Ett nytt utjämningssystem för kommuner och landsting, m.m.
Betänkande 1995/96:FiU5
Finansutskottets betänkande
1995/96:FIU05
Ett nytt utjämningssystem för kommuner och landsting, m.m.
Innehåll
1995/96 FiU5
Sammanfattning
Finansutskottet tillstyrker i detta betänkande regeringens förslag till nytt statsbidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting fr.o.m. år 1996. Systemet syftar till att ge kommuner respektive landsting likvärdiga ekonomiska förutsättningar att bedriva sin verksamhet.
I samband med att riksdagen behandlade ett motsvarande förslag i vårens kompletteringsproposition ställde sig riksdagen bakom de grundläggande principer för ett nytt bidrags- och utjämningssystem vad gäller syfte, inriktning, omfattning och införanderegler som redovisades i propositionen. Riksdagen ansåg emellertid att man i första hand borde välja en annan lagstiftningsteknik för att uppnå de utjämningseffekter som förslaget i propositionen eftersträvade. Regeringen borde därför återkomma till riksdagen med ett nytt förslag i sådan tid att det skulle kunna träda i kraft den 1 januari 1996.
Förslaget till utjämningssystem innebär att en utjämning av skatteinkomster och för skillnader i strukturella förhållanden görs så att de kommuner och landsting vars skattekraft och mätbara strukturella förhållanden är sämre än genomsnittet får ett utjämningsbidrag från staten. Kommuner och landsting vars skattekraft eller mätbara strukturella förhållanden är bättre än genomsnittet betalar en utjämningsavgift. Som ett komplement till utjämningssystemet införs ett generellt statsbidrag till kommuner respektive landsting som betalas ut med ett enhetligt belopp per invånare. För att undvika drastiska förändringar för enskilda kommuner och landsting i samband med övergången till det nya bidrags- och utjämningssystemet skall särskilda införanderegler tillämpas under en åttaårig övergångsperiod.
I betänkandet tillstyrker utskottet också regeringens förslag till nytt sy stem för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting. Systemet syftar till att skapa konkurrensneutralitet mellan kommunal verksamhet bedriven på entreprenad respektive kommunal verksamhet i egen regi. Ett annat syfte är att undvika en automatisk ökning av statens kostnader för systemet.
Utskottet behandlar i betänkandet också ett antal motioner. Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
Inledning
I detta betänkande behandlar finansutskottet
dels proposition 1995/96:64 Ett nytt utjämningssystem för kommuner och landsting, m.m.,
dels de med anledning av proposition 64 väckta motionerna
1995/96:Fi10 av Carl Bildt m.fl. (m), i vad avser yrkandena 1-5,
1995/96:Fi11 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m),
1995/96:Fi12 av Anne Wibble m.fl. (fp),
1995/96:Fi13 av Roy Ottosson m.fl. (mp),
1995/96:Fi14 av Mats Odell m.fl. (kds),
dels de med anledning av proposition 25 väckta motionerna
1995/96:Fi16 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad avser yrkandena 20 och 21,
1995/96:Fi17 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 6 samt
1995/96:Fi23 av Karin Pilsäter och Ola Ström (fp) yrkande 8.
Utfrågning och inkomna skrivelser
Den 21 november ordnade utskottet en utfrågning i ärendet med företrädare för Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet samt Finansdepartementet.
Skrivelser har förutom från Kommunförbundet och Landstingsförbundet också inkommit från De små kommunernas samverkan - Småkom samt från Danderyds och Lidingö kommuner.
Regeringens lagförslag
Regeringens i proposition 64 framlagda lagförslag återfinns i bilaga till betänkandet.
Förslag i proposition 64
Regeringen föreslår i proposition 1995/96:64
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om generellt statsbidrag till kommuner och landsting,
2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om utjämningsbidrag till kommuner och landsting,
3. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om utjämningsavgift för kommuner och landsting,
4. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om införande av lagen (1995:000) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting, lagen (1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och lagen (1995:000) om utjämningsavgift för kommuner och landsting,
5. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting,
6. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,
7. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landsting och församlingar,
8. att riksdagen till Generellt statsbidrag till kommuner på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 14 250 000 000 kr,
9. att riksdagen till Generellt statsbidrag till landsting på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 4 750 000 000 kr,
10. att riksdagen till Utjämningsbidrag till kommuner och landsting på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 21 245 000 000 kr,
11. att riksdagen under en ny inkomsttitel på statsbudgeten, Utjämningsavgift för kommuner och landsting, för budgetåret 1995/96 beräknar 21 245 000 000.
Motionsyrkanden
Motionsyrkanden med anledning av proposition 64
1995/96:Fi10 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett nytt hållfast och långsiktigt statsbidragssystem måste vara förenligt med grundlagens bestämmelser,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till nytt utjämningssystem för kommuner och landsting i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av omfattningen av de offentliga åtagandena och om en nationell finansiering av vissa kommunala uppgifter i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar om förändringar i dagens utjämningssystem till kommuner och landsting i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar om övergångsregler i det reviderade utjämningssystemet i enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:Fi11 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett nytt hållfast och långsiktigt statsbidragssystem måste vara förenligt med grundlagens bestämmelser,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till nytt utjämningssystem för kommuner och landsting i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, beslutar anpassa införandetilläggen i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effekterna av att helt slopa del- och slutavräkningarna vid indragandet av prognosticerade inkomstförstärkningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om propositionens tillväxtfientliga effekter för Stockholmsregionen.
1995/96:Fi12 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att kompensationsgraden i kostnadsutjämningen sätts till 90 %,
2. att riksdagen beslutar att de i motionen anvisade förändringarna i kostnadsutjämningen på relevanta ställen ersätter det i propositionen framlagda förslaget,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppdraget till SCB och skattemyndigheterna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandereglernas utformning och att statsbidraget därmed fördelas enligt dessa grunder,
5. att riksdagen avslår förslaget om kollektiv avräkning.
1995/96:Fi13 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om justerade statsbidrag till kommunsektorn till följd av framtida förändringar av avgiftsbetalningar till den föreslagna "momsfonden".
1995/96:Fi14 av Mats Odell m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen till generellt statsbidrag till kommuner för budgetåret 1995/96 anvisar 3 100 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 17 350 000 000 kr,
2. att riksdagen till generellt statsbidrag till landsting för budgetåret 1995/96 anvisar 1 700 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 5 450 000 000 kr,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den kommunala självstyrelsen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansieringsprincipen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppräkning för äldrefaktorn i bidrags- och utjämningssystemet för kommuner och landsting,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkningsgrunden för barnomsorgsfaktorn i bidrags- och utjämningssystemet för kommuner och landsting,
7. att riksdagen hos regeringen begär en ny utredning syftande till att ta fram en bättre modell för kommunal finansiering,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att fastighetsskatten på industrifastigheter (0,5 %) och kommersiella lokaler (1 %) överförs till kommunsektorn.
Motionsyrkanden med anledning av proposition 25
1995/96:Fi16 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunal näringspolitik (avsnitt 5.2),
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mångfald och valfrihet i stället för monopol inom kommunerna (avsnitt 5.2).
1995/96:Fi17 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommuner och landsting i avsnitt 5.7 En politik för arbete och rättvisa.
1995/96:Fi23 av Karin Pilsäter och Ola Ström (fp) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioriteringar inom kommunal verksamhet.
Utskottet
Ärendets tidigare beredning
Utskottet behandlade våren 1995 de förslag om den kommunala ekonomin som regeringen lade fram i kompletteringspropositionen och i budgetpropositionen (bet. 1994/95:FiU19, rskr. 416 och 417). I kompletteringspropositionen presenterade regeringen bl.a. förslag till ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting samt förslag till ett nytt system för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting.
Det nya bidrags- och utjämningssystemet skulle enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1996. Systemet syftade till att ge kommuner och landsting likvärdiga förutsättningar att bedriva sin verksamhet. Enligt förslaget skulle detta syfte uppnås genom införande av en inomkommunalt finansierad inkomst- respektive kostnadsutjämning samt genom ett nytt generellt statsbidrag till kommuner respektive landsting.
Både inkomst- och kostnadsutjämningen skulle enligt propositionen ske genom en omfördelning av skatteinkomster mellan kommuner respektive landsting. Utjämningssystemet blev därigenom ett inomkommunalt finansierat system. Statsbidragen till kommuner och landsting utformades som ett allmänt finansiellt stöd utan utjämnande inslag. De föreslogs därför fördelas med ett enhetligt belopp per invånare och skulle bl.a. fungera som ett instrument för ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn. Införandet av systemet borde enligt propositionen ske på ett sådant sätt att inkomstförändringarna för enskilda kommuner och landsting begränsades under en övergångsperiod.
Lagtekniskt föreslogs i propositionen att omfördelningen av skatteinkomster i ett nytt bidrags- och utjämningssystem skulle ske genom en särskild lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. Inkomstutjämningen föreslogs således ske genom att kommuner och landsting med en beskattningsbar inkomst per invånare som överstiger genomsnittet skulle få ett avdrag från skatteinkomsterna, medan de med en beskattningsbar inkomst per invånare som understiger genomsnittet skulle få ett tillägg till skatteinkomsterna. Även utjämningen av strukturellt betingade kostnadsskillnader skulle enligt förslaget ske genom tillägg till och avdrag från skatteinkomsterna.
Riksdagen ställde sig bakom de grundläggande principerna för ett nytt bidrags- och utjämningssystem som regeringen föreslagit när det gällde syfte, inriktning, omfattning och införanderegler. Under riksdagsbehandlingen aktualiserades frågan om grundlagsenligheten i den lagtekniska lösning som förordats i kompletteringspropositionen. Yttranden inhämtades därför från Lagrådet och konstitutionsutskottet. Lagrådet avstyrkte lagförslaget med hänvisning till vad som i regeringsformen anges om ändamålet med den kommunala beskattningen. Enligt Lagrådet skulle emellertid ett system med avgifter och bidrag eventuellt inte anses strida mot grundlagens bestämmelser. Konstitutionsutskottet ansåg däremot att det fanns flera omständigheter som gav utrymme åt en annan tolkning av regeringsformen än den Lagrådet gjort. Enligt konstitutionsutskottets mening var det samtidigt mycket angeläget att det inte skulle finnas någon tveksamhet kring tillämpningen av regeringsformen. Utskottet pekade i sammanhanget på möjligheten att avdragen och tilläggen enligt lagförslaget omvandlades till avgift respektive statligt utjämningsbidrag.
Mot bakgrund av konstitutionsutskottets analys av grundlagsfrågan ansåg finansutskottet att det i och för sig hade varit möjligt för riksdagen att godkänna det då föreliggande förslaget. Bl.a. för att undvika all tveksamhet kring tillämpningen av regeringsformen borde i första hand emellertid en annan lagstiftningsteknik väljas för att uppnå de eftersträvade utjämningseffekterna. Regeringen borde därför återkomma till riksdagen med ett nytt förslag. Det skulle föreligga i sådan tid att det kunde träda i kraft den 1 januari 1996. Med hänsyn till att även förslaget till konkurrenskorrigering avseende mervärdesskatt byggde på inomkommunal finansiering borde de två förslagen enligt finansutskottet övervägas i ett sammanhang. Även i denna fråga borde regeringen därför återkomma till riksdagen. De i kompletteringspropositionen framlagda lagförslagen avslogs således av riksdagen.
Bakgrund till och motiv för kommunala skatteutjämningssystem
Innan utskottet behandlar förslagen i propositionen och motionerna återges inledningsvis det som utskottet anförde i sitt betänkande i våras om sambandet mellan kommunal självstyrelse och en utjämning av de ekonomiska förutsättningarna mellan kommunerna respektive landstingen (bet. 1994/95:FiU19 s. 19-21).
Det svenska samhället har av tradition strävat efter att utjämna skillnader som har sitt ursprung i olika regionala förutsättningar. Denna utjämning har varit en viktig del i utvecklingen av den svenska välfärden. Successivt har det vuxit fram en uppfattning i det svenska samhället - med starkt folkligt stöd - att människor skall kunna bosätta sig i olika delar av landet utan att detta innebär avsevärda skillnader i ekonomiskt avseende.
Som uttryck för detta har det sedan början av 1900-talet funnits olika typer av skatteutjämningssystem för kommuner. Likaså lämnas sedan lång tid tillbaka regionalpolitiskt stöd av olika slag för att kompensera regioner som är särskilt utsatta i olika avseenden. Syftet med dessa åtgärder är att så långt det är möjligt likställa de ekonomiska förutsättningarna för kommunerna.
De ekonomiska förutsättningarna för landets kommuner att tillhandahålla medborgarna en god kommunal service varierar starkt mellan kommunerna. Dessa olikheter gäller såväl kommunernas inkomster som deras kostnader. Frågor om ekonomisk utjämning mellan kommunerna har därför ständigt diskuterats, och olika typer av skatteutjämningssystem har funnits sedan år 1917.
Skatteutjämningssystemen har successivt vuxit fram och särskilt tyngda kommuner har genom dem fått statsbidrag. När kommunalskattereglerna ändrats har kommunerna kunnat kompenseras för det inkomstbortfall dessa ändringar föranlett. Redan på 1960-talet utnyttjades skatteersättningsinstrumentet till att i generellt bidragssyfte ge överkompensation till kommuner med svag ekonomi. En mångfald olika lösningar har valts som alla präglats av att riksdagen tagit ställning till olika ingrepp i kommunalbeskattningen.
Det moderna skatteutjämningssystemet har funnits sedan början av 1970-talet och har byggt på tillskott av skatteunderlag för behövande kommuner.
När de statliga finanserna försämrades i början av 1980-talet uppstod problem med att finansiera de vkade kostnaderna för skatteutjämningssystemet. År 1986 infördes en allmän skatteutjämningsavgift som togs ut i form av en fastställd procentsats på skatteunderlaget. Samtidigt infördes en särskild skatteutjämningsavgift för kommuner med skattekraft över 135 % av medelskattekraften. Tilläggsavgiften skärptes senare genom att gränsen för avgiftsuttaget sänkts i avsikt att ytterligare reducera skillnaderna i skattekraft. Skatteutjämningssystemet upphörde år 1993 och ersattes då av ett system med utjämningsbidrag. Samtidigt avvecklades en stor del av de tidigare specialdestinerade statsbidragen. Det finns sedan länge ett starkt folkligt stöd också för principen om kommunal självstyrelse. En viktig förutsättning för att den kommunala självstyrelsen skall kunna utövas på ett likvärdigt sätt är en utjämning av de ekonomiska förutsättningarna med hänsyn till de stora skillnaderna inom landet när det gäller skattekraft och strukturella förhållanden av olika slag.
Den kommunala självstyrelsen är en av de grundläggande principer på vilka regeringsformen (RF) bygger. Begreppet kommunal självstyrelse är emellertid vagt och det går inte att ur förarbetena till regeringsformen utläsa någon närmare precisering av begreppet.
Rätten att själv kunna finansiera de kommunala uppgifterna är emellertid en väsentlig del av den kommunala självstyrelsen. En fri bestämmanderätt förutsätter nämligen ekonomiska resurser. Genom regeringsformen slås också fast att kommunerna får ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter. Bestämmelsen är ett principställningstagande och kan enligt förarbetena (prop. 1973:90 s. 231) "inte läsas så att den kommunala beskattningsrätten måste vara fri ens i den meningen att varje kommun helt obunden kan bestämma skatteuttagets storlek". Detta uttalande kommenterades i konstitutionsutskottets av riksdagen godkända betänkande (bet. KU 1973:26) inte på annat sätt än att propositionens förslag i detta avseende väl uppfyllde de krav som borde ställas på ett grundlagsskydd för den kommunala självstyrelsen.
Enligt senare uttalanden av konstitutionsutskottet (bl.a. KU 1980/81:22 s. 8) måste emellertid en lagreglering alltid ge utrymme för en fri sektor för kommunerna och även bibehålla åtminstone en viss frihet för kommunerna när det gäller att fastställa beskattningens storlek.
Vilka de uppgifter är som kommunerna får ta ut skatt för att sköta framgår inte av grundlagen. I stället sägs i regeringsformen att föreskrifter om grunderna för den kommunala beskattningen och om kommunernas befogenheter och om deras åligganden skall meddelas genom lag. Detta innebär enligt förarbetsuttalanden (prop. 1973:90 s. 231) att det närmare förverkligandet av principen om den kommunala beskattningsrätten är underkastat lagstiftning.
Till sådana åligganden för kommunerna som fordrar lagform hör bl.a. skyldigheten för en kommun att erlägga skatteutjämningsavgifter och pastoratens skyldighet att betala kyrkoavgift till kyrkofonden.
Grundläggande bestämmelser om kommunernas och landstingens kompetens finns i kommunallagen. Enligt denna får kommuner och landsting själva ha hand om sådana angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller landstingets område eller dess medlemmar och som inte skall handhas enbart av staten, en annan kommun, ett annat landsting eller något annan. Paragrafen bygger på att en kommunal åtgärd skall främja ett allmänintresse. Den ger också uttryck åt den s.k. lokaliseringsprincipen, dvs. att en kommunal åtgärd skall vara anknuten till kommunen i fråga för att vara lagenlig.
Lokaliseringsprincipen är emellertid försedd med viktiga modifikationer. Genom olika befogenhetsutvidgande lagar, som alla innebär avsteg från den allmänna kompetensbestämmelsen och de kommunalrättsliga grundprinciperna, har kommunerna fått kompetens i olika frågor där åtgärderna inte har den annars nödvändiga anknytningen till den egna kommunen.
Som exempel på sådana befogenhetutvidgande lagar kan nämnas lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport, lagen (1989:977) om kommunalt stöd till ungdomsorganisationer och lagen (1994:693) om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat bistånd. Ytterligare exempel är de nu upphävda lagarna (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m. och (1985:1052) om rätt för kommuner och landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika.
Det är alltså riksdagen som i lag både sätter gränserna för kommunernas befogenheter och ålägger dem deras skyldigheter. Både befogenheter och skyldigheter kan gå utöver vad som följer av lokaliseringsprincipen.
Genom åren har olika konstruktioner använts för att åstadkomma en kommunal skatteutjämning. Inom de ramar som dras upp av grundlagsstadgandena har skilda lösningar valts, som dock alla karaktäriseras av att kommuner med låg skattekraft och/eller ogynnsamma strukturella förhållanden kompenserats för detta jämfört med ekonomiskt starkare kommuner. Sådana system fanns när regeringsformen antogs och nya har utformats sedan dess.
Den särskilda skatteutjämningsavgift som infördes år 1985 har blivit föremål för domstolsprövning sedan en kommuninnevånare överklagat en kommuns beslut att taxera ut sådan avgift. Kammarrätten avslog dock överklagandet med hänvisning till att skyldigheten att betala sådan avgift var ett specialreglerat åliggande som kommunen hade att följa vid sidan av övrig kommunal lagstiftning.
I likhet med den senaste statliga utredningen om kommunal skatteutjämning (SOU 1994:144) konstaterar finansutskottet att utjämningen mellan kommunerna har medverkat till uppbyggnaden av välfärden i Sverige och har bidragit till att motverka "negativ konkurrens" och segregering mellan kommunerna.
Mot denna bakgrund anser utskottet att ett väl fungerande system för skatteutjämning kan ge ett viktigt positivt bidrag till att vitalisera den kommunala självstyrelsen i Sverige.
Ett nytt utjämningssystem m.m.
Utformningen av propositionens lagförslag
I propositionen anger regeringen att en helt avgörande förutsättning för att den kommunala självstyrelsen skall få ett reellt innehåll är att kommuner och landsting ges likvärdiga ekonomiska förutsättningar. Detta ställer krav på en utjämning. Olika utjämningssystem har också funnits sedan lång tid. Regeringen pekar vidare på att stora förändringar under senare år ägt rum när det gäller de ekonomiska förutsättningarna för kommunsektorn samt de ekonomiska relationerna mellan staten och kommunsektorn, bl.a. genom det nya systemet för statsbidrag och utjämning som infördes år 1993.
Statens finanser ger inte utrymme för en ökning av statsbidragen. Det har därför blivit svårare att åstadkomma en över tiden stabil och hållbar utjämning. Kommuner och landsting måste enligt regeringen solidariskt medverka i ett nationellt statligt utjämningssystem. Det är inte minst mot denna bakgrund som regeringens förslag skall ses, heter det.
När det gäller utformningen av det nya förslaget har regeringen tolkat riksdagens beslut som ett klart ställningstagande för de effekter som det ursprungliga förslaget till utjämning avsåg att åstadkomma, men att den tekniska lösningen måste vara en annan än den som föreslogs i kompletteringspropositionen. Den konstruktion som regeringen nu föreslår innebär att de kommuner och landsting som har sämre förutsättningar än genomsnittet i fråga om skattekraft och mätbara strukturella förhållanden ges ett statligt bidrag i utjämningssyfte samtidigt som de kommuner och landsting som har bättre motsvarande förhållanden erlägger en utjämningsavgift till staten. Därigenom kommer ingen kommun och inget landsting att ta ut skatt för skötseln av en annan kommuns eller ett annat landstings uppgifter.
Regeringen anser att förslaget med denna utformning är förenligt med regeringsformens bestämmelser och att det bidrar till att uppfylla regeringsformens intentioner i fråga om den kommunala självstyrelsen. Regeringen understryker att Lagrådet vid sin granskning av det nu aktuella förslaget konstaterat att det väl ansluter till tidigare lagstiftning om kommunal skatteutjämning och att förslaget kan sägas ge uttryck för en konstitutionell praxis som utvecklats till utfyllnad av grundlagsregleringen. Lagrådet anger därför i sitt yttrande till regeringen att man inte vill motsätta sig att förslaget läggs till grund för lagstiftning.
Regeringen pekar också på att en kommitté tillkallats för att analysera innebörden i den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten och dess förhållande till grundlagsbestämmelserna.
I motion F10 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas avslag på det reviderade förslaget till nytt utjämningssystem. Utformningen av det föreliggande förslaget är enligt motionärerna en teknisk variant av det förslag till inomkommunal utjämning som av Lagrådet i våras utdömdes som helt främmande och stridande mot grundlagen. Det är uppenbart att regeringens manöver endast är ett sätt att kringgå bestämmelserna i regeringsformen (1 kap. 7 §) som säger: Kommunerna får ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter. Innebörden av det nu presenterade förslaget blir exakt detsamma som det tidigare utdömda. Ett stort antal kommuner kommer enligt vad som sägs i motionen att tvingas ta ut lokal skatt som skall användas för att finansiera utgifter i helt andra kommuner och detta i strid med grundlagen.
I motionen hävdas att vad en kommun genom den folkvalda församlingen i enlighet med grundlagen upptar i kommunal skatt skall gå till den egna kommunens skötsel. Det är statens uppgift att ge bidrag till kommuner som har otillräcklig skattekraft för att kunna sköta sina uppgifter. De statliga skatteintäkterna skall bl.a. användas till detta utjämningsbidrag. Medel som enskilda kommuner uppbär i skatt för sina lokala uppgifter kan enligt motionärerna inte användas för denna utjämning.
Även i motion Fi11 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkas avslag på regeringens förslag till nytt utjämningssystem. Den nya modellen ger samma utfall för de enskilda kommunerna och landstingen. I motionen sägs att regeringen, trots den hårda kritiken i grundlagsfrågan, väljer att lägga fram ett förslag som innebär att kommunalskatt som tas upp i en kommun kommer att gå till att finansiera verksamhet i en annan kommun. Enligt motionärerna kringgås grundlagen för att uppnå ett ekonomiskt utfall som gjorts till självändamål och som i praktiken innebär att en negativ tillväxtpolitik introduceras för flera av kommunerna i Stockholms län.
Utskottet vill slå fast att en grundläggande förutsättning för all lagstiftning självfallet är att den stiftade lagen skall stå i överensstämmelse med grundlagens krav. Regeringen har nu återkommit till riksdagen med ett nytt lagförslag som är utformat i enlighet med den lagtekniska lösning som konstitutionsutskottet i sitt yttrande pekat på som en tänkbar lösning. Det nya förslaget bygger på ett sådant system med avgifter och bidrag som också Lagrådet i sitt yttrande i våras anvisat som en tänkbar lösning och som, enligt vad konstitutionsutskottet uttalat, är klart godtagbart och förenligt med den konstitutionella praxis som utvecklats som utfyllnad av grundlagsregleringen. Vid sin förnyade granskning har Lagrådet bl.a. konstaterat att den för kommunallagstiftningen utmärkande lokaliseringsprincipen vid flera tillfällen genombrutits och anslutit sig till konstitutionsutskottets uttalande om att den nu föreslagna lagstiftningen kan sägas ge uttryck för en konstitutionell praxis. Att den tidigare lagstiftningen inte lagrådsgranskats har för Lagrådet inte påverkat denna slutsats.
Enligt motionerna Fi10 (m) och Fi11 (m) bör riksdagen som sin mening regeringen till känna att ett långsiktigt hållbart statsbidragssystem för kommunsektorn måste vara förenligt med grundlagens bestämmelser. För finansutskottet framstår ett sådant uttalande som en självklarhet som har tillämpning på alla beslut av såväl riksdag och regering som statliga och kommunala myndigheter. Någon särställning i detta avseende intar inte den kommunala skatteutjämningen.
Med beaktande av den analys av grundlagsfrågan som exempelvis Lagrådet gjort i sitt nya yttrande - där Lagrådet bl.a. konstaterar att det nu föreslagna avgiftssystemet anknyter till tidigare i konstitutionell praxis utvecklad lagstiftning om kommunal skatteutjämning - finner finansutskottet att allt tvivel om utjämningssystemets grundlagsenlighet kunnat skingras och att ett nytt bidrags- och utjämningssystem bör kunna utformas i enlighet med regeringens förslag.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi10 (m) yrkandena 1 och 2 och Fi11 (m) yrkandena 1 och 2.
Ett utjämningssystem för kommuner och landsting
Utgångspunkter för ett nytt utjämningssystem
I propositionen understryker regeringen att huvudsyftet med förslaget är att åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och landsting. För att nå detta krävs ett system med långtgående utjämning av skillnader i beskattningsbara inkomster och strukturellt betingade kostnadsskillnader. Systemet måste också utformas så att det blir långsiktigt stabilt och hållbart såväl när det gäller utjämningseffekter som finansiering.
Enligt förslaget bör en utjämning göras genom två separata system. De kommuner och landsting som har sämre förutsättningar än genomsnittet i fråga om skattekraft och mätbara strukturella förhållanden erhåller ett statligt bidrag för att utjämna skillnaderna. Regeringen föreslår att kompensationsgraden i inkomstutjämningen skall vara 95 %.
De kommuner och landsting som har bättre förutsättningar än genomsnittet i fråga om skattekraft och mätbara strukturella förhållanden får erlägga en avgift till staten. Avgiften bör beräknas så att de sammanlagda avgiftsinkomsterna i princip blir lika stora som utjämningsbidraget.
I motion Fi10 av Carl Bildt m.fl. (m) anförs att fördelningspolitik skall bedrivas av staten. Det är därför principiellt fel att medborgarna i kommuner med relativt sett högre skattekraft får betala till kommuner med lägre skattekraft. Det alternativ som Moderata samlingspartiet förordar innebär i motsats till regeringens förslag att det sker en omfördelning via statsskatten från medborgare med högre inkomster - oavsett var de bor - till kommuner med otillräcklig skattekraft.
I motionen hävdas också att regeringens förslag är tillväxtfientligt och innehåller negativa incitament. I kommuner som ökar sin skattekraft blir effekten att de inte får behålla den. Lågskattekommuner som ökar sin skattekraft kommer t.o.m. att förlora resurser om de ökar skattekraften mer än riksgenomsnittet och får högre totala intäkter om skattekraften sjunker. Det är enligt motionärerna en allvarlig effekt av förslaget att det inte ger den minsta stimulans till ekonomisk tillväxt i kommunerna.
På kort sikt bör enligt Moderata samlingspartiet dagens skattekraftsutjämning behållas. Kostnadsutjämningen bör dock förändras och byggas upp med standardkostnadsfaktorer i enlighet med den modell som finns i propositionen. Ett motsvarande system bör enligt motionen byggas upp för landstingen, dvs. med garantinivåer kompletterade med strukturkostnadstillägg/avdrag. Inkomstutjämningen måste utformas så att de enskilda kommunerna har incitament till att öka den egna skattekraften.
Övergångsregler bör gälla för att begränsa de omedelbara effekterna. Den nuvarande s.k. neutraliseringsavgiften i samband med utbetalningen av kommunalskattemedel bör bibehållas liksom nuvarande system med för varje kommun och landsting individuella del- och slutavräkningar, framhålls i motionen. Något generellt statsbidrag bör ej finnas utan statsbidragen skall utgå via fastställda garantinivåer till kommuner och landsting med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft.
I motion Fi11 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) hänvisas inledningsvis till det i Moderata samlingspartiets partimotion framförda förslaget till alternativ modell till statsbidragssystem. Enligt motionärerna innebär denna modell positiva tillväxteffekter och uteblivna pomperipossaeffekter för landets kommuner. Samtidigt hävdas i motionen att regeringens förslag skulle få särskilt allvarliga effekter för Stockholmsregionen.
Enligt motionen genomsyras propositionen av uppfattningen att kommuner är att betrakta som självständiga objekt helt frikopplade från sina respektive medborgare. I stället introduceras ett synsätt där det kommunala självstyret görs liktydigt med största möjliga inkomst- och kostnadsutjämning. Därmed stoppas i princip allt kommunalt profileringsarbete.
Motionärerna pekar på att utdebiteringen i många kommuner i Stockholmsregionen sänktes under 1980- talet för att öka den individuella friheten och valfriheten men också för att parera de dyrare levnadsomkostnaderna i regionen. Den samlade effekten av regeringens politik kommer enligt motionärerna att leda till att invånarna i vanliga inkomstlägen tvingas bort från många av länets kommuner. Försöken att tvinga fram skattehöjningar i vissa kommuner i Stockholmsregionen får till följd att många hushåll med små marginaler får finansiera resurser som går till kommunal verksamhet i andra kommuner. Motionärerna anser att detta kan ses som ett slags omvänd fördelningspolitik.
Folkpartiet liberalerna, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna ger i sina respektive partimotioner sin principiella syn på förslaget till nytt utjämningssystem, dock utan att några konkreta yrkanden läggs fram.
I motion Fi12 av Anne Wibble m.fl. (fp) understryks att Folkpartiet redan i våras i huvudsak stödde det av regeringen då framlagda förslagets principer, och gör så även nu. Partiet accepterar den framställda tekniken med ett utjämningsbidrag och en utjämningsavgift. Enligt Folkpartiet är ett nytt utjämningssystem nödvändigt, framför allt för att de opåverkbara kostnader som i det gamla systemet mer eller mindre negligerades nu vägs in. Den svåra ekonomiska situation som många kommuner har kan delvis hänföras till att deras specifika kostnader inte tidigare vägts in.
I motion Fi13 av Roy Ottosson m.fl. (mp) sägs att det nu föreliggande förslaget till inkomst- och kostnadsutjämning har samma materiella innehåll som det förslag som riksdagen i våras avslog. Miljöpartiet ansåg att det tidigare förslaget var acceptabelt, dock under förutsättning att det noga följs upp och att därefter nödvändiga korrigeringar görs. Partiet har därför inga invändningar till det nu föreliggande förslaget, heter det i motionen.
Av motion Fi14 av Mats Odell m.fl. (kds) framgår att Kristdemokraterna anser att huvuddragen bakom det nya systemet för utjämning av skatteinkomster är riktiga. Motionärerna anser samtidigt att den föreslagna utjämningen får betecknas som långtgående. Frågan är, sägs det, hur långt man vill och kan gå i strävan efter likvärdiga ekonomiska förutsättningar.
Utskottet vill i sammanhanget understryka att riksdagen redan i våras i samband med behandlingen av det då föreliggande förslaget slog fast att huvudsyftet för ett nytt bidrags- och utjämningssystem skall vara att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och landsting. Enligt riksdagens då uttalade mening bör detta ske genom en långtgående utjämning av skillnader i beskattningsbara inkomster och strukturellt betingade kostnadsskillnader. Andra givna utgångspunkter, sades det, är att såväl inkomstutjämningen som kostnadsutjämningen skall omfatta samtliga kommuner och landsting samt att bidrags- och utjämningssystemet bör få en likartad uppbyggnad för såväl kommuner som landsting. Enligt de av riksdagen godkända riktlinjerna måste bidrags- och utjämningssystemet också ges en konstruktion som är långsiktigt hållbar och inte beroende av nivån på de statliga bidragen.
Utskottet kan för sin del konstatera att det nu redovisade förslaget ligger helt i linje med vårens riksdagsbeslut om de grundläggande principerna för ett nytt bidrags- och utjämningssystem. Av de motioner som väckts med anledning av propositionen kan man utläsa att ett flertal av partierna i riksdagen står bakom dessa principer. I själva verket är det i riksdagen endast Moderata samlingspartiet som har en klart avvikande syn på hur en utjämning av de ekonomiska förutsättningarna mellan kommunerna respektive landstingen skall ske. Utskottet anser att det är mycket värdefullt att det nu finns en stor uppslutning bakom det nya utjämningssystemet. Därigenom finns det enligt utskottet goda förutsättningar för stabila spelregler för den kommunala verksamheten under en följd av år framåt, vilket måste anses som synnerligen betydelsefullt.
Enligt vad utskottet erfarit finns det också en bred förankring i den kommunala världen för reformen. Det framkom bl.a. i samband med den hearing som utskottet genomförde med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet den 21 november 1995. I samband därmed uttalade båda förbunden att de står bakom propositionens förslag.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks motionerna Fi10 (m) yrkandena 4 och 5 samt Fi11 (m) yrkande 5.
Utjämningsbidrag och utjämningsavgift
Enligt förslaget i propositionen kan en kommun eller ett landsting få utjämningsbidrag från staten för att utjämna såväl inkomster som kostnader. Skälen för regeringens förslag är de stora skillnaderna i skattekraft och därmed i skatteinkomster framför allt mellan kommuner men också mellan landsting. När det gäller kostnadsskillnaderna beror en stor del av dessa enligt propositionen på skillnaderna i fråga om behov och strukturella förhållanden som i betydande utsträckning är opåverkbara för enskilda kommuner och landsting. Det är dessa skillnader som ett system för kostnadsutjämning bör ta sikte på. Med ett fungerande utjämningssystem, framhålls det i propositionen, kommer skillnader i skattesatser mellan olika kommuner respektive landsting att främst vara ett uttryck för skillnader i standard, ambitionsnivå, effektivitet och avgiftspolitik.
Regeringen föreslår i propositionen också att en kommun eller ett landsting under vissa förutsättningar skall betala en utjämningavgift till staten. Regeringen understryker att alla kommuner och landsting genom det föreslagna utjämningsbidraget och det likaså föreslagna generella statsbidraget garanteras en viss miniminivå i fråga om ekonomiska förutsättningar för att kunna erbjuda sina medborgare en kommunal service. Genom att kommuner och landsting med en skattekraft och strukturella förhållanden som är bättre än genomsnittet solidariskt medverkar i ett statligt utjämningssystem åstadkoms en långsiktig stabil finansiering liksom minskade påfrestningar på statens finanser.
I motion Fi12 av Anne Wibble m.fl. (fp) läggs förslag till vissa förändringar fram i det av regeringen redovisade förslaget till utjämning. Det gäller främst frågan om utjämningsnivån samt de justeringar av utredningsförslaget beträffande kostnadsutjämningen som gjorts i propositionen.
I motionen föreslås att utjämningsnivån i inkomstutjämningen sätts till 90 % i stället för propositionens 95 %. Det är enligt motionen inte lämpligt att ur arbetet med att skapa en dynamisk ekonomi med fler jobb i princip utesluta hela den kommunala sektorn från direkta egna ekonomiska incitament. Den lokala mobiliseringen måste bejakas. Det är därför rimligt att en kommun inte bara har den allmänna samhällsekonomin som drivkraft när det gäller att arbeta för höjd skattekraft för kommunens invånare, utan även har någon egen kommunalekonomisk vinst av ökad skattekraft.
Motionärerna menar också att de modeller som låg till grund för utredningens förslag var noga genomarbetade och väl underbyggda, antingen genom empiriska data eller jämförande studier. De justeringar som görs i propositionen för kompensation för de icke verksamhetsrelaterade kostnaderna avseende befolkningsminskning, arbetslöshet och små landsting är, säger motionärerna, ett resultat av politisk kohandel och inte av faktiska kostnadsskillnader.
I motionen betonas också betydelsen av att varje kommun måste ha möjlighet att kontrollera de beräkningar som rör den egna kommunen för att göra långsiktiga beräkningar för kommunens egen ekonomi. Systemet måste helt enkelt vara kontrollerbart. Detta är också viktigt för den lokala demokratin liksom för möjligheterna att skapa respekt för systemet. Detta bör därför ingå i uppdraget till SCB och skattemyndigheterna.
Enligt motion Fi14 av Mats Odell m.fl. (kds) har regeringens förslag till kostnadsutjämning en sådan utformning att justeringar måste göras för att ta hänsyn till faktorer som äldreomsorg, vård och barnomsorg. Kristdemokraterna anser att kompensationen för äldreomsorgen skall räknas upp betydligt. Finansieringen av denna uppräkning bör ske via statsbidraget, och betalningen blir därmed solidarisk. För kommunernas del ställs också krav på justeringar när det gäller barnomsorg. På motsvarande sätt som för kompensationen för äldreomsorg inom det primärkommunala utjämningssystemet föreslår motionärerna en uppräkning av kompensationen för hälso- och sjukvård i kostnadsutjämningssystemet för landstingen.
Utskottet vill för sin del anföra följande.
När det gäller kompensationsnivån i inkomstutjämningen framhålls i såväl propositionen som i motion Fi12 (fp) att det givetvis handlar om en avvägning mellan graden av negativa marginaleffekter å den ena sidan och kravet på en långtgående inkomstutjämning å den andra. Utskottet anser att inkomstutjämningen är den viktigaste enskilda faktorn för att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar. På detta sätt ges alla kommuner respektive landsting i grunden lika stora beskattningsbara inkomster per invånare.
Det är enligt utskottets uppfattning inte rimligt att skapa incitament för en ökad skattekraft genom en mindre långtgående utjämning. Som anges i den s.k. Henstrandska utredningen (SOU 1994:144, s. 41) - vilken ligger till grund för propositionen - har det inte heller kunnat visas att sambanden är starka mellan utjämningsgraden i systemet och hur en kommun i praktiken agerar för att påverka sitt skattteunderlag. Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för den prioritering som görs i propositionen. Utskottet ställer sig därför bakom propositionens förslag till inkomstutjämning.
Utskottet vill betona att alla de aspekter på strukturkostnadsskillnader som tas upp i motionerna Fi12 (fp) och Fi14 (kds) noggrant har övervägts under utrednings- och beredningsarbetet. Systemet med utjämning måste emellertid bli föremål för fortsatt utrednings- och utvecklingsarbete. Mot denna bakgrund har regeringen tillsatt en parlamentarisk kommitté med uppgift att följa upp och utveckla det nya utjämningssystemet (dir. 1995:118). Tyngdpunkten i arbetet ligger på kostnadsutjämningen. Flera av de kostnadsfaktorer som tas upp i motionerna skall prioriteras i utrednings- och utvecklingsarbetet. Motionerna bör därför avstyrkas.
Förslagen till kostnadsutjämning för kommuner respektive landsting bygger på ett mycket omfattande och långvarigt utredningsarbete. Utskottet kan för sin del tillstyrka de metoder och faktorer som använts i den i propositionen föreslagna modellen för kostnadsutjämning. Enligt det föreliggande förslaget skall kostnadsfördelningen för kollektivtrafiken ske utifrån den genomsnittliga kostnadsfördelningen mellan kommuner och landsting i länen. När förslaget presenterades i kompletteringspropositionen underströks att en kostnadsfördelning utifrån de faktiska kostnaderna bl.a. skulle innebära en viss omfördelning av skatteintäkterna i länet. Vidare skulle kostnadsutjämningen för kommuner respektive landsting inte längre gå jämnt upp. Frågan borde därför behandlas i det fortsatta utvecklingsarbetet.
En av de frågor som skall prioriteras av den parlamentariska kommittén gäller kostnadsutjämningen för kollektivtrafiken. Utskottet vill i anslutning därtill framhålla att det, med hänsyn till skillnaderna i huvudmannaskapsförhållanden, är viktigt att i kommitténs arbete pröva grunderna för fördelningen av standardkostnaderna för kollektivtrafiken mellan berörda kommuner och landsting. Särskilt bör förhållandena i Stockholms län uppmärksammas mot bakgrund av att landstinget där ensamt svarar för kollektivtrafiken.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrker utskottet de av regeringen framlagda förslagen till lag om utjämningsbidrag och utjämningsavgift samt avstyrker motionerna Fi12 (fp) yrkandena 1-3 och Fi14 (kds) yrkandena 5 och 6.
Generellt statsbidrag till kommuner och landsting
I propositionen föreslås att två nya statsbidrag införs år 1996, ett generellt statsbidrag till kommuner och ett generellt statsbidrag till landsting. Bidragen skall enligt förslaget fördelas med ett för kommuner respektive för landsting enhetligt belopp per invånare den 1 november året före bidragsåret. Samtidigt avskaffas det nuvarande statliga utjämningbidraget till kommuner och skatteutjämningsbidraget till landsting. Från och med år 1996 slopas också det nuvarande generella avdraget från skatteinkomsterna för såväl kommuner som landsting. Statsbidragen kommer således att fungera som ett instrument för generella ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn.
Utskottet noterar att Moderata samlingspartiet i sin alternativa modell till statsbidragssystem angett att det ej bör finnas generella statsbidrag av det slag som redovisas i propositionen. Utskottet har tidigare avstyrkt denna alternativa modell. I övrigt finns en bred uppslutning kring propositionens förslag. Utskottet föreslår mot denna bakgrund att riksdagen antar regeringens förslag till lag om generellt statsbidrag till kommer och landsting.
Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet
När det gäller införandet hänvisar regeringen i propositionen till det förslag som presenterades i kompletteringspropositionen. I samband med behandlingen av detta förslag uttalade riksdagen på finansutskottets förslag att den begärda lagtekniska omarbetningen av utjämningssystemet inte borde föranleda några sakliga ändringar i de föreslagna införandereglerna. Enligt riksdagens mening var förslaget till införanderegler väl avvägt såväl när det gäller genomförandetiden som begränsningarna av bidragsförändringarna. Riksdagens ställde sig vid samma tillfälle även bakom principerna för finansieringen. Mot denna bakgrund föreslår regeringen därför samma införanderegler som redovisades i vårens kompletteringsproposition.
Förslaget innebär att bidrags- och utjämningssystemet införs successivt under åtta år fr.o.m. 1996. För kommuner begränsas den sammanlagda bidragsminskningen för hela perioden till 2 000 kr per invånare. För de kommuner vars uppräknade skattekraft år 1993 översteg garantinivån i det statliga utjämningsbidraget samma år begränsas den totala bidragsminskningen till högst 4 000 kr per invånare. För landstingen begränsas den sammanlagda bidragsminskningen för hela perioden till 1 200 kr per invånare. Kommuner och landsting vars sammanlagda bidragsminskning överstiger de redovisade beloppen får ett fast införandetillägg som motsvarar skillnaden mellan beloppet och den faktiska bidragsminskningen.
En årlig begränsning görs dessutom för de kommuner vars beräknade bidragsminskning överstiger 250 kr per invånare. För de kommuner vars uppräknade skattekraft år 1993 översteg garantinivån i den statliga inkomstutjämningen samma år görs en årlig begränsning av bidragsminskningen för de kommuner vars beräknade bidragsminskning överstiger 500 kr per invånare.
Enligt propositionens förslag räknas bidragsökning respektive bidragsminskning som skillnaden mellan ett referensbidrag i 1995 års nivå och det nettobidrag /den nettoavgift som kommunen eller landstinget skulle ha fått om det föreslagna systemet hade gällt detta år.
I motion Fi11 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) sägs att regeringens förslag innebär krav på en mycket snabb ekonomisk anpassning för de kommuner som haft en mer fördelaktig skattekraftsutveckling det senaste året. Regeringens skrivningar om ett årligt tak för förlusterna per invånare kringgås därmed enligt motionärerna.
Regeringen har i propositionen angett att för de tre kommuner - Danderyd, Lidingö och Täby - vars skattekraft år 1993 översteg garantinivån i det statliga utjämningsbidraget, skall effekten begränsas till högst 500 kronor per invånare och år. Motionärerna pekar på att enligt de berörda kommunernas egna beräkningar kommer i stället förlusten år 1996 att bli respektive drygt 4 000, knappt 2 000 och drygt 2 000 kr per invånare.
I motionen ställs krav på att införandetilläggen räknas om årligen med hänsyn till den faktiska utvecklingen av skattekraften i den enskilda kommunen och i riket som helhet.
Enligt den alternativa modell för förändringar i statsbidragssystemet på kortare sikt som föreslås i motion Fi10 av Carl Bildt m.fl. (m) skall övergångsregler gälla. I kronor per invånare är det enligt motionen rimligt att utforma dessa så att det nya strukturkostnadsindex i förhållande till 1995 års referensnivå inte påverkar utgående bidrag med mer än högst 250 kr per invånare och år. Utgångspunkten är att relativa förändringar i den egna skattekraften efter referensåret skall ligga utanför övergångsreglerna.
Införandereglerna tas även upp i motion Fi12 av Anne Wibble m.fl. (fp). Enligt motionärerna är den långa införandetid som föreslås oacceptabel. Detta leder till att omvandlingstrycket i de s.k. förlorarkommunerna minskar. En införandetid på åtta år vore, sägs det, detsamma som ett besked att kommunerna aldrig kommer att behöva anpassa sig till ett fullt genomförande. I motionen förordas i stället att införandereglerna sätts till en maximerad bidragsminskning på 500 kr per invånare för alla kommuner samt att propositionens förslag till införanderegler i övrigt följs. Det gör att de flesta kommer att vara infasade i systemet efter fyra år och att de kommuner som tidigare förlorat mest nu snabbast får en förbättring. Även för landstingen bör man enligt motionärerna maximera införandeperioden till fyra år.
Utskottet vill för sin del anföra följande.
I motion Fi11 (m) liksom i skrivelser från Danderyds och Lidingö kommuner hävdas att systemomläggning ger andra effekter än de som redovisas i propositionen. Av redovisningen i motionen och i skrivelserna framgår att man därvid har jämfört inkomstutfallet för enskilda kommuner enligt det nya systemet år 1996 med de inkomster som de aktuella kommunerna skulle ha fått år 1996 om det nuvarande systemet skulle ha fortsatt att tillämpas.
Enligt propositionen framgår bl.a. att förändringar i skattekraft och strukturella faktorer efter år 1995 bör slå igenom vid bidragsberäkningen redan år 1996. Detta för att systemet redan inledningsvis skall få den avsedda utjämningseffekten. Utgångspunkten för beräkningarna av bidragsförändringarna görs därför i 1995 års nivå. För att kunna beräkna införandetilläggen respektive införandeavdragen jämförs det bidrag som kommunen respektive landstinget faktiskt har år 1995 med ett teoretiskt framräknat referensbidrag för år 1995 enligt det föreslagna nya systemet. Därigenom kan såväl tillägg som avdrag för hela övergångsperioden fastställas under år 1995, vilket enligt propositionen skapar också bättre planeringsförutsättningar för enskilda kommuner och landsting. Utskottet konstaterar att med de utgångspunkter som anges i propositionen kommer de årliga bidragsminskningarna för kommunerna att uppgå till högst 250 kr per invånare. För några kommuner, bl.a. Danderyd och Lidingö, begränsas bidragsminskningen enligt förslaget till 500 kr per invånare och år. För Danderyd blir summan av de faktiska skatteinkomsterna och statsbidragen i princip oförändrade år 1996 jämfört med år 1995, eller ca 22 000 kr per invånare. För Lidingö är motsvarande belopp ca 23 500 kr för år 1995 och ca 23 800 kr för år 1996.
Såsom anges i propositionen redovisade regeringen redan i kompletteringspropositionen det nu föreliggande förslaget till införanderegler. I samband därmed uttalade riksdagen sitt stöd för förslaget och ansåg det vara väl avvägt såväl när det gäller genomförandetiden som begränsningarna av bidragsförändringarna. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Utskottet anser i likhet med regeringen att det är effekterna av själva sy stemomläggningen som skall mildras genom de föreslagna övergångsbestämmelserna. Utskottet tillstyrker med hänvisning därtill - med några smärre redaktionella ändringar - propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi11 (m) yrkande 3 och Fi12 (fp) yrkande 4.
Avräkningsförfarandet
I propositionen föreslås att den för varje kommun och landsting individuella del- och slutavräkningen som görs i nuvarande system för utbetalning av kommunal- och landstingsskattemedel avskaffas fr.o.m. taxeringsåret 1997. Såväl del- som slutavräkning skall ske enligt tidigare regler för åren till och med taxeringsåret 1996.
En kollektiv avräkning av kommunal- och landstingsskattmedel mellan staten och kommuner respektive landsting görs fr.o.m. taxeringsåret 1997. Skillnaden mellan preliminära och slutliga kommunal- och landstingsskattemedel regleras med ett enhetligt belopp per invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året före beskattningsåret. Regleringen skall enligt förslaget göras i januari andra året efter beskattningsåret.
I motion Fi11 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) sägs att regeringens förslag innebär att indragningar görs från kommuner med fördelaktig skattekraftsutveckling med hjälp av en prognosticerad inkomstförstärkning. Om det senare skulle visa sig att inkomstförstärkningarna inte blir enligt prognoserna förlorar kommunen ändå pengarna eftersom regeringen avskaffar de individuella del- och slutavräkningarna.
Motionärerna bakom motion Fi12 (fp) avvisar regeringens förslag till kollektiv avräkning av kommunal- och landstingsskattemedel fr.o.m. taxeringsåret 1997. Kommunerna kan enligt motionen inte gentemot staten behandlas som ett kollektiv, där förlust för den ena kommunen kvittas mot vinst för den andra. Enligt motionärerna måste varje kommun behandlas för sig, trots att skillnaderna för den enskilda kommunen beloppsmässigt är begränsade. Med Folkpartiets förslag om en begränsning av kompensationsnivån till 90 % kan dock skillnaderna rent teoretiskt mellan preliminär och slutlig avräkning bli större.
Utskottet anser att det finns starka skäl att förenkla avräkningsförfarandet på det sätt som föreslås i propositionen. Enligt utskottet är vidare de fördelar som regeringen anger i propositionen med kollektiv slutavräkning av kommunalskattemedlen sådana att de motiverar en ändring av det nuvarande systemet med individuella del- och slutavräkningar i såväl skatte- som bidragssystemet.
Utskottet tillstyrker därför propositionens förslag att utjämningsbidragen och utjämningsvgifterna skall vara slutgiltiga och att några del- och slutavräkningar inte skall göras. Utskottet ställer sig också bakom förslaget att en kollektiv avräkning av landstings- och kommunalskattemedel bör ske mellan staten och kommuner respektive landsting fr.o.m. taxeringsåret 1997. Utskottet avstyrker motionerna Fi11 (m) yrkande 4 och Fi12 (fp) yrkande 5.
Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting
I propositionen föreslås att ett nytt system för konkurrenskorrigering avseende kommunernas och landstingens kostnader för ingående mervärdesskatt skall införas fr.o.m. år 1996. Återbetalningen av ingående mervärdesskatt skall ske i ett självfinansierat system där kommuner och landsting skjuter till lika mycket pengar som betalas ut för kompensation av momskostnader. I nuvarande system svarar staten för kostnaderna. I samband med övergången till det nya systemet görs enligt förslaget en ekonomisk reglering mellan staten och kommuner respektive landsting på så sätt att de senare via statsbidragen tillförs medel motsvarande statens nuvarande kostnader. Regeringens bedömning är att kommunerna år 1996 via det generella statsbidraget bör tillföras 14 250 miljoner kronor och landstingen på motsvarande sätt 4 750 miljoner kronor.
Propositionens förslag i denna del tas upp i en motion. I motion Fi13 av Roy Ottosson m.fl. (mp) sägs att det föreslagna systemet kan medföra en ny smygande resursindragning från kommunsektorn. Detta kommer enligt motionärerna att inträffa om den höjda nivån på statsbidragen blir nominellt oförändrad de närmaste åren, vilket riksdagen uttalat sig för, medan avgifterna till systemet höjs i takt med inflation och volymförändringar i kommunerna. Med 3 procents inflation och 1 procents årlig volymminskning de närmaste åren blir den årliga urgröpningen knappt 300 miljoner kronor för kommunerna och knappt 100 miljoner kronor för landstingen.
Motionärerna anser att resursindragningarna från kommunsektorn redan har gått för långt. Därför har Miljöpartiet tidigare föreslagit att kommunsektorn fullt ut skall kompenseras för sina skatteförluster till följd av de höjda egenavgifterna. I motionen ställs krav på att kommuner och landsting skall kompenseras över statsbidragen så att den föreslagna förändringen blir kostnadsneutral för kommunsektorn. Det är angeläget att det nu föreslagna systemet inte innebär en ny resursindragning.
Utskottet vill erinra om att ett likartat förslag presenterades för riksdagen redan i kompletteringspropositionen. Eftersom förslaget byggde på inomkommunal finansiering borde det enligt riksdagens mening emellertid övervägas i ett sammanhang med det nya bidrags- och utjämningssystemet. Riksdagen avslog därför lagförslaget liksom förslaget till ekonomisk reglering.
Regeringen har därefter ytterligare övervägt den lagtekniska konstruktionen och återkommer nu med i princip samma förslag till teknisk lösning. Det avgörande skälet är enligt propositionen att konkurrenskorrigeringssystemet inte är en metod för omfördelning. Det finns därför inte skäl till samma principiella invändningar som riktats mot det i kompletteringspropositionen föreslagna utjämningssystemet. Lagrådet har i sitt yttrande över förslaget inte framfört erinringar mot förslaget.
När det gäller de belopp som skall tillföras kommuner och landsting konstateras i propositionen att beräkningsunderlaget är osäkert och att en uppföljning skall ske när säkrare uppgifter föreligger. Enligt utskottets mening är det väsentligt att denna uppföljning kommer till stånd. Utskottet utgår också från att systemomläggningen på lämpligt sätt utvärderas. Utskottet kan mot denna bakgrund för sin del godta den i propositionen förordade lösningen på systemet för konkurrenskorrigering.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motion Fi13 (mp).
Budgetfrågor
I propositionen konstateras att det i statsbudgeten för budgetåret 1995/96 redan finns anvisat medel för de generella statsbidragen till kommuner respektive landsting. Anslagsbeloppen som riksdagen anvisade i våras uppgår till respektive 30 490 miljoner kronor på anslaget Generellt statsbidrag till kommuner och 7 298 miljoner kronor på anslaget Generellt statsbidrag till landsting. Enligt det i propositionen föreslagna nya systemet för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting förordas en ökning av de generella statsbidragen till kommuner respektive landsting med 14 250 miljoner kronor respektive 4 750 miljoner kronor. Medlen bör enligt propositionen anvisas på tilläggsbudget.
I propositionen föreslås vidare på tilläggsbudget ett anslag till det nya statliga utjämningsbidraget till kommuner och landsting på 21 245 miljoner kronor, varav 12 565 miljoner kronor avser kommunerna och 8 680 miljoner kronor avser landstingen. Detta bidrag motsvaras volymmässigt av en utjämningsavgift. Utjämningsavgiften bör enligt propositionens förslag redovisas på en särskild inkomsttitel på statsbudgetens inkomstsida. Den sammanlagda effekten blir därmed statsfinansiellt neutral.
I motion Fi14 av Mats Odell m.fl. (kds) anges att Kristdemokraterna är väl medvetna om att den samlade offentliga sektorn måste anpassas till vad det samhällsekonomiska utrymmet medger. Samtidigt måste hänsyn tas till nyckelområden inom den offentliga sektorn, framför allt vården och äldreomsorgen. Utrymmet för ytterligare besparingar inom dessa områden måste enligt motionärerna anses vara obefintligt. Tvärtom måste ytterligare resurser till för att kvaliteten inom dessa sektorer skall kunna upprätthållas.
I enlighet med vad som tidigare föreslagits i partiets budgetmotion ställs därför krav på ett särskilt bidrag till vård och omsorg i kommuner och landsting på totalt 4,8 miljarder kronor. När det gäller finansieringen hänvisar motionärerna till budgetmotionen vari hävdas att Kristdemokraternas samlade ekonomiska politik skulle medföra en sammantagen förstärkning av kommunernas ekonomi med 12,8 miljarder kronor relativt regeringens samlade politik.
Utskottet vill beträffande förslagen i propositionen hänvisa till sitt ställningstagande från i våras. Utskottet tillstyrkte därvid det förslag till riktlinjer för utvecklingen av statsbidragen under de närmaste åren som regeringen redovisade i kompletteringspropositionen. Av statsfinansiella skäl borde statsbidragen till kommunsektorn de närmaste åren högst bli nominellt oförändrade. Samtidigt avstyrkte utskottet vid detta tillfälle även olika motionskrav från Kristdemokraterna som nu åter förs fram. Utskottet står fast vid sin tidigare intagna ståndpunkt och kan inte tillstyrka den kommunala expansion som förordas i motionen.
När det gäller de generella statsbidragen har utskottet noterat att det i propositionen anges att eventuella kostnadsökningar för införandereglerna i förhållande till de preliminära beräkningarna som redovisades i kompletteringspropositionen skall finansieras ur de generella statsbidragen till kommunerna respektive landstingen. Utskottet har inget att erinra mot detta.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi14 (kds) yrkandena 1, 2 och 8. Utskottet tillstyrker samtidigt regeringens förslag till budgetåtgärder.
Övriga frågor
Kommunernas roll
I motion Fi14 av Mats Odell m.fl. (kds) redovisar Kristdemokraterna sin syn på kommunernas roll i samhället. Där sägs inledningsvis att partiets ekonomiska vision är ett hållbart välfärdssamhälle som vilar på sunda statsfinanser samt en ansvarsfull och effektiv marknadsekonomi. Det är endast ett marknadsekonomiskt system som långsiktigt kan generera den tillväxt och de andra förutsättningar som krävs för att skapa många och varaktiga jobb och en sund ekonomi.
Kommunernas roll i samhällsekonomin är betydande. På ett effektivt och heltäckande sätt skall de bistå människorna i deras dagliga liv i direkt eller indirekt anslutning till den lokala näringslivsverksamheten, heter det i motionen. Denna verksamhet får inte detaljstyras från staten utan måste bygga på lokal initiativkraft och demokrati. Den kommunala självstyrelsen är ett viktigt villkor, enligt motionärerna, för kommunal effektivitet och är också en grundpelare för den svenska folkstyrelsen.
På grund av att staten på senare år överfört delar av den egna verksamheten och hårdare reglerat den kommunala verksamheten har utvecklingen gått mot ökade krav på kommunal service och ökat utbud. Samtidigt har de kommunala resurserna minskat och en allt mindre skattebas utgör ett ökat hot mot självstyrelsen. Motionärerna hävdar också att det nya utjämningssystemet i praktiken naggar den kommunala självstyrelsen i kanten och därmed kan även detta innebära att delar av den kommunala självstyrelsen går förlorad. Enligt motionärerna är därför ett varsamt handlag av största betydelse när dessa frågor avgörs. I motionen ställs också krav på att regeringen bör tillsätta en utredning för att ta fram en bättre modell för kommunal finansiering med anledning av att den föreliggande propositionen inte presenterat ett tillfredsställande system.
Utskottet kan delvis dela motionärernas oro när det gäller möjligheterna för kommuner och landsting att med knappa resurser klara de växande behoven av och anspråken på kommunal service. Samtidigt måste det noteras att man ofta på ett berömvärt sätt på kommunal nivå har lyckats bemästra en sitution med knappare resurser genom en kombination av rationaliseringar, effektiviseringar och neddragningar. Detta visar enligt utskottet på styrkan i det lokala självbestämmandet. Utskottet kan således i mycket instämma i vad motionärerna anför om betydelsen av kommunal självstyrelse.
Som utskottet tidigare understrukit är en väl fungerande skatteutjämning en av de grundläggande förutsättningarna för att skapa likvärdiga kommunalekonomiska förutsättningar och därmed möjliggöra för kommunerna att klara sina betydelsefulla uppgifter. Utskottet vill också när det gäller onödig statlig detaljstyrning av kommunsektorn peka på att regeringen har satt i gång den översyn av kostnadsdrivande statliga regleringar av kommunala verksamheter som aviserades i kompletteringspropositionen.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi14 (kds) yrkandena 3 och 7.
Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme
I motion Fi17 av Gudrun Schyman m.fl. (v) understryker motionärerna att verksamheterna i kommunsektorn är av helt avgörande betydelse för välfärden, för den ekonomiska tillväxten och för förnyelsen av svensk ekonomi. Vänsterpartiet säger sig dela regeringens uppfattning att kommunverksamheterna måste värnas. Men samtidigt, säger motionärerna, leder regeringens politik i praktiken till att det kommunala handlingsutrymmet begränsas. Regeringen föreslår också ett strikt tak för den offentlliga sektorns utgifter. Detta tak begränsar den kommunala handlingsfriheten ytterligare.
Partiet återkommer också till sina tidigare förslag om förstärkningar av kommunsektorns ekonomi. I sin motion med anledning av kompletteringspropositionen föreslogs att kommunsektorn skulle kompenseras med 5 miljarder kronor för egenavgifter i form av en riktad sänkning av arbetsgivaravgifterna samt tillföras ytterligare 1,6 miljarder till en s.k. kommunakut. Dessa senare medel skulle finansiera omställningen till det nya utjämningssystemet. Vänsterpartiet vidhåller dessa förslag.
Utskottet anförde våren 1995 i sitt betänkande (1994/95:FiU19 s. 16) om kommunal ekonomi att kommunsektorn också måste bidra till samhällsekonomiskt nödvändiga besparingar. Samtidigt är det viktigt, underströk utskottet, att slå vakt om grundläggande kommunala verksamheter som skola, omsorg och vård. Utskottet ansåg att den bedömning som regeringen gjort av den kommunala sektorns ekonomiska utrymme var rimlig. Utskottet kunde därför inte tillstyrka den kommunala expansion som Vänsterpartiet förespråkade.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker motion Fi17 (v) yrkande 6.
Översyn av kommunal finansiering m.m.
Enligt motion Fi10 av Carl Bildt m.fl. (m) visar de gångna årens arbete med ett nytt system för inkomst- och kostnadsutjämning att det krävs en genomgripande reform där flera hittillsvarande utgångspunkter måste omprövas. Svårigheterna bottnar i stor utsträckning i den totala kommunala sektorns omfattning. Med en så stor kommunal sektor blir skillnaderna i egen skattekraft och opåverkbara kostnader så betydande mellan olika kommuner att det krävs ett statligt system för att ge kommunerna likvärdiga förutsättningar att sköta sina uppgifter. Det kommunala finansieringsansvaret måste därför begränsas.
En omprövning av utgångspunkterna för ett hållbart system måste enligt motionärererna bestå i att föra över vissa uppgifter från den offentliga till den privata sektorn - med motsvarande utrymme för medborgarna att själva finansiera dessa. Andra och mer begränsade uppgifter på det kommunala planet kräver en nationell avreglering för att kunna skötas på ett lokalt anpassat och effektivt sätt. De uppgifter som efter en översyn kvarstår som ett lokalt kommunalt ansvar - också vad avser finansieringen - bör även fortsättningsvis finansieras med kommunal inkomstskatt kompletterat med riktade statsbidrag till kommuner med otillräcklig skattekraft. Översynen bör inledas omedelbart i syfte att inleda en successiv förändring av den offentliga sektorns omfattning och ansvarsfördelning, heter det i motionen.
Utskottet delar inte den syn på kommunal verksamhet som motionen är ett uttryck för. Kommunerna svarar för mycket betydelsefulla uppgifter i samhället. Det gäller framför allt skolor, barnomsorg, äldreomsorg och sjukvård. Det är viktigt att den service som ges medborgarna är av hög kvalitet, att den styrs på ett demokratiskt sätt, finansieras kollektivt och fördelas efter behov. Utifrån dessa grundläggande kriterier anser utskottet att det bör stå varje kommun och landsting fritt att välja medel och metoder för att uppnå hög kvalitet. Samtidigt är det nödvändigt både för medborgarna och för samhällsekonomin att verksamheten uppfyller målen till minsta möjliga kostnad.
Det disponibla resursutrymmet i samhällsekonomin kommer som utskottet ser det att vara begränsat under 1990- talet. Den kommunala konsumtionen har minskat under de senaste åren. En viss begränsning av den kommunala sektorns omfattning har således skett. Samtidigt är kraven på förbättrad och utökad service stort. Dessa krav måste främst mötas med omfördelning av resurser, effektiviseringar och förbättringar av produktiviteten. Statsmakterna kan bl.a. bidra till detta genom ett nytt bidrags- och utjämningssystem och till minskad statlig styrning av kommunal verksamhet. Formerna för finansiering av verksamhet måste självfallet fortlöpande ses över. Något motiv för utredning av det slag som förordas av motionärerna innebärande en avveckling av en stor del av den kommunala verksamheten kan dock utskottet inte se. Utskottet avstyrker därför motion Fi10 (m) yrkande 3.
Finansieringsprincipen
I motion Fi14 av Mats Odell m.fl. (kds) understryks att staten givetvis skall leva upp till den s.k. finansieringsprincipen. Det innebär att staten inte skall påföra kommunerna nya kostnader utan att staten tar ansvar för hur sådana skall täckas. Motionärerna menar att de svårigheter som funnits och finns att leva upp till detta gör att det finns tveksamheter till tanken på ett tak för de kommunala utgifterna. Trovärdigheten i ett sådant förslag är också begränsad så länge staten inte har kontroll över sina egna utgifter. Enligt motionärerna är ett klargörande av hur finansieringsprincipen skall tillämpas nödvändigt om ett tak för de offentliga utgifterna skall införas för kommuner och landsting.
Frågan om finansieringsprincipens tillämpning behandlades ingående av utskottet våren 1994 (1993/94:FiU19). I samband därmed klargjordes att finansieringsprincipen endast omfattar statliga beslut om verksamhetsförändringar. Däremot omfattas inte åtgärder som inte direkt tar sikte på men ändå får ekonomiska effekter för kommunsektorn. Det gäller t.ex. åtgärder som påverkar det kommunala skatteunderlaget. I stället skall den kommunalekonomiska effekten av sådana åtgärder beaktas vid bedömningen av det skattefinansierade utrymmet i samband med fastställandet av statsbidragnivån.
När det gäller frågan om utgiftstak för den offentliga sektorn återkommer regeringen med ett konkret förslag under våren 1996. Utskottet utgår från att frågan om finansieringsprincipen och dess förhållande till ett utgiftstak för den kommunala sektorn kommer att belysas i detta sammanhang.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi14 (kds) yrkande 4.
Kommunal verksamhet och valfrihet
I motion Fi23 av Karin Pilsäter och Ola Ström (fp) tas behovet av prioriteringar inom den kommunala verksamheten upp. Motionärerna anser att det är angeläget att kommunerna prioriterar sina kärnområden såsom omsorg om barn och gamla samt utbildning, kollektivtrafik och sjukvård för att upprätthålla god kvalitet och trygghet och för att kunna hålla taxor på en nivå som inte skapar fattigdomsfällor.
Motionärerna understryker att infrastruktur i form av kollektivtrafik, barnomsorg och äldreomsorg samt skolor är avgörande för att kvinnor (och i ett jämställt samhälle även männen) skall kunna arbeta samt utveckla verksamheter och skapa tillväxt. Det är däremot inte kommunalt bedriven affärsverksamhet där skattebetalarnas pengar används som riskkapital. Sådan verksamhet snedvrider konkurrensen, undergräver de kommunala finanserna och hindrar privat företagsamhet som skulle kunna skapa fler jobb.
Även i motion Fi16 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) tas frågan om de kommunala bolagen upp. Enligt motionärerna är dessa bolag ofta utifrån såväl demokratiska som ekonomiska utgångspunkter till skada för medborgarna. Konkurrens på lika villkor sätts ut spel, vilket skadar det privata näringslivet på orten och är till men för skattebetalarna. Motionärerna rekommenderar därför en stor restriktivitet när det gäller kommunala bolagsbildningar. De flesta kommunala bolag kan antingen försäljas, eftersom de bedriver en verksamhet som kommunen inte behöver eller ens är bäst på, eller övergå i förvaltningsform. Därigenom skulle medborgarna ges bättre insyn.
Utskottet vill understryka att kommunerna givetvis skall ha en stor frihet att mot bakgrund av gällande statliga regler och med hänsyn till tillgängliga resurser göra prioriteringar utifrån de lokala behoven. Det är i själva verket utgångspunkten för all kommunal självstyrelse. Enligt utskottets mening har man på kommunal nivå i regel klarat dessa svåra avvägningsfrågor på ett bra sätt. Om statsmakterna har synpunkter på de prioriteringar som görs i kommunsektorn bör det ske genom ändrad lagstiftning eller genom förändringar i det ekonomiska utrymmet för kommunal verksamhet i enlighet med den arbetsfördelning som gäller mellan stat och kommun.
Utskottet har viss förståelse för de synpunkter som i motionerna anförs om kommunal verksamhet i bolagsform. Utskottet menar emellertid att lagstiftningen på området i allt väsentligt är väl avvägd. Utskottet vill också erinra om att en översyn av kommunallagens ekonomikapitel för närvarande pågår. Översynen syftar till att skapa bättre förutsättningar för kommuner och landsting att åstadkomma en god ekonomisk hushållning.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi16 (fp) yrkandena 20 och 21 samt Fi23 (fp) yrkande 8.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utformningen av propositionens lagförslag
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi10 yrkandena 1 och 2 och 1995/96:Fi11 yrkandena 1 och 2,
res. 1 (m)
2. beträffande utgångspunkter för ett nytt utjämningssystem
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi10 yrkandena 4 och 5 samt 1995/96:Fi11 yrkande 5,
res. 2 (m)
3. beträffande utjämningsbidrag och utjämningsavgift
att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:Fi12 yrkandena 1-3 och 1995/96:Fi14 yrkandena 5 och 6 antar de i proposition 1995/96:64 yrkandena 2 och 3 framlagda förslagen till
dels lag om utjämningsbidrag till kommuner och landsting,
dels lag om utjämningsavgift för kommuner och landsting,
res. 3 (fp)
res. 4 (kds)
res. 5 (m) - motiv.
4. beträffande generellt statsbidrag till kommuner och landsting
att riksdagen antar det i proposition 1995/96:64 yrkande 1 framlagda förslaget till lag om generellt statsbidrag till kommuner och landsting,
5. beträffande införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet
att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:Fi11 yrkande 3 och 1995/96:Fi12 yrkande 4 antar det i proposition 1995/96:64 yrkande 4 framlagda förslaget till lag om införande av lagen (1995:000) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting, lagen (1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och lagen (1995:000) om utjämningsavgift för kommuner och landsting,
res. 6 (m)
res. 7 (fp)
6. beträffande avräkningsförfarandet
att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:Fi11 yrkande 4 och 1995/96:Fi12 yrkande 5 antar de i proposition 1995/96:64 yrkandena 6 och 7 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,
dels lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landsting och församlingar,
res. 8 (m)
res. 9 (fp)
7. beträffande ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:Fi13 antar det i proposition 1995/96:64 yrkande 5 framlagda förslaget till lag om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting,
res. 10 (v, mp)
8. beträffande anslag till Generellt statsbidrag till kommuner
att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:64 yrkande 8 samt med avslag på motion 1995/96:Fi14 yrkandena 1 och 8 till Generellt statsbidrag till kommuner på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 14 250 000 000 kr,
res. 11 (kds) - delvis
res. 12 (mp) - delvis - motiv.
9. beträffande anslag till Generellt statsbidrag till landsting
att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:64 yrkande 9 samt med avslag på motion 1995/96:Fi14 yrkandena 2 och 8 till Generellt statsbidrag till landsting på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 4 750 000 000 kr,
res. 11 (kds) - delvis
res. 12 (mp) - delvis - motiv.
10. beträffande anslag till Utjämningsbidrag till kommuner och landsting
att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:64 yrkande 10 till Utjämningsbidrag till kommuner och landsting på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 21 245 000 000 kr,
11. beträffande ny inkomsttitel
att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:64 yrkande 11 under en ny inkomsttitel på statsbudgeten, Utjämningsavgift för kommuner och landsting, för budgetåret 1995/96 beräknar 21 245 000 000 kr,
12. beträffande kommunernas roll
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi14 yrkandena 3 och 7,
res. 13 (kds)
res. 14 (m) - motiv.
13. beträffande den kommunala sektorns ekonomiska utrymme
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi17 yrkande 6,
res. 15 (v)
14. beträffande översyn av kommunal finansiering m.m.
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi10 yrkande 3,
res. 16 (m)
res. 17 (fp) - motiv.
15. beträffande finansieringsprincipen
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi14 yrkande 4,
res. 18 (kds)
16. beträffande kommunal verksamhet och valfrihet
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi16 yrkandena 20 och 21 samt 1995/96:Fi23 yrkande 8.
res. 19 (m, fp, kds)
Stockholm den 5 december 1995
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg (s), Lisbet Calner (s), Bo Nilsson (s), Sonja Rembo (m), Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m), Susanne Eberstein (s), Johan Lönnroth (v), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kds), Kjell Nordström (s), Per Bill (m) och Karin Pilsäter (fp).
Reservationer
1. Utformningen av propositionens lagförslag (mom. 1)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Bakgrund till och motiv för kommunala skatteutjämningssystem bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utformningen av propositionens lagförslag börjar med Regeringen pekar och slutar med till grundlagsbestämmelserna bort ha följande lydelse:
Lagrådet hänvisar därvid också till att regeringen nu tillkallat en kommitté för att närmare analysera innebörden av den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten och dess förhållande till grundlagsbestämmelserna.
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utformningen av propositionens lagförslag börjar med Utskottet vill och slutar med 1 och 2 bort ha följande lydelse:
Utskottet avvisar regeringens reviderade förslag till utjämningssystem för kommuner och landsting. Förslaget åstadkommer exakt samma resultat som det tidigare förslaget och är endast en teknisk variant av inomkommunal utjämning som Lagrådet i våras utdömde som helt främmande och stridande mot grundlagen. Det är uppenbart att regeringens förslag endast är ett sätt att söka kringgå grundlagens bestämmelser i regeringsformen 1 kap. 7 §.
Ett stort antal kommuner kommer med regeringens förslag att tvingas ta ut lokal skatt som skall användas för att finansiera utgifter i helt andra kommuner och detta i strid med grundlagen. Enligt utskottet borde det vara självklart att grundlagens bestämmelser skall följas. Med anledning av regeringens förslag bör riksdagen ge regeringen till känna att ett nytt hållfast och långsiktigt statsbidragssystem måste vara förenligt med vad som står i den svenska grundlagen.
Enligt utskottet måste således den kommunala beskattningsrätten såsom den kommit till uttryck i grundlagen försvaras och upprätthållas. Det är utskottets bestämda mening att vad en kommun genom den folkvalda församlingen upptar i skatt skall gå till den egna kommunens skötsel, i enlighet med regeringsformens bestämmelser. Utskottet anser att staten har stora möjligheter att påverka den kommunala ekonomin, bl.a. genom att fastställa basen för den kommunala beskattningen. Det är vidare statens uppgift att ge bidrag till de kommuner och landsting som har otillräcklig skattekraft för att kunna sköta sina uppgifter. De statliga skatteintäkterna skall bl.a. användas till detta ändamål. Däremot kan inte medel som enskilda kommuner uppbär i skatt för sina lokala uppgifter användas för denna utjämning.
Utskottet presenterar längre fram riktlinjer för hur en långsiktigt hållbar lösning skulle kunna utformas genom en översyn av bl.a. vilka uppgifter som kommunerna genom kommunalskatten bör ansvara för. Utskottet lägger i det följande också fram - i avvaktan på en mer långsiktig lösning på den kommunala sektorns totala omfattning och finansieringsansvar - förslag till omedelbara förändringar i statsbidragssystemet för kommuner och landsting. Utskottet tillstyrker motionerna Fi10 (m) yrkandena 1 och 2 och Fi11 (m) yrkandena 1 och 2.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande utformningen av propositionens lagförslag
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi10 yrkandena 1 och 2 och 1995/96:Fi11 yrkandena 1 och 2 samt med avslag på proposition 1995/96:64 godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,
2. Utgångspunkter för ett nytt utjämningssystem (mom. 2)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utgångspunkter för ett nytt utjämningssystem börjar med Utskottet vill och slutar med yrkande 5 bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion Fi10 (m), att propositionens förslag till utjämningssystem är så utformat att det är tillväxtfientligt och innehåller negativa incitament. I kommuner som ökar sin skattekraft blir effekten att de inte får behålla den. Lågskattekommuner som ökar sin skattekraft kommer t.o.m. att förlora resurser om de ökar skattekraften mer än riksgenomsnittet och får högre totala intäkter om skattekraften sjunker.
På kortare sikt bör enligt utskottet dagens skattekraftsutjämning via statsbidrag behållas. Motsvarande system bör införas för landstingen. Kostnadsutjämningen bör dock förändras och byggas upp med standardfaktorer i enlighet med regeringens förslag. Strukturkostnadsindex för enskilda kommuner bör i enlighet med dagens system påverka grundgarantierna i inkomstutjämningen som tillägg eller avdrag. En enskild kommun eller ett enskilt landsting med skattekraft över garantinivån bör enligt utskottets uppfattning självfallet inte få något statsbidrag.
För att bygga in ett kraftfullt positivt incitament för skattekraftsförändringar under en given period förordar utskottet att referensnivåerna för varje kommun i utjämningssystemet fryses. Det innebär att en kommun kortsiktigt helt får behålla respektive bära relativa förändringar i den egna kommunens skattekraftsutveckling. En fördel med denna ordning är vidare att inga s.k. pomperipossaeffekter uppstår trots den höga utjämningen.
Övergångsregler bör gälla. I kronor per invånare är det enligt utskottet rimligt att utforma dessa så att det nya strukturkostnadsindex i förhållande till 1995 års referensnivå inte skall påverka utgående bidrag med mer än högst 250 kr per år. Relativa förändringar i den egna skattekraften förutsätts ligga utanför övergångsreglerna.
Utskottet anser att ett nytt förslag till bidrags- och utjämningssystem bör utarbetas enligt dessa linjer. Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Fi10 (m) yrkandena 4 och 5 samt Fi11 (m) yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande utgångspunkter för ett nytt utjämningssystem
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi10 yrkandena 4 och 5 samt 1995/96:Fi11 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Utjämningsbidrag och utjämningsavgift (mom. 3)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utjämningsbidrag och utjämningsavgift börjar med Det är och slutar med yrkandena 5 och 6 bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en långtgående utjämning av skillnader i beskattningsbara inkomster och strukturellt betingade kostnadsskillnader bör ske. Utskottet förordar emellertid att inkomstutjämningen sätts till 90 % i stället för 95 % eftersom det är viktigt att den stora sektor som kommuner och landsting utgör har egna incitament att bidra till den ekonomiska tillväxten.
När det gäller kostnadsutjämningen är enligt utskottets mening de modeller som ligger till grund för den Henstrandska utredningen noga genomarbetade och väl underbyggda. Utskottet anser därför att utredningens förslag bör utgöra underlag för kostnadsutjämningen. Dock bör kostnadsfördelningen för kollektivtrafiken ske utifrån den faktiska kostnadsfördelningen mellan kommuner och landsting i länen. Denna fråga bör prövas med förtur inom ramen för det fortsatta utvecklings- och utvärderingsarbetet.
Utskottet vill också peka på att utjämningssystemet har en sådan kom plexitet att det kan vara svårt att överblicka. Inte minst ur demokratisk synvinkel är det därför, såsom sägs i motion Fi12 (fp), viktigt att systemet är möjligt för kommunerna att kontrollera. Hithörande frågor bör övervägas av den parlamentariska kommitté som skall följa upp och utveckla det nya utjämningssystemet. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi12 yrkandena 1-3.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande utjämningsbidrag och utjämningsavgift
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi12 yrkandena 1-3 och med avslag på motion 1995/96:Fi14 yrkandena 5 och 6 antar de i proposition 1995/96:64 yrkandena 2 och 3 framlagda förslagen till
dels lag om utjämningsbidrag till kommuner och landsting,
dels lag om utjämningsavgift för kommuner och landsting
samt godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,
4. Utjämningsbidrag och utjämningsavgift (mom. 3)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utjämningsbidrag och utjämningsavgift börjar med Utskottet vill betona och slutar med därför avstyrkas bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att huvuddragen i regeringens förslag till utjämning har en riktig ansats. När det gäller utjämningen av strukturella kostnadsskillnader anser utskottet dock att vissa justeringar måste göras. Bl.a. bör äldrefaktorn ges en betydligt tyngre vikt. För kommunernas del krävs enligt utskottet vissa justeringar vad gäller barnomsorg i enlighet med vad som anförs i motion Fi14 (kds). En uppräkning av kompensationen för hälso- och sjukvård i kostnadsutjämningen för landstingen är också nödvändig.
dels att den del av utskottets yttande som under rubriken Utjämningsbidrag och utjämningsavgift börjar med Med hänvisning och slutar med 5 och 6 bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till vad utskottet anfört tillstyrker utskottet propositionens förslag med tillägg för vad som förordas i motion Fi14 (kds) vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna. Utskottet avstyrker däremot motion Fi12 (fp) yrkandena 1-3.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande utjämningsbidrag och utjämningsavgift
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi14 yrkandena 5 och 6 samt med avslag på motion 1995/96:Fi12 yrkandena 1-3 antar de i proposition 1995/96:64 yrkandena 2 och 3 framlagda förslagen till
dels lag om utjämningsbidrag till kommuner och landsting,
dels lag om utjämningsavgift för kommuner och landsting
samt godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,
5. Utjämningsbidrag och utjämningsavgift (mom. 3,
motiveringen)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utjämningsbidrag och utjämningsavgift börjar med När det och slutar med 5 och 6 bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare med anledning av motion Fi10 yrkande 4 angivit ett antal förändringar i statsbidragssystemet för kommuner och landsting. I denna alternativa modell för ett nytt bidrags- och utjämningssystem har utskottet också redovisat sin syn på hur kostnadsutjämningen och inkomst utjämningen bör vara uppbyggd för att stimulera tillväxten och ge incitament till ökning av den kommunala skattekraften och därvid undvika s.k. pomperipossaeffekter. Utskottet står givetvis fast vid denna alternativa modell.
6. Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet (mom. 5)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet börjar med I motion Fi11 (m) liksom och slutar med yrkande 4 bort ha följande lydelse:
Utskottet avvisar den del av regeringsförslagets införanderegler som innebär en bestraffning av kommuner som det senaste året haft en mer fördelaktig skattekraftsutveckling än riksgenomsnittet. Det handlar om ett stort antal kommuner även om effekten blir mest kännbar för de kommuner som ej erhållit statsbidrag enligt det hittills gällande systemet. Exempel på sådana kommuner är Danderyd och Lidingö. Dessa får nu bära en betydligt större förlust än vad regeringen angett som årligt tak i införandereglerna. Detta visar enligt utskottet det stötande i att bygga in negativa incitament i systemet. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi11 yrkande 3 och avstyrker propositionens förslag till införanderegler.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi11 yrkande 3 och med avslag på det i proposition 1995/96:64 yrkande 4 framlagda lagförslaget och motion 1995/96:Fi12 yrkande 4 godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,
7. Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet (mom. 5)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet börjar med I motion Fi11 (m) liksom och slutar med yrkande 4 bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är den föreslagna övergångstiden på åtta år oacceptabelt lång. Den kommer tveklöst att innebära att omvandlingstrycket i de kommuner som förlorar på omläggningen minskar. Den långa införandetiden kommer av de berörda kommunerna att tolkas som att de inte behöver anpassa sig.
Utskottet föreslår i stället att införandereglerna ändras så att den maximerade bidragsminskningen sätts till 500 kr per invånare för alla kommuner. Övriga införanderegler i propositionen bör följas. Detta skulle innebära att flertalet kommuner kommer att vara infasade i systemet efter fyra år samt att de kommuner som tidigare förlorat mest nu snabbast får en förbättring. Även för landstingen bör införandetiden begränsas till maximalt fyra år, vilket överensstämmer med utredningens ursprungliga förslag. Regeringen bör snarast återkomma med förslag till förkortning av genomförandetiden till fyra år. Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrks motion Fi12 yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi12 yrkande 4 samt med avslag på motion 1995/96:Fi11 yrkande 3 antar det i proposition 1995/96:64 yrkande 4 framlagda förslaget till lag om införande av lagen (1995:000) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting, lagen (1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och lagen (1995:000) om utjämningsavgift för kommuner och landsting samt godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,
8. Avräkningsförfarandet (mom. 6)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Avräkningsförfarandet börjar med Utskottet anser och slutar med yrkande 5 bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringens förslag till införanderegler innebär att indragningar skall göras från kommuner med fördelaktig skattekraftsutveckling med hjälp av en prognosticerad inkomstförstärkning. Om det skulle visa sig att inkomsterna inte har utvecklats enligt prognoserna förlorar kommunen ändå pengarna, till följd av att del- och slutavräkningarna föreslås bli slopade. Utskottet avvisar förslaget att slopa den för varje kommun och landsting individuella del- och slutavräkningen av kommunal- och landstingsskattemedel och tillstyrker motion Fi11 (m) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande avräkningsförfarandet
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi11 yrkande 4 och med avslag på de i proposition 1995/96:64 yrkandena 6 och 7 framlagda lagförslagen och motion 1995/96:Fi12 yrkande 5 godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,
9. Avräkningsförfarandet (mom. 6)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Avräkningsförfarandet börjar med Utskottet anser och slutar med yrkande 5 bort ha följande lydelse:
Utskottet kan för sin del inte ställa sig bakom förslaget i propositionen till kollektiv avräkning av kommunal- och landstingsskattemedel fr.o.m. taxeringsåret 1997. Utskottet finner inte tillräckliga skäl för en sådan förenkling av avräkningsförfarandet. Enligt utskottets mening kan kommunerna inte gentemot staten behandlas som ett kollektiv, där förlust för den ena kommunen kvittas mot vinst för den andra, för att på detta sätt åstadkomma statsfinansiell neutralitet. Principen måste vara att varje kommun behandlas för sig, även om skillnaderna för den enskilda kommunen inte blir särskilt stora. Utskottet tillstyrker motion Fi12 (fp) yrkande 5 och avstyrker propositionens förslag i denna del.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande avräkningsförfarandet
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi12 yrkande 5 och med avslag på de i proposition 1995/96:64 yrkandena 6 och 7 framlagda lagförslagen och motion 1995/96:Fi11 yrkande 4 godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,
10. Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting (mom. 7)
Johan Lönnroth (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt börjar med När det och slutar med motion Fi13 (mp) bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i att det ändrade systemet för återbetalning av ingående mervärdesskatt skall vara kostnadsneutralt för kommunsektorn. Utskottet anser också att det belopp som skall tillföras kommuner och landsting även i ett längre perspektiv bör vara lika stort som ingående mervärdesskatt. Utskottet tillstyrker således motion Fi13 (mp). Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fi13 antar det i proposition 1995/96:64 framlagda förslaget till lag om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Anslag till Generellt statsbidrag till kommuner och anslag till Generellt statsbidrag till landsting (mom. 8 och 9)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Budgetfrågor börjar med Utskottet vill och slutar med till budgetåtgärder bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet är det av grundläggande betydelse att den offentliga sektorn anpassas till de krav som samhällsekonomin ställer. Det är samtidigt viktigt att stor hänsyn tas till nyckelområden såsom vård och omsorg. Möjligheterna till ytterligare besparingar inom dessa områden måste anses vara obefintliga.
Utskottet delar den uppfattning som förts fram av Kristdemokraterna i motion Fi14 att kommunsektorn bör tillföras ett särskilt bidrag till vård och omsorg på totalt 4,8 miljarder kronor. Insatserna bör finansieras bl.a. genom att höjningen av egenavgiften begränsas och genom att den breddade fastighetsskatten för kommersiella lokaler och industrilokaler skall användas för en skatteväxling till kommunsektorn. Utskottet tillstyrker motion Fi14 yrkandena 1, 2 och 8.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande anslag till Generellt statsbidrag till kommuner
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi14 yrkandena 1 och 8 samt med anledning av proposition 1995/96:64 yrkande 8 till Generellt statsbidrag till kommuner på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 17 350 000 000 kr,
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande anslag till Generellt statsbidrag till landsting
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi14 yrkandena 2 och 8 samt med anledning av proposition 1995/96:64 yrkande 9 till Generellt statsbidrag till landsting på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 5 450 000 000 kr,
12. Anslag till Generellt statsbidrag till kommuner och anslag till Generellt statsbidrag till landsting (mom. 8 och 9, motiveringen)
Roy Ottosson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Budgetåtgärder börjar med Utskottet vill och slutar med till budgetåtgärder bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att förstärkningar i statsbudgeten inte i första hand skall ske på bekostnad av den kommunala sektorn. Välfärdens kärnområden - omsorgen, skolan och vården - är i hög grad kommunala angelägenheter. Besparingar på dessa områden får stora negativa efekter på sociala förhållanden, jämlikhetssträvanden och samhällets långsiktiga ekonomiska förmåga. Utskottet menar därför att kommunsektorn borde ha kompenserats för det minskade skatteunderlag som blir följden av de höjda egenavgifterna.
Samtidigt får det statliga budgetunderskottet inte ökas i förhållande till vad riksdagen beslutade i våras. Ett ökat budgetunderskott skulle kunna medföra allvarliga negativa konsekvenser såsom en högre räntenivå, en försvagad kronkurs, en lägre ekonomisk tillväxt och ett minskat ekonomiskt utrymme till följd av ökade räntekostnader. Ett bifall till motion Fi14 (kds) yrkandena 1 och 2 skulle medföra ett ökat budgetunderskott eftersom motionen saknar konkreta förslag till finansiering.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi14 (kds) yrkandena 1 och 2. Utskottet tillstyrker samtidigt regeringens förslag till budgetåtgärder.
13. Kommunernas roll (mom. 12)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kommunernas roll börjar med Utskottet kan och slutar med yrkande 3 bort ha följande lydelse:
Utskottet kan för sin del ställa sig bakom den syn på kommunernas roll i samhället som redovisas i motion Fi14 (kds). Grundläggande för möjligheterna att upprätthålla ett hållbart välfärdssamhälle, och därmed också för att slå vakt om de kommunala verksamheterna, är sunda statsfinanser inom ramen för en ansvarsfull och effektiv marknadsekonomi. Utskottet vill understryka att det endast är ett marknadsekonomiskt system som långsiktigt kan generera den tillväxt och de andra förutsättningar som krävs för att skapa varaktiga jobb och en sund ekonomi. Staten roll är inte minst att underlätta bl.a. den kommunala sektorns strukturomvandling i en tid av ändrade ekonomiska och sociala förhållanden.
Kommunerna och landstingen har enligt utskottets mening en mycket viktig roll i samhällsekonomin genom att de på ett effektivt och heltäckande sätt skall bistå människor i deras dagliga liv. Kommunsektorn har under senare år kommit att ställas under allt hårdare krav. Det hänger bl.a. samman med att staten överfört delar av den egna verksamheten till kommunal nivå, genom ökad reglering av den kommunala verksamheten och genom en real minskning av tillgängliga resurser. Därtill skall läggas att det nya utjämningssystemet för kommuner och landsting nu i praktiken kommer att nagga den egna beskatttningsrätten i kanten. Enligt utskottet finns det mot bakgrund av det anförda starka skäl att tillsätta en utredning med uppgift att ta fram en bättre och långsiktigt hållbar modell för finansiering av den kommunala verksamheten. Utskottet tillstyrker med hänvisning härtill motion Fi14 (kds) yrkandena 3, 7 och 8.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande kommunernas roll
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi14 yrkandena 3 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Kommunernas roll (mom. 12, motiveringen)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kommunernas roll börjar med Utskottet kan och slutar med yrkande 3 bort ha följande lydelse:
Utskottet kan i vissa delar ställa sig bakom den analys som i motion Fi14 (kds) görs av de problem som den kommunala sektorn brottas med. Samtidigt bör framhållas att kommunsektorn på ett bra sätt åren 1992-1994 anpassade sig till en situation med knappare resurser genom en kombination av nya lokalt anpassade lösningar, rationaliseringar, effektivisering och omprövning av viss verksamhet. Den avreglering av statsbidragssystemet som beslutades år 1992 bidrog verksamt till denna positiva utveckling. Utskottet förordar i likhet med motionärerna att en översyn bör göras av formerna för finansieringen av den kommunala verksamheten.
Det grundläggande problemet ur ett medborgarperspektiv - likväl som utifrån samhällsekonomiska utgångspunkter - är emellertid den totala kommunala sektorns omfattning, något som också framhålls i motion Fi10 (m). En omprövning behövs av de offentliga åtagandena och därmed också av det kommunala finansieringsansvaret. Omprövningen bör enligt utskottet bl.a. bestå i att vissa uppgifter förs över från den offentliga till den privata sektorn. I andra fall kan det vara lämpligt att föra över finansieringsansvaret från kommunerna till staten. Införandet av en nationell skolpeng, som föreslås i motion Fi10 (m), kan vara ett exempel på det senare.
15. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme
(mom. 13)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme börjar med Utskottet anförde och slutar med yrkande 6 bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Fi17 (v) att de kommunala verksamheterna är av helt avgörande betydelse för välfärden, för den ekonomiska tillväxten liksom för förnyelsen av svensk ekonomi. Det är därför enligt utskottet nödvändigt med förstärkningar av kommunsektorns ekonomi. Utskottet delar regeringens uppfattning att de kommunala verksamheterna måste värnas. Det gäller inte minst om utbildning, vård och omsorg.
Utskottet ser samtidigt allvarligt på att regeringens politik i praktiken på många sätt minskar det kommunala handlingsutrymmet. Den kommunala konsumtionen beräknas t.ex. minska som andel av BNP med 2-3 % under perioden 1992-1996. Regeringen aviserar också förslag om ett kommunalt utgiftstak. Enligt utskottets mening är ett strikt utgiftstak för kommuner och landsting inte förenligt med den grundlagsfästa kommunala självstyrelsen.
Utskottet anser också att regeringen bör infria sitt löfte att se över fördelningen mellan egenavgifter och arbetsgivaravgifter. Enligt utskottets mening måste kommunsektorn kompenseras med 5 miljarder kronor för den försvagning av skatteintäkterna som egenavgifterna innebär. Det kan ske genom en riktad sänkning av arbetsgivaravgifterna på det sätt som föreslogs av Vänsterpartiet i anslutning till vårens kompletteringsproposition. En krisfond/kommunakut bör också tillskapas för de mest utsatta kommunerna och tillföras 1,6 miljarder kronor. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi17 yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande den kommunala sektorns ekonomiska utrymme
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi17 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Översyn av kommunal finansiering m.m. (mom. 14)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Översyn av kommunal finansiering m.m. börjar med Utskottet delar och slutar med yrkande 3 bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är en genomgripande reform av den kommunala sektorns finansiering nödvändig. Det visar med all önskvärd tydlighet diskussionen kring principerna för och utformningen av ett nytt bidrags- och utjämningssystem. Enligt utskottets uppfattning bottnar svårigheterna framför allt i den kommunala sektorns stora omfattning. Om man inkluderar det statliga skatteuttaget för att betala statsbidragen till kommuner och landsting krävs en utdebitering på nära 40 % av landets förvärvsinkomster för att finansiera denna verksamhet. Detta är ur samhällsekonomisk synvinkel skadligt genom att tillväxtkraften i landet hämmas.
För att få ett långsiktigt hållbart system fordras enligt utskottet en grundläggande omprövning av utgångspunkterna för verksamheten. Således bör vissa uppgifter överföras från den offentliga till den privata sfären. Ett motsvarande utrymme kan därigenom skapas för medborgarna att efter egna överväganden finansiera dessa uppgifter. De uppgifter som efter en översyn kvarstår som ett lokalt kommunalt ansvar - också vad avser finansieringen - bör även i fortsättningen finansieras med kommunal inkomstskatt kompletterat med riktade statsbidrag till kommuner med för uppgifterna otillräcklig skattekraft. En sådan översyn bör enligt utskottet inledas omedelbart. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi10 (m) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande översyn av kommunal finansiering m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi10 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Översyn av kommunal finansiering m.m. (mom. 14, motiveringen)
Karin Pilsäter (fp) anser
att den del av utskottets yttrande som under rubriken Översyn av kommunal finansiering m.m. börjar med Utskottet delar och slutar med yrkande 3 bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att kommunerna och landstingen svarar för mycket betydelsefulla uppgifter i samhället. Det gäller framför allt skolor, barnomsorg, äldreomsorg och sjukvård. Det är viktigt att den service som ges medborgarna är av hög kvalitet, att verksamheten styrs demokratiskt med stor öppenhet samt fördelas efter behov. Enligt utskottet är det angeläget att i ett kärvt ekonomiskt läge göra en översyn av all onödig såväl statlig som kommunal detaljreglering av verksamheten.
Inom ramen för en sådan översyn är det enligt utskottets mening också angeläget att ta bort hinder som införts när det gäller enskilda alternativ och konkurrens inom den kommunala sektorn. En avgörande förutsättning för att kommunerna och landstingen framöver skall kunna klara kraven att med realt minskade resurser erbjuda en kvalitativt god verksamhet är att de tillåts att använda en rad olika instrument. Bland sådana märks olika typer av enskilda alternativ, effektiv upphandling samt ökad konkurrens.
18. Finansieringsprincipen (mom. 15)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Finansieringsprincipen börjar med Frågan om och slutar med yrkande 4 bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att staten givetvis måste leva upp till den s.k. finansieringsprincipen. Staten skall således självfallet inte påföra kommuner och landsting nya kostnader utan att ta ansvar för hur dessa skall täckas. De svårigheter som funnits att leva upp till detta åtagande gör att det nu finns tveksamheter till tanken på ett tak för de kommunala utgifterna. Utskottet utgår från att regeringen i samband med det aviserade förslaget till utgiftstak kommer att klargöra hur finansieringsprincipen skall tillämpas fortsättningsvis. Mot denna bakgrund ställer sig utskottet bakom motion Fi14 yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande finansieringsprincipen
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi14 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Kommunal verksamhet och valfrihet (mom. 16)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kommunal verksamhet och valfrihet börjar med Utskottet vill och slutar med yrkande 8 bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Fi23 (fp) det angeläget att kommunerna prioriterar kärnverksamheterna vård, omsorg och utbildning. Enligt utskottets mening bör huvudregeln vara att kommunal verksamhet bedrivs i förvaltningsform med de möjligheter till insyn för medborgarna som detta innebär.
Kommunernas verksamhet har givetvis också en viktig roll för det lokala näringslivets möjligheter att utvecklas och därigenom skapa jobb. Däremot är det inte en kommunal uppgift att med medborgarnas skattemedel som riskkapital bedriva affärsverksamhet i konkurrens med privata aktörer. Utskottet vill här peka på kommunallagens bestämmelser som i princip ej tillåter sådan affärsverksamhet.
I praktiken är emellertid gränsen mellan offentlig och privat verksamhet inte enkel att dra. Den ökade marknadsorienteringen inom den offentliga sektorn har inneburit att gränsen mellan den offentliga och den privata sektorn blivit mindre markerad. Det visar den analys som nyligen redovisats i betänkandet Konkurrens i balans (SOU 1995:105) av Underprissättningsutredningen. Det är enligt utskottet angeläget att noga följa utvecklingen och vidta åtgärder mot en icke önskvärd och mot kommunallagen stridande affärsverksamhet som pågår på många håll. Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi16 (fp) yrkandena 20 och 21 samt Fi23 (fp) yrkande 8.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande kommunal verksamhet och valfrihet
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi16 yrkandena 20 och 21 och 1995/96:Fi23 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Utjämningsbidrag och utjämningsavgift (mom. 3)
Roy Ottosson (mp) anför:
Kostnadsutjämningen för kollektivtrafik beräknas utifrån förutsättningen att kommuner och landsting vardera bär hälften av kostnaden. I Stockholms och Södermanlands län bär emellertid landstingen hela kostnaden. Särskilt i Stockholms län innebär regeringens förslag ett allvarligt avbräck för landstingets inkomster. Risken är stor att detta kan innebära ytterligare nedskärningar i vården. Med hänsyn till vårdsituationen i Stockholm är detta helt oacceptabelt.
Miljöpartiet de gröna anser därför att regeringen redan nu skall vidta sådana åtgärder att kostnadsutjämningen för kollektivtrafiken i Stockholms och Södermanlands län att landstingen erhåller hela kostnadsersättningen.
2. Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting (mom. 7)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anför:
Moderata samlingspartiet har i sin partimotion Fi10 föreslagit en alternativ modell för förändringar i statsbidragssystemet på kortare sikt och i avvaktan på en långsiktig lösning. Enligt detta förslag skall ett nytt momssystem införas för kommunsektorn som innebär full neutralitet gentemot även privata producenter. Regleringarna med staten sker enligt detta alternativ genom den s.k. neutraliseringsavgiften.
3. Generellt statsbidrag till kommuner respektive landsting (mom. 8 och 9)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anför:
I sin partimotion Fi10 har Moderata samlingspartiet på kortare sikt förordat ett system som bygger på att dagens skattekraftsutjämning bibehålls men där kostnadsutjämningen förändras i enlighet med vad som redovisas i propositionen. Vidare bör de strukturkostnadsindex som räknas fram för enskilda kommuner och landsting i enlighet med rådande system påverka grundgarantierna i inkomstutjämningen som tillägg eller avdrag.
Regleringarna mellan stat och kommun bör ske i enlighet med finansieringsprincipen och andra förändringar genom den s.k. neutraliseringsavgiften i samband med utbetalning av kommunalskattemedel. Det utrymme som finns för statsbidrag skall helt gå till grundgarantierna för utjämning av skattekrafts- och strukturkostnadsskillnaderna. Något generellt statsbidrag till kommunsektorn skall inte utgå.
4. Generellt statsbidrag till kommuner respektive landsting (mom. 8 och 9)
Johan Lönnroth (v) anför:
Vänsterpartiet har i sin partimotion Fi17 föreslagit en förstärkning av kommunsektorns ekonomiska utrymme och att kommuner och landsting måste kompenseras för den åtstramning som orsakas av systemet med egenavgifter. Partiet vidhåller denna uppfattning. Det är också väsentligt att kommunsektorn kompenseras för såväl verksamhetsförändringar som skatteunderlagsförändringar i samband med att statsmakterna tar beslut som påverkar kommuner och landsting. Den s.k. finansieringsprincipen måste tillämpas fullt ut. Det kan lämpligen ske då det skattefinansierade utrymmet fastställs i samband med ställningstagandet till storleken på de generella statsbidragen till kommuner och landsting.
5. Kommunernas roll (mom. 12)
Karin Pilsäter (fp) anför:
Folkpartiet känner stark oro för läget i många kommuner. Statsmakterna måste mycket noga följa utvecklingen på det kommunala välfärdsområdet. Det kan få mycket allvarliga konsekvenser på längre sikt om t.ex. kvaliteten i skolundervisningen tillåts sjunka, om vården av unga med psykiska problem försummas eller om barnomsorgen utvecklas till ett passivt omhändertagande. En sådan utveckling får inte tillåtas.
Vi vill påpeka att med den av oss förordade politiken - som leder till fler jobb och därmed färre arbetslösa, bibehållen 80-procentig ersättningsnivå inom socialförsäkringssystemen och fortsatt förnyelsearbete i kommunerna - kommer även kommunernas ekonomi att påverkas positivt. Detta bidrar till att kunna upprätthålla och utveckla välfärden inom utbildning, vård och omsorg.
Ett fortsatt och utvecklat förnyelsearbete leder alltså till att medborgarna kan få både mer och bättre service, vård och omsorg.
6. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 13)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna anser att kommunsektorn skall kompenseras för det inkomstbortfall som blir följden av systemet med egenavgifter. En sådan kompensation ingår i partiets budgetförslag för budgetåret 1995/96. Förslaget innebar i övrigt ytterligare besparingar i statens utgifter som medförde ett mindre budgetunderskott än enligt regeringens förslag. Riksdagen avslog emellertid detta förslag. Miljöpartiet avser att återkomma med motsvarande förslag i budgetsammanhang. När det gäller förslaget till nytt utjämningssystem för kommuner och landsting bör detta enligt Miljöpartiets uppfattning vara kostnadsneutralt för staten.
1Propositionens lagförslag
1. Förslag till lag om generellt statsbidrag till
kommuner och landsting
2. Förslag till lag om utjämningsbidrag till kommuner och landsting
3. Förslag till lag om utjämningsavgift för kommuner och landsting
4. Förslag till lag om införande av lagen (1995:000) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting, lagen om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och lagen (1995:000) om utjämningsavgift för kommuner och landsting
5. Förslag till lag om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting
6. Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
7. Förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om
utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets
indelning i kommuner, landsting och församlingar
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Inledning 2
Utfrågning och inkomna skrivelser 2
Regeringens lagförslag 2
Förslag i proposition 64 2
Motionsyrkanden 3
Motionsyrkanden med anledning av proposition 64 3
Motionsyrkanden med anledning av proposition 25 5
Utskottet 5
Ärendets tidigare beredning 5
Bakgrund till och motiv för kommunala skatteutjämningssystem 6
Ett nytt utjämningssystem m.m. 9
Utformningen av propositionens lagförslag 9
Ett utjämningssystem för kommuner och landsting 11
Generellt statsbidrag till kommuner och landsting 16
Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet 16
Avräkningsförfarandet 19
Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till
kommuner och landsting 19
Budgetfrågor 21
Övriga frågor 22
Kommunernas roll 22
Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme 23
Översyn av kommunal finansiering m.m. 23
Finansieringsprincipen 24
Kommunal verksamhet och valfrihet25
Hemställan 26
Reservationer
1. Utformningen av propositionens lagförslag (mom. 1), (m) 29
2. Utgångspunkter för ett nytt utjämningssystem (mom. 2), (m) 30
3. Utjämningsbidrag och utjämningsavgift (mom. 3), (fp) 31
4. Utjämningsbidrag och utjämningsavgift (mom. 3), (kds) 32
5. Utjämningsbidrag och utjämningsavgift (mom. 3), (m) 32
6. Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet
(mom. 5), (m) 33
7. Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet
(mom. 5), (fp) 33
8. Avräkningsförfarandet (mom. 6), (m) 34
9. Avräkningsförfarandet (mom. 6), (fp) 34
10. Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till
kommuner och landsting (mom. 7), (v, mp) 35
11. Anslag till Generellt statsbidrag till kommuner och anslag till
Generellt statsbidrag till landsting (mom. 8 och 9), (kds) 35
12. Anslag till Generellt statsbidrag till kommuner och anslag till
Generellt statsbidrag till landsting (mom. 8 och 9,
motiveringen), (mp) 36
13. Kommunernas roll (mom. 12), (kds)3 7
14. Kommunernas roll (mom. 12, motiveringen), (m) 37
15. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme, (v) 38
16. Översyn av kommunal finansiering m.m. (mom. 14), (m) 39
17. Översyn av kommunal finansiering m.m.
(mom. 14, motiveringen), (fp) 39
18. Finansieringsprincipen (mom. 15), (kds) 40
19. Kommunal verksamhet och valfrihet (mom. 16), (m, fp, kds) 40
Särskilda yttranden
1. Utjämningsbidrag och utjämningsavgift (mom. 3), (mp) 42
2. Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till
kommuner och landsting (mom. 7), (m) 42
3. Generellt statsbidrag till kommuner respektive landsting
(mom. 8 och 9), (m) 42
4. Generellt statsbidrag till kommuner respektive landsting
(mom. 8 och 9), (v) 43
5. Kommunernas roll (mom. 12), (fp)43
6. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 13), (mp) 43
Bilaga
Propositionens lagförslag 44
1. Förslag till lag om generellt statsbidrag till kommuner
och landsting 44
2. Förslag till lag om utjämningsbidrag till kommuner
och landsting 45
3. Förslag till lag om utjämningsavgift för kommuner
och landsting 47
4. Förslag till lag om införande av lagen (1995:000) om
generellt statsbidrag till kommuner och landsting,
lagen om utjämningsbidrag till kommuner och landsting
och lagen (1995:000) om utjämningsavgift för kommuner
och landsting 49
5. Förslag till lag om mervärdesskattekonton för kommuner
och landsting 52
6. Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m. 54
7. Förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering
och utbetalning av skatt vid ändring i rikets inelning i
kommuner, landsting och församlingar 57