Enskilda vägar
Betänkande 1996/97:TU8
Trafikutskottets betänkande
1996/97:TU08
Enskilda vägar
Innehåll
1996/97 TU8
Sammanfattning
I betänkandet behandlas förslag i proposition 1996/97:92 om att lagen (1939:608) om enskilda vägar (EVL) skall upphävas genom en särskild lag samt sex andra lagförslag. Enligt det förstnämnda förslaget kommer EVL inte att leva kvar övergångsvis utom i några få specifika undantagsfall. Vid inrättande och förvaltning av enskilda vägar blir därmed i fortsättningen enbart anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter tillämpliga. I betänkandet behandlas också fyra motioner. Utskottet tillstyrker regeringens samtliga förslag utom på en punkt, som gäller ersättning för andel i beräknat överskott till ägare av fastighet som utträder ur en bestående samfällighet. Enligt anläggningslagen bör fastighetsägaren tillerkännas sådan ersättning. Regeringen vill av förenklingsskäl ändra lagen så att ersättningsregeln, som återfinns i 38 §, inte är tillämplig på gemensamhetsanläggningar som avser vägar. Utskottet finner det för sin del inte tillräckligt motiverat att göra skillnad mellan olika slag av gemensamhetsanläggningar i enlighet med regeringens förslag. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. Till betänkandet är fogat två reservationer av m-ledamöterna.
Propositionen
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1996/97: 92 att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om upphävande av lagen (1939:608) om enskilda vägar, 2. lag om upphävande av lagen (1939:609) om förmånsrätt för vissa ford- ringar enligt lagen om enskilda vägar, 3. lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, 4. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149), 5. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10), 6. lag om ändring i jordabalken, 7. lag om ändring i kyrkolagen (1992:300). Lagförslagen är fogade som bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen 1996/97.T53 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fastställande av andelstal alltid skall beslutas av årsstämman, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principerna för fördelning av eventuella överskott, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundlagsprövning av anläggningslagen. 1996/97:T54 av Lennart Klockare m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bestämmelsen i anläggningslagen om att ägare till fastighet som utträder ur bestående samfällighet skall tillerkännas ersättning för andel i beräknat överskott skall tillämpas även på gemensamhetsanläggning som avser vägar.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden hösten 1996 1996/97:T310 av Margareta Andersson och Eskil Erlandsson (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny benämning på enskilda vägar. 1996/97:T322 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av namnbyte från enskilda vägar till lokala vägar.
Utskottet
1 Inledning Det svenska vägnätet består av dels allmänna vägar, för vilka staten eller en kommun är väghållare, dels enskilda vägar för vilka väghållningsskyldigheten i princip ligger på de fastigheter som har nytta av vägen. Statsbidrag kan lämnas för byggande och drift av enskilda vägar. Dessutom brukar kommunerna engagera sig såväl praktiskt som ekonomiskt i väghållningen beträffande de enskilda vägarna. Före år 1974 fanns den rättsliga regleringen av det enskilda vägnätet i sin helhet i lagen (1939:608) om enskilda vägar (EVL). I samband med till-komsten av anläggningslagen (1973:1149, AL) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter (SFL) infördes emellertid den begränsningen att förrättningar enligt 2 kap. och 4 kap. EVL (landsbygdsvägar resp. skogsvägar) inte fick påbörjas efter utgången av juni 1974. Inrättandet av sådana vägar skulle i fortsättningen ske enligt AL. EVL:s bestämmelser om förvaltningen av vägar som inrättats enligt den lagen gäller dock fortfarande, med möjlighet till övergång till det system som anvisas i SFL. Vad gäller tätortsvägar, enligt 3 kap. EVL, skedde inte någon motsvarande förändring. Sådana vägar kan därför inrättas såväl enligt EVL som AL. Beträffande tätortsvägar gäller således dubbla regelsystem såväl beträffande inrättande som förvaltning.
2 Ärendets beredning Till grund för propositionen ligger betänkandet Enskilda vägar (SOU 1996:46) som framlades av den s.k. EVL-utredningen i mars 1996. Enligt direktiven för utredningen (dir. 1994:22) skulle denna, mot bakgrund av vissa redovisade problem, utarbeta de förslag till bestämmelser rörande enskilda vägar som kunde behövas. Utredningen skulle därvid inte vara bunden av någon särskild lösning i fråga om den lagtekniska utformningen på annat sätt än att förslaget skulle innebära att EVL upphävdes i de de delar så inte redan hade skett. De problem med nuvarande ordning som redovisas i direktiven är bl.a. följande. * EVL är i jämförelse med annan lagstiftning som reglerar samma eller närliggande frågor, t.ex. AL och fastighetsbildningslagen (1970:988), både föråldrad och svårtillgänglig. * Inom tätbebyggda områden tillämpas i stor utsträckning AL och SFL, trots att 3 kap. EVL i och för sig är tillämpligt. Orsaken till detta anges vara att EVL inte ger möjlighet att ansluta andra gemensamma anläggningar, såsom vatten- och avloppsanläggningar, TV-antenner etc. Inom områden där EVL redan gäller eller där man valt att lösa den enskilda väghållningen enligt EVL och det finns behov av annan gemensam fastighetssamverkan, medför gällande ordning behov av två skilda förvaltningar. * Olägenheterna med dubbla regelsystem är påtagliga såväl för enskilda fastighetsägare som för berörda myndigheter, bl.a. därför att de sistnämnda måste upprätthålla dubbla kompetenser med ökade kostnader som följd. * Besvärsordningen inom de båda systemen är olika och innebär i princip att talan enligt EVL förs hos länsstyrelsen, medan fastighetsdomstolen är rätt besvärsinstans enligt AL.
3 Propositionens huvudsakliga innehåll Regeringen framhåller att utgångspunkten för dess förslag enligt propositionen är att lagen om enskilda vägar skall upphävas, i de delar den alltjämt får tillämpas, och att enskilda vägar i fortsättningen helt skall inrättas enligt anläggningslagen (AL) samt förvaltas enligt reglerna i lagen om förvaltning av samfälligheter (SFL). Frågan hur kostnader för väghållningen bör fördelas mellan stat, kommun och enskilda berörs inte i propositionen. Regeringen betonar att förslagen i propositionen är neutrala i förhållande till sådana frågor som statlig och kommunal bidragsgivning. Propositionen omfattar sju lagförslag, av vilka det första gäller upphävande av 1939 års lag om enskilda vägar. Lagen föreslås upphöra att gälla vid utgången av år 1997, samtidigt som vissa övergångsbestämmelser och övriga lagändringar träder i kraft. Det viktigaste och mest omfattande av de övriga sex lagförslagen avser ändringar i anläggningslagen. Enligt vad regeringen själv anger har propositionen följande huvudsakliga innehåll utöver det som nu nämnts. Reglerna i 3 kap. EVL beträffande områdesavgränsning, obligatorisk anslutning och bestämmande av andelstal med utgångspunkt i taxeringsvärdet har ingen motsvarighet i propositionens förslag. Detsamma gäller länsstyrelsens nuvarande uppgifter att förordna om förrättningar m.m. Däremot föreslås vissa ändringar i anläggningslagen för att göra tillämpningen smidigare. Under vissa förhållanden skall en fastighets andelstal kunna förändras utan att ny förrättning behöver ske. Lantmäterimyndigheten skall kunna förordna syssloman för att genomföra ett lagakraftvunnet anläggningsbeslut. Samfällighetsförening föreslås kunna företräda delägarna vid omprövningsförrättningar avseende frågor av enklare beskaffenhet om fastighets delaktighet i samfällighet eller ändring av andelstal. I samband med fastighetsbildningsförrättning skall en ny- eller ombildad fastighet kunna anslutas till befintlig gemensamhetsanläggning. Vid användande av väg i väsentligt större omfattning än som får anses svara mot fastighetens andelstal för driftskostnaderna föreslås fastighetsägaren bli skyldig att utge s.k. slitageersättning till föreningen. För att tillgodose fastighets behov av väg skall i vissa fall en rättighet kunna upplåtas i stället för att man bildar en anläggning eller ansluter fastigheten till en befintlig anläggning. Rätt att använda befintlig väg föreslås också kunna upplåtas till förmån för samfälllighetsförening. Länsstyrelsen nuvarande ansvar för trafiksäkerhetsbestämmelserna för enskilda vägar föreslås överflyttas till statlig väghållningsmyndighet.
4 Motionsförslag Två motioner, T53 (m) och T54 (s), har väckts med anledning av propositionen. I motion T53 (m) framhålls (yrkande 3) att det finns tveksamheter om äganderättens ställning i anläggningslagen. I regeringsformen finns i dag - betonar motionärerna - ett skydd mot expropriation och liknande tvångsingripanden i andra fall än när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Frågan om anläggningslagens grundlagsenlighet bör därför närmare prövas. I m-motionen behandlas också två paragrafer i regeringens förslag till lag om ändring i anläggningslagen. Den första av dessa båda paragrafer är 24 a §. Enligt denna kan en lantmäterimyndighet i ett anläggningsbeslut bestämma att styrelsen för en samhällighetsförening får besluta om ändring av andelstal på grund av att en fastighets användningssätt ändras stadigvarande. Föreningens styrelse skall i sådant fall genast underrätta berörd fastighetsägare om beslutet och snarast möjligt anmäla detsamma för införing i fastighetsregistret. Beslutet får tillämpas först sedan sådan införing har skett. Motionärerna framhåller (yrkande 1) att den av regeringen sålunda föreslagna bestämmelsen kan leda till att förtroendet för samhällighetsföreningens högsta organ, stämman, undergrävs. Fastställande och ändring av andelstal, liksom andra för föreningen principiella ställningstaganden bör, alltid underställas stämman. 38 § i regeringens förslag till lag om ändring i anläggningslagen behandlas både i m-motionen och s-motionen. Paragrafens första mening har följande nu gällande lydelse: ?Utträder fastighet ur bestående samfällighet, skall ägaren tillerkännas ersättning för den andel i ett enligt 39 § beräknat överskott som han förlorar genom utträdet.? Enligt regeringens förslag bör 38 § kompletteras med ett stadgande som undantar gemensamhetsanläggningar som avser vägar från paragrafens tillämpningsområde. Enligt de båda motionerna bör någon sådan komplettering inte ske. I m-motionen framhålls (yrkande 3) att det ofta förekommer att en vägsamfällighet, för att klara större investeringar, under en längre period fonderar medel för att klara kommande åtaganden. Härigenom uppstår ett överskott, som proportionerligt efter andelstalen tillhör medlemmarna. Vid ett utträde ur föreningen bör därför - betonar motionärerna - fastighetsägaren i fråga, om han så begär, kunna tillerkännas sin del av överskottet. I s-motionen framhålls att regeringens ändringsförslag utgör en ologisk konstruktion som innebär att enskilda personer kan gå miste om betydande belopp vid utträde ur en samfällighet. De skäl som framförs i propositionen om förenklingar och om att det är ett mycket litet antal människor som kan komma att drabbas är inte nog - betonar motionärerna - för att införa en regel som kan komma att slå mycket orättvist. Därför bör bestämmelsen i anläggningslagen, om att ägare till fastighet som utträder ur bestående sam- fällighet skall tillerkännas ersättning för andel i beräknat överskott, tillämpas även på gemensamhetsanläggningar som avser vägar. I motionerna T310 (c) och T322 (c), som båda väcktes under den allmänna motionstiden i september 1996, föreslås nya benämningar på enskilda vägar. I den förstnämnda motionen framhålls att benämningen ?enskild väg? kan leda tankarna till den felaktiga slutsatsen att vägen är privat och att endast ägaren till vägen får bruka den. Motionärerna föreslår benämningen ?alle- mansvägar? och framhåller att det är fråga om vägar som alla - som vill och behöver - kan och får utnyttja. I motion T322 (c) framhålls att de enskilda vägarna inte är enskildas vägar eller enskilda i bemärkelsen att de enbart berör boende utefter dessa. Enskilda vägar är allas vägar, betonar motionären, vilka dessutom håller landsbygd och skärgård levande. För undvikande av onödigt missförstånd bör benämningen ?enskilda vägar? ersättas med ?lokala vägar?.
5 Utskottets ställningstagande Den i m-motionen aktualiserade frågan om anläggningslagens förenlighet med grundlagen behandlas i EVL-utredningen och i propositionen. Utredningen framhåller att det numera, efter en ändring av 2 kap. 18 § regeringsformen, finns ett skydd mot expropriation och liknande tvångsingripanden i andra fall än när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Utredningen konstaterar att man säkert kan ifrågasätta om de möjligheter till tvångsupplåtelser som anläggningslagen innehåller i alla lägen kan anses förenliga med grundlagen, men att vägar praktiskt taget alltid tillgodoser ett angeläget allmänt intresse och detta även i fall då vägen tillgodoser en enstaka fastighets behov. Utredningen påpekar särskilt behovet av att fastigheter är tillgängliga för social sevice av olika slag, räddningstjänst m.m. Regeringen säger sig instämma i denna bedömning och behandlar därför inte frågan om grundlagsenlighet vidare i propositionen. Utskottet gör för sin del inte någon annan bedömning än utredningen och regeringen. Yrkandet i m-motionen om en prövning av anläggningslagens grundlagsenlighet avstyrks därför.
I sin motivering till 24 a § förslaget till lag om ändring i anläggningslagen behandlar regeringen utförligt den i m-motionen aktualiserade frågan om befogenhet i vissa fall för styrelsen i en samhällighetsförening att besluta om ändring av en fastighets andelstal. Regeringen framhåller att dess förslag i den delen i praktiken endast innebär att styrelsen verkställer lantmäterimyndighetens tidigare meddelade föreskrifter. Tillräckliga skäl att underställa föreningsstämman besluten i fråga kan därför enligt regeringen inte anses föreligga. Utskottet ansluter sig för sin del till regeringens bedömning och tillstyrker därför förslaget till lag om ändring i anläggningslagen, såvitt avser 24 a §. Härav följer att yrkande 1 i motion T53 (m) avstyrks. Enligt regeringen bör, som nämnts, 38 § anläggningslagen - om att ägare till fastighet som utträder ur bestående samfällighet skall tillerkännas ersättning för andel i beräknat överskott - inte tillämpas på gemensamhetsanläggningar som avser vägar. Till stöd för förslaget anges ett behov av förenkling och att det inte innebär någon avgörande förändring i jämförelse med vad som i praktiken redan gäller. Utskottet finner det för sin del inte tillräckligt motiverat att göra skillnad mellan olika slag av gemensamhetsanläggningar på det sätt som regeringens förslag innebär. Utskottet anser sålunda att 38 § anläggningslagen bör vara tillämplig även på gemensamhetsanläggningar som avser vägar. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag till lag om ändring i anläggningslagen, såvitt avser 38 §. Därmed torde syftet med motionerna T53 (m) yrkande 2 och T54 (s) få anses tillgodosett. Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag i övrigt, dvs. förslaget till lag om ändring i anläggningslagen, i de delar som inte behandlats ovan, samt förslagen till - lag om upphävande av lagen om enskilda vägar, - lag om upphävande av lagen (1939:609) om förmånsrätt för vissa ford- ringar enligt lagen om enskilda vägar, - lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, - lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10), - lag om ändring i jordabalken, - lag om ändring i kyrkolagen (1992:300). Vad gäller de båda c-motionerna med krav på att benämningen ?enskilda vägar? skall ersättas med ?allemansvägar? respektive ?lokala vägar? vill utskottet erinra om att det enskilda vägnätet omfattar ca 284 000 km, av vilka 74 000 km får statsbidrag. Det statliga vägnätet omfattar ca 98 000 km, och de kommunala vägarna och gatorna har en sammanlagd längd av ca 37 000 km. Det svenska väg- och gatunätet omfattar sålunda totalt ca 420 000 km, av vilka hälften - 210 000 km - utgör enskilda vägar utan statsbidrag. Som framhålls i propositionen finns det inte någon definition av begreppet enskild väg i lagen om enskilda vägar. Med enskilda vägar torde emellertid avses alla vägar som inte enligt 1 § väglagen (1971:948) är att anse som allmänna, dvs. i praktiken vägar för vilka annan än staten eller en kommun är väghållare. Under rubriken Rätt för allmänheten att använda enskild väg (s. 52 i propositionen) erinras till en början om att det enligt vägtrafikkungörelsen (1972:603) är ägaren av en enskild väg som avgör om den får användas för trafik med motorfordon. Den som utan medgivande tillfälligt använder vägen kan bli skyldig att ersätta slitage på denna och annan skada som trafiken medfört. Om ett förbud att använda en väg utmärkts med vägmärke eller på annat tydligt sätt, kan den som bryter mot förbudet straffas med böter. Däremot har allmänheten med stöd av allemansrätten i princip rätt att gå, cykla, åka skidor samt köra med häst och vagn på enskilda vägar. Om bidrag från stat eller kommun utgår till väghållningen gäller att väghållaren måste hålla vägen öppen för motortrafik. Då sådana bidrag inte förekommer, dvs. i det stora flertalet fall, är sålunda de enskilda vägarna tillgängliga i betydligt mindre utsträckning än de allmänna vägarna. Utskottet är mot bakgrund av det anförda inte berett att ställa sig bakom något av de båda förslagen i c-motionerna. Motionerna T310 (c) och T322 (c) avstyrks med det sagda.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande anläggningslagens grundlagsenlighet att riksdagen avslår motion 1996/97:T53 yrkande 3, res. 1 (m) 2. beträffande ändring av en fastighets andelstal att riksdagen med avslag på motion 1996/97:T53 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149) såvitt avser 24 a §, res. 2 (m) 3. beträffande ersättning till fastighetsägare i vissa fall att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:T53 yrkande 2 och 1996/97:T54 avslår regeringens förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149) såvitt avser 38 § samt beslutar om sådan ändring i ingressen till lagförslaget som föranleds härav, 4. beträffande regeringens lagförslag i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till dels lag om upphävande av lagen (1939:608) om enskilda vägar, dels lag om upphävande av lagen (1939:609) om förmånsrätt för vissa fordringar enligt lagen om enskilda vägar, dels lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anläggnings-lagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, dels lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149) i den mån lagförslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan, dels lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10), dels lag om ändring i jordabalken, dels lag om ändring i kyrkolagen (1992:300), 5. beträffande nya benämningar på enskilda vägar att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T310 och 1996/97:T322.
Stockholm den 29 april 1997
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Håkan Strömberg (s), Jarl Lander (s), Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder (s), Hans Stenberg (s), Birgitta Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp), Monica Green (s), Karl-Erik Persson (v), Lars Björkman (m), Elisa Abascal Reyes (mp), Christina Axelsson (s), Claes- Göran Brandin (s), Ulla Löfgren (m), Sivert Carlsson (c) och Hans Hoff (s).
Reservationer
1. Anläggningslagens grundlagsenlighet (mom. 1) Tom Heyman, Lars Björkman, Birgitta Wistrand och Ulla Löfgren (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Utskottet gör? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse: I likhet med EVL-utredningen och motionärerna finner utskottet det tveksamt om de möjligheter till tvångsupplåtelser som anläggningslagen innehåller i alla lägen kan anses förenliga med grundlagen. Regeringen bör därför enligt utskottets mening se till att frågan utreds. Vad utskottet sålunda anfört, och som torde tillgodose syftet med yrkande 3 i motion T53 (m), bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande anläggningslagens grundlagsenlighet att riksdagen med anledning av motion 1996/97:T53 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Ändring av en fastighets andelstal (mom. 2) Tom Heyman, Lars Björkman, Birgitta Wistrand och Ulla Löfgren (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Utskottet ansluter? och slutar med ?motion T53 (m) avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt m-motionen talar för att det skall vara föreningsstämman, inte styrelsen, som beslutar om ändring av andelstal i sådana fall som avses i regeringens förslag till 24 a § i anläggningslagen. Stadgandet bör därför erhålla i bilaga 2 som Reservanternas förslag betecknade lydelse. Detta ställningstagande innebär att syftet med motion T53 (m) yrkande 1 torde få anses tillgodosett. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande ändring av en fastighets andelstal att riksdagen med anledning av motion 1996/97:T53 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om ändring av anläggningslagen (1973: 1149) såvitt avser 24 a § med den ändringen att bestämmelsen erhåller i bilaga 2 som Reservanternas förslag betecknade lydelse,
Propositionens lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext.
1. Förslag till lag om upphävande av lagen (1939:608) om enskilda vägar 2. Förslag till lag om upphävande av lagen (1939:609) om förmånsrätt för vissa fordringar enligt lagen om enskilda vägar
3. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter 4. Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)
5. Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1978:10)
6. Förslag till lag om ändring i jordabalken
7. Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)
Av reservanterna föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)
---------------------------------------------------- |Regeringens förslag | |Reservanternas förslag| ---------------------------------------------------- | |24 a | | | |§ | | ---------------------------------------------------- |Lantmäterimyndigheten | | Lantmäterimyndigheten| |kan i | |kan i| |anläggningsbeslutet | |anläggningsbeslutet | |bestämma att styrelsen | |bestämma att| |för en | |föreningsstämman i en| |samfällighetsförening | |sam-fällighetsförening| |får besluta om ändring | |får besluta om ändring| |av andelstal på grund | |av andelstal på grund| |av att en fastighets | |av att en fastighets| |användningssätt ändras | |användningssätt ändras| |stadigvarande. | |stadigvarande. | | Styrelsen skall | | Samfällighetsföreningens| |genast underrätta | |styrelse skall genast| |berörd fastighetsägare | |underrätta berörd| |om beslut enligt | |fastighetsägare om be-| |första stycket. | |slut enligt första| |Styrelsen skall vidare | |stycket. Styrelsen| |snarast möjligt anmäla | |skall vidare snarast| |beslutet för in-föring | |möjligt anmäla| |i fastighetsregistret. | |beslutet för införing| |Be-slutet får | |i fastighetsregistret.| |tillämpas först sedan | |Beslutet får tillämpas| |sådan införing har | |först sedan sådan in-| |skett. | |föring har skett. | | Styrelsens beslut om | | Föreningsstämmans | |ändring av andelstal | |beslut om ändring av| |får inte överklagas. | |andelstal får inte| |Den som är missnöjd | |överklagas. Den som är| |med beslutet får väcka | |missnöjd med beslutet| |talan mot fö- | |får väcka talan mot| |reningen enligt vad | |föreningen enligt vad| |som sägs i 46 § | |som sägs i 46 § lagen| |lagen (1973:1150) om | |(1973: 1150) om| |förvaltning av | |förvaltning av| |samfälligheter | |samfälligheter | |angående rättelse av | |angående rättelse av| |uttaxering. | |uttaxering. | ---------------------------------------------------- ----------------------------------------------------
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................2 Förslag till riksdagsbeslut.........................2 Motionerna............................................2 Motioner väckta med anledning av propositionen......2 Motioner väckta under den allmänna motionstiden hösten 19962 Utskottet.............................................3 1 Inledning.........................................3 2 Ärendets beredning................................3 3 Propositionens huvudsakliga innehåll..............4 4 Motionsförslag....................................5 5 Utskottets ställningstagande......................6 Hemställan..........................................8 Reservationer.........................................9 Bilaga 1 Propositionens lagförslag............................11 1. Förslag till lag om upphävande av lagen (1939:608) om enskilda vägar 11 2. Förslag till lag om upphävande av lagen (1939:609) om förmånsrätt för vissa fordringar enligt lagen om enskilda vägar 14 3. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter 15 4. Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)17 5. Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1978:10)25 6. Förslag till lag om ändring i jordabalken.......27 7. Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)28 Bilaga 2 Av reservanterna föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149) 29