Arbetsmarknadsutskottets betänkande2004/05:AU7

Ett utvidgat skydd mot könsdiskriminering

Sammanfattning

I  betänkandet  behandlas propositionen Ett utvidgat
skydd mot könsdiskriminering  2004/05:147  och  fyra
motioner  som väckts med anledning av propositionen.
Därutöver behandlas  ett  stort  antal motioner från
den  allmänna  motionstiden  hösten 2004  som  avser
jämställdhetsfrågor.

Propositionen innehåller förslag  till ändringar i
främst  jämställdhetslagen  (1991:433)   och   lagen
(2003:307) om förbud mot diskriminering. Förslagen i
propositionen innebär att skyddet mot diskriminering
som   har  samband  med  diskrimineringsgrunden  kön
stärks  så  att  det  i  princip  kommer  i nivå med
skyddet  mot  diskriminering  som  har  samband  med
diskrimineringsgrunderna     etnisk    tillhörighet,
religion      eller      annan      trosuppfattning,
funktionshinder  och sexuell läggning.  Förutom  att
stärka skyddet mot diskriminering på grund av kön är
syftet med förslaget  att genomföra tre EG-direktiv,
främst det s.k. likabehandlingsdirektivet i de delar
där förslag läggs fram.
Propositionen bygger  på en överenskommelse mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet  och Miljöpartiet
de gröna.

Den nya lagstiftningen föreslås träda  i kraft den 1
juli 2005.

I  ärendet finns 20 reservationer och 3  särskilda
yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Sättet att genomföra
likabehandlingsdirektivet

Riksdagen avslår motion 2004/05:A6 (m).
Reservation 1 (m)

2. Utvidgningen av diskrimineringsförbudet
i lagen (2003:307) om förbud mot
diskriminering

Riksdagen med bifall till propositionen punkt 5
i motsvarande  del  antar  förslaget  till lag om
ändring   i   lagen   (2003:307)  om  förbud  mot
diskriminering såvitt avser  9  § första stycket.
Därmed avslås motion 2004/05:A7 (fp).
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Undantagets omfattning i fråga om
prissättning på tjänster

Riksdagen  avslår motion 2004/05:A8  yrkande  2
(kd).

4. Könsdiskriminerande åldersgränser

Riksdagen avslår  motionerna  2004/05:A306  (v)
och 2004/05:A314 (s).

5. Undantaget för försäkringstjänster

Riksdagen med bifall till propositionen punkt 5
i  motsvarande  del  antar  förslaget till lag om
ändring   i  lagen  (2003:307)  om   förbud   mot
diskriminering  såvitt  avser  9 § andra stycket.
Därmed  avslås  motionerna 2004/05:A8  yrkande  1
(kd) och 2004/05:A9 yrkande 1 (c).

6. Undantaget från förbudet mot direkt
diskriminering i jämställdhetslagen
(1991:433)

Riksdagen avslår  motion  2004/05:A8  yrkande 3
(kd).

7. Antagande av lagförslagen i övrigt

Riksdagen   antar  regeringens  förslag  enligt
bilaga 2 till
dels lag om ändring  i lagen (2003:307) om förbud
mot  diskriminering  i  den  mån  förslaget  inte
omfattas   av  vad  utskottet   föreslagit   ovan
(propositionen punkt 5 i motsvarande del),
dels
lag om ändring  i  jämställdhetslagen  (1991:433)
(propositionen punkt 1),
lag om ändring i lagen (1999:130) om åtgärder mot
diskriminering  i arbetslivet på grund av  etnisk
tillhörighet,      religion      eller      annan
trosuppfattning (propositionen punkt 2),
lag om ändring i lagen  (1999:132)  om förbud mot
diskriminering   i   arbetslivet   på  grund   av
funktionshinder (propositionen punkt 3),
lag om ändring i lagen (1999:133) om  förbud  mot
diskriminering  i arbetslivet på grund av sexuell
läggning (propositionen punkt 4),
lag   om   ändring   i    lagen   (1999:678)   om
utstationering  av  arbetstagare   (propositionen
punkt 6),
lag  om ändring i lagen (2005:000) om  ändring  i
lagen (2005:000) om ändring i lagen (1999:678) om
utstationering   av  arbetstagare  (propositionen
punkt 7), och
lag   om  ändring  i  sekretesslagen   (1980:100)
(propositionen punkt 8).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:147
i motsvarande delar.

8. Överfallsskyddet i hemförsäkringen

Riksdagen  avslår  motion  2004/05:A9 yrkande 2
(c).

9. Personligt betalningsansvar i samband
med separation

Riksdagen  avslår motion 2004/05:A9  yrkande  3
(c).

10. Skyddet för föräldralediga

Riksdagen avslår  motion  2004/05:A8  yrkande 4
(kd).
Reservation 3 (m, kd, c)

11. Fördelning av statens riskkapital

Riksdagen  avslår  motion 2004/05:A9 yrkande  4
(c).
Reservation 4 (c)

12. Övergripande frågor om jämställdhet

Riksdagen avslår motionerna  2004/05:A270  (v),
2004/05:A290 (v) och 2004/05:A322 yrkande 2 (v).

13. Inriktningen på
jämställdhetspolitiken

Riksdagen avslår motion 2004/05:A291 (v).
Reservation 5 (m, kd) - motiv.
Reservation 6 (fp, c) - motiv.
Reservation 7 (v)

14. Män och jämställdhet

Riksdagen avslår motion 2004/05:A321 yrkande  1
(mp).

15. Kvinnors representation

Riksdagen  avslår motion 2004/05:A352 yrkandena
2 och 27 (kd).
Reservation 8 (kd)

16. EU-arbetet

Riksdagen avslår motion 2004/05:A219 (s).

17. CEDAW

Riksdagen avslår motion 2004/05:A286 (v).

18. Den könssegregerade arbetsmarknaden

Riksdagen avslår  motion 2004/05:N402 yrkande 1
(c).

19. En konkurrensutsatt offentlig sektor

Riksdagen   avslår   motionerna    2004/05:A261
yrkande 6 (c) och 2004/05:A352 yrkande 8 (kd).
Reservation 9 (m, fp, kd, c)

20. Löner och diskriminering

Riksdagen avslår motion 2004/05:A355  yrkande 5
(fp).
Reservation 10 (m, fp, kd, c)

21. Lönestatistik

Riksdagen avslår motion 2004/05:A300 (v).

22. Arbetsmarknaden och jämställdheten

Riksdagen  avslår motionerna 2004/05:A315  (s),
2004/05:A322 yrkande 7 (v) och 2004/05:A345 (s).

23. Obetalt hemarbete

Riksdagen   avslår   motionerna   2004/05:Sf363
yrkande 39 (kd) och 2004/05:A352 yrkande 18 (kd).
Reservation 11 (kd)

24. Ett barnvänligt arbetsliv

Riksdagen   avslår   motionerna   2004/05:Sf363
yrkande 34 (kd) och 2004/05:A352 yrkande 10 (kd).
Reservation 12 (kd)

25. Föräldraledighet

Riksdagen   avslår   motionerna   2004/05:Sf363
yrkande 40 (kd),  2004/05:So395  yrkande  6  (c),
2004/05:A259  (kd)  och  2004/05:A355  yrkande 10
(fp).
Reservation 13 (fp)
Reservation 14 (kd)
Reservation 15 (c)

26. Män och föräldraledighet

Riksdagen avslår motion 2004/05:A352 yrkande 17
(kd).
Reservation 16 (kd)

27. Skärpning av lagen

Riksdagen    avslår   motionerna   2004/05:A271
yrkandena 1-4 (v), 2004/05:A310 (s), 2004/05:A332
yrkandena 1 och  2  (fp),  2004/05:A352 yrkande 9
(kd) och 2004/05:A355 yrkande 7 (fp).

Reservation 17 (fp)
Reservation 18 (kd)

28. 5 § jämställdhetslagen

Riksdagen avslår motion 2004/05:A352 yrkande 11
(kd).

29. Forumfrågor m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna    2004/05:A355
yrkandena  6 och 8 (fp), 2004/05:A356 yrkande  10
(kd) och 2004/05:A361 (s).
Reservation 19 (fp)
Reservation 20 (kd)

Stockholm den 24 maj 2005

På arbetsmarknadsutskottets vägnar


Anders Karlsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Anders
Karlsson  (s),  Margareta   Andersson   (c),   Laila
Bjurling  (s),  Anders  G Högmark (m), Tina Acketoft
(fp), Stefan Attefall (kd),  Camilla  Sköld  Jansson
(v),  Patrik  Norinder  (m), Lars Lilja (s), Carl  B
Hamilton  (fp),  Ann-Marie  Fagerström  (s),  Henrik
Westman  (m), Ronny  Olander  (s),  Ulf  Holm  (mp),
Luciano Astudillo  (s), Sylvia Lindgren (s) och Ann-
Christin Ahlberg (s).

2004/05

AU7


Redogörelse för ärendet



I   detta   ärende   behandlas    dels   regeringens
proposition  2004/05:147  Ett  utvidgat   skydd  mot
könsdiskriminering och fyra motioner som har  väckts
med  anledning  av  propositionen,  dels  ett  antal
motioner   om  jämställdhet  som  har  väckts  under
allmänna motionstiden hösten 2004.
Samtliga motioner anges i den följande
texten utan årtal (2004/05).


Ärendet och dess beredning



Bakgrund

Regeringen  beslutade   den   31  januari  2002  att
tillkalla      en      parlamentarisk      kommitté,
Diskrimineringskommittén,   med  uppdrag  att  bl.a.
överväga en gemensam lagstiftning mot diskriminering
som      omfattar      alla      eller     flertalet
diskrimineringsgrunder  och  samhällsområden   (dir.
2002:11  samt  tilläggsdir.  2003:69  och 2005:8). I
uppdraget  ingick  att  göra  en  bedömning   av  om
ytterligare  åtgärder  är  nödvändiga eller lämpliga
med     hänsyn     till    tre    EG-direktiv     om
könsdiskriminering, nämligen:

Rådets direktiv  76/207/EEG  av  den  9 februari
1976    om    genomförande   av   principen   om
likabehandling  av  kvinnor  och  män i fråga om
tillgång  till anställning, yrkesutbildning  och
befordran   samt    arbetsvillkor    (det   s.k.
likabehandlingsdirektivet),

Rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978
om  successivt  genomförande  av  principen   om
likabehandling  av  kvinnor  och  män i fråga om
social trygghet (direktivet om social trygghet),
och

Rådets  direktiv  86/613/EEG av den 11  december
1986   om   tillämpningen    av   principen   om
likabehandling  av  kvinnor  och  män  med  egen
rörelse, bland annat jordbruk, samt om skydd för
kvinnor med egen rörelse under  havandeskap  och
moderskap (direktivet om egen rörelse).

Diskrimineringskommittén   lade   i  maj  2004  fram
delbetänkandet     Ett     utvidgat     skydd    mot
könsdiskriminering   (SOU  2004:55).  I  betänkandet
finns    förslag    till    ändringar     i    bl.a.
jämställdhetslagen  (1991:433)  och lagen (2003:307)
om förbud mot diskriminering. Förslagen syftar bl.a.
till  att  genomföra  de ovan nämnda  EG-direktiven.
Betänkandet    har    remissbehandlats     och    en
remissammanställning     finns     tillgänglig     i
Näringsdepartementet (dnr N2004/3887/JÄM).

Lagrådet har yttrat sig över förslaget. Regeringen
har följt Lagrådets synpunkter.

Propositionens huvudsakliga innehåll


I propositionen  lämnas  förslag  till  ändringar  i
främst   jämställdhetslagen   (1991:433)  och  lagen
(2003:307)  om förbud mot diskriminering.  Därutöver
lämnas förslag - väsentligen av följdkaraktär - till
ändringar  i  lagen   (1999:130)   om  åtgärder  mot
diskriminering  i  arbetslivet  på grund  av  etnisk
tillhörighet, religion eller annan  trosuppfattning,
lagen  (1999:132)  om  förbud  mot diskriminering  i
arbetslivet  på  grund  av  funktionshinder,   lagen
(1999:133)    om   förbud   mot   diskriminering   i
arbetslivet på  grund  av  sexuell  läggning,  lagen
(1999:678)  om  utstationering  av  arbetstagare och
sekretesslagen (1980:100).

Syftet med förslagen att genomföra främst det s.k.
likabehandlingsdirektivet  i  de delar  som  förslag
läggs    fram    och   att   stärka   skyddet    mot
könsdiskriminering  i svensk lagstiftning så att det
i   princip   kommer   i  nivå   med   skyddet   mot
diskriminering      som     har     samband      med
diskrimineringsgrunderna     etnisk    tillhörighet,
religion      eller      annan      trosuppfattning,
funktionshinder  och  sexuell  läggning.   Förslagen
motsvarar    i   huvudsak   den   lagstiftning   som
genomfördes  den  1  juli  2003  i  fråga  om  annan
diskriminering    än    könsdiskriminering    (prop.
2002/03:65, bet. 2002/03:AU7, rskr. 2002/03:207).
Förslagen    syftar    också   till   att   stärka
jämställdhetssträvandena  i   samhället.  Regeringen
anför i propositionen att den räknar  med att de nya
reglerna  kommer att bidra till att förhållandena  i
arbetslivet  och i samhället i övrigt alltmer närmar
sig  det övergripande  jämställdhetspolitiska  målet
att  kvinnor   och   män   har   samma  möjligheter,
rättigheter och skyldigheter.

Utskottets överväganden


Proposition 2004/05:147 Ett utvidgat
skydd mot könsdiskriminering

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker propositionens  förslag
till  lagändringar. Utskottet avstyrker  fyra
motioner     med     yrkanden     om    bl.a.
likabehandlingsdirektivets      genomförande,
försäkringstjänster,   undantaget  från   det
direkta       diskrimineringsförbudet       i
jämställdhetslagen  m.m.  Utskottet behandlar
också  två  motioner  som  väckts  under  den
allmänna  motionstiden  i  höstas   och   som
behandlar   frågan   om   könsdiskriminerande
åldersgränser.  Även dessa motioner  avstyrks
med hänvisning till  de  förslag  som läggs i
propositionen.
Jämför reservationerna 1 (m), 2 (m,  fp,  kd,
c), 3 (m, kd, c) och 4 (c).

Bakgrund


Utvecklingen inom EG-rätten har på senare år  kommit
att   innebära   att   det   rättsliga  skyddet  mot
könsdiskriminering   för   närvarande    är   mindre
omfattande  än  skyddet mot diskriminering på  andra
grunder. I diskrimineringskommitténs  uppdrag ingick
som  nämnts ovan bl.a. att göra en bedömning  av  om
ytterligare  åtgärder  var nödvändiga eller lämpliga
med     hänsyn    till    likabehandlingsdirektivet,
direktivet om social trygghet och direktivet om egen
rörelse.

Likabehandlingsdirektivet    syftar    till    att
fastställa     en     ram    för    bekämpning    av
könsdiskriminering när  det gäller tillgång till och
tillhandahållande av varor  och  tjänster  för att i
medlemsstaterna      genomföra      principen     om
likabehandling  av  kvinnor  och  män.  Syftet   med
direktivet  om  social  trygghet  är  att på området
social trygghet och när det gäller andra  inslag  av
socialt  skydd  successivt  genomföra  principen  om
likabehandling  av  kvinnor  och  män. Direktivet om
egen  rörelse  slutligen  kan sägas syfta  till  att
säkerställa  att  principen  om   likabehandling  av
kvinnor   och   män  som  är  egenföretagare   eller
medhjälpare  vid  utövandet   av   sådan  verksamhet
genomförs  på  de  områden  som  inte  omfattas   av
likabehandlingsdirektivet  eller  av  direktivet  om
social trygghet.

Den närmare innebörden av förslagen


I  propositionen  lämnas  som  nämnts  förslag  till
ändringar i främst jämställdhetslagen (1991:433) och
lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering.

Som  nämnts  är syftet med förslagen att genomföra
främst det s.k. likabehandlingsdirektivet i de delar
där förslag läggs  fram  och  att stärka skyddet mot
könsdiskriminering i svensk lagstiftning  så att det
i   princip   kommer   i   nivå   med   skyddet  mot
diskriminering    som    har   samband   med   annan
diskrimineringsgrund.
Förslagen  motsvarar i huvudsak  den  lagstiftning
som genomfördes  den  1 juli  2003  i fråga om annan
diskriminering    än    könsdiskriminering    (prop.
2002/03:65, bet. 2002/03:AU7).
Förslagen   syftar   också    till    att   stärka
jämställdhetssträvandena i samhället.

Ändringar i jämställdhetslagen m.m.

I propositionen föreslås att trakasserier  på  grund
av kön och sexuella trakasserier definieras som  två
separata  företeelser i såväl jämställdhetslagen som
2003  års  lag   om   förbud   mot   diskriminering.
Bakgrunden      till      förslaget      är      att
likabehandlingsdirektivet       skiljer       mellan
trakasserier  i  form  av oönskade beteenden som har
samband med en persons könstillhörighet och sexuella
trakasserier i form av oönskade beteenden av sexuell
natur. De svenska diskrimineringslagarna  använder i
dag  sexuella trakasserier som en gemensam benämning
för båda  formerna av beteenden. Genom att skilja på
trakasserier   och  sexuella  trakasserier  som  två
näraliggande, men  dock  åtskilda  rättsfigurer blir
det   enligt   regeringen   tydligt   att   sexuella
trakasserier  är  av  en  delvis  annan  karaktär än
trakasserier som beror på någons kön men inte  är av
sexuell natur.

Ett uttryckligt förbud införs mot diskriminering i
form  av  trakasserier  på grund av kön och sexuella
trakasserier.
I 2003 års lag om förbud  mot diskriminering finns
redan  i  dag  ett  förbud  mot  instruktioner   att
diskriminera,     men     förbudet    gäller    inte
diskrimineringsgrunden kön.  En  ny  bestämmelse  om
förbud mot instruktioner att diskriminera förs också
in  i  jämställdhetslagen. Skäl för förslaget är att
likabehandlingsdirektivet   förutsätter  ett  sådant
förbud  och  att skyddet mot könsdiskriminering  ska
göras  lika  omfattande   som   skyddet   mot  annan
diskriminering.
Undantaget från förbudet mot direkt diskriminering
för  ideellt  eller annat särskilt intresse i  15  §
andra  stycket  upphävs.   Ett  nytt  undantag  från
förbudet  mot direkt diskriminering  föreslås  komma
till uttryck  i  17 § jämställdhetslagen. Undantaget
ska gälla vid beslut om anställning, befordran eller
utbildning för befordran  om visst kön är nödvändigt
på grund av arbetets natur  eller det sammanhang där
det  utförs.  De  situationer  där   det   nuvarande
undantaget  enligt  de  äldre  förarbetena  ska vara
tillämpligt  får  i  stort  sett  anses  alltjämt ha
relevans.  Dit hör de exempel som angetts där,  dvs.
hänsyn till  anständighetskänsla  och  krav på skydd
för        den        personliga       integriteten,
teaterföreställningar och verksamheter som bygger på
ideologiska    eller   värderingsmässiga    grunder.
Arbetsgivaren  måste  ha  starka  skäl  för  att  få
tillämpa undantagsregeln.
Definitionerna     av    direkt    och    indirekt
könsdiskriminering     och      repressalieförbudets
omfattning   i   jämställdhetslagen  anpassas   till
motsvarande bestämmelser  i de andra arbetsrättsliga
diskrimineringslagarna. Förslagen  som gäller direkt
diskriminering är en språklig modernisering  och  en
anpassning av lagtexten till EG-rättens och de andra
diskrimineringslagarnas   lydelse.  När  det  gäller
indirekt  diskriminering justeras  ordalydelsen  för
att      bättre       stämma       överens       med
likabehandlingsdirektivets       definition      och
fullständigt    stämma   överens   med   motsvarande
definition   i  2003   års   lag   om   förbud   mot
diskriminering  och  1999 års arbetsrättsliga lagar.
Förslagen syftar inte  till  någon  ändring i sak av
diskrimineringsförbudets omfattning eller innebörd.

Ändringar i lagen om förbud mot diskriminering

Kön läggs till som en skyddad diskrimineringsgrund i
2003  års  lag  om  förbud mot diskriminering  i  de
diskrimineringsförbud            som           avser
arbetsmarknadspolitisk   verksamhet,   start   eller
bedrivande   av  näringsverksamhet,   yrkesutövning,
medlemskap   m.m.    i    arbetstagarorganisationer,
arbetsgivarorganisationer eller yrkesorganisationer,
tillhandahållande av varor,  tjänster  och bostäder,
socialförsäkringssystemet                        och
arbetslöshetsförsäkringen.

När  det gäller 9 § i lagen ska förbudet dock inte
gälla försäkringstjänster eller andra tjänster eller
bostäder  om olika behandling av kvinnor och män kan
motiveras av  ett  berättigat  mål  och de medel som
används  är  lämpliga och nödvändiga för  att  uppnå
målet.
På  motsvarande   sätt  som  i  jämställdhetslagen
införs ett uttryckligt  förbud  mot diskriminering i
form  trakasserier  på  grund  av kön  och  sexuella
trakasserier.
Jämställdhetsombudsmannen  ska   enligt  förslaget
utöva    tillsyn    över   de   nya   förbuden   mot
könsdiskriminering i 2003 års lag.

Ändringar i 1999 års lagar mot diskriminering,
utstationeringslagen och sekretesslagen

Därutöver   lämnas   förslag    -   väsentligen   av
följdkaraktär - om ändringar i 1999  års lagar, dvs.
lagen  (1999:130)  om åtgärder mot diskriminering  i
arbetslivet  på  grund   av   etnisk   tillhörighet,
religion    eller   annan   trosuppfattning,   lagen
(1999:132)   om    förbud   mot   diskriminering   i
arbetslivet  på  grund   av  funktionshinder,  lagen
(1999:133)   om   förbud   mot   diskriminering    i
arbetslivet  på  grund  av  sexuell  läggning  och i
lagen  (1999:678)  om utstationering av arbetstagare
och sekretesslagen (1980:100).

Ikraftträdande

Lagändringarna föreslås  träda  i  kraft  den 1 juli
2005. Några särskilda övergångsbestämmelser föreslås
inte.  Avsikten  är  att  de  nya  reglerna ska vara
tillämpliga  på sådan diskriminering  som  inträffar
efter det att bestämmelserna har trätt i kraft.


Motionerna

Nedan  behandlas  fyra  motioner  som  väckts  med
anledning av propositionen och två motioner från den
allmänna motionstiden hösten 2004 som tar upp frågan
om könsdiskriminerande åldersgränser.
Moderaterna föreslår i kommittémotion A6 ett annat
sätt att genomföra  likabehandlingsdirektivet  på. I
den  mån  det  obestridligen  behövs ska tillägg och
justeringar  föras  in  i  befintlig  lagstiftningen
redan nu.  I de fall detta inte  är möjligt föreslås
att bestämmelserna förs samman i en  provisorisk lag
som  upphör  att  gälla  i  samma ögonblick  som  en
enhetlig diskrimineringslagstiftning införs. På sikt
är  en enda lag med förbud mot  diskriminering  inom
alla  samhällsområden  det  mest  ändamålsenliga och
fruktbara.     Nuvarande    situation    är    djupt
otillfredsställande,  bl.a.  eftersom  Sverige i dag
har  en  lång  rad  av delvis parallella och  delvis
överlappande lagar mot diskriminering. Vidare bör de
fyra  ombudsmännen mot  diskriminering  slås  samman
till en gemensam myndighet.
Folkpartiet   anför   i   kommittémotion   A7  att
förslaget  till  ändring  i 9 § lagen (2003:307)  om
förbud  mot  diskriminering  bör   avslås   eftersom
propositionen    saknar   en   djupare   analys   av
diskrimineringsbegreppet och hur detta förhåller sig
till reglerna om positiv  särbehandling. Inte heller
ger  lagförslaget  någon  lösning   på   frågan   om
könsdiskriminering      vid     försäkringstjänster.
Förslaget skapar oklarhet  innan  ett samlat förslag
till lagstiftning om diskriminering  föreligger. Det
s.k.   likabehandlingsdirektivet   ska   inte   vara
införlivat med nationell rätt förrän den 13 december
2007,  varför  ytterligare  analys av villkoren  för
detta    kan    ske    t.ex.    inom    ramen    för
Diskrimineringskommitténs fortsatta arbete.  Partiet
välkomnar förslaget i övrigt.
Kristdemokraterna   menar   i   kommittémotion  A8
yrkandena 1-4 att beaktande av kön  som  faktor  vid
försäkringstekniska    beräkningar    måste    anses
oförenligt       med       likabehandlingsprincipen.
Försäkringstjänster bör därför  inte  undantas  från
diskrimineringsförbudet  i  9  § lagen (2003:307) om
förbud  mot  diskriminering. Partiet  oroas  av  att
diskrimineringsförbudet i bestämmelsen kan komma att
innefatta exempelvis  taxibolag  som  erbjuder  s.k.
tjejtaxa,   vilket   är  en  orimlig  konsekvens  av
förslaget. Lagen bör förtydligas  så  att  inte  den
typen    av    prissättning   omfattas   av   lagens
förbudsområde.  Vidare  bör  riksdagen  besluta  att
beaktandet av respekten  för  den civila gemenskapen
och  religionens betydelse explicit  ska  framgå  av
lagtexten i 17 § andra stycket jämställdhetslagen.
Diskrimineringsskyddet  för  föräldralediga  måste
utökas.   EU:s   ministerråd   har   enats   om  att
föräldralediga  ska  garanteras rätten att återuppta
sitt   arbete   utan   försämrade    villkor   efter
föräldraledighet. I dag kan föräldraledigheten vägas
in  som skäl för förändring av tjänsten,  vilket  nu
inte blir förenligt med de nya EU-reglerna.
Centern  anför  i  kommittémotion A9 yrkandena 1-4
att    Sverige   har   drivit    frågan    om    att
försäkringstjänster       och      framför      allt
pensionsförsäkringar ska göras könsneutrala inom EU.
Könsneutrala försäkringstjänster  är en viktig del i
jämställdhetsarbetet.  De argument som  nu  framförs
mot   att  låta  försäkringstjänster   omfattas   av
diskrimineringsförbudet         håller         inte.
Överfallsskyddet i hemförsäkringen bör även gälla då
en  skadelidande utsatts för våld av en medförsäkrad
familjemedlem.   Många   personer   som  tecknar  en
hemförsäkring  utgår  från  att  försäkringen   även
täcker  skador  orsakade  av  våld i hemmet. Att som
flertalet försäkringsbolag undanta  sådan skada från
det     ersättningsberättigade     området     utgör
diskriminering.  Kvinnor  får ofta bära ett orimligt
stort  ekonomiskt  ansvar för  mannens  skulder  vid
separationer.  Ett personligt  betalningsansvar  bör
gälla för inköp  och  lån från den dag då begäran om
skilsmässa   eller   bodelning   registreras   eller
skilsmässan vunnit laga  kraft.  Banker  ska  därför
inte    kunna    välja    vem    som    ska   hållas
betalningsansvarig   för  inköp  gjorda  efter   att
skilsmässa/bodelning        registrerats         hos
Skattemyndigheten.  Vidare  måste  de  resurser  som
ställs   till  medborgarnas  förfogande  via  Nutek,
Vinnova och ALMI för att nya företag ska kunna komma
till stånd  fördelas  så  att  kvinnor  kan  åtnjuta
resurserna lika mycket som män
Peter   Pedersen  (v)  anser  i  motion  A306  att
lämpliga åtgärder bör vidtas mot diskriminerande och
inte minst  könsrelaterade åldersgränser. Regeringen
bör därför tillsätta  en  utredning  med uppdrag att
kartlägga  förekomsten  av  olika åldersgränser  som
används  diskriminerande  mot personer  som  uppnått
myndig   ålder   och,   om  sådana   diskriminerande
åldersgränser  finns,  t.ex.   utifrån  kön  föreslå
motverkande åtgärder.
Agneta  Lundberg  m.fl.  (s)  ger  i  motion  A314
uttryck för att det är oacceptabelt  att  krogar har
olika åldersgräns beroende på kön och menar  att  en
översyn  av reglerna därför bör göras i syfte att få
till stånd en förändring.

Utskottets ställningstagande


Sättet att genomföra likabehandlingsdirektivet

Det rättsliga  skyddet mot könsdiskriminering är för
närvarande  mindre   omfattande   än   skyddet   mot
diskriminering      som      har     samband     med
diskrimineringsgrunderna    etnisk     tillhörighet,
religion      eller      annan      trosuppfattning,
funktionshinder  och sexuell läggning.  I  2003  års
lagstiftningsärende    uttryckte    regeringen   den
principiella            uppfattningen            att
diskrimineringsskyddet  ska  vara  så  likartat  som
möjligt för de olika diskrimineringsgrunderna och så
långtgående  som  är praktiskt och rättsligt möjligt
(prop. 2002/03:65 s.  63  f.). Utskottet delar denna
inställning.

I   de  förslag  som  nu  läggs   fram   jämställs
diskriminering som har samband med kön i princip med
diskriminering    som    har   samband   med   annan
diskrimineringsgrund. Utskottet välkomnar detta.
Utskottet kan inte ansluta  sig  till Moderaternas
förslag om en provisorisk lagstiftning.   Något skäl
att avvakta genomförandet av EG-direktiven i de fall
där  förslag  nu  förs  fram  föreligger inte enligt
utskottets uppfattning. Utskottet  vill hänvisa till
att   det  i  Diskrimineringskommitténs   omfattande
uppdrag  ingår att överväga en gemensam lagstiftning
mot diskriminering som omfattar alla eller flertalet
diskrimineringsgrunder      och     samhällsområden.
Kommittén    ska   också   se   över   ombudsmännens
ansvarsområden  och framtida organisation. Förslaget
att  utvidga  skyddet  mot  diskriminering  som  har
samband  med  diskrimineringsgrunden  kön  ligger  i
linje med vad som  tidigare anförts om att skapa ett
diskrimineringsskydd  som är så likartat som möjligt
oavsett  diskrimineringsgrund.  Med  hänsyn  härtill
avstyrker utskottet motion A6 (m).

9 § lagen (2003:307) om förbud mot
diskriminering

Lagen om förbud  mot diskriminering innehåller i 9 §
ett    diskrimineringsförbud    som    gäller    vid
yrkesmässigt  tillhandahållande  av  varor, tjänster
och  bostäder.  I  dag  omfattar  inte  bestämmelsen
diskriminering      som      har     samband     med
diskrimineringsgrunden kön. I  det svenska samhället
missgynnas kvinnor och män på grund av sitt kön i en
rad  vardagssituationer  vid  tillhandahållande   av
varor, tjänster och bostäder.

Regeringen föreslår nu att diskrimineringsförbudet
i  bestämmelsen  utvidgas  till  att  också  omfatta
diskriminering      som      har     samband     med
diskrimineringsgrunden kön. Förbudet syftar till att
motverka  särbehandling  mellan   kvinnor  och  män.
Utskottet välkomnar förslaget.
Folkpartiet menar att den föreslagna  utformningen
av 9 § skapar oklarheter och att bestämmelsen därför
inte  bör ändras förrän ett samlat förslag  till  ny
diskrimineringslagstiftning föreligger.
Att  ett  direktiv  inte  behöver  vara  genomfört
förrän vid ett senare tillfälle är enligt utskottets
mening i  sig  inget skäl att avvakta en lagändring.
Tvärtom anser utskottet  att  förslaget ligger väl i
linje  med  de uttalanden som har  gjorts  tidigare.
Någon närmare  redovisning  av  vilka oklarheter som
förslaget  skulle  skapa  lämnas  inte  i  motionen.
Utskottet anser för sin del att det  inte finns skäl
att    avvakta   med   att   utvidga   skyddet   mot
diskriminering   som  har  samband  med  kön  på  de
områden som täcks av 9 §  lagen (2003:307) om förbud
mot diskriminering. Motion A7 (fp) avstyrks därför.
Utskottet återkommer till den närmare utformningen
av bestämmelsen i det följande avsnittet.

Undantagets omfattning och prissättning på tjänster

Skyddet  mot könsdiskriminering i den föreslagna 9 §
kan enligt  regeringen  inte  vara  absolut, och två
undantag  föreslås därför. Förbudet ska  inte  gälla
tillhandahållande   av   försäkringstjänster.   Inte
heller   ska  förbudet  gälla  tillhandahållande  av
tjänster  eller  bostäder  om  olika  behandling  av
kvinnor och  män kan motiveras av ett berättigat mål
och de medel som  används är lämpliga och nödvändiga
för   att   uppnå   målet.    Något   undantag   vid
tillhandahållande    av    varor   föreslås    inte.
Undantagsregeln har formulerats  med  utgångspunkt i
det nya EG-direktivet om likabehandling  av  kvinnor
och män.

Kristdemokraterna  tar som framgått upp frågan  om
diskrimineringsförbudets  omfattning och ger uttryck
för   att  lagen  bör  förtydligas   så   att   inte
prissättning  av  typen  "tjejtaxa"  i  taxinäringen
omfattas av lagens förbud.
Undantagsbestämmelsen   har   getts   en  generell
utformning.     Utrymmet     för     avsteg     från
likabehandlingsprincipen är begränsat. Som betonas i
propositionen  är  en  konsekvens  av  en  generellt
hållen  regel att undantagsområdet inte kan anges  i
detalj. Vilka  situationer  som  kan  undantas  från
bestämmelsen  avgörs  ytterst  av  EG-domstolen Till
stöd för tolkningen av undantagets omfattning anförs
dock att en faktor av avgörande betydelse är att ett
missgynnande    för   att   kunna   undantas    från
diskrimineringsförbudet måste framstå som godtagbart
i den meningen att  det inte uppfattas som stötande,
orättvist, oskäligt eller  liknande.  Skyddat boende
för  kvinnor  och män som utsatts för fysiskt  eller
psykiskt  våld  eller   annat  utnyttjande  anges  i
propositionen som exempel  på en företeelse som inte
bör  omfattas  av  diskrimineringsförbudet.   Enligt
regeringen  bör  rent kommersiella intressen däremot
inte omfattas av undantaget.
Så  kallad  tjejtaxa   i  taxinäringen  är  enligt
propositionen   i  varje  fall   typiskt   sett   en
prissättning  som  tillkommit  i  rent  kommersiellt
intresse.
Utskottet ansluter  sig  till  de överväganden som
görs  i  propositionen  i  denna  fråga.   Utskottet
avstyrker därför motion A8 yrkande 2 (kd).

Könsrelaterade åldersgränser

En konsekvens av den förslagna utvidgningen  av  9 §
är  att  det  fortsättningsvis i princip strider mot
diskrimineringsförbudet  att  erbjuda  olika villkor
till kvinnor och män vid tillhandahållande  av bl.a.
tjänster.  Som  exempel  på  villkor  som  får anses
strida    mot    diskrimineringsförbudet   anges   i
propositionen skilda  åldersgränser  för kvinnor och
män  för inträde på en nöjeslokal eller  att  bättre
service erbjuds till en man än till en kvinna.

I den  mån  motionerna  A314 (s) och A306 (v) inte
kan anses tillgodosedda med  det  anförda  avstyrker
utskottet desamma.

Undantagets omfattning i fråga om
försäkringstjänster

Diskrimineringskommittén     föreslog     i     sitt
delbetänkande   (SOU   2004:55)   att  förbudet  mot
könsdiskriminering           skulle          omfatta
försäkringstjänster. Regeringen  för  inte  fram det
förslaget nu. I propositionen anges dock att  det är
regeringens  utgångspunkt att diskriminering i fråga
om försäkringstjänster  är oacceptabel och att detta
gäller  oberoende av vad som  följer  av  EG-rättens
utformning och minimikraven i det nya EG-direktivet.
Utskottet  delar  den  uppfattningen.  Här  bör även
nämnas att lagutskottet nyligen har behandlat frågan
om     könsneutrala    pensionsförsäkringar    (bet.
2004/05:LU17)   och   då   -   liksom  vid  tidigare
tillfällen  -  uttalat  att  försäkringspremier  bör
kunna vara könsneutrala.

Som några av motionärerna anfört agerade Sverige i
EU-förhandlingarna med ambitionen  att få till stånd
ett   tydligt  diskrimineringsförbud  i   fråga   om
försäkringar. Utfallet av förhandlingarna beskrivs i
propositionen  som  att  medlemsstaterna har fått en
nationell och tidsbegränsad  möjlighet att välja att
antingen   införa   ett  diskrimineringsförbud   för
försäkringstjänster  eller   att  avstå.  Det  finns
således inget direktivkrav att  redan  nu införa ett
diskrimineringsförbud          som          omfattar
försäkringstjänster.
Principerna   för   vad   som   ska   anses   vara
diskriminering     och     utformning     av     ett
diskrimineringsförbud  som  gäller  försäkringar bör
enligt regeringen analyseras mer än vad som hittills
gjorts.  En  del  av  den  analysen  måste   ta  sin
utgångspunkt  i  att  ett  avtal om försäkring i det
enskilda  fallet  bygger  på en  riskbedömning  från
försäkringsgivarens sida. Det  kan enligt regeringen
även     finnas     skäl    att    närmare    belysa
förutsättningarna för och eventuella konsekvenser av
en  händelseutveckling   där   försäkringsbolagen  i
Sverige  förändrar sina beräkningsgrunder,  men  där
motsvarande  åtgärder  inte samtidigt vidtas i andra
medlemsstater  i  EU.  Regeringen   avser   nu   att
skyndsamt  vidta  de  åtgärder  som krävs för att ta
fram  ett fullgott beredningsunderlag  i  frågan  om
införandet  av  ett  förbud  mot könsdiskriminerande
försäkringar,  inbegripet  vilka   konsekvenser  ett
sådant förbud skulle kunna få.
Utskottet   anser   att  detta  arbete  inte   bör
föregripas  och  avstyrker   därför   motionerna  A8
yrkande 1 (kd) och A9 yrkande 1 (c).

Omfattningen av undantaget från förbudet mot
direkt diskriminering i jämställdhetslagen

Kristdemokraterna  anser  att hänsyn till  respekten
för den civila gemenskapen och religionens betydelse
uttryckligen  bör framgå av  ordalydelsen  av  17  §
andra stycket jämställdhetslagen.

Regeringens förslag  innebär att undantaget i 15 §
andra stycket jämställdhetslagen  från  förbudet mot
direkt   diskriminering   för  ideellt  eller  annat
särskilt intresse upphävs.  Undantaget från förbudet
ska  i  stället  -  vid  sidan  av  lagens  gällande
undantag  för  positiv  särbehandling  -  gälla  vid
beslut  om anställning, befordran  eller  utbildning
för befordran om visst kön är nödvändigt på grund av
arbetets  natur eller det sammanhang där det utförs.
Den nya undantagsbestämmelsen finns i ett nytt andra
stycke till 17 §, punkt 1.
Regeringen    anför   i   propositionen   att   de
situationer där det  nuvarande  undantaget  ska vara
tillämpligt och den exemplifiering som finns i äldre
förarbeten - även med det förslag som nu läggs  -  i
stort  sett  alltjämt  har  relevans.  Dit  hör, som
nämnts tidigare, hänsyn till anständighetskänsla och
krav  på  skydd  för  den  personliga  integriteten,
teaterföreställningar och verksamheter som bygger på
ideologiska eller värderingsmässiga grunder. Som ett
särskilt fall där en arbetssökandes kön  någon  gång
bör  kunna tillmätas betydelse anges i propositionen
att arbetsgivaren  är en organisation eller liknande
som  med  hänsyn till  verksamhetens  ändamål  eller
speciella  förutsättningar   bör   ges  en  särskild
möjlighet att väga in könsfrågan i ett anställnings-
, utbildnings- eller befordransbeslut. Några exempel
då  sådana  överväganden  kan göra sig  gällande  är
enligt propositionen kyrkor  och  trossamfund  eller
kvinnoorganisationer  såsom  Riksorganisationen  för
kvinnojourer  och  tjejjourer  i  Sverige. Utskottet
ansluter sig till propositionens bedömningar i denna
fråga.
Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker
utskottet motion A8 yrkande 3 (kd).

Överfallsskyddet i hemförsäkringen

I  propositionen  läggs inget förslag  om  det  s.k.
överfallsskyddet i  hemförsäkringen.  Några  närmare
överväganden   i  denna  fråga  redovisades  inte  i
lagstiftningsärendet   då   riksdagen  antog  en  ny
försäkringsavtalslag   (prop.   2003/04:150,    bet.
2004/05:LU4,  rskr.  2004/05:160).  Lagutskottet som
har behandlat liknande yrkanden tidigare beklagade i
betänkande    2004/05:LU17    att    några    sådana
överväganden   inte  fanns  i  lagstiftningsärendet.
Lagutskottet utgick  från  att regeringen inom ramen
för det fortsatta uppföljningsarbetet  med  den  nya
försäkringsavtalslagen  kommer  att överväga behovet
av en reglering för den situation  som  behandlas  i
motionerna.    Arbetsmarknadsutskottet   delar   den
bedömning som lagutskottet  gett  uttryck  för.  Med
hänvisning  till vad som anförts avstyrker utskottet
motion A9 yrkande 2 (c).

Gemensamma lån vid separation

När två eller  flera  personer gemensamt tar ett lån
är de solidariskt ansvariga  för  skulden  såvida de
inte har kommit överens om annat med långivaren.

Det  solidariska  ansvaret  innebär att långivaren
har  rätt  att  vända  sig  mot  vem  som  helst  av
låntagarna och utkräva hela skulden.  Den  låntagare
som i en sådan situation tvingas betala mer  än  vad
som  belöper på honom eller henne har sedan rätt att
kräva  övriga  gäldenärer på vad som belöper på dem,
s.k. regressrätt.
Propositionen behandlar inte frågan om solidariskt
betalningsansvar i samband med separation.
Lagutskottet  har   tidigare   behandlat  liknande
yrkanden  och  då bl.a. uttalat (bet.  2004/05:LU14)
att lånevillkoren  till  alla  delar måste betraktas
som  en  integrerad  del  av  låneavtalet   och  att
ändringar  i avtalet inte kan komma till stånd  utan
att  avtalets   parter  är  överens  om  det  enligt
grundläggande civilrättsliga  principer.  En ändring
av  avtalsvillkoren  måste  alltså ske i samförstånd
med långivaren. Lagutskottet  hänvisade  vidare till
att  utskottet  vid  tidigare behandling av liknande
yrkanden anfört att ett  bifall  skulle  innebära en
genomgripande   förändring   av   svensk   rätt  som
utskottet inte kunde ställa sig bakom.
Arbetsmarknadsutskottet delar de överväganden  som
redovisas   ovan  och  avstyrker  därför  motion  A9
yrkande 3 (c).

Skyddet för föräldralediga

Som utskottet  uttalat  många  gånger  och  i  olika
sammanhang  under  åren hör det inte hemma på svensk
arbetsmarknad att bli missgynnad på grund av att man
som    arbetstagare   nyttjat    sina    lagstadgade
rättigheter  som  förälder.  Utskottet har vid flera
tillfällen betonat vikten av att  förslag läggs fram
som  kan  förbättra  situationen  för  gravida   och
föräldralediga  och  att detta sker som aviserats. I
yttrande  2004/05:AU3y  till  konstitutionsutskottet
har utskottet  framhållit  att  ytterligare dröjsmål
när  det  gäller förstärkt skydd för  föräldralediga
inte kan godtas.

Nyligen har det i Näringsdepartementet tagits fram
en  promemoria   (Ds   2005:15)   Förstärkning   och
förenkling - ändringar i anställningsskyddslagen och
föräldraledighetslagen.   Där   finns   förslag   om
ändringar  i dessa lagar. Promemorian har utarbetats
av en arbetsgrupp  inom departementet. Arbetsgruppen
har  bearbetat  de förslag  avseende  tidsbegränsade
anställningar och  stärkt rätt till föräldraledighet
som  Arbetslivsinstitutet   hösten  2002  lämnade  i
promemorian   Hållfast   arbetsrätt    -   för   ett
föränderligt arbetsliv (Ds 2002:56). Promemorian (Ds
2005:15) remissbehandlas för närvarande.
Utskottet  avstyrker med hänvisning till  vad  som
anförts motion A8 yrkande 4 (kd).

Fördelning av riskkapital

Centerpartiet  tar  upp frågan om en lika fördelning
av de medel som samhället  ställer  till  förfogande
via Nutek, Vinnova och Almi för att nya företag  ska
kunna komma till stånd.

Almi  som  är  ett statligt ägt bolag styrs främst
genom ägardirektiv  till  moderbolaget. Moderbolaget
lämnar  i  sin tur ägardirektiv  till  de  regionala
bolagen. När det gäller Almi:s långivningsverksamhet
uttalas  bl.a.  i  det  senaste  ägardirektivet  att
bolaget inom  finansieringsverksamheten  ska  sträva
efter att ha en jämn könsfördelning mellan kunderna.
Vidare ska inriktningen av finansieringsverksamheten
i  högre  grad  vara  tidigare skeden av existerande
företags  förändrings- och  förnyelseprocess.  Nutek
och Vinnova  sysslar  företrädesvis  med  rådgivning
m.m.
Frågan    om    riskkapital   behandlas   även   i
propositionen. Regeringen  anför  i detta sammanhang
att  det inte går att bortse från könsmaktsordningen
i  samhället.  Den  tar  sig  uttryck  bl.a.  i  att
svårigheter  att  skaffa riskkapital och att få stöd
för  att  utveckla  affärsidéer   och   liknande   i
praktiken   tycks   vara   särskilt  besvärande  för
kvinnor.  Regeringen  menar  därför  att  lån  eller
rådgivning i samband med start  eller  bedrivande av
näringsverksamhet  som  lämnas till kvinnor  på  mer
förmånliga villkor än till  män därför i princip bör
vara tillåtet även om lagregeln  i  sig inte ger ett
explicit    uttryck   för   principen   om   positiv
särbehandling. Utskottet vill peka på att syftet med
de nya lagreglerna är att närma sig det övergripande
jämställdhetspolitiska målet att kvinnor och män ska
ha samma möjligheter,  rättigheter  och skyldigheter
och   förutsätter  därmed  att  detta  kommer   till
praktiskt   uttryck  i  styrningen  av  de  statliga
bolagen  och  myndigheterna.   Utskottet   avstyrker
motion A9 yrkande 4 (c).

Sammanfattning av utskottets ställningstagande


Sammanfattningsvis   finner   alltså  utskottet  att
riksdagen  med  bifall till propositionen  bör  anta
lagförslagen.

Utskottet   behandlar    ytterligare   frågor   om
jämställdhetslagen under rubriken Jämställdhetslagen
m.m. nedan.

Jämställdhetspolitiken - en bakgrund


Nedan  lämnas  en  översiktlig  beskrivning  av  hur
jämställdhetsarbetet   är   organiserat  i  Sverige.
Vidare redovisas det arbete som  har bedrivits under
mandatperioden och det arbete som  för närvarande är
pågående på området.


Sverige bäst i världen?


Sverige  brukar beskrivas som ett av  världens  mest
jämställda länder.

I en jämförande  forskningsstudie  som  Stiftelsen
världsekonomiskt   forum   (WEF)  i  Genève  nyligen
presenterade,  Women s  Empowerment:  Measuring  the
Global Gender Gap, rankas  Sverige  som det land som
har den minsta "könsklyftan" av 58 i  undersökningen
ingående  nationer. I undersökningen, som  är  WEF:s
första  försök   att   mäta   och  jämföra  kvinnors
möjligheter och ställning i samhället  världen runt,
har  bl.a.  områden  som deltagande i förvärvslivet,
ekonomiska  möjligheter,  politiskt  inflytande  och
tillgång till utbildning studerats.

Organisation


Den  organisatoriska   uppbyggnaden   i  Sverige  av
jämställdhetspolitiken   inleddes   redan  1980   då
Jämställdhetsombudsmannen,  JämO,  inrättades.  Inom
Regeringskansliet  ansvarar  varje  departement  för
jämställdhetsfrågorna  på  sina ansvarsområden.  Det
finns även en särskild jämställdhetsenhet.  I  april
2004   fastställdes  en  plan  för  genomförande  av
jämställdhetsintegrering     i     Regeringskansliet
(N2004/3108/JÄM).  Planen  gäller  t.o.m.  2009  och
syftar till att fördjupa och förstärka  arbetet  med
jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet.

Länsstyrelserna  har  på  regional nivå ansvar för
att  jämställdhetspolitikens  mål  får  genomslag  i
länen. JämO övervakar bl.a. att  kvinnor  och  män i
arbetslivet har lika rättigheter oavsett kön. Övriga
statliga   myndigheter  har  också  ett  ansvar  för
jämställdhetsmålen,  som bl.a. kommer till uttryck i
respektive  myndighets  regleringsbrev.  Vidare  har
varje myndighet  enligt verksförordningen ansvar för
att beakta de krav  som  ställs  på verksamheten när
det gäller jämställdhet mellan kvinnor  och män. För
närvarande     förbereds    en    förordning    inom
Regeringskansliet   som  innebär  att  myndigheterna
också  ska tillämpa jämställdhetsintegrering  i  sin
verksamhet.
Även   inom    riksdagen    bedrivs   ett   aktivt
jämställdhetsarbete. I december 2004 presenterade en
arbetsgrupp inom riksdagen rapporten  15 förslag för
en       jämställd      riksdag      (2004/05:URF1).
Riksdagsstyrelsen   antog   i   april   i   år   ett
handlingsprogram  för riksdagens jämställdhetsarbete
och uppdrog åt riksdagsförvaltningen  att  återkomma
med    en    uppföljning    av    programmet   efter
mandatperioden.  Därutöver  anordnades   i  maj  ett
offentligt   seminarium   om  riksdagsuppdraget   ur
genusperspektiv.   Ett  aktivt   jämställdhetsarbete
drivs även inom riksdagens förvaltning.

De övergripande målen för jämställdhet


Det      övergripande     målet      för      svensk
jämställdhetspolitik  är  att kvinnor och män ska ha
samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom
alla väsentliga områden i livet  (prop. 1993/94:147,
bet.1993/94:AU17).  Utifrån  detta övergripande  mål
har följande delmål formulerats:

- En jämn fördelning av makt och inflytande.

- Samma möjligheter till ekonomiskt oberoende.

-  Lika  villkor  och  förutsättningar  i  fråga  om
företagande,      arbete,     arbetsvillkor      och
utvecklingsmöjligheter i arbetet, lika tillgång till
utbildning  och  möjligheter   till   utveckling  av
personliga ambitioner, intressen och talanger.

- Delat ansvar för hem och barn.

- Frihet från könsrelaterat våld.

I  regeringens  skrivelse  Jämt  och ständigt  (skr.
2002/03:140)       framhöll      regeringen      att
jämställdhetsarbetet  fortsättningsvis  måste ges en
mer    feministisk    inriktning.   Skrivelsen   har
behandlats av arbetsmarknadsutskottet  i  betänkande
2003/04:AU2.  I  skrivelsen  redovisas följande  fem
s.k. fokusområden som särskilt  skulle  lyftas  fram
under mandatperioden 2002-2006:

-   Representation:  jämn  fördelning  av  makt  och
inflytande.

- Lika lön för lika och likvärdigt arbete.

- Mäns våld mot kvinnor, prostitution och handel med
kvinnor för sexuella ändamål.

- Män och jämställdhet.

- Sexualiseringen av det offentliga rummet.

Ett aktivt  arbete  pågår  inom  alla  fokusområden.
Bland  annat  har regeringen tidigare i år  beviljat
stöd   till   15  projekt   som   ska   arbeta   mot
sexualisering   av    det   offentliga   rummet.   I
vårpropositionen  2005 föreslogs  att  135  miljoner
kronor ska avsättas  i  budgetpropositionen för 2006
för  ett  ökat  stöd till våldsutsatta  kvinnor  och
deras barn, en omorganisering  av  Rikskvinnocentrum
och  ett  ökat  stöd  för  kvinnors organisering.  I
mitten  av maj 2005 anordnade  Regeringskansliet  en
hearing om  mäns ansvar för jämställdhet. Det arbete
som    bedrivs   med    representationsfrågor    och
lönediskriminering beskrivs översiktligt nedan.

För att  utvärdera  de  numera  drygt tio år gamla
målen     för    jämställdhetspolitiken    tillsatte
regeringen den 19 februari 2004 en särskild utredare
(N  2004:07).   Sammanfattningsvis   ska   utredaren
överväga  vilka  mål  som bör gälla för den framtida
jämställdhetspolitiken  och  lämna  förslag till mål
och  resultatindikatorer för dessa. Utredningen  ska
redovisa  sitt  uppdrag  senast  den  1 augusti 2005
(dir. 2004:18, dir. 2004:173). Enligt vad  utskottet
erfarit kommer utredningen bl.a. att föreslå  en  ny
sektorsövergripande jämställdhetsmyndighet.
Här  ska  också  nämnas  att regeringen den 1 juli
2004 beslutat att tillsätta en kommitté som ska göra
en samlad översyn av regeringsformen (dir. 2004:96).
I kommittédirektiven hänvisas  bl.a. till uttalanden
av  konstitutionsutskottet (2003/04:KU9)  i  samband
med behandlingen  av  motioner  om en översyn av den
svenska författningen. Konstitutionsutskottet utgick
från att en analys av den framtida  maktfördelningen
bl.a. sedd ur ett könsperspektiv skulle göras.

Jämställdhetsintegrering

Den metod som regeringen använder för  att  uppnå de
jämställdhetspolitiska            målen           är
jämställdhetsintegrering. I korthet  innebär det att
jämställdhets- och könsperspektivet ska införlivas i
de sakpolitiska frågorna på alla nivåer  och  i alla
steg  av beslutsprocessen. I december 2002 tillsatte
regeringen en styrgrupp för jämställdhetsintegrering
i Regeringskansliet.  För att stärka arbetet med att
genomföra jämställdhetsintegreringen  har regeringen
antagit  en  särskild  plan utarbetad av styrgruppen
som  gäller under perioden  2004-2009.  En  särskild
utredare (dir. 2005:7) tillsattes i januari 2005 för
att stödja  arbetet  med  jämställdhetsintegrering i
den statliga verksamheten. Utredningens insatser ska
riktas till myndigheter under  regeringen  inklusive
Regeringskansliet.  Uppdraget  ska  redovisas senast
den 31 januari 2006.

Det  statliga  bidraget  till kvinnoorganisationer
har analyserats och utvärderats  av  Utredningen  om
stöd  till  kvinnors organisering (Ju 2003:05). Inom
ramen för uppdraget  skulle man även undersöka vilka
krav avseende jämställdhet som kan ställas generellt
på folkrörelser och föreningar  för  att  de  ska få
statligt bidrag.
Inom   Regeringskansliet   drivs   för  närvarande
projektet  Jämna Pengar år 2004. Projektet  har  som
syfte att stärka styrningen av jämställdhetsfrågorna
och synliggöra  kön  i  den statliga budgetprocessen
och     statsbudgeten     så     att     regeringens
jämställdhetspolitik på ett strukturerat och tydligt
sätt  kommer till uttryck i form av  mål  inom  alla
politikområden.

Internationellt arbete

Regeringen   har  i  olika  sammanhang  betonat  att
Sverige har ett särskilt ansvar för att driva på mot
ökad jämställdhet  i Europa. Det har också varit ett
uttryckligt mål från  regeringens sida att verka för
jämställdhet  ska integreras  i  samtliga  politiska
områden i EU.

Sverige  har  bl.a.   tagit   initiativ  till  ett
europeiskt  jämställdhetsinstitut,  European  Gender
Institute. Enligt den faktapromemoria (2004/05FPM54)
som  har  upprättats  i  frågan  ska  institutet  ge
tekniskt   stöd    till   EU:s   institutioner   och
medlemsländer i syfte att bekämpa könsdiskriminering
och  främja  jämställdhet   på   gemenskapens   alla
områden.  Det  är  tänkt  att  institutet  ska ha en
oberoende     ställning     i    förhållande    till
medlemsländernas myndigheter och EU-institutionerna.
Verksamheten föreslås komma i gång år 2007.
Genom      Europarådets      styrkommitté      för
jämställdhetsfrågor, CDEG, prioriteras  arbetet  med
att   främja   lika   möjligheter  och  rättigheter,
friheter  och  ansvar  för   kvinnor  och  män,  att
förebygga   och  motverka  våld  mot   kvinnor   och
människohandel        och        att        utveckla
jämställdhetsintegrering  inom  Europarådet  och  på
nationell nivå. Sverige ingår i styrkommitténs  byrå
under   perioden   2004-2005   och  har  åtagit  sig
värdskapet för Europarådets 6:e ministerkonferens på
jämställdhetsområdet, som kommer  att  äga rum under
juni 2006.
Vid  sidan  av  arbetet  i  EU  bedrivs också  ett
nordiskt   jämställdhetsarbete   i   det    Nordiska
ministerrådet. Till grund för samarbetet inom  detta
område          ligger          ett         nordiskt
jämställdhetssamarbetsprogram      för      perioden
2001-2005.      Den     genomgående     tanken     i
samarbetsprogrammet  är  att  det  är nödvändigt att
arbeta mer målmedvetet inom alla samhällsområden för
att  främja  jämställdhet,  likvärdighet   och  lika
möjligheter   för   kvinnor  och  män  och  för  att
eliminera de hinder för kvinnors och mäns utveckling
som fortfarande finns. Programmet ska stärka en bred
insats  för att integrera  ett  könsperspektiv  inom
alla politiska fält. Som huvudsatsningsområden under
perioden  är följande områden utvalda: ett köns- och
jämställdhetsperspektiv i nordisk budgetpolitik, män
och jämställdhet samt kvinnofrid (motverka mäns våld
mot kvinnor). Ett nytt samarbetsprogram för perioden
2006-2010 kommer att beslutas i dagarna.
Sverige är också engagerat i ett nordiskt-baltiskt
samarbete i jämställdhetsfrågor.

Makt och inflytande


Inflytandefrågorna  berör alla nivåer i och delar av
samhället.  Regeringen   har   under  mandatperioden
fokuserat   på  inflytandefrågorna   inom   följande
områden:

-  politiska församlingar (riksdag, regering,
kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige),
-
-  statliga styrelser (centralt och regionalt),
-
-  statliga bolagsstyrelser,
-
-  statliga kommittéer (utredningar m.m.) och
-
-  chefsbefattningar i statlig och privat tjänst.
-
Kvinnors deltagande  på lednings- och styrelsenivå i
svenskt näringsliv har  studerats  av Utredningen om
kvinnor  på  ledande  poster  i  näringslivet   (SOU
2003:16)  som  följde  upp  1994  års  rapport  Mäns
föreställningar om kvinnor och chefskap.

När   det   gäller   kvinnors   representation   i
börsnoterade  företags  styrelser  pågår  enligt vad
utskottet  har  inhämtat från Regeringskansliet  ett
arbete i linje med vad som överenskommits i den s.k.
121-punktsöverenskommelsen                    mellan
Socialdemokraterna,  Vänsterpartiet och Miljöpartiet
de   gröna.  Det  går  ut  på   att   ta   fram   en
uppdragsbeskrivning till en sakkunnig person som ska
se över  möjligheterna att föreslå lagregler i syfte
att  åstadkomma  ökad  jämställdhet  i  börsbolagens
styrelser.
Jämnt  på  toppen  är  ett samarbete som bedrivits
mellan näringslivsenheten  och  jämställdhetsenheten
på    Näringsdepartementet   samt   länsstyrelserna.
Projektets   syfte  var  att  påskynda  processen  i
näringslivet mot  ökad  jämställdhet  mellan kvinnor
och    män.    Inom    ramen   för   projektet   har
länsstyrelserna   erbjudits   att   lokalt   anordna
seminarier      för      erfarenhetsutbyte       och
kunskapsförmedling  på  temat  kvinnor och män, makt
och ledarskap. Projektet Jämnt på  toppen avslutades
i februari 2004.
Enligt  en  ny  lag  ska  könsfördelningen   bland
ledande      befattningshavare      redovisas      i
årsredovisningar   (prop.  2002/03:56,  2004/05:LU3,
rskr. 2004/05:89). Exempelvis  ska uppgift lämnas om
fördelningen   mellan   kvinnor   och    män   bland
styrelseledamöter, verkställande direktör  och andra
personer i företagets ledning.

Arbetsmarknaden och jämställdheten


I  februari  2003  beslutade  regeringen om direktiv
(dir. 2003:18). En särskild utredare  fick i uppdrag
att   utreda   könssegregeringen   på   den  svenska
arbetsmarknaden.  Uppgiften bestod bl.a. i  att  öka
kunskapen om hur könssegregeringen  ser  ut  och hur
den förändrats under 1990-talet och att redogöra för
olika faktorer som bidrar till att den upprätthålls.
Uppdraget  innebar  också  att  redogöra  för  vilka
satsningar     som     gjorts    för    att    bryta
könssegregeringen  på  arbetsmarknaden.  Utredningen
redovisade   sitt   uppdrag    i    april   2004   i
slutbetänkande   Den  könsuppdelade  arbetsmarknaden
(SOU 2004:43).


Anställningsformer


En utredning har tillsatts  för  se  hur rätten till
heltidsanställning ska kunna stärkas (dir.  2004:50,
dir.  2005:31).  Den  särskilda  utredaren ska bl.a.
överväga  om  det  bör  införas  en  reglering   som
begränsar  arbetsgivarens  möjlighet att anställa på
deltid.  Utredningen  ska ha slutfört  sitt  uppdrag
senast den 30 november  2005. Även rätten att gå ned
i arbetstid utreds för närvarande  (dir.  2004:156).
En särskild utredare har fått i uppdrag att  föreslå
hur   en   lag   om   partiell   tjänstledighet  för
arbetstagare  som  önskar gå ned i arbetstid  skulle
kunna utformas. Denna utredning ska ha slutfört sitt
uppdrag senast den 1 december 2005.

I  den s.k. 121-punktsöverenskommelsen  slås  fast
att visstidsanställningarna måste minska.
Regeringen     har     nyligen     beslutat    att
Arbetsmiljöverket  inom  ramen  för  det s.k.  HELA-
projektet   ska  få  använda  ytterligare  drygt   7
miljoner kronor  för  informationsinsatser i arbetet
med   att   minska   deltidsarbetslösheten.    HELA-
projektets  arbete  syftar  till  att  få  bestående
resultat  när  det  gäller möjligheter för människor
att kunna försörja sig  på  sitt arbete. Företag och
organisationer  som  vill erbjuda  deltidsarbetslösa
att gå upp i arbetstid har fått ansöka om medel från
HELA för att genomföra  förändringar  i  sättet  att
organisera arbetet på arbetsplatsen.

Arbetsliv och föräldraskap


Arbetslivsinstitutet   fick   2001   i  uppdrag  att
överväga om det finns behov av att förstärka skyddet
för de arbetstagare som väljer att utnyttja sin rätt
till ledighet i samband med föräldraskap.  Uppdraget
har   redovisats  i  Hållfast  arbetsrätt  -För  ett
föränderligt arbetsliv (Ds 2002:56). Som nämnts ovan
har en  arbetsgrupp på Näringsdepartementet därefter
utarbetat  en  departementspromemoria,  Förstärkning
och förenkling - Ändringar i anställningsskyddslagen
och  föräldraledighetslagen  (Ds  2005:15),  och  då
beaktat    de    förslag   avseende   tidsbegränsade
anställningar     och      föräldraledighet      som
Arbetslivsinstitutet   lämnat.  Promemorian  är  för
närvarande ute på remiss.

Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag
(dir. 2004:44) att göra  en  översyn av reglerna för
föräldraförsäkringen.  Översynen   ska   göras   med
utgångspunkt  i  att  föräldraförsäkringen ska verka
för   barnets   bästa  och  bidra   till   en   ökad
jämställdhet mellan könen. Utredningen ska slutföras
senast den 1 september 2005.

Jämställdhetslagen m.m.


Diskrimineringskommittén,  som  tillsattes 2002, har
ett  mycket  omfattande  uppdrag som  av  regeringen
beskrivs  som  en i det närmaste  total  översyn  av
lagstiftningen  (dir.   2002:11   och   tilläggsdir.
2003:69  och  2005:8).  Utredningen  ska ha avslutat
sitt   uppdrag  i  januari  2006.  Utredningen   har
presenterat  ett  delbetänkande,  Ett utvidgat skydd
mot  könsdiskriminering  (SOU 2004:55),  som  ligger
till  grund för den proposition  som  utskottet  har
behandlat ovan.

Löneskillnader och lönediskriminering

I   den   s.k.   121-punktsöverenskommelsen   mellan
Socialdemokraterna,  Vänsterpartiet och Miljöpartiet
de gröna uttrycker partierna  att  det  är angeläget
att  det  skapas  ekonomiskt utrymme för att  minska
löneskillnaderna i  Sverige.  Kommuner och landsting
måste ges ökade resurser för att klara detta. Det är
viktigt   att   arbetsmarknadens   parter   använder
utrymmet  för  att  höja  lönerna i kvinnodominerade
yrken.

I 2005 års ekonomiska vårproposition  föreslås att
JämO  får  ett  tillskott på 2 miljoner kronor.  Det
ökade stödet ska  bl.a. möjliggöra en utökad tillsyn
över     arbetsgivare     för      att      motverka
lönediskriminering.
JämO  har  av  regeringen  fått  i uppdrag att som
underlag  till  en uppföljning av jämställdhetslagen
redogöra  för och  kommentera  de  granskningar  som
myndigheten gjort av hur arbetsgivare lever upp till
de  nya  bestämmelserna   om   lönekartläggning  och
handlingsplan för lika lön. Uppdraget  ska redovisas
senast  den  1  oktober  2005.  Efter granskning  av
utvärderingsrapporten kommer regeringen att överväga
om och i så fall vilka åtgärder som  behöver  vidtas
t.ex.  när  det  gäller  tiden  för  att  rätta till
missförhållanden i fråga om osakliga löneskillnader.
Här kan också nämnas att arbetsmarknadsutskottet i
oktober    2003    arrangerade    en    hearing   om
löneskillnader mellan kvinnor och män. Stenografiska
anteckningar  från  hearingen  finns  i en bilaga  i
betänkande 2003/04:AU2.

Inom  Regeringskansliet  pågår  för  närvarande  ett
arbete  med  att  ta fram en nationell handlingsplan
mot lönediskriminering.


Övergripande frågor om jämställdhet


Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas  ett antal motioner
som   tar   upp   övergripande   frågor    om
jämställdhet.  Utskottet avstyrker motionerna
bl.a.     med     hänvisning     till     det
utredningsarbete som pågår.
Jämför  reservationerna  5  motiveringen  (m,
kd), 6 motiveringen (fp, c) och 7 (v).

Motioner


Vänsterpartiet  anför  i partimotion A291 att det nu
är   dags   att  kritiskt  granska   och   analysera
jämställdhetspolitiken   och   att  förändra  den  i
feministisk  riktning.  Alla  måste  delta  i  detta
arbete,  och  utgångspunkten  bör   vara  att  makt,
inflytande och resurser ska utjämnas.  Intresset hos
män som grupp måste ställas mot kvinnors  gemensamma
intressen.   Mäns  andel  av  makt,  inflytande  och
resurser   måste    minska    och    kvinnors   öka.
Utgångspunkten  för  arbetet  bör  bl.a.  vara   att
kvinnor har ett gemensamt kollektivt intresse av att
inte   låta   sig   förtryckas   som  kvinnor.  -  I
partimotion A322 yrkande 2 beskriver  Vänsterpartiet
förhållandet att många ekonomiska och könsrelaterade
mekanismer  på  arbetsmarknaden  upprätthåller   och
stärker varandra. En arbetsmarknad som diskriminerar
kan  påverka  kvinnor att välja "kvinnoutbildningar"
och  "kvinnoyrken".   Värderingsdiskriminering   gör
också  att  män i stället väljer för dem möjliga och
mer säkra och   välbetalda  yrken.  Detta förstärker
den      könsuppdelade      arbetsmarknaden,     och
föreställningarna om manligt  och  kvinnligt förblir
outmanade.  Politiska  beslut  och  lagförslag  inom
arbetsmarknadspolitikens område måste därför föregås
av   en  helhetsanalys  med  könsperspektiv.   -   I
kommittémotion  A270  betonar  partiet  att  Sverige
fortfarande   är   ett   samhälle  som  systematiskt
underordnar kvinnor och överordnar män. Könsuppdelad
statistik är central för att  tydliggöra villkor och
resursfördelning mellan kvinnor  och  män, och sådan
kunskap   är  viktig  för  att  få  till  stånd   en
förändring.  Det  finns  strukturella  problem  inom
dagens  folkrörelser  där  frågor om jämställdhet av
många    ses   som   en   "icke-fråga".    Särskilda
återrapporteringskrav    för    organisationer   och
föreningar  som  uppbär  statsbidrag   måste  därför
införas.  Jämsides  med detta ska könsdifferentierad
statistik   krävas   vid    återrapportering    till
bidragsgivande  myndigheter  från organisationer som
uppbär statliga bidrag på central och regional nivå.
- Vänsterpartiet menar i partimotion  A290  att  det
finns   ett   behov   av   att  undersöka  i  vilken
utsträckning  skillnader i makt  och  inflytande  är
relaterade  till  strukturella  förhållanden  i  det
svenska samhället  eller  till  det förhållningssätt
samhällets institutioner har till personer med olika
kön men också i vilken mån andra förklaringsfaktorer
spelar  in. En utredning bör därför  tillsättas  med
uppdrag    att    identifiera    den    strukturella
könsdiskrimineringen  i Sverige. I den mån sådan kan
påvisas ska utredningen  identifiera  och  analysera
mekanismerna  bakom  strukturell  könsdiskriminering
och föreslå åtgärder för att motverka  denna och för
att öka möjligheterna till inflytande och  makt  för
dem  som  främst  riskerar att utsättas för en sådan
diskriminering.

Miljöpartiet tar  i  kommittémotion A321 yrkande 1
upp  frågan om mäns ansvar  i  jämställdhetsarbetet.
Alla -  män  som  kvinnor - har ett gemensamt ansvar
för att bryta den rådande könsmaktsordningen. Det är
inte männen eller kvinnorna  som  är  problemet utan
snarare de konstruerade och förtryckande  könsroller
som   män  och  kvinnor  socialiseras  in  i.  Många
enskilda  män  vare  sig  kan  eller vill passa in i
manlighetens norm och är därför  också  förlorare på
grund   av   att   denna  norm  existerar.  Eftersom
könsrollerna  är  konstruerade  är  de  möjliga  att
förändra. Regeringen bör stimulera män att ta ansvar
och  att  aktivt engagera  sig  i  detta  stora  och
viktiga förändringsarbete  på  lokal,  nationell och
internationell   nivå.   Ju   fler  män  som  aktivt
engagerar   sig,   desto  mindre  blir   motståndet.
Regeringen   bör   också    arbeta    för   att   en
världskonferens om mansrollen anordnas i FN:s regi.

Utskottets ställningstagande


Inriktningen på jämställdhetspolitiken

Jämställdhetspolitikens  övergripande  mål   är  att
kvinnor   och   män   ska   ha   samma  möjligheter,
rättigheter  och skyldigheter inom  alla  väsentliga
områden i livet.  Utskottet utgår från att det finns
en  bred  politisk  samstämmighet  kring  målet  som
sådant.  Utifrån  det  övergripande  målet  har  som
nämnts delmål formulerats för politikens inriktning.

Regeringen  använder jämställdhetsintegrering  för
att  uppnå  de  jämställdhetspolitiska   målen.  För
Regeringskansliets   del   innebär   det   att   ett
jämställdhetsperspektiv  ska  finnas med i alla steg
av  beslutsprocesserna inom samtliga  politikområden
och att  ansvaret  för  detta ligger inom respektive
område.
Under  senare  år har en  kontinuerlig  utveckling
skett inom jämställdhetsområdet, och en ökad kunskap
har vunnits om de  mekanismer  som  ligger  bakom de
ojämställda  villkor  som  råder mellan könen. Trots
att ett aktivt jämställdhetsarbete  ägt rum återstår
ännu mycket att göra. Män har privilegier  i form av
mera  makt  och  högre lön än kvinnor. Som utskottet
tidigare  betonat  (bet.   2002/03:AU2)   måste  det
fortsatta  arbetet  nu  ta  sin  utgångspunkt i  den
rådande könsmaktsordningen som innebär  att  kvinnor
som  grupp  är  underordnade  och  män  som grupp är
överordnade.   Vänsterpartiet  har  i  motion   A291
framfört att jämställdhetspolitiken  måste förändras
i feministisk riktning. Även regeringen  har i olika
sammanhang gett uttryck för att jämställdhetsarbetet
fortsättningsvis  måste  ges  en  sådan  inriktning.
Utskottet   har   ställt   sig   bakom  detta  (bet.
2002/03:AU2). Utskottet vidhåller sina då redovisade
ställningstaganden och avstyrker därför  motion A291
(v).

Mål, resultatindikatorer och särskilda
återrapporteringskrav

Som  redovisats  ovan  pågår  för  närvarande  en   översyn  av
jämställdhetspolitikens       mål,       inriktning,
organisation   och   effektivitet   (dir.   2004:18,
2004:173). I utredningens uppdrag ingår att överväga
vilka   mål   som   bör   gälla   för  den  framtida
jämställdhetspolitiken      och      att     föreslå
resultatindikatorer för målen. Målen ska  utgå  från
analysen  av  det offentliga åtagandet, de ska kunna
ingå   i   nuvarande    modell    för    mål-    och
resultatstyrning      och      de      ska      vara
verksamhetsanpassade.

En    av    de    centrala    styrprocesserna    i
statsförvaltningen  är  budgetprocessen. Sverige har
tillsammans  med övriga nordiska  länder  genom  sin
anslutning      till       slutdokumentet       från
Världskvinnokonferensen i Peking 1995 förpliktat sig
att  integrera  ett  könsperspektiv i alla politiska
beslut (gender mainstreaming).  Det  gäller också de
nationella  budgetarna  som  spelar en nyckelroll  i
ländernas politiska prioriteringar.  En  statsbudget
med   ett   konsekvent,   synligt  och  genomarbetat
könsperspektiv har stor betydelse  för  att säkra en
utveckling  mot  jämställdhet.  Utskottet ser  vissa
fördelar med det förslag som Vänsterpartiet för fram
i motion A270 om att särskilda återrapporteringskrav
för   organisationer  och  föreningar   som   uppbär
statsbidrag  bör  införas,  men  det  är  svårt  att
överblicka  konsekvenserna  och utskottet kan därför
inte ställa sig bakom motionen.
Inom Regeringskansliet pågår som nämnts ett arbete
med   att   integrera  jämställdhetsperspektivet   i
budgetprocessen  (Jämna  Pengar  år 2004). Målet med
projektet    är    att    stärka    styrningen    av
jämställdhetsfrågorna och att synliggöra faktorn kön
i den statliga budgetprocessen och statsbudgeten  så
att    regeringens   jämställdhetspolitik   på   ett
strukturerat  och tydligt sätt kommer till uttryck i
form av mål inom alla politikområden. Inom ramen för
projektet ska man  se  över  budgetprocessens  olika
riktlinjer,  anvisningar, handledningar och cirkulär
för att förtydliga hur jämställdhetsperspektivet ska
integreras i budgetarbetet.
Parallellt med  detta  arbete pågår under perioden
2004-2006 ett nordiskt projekt om integrering av ett
köns-  och  jämställdhetsperspektiv  i  de  nordiska
statsbudgetarna. Det projektet syftar bl.a. till att
etablera ett  samarbete mellan finansministerier och
andra  aktuella   aktörer   kring  metoder  för  att
jämställdhetsbedöma den ekonomiska politiken och att
identifiera  behov av fortsatt  metodutveckling  och
forskning.
Också  de  ideella  organisationerna  arbetar  med
dessa frågor.  Bland  annat  har jämställdhetsfrågor
och jämställd bidragsfördelning  på  senare  år fått
stor  uppmärksamhet  såväl inom Riksidrottsförbundet
(RF) som i samband med den statliga bidragsgivningen
till   idrotten.  RF  har   bl.a.   inom   projektet
Förbundsutveckling   genom   den  s.k.  3  R-metoden
undersökt  hur  makt  och  resurser   inom  idrotten
fördelas  mellan  flickor  och  pojkar  och   mellan
kvinnor och män. RF har för avsikt att på sin stämma
2005  lägga  fram en ny jämställdhetsplan som bygger
på de kunskaper som RF fått bl.a. genom projektet.

Analys av beslut och lagförslag

I        regeringens        handlingsplan        för
jämställdhetspolitiken       under       innevarande
mandatperiod  har  det  angivits  att  det  på  alla
politikområden ska genomföras en jämställdhetsanalys
och fastställas mål och indikatorer för jämställdhet
inom politikområden där detta är möjligt.

Ett jämställdhetsperspektiv ska alltså genomsyra  alla delar av
regeringens  politik.  För  att politiska beslut och
lagförslag  ska  få  önskad  effekt   är   det   som
Vänsterpartiet  anför  i  motion  A322  viktigt  att
förslagen     och    besluten    föregås    av    en
konsekvensanalys  med  könsperspektiv.  Intresset av
att   inte  onödigtvis  öka  intresseorganisationens
administrativa    börda    bör    även   beaktas   i
sammanhanget.

De utredningar som utförs inom ramen  för  Statens
offentliga    utredningar    ska    enligt    15   §
kommittéförordningen ange om förslagen har betydelse
för  jämställdheten  mellan  kvinnor  och män. Våren
1997     gjordes     en     uppföljning    av    hur
jämställdhetsperspektivet beaktats  i utredningarna.
En   ny   mer   omfattande  utvärdering  pågår   för
närvarande       av       hur        kravet       på
jämställdhetskonsekvenser uppfylls.
Regeringen styr myndigheternas arbete  bl.a. genom
det uppdrag som ges i det årliga regleringsbrevet. I
verksförordningen ska chefen för myndigheten  beakta
de  krav  som  ställs  på verksamheten när det bl.a.
gäller jämställdheten mellan kvinnor och män.

Strukturell könsdiskriminering

Med anledning av det som  framförs i Vänsterpartiets
motion A290 om strukturell  könsdiskriminering  vill
utskottet   anföra   följande.  Förhållandet  mellan
strukturell            diskriminering            och
diskrimineringsgrunden   kön    har    belysts    av
Utredningen    om    den   könssegregerade   svenska
arbetsmarknaden   (SOU   2004:43).   Därutöver   ska
Utredningen  om  strukturell   diskriminering  (dir.
2003:118, dir. 2005:12) bl.a. ta del av och redovisa
kunskaper    om   och   åtgärder   mot   strukturell
diskriminering  på  grund  av  etnisk eller religiös
tillhörighet i andra länder liksom  kunskap  om  och
åtgärder  mot  diskriminering  på  grund  av  kön  i
Sverige  och  i  andra länder. Utredningen ska också
redovisa i vilken  mån  det  finns  skillnader i hur
flickor  och  pojkar,  kvinnor  och  män drabbas  av
strukturell diskriminering på grund av  etnisk eller
religiös   tillhörighet.   Utredningsuppdraget   ska
redovisas senast i juni i år.

Här  kan  också  nämnas  att Integrationspolitiska
maktutredningen  (dir.  2000:57)  som  avslutades  i
april i förra året bl.a. fått i uppdrag att beskriva
och analysera fördelningen  av  makt  och inflytande
inom  olika  delar av det svenska samhället  ur  ett
integrationspolitiskt perspektiv och att undersöka i
vilken utsträckning skillnader i makt och inflytande
kan förklaras  av bl.a. kön. Det arbete som utfördes
inom  ramen  för  utredningen  har  publicerats  som
forskningsrapporter i departementsserien.
Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker
utskottet Vänsterpartiets  motioner  A270  (v), A290
(v) och A322 yrkande 2 (v).

Mäns ansvar i jämställdhetsarbetet

Under en ganska lång tid var jämställdheten en fråga
som   nästan   enbart   engagerade   kvinnor,  såväl
nationellt  som  internationellt.  Männens   roll  i
jämställdhetsarbetet har nu under flera år varit  en
prioriterad  fråga  i  svensk  politik  liksom i det
nordiska samarbetet. Nordiska ministerrådet  har som
ett     av    tre    teman    för    det    nordiska
jämställdhetsarbetet  under  perioden 2001-2005 valt
Män  och  jämställdhet.  I likhet  med  Miljöpartiet
anser utskottet att det är viktigt att män är aktiva
i  jämställdhetsarbetet.  Utskottet  kan  också  med
tillfredsställelse   konstatera    att    regeringen
bedriver en politik för att understryka mäns  ansvar
för  jämställdheten. Som nämnts ovan arrangerades  i
mitten  av  maj exempelvis en hearing om mäns ansvar
för jämställdhet. Regeringen avser att arbeta vidare
med   dessa   frågor    och   att   även   verka   i
internationella  forum. Vikten  av  det  arbete  som
bedrivs  i  de ideella  organisationerna  bör  också
uppmärksammas  i  detta  sammanhang. Som exempel kan
nämnas Riksorganisationen  Manliga  nätverket som är
en  ideell  och partipolitiskt obunden  organisation
som verkar för  jämställdhet  och kvinnofrid och mot
mäns våld och övergrepp.

I likhet med Miljöpartiet anser  utskottet att det
är  viktigt  att  även  i  övrigt  uppmärksamma  och
involvera män i jämställdhetsarbetet  på alla nivåer
av  samhället.  Som  framgått  ovan pågår också  ett
sådant  arbete. I den mån motionen  inte  kan  anses
tillgodosedd   genom   vad   som  har  anförts  ovan
avstyrker utskottet motion A321 yrkande 1 (mp).

Makt och inflytande


Utskottets förslag i korthet

Här  behandlar  utskottet ett antal  motioner
med  yrkanden  om  bl.a.  kvinnors  makt  och
inflytande   och   om  FN:s   konvention   om
avskaffande  av all slags  diskriminering  av
kvinnor    (CEDAW).    Utskottet    avstyrker
motionerna.
Jämför reservation 8 (kd).

Motioner


Kristdemokraterna  föreslår  i  kommittémotion  A352
yrkande   27   att  regeringen  tar  initiativ  till
trepartssamtal mellan  staten  och  arbetsgivar- och
arbetstagarparterna   för   att   uppnå    en   ökad
representation av kvinnor på såväl styrelsenivå  som
på   ledande  poster  i  övrigt.  Tvingande  lag  om
kvotering  när  det gäller representation av kvinnor
och män i styrelser  i  näringslivet  är fel väg att
gå. I yrkande 2 i samma motion betonas vikten av att
kvinnor  och  män finns representerade i  någorlunda
lika delar i alla  beslutande  församlingar.  FN har
riktat   kritik  mot  hur  Sverige  lever  upp  till
konventionen    om    avskaffande   av   all   slags
diskriminering av kvinnor  (CEDAW)  när  det  gäller
andelen  kvinnor på höga poster inom såväl offentlig
som privat  sektor.  Faktorer som hämmar kvinnor att
ta på sig ledningsansvar  bör  därför kartläggas för
att sedan elimineras.

Christina Axelsson m.fl. (s) framhåller  i  motion
A219  att  Sverige  i  dag  har  den största andelen
förvärvsarbetande  kvinnor  i EU. Sveriges  regering
har varit tydlig med att Sverige ska ta ett särskilt
ansvar  för att jämställdhetsaspekter  integreras  i
samtliga EU:s politikområden. Det räcker inte längre
med att bara  kämpa  för  rättvisa i Sverige och med
svenska förhållanden. Svenska  kvinnor  behöver vara
med och skapa framtidens nya ideala värderingar  och
förhoppningar  i  EU:s  medlems- och kandidatländer.
Det  är  därför  angeläget  att  Sverige  fortsätter
jämställdhetsarbetet och föreslår kvinnor till olika
chefsposter i EU:s olika organ.
Siv  Holma  m.fl.  (v)  anser i  motion  A300  att
regeringen bör få i uppdrag att utforma en offentlig
könsuppdelad     statistik     över      maktelitens
löneutveckling.   Den   bör   synliggöra   den  s.k.
folkhemseliten    som    näringslivet    och   andra
elitgrupper      utgör.      Enligt     LO-rapporten
"Folkhemseliten  drar ifrån" har  snittinkomsten  de
senaste  åren  ökat   väsentligt   mycket   mer  för
näringslivets toppar och "folkhemseliten" än  för en
industriarbetare.     Det     finns     demokratiska
legitimitetsproblem med denna inkomstutveckling.

Vänsterpartiet anför i kommittéemotion A286 att
Sverige i dag trots formell jämställdhet mellan
kvinnor och män är ett samhälle som
systematiskt underordnar kvinnor och överordnar
män. För att utveckla det politiska
jämställdhetsarbetet måste hela samhället
inbegripas och fler verktyg skapas och
användas. Ett av de redan existerande
instrumenten återfinns i FN-konventionen om
avskaffande av all slags diskriminering av
kvinnor (CEDAW). Regeringen måste nu ta sitt
ansvar och utveckla en strategi för att
implementera konventionen och aktivt arbeta för
att konventionen utvecklas till ett levande
dokument som kan utgöra ett redskap för konkret
handling för organisationer, myndigheter och
politiska beslutsfattare på olika nivåer i
samhället.


Utskottets ställningstagande


Kvinnors representation

Representation,  dvs.  jämn  fördelning av makt  och
inflytande,  är  ett  av  de s.k.  fokusområden  som
fastställts  för mandatperioden  (skr.  2002/03:140,
2003/04:AU2).  En jämn representation av kvinnor och
män i beslutande  organ är en viktig demokratifråga.
För att kvinnor och  män ska kunna delta och påverka
samhällsutvecklingen på  lika  villkor måste de vara
representerade inom alla samhällsområden och på alla
nivåer  och  ges samma förutsättningar  till  reellt
inflytande. Med  fler  kvinnor antas också kraften i
jämställdhetsarbetet   öka.    Andelen   kvinnor   i
politiken ses därför som en indikator  på  hur långt
ett  samhälle har nått i fråga om jämställdhet.  Med
en  jämn   fördelning   mellan   könen   ökar  också
förutsättningarna för ett bredare beslutsunderlag  i
olika frågor.

Sverige  har  framgångsrikt  arbetat  för  att öka
andelen   kvinnor   inom   politiken,   vilket   har
uppmärksammats  av CEDAW-kommittén, som har lovordat
regeringen för de  imponerande  framsteg som kvinnor
har gjort i fråga om representation  i det politiska
beslutsfattandet. Kvinnors representation  på  andra
områden är dock inte lika omfattande. Som påpekats i
en  motion  har  kommittén  uttryckt sin oro för att
kvinnorepresentationen    är    fortsatt    låg    i
verkställande  och beslutsfattande  positioner  inom
den  privatekonomiska   sektorn   och   i   statliga
styrelser  och  styrelser  i  statligt kontrollerade
företag.
Som  framgår  av  den  ovan redovisade  bakgrunden
pågår ett arbete för att öka kvinnors representation
i dessa sammanhang.
Könsfördelningen  i statliga  styrelser  redovisas
varje år i budgetpropositionen.  För att öka andelen
kvinnor tillämpar regeringen ett system  med  dubbla
nomineringar.   Av   1   243   ledamöter  i  statens
offentliga utredningar 2004 var  45 % kvinnor och 55
% män. Andelen kvinnliga ordförande  i utredningarna
var  samma  år  34  %.  När  det  gäller chefer  för
myndigheterna är regeringens målsättning att hälften
av de nyutnämnda myndighetscheferna ska vara kvinnor
och  hälften  män.  Arbete  med kvinnorepresentation
bedrivs även i andra sammanhang.  Här kan nämnas EU-
projektet Women to the Top som JämO  var engagerad i
åren  2003-2005.  Projektet  avslutades  i  februari
2005.   Projektet   hade   som  syfte  att  påskynda
processen  med  att få fler kvinnliga  toppchefer  i
näringsliv och offentlig  förvaltning  och  var  ett
samarbetsprojekt  med Danmark, Estland och Grekland.
Projektet riktade sig  till  kvinnor  som  ville  nå
högre   chefsbefattningar,   till  beslutsfattare  i
arbetslivet och till konsultföretag  som rekryterade
toppchefer.
Därutöver bedrivs olika projekt inom  näringslivet
för att kvinnors representation på ledande  poster i
yrkeslivet  ska öka. Studieförbundet Näringsliv  och
Samhälle (SNS) har tillsammans med några av Sveriges
största företag  bildat  ett  utvecklingspartnerskap
som  har  fått  namnet  Utmaningen  och  driver  där
projektet Kvinnor till toppen. Projektet syftar till
att  öka  andelen  kvinnor  på   ledande   poster  i
näringslivet.  Arbetet  kommer  att  fortsätta under
treårsperioden 2004-2006.
När   det   gäller   kvinnors   representation   i
börsnoterade  företags  styrelser pågår  som  nämnts
ovan ett arbete i linje med vad som överenskommits i
den    s.k.    121-punktsöverenskommelsen     mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
En   uppdragsbeskrivning   ska   tas  fram  till  en
sakkunnig  person som ska se över möjligheterna  att
föreslå  lagregler   i  syfte  att  åstadkomma  ökad
jämställdhet  i  börsbolagens  styrelser.  Utskottet
välkomnar detta initiativ.
Med  hänvisning  till  det  arbete  som  pågår  på
området avstyrker utskottet  motion A352 yrkandena 2
och 27 (kd).

EU-arbetet

Genom  Amsterdamfördraget har jämställdhetspolitiken
blivit  en   viktig   del   i   EU-samarbetet.   Det
internationella    jämställdhetsarbetet    är   nära
sammankopplat  med  det  nationella arbetet. Sverige
har   varit   drivande  i  utvecklingen   mot   ökad
jämställdhet i  Europa.  Regeringen har tydligt gett
uttryck  för att man vill att  Sverige  ska  ta  ett
särskilt  ansvar   för   att   jämställdhetsaspekter
integreras i samtliga EU:s politikområden.

Bland annat har Sverige som nämnts tagit initiativ
till ett europeiskt jämställdhetsinstitut,  European
Gender   Institute.   Det  är  viktigt  att  Sverige
fortsätter arbeta inom  EU  med  jämställdhetsfrågor
och  att  Sverige  i  det  arbetet  tar  på  sig  en
pådrivande roll. Med hänvisning till  det arbete som
pågår avstyrker utskottet motion A219 (s).

CEDAW

Sverige var ett av de första länder som ratificerade
1979 års FN-konvention om avskaffande av  all  slags
diskriminering  av kvinnor (CEDAW). I Sverige liksom
inom EU och i andra internationella sammanhang pågår
en  debatt och ett  arbete  där  likabehandling  och
mänskliga  rättigheter  står  i fokus. Som utskottet
tidigare framhållit är skyddet  mot diskriminering i
grunden  en  fråga  om  mänskliga  rättigheter.  Ett
aktivt   arbete   med   konventionen   pågår    inom
Regeringskansliet.  Bland  annat  bedrivs under 2005
ett    informationsprojekt    som    riktas     till
kvinnoorganisationer   och  andra  organisationer  i
Sverige i syfte att öka  kännedomen om CEDAW och den
förut  omnämnda handlingsplanen  från  Peking  1995.
Projektet   kommer   att   utmynna  i  en  nationell
konferens om FN:s arbete för  kvinnors  ställning  i
samhället  den  29-30  november 2005. Med hänvisning
till  det  arbete  som pågår  på  området  avstyrker
utskottet motion A286 (v).

Lönestatistik

En motion tar upp frågan  om  lönestatistik  när det
gäller makteliten. Förtroendefrågor är av stor  vikt
både    inom   den   politiska   sfären   och   inom
näringslivet.   I   den   av   Justitiedepartementet
utarbetade  promemorian  Ersättning   till   ledande
befattningshavare i näringslivet föreslås bl.a.  att
bolagsstämman  eller motsvarande alltid ska bestämma
arvode och annan  ersättning  som  avser  styrelsens
uppdrag  till var och en av styrelseledamöterna  och
att bolagsstämman  i  publika aktiebolag ska besluta
om  riktlinjer  för lön och  annan  ersättning  till
ledande    befattningshavare.     Promemorian    har
remitterats  och  beredning av förslagen  pågår  för
närvarande inom Regeringskansliet.  Ett arbete pågår
alltså  i  syfte  att  öka öppenheten och  förbättra
informationen    om    ledande    befattningshavares
ersättningar.

När  det gäller ersättning  för  förtroendeuppdrag
kan nämnas  att  Riksdagens  arvodesnämnd respektive
Statsrådsarvodesnämnden    fastställer     ledamots-
respektive   statsrådsarvoden.  Uppgifter  om  dessa
ersättningar är  offentliga. Med hänvisning till vad
utskottet anfört ovan avstyrks motion A300 (v).

Arbetsmarknaden och jämställdheten


Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar  här  ett  antal motioner
som  bl.a.  tar  upp  olika  frågor  om   den
könssegregerade arbetsmarknaden, lika lön för
lika     och     likvärdigt     arbete    och
lönediskriminering.  Utskottet  betonar   det
stora   ansvar  som  åvilar  arbetsmarknadens
parter inom  privat  och offentlig sektor för
att uppnå ett jämställt  arbetsliv. Utskottet
avstyrker samtliga motioner.
Jämför reservationerna 9 (m,  fp,  kd, c) och
10 (m, fp, kd, c).

Motioner


Centerpartiet anför i kommittémotion  N402 yrkande 1
att   den   könssegregerade   arbetsmarknaden    och
lönegapet   mellan  könen  -  som  inte  minskat  på
decennier  -  är   en   demokratisk  brist  som  har
kritiserats internationellt.  I  kommittémotion A261
yrkande 6 framhåller Centerpartiet  att  arbetslivet
fortfarande inte är jämställt. Kvinnor tjänar mindre
än män och har svårt att få högre befattningar.  Den
offentliga  sektorn  har  alltför  ofta  organiserat
arbetet   efter  tankemönstret  att  dess  kvinnliga
personal har  huvudansvaret för hem och barn och att
förvärvsarbetet måste anpassas därefter. Det främsta
sättet att åstadkomma  förändringar  inom kommun och
landsting är att konkurrensutsätta dem.  De  "mjuka"
yrkena    måste    uppvärderas    på   den   svenska
arbetsmarknaden.

Kristdemokraterna  anför  i  kommittémotion   A352
yrkande 8 att Sverige har en i europeiskt perspektiv
mycket   könssegregerad   arbetsmarknad   trots  att
svenska  kvinnors  förvärvsfrekvens ligger bland  de
högsta i världen. Den  offentliga sektorn har blivit
en  kvinnofälla.  En  ökad  konkurrensutsättning  av
verksamheter    inom   offentlig    sektor,    t.ex.
äldreomsorg  och  sjukvård,   skulle   utveckla  den
traditionellt kvinnliga arbetsmarknaden.
Folkpartiet pekar i partimotion A355 yrkande  5 på
att  lönegapet  mellan könen har ökat de senaste tio
åren och att lönediskrimineringen  nu  måste brytas.
Det   är   därför   dags   att   genomföra   en   ny
löneskillnadsutredning för att på nytt kartlägga och
analysera  löneskillnaderna,  osakliga  som sakliga,
och  orsakerna och förklaringarna. Om vi ska  få  se
ett   slut    på    de    orättvisa    lönerna   och
könssegregationen på svensk arbetsmarknad  måste två
centrala förändringar ske. För det första måste fler
kvinnor  nå  ledande befattningar och för det  andra
krävs det en allmän  press  uppåt på lönerna inom de
kvinnodominerade yrkena, vilka  framför  allt  finns
inom skola, vård och omsorg.
Vänsterpartiet hävdar i partimotion A322 yrkande 7
att   frågan   om   anställningsform   har   tydliga
kopplingar till etnicitet, kön och klass. För att nå
målsättningen    om    en    jämställd   och   trygg
arbetsmarknad för alla är det  av  största  vikt att
andelen        visstidsanställningar        minskar.
Tillsvidareanställningar   ska   utgöra  normen.  En
särskild utredning bör tillsättas  med  uppgift  att
närmare utreda olika anställningsformers effekter ur
ett klass- och könsperspektiv.
Birgitta  Gidblom (s) framhåller i motion A315 att
arbete med människor  värderas  för lågt. Dessa "vår
tids hjältar" måste få bekräftelse genom sina löner.
Pengar finns i samhället och dessa  måste omfördelas
så att de som arbetar med människor ska känna att de
värderas högt.
Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s) pekar i motion
A345  på  att  kvinnor  fortfarande diskrimineras  i
arbetslivet,   hemmet   och  skolan.   Kvinnor   har
generellt sett lägre lön  än  män och tar ett större
ansvar för hemarbete, vilket i  sin  tur  leder till
att många kvinnor känner sig trötta och utarbetade i
förtid.  Arbetet  med kvinnors rätt till heltid  och
med  deltid  som  en  möjlighet   måste   påskyndas.
Arbetsgivarna  inom  offentlig  sektor  bör  ges   i
uppdrag  att  gå i bräschen för att erbjuda samtliga
anställda heltidstjänster.

Utskottets ställningstagande


Lika  lön för lika  och  likvärdigt  arbete  är  ett
område som länge har varit prioriterat i den svenska
jämställdhetspolitiken.   Trots  detta  är  kvinnors
löner fortfarande lägre än mäns.

Utskottet  beskrev förra året  (bet.  2003/04:AU2)
problemet med ojämställda löner som tudelat. Det ena
är att kvinnor  och  män  ska  ha  lika lön för lika
eller  likvärdigt arbete, vilket är ett  område  som
JämO har att övervaka enligt jämställdhetslagen. Det
andra är  att  kvinnor  och  män  är  separerade  på
arbetsmarknaden  på  grund av dess struktur och sätt
att  fungera.  Kvinnor  är  som  nämns  i  flera  av
motionerna överrepresenterade i offentlig sektor där
s.k. kvinnoarbete inom vård  och  omsorg är särskilt
lågavlönat. Enligt statistik från SCB  arbetade 1970
42 % av kvinnorna i offentlig sektor att jämföra med
21  % av männen. Drygt 20 år senare, 2003,  arbetade
51 %  av  kvinnorna  i  den offentliga sektorn medan
männens andel där hade minskat till 19 %.
Utskottet  vill redan här  understryka  det  stora
ansvar  som  åvilar   arbetsmarknadens  parter  inom
privat  och  offentlig  sektor  för  att  uppnå  ett
jämställt  arbetsliv.  Utskottet   utgår   från  att
regeringen noga följer utvecklingen på området.

Den könssegregerade arbetsmarknaden

För att komma åt problemet med kvinnors löner  måste
ett   målinriktat  arbete  bedrivas  på  flera  håll
samtidigt. Som nämnts tidigare kommer JämO att under
hösten  ta  fram  ett  underlag  för  en  översyn av
jämställdhetslagen.

I   utredningen  om  den  könssegregerade  svenska
arbetsmarknaden  (SOU 2004:43) konstateras glädjande
nog att könsuppdelningen  på arbetsmarknaden minskat
under nittiotalet. Det är dock  inte  fråga om någon
dramatisk minskning. Genom att kvinnor  fortsatt att
bredda sina yrkesval har en fortsatt könsintegrering
kunnat  ske.  Den  minskade könssegregeringen  beror
enligt utredningen främst  på  en  ökad  kvinnoandel
inom  många  mansdominerade  yrken som kräver  högre
utbildning. Det är viktigt att arbetet för att bryta
den könssegregerade arbetsmarknaden  fortsätter  och
att  både  kvinnor och män breddar sin arbetsmarknad
och sina yrkesval.  I  detta arbete har bl.a. AMS en
viktig roll. AMS ska i samband  med årsredovisningen
för 2005 redovisa genomförda åtgärder  för att bryta
den  könssegregerade  arbetsmarknaden i förmedlings-
respektive programverksamheten. Regeringen anförde i
budgetpropositionen   för   2005   att   den   delar
utredningens redovisade  uppfattning  om  att det är
angeläget att arbeta för att få fler pojkar  och män
att    söka   till   flick-   och   kvinnodominerade
utbildningar  och  att det är angeläget med åtgärder
som     på     sikt     påverkar     det     manliga
arbetskraftsutbudet.
Med hänsyn till vad som har anförts ovan avstyrker
utskottet motion N402 yrkande 1 (c).

En konkurrensutsatt offentlig sektor

Några motioner anser att  den offentliga sektorn bör
konkurrensutsättas och menar  att  det är en lämplig
väg mot mer jämställda löner. Utskottet  har vid ett
flertal  tillfällen tidigare behandlat motioner  med
liknande   innehåll   och   uttalat   att   det   är
otillfredsställande  att  arbetet  med  lika lön för
lika och likvärdigt arbete inte går fort nog på alla
arbetsplatser.  Det  är därför viktigt att  parterna
förses med verktyg för att i förhandlingar och avtal
åstadkomma  mer  jämställda   löner.  Betydelsefulla
verktyg  är  bestämmelserna om lönekartläggning  och
löneanalys som  förts  in  i jämställdhetslagen. Ett
underlag för en översyn av jämställdhetslagen kommer
som nämnts att tas fram under hösten. Utskottet, som
återkommer  till  frågor som rör  jämställdhetslagen
längre  fram  i  betänkandet,  är  inte  berett  att
föregripa  denna utvärdering  och  avstyrker  därför
motionerna A261  yrkande  6  (c)  och A352 yrkande 8
(kd).

Löner och diskriminering

Lönediskriminering  förekommer  tyvärr  fortfarande.
Staten  och  kommunerna  har ett särskilt  ansvar  i
detta  hänseende.  Ett stort  ansvar  för  att  lösa
problemet  med de osakliga  löneskillnaderna  åvilar
även arbetsmarknadens parter i löneförhandlingar och
kollektivavtal.  Inom Regeringskansliet pågår enligt
uppgift ett arbete  med  att  ta  fram  en nationell
handlingsplan mot lönediskriminering. Den offentliga
sektorn ska vara en mönsterarbetsgivare och måste se
till att osakliga löneskillnader upphör.

Jämställdhetslagen  föreskriver  sedan  2001   att
osakliga löneskillnader ska kartläggas och åtgärdas.
I  detta  sammanhang kan nämnas att JämO under året,
enligt vad  som anges i myndighetens regleringsbrev,
bl.a.  ska redovisa  tillgängliga  nya  metoder  för
könsneutral  lönesättning och lönekartläggning. Inom
ramen  för EU:s  ramstrategi  för  jämställdhet  för
perioden  2001  till 2005 har Sverige under perioden
2002-2003 genomfört  två likalöneprojekt: Project on
Equal Pay och Livsmedelsprojektet.
JämO genomför för närvarande en granskning av elva
statliga myndigheter och undersöker bl.a. lönerna ur
ett jämställdhetsperspektiv.  Kvinnors  löner  i den
statliga  sektorn  var år 2003 15 % lägre än männens
löner. Skillnaden i  lön  förklaras huvudsakligen av
att  kvinnor  oftare  arbetar   deltid,   på   lägre
befattningsnivåer   och   inom   yrken   med   lägre
genomsnittslöner.  Om hänsyn tas till dessa faktorer
kvarstår dock en oförklarad  skillnad  på  1  till 2
procentenheter.
Finansutskottet    har    nyligen   i   betänkande
2004/05:FiU18  behandlat  frågor   om  den  statliga
arbetsgivarpolitiken.  Finansutskottet   framhöll  -
liksom   vid   flera   tillfällen   tidigare  -  att
regeringen  och statsförvaltningen måste  vara  goda
föredömen  i  jämställdhetsarbetet.   Vidare   ansåg
utskottet  att  det  är  angeläget  att  regeringens
arbete   med   jämställdhet   i   statsförvaltningen
intensifieras och antar en mer operativ  inriktning.
Det ansvariga statsrådet Sven-Erik Österberg  har  i
en  interpellationsdebatt betonat regeringens ansvar
när det  gäller att ange de övergripande strategiska
målen för politiken och att följa upp myndigheternas
arbetsgivarpolitik.    Löneutvecklingen,    särskilt
löneskillnaderna   mellan  kvinnor  och  män,  måste
följas noga.
JämO  kommer  som  nämnts   att  sammanställa  ett
underlag  för  en uppföljning av  jämställdhetslagen
som  ska  redovisas   i   höst.  Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har gemensamt i 121-
punktsöverenskommelsen förklarat  att  de är beredda
att skärpa lagen ytterligare om det behövs.
Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker
utskottet motion A355 yrkande 5 (fp).

Lönenivån

De    samverkande    partierna   Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet  de Gröna har i 121-
punktsöverenskommelsen uttalat att  det är angeläget
att  det  skapas ekonomiskt utrymme för  att  minska
löneskillnaderna.  För att skapa detta utrymme måste
kommuner  och  landsting   ges   ökade  resurser  de
kommande  åren.  Utskottet vill betona  att  det  är
arbetsmarknadens parter som har det främsta ansvaret
för lönebildningen  i Sverige. I den mån motion A315
(s)  inte  kan  anses  tillgodosedd  genom  vad  som
anförts ovan avstyrker utskottet motionen.

Anställningsform

Ett av regeringens mål för jämställdhetspolitiken är
att  kvinnor och män ska  ha  samma  möjlighet  till
ekonomiskt  oberoende.  Ett  annat  mål  är att lika
villkor  och förutsättningar i fråga om företagande,
arbete, arbetsvillkor  och  utvecklingsmöjligheter i
arbetet   ska   gälla   för   kvinnor    och    män.
Deltidsarbetslösheten  för  kvinnor utgör ett hinder
för  dessa  mål.  Andelen  kvinnor  som  innehar  en
deltidsanställning överstiger väsentligt andelen män
med sådan anställning. Rätten  till heltid är därmed
en  jämställdhetsfråga. Regeringen  har  som  nämnts
tillsatt  en  utredning  med  uppgift att utreda hur
rätten  till heltidsanställning  ska  stärkas  (dir.
2004:50, 2005:31). Utredaren ska överväga om det bör
införas en  reglering  som  begränsar  arbetsgivares
möjlighet att anställa på deltid till fall då det är
motiverat med hänsyn till t.ex. verksamhetens behov.
Utredningen  ska  redovisas  senast den 30  november
2005. Också möjligheten till deltid  är  som  nämnts
tidigare under utredning.

Det  pågår  således  ett  utredningsarbete i dessa
frågor.  Med hänvisning till det  anförda  avstyrker
utskottet  motion  A322  yrkande  7  (v).  I den mån
motion  A345 (s) inte tillgodoses genom vad som  har
anförts ovan avstyrker utskottet också den motionen.

Arbetsliv och föräldraskap


Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal
motioner  om  arbetslivet  och föräldraskapet
med      yrkanden      som      rör     bl.a.
föräldraledighetens  omfattning  och  männens
uttag    av    föräldraledighet.    Utskottet
avstyrker   samtliga   motioner   bl.a.   med
hänvisning   till  det  utredningsarbete  som
pågår.
Jämför reservationerna  11  (kd), 12 (kd), 13
(fp), 14 (kd), 15 (c) och 16 (kd).

Motionerna


Kristdemokraterna   menar   i   partimotion    Sf363
yrkandena  34 och 39 att villkoren för att kombinera
föräldraskap  och  arbetsliv  måste  vara  goda.  En
förutsättning  är  att  vi  skapar  ett  barnvänligt
arbetsliv.  Det bör ses som en kompetenshöjning  och
merit   för  både   män   och   kvinnor   att   vara
föräldralediga  för  vård  av  barn. Stat och kommun
måste tillsammans med arbetsmarknadens parter ta sin
opinionsbildande  roll på allvar  för  att  förändra
synen  på  föräldraledighet.  Liknande  ståndpunkter
utvecklar Kristdemokraterna  i  kommittémotion  A352
yrkandena  10  och  18. En nationell kampanj för ett
barnvänligt   arbetsliv   bör   initieras.   Andelen
föräldralediga  pappor  och  synen på föräldralediga
måste förändras. Den offentliga sektorn bör vara ett
gott  föredöme och på olika sätt  uppmuntra  manliga
anställda  att ta ledigt med sina barn. Vidare måste
hemarbete  och  anhörigvård  få  ett  meritvärde  på
arbetsmarknaden.  Den  typen av arbete ställer stora
krav   på   organisation,   simultankapacitet    och
ekonomisk  planering.  Ekonomiska  beräkningsgrunder
och  teorier  tar  inte alltid hänsyn till  oavlönat
arbete trots att det  utgör  en stor samhällsinsats.
Sverige bör därför ta initiativ till internationella
överenskommelser som gör att hemarbete  kan  ingå  i
eller komplettera BNP-måttet.

Annelie  Enochson  (kd)  hävdar  i motion A259 att
Sverige  genom att ansluta sig till barnkonventionen
förbundit  sig  att  ge  föräldrarna lagstöd för att
kunna utöva sin viktigaste  uppgift  som fostrare av
sitt barn. Alla barn har rätt att växa  upp i trygga
och  stabila familjer med föräldrar som ger  dem  av
sin tid  och  lyssnar  på dem. De föräldrar som vill
tillbringa  mer  tid  med  sina   barn  ska  få  den
möjligheten.  7 § föräldraledighetslagen  (1995:583)
bör därför ändras  så  att  den  som väljer att vara
hemma  med  sina  barn  och därför vill  minska  sin
arbetstid ska kunna göra  det  utan  att  det  finns
någon tidsbegränsning i lagen.
Kristdemokraterna  betonar  i  kommittémotion A352
yrkande 17 att det är viktigt för  barns  utveckling
att   pappor   stimuleras   att   ta   ut   mer   av
föräldraledigheten.   Familjers  omständigheter  ser
dock  olika  ut  och det är  därför  självklart  att
familjen själv ska besluta om vem som ska vara ledig
och under vilken tid.  Det  är fel väg att lagstadga
om  ytterligare  en eller fler  pappamånader.  Målet
måste vara att pappor  ska vilja vara hemma med sina
barn,  inte  att de ska tvingas  att  ta  ut  tiden.
Studier bör därför  göras  av det varierande uttaget
av pappaledigheten över landet  för  att identifiera
stimulerande faktorer för ett ökat uttag. Hinder mot
ett   ökat   uttag   av   pappornas  ledighet  måste
undanröjas.  I partimotion Sf363  yrkande  40  anför
Kristdemokraterna att rätten till tjänstledighet för
vård av barn bör  utökas.  En  arbetstagare ska inte
behöva  säga  upp sig för att kunna  vara  hemma  en
längre  tid.  Den   lagstadgade   rätten   till  hel
tjänstledighet för föräldrar bör förlängas till  tre
år. Det ska vara möjligt för föräldrarna att dela på
ledigheten.  Tre år är en rimlig tidsrymd också från
arbetsgivarsynpunkt.  Därtill  bör  rätten  till  en
fjärdedels  ledighet  utökas  från åtta år till tolv
år. Det förbättrar möjligheterna  för  de  föräldrar
som  så  önskar att finnas till hands även för  sina
8-12-åringar efter skoldagens slut.
Centern anser i kommittémotion So395 yrkande 6 att
arbetslagstiftningen  bör  moderniseras  så  att den
gynnar  okonventionella lösningar och därmed stämmer
bättre överens  med  det  moderna arbetslivet. Bland
annat bör en lagstadgad rätt  att minska arbetstiden
till halvtid under barnets första  åtta  år  införas
för alla föräldrar.
Folkpartiet konstaterar i partimotion A355 yrkande
10  att  det  inte  bara  är strukturellt inarbetade
könsmönster som avgör vem av föräldrarna som stannar
hemma med barnen. För att locka  fler  pappor att ta
ut    föräldraledighet    behöver    de   ekonomiska
instrumenten förbättras. Könsrollerna  måste  brytas
underifrån  och med praktisk handling. För att detta
ska ske måste  människor  ges  instrument  att kunna
bestämma själva.

Utskottets ställningstagande


Delat  ansvar  för  hem  och barn är ett delmål  för
jämställdhetspolitiken.     Männens      roll      i
jämställdhetsarbetet  är en prioriterad fråga i både
svenskt och nordiskt arbete.  En  del i detta arbete
är att männens del i ansvaret för hem och barn måste
öka.

Obetalt hemarbete

Statistik visar att kvinnorna sedan  början av 1990-
talet har minskat sitt hemarbete markant. Skillnaden
mellan  kvinnors  och  mäns hemarbete har  därigenom
minskat. Kvinnor utför dock  fortfarande  mycket mer
hemarbete än män.

I    åldersgruppen   20-84   år   utgör   kvinnors
tidsinsatser  i  hemarbetet  58  % och männens 42 %.
Kvinnor  svarar  alltså  fortfarande  för  en  långt
större del av det obetalda hemarbetet än männen. Som
utskottet uttalat flera gånger  tidigare är det inte
en  sak  för  riksdagen  att  uttala sig  om  vilket
meritvärde  olika slag av erfarenhet  och  kompetens
ska ha. En av  uppgifterna  för  jämställdhets-  och
familjepolitiken  är  att  både  kvinnor och män ska
kunna kombinera ansvaret för barn  med  ansvaret för
sin   försörjning.   Utskottet  har  även  behandlat
motioner om det obetalda  hemarbetet tidigare och då
betonat föräldraförsäkringens  roll  i sammanhanget.
Den bidrar till möjligheter för båda föräldrarna att
kombinera förvärvsarbete och studier.  Lösningen  är
enligt  utskottets uppfattning inte skapa ett system
som  ger  ökade  möjligheter  för  den  ena  av  två
föräldrar att  stanna  hemma  och ta hand om hushåll
och barn. I stället krävs att båda  tar  aktiv del i
hemarbetet.  Föräldraförsäkringen utreds som  nämnts
för närvarande. Utskottet biträder alltjämt den ovan
redovisade uppfattningen. Utskottet avstyrker därför
motionerna Sf363 yrkande 39 (kd) och A352 yrkande 18
(kd).

Ett barnvänligt arbetsliv

Föräldraförsäkringens  utformning  kan bidra till en
förbättrad  jämställdhet såväl i arbetslivet  som  i
hemmet. Också arbetstidens längd och förläggning har
betydelse  för   kvinnors  och  mäns  möjlighet  att
kombinera arbetslivet och livet i övrigt. Regeringen
tillsatte i oktober  förra  året  en  utredning  med
uppdrag  att  bl.a.  föreslå  hur en lag om partiell
tjänstledighet för arbetstagare  som önskar gå ned i
arbetstid skulle kunna utformas. Uppdraget  ska vara
slutfört senast den 1 december 2005 (dir. 2004:156).

Med  hänsyn till vad som anförts ovan i frågan  om
det  obetalda   hemarbetet  och  mäns  och  kvinnors
möjligheter  att kombinera  ansvaret  för  barn  med
ansvaret    för    sin     försörjning    och    det
utredningsarbete   som  pågår  avstyrker   utskottet
motionerna Sf363 yrkande 34 (kd) och A352 yrkande 10
(kd).

Föräldraledighet

En arbetstagares rätt till föräldraledighet regleras
i  föräldraledighetslagen   (1995:584).   Lagen  ger
möjlighet  till fem olika former av föräldraledighet
för vård av  barn  m.m.  En  förälder har bl.a. rätt
till  hel ledighet tills barnet  blivit  18  månader
eller,  under förutsättning att föräldern då har hel
föräldrapenning,  för  tid  därefter.  Vidare har en
förälder  rätt till förkortning av normal  arbetstid
med upp till  en  fjärdedel  tills,  i  huvudfallet,
barnet  fyller  åtta år. Föräldrapenning betalas  ut
under högst 480 dagar  totalt  för  föräldrarna.  Av
dessa dagar ersätts 390 enligt s.k. sjukpenningnivå.
Resterande 90 dagar ersätts enligt den lägsta nivån,
dvs.  med  60  kr per dag. Föräldrarna har rätt till
hälften var av ersättningsdagarna  med möjlighet att
överlåta dagar till varandra förutom  de  dagar  som
reserverats  för  mamman respektive pappan. Sedan år
2002  är  två  månader   reserverade   för   vardera
föräldern.

Tillfällig   föräldrapenning   ska   ge  föräldrar
ekonomiskt stöd när barn blir sjuka eller  när deras
ordinarie  vårdnadshavare  blir  sjuk  och föräldern
därför behöver avstå från sitt förvärvsarbete.
Som    utskottet    nämnt    tidigare    ses    nu
föräldraledighetslagen  över av en särskild utredare
(dir.  2004:44). Utredaren  ska  bl.a.  studera  och
belysa reglerna  om föräldraförsäkring med beaktande
av  att  principen  för   nuvarande  system  om  att
föräldrapenning    ersätter   inkomstbortfall    vid
föräldraledighet ska  behållas.  Uppdraget ska göras
med  bl.a.  FN:s  konvention om barnets  rättigheter
(barnkonventionen)      som     grund.     En     av
barnkonventionens  grundläggande  principer  är  att
barnets bästa ska komma  i  främsta  rummet vid alla
åtgärder     som     rör     barn.     Syftet    med
föräldraförsäkringen är att stödja båda föräldrarnas
möjligheter    att    kombinera   föräldraskap   med
förvärvsarbete  eller studier.  Föräldraförsäkringen
har    därmed    en    central     roll    även    i
jämställdhetspolitiken.   Översynen   ska,    enligt
direktiven,   göras   med   utgångspunkt   från  att
föräldraförsäkringen ska verka för barnets bästa och
bidra till en ökad jämställdhet mellan könen.
Utskottet    är    inte   berett   att   föregripa
utredningens arbete och  avstyrker därför motionerna
Sf363 yrkande 40 (kd), So395  yrkande  6  (c),  A259
(kd) och A355 yrkande 10 (fp).

Män och föräldraledighet

Enligt  uppgift  från  Försäkringskassan  är männens
uttag  av föräldrapenning fortsatt lågt. Mäns  andel
av uttagna  dagar  har  dock  ökat varje år under de
senaste sju åren. 1997 var nivån 9,9 % och 2004 hade
den  fördubblats  och  låg  på  18,7  %.  Det  finns
regionala    skillnader   beträffande    i    vilken
utsträckning män  tar ut föräldrapenning. Exempelvis
var mäns andel av ersatta föräldrapenningdagar förra
året 19,4 % i Stockholms  län att jämföra med 18,7 %
i hela landet. Försäkringskassan  sammanställer viss
statistik i detta avseende.

Genom studier vet man att pappors  utnyttjande  av
föräldraledighet    hänger   samman   med   inkomst,
utbildning, arbetslivserfarenhet  och ålder. Det har
konstaterats  att  män som arbetar på  arbetsplatser
där män tidigare tagit  ut föräldraledighet använder
sin föräldraledighet i större  omfattning  än andra.
Av  betydelse  i  detta  sammanhang är också mammans
inställning  till  föräldraledigheten   och   hennes
arbetssituation.  Kunskapen  hos  män  om att de har
rätt  till  hälften  av  föräldraledigheten  är  låg
enligt Försäkringskassan.  I  syfte att få föräldrar
att  dela  mer  lika på föräldraledigheten  genomför
Försäkringskassan   i   dagarna  en  landsomfattande
kampanj. Det ingår även i den översyn som nu görs av
föräldraförsäkringen att  se  över  och belysa vilka
incitament  som  kan  vara  verkningsfulla  för  att
skillnaderna  i  uttag  av  föräldrapenning   mellan
barnets föräldrar ska minska.
Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker
utskottet motion A352 yrkande 17 (kd).

Övriga frågor om jämställdhetslagen m.m.

Utskottets förslag i korthet

Här  behandlar  utskottet  några  motioner om
bl.a.  jämställdhetslagen, lämpligt  forum  i
diskrimineringstvister       och       JämO:s
ansvarsområde.  Utskottet  avstyrker samtliga
motioner    med    hänvisning    till     att
jämställdhetslagen  ska  utvärderas  och till
Diskrimineringskommitténs pågående arbete.

Jämför reservationerna 17 (fp), 18 (kd), 19 (fp) och
20 (kd).

Folkpartiet menar i partimotion A355 yrkande  7  att
jämställdhetslagen   bör   skärpas.   Respekten  för
lagstiftningen är fortfarande låg. Finns  det en lag
ska   den   följas.   Enligt  lagens  11  §  ska  en
handlingsplan för jämställda  löner  upprättas,  och
planen  ska  ha  genomförts  inom  tre år. Det finns
anledning att ifrågasätta metodiken  när  det gäller
kravet  på  handlingsplan.  Den  kommer inte åt  det
allra största jämställdhetsproblemet,  nämligen  att
kvinnor  tjänar  mindre  och  har lägre inkomster än
män.    Bestämmelserna    i    10    och    11    §§
jämställdhetslagen  bör utvärderas. JämO bör ges  en
tydligare   roll   i  lagstiftningen,   och   lagens
bestämmelser om att  JämO  i första hand ska försöka
få  arbetsgivare  att  följa  lagen  frivilligt  bör
slopas. Folkpartiet konstaterar  i  partimotion A355
yrkandena  6  och 8 att Arbetsdomstolen  är  dömande
instans i mål om  könsdiskriminering.  Det  kan dock
ifrågasättas  om representanter för arbetsmarknadens
parter, som är ansvariga för kollektivavtalen, också
ska fungera som  domare  när  innehållet  i  avtalen
prövas. Diskrimineringstvister bör därför handläggas
i   allmän   domstol.   Det  finns  paralleller  med
Jämställdhetsnämnden  även   om  nämnden  har  andra
uppgifter än Arbetsdomstolen. Partssammansatta organ
är inte den lämpligaste lösningen  utan frågorna bör
prövas av oberoende organ.

Bestämmelserna    om   lönekartläggning    och
jämställdhetsplaner tas också  upp av Karin Pilsäter
(fp)   i   motion  A332  yrkandena  1  och   2.   De
bestämmelser som började gälla 2001 om kartläggning,
analys   och  framför   allt   handlingsplanen   för
jämställda  löner  är  så  svårtillämpade  att  de i
stället     för     att    påskynda    och    främja
jämställdhetsarbetet  riskerar  att  motverka lagens
efterlevnad.  Inte ens Regeringskansliet  lever  upp
till de krav som lagen ställer. Med en handlingsplan
kommer   man   inte    åt    det    allra    största
jämställdhetsproblemet,  nämligen att kvinnor tjänar
mindre,  dvs.  har  lägre  inkomster   än  män.  Som
instrument  för att förändra det faktum att  typiska
kvinnojobb  särskilt   inom  offentliga  sektorn  är
lågbetalda  och  att kvinnor  i  högre  grad  jobbar
deltid är bestämmelsen om handlingsplan värdelös. 11
§ jämställdhetslagen bör avskaffas.
Kristdemokraterna  betonar  i  kommittémotion A352
yrkandena  9 och 11 att dagens lagstiftning  frestar
parterna att inte ta sitt ansvar för att motverka de
osakliga   löneskillnaderna.    Jämställdhetsplanens
betydelse och funktion för jämställdhetsarbetet  bör
därför  utvärderas. Av 5 § jämställdhetslagen följer
att en arbetsgivare  ska  uppmuntra  och  underlätta
föräldraledighet.  Lagen  måste  skärpas så att  den
blir ett användbart skydd för kvinnor  och  män  som
blir   diskriminerade  under  sin  föräldraledighet.
Regeringen  bör  föra  fram  de  förslag som lades i
utredningen Hållfast arbetsrätt för ett föränderligt
arbetsliv om ett särskilt förbud mot  diskriminering
av    föräldralediga    och    en   regel   om   att
uppsägningstiden   vid  uppsägning   på   grund   av
arbetsbrist av en anställd som är helt föräldraledig
ska börja löpa först  när  arbetstagaren  helt eller
delvis  återupptar  sitt  arbete.  Kristdemokraterna
betonar    i    motion    A356    yrkande   10   att
diskrimineringslagstiftningen     måste     skärpas.
Enskilda  individer  har mycket små möjligheter  att
själva föra sin talan, bl.a. eftersom den förlorande
parten   riskerar   att  få   stå   för   motpartens
rättegångskostnader.   Människor  måste  ges  reella
möjligheter att själva åtgärda  situationer  där  de
blivit diskriminerade.
Vänsterpartiet  anför i partimotion A271 yrkandena
1-4   att   samhället   i    dag   präglas   av   en
samhällsstruktur   som   underordnar   kvinnor   och
överordnar  män.  I  arbetet   med   att   undanröja
diskriminering       i       lönesättningen       är
jämställdhetslagen    ett   centralt   verktyg.   En
skärpning   och   ett   förtydligande    av   10   §
jämställdhetslagen    när   det   gäller   krav   på
kartläggning och analys  är  nödvändigt.  Eventuellt
kan  en  sådan  skärpning  innebära   att  JämO  ges
sanktionsmöjligheter.  Det  är  nödvändigt   med  en
skarpare  markering  av  att arbetsgivaren samverkar
med facken. Regeringen bör  utreda  möjligheten  för
JämO   eller   jämställdhetsnämnden  att  viteslägga
arbetsgivare  för   samverkansbrott   enligt   2   §
jämställdhetslagen.  Arbetsdomstolen  har  genom tre
domar  meddelade under 2001 lagt fast en rättspraxis
i  lönediskrimineringsmål   som   i   praktiken  gör
jämställdhetslagen  verkningslös eftersom  domstolen
tillåter    att    en   allmän    hänvisning    till
marknadskrafterna  får   rättfärdiga  löneskillnader
mellan  kvinnor  och  män som  annars  skulle  anses
utgöra diskriminering.  Arbetsdomstolens tolkning av
lagen innebär att Sverige  bryter  mot tvingande EG-
rätt.   Regeringen   bör   därför  snabbutreda   hur
jämställdhetslagen ska ändras  för  att  den syn som
företräds  i  EG-rätten  ska slå igenom i domstolens
rättstillämpning.  Vidare bör  regeringen  återkomma
med förslag på hur jämställdhetslagen  ska  bli  ett
effektivare       verktyg       mot      strukturell
lönediskriminering.
Birgitta Gidblom m.fl. (s) anser i motion A310 att
det  bör  ställas  större  krav på arbetsgivare  att
åtgärda     de    könsbetingade    löneskillnaderna.
Jämställdhetslagen  måste  därför  skärpas så att en
arbetsgivare  endast får ett år på sig  att  åtgärda
sådana      löneskillnader.       Därutöver      bör
jämställdhetsplaner upprättas på alla  arbetsplatser
och   inte  bara  på  sådana  som  har  mer  än  tio
anställda.
Carina  Ohlsson  m.fl. (s) menar i motion A361 att
det   finns   ett   behov    att    tydliggöra   att
jämställdhetsarbetet är en prioriterad fråga och att
stärka  detta  arbete  ytterligare.  Regeringen  bör
därför  inom  sitt  ordinarie  arbete låta  se  över
behovet  av  att utöka JämO:s ansvar  till  att  bli
sektorsövergripande  på  jämställdhetsområdet  eller
att  en  ny  myndighet  bildas.  JämO  eller den nya
myndigheten  skulle utöver nuvarande arbetsuppgifter
i så fall kunna  vara  både  ett kunskapscentrum som
sprider information, påskyndar  implementeringen  av
jämställdhets-  och  genusperspektivet och initierar
och bedriver forskning  och  vara  ett  stöd  och en
garant för att jämställdhetsarbetet påskyndas.

Utskottets ställningstagande


Jämställdhetslagen

Jämställdhetslagen (1991:433) är ett viktigt verktyg
för  att  främja kvinnors och mäns lika rätt i fråga
om arbete,  anställnings-  och andra arbetsvillkor i
arbetet. Lagen innehåller i  dag  förbud  mot  vissa
former  av  trakasserier - utvidgning sker genom det
lagförslag som  utskottet  behandlat  ovan - och mot
diskriminering på grund av kön när det  gäller  lön,
rekrytering,  befordran,  uppsägning  m.m.  I  lagen
ställs  krav  på  att  arbetsgivare ska vidta aktiva
åtgärder    för    att    uppnå   jämställdhet    på
arbetsplatserna. En arbetsgivare  är  bl.a.  skyldig
att  anstränga  sig för att öka andelen arbetstagare
av underrepresenterat  kön  med  målet  att vartdera
könet   är   representerat   med   minst   40  %  av
arbetstagarna

Lagen  skärptes  fr.o.m.  januari  2001  då en  ny
bestämmelse,   10   §,    om  s.k.  lönekartläggning
infördes. Syftet med kartläggningen är att upptäcka,
åtgärda och förhindra osakliga  skillnader i lön och
andra anställningsvillkor. Arbetsgivaren  ska  varje
år  kartlägga  och analysera bestämmelser och praxis
om    löner,    andra     anställningsvillkor    och
löneskillnader  mellan kvinnor  och  män  som  utför
arbete  som  är  att   betrakta   som   lika   eller
likvärdigt.    Kartläggningen    och   analysen   av
löneskillnaderna ska ses som ett stöd  i arbetet med
att    få   bort   de   osakliga   löneskillnaderna.
Arbetsgivaren   ska   varje  år  också  upprätta  en
handlingsplan  för  jämställda   löner  (11  §).  De
planerade  åtgärderna ska genomföras  så  snart  som
möjligt och senast inom tre år.
JämO       övervakar        tillsammans        med
Jämställdhetsnämnden  efterlevnaden  av  lagen. JämO
ska  i  första hand försöka förmå arbetsgivaren  att
frivilligt  följa  föreskrifterna  i lagen. JämO kan
dock    utverka   ett   vitesföreläggande   om    en
arbetsgivare  inte  följer  föreskrifterna om aktiva
åtgärder i 4-13 §§.
I sammanhanget kan nämnas att  JämO  i  syfte  att
kartlägga  jämställdhetsarbetet  nyligen  skickat en
enkät till 6 000 arbetsgivare. Frågorna i enkäten är
en uppföljning av en undersökning som JämO  och  SCB
genomförde 1999. Resultatet av undersökningen kommer
enligt   uppgift  att  publiceras  i  en  rapport  i
september  2005.  JämO  granskar för närvarande även
elva statliga myndigheters jämställdhetsarbete.

Skärpning av lagen?

Utskottet har tidigare framhållit  att  det är bekymmersamt att
det  fortfarande är så många arbetsgivare  som  inte
lever  upp  till  lagens krav på jämställdhetsplaner
(bet. 2003/04:AU2).  Enligt utskottets mening är det
inte  tillfredsställande   att  reglerna  om  aktiva
åtgärder ännu inte följs fullt  ut av arbetsgivarna.
Det   ska  betonas  att  planerna  inte   är   något
självändamål utan ett sätt att driva arbetet framåt.

I  regeringsskrivelsen  Jämt  och  ständigt  (skr.
2002/03:140)  angav regeringen att en utvärdering av
jämställdhetslagen   borde   ske  någon  gång  under
mandatperioden. Som nämnts tidigare har JämO nu fått
i  uppdrag  att  sammanställa ett  underlag  för  en
uppföljning  av  lagen.   Efter  granskning  av  den
utvärderingsrapport som kommer  att  tas  fram avser
regeringen enligt underhandsuppgift att ta ställning
till det behov som finns av att skärpa lagen,  t.ex.
när   det   gäller   tiden   för   att   rätta  till
missförhållanden i fråga om osakliga löneskillnader.
I den mån motionerna A352 yrkande 9 (kd)  och A271
yrkandena  2  och 3 (v) inte kan anses tillgodosedda
genom det anförda avstyrks de.
Med hänvisning  till  den utvärdering av lagen som
alltså kommer att företas  avstyrker  utskottet även
motionerna  A271  yrkandena 1 och 4 (v),  A310  (s),
A332 yrkandena 1 och 2 (fp) och A355 yrkande 7 (fp).

5 § jämställdhetslagen

När det så gäller motion  A352  yrkande  11 (kd) kan
nämnas   att   de  förslag  avseende  tidsbegränsade
anställningar     och      föräldraledighet      som
Arbetslivsinstitutet    hösten    2002   lämnade   i
promemorian    Hållfast   arbetsliv   -   för    ett
föränderligt   arbetsliv   (Ds   2002:56)   nu   har
bearbetats      av     en      arbetsgrupp      inom
Näringsdepartementet.   Arbetsgruppen   har  nyligen
presenterat   en  promemoria  om  förstärkning   och
förenkling     i     anställningsskyddslagen     och
föräldraledighetslagen  (Ds  2005:15). Frågan om 5 §
jämställdhetslagen  som  tas  upp   i  motionen  har
behandlats    tidigare,    senast    i    betänkande
2002/03:AU3.  Utskottet  hänvisade  då till tidigare
uttalanden och anförde att regeln till  sin karaktär
är  framåtsyftande  och  avser  att  underlätta  och
stimulera till föräldraledighet. Den grundar däremot
i  princip  inte några rättigheter för enskilda.  En
arbetsgivare   som   inte   uppfyller   regeln   kan
vitesföreläggas.  Skyddet för kvinnor och män som är
föräldralediga eller  avser  att  utnyttja  sin rätt
till  föräldraledighet  tillgodoses  i  första  hand
genom  föräldraledighetslagen.  Med  hänvisning till
det anförda avstyrker utskottet motion  A352 yrkande
11 (kd).

Forumfrågor m.m.

I motion A355 yrkandena 6 och 8 (fp) tas  frågan upp
om var diskrimineringstvister bör handläggas  liksom
om Jämställdhetsnämndens sammansättning. Motion A361
(s) avser bl.a. JämO:s ansvarsområde. Utskottet  har
tidigare  i  olika sammanhang behandlat motioner med
liknande   yrkanden.   I   Diskrimineringskommitténs
mycket omfattande  uppdrag  ingår bl.a. att överväga
hur   domstolsprocessen  i  diskrimineringsmål   ska
utformas.  När det gäller denna fråga vill utskottet
återigen  hänvisa   till  det  tillkännagivande  som
gjordes till regeringen  på  förslag  av utskottet i
betänkande 2002/03:AU3, rskr. 2002/03:104. Utskottet
anförde     där    att    ett    överflyttande    av
diskrimineringsmål   med  arbetsrättslig  anknytning
till allmän domstol väcker  flera  frågor.  En sådan
fråga  är  hur man bör se på mål som egentligen  rör
diskriminering     eller    annan    kränkning    av
grundläggande rättigheter men där annan lagstiftning
åberopas,   t.ex.   lagen    om   anställningsskydd.
Utskottet uttalade att det är  värdefullt att frågan
blir belyst i utredningen och att  de  olika förslag
som har förts fram i denna fråga bör övervägas noga.

Kommittén ska också överväga om det finns behov av
att i framtiden behålla något eller några  särskilda
organ med de uppgifter som Jämställdhetsnämnden  och
Nämnden  mot  diskriminering  har  i dag och i vilka
former en sådan verksamhet i så fall  ska  bedrivas.
Även  ombudsmännens  ansvarsområde  utreds  och   en
samordning   eller  sammanslagning  av  några  eller
samtliga  av  ombudsmännen  mot  diskriminering  ska
övervägas.  I  den   mån  lagstiftningen  brister  i
effektivitet   eller   det    saknas    skydd    mot
diskriminering på vissa områden ska kommittén sträva
efter  att  åtgärda  dessa brister. Kommittén är fri
att ta upp andra frågor inom ramen för uppdraget som
aktualiseras         under        utredningsarbetet.
Diskrimineringskommittén   fick   nyligen   förlängd
utredningstid och ska lämna sitt slutbetänkande  den
31 januari 2006.
Utskottet,  som  inte  vill föregripa det pågående
arbetet, avstyrker motionerna A355 yrkandena 6 och 8
(fp), A356 yrkande 10 (kd) och A361 (s).

Reservationer



Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.


1. Sättet att genomföra
likabehandlingsdirektivet (punkt 1) (m)

av Anders G Högmark (m),  Patrik Norinder (m) och
Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  1.  Därmed  bifaller  riksdagen  motion
2004/05:A6 (m).

Ställningstagande

Vi moderater vill skapa en tydlig, sammanhållen  och
enhetlig  diskrimineringslagstiftning.  I likhet med
ett  antal remissinstanser förordar vi att  en  enda
lag  med   förbud   mot   diskriminering  inom  alla
samhällsområden  är  det  mest   ändamålsenliga  och
fruktbara på längre sikt. Det finns  inget  hållbart
motiv   att   dela   upp   lagstiftningen   gällande
diskriminering  i olika kategorier och därmed  märka
ut människor beroende  på  av  vilket skäl de blivit
diskriminerade.   All   diskriminering    är    lika
avskyvärd.

Sverige  är  som medlem i EU tvingat att genomföra
EG-direktiven i  den  mån  det  inte  kan  anses att
nuvarande  lagstiftning  redan uppfyller direktivens
intentioner och innehåll. Vi föreslår dock ett annat
sätt än regeringen att genomföra  direktiven.  I  de
fall det obestridligen krävs tillägg och justeringar
i    lagstiftningen    för    att   kunna   uppfylla
likabehandlingsdirektivet  ska  dessa   föras  in  i
befintlig  lagstiftning.  När  det  inte  är möjligt
föreslår  vi  att  bestämmelserna förs samman  i  en
provisorisk lag som upphör att gälla när en enhetlig
diskrimineringslagstiftning genomförs.
Vi föreslår vidare  att  de fyra ombudsmännen slås
samman   till   en  gemensam  myndighet.   Den   nya
myndigheten ska även  fortsättningsvis  ha i uppdrag
att utöva tillsyn över diskriminering i arbetslivet.

Vad som anförts här bör ges regeringen till
känna. Det innebär att motion 2004/05:A6 (m)
tillstyrks.


2. Utvidgningen av diskrimineringsförbudet i
lagen (2003:307) om förbud mot
diskriminering (punkt 2) (m, fp, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),
Tina Acketoft (fp), Stefan Attefall (kd),  Patrik
Norinder  (m),  Carl  B  Hamilton (fp) och Henrik
Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  avslår regeringens förslag  såvitt  avser
ändringen i  9  § första stycket lagen (2003:307) om
förbud mot diskriminering  (propositionen  punkt 5 i
motsvarande  del). Riksdagen bifaller därmed  motion
2004/05:A7 (fp).

Ställningstagande

Vi  har  vid flera  olika  tillfällen  och  i  olika
sammanhang uttryckt att vi förordar en sammanhållen,
tydlig och  enhetlig diskrimineringslagstiftning och
att ombudsmännen  bör  slås  samman till en gemensam
myndighet.  Det  är beklagligt att  regeringen  ännu
inte återkommit till  riksdagen  med  förslag  i den
riktningen,   i   stället   kommer  löpande  en  rad
ändringar  och  komplement  till   olika   delar  av
diskrimineringslagstiftningen.

De  förslag  som  regeringen nu för fram om förbud
mot  könsdiskriminering   vid  tillhandahållande  av
varor,  tjänster  och  bostäder  saknar  en  djupare
analys   av  diskrimineringsbegreppet   och   skapar
oklarheter.  Tillämpningen  av  den  föreslagna  9 §
riskerar  att detaljreglera sådant som för de flesta
framstår  som   rimliga   avvikelser  mellan  könen.
Exempelvis   innebär   den   s.k.   tjejtaxan   inom
taxinäringen att fler kvinnor  har  råd att åka taxi
nattetid.  På  så vis minskar risken för  att  dessa
kvinnor ska råka  ut  för brott. Tjejtaxan har också
tillkommit  på  grund av  den  utsatthet  som  många
kvinnor upplever  och som regeringen hänvisar till i
andra sammanhang, en  utsatthet  som  gör  att många
kvinnor  känner  rädsla  för att vistas ensamma  ute
sena kvällar.
Diskriminering       är      oacceptabel       och
diskrimineringslagstiftningen   ska   ge  skydd  för
mänskliga rättigheter. Regeringens förslag  i  denna
del  bär  dock ett löjets skimmer över sig och visar
vilka  grumliga  resonemang  som  blir  följden  när
förslagen inte baseras på en sammanhållen analys.
Inte heller  lägger  regeringen fram något förslag
mot  könsdiskriminering  vid   tillhandahållande  av
försäkringstjänster,            trots            att
Diskrimineringskommittén  föreslagit  detta  i  sitt
delbetänkande    (SOU   2004:55).   Vi   anser   att
försäkringspremier  så  långt  som  möjligt bör vara
könsneutrala     inom     ramen     för     allmänna
försäkringsmässiga principer.
EU-direktivet om likabehandling av kvinnor och män
när  det  gäller tillgång till och tillhandahållande
av varor och  tjänster  ska införlivas i svensk rätt
först år 2007.
Förslaget      om      en      utvidgning       av
diskrimineringsförbudet  i  9  §  i 2003 års lag bör
alltså avslås i sin nuvarande utformning.  I stället
bör  regeringen  senare  återkomma  med  ett  samlat
förslag   till   lagstiftning  om  diskriminering  i
enlighet  med ovanstående  riktlinjer.  Det  anförda
innebär att  motion  A7  (fp)  bör  bifallas.  Detta
betyder att vi inte nu behöver ta ställning till hur
ett  undantag bör utformas, vilket det finns förslag
om i motionerna  A8  yrkandena  1  och 2 (kd) och A9
yrkande 1 (c).

3. Skyddet för föräldralediga (punkt 10) (m,
kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),
Stefan  Attefall  (kd), Patrik Norinder  (m)  och
Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  3.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2004/05:A8 yrkande 4 (kd).

Ställningstagande

Alla typer av hinder  eller  diskriminering  som män
eller kvinnor utsätts för med anledning av uttag  av
föräldraledighet  måste  bekämpas.  EU:s ministerråd
har enats om att garantera föräldralediga rätten att
återuppta sitt arbete utan försämrade villkor. I dag
kan   föräldraledigheten  vägas  in  som  skäl   för
förändring  av  tjänsten, vilket inte blir förenligt
med  de  nya  EU-reglerna.   Detta   har   vi   även
uppmärksammat i motion A352 yrkande 11.

En  enig  riksdag har krävt ett förstärkt lagskydd
för föräldralediga. Trots att det nu är fem år sedan
riksdagen  begärde   det   stärkta  lagskyddet,  har
regeringen ännu inte återkommit  i  frågan.  Det  är
mycket   anmärkningsvärt.   Detta   måste   nu   ske
skyndsamt, vilket bör ges regeringen till känna. Det
innebär att motion A8 yrkande 4 (kd) tillstyrks.

4. Fördelning av statens riskkapital (punkt 11)
(c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 11
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  4.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2004/05:A9 yrkande 4 (c).

Ställningstagande

I dag startas ungefär 30 % av  alla  nya  företag av
kvinnor. Det är en alldeles för liten andel. Kvinnor
har  betydligt  svårare än män att få lån till  sina
företagsidéer.  Riskerna   för   kreditförluster  är
minimala när det gäller lån till kvinnor men det har
inte  uppmärksammats trots att det  finns  statistik
hos bl.a.  Nutek  som  visar  detta.  Underskottet i
fråga  om  kvinnors  företagande  i Sverige  är  ett
slöseri med idéer och kreativitet som  Sverige  inte
har  råd  att  underlåta  att  uppmuntra  om  vi ska
försvara den generella välfärden.

De  medel  som  samhället  fördelar  för  att  nya
företag  ska komma till stånd via Nutek, Vinnova och
Almi bör fördelas  så att kvinnor kan få del av lika
mycket resurser som män. Trots att det är ett avsteg
från  principen  om  en   könsneutral  hantering  av
frågorna är det nödvändigt  för  att  åstadkomma  en
förbättring på ett svårhanterligt område.
Regeringen    bör    därför    snarast   undersöka
förutsättningarna för en lika fördelning  av statens
riskkapital och återkomma till riksdagen med förslag
i ärendet.
Det  anförda innebär att motion A9 yrkande  4  (c)
bör bifallas.

5. Inriktningen på jämställdhetspolitiken
(punkt 13, motiveringen) (m, kd)

av Anders  G  Högmark  (m), Stefan Attefall (kd),
Patrik Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Ställningstagande

Vi   anser   att   utskottets  ställningstagande   i
avsnittet    med    rubriken     Inriktningen     på
jämställdhetspolitiken,  tredje  stycket, den mening
som börjar med "Som utskottet" och  slutar  med  "är
överordnade"  borde ersättas av en text med följande
lydelse:

Män  har  i  alltför   hög   utsträckning  makt  och
inflytande i form av högre samhällspositioner  och i
genomsnitt högre lön än kvinnor. Utgångspunkten  för
jämställdhetsarbetet måste vara alla individers lika
värde  samt  rätt till samma möjligheter och respekt
för sin person och sina val oavsett kön.


6. Inriktningen på jämställdhetspolitiken
(punkt 13, motiveringen)

av Margareta  Andersson  (c),  Tina Acketoft (fp)
och Carl B Hamilton (fp).

Ställningstagande

Vi   anser   att   utskottets  ställningstagande   i
avsnittet    med    rubriken     Inriktningen     på
jämställdhetspolitiken,  tredje  stycket, den mening
som börjar med "Som utskottet" och  slutar  med  "är
överordnade" borde ha följande lydelse:

Utskottet betonar att det fortsatta arbetet nu måste
ta   som  en  av  sina  utgångspunkter  den  rådande
könsmaktsordningen som innebär att kvinnor som grupp
är underordnade och män som grupp är överordnade.

7. Inriktningen på jämställdhetspolitiken
(punkt 13) (v)
av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 13
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  7.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2004/05:A291 (v).

Ställningstagande

Vänsterpartiet     menar     att     den     svenska
jämställdhetspolitiken  inte  förmått  att  på något
avgörande      sätt      utmana     och     förändra
könsmaktsordningen, dvs. den ordning som underordnar
kvinnor och överordnar män.  Det  är därför dags att
kritiskt         granska        och        analysera
jämställdhetspolitiken.  Vår  analys  av  den  förda
politiken  visar  att  den  nu  nått  vägs ände. Det
behövs nya verktyg om vi på allvar ska  kunna utmana
könsmaktsordningen.

En aldrig så ambitiös jämställdhetslag förmår inte
komma  till rätta med de löneskillnader som  uppstår
för att män inte tar sin del av omsorgsansvaret. Det
saknas  verktyg  för  att  motverka  ojämlikhet  och
förtryck  i  relationer. Vi saknar politiska redskap
för   att   komma    åt    den   ständigt   pågående
könskonstruktionsprocessen    inom     skolan    och
barnomsorgen, en process som formar små flickors och
pojkars  könsidentitet, vilket i sig innefattar  att
pojkar och  män  ges  ett annat värde än flickor och
kvinnor.   Politiken   förmår    inte    heller   nå
maktojämlikheten     inom     företagsvärlden    och
finansmarknaden.  De  politiska verktygen  har  haft
svårt att komma åt könsdiskriminerande reklam, porr,
prostitution och sexualiserat  våld. Konkret innebär
det att en översyn av de politiska  verktygen  måste
göras för att hitta nya sätt att komma åt de fel som
dagens metoder inte räcker till för att åtgärda.
Inriktningen   av   jämställdhetspolitiken   måste
förändras i feministisk riktning. För att detta  ska
vara  möjligt  krävs såväl förändringar i policy och
inriktning som förändringar av institutioner.
Detta bör riksdagen  som  sin mening ge regeringen
till  känna.  Det  innebär  att  motion   A291   (v)
tillstyrks.

8. Kvinnors representation (punkt 15) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 15
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  8.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2004/05:A352 yrkandena 2 och 27 (kd).

Ställningstagande

Enligt     Kristdemokraternas     uppfattning     är
jämställdhet en fråga om demokrati.  Kvinnor och män
ska ha samma rättigheter och möjligheter att påverka
och  delta  i  samhällsutvecklingen. Därför  är  det
viktigt att män  och  kvinnor finns representerade i
någorlunda    lika   delar   i    alla    beslutande
församlingar. I  Sverige  kan vi glädjas över att ha
kommit  långt  på  många  områden  och  att  vi  har
världens mest jämställda parlament med 45 % kvinnor.
Men fortfarande är männen i  klar  majoritet i många
beslutande församlingar. Forskningen  visar  att den
erfarenhet  som  mannen respektive kvinnan har också
inverkar   på  de  politiska   besluten.   En   jämn
representation  är  alltså  ett  viktigt mål för att
skapa   förutsättningar   för   bättre  beslut   som
innefattar   både   mäns  och  kvinnors   kompetens,
perspektiv och prioriteringar.

Alla politiska partier har en skyldighet att lyfta
fram   kvinnor  för  att   kunna   uppnå   en   ökad
jämställdhet.  Det  är  viktigt  att  den  politiska
ledningen   i   ett   land   är   ett   föredöme   i
jämställdhetsfrågor.  Handling  måste  överensstämma
med  ord,  i  annat  fall  förlorar  politiken   och
politikerna   trovärdighet.   Jämställdhetsministern
kritiserar ofta näringslivet för  att  det finns för
få kvinnor på beslutande poster. Det gör  det  extra
viktigt  att  regeringen månar om måluppfyllelse för
egen del. Därför  är  det mycket anmärkningsvärt att
endast  30 %  av  myndighetscheferna  i  Sverige  är
kvinnor. Vid de större myndigheterna, de med fler än
200 anställda, är tre av fyra myndighetschefer män.
I  SCB:s jämställdhetsstatistik  framgår  det  att
könsfördelningen    bland   ledamöter   i   statliga
bolagsstyrelser, där  staten äger mer än 20 %, är 40
%   kvinnor   och  60  %  män.   Kvinnor   är   även
underrepresenterade   i   landsting   och  kommuner.
Könsfördelningen  vad  gäller  förtroendeuppdrag   i
kommuner  och  landsting  var  41 % kvinnor och 59 %
män. På de riktigt tunga posterna ser det ännu värre
ut.  Endast  30  %  kvinnor hade ordförandeposten  i
kommunerna, medan motsvarande  inom  landstingen var
44 %.
Inom  statlig  sektor är 35 % av cheferna  kvinnor
och  inom landstingssektorn  är  48  %  av  cheferna
kvinnor.  Det är endast inom kommunsektorn det finns
fler   kvinnliga   än   manliga   chefer.   Där   är
könsfördelningen 59 % kvinnor och 41 % män.
Även om  Utrikesdepartementet  arbetat  med att få
kvinnor  utnämnda till ambassadörer de senaste  åren
är  det  långt   kvar   tills  hälften  av  Sveriges
ambassadörer i utlandet är  kvinnor.  Detta  är  ett
underbetyg  åt  ett  land  som  framhåller  sig  som
världens mest jämställda land.
Kristdemokraterna vill även peka på den kritik som
FN  riktat mot Sverige bl.a. för att det finns så få
kvinnor  på  höga  poster  såväl  inom offentlig som
privat sektor. Faktorer som hämmar kvinnor att ta på
sig  ledningsansvar  bör  kartläggas för  att  kunna
elimineras.
Regeringen  avser att undersöka  förutsättningarna
för att införa någon form av kvoteringsbestämmelse i
lagstiftningen  när  det  gäller  representation  av
kvinnor  och  män  i  styrelserna i näringslivet. Vi
anser att en tvingande  lagstiftning  är fel väg att
gå.  Kristdemokraterna  anser  dels  att staten  bör
agera  som  ett  föredöme  när  det gäller  en  jämn
könsfördelning  i  styrelser och i  myndighets-  och
bolagsledningar,  dels   att   regeringen   bör   ta
initiativ  till  trepartssamtal  mellan  staten  och
arbetsgivar-  och  arbetstagarparterna för att uppnå
en  ökad  representation   av   kvinnor   på   såväl
styrelsenivå som ledande poster. Målet bör vara  att
minst  40 % av styrelseledamöterna i börsbolagen bör
vara kvinnor  år  2006.  Vad som här har anförts bör
ges regeringen till känna.  Det  innebär  att motion
A352 yrkandena 2 och 27 (kd) tillstyrks.

9. En konkurrensutsatt offentlig sektor
(punkt 19) (m, fp, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),
Tina Acketoft (fp), Stefan Attefall (kd),  Patrik
Norinder  (m),  Carl  B  Hamilton (fp) och Henrik
Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 9. Riksdagen bifaller  därmed motionerna
2004/05:A261 yrkande 6 (c) och 2004/05:A352  yrkande
8 (kd).

Ställningstagande

Svenska  kvinnors  förvärvsfrekvens ligger bland  de
högsta  i världen. Trots  detta  har  vi  en  i  ett
europeiskt    perspektiv    mycket    könssegregerad
arbetsmarknad. Kommuner och landsting har i huvudsak
varit   kvinnornas   arbetsmarknad.  Den  offentliga
sektorn  har dock blivit  en  kvinnofälla.  Kvinnors
möjligheter  till  karriär  och  löneutveckling  har
begränsats   eftersom   det   inte   funnits   flera
arbetsgivare  att  välja  mellan.  Att  kvinnor ofta
väljer  att arbeta mindre än heltid är många  gånger
ett uttryck  för  att traditionella könsroller lever
kvar. Utbildning, yrkesval, position och inom vilken
bransch man arbetar påverkar också löneskillnaderna.
Det främsta sättet  att  tvinga fram förändringar är
att  verksamheterna  inom  kommuner   och  landsting
utsätts  för  konkurrens.  Den  stelbenta strukturen
inom den offentliga sektorn håller lönerna nere, och
kvinnorna som arbetar där får långt ifrån den lön de
förtjänar.  Fler  aktörer  som  utför   verksamheter
finansierade   av   den  offentliga  sektorn,  t.ex.
äldreomsorg  och  sjukvård,   skulle   utveckla  den
traditionellt kvinnliga arbetsmarknaden.  Detta  bör
ges   regeringen   till   känna.   Det  innebär  att
motionerna  A261  yrkande 6 (c) och A352  yrkande  8
(kd) tillstyrks.


10. Löner och diskriminering (punkt 20) (m, fp,
kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),
Tina Acketoft (fp),  Stefan Attefall (kd), Patrik
Norinder  (m), Carl B Hamilton  (fp)  och  Henrik
Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 10.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2004/05:A355 yrkande 5 (fp).

Ställningstagande

Trots  att  lönediskriminering på grund av kön varit
förbjuden  i  lag   sedan  1980  finns  en  uppenbar
lönediskriminering   kvar.   Inför   internationella
kvinnodagen  2001  utlovade  statsministern  att  de
osakliga löneskillnaderna  inom offentlig och privat
sektor inom en treårsperiod  skulle  vara åtgärdade.
Det  har  nu  gått över tre år och det är  bara  att
konstatera  att   statsministern  inte  hållit  sitt
löfte. Faktum är att  lönegapet i stället har ökat i
Sverige under de senaste tio åren. När hänsyn tagits
till skillnader mellan  könen  i  ålder, utbildning,
arbetstid, sektor och yrkesgrupp blir kvinnornas lön
i  genomsnitt  92 % av männens på arbetsmarknaden  i
stort, enligt SCB.  Utan denna vägning är resultatet
18 % lägre lön för kvinnor  än  för  män. Regeringen
brukar  jämföra  löneskillnaderna  med främst  andra
länder  i  EU  för  att  finna stöd för sin  politik
eftersom snittet för kvinnors  lön  i EU uppgår till
75 % av männens. Sannolikt är det emellertid  så att
den  något  mindre  löneskillnaden  i Sverige enbart
beror på att lönespridningen är sämre  i  Sverige. I
själva verket är det svårare för svenska kvinnor att
göra lönekarriär, och om man jämför andelen  kvinnor
i  de  högre  löneskikten  hamnar  Sverige i stället
bland de sämsta i EU.

Vi  anser  att  det  är dags att genomföra  en  ny
löneskillnadsutredning för att på nytt kartlägga och
analysera löneskillnaderna,  osakliga  som  sakliga,
samt orsakerna och förklaringarna.
Om vi ska se ett slut på de orättvisa lönerna  och
könssegregationen  på svensk arbetsmarknad måste två
centrala förändringar ske. För det första måste fler
kvinnor nå ledande befattningar, för det andra krävs
det  en  allmän  press  uppåt  på  lönerna  inom  de
kvinnodominerade yrkena,  vilka  framför  allt finns
inom skola, vård och omsorg.
Flertalet undersökningar visar att kvinnor  i  den
offentliga   sektorn  oftare  anger  att  de  saknar
inflytande över  sitt arbete och därför upplever det
som  stressigt. Detta  innebär  att  den  offentliga
sektorn   oftare   brister   på  ett  sätt  som  får
konsekvenser på lönenivåer och jämställdhet.
Genom   konkurrens   mellan   arbetsgivarna    kan
lönenivåerna   inom  vissa  av  de  kvinnodominerade
yrkena höjas. Detta  bör  ges regeringen till känna.
Vi tillstyrker därför motion A355 yrkande 5 (fp).

11. Obetalt hemarbete (punkt 23) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  23
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 11. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2004/05:Sf363 yrkande 39 (kd) och 2004/05:A352
yrkande 18 (kd).

Ställningstagande

Med  tanke på  hur  viktig  omsorgen  om  barnen  är
framstår   dagens   system,   som   inte  inbegriper
omvårdnad  i  hemmet,  som  mycket otidsenligt.  När
barnomsorgsfrågor   diskuteras    glöms   ofta   att
småbarnsperioden för de allra flesta  är en relativt
kort  period  av  livet.  Hemarbete  måste  få   ett
meritvärde  på  arbetsmarknaden.  Hemarbete  ställer
stora  krav  på organisation, simultankapacitet  och
ekonomisk  planering.   Hemarbete   med  barn  måste
betraktas   som   den  viktiga  samhällsinsats   det
faktiskt är.

Män och kvinnor arbetar  ungefär lika mycket i tid
räknat,  men  proportionerna  mellan  hemarbete  och
arbete utanför hemmet är olika. Kvinnorna arbetar 40
% mindre på den s.k. öppna arbetsmarknaden. Ska fler
män lockas att ta ett större ansvar  för  hemarbetet
och  omsorgen om barnen måste statusen för hemarbete
höjas  på  olika  sätt.  Den negativa bild som under
1970-90-talen  getts  av  hemarbete   är  en  viktig
förklaring    till    mäns    svaga   intresse   för
jämställdhetspolitik.
Ekonomiska beräkningsgrunder  och teorier tar inte
alltid  hänsyn till oavlönat arbete  trots  att  det
utgör en  stor  samhällsinsats.  BNP-måttet omfattar
inte  hemarbete. Därmed fångar detta  mått  inte  en
väsentlig  del av det arbete som utförs. Sverige bör
ta initiativ  till  internationella överenskommelser
som gör att hemarbete  kan  ingå i eller komplettera
BNP-måttet.
En   speciell   form  av  arbete   i   hemmet   är
anhörigvård. Detta  arbete  kan  också  ske i annans
hem. Anhörigvård utförs oftare av kvinnor än av män.
Inte  heller  detta,  ofta  mycket  krävande arbete,
genererar    pensionspoäng   eller   värderas    som
meritgrund. Kristdemokraterna  anser att detta måste
förändras.
Vad jag anfört här bör ges regeringen  till känna.
Därmed  tillstyrks motionerna A352 yrkande  18  (kd)
och Sf363 yrkande 39 (kd).

12. Ett barnvänligt arbetsliv (punkt 24) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 24
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 12. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2004/05:Sf363   yrkande  34  (kd)  och  2004/05:A352
yrkande 10 (kd).

Ställningstagande

Kristdemokraterna  menar att politiker, arbetsgivare
och  fackföreningar tillsammans  måste  arbeta  fram
former   för  ett  mer  barnvänligt  arbetsliv,  ett
arbetsliv    som    också   möjliggör   ett   aktivt
föräldraskap och där  föräldraskap  betraktas som en
kompetenshöjning   och  en  viktig  samhällsuppgift.
Utgångspunkten ska vara  att  förbättra  situationen
för   barnen   och   minska   föräldrarnas   stress.
Regeringen bör ta initiativ till en kampanj på detta
område   som  inledning  till  ett  mer  långsiktigt
arbete.   Arbetet    bör    ske    tillsammans   med
arbetsmarknadens parter.

Viktiga inslag i kristdemokratisk  politik för att
möjliggöra kombinationen föräldraskap  och arbetsliv
är en generös föräldraförsäkring inklusive en rimlig
grundnivå   och   högt   tak,   rätt  till  tre  års
tjänstledighet,   barndagar   och   tillgång    till
barnomsorg  av  olika  slag och med hög kvalitet som
kan väljas efter föräldrarnas  önskemål  och barnets
behov.
Detta  bör ges regeringen till känna. Det  innebär
att  motionerna  Sf363  yrkande  34  (kd)  och  A352
yrkande 10 (kd) tillstyrks.

13. Föräldraledighet (punkt 25) (fp)

av Tina Acketoft (fp) och Carl B Hamilton (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  13.  Riksdagen  bifaller  därmed motion
2004/05:A355  yrkande 10 (fp) och avslår  motionerna
2004/05:Sf363 yrkande 40 (kd), 2004/05:So395 yrkande
6 (c) och 2004/05:A259 (kd).

Ställningstagande

Det faktum att  kvinnor  föder barn innebär inte att
män  saknar förmåga att ta  hand  om  och  uppfostra
barn.   Det   innebär   inte   heller   att  kvinnor
automatiskt  är bättre rustade för att sköta  disken
och sortera tvätten  i  hemmet än vad männen är. Men
tusenåriga      traditioner      har      cementerat
arbetsfördelningen  mellan könen. Målsättningen  att
skapa  ett  mer  föräldravänligt  arbetsliv  och  en
vardag  som  inte sliter  sönder  människor  handlar
därför i mångt  och  mycket  om att bryta inarbetade
könsmönster och att förbättra  förutsättningarna för
båda föräldrarna att dela på ansvaret för familj och
barn.

Svenska  pappor  har en världsunik  möjlighet  att
vara hemma med sina  barn. Förutom att det för varje
pappa som är hemma med  sitt  barn är en investering
för honom själv och för hans framtida  relation till
sitt barn är det också en vinst för samhället. Delat
ansvar för hem och barn är en grundförutsättning för
att   kvinnor  ska  få  en  starkare  ställning   på
arbetsmarknaden.
Svenska  barn  har  ett  privilegium som kan knyta
nära  band  med båda föräldrarna  tidigt  genom  att
föräldraförsäkringen  är  könsneutral, i alla fall i
teorin. Folkpartiet anser att  ett  jämnare uttag av
föräldraförsäkringen är viktigt för både  föräldrar,
barn  och  samhället,  men  det  finns i dag tydliga
tecken i den politiska debatten på en övertro på att
en  kvoterad eller utökad föräldraförsäkring  skulle
vara  lösningen  på dagens jämställdhetsproblem. Men
en kvoterad föräldraförsäkring  löser  t.ex. inte de
bakomliggande strukturproblem som ger kvinnor  färre
möjligheter  att  utveckla, starta och driva företag
och  få  tillgång  till  hälften  av  kapitalet  och
makten.  För  att få ett  slut  på  det  ojämställda
samhället måste  vi  därför  i  stället börja se vad
"anställd  i  offentlig  sektors låglöneproletariat"
innebär  och  vilka  effekter   det   får   på  hela
samhället.  För  att  locka  fler  pappor  att ta ut
föräldraledighet  behöver de ekonomiska instrumenten
förbättras. Könsrollerna måste brytas underifrån och
med praktisk handling,  och  för  att  detta ska ske
måste  människor  ges instrument att kunna  bestämma
själva.
Detta bör ges regeringen  till  känna. Det innebär
att  motion  A355  yrkande  10  (fp) tillstyrks  och
motionerna  So395  yrkande 6 (c), Sf363  yrkande  40
(kd) och A259 (kd) avstyrks.

14. Föräldraledighet (punkt 25) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  25
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  14.  Riksdagen  bifaller  därmed motion
2004/05:Sf363 yrkande 40 (kd) och avslår  motionerna
2004/05:So395  yrkande 6 (c), 2004/05:A259 (kd)  och
2004/05:A355 yrkande 10 (fp).

Ställningstagande

Som en konsekvens  av  att  vi vill göra det möjligt
för den som vill förlänga tiden tillsammans med sina
barn  när de är små bör rätten  till  tjänstledighet
utökas.  Man  ska  inte  behöva säga upp sig för att
kunna göra detta. Den lagstadgade  rätten  till  hel
tjänstledighet  när  man  blir  förälder  bör därför
förlängas från dagens ett och ett halvt år  till tre
år.

Det   är   en  rimlig  tidsrymd  också  sett  från
arbetsgivarsynpunkt.  Föräldrarna  ska  därefter  ha
bibehållen  rätt  att återvända till sitt arbete. De
ska också kunna dela upp tjänstledigheten mellan sig
om båda föräldrarna förvärvsarbetar.
Därtill   bör   rätten    till    en    fjärdedels
tjänstledighet utökas från åtta år till tolv år. Det
förbättrar  möjligheterna  för  de föräldrar som  så
önskar  att finnas till hands även  för  sina  8-12-
åringar efter skoldagens slut.
Sverige  har  i  dag ratificerat barnkonventionen.
Barnkonventionen ger  en  universell  definition  av
vilka  rättigheter  som  borde gälla för alla barn i
hela världen. Artiklarna 2,  3,  6 och 12 kallas för
de fyra huvudprinciperna.
Artikel 3 anger att det är barnets  bästa  som ska
komma  i  första  rummet  vid  alla åtgärder som rör
barnet. Där står följande text:
Konventionsstaterna  åtar  sig  att  tillförsäkra
barnet  sådant  skydd  och  sådan  omvårdnad  som
behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de
rättigheter och skyldigheter  som tillkommer dess
föräldrar,  vårdnadshavare eller  andra  personer
som har lagligt  ansvar för barnet, och skall för
detta ändamål vidta  alla lämpliga lagstiftnings-
och administrativa åtgärder.

Sverige har alltså förbundit  sig  att ställa upp på
att låta föräldrarna få stöd i lagen  för  att kunna
utöva sin viktiga uppgift som fostrare av sitt barn.
Den   viktigaste   uppgiften   här   är  att  hjälpa
barnfamiljerna att få sina liv med kombinationen  av
familjeliv och arbetsliv att fungera.

Detta  bör  ges regeringen till känna. Det innebär
att motion Sf363  yrkande 40 (kd) tillstyrks och att
motion A259 (kd) avstyrks  i  den  mån  den inte kan
anses tillgodosedd med det anförda. Övriga  motioner
avstyrks.

15. Föräldraledighet (punkt 25) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  25
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  15.  Riksdagen bifaller  därmed  motion
2004/05:So395 yrkande  6  (c)  och avslår motionerna
2004/05:Sf363 yrkande 40 (kd), 2004/05:A259 (kd) och
2004/05:A355 yrkande 10 (fp).

Ställningstagande

Ett  barnvänligt arbetsliv förutsätter  förändringar
på i stort  sett  alla arbetsplatser. Det måste till
en friare syn på arbete  och  ökade  möjligheter för
den enskilde att ha inflytande över arbetstider  och
uppläggning  av  arbetet.  Centerpartiet vill därför
att  det  tas  initiativ till överläggningar  mellan
arbetsmarknadens  parter kring frågor om barnvänligt
arbetsliv och partiet  framför  sådana  förslag i en
annan  motion. Arbetslagstiftningen bör moderniseras
så  att den  gynnar  okonventionella  lösningar  och
därmed   stämmer  bättre  överens  med  det  moderna
arbetslivet,  med  bl.a.  krav på flexibel arbetstid
och en lagstadgad rätt för alla föräldrar att minska
sin arbetstid till halvtid under barnens första åtta
år.  Vad  jag  anfört här bör  ges  regeringen  till
känna. Det innebär  att  motion  So395 yrkande 6 (c)
tillstyrks  och  motionerna Sf363 yrkande  40  (kd),
A259 (kd) och A355 yrkande 10 (fp) avstyrks.


16. Män och föräldraledighet (punkt 26) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  26
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  16.  Riksdagen  bifaller  därmed motion
2004/05:A352 yrkande 17 (kd).

Ställningstagande

Undersökningar  visar  att  många mammor och  pappor
skulle vilja ägna mer tid åt barnen främst när de är
små. Yngre män uttrycker i dag  att  de  ser framför
sig  ett  liv  där det ryms tid för både familj  och
yrkeskarriär. Unga människor söker hitta en livsrytm
som  trots  ofta stressiga  arbeten  ger  nödvändiga
pauser för ett helhjärtat föräldraengagemang. Det är
samhällets uppgift att stödja deras möjligheter till
detta. En jämnare  fördelning  mellan förvärvsarbete
och  vård  av  barn  skulle medföra  många  positiva
effekter  när  det  gäller  ökad  familjestabilitet,
jämställdhet  och  inte   minst   när   det   gäller
förbättrad kontakt mellan pappor och barn.

Statistiken  visar  att  det  är kvinnorna som har
huvudansvaret för barnen. De står  för  83  %  av de
uttagna  dagarna i föräldraförsäkringen medan männen
står för 17  %.  En studie som Jusek genomförde 2001
bland akademikermän  som  hade  barn visade att 44 %
inte tagit någon pappaledighet alls. Endast 3 % hade
varit  pappalediga  i  mer  än  sex  månader.  I  en
undersökning    som    genomförts    i    år   bland
nyutexaminerade  akademiker  har  Jusek  frågat  hur
länge de önskar vara föräldralediga. Hela  42  %  av
männen  uppger  att  de  vill  vara  hemma minst sex
månader. Bara 2 % nöjer sig med att vara hemma under
pappamånaden och lika få, 2 %, vill inte  alls  vara
pappalediga.
Målet  måste  vara att pappor ska vilja vara hemma
med sina barn, inte  att  de  ska  tvingas att ta ut
tiden. Kristdemokraterna anser att studier bör göras
av  det  varierande  uttaget  av pappaledighet  över
landet för att identifiera stimulerande faktorer för
ett ökat uttag.
Detta bör ges regeringen till  känna.  Det innebär
att motion A352 yrkande 17 (kd) tillstyrks.

17. Skärpning av lagen (punkt 27) (fp)

av Tina Acketoft (fp) och Carl B Hamilton (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  17.  Riksdagen  bifaller  därmed motion
2004/05:A355  yrkande  7  (fp) och avslår motionerna
2004/05:A271 yrkandena 1-4  (v),  2004/05:A310  (s),
2004/05:A332 yrkandena 1 och 2 (fp) och 2004/05:A352
yrkande 9 (kd).

Ställningstagande

Folkpartiet  anser  att  jämställdhetslagen  behöver
skärpas.   Så   som   lagen   är  utformad  ger  den
arbetsgivare stora möjligheter  att  tillsammans med
de  anställda  på den enskilda arbetsplatsen  själva
utforma    sin   jämställdhetsplan.    Tanken    med
jämställdhetsplanen   är  att  den  ska  finnas  och
fungera som ett hjälpmedel  i jämställdhetsarbetet -
för alla arbetsgivare. Lagen  talar om vilka områden
planen  ska  behandla,  inte  exakt   vad   den  ska
innehålla.  Alltså  krävs  det av arbetsgivare t.ex.
att  de konkretiserar hur de  anpassar  arbetsmiljön
för både kvinnor och män samt hur de underlättar för
de  anställda   att   kombinera  förvärvsarbete  och
familjeliv.

Bestämmelserna  i  10-11   §§   jämställdhetslagen
handlar  om  kartläggning, analys och  handlingsplan
för jämställda  löner. Att kräva av arbetsgivare att
de ska kartlägga och analysera löneskillnader är ett
sätt att sätta fokus  på  sådana  löneskillnader som
eventuellt    förekommer   endast   på   grund    av
könstillhörighet.  Det  kan synliggöra problemet med
osakliga löneskillnader för  arbetsgivare som aldrig
tidigare  reflekterat  över  problemet.  Det  skulle
också kunna öka medvetenheten  om  att  kvinnor  och
mäns arbeten värderas olika och på så sätt förebygga
lönediskriminering.
Enligt  11 § skall en handlingsplan för jämställda
löner upprättas  och senast inom tre år skall planen
ha genomförts. När  det  gäller  handlingsplanen för
jämställda  löner  finns det däremot  anledning  att
ifrågasätta metodiken.  Handlingsplanen  kommer inte
åt   det   allra   största   jämställdhetsproblemet,
nämligen  att kvinnor tjänar mindre  och  har  lägre
inkomster än män. Det är möjligt att handlingsplanen
kan korrigera  osakliga  löneskillnader  i  enskilda
fall,  men  bara på den enskilda arbetsplatsen.  För
att förändra  det  faktum  att  typiska  kvinnojobb,
särskilt inom offentliga sektorn, är lågbetalda  och
att   kvinnor   i   högre   grad  jobbar  deltid  är
bestämmelsen  om  handlingsplan  värdelös.  Sommaren
2003  presenterade Jämställdhetsombudsmannen,  JämO,
en undersökning  som  visade  att  endast  82 av 500
privata   arbetsgivare   uppfyllde  lagens  krav  på
kartläggning,    analys   och   handlingsplan    för
jämställda löner.
Vi noterar att ungefär samma resonemang framförs i
motion  A332,  motionären   vill   dock   att  11  §
jämställdhetslagen ska avskaffas. Vi menar att man i
första     hand     bör     utvärdera    10-11    §§
jämställdhetslagen  för  att därefter  ta  ställning
till ett eventuellt avskaffande.
Respekten för lagstiftningen  är alldeles för låg.
Det är inte acceptabelt att lagstiftningen i princip
nonchaleras  av  en  stor del av arbetsgivarna.  Det
finns  ingen anledning  att  ursäkta  den  som  inte
följer lagen.  Som ett resultat av det motstånd från
arbetsmarknadens   parter   som   fanns  vid  lagens
tillkomst  präglas  lagen,  förarbetena  och  JämO:s
instruktioner av frivillighet  och  dialog. JämO bör
ges en tydligare roll, och lagens bestämmelse om att
JämO  i första hand ska försöka få arbetsgivare  att
följa lagen  frivilligt bör slopas. Finns det en lag
- ska den följas.  Vad  som  här har anförts bör ges
regeringen till känna. Det innebär  att  motion A355
yrkande   7  (fp)  tillstyrks  och  motionerna  A271
yrkandena 1-4  (v), A310 (s), A332 yrkandena 1 och 2
(fp) och A352 yrkande 9 (kd) avstyrks.

18. Skärpning av lagen (punkt 27) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  27
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  18.  Riksdagen  bifaller  därmed motion
2004/05:A352  yrkande  9  (kd) och avslår motionerna
2004/05:A271 yrkandena 1-4  (v),  2004/05:A310  (s),
2004/05:A332 yrkandena 1 och 2 (fp) och 2004/05:A355
yrkande 7 (fp).

Ställningstagande

Svenska  arbetsgivare  har  sedan 1992 en skyldighet
att  upprätta en årlig jämställdhetsplan.  Från  och
med  2001   ska   också   en  lönekartläggning  ske.
Löneskillnader ska analyseras  och  en handlingsplan
upprättas   för  att  komma  till  rätta  med   dem.
Kristdemokraterna  ansåg  att  en  försöksverksamhet
först  skulle genomföras inom offentlig  sektor  för
att se till  att  lagstiftningen från 2001 inte bara
skulle   bli   en   skrivbordsprodukt    med    ökad
administrativ börda. Det har dessvärre visat sig att
endast  knappt  25 % av de privata företagen med mer
än  10 anställda har  en  jämställdhetsplan,  vilket
varit  en  skyldighet  sedan  tio  år tillbaka. Inom
offentlig  sektor  är  motsvarande  siffra   75   %.
Kristdemokraterna   menar  att  det  i  första  hand
åligger    arbetsmarknadens     parter     att     i
löneförhandlingar  och genom kollektivavtal särskilt
beakta likalöneprincipen  för  lika  och  likvärdigt
arbete.  Dagens  lagstiftning  frestar parterna  att
inte  ta  sitt ansvar för att motverka  de  osakliga
löneskillnaderna.  Hos  parterna  ligger  de största
möjligheterna      att      utjämna     orättfärdiga
löneskillnader. Ansvaret vilar såväl på arbetsgivare
som på arbetstagarorganisationer  att  se  till  att
jämställdhetsplanerna blir verkningsfulla instrument
i    verksamheten.   Kristdemokraterna   anser   att
jämställdhetsplanens   betydelse   och   funktion  i
arbetet    för    jämställdhet    bör    utvärderas.
Lagstiftningens  roll  kontra eldsjälarnas betydelse
för framgång bör särskilt  belysas.  Vad som här har
anförts bör ges regeringen till känna.  Det  innebär
att  motion A352 yrkande 9 (kd) tillstyrks samtidigt
som motionerna  A271  yrkandena  1-4  (v), A310 (s),
A332 yrkandena 1 och 2 (fp) och A355 yrkande  7 (fp)
avstyrks.


19. Forumfrågor m.m. (punkt 29) (fp)

av Tina Acketoft (fp) och Carl B Hamilton (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  19.  Riksdagen  bifaller  därmed motion
2004/05:A355  yrkandena  6  och  8  (fp) och  avslår
motionerna   2004/05:A356   yrkande   10  (kd)   och
2004/05:A361 (s).

Ställningstagande

Ansvaret  för  tillsynen  av  att jämställdhetslagen
efterlevs  ligger  hos JämO och Jämställdhetsnämnden
som  är  sammansatt  av   arbetsmarknadens   parter.
Tyngdpunkten  i  granskningsverksamheten ligger  hos
JämO medan nämndens  uppgift  begränsar sig till att
besluta  om  vitesförelägganden.   JämO  kan  alltså
ansöka  hos  nämnden  om att arbetsgivare  som  inte
följer jämställdhetslagen ska vitesföreläggas.

Hittills har endast en  handfull ärenden, färre än
tio, avgjorts av Jämställdhetsnämnden. Med en skärpt
syn på efterlevnaden av lagen  borde fler fall komma
upp i nämnden.
Under  senare  år  har  det  förts  en  debatt  om
Arbetsdomstolens, AD:s, roll och  sammansättning.  I
mål  om  köns-  och lönediskriminering är AD dömande
instans. Ett organ  som  fack  och  arbetsgivare har
avgörande  inflytande  över är inte rätt  plats  att
avgöra diskrimineringsmål. Det har hävdats att detta
strider  mot Europakonventionens  krav  om  opartisk
rättegång.  Även  om  Jämställdhetsnämnden har andra
uppgifter än AD finns det  paralleller.  Folkpartiet
anser  att  partssammansatta  organ av denna  modell
inte är den lämpligaste lösningen  utan frågorna bör
prövas av oberoende organ. Diskrimineringsmål  måste
föras  över  från  Arbetsdomstol till vanlig domstol
för ett rättssäkert  förfarande  och en väg till mer
jämställda löner.
Detta bör riksdagen som sin mening  ge  regeringen
till känna. Det innebär att motion A355 yrkandena  6
och 8 (fp) tillstyrks och motionerna A356 yrkande 10
(kd) och A361 (s) avstyrks.

20. Forumfrågor m.m. (punkt 29) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 29
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  20.  Riksdagen bifaller  därmed  motion
2004/05:A356 yrkande  10  (kd) och avslår motionerna
2004/05:A355 yrkandena 6 och 8 (fp) och 2004/05:A361
(s).

Ställningstagande

Kristdemokraternas grundläggande  syn  är  att  alla
människor  har  ett  lika  och  unikt värde. Även om
detta  verkar självklart, så är det  likväl  viktigt
att  påpeka   i   dagens  samhälle,  där  man  mäter
människovärde i förmåga och funktion.

Diskriminering utgör  ett  allvarligt  problem för
den  enskilda  människan  vars naturliga rättigheter
förtrampas, men också för samhället i stort eftersom
den innebär ett skrämmande dåligt resursutnyttjande.
Grunden för diskriminering  är att olika människor
klumpas ihop som en grupp som sedan tillskrivs vissa
egenskaper. Det krävs i grunden  ett  nytt synsätt i
vårt   land   där   människor  betraktas  som  unika
individer.
Det  har  i  Sverige  blivit  svårt  för  enskilda
personer  att  föra  talan  mot  organisationer  och
företag på grund av att den enskilde  kan drabbas av
höga    rättegångskostnader.    Orsaken    är    att
rättshjälpen    och   rättsskyddsförsäkringen   inte
omfattar tvister  som avser arbetslivet. Om inte den
enskilde får hjälp  av  sin fackförening, eller inte
tillhör en facklig organisation,  är  personen  i en
mycket  utsatt situation. Människor måste därför ges
reella möjligheter  att själva kunna driva processer
när de blivit diskriminerade t.ex. genom förbättrade
möjligheter  till rättshjälp,  vilket  vi  utvecklar
närmare i reservation  nr  23  i  justitieutskottets
betänkande 2004/05:JuU1.
Motverkande  av diskriminering i arbetslivet  blir
riktigt effektiv  först när arbetsgivaren drabbas av
direkta      ekonomiska       sanktioner       såsom
skadeståndsanspråk.     Ur    ett    internationellt
perspektiv är skadestånden  i  Sverige  för  dem som
drabbats  av  diskriminering  i  arbetslivet väldigt
låga.   För   att  markera  att  diskriminering   är
oacceptabelt anser  vi  att  skadestånden bör höjas.
Detta bör ges regeringen till känna. Det innebär att
motion   A356   yrkande   10  (kd)  tillstyrks   och
motionerna A355 yrkandena 6  och 8 (fp) och A361 (s)
avstyrks.
Särskilda yttranden



Utskottets  beredning  av  ärendet   har   föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges  inom
parentes  vilken  punkt  i  utskottets  förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1. Undantaget från förbudet mot direkt
diskriminering i jämställdhetslagen (punkt
6) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Regeringen föreslår att undantaget från förbudet mot
direkt  diskriminering  i  15  §  jämställdhetslagen
(1991:433)  upphävs.  I stället föreslår  regeringen
att  ett undantag - vid  sidan  av  lagens  gällande
undantag  för  positiv särbehandling - ska gälla vid
beslut om anställning,  befordran  eller  utbildning
för befordran om visst kön är nödvändigt på grund av
arbetets natur eller det sammanhang där det utförs.

Kristdemokraterna  vill  lyfta fram respekten  för
den   civila  gemenskapens  och   religionsfrihetens
betydelse  vid tillämpningen av det nya undantaget i
17  §  andra  stycket   i   jämställdhetslagen.   De
ideologiska  eller  värderingsmässiga grunder som en
verksamhet  bygger  på   måste  tillmätas  avgörande
betydelse     när    en    arbetsgivare     åberopar
undantagsregeln i exempelvis ett anställningsärende.
Kristdemokraterna  vill  understryka vikten av att
den nya utformningen av lagtexten inte innebär någon
materiell skillnad i den praktiska  tillämpningen av
lagstiftningen. Enligt den information  vi fått från
företrädare  för Regeringskansliet är det  också  så
lagtexten ska tolkas.

2. Skyddet för föräldralediga (punkt 10) (fp)

av Tina Acketoft (fp) och Carl B Hamilton (fp).

Rätten att vara  ledig  med lön en tid efter det att
man, som mor eller far, fått  ett  nytt  barn  är en
viktig  och  uppskattad  del av vårt välfärdssystem.
Men  möjligheten  att  vara  hemma  med  barn  under
ungefär ett år är inte problemfri.

Vittnesbörden blir allt fler  om  att  gravida och
föräldralediga missgynnas på arbetsmarknaden. Vi har
full  förståelse  för att företagen vill ha  rimliga
och flexibla regler,  men  det  får inte sträcka sig
till en diskriminering av föräldralediga.
Vissa       arbetsgivare       tycks      betrakta
föräldraförsäkringen  som  en  slags   "rabatt"  vid
uppsägningar,  genom  att uppsägningslön inte  utgår
till  föräldralediga.  Det  finns  säkert  också  en
psykologisk mekanism som  gör  det  lättare att säga
upp en person som just nu inte är på  arbetsplatsen.
Den  synen på människor som tar på sig ansvaret  att
ta hand om våra allra minst är inte acceptabel.
För    att    stärka    anställningsskyddet    för
föräldralediga   måste  LAS  förändras  så  att  den
föräldralediga   tiden    inte    får   räknas   som
uppsägningstid. Uppsägningstiden bör  starta den dag
man  återupptar  sitt arbete, det vill säga  om  man
blir uppsagd under  föräldraledigheten  så  kan inte
arbetsgivaren  därigenom  undkomma  att betala samma
uppsägningslön till den föräldralediga som för andra
uppsagda. Detta skulle medföra att det  inte  längre
är billigare att säga upp föräldralediga än andra.
Även   vad   gäller   återanställningsrätten   för
föräldralediga måste LAS stärkas. Detta ligger väl i
linje  med  det  skydd  gravida  åtnjuter enligt EG-
rätten.  Arbetstagare  som  inte  kan  tillträda  en
anställning   på   grund   av   barnafödande   eller
föräldraledighet faller i dag utanför  lagens skydd.
Om  man som uppsagd från en arbetsgivare  under  sin
föräldralediga  tid  erbjuds  återanställning  under
pågående  föräldraledighet,  så  måste  de flesta av
praktiska  skäl  tacka  nej. Idag betyder detta  att
återanställningsrätten   då    kan    upphöra    för
arbetstagaren. LAS bör därför förändras så att detta
förhindras,  det  vill säga så att anställningen kan
påbörjas  då  den  begärda   föräldraledigheten  har
upphört.
Möjligheten   att   undanta  två   personer   från
turordningsreglerna vid  uppsägningar  är viktig för
flexibiliteten i mindre företag, men det måste kunna
säkerställas   att   den  inte  utnyttjas  för   att
diskriminera    föräldralediga.     Därför     måste
tillämpningen   av   undantagsregeln   kunna  prövas
rättsligt så att den inte missbrukas.

3. Män och jämställdhet (punkt 14) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Vi  i Miljöpartiet anser att såväl kvinnor  som  män
har ett  gemensamt  ansvar för att bryta den rådande
könsmaktsordningen. Det  är  ett  välkänt faktum att
kvinnor i många år arbetat för att  lyfta  upp såväl
analysen    som    effekterna    av    den   rådande
könsmaktsordningen. Viktiga frågor har lyfts  upp på
den politiska dagordningen, bland annat lika lön för
likvärdigt  arbete,  halva  makten  och åtgärder mot
trafficking  och  prostitution. Detta är  självklara
krav utifrån den gröna  ideologin  och grundläggande
mänskliga   rättigheter.  Det  är  dock  inte   lika
självklart för  alla delar av samhället, och även om
viktiga  framsteg  har  gjorts  så  återstår  mycket
arbete.

Miljöpartiet   anser   att   det  är  viktigt  att
stimulera män att ta ett större  ansvar  och  än mer
aktivt  engagera  sig  i  detta  stora  och  viktiga
förändringsarbete   som   nu  pågår  i  vårt  aktiva
jämställdhetsarbete. En förändring  blir  möjlig när
fler  män  och kvinnor ser de strukturer och  normer
som styr samhället. Ju fler män som aktivt engagerar
sig, desto lättare går förändringsarbetet.
Därför anser  Miljöpartiet  att det är viktigt att
män på alla nivåer involveras i jämställdhetsarbetet
och vill att regeringen ännu tydligare  än  hittills
ska  stimulera  en  sådan  utveckling.  Detta gäller
givetvis också i det internationella arbetet.
I  det  stora  jämställdhetsarbete som regeringen,
vänsterpartiet och  miljöpartiet jobbar med så ingår
mäns ansvar för jämställdhet som en viktig punkt och
en flera initiativ har tagits. Jag väljer därför att
i dagsläget inte reservera mig på denna punkt.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen


2004/05:147:

1.   Regeringen   föreslår   att   riksdagen   antar
regeringens  förslag   till   lag   om  ändring  i
jämställdhetslagen (1991:433).

2.   Regeringen   föreslår   att   riksdagen   antar
regeringens  förslag  till  lag om ändring i lagen
(1999:130)   om  åtgärder  mot  diskriminering   i
arbetslivet  på   grund  av  etnisk  tillhörighet,
religion eller annan trosuppfattning.

3.   Regeringen   föreslår   att   riksdagen   antar
regeringens förslag  till  lag  om ändring i lagen
(1999:132)   om   förbud   mot  diskriminering   i
arbetslivet på grund av funktionshinder.

4.   Regeringen   föreslår   att   riksdagen   antar
regeringens  förslag till lag om ändring  i  lagen
(1999:133)  om   förbud   mot   diskriminering   i
arbetslivet på grund av sexuell läggning.

5.   Regeringen   föreslår   att   riksdagen   antar
regeringens  förslag  till  lag om ändring i lagen
(2003:307) om förbud mot diskriminering.

6.   Regeringen   föreslår   att   riksdagen   antar
regeringens  förslag till lag om ändring  i  lagen
(1999:678) om utstationering av arbetstagare.

7.   Regeringen   föreslår   att   riksdagen   antar
regeringens förslag  till  lag  om ändring i lagen
(2005:000)  om  ändring  i  lagen  (2005:000)   om
ändring  i  lagen  (1999:678) om utstationering av
arbetstagare.

8.   Regeringen   föreslår   att   riksdagen   antar
regeringens  förslag   till   lag   om  ändring  i
sekretesslagen (1980:100).

Följdmotioner


2004/05:A6 av Anders G Högmark m.fl. (m):

Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin  mening  vad  i
motionen anförs  om genomförande av EG-direktivet om
likabehandling av diskriminering.

2004/05:A7 av Tina Acketoft m.fl. (fp):

Riksdagen avslår regeringens  förslag så vitt avser ändring i 9
§ lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering.

2004/05:A8 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

1. Riksdagen beslutar att försäkringstjänster  skall
ingå  i förbudet mot könsdiskriminering i enlighet
med Diskrimineringskommitténs förslag.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett
förtydligande  så att inte den typ av prissättning
som beskrivs i motionen räknas som diskriminering.

3.  Riksdagen  beslutar   att   det  i  samband  med
undantagsreglerna  vid  direkt  diskriminering   i
jämställdhetslagen    skall    tas   hänsyn   till
ideologiska och värderingsmässiga grunder.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs  om  ett  utökat
diskrimineringsskydd för föräldralediga.

2004/05:A9 av Margareta Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag i 9 § om att
försäkringstjänster skall undantas  från  förbudet
mot könsdiskriminering.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad som i motionen anförs om att regeringen
bör  återkomma  med  förslag  om  möjligheten  att
lagstifta     om     att    överfallsskyddet     i
hemförsäkringen   även   skall    gälla   för   en
skadelidande  som  har  utsatts  för  våld  av  en
medförsäkrad familjemedlem.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som i motionen anförs om att personligt
betalningsansvar  skall  gälla  för  inköp och lån
från den dag begäran om skilsmässa eller bodelning
registrerats  fram  till  skilsmässan vunnit  laga
kraft.

4.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad som i motionen anförs om att regeringen
snarast  bör  återkomma med förslag som förbättrar
förutsättningarna   för   en  lika  fördelning  av
statens riskkapital mellan kvinnor och män.


Motioner från allmänna motionstiden


2004/05:Sf363 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

34. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att villkoren för
att kombinera  föräldraskap  och  arbetsliv  måste
vara goda.

39.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om  att vård av barn
skall ges ett meritvärde även på arbetsmarknaden.

40.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  till ändring i lagen i enlighet  med  vad
som  anförs   i   motionen  om  utökad  rätt  till
tjänstledighet för vård av barn.

2004/05:So395 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om lagstadgad rätt
för  föräldrar  att   minska  sin  arbetstid  till
halvtid under barnets första åtta år.

2004/05:N402 av Åsa Torstensson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som i motionen anförs om att Sveriges
könssegregerade   arbetsmarknad   samt   lönegapet
mellan könen är en demokratisk brist.

2004/05:A219 av Christina Axelsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin  mening vad som i
motionen  anförs  om  behovet av att arbeta för ökad
jämställdhetspolitik i EU.

2004/05:A259 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen     anförs     om    ändring    i    7    §
föräldraledighetslagen (1995:583).

2004/05:A261 av Margareta Andersson m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att motverka
könssegregationen på arbetsmarknaden.

2004/05:A270 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin  mening  vad  i
motionen anförs  om  återrapporteringskrav  avseende
fördelning  och  innehåll ur ett könsmaktsperspektiv
för  organisationer   och   föreningar   som  uppbär
statsbidrag samt för bidragsgivande myndigheter  och
organisationer.

2004/05:A271 av Lars Ohly m.fl. (v):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förtydligande  och
skärpning  vad  gäller  krav  på  kartläggning och
analys i 10 § jämställdhetslagen.

2.    Riksdagen   begär   att   regeringen   utreder
möjligheten  för  JämO  eller Jämställdhetsnämnden
att  viteslägga arbetsgivare  för  samverkansbrott
enligt   2  §  jämställdhetslagen,  enligt  vad  i
motionen anförs.

3.  Riksdagen   begär  att  regeringen  utreder  och
återkommer till riksdagen med förslag enligt vad i
motionen  anförs   om   att   EG-rättens   syn  på
lönediskriminering  och  marknadskrafter skall  få
genomslag i rättstillämpningen.

4.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag till ändring av jämställdhetslagen  så att
den även omfattar strukturell lönediskriminering.

2004/05:A286 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening  vad  i
motionen anförs om att utveckla  en strategi för att
implementera FN-konventionen om avskaffande  av allt
slags diskriminering av kvinnor (CEDAW).

2004/05:A290 av Lars Ohly m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning  som har
i uppdrag att identifiera och analysera mekanismerna
bakom   strukturell  könsdiskriminering  i  Sverige,
föreslå åtgärder  för att motverka dessa och för att
öka möjligheterna till  inflytande  och makt för dem
som  främst  riskerar  att  utsättas  för  en  sådan
diskriminering.

2004/05:A291 av Lars Ohly m.fl. (v):

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  att
jämställdhetspolitiken  bör  förändras i feministisk
riktning  i enlighet med vad i  motionen  anförs  om
feministisk      strategi     för     att     utmana
könsmaktsordningen.

2004/05:A300 av Siv Holma m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening vad som i
motionen  anförs  om  att  upprätta   en  offentlig,
könsuppdelad lönestatistik för makteliten.

2004/05:A306 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen  begär  att regeringen tillsätter  en  utredning  med
direktivet  att  kartlägga   förekomsten   av  olika
åldersgränser   som   används   diskriminerande  mot
personer som uppnått myndig ålder, dvs.18 år, och om
sådana  diskriminerande åldersgränser  finns,  t.ex.
utifrån kön, föreslå motverkande åtgärder.

2004/05:A310   av   Birgitta   Gidblom  och  Lennart
Klockare (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen anförs om jämställdhet på arbetsmarknaden.

2004/05:A314  av  Agneta  Lundberg och Hans Stenberg
(s):

Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen anförs om diskriminerande åldersgränser.

2004/05:A315 av Birgitta Gidblom (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som  i
motionen anförs om löner.

2004/05:A321 av Ulf Holm m.fl. (mp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om vikten  av  att
involvera     och     uppmärksamma      män      i
jämställdhetsarbetet   på   lokal,  nationell  och
internationell nivå och att regeringen  stimulerar
en sådan utveckling.

2004/05:A322 av Lars Ohly m.fl. (v):

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i motionen anförs  om  att  politiska
beslut   inom   arbetsmarknadsområdet    i    sina
förarbeten    och    analyser    skall    ha   ett
könsmaktsperspektiv.

7.  Riksdagen  begär  att  regeringen tillsätter  en
särskild  utredning  som  får   till  uppgift  att
närmare utreda olika anställningsformers  effekter
ur ett klass-, köns- och etnicitetsperspektiv.

2004/05:A332 av Karin Pilsäter (fp):

1.   Riksdagen   beslutar   om  att  avskaffa  11  §
jämställdhetslagen.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om svårigheterna med
att tillämpa 11 § jämställdhetslagen.

2004/05:A345 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen   anförs   om   kvinnors   rättigheter   på
arbetsmarknaden.

2004/05:A352 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om behovet  av  ett
kartläggande av  de faktorer som kan hämma kvinnor
att ta ett ledningsansvar  med  anledning  av FN:s
rapport om jämställdhetsläget i Sverige.

8.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  en   ökad
konkurrensutsättning    inom   offentlig   sektor,
särskilt  inom  vård- och omsorgssektorn  för  att
främja kvinnors arbetsmarknad.

9.  Riksdagen  begär   att   regeringen   utvärderar
jämställdhetslagens  betydelse  och  funktion,   i
enlighet med vad som anförs i motionen.

10.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om  att  initiera en
nationell kampanj för ett barnvänligt arbetsliv.

11.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag till ändring av 5 § jämställdhetslagen,  i
enlighet med vad som anförs i motionen.

17.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs  om  behovet  av  en
kartläggning  av  regionala skillnader av uttag av
pappaledighet  med  inriktning  på  att  undanröja
hinder för ett ökat uttag.

18. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om vikten av att
uppvärdera hemarbete och anhörigvård.

27.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att den bör ta
initiativ   till   trepartssamtal   mellan   stat,
arbetsgivar- och arbetstagarparter  för  att uppnå
en   ökad   representation  av  kvinnor  på  såväl
styrelsenivå som på ledande poster.

2004/05:A355 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att lönediskrimineringen måste brytas.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att diskrimineringstvister bör handläggas av allmänna
domstolar i stället för den partssammansatta Arbetsdomstolen (AD).
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skärpningar av jämställdhetslagen.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Jämställdhetsnämndens sammansättning.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att få föräldrar att dela på föräldraledigheten.
2004/05:A356 av Stefan Attefall m.fl. (kd):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om diskrimineringslagstiftningens utformning.
2004/05:A361 av Carina Ohlsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om behovet av en sektorsövergripande myndighet på jämställdhetsom-
rådet.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag


7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  skärpningar  av
jämställdhetslagen.

8.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
Jämställdhetsnämndens sammansättning.

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att få föräl