Ersättning för vissa vårdförmåner i internationella förhållanden m.m.
Betänkande 1994/95:SfU8
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1994/95:SFU08
Ersättning för vissa vårdförmåner i internationella förhållanden m.m.
Innehåll
1994/95
SfU8
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas proposition 1994/95:88 om ersättning från sjukförsäkringen för vissa vårdförmåner till landsting och kommuner i internationella förhållanden m.m.
I propositionen föreslås till följd av att EES-avtalet trätt i kraft den 1 januari 1994 att sjukförsäkringen skall bära kostnader för öppen vård, sjukhusvård, tandvård samt för resor i samband med vården för personer som är bosatta i annat EES-land än Sverige men som till följd av förordning (EEG) nr 1408/71 har rätt till hälso- och sjukvård här.
Härutöver föreslås i propositionen att egenkostnadstaket i de försäkrades skydd mot höga sjukvårds- och läkemedelskostnader (högkostnadsskydd) höjs från 1 600 kronor till 1 700 kronor fr.o.m. den 1 januari 1995. I anslutning till detta förslag har väckts två motioner.
Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag och avstyrker bifall till motionerna.
Till betänkandet har fogats två reservationer (m) och (v).
Propositionen
Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition 1994/95:88 om ersättning från sjukförsäkringen för vissa vårdförmåner till landsting och kommuner i internationella förhållanden m.m. föreslagit riksdagen att anta regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.,
3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
4. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),
5. lag om ändring i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade,
6. lag om ändring i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård,
7. lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning,
8. lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik.
Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.
Motioner
1994/95:Sf7 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att egenkostnadstaket i de försäkrades skydd mot höga sjukvårds- och läkemedelskostnader skall vara 1 900 kronor fr.o.m. den 1 januari 1995.
1994/95:Sf8 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens proposition 1994/95:88 Ersättning från sjukförsäkringen för vissa vårdformer till landsting och kommuner i internationella förhållanden m.m. enligt vad i motionen anförts om att avvakta en kommande översyn av högkostnadsskyddet.
Utskottet
Ersättning från sjukförsäkringen i internationella förhållanden
Sedan EES-avtalet den 1 januari 1994 trädde i kraft har enligt propositionen alla berörda myndigheter haft att tillämpa reglerna i bl.a. förordning (EEG) nr 1408/71. Förordning nr 1408/71 med senare ändringar innehåller bestämmelser för samordningen mellan EG-länderna av den sociala tryggheten för den migrerande arbetskraften. Förordningen vilar på fyra grundprinciper. Av dessa är likabehandlingsprincipen av intresse i det nu förevarande sammanhanget. Principen innebär att personer från ett EG-land som är bosatta inom en annan medlemsstats område och som omfattas av förordningen har samma rättigheter och skyldigheter i fråga om socialförsäkringsförmåner som den egna statens medborgare.
I propositionen framhålls att de problem som uppstått till följd av att den i förevarande proposition föreslagna lagstiftningen inte blir tillämplig förrän den 1 januari 1995 har hittills måst lösas i den praktiska tillämpningen.
I propositionen behandlas konsekvenserna med avseende på sjukvårdsförmånerna vid sjukdom och moderskap av att Sverige införlivat bl.a. förordning nr 1408/71 med svensk lagstiftning. Detta medför enligt propositionen en ny ordning i två skilda hänseenden. Det gäller dels förhållandena i Sverige, dels förhållandena utanför vårt land.
Mot bakgrund härav föreslås i propositionen att ersättning skall lämnas från sjukförsäkringen till landsting och de kommuner som inte ingår i landsting avseende kostnader för hälso- och sjukvård, tandvård och resor i samband med vård som fr.o.m. den 1 januari 1994 lämnats till personer som inte är bosatta här i Sverige men som till följd av EES-avtalets ikraftträdande har rätt till vårdförmåner enligt vad som följer av förordning nr 1408/71. Ersättning från sjukförsäkringen föreslås tillämpas även i fråga om kostnader för vård av personer som genom överenskommelse mellan Sverige och länder utanför EES har rätt till vårdförmåner här i landet. En sjukförsäkringsfinansiering av de nämnda vårdformerna vid sjukdom och moderskap förutsätter enligt propositionen lagstöd.
Den närmare regleringen i fråga om beräkning och utbetalning av ersättning från sjukförsäkringen framgår av en till propositionen bilagd överenskommelse mellan staten och landstingen.
I propositionen framhålls att med hänsyn till de konsekvenser som kan uppkomma vid tillämpningen av nämnda förordning i Sverige läggs också -- främst i klargörande syfte -- fram förslag om kompletteringar och i förekommande fall andra ändringar i vissa delar av lagstiftningen inom socialförsäkrings- och hälso- och sjukvårdsområdet som avser förmåner vid sjukdom och moderskap. Det gäller hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning, lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik, tandvårdslagen (1985:125), lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård, lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader samt lagen (1988:380) om handläggning av bilstöd till handikappade.
Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 1995 men vara tillämpliga på vård fr.o.m. den 1 januari 1994 då EES-avtalet trädde i kraft.
Den nu föreslagna finansieringen av vårdförmånerna genom sjukförsäkringen innebär enligt propositionen att försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket får en helt ny och kvalificerad uppgift som kräver ett visst resurstillskott. På sikt kan dock administrationen bli något mindre omfattande under förutsättning att Sverige träffar bilaterala avtal med andra EU- eller EES-länder om att avstå från återbetalningar länderna emellan (kvittningsavtal). I propositionen anförs att det inte är möjligt att nu ha en klar uppfattning om det tillkommande resursbehovet och att regeringen därför avser att återkomma till ärendet i budgetpropositionen för 1995/96.
Beträffande kostnadseffekterna anförs i propositionen att några större konsekvenser inte bedöms uppkomma för sjukförsäkringen.
Propositionen i nu behandlade delar har inte föranlett några motionsyrkanden. Utskottet tillstyrker bifall till förslagen med den ändringen att ur lagteknisk synpunkt bör bestämmelsen i 2 kap. 8 § AFL inte utgå eftersom lagrummet i sin nuvande lydelse begränsar rätten till sjukvårdsförmåner till att avse dem som är bosatta i landet. Någon annan ändring i detta avseende än vad som följer av förordning (EEG) nr 1408/71 är inte avsedd. Detta bör anges i 2 kap. 8 § AFL.
Högkostnadsskydd
Bestämmelser om högkostnadsskydd vid inköp av prisnedsatta läkemedel och om patientavgifter för öppen hälso- och sjukvård finns i 7 § lagen om begränsning av läkemedelskostnader m.m. För kostnadsbefrielse fordras att prisnedsatta läkemedel har inköpts för eller patientavgifter erlagts med sammanlagt minst 1 600 kronor. Kostnadsbefrielsen gäller under den tid som återstår av ett år, räknat från det första vårdtillfället, behandlingstillfället eller läkemedelsinköpet. Varje sjukvårdshuvudman har dock möjlighet att tillämpa ett lägre belopp för högkostnadsskyddet.
I propositionen erinras om att den dåvarande regeringen i 1994 års budgetproposition aviserade en översyn och reformering av högkostnadsskyddet vilken skulle vara genomförd till den 1 januari 1995. Denna åtgärd skulle tillsammans med andra samtidigt föreslagna åtgärder på läkemedelsområdet minska sjukförsäkringens utgifter med 785 miljoner kronor. En sådan översyn har inte kommit till stånd. I propositionen framhålls att riksdagen vid behandlingen av budgetpropositionen fastställt anslaget Bidrag till sjukvårdsförmåner m.m. under angivna förutsättningar.
Mot denna bakgrund anser regeringen att åtgärder måste vidtas så att riksdagsbeslutet avseende anslaget till sjukvårdsförmåner blir det ursprungligen avsedda. Enligt propositionen innebär detta att en ytterligare utgiftsminskning med 200 miljoner kronor per år måste företas. Regeringen anser att det är lämpligt att detta sker inom ramen för förmånen med högkostnadsskyddet på så sätt att egenkostnadstaket fr.o.m. den 1 januari 1995 höjs till 1 700 kronor. Enligt propositionen förutsätter detta att sjukvårdshuvudmännen inte samtidigt företar några höjningar i patientavgifterna för den öppna sjukvården. En annan förutsättning är att samtliga sjukvårdshuvudmän fastställer egenkostnadstaket till 1 700 kronor. Regeringen utgår därvidlag från att Landstingsförbundet utfärdar en rekommendation med den innebörden, på samma sätt som skedde vid den förra höjningen. I propositionen anförs vidare att beträffande den olösta frågan om översyn och reformering av högkostnadsskyddet har regeringen för avsikt att återkomma till denna i ett annat sammanhang.
Höjningen av egenkostnadstaket tas upp i två motioner.
I motion Sf7 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs med hänvisning till det allvarliga statsfinansiella läget ett beslut om att egenkostnadstaket fr.o.m. den 1 januari 1995 höjs till 1 900 kronor. För att skydda de ekonomiskt mest utsatta grupperna avser motionärerna att i januari 1995 presentera ett nytt system för högkostnadsskyddet. Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkar i motion Sf8 avslag på propositionen i den del som avser en höjning av egenkostnadstaket. Motionärerna framhåller att den föreslagna höjningen hårdast kommer att drabba de svaga grupperna i samhället och att man bör invänta resultatet av den aviserade översynen innan några ändringar i högkostnadsskyddet företas.
Som framgått ovan är den föreslagna höjningen av egenkostnadstaket en konsekvens av redan beslutade utgiftsminskningar inom ramen för anslaget till sjukvårdsförmåner m.m. Om inte någon åtgärd företas skulle detta innebära en utgiftsökning med avseende på det nämnda anslaget. Utskottet delar därför regeringens bedömning om nödvändigheten av ytterligare utgiftsminskningar och att dessa lämpligen kan ske inom ramen för högkostnadsskyddet. I propositionen aviseras en översyn och reformering av högkostnadsskyddet och utskottet förutsätter att denna skyndsamt kommer till stånd. I avvaktan på resultatet av denna översyn anser utskottet att eventuella ytterligare åtgärder utöver den nu föreslagna höjningen av egenkostnadstaket bör anstå. Utskottet tillstyrker således propositionen även i denna del samt avstyrker bifall till motionerna Sf7 och Sf8.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande högkostnadsskyddet
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf7 och 1994/95:Sf8 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. såvitt avser 7 §, res. 1 (m) res. 2 (v)
2. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen att 2 kap. 8 § inte skall utgå utan ha följande lydelse: Ersättning enligt detta kapitel utges inte för annan försäkrad än den som är bosatt i Sverige samt den som, utan att vara bosatt här, enligt vad som följer av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap.,
2. lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. i den mån förslaget inte berörts under moment 1,
3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
4. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),
5. lag om ändring i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade,
6. lag om ändring i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård,
7. lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning,
8. lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik.
Stockholm den 1 december 1994
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Maj-Inger Klingvall
I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Margit Gennser (m), Rune Backlund (c), Anita Jönsson (s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Lennart Klockare (s), Ulla Hoffmann (v), Sven-Åke Nygårds (s), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds) och Mona Berglund Nilsson (s).
Reservationer
1. Högkostnadsskyddet (mom. 1)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Ulf Kristersson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Som framgått" och på s. 5 slutar med "Sf7 och Sf8." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är den föreslagna höjningen av egenkostnadstaket mot bakgrund av det allvarliga statsfinansiella läget inte tillräcklig. En sammanlagd höjning med 300 kr innebär minskade statsutgifter med ca 525 miljoner kronor. Utskottet är dock medvetet om att varje ytterligare utgift som läggs på de ekonomiskt mest utsatta grupperna i samhället kan vara betungande. Utskottet utgår från att den aviserade översynen av högkostnadsskyddet kommer att beakta dessa gruppers behov. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion Sf7 samt avstyrker bifall till motion Sf8.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande högkostnadsskyddet
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf7 och med avslag på motion 1994/95:Sf8 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. såvitt avser 7 § med den ändringen att i andra stycket talet 1 700 byts mot talet 1 900,
2. Högkostnadsskyddet (mom. 1)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Som framgått" och på s. 5 slutar med "Sf7 och Sf8." bort ha följande lydelse:
Den i propositionen föreslagna höjningen är visserligen inte avsevärd men höjningen kommer att drabba dem som på grund av sjukdom, ålder eller handikapp redan tillhör de ekonomiskt mest utsatta grupperna i samhället. En annan grupp som också drabbas är barnfamiljerna som redan fått vidkännas avgiftshöjningar inom barnomsorg och som fr.o.m. år 1995 kommer att få ett försämrat flerbarnstillägg. Den föreslagna höjningen av egenkostnadstaket har som framhållits i propositionen sin grund i redan beslutade utgiftsminskningar, men utskottet anser ändå att det kan finnas skäl att avvakta resultatet av den aviserade utredningens arbete innan några åtgärder tas med avseende på högkostnadsskyddet. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion Sf8 och avstyrker bifall till propositionen i denna del samt till motion Sf7.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande högkostnadsskyddet
att riksdagen med bifall till motion 1994/94:Sf8 samt med avslag på motion 1994/95:Sf7 avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. såvitt avser 7 §,
I propositionen framlagda lagförslag
Bilaga