Eritrea
Betänkande 1992/93:UU7
Utrikesutskottets betänkande
1992/93:UU07
Eritrea
Innehåll
1992/93 UU7
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motioner om Eritrea från dels allmänna motionstiden 1990/91, dels allmänna motionstiden 1991/92.
Motionerna
1990/91:U608 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den svenska regeringen aktivt bör stödja fredsansträngningarna och verka för att förhandlingarna återupptas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att prinicipen om självbestämmande för Eritrea politiskt och folkrättsligt är välgrundad, 3. att riksdagen hos regeringen begär att den väcker frågan i FN, 4. att riksdagen hos regeringen begär att den verkar för att en internationellt övervakad folkomröstning om Eritreas framtida status kommer till stånd.
1990/91:U623 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i FN skall driva frågan om att FN måste engagera sig i arbetet för en fredlig lösning av konflikten mellan Eritrea och Etiopien, innefattande en folkomröstning om Eritreas framtid, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige internationellt skall agera för att alla vapenleveranser till Etiopien stoppas oavsett varifrån de kommer, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att svenskt bistånd i fortsättningen -- i stället för indirekt och i smyg -- sänds öppet och direkt till Eritrea.
1990/91:U651 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det eritreanska folkets rätt till självbestämmande, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd för fredsprocessen och FN:s medverkan, 1990/91:U663 av Charlotte Branting och Barbro Westerholm (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett samlat nordiskt agerande för att åter resa frågan om Eritrea i FN, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddet för internationella hjälpsändningar.
1991/92:U212 av Carl Olov Persson och Fanny Rizell (kds) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att en representant sänds till Eritrea för att observera den politiska och ekonomiska utvecklingen i landet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör spela en aktiv roll i FN för att verka för att FN blir observatör under folkomröstningen om Eritreas framtid, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att erbjuda Eritrea ekonomisk och teknisk hjälp i förberedelserna inför folkomröstningen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den genom samarbete med den provisoriska regeringen i Eritrea bör arbeta för repatriering av eritreanska flyktingar i Sverige.
1991/92:U231 av Rolf L Nilson (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt erkännande av Eritreas rätt till självbestämmande, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att etablera officiella relationer med den provisoriska regeringen i Eritrea.
Bakgrund
I utskottets förra betänkande om Eritrea (1990/91:UU3) gavs en relativt utförlig beskrivning av utvecklingen i Eritrea fram till oktober 1990.
Kriget mellan de eritreanska och etiopiska befrielserörelserna, EPLF resp. TPLF å ena sidan och Mengisturegimen i Addis Abeba å andra sidan pågick fram till våren 1991. Under trycket av EPLF:s och TPLF:s militära framgångar liksom ökad politisk opposition föll Mengisturegimen i juni 1991. Den ledande politiska organisationen EPRDF, som är en sammanslagning av TPLF och den amhariska rörelsen EPDM, övertog den politiska ledningen av Etiopien. Samtidigt gick EPLF in i Asmara och övertog makten i Eritrea. Härmed kan det eritreanska befrielsekriget sägas ha avslutats.
I början av juli 1991 hölls en nationell konferens i Addis Abeba med representanter för ett stort antal etniska och politiska grupperingar. Från eritreansk sida deltog EPLF:s ledning med EPLF:s generalsekreterare och chef för den provisoriska regeringen Isaias Afwerki i spetsen. Konferensen antog en stadga (Charter) i vilken riktlinjerna för Etiopiens framtida styrelseskick skisserades. I stadgan fastslås vidare det eritreanska folkets rätt att självt bestämma om sin framtid i en folkomröstning vilken planeras äga rum under våren 1993. Den etiopiska ledningen har genom stadgan deklarerat att den avser respektera utslaget i folkomröstningen även om det innebär självständighet för Eritrea.
I praktiken fungerar Eritrea redan nu som en självstyrande statsbildning. Erkännande från andra staters sida, upprättande av fullständiga diplomatiska relationer m.m. kommer dock i princip inte att äga rum förrän resultatet av folkomröstningen föreligger. Eritrea styrs tills vidare av en provisorisk regering, bl.a. i avvaktan på att folkomröstningen skall äga rum. Det går för närvarande inte att förutse när eller hur demokratiska val internt i Eritrea kommer att hållas.
Utskottet
Ett antal motioner som främst väcktes under allmänna motionstiden 1990/91, och som återspeglar den krigssituation som då rådde, behandlar frågorna om Eritreas sjävbestämmande, fredsansträngningarna och FN:s roll.
Enligt yrkande 2 i motion 1990/91:U608 (mp) skall riksdagen ge regeringen till känna att principen om självbestämmande för Eritrea är politiskt och folkrättsligt välgrundad. Samma innebörd har yrkande 1 i motion 1990/91:U651 (s).
I yrkande 1 i motion 1991/92:U231 (v) yrkas att Sveriges regering erkänner Eritreas rätt till självbestämmande.
I ett antal motionsyrkanden, 1990/91:U608 (mp) yrkandena 1 och 3, 1990/91:U623 (v) yrkande 1, 1990/91:U651 (s) yrkande 2 och 1990/91:U663 (fp) yrkande 1, samtliga väckta under motionstiden 1990/91, förordas att den svenska regeringen aktivt bör stödja fredsansträngningarna och verka för att FN skall engagera sig i konflikten.
I motion 1990/91:U608 (mp) yrkande 4 från motionstiden 1990/91 föreslås att regeringen verkar för att en internationellt övervakad folkomröstning om Eritreas status kommer till stånd.
I yrkande 2 i motion 1991/92:U212 (kds) från motionstiden 1991/92 föreslås att Sverige bör spela en aktiv roll i FN för att verka för att FN blir observatör under folkomröstningen om Eritreas framtid. I samma motions yrkande 3 anförs att Sverige bör medverka till att erbjuda Eritrea ekonomisk och teknisk hjälp inför folkomröstningen.
Utskottet uttalade i betänkande 1990/91:UU3 att principen om självbestämmande för Eritrea är politiskt och folkrättsligt välgrundad. Vidare angavs att en varaktig lösning av konflikten bör bygga på det eritreanska folkets rätt till självbestämmande. Utskottet angav också att befolkningen i Eritrea bör ges möjlighet att uttrycka sin syn i frågan samt att en internationellt övervakad folkomröstning är ett logiskt led i konfliktlösningen.
Det framgår av bakgrundsbeskrivningen i föreliggande betänkande att folkomröstningen avses äga rum i april 1993 och att den etiopiska ledningen förbundit sig att respektera utslaget i folkomröstningen även om det innebär självständighet för Eritrea.
En kommission har upprättats i Eritrea i syfte att genomföra folkomröstningen om landets framtida status. Det föreligger framställningar till Sverige från såväl FN som den eritreanska ledningen vad gäller stöd för genomförande av folkomröstningen.
Utskottet ser positivt på att FN ges en observatörs- eller övervakningsroll i samband med folkomröstningen samt att internationellt stöd i lämpliga former förmedlas till Eritrea i syfte att underlätta ett korrekt genomförande.
Med det ovan anförda får yrkandena 1--4 i motion 1990/91:U608 (mp), yrkande 1 i motion 1990/91:U623 (v), yrkandena 1 och 2 i motion 1990/91:U651 (s), yrkande 1 i motion 1990/91:U663, yrkandena 2 och 3 i motion 1991/92:U212 (kds) och yrkande 1 i motion 1991/92:U231 (v) anses besvarade.
Några motioner från motionstiden 1991/92 tar upp Sveriges relationer med Eritrea.
I yrkande 1 i motion U212 (kds) anförs att regeringen bör sända en representant till Eritrea för att observera den politiska och ekonomiska utvecklingen i landet. I yrkande 2 i motion U231 (v) förordas att Sverige bör etablera officiella relationer med den provisoriska regeringen i Eritrea.
Utskottet konstaterar att en svensk diplomatisk representant för Eritrea har utsetts och bekräftats genom skriftväxling. Sverige liksom flertalet övriga länder avvaktar folkomröstningen inför överväganden om fullständiga diplomatiska relationer.
Utskottet konstaterar vidare att officiella svenska delegationer har besökt Eritrea, bl.a. i syfte att överlägga om det framtida biståndssamarbetet. Utskottet har vidare erfarit att en fortlöpande kontakt och diskussion om framtida samarbete upprätthålls med företrädare för eritreanska myndigheter.
Utskottet bedömer att relationerna med Eritrea utvecklats på ett positivt sätt. Utskottet utgår från att fullständiga diplomatiska relationer upprättas i det fall folkomröstningen resulterar i att Eritrea blir en självständig stat förutsatt att övriga sedvanliga krav för erkännande uppfylls.
Med det ovan anförda får yrkande 1 i motion 1991/92:U212 (kds) och yrkande 2 i motion 1991/92:U231 (v) anses besvarade.
Enligt yrkande 5 i motion 1991/92:U212 (kds) bör Sverige genom samarbete med den provisoriska regeringen i Eritrea arbeta för en repatriering av eritreanska flyktingar i Sverige.
Utskottet behandlade i sitt senaste betänkande om biståndet (1991/92:UU15) frågan om repatriering av eritreanska flyktingar. Utskottet angav därvid följande.
Utskottet understryker vikten av att underlätta eritreaners återvändande. Enligt vad utskottet inhämtat finns inga hinder mot att med riktade biståndsinsatser i flyktingars hemländer underlätta de hemvändande flyktingarnas integrering. Sådant bistånd har förekommit i flera fall tidigare, bl.a. i Uruguay och Chile. Biståndet kan exempelvis innefatta stöd till sysselsättningsskapande åtgärder, särskilda bidrag till socialt utsatta grupper, utbildningsinsatser m.m. Utskottet anser att denna typ av bistånd också bör aktualiseras i Eritrea, inte minst med tanke på att många eritreaner flytt till Sverige och att de med sin höga utbildningsnivå kan ge viktiga bidrag till Eritreas återuppbyggnad och utveckling.
Denna bedömning äger fortfarande giltighet.
Med det ovan anförda får yrkande 5 i motion 1991/92:U212 anses besvarat.
Två motioner från motionstiden 1990/91 berör biståndssamarbetet med Eritrea. Enligt yrkande 3 i motion U623 (v) bör svenskt bistånd i fortsättningen sändas öppet och direkt till Eritrea, i stället för indirekt och i smyg.
I motion 1990/91:U663 (fp) yrkande 2 föreslås att Sverige bör verka för att skydd ges till internationella hjälpsändningar till Etiopien och Eritrea.
Även frågan om biståndssamarbete med Eritrea berördes i betänkande 1991/92:UU15. Av betänkandet framgår att det svenska biståndet till Eritrea i första hand har finansierats över katastrofanslaget och kanaliserats dels genom enskilda organisationer, dels via FN-organisationer. Sverige har svarat positivt på FN:s generalsekreterares appeller om ökat stöd till Afrikas horn, och härvid har också ökade medel kunnat förmedlas till Eritrea. Utskottet underströk vikten av ett svenskt biståndssamarbete med Eritrea också innan folkomröstningen äger rum, i syfte att bidra till landets återuppbyggnad. Utskottet anser att det svenska biståndssamarbetet nu kan anta mer långsiktiga former. Härvid välkomnar utskottet vad som anförs i budgetpropositionen om att de involverade enskilda organisationerna nu skall kunna engagera sig i utvecklingsinriktade projekt och inte endast förmedla katastrofbistånd. Det vore önskvärt att också biståndet förmedlat genom FN kunde få en mer långsiktig inriktning.
Utskottet noterar att biståndssamarbetet med Eritrea under förra budgetåret uppgick till ca 24 miljoner kronor. Enligt vad utskottet erfarit beräknar regeringen att biståndsvolymen under innevarande budgetår kommer att öka ytterligare. Biståndet inriktas på katastrof- och återuppbyggnadsinsatser, repatrieringsinsatser, stöd via enskilda organisationer samt ett inledande stöd till förvaltningssektorn, energisektorn och inom området mänskliga rättigheter.
Utskottet ser positivt på den planerade inriktningen och formen för biståndssamarbetet med Eritrea.
Frågan om skydd för internationella hjälpsändningar har förlorat aktualitet i och med att det eritreanska befrielsekriget avslutats. I betänkandet 1990/91:UU3 angav utskottet bl.a. att Sverige bör verka för att få parterna i konflikten att medge fri lejd för nödhjälpstransporter.
Med det ovan anförda får yrkande 3 i motion 1990/91:U623 (v) och yrkande 2 i motion 1990/91:U663 (fp) anses besvarade.
I yrkande 2 i motion 1990/91:U623 (v) från allmänna motionstiden 1990/91 föreslås att Sverige skall agera internationellt för att alla vapenleveranser skall stoppas oavsett varifrån de kommer.
Frågan om vapenleveranser behandlades av utskottet i betänkande 1990/91:UU3. Utskottet uttalade bl.a. att vapenleveranser utifrån till den konfliktfyllda regionen runt Afrikas horn, från vilket land de än kommer, skapar nya risker för långvariga och blodiga konflikter och bör därför upphöra.
Härmed får yrkande 2 i motion 1990/91:U623 (v) anses besvarat.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande Eritreas status och fredsansträngningarna att riksdagen förklarar motion 1990/91:U608 yrkandena 1--4, motion 1990/91:U623 yrkande 1, motion 1990/91:U651 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:U663 yrkande 1, motion 1991/92:U212 yrkandena 2 och 3 samt motion 1991/92:U231 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,
2. beträffande Sveriges relationer med Eritrea att riksdagen förklarar motion 1991/92:U212 yrkande 1 och motion 1991/92:U231 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,
3. beträffande återvändande eritreanska flyktingar att riksdagen förklarar motion 1991/92:U212 yrkande 5 besvarat med vad utskottet anfört,
4. beträffande internationella hjälpsändningar att riksdagen förklarar motion 1990/91:U623 yrkande 3 och motion 1990/91:U663 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,
5. beträffande vapenleveranser att riksdagen förklarar motion 1990/91:U623 yrkande 2 besvarat med vad utskottet anfört.
Stockholm den 5 november 1992
På utrikesutskottets vägnar
Pierre Schori
I beslutet har deltagit: Pierre Schori (s), Nic Grönvall (m), Alf Wennerfors (m), Pär Granstedt (c), Inger Koch (m), Nils T Svensson (s), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Kristina Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Håkan Holmberg (fp), Alf Eriksson (s), Alwa Wennerlund (kds) och Lola Björkquist (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.