betona vikten
av  regeringens aktiva information  till
och  samråd med berörda fackutskott. För
närvarande är regeringen endast  skyldig
att  samråda  med  riksdagens  EU-nämnd,
även      i     frågor     som     berör
försvarsutskottets        ansvarsområde.
Försvarsutskottet anser för sin del  att
riksdagen   bör  överväga  att   utvidga
regeringens    samrådsskyldighet    till
berörda  fackutskott samt att regeringen
ges  en  skyldighet att aktivt informera
fackutskotten om verksamheten inom EU.

Mot bakgrund av vad försvarsutskottet nu
anfört avstår utskottet från att närmare
besvara de detaljfrågor som framställs i
den   promemoria  som   utarbetats    av
konstitutionsutskottets kansli.

Stockholm den 23 april 1996

På försvarsutskottets vägnar

Britt Bohlin

I  beslutet  har deltagit: Britt  Bohlin
(s),  Christer Skoog (s), Sven  Lundberg
(s),   Henrik  Landerholm   (m),   Karin
Wegestål (s), Anders Svärd (c),  Lennart
Rohdin  (fp), Birgitta Gidblom (s),  Jan
Jennehag  (v),  Håkan Juholt  (s),  Olle
Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke
Carnerö (kds), Jörgen Persson (s),  Rolf
Gunnarsson (m) och Göthe Knutson (m).

Avvikande mening

Lennart Rohdin (fp) anser

Med Sveriges medlemskap i EU har Sverige
fått  ett välkommet och väsentligt  ökat
inflytande över för medborgarna  viktiga
frågor   av   främst  gränsöverskridande
karaktär. Ett medborgarnas Europa kräver
emellertid  att  olika politiska  frågor
hanteras  på  rätt  nivå  och  i   varje
sammanhang    så   nära    de    berörda
medborgarna  som  möjligt.  EU  riskerar
ofta     att     byråkratiseras      och
centraliseras på ett oacceptabelt  sätt.
Medborgarnas  Europa  får   aldrig   bli
eliternas   Europa.   Den   demokratiska
kontrollen  över  de beslut  som  fattas
inom EU måste ligga hos de folkvalda.
Jag  vill  i detta sammanhang framhålla
den  förskjutning  från  riksdagen  till
regeringskansliet som medlemskapet i  EU
inneburit. För att riksdagen skall kunna
skaffa  sig bättre inflytande över  EU:s
dagordning krävs att riksdagen kommer in
på  ett  betydligt tidigare stadium,  om
möjligt  redan då ärendena  aktualiseras
inom  EU.  Detta lyfter fram  frågan  om
fackutskottens roll.
För  närvarande  är  regeringen  endast
skyldig  att samråda med riksdagens  EU-
nämnd,   även   i   frågor   som   berör
försvarsutskottets  ansvarsområde.   Jag
anser  att regeringens samrådsskyldighet
bör   utvidgas  till  att  samråda   med
berörda   fackutskott   redan   på   det
stadium, när ärenden initieras inom  EU.
Det  gäller  inte minst det  arbete  som
pågår inom EU:s olika arbetsgrupper.

Avvikande mening

Annika Nordgren (mp) anser

EU:s     gemensamma     utrikes-     och
säkerhetspolitik  (GUSP)  hör  till  den
andra  pelaren, vilket innebär att varje
enskilt land har vetorätt, men förväntas
enligt  Maastrichtfördraget  stödja  den
överenskomna  politiken  i  en  anda  av
lojalitet   och  ömsesidig  solidaritet.
GUSP   skall,  enligt  artikel  J.4.   i
Maastrichtfördraget,     omfatta    alla
frågor   som  berör  unionens  säkerhet,
inbegripet utformningen på lång sikt  av
en  gemensam  försvarspolitik,  som  med
tiden   skulle  kunna  leda   till   ett
gemensamt  försvar .  Denna  målsättning
diskuteras     under    den     pågående
regeringskonferensen.
Sverige      är     observatörer      i
Västeuropeiska unionen (VEU). Eventuella
unionsbeslut  eller aktioner  som  berör
försvaret     överlåts     till     VEU.
Försvarsutskottet berörs  också  i  viss
utsträckning av frågor inom EU:s  första
och     tredje    pelare    som    t.ex.
fredsräddningstjänsten,   transport   av
farligt gods, gränskontrollen till sjöss
samt försvarsindustriella frågor.
Försvarsutskottet har vid ett tillfälle
haft  besök  av  försvarsministern.  EU-
skrivelser finns tillgängliga i en  pärm
i utskottssalen.
Utskottets   ledamöter   har    primärt
inhämtat  information om den  verksamhet
som   pågår   inom  EU   och   som   rör
försvarsutskottets     verksamhetsområde
genom  egna efterforskningar genom t.ex.
massmedias        bevakning,         det
allmänpolitiska   intresse    som    har
fokuserats   till   regeringskonferensen
samt  genom  EU 96-kommitténs rapporter.
När det gäller EU-nämnden har samarbetet
ägt  rum  på  det  sättet  att  enskilda
ledamöter i de båda utskotten  har  haft
kontakt  med  varandra. Planen  för  EU-
nämndens  sammanträden har också  delats
ut till utskottets ledamöter.
Jag  anser  att det måste  bedömas  som
omöjligt    att   tillföra    EU-nämnden
sakkunskap  i den mångfald  ärenden  som
nämnden  har  att behandla.  Därför  bör
fackutskottet,  där sakkunskapen  finns,
bära  ansvaret för riksdagens inflytande
över Sveriges agerande i EU.
Det  är angeläget att utskottet på  ett
så   tidigt   stadium  som   möjligt   i
beslutsprocessen   inom   EU    bevakar,
analyserar och bedömer angelägna frågor.
Min mening är därför att EU-nämnden bör
avskaffas.  I andra hand anser  jag  att
regeringen  skall informera om  vad  som
planeras för den svenska beredningen  av
det  aktuella ärendet och när synpunkter
skall  vara ingivna. För att ett utskott
skall  kunna  ha  reell  möjlighet   att
påverka behandlingen av en fråga är  det
viktigt att utskottet tidigt i processen
får  information om de ärenden som skall
tas   upp  av  ministerrådet,  samt   om
ärenden inom utskottets beredningsområde
inom andra EU-organ.
Med  en sådan arbetsordning skulle  det
vara  möjligt för utskottet  att,  i  de
fall  det anses intressant, kunna begära
närmare  information och  om  det  anses
nödvändigt      kunna       ta       ett
utskottsinitiativ. Utskottet  bör  genom
formella    yttranden   framföra    sina
synpunkter  till  EU-nämnden.   Sveriges
agerande i EU måste också följas upp och
utvärderas.   Därför   skall   utskottet
informeras efter förhandlingar.

Socialutskottets yttrande
1995/96:SoU3y
EU-frågornas behandling i riksdagen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har hemställt  om
yttrande  från övriga utskott  samt  EU-
nämnden  om  EU-frågornas  behandling  i
riksdagen.  Som underlag för  yttrandena
har  överlämnats  en PM  upprättad  inom
konstitutionsutskottets    kansli    med
frågor  till  utskotten och  EU-nämnden.
Socialutskottet   har   beslutat    avge
yttrande och får anföra följande.

Utskottet

Inledning

Utskottet  tog  vid ett  sammanträffande
med den dåvarande socialministern Ingela
Thalén   i   januari  1995   de   första
kontakterna med Socialdepartementet  för
att  skaffa  erforderlig information  om
vilka frågor som behandlades inom EU  på
utskottets område och vilka av dessa som
var  aktuella i ministerrådet.  Vid  två
tillfällen därefter under 1995,  i  mars
och   i  oktober,  har  företrädare  för
Socialdepartementet, bl.a. den ansvariga
statssekreteraren kallats till utskottet
för  att  redovisa utvecklingen inom  EU
och  de  EU-frågor, som då var  aktuella
inom departementet. Vid båda tillfällena
medverkade  även ministern  för  sociala
frågor     vid     Sveriges     ständiga
representation i Bryssel.

En  utskottsdelegation bestående av elva
ledamöter  och  två  tjänstemän  har   i
mitten av april gjort ett tvådagarsbesök
i  Bryssel.  Studiebesöket  inleddes  på
Sveriges ständiga representation med  en
redogörelse för aktuella frågor inom EU.
Därefter besöktes Europaparlamentet  med
bl.a.  besök  i respektive partigrupper.
Vidare      besöktes      ministerrådets
rådssekretariat  och  kommissionen  (den
svenska  kommissionären).  Studiebesöket
var mycket värdefullt. Det är utskottets
bestämda  uppfattning att  det  bör  ges
möjligheter till denna typ av resor  med
viss  regelbundenhet för att  riksdagens
ledamöter  och  tjänstemän  skall  kunna
upprätthålla kunskaperna på området  och
vidga kontakterna inom EU-samarbetet.

Utskottet  bildade i slutet av  1995  en
informell    EU-grupp    bestående    av
ledamöter   från  samtliga   partier   i
utskottet  för  att  närmare  följa  EU-
frågorna    och   förbereda   utskottets
ställningstaganden.  Avsikten   är   att
gruppen  skall  sammanträda  före  varje
ministerrådsmöte    där    frågor     på
utskottets område behandlas. Gruppen har
hittills  sammanträtt  tre  gånger.  Den
förses  från  kansliet, i huvudsak  utan
kommentarer,   med  de  handlingar   som
överlämnas       inför       EU-nämndens
sammanträden   om   hälsofrågor    eller
sociala frågor samt med de dokument  som
erhålls från kommissionen. En tjänsteman
vid  utskottskansliet har fått i uppdrag
att  särskilt följa EU-frågorna  och  ge
service åt EU-gruppen.

Information och påverkan

(frågorna 1a-1i)

Utskottet   erhåller   information    om
utvecklingen   inom   EU   dels    genom
skriftliga  handlingar från kommissionen
och  ministerrådet dels  genom  muntliga
kontakter     med    företrädare     för
Socialdepartementet.    Utskottet    har
sålunda vid några tillfällen kallat till
sig företrädare för Socialdepartementet,
bl.a.  den  ansvariga statssekreteraren,
för   att  redovisa  utvecklingen   inom
samarbetet  i  Bryssel och de  EU-frågor
som   vid  respektive  tillfälle   varit
aktuella.  Vid  två av dessa  tillfällen
medverkade  även ministern  för  sociala
frågor     vid     Sveriges     ständiga
representation i Bryssel.  Informationen
har  syftat  till  att ge  utskottet  en
allmän  uppfattning om de frågor Sverige
(Socialdepartementet) prioriterar,  dels
ge  en bild av hur departementet och den
svenska   representationen   i   Bryssel
arbetar med dessa frågor. Utskottet  har
även  efterfrågat  information  om   det
förberedande   arbetet  i  kommissionen.
Utskottet   har   intrycket   att    den
information  som  varit tillgänglig  för
departementet också i lämplig omfattning
redovisats  för  utskottet   vid   dessa
sammanträffanden. Inga frågor  har  dock
varit    aktuella   som   krävt   aktiva
ställningstaganden  och  påverkan   från
utskottets sida.

Socialutskottets sakfrågor  berörs  inte
särskilt  mycket av EU-samarbetet.  Sett
mot  bakgrunden att Sverige varit medlem
i  EU endast en kort tid anser utskottet
att      informationsflödet     fungerat
tillfredsställande och att informationen
i  stort  sett varit relevant.  I  några
fall      har     utskottet     erhållit
kommissionsdokument som rört frågor inom
annat  utskotts beredningsområde.  Dessa
har då vidarebefordrats av kansliet. Det
är    enligt    utskottets   uppfattning
emellertid    svårt    att    överblicka
informationsflödet.  Många  dokument  är
svårlästa.   Endast   ett    fåtal    är
kommenterade från svensk sida.  Mer  och
bättre   information   om   arbetet    i
kommissionen behövs enligt  utskottet  i
framtiden.

Utskottet  har  hittills  erhållit   två
faktapromemorior.  Den   ena   rör   ett
förslag från kommissionen till rådet  om
program för hälsoindikatorer. Den  andra
rör  antagandet av en handlingsplan  för
kampen  mot cancer (1996-2000). När  den
senare promemorian presenterades hade en
förlikningsprocedur    avslutats     och
Europaparlamentet   och    rådet    hade
bekräftat    resultatet.    Inget     av
programmen berör svensk lagstiftning.  I
faktapromemoriorna nämns emellertid  att
programmen kan ha positiva effekter  för
Sverige eftersom medel kommer att  kunna
sökas för svenska projekt. Någon form av
personella  resurser kommer  att  krävas
för arbete med programmen (kostnader för
tjänstemännens arbetstid). Utskottet har
inte      närmare      övervägt       om
faktapromemorior  i  andra  fall  än  de
nämnda bort utarbetas.

När  det  gäller möjligheten att påkalla
information   av  regeringen   har   som
tidigare  nämnts  utskottet  vid   några
tillfällen  utnyttjat  möjligheten   att
kalla    till   sig   tjänstemän    från
departementet.     Det     har     också
överenskommits    att     mer     allmän
information  tills  vidare   skall   ges
åtminstone  två  gånger om  året.  Nästa
mera allmänna information planeras ske i
maj 1996.

När  det  gäller arbetet i kommissionens
olika    arbetsgrupper   har   utskottet
hitintills  endast  kunnat  erhålla   en
mycket  översiktlig information.  Frågan
har     berörts    vid    departementets
informationstillfällen.  Någon  påverkan
på  arbetet i arbetsgrupperna har alltså
inte  kunnat ske. Det behövs i framtiden
mer information om utskottet skall kunna
ha en mer aktiv roll i detta sammanhang.
Med  hänsyn  till den korta tid  Sverige
varit   medlem   anser   utskottet   att
situationen kan accepteras.

Utskottet      har     erhållit      tre
återrapporteringar. Från ett ministerråd
den  27-29 oktober 1995 saknas dock helt
återrapportering.  Utskottet  anser  att
omfattningen   och   innehållet   i   de
återrapporteringar som skett  har  varit
tillfredsställande.

Frågan om inhämtande av  information och
synpunkter från andra än regeringen  har
hittills   inte   varit   aktuell    för
utskottet.   Inga  intressegrupper   har
kontaktat   utskottet  för   att   lämna
synpunkter. Ingen utfrågning  har  skett
på utskottets område.

De    handlingar    som    kommer    via
kammarkansliet         samlas         på
utskottskansliet i kronologisk  ordning.
I  några  fall  har  utskottet  erhållit
handlingar      som       har       rört
socialförsäkringsutskottets      område.
Sådana  handlingar har  lämnats  vidare.
Sedan    utskottets   EU-grupp   bildats
tillställs  inkomna handlingar  gruppens
medlemmar.    Utskottet    anser     att
informationsflödet är så pass omfattande
och  i  en  del fall så svårtillgängligt
att  en  mera  ingående  granskning   av
samtliga   dokument  skulle  kräva   mer
personal  för  ändamålet.  Hittills  har
genomgången   av   handlingarna    varit
närmast  översiktlig när  ingen  ledamot
krävt något annat.

Som  utskottet  ovan  framhållit  saknas
tillfredsställande    information     om
arbetet  i  kommissionen. Ambitionen  är
att  förbättra  situationen.  Besöket  i
Bryssel  får  bl.a. ses som  ett  led  i
detta. Utskottet anser att besöket givit
goda  inblickar i aktuella och  kommande
frågor.

Utskottets relationer med EU-nämnden

(frågorna 2a-2d)

Samarbetet  med  EU-nämnden  har  enligt
utskottets mening fungerat utmärkt.  Det
har   aldrig   varit  fråga   om   någon
kompetenskonflikt.  EU-nämnden   bereder
ställningstaganden   i    ministerrådet.
Utskottet skall koncentrera verksamheten
på  ärendenas  beredning i kommissionen.
Utskottet skall dock vid behov  medverka
även      i      förberedelserna      av
ställningstaganden i ministerrådet.

Utskottet   har  hitintills  uteslutande
agerat   för   att  skaffa  sig   bättre
information  och överblick.  Ett  led  i
detta har varit att ta del av handlingar
inför      ett      nära     förestående
ministerrådsmöte.  I  den  meningen  har
utskottet  och EU-nämnden ägnat  sig  åt
samma   ärende.  Detta  är   väl   också
förutsatt   även   om   tyngdpunkten   i
utskottets arbete i framtiden kommer att
ligga  tidigare i beredningsprocessen  i
EU.  Vidare har utskottet försökt skaffa
sig översiktlig information om arbetet i
kommissionens arbetsgrupper m.m. Man kan
inte   påstå  att  utskottet  hitintills
 ägnat   sig  åt  ett  visst  ärende   i
kommissionen.      Följdfrågorna      om
gränsdragning  är enligt  utskottet  för
tidigt väckta.

Utskottet utgår från att framförandet av
synpunkter till EU-nämnden tills  vidare
kan ske informellt genom att ledamöter i
utskottet         kontaktar         sina
 representanter  i EU-nämnden.

I  det fall utskottet som sådant framför
sin  bedömning till EU-nämnden i en viss
fråga    som    skall    behandlas     i
ministerrådet   bör   nämnden   omgående
meddela  utskottet om den  avviker  från
utskottets bedömning.

Övriga frågor

(frågorna 3a-3e)

De   kontakter  som  har  skett  med  de
svenska  EU-parlamentarikerna  har  gått
via  partigrupperna.  Utskottet  har   i
samband  med besöket i Bryssel  haft  en
längre   överläggning  med   en   svensk
parlamentariker   som   är   ledamot   i
utskottet   för   sociala   frågor   och
sysselsättning.      Vidare      följdes
respektive    partis    gruppmöten     i
Europaparlamentet varvid tillfällen gavs
till mer informella samtal.

Frågan    om    ett    överförande    av
samrådsförfarandet från EU-nämnden  till
utskottet  i  visst eller vissa  ärenden
har inte varit aktuell.

Utskottet    anser    att    ytterligare
erfarenheter bör vinnas innan  ställning
tas till frågan om närmare reglering  av
utskottens arbete med EU-frågorna.

Utskottet  utgår från att intresset  för
EU-frågorna  kommer  att  öka  när   mer
kunskaper  vunnits om ärendena  inom  EU
och  arbetet  där.  Utskottets  besök  i
Bryssel  har  inneburit att  EU-frågorna
blivit    mer   konkreta   och    kommit
närmare .  Vid  de  överläggningar   som
utskottet  hade under besöket gavs  goda
möjligheter    att    diskutera    olika
sakfrågor inom utskottets område  liksom
synen  på  riksdagens och fackutskottens
roll.

För  att belysa svårigheterna att tränga
in  i  kommissionens förberedande arbete
kan      nämnas     att     det     inom
Socialdepartementet     nyligen      har
tillsatts en arbetsgrupp med uppgift att
lämna  förslag  till  en  strategi   för
Sveriges  EG-arbete i frågor som  gäller
folkhälsa   och  hälso-  och   sjukvård.
Gruppen        leds        av         en
statssekreterare.Vidare            ingår
generaldirektörerna för Socialstyrelsen,
Folkhälsoinstitutet,    Läkemedelsverket
och   Smittskyddsinstitutet  samt   även
företrädare     för   Landstings-    och
Kommunförbunden. Gruppens uppgift är att

- kartlägga, såväl grupper och kommittéer
som  vilka  frågor  som  behandlas  inom
hälso- och sjukvårdssamarbetet inklusive
miljö- och samhällsmedicinsk verksamhet,
hälsoskydd och smittskydd inom EG,

-    lämna    förslag    till    svenska
prioriteringar inom området,

-  se över och lämna förslag till hur de
befintliga  resurserna inom departement,
andra myndigheter och organisationer kan
samordnas och användas på bästa sätt.

Gruppens arbete skall vara avslutat  den
31 maj 1996.

Sammanfattning

Utskottet  avser att under den  närmaste
tiden  fortsätta  sitt  arbete  med  EU-
frågorna  på  samma sätt  som  hittills.
Inriktningen   och   uppläggningen    av
arbetet   är   naturligtvis  fortfarande
preliminär. Det är enligt utskottet ännu
för tidigt att dra några mer långtgående
slutsatser    av   det   hittillsvarande
arbetet.  Utskottets  ambition  är   att
skaffa  en bättre bild av de frågor  som
behandlas inom kommissionen för att  vid
behov  kunna påverka arbetet  så  tidigt
som möjligt.

Utskottet   anser  det   angeläget   att
regelbundna/årliga studiebesök i Bryssel
för utskottsdelegationer blir möjliga.

Stockholm den 18 april 1996

På socialutskottets vägnar

Bo Holmberg

I  beslutet  har deltagit:  Bo  Holmberg
(s),   Ingrid  Andersson  (s),   Rinaldo
Karlsson   (s),   Hans   Karlsson   (s),
Liselotte Wågö (m), Christina Pettersson
(s),  Marianne Jönsson (s), Leif Carlson
(m), Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman
(s),  Mariann  Ytterberg  (s),  Birgitta
Wichne  (m), Thomas Julin (mp), Chatrine
Pålsson  (kds), Annika Jonsell  (m)  och
Kerstin Warnerbring (c).

Kulturutskottets yttrande
1995/96:KrU6y
EU-frågornas behandling i riksdagen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har  den 14  mars
1996  beslutat  hemställa  om  yttranden
från   övriga  utskott  och   EU-nämnden
angående   EU-frågornas   behandling   i
riksdagen.   Som  underlag   för   dessa
yttranden            har            inom
konstitutionsutskottets           kansli
upprättats en promemoria med frågor till
utskotten och EU-nämnden.
Kulturutskottet  yttrar   sig   i   det
följande  över  flertalet  av  de   till
utskotten ställda frågorna, nämligen  de
frågor    som    har    relevans     för
kulturutskottets beredning av EU-frågor.

Utskottet

Allmänt

Kulturutskottet    vill    inledningsvis
understryka  att antalet EU-frågor  inom
kulturutskottets        beredningsområde
hittills  varit  ytterst  litet.  Skälet
härtill  är främst att kulturfrågorna  -
som   utgör   den   största   delen   av
utskottets  beredningsområde   -   först
genom Maastrichtfördraget kom att räknas
in  i EU:s kompetensområde. Vidare anses
kultur  vara varje medlemsstats suveräna
angelägenhet, vilket har till följd  att
EU  inom kulturområdet har relativt  små
beslutsbefogenheter.   Inom   utskottets
övriga beredningsområden, främst medie-,
turist- och ungdomsområdena, har antalet
aktuella frågor varit ringa. Det anförda
innebär  att utskottets möjligheter  att
dra    några    säkra   slutsatser    om
arbetsformerna    för    EU-arbetet    i
riksdagen är begränsade.
I  det  följande lämnar kulturutskottet
synpunkter   på  konstitutionsutskottets
frågor.

Information och påverkan

Fråga 1 a

I betänkande 1994/95:KU22 anförs att det
är  viktigt att utskottens ledamöter och
tjänstemän håller sig väl informerade  i
fråga  om vad som händer på deras område
inom  EU.  I  vilken  utsträckning   har
utskottet  erhållit information  om  och
kunnat  påverka vad som är på gång  inom
det  egna området? Har utskottet försökt
att  informera sig om vad som är på gång
redan  innan kommissionen har lagt  fram
sina förslag?

Synpunkter

Sedan  Sverige blivit medlem i EU den  1
januari 1995 har kulturutskottet  i  god
tid  fått  information av  tjänstemän  i
Kultur-, Civil- och Näringsdepartementen
om    de    ärenden   inom    utskottets
beredningsområde    som    har    skolat
behandlas på kommande ministerrådsmöten.
Utskottets    ledamöter    har    därvid
tillfälle att framföra synpunkter på den
fortsatta   hanteringen   av    aktuella
ministerrådsärenden.
Hösten  1995 fick utskottet en särskild
föredragning   av   representanter   för
Näringsdepartementet     rörande     EU-
kommissionens grönbok Unionens roll inom
turistområdet.   En   grönbok   på   det
audiovisuella området kommer att  läggas
fram  i en nära framtid. Utskottet avser
att  så snart den har blivit tillgänglig
begära  särskild  information  om   dess
innehåll  och  om  regeringskan-  sliets
bedömning.

Fråga 1 b

Utskotten   erhåller   bl.a.   viktigare
redogörelser   som   lagts    fram    av
kommissionen  och  faktapromemorior   om
förslag  till viktigare rättsakter  från
departementen  via  kammarkansliet.  Hur
har  informationsflödet  fungerat,  sett
från    utskottets    perspektiv?    Har
utskottet   uppfattat   att   det   fått
relevant  information?  Har  det   varit
möjligt att bedöma vad i materialet  som
har varit viktigt? Finns det upparbetade
rutiner för att tillgodose att utskottet
erhåller information? Vilka är i så fall
dessa rutiner och kan de förbättras? Har
material   från   EU   överlämnats    av
regeringen  utan att dess  innehåll  och
innebörd   har   förklarats    på    ett
tillfredsställande sätt?

Synpunkter

Mängden  EU-material som  inkommer  till
utskottet från kammarkansliet har  efter
hand  minskat  och blivit mer  relevant.
Behovet  av  att  sålla  materialet  har
därigenom minskat eller praktiskt  taget
upphört.
De    rutiner   som   utarbetats   inom
utskottskansliet    när    det    gäller
skriftlig information om EU-frågor är  i
korthet  följande.  Material  från   EU-
nämnden,  från kammarkansliet  och  från
andra  källor systematiseras efter vissa
principer så att den intresserade enkelt
kan  få  överblick  över  detsamma.  Det
systematiserade     materialet      står
ständigt till ledamöternas förfogande.
EU-nämndens sammanträden har endast vid
ett    tillfälle   i   mera    betydande
utsträckning    avsett    kultur-    och
mediefrågor.  I detta fall  informerades
ledamöterna omedelbart genom elektronisk
post  om  att  det  aktuella  materialet
fanns samlat hos kansliet.
De   rutiner  som  utarbetats  när  det
gäller  muntlig information är följande.
Utskottskansliet gör en genomgång av EU-
nämndens  arbetsplan  och  noterar   vid
vilka sammanträden som nämnden avser att
behandla frågor som rör kulturutskottets
beredningsområde. Kansliet tar  därefter
kontakt    med    departementens     EU-
handläggare   som  ombeds   komma   till
utskottet  och lämna information  om  de
ärenden  som skall behandlas på kommande
EU-nämndssammanträden                och
ministerrådsmöten. Det förekommer  också
att   -   på   utskottets   begäran    -
departementstjänstemän  ger  en   allmän
orientering     om    arbetsläget     på
ifrågavarande beredningsområde.

Utskottet har inte något att erinra  mot
det   sätt   på   vilket   informationen
redovisats    av    regeringen     eller
regeringskansliet.

Fråga 1 c

Regeringen   behöver  inte  göra   några
faktapromemorior rörande  de  rättsakter
som  regeringen bedömer vara  av  mindre
vikt.  Har utskottet kunnat göra  en  av
regeringen oberoende bedömning av  dessa
ärendens vikt?

Synpunkter

Antalet      ärenden      som      avser
kulturutskottets  beredningsområde   har
varit  för  få  för att utskottet  skall
kunna  göra  en meningsfull bedömning  i
detta hänseende.

Fråga 1 d

Utskotten  har  möjlighet  att   påkalla
information  av regeringen  i  fråga  om
arbetet inom EU på utskottets område  (4
kap. 10 § RO). I vilken utsträckning har
utskottet utnyttjat denna möjlighet? Har
det  förekommit  att  regeringen  lämnat
information  på  eget  initiativ?  Vilka
erfarenheter     har    utskottet     av
omfattningen  och  kvaliteten   på   den
information som regeringen lämnat?

Synpunkter

Utöver vad som framgår under 1 a och 1 b
kan     nämnas    att    den    tidigare
kulturministern på eget initiativ lämnat
information om EU-frågor.
Utskottet har inte något att  erinra  i
fråga om omfattning och kvalitet på  den
lämnade informationen.

Fråga 1 e

Det   finns  ungefär  200  arbetsgrupper
under  rådet som behandlar kommissionens
förslag innan Coreper och rådet tar  upp
ärendena.  I  vilken  utsträckning   har
utskottet   följt  och  kunnat   påverka
ärendena  mellan  det  att  kommissionen
kommit  med  sitt förslag  och  det  att
ministerrådet  tagit upp frågan  på  ett
rådssammanträde?  Har   utskottet   haft
information  om ärendenas  behandling  i
rådets arbetsgrupper och överblick  över
vad    som   är   på   gång   i    dessa
arbetsgrupper?

Synpunkter

Utskottet hänvisar till vad som  anförts
under 1 a.
Utskottet  har  inte  fått  någon  mera
ingående  information om verksamheten  i
arbetsgrupperna.

Fråga 1 f

I   vilken  utsträckning  har  utskottet
erhållit  rapporter om vad som förevarit
i   ministerrådet?  Vilka   krav   anser
utskottet  att  återrapporteringen  från
ministerrådsmötena     bör     uppfylla?
Uppfylls dessa krav?

Synpunkter

Utskottet  har erhållit återrapportering
från  ett  informellt och ett  ordinarie
kulturministerråd.   Enligt   utskottets
uppfattning    bör    återrapporteringen
innehålla  besked om Sveriges synpunkter
har blivit tillgodosedda. Erfarenheterna
av  återrapportering är begränsade,  men
har  i  de  fall de förekommit  uppfyllt
utskottets krav.

Fråga 1 g

I  vilken  utsträckning har  information
och  synpunkter inhämtats från andra  än
regeringen?  Har  t.ex.  intressegrupper
varit  i kontakt med utskottet? På  vems
initiativ  har  i  så  fall  kontakterna
tagits?  Anser utskottet att information
i  ökad  utsträckning bör  inhämtas  via
utfrågningar?  Bör  dessa   utfrågningar
vara offentliga?

Synpunkter

Kulturutskottet  har på  eget  initiativ
under våren 1996 haft kontakt med  de  i
det    här    sammanhanget    viktigaste
myndigheterna/institutionerna       inom
kulturområdet, vilka informerat  om  det
europeiska  samarbete  som  bedrivs  med
anledning  av  EU-direktiv,  EU-program,
m.m.             Vidare              har
myndigheterna/institutionerna  redogjort
för  sin  egen roll i EU-samarbetet  och
sin verksamhet med EU-information i form
av      publikationer,      konferenser,
seminarier   och  kunskapsinhämtande   i
andra former.
På       turistområdet      har      en
intresseorganisation, Svenska Rese-  och
Turistindustrins  samarbetsorganisation,
på eget initiativ framfört synpunkter på
hur     den     svenska    rese-     och
turistindustrin  påverkas  av   Sveriges
medlemskap i EU.
Utskottets   handläggare   har    efter
inbjudan  deltagit i ett  seminarium  om
arbetet i EU:s regionkommitté.
Hittills  har  utskottet  inte  upplevt
något  behov av utfrågningar.  Utskottet
utesluter   dock  inte  att   behov   av
utfrågningar  -  offentliga  eller  icke
offentliga   -  kan  komma  att   uppstå
framöver.

Fråga 1 h

Utskottens kanslier erhåller information
om  EU-frågor  bl.a. via  kammarkansliet
och från EU-nämnden. Vilka rutiner finns
för   att   tillgodose  att   utskottets
ledamöter  kan  ta del av informationen?
Skiljer  sig  kansliets  roll  när   det
gäller EU-ärenden från övriga, icke  EU-
relaterade, ärenden? I så fall hur?

Synpunkter

Som   framgår  av  svaret  under   1   b
förekommer både skriftlig och muntlig EU-
information.  Kansliet  svarar  för  att
skrifligt  EU-material görs tillgängligt
på ett systematiserat sätt.
I  motsats  till vad som  är  fallet  i
utskottets   ordinarie  beredningsarbete
gör kansliet inte några egna utredningar
när det gäller EU-frågor.

Fråga 1 i

Har   utskottet   en  tillfredsställande
överblick över EU-frågorna inom det egna
beredningsområdet? Anser  utskottet  sig
väl informerat om arbetet inom EU?

Synpunkter

För närvarande anser sig utskottet ha en
relativt god överblick över aktuella EU-
frågor inom utskottets beredningsområde.
Den  delegationsresa som utskottet gjort
under våren 1996 har ökat kunskaperna  i
utskottet om EU-arbetet.

Utskottets relationer med EU-nämnden

Fråga 2 a

Hur   har   relationen  med   EU-nämnden
fungerat? Har det rått oklarheter om var
kompetensgränserna  mellan  utskott  och
nämnd går?

Synpunkter

Samarbetet    mellan   EU-nämnden    och
kulturutskottet  har  ägt  rum  på   det
sättet att enskilda ledamöter i de  båda
riksdagsorganen   haft    kontakt    med
varandra.   Därutöver   har   utskottets
handläggare  haft fortlöpande  kontakter
med EU-nämndens kansli.

Fråga 2 b

I  vilken  utsträckning har utskott  och
nämnd  ägnat  sig åt samma ärenden?  Har
klara gränser då dragits mellan de olika
skedena  av EU:s beslutsprocess  så  att
utskottet endast ägnat sig åt frågor som
inte   skall  behandlas  på   ett   nära
förestående  ministerrådsmöte?  Bör   en
gränsdragning av denna typ  eftersträvas
eller  bör utskottet delta aktivt  inför
samrådet inför rådets sammanträden?

Synpunkter

Utskottet hänvisar till vad som  anförts
ovan  under 1 a om att utskottet  i  god
tid  får information av tjänstemän  från
departementen   om   de   ärenden   inom
utskottets  beredningsområde  som  skall
behandlas på kommande ministerrådsmöten.
Utskottet    förordar   att   nuvarande
arbetssätt   tills   vidare   bibehålls,
vilket  innebär  att  utskottet  strävar
efter     att     följa     EU-frågornas
handläggning  redan i ett  tidigt  skede
men  överlåter åt EU-nämnden  att  svara
för  kontakterna  med  regeringen  inför
ministerrådsmötena.    Utskottet    vill
tillägga  följande.  Det  torde   ställa
mycket  stora  krav  på  EU-nämnden  att
skaffa  sig  sakkunskap i  den  mångfald
ärenden som nämnden har att behandla, om
inte en nära samverkan med fackutskotten
äger  rum.  Det  anförda talar  för  att
möjligheter   skapas   för   att    låta
fackutskotten  delta  i   samråden   med
regeringsmedlemmarna               inför
ministerrådssammanträden. Hur  en  sådan
samverkan   skall   organiseras   kräver
noggranna överväganden. Utskottet  anser
dock att det finns skäl att avvakta  med
ett  ställningstagande  tills  dess  att
ytterligare erfarenheter vunnits av  EU-
arbetet i riksdagen.

Fråga 2 c

Hur kan och bör utskottets synpunkter på
kommissionsförslagen komma till nämndens
kännedom? Genom formella yttranden?

Synpunkter

Utskottets         synpunkter         på
kommissionsförslagen                 bör
fortsättningsvis   främst   komma   till
nämndens  kännedom  på  samma  sätt  som
hittills  skett,  dvs. genom  informella
kontakter        mellan         enskilda
riksdagsledamöter   i   utskottet    och
nämnden.  Det  anförda bör  inte  hindra
utskottet   från   att   även   framföra
synpunkter  till EU-nämnden  i  formella
yttranden. Utskottet är medvetet om  att
en  sådan ordning kommer att medföra  en
ökad arbetsbelastning för utskottet  och
dess  kansli.  Särskilt  under  pågående
budgetarbete kan det därför  vara  svårt
att tillämpa.

Fråga 2 d

Bör  nämnden  meddela utskottet  om  den
avviker från utskottets bedömning  i  en
viss   fråga   som  skall  behandlas   i
ministerrådet?

Synpunkter

För den händelse det införs ett formellt
remissförfarande,     bör      utskottet
självfallet få en återrapportering  från
nämnden.

Övriga frågor

Fråga 3 a

I vilken utsträckning har utskottet haft
kontakt       med       de       svenska
Europaparlamentarikerna och  motsvarande
utskott  i  Europaparlamentet?  Hur  bör
kontakterna organiseras?

Synpunkter

En  delegation från utskottet har  under
våren   1996  företagit  en  resa   till
Bryssel och därvid sammanträffat med EU-
parlamentariker. Utskottet har inte haft
några  kontakter  med Europaparlamentets
kulturutskott.
Kontakterna med Europaparlamentarikerna
och Europaparlamentets kulturutskott bör
i första hand ske på partinivå.

Fråga 3 c

Skulle    en    närmare   reglering    i
riksdagsordningen  av  arbetet  med  EU-
frågor,  t.ex.  förhållandet  utskott  -
nämnd,  vara ett stöd eller  ett  hinder
för verksamheten?

Synpunkter

Det  torde vara alltför tidigt att redan
nu  formellt reglera förhållandet mellan
utskott och nämnd.

Fråga 3 d

Hur    kan   utskottet   och   riksdagen
engageras  mer i EU-frågor?  Vilka  goda
och  dåliga  erfarenheter finns  så  här
långt?

Synpunkter

En   viktig  faktor  för  ett  ökat  EU-
engagemang är att kontakt kan skapas med
olika      EU-organ     bl.a.      genom
delegationsresor    till    olika    EU-
institutioner.  De breda  kontakter  som
utskottet har haft med regeringskansliet
och    myndigheter/institutioner    inom
utskottets beredningsområde har bidragit
till att göra bilden av EU tydligare.

Fråga 3 e

Vad vill utskottet framhålla beträffande
arbetet med EU-frågor i övrigt?

Synpunkter

För  att ett utskott skall kunna  ha  en
reell möjlighet att påverka behandlingen
av en fråga är det - generellt sett - av
största betydelse att utskottet  på  ett
tidigt  stadium  får information  om  de
ärenden   som   skall   tas    upp    av
ministerrådet  liksom  om  ärenden  inom
utskottets   beredningsområde   som   är
aktuella   i   övriga   EU-organ.    Som
utskottet   anfört   inledningsvis   har
antalet  EU-frågor inom kulturutskottets
beredningsområde  varit  ytterst  litet.
Enligt utskottets mening bör ytterligare
erfarenhet  vinnas  före  ett   slutligt
ställningstagande  när  det  gäller  EU-
frågornas  behandling  i  riksdagen  och
samarbetet  mellan  utskotten  och   EU-
nämnden.

Stockholm den 18 april 1996

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I  beslutet har deltagit: Åke Gustavsson
(s), Berit Oscarsson (s), Anders Nilsson
(s), Leo Persson (s), Björn Kaaling (s),
Marianne  Andersson (c), Lennart  Fridén
(m),  Agneta  Ringman (s),  Charlotta  L
Bjälkebring (v), Ewa Larsson (mp), Fanny
Rizell (kds), Nils-Erik Söderqvist  (s),
Lars  Lilja  (s),  Gunnar  Hökmark  (m),
Birgitta   Wichne  (m)   och   Elizabeth
Nyström (m).

Avvikande mening

Ewa  Larsson (mp) anser att den  del  av
utskottets  yttrande i avsnittet  Övriga
frågor  som  börjar med   För  att   och
slutar  med   och  EU-nämnden   bort  ha
följande lydelse:
För  att ett utskott skall kunna ha  en
reell möjlighet att påverka behandlingen
av en fråga är det - generellt sett - av
största betydelse att utskottet  på  ett
tidigt  stadium  får information  om  de
ärenden   som   skall   tas    upp    av
ministerrådet  liksom  om  ärenden  inom
utskottets   beredningsområde   som   är
aktuella   i   övriga  EU-organ.   Detta
konstaterande     leder    fram     till
slutsatsen att det finns starka skäl som
talar    för   att   EU-nämnden    skall
omstruktureras.   EU-nämnden   har    nu
funnits i närmare 16 månader. Genom  den
omfattande remissbehandling som  görs  i
detta  ärende får konstitutionsutskottet
bred   kännedom   om  erfarenheterna   i
riksdagen av EU-nämndens hittillsvarande
verksamhet.  Med  hänvisning  till   det
anförda anser utskottet att beslut om en
omstrukturering bör kunna tas redan nu.

Utbildningsutskottets yttrande
1995/96:UbU3y
EU-frågornas behandling i riksdagen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har genom  beslut
den  14  mars 1996 hemställt om yttrande
från   övriga  utskott  samt  EU-nämnden
angående   EU-frågornas   behandling   i
riksdagen.  Som underlag för  yttrandena
har   utskotten   tillställts   en    på
konstitutionsutskottets kansli upprättad
promemoria,  vari  återfinns  ett  stort
antal  frågor till utskotten i nu berört
ämne.

Inledning

Utbildningsutskottet vill  inledningsvis
peka  på  att  riksdagen - såvitt  avser
utskottets beredningsområde -  endast  i
begränsad    omfattning    berörs     av
samarbetet inom EU. Unionen fattar  inte
beslut  om  gemensam  utbildnings-   och
forskningspolitik.   Varje   medlemsland
ansvarar för den nationella politiken på
området.  Det  bör dock  i  sammanhanget
erinras   om  att  medlemsländerna   har
kommit  överens om ömsesidigt erkännande
av vissa yrkesexamina.
Samarbetet inom EU på utbildningens och
forskningens område sker inom ramen  för
gemensamt  beslutade program. För  dessa
anvisar  EU medel. Utbildningsprogrammen
är   Socrates  (för  skola   och   högre
utbildning) och Leonardo da  Vinci  (för
yrkesutbildning).  De  syftar  till  att
höja   kvaliteten  i  utbildningen   och
kompetensutvecklingen.  När  det  gäller
forskningen       sker        samarbetet
huvudsakligast inom s.k. ramprogram; för
närvarande     löper     det      fjärde
ramprogrammet.
Som  en allmän reflexion vill utskottet
framhålla   svårigheten   att   redovisa
erfarenheter  hittills  av  EU-frågornas
behandling  i utskottet mot bakgrund  av
den  korta  tid som löpt efter  det  att
Sverige  blev medlem av unionen. Härtill
kommer  att  beredningen av ärenden  som
under   det  första  medlemsåret  skulle
beslutas   i  ministerrådet  var   långt
framskriden   och   att   ärendena   var
tämligen okontroversiella; de har i stor
utsträckning  rört  samarbetsavtal   med
länder   utanför  EU  och   det   fjärde
ramprogrammet  hade  just  börjat  löpa.
Detta   har   inneburit  att  utskottets
behandling av EU-frågorna under år  1995
har   varit  begränsad  och  inte  krävt
särskilda  resurser.  Utskottets  kansli
har   bevakat  ärendena,  för  utskottet
anmält   via   kammarkansliet   inkommet
material  och  i  vissa fall  i  korthet
föredragit  detta. Som  framgår  av  det
följande har situationen undan för undan
förändrats   allteftersom   frågor    av
intresse för utskottet har dykt  upp  på
ett       tidigare       stadium       i
beredningsprocessen  och  kanalerna  med
Utbildningsdepartementets EU-kansli  har
upparbetats. - Utskottet vill i det  här
sammanhanget   också   erinra   om   att
utskottet   nyligen  och  delegationsvis
besökt  Bryssel  vid två  tillfällen,  i
september 1995 och januari 1996, och  då
närmare  satt sig in i formerna för  EU-
samarbetet  på  utskottets  område   och
försökt  orientera sig om vad som  varit
aktuellt    i   kommissionens    arbete.
Ytterligare en delegationsresa  i  samma
syfte  kommer  utskottet  att  företa  i
september   1996   med   deltagande   av
ledamöter och suppleanter som inte  hade
tillfälle att delta i någon av  de  båda
tidigare resorna.

Information och påverkan

I  konstitutionsutskottets promemoria är
ett  antal frågor samlade under rubriken
Information och påverkan. De gäller dels
hur  informationen  till  utskottet  har
fungerat, dels möjligheterna att påverka
ärendena inför rådssammanträdena.
När   det  gäller  informationen   vill
utskottet anföra följande.
Som   redan   framgått  har  utskottets
kansli   genom  kammarkansliets  försorg
tagit   del  av  de  ärenden  som   rört
utskottets  område. Samtliga  akter  har
anmälts för utskottet genom att  de  har
förts  upp  på  en  lista  över  inkomna
skrivelser,  vilken  rutinmässigt  delas
till   samtliga  ledamöter   vid   varje
sammanträde. I några fall under år  1995
blev de föremål för en kort föredragning
eller kommentar från kansliets och/eller
utskottets  sida. Det  har  också  redan
framgått att ärendena under år 1995  var
okontroversiella   och   de   föranledde
heller inga diskussioner inom utskottet.
Alldeles i början av året var chefen för
Utbildningsdepartementet    Carl    Tham
(ansvarig   för  högre  utbildning   och
forskning) och statsrådet Ylva Johansson
(ansvarig  för skolväsendet) i utskottet
och  gav  information,  som  främst  tog
sikte   på   hur  departementet   skulle
organisera  hanteringen  av  EU-frågorna
och  inrättandet  av ett  EU-kansli.  De
båda  statsråden  besökte  utskottet  på
eget  initiativ. I början av innevarande
år,  den 20 februari, återkom statsråden
Tham   och  Johansson,  denna  gång   på
utskottets initiativ. Nu gavs en  fyllig
information  om läget såväl  beträffande
forskningsfrågorna       som       vissa
utbildningsfrågor. De senare hade blivit
högeligen  aktuella  med  anledning   av
kommissionens vitbok om utbildning  från
slutet av år 1995 och de förslag som där
förs fram, av vilka några har visat  sig
vara kontroversiella. I samma skede hade
utskottets  kansli -  med  anledning  av
vitboken och information som givits  vid
EU-nämndssammanträde i slutet av år 1995
-   tagit  kontakt  med  EU-kansliet  på
Utbildningsdepartementet     för     mer
information om vissa aktuella forsknings-
och   utbildningsfrågor.  Denna  kontakt
resulterade       i        att        en
departementstjänsteman i slutet av  mars
gav utskottet en utförlig redovisning av
läget  beträffande förslagen i vitboken.
Vidare   kommer  företrädare   för   EU-
kansliet   i   maj  att  ge  motsvarande
information  om  vissa forskningsfrågor.
Naturligtvis har utskottet möjlighet att
ställa  frågor  till de  tjänstemän  som
framträder     inför    utskottet.     I
sammanhanget   skall  påpekas   att   de
tjänstemän från departementet som kommer
till  utskottet representerar Sverige  i
berörda  rådskommittéer  i  Bryssel.   -
Senare under våren kommer, på utskottets
begäran,     företrädare     för      EU
programkontoret  och  EU/FoU-rådet   att
informera   utskottet   om    de    båda
myndigheternas verksamhet.
Utskottet     kan    sammanfattningsvis
konstatera att - utöver den rutinmässiga
bevakningen  av material som  tillställs
utskottskansliet från kammarkansliet och
EU-nämndens kansli - kanaler alltmer har
upparbetats    via    vilka    utskottet
förefaller kunna inhämta information  om
ärenden av intresse för utskottet på ett
tämligen      tidigt     stadium      av
beredningsprocessen. Utskottet har inget
att  erinra  mot  vare sig  omfattningen
eller  kvaliteten i den information  som
gives.
Beträffande  utskottets  möjlighet  att
följa   och   påverka   ärendena    vill
utskottet anföra följande.
Några  reella möjligheter för utskottet
att   påverka  de  få  ärenden  som  var
aktuella under år 1995 har inte funnits.
Däremot  ser  utskottet  möjlighet  till
inflytande     beträffande      Sveriges
ställningstagande i de ärenden  som  för
närvarande  är aktuella. Sålunda  visade
utskottet  -  utan att fatta  något  som
helst  formellt  beslut -  samstämmighet
med    det    föredragande   statsrådets
uppfattning när det gällde vissa förslag
i   vitboken.  Informationen  från   EU-
kansliet  röjde likaledes  samstämmighet
mellan   regeringens   uppfattning   och
utskottets   i   fråga   om    vitboken.
Beträffande  nu aktuella frågor  rörande
EU:s ramprogram för forskningssamarbetet
utgår    utskottet   från    att    dess
uppfattning kommer att föras vidare till
regeringen på icke formaliserade  vägar.
Vidare   utgår   utskottet   från    att
regeringens  uppfattning  i  frågan   om
riktlinjer  för  nästa ramprogram,  vars
förberedelser  nu har påbörjats,  kommer
att  delges  utskottet vid informationen
från   EU-kansliet  i  maj  och  i   den
aviserade   forskningspropositionen    i
höst.  På  detta underlag bör  utskottet
kunna  ta egen ställning till hur  nästa
ramprogram  bör utformas.  Utskottet  är
inte   främmande  för   tanken   på   en
offentlig utfrågning om detta ramprogram
med företrädare för svensk forskning.

Utskottets relationer med EU-nämnden

Utskottet  har  inget  att  erinra   mot
formerna  för samarbetet med  EU-nämnden
såvitt  avser informationen om  nämndens
arbete.  Föredragningslistor  för  såväl
nämndens   sammanträden   som    närmast
förestående    ministerrådsmöten     har
rutinmässigt sänts över till  utskottets
kansli      liksom     ordförandeskapets
planering  av vilka ämnen som skall  tas
upp vid rådsmötena. Någon  kollision  av
ärenden   som  behandlats  samtidigt   i
nämnden    och   utskottet   har    inte
förevarit.  Frågan huruvida nämnden  bör
meddela  utskottet om den  avviker  från
utskottets bedömning i en viss fråga som
skall  behandlas  i  ministerrådet   bör
principiellt besvaras med ett  ja.  Dock
är   det,  som  utskottet  ser  det,  av
praktiska skäl inte möjligt för  nämnden
att - med den ordning som för närvarande
gäller - efter sitt sammanträde, normalt
på  en fredag, och före rådssammanträdet
delge sin uppfattning för utskottet, som
normalt    sammanträder   på    tisdagen
följande   vecka.  Nämndens  uppfattning
kommer att slå igenom och utskottet  får
finna   sig   i   detta!   Därtill   kan
emellertid läggas att partierna inom sig
kan  ombesörja  att  inbördes  likartade
synpunkter  förs fram i fackutskott  och
EU-nämnd.

Övrigt

Utskottet   har   i  sin   egenskap   av
riksdagsorgan inte haft kontakt  med  de
svenska   Europaparlamentarikerna    och
motsvarande utskott i Europaparlamentet.
Utskottet finner det mest naturligt  att
sådana  kontakter  tas genom  respektive
partier.  - Utbildningsutskottet  berörs
inte  av  frågor inom andra  och  tredje
pelaren.
Frågan   ställs  huruvida  en   närmare
reglering i riksdagsordningen av arbetet
med  EU-frågor, t.ex. föhållandet mellan
utskott och nämnd, skulle vara ett  stöd
eller hinder för verksamheten. Utskottet
anser  att  frågan är för tidigt  väckt.
Erfarenhet av ytterligare ett års arbete
bör   ligga  till  grund  för  fortsatta
överväganden    om   sådan    reglering.
Utskottet vill emellertid redan nu varna
för     risken    att     byråkratisera 
verksamheten vid en reglering. Utskottet
ser   en  fördel  i  att  arbeta   genom
informella    kanaler   för    ömsesidig
påverkan  av ledamöter i EU-nämnden  och
utskott,  exempelvis partigrupperna  och
partigruppernas olika kommittéer.

Det  har  framgått flera  gånger  i  det
föregående   att   EU-samarbetet   berör
utbildningsutskottets beredningsområde i
begränsad     omfattning.     Utskottets
erfarenheter efter ett drygt års  arbete
med   EU-frågorna  är  tämligen   ringa.
Frågorna  är dock viktiga och  utskottet
är angeläget om att kunna hantera dem på
ett  klokt och meningsfullt sätt.  Redan
nu,  ett stycke in på det andra året  av
medlemskap  i  EU, ser  utskottet  ökade
möjligheter att engagera sig i  frågorna
till   följd  av  -  vilket  också   har
framgått   -  att kontakter med  berörda
organ inom regeringskansliet alltmer har
etablerats. Utskottet ser också  framför
sig möjligheterna till direkta kontakter
med   skilda  organ  i  Bryssel,   såväl
Sveriges     ständiga     representation
därstädes  och  EU-organ  som   enskilda
intresseorganisationers  kontor   (t.ex.
SAF,  LO,  TCO), allt i  syfte  att  öka
utskottets  och  riksdagens  möjligheter
till  insyn och påverkan när det  gäller
EU-frågorna.

Stockholm den 16 april 1996

På utbildningsutskottets vägnar

Jan Björkman

I  beslutet  har deltagit: Jan  Björkman
(s),    Beatrice    Ask    (m),    Bengt
Silfverstrand  (s), Eva  Johansson  (s),
Rune Rydén (m), Ingegerd Wärnersson (s),
Andreas  Carlgren (c),  Agneta  Lundberg
(s),  Ulf  Melin (m), Torgny  Danielsson
(s),  Britt-Marie Danestig-Olofsson (v),
Tomas   Eneroth  (s),  Hans  Hjortzberg-
Nordlund (m), Gunnar Goude (mp), Majléne
Westerlund Panke (s), Ola Ström (fp) och
Tuve Skånberg (kds).

Särskilt yttrande

Gunnar Goude (mp) anför:

EU satsar stora belopp på utbildning och
forskning  inom  hårt  styrda   program.
Mycket   stora   EU-anslag   finansierar
projekt med svenska forskare, lärare och
studerande  som mottagare och deltagare.
EU-styrda   anslag   går   också    till
forskning inom svensk industri.

Självfallet    kan    inte    riksdagens
planering   av  svensk  utbildning   och
forskning ske utan att EU-verksamheten i
Sverige         beaktas.        Sveriges
utbytesverksamhet med andra länder  inom
utbildningsområdet  påverkas  i   mycket
stor utsträckning av den verksamhet  som
binds   upp   av  EU:s  olika   program.
Frihetsgraderna  för  nationella  beslut
minskar  genom EU-medlemskapet,  det  är
uppenbart,  men  desto större  anledning
finns  det  att  från  riksdagen  bevaka
samordningen  av  det vi  har  kvar  att
hantera  med  det  som dikteras  av  EU.
Sverige   har  möjligheter  att  påverka
denna  användning t.ex. genom  att  noga
styra  den nationella satsning som krävs
för   att   EU-medlen   skall   beviljas
(motpresta-  tionen från  mottagarlandet
ligger  ofta  på  upp  emot  50   %   av
kostnaden).  Det handlar här  om  en  ny
form  av  budgetstyrning som självfallet
måste utvecklas och ledas från riksdagen
på  ett betydligt mer genomtänkt sätt än
vad som nu är fallet.

Villkoren   för   den  del   av   svensk
utbildning och forskning som  styrs  via
EU-anslag och vidhängande regelverk  och
villkor  från  EU  kan visserligen  inte
bestämmas  av  svenska folkets  riksdag,
men  Sverige  har  som  medlem  en  viss
möjlighet   att  åtminstone  deltaga   i
utformningen   av  EU:s  regelverk   och
villkor.  En förutsättning för detta  är
naturligtvis  att Sverige tar  initiativ
och  att  Sverige  kommer  in  tidigt  i
beredningen   av  ärenden.   Självfallet
måste      utskotten,      med      sitt
beredningsansvar  i riksdagen,  både  få
tillfälle   att   göra   parlamentariskt
förankrade bedömningar i EU-ärenden  och
att       lämna       förslag       till
ställningstagande.  Ärendena  utgör   ju
delar av den helhet för vilken riksdagen
har det yttersta ansvaret.

Den  slutsats  som  måste  dras  utifrån
erfarenheterna av EU-arbetet i riksdagen
så   här  långt  är  att  i  stort  sett
ingenting  har  fungerat.  Informationen
har  varit  otillräcklig och kommit  för
sent.    Konsekvensbeskrivningar     och
analyserna av EU-verksamhetens  effekter
på  olika områden har inte gjorts så att
ens  ett rimligt underlag för riksdagens
beslut föreligger. Försök att påverka EU-
politiken  inom utbildning och forskning
har    lyst    med   sin   frånvaro    i
utbildningsutskottet.                För
utbildningsutskottets del  skulle  detta
inte  ha varit så allvarligt om det inte
finns skäl att tro att effekterna av EU-
politiken inom utskottets ansvarsområden
är  stora. Erfarenheterna hittills visar
emellertid att t.ex. de stora  EU-anslag
som  sysselsätter en stor grupp  svenska
forskare  har inneburit ett steg  i  fel
riktning  för  svensk forskningspolitik.
De  förvärrar obalansen mellan tillämpad
forskning  och  grundforskning,  de  tar
resurser från den relativt lilla pool av
högkvalificerade  forskare  som   landet
disponerar och de bryter och minskar det
internationella  samarbete  som  Sverige
haft   med  andra  länder  och   hindrar
sannolikt  utvecklingen av framtida  sam
arbete med länder utanför EU.

Inom   en   rad   områden  innebär   EU-
medlemskapet  försämringar för  Sverige.
Möjligheterna att kompensera för  dylika
missförhållanden  är  mycket  olika  för
olika    områden.   Vad   gäller   t.ex.
näringslivet,  inte minst småföretagarna
inom  jordbruket,  så  är  möjligheterna
starkt begränsade. För andra områden ser
det  emellertid  ljusare ut.  Utbildning
och  forskning hör än så länge  till  de
områden  där  många  olägenheter  skulle
kunna          minskas         avsevärt.
Utbildningsutskottet   är   därför    av
speciellt   intresse  när   det   gäller
riksdagens EU-betingade arbete.

Rutiner  för information på  ett  tidigt
stadium  och möjligheter att  påverka  i
olika  led  (långt före  det  beslutande
ministerrådsmötet) liksom väl genomförda
uppföljningar      av      EU-politikens
konsekvenser      måste       utvecklas.
Självfallet  skall  riksdagens   utskott
utgöra  viktiga  noder  i  det  nät  som
dylika         informations-         och
påverkansrutiner utgör.

Trafikutskottets yttrande
1995/96:TU4y
EU-frågornas behandling i riksdagen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet (KU) har  den  14
mars   1996   beslutat   hemställa    om
yttranden från övriga utskott  samt  EU-
nämnden angående EU-frågornas behandling
i riksdagen. Som underlag för yttrandena
tillhandahålls  en  inom   KU:s   kansli
upprättad promemoria innehållande  bl.a.
Frågor          till          utskotten.
Trafikutskottets yttrande i det följande
inleds   -   i  enlighet   med   det   i
promemorian uttalade önskemålet - med en
översiktlig beskrivning av hur utskottet
behandlat  EU-frågorna. Härefter  följer
ett   avsnitt,  vari  KU:s   frågor   om
information och påverkan, 1a-1i, återges
tillsammans    med   utskottets    svar.
Frågorna om utskottets relationer med EU-
nämnden,  2a-2d,  ges ett   översiktligt
kortfattat   svar.   Ett  avsnitt    med
rubriken  Trafikutskottets synpunkter  i
övrigt avslutar utskottets yttrande.

1 Inledning

Transporter   och   kommunikationer   är
frågor    som    i    hög    grad    har
internationella  aspekter.  Dessa  märks
mer    och    mer   i   trafikutskottets
verksamhet. EES-avtalet och därefter det
svenska    medlemskapet   i    EU    har
naturligtvis  starkt bidragit  till  den
utvecklingen. Utskottets engagemang i EU-
frågorna,  i  vid mening, kan  sägas  ha
inletts  våren  1988. Utskottet  ställde
sig  då bakom regeringens bedömningar  i
en trafikpolitisk proposition om att den
svenska  trafikpolitiken borde utvecklas
så att den inte avvek från huvuddragen i
EG:s    trafikpolitik.    Hösten    1991
tillstyrkte     utskottet    regeringens
förslag    om   godkännande    av    ett
luftfartsavtal mellan Sverige, Norge och
EG.  I  augusti  1992  och  i  maj  1994
yttrade sig utskottet över propositioner
om  EES-avtalet,  resp.  tilläggsavtalet
till   EES-avtalet.  I   november   1994
yttrade sig utskottet över propositionen
om   Sveriges  tillträde  till   EU.   I
februari 1996 yttrade sig utskottet över
regeringens         skrivelse         om
förberedelsearbetet                inför
regeringskonferensen i Turin.
Som   en   följd  av  EES-avtalet   och
Sveriges  medlemskap i EU  har utskottet
i  ett  flertal  betänkanden   behandlat
frågor  med  EG/EU-anknytning.  I  dessa
betänkanden  har  utskottet  ställt  sig
bakom  regeringsförslag om  införlivande
av  diverse rättsakter med svensk  rätt.
Rättsakterna   har  avsett  datoriserade
bokningssystem       för       luftfart,
kompensation till passagerare som  nekas
ombordstigning    på    luftfartyg     i
regelbunden  lufttrafik, redovisning  av
vissa            infrastrukturkostnader,
teleterminalutrustning,  avskaffande  av
diskriminering såvitt avser  fraktsatser
och befordringsvillkor, överflyttning av
fartyg mellan fartygsregister, säkerhets-
och   miljökrav  på  fritidsbåtar   samt
körkortsbestämmelser.
Det  bör  understrykas att de EU-frågor
som    utskottet   behandlar   i    sina
betänkanden endast utgör en  del  av  de
internationella frågor som utskottet tar
ställning till. Det händer också att EU-
frågor  behandlas  samtidigt  med  andra
internationella  frågor.  Såvitt  gäller
utskottets  betänkanden  är  det  därför
svårt   att   uppskatta  den   tid   som
uteslutande ägnas åt EU-frågor. En annan
sak  är  naturligtvis att åtskillig  tid
ägnas   EU-frågor  som  inte  föranleder
något  betänkande eller yttrande.  Detta
framgår   av  utskottets  svar   i   det
följande på KU:s frågor.

2 Frågor och svar

2.1 Information och påverkan

Fråga  1a:  I  betänkandet  1994/95:KU22
anförs att det är viktigt att utskottens
ledamöter och tjänstemän håller sig  väl
informerade i fråga om vad som händer på
deras   område   inom  EU.    I   vilken
utsträckning   har  utskottet   erhållit
information  om och kunnat  påverka  vad
som  är  på gång inom det egna  området?
Har  försök gjorts att informera sig  om
vad   som   är   på  gång  redan   innan
kommissionen har lagt fram sina förslag?

Svar:        Trafikutskottet         och
Kommunikationsdepartementet  har  kommit
överens      om      en      fortlöpande
kontaktverksamhet    i    samband    med
hanteringen    av    olika    EU-frågor.
Överenskommelsen finns nedtecknad  i  en
PM.   Avsikten   är   att   information,
skriftlig eller muntlig, skall lämnas så
tidigt  som möjligt. Under år  1995  och
hittills     i    år    har    statsråd,
statssekreterare                     och
departementstjänstemän vid  ett  flertal
tillfällen   informerat   utskottet   om
aktuella  EU-frågor. Utskottet tillämpar
också  en  ordning som syftar  till  att
fördjupa  dess EU-kunskaper  inom  vissa
områden.  Inom  ramen för denna  ordning
har     hittills    sjösäkerhets-    och
telefrågor        behandlats         med
statssekreteraren som  främste  talesman
för  departementet.  Det  har  därvid  i
vissa  fall varit möjligt att bilda  sig
en  uppfattning  om vad som är  på  gång
redan  innan kommissionen har lagt  fram
sina   förslag .  Under   våren   kommer
ytterligare  något  ämne  att   studeras
närmare.

Fråga   1b:  Utskotten  erhåller   bl.a.
viktigare redogörelser som lagts fram av
kommissionen  och  faktapromemorior   om
förslag  till viktigare rättsakter  från
departementen  via  kammarkansliet.  Hur
har  informationsflödet  fungerat,  sett
från    utskottets    perspektiv?    Har
utskottet   uppfattat   att   det   fått
relevant  information?  Har  det   varit
möjligt att bedöma vad i materialet  som
är   viktigt?   Finns  det   upparbetade
rutiner för att tillgodose att utskottet
erhåller information? Vilka är i så fall
dessa rutiner och kan de förbättras? Har
material   från   EU   överlämnats    av
regeringen  utan att dess  innehåll  och
innebörd     förklarats      på      ett
tillfredsställande sätt?

Svar: Den nämnda överenskommelsen mellan
utskottet                            och
Kommunikationsdepartementet syftar  till
att   etablera  rutiner  för  utskottets
informationsinhämtning.  Utskottet   har
ingen  anmärkning mot det sätt på vilket
Kommunikationsdepartementet fullgör sina
åtaganden    enligt    överenskommelsen.
Pappersflödet  är dock så  omfattande  -
och  ofta så svårtillgängligt -  att det
är   svårt   att  bedöma  vad   som   är
väsentligt.

Fråga  1c: Regeringen behöver inte  göra
några   faktapromemorior   rörande    de
rättsakter  som regeringen bedömer  vara
av  mindre  vikt.  Har utskottet  kunnat
göra    en   av   regeringen   oberoende
bedömning av dessa ärendens vikt?

Svar:  Utskottet  har inte  gjort  några
sådana bedömningar.

Fråga  1d:  Utskotten har möjlighet  att
påkalla  information  av  regeringen   i
fråga  om  arbetet inom EU på utskottets
område  (4  kap.  10  §  RO).  I  vilken
utsträckning  har  utskottet   utnyttjat
denna möjlighet? Har det förekommit  att
regeringen  lämnat information  på  eget
initiativ?   Vilka   erfarenheter    har
utskottet av omfattningen och kvaliteten
på   den   information  som   regeringen
lämnat?

Svar: Utskottet hänvisar till den nämnda
överenskommelsen. Inom ramen  för  denna
sker   en  fortlöpande  dialog  om   hur
utskottet  skall  informeras   i   olika
frågor.   Som   redan  framhållits   har
utskottet ingen anmärkning mot det  sätt
på   vilket  Kommunikationsdepartementet
fullgör     sina    åtaganden     enligt
överenskommelsen.

Fråga   1e:   Det  finns   ungefär   200
arbetsgrupper under rådet som  behandlar
kommissionens förslag innan Coreper  och
rådet   tar  upp  ärendena.   I   vilken
utsträckning  har  utskottet  följt  och
kunnat  påverka ärendena mellan det  att
kommissionen  kommit  med  sitt  förslag
och  det  att  ministerrådet  tagit  upp
frågan   på  ett  rådssammanträde?   Har
utskottet  haft information om ärendenas
behandling  i  rådets arbetsgrupper  och
överblick  över vad som  är  på  gång  i
dessa arbetsgrupper?

Svar: Utskottet har kunnat informera sig
om  innehållet  i  vissa  policydokument
från  kommissionen av  typen  grön-  och
vitböcker.  Utskottet följer  dock  inte
arbetet i de nämnda arbetsgrupperna  och
kan inte heller sägas ha någon överblick
över  vad  de sysslar med. Utskottet har
emellertid  tillgång till en förteckning
över   tjänstemän  som  deltar  i  olika
arbetsgrupper.

Fråga  1f:  I  vilken  utsträckning  har
utskottet erhållit rapporter om vad  som
förevarit  i ministerrådet?  Vilka  krav
anser  utskottet  att återrapporteringen
från  ministerrådsmötena  bör  uppfylla?
Uppfylls dessa krav?

Svar:  Utskottet  erhåller  regelmässigt
rapporter   om  vad  som   förevarit   i
ministerrådet. Se i övrigt avsnitt 3  av
detta yttrande.

Fråga  1g:  I  vilken  utsträckning  har
information  och  synpunkter   inhämtats
från  andra  än  regeringen?  Har  t.ex.
intressegrupper  varit  i  kontakt   med
utskottet? På vems initiativ  har  i  så
fall kontakterna tagits? Anser utskottet
att  information i ökad utsträckning bör
inhämtas  via  utfrågningar?  Bör  dessa
utfrågningar vara offentliga?

Svar:   Utskottet   har   anordnat   ett
sammanträde        gemensamt         med
Europaparlamentets      utskott      för
transporter  och turism. På dagordningen
stod  sjösäkerhetsfrågor. I sammanträdet
medverkade    också   företrädare    för
Sveriges   redareförening.  Vidare   har
utskottet och skatteutskottet ordnat  en
gemensam hearing med generaldirektören i
Luftfartsverket                      och
generaltulldirektören      om      vissa
flygplatsfrågor med EU-anknytning.

Fråga  1h: Utskottens kanslier  erhåller
information  om  EU-frågor   bl.a.   via
kammarkansliet   och  från   EU-nämnden.
Vilka  rutiner finns för att  tillgodose
att  utskottets ledamöter kan ta del  av
informationen?  Skiljer  sig   kansliets
roll  när  det  gäller  EU-ärenden  från
övriga,   icke  EU-relaterade,  ärenden?
I så fall hur?

Svar:  Trafikutskottets ledamöter delges
all  den  information inom trafikområdet
som   överlämnas   av  regeringen   till
kammarkansliet och EU-nämnden. Viktigare
faktapromemorior,  grön-  och  vitböcker
m.m.  delges  ledamöterna i sin  helhet.
När    det    gäller   övriga   dokument
informeras  ledamöterna om  rubriken  på
dokumentet, som i sin helhet förvaras på
utskottskansliet.
Kommunikationsdepartementet     inbjuder
vidare    utskottets   ledamöter    till
seminarier som departementet anordnar om
olika EU-frågor.
När  det gäller kansliets roll i  fråga
om  EU-ärenden  får  man  skilja  mellan
frågor som föranleder betänkanden  eller
yttranden   och  övriga  EU-frågor.   De
förstnämnda  frågorna  presenteras   för
utskottet på sedvanligt sätt.  I  svaret
på fråga 1d har utskottet framhållit att
en    fortlöpande   dialog   sker    med
företrädare                          för
Kommunikationsdepartementet    om    hur
utskottet  skall informeras i olika  EU-
frågor.    Kansliet    är    självfallet
engagerat  i den dialogen. I  svaret  på
fråga  1g ges andra exempel på kansliets
engagemang  i vad som här kallas  övriga
EU-frågor.

Fråga     1i:    Har    utskottet     en
tillfredsställande  överblick  över  EU-
frågorna       inom       det       egna
beredningsområdet? Anser  sig  utskottet
väl informerat om arbetet inom EU?

Svar: Som utskottet redan framhållit har
det  ingen  anmärkning mot det  sätt  på
vilket       Kommunikationsdepartementet
informerar   utskottet   om   EU-frågor.
Utskottet    har    emellertid     också
framhållit att det inte följer arbetet i
någon  av  de 200 arbetsgrupperna  under
rådet  samt  att   pappersflödet  är  så
omfattande     -     och     ofta     så
svårtillgängligt - att det är svårt  att
bedöma  vad som är väsentligt. Utskottet
vill vidare framhålla att det efter bara
15  månaders  medlemsskap är  svårt  att
skaffa   sig  en  överblick   över   EU-
frågorna.  Det  finns  därför  behov  av
ytterligare utvärderingar av  riksdagens
EU-arbete.

2.2 Trafikutskottets relationer med EU-
nämnden

Som  framgår av svaren i det  föregående
är det utskottets ambition att informera
sig  om  viktigare EU-frågor på  ett  så
tidigt    stadium    som    möjligt    i
beslutsprocessen. Utskottet  finner  det
emellertid   angeläget  att  hålla   sig
informerat  också  om  nära  förestående
rådsmöten    och    rådsbeslut.    Inför
rådsmötena har utskottet  tillgång  till
de            promemorior            som
Kommunikationsdepartementet  tillställer
EU-nämnden.      För      att       inte
kommunikationsministern  skall  belastas
med    dubbelarbete   föredras   de    i
promemoriorna  behandlade  frågorna   av
tjänstemän  i departementet.  Vid  dessa
föredragningar  har det  i  första  hand
varit  fråga om att inhämta information.
Det  har därför inte rått någon oklarhet
om     var    kompetensgränsen    mellan
trafikutskottet och EU-nämnden går.
I   nästa  avsnitt  av  detta  yttrande
föreslås  att  regeringen för  utskottet
redovisar  sina proriteringar  inom  EU-
arbetet,    såvitt   avser    utskottets
beredningsområde,  på  något  års  sikt.
Utskottets    ställningstaganden     med
anledning  av  sådana redovisningar  bör
delges EU-nämnden.

3 Trafikutskottets synpunkter i övrigt
på EU-frågorna

Som  framhållits  i det  föregående   är
informationsflödet   i   EU-frågor    så
omfattande   att  det   är   svårt   för
utskottet  att bilda sig en  uppfattning
om  vilka  frågor  som  är  viktiga  och
möjliga att påverka. Härtill kommer  att
informationen  domineras av  frågor  som
befinner sig i långt framskridna  skeden
av  EU:s  beslutsprocess.   Bl.a.  dessa
omständigheter   har   lett   till   att
utskottet inte haft  någon mera ingående
behandling av frågan om prioriteringar i
det   EU-arbete  som   avser  utskottets
beredningsområde. Utskottet  finner  det
mycket  angeläget att få till  stånd  en
diskussion i den frågan. För  att  skapa
förutsättningar  för  diskussionen  vore
det  värdefullt  för  utskottet  att  få
information  från  regeringen  om   dess
strategi   för  arbetet  inom   EU   med
transport-  och kommunikationsfrågor  på
något  års  sikt.  Av informationen  bör
framgå vilka frågor som regeringen avser
att    prioritera    samt    regeringens
bedömning av möjligheterna att  inom  EU
få  gehör  för sina förslag.   Utskottet
skulle därvid kunna lämna synpunkter  på
regeringens prioriteringar.
Fler  fördelar synes kunna  vinnas  med
ett sådant förfarande. Det torde sålunda
vara  till  fördel för regeringens  eget
arbete att veta att den  vid regelbundet
återkommande tillfällen måste  formulera
och  motivera  arbetets  inriktning  och
prioriteringar. Det torde också vara  av
betydelse  för regeringen att  veta  att
dess    prioriteringar   har   stöd    i
utskottet.  Vidare skulle  partierna  få
möjlighet  att  på ett  mer  organiserat
sätt  än nu framföra sina synpunkter  på
EU-arbetet.
En   arbetsmetod  enligt   de   angivna
riktlinjerna innebär också att det  blir
lättare för utskottet att på ett  tidigt
stadium  särskilja  viktigare frågor och
bedöma  möjligheterna att via regeringen
påverka  EU:s beslutsprocess.  Härigenom
förbättras   även   möjligheterna    att
samordna  EU-frågor och inrikespolitiska
frågor,   något  som  utskottet   finner
angeläget.  Vid regelbundet återkommande
tillfällen  bör  regeringen  också   för
utskottet  redovisa hur den  lyckas  med
att inom EU få gehör för de prioriterade
frågorna.
Utskottet vill vidare framhålla att det
vore  värdefullt  om regeringen  på  ett
tidigt stadium informerade utskottet  om
viktigare  direktiv som skall införlivas
med svensk rätt.

Stockholm den 16 april 1996

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I  beslutet  har deltagit: Monica  Öhman
(s),  Per  Westerberg (m),  Jarl  Lander
(s),  Per Erik Granström (s), Tom Heyman
(m),   Krister  Örnfjäder   (s),   Karin
Starrin (c), Hans Stenberg (s), Birgitta
Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp),  Karl-
Erik Persson (v), Lena Sandlin (s), Lars
Björkman (m), Elisa Abascal Reyes  (mp),
Christina   Axelsson  (s),   Claes-Göran
Brandin (s) och Hans Hoff (s).

Avvikande mening

Karl-Erik Persson (v) och Elisa  Abascal
Reyes   (mp)  anser  att  följande   två
meningar bort avsluta utskottets svar på
fråga 1a:
Utskottet  kan utifrån överenskommelsen
med   Kommunikationsdepartementet   inte
bedöma  i  vilken utsträckning utskottet
lyckats påverka vad som är på gång  inom
det   egna  beredningsområdet.  Det   är
tveksamt    om   informationstillfällena
också   inbegripit  en   dialog   mellan
utskottet                            och
Kommunikationsdepartementet,         där
utskottet kunnat utöva sådan påverkan.

Jordbruksutskottets yttrande
1995/96:JoU5y
EU-frågornas behandling i riksdagen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den  14  mars
1996 hemställt om yttrande från samtliga
övriga   utskott  samt  från  EU-nämnden
angående   EU-frågornas   behandling   i
riksdagen.   Som  underlag   för   dessa
yttranden  har upprättats en  promemoria
med frågor till utskotten m.m.

Utskottet

Inledning

Utskottet anser det lämpligt att  inleda
yttrandet  med en allmän beskrivning  av
arten  och  omfattningen  av  utskottets
arbete  med EU-frågorna. Utmärkande  för
jordbruksutskottets beredningsområde  är
att  så  gott  som  samtliga  ärenden  i
större  eller mindre utsträckning berörs
av  EU:s  regelverk. Det gäller  framför
allt    jordbruksfrågorna,   men    även
trädgårdsnäring, skogsbruk,  fiske, jakt
och         viltvård,         djurskydd,
utsädeskontroll,     veterinära      och
fytosanitära   frågor,  genteknik   samt
miljö-  och  naturvård.  Regelverket  är
synnerligen        omfattande        och
svåröverskådligt.       Inom       t.ex.
Jordbruksdepartementets      ämnesområde
finns   uppskattningsvis  20  000  sidor
författningstext i form av direktiv  och
förordningar.       Den       gemensamma
jordbrukspolitiken     (CAP,      Common
Agricultural Policy) svarar  i  dag  för
ungefär  46  %  av  utgifterna  på  EU:s
budget  eller  ca 315 miljarder  kronor.
Också   miljöfrågorna  har   varit   ett
viktigt  inslag  i  samarbetet  med  EU.
Antalet     rättsakter     som     berör
miljöfrågorna är i dag över 200. Det kan
tilläggas  att regeringen  i  skrivelser
till    riksdagen    lämnat    särskilda
redogörelser    för    inriktning    och
genomförande av det svenska miljöarbetet
i EU.
Under  riksmötena 1994/95  och  1995/96
har  utskottet avgett /kommer att  avge/
sammanlagt 47 betänkanden. I  dessa  har
EU-frågorna varit aktuella i  sammanlagt
35   betänkanden  och  därutöver  i  tre
yttranden till andra utskott.
I  de angivna ärendena har utskottet  i
huvudsak  behandlat förslag av  följande
slag, nämligen  om anpassning av svenska
rättsregler  till  EU:s  regelverk,   om
medelsanvisning      för      nationella
stödåtgärder  som  godkänts  av  EU  för
medfinansiering  eller för  genomförande
med  enbart svenska budgetmedel samt  om
utformningen  av  nationella  stöd-  och
handlingsprogram m.m. med utgångspunkt i
gemenskapens regler. Vid behandlingen av
fristående         motioner          har
beredningsarbetet  främst  koncentrerats
på  förekomsten  av eventuella  direktiv
och   förordningar  i   de   ämnen   som
motionerna  tagit upp.  Därvid  har  det
varit  angeläget för utskottet att finna
ett     system   som   garanterar    att
detaljkunskaperna  om samtliga  aktuella
rättsakter kommer utskottet till del.
Arbetet  med  EU-frågorna  har  således
krävt  betydande  resurser  i  form   av
sammanträdestid  samt  berednings-   och
informationsinsatser. Under den tid  som
hittills    förflutit   efter   Sveriges
anslutning  har utskottet av flera  skäl
nödgats                       prioritera
implementeringsfrågorna,   särskilt   på
jordbruksområdet.    Några     belysande
exempel   på  tyngre  jordbrukspolitiska
frågor  är  struktur- och regionalstödet
till    de   areella   näringarna   samt
mjölkkvoterna.  Det har  varit  en  både
angelägen och  tidskrävande uppgift  att
inhämta    nödvändig    information    i
anslutning till dessa ärenden  och  till
löpande    ärenden   i    övrigt.    Den
rutinmässiga   informationen    angående
aktuella    EU-frågor   har   successivt
utökats  genom ett fortlöpande samarbete
med        Miljödepartementet        och
Jordbruksdepartementet. Denna verksamhet
kan  nu sägas ha fått en viss stadga.  I
några  fall  har  utskottet  tagit  egna
initiativ   i   viktigare   frågor   med
anknytning till bl.a. EU:s jordbruksstöd
och   anslutningsfördraget   (se   t.ex.
1994/95:JoU13 och 1995/96:JoU16).  Dessa
initiativ  har  föregåtts  av  grundliga
genomgångar  och  utfrågningar   rörande
tillämpliga  EU-regler.  I  ett   ärende
anordnade    utskottet    en    särskild
utfrågning   med  EG-rättslig   expertis
angående  den  svenska lageravgiften  på
ris och socker (1994/95:JoU17).
Inom  utskottskansliet  har  genomförts
ett uppföljningsprojekt som bl.a. syftar
till  att   sammanställa EU:s  struktur-
och    regionalstöd    inom    jordbruk,
skogsbruk och fiske m.m. (mål 5a, 5b och
6).
De dokument som inkommer till riksdagen
i  form  av  förslag till  direktiv  och
förordningar  samt  antagna   rättsakter
m.m.    berör   i   stor   utsträckning,
sannolikt   till   övervägande    delen,
jordbruksutskottets ansvarsområde. Också
när  det gäller att registrera och delge
ledamöterna sådana handlingar har  vissa
rutiner utarbetats.
Inkommande    kommissionsförslag    och
liknande registreras, med sökord, i  ett
särskilt databaserat register och anmäls
vid   sammanträde.   Viktigare   förslag
utdelas till ledamöterna. Likaså utdelas
alla faktapromemorior och rapporter från
rådsmötena.  Enligt  en  överenskommelse
med     Riksdagsbiblioteket     erhåller
utskottet   ett  exemplar  av   samtliga
publicerade   rättsakter.  Också   dessa
registreras med sökord i ett databaserat
register.
Utskottet  har  hittills knappast  haft
några möjligheter att följa arbetet i de
arbetsgrupper och kommittéer som arbetar
under  rådet  och  kommissionen.  Enligt
uppgift            finns            inom
Jordbruksdepartementets  område  ca  140
sådana     arbetsgrupper    och     inom
Miljödepartementets   område   ca    80.
Huvuddelen    av   arbetsgrupperna    på
jordbruksområdet   är    inriktade    på
speciella        produkter         eller
produktionsgrenar, som  t.ex.  spannmål,
mjölk,    socker    men    också    vin,
silkesmaskar och råtobak. På miljö-  och
naturvårdsområdet  finns   arbetsgrupper
för  t.ex. luft, vatten, kemikalier  och
genetiskt     modifierade    organismer,
buller, avfall, flora och fauna.
Det  bör  tilläggas att  utskottet  vid
sidan  av   regeringskansliet  har   ett
brett kontaktnät som också utnyttjas för
information om EU. Särskilt  bör  nämnas
att  det  på jordbruks- och fiskeområdet
finns   fyra  specialattachéer  och   på
miljösidan   två  specialattachéer   med
placering      vid      den      svenska
representationen i Bryssel. Vidare finns
lantbruksråd med placering bl.a. i Paris
och  Warszawa.  Svenska myndigheter  och
intresseorganisationer har också  spelat
en    viktig   roll   när   det   gäller
information   om   EU-frågorna.    Flera
myndigheter  och organisationer  har  på
eget  initiativ  eller  på  inbjudan  av
utskottet  informerat om sina synpunkter
rörande  EU-anslutningen.  Vidare  finns
representanter   för  utskottet   i   en
parlamentarisk utredning som syftar till
mer  långsiktiga  förändringar  av  EU:s
jordbrukspolitik.

Utskottets bedömning

Information och påverkan

Som  framgår av redovisningen  ovan  har
utskottet, under den relativt korta  tid
av    EU-medlemskapet    som    hittills
förflutit, koncentrerat sig på att finna
fungerande och effektiva system för  att
erhålla  information om löpande  ärenden
inom      främst     jordbruks-      och
miljöområdena.  En annan viktig  uppgift
har  varit  att sortera och  bedöma  det
omfattande informationsflödet i form  av
kommissionsförslag,  antagna  rättsakter
och andra dokument. Det bör understrykas
att  detta  är en pågående  process  som
ännu   inte   funnit  sina   slutgiltiga
former.  Enligt utskottets mening  utgör
det   nu   gällande    regelverket   för
samarbetet    mellan    riksdagen    och
regeringen  i  frågor som rör  EU  inget
hinder  för  fortsatta förbättringar  av
förutsättningarna  för   ett   effektivt
arbete med dessa frågor i fackutskotten.
Det bör ankomma på varje enskilt utskott
att     utforma     verksamheten     med
utgångspunkt i arten och omfattningen av
de  EU-frågor  som har  anknytning  till
utskottets beredningsområde.
Som  en  allmän  synpunkt  i  fråga  om
information och påverkan bör  framhållas
att    utskottet   inte    mött    några
svårigheter     när      det      gäller
informationsinhämtandet. Samarbetet  med
Jordbruks- och Miljödepartementen har  i
detta  hänseende fungerat väl.  I  flera
fall har regeringen tagit initiativ till
informationsmöten  i  aktuella  ärenden.
Omfattningen    och    kvaliteten     av
informationen  har inte  gett  anledning
till   några   allvarliga  anmärkningar.
Utmärkande     för     framför      allt
jordbruksfrågorna         är         att
informationsflödet    är     synnerligen
omfattande och att beslutstakten är hög.
I några frågor som tilldragit sig större
allmänt  intresse  har  utskottet  gjort
särskilda    insatser   för    att    få
information  om   t.ex. djurtransporter,
avel     (köttrasen    Belgian    Blue),
äggproduktionen   och   BSE-sjukan   hos
nötkreatur. På jordbruksområdet har  den
muntliga   informationen   övervägt.   I
miljöfrågorna  tillämpas en  kombination
av  muntlig  och  skriftlig  information
både före och efter ministerrådsmötena.
När  det  gäller information om ärenden
som befinner sig i ett tidigt stadium av
beslutsprocessen vill utskottet  hänvisa
till   uppgifterna  ovan  om  det  stora
antalet arbetsgrupper och kommittéer med
mer   eller  mindre  specialiserade  och
tekniska   uppgifter.  Att  rutinmässigt
bevaka  denna  verksamhet  är  sannolikt
omöjligt av praktiska skäl. I många fall
är  det  inte heller nödvändigt  med  en
politisk   bevakning   av   de   angivna
frågorna.    Däremot   vill    utskottet
understryka   det   angelägna   i    att
riksdagen  får  information  i  ett   så
tidigt  skede  som möjligt  i  viktigare
frågor,  särskilt sådana som förutsätter
att  riksdagen  medverkar  i  slutskedet
genom   att  behandla  lagförslag  eller
liknande    förslag   från   regeringen.
Utskottet  har  för avsikt  att  ta  upp
denna     fråga    med    de     berörda
fackdepartementen     för      fortsatta
överväganden. Ansvaret för att utskottet
erhåller denna typ av information  måste
i första hand åvila regeringen.
Frågan  om  utskottets  möjlighet   att
påverka  kan  besvaras från flera  olika
aspekter.  Den sammanhänger i  hög  grad
med   de  informationsfrågor  som   nyss
berörts  men  också  med  mer  praktiska
frågor,   som  t.ex.  att  utskottet   i
initialskedet  har  tvingats  prioritera
implementeringsfrågor m.m.   En  närmare
genomgång av EU:s verksamhet inom  t.ex.
jordbruks- och fiskeområdet utvisar  att
flertalet    ärenden    gäller    intern
marknadsreglering,   gränsskydd    eller
exportsubventioner   för   specificerade
produkter.    Det  torde   mera   sällan
finnas  något behov av politisk påverkan
i    dessa   ärenden.    Dessutom    bör
framhållas  att  det vid tidpunkten  för
Sveriges  anslutning   redan  fanns  ett
stort  antal ärenden i olika stadier  av
beslutsprocessen  som  svårligen   kunde
överblickas. I några fall har  utskottet
emellertid   tagit  egna   initiativ   i
ärenden som haft direkt samband med  EU-
medlemskapet.   I  dessa   ärenden   har
utskottet  givetvis påverkat regeringens
agerande      gentemot      EU       och
händelseförloppet       inom        EU:s
institutioner. I övrigt  har  graden  av
påverkan varit låg eller obefintlig.  Så
snart  utskottet funnit ett  system  för
att  erhålla  information  om  relevanta
ärenden på ett tidigt stadium finns  det
dock i övrigt inga institutionella eller
juridiska   hinder  mot  att   utskottet
utövar  påverkan  genom  formella  eller
informella  kontakter. För utskottet  är
det    viktigt   att   konstatera    att
möjligheterna existerar och att  de  kan
förväntas  bli  bättre  efter  hand  som
arbetsformerna   utvecklas   och   vissa
initialsvårigheter    övervunnits.    De
interna   rutinerna  för  hantering   av
inkomna  dokument m.m. kan säkert  också
förbättras  när ytterligare erfarenheter
vunnits.
Beträffande      rapportering      från
ministerrådsmöten,     kontakter     med
intressegrupper m.m. hänvisar  utskottet
till  vad  som  anförts  under  rubriken
Inledning. Vad gäller utfrågningar anser
utskottet att detta är en effektiv metod
för  att  inhämta information,  men  att
också  skriftliga redogörelser i princip
bör  finnas tillgängliga. En fördel  med
skriftliga redogörelser är att  de  blir
tillgängliga även för ledamöter  som  är
förhindrade    att   delta    vid    ett
informationstillfälle.    Utfrågningarna
bör i normalfallet inte vara offentliga.
Kansliets roll i EU-ärenden skiljer sig
från  övriga  ärenden så till  vida  att
stora   mängder   information   passerar
kansliet  och därefter i de flesta  fall
förs  vidare till utskottet  i  form  av
endast    en   kort   rubrik    angående
innehållet  i  respektive  dokument.  Av
bl.a.  praktiska skäl måste kansliet  på
eget ansvar sortera fram den information
som  bör  delges utskottet genom utskick
av  kopior  e.d. Det finns  dock  alltid
möjlighet  för  enskilda  ledamöter  att
beställa  kopior  av alla  dokument  som
anmäls.
Utskottet anser sammanfattningsvis  att
utskottet   haft  en  tillfredsställande
överblick  över de EU-frågor  som  varit
aktuella i det löpande arbetet  och  att
relevant  information om EU-arbetet  har
funnits   tillgänglig  vid  behov.   Som
framgår  av  det  tidigare  anförda  har
utskottet    inte   någon    fullständig
överblick  över det samlade  regelverket
eller över de ärenden som befinner sig i
ett  tidigt skede av beslutsprocessen  i
EU.   Utskottet  utgår  från  att  dessa
problem  till stor del är av  övergående
slag.

Utskottets  relationer  med  EU-nämnden.
Övriga frågor

Utskottets kontakter med EU-nämnden  har
i huvudsak skett på partinivå och mellan
enskilda   ledamöter.   Samarbetet   och
bevakningen     i    EU-frågorna     har
underlättats  av  det faktum  att  några
ledamöter i utskottet också är ledamöter
i  EU-nämnden. Utskottet och nämnden kan
i  viss mån sägas ha ägnat sig åt  samma
ärenden,  men endast i den meningen  att
utskottet  av  regeringen  fått  löpande
information om aktuella ärenden före och
efter   ministerrådsmötena.   I   övrigt
förekommer inget nämnvärt dubbelarbete.
Enskilda ledamöter i utskottet har haft
vissa           kontakter            med
Europaparlamentarikerna och  motsvarande
utskott   i   Europaparlamentet.   Några
formaliserade  kontakter har  ännu  inte
förekommit. I samband med en  studieresa
till  Bryssel  planerar utskottet  möten
med några svenska Europaparlamentariker.
Utskottet anser inte att erfarenheterna
av drygt ett års medlemskap i EU utvisar
att  samarbetet mellan utskotten och EU-
nämnden  bör  formaliseras.  En  närmare
reglering  i  riksdagsordningen   skulle
snarare vara ett hinder än ett stöd  för
verksamheten.  Under  alla  förhållanden
förefaller det rimligt att det nuvarande
systemet  får verka ytterligare  en  tid
innan  arbetsformerna omprövas  i  något
väsentligt avseende.

Stockholm den 16 april 1996

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I  beslutet har deltagit: Lennart Daléus
(c),  Inge  Carlsson (s),  Göte  Jonsson
(m),  Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson
(m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson
(s),  Carl  G Nilsson (m), Eva  Eriksson
(fp),  Ann-Kristine Johansson (s), Maggi
Mikaelsson  (v), Åsa Stenberg  (s),  Eva
Björne   (m),   Gudrun  Lindvall   (mp),
Lennart  Brunander (c), Michael  Hagberg
(s) och Siw Wittgren-Ahl (s).

Särskilda yttranden

1. Maggi Mikaelsson (v) anför:

I  den remiss som konstitutionsutskottet
beslutat      angående      EU-frågornas
behandling  i riksdagen har  man  ställt
närmare  fyrtio frågor om hur  utskotten
arbetar         med         EU-frågorna.
Jordbruksutskottet har valt att inte  gå
in  i  detalj  i  dessa  frågor  utan  i
stället   göra  en  översikt  över   hur
frågorna  hanteras i dag. Jag anser  att
frågorna varit seriöst menade och skulle
ha  besvarats  mer konkret  än  vad  som
skett i yttrandet.
Eftersom  jordbruksutskottet   är   det
utskott  som  sannolikt har att  hantera
flest  frågor med EU-anknytning  är  det
viktigt   att   KU   får   en   noggrann
redovisning av de svårigheter som finns.
Som  framgår  i  de inledande  avsnitten
hanterar  JoU en stor mängd  material  i
form  av  kommissionsförslag  och  andra
förslag,   förutom   den   stora   mängd
arbetsgrupper    som    arbetar    under
ministerråd och kommission. Hittills har
denna    materia   hanterats   så    att
exempelvis            kommissionsförslag
distribueras    till    ledamöterna    i
utskottet.  I  många  fall  gör  däremot
kansliet på eget ansvar en sortering  av
den    information   som   bör    delges
utskottet.  Detta förfaringssätt  -  att
det  sker en sortering av vad som delges
utskottet,  samt  att kommissionsförslag
endast  delas ut utan diskussion,  -  är
enligt min mening en otillfredsställande
lösning.    Det    politisk-demokratiska
underskottet ökar och blir tydligt.
Det   enda  sättet  för  den  folkvalda
riksdagen  att  få ett  inflytande  över
regeringens     agerande     är      att
fackutskotten  följer ett  förslag  från
det att det väcks inom EU-systemet tills
det är klart för beslut. Det är först då
EU-nämnden  kan få ett bra underlag  för
sina   beslut.  I  JoU  har   det   inte
förekommit  någon politisk värdering  av
de   kommissionsförslag  som  delgivits.
Enligt min uppfattning måste det ske  en
politisk  prioritering av  vilka  frågor
som utskottet skall följa. Det är mycket
otillfredsställande   att   en    första
sortering måste ske på tjänstemannanivå.
Det innebär i praktiken att många frågor
står    utanför   politisk   demokratisk
kontroll  under hela hanteringsprocessen
både i EU och i den svenska riksdagen.
En  annan  viktig förutsättning  för  en
demokratisk hantering av frågorna är att
regeringen snabbt till fackutskotten ger
ut      faktapromemorior      om      de
kommissionsförslag och andra förslag som
läggs. Dessa promemorior skall visa  den
EU-juridiska   grunden  för   förslaget,
deras  påverkan på svensk  lagstiftning,
påverkan   på  svensk  ekonomi,   övriga
konsekvenser   för   Sverige   samt   en
preliminär regeringsposition. Vidare bör
utskotten   få   veta   när   det   sker
väsentliga  förändringar av förslagen  i
de   olika  arbetsgrupperna  och  konse-
kvenserna      av      dessa.       Även
Europaparlamentets    inställning    bör
redovisas. När det gäller direktiv eller
förordningar    som    beslutas     inom
kommissionen     på     förslag     inom
kommissionen bör regeringen när den  får
information   i   föreskriftkommittéerna
kunna   ge  relevant  information   till
fackutskotten   och   EU-nämnden   inför
beslut om svensk position.
2. Gudrun Lindvall (mp) anför:

Som  anförs  i utskottets svar  på  KU:s
frågor angående riksdagens EU-arbete  är
jordbruksutskottet   ett   utskott   som
påverkas mycket av medlemskapet i EU.  I
och       med      medlemskapet       är
jordbrukspolitiken harmoniserad,  vilket
påverkat   och   kommer   att    påverka
utskottets arbete mycket.
Det  frågeformulär som KU har  sänt  ut
till   utskotten   innehåller   en   rad
intressanta frågor, som Miljöpartiet  de
gröna  anser borde besvarats och belysts
bättre   i  utskottets  svar.   Det   är
alldeles  uppenbart att  riksdagen  inte
har  funnit  bra rutiner för  EU-arbetet
än.
Vi  anser att det är viktigt att  finna
rutiner  så  att regeringen  presenterar
förslag   från  kommissionen,  redovisar
ståndpunkter  och  efterhör   partiernas
synpunkter   innan   förslagen    börjar
bearbetas  och förhandlas. I dag  kommer
utskottet  in  först då förslagen  skall
behandlas på rådet, vilket är för  sent.
Dessutom innebär denna hantering att  de
så kallade A-punkterna  försvinner .
Många  av  de  direktiv  som  behandlas
resulterar    i    propositioner    från
regeringen  och  påverkar  områden,  där
riksdagen  tidigare  tagit  beslut.  Med
dagens  behandling  av  förslagen  finns
inget   tillfälle   för   partierna    i
riksdagen   att   skriftligt    uttrycka
åsikter   eller   framföra   en    annan
uppfattning    än   regeringens    innan
propositionen   läggs.   När   förslaget
presenteras    som    proposition     är
direktivet redan beslutat, och riksdagen
har  egentligen ingen formell  möjlighet
att  påverka. Det är därför viktigt  att
utskottet  kommer  in i  hanteringen  av
ärenden på ett tidigare stadium  än  vad
som sker i dag. Det är också viktigt att
utskottet bereds tillfälle att yttra sig
under   ärendets  hantering  fram   till
rådets  behandling  och  att  regeringen
inhämtar utskottets synpunkter. Om  inte
detta   sker   kommer  det  demokratiska
underskott  som  Miljöpartiet  de  gröna
ansåg  skulle  följa med EU-medlemskapet
att vara en realitet.

Näringsutskottets yttrande
1995/96:NU7y
EU-frågornas behandling i riksdagen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har hemställt hos
övriga  utskott  och hos  EU-nämnden  om
yttranden      angående     EU-frågornas
behandling i riksdagen. Som underlag för
denna begäran har konstitutionsutskottet
bifogat  en  promemoria  som  upprättats
inom    utskottets   kansli   och    som
innehåller  olika frågor  om  utskottens
arbete  med  EU-frågorna och  relationer
med EU-nämnden.

Näringsutskottet

Utskottets hittillsvarande arbete med EU-
frågorna

Med    hänsyn   till   näringsutskottets
beredningsområde har utskottet anledning
att  följa utvecklingen inom EU  på  ett
flertal  områden,  som  ämnesmässigt  är
fördelade  på  huvudsakligen  tre  olika
departement.   Utskottet    har    också
hittills  mottagit ett stort  antal  EU-
dokument.
Utskottets  uppläggning  av  EU-arbetet
innebär att inkomna dokument registreras
i   ett  särskilt  diarium.  Utdrag   ur
diariet   avseende  nyinkomna   dokument
anmäls  sedan inför utskottet i  princip
en  gång  per  vecka under  perioder  då
utskottet  sammanträder.  Vid  viktigare
dokument  (t.ex.  grön-  och  vitböcker)
begärs  -  om så önskas - kompletterande
information  från aktuellt  departement.
Inkomna  faktapromemorior samt rapporter
från  berörda ministerrådsmöten  utdelas
till samtliga ledamöter och suppleanter.
Härutöver  har  utskottet  vid   skilda
tillfällen  inhämtat  information   från
företrädare  för Finans-,  Närings-  och
Utrikesdepartementen  om  aktuella   EU-
frågor.  Hittills  har  utskottet   fått
sådana  redovisningar av berört statsråd
eller  statssekreterare  vid  sammanlagt
sex  tillfällen. I vissa fall har  dessa
informationstillfällen      legat      i
anslutning         till         kommande
ministerrådsmöten.
I december 1995 beslutade utskottet att
koncentrera arbetet med EU-frågorna till
vissa  särskilda områden, i första  hand
forsknings- och energifrågor. På uppdrag
av utskottet utarbetade utskottskansliet
särskilda promemorior med redovisning av
vad  som är aktuellt inom EU beträffande
nu  nämnda  områden. Efter genomgång  av
dessa  promemorior beslutades  om  vissa
insatser  som skall företas av utskottet
i  fråga  om de båda områdena under  den
närmaste tiden.
Vad   gäller  forskningsfrågorna  skall
utskottet    uppmärksamma    i    vilken
utsträckning som den svenska industrin -
inte   minst   de  små  och   medelstora
företagen  - deltar i och kan  göra  sig
gällande  i forskningsprogram  inom  EU.
Vidare   kommer  utskottet   att   följa
arbetet  med  den grönbok om  innovation
som  framlagts av kommissionen.
På  energiområdet avser  utskottet  att
under  våren  1996 bevaka diskussionerna
inom    regeringskonferensen   om    ett
eventuellt  införlivande i  Romfördraget
av  gemensamma regler för energiområdet.
En   rapport  från  kommissionen  i  den
frågan har nyligen lagts fram.Vidare har
en  vitbok  på energiområdet redovisats,
och  utskottet skall följa arbetet kring
denna   vitbok   inför   det   planerade
energiministerrådsmötet  i   maj   1996.
Andra   områden   som  utskottet   ämnar
fördjupa sig i gäller den inre marknaden
för    energi   (särskilt   frågan    om
transitering på högspänningsnäten,  s.k.
Third   Party   Access   -   TPA),   ett
eventuellt nordiskt gasledningsnät  samt
frågor  om  olika energiforsknings-  och
energieffektiviseringsinsatser.

Utvärdering av det hittillsvarande
arbetet

Sverige  har varit medlem i EU i  endast
drygt  ett  år. Enligt näringsutskottets
uppfattning  är  det  en  alltför   kort
period    att   basera   en   omfattande
utvärdering  på.  I det följande  lämnas
därför endast en översiktlig redovisning
av   utskottets   uppfattning   om   det
hittillsvarande arbetet med EU-frågorna.
Näringsutskottet  förutsätter  att   EU-
frågornas  behandling i  riksdagen  blir
föremål  för  en  fördjupad  utvärdering
inom något år.
Näringsutskottets   arbete   med    EU-
frågorna  har  under  det  första   året
präglats av informationsinhämtande.  Som
framgår  av  den inledande redovisningen
har    utskottet   införskaffat    denna
information  främst genom  de  framlagda
förslagen    från    kommissionen    och
faktapromemoriorna                  från
regeringskansliet       samt       genom
återkommande redovisningar från  berörda
departement.    Från   näringsutskottets
utgångspunkt    har   informationsflödet
fungerat  i  huvudsak bra.  Den  lämnade
redovisningen inför utskottet av berörda
statsråd   och   statssekreterare    har
hittills   skett  enbart  på  utskottets
begäran.     Återrapporteringen     från
ministerrådsmötena   har   tillgodosetts
genom  införskaffande av  de  upprättade
rapporterna  från dessa möten.  Det  har
hittills   inte  givits  tillfälle   för
utskottet  att  informera  sig  i  någon
fråga som är  på gång  inom kommissionen
eller  i ett ärende som bereds av  någon
arbetsgrupp inom rådet.
Näringsutskottet  har  inte   i   något
ärende haft någon formell kontakt med EU-
nämnden.    Kallelser   till    nämndens
sammanträden    tillställs    utskottets
kansli,   och  utskottet  ges  därigenom
möjlighet  att  följa de frågor  som  är
aktuella  på  nämndens möten.  Utskottet
ser  för  närvarande inga större problem
beträffande  kompetensgränserna   mellan
utskottet och nämnden.
Enligt  näringsutskottet  är  det  inte
meningsfullt  att utskottet  följer  och
granskar alla EU-ärenden inom utskottets
ämnesområde. Utskottet har  därför,  som
redan  nämnts, beslutat att  koncentrera
arbetet   med  EU-frågorna  till   vissa
särskilda  områden.  Avsikten   är   att
utskottet   skall  sätta  sig   in   mer
grundligt i frågor på dessa områden  och
komma  in  tidigare  i beslutsprocessen.
Exempel  på  frågor som utskottet  ämnar
bevaka  mer noggrant är sådana  som  tas
upp i viktigare grön- och vitböcker inom
utskottets     ämnesområde.      Förutom
kontakter  med  berörda  departement   i
dessa  frågor kan utskottets arbete  med
grön- och vitböckerna komma att innebära
kontakter   med   berörda  arbetsgrupper
under  rådet  och  aktuellt  utskott   i
Europaparlamentet. Näringsutskottet  har
hittills   inte   haft   några    sådana
kontakter.

Frågan om reglering av arbetet med EU-
frågorna

I   samband  med  riksdagens  beslut  om
samverkan  mellan riksdag  och  regering
med  anledning  av  Sveriges  anslutning
till  EU  anförde konstitutionsutskottet
(bet.    1994/95:KU22)   att   det    är
nödvändigt att utskottens kontakter  och
synpunkter    tas    till     vara     i
samrådsförfarandet och att det är  fråga
om en ömsesidig process mellan utskotten
och  EU-nämnden.  Konstitutionsutskottet
ville   dock   inte  då  förorda   någon
reglering  av  formerna för  samråd  och
informationsutbyte  mellan  nämnden  och
utskotten.
Näringsutskottet      instämmer       i
bedömningen  att  det  är  viktigt   med
kontakterna  mellan  utskotten  och  EU-
nämnden   men   anser   -   baserat   på
hittillsvarande erfarenheter -  att  det
inte  är lämpligt att formalisera  dessa
kontakter    genom    yttranden    eller
skrivelser   av   olika   slag.   Enligt
utskottets  mening  bör  kontakterna   i
första    hand   ske   inom   respektive
partigrupp.     Utskottet      utesluter
emellertid  inte att informationsutbytet
mellan     utskottens    och    nämndens
tjänstemän   kan   förbättras   så   att
tjänstemännen i respektive kansli  hålls
informerade  om aktuella aktiviteter  på
EU-området.
Sammanfattningsvis                menar
näringsutskottet  att strävan  bör  vara
att  det skall upprätthållas en effektiv
arbetsfördelning mellan utskotten och EU-
nämnden samt att kontakterna dem emellan
-    och    även    med    de    svenska
Europaparlamentarikerna -  bör  ske  via
partigrupperna.  Utskotten  bör  inrikta
sig  på  att tidigt i påverkansprocessen
informera sig om och lämna synpunkter  i
frågor   av   mer  väsentlig  betydelse.
Enligt näringsutskottets mening kan  det
finnas   skäl  att  studera   i   vilken
utsträckning   och   på   vilket    sätt
fackutskotten    i   övriga    EU-länder
engagerar sig på ett tidigt stadium  när
det  gäller viktigare EU-ärenden. Vidare
anser  utskottet att en förnyad och  mer
grundlig   utvärdering  av  EU-frågornas
behandling  i  riksdagen bör  genomföras
inom    något    år    då    ytterligare
erfarenheter hunnit nås.

Stockholm den 18 april 1996

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I   beslutet   har  deltagit:   Birgitta
Johansson   (s),  Karin   Falkmer   (m),
Reynoldh Furustrand (s), Mikael Odenberg
(m), Sylvia Lindgren (s), Kjell Ericsson
(c), Barbro Andersson (s), Chris Heister
(m),  Marie Granlund (s), Eva Goës (mp),
Göran  Hägglund (kds), Laila  Bäck  (s),
Inge  Carlsson  (s), Sten Tolgfors  (m),
Eva Flyborg (fp) och Frank Lassen (s).

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1995/96:AU5y
EU-frågornas behandling i riksdagen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den  14  mars
1996 beslutat hemställa om yttrande från
övriga  utskott samt EU-nämnden angående
EU-frågornas behandling i riksdagen. Som
underlag till yttrandet har översänts en
inom  KU:s  kansli upprättad  promemoria
med   ett   antal  närmare   preciserade
frågor.
Med  anledning  av KU:s hemställan  får
arbetsmarknadsutskottet anföra följande.
Inledningsvis   vill  utskottet   först
anmärka  att det har gått förhållandevis
kort tid sedan Sverige blev medlem i  EU
och  att det ännu är alldeles för tidigt
att  göra  en  ingående  och  omfattande
utvärdering  av  organisationen  av  EU-
arbetet i riksdagen.

EU-frågorna inom utskottets
beredningsområde

Lagstiftningsfrågor

Sedan  Sverige  blev  medlem  i  EU  har
utskottet behandlat fyra EG-direktiv för
införlivande i svensk lagstiftning.  Det
gäller   det   s.k.  övergångsdirektivet
(77/187/EEG) och direktivet (75/129/EEG)
om kollektiva uppsägningar.
Det  förstnämnda direktivet  innehåller
regler   om   skydd  för   arbetstagares
rättigheter  vid  övergång  av   företag
(bet. 1994/95:AU4, rskr. 123). Det andra
direktivet  innehåller  föreskrifter  om
kollektiva uppsägningar. Båda direktiven
behandlas    i   utskottets   betänkande
1994/95:AU4.
Båda  dessa  direktiv var aktuella  för
införlivande    redan   före    Sveriges
medlemskap  men  ledde  då   inte   till
lagstiftning.
I  dagarna  har utskottet justerat  två
betänkanden       (1995/96:AU8       och
1995/96:AU9) som behandlar propositioner
om  två  EG-direktiv. Det ena, 94/45/EG,
leder  till  lagstiftning om  europeiska
företagsråd.   Det   andra,   93/104/EG,
innebär  att vissa förändringar  görs  i
arbetstidslagen.

Andra frågor inom utskottets
beredningsområde

I    samband    med   behandlingen    av
regeringens  proposition 1994/95:137  om
stöd     för    nyanställningar    (bet.
1994/95:AU8 och 1994/95:AU20, rskr. 180)
förekom  under  beredningen  av  ärendet
mycket    omfattande    kontakter    med
regeringskansliet   för    att    utröna
resultatet  av  den   notifiering    som
gjorts hos EU-kommissionen.
På motsvarande sätt hölls kontakter med
regeringskansliet    i    samband    med
beredningen   av  den  regionalpolitiska
propositionen     1994/95:161      (bet.
1994/95:AU13, rskr. 426),  framför  allt
vad      gällde     diskussionen      om
strukturfondernas olika målområden.

Information och påverkan

Information från kommissionen

Den    information   som   kommer   till
utskottet  från kommissionen kanaliseras
via  kammarkansliet. Där diarieförs alla
inkommande  handlingar.  En   lista   på
inkommande ärenden tas ut ur diariet  en
gång   varje   månad   till   utskottets
sammanträden.  De handlingar  som  angår
arbetsmarknadsutskottets
beredningsområde  vidarebefordras   till
utskottets kansli. Handlingar som bedöms
vara  särskilt intressanta delas ut till
ledamöterna.  Det  är inte  alltid  helt
lätt att avgöra  status  på en handling.
Ofta finns i materialet ingen indikation
på  om  handlingen är av  särskild  vikt
eller    inte.   Inte   sällan    kommer
handlingen  först i en engelsk  version.
En  allmän iakttagelse är att dokumenten
är svårtillgängliga. Det saknas t.ex. en
sammanfattning av dokumentets innehåll.
Några direkta kontakter med företrädare
för kommissionen har inte förekommit.

Information från regeringen

Sedan  Sverige  blev  medlem  i  EU  har
utskottet  fått information om  pågående
och   kommande   aktiviteter   som   rör
utskottets    beredningsområde     genom
regelbundna besök av representanter  för
regeringen/regeringskansliet.
Det  har  skett antingen på begäran  av
utskottet  eller  genom  initiativ  från
regeringskansliet.
På  detta  sätt har utskottet  erhållit
information på sysselsättningsområdet av
dåvarande    statssekreteraren     Tommy
Ohlström  samt  i förekommande  fall  av
dåvarande  biträdande  statssekreteraren
Curt     Malmborg    och    vederbörande
tjänstemän i Arbetsmarknadsdepartementet
vid  fem  tillfällen  under  det  gångna
året.  Vid det första tillfället i  mars
1995    fick    utskottet   en    allmän
orientering av aktuella ärenden hos  EU.
Vid   de  fyra  senare  tillfällena  var
informationen   direkt   kopplad    till
aktuella ärenden hos kommissionen.
Curt  Malmborg  har vidare  tillsammans
med     vederbörande    tjänstemän     i
Arbetsmarknadsdepartementet   vid   fyra
tillfällen   informerat   utskottet   om
arbetet med strukturfondsprogrammen. Vid
det   första  tillfället  i  mars   1995
lämnades   en   allmän  orientering   om
arbetet  med programmen. Vid  de  senare
tillfällena   har  en   mer   detaljerad
redovisning  lämnats  om  arbetet.  Viss
skriftlig   dokumentation   har    också
lämnats.
Statssekreteraren  Lena   Häll-Eriksson
och  politiskt sakkunnige Mikael Sjöberg
informerade utskottet i mars förra  året
om   pågående  arbete  på  arbetsrättens
område.  På  detta område har  utskottet
som  nyss  sagts behandlat propositioner
som  innehåller förslag om införande  av
europeiska       företagsråd       resp.
införlivande av EG:s arbetstidsdirektiv.
I    dessa   ärenden   har   ytterligare
kontakter skett med regeringskansliet.
I april 1995 fick utskottet information
av   dåvarande  statssekreteraren  Laila
Edholm om jämställdhetsarbetet inom  EU,
framför   allt   om  förberedelsearbetet
inför  kvinnokonferensen  i  Peking.   I
samband  med  beredningen av betänkandet
Jämställdhet    (1995/96:AU1)    återkom
departementsrådet   och    chefen    för
jämställdhetsenheten                   i
Socialdepartementet Mona  Danielson  den
17   oktober  och  informerade  om  EU:s
fjärde handlingsprogram för jämställdhet
mellan kvinnor och män. Programmet lades
fast  i  juli  1995 och gäller  perioden
1996-2000.
I  slutet av mars 1996 erhöll utskottet
information   av  bl.a.  rättschefen   i
departementet, Per Virdesten, inför EU:s
ministerrådsmöte  mellan   social-   och
arbetsmarknadsministrarna  den  29  mars
1996.

Övrig information

Kännedom   om   aktuella   frågor    får
utskottet    även   genom    EU-nämndens
föredragningslistor till sammanträdena i
nämnden.  I  dessa ärenden  men  framför
allt  i ärenden som ännu inte hunnit  så
långt att de är föremål för behandling i
nämnden  får  utskottet som  nyss  sagts
information från regeringskansliet.
Genom EU-nämndens försorg har utskottet
inbjudits  att  delta i  EU-parlamentets
motsvarande  utskotts  sammanträden  när
sysselsättningsfrågor varit föremål  för
diskussion.    Utskottet    har    genom
representation av presidiet  deltagit  i
ett  sådant  möte i januari  i  år.  Vid
detta   möte  diskuterades  två  viktiga
dmnen  som  utskottet har anledning  att
fortsättningsvis följa, nämligen  frågan
om    det    skall   finnas    särskilda
bestämmelser     i     traktaten     för
sysselsättningspolitiken och  frågan  om
grundläggande   sociala  rättigheter   i
traktaten.  Båda dessa ämnen är  viktiga
inslag        i       den       kommande
regeringskonferensen, som började den 29
mars.
Utskottet   och  utskottskansliet   var
representerade  vid  ett  seminarium   i
Rosenbad  den 16 februari i år  om  EU:s
social-    och    arbetsmarknadspolitik.
Föreläsare  var  generaldirektör   Allan
Larsson från Europeiska kommissionen.
Utskottet    har   denna    dag    fått
information   av   representanter    för
Svenska      EU-programkontoret      för
utbildning  och  kunskapsutveckling   om
pågående  arbete med vissa av programmen
av särskilt intresse för utskottet.

Utskottets relationer till EU-nämnden

Utskottet  är tveksamt till  behovet  av
formalisering  av  samarbetet  med   EU-
nämnden.  I  EU-nämnden sitter  dessutom
ordföranden  i utskottet och ytterligare
en  utskottsledamot, vilka  utsetts  som
representanter för sina resp. partier.

Samarbetet med Europaparlamentet

Utskottet  har  vid ett  par  tillfällen
erhållit   inbjudningar  att   delta   i
Europaparlamentets      utskott      för
sysselsättningsfrågor.        Utskottets
ordförande  har  vid ett  tillfälle  och
vice  ordförande har vid två  tillfällen
deltagit i möten som rör sysselsättnings-
resp. jämställdhetsfrågor.

Avslutande synpunkter

Som utskottet ser det ligger svårigheten
i  bevakningen av EU-frågorna  däri  att
det  är  uppenbara problem  med  att  få
tillräcklig  och adekvat information  om
vad   som   pågår   i   den   mängd   av
arbetsgrupper    som   sorterar    under
rådet/kommissionen.
Det  har därför inte varit möjligt  för
utskottet  att  följa ett  ärende   hela
vägen    från   det   att   det    först
aktualiserats till dess att ett slutligt
beslut fattats i EU.
Utskottet   ser  i  och  för   sig   en
möjlighet     till    förbättring     av
informationen till utskottet t.ex. genom
en  mer  kontinuerlig  information  från
regeringskansliets sida av de tjänstemän
som     deltar    i    eller     bevakar
arbetsgrupperna inom EU.
Dessutom  bör en snabb återrapportering
göras      till     utskottet      efter
ministerrådsmöten,  där   ärenden   inom
utskottets  beredningsområde behandlats.
En  särskild bevakning kan ske genom att
den  återrapportering som  normalt  görs
till  EU-nämnden på lämpligt sätt kommer
till utskottets kännedom.
Det  är  som utskottet ser det  viktigt
att också utskottet självt är aktivt för
att   hålla  sig  informerat  om   vilka
ärenden  som kan komma att bli  aktuella
hos utskottet.
En  sådan åtgärd för att hålla sig  mer
informerad och kunna påverka ärenden kan
vara  att  utskottets ledamöter beslutar
att vid bestämda tidpunkter ta upp vissa
teman   till   belysning  ur   ett   EU-
perspektiv.  Särskilt inbjudna  personer
med   kunskap   i  ämnet  skulle   kunna
medverka.
Genom  besök vid Europaparlamentet  kan
utskottet  konkret få en uppfattning  om
hur  arbetet i parlamentet går till  och
hur adekvat information kan erhållas.
Utskottet avser att under hösten 1996 i
mindre grupper besöka EU:s institutioner
för  att  på plats få en uppfattning  om
det  arbete  som  bedrivs  där  och  hur
kommunikationen   med   det   nationella
parlamentet skulle kunna förbättras.

Stockholm den 18 april 1996

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist
(s),  Elver  Jonsson (fp), Sten  Östlund
(s),  Per Unckel (m), Berit Andnor  (s),
Kent  Olsson  (m), Martin  Nilsson  (s),
Elving  Andersson  (c),  Laila  Bjurling
(s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson
(s),   Christina  Zedell  (s),  Christel
Anderberg  (m),  Barbro Johansson  (mp),
Dan  Ericsson (kds), Kristina  Zakrisson
(s) och Ingrid Burman (v).

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Utskottet 1
Ärendets beredning 1
Utskottens roll samt informationen
till riksdagen 2
Bakgrund 2
EU-nämndens yttrande 3
EU-nämndens syn på den
skriftliga informationen till
riksdagen 3
EU-nämndens syn på vikten av att
utskotten engageras 4
Utskottens yttranden 5
Utskottets överväganden 10
Riksdagens hantering av EU-
frågor 10
Information till riksdagen om EU-
frågor 11
Utskottens roll 14
EU-information 14
Relationerna mellan utskotten och
EU-nämnden 15
Bakgrund 15
Yttrandena 16
Utskottets överväganden 18
EU-nämndens arbete
........................................
......................................
19
EU-nämndens yttrande 19
Skriftlig information från
regeringen till EU-nämnden 19
A-punkterna 20
Utvecklingen av arbetsformer
m.m. 21
Samrådsförfarandet 22
Ordförandens sammanfattningar 23
Kontakter med utomstående 23
Öppna sammanträden 23
Stenografiska uppteckningar 24
Utskottets överväganden 26
Regeringens skriftliga
information till nämnden 26
A-punkter 27
Samrådsförfarandet 27
Nämndens ställningstaganden 28
Öppna sammanträden 28
Stenografiska uppteckningar 29
Återrapportering från
ministerrådsmötena 30
Bakgrund 30
EU-nämndens yttrande 30
Utskottens yttranden 30
Utskottets överväganden 31
Kontakter med Europaparlamentet och
andra EU-institutioner 31
EU-nämndens yttrande 31
Utskottens yttranden 31
Utskottets överväganden 32
Andra och tredje pelaren 33
Bakgrund 33
EU-nämndens yttrande 33
Utskottens yttranden 33
Utskottets överväganden
........................................
............................ 35
EU-frågornas behandling i kammaren
........................................
............ 35
Bakgrund 35
EU-nämndens yttrande 35
Utkottets överväganden 36
Reglering av samverkan. Fortsatt
behandling av ärendet 36
Bakgrund 36
EU-nämndens yttrande 37
Utskottens yttranden 37
Utskottets överväganden 38
Riksdagsordningens bestämmelser om
EU 38
Utskottets bedömning 38
Författningskommentar 39
Hemställan 41
Reservationer 42
1. Riksdagens hantering av EU-
frågor (mom. 1) 42
2. Nämndens ställningstaganden
(mom. 8) 43
3. Stenografiska uppteckningar i EU-
nämnden (mom. 10) 44
4. Kontakter med EU:s institutioner
(mom. 11) 44
5. EU-frågornas behandling i
kammaren (mom. 12) 45
Bilaga 1 Av utskottet framlagda
lagförslag 46
Bilaga 2 Konstitutionsutskottets
promemoria 1996-03-14 52
Bilaga 3 Utskottens och EU-nämndens
yttranden 58
_______________________________
1 Riksdagsordningen omtryckt 1995:272.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1994:1653.
3 Senaste lydelse 1996:419.