Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen
Betänkande 1991/92:SfU3
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1991/92:SFU03
Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen
Innehåll
1991/92
SfU3
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1991/92:19 i vilken redovisas en överenskommelse som träffats med sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen m.m. för år 1992. I propositionen föreslås vidare vissa ändringar i bl.a. lagen (1968:381) om allmän försäkring.
I betänkandet behandlas även tre motioner väckta med anledning av propositionen och ett fyrtiotal motioner väckta under den allmänna motionstiden 1990/91 som tar upp olika frågor om ersättningssystemets utformning, läkares etableringsrätt, möjligheten för olika yrkesgrupper att ansluta sig till den allmänna sjukförsäkringen m.m.
Enligt den redovisade överenskommelsen skall ersättningen till sjukvårdshuvudmännen utgå dels som en allmän sjukvårdsersättning på högst 11 706,5 milj.kr., dels som särskilda ersättningar som beräknats uppgå till 540,5 milj.kr.
Till Handikappinstitutet lämnas ersättning med 49 milj.kr.
Till följd av äldrereformen överförs ca 21 % av kostnaderna för hälso- och sjukvården till kommunerna varför den allmänna sjukvårdsersättningen har reducerats med 3 066 milj.kr.
Parterna är överens om att sjukvårdshuvudmännen, efter ett införande av en arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen, bör överta debitering och uppbörd av sjukhusvårdsavgifter för bl.a. sjukpenningförsäkrade. Detta har beräknats ge huvudmännen ett bruttotillskott på sammanlagt ca 200 milj.kr.
Den särskilda ersättningen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser som infördes år 1991 höjs från 400 till 485 milj.kr. för år 1992.
Parterna anser det vara nödvändigt att stödja sådana åtgärder hos huvudmännen som syftar till en bättre informationsförsörjning på alla nivåer inom hälso- och sjukvården. För detta ändamål avsätts högst 20 milj.kr. under år 1992 inkl. medel för nationella register för produktkontroll.
I syfte att effektivisera informationsförsörjningen bl.a. med inriktning på att förbättra folkhälsan skall inrättas ett epidemiologiskt centrum vid socialstyrelsen. För delfinansiering av detta avsätts för år 1992 högst 5 milj.kr.
I propositionen redovisas även att parterna, på grundval av en gemensam utredning, enats om att snarast påbörja överläggningar med inriktning på att senare under år 1991 träffa en särskild överenskommelse om ett överförande av kostnadsansvaret för läkemedel inom öppenvården från riksförsäkringsverket till sjukvårdshuvudmännen. Beräknad genomförandetidpunkt har angetts till den 1 januari 1993.
Utskottet tillstyrker lagförslagen. Utskottet utgår -- med anledning av en motion (m) -- från att någon överföring av kostnadsansvaret för läkemedel inte sker innan frågan blivit ytterligare beredd och föreslår ett tillkännagivande härom till regeringen. I övrigt avstyrker utskottet samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats fyra reservationer (s) och meningsyttring (v).
Propositionen
I proposition 1991/92:19 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. har regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1990:1466) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1991:1040) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
5. lag om ändring i lagen (1991:1043) om ändring i lagen (1990:1469) om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,
6. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd.
Vidare har riksdagen beretts tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om ersättningarna från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen och därmed sammanhängande frågor.
Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1991/92:Sf1 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett överförande av kostnadsansvaret för läkemedlen inom den öppna hälso- och sjukvården till sjukvårdshuvudmännen.
1991/92:Sf2 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om indexreglering av avgifterna inom sjukvården,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett högkostnadsskydd där taket är satt till 1 000 kr. per år,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av familjekort för sjukvårdsavgifterna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat inflytande för handikapporganisationerna i Handikappinstitutets styrelse,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten ensam skall vara huvudman för Handikappinstitutet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om specialdestinerat bidrag till det förebyggande arbetet inom primärvården,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet att överklaga sjukvårdshuvudmännens beslut enligt socialförsäkringens bestämmelser för besvärsprövning.
1991/92:Sf3 av Johan Brohult och Leif Bergdahl (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar införa två karensdagar i sjukförsäkringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den samhällsekonomiska vinst som detta innebär används till att förbättra omvårdnaden av våra äldre medborgare med ett kombinerat medicinskt och socialt betingat vårdbehov.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1990/91
1990/91:Sf206 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning mellan hälso- och sjukvården och sjukförsäkringssystemet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överförande av ekonomiska resurser från allmänna försäkringen till sjukvårdshuvudmännen för att minska köerna inom sjukvården.
1990/91:Sf210 av förste vice talman Ingegerd Troedsson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en allmän och obligatorisk sjukvårdsförsäkring, där försäkringen följer patienten också vid val av alternativa sjukhem med t.ex. kristen inriktning.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So602.
1990/91:Sf218 av Ragnhild Pohanka och Anita Stenberg (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att specialistvårdstaxan bör anpassas så att privatpraktiserande läkare kan ge patienterna ekonomisk möjlighet att tillgodogöra sig ifrågavarande behandling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sjukgymnaster med examen i ortopedisk medicin bör få ta ut en högre taxa för tidskrävande ortopedmedicinska undersökningar och behandlingar.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So413.
1990/91:Sf223 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade regler i sjukförsäkringen angående ersättning för läsglasögon efter starroperation.
1990/91:Sf227 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att sätta ett högkostnadstak för läkarvård och annan sjukvårdande behandling vid 1 000 kr. för en 12-månadersperiod,
2. att riksdagen beslutar att införa ett högkostnadstak för läkarvårdsbesök och annan sjukvårdande behandling på 300 kr. för en 30-dagarsperiod,
3. att riksdagen beslutar att sjukresor skall inordnas i högkostnadsskyddet,
4. att riksdagen beslutar att kostnaden för sjukresor maximeras till 30 kr. per resa,
5. att riksdagen beslutar att högkostnadsskyddet knyts till den allmänna prisutvecklingen genom indexreglering.
1990/91:Sf238 av Gullan Lindblad och förste vice talman Ingegerd Troedsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ersättning från socialförsäkringen bör ske för utredning och behandling såväl av legitimerad psykolog som av legitimerad psykoterapeut.
1990/91:Sf245 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att patient som efter läkarremiss erhållit behandling hos legitimerad psykoterapeut skall vara ersättningsberättigad via det allmänna försäkringssystemet,
2. att riksdagen till psykoterapibehandling för budgetåret 1991/92 anvisar 10 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således 31 milj.kr.
1990/91:Sf246 av Jan-Erik Wikström och Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att psykoterapeutisk behandling hos legitimerade psykoterapeuter skall ersättas via sjukförsäkringen på samma sätt som gäller för behandling av kroppsliga sjukdomar.
1990/91:Sf247 av Anders Svärd m.fl. (c, s, m, fp, v, mp) vari yrkas att riksdagen beslutar att ersättning för behandling, förmedlad av legitimerad terapeut, skall ersättas via socialförsäkringssystemet enligt samma regler som gäller för behandling av kroppsliga handikapp och sjukdomar.
1990/91:Sf248 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag rörande leg. sjuksköterskors rätt att efter remiss från leg. läkare och tandläkare utföra akupunkturbehandling inom den allmänna försäkringens ram,
2. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag rörande övriga undersökningar och behandlingar som leg. sjuksköterskor kan utföra inom enskilt bedriven verksamhet inom ramen för den allmänna försäkringen.
1990/91:Sf249 av Gullan Lindblad och Anders G Högmark (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning rörande möjligheten att införa användandet av magnetkamera i förteckningen över åtgärder som ersätts av den allmänna försäkringen.
1990/91:Sf250 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående dialysbehandling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet att komplettera högkostnadsskyddet med ett högsta belopp per månad.
1990/91:Sf253 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att legitimerade dietister bör få rätt att utföra sitt arbete inom den allmänna försäkringens ram.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So429.
1990/91:Sf266 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av ett fritt läkarval,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts, med direktiv att se över hälso- och sjukvårdens framtida verksamhet och finansiering i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om relationen mellan offentlig och privat vård,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samordning mellan sjukvård och sjukförsäkring.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So446.
1990/91:Sf267 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag som innebär att Dagmarsystemet avskaffas till förmån för ett system för ersättningar från sjukförsäkringen med generellt fri etableringsrätt för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster och anslutningsrätt för fritidspraktiker,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att hemsjukvårdstaxan utformas så att den ger möjlighet till etablering av enskild distriktssköterskeverksamhet,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag som syftar till att legitimerade psykologer och psykoterapeuter får rätt att ansluta sig till den allmänna sjukförsäkringen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadskontroll i sjukvårdsförsäkringen.
1990/91:Sf274 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av läkarvårdstaxan i förordningen 1976:1018, varvid särskilt arvodesberäkningen för allmänläkare bör beaktas, i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:Sf275 av Barbro Sandberg och Charlotte Branting (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning från försäkringskassan för psykoterapeutisk behandling.
1990/91:Sf280 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av utlandssvenskars rätt till sjukvårdsersättning.
1990/91:Sf291 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i 2 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäkring att försäkringskasseersättning kan utges även för akupunkturbehandling av sjuksköterska.
1990/91:Sf292 av Sigge Godin m.fl. (fp, m, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet till friare etablering och registreringssystem i öppen vård.
1990/91:Sf293 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning genom försäkringskassan för utredning och behandling utförd av legitimerad psykolog och av legitimerad psykoterapeut.
1990/91:Sf294 av Anita Stenberg och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar ändra 2 kap. 5 § lagen om allmän försäkring i enlighet med förslaget i motionen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So472.
1990/91:Sf295 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behandling utförd av lymfterapeut med godkänd utbildning skall hänföras till sjukvårdande behandling enligt lagen om allmän försäkring och jämställas med den behandling som ges av sjukgymnast och distriktssköterska.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So477.
1990/91:Sf297 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hjälpmedelsgaranti för handikappade i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Sf304 av Margit Gennser m.fl. (m, fp, c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att riksförsäkringsverket får i uppdrag att utarbeta en utvidgad läkartaxa enligt de riktlinjer som anges i motionen.
1990/91:Sf306 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning för behandling utförd av legitimerad psykolog och legitimerad psykoterapeut.
1990/91:Sf311 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ungdomar som fyllt 16 år och som anses behöva fortsatt specialdiet på grund av sjukdomen PKU även i fortsättningen skall kunna få livsmedelsrekvisitioner.
1990/91:Sf312 av Karl-Erik Svartberg och Sverre Palm (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av reglerna så att sjukresor kan inordnas i högkostnadsskyddet.
1990/91:Sf313 av Lars Sundin (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att tidigare riksdagsbeslut och handlingsprogram vad gäller avgifter och kostnader för handikapphjälpmedel skall gälla och följas för att undvika ytterligare merkostnader för den handikappade.
1990/91:Sf319 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisa förmånsregler för olika grupper av kroniskt sjuka.
1990/91:Sf320 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fria handikapphjälpmedel.
1990/91:Sf326 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsfinansiering av sjukvården,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om alternativ sjukvårdsfinansiering enligt motionens intentioner.
1990/91:Sf333 av Lars Sundin och Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fotvård som ges på medicinska indikationer bör finansieras via sjukförsäkringen.
1990/91:Sf335 av Marianne Jönsson och Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar uppdra åt regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om frikort för utsatta vårdkonsumenter.
1990/91:Sf348 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär ett skyndsamt avskaffande av Dagmarsystemet,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring i enlighet med vad som i motionen anförts.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So332.
1990/91:Sf351 av Margó Ingvardsson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att eventuell samordning av sjukförsäkring och sjukvårdsansvar inte får medföra att patienter som står utanför arbetsmarknaden får sämre vård.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So530.
1990/91:Sf353 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en och samma läkares ansvar vid långa sjukfall,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överföring av resurser från sjukförsäkringen till sjukvården.
1990/91:Sf354 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de till Dagmar-systemet knutna etableringsrestriktionerna snarast bör avvecklas.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So431.
1990/91:So456 av Barbro Westerholm och Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnader för läkemedel vid blödarsjuka.
Utskottet
Inledning
Enligt hälso- och sjukvårdslagen har landstingen och de landstingsfria kommunerna planeringsansvar för all hälso- och sjukvård och även ett ansvar för folkhälsan. Sjukvårdshuvudmännens kostnader för hälso- och sjukvård finansieras till omkring 70 % med landstingsskatt. Sjukvårdshuvudmännen erhåller även vissa andra ersättningar från stat och kommun samt uppbär patientavgifter och har inkomster från försäljning och lämnade tjänster.
Sjukvårdsersättning från den allmänna sjukförsäkringen utges enligt 2 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) i form av ersättning för bl.a. öppen hälso- och sjukvård, läkarvård, sjukvårdande behandling som utförs av annan än läkare, sjukhusvård, tandvård samt för resekostnader i samband med vården eller behandlingen. Vidare utges viss ersättning för sjukvårdshuvudmännens kostnader för handikapphjälpmedel samt avinstitutionalisering och förebyggande hälsovård. Ersättningen utgår enligt grunder som regeringen fastställer.
Det nuvarande systemet med schabloniserad ersättning från den allmänna sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen infördes den 1 januari 1985 (prop. 1983/84:190, SfU31, rskr. 393). Genom det nya systemet omvandlades de tidigare prestationsrelaterade ersättningarna från sjukförsäkringen till en samlad ersättning beräknad med ett i princip enhetligt belopp per invånare, en allmän sjukvårdsersättning. Vid sidan om den allmänna sjukvårdsersättningen lämnas varje år ett varierande antal särskilda ersättningar för olika ändamål.
År 1988 skedde en viktig förändring av principerna för fördelning av den allmänna sjukvårdsersättningen till huvudmännen. Fr.o.m. detta år fördelas ersättningen efter en behovsbaserad modell där fördelningskriterierna är skillnader i befolkningens dödlighet, sjukfrånvaro och förtidspensionering samt antalet ensamboende äldre. Övergången till den nya modellen har skett stegvis under perioden 1988--1990.
Under år 1991 utges från sjukförsäkringen sammanlagt 15 262 milj.kr. till sjukvårdshuvudmännen, varav 14 772,5 milj.kr. utgör allmän sjukvårdsersättning.
Genom överenskommelsen för år 1991 infördes två större förändringar i ersättningssystemet. Dels inordnades de särskilda ersättningarna för avinstitutionalisering, förebyggande åtgärder samt tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappade i den allmänna sjukvårdsersättningen, dels infördes en särskild ersättning för att förbättra kapaciteten inom hälso- och sjukvården för rehabiliterings- och behandlingsinsatser. Den särskilda ersättningen skall bidra till att sänka det s.k. ohälsotalet och betalas ut först sedan försäkringskassan och huvudmannen kommit överens om hur medlen skall användas. Den särskilda ersättningen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser utgör för år 1991 högst 400 milj.kr. Vidare utgår för år 1991 särskilda ersättningar med 10 milj.kr. för att öka tillgänglighet och kapacitet i hälso- och sjukvården, med 21 milj.kr. för att öka tillgången på psykoterapeutisk behandling och med 4 milj.kr. till de sjukvårdshuvudmän som svarar för nationella register för produktkontroll. För handledning av kiropraktorer, för överföring av patienter från Sverige till Finland samt anordnande av institutioner för HIV-smittade som omhändertas enligt smittskyddslagen (1988:1472) utgår sammanlagt 8 milj.kr.
Handikappinstitutets verksamhet finansieras, enligt en särskild överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet, inom ramen för den allmänna sjukförsäkringen. Bidraget uppgår för år 1991 till 46,5 milj.kr. och utgår fr.o.m. detta år som ett direkt bidrag till Handikappinstitutet.
Sjukvårdshuvudmännen har rätt att ta ut avgifter för öppen hälso- och sjukvård. Fr.o.m. den 1 januari 1991 upphörde den statliga regleringen av avgifterna inom den öppna hälso- och sjukvården, en förändring som omfattade även avgiftssystemet för de till sjukförsäkringssystemet anslutna privatpraktiserande läkarna och sjukgymnasterna. Som en följd av denna avreglering ändrades, enligt riksdagens beslut, högkostnadsskyddet från ett egenkostnadstak baserat på antal vårdbesök och läkemedelsinköp inom en tolvmånadersperiod till ett egenkostnadstak för de försäkrade på högst 1 500 kr. under en motsvarande period.
Enligt en separat överenskommelse, som gäller för åren 1982--1991 och som tidigare godkänts av riksdagen, tillkommer ett särskilt statsbidrag till den psykiatriska vården. För år 1991 uppgår detta till 186 milj.kr.
Till ersättningssystemet finns även regler för privatpraktiserande läkares och sjukgymnasters anslutning till sjukförsäkringen. Anslutningsreglerna innebär enligt huvudregeln att privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster kan anslutas till försäkringen endast efter tillstyrkan av sjukvårdshuvudman. Nyetablering av praktik få emellertid ske utan tillstyrkan i vissa delar av landet. Sjukvårdshuvudmannens tillstyrkan krävs inte heller för den som övertar en befintlig praktik från en läkare som är ansluten till försäkringen, om avgående och tillträdande läkare är verksamma inom samma specialitet. Offentliganställda läkare med s.k. fritidspraktik kan inte ansluta sig till försäkringen.
Försäkringsersättningen till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster utbetalas av försäkringskassorna. Utbetalda ersättningar för privatvård under ett år avräknas från nästa års allmänna sjukvårdsersättning.
Fr.o.m. år 1991 gäller att läkarpsykoanalytiker, till skillnad från vad som gäller för läkare i övrigt, kan kombinera en tjänstgöring på halvtid hos offentlig sjukvårdshuvudman med verksamhet som privatpraktiker.
Propositionen
I propositionen redovisas att regeringen och sjukvårdshuvudmännen för år 1992 har träffat överenskommelse om olika frågor och även kommit överens om vissa ersättningar från sjukförsäkringen.
I likhet med tidigare år har parterna formulerat vissa allmänna utgångspunkter för utvecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården.
Som ett resultat av överenskommelsen för år 1991 om inriktningen av utvecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården har en nationell samrådsgrupp för kvalitet inom hälso- och sjukvården bildats. Gruppen förväntas inom en nära framtid redovisa vissa förslag om hur kvalitetssäkringsarbetet bör bedrivas och organiseras. Vidare pågår ett arbete under medverkan av expertgrupper inom socialstyrelsen med att utveckla kriterier och indikationer för att föra upp patienter på väntelista resp. erbjuda vård vid vissa tillstånd/diagnoser. En redovisning av det arbetet beräknas kunna ske vid årsskiftet 1991-1992.
Som ett led i en förbättrad informationsförsörjning med inriktning på att bl.a. förbättra folkhälsan inrättas ett epidemiologiskt centrum vid socialstyrelsen. Dess främsta uppgift skall vara att på nationell nivå följa, analysera och rapportera om utvecklingen av folkhälsoproblem, sjukdomar och sociala problem samt motsvarande riskfaktorers utbredning i olika befolkningsgrupper.
På grundval av en gemensamt genomförd utredning om förutsättningarna för att överföra kostnadsansvaret för läkemedel inom öppenvården från riksförsäkringsverket till huvudmännen har parterna enats om att snarast påbörja överläggningar med inriktning på att senare under år 1991 träffa en överenskommelse om ett sådant överförande den 1 januari 1993.
Utgångspunkten för beräkning av den allmänna sjukvårdsersättningen under år 1992 har varit att denna skall vara oförändrad i förhållande till den allmänna ersättningen på 14 772,5 milj.kr. under år 1991. I samband med äldrereformens genomförande den 1 januari 1992 överförs ca 21 % av sjukvårdshuvudmännens kostnader för hälso- och sjukvård till kommunerna. Med anledning av detta överförs 3 066 milj.kr. till kommunerna varför den allmänna sjukvårdsersättningen till sjukvårdshuvudmännen reduceras i motsvarande grad. Reduktionen sker hos samtliga huvudmän med ett lika stort belopp beräknat per invånare. Från sjukförsäkringen utbetalas därför i allmän sjukvårdsersättning 11 706,5 milj.kr. under år 1992.
När en arbetsgivarperiod på 14 dagar införs i sjukförsäkringen den 1 januari 1992 kommer sjukvårdshuvudmännen att överta debitering och uppbörd av avgifterna för sjukhusvård. Någon reducering av den allmänna sjukvårdsersättningen kommer inte att ske med anledning av detta, vilket i praktiken innebär ett bruttotillskott till sjukvårdshuvudmännen med sammanlagt 200 milj.kr.
Parterna anser att erfarenheterna av den under år 1991 införda särskilda ersättningen på högst 400 milj.kr. för att förbättra kapaciteten inom hälso- och sjukvården för rehabiliterings- och behandlingsinsatser varit mycket positiva. För år 1992 höjs därför beloppet till 485 milj.kr.
För åtgärder hos sjukvårdshuvudmännen för en bättre informationsförsörjning har parterna enats om att avsätta högst 20 milj.kr. under år 1992. I detta belopp ingår även den under föregående år i särskild ordning beslutade ersättningen till de sjukvårdshuvudmän som åtagit sig att svara för nationella register för produktkontroll.
Enligt överenskommelsen avsätts under år 1992 högst 5 milj.kr. som delfinansiering av ett epidemiologiskt centrum vid socialstyrelsen.
I likhet med de två föregående åren har parterna kommit överens om en särskild ersättning för psykoterapeutisk verksamhet. Detta ekonomiska stöd på högst 23 milj.kr. under år 1992 gör det möjligt för huvudmännen att genom vårdavtal med legitimerade privata vårdgivare öka tillgången på psykoterapeutisk behandling till rimliga kostnader för de försäkrade.
I enlighet med en särskild överenskommelse utges även för år 1992 en direkt ersättning från sjukförsäkringen för finansiering av Handikappinstitutets verksamhet. Med hänsyn till kostnadsutvecklingen har detta belopp höjts till 49 milj.kr. Parterna har vidare enats om att de fr.o.m. år 1991 införda särskilda ersättningarna för handledd praktiktjänstgöring för kiropraktorer, för överföring av vissa patienter från Sverige till Finland samt för anordnande av rikssjukvård för HIV-smittade skall utges även under år 1992 och med högst 1, 1,25 resp. 5,25 milj.kr.
Efter år 1991 lämnas inte något särskilt bidrag till den psykiatriska vården.
Sammanfattningsvis skall sjukvårdshuvudmännen erhålla följande ersättningar för år 1992.
________________________________________________________________ Ändamål Totalbelopp milj.kr. ________________________________________________________________ 1. Allmän sjukvårdsersättning 11 706,5 2. Särskild ersättning för rehabili- terings- och behandlingsinsatser 485 3. Ersättning till Handikappinstitutet 49 4. Särskild ersättning för psykotera- peutisk verksamhet 23 5. Särskild ersättning för informations- försörjning och produktkontroll 20 6. Särskild ersättning till epidemio- logiskt centrum 5 7. Särskild ersättning för handledning av kiropraktorer 1 8. Särskild ersättning för vissa patientöverföringar 1,25 9. Särskild ersättning för rikssjukvård för HIV-smittade 5,25 12 296,00
Överenskommelsen innebär i förhållande till år 1991 att det totala ersättningsbeloppet minskar med 2 966 milj.kr. Tar man hänsyn till överföringen till kommunerna av 3 066 milj.kr. på grund av äldrereformen ökar emellertid ersättningsbeloppet med 100 milj.kr. Härutöver får sjukvårdshuvudmännen genom sjukhusvårdsavgiften ett tillskott på ytterligare 200 milj.kr.
Ersättningarna skall i likhet med tidigare år till större delen utges från den allmänna sjukförsäkringen. För sjukförsäkringens finansiering lämnas också ett särskilt statsbidrag. I årets budgetproposition (prop. 1990/91:100, bil. 7) har för budgetåret 1991/92 under punkten E 15. Bidrag till allmän sjukvård tagits upp ett förslagsanslag på 4512682000 kr.
I avvaktan på de nu slutförda överläggningarna med företrädare för sjukvårdshuvudmännen har förutsatts att från det särskilda statsbidraget skall utges bidrag till den allmänna sjukvårdsersättningen med oförändrat belopp 4 300 milj.kr. för år 1992.
Motioner om förändringar i ersättningssystemet
I de under den allmänna motionstiden väckta motionerna 1990/91:Sf348 av Carl Bildt m.fl. (m), yrkandena 1 i denna del och 2, 1990/91:Sf267 av Sten Svensson m.fl. (m), yrkandena 1, 2 i denna del och 6, och 1990/91:Sf210 av dåvarande förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m.fl. (m) begärs att det nu gällande systemet slopas och att en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring som följer patienten införs.
Eftersom regeringen i regeringsförklaringen den 4 oktober 1991 aviserat sin avsikt att genomföra en större översyn av sjukvårdens organisation och finansiering och pröva förutsättningarna för att införa en obligatorisk sjukvårdsförsäkring anser utskottet att någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna inte är påkallad.
I den med anledning av propositionen väckta motionen 1991/92:Sf2 av Gudrun Schyman m.fl. (v), yrkande 6, begärs att 400 milj.kr. tas från den allmänna sjukvårdsersättningen och öronmärks för det förebyggande arbetet inom primärvården.
De särskilda ersättningarna för avinstitutionalisering, förebyggande åtgärder samt tillhandahållande av hjälpmedel för handikappade inordnades fr.o.m. år 1991 i den allmänna sjukvårdsersättningen. Utskottet behandlade i betänkande 1990/91:SfU7 ett motionsyrkande om att bidraget till förebyggande arbete inom sjukvården även fortsättningsvis skulle utges som särskild ersättning. Utskottet anförde därvid att utskottet inte hade någon erinran mot den fördelning på allmän och särskild ersättning om vilken parterna varit överens.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i denna fråga och avstyrker bifall till motion 1991/92:Sf2 yrkande 6.
I en rad motioner väckta under den allmänna motionstiden behandlas frågor som rör finansieringen av sjukvården och samordningen mellan hälso- och sjukvården och den allmänna sjukförsäkringen. I motion 1990/91:Sf353 av Sigge Godin m.fl. (fp), yrkande 10, anförs att ytterligare försök och experiment behövs för att finna vägar för att bryta barriärerna mellan sjukförsäkrings- och sjukvårdssystemen. Motionärerna begär att regeringen ges i uppdrag att överväga hur sådana insatser skall kunna göras förenliga med gällande lagar. I motion 1990/91:Sf266 av Olof Johansson m.fl. (c), yrkandena 2, 3 och 4, anförs att en utbyggd privatvård ökar människors valfrihet och stimulerar utveckling och effektivitet. Motionärerna anser därför att det är viktigt att den privata vårdens villkor förbättras. Vidare anförs att genom att låta sjukvårdshuvudmännen disponera medel också inom sjukförsäkringen skulle de totala resurserna kunna användas effektivare. I motionen begärs att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning för att se över hälso- och sjukvårdens framtida verksamhet och finansiering. Motion 1990/92:Sf206 av Kjell Ericsson (c), yrkandena 1 och 2, behandlar möjligheten att öka sjukvårdens resurser genom överföring av medel från den allmänna sjukförsäkringen. I motion 1990/91:Sf326 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp), yrkandena 1 och 2, anförs bl.a. att verksamheter med uttalad riskexponering, t.ex. industrin, trafiken, militär verksamhet och viss sportverksamhet, som ett bidrag till finansieringen, skulle kunna betala de sjukvårdskostnader som verksamheten orsakar. I motion 1991/92:Sf3 av Johan Brohult och Leif Bergdahl (nyd), yrkandena 1 och 2, som väckts med anledning av propositionen begärs att två karensdagar införs i sjukförsäkringen och ett tillkännagivande att den ekonomiska vinst som detta innebär används till att förbättra omvårdnaden av äldre medborgare med ett kombinerat medicinskt och socialt handikapp.
Regeringen har, som nämnts, uttalat att den kommer att genomföra en större översyn av sjukvårdens organisation och finansiering och därvid framhållit att en ökad samordning mellan sjukvård och sjukförsäkring kan ge grund för en förnyelse av sjukvårdens finansieringsformer. Vidare har aviserats, senast i proposition 1990/91:121, att försök skall inledas i några primärvårdsområden med befolkningsbaserad resurstilldelning och ansvar för de samlade ekonomiska resurserna för hälso- och sjukvård, läkemedel, sjukresor, sjuk- och arbetsskadeförsäkring samt förtidspension. En proposition om en sådan försöksverksamhet beräknas bli avlämnad till riksdagen i december 1991.
I anslutning till yrkandet i motion 1991/92:Sf3 vill utskottet erinra om att regeringen i den nyligen avlämnade propositionen 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken uttalat sin avsikt att låta utreda frågan om bl.a. införande av karensdagar i sjukförsäkringen.
Utskottet anser på grund av det anförda att motionerna 1990/91:Sf353 yrkande 10, 1990/91:Sf266 yrkandena 2, 3 och 4, 1990/91:Sf206 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Sf326 yrkandena 1 och 2 samt 1991/92:Sf3 yrkandena 1 och 2 inte påkallar någon åtgärd.
I motion 1990/91:Sf351 av Margó Ingvardsson m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att en eventuell samordning av sjukförsäkring och sjukvårdsansvar inte får medföra att patienter som står utanför arbetsmarknaden får sämre vård. Utskottet vill erinra om att utskottet i sitt yttrande 1990/91:SfU4y rörande försöksverksamhet med kommunalt huvudmannaskap för primärvård m.m. underströk att olika försöksverksamheter med samordning mellan sjukvården och socialförsäkringen ovillkorligen måste utformas så, att de inte ger utrymme för prioriteringar mellan olika grupper av vårdbehövande utifrån vilka besparingar på försäkringen som kan göras beträffande de enskilda försäkrade. Utskottet vidhåller denna inställning men anser inte att något särskilt tillkännagivande är påkallat. Utskottet avstyrker bifall till motion 1990/91:Sf351.
Motioner om privata vårdgivares anslutning till sjukförsäkringen
Som tidigare nämnts finns särskilda regler för nya privatpraktiserande läkares och sjukgymnasters rätt att anslutas till sjukförsäkringen.
I motionerna 1990/91:Sf348 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf267 av Sten Svensson m.fl. (m) yrkande 2 i denna del, 1990/91:Sf292 av Sigge Godin m.fl. (fp, m, c), 1990/91:Sf354 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) och 1990/91:Sf266 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkande 1 behandlas bl.a. frågor om slopande av nuvarande etableringsrestriktioner och ett fritt läkarval.
Regeringen har i regeringsförklaringen den 4 oktober 1991 uttalat att den avser att driva på för att göra det möjligt för alla att få en egen, fritt vald, husläkare och att fri etableringsrätt för läkare successivt kommer att införas. Mot denna bakgrund anser utskottet att motionerna 1990/91:Sf348 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf267 yrkande 2 i denna del, 1990/91:Sf292, 1990/91:Sf354 och 1990/91:Sf266 yrkande 1 inte påkallar någon riksdagens åtgärd. Utskottet anser också att motion 1990/91:Sf353 av Sigge Godin m.fl. (fp) yrkande 9, vari begärts ett tillkännagivande om att en och samma läkare skall ha ansvar för långa sjukfall, kan anses tillgodosedd genom vad som anförts i regeringsförklaringen om en större översyn av hälso- och sjukvårdens organisation och möjligheterna för alla att få en egen husläkare.
Ett stort antal motioner berör möjligheterna för andra vårdgivare än läkare och sjukgymnaster att föras upp på förteckning hos försäkringskassa. Flertalet av dem syftar till att psykologer och psykoterapeuter skall kunna anslutas till försäkringen. Detta gäller motionerna 1990/91:Sf247 av Anders Svärd m.fl. (c, s, m, fp, v, mp), 1990/91:Sf267 av Sten Svensson m.fl. (m) yrkande 4, 1990/91:Sf238 av Gullan Lindblad och Ingegerd Troedsson (m), 1990/91:Sf246 av Jan-Erik Wikström och Barbro Westerholm (fp), 1990/91:Sf275 av Barbro Sandberg och Charlotte Branting (fp), 1990/91:Sf293 av Siw Persson (fp), 1990/91:Sf306 av Gudrun Schyman m.fl. (v) och 1990/91:Sf245 av Anita Stenberg m.fl. (mp) yrkande 1. I yrkande 2 i den sistnämnda motionen begärs att ytterligare 10 milj.kr. skall anslås för psykoterapeutisk behandling för nästa budgetår.
Ersättning från sjukförsäkringen för psykoterapeutisk behandling utges om behandlingen lämnas inom den offentliga vården -- inkl. behandling av sådan vårdgivare som sjukvårdshuvudmannen tecknat vårdavtal med -- eller av privatpraktiserande läkare som är ansluten till försäkringen. I överenskommelsen om ersättningar för år 1992 från sjukförsäkringen har parterna enats om en särskild ersättning om högst 23 milj.kr. för att göra det möjligt för huvudmännen att genom avtal med legitimerade privata vårdgivare öka tillgången på psykoterapeutisk behandling till rimliga kostnader för de försäkrade. Enligt propositionen har nästan alla huvudmän utnyttjat denna möjlighet till resursförstärkning som infördes fr.o.m. år 1990.
Utskottet kan konstatera att det särskilda bidraget till psykoterapeutisk verksamhet medfört att nästan alla sjukvårdshuvudmän träffat avtal med legitimerade privata vårdgivare om psykoterapeutisk verksamhet. Utskottet förutsätter emellertid att regeringen i den kommande översynen av hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering även uppmärksammar hur behovet av tillgång till psykologisk och psykoterapeutisk behandling utan alltför höga kostnader för den enskilde bäst skall tillgodoses. Något tillkännagivande härom med anledning av de nu behandlade motionerna anser utskottet inte påkallat.
Frågor om möjligheter för distriktssköterskor och andra sjuksköterskor, lymfterapeuter, dietister och fotspecialister att ansluta sig till försäkringen har också föranlett motionsyrkanden. Även dessa frågor kan förutsättas bli berörda i den kommande översynen, och utskottet avstyrker därför bifall till yrkandena i fråga i motionerna 1990/91:Sf267 av Sten Svensson m.fl. (m) (yrkande 3), 1990/91:Sf248 av Gullan Lindblad (m) (yrkandena 1 och 2), 1990/91:Sf291 av Bengt Harding Olson (fp), 1990/91:Sf253 av Gullan Lindblad (m), 1990/91:Sf295 av Anita Stenberg m.fl. (mp), 1990/91:Sf294 av Anita Stenberg och Ragnhild Pohanka (mp) samt 1990/91:Sf333 av Lars Sundin och Erling Bager (fp).
Vårdavgifter m.m.
Den statliga regleringen av patientavgifterna inom den öppna hälso- och sjukvården slopades fr.o.m. den 1 januari 1991. Ändringen omfattar även de till försäkringen anslutna privatpraktiserande läkarna och sjukgymnasterna. Det ankommer därför numera på sjukvårdshuvudmännen att bestämma avgifterna. Som en följd härav omfattas ej besluten om avgiftsnivåerna av de besvärsregler som gäller för socialförsäkringen.
Ett skydd mot höga kostnader för läkemedel och sjukvård, det s.k. högkostnadsskyddet, infördes den 1 juli 1981 och bestämmelserna härom finns i 7 § lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader m.m. I samband med att avgifterna inom den öppna hälso- och sjukvården avreglerades fr.o.m. år 1991 bestämdes ett kostnadstak för högkostnadsskyddet. För kostnadsbefrielse fordras att prisnedsatta läkemedel har inköpts för eller patientavgifter erlagts med sammanlagt minst 1 500 kr. Kostnadsbefrielsen gäller under den tid som återstår av ett år, räknat från första vårdtillfället, behandlingstillfället eller läkemedelsinköpet. Varje landsting har möjlighet att ange ett lägre belopp för högkostnadsskyddet, och enligt propositionen har samtliga landsting beslutat att tillämpa ett lägre belopp, i regel mellan 1000 och 1200 kr.
Som tidigare redovisats har parterna enats om att sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1992 skall handha debitering och uppbörd av avgifterna för sjukhusvård för sjukpenningförsäkrade, varvid ordningen med sjukhusvårdsavdrag från sjukpenning m.fl. ersättningar upphör. Med anledning härav läggs i propositionen fram förslag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring m.fl. lagar.
Utskottet har ingen erinran mot de framlagda lagförslagen.
I motion 1991/92:Sf2 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om att avgifterna inom vården skall indexregleras och i yrkande 7 att sjukvårdshuvudmännens beslut om avgifter skall kunna överklagas enligt socialförsäkringens bestämmelser för besvärsprövning.
Enligt överenskommelsen om ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för år 1991 skall Landstingsförbundet följa hur huvudmännen utnyttjar avregleringen av avgifterna och redogöra för detta till regeringen i samband med nästa års överläggningar. Någon mer underbyggd och fullständig redovisning har dock inte kunnat göras på grund av att det statistiska underlaget omfattar en alltför kort tidsperiod. Landstingsförbundet kommer därför att senast i mars 1992 lämna denna redovisning till regeringen.
Utskottet förutsätter mot bakgrund härav att regeringen vidtar de åtgärder som är påkallade om redogörelsen skulle visa att avgifterna blivit allför betungande för patienterna och avstyrker bifall till motion Sf2 yrkandena 1 och 7.
Utskottet behandlar i detta sammanhang också motion 1990/91:Sf280 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s). I motionen framhålls att det är av stor vikt att missbruk av rätten till sjukvårdsersättning för utlandssvenskar stävjas mot bakgrund av att sjukförsäkringen har stramats åt för personer bosatta i Sverige, och motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Utlandssvenskar har enligt gällande bestämmelser ingen rätt till sjukvårdsersättning från försäkringen, utan avtal har slutits mellan landstingen och staten om avgifter för patienter från denna grupp. Vid akut öppen och sluten vård betalas vanliga patientavgifter. I övriga fall betalas för den som som inte har sina sjukvårdskostnader i Sverige täckta på annat sätt sex gånger inomlänspatienternas avgifter vid öppen vård och tio gånger sjukpenningavdraget vid sluten vård.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att missbruk av rätten till sjukvårdsersättning bör stävjas i den mån det förekommer. Utskottet anser emellertid att detta är en fråga som det ankommer på sjukvårdshuvudmännen att beakta varför utskottet avstyrker bifall till motionen.
Frågor om höga kostnader vid sjukdom och högkostnadsskyddet tas upp i en rad motioner.
I motionerna 1990/91:Sf312 av Karl-Erik Svartberg och Sverre Palm (s), 1990/91:Sf250 av Charlotte Branting (fp) yrkande 1 och 1990/91:Sf227 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 3 begärs att även sjukresor skall omfattas av högkostnadsskyddet och i yrkande 4 i den sistnämnda motionen att kostnaderna per resa sätts till högst 30 kr. Motionerna 1990/91:Sf250 av Charlotte Branting (fp) yrkande 2 och 1990/91:Sf227 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 2 syftar till ett högkostnadsskydd med ett högsta belopp per månad. I yrkande 5 i den sistnämnda motionen begärs att högkostnadsskyddet indexregleras och i yrkande 1 i samma motion ävensom i yrkande 2 i motion 1991/92:Sf2 av Gudrun Schyman m.fl. (v) att taket för högkostnadsskyddet skall sättas till 1000 kr. per år. I motion 1990/91:Sf335 av Marianne Jönsson och Stina Gustavsson (c) begärs förslag om frikort för särskilt utsatta vårdkonsumenter och i motion 1991/92:Sf2 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 3 ett tillkännagivande om införande av ett familjekort. Kenth Skårvik (fp) begär i motion 1990/91:Sf311 att livsmedelsrekvisitioner som berättigar till samma kostnadsnedsättningar som läkemedel skall kunna göras av personer som fyllt 16 år och som fortfarande behöver specialdiet.
I motion 1990/91:Sf319 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) påtalas orättvisor mellan olika sjukdomsgrupper när det gäller rätten till fria läkemedel, och motionärerna begär ett tillkännagivande om rättvisare förmånsregler.
När utskottet föregående år behandlade motioner om högkostnadsskydd anförde utskottet att det såg positivt på att landstingen inom högkostnadsskyddet även angav ett högsta belopp som en enskild behöver betala för månad, men att en sådan begränsning inte kunde åberopas för kostnadsfrihet vid inköp av läkemedel. Utskottet framhöll att avsikten var att Landstingsförbundet noga skulle följa hur sjukvårdshuvudmännen utformade avgiftsreglerna. Som nämnts ovan pågår en uppföljning av avregleringen av patientavgifterna, och enligt överenskommelsen för år 1992 skall Landstingsförbundet redovisa denna uppföljning för regeringen i samband med nästa års överläggningar om ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen. Vad gäller frågan om ett mer rättvist och heltäckande kostnadsskydd vill utskottet erinra om den särskilda kommitté som har tillsatts av regeringen, utredningen om det samlade förmånssystemet för försäkrade med betydande kostnader för sjukdom och handikapp (dir. 1990:34). Kommittén har till uppgift att överväga och lämna förslag till de förändringar i förmånssystemet inom socialförsäkringen som är påkallade för att uppnå bättre rättvisa mellan olika grupper av försäkrade som har betydande kostnader för läkemedel, förbrukningsartiklar, vård och annan behandling samt resor till följd av sjukdom eller handikapp. Direktiven innefattar även frågan om specialdestinerade livsmedel.
Utskottet anser att resultatet av denna utredning ävensom redovisningen av den pågående utvärderingen av avregleringen av avgifterna inom sjukvården bör avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motionerna 1990/91:Sf312, 1990/91:Sf319, 1990/91:Sf250 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Sf311, 1990/91:Sf335, 1990/91:Sf227 samt 1991/92:Sf2 yrkandena 2 och 3.
Barbro Westerholm och Ingrid Ronne-Björkquist (fp) anför i motion 1990/91:So456, yrkande 2, att enligt uppgift skrivs blödarsjuka patienter ut från sluten vård för att kostnaderna för deras läkemedel skall belasta sjukförsäkringen, trots att patienterna behöver sluten vård. Motionärerna anser att man därför bör ta hänsyn till antalet blödarsjuka när man beräknar ersättningen från staten till sjukvårdshuvudmännen och begär ett tillkännagivande härom.
Utskottet förutsätter att de problem som motionärerna tagit upp uppmärksammas i den pågående utvärderingen av avregleringen av avgifterna. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motion So456 yrkande 2 är inte påkallad.
I motionerna 1990/91:Sf304 av Margit Genser m.fl. (m, fp, c), 1990/91:Sf274 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c), 1990/91:Sf218 av Ragnhild Pohanka och Anita Stenberg (mp) samt 1990/91:Sf249 av Gullan Lindblad och Anders G Högmark (m) behandlas frågor om läkarvårdstaxans ersättningsnivåer och ersättningsberättigade åtgärder.
I läkarvårdstaxan finns bestämmelser om vilket arvode en läkare har rätt till vid patientbesök. Patientbesöken är uppdelade i grupper. För grupperna 4--7, som avser rådfrågning hos läkare med specialistkompetens när vissa särskilt krävande undersökningar eller behandlingar är påkallade, fastställer riksförsäkringsverket efter samråd med socialstyrelsen en förteckning. Högsta arvodet (grupp 7) enligt läkarvårdstaxan är för närvarande 1 200 kr. Även i behandlingstaxan finns olika arvodesgrupper.
Med hänsyn till att det ankommer på regeringen att bestämma taxenivåer och på riksförsäkringsverket att i samråd med socialstyrelsen avgöra vilka specialiteter som skall ingå i grupperna med högre arvode enligt läkarvårdstaxan anser utskottet, i likhet med vad utskottet tidigare framhållit när frågor av denna art behandlats, att riksdagen inte bör göra något uttalande om taxenivå och vilka enskilda åtgärder som skall berättiga till högre arvode. Utskottet förutsätter att även sådana frågor kommer att uppmärksammas i den kommande hälso- och sjukvårdsöversynen och avstyrker med det anförda bifall till motionerna 1990/91:Sf304, 1990/91:Sf274, 1990/91:Sf218 samt 1990/91:Sf249.
Motioner om hjälpmedel till handikappade m.m.
Fr.o.m. år 1976 har sjukvårdshuvudmännen hela ansvaret för att tillhandahålla hjälpmedel för handikappade, medan socialstyrelsen har tillsynen över hjälpmedelsverksamheten. Före år 1991 utgick en enhetlig hjälpmedelsersättning från sjukförsäkringen beräknad per invånare och år, varav en mindre del skulle föras till en särskild fond för Handikappinstitutets verksamhet. Fr.o.m. år 1991 har hjälpmedelsersättningen, frånsett den del som förs till en särskild fond för Handikappinstitutets verksamhet, förts in i den allmänna sjukvårdsersättningen.
I tre motioner behandlas brister i hjälpmedelsförsörjningen för handikappade. I motion 1990/91:Sf297 av Sten Svensson m.fl. (m) yrkande 1 anförs att ett sätt att komma till rätta med den besvärliga kösituationen vore att tillskapa en särskild hjälpmedelsgaranti. Motionärerna föreslår en utredning för att belysa möjligheterna att inordna handikapphjälpmedlen i sjukförsäkringen. Lars Sundin (fp) begär i motion 1990/91:Sf313, yrkande 3, ett tillkännagivande om att tidigare riksdagsbeslut och handlingsprogram vad gäller avgifter och kostnader för hjälpmedel skall gälla och följas för att undvika ytterligare merkostnader för den handikappade. I motion 1990/91:Sf320 av Karin Israelsson m.fl. (c) yrkande 4 anförs att handikapphjälpmedlen bör vara fria och betalas av staten för att komma till rätta med den ojämlikhet som visat sig råda mellan olika landsting och inom ett och samma landsting.
Utskottet behandlade under föregående riksmöte likartade motionsyrkanden (1990/91:SfU7). Utskottet redogjorde därvid inledningsvis för att i betänkandet (SOU 1989:39) Hjälpmedelsverksamhetens utveckling -- kartläggning och bedömning -- konstaterats brister inom flera av de områden som ingick i hälso- och sjukvårdens ansvar för hjälpmedel. Utredningen ansåg att det ändrade huvudmannaskapet för bl.a. äldreomsorgen borde föranleda en omprövning av utformningen och ansvaret för tillhandahållandet av hjälpmedel och att frågan om en särskild lagreglering av den enskildes rätt till hjälpmedel fick övervägas vidare i samband med den fortsatta utredningen om ansvaret för äldreomsorgen och 1989 års handikapputredning.
Vidare erinrade utskottet om att i proposition 1990/91:14, som då nyligen behandlats av socialutskottet i betänkandet 1990/91:SoU9, föreslagits att primärkommunerna inom det område där de enligt förslaget till äldrereform fick ett hälso- och sjukvårdsansvar skulle svara för att den enskilde fick vissa hjälpmedel. Kommunernas ansvar kom i första hand att gälla hjälpmedel i den dagliga livsföringen medan landstingen skulle svara för den specialiserade kompetens som behövdes för hantering av mer komplicerade hjälpmedel. Hjälpmedelscentralernas verksamhet skulle även i fortsättningen hållas samman. Socialutskottet hade i sitt betänkande anfört att kommunernas ansvar i vissa fall innebar en praktisk lösning, men samtidigt varnat för den uppsplittring av ansvaret som följer av att både landstingen och kommunerna får en skyldighet att tillhandahålla handikapphjälpmedel. Socialutskottet ansåg att en parlamentarisk utredning borde få i uppdrag att överväga vilka åtgärder som kunde behöva vidtas på hjälpmedelsområdet i och med att ett kommunalt hälso- och sjukvårdsansvar infördes. Enligt socialutskottet fanns det i detta sammanhang skäl att överväga även vilket ansvar staten bör ha för hjälpmedelsförsörjningen. Socialutskottet föreslog att det anförda skulle ges regeringen till känna och riksdagen följde utskottets förslag.
Socialförsäkringsutskottet anförde i sitt nämnda betänkande SfU7 i anslutning till de då förevarande motionsyrkandena om brister i hjälpmedelsförsörjningen att den fortsatta beredningen inom regeringskansliet av nyssnämnda betänkande, SOU 1989:39, och resultatet av 1989 års handikapputredning borde avvaktas ävensom riksdagens ställningstagande till socialutskottets betänkande SoU9, varför motionerna inte borde föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet utgår från att regeringen beaktar riksdagens tillkännagivande till följd av socialutskottets förslag i betänkande 1990/91:SoU9 om åtgärder på hjälpmedelsområdet.
Med hänsyn härtill finns enligt utskottets uppfattning ingen anledning till någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionerna 1990/91:Sf297 yrkande 1, 1990/91:Sf313 yrkande 3 och 1990/91:Sf320 yrkande 4.
Lagen om allmän försäkring innehåller inte någon bestämmelse som ger rätt till ersättning för kostnader för glasögon. Sjukvårdshuvudmännen har emellertid som tidigare nämnts ansvaret för att tillhandahålla hjälpmedel för handikappade. Sjukvårdshuvudmännen har i samband med överenskommelser om ersättning från sjukförsäkringen åtagit sig att tillhandahålla glasögon kostnadsfritt eller till nedsatt pris till barn och ungdomar under 19 år. I övrigt tillhandahålls bl.a. glasögon eller kontaktlinser utan kostnad som hjälpmedel till starropererade personer.
Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) framhåller i motion 1990/91:Sf223 att personer som genomgått starroperation med insättning av lins oftast även har ett behov av läsglasögon. Motionärerna anser att ersättning borde lämnas från försäkringskassan för särskilda läsglasögon och begär ett tillkännagivande härom.
Motionsyrkanden om en glasögonersättning inom den allmänna försäkringens ram har under en följd av år avslagits av riksdagen på förslag av utskottet (se senast 1990/91:SfU7). Utskottet har därvid inte ansett att några andra grupper än de som för närvarande erhåller bidrag från sjukvårdshuvudmännen bör komma i fråga för ett generellt samhällsstöd för anskaffande av glasögon. Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker bifall till motion 1990/91:Sf223.
Staten och Landstingsförbundet är sedan den 1 januari 1978 gemensamt huvudmän för Handikappinstitutet som är centralt organ på hjälpmedelsområdet. Enligt stadgarna består styrelsen av nio ledamöter och suppleanter för dessa. Fyra ledamöter utses av regeringen och fem av Landstingsförbundet. Suppleanterna utses i samma ordning. Regeringen utser styrelsens ordförande. I stadgarna sägs vidare att bland de av regeringen utsedda ledamöterna bör ingå företrädare för handikapporganisationerna.
I motion 1991/92:Sf2 av Gudrun Schyman m.fl. (v), yrkandena 4 och 5, begärs tillkännagivanden om att handikapporganisationerna bör ha ett större inflytande i Handikappinstitutets styrelse och att staten skall vara huvudman för Handikappinstitutet.
Utskottet behandlade i sitt betänkande 1990/91:SfU7 motsvarande motioner och vidhåller sin tidigare uppfattning att utskottet inte är berett tillstyrka sådana ändringar beträffande Handikappinstitutet som föreslagits. Utskottet avstyrker bifall till motion 1991/92:Sf2 yrkandena 4 och 5.
Motion om ansvaret för läkemedel
Som ovan nämnts är parterna i den föreliggande överenskommelsen överens om att -- med utgångspunkt i en gemensamt företagen utredning -- snarast påbörja överläggningar med inriktning på att nå en överenskommelse senare under år 1991 om att sjukvårdhuvudmännen skall överta det direkta kostnadsansvaret för läkemedel inom den öppna hälso- och sjukvården.
I motion 1991/92:Sf1 av Sten Svensson m.fl. (m) vänder sig motionärerna mot den föreslagna överföringen av kostnadsansvaret för läkemedel i öppenvård till sjukvårdshuvudmännen och motsätter sig att de aviserade överläggningarna fullföljs. Som skäl mot överföringen anförs att denna skulle medföra risker för patientens säkerhet om landstingens ekonomi inte skulle tillåta förskrivning av moderna och effektiva läkemedel, begränsning av patientens och läkarens valfrihet, regionala kvalitetsskillnader, bristande konkurrens mellan olika preparat och risker för den forskningsintensiva svenska läkemedelsindustrin. Motionärerna begär ett tillkännagivande om vad de anfört om ett överförande av kostnadsansvaret för läkemedel i den öppna hälso- och sjukvården till sjukvårdshuvudmännen.
Frågor om läkemedelskostnaderna har under senare år behandlats bl.a. av riksförsäkringsverket och som en bland flera frågor av läkemedelsutredningen.
I en utvärderingsrapport (RFV anser, 1987:3) konstaterar riksförsäkringsverket beträffande konkurrensförhållanden att konkurrensen är begränsad när det gäller enskilda läkemedel och att detta är en naturlig följd av att nya produkter utvecklas med skydd av patent. Intentionen med patentskyddet är att ge företagen en möjlighet att få en rimlig avkastning på sina investeringar bl.a. i forskning. I rapporten som överlämnats till socialdepartementet konstateras vidare att flera skäl talar för att skapa en bättre kostnadsneutralitet, dels mellan insats av läkemedel och andra alternativa behandlinginsatser, dels i valet mellan olika läkemedel. Som ett led i riktning mot en lösning av detta problem bör, enligt rapporten, övervägas att utvidga sjukvårdshuvudmännens kostnadsansvar till att omfatta även den öppna vården. Verket framförde emellertid inget direkt förslag med denna innebörd.
Läkemedelsutredningen konstaterar i sitt betänkande (SOU 1987:20) att finansieringen av läkemedelskostnaderna har stor betydelse bl.a. genom dess inverkan på incitament till förändringar och möjligheter att vidta åtgärder. Utredningen pekar på att, med gällande regler, varken landsting, läkare eller patienter kan sägas ha något direkt ansvar för läkemedelskostnaderna i öppen vård.
Någon inskränkning av läkarnas fria förskrivningsrätt har inte föreslagits av läkemedelsutredningen eller riksförsäkringsverket.
Socialförsäkringsutskottet behandlade i sitt betänkande 1990/91:SfU7 en motion med innebörden att, mot bakgrund av att utgifterna för läkemedelsförmånerna ökat kraftigt, läkarna regelbundet bör få information om vilka kostnader deras läkemedelsförskrivningar och sjukskrivningar förorsakar. Utskottet hänvisade i detta sammanhang till att regeringen och sjukvårdshuvudmännen kommit överens om att snarast påbörja ett utredningsarbete om förutsättningarna för att ge sjukvårdshuvudmännen det direkta kostnadsansvaret för läkemedlen även inom den öppna hälso- och sjukvården.
Utskottet anser att kostnadsutvecklingen för läkemedel är ett stort och komplicerat problem som aktualiserar frågor som bl.a. rör läkarens fria förskrivningsrätt, generisk förskrivning och substitution av läkemedel och läkemedelskommitteérnas roll. Äldrereformen har ytterligare komplicerat frågan. Många tunga principiella aspekter berörs således. Utöver det har Apoteksbolaget anfört att vissa administrativa merkostnader tillkommer. Utskottet, som är medvetet om nödvändigheten av besparingar även på läkemedelsområdet, anser dock att de lokala läkemedelskommittéerna i första hand borde kunna åstadkomma sådana besparingar. I regeringsförklaringen aviseras som nämnts en större utredning av hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering, och utskottet förutsätter att även läkemedelsfrågorna tas upp i detta sammanhang. Med hänsyn till att även ett flertal negativa effekter kan uppkomma om kostnadsansvaret överförs till sjukvårdshuvudmännen utgår utskottet från att läkemedelsfrågan ges en skyndsam behandling i den kommande större översynen och att någon överföring av läkemedelsansvaret till sjukvårdshuvudmännen inte sker innan frågan blivit ytterligare beredd. Utskottet anser att vad som anförts bör med bifall till motion 1991/92:Sf1 ges regeringen till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förändringar i ersättningssystemet att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf210, 1990/91:Sf267 yrkandena 1, 2 i denna del och 6 och 1990/91:Sf348 yrkandena 1 i denna del och 2, res. 1 (s) -- motiv.
2. beträffande ersättning för förebyggande arbete att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf2 yrkande 6, men. (v) -- delvis
3. beträffande överföring av resurser från sjukförsäkringen till sjukvården att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf206, 1990/91:Sf266 yrkandena 2, 3 och 4, 1990/91:Sf326, 1990/91:Sf353 yrkande 10 och 1991/92:Sf3, res. 2 (s) -- motiv.
4. beträffande lika vård att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf351, men. (v)-- delvis
5. beträffande etableringsbegränsningar att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf266 yrkande 1, 1990/91:Sf267 yrkande 2 i denna del, 1990/91:Sf292, 1990/91:Sf348 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf353 yrkande 9 och 1990/91:Sf354, res. 3 (s) -- motiv.
6. beträffande ersättning för psykoterapi att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf238, 1990/91:Sf245, 1990/91:Sf246, 1990/91:Sf247, 1990/91:Sf267 yrkande 4, 1990/91:Sf275, 1990/91:Sf293 och 1990/91:Sf306, men. (v) -- delvis
7. beträffande ersättning till andra vårdgivare att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf248, 1990/91:Sf253, 1990/91:Sf267 yrkande 3, 1990/91:Sf291, 1990/91:Sf294, 1990/91:Sf295 och 1990/91:Sf333,
8. beträffande sjukhusvårdsavgifter att riksdagen antar de i proposition 1991/92:19 framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1990:1466) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1991:1040) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
5. lag om ändring i lagen (1991:1043) om ändring i lagen (1990:1469) om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,
6. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,
9. beträffande indexreglering m.m. av patientavgifter att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf2 yrkandena 1 och 7, men. (v) -- delvis
10. beträffande utlandssvenskars sjukhusvård att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf280,
11. beträffande högkostnadsskydd m.m. för sjukresor att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf227 yrkandena 3 och 4, 1990/91:Sf250 yrkande 1 och 1990/91:Sf312, men. (v) -- delvis
12. beträffande högkostnadsskydd per månad att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf227 yrkande 2 och 1990/91:Sf250 yrkande 2, men. (v) -- delvis
13. beträffande indexreglerat högkostnadsskydd, tak och familjekort att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf227 yrkandena 1 och 5 och 1991/92:Sf2 yrkandena 2 och 3, men. (v) -- delvis
14. beträffande frikort att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf335,
15. beträffande specialdestinerade livsmedel att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf311,
16. beträffande kostnadsfria läkemedel att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf319,
17. beträffande läkemedel för blödarsjuka att riksdagen avslår motion 1990/91:So456 yrkande 2,
18. beträffande läkarvårdstaxan att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf218, 1990/91:Sf249, 1990/91:Sf274 och 1990/91:Sf304,
19. beträffande brister i hjälpmedelsförsörjningen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf297 yrkande 1, 1990/91:Sf313 yrkande 3 och 1990/91:Sf320 yrkande 4,
20. beträffande läsglasögon efter starroperation att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf223,
21. beträffande Handikappinstitutet att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf2 yrkandena 4 och 5, men. (v) -- delvis
22. beträffande kostnadsansvar för läkemedel att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Sf1 ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 4 (s)
23. beträffande propositionen i övrigt att riksdagen lägger propositionen i övrigt till handlingarna.
Stockholm den 19 november 1991
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Doris Håvik (s), Margit Gennser (m), Sigge Godin (fp), Börje Nilsson (s), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Nils-Olof Gustafsson (s), Pontus Wiklund (kds), Leif Bergdahl (nyd), Gustaf von Essen (m), Maud Björnemalm (s), Liselotte Wågö (m), Widar Andersson (s) och Britta Sundin (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Förändringar i ersättningssystemet (mom.1--motiveringen)
Doris Håvik, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Britta Sundin (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Eftersom regeringen" och slutar med "inte är påkallad." bort ha följande lydelse:
Utskottet vidhåller sin senast i betänkande 1990/91:SfU7 angivna principiella inställning att det nuvarande systemet för ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen ligger väl i linje med strävandena att med försäkringsmedel bättre fördela och förstärka utbudet av den öppna vården och att systemet bör kunna medverka till att hälso- och sjukvårdslagens målsättning om en god hälso- och sjukvård för alla medborgare på lika villkor skall kunna uppfyllas. Ersättningssystemet underlättar också sjukvårdshuvudmännens planering av vården. Utskottet anser därför att motionsyrkandena om ett nytt ersättningssystem bör avslås av riksdagen.
2. Överföring av resurser från sjukförsäkringen till sjukvården (mom. 3 -- motiveringen)
Doris Håvik, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Britta Sundin (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Regeringen har" och på s. 14 slutar med "karensdagar i sjukförsäkringen." bort ha följande lydelse:
Beträffande frågan om överföring av medel från sjukförsäkringen till sjukvården vill utskottet framhålla att den tidigare regeringen senast i proposition 1990/91:121 aviserat att försök skall inledas i några primärvårdsområden med befolkningsbaserad resurstilldelning och ansvar för de samlade ekonomiska resurserna för hälso- och sjukvård, läkemedel, sjukresor, sjuk- och arbetsskadeförsäkring samt förtidspension. Den nuvarande regeringen avser att lägga en proposition till riksdagen om en sådan försöksverksamhet inom kort. Utskottet anser att resultatet av den kommande försöksverksamheten bör avvaktas innan någon större översyn av hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering övervägs. Riksdagen bör med det anförda avslå motionerna 1990/91:Sf206 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Sf266 yrkandena 2, 3 och 4, 1990/91:Sf326 yrkandena 1 och 2 och 1990/91:Sf353 yrkande 10.
Vad gäller yrkandet i motion 1991/92:Sf3 om karensdagar inom sjukförsäkringen för att skapa resurser för äldrevården vill utskottet erinra om de förslag till nivåsänkningar inom sjukförsäkringen som den tidigare regeringen lade fram för att åstadkomma besparingar inom försäkringen och som trätt i kraft den 1 mars i år. Även om utskottet är medvetet om de ökande kostnaderna för äldrevården anser utskottet att frågan om resurser för denna vård måste lösas på annat sätt än genom ytterligare ingrepp i sjukförsäkringen, eftersom sådana skulle bli alltför kännbara för de försäkrade. Utskottet avvisar bestämt ett införande av karensdagar, som skulle komma att påverka olika grupper på arbetsmarknaden på ett olikformigt sätt.
3. Etableringsbegränsningar (mom.5--motiveringen)
Doris Håvik, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Britta Sundin (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Regeringen har i" och slutar med "kommer att införas." bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan i reservation 1 ansett att det nuvarande ersättningssystemet bör behållas. Med hänsyn till att reglerna om etableringsbegränsningar utgör en viktig del i systemet för att tillförsäkra sjukvårdshuvudmännen inflytande över hur de begränsade personella och ekonomiska resurserna fördelas har riksdagen på förslag av utskottet vid ett flertal tidigare tillfällen avslagit motioner om att etableringsbegränsningarna för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster skall slopas.
Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare inställning och avstyrker bifall till de förevarande motionerna.
4. Kostnadsansvar för läkemedel (mom. 22)
Doris Håvik, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Britta Sundin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "till känna." bort ha följande lydelse:
Utskottet är medvetet om behovet av besparingar även på läkemedelsområdet. Som framgår av riksförsäkringsverkets rapport skulle ett sammanhållet kostnadsansvar för alla läkemedel kunna skapa förutsättningar för kostnadsbesparingar inom läkemedelsområdet. Utskottet anser därför att överläggningarna mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen om ett överförande till sjukvårdshuvudmännen av kostnadsansvaret för läkemedel inom den öppna hälso- och sjukvården bör genomföras som planerat och med den inriktning som parterna är överens om. Utskottet avstyrker på grund härav bifall till motion 1991/92:Sf1.
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
22. beträffande kostnadsansvar för läkemedel att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf1,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Berith Eriksson (v) anför:
Eftersom ersättning till primärvårdens förebyggande arbete numera ingår i den allmänna sjukvårdsersättningen finns inte längre någon garanti för att det förebyggande arbetet kommer att finnas kvar i ett kärvt ekonomiskt läge. Jag anser därför att 400 milj.kr. av den allmänna sjukvårdsersättningen bör öronmärkas för förebyggande arbete.
Beträffande samordning av resurserna för hälso- och sjukvården och sjukförsäkringen har jag uppfattningen att det ur samhällsekonomisk synvinkel är nödvändigt med en helhetssyn. Men denna får inte medföra att patienter, som står utanför arbetsmarknaden och därmed också sjukförsäkringen, får sämre vård.
Genom adekvat och tidigt insatt behandling av psykiska problem skulle de mycket stora kostnaderna för dessa kunna reduceras. Jag anser därför att det är av största vikt att även psykologisk behandling hos legitimerad psykolog ersätts av försäkringskassan.
Enligt min mening medför avregleringen av patientavgifterna inom den öppna hälso- och sjukvården uppenbara risker för en skenande kostnadsutveckling, och därför behövs ett stabilare högkostnadsskydd för patientavgifterna. Detta skulle uppnås dels genom en indexering av kostnadstaket inom högkostnadsskyddet, dels genom att taket fastställs till ett lägre belopp (1000 kr.) och att det införs ett kostnadstak räknat per månad (300 kr.). Jag vill även att sjukresorna inordnas i ett sammantaget högkostnadsskydd och att egenavgifterna för läkemedel bibehålls på nuvarande nivå (75 kr.). Det är vidare min uppfattning att det bör finnas ett tak för kostnaderna när en hel familj drabbas av sjukdom. Avgifterna bör dessutom kunna överklagas enligt socialförsäkringens regler för besvärsprövning.
För att Handikappinstitutet skall få en central och pådrivande roll i utvecklingen av den framtida hjälpmedelsverksamheten anser jag att staten ensam skall vara huvudman för institutet och att handikapporganisationerna skall ges en ökad representation i institutets styrelse.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 2, 4, 6, 9, 11--13 och 21 borde ha hemställt:
2. beträffande ersättning för förebyggande arbete att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf2 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
4. beträffande lika vård att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf351 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
6. beträffande ersättning för psykoterapi att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf306 och med anledning av motionerna 1990/91:Sf238, 1990/91:Sf245, 1990/91:Sf246, 1990/91:Sf247, 1990/91:Sf267 yrkande 4, 1990/91:Sf275 och 1990/91:Sf293 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
9. beträffande indexreglering m.m. av patientavgifter att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf2 yrkandena 1 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
11. beträffande högkostnadsskydd m.m. för sjukresor att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf227 yrkandena 3 och 4 och med anledning av motionerna 1990/91:Sf250 yrkande 1 och 1990/91:Sf312 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
12. beträffande högkostnadsskydd per månad att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf227 yrkande 2 och med anledning av motion 1990/91:Sf250 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
13. beträffande indexreglerat högkostnadsskydd, tak och familjekort att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf227 yrkandena 1 och 5 och 1991/92:Sf2 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
21. beträffande Handikappinstitutet att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf2 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Propositionens lagförslag
Bilaga
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 2 Motionerna 2 Motioner väckta med anledning av propositionen 2 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1990/91 3 Utskottet 8 Inledning 8 Propositionen 10 Motioner om förändringar i ersättningssystemet 12 Motioner om privata vårdgivares anslutning till sjukförsäkringen 14 Vårdavgifter m.m. 16 Motioner om hjälpmedel till handikappade m.m. 19 Motion om ansvaret för läkemedel 21 Hemställan 22 Reservationer 25 1. Förändringar i ersättningssystemet (s) 25 2. Överföring av resurser från sjukförsäkringen till sjukvården (s) 25 3. Etableringsbegränsningar (s) 26 4. Kostnadsansvar för läkemedel (s) 26 Meningsyttring (v) 27 Bilaga Propositionens lagförslag 29