En uthållig energiförsörjning

Betänkande 1996/97:NU12

Näringsutskottets betänkande 1996/97:NU12

En uthållig energiförsörjning

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1996/97
NU12
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1996/97:84 om en uthållig energiförsörjning,
dels - helt eller delvis - 22 motioner som väckts med anledning av denna
proposition,
dels - delvis - en motion som väckts med anledning av proposition 1996/97:11
om beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred,
dels - helt eller delvis - 27 motioner från allmänna motionstiden.
Bostadsutskottet har avgivit yttrande i ärendet (1996/97:BoU6y; se bilaga 2).
Utskottet behandlar proposition 1996/97:85 om frågor om mätning m.m. på
elmarknaden jämte motioner i betänkande 1996/97:NU11.

Sammanfattning

I februari 1997 träffades en överenskommelse om den framtida
energiförsörjningen mellan företrädare för Socialdemokraterna, Centerpartiet
och Vänsterpartiet. Utskottet tillstyrker nu regeringens förslag att riksdagen
skall anta de i överenskommelsen angivna riktlinjerna för energipolitiken.
Enligt utskottets mening är det av väsentlig betydelse att omställningen av
Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle kan påskyndas. Energipolitiken
skall skapa villkoren för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv
svensk energiförsörjning med låg påverkan på hälsa, miljö och klimat samt
underlätta omställningen till ett ekologiskt samhälle. Härutöver skall
energipolitiken bidra till att skapa stabila förutsättningar för ett
konkurrenskraftigt näringsliv och en förnyelse och utveckling av den svenska
industrin. Energipolitiken skall även främja ett breddat energi-, miljö- och
klimatsamarbete i Östersjöregionen.
Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som grundas på
varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt en effektiv
energianvändning. Användningen av fossila bränslen bör hållas på en låg nivå.
Det befintliga ledningsnätet för naturgas, som är det fördelaktigaste fossila
bränslet, bör utnyttjas effektivare.
Enligt riktlinjerna skall de två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck ställas
av. Detta kraftverk är olämpligt lokaliserat till ett mycket tätbefolkat
område. Åtgärder skall vidtas för att under de närmaste åren kompensera
bortfallet av el genom effektivare energianvändning, konvertering samt
hushållning med och tillförsel av el från andra energikällor. Förhandlingar
skall upptas med Sydkraft AB om en stängning av en första reaktor i Barsebäck
före den 1 juli 1998 och en andra reaktor före den 1 juli 2001. Ett villkor
för stängningen av den andra reaktorn är att bortfallet av elproduktion kan
kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och minskad användning av el.
Innan en stängning av den andra reaktorn kan genomföras bör riksdagen, betonar
utskottet, ges möjlighet att pröva att förutsättningen för stängningen av
kärnkraftsreaktorn är uppfylld. Till frågan om lagstiftningen beträffande
avvecklingen av kärnkraften återkommer utskottet när regeringen har framlagt
sitt lagförslag. Detta förslag, som är aviserat till hösten 1997, baseras på
en utarbetad departementspromemoria som nyligen har remissbehandlats.
Samtidigt som det är av vikt att avvecklingen av kärnkraften inleds är det
enligt utskottets uppfattning betydelsefullt att omställningen och
utvecklingen av energisystemet sker under tillräckligt lång tid så att inte
problem uppstår för sysselsättning, välfärd, konkurrenskraft och miljö.
Utskottet ansluter sig därför till förslaget enligt överenskommelsen att år
2010 inte längre skall gälla som s.k. slutår för kärnkraftsavvecklingen.
Utskottet tillstyrker även omfattningen på de i propositionen redovisade
omställningsprogrammen om totalt drygt 9 miljarder kronor. Föreslagna statliga
insatser för forskning och utveckling under sju år uppgår till 5,6 miljarder
kronor. De åtgärder som föreslås för att kompensera bortfallet av elproduktion
från kärnkraftverket i Barsebäck omfattar 3,1 miljarder kronor för en
femårsperiod. I bilaga 1 redovisas en sammanställning över förslagen.
Vidare instämmer utskottet i förslagen i propositionen om att en ny
energimyndighet skall inrättas, att en särskild delegation för el- och
värmeförsörjningen i Sydsverige skall tillsättas och att Vattenfall AB - inom
ramen för kraven på affärsmässighet - skall avsätta resurser för utveckling av
ny elproduktionsteknik och därmed bidra till en svensk elförsörjning som är
ekologiskt och ekonomiskt uthållig.
I reservationer från företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna redovisas respektive
partiers uppfattning om hur energipolitiken bör utformas. Förutom olika
invändningar mot den träffade energiöverenskommelsen kritiseras i samtliga
dessa reservationer regeringens förslag utifrån klimatpolitiska
utgångspunkter.
I reservationen från Moderata samlingspartiets sida, där regeringens förslag
avstyrks i dess helhet, riktas stark kritik mot propositionen såväl
beträffande beslutsunderlaget som vad gäller den energipolitiska inriktningen
av förslagen. Där förordas i stället en naturlig avveckling av kärnkraften:
staten skall fastställa stabila krav och regler om säkerhet, miljö, skatter
m.m. för energiproduktionen, och kraftindustrin skall ansvara för förnyelsen,
utvecklingen och omställningen av produktionssystemet inom ramen för dessa
krav och regler.
Förslaget om stängning av kärnkraftverket i Barsebäck avstyrks även i
reservationerna av representanterna för Folkpartiet och Kristdemokraterna. I
den förstnämnda av dessa reservationer anförs att det inte bör fattas
politiska beslut om när olika reaktorer skall stängas. I stället borde
energisystemet påverkas i miljövänlig riktning genom införande av välavvägda
ekonomiska styrmedel. Företrädaren för Folkpartiet har inget att erinra emot
att de erforderliga omställningsprogrammen får den totala omfattning som anges
i propositionen, men menar att de medel som är kopplade till stängningen av
kärnkraftverket i Barsebäck bör användas för en kraftfull satsning på ökad
kärnsäkerhet i Östeuropa. Enligt vad som sägs i (kd)-reservationen kan den
första reaktorn fasas ut först när motsvarande el tillförts eller sparats
bort. Där framförs inga principiella invändningar mot inriktningen av de
föreslagna omställningsprogrammen, men det anförs att beslut om anslagsnivåer
för respektive program bör anstå till dess att regeringen har presenterat en
redovisning över hur programmen skall finansieras.
En stängning av minst tre reaktorer under de närmaste fem åren förordas i
reservationen av företrädaren för Miljöpartiet. Hon anser att riksdagen bör
behålla årtalet 2010 som slutår för kärnkraftsavvecklingen och menar att det
för avvecklingen krävs ett aktivt utnyttjande av marknadsekonomiska styrmedel
med utgångspunkt i att alla energislag skall bära sina fulla risk- och
miljökostnader. I denna reservation, där det förespråkas en högre nivå på
omställningsprogrammen än vad regeringen förordar, framläggs förslag om en
reform av energibeskattningen och om en revidering av
atomansvarighetslagstiftningen.
I propositionen aviseras ett regeringsförslag till hösten 1997 om åtgärder
för att minska användningen av s.k. avkopplingsbara elpannor i fjärr-
värmesystemet. Utskottet avstyrker ett motionsyrkande om att det aviserade
förslaget inte bör läggas fram; därvid konstaterar utskottet att möjligheterna
till minskad elanvändning i fjärrvärmesystemet bör tas till vara, men att
olika avvägningar torde bli nödvändiga vid utformningen av åtgärderna för att
åstadkomma denna utveckling. I en reservation (m, fp, kd) anförs bl.a. att
åtgärder riktade mot användningen av elpannor för fjärrvärmeproduktion kan
leda till ökad oljeanvändning, försämrad handelsbalans och höjda
fjärrvärmetaxor.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om bidrag till
fjärrvärmeanslutning, effektminskande åtgärder och konvertering från elvärme i
syfte att minska elanvändningen i bebyggelsen. I fråga om bidraget till
effektminskande åtgärder - som skall kunna utgå för installation av s.k.
effektvakt, värmeproduktionsanläggning eller utrustning för värmeackumulering
- föreslår emellertid utskottet en ändring i förhållande till propositionen.
Ändringen innebär att bidrag skall kunna utgå till beställning av
installationer m.m. som gjorts tidigast den 1 april 1997, i stället för
tidigast den 1 juli som regeringen föreslagit. I reservationer (fp; mp; kd)
föreslås ytterligare förändringar av bidragsbestämmelserna.
Också de åtgärder som föreslagits i propositionen för att åstadkomma en ökad
tillförsel av el tillstyrks av utskottet. Det gäller bidrag för investeringar
i biobränslebaserade kraftvärmeanläggningar med högst 25 % av
investeringsbeloppet, bidrag för investeringar i vindkraftverk med 15 %,
bidrag för investeringar i småskaliga vattenkraftverk med 15 % och bidrag till
upphandling av ny elproduktionsteknik. I en reservation (fp) föreslås att
investeringsstödet till småskalig vattenkraft bara skall ges till åtgärder i
befintliga anläggningar och regleringar. Andra reservationer (mp) i denna del
avser förslag om förmånligare bidragsregler för investeringar i
biobränslebaserad kraftvärme och i vindkraftverk, avslag på förslaget om
bidrag till småskalig vattenkraft och en utvidgad användning av det föreslagna
stödet till upphandling av ny elproduktionsteknik. I reservationer (kd)
föreslås att bidragsnivån för stödet till vindkraft och småskalig vattenkraft
skall bestämmas till 25 %.
Utskottet avstyrker ett antal motioner med förslag om investeringsbidrag
till solvärmeanläggningar med hänvisning till att statens insatser på det
området i enlighet med regeringens förslag bör koncentreras till stöd till
teknik-utveckling och forskning. Reservationer (mp; kd) har avgivits med
anslutning till olika motionsyrkanden i frågan.
Även regeringens förslag till åtgärder för effektivare energianvändning
tillstyrks av utskottet. Dessa förslag avser åtgärder för teknikupphandling av
energieffektiv teknik, information, utbildning, kommunal energirådgivning samt
provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning. Vad gäller
de förändringar i det hittillsvarande stödet till teknikupphandling av
energieffektiv teknik som regeringen föreslagit och utskottet således
tillstyrker, hänvisas bl.a. till det behov av en tydligare målformulering för
verksamheten som framkommit i olika utvärderingar. Reservationer (mp) har
avgivits beträffande stödet till teknikupphandling av energieffektiv teknik
och kommunal energirådgivning. I båda fallen förordas ett mer omfattande stöd
än vad regeringsförslaget innebär. I en reservation (kd) anförs att stödet
till information och utbildning bör inriktas tydligare på vissa nyckelgrupper.
I propositionen föreslås ökade statliga insatser för forskning och
utveckling för att det under de närmaste tio till femton åren skall kunna
åstadkommas en kraftig ökning av el- och värmeproduktion baserad på förnybara
energikällor och en effektivare energianvändning. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag och konstaterar att det i huvudsak råder samstämmighet om
principer och riktlinjer för utveckling av ny energiteknik och effektivare
energianvändning, där forskning om energisystemet, internationellt samarbete
och provningsverksamhet skall betonas. Motioner med förslag om större statliga
insatser på vissa områden och annan inriktning av insatserna avstyrks av
utskottet men följs upp i reservationer (mp; kd).
Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag om att intensifiera
utvecklingsinsatserna för att sänka produktionskostnaderna för etanol från
skogsråvara och avstyrker motionsyrkanden som behandlar andra förslag på
drivmedelsområdet. I reservationer (mp; kd) föreslås att riksdagen hos
regeringen skall begära nytt förslag till insatser på biodrivmedelsområdet. En
motion med krav på att riksdagen hos regeringen skall begära en
miljökonsekvens-analys av de i propositionen föreslagna åtgärderna för att öka
tillförseln av el från biobränslebaserad produktion avstyrks av utskottet men
får stöd i en reservation (m, fp, kd).
Härutöver ställer sig utskottet bakom regeringens förslag till en strategi
för minskad klimatpåverkan från energisektorn där de internationella
klimatinsatserna intar en central roll. Utskottet avstyrker motionsyrkanden -
som dock följs upp i reservationer (fp, kd; mp) - om att riksdagen hos
regeringen skall begära nytt förslag till strategi där de nationella
insatserna för att minska klimatpåverkande utsläpp betonas. Därvid erinrar
utskottet om att förslagen till långsiktiga insatser för omställningen av
energisystemet utgör nationella åtgärder för att bl.a. minska
koldioxidutsläppen i framtiden. Slutligen avstyrker utskottet, med hän-visning
till Sveriges nuvarande insatser på området, ett motionsyrkande med förslag
till insatser för att öka kärnsäkerheten i Östeuropa. Även detta yrkande
vinner anslutning i en reservation (fp).
En förteckning över samtliga reservationer finns i innehållsförteckningen.

Utskottets beredning av ärendet
Med anledning av ärendet har synpunkter och upplysningar i olika frågor
lämnats inför utskottet av företrädare för Barsebäck Kraft AB,
Ingenjörsvetenskapsakademien, Naturskyddsföreningen, Småkraftverkens
Riksförening, Svenska Bioenergiföreningen, Svenska Fjärrvärmeföreningen,
Svenska Gasföreningen, Svenska Kommunförbundet, Svenska Kraftverksföreningen,
Svenska Solenergiföreningen, Svensk Vindkraftförening och Sveriges
Industriförbund samt av företrädare för fönstertillverkare och för
sammanslutningen Västeråsare för kärnkraft.
Närings- och handelsdepartementet samt Fjärrvärmeföreningen,
Kraftverksföreningen och Naturskyddsföreningen har i skrivelser till utskottet
lämnat kompletterande information och upplysningar. På begäran av utskottet
har Affärsverket svenska kraftnät i en skrivelse redovisat uppgifter om
effektbalansen vid avveckling av kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck. Vidare har
skrivelser i ärendet inkommit från bl.a. Marks kommun, Svenska
Torvproducentföreningen, organisationen Belysningsbranschen och föreningen
Miljövänner För Kärnkraft samt gemensamt från branschföreningarna
Jernkontoret, Kemikontoret, Skogsindustrierna och Svenska Gruvföreningen.
Inför beredningen av detta ärende har utskottet härutöver företagit
delegationsresor till Helsingfors, Köpenhamn och Oslo för att studera aktuella
energipolitiska frågor i respektive land.

Propositionen

I proposition 1996/97:84 föreslås att riksdagen
dels godkänner vad regeringen förordar om
1. riktlinjer för energipolitiken (avsnitt 3),
2. åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige (avsnitt 6.3),
3. inrättandet av en ny central energimyndighet (avsnitt 9.1),
4. riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet (avsnitt 9.2),
dels godkänner utformningen av det program för ett ekologiskt och ekonomiskt
uthålligt energisystem som regeringen förordar avseende
5. åtgärder för att minska elanvändningen (avsnitt 7.2),
6. bidrag till investeringar i biobränslebaserad kraftvärme (avsnitt 7.3.1),
7. bidrag till investeringar i vindkraftverk (avsnitt 7.3.2),
8. bidrag till investeringar i småskalig vattenkraft (avsnitt 7.3.3),
9. upphandling av ny elproduktionsteknik (avsnitt 7.3.4),
10. information, utbildning m.m. (avsnitt 7.4.2),
11. teknikupphandling av energieffektiv teknik (avsnitt 7.4.3),
12. provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning, m.m.
(avsnitt 7.4.4),
13. kommunal energirådgivning (avsnitt 7.4.5),
14. energiforskning (avsnitt 7.5.2),
15. forskning om energisystemet (avsnitt 7.5.3),
16. forskningssamarbete med länderna i Östersjöregionen (avsnitt 7.5.4),
17. en förstärkning av Energiteknikfonden (avsnitt 7.5.5),
18. introduktion av ny energiteknik (avsnitt 7.5.6),
dels godkänner den strategi för minskad klimatpåverkan från energisektorn som
regeringen förordar avseende
19. åtgärder i internationellt samarbete (avsnitt 11.4.1),
20. etanolproduktion från skogsråvara (avsnitt 11.4.2).

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av proposition 1996/97:84 och behandlas
här är följande:
1996/97:N17 av Ola Karlsson (m) vari yrkas att riksdagen
1. avslår regeringens förslag,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
elförsörjningens betydelse för skog och skogsindustri.
1996/97:N18 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
produktionsskatten på el där el ingår som råvara i processen bör avskaffas,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
differentierade investeringsbidrag till vindkraftverk.
1996/97:N19 av Inge Carlsson och Paavo Vallius (båda s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
riksdagen bör upphäva beslutet (prop. 1979/80:170, bet. 1979/80:NU70, rskr.
1979/80:410) att den sista kärnkraftsreaktorn i Sverige skall stängas senast
år 2010,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
omställningen av energisystemet skall inledas med ett program för en
omfattande satsning på effektivisering av elanvändningen, konvertering av
elvärme och utveckling av förnybar elproduktion,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
riksdagens beslut (prop. 1990/91:88, bet. 1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373) att
"inledningen och takten i kärnkraftsavvecklingen avgörs av resultaten av
hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion
och möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser"
skall ligga fast.
1996/97:N20 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag.
1996/97:N21 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen
1. med avslag på regeringens förslag till riktlinjer skall godkänna vad i
motionen anförts om riktlinjer för energipolitiken,
2. avslår regeringens förslag avseende el- och värmeförsörjningen i
Sydsverige,
3. avslår regeringens proposition avseende riktlinjer för Vattenfall AB:s
verksamhet,
4. avslår regeringens förslag om Svenska Kraftnät och infrastrukturen för
import och export av el,
5. ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att
minska elanvändningen,
6. ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
miljökonsekvensanalys av effekterna av ökat biobränsleuttag från skogen,
7. i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om investeringsbidrag för
vindkraft,
8. i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om investeringsbidrag för
småskalig vattenkraft,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
inriktningen på anslaget för information och utbildning,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utveckling av teknik för framtidens energisystem,
11. i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om energipolitiska
insatser på klimatområdet,
12. tills vidare avslår regeringens förslag om anslagsnivåer för de olika
omställningsprogrammen i avvaktan på regeringens förslag till finansiering.
1996/97:N22 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
1. avslår regeringens förslag till energipolitiska riktlinjer,
2. avslår förslaget om en snabbstängning av Barsebäck,
3. avslår förslaget om åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige,
4. avslår förslaget om inrättande av en ny central energimyndighet,
5. avslår förslaget om nya riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet,
6. hos regeringen begär ett nytt förslag i enlighet med de riktlinjer för
energipolitiken som förordats i motionen (avsnitten 2.3, 2.4, 4, 5),
7. hos regeringen begär förslag om ett program för att öka
kärnkraftssäkerheten i Östeuropa enligt vad som anförts i motionen (avsnitt
4.4).
1996/97:N23 av Lars Stjernkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av den
nya energimyndigheten till Norrköping.
1996/97:N24 av Inger Lundberg m.fl. (s, c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av
energimyndigheten till Örebroregionen.
1996/97:N25 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vattenkraftverk i
de i dag utbyggda älvarna.
1996/97:N26 av Jarl Lander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts när det gäller möjligheter
att utnyttja solenergi.
1996/97:N27 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
energipolitikens mål,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
fullt risk- och miljökostnadsansvar införs i energisektorn,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
precisera och skärpa kärntekniklagen,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utgångspunkter för kärnkraftsavvecklingen,
5. avslår regeringens förslag avseende bidrag till investeringar i småskalig
vattenkraft,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ekonomiska styrmedel för kärnkraftsavvecklingen,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
lagstiftning om kärnkraftens avveckling,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
energibeskattningen,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta
bort ansvarsgränsen i atomansvarighetslagen och införa ett obegränsat strikt
ansvar,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
krav på det egna kapitalets storlek och/eller på motsvarande ekonomiska
garantier uttrycks i lag,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett
ömsesidigt nationellt skadeståndsansvar för kärnkraftsindustrin i Sverige,
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
bilaterala riskdelningsavtal för att täcka kärnkraftsindustrins
skadeståndsansvar vid atomolyckor,
13. hos regeringen begär utredning av en svensk reaktorsolyckas totala
kostnader,
14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov
av statliga anslag till omställning av energisystemet,
15. godkänner den i motionen föreslagna utformningen av bidrag för
konvertering från elvärme,
16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
bidrag till fjärrvärmeanslutning,
17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
energirådgivning m.m.,
18. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
teknikupphandling av energieffektiv teknik,
19. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
anpassning av byggregler och byggnormer,
20. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
undanröja hinder i fastighetstaxeringen som hindrar utveckling mot mer
energieffektiva byggnader och inredningar,
21. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
forskning och utveckling för effektivare energianvändning,
22. godkänner den i motionen föreslagna utformningen av investeringsbidrag
till biobränslebaserad kraftvärmeproduktion,
23. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
forskning och utveckling av biobränslebaserad kraftvärmeteknik samt forskning
om biobränsleförsörjning,
25. godkänner den i motionen föreslagna utformningen av investeringsbidrag
till vindkraftsproduktion,
26. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
forskning och utveckling av vindkraftteknik,
27. godkänner den i motionen föreslagna utformningen av investeringsbidrag
för solvärme,
28. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
forskning och utveckling av solenergiteknik,
29. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
övriga förnybara energislag,
30. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
upphandling av produktionsteknik för förnybara energislag,
31. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
forskning och utveckling på energiområdet,
32. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
omställning av drivmedelssystemet,
33. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det
internationella samarbetet i klimatpolitiken,
34. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utveckling av energisystemet i Baltikum och Östeuropa,
35. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
motoralkoholproduktion från skogsråvara,
36. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ansvarsfördelning i omställningsarbetet.
1996/97:N28 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av
den föreslagna energimyndigheten.
1996/97:N29 av Ann-Marie Fagerström (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att
bidragsberättigade investeringar i småhus enligt propositionen skall få
påbörjas tidigare än den 1 juli 1997.
1996/97:N30 av Lena Klevenås och Pär-Axel Sahlberg (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
samordning av olika statliga bidrag.
1996/97:N31 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
upprätthållande av kärnsäkerheten vid Barsebäcksverket under avvecklings-
perioden, tillvaratagande av personal och infrastruktur vid anläggningen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
lokaliseringen av den nya energimyndigheten.
1996/97:N32 av Torsten Gavelin (fp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
avkopplingsbara elpannor,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag
till värmepumpar.
1996/97:N33 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (båda c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
lokalisering av föreslagen energimyndighet till Kalmar.
1996/97:N34 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheter att utnyttja
solenergi.
1996/97:N35 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
att förlägga den nya energimyndigheten till Borås.
1996/97:N36 av Marie Wilén (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
bidragsberättigade investeringar i småhus enligt propositionen skall få
påbörjas tidigare än den 1 juli 1997.
1996/97:N37 av Sten Tolgfors m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:N38 av Margareta Israelsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av
den föreslagna energimyndigheten.
Den motion som väckts med anledning av proposition 1996/97:11 och behandlas
här är
1996/97:Fö59 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (10) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
omställning till ekologiskt hållbart och småskaligt energisystem.
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:
1996/97:U815 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (båda c) såvitt gäller
yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokalisering av en energi/vindkraftsmyndighet till Kalmar.
1996/97:Jo311 av Monica Green m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (3) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
energin.
1996/97:N251 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (7) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en delning och utförsäljning av Vattenfall.
1996/97:N252 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (12) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
delning av NUTEK.
1996/97:N256 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandet (20) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
betydelsen av ett långsiktigt hållbart energipolitiskt beslut.
1996/97:N269 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (23) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
energipolitiken.
1996/97:N402 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (båda c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
lokalisering av en nyinrättad myndighet med ansvar för vindkrafts-
/energifrågor till Kalmar.
1996/97:N403 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (båda c) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av ökad och utvecklad bioenergiförsörjning,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
NUTEK:s roll för att utveckla och stimulera användningen av bioenergi,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
möjligheterna till utveckling av bioenergi i Kalmar län.
1996/97:N404 av Berndt Sköldestig och Michael Hagberg (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en folkbildningskampanj för energisparande.
1996/97:N405 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kärnkraftsavvecklingen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd
till alternativ energi,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
incitament för energisparande.
1996/97:N407 av Göran Magnusson och Sven-Erik Österberg (båda s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ökad sysselsättning genom tillkomsten av en fullskalig anläggning för
etanolproduktion.
1996/97:N408 av Eva Goës och Per Lager (båda mp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en uppdatering av utredningen Läge för vindkraft (SOU
1988:32) enligt vad i motionen anförts.
1996/97:N409 av Eva Goës och Ewa Larsson (båda mp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Forsmarks hot mot Storstockholmsregionen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
avveckla reaktorerna i Forsmark,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
investera i energieffektivisering, sol, vind och biobränslen,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
sprickor m.m. i reaktorerna,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kostnader vid Forsmark fram till sekelskiftet.
1996/97:N411 av Susanne Eberstein m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den elintensiva
industrins konkurrenssituation.
1996/97:N412 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statliga lån med låg ränta
till investering i vindkraftverk och solfångare.
1996/97:N413 av Jan-Olof Franzén och Anders G Högmark (båda m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av statliga satsningar på biodrivmedlens områden.
1996/97:N414 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av det svenska
naturgasnätet.
1996/97:N416 av Björn Kaaling m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kunskapsuppbyggnad
inom energiområdet.
1996/97:N420 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (7) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäljning
av Vattenfalls innehav av vattenkraftverk till de landsting/länsparlament inom
vars områden verken är belägna.
1996/97:N422 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det
angelägna i investeringsbidrag för solenergi och solel,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
möjligheter till nya arbetstillfällen vid stimulans av solfångarbranschen,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
möjligheter till nya arbetstillfällen vid stimulans av solcellsbranschen.
1996/97:N423 av Karin Falkmer m.fl. (m, fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
upphäva 6 § kärntekniklagen (1984:3) i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1996/97:N424 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
energipolitiken.
1996/97:N426 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
möjligheter att lägga grunden för en svensk vindkraftsindustri,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
huvudsaklig placering av större grupperingar vindkraftverk,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vindkraftens potentiella bidrag till ett mindre sårbart samhälle,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förnyat investeringsstöd till vindkraft,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
bibehållen miljöbonus till vindkraft,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lika
kostnad för anslutning av vindkraft till elnätet,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Gotlandsmodellen för anslutning av vindkraft till elnätet,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en utredning gällande modell för att tillförsäkra alla aktörer
samma nätanslutningskostnad,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
likabehandlande av vindkraftsaktörer oberoende av ägandeform,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
borttagande av nedre gräns på 60 kW för bidragsberättigade vindkraftverk,
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
vindkraftverk med en effekt på över 2 MW bör undantas från investeringsstöd,
14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av oberoende vindkraftsrådgivare,
15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en ny vindkraftsutredning,
17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
militärens agerande gentemot vindkraften.
1996/97:N428 av Birgitta Carlsson och Lennart Brunander (båda c) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
satsningar på bioenergi i Västsverige,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
satsning på biobaserade drivmedel,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
möjligheten att i Borås snabbt starta en försöksverksamhet med kraftvärme
baserad på bioenergi,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
tillvarata det kunnande om bioenergi som finns i Västsverige,
6. hos regeringen begär att den med utgångspunkt från vad i motionen anförts
förelägger riksdagen ett förslag om ett ökat nyttjande av bioenergi för
uppvärmning, produktion av el och som drivmedel,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
lokaliseringar till Västsverige.
1996/97:N429 av Nils-Erik Söderqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den elintensiva
industrins konkurrenskraft.
1996/97:A432 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (17) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ett decentraliserat och miljövänligt energisystem.
1996/97:Bo416 av Sivert Carlsson (c) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
stimulans åt installation av pelletteldning.

Utskottet

Bakgrund

Elförsörjningen
Den svenska elproduktionen ökade kraftigt under perioden 1970-1987, varefter
produktionen har varit nära nog konstant. År 1995 uppgick produktionen till ca
143 TWh jämfört med ca 60 TWh år 1970. Enligt preliminära uppgifter var
produktionen under år 1996 136 TWh (se vidare i det följande).
Den nuvarande produktionen baseras huvudsakligen på vattenkraft och
kärnkraft. I elproduktionssystemet ingår även kraftvärmeverk och industriella
mottrycksanläggningar samt oljekondensanläggningar, dieselaggregat,
gasturbiner och vindkraftverk.
I stora drag svarar vatten- och kärnkraft under normala förhållanden vardera
för omkring hälften av elproduktionen. Under ett normalår kan de svenska
vattenkraftverken producera ca 63,5 TWh el. Vid torrår kan elproduktionen
minska med upp till 15 TWh och vid våtår öka med ca 10 TWh, jämfört med
normalårsproduktionen. Produktionsförmågan i kärnkraftsreaktorerna är ca 72
TWh el per år. Under de senaste tio åren har kärnkraftsproduktionen upp-gått
till i genomsnitt ca 66 TWh per år. Under år 1993, som var ett våtår,
producerades endast ca 59 TWh i kärnkraftverken. Orsaken till detta var dels
nedreglering av reaktorerna, dels långa avställningar av några reaktorer.
Under såväl hösten 1992 som hösten 1993 var ett antal reaktorer (sex
respektive fem) tillfälligt avställda på grund av bl.a. tekniska problem.
De två aggregaten i Barsebäck togs i drift år 1975 respektive 1977. De har
vardera en effekt på 600 MW. Den sammanlagda produktionen vid kärnkraftverket
i Barsebäck har under de tre senaste åren varierat mellan 7,7 och 8,1 TWh. Som
mest har i Barsebäck producerats 9,1 TWh (år 1991).
Den installerade effekten i kraftvärmeverken i fjärrvärmenäten medger en
årlig elproduktion på 8-10 TWh. Under de senaste åren har denna elproduktion
dock varit knappt 5 TWh per år. I industriella mottrycksanläggningar
produceras årligen ca 4 TWh el. Den tekniskt möjliga produktionen bedöms vara
ca 5 TWh.
Oljekondensanläggningarna och gasturbinerna används i huvudsak som
reservkapacitet vid exempelvis torrår eller vid bortfall av kärnkraft och för
s.k. spetslast vid högt effektuttag i elsystemet.
Det finns för närvarande omkring 300 vindkraftverk i drift. Enligt
preliminära uppgifter uppgick vindkraftsproduktionen år 1996 till 0,14 TWh.
Detta innebär en ökning med ca 35 % jämfört med året innan.
Produktionsanläggningarna i elsystemet utnyttjas vanligen i kostnadsordning.
Anläggningar med låga rörliga produktionskostnader används i första hand. I
det svenska produktionssystemet har vattenkraftsanläggningarna de lägsta
rörliga kostnaderna. Därefter följer kärnkraftverken och sedan
kraftvärmeanläggningarna. Kraftvärmeverken utnyttjas främst under den kalla
årstiden då det s.k. värmeunderlaget, dvs. avsättningsmarknaden för värme, är
störst. Vattenkraften används även för regleringsändamål.
År 1995 var i likhet med flertalet år under den senaste tioårsperioden ett
våtår, medan år 1996 var ett extremt torrår. Preliminär statistik för år 1996
visar en vattenkraftsproduktion som var nära 20 % lägre än under ett normalår.
Den låga produktionen i vattenkraftverken kompenserades huvudsakligen av ökad
produktion i kondenskraftverken och nettoimport av el.
I tabellen nedan redovisas elproduktionen sedan år 1970.

Den inhemska elproduktionen (TWh)

----------------------------------------------------------------
|Produktionsslag|1970 |1980 | 1990 | 1995 | 1996 |
| | | | | | (prel) |
----------------------------------------------------------------
|Vattenkraft |40,9 |58,0 | 71,5 | 67,0 | 51,0 |
----------------------------------------------------------------
|Vindkraft | - | - | 0,0 | 0,1 | 0,1 |
----------------------------------------------------------------
|Kärnkraft | - |25,3 | 65,3 | 66,7 | 71,4 |
----------------------------------------------------------------
|Industriellt | 3,1 | 4,0 | 3,1 | 4,2 | 4,5 |
|mot-tryck | | | | | |
----------------------------------------------------------------
|Kraftvärme | 2,4 | 5,6 | 2,1 | 4,7 | 5,5 |
----------------------------------------------------------------
|Kondens- |12,0 | 0,9 | 0,3 | 0,4 | 3,5 |
|anläggningar | | | | | |
----------------------------------------------------------------
|Gasturbiner | 0,7 | 0,2 | 0,1 | 0,2 | 0,0 |
----------------------------------------------------------------
|Nettoproduktion|59,1 | 94,0 |142,2 |143,4 | |
| | | | | |136,0 |
----------------------------------------------------------------
|Nettoimport* | 4,3 | 0,5 | (2,5 | (1,8 | 5,0 |
----------------------------------------------------------------
* Minus = nettoexport

Vissa tidigare energipolitiska beslut
Med utgångspunkt i resultatet av folkomröstningen i kärnkraftsfrågan i mars
1980 beslutade riksdagen senare under våren detta år om riktlinjer för
kärnkraftens roll i energisystemet (prop. 1979/80:170, bet. NU70). Enligt
beslutet skall ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad förekomma utöver de tolv
reaktorer som då var i drift, färdiga eller under arbete. Kärnkraften skall
avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft
för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Säkerhetssynpunkter skall
vara avgörande för i vilken ordningsföljd reaktorerna skall tas ur drift.
Regeringen hade i den aktuella propositionen inte satt något bestämt slutår
för kärnkraftsproduktionen. På förslag av näringsutskottet - i anslutning till
en socialdemokratisk partimotion - beslutade riksdagen emellertid uttala att
den sista reaktorn i Sverige skall tas ur drift senast år 2010. Moderata
samlingspartiets representanter i utskottet stod inte bakom förslaget i den
delen. De anförde dock att det i fråga om avvecklingsperiodens längd inte
förelåg någon avgörande skillnad mellan propositionen och den ifrågavarande
motionen.
Uttalandet om år 2010 som slutpunkt för avvecklingsperioden gjorde
näringsutskottet efter att ha nämnt att kärnkraftsreaktorernas tekniska
livslängd enligt uppgift i propositionen bedömdes vara ca 25 år. Denna uppgift
kom tillbaka i olika sammanhang. Våren 1988 tog utskottet upp den till närmare
diskussion (bet. NU 1987/88:40). Därvid konstaterades att avskrivningstiden
för de svenska kärnkraftsreaktorerna är 25 år men att anläggningarna har
konstruerats för att ha en livslängd av minst 40 år. Hittillsvarande analyser
motsäger inte, sade utskottet, det ursprungliga konstruktionsvillkoret att en
reaktortanks livslängd är minst 40 år. Riksdagens beslut om en bortre tidpunkt
för kärnkraftsavvecklingen fick emellertid inte, framhöll ut-
skottsmajoriteten, ses som en ren framräkning grundad på bedömningar om
reaktorernas sannolika livslängd. Grundläggande för beslutet hade varit att
utifrån folkomröstningens resultat en väl anpassad tidsram skulle anges inom
vilken omställningen av energisystemet skulle kunna äga rum.
Under perioden 1981-1990 förelades riksdagen vid fyra tillfällen
propositioner med mera övergripande förslag till riktlinjer för
energipolitiken. Dessa gick väsentligen ut på att ett kraftigt minskat
oljeberoende skulle uppnås samtidigt som förutsättningar för
kärnkraftsavvecklingen skulle skapas. En successiv utveckling skulle ske mot
ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, helst förnybara och
inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. En rad beslut om
olika stödformer, beskattningsåtgärder m.m. fattades.
En första precisering av en avvecklingsplan beträffande kärnkraften togs
hösten 1987 (prop. 1986/87:158, bet. NU 1987/88:7) genom en avsiktsförklaring
innebärande att en reaktor skulle kunna tas ur drift under perioden 1993-1995
och en andra reaktor under perioden 1994-1996. Tillförseln av ny energi och
hushållningens resultat skulle dock, tillfogades det, avgöra när avvecklingen
av reaktorerna kunde påbörjas.
En ytterligare precisering gjordes våren 1988 (prop. 1987/88:90, bet. NU40).
Enligt detta beslut skulle en första reaktor tas ur drift år 1995 och en andra
år 1996, och dessa reaktorer skulle vara en av de två reaktorerna i
Barsebäcksverket och en av de fyra i Ringhalsverket. Riksdagens beslut
präglades av oenighet. Varje oppositionsparti stod för en egen reservation mot
näringsutskottets förslag beträffande kärnkraftsavvecklingens inledning.
De nu gällande riktlinjerna för den långsiktiga energipolitiken antogs av
riksdagen våren 1991 (prop. 1990/91:88, bet. NU40). Riktlinjerna var grundade
på en överenskommelse mellan företrädare för Socialdemokraterna, Folkpartiet
liberalerna och Centerpartiet. På hösten 1991 anförde den nytillträdande
borgerliga regeringen att energiöverenskommelsen låg fast (RD 1991/92:6).
Riktlinjerna innebär bl.a. följande. Energipolitikens mål är att på kort och
lång sikt trygga tillgången på energi på villkor som är konkurrenskraftiga med
dem som gäller i omvärlden. Energipolitiken skall utgå från vad natur och
miljö kan bära. Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisy-stem
som i största möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst inhemska och
förnybara, energikällor samt genom en effektiv energihushållning.
Beslutet innebar vidare att de tidigare riktlinjerna för
kärnkraftsavvecklingens inledning upphävdes. I stället skall omställningen av
energisystemet ske med hänsyn till, förutom säkerhetskraven, behovet av
elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När
kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan genomföras avgörs
av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel
kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt
konkurrenskraftiga elpriser. Frågan om när kärnkraften skall vara avvecklad -
senast år 2010 enligt riksdagens uttalande år 1980 - blev inte föremål för
förnyad prövning eller nytt ställningstagande under överläggningarna som
föregick överenskommelsen.
Riksdagens beslut våren 1991 innefattade också olika stöd till omställningen
och utvecklingen av energisystemet. De har bl.a. gällt stöd till inve-
steringar i kraftvärmeproduktion med biobränslen samt investeringar i
vindkraftverk och solvärmeanläggningar. Vidare beslutades om ett program för
effektivare användning av energi. Inklusive medel för energiforskning har
staten sedan år 1991 anslagit drygt 4 miljarder kronor till olika åtgärder för
omställningen av energisystemet.

Energikommissionen m.m.
Efter beslut av riksdagen och på förslag av näringsutskottet (bet. 1993/94:
NU17) tillsattes under sommaren 1994 en parlamentarisk kommission -
Energikommissionen - med uppgift att följa upp 1991 års energipolitiska beslut
och analysera behovet av förändringar och ytterligare åtgärder. Kommissionen
skulle bl.a. granska de energipolitiska programmen och lägga fram förslag om
program med tidsangivelser för omställningen av energisystemet. En
utgångspunkt för dess arbete skulle vara att omställningen och utvecklingen av
energisystemet - i enlighet med 1991 års energipolitiska överenskommelse - kan
grundas på långsiktigt hållbara politiska beslut.
Kommissionen (ordförande: numera riksmarskalken Gunnar Brodin) avlämnade
sitt slutbetänkande Omställning av energisystemet (SOU 1995:139) i december
1995. Till betänkandet fogades fyra underlagsbilagor (SOU 1995: 140).
Sammanfattningsvis anför kommissionen att såväl samhällsekonomiska som
miljömässiga skäl talar för att omställningen av energisystemet bör ske under
tillräckligt lång tid för att målen enligt 1991 års energipolitiska uppgörelse
skall kunna uppnås. Med hänvisning till kommissionens prognoser och
bedömningar anser kommissionen att något årtal (för närvarande år 2010) då den
sista reaktorn skall tas ur drift inte bör fastställas. Avvecklingen bör
påbörjas i ett tidigt skede så att omställningsprocessen kan inledas.
Härvidlag är kraftfulla ekonomiska styrmedel av central betydelse, påpekas
det. Det är Energikommissionens uppfattning att ett kärnkraftsaggregat kan
ställas av under innevarande mandatperiod utan att kraftbalansen påverkas
påtagligt. Kommissionens slutsatser föranledde reservationer av företrädarna
för Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
de gröna.
Energikommissionens betänkande har remissbehandlats. Remissinstansernas
synpunkter har sammanställts i en departementspromemoria (Ds 1996: 55).
Regeringen inbjöd under våren 1996 riksdagspartierna till överläggningar om
energipolitiken på grundval av 1991 års energiöverenskommelse,
Energikommissionens betänkande och remissvaren på detta. Överläggningarna
slutfördes i början av februari 1997 efter det att en överenskommelse träffats
mellan företrädare för Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet.
Förslagen i proposition 1996/97:84 om en uthållig energiförsörjning är
uteslutande baserade på denna överenskommelse.

Energibeskattningen
Riksdagen beslutade våren 1996, efter förslag från regeringen (prop.
1995/96:198, bet. SkU31), om höjningar av energiskatterna i två steg. Den
första höjningen trädde i kraft den 1 september 1996, och den andra skulle ha
ägt rum den 1 juli 1997. Vid varje tillfälle skulle skattesatserna på bensin
och olja för motordrift höjas med 2,5 %, skatten på el med 1,5 öre per kWh och
övriga energiskatter med 10 %. Produktionsskatterna på el från kärnkraft och
äldre vattenkraft skulle öka med 1 öre per kWh vid varje steg.
Beslutet om höjda produktionsskatter utsattes för kritik som gällde främst
effekter på de konkurrensutsatta företagen inom den elintensiva industrin. I
budgetpropositionen för år 1997 föreslog regeringen att det andra steget av de
tidigare beslutade höjningarna av produktionsskatterna på el skulle återtas
och ersättas av höjda energiskatter på el och fossila bränslen. Samtidigt
föreslogs att vattenkraftsskatten skulle ersättas med en fastighetsskatt
baserad på markvärdet. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag
(prop. 1996/97:1, bet. FiU1). Produktionsskatten på el från kärnkraftverk
uppgår sedan den 1 september 1996 till 2,2 öre per kWh.
I 1997 års ekonomiska vårproposition har föreslagits en halvering av
fastighetsskatten på vattenkraft. Samtidigt skall energiskatten på el höjas
med 1,4 öre per kWh för att kompensera detta skattebortfall. I
energipropositionen meddelas att en översyn av energiskattesystemet kommer att
påbörjas under år 1997 i Regeringskansliet för att analysera och precisera den
principskiss till ett reformerat skattesystem som presenterats i
Skatteväxlingskommitténs betänkande (SOU 1997:11). Översynen avses kunna
genomföras så att förslag kan lämnas till riksdagen under år 1998. Ett nytt
energiskattesystem beräknas kunna träda i kraft tidigast den 1 januari 1999.
Förutsättningarna för att främja användningen av biobränslen och särskilt
biobränslebaserad kraftvärme kommer att behandlas i översynen av energi-
skattesystemet, sägs det i propositionen. Vidare skall hänsyn tas till det
arbete som pågår inom EU med ett nytt energibeskattningsdirektiv.
Beträffande produktionsskatten på kärnkraft påpekas vidare i propositionen
att denna skatt kan medföra snedvridningar i elproduktionssystemet. Eftersom
den rörliga kostnaden påverkas av skatten snedvrids den kostnadsmässiga
rangordningen av elproduktionsanläggningarna med ett sämre resursutnyttjande
som följd. Härutöver framhålls att en effektivt fungerande nordisk elmarknad
kräver en samordning av skatterna i elproduktionen.
Regeringen meddelar i propositionen att den avser att senast i
budgetpropositionen för år 1998 återkomma till frågan om nivån på och
utformningen av produktionsskatten på el. Regeringen kommer därvid, om den
bedömer att produktionsskatten till någon del bör behållas, att överväga om
det är möjligt och ändamålsenligt att ersätta den nuvarande skatten på
kärnkraftsproducerad el med en fast skatt som är oberoende av
produktionsnivån. En möjlig bas för en sådan skatt är varje reaktors tillåtna
högsta effekt.

Lagstiftning om kärnkraftens avveckling
En arbetsgrupp inom Regeringskansliet har utarbetat ett förslag till lag-
stiftning om kärnkraftens avveckling. Förslaget redovisas i departements-
promemorian Lag om kärnkraftens avveckling (Ds 1997:14). Det bygger på de
överväganden som gjorts i Energikommissionens slutbetänkande samt i en
underlagsbilaga (26) till detta betänkande (SOU 1995:140, del 4). I huvudsak
innebär lagförslaget följande.
- Regeringen får inom i lagen angivna ramar besluta att rätten att med stöd av
tillstånd enligt den s.k. kärntekniklagen (1984:3) driva en kärnkraftsreaktor
skall upphöra att gälla vid en viss tidpunkt. Tillståndet, och de skyldigheter
som är förknippade med detta, kvarstår i övrigt.
- Ett sådant beslut av regeringen ger rätt till ersättning från staten för
förlusten. Ersättningsberättigade enligt den skisserade lagen är
tillståndshavare och ägare till fastighet som använts till kärnteknisk
verksamhet. Kostnaderna för att avveckla och riva kärnkraftsanläggningar
finansieras dock genom det system av avgiftsmedel och säkerheter som den s.k.
finansieringslagen (1992:1537) tillhandahåller.
- Ersättningen bestäms huvudsakligen enligt expropriationsrättsliga principer
och i den ordning som expropriationslagen (1972:719) anger. Detta innebär att
ersättningstalan i princip handläggs som expropriationsmål och att
expropriationslagens bestämmelser om nedsättning, fördelning och utbetalning
av ersättning blir tillämpliga.
- Vissa särskilda förutsättningar skall tillämpas vid bestämmandet av
ersättningen. Det skall antas att priset på högspänd el i Sverige inte ändras
mer än vad som skulle ha skett utan avveckling av kärnkraften enligt lagen. En
kalkylränta om fem procentenheter skall användas vid diskontering av framtida
driftsnetton.
- Slutligen skall det antas att kärnkraftsreaktorns drifttid inte är längre än
40 år.
Departementspromemorian har remissbehandlats. Regeringen bereder för
närvarande ärendet och avser att förelägga riksdagen ett lagförslag som kan
behandlas av riksdagen under hösten 1997.

Regeringens huvudsakliga förslag
Enligt förslag i propositionen, som alltså baseras på tidigare nämnda
trepartiöverenskommelse, skall de två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck
ställas av. Förslag till lagstiftning om kärnkraftens avveckling kommer att
föreläggas riksdagen senare under år 1997 (se föregående avsnitt). Bortfallet
av el skall kompenseras genom effektivare energianvändning, konvertering från
elvärme, hushållning med el samt tillförsel av el från andra energikällor.
Stängningen av den första reaktorn skall enligt vad som sägs i propositionen i
huvudsak kompenseras genom en minskad användning av el i fjärrvärmesy-stemet.
Ett villkor för avställningen av den andra reaktorn är att bortfallet av
elproduktion kan kompenseras. Enligt förslaget skall inte längre gälla något
årtal då den sista kärnkraftsreaktorn skall ha tagits ur drift (för närvarande
år 2010).
Det framhålls i propositionen att ca 400 personer arbetar vid
kärnkraftverket i Barsebäck, och att personalen generellt har hög kompetens
med en ofta specialiserad inriktning. Regeringen erinrar om att verket ingår i
en större energikoncern - Sydkraft AB - och anför att många av verkets
anställda på sikt bör kunna beredas annan sysselsättning. I god tid före
verkets slutliga nedläggning bör, enligt regeringen, berörda myndigheter
tillsammans med arbetsgivaren och personalorganisationerna överväga de
särskilda åtgärder som kan behöva vidtas för personalen.
Regeringen konstaterar härutöver att avställningen av de två reaktorerna i
Barsebäck kommer att medföra en ökad arbetsbelastning för
säkerhetsmyndigheterna Statens kärnkraftinspektion och Statens
strålskyddsinstitut. Dessa myndigheter bör därför enligt regeringen ges ökade
resurser.
I propositionen föreslås vidare att bidrag skall lämnas för anslutning av
elvärmda byggnader till fjärrvärmenäten och för konvertering från elvärme till
uppvärmning med bränsle. Bidrag skall också lämnas till ägare av småhus med
elvärme för installation av utrustning som medför en minskning av
eleffektuttaget.
Stöd föreslås härutöver till investeringar i vindkraftverk, småskaliga
vattenkraftverk och anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen.
Investeringsstöden kompletteras med stöd till upphandling av ny
elproduktionsteknik. Hushållningen med energi skall stimuleras genom
information, utbildning, teknikupphandling av energieffektiv teknik, provning,
märkning och certifiering av energikrävande utrustning samt kommunal
energirådgivning.
De statliga insatserna för utveckling av teknik för framtidens energisystem
skall förstärkas och koncentreras. Energiforskningen ges ökade resurser och
får en delvis ny inriktning. Vidare tillförs Energiteknikfonden ytterligare
medel. Ett energiteknikbidrag införs för att stödja energiteknik som behöver
utvecklas genom att provas i full skala och demonstreras med reducerad risk
för företagen. Programmet för utveckling av etanolproduktion baserad på
skogsråvara förstärks.
En ny energimyndighet föreslås bli inrättad den 1 januari 1998. Till energi-
myndigheten förs merparten av myndighetsfunktionerna på energiområdet.
Vattenfall AB skall inom ramen för kravet på affärsmässighet avsätta resurser
för utvecklingen av ny elproduktionsteknik. En delegation skall tillkallas med
uppgift att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige.
En strategi redovisas för minskad klimatpåverkan från energisektorn, vari
som en viktig del ingår energipolitiskt motiverade internationella insatser.
De redovisade åtgärderna i propositionen innebär sammantagna en satsning på
drygt 9 miljarder kronor. Insatserna för forskning och utveckling uppgår till
5,6 miljarder kronor och löper under sju år. Åtgärderna för att kompensera
bortfallet av elproduktion från Barsebäck omfattar 3,1 miljarder kronor för en
femårsperiod. Härtill kommer att delegationen för Sydsveriges el- och
värmeförsörjning skall få disponera 400 miljoner kronor. I bilaga 1 redovisas
en sammanställning av förslagen i propositionen med angivande av beräknade
statliga utgifter för respektive åtgärd.
I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97:150 s. 114) presenteras
översiktligt hur det nya energipolitiska programmet skall finansieras.
Inledningsvis (åren 1997 och 1998) skall åtgärderna bekostas genom att
befintliga reserverade medel från tidigare energiprogram samt medel från
Energiteknikfonden dras in. Vidare skall befintligt resursutrymme inom
utgiftsområde 21 Energi - motsvarande knappt 300 miljoner kronor per år - dras
in. Det återstående finansieringsbehovet skall tillgodoses genom
ianspråktagande av en del av den ram som regeringen föreslår i
vårpropositionen för ekologiskt hållbar utveckling.
I nämnda proposition föreslås att riksdagen på tilläggsbudget för
innevarande budgetår skall anvisa totalt 114 miljoner kronor för vissa
energipolitiska åtgärder under år 1997 i enlighet med vad som redovisas i den
energipolitiska propositionen. Medlen fördelar sig på bidrag till
investeringar i elproduktion från förnybara energikällor (80 miljoner kronor),
insatser för provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning,
m.m. (4 miljoner kronor) och kostnader för bildandet av en ny energimyndighet
(30 miljoner kronor). Näringsutskottet har nyligen i ett yttrande
(1996/97:NU8y) till finansutskottet tillstyrkt de nu aktuella förslagen i den
ekonomiska vårpropositionen, varvid två avvikande meningar (m; fp) i denna
fråga avgavs. Vidare anmäldes en avvikande mening (m, fp, kd) med uppmaning
till finansutskottet att i sin fortsatta beredning av vårpropositionen närmare
klarlägga de ekonomiska konsekvenserna av en avveckling av kärnkraftverket i
Barsebäck.

Allmänt om energipolitiken, m.m.

Inledning
Utskottet tar först upp till behandling yrkanden i tre motioner från
företrädare för Moderata samlingspartiet med krav på att propositionen skall
avslås i dess helhet. Därefter behandlas regeringens olika förslag jämte
motioner med början i frågan om riktlinjer för energipolitiken.

Avslag på propositionen

Motionerna
I partimotion 1996/97:N20 (m) anförs sammanfattningsvis att propositionen är
så undermålig att den - oavsett inställning i de energipolitiska sakfrågorna -
inte kan ligga till grund för beslut i riksdagen. Samtidigt som regeringen
föreslår en extrem energipolitik med drastisk påverkan på Sveriges
industriella framtid redovisas vare sig ett erforderligt beslutsunderlag eller
kostnaderna för riksdagens beslut, anför motionärerna. De saknar bl.a.
bedömningar av konsekvenserna för energiförsörjningen, miljön, hushållens
ekonomi, investeringarna, industrisysselsättningen och samhällsekonomin i
stort. Viktiga lagstiftningsfrågor med bäring på egendomsskyddet i
regeringsformen och Europakonventionen hanteras enligt motionärerna på ett
utmanande slarvigt sätt. De menar att en lagstiftning av föreslagen art kommer
att menligt påverka omvärldens tilltro till Sverige som en stabil och
marknadsekonomisk rättsstat. Det anförs också att det i propositionen inte
klargörs hur avvecklingen av kärnkraftverket i Barsebäck skall gå till.
Vidare sägs i motionen att regeringen med sitt förslag går emot såväl
resultatet av 1980 års folkomröstning som 1991 års energipolitiska beslut. I
en situation när regeringens utlovade halvering av arbetslösheten ter sig mer
avlägsen än någonsin borde alla krafter samverka för att det skall skapas goda
förutsättningar för investeringar, företagande och sysselsättning, heter det i
motionen. I stället, fortsätter motionärerna, framläggs förslag som föröder de
produktionsresurser som står till det svenska folkets förfogande - förslag som
enligt motionärerna också förstör förtroendet för landets politiska ledning.
I motionen redovisas härutöver invändningar - dock utan yrkanden - mot
olika förslag i propositionen. Dessa synpunkter kommer att refereras under
aktuella avsnitt i det följande.
Krav på avslag på propositionen framförs också i motionerna 1996/97:N17 (m)
och 1996/97:N37 (m). Den förstnämnda motionen tar utgångspunkt i förslagens
effekter på skogsindustrin. Enligt motionären riskerar den föreslagna
kärnkraftsavvecklingen - med åtföljande höjda elpriser - att slå ut tusentals
arbetstillfällen i skogen och inom skogsindustrin. Energiöverenskommelsen sägs
därför innebära ett allvarligt hot mot såväl skogsbönder som alla dem som
arbetar i skogsnäringen. Avslagsyrkandet i motion 1996/97: N37 (m) framställs
främst med avseende på effekterna för den elintensiva industrin i Bergslagen.
Många orter i Bergslagen är för sin framtid beroende av denna industri,
påpekar motionärerna. De anklagar parterna i energiöverenskommelsen för att
inte ha klargjort hur den elintensiva industrin kommer att påverkas av en
förtida avveckling av kärnkraften. Denna avveckling kommer dessutom, sägs det,
att resultera i ökad användning av fossila bräns-len och ökade utsläpp av
klimatpåverkande ämnen.

Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet har i sitt yttrande (1996/97:BoU6y) till näringsutskottet
även berört de nu aktuella yrkandena om avslag på propositionen. Från
bostadsutskottets utgångspunkter har det inte visats att regeringsförslaget
skulle vara behäftat med sådana brister att propositionen bör avvisas, anför
utskottet och avstyrker de tre motionsyrkandena. En motsatt uppfattning
redovisas i en avvikande mening (m), där det dels riktas principiella
invändningar mot regeringens förslag vad gäller beslutsunderlaget, dels
framförs kritik mot förslagen ur energipolitisk synvinkel.

Utskottets ställningstagande
Oavsett inställning i olika energipolitiska frågor menar näringsutskottet att
det inte finns skäl att avvisa propositionen i dess helhet med hänvisning till
bristande beslutsunderlag. Till grund för det nu aktuella beslutet ligger ett
omfattande utredningsarbete genom främst Energikommissionens försorg.
Utskottet kommer i det följande att behandla olika energipolitiska frågor och
därvid pröva regeringens förslag mot framställda yrkanden i de aktuella
motionerna. Här berörda avslagsyrkanden i motionerna 1996/97:N17 (m),
1996/97:N20 (m) och 1996/97:N37 (m) avvisas sålunda av utskottet.

Riktlinjer för energipolitiken

Propositionen
I propositionens inledning redovisas överenskommelsen mellan
Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet. Det föreslås att de i
överenskommelsen angivna riktlinjerna för energipolitiken skall antas av
riksdagen. Överenskommelsen återges i dess helhet i det följande (s. 23-29).

Energipolitikens mål

Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga
tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor.
Energipolitiken skall skapa villkoren för en effektiv energianvändning och en
kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa,
miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt
samhälle. Härigenom främjas en god ekonomisk och social utveckling i Sverige.
Energipolitiken skall bidra till att stabila förutsättningar skapas för ett
konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den
svenska industrin. Energipolitiken skall också bidra till ett breddat energi-,
miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen.
Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som grundas på
varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt en effektiv
energianvändning. Energin skall användas så effektivt som möjligt med hänsyn
tagen till alla resurstillgångar. Stränga krav skall ställas på säkerhet och
omsorg om hälsa och miljö vid användning och utveckling av all energiteknik.
Kärnkraften skall ersättas med effektivisering av elanvändningen, konvertering
till förnybara energislag samt miljömässigt acceptabel elproduktionsteknik.
Användningen av fossila bränslen bör hållas på en låg nivå. Naturgasen är det
fördelaktigaste fossila bränslet och det befintliga naturgasnätet bör
utnyttjas. Nationalälvarna och de övriga älvsträckor som riksdagen har
undantagit från utbyggnad skyddas även fortsättningsvis.
En säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för
den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Energipolitiken skall
ut-formas så att denna förutsättning bevaras. En ökad produktion och ekono-
misk aktivitet är av avgörande betydelse för sysselsättningen och därmed för
vår framtida välfärd. Med utgångspunkt i den politik för ekonomisk tillväxt
som riksdagen beslutat om bör elanvändningen för industrins produktion ges
möjlighet att öka under det närmaste decenniet. En effektiv elanvändning skall
främjas i såväl industrin som andra samhällssektorer.

Kärnkraftsavvecklingen och omställningen av energisystemet

Riksdagen uttalade år 1980 (prop. 1979/80:170, bet. 1979/80:NU70, rskr.
1979/80:410) att kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med
hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och
välfärd. Vidare angav riksdagen att det bör slås fast att den sista reaktorn i
Sverige skall stängas senast år 2010.
Riksdagen beslutade våren 1991 om riktlinjer för energipolitiken (prop.
1990/91:88, bet. 1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373). Energisystemet skall
förnyas genom att renare och miljövänligare teknik för tillförsel, omvandling,
distribution och användning etableras och underhålls. Detta skall ske med hög
kostnadseffektivitet. Inledningen och takten i kärnkraftsavvecklingen avgörs
av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel
kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt
konkurrenskraftiga elpriser.
En strategi för den fortsatta omställningen av energisystemet läggs nu fast.
Den gäller särskilt elproduktionen och en effektiv energianvändning. Målet är
att energisystemet skall bli ekologiskt och ekonomiskt uthålligt.
Energiförsörjningen skall i huvudsak baseras på förnybara energikällor.
De energipolitiska riktlinjerna i 1991 års uppgörelse ligger fast. Såväl
samhällsekonomiska som miljömässiga skäl talar för att omställningen och
utvecklingen av energisystemet bör ske under tillräckligt lång tid för att
målen i 1991 års energipolitiska uppgörelse skall kunna uppnås. Problem
uppstår för sysselsättning, välfärd, konkurrenskraft och miljö om all
kärnkraftsproduktion avvecklas till år 2010. Det är partiernas bedömning att
något årtal då den sista kärnkraftsreaktorn tas ur drift inte bör fastställas.
Härigenom ges tillräckligt lång tid för omställningen av energisystemet.
Omställningen skall därför påbörjas snarast.

Kärnkraften

I det följande redovisas de åtgärder som skall vidtas för att möjliggöra en
avställning av den första reaktorn senast den 1 juli 1998 och den andra
reaktorn senast den 1 juli 2001.
Ett förslag till en lag om avställning av kärnkraftsreaktorer föreläggs
riksdagen under år 1997 i så god tid att lagen kan träda i kraft den 1 januari
1998. I lagen föreskrivs att rätten att driva kärnkraftsreaktorer för att
utvinna kärnenergi kan upphävas av regeringen. Sådana beslut skall fattas med
utgångspunkt i att reaktorerna skall ställas av i den ordning och vid de
tidpunkter som bäst gagnar den av riksdagen beslutade omställningen av
energisy-stemet och dess genomförande. Av kriterierna bör vidare följa att
avställningen skall inledas med de reaktorer som mest kan ifrågasättas från
lokaliseringssynpunkt.
Barsebäcksverkets lokalisering är olämplig. Förhandlingar skall inledas med
ägaren till Barsebäcksverket om att stänga en reaktor före den 1 juli 1998 och
en andra reaktor före den 1 juli 2001. Regeringen avser att omedelbart efter
lagens ikraftträdande fatta beslut om avställning av kärnkraftsreaktorerna
Barsebäck 1 och Barsebäck 2. Ett villkor för stängningen av den andra reaktorn
är att bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny
elproduktion och minskad användning av el.
Vattenfall AB skall medverka till att stängningen av Barsebäcksverket kan
genomföras enligt redovisad tidtabell. Vattenfall ges uppdraget att som en av
sina viktigaste uppgifter aktivt medverka i omställningen av energisystemet.
Efter regeringens kontakter med företrädare för Sydkrafts huvudägare är vår
uppfattning att en stängning senast 1 juli 1998 av den första reaktorn kommer
att kunna genomföras.
Åtgärder vidtas för att under de närmaste åren kompensera bortfallet av el
från de bägge reaktorerna genom effektivare energianvändning, konvertering
samt hushållning med och tillförsel av el från andra energikällor.
Förutsättningar skapas för att utnyttja det befintliga naturgasnätet
effektivare.
Ett nytt långsiktigt omställningsprogram inrättas för utveckling av ett
ekologiskt uthålligt energisystem. Inriktningen är att utveckla ny
energiteknik för tillförsel och hushållning med el och andra energiformer.
Syftet är att åstadkomma en ekologiskt och ekonomiskt hållbar
energiförsörjning i huvudsak byggd på förnybara energislag. Målet är också att
tillförsäkra svensk industri och samhällslivet i övrigt el från ekologiskt
uthålliga energikällor till internationellt konkurrenskraftiga priser. Sverige
skall vara i huvudsak självförsörjande på el.
Genom stängningen av två reaktorer och genom det långsiktiga programmet
skapas förutsättningar för att nya konkurrenskraftiga elproduktionsalternativ
successivt skall kunna föras in i det svenska energisystemet. På det sättet
kan den fortsatta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle
genomföras till rimliga kostnader.
Ny elproduktionskapacitet och minskad elanvändning är ett villkor för
avställning av ytterligare reaktorer. Efter avställningen av Barsebäcksverket
skall en uppföljning ske av utvecklingen av elpriser, investeringar,
miljöpåverkan, sysselsättnings- och fördelningseffekter samt elmarknadens
funktionssätt m.m. Resultaten av det energipolitiska programmet skall
utvärderas och tillsammans med erfarenheterna från stängningen av reaktorerna
i Barsebäcksverket utgöra underlag för kommande beslut om hur den fortsatta
omställningen skall genomföras.
Före nästkommande mandatperiods utgång fattas beslut avseende hur den
fortsatta avställningen av kärnkraftsreaktorer skall genomföras.

Programmet för ett ekologiskt uthålligt energisystem

Åtgärder för att på kort sikt minska elanvändningen och tillföra ny
elproduktion

Särskilda åtgärder vidtas för att användningen av el skall minska och för att
en ökad utbyggnad skall ske av el- och värmeproduktion baserad på förnybara
energislag. De sammanlagda resultaten förväntas motsvara årsproduktionen av el
i Barsebäcksverket.
Åtgärderna innefattar en minskad användning av de s.k. avkopplingsbara
elpannorna i fjärrvärmesystemet, insatser för konvertering och effektsänkande
åtgärder i hus med direktverkande elvärme, ökad fjärrvärmeanslutning samt
tillförsel av ny elproduktion från förnybara energikällor genom bl.a.
investeringsstöd och teknikupphandling.
Särskilda insatser görs för att utveckla kraft- och värmeförsörjningen i
Sydsverige.
Hushållningen med energi stimuleras genom information, rådgivning och
utbildning om effektiv energianvändning och genom provning och testning av
varor, utrustning och energisystem. Kommunal energirådgivning och utbildning
av bl.a. energirådgivare skall stödjas med statliga medel.
Marknadsintroduktion av ny energisnål teknik skall påskyndas genom
teknikupphandling. Det är viktigt att också industrin omfattas av åtgärderna
för en effektivare energianvändning.
Metoder skall utvecklas för att göra det möjligt att utvärdera
effektiviteten hos och mäta resultaten av de energipolitiska programmen. Detta
blir en uppgift för energimyndigheten.

Långsiktigt program för ett ekologiskt uthålligt energisystem

Ett nytt energipolitiskt program inrättas för forskning, utveckling och
demonstration av ekologisk och ekonomiskt uthållig tillförsel, omvandling,
distribution och användning av energi. Samverkan mellan staten, näringslivet
och forskningssamhället är nödvändig.
Programmets huvudinriktning är att minska kostnaderna för att utnyttja de
förnybara energislagen så att dessa blir ekonomiskt bärkraftiga alternativ
till kärnkraft och fossila bränslen. Teknisk utveckling och marknadsutveckling
bör främjas samtidigt. Insatser skall göras främst för ökad tillförsel av
biobränsle men även för teknik avseende vind- och vattenkraft, teknik för
värmelagring m.m. På längre sikt gäller insatserna t.ex. bränslecells- och
batteriteknik, artificiell fotosyntes, solceller och solvärme inom
energiforskningsprogrammets ram.
Energihushållningen skall främjas genom teknikutveckling, information och
utbildning, åtgärder för minskad användning av hushålls- och driftel i
bebyggelsen samt åtgärder för ökad energieffektivitet inom industrin. Goda
helhetslösningar skall främjas genom systemstudier och genom ökad kunskap om
sambanden mellan energi, miljö och ekonomisk tillväxt.

Finansieringen av programmet

Det energipolitiska program som partierna är överens om att genomföra innebär
statliga utgifter om totalt ca 9 miljarder kronor under en sjuårsperiod.
Programmen skall finansieras fullt ut. De partier som står bakom uppgörelsen
skall enas om lämplig finansiering.

Statens uppgifter

Ett nytt, ekologiskt och ekonomiskt bärkraftigt, energisystem skall utvecklas.
Den svenska elförsörjningen skall även i framtiden i huvudsak baseras på
inhemskt producerad el. Statens viktigaste uppgift under omställningen av
energisystemet är att ange de ramar inom vilka företagen och konsumenterna
skall verka.
Statens innehav av ungefär halva den svenska elproduktionskapaciteten genom
Vattenfall AB är en viktig tillgång. Vattenfalls huvuduppgift är att inom
ramen för kravet på affärsmässighet bidra till en svensk elförsörjning som är
ekologiskt och ekonomiskt uthållig och som ger svensk industri och samhället i
övrigt el till konkurrenskraftiga priser. Resurser som skapas inom Vattenfall
skall användas för utveckling av ny elproduktionsteknik och för investeringar
som behövs för omställningen.
Denna förändring av Vattenfalls roll bör markeras i riksdagens riktlinjer
avseende Vattenfalls verksamhet. Vattenfall AB skall förbli i statlig ägo.
En ny central energimyndighet inrättas senast den 1 januari 1998 med ansvar
för myndighetsfunktionerna på energiområdet. Myndigheten får huvudansvaret för
att verkställa merparten av det energipolitiska programmet och ett
samordningsansvar för omställningsåtgärderna. Den nya myndigheten skall följa
programmets genomförande samt ta fram underlag för utvärdering av åtgärderna
och för redovisning av effekterna av att ställa av reaktorerna i Barsebäck.
Affärsverket svenska kraftnät har systemansvaret för det svenska elsystemet.
Svenska kraftnät äger också huvuddelen av de svenska utlandsförbindelserna och
samordnar utlandshandeln med el. Verket har en central funktion för att
övervaka utrikeshandelns betydelse för den svenska försörjningstryggheten. För
att motverka obalanser i handeln med el mellan den öppna svenska marknaden och
övriga Europas elmarknader bör samhällskontrollen stärkas. Principen skall
vara att staten genom Svenska kraftnät äger och förvaltar
utlandsförbindelserna. Enbart Svenska kraftnät bör ges koncession för
tillkommande utlandsförbindelser.
Statens kärnkraftinspektion (SKI) och Statens strålskyddsinstitut (SSI) har
de övervakande uppgifterna vad gäller kärnsäkerhet och strålskydd.
Avställningen av Barsebäcksreaktorerna kommer inledningsvis att kräva ökade
insatser från SKI och SSI. Myndigheterna bör få ökade resurser för att
kontrollera säkerheten vid kärnkraftsföretaget under genomförandet av
avställningen. Det är viktigt att långsiktigt bevara och förstärka
säkerhetsmyndigheternas resurser för att vidmakthålla samhällets insyn och
kontrollmöjligheter. Kraven på SKI:s tillsynsverksamhet kommer att öka i takt
med att planeringen av den slutliga avfallshanteringen efter hand övergår i
konkretare åtgärder. Även SSI kommer att i ökande omfattning involveras i
detta arbete.
Myndigheterna måste ha särskilda resurser för att kunna behålla och anställa
specialistkompetens på området. Samhällets insyn och statens övergripande
ansvar för kärnsäkerheten måste upprätthållas. De resursförstärkningar som kan
komma att behövas bör finansieras med höjda avgifter för kärnkraftsföretagen.

Atomansvarighet

Den svenska atomansvarighetslagen (1968:45) bygger på internationella
konventioner. Av lagen följer bl.a. att om ersättningsbeloppen enligt lagen
eller konventionssystemet inte räcker till för att uppkomna skador skall kunna
ersättas fullt ut kan ytterligare ersättning utgå av statsmedel. Någon viss
ersättningsnivå garanteras dock inte.
Partierna är eniga om att anläggningshavarnas ersättningsskyldighet bör
utökas. Frågan om ett utökat ansvar för kärnkraftsföretagen ses för närvarande
över i Regeringskansliet och ett förslag till ändrad lagstiftning är under
utarbetande. Regeringen avser att under innevarande år förelägga riksdagen en
proposition om ändringar i atomansvarighetslagen innebärande ett ökat ansvar
för kärnkraftsföretagen.

Ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete kring Östersjön

En fungerande och miljöriktig energiförsörjning är av avgörande betydelse för
den ekonomiska och sociala utvecklingen i Östersjöområdet. Det finns ett stort
utrymme för kostnadseffektiva åtgärder vad gäller energieffektivisering,
koldioxidutsläpp, försurande utsläpp och kärnsäkerhet. Den nya situationen i
Östersjöområdet ger Sverige möjlighet att aktivt delta i uppbyggnaden av ett
nytt energisystem runt Östersjön. Detta kommer att gagna både vårt land och
övriga länder i området.
Sedan reformprocessen i de central- och östeuropeiska staterna inleddes i
slutet av 1980-talet har Sveriges samarbete med dessa länder blivit en viktig
del av svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Det är ett starkt svenskt
intresse att länderna i Central- och Östeuropa kan fullfölja den pågående
samhällsomvandlingen och bli integrerade delar i en europeisk gemenskap.
Riksdagen har avsatt en miljard kronor för ökat samarbete i
Östersjöregionen. Ett antal konkreta projekt förbereds på energiområdet.
Sverige samarbetar nära såväl med andra länder i regionen som med
internationella finansiella institutioner.
En förbättrad infrastruktur på energiområdet i Östersjöområdet skulle
avsevärt öka försörjningstryggheten i Sverige och övriga Europa. Sverige skall
aktivt verka för en integrering av de nationella energisystemen i Norden och
Östersjöregionen. Det är av stort svenskt intresse att minska riskerna med
kärnkraften i Baltikum och östra Europa och att utveckla ett energisystem
kring Östersjön som är säkert, väl dimensionerat och ekologiskt uthålligt. Ett
program för energieffektivisering, konvertering och miljöförbättrande åtgärder
i el- och värmeproduktionsanläggningar runt Östersjön är ett viktigt inslag i
samarbetet. Åtgärderna är även en strategiskt viktig del av den svenska
klimatpolitiken.
Insatserna för ökad kärnsäkerhet bl.a. i Ryssland och Baltikum bör
fortsätta. SKI kanaliserar det svenska kärnsäkerhetsstödet i Baltikum och
östra Europa. Kärnsäkerhetsarbetet i dessa länder, till vilket många länder
bidrar, är av största betydelse för säkerheten i vårt närområde. Syftet är
framför allt att åtgärda uppenbara säkerhetsbrister i reaktorer som av
energiskäl inte omedelbart kan stängas samt att stärka oberoende
säkerhetsmyndigheters arbete med att ställa krav på och övervaka säkerheten
vid dessa anläggningar. Det är angeläget att detta arbete förs vidare.

Klimatpolitiken inom energiområdet

Utsläpp av koldioxid vid förbränning av fossila bränslen påverkar klimatet.
Det är därför angeläget att i största möjliga utsträckning undvika förbränning
av fossila bränslen. Detta kan ske genom en aktiv energihushållning och genom
att utnyttja förnybara energislag. Av de fossila bränslena ger naturgas lägst
utsläpp av koldioxid.
De svenska klimatpolitiska insatserna har på energiområdet koncentrerats
till följande områden: dels forskning, utveckling och användning i Sverige av
energieffektiv teknik för energihushållning och utnyttjande av förnybara
energikällor, dels insatser för energieffektivisering och övergång till
förnybara energikällor i Baltikum och Östeuropa.
Riksdagen beslutade våren 1993 om riktlinjer för den svenska klimatpolitiken
(prop. 1992/93:179, bet. 1992/93:JoU19, rskr. 1992/93:361). Där fastlades den
nationella strategin att koldioxidutsläppen från fossila bränslen stabiliseras
på 1990 års nivå år 2000 för att därefter minska och att klimatpolitiken måste
utformas i ett internationellt perspektiv och i internationellt samarbete.
Hittillsvarande internationella åtgärder enligt klimatkonventionen har visat
sig otillräckliga för att konventionens syfte skall uppnås. Förhandlingar om
ytterligare åtaganden och åtgärder förs nu med siktet bortom sekelskiftet. Ett
framgångsrikt internationellt samarbete förutsätter en rättvis fördelning av
åtaganden och kostnader. Ländernas skilda utgångslägen och förutsättningar bör
liksom principen om en kostnadseffektiv fördelning av åtgärder enligt
klimatkonventionen beaktas vid åtaganden inom ramen för konventionen. Hänsyn
bör tas till bl.a. redan vidtagna åtgärder och klimatpåverkande utsläpp per
invånare.
Sverige bör genomföra kostnadseffektiva insatser såväl internationellt som
nationellt. Kravet på en rättvis fördelning av kostnadsansvaret och kostnads-
effektiva åtgärder måste upprätthållas. Den svenska klimatstrategin skall
utformas så att utsläppen i Sverige av koldioxid begränsas så långt det är
möjligt med hänsyn till konkurrenskraft, sysselsättning och välfärd.
Produktion och användning av alternativa drivmedel skall stödjas som ett led i
minskningen av trafikens miljöpåverkande utsläpp.
Utvecklingen mot en alltmer internationell elmarknad nödvändiggör att
åtgärder mot utsläpp från elproduktion samordnas inom Europa så långt detta är
möjligt. Sverige skall aktivt verka för reduktioner av utsläppen även från
konkurrensutsatt verksamhet som den energiintensiva industrin.
Sverige bör som medlem i Europeiska unionen verka för en gemensam
klimatpolitik och vara pådrivande i det internationella klimatarbetet. Sverige
bör särskilt verka för att effektiva styrmedel och åtgärder utvecklas inom
ramen för EU:s klimatpolitik och klimatkonventionen. Sverige bör även samverka
med andra länder på det sätt klimatkonventionen anger, genom s.k. gemensamt
genomförande. Sverige bör verka för att mål antas som minskar utsläppen efter
sekelskiftet och som leder till stabilisering av halten av främst koldioxid på
en nivå som förhindrar allvarliga klimatförändringar.

Energibeskattningen

Energibeskattningen skall ge goda förutsättningar för den svenska industrins
internationella konkurrenskraft. Det skall vara lönsamt att investera i varu-
och tjänsteproduktion i Sverige och det skall vara fördelaktigt att investera
i ekologisk energiteknik, bl.a. effektivare energianvändning.
Produktionsskatten på kärnkraft skall utformas enligt dessa principer.
Beskattningen bör ge drivkrafter för hushållning och konvertering till
förnybara energislag, samtidigt som den inte skall påverka industrins
internationella konkurrenskraft negativt. Beskattningsreglerna bör främja
elproduktion med förnybara energislag. Naturgasens miljöfördelar jämfört med
olja och kol skall beaktas.

Motionerna
I det följande redovisas synpunkter i olika motioner om riktlinjer för
energipolitiken. I detta avsnitt behandlas också vissa energipolitiska
motioner från allmänna motionstiden. Inledningsvis refereras partimotioner som
har väckts med anledning av propositionen, varefter övriga aktuella motioner
beskrivs.
Det finns inga sakliga skäl för en stängning av kärnkraften i förtid, anförs
det i Moderata samlingspartiets partimotion 1996/97:N20. Därför välkomnas
förslaget i propositionen att det tidigare angivna slutåret för kärnkraftens
avveckling - år 2010 - inte längre skall gälla. Den logiska konsekvensen av
detta förslag är emellertid att det också saknas motiv för att påbörja
avvecklingen vid en annan bestämd tidpunkt, menar motionärerna. De hänvisar
till 1980 års folkomröstning och följande energipolitiska beslut med innebörd
att kärnkraften så småningom skall ersättas med förnybar, helst inhemsk,
energiproduktion.
I motionen förordas en ?naturlig? avveckling av kärnkraften, där varje
kärnkraftsreaktor drivs vidare så länge ägaren anser det vara kommersiellt
lönsamt att årligen reinvestera de belopp som erfordras för att myndigheternas
säkerhetskrav och företagets egna krav på driftsäkerhet skall kunna uppfyllas.
Genom den förtida avvecklingen uppkommer såväl företagsekonomiska som
statsfinansiella och samhällsekonomiska konsekvenser, framhålls det. Härtill
kommer de miljöeffekter som nedläggningen leder till, nämligen ökade utsläpp
av koldioxid men också ökade utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider med
åtföljande försurning. Den realistiska bedömningen är att det väsentligen blir
ökad import av kolbaserad el från Danmark som kommer att kompensera bortfallet
av ren och utsläppsfri el från Barsebäck, heter det i motionen.
Motionärerna anser att regeringen helt bortser från den avreglering av
elmarknaden som genomförts. På denna marknad råder fundamentalt ändrade
förutsättningar jämfört med tidigare: prissättningen, investeringsbesluten och
planeringen sker nu utifrån den information som elmarknaden förmedlar till
konsumenter och producenter.
Hittillsvarande utveckling av svensk industri i allmänhet och svensk bas-
industri i synnerhet har gynnats av den goda tillgången på elenergi, påpekas
det vidare i motionen. Trots vad som sägs i propositionen kommer enligt
motionärerna den elintensiva industrin - inklusive ett stort antal
underleverantörer och serviceföretag - att drabbas av kärnkraftsavvecklingen.
Det erinras om att de traditionella basindustrierna svarar för en betydande
del av förädlingsvärdet i den samlade svenska exporten.
I motionen riktas härutöver skarp kritik mot den skisserade
avvecklingslagen. Motionärerna finner det uppseendeväckande att förslaget till
riktlinjer för energipolitiken framläggs trots att den erforderliga
lagstiftningen om avvecklingen av kärnkraften inte finns framtagen.
Beträffande de föreslagna omställningsprogrammen menar motionärerna att de i
huvudsak innebär en upprepning av de program som infördes i samband med 1991
års energipolitiska uppgörelse. Flera utvärderingar, bl.a. en på uppdrag av
näringsutskottet, har visat på allvarliga brister i dessa program, sägs det.
Den föreslagna förskjutningen av tyngdpunkten på insatserna från
investeringsbidrag till forsknings- och utvecklingsanslag ser motionärerna
positivt på. Dock betonas att denna forskning och utveckling är mycket
långsiktig och att svensk energiforskning endast utgör en liten del av de
globala forskningsansträngningarna.
Vad gäller förändringar i atomansvarighetslagen förordas i motionen
införande av någon form av regressrätt för staten jäntemot kraftbolagens
sakskadeersättning, så att staten vid ett större skadefall kan återkräva medel
intill dess att reaktorägarens eget kapital är helt förbrukat. Några andra
skäl att ändra lagen föreligger inte, sägs det.
I fråga om energibeskattningen anser motionärerna att den viktigaste
uppgiften är att få till stånd en ökad harmonisering av energibeskattningen
mellan de nordiska länderna. De särskilda produktionsskatterna på vattenkraft
och kärnkraft borde slopas. Enligt motionärerna bör endast miljöstyrande
skatter och avgifter användas i produktionsledet, medan den fiskala
beskattningen bör ske i konsumentledet. Som tidigare behandlats yrkas i denna
motion på att propositionen i dess helhet skall avslås av riksdagen.
Energiöverenskommelsen är förödande för Sverige, hävdas det i Folkpartiets
partimotion 1996/97:N22. Där anförs att det är beklagligt att
Socialdemokraterna har övergivit sina tidigare partner i
kärnkraftsomröstningen - Folkpartiet och LO. Därigenom, sägs det, valdes
möjligheten bort att nå en överenskommelse om en långsiktigt trovärdig
energipolitik, där kärnkraften avvecklas genom styrmedel och inte genom
politiska diktat.
Motionärerna anklagar regeringen för att framlägga en ofärdig proposition.
Många viktiga aspekter på och konsekvenser av den föreslagna inriktningen av
energipolitiken saknas. Motionärerna efterlyser bl.a. en bedömning av
effekterna av förslagen för industrin och hushållen. Det påpekas också att
propositionen inte rymmer några förslag om energibeskattningens framtida
utformning. Inte heller redovisas förslag till lagstiftning som gör det
möjligt att stänga kärnkraftverket i Barsebäck; den av regeringen skisserade
lagen anses vara ett utslag av planekonomiskt tänkande och avvisas. I motionen
föreslås att riksdagen skall avslå de framlagda riktlinjerna i propositionen
och i stället hos regeringen begära ett nytt förslag i enlighet med de
riktlinjer som redovisas i motionen. Det framställs också ett särskilt yrkande
om att riksdagen skall avvisa förslaget om stängning av kärnkraftverket i
Barsebäck.
Den politik som kan förena nationen i energifrågan måste kombinera inslag
som främjar en utfasning av kärnkraften med en långsiktighet som gör att
förtroendet för Sverige som industriland ökar, sägs det i motionen.
Folkpartiet förespråkar en annan linje än regeringens förslag till politiska
beslut om stängning av kärnkraften, men också - betonas det - en annan linje
än Moderata samlingspartiets uppfattning att kärnkraftsavvecklingen inte
kräver några politiska beslut.
Motionärerna pekar på flera förändrade faktorer av betydelse för
energipolitiken. Energifrågornas globala karaktär har blivit tydligare, inte
minst genom miljöhotet från växthuseffekten. Bedömningen av de svenska
kärnkraftsreaktorernas tekniska livslängd har förändrats jämfört med den 25-
åriga livslängd som låg till grund för 1980 års beslut om en avveckling av
kärnkraften till år 2010. Den svenska elmarknaden har avreglerats, och
elkunderna har därigenom fått större makt att påverka de produkter och de
tjänster som erbjuds.
I motionen redovisas följande mål för energipolitiken:
- Det svenska elsystemet bör successivt ställas om så att det blir ekologiskt
hållbart. På lång sikt bör såväl fossilt bränsle som kärnkraft fasas ut ur
energisystemet och ersättas av ekologiskt hållbara energikällor. Sverige bör
verka för en ökad kärnsäkerhet i Östeuropa.
- Omställningen av energisystemet i Sverige måste ske med hänsyn till behovet
av tillväxt och ökad sysselsättning. En långsiktig energipolitik som syftar
till en successiv omställning av energisystemet är att föredra framför
kortsiktiga beslut som leder till snabba och kraftiga höjningar av elpriset.
Motionärerna ställer sig, som nämnts, avvisande till politiska beslut om
stängningar av de svenska kärnkraftsreaktorerna. Följaktligen välkomnar de
förslaget om att det inte längre skall gälla något slutår för kärnkraften.
Samtidigt understryks att det inte går att ange när den första reaktorn kommer
att stängas. Att detta skulle ske före sekelskiftet framstår som orealistiskt,
anför motionärerna. De avfärdar härutöver planerna på en ökad statlig styrning
av utrikeshandeln med el.
I motionen avvisas en storskalig introduktion av naturgas för att ersätta
kärnkraften. En sådan introduktion skulle omintetgöra det fastställda
koldioxidmålet och tvinga Sverige att bryta mot den klimatkonvention som vi
bidragit till och själva undertecknat, framhålls det.
Vidare pläderas i motionen för införandet av välavvägda styrmedel för att
främja miljövänliga energislag och påverka kärnkraftens ekonomiska livslängd.
Utöver ekonomiska styrmedel som miljöavgifter behövs också, enligt
motionärerna, aktiva insatser - t.ex. teknikupphandling - för att uppmuntra
energihushållning, utveckling av biobränsleteknik och annan miljövänlig
energiproduktion samt forskning.
Motionärerna accepterar den i propositionen redovisade kostnadsramen för
omställningsåtgärderna inom energipolitiken. De reserverar sig emellertid
beträffande hur programmet skall finansieras och framhåller att de inte är
främmande för en finansiering som till viss del bygger på intäkter som
genereras av kärnkraftsproduktionen. De medel inom ramen som är kopplade till
stängningen av kärnkraftverket i Barsebäck bör användas för en kraftfull
(tiodubblad) satsning på ökad kärnsäkerhet i Östeuropa.
Miljöpartiets partimotion 1996/97:N27 innehåller ett flertal yrkanden som
berör riktlinjerna för energipolitiken. Sålunda framställs förslag om
energipolitikens mål, kostnadsansvaret inom energisektorn och
energibeskattningen samt om utgångspunkter för, styrmedel för och lagstiftning
om avvecklingen av kärnkraften. Vidare ingår flera yrkanden avseende
skadeståndsansvaret vid en reaktorolycka. Här behandlas också ett yrkande i
motionen om behovet av statliga anslag till omställningen av energisystemet.
Motionärerna tror inte att kärnkraften kommer att avvecklas med regeringens
förslag som grund. Propositionen - som betecknas som en elproposition snarare
än en energiproposition - saknar förslag till styrmedel för att ställa om
energisystemet och därmed, sägs det, bortses från de möjligheter och den
dynamik som uppstår när efterfrågan på det nya skapas.
Den i motionen förordade energipolitiken innebär en total omställning av
energisystemet till elproduktion med förnybara energislag och en avveckling av
kärnkraften till år 2010. Ytterligare en kärnkraftsreaktor - totalt alltså tre
reaktorer - bör enligt motionärerna avvecklas under de kommande fem åren.
Detta skall ske utan att de totala utsläppen av koldioxid ökar. Bortfallet av
elproduktion (totalt 12,5 TWh) skall täckas dels genom minskad elanvändning
(7,5 TWh, varav 2,5 TWh i industrin och bebyggelsesektorn, 3 TWh genom minskad
el från avkopplingsbara elpannor och 2 TWh genom ersättning av elvärme med
fjärrvärme m.m.), dels genom ny elproduktion (5 TWh, varav 1,5 TWh från
vindkraft, 1,5 TWh från biobränslebaserad kraftvärme och 2 TWh genom
utnyttjande av befintlig kapacitet för biobränsleeldning i kraftvärmeverk).
Enligt motionärernas förslag till mål för energipolitiken bör varje
energislag långsiktigt bära sina egna samhällsekonomiska kostnader - inklusive
risk- och miljökostnader. Genom att anpassa energisystemet till vad som är
långsiktigt ekologiskt hållbart skapas förutsättningar i landet för såväl en
robust ekonomisk utveckling som en god social utveckling, heter det.
Kärnkraften bör enligt vad som vidare sägs i motionen avvecklas med en
kombination av lagreglering och ekonomiska styrmedel. Inledningen av
avvecklingen skall ske med en avvecklingslag som gör en rimlig avvägning
mellan reaktorägarnas och samhällets intressen. Motionärerna har flera
invändningar mot den av regeringen skisserade avvecklingslagen. Bland annat
borde samhällets kostnader för miljö, hälsa och risker vid fortsatt drift av
kärnkraftsreaktorer beaktas i lagstiftningen.
För den fortsatta avvecklingen skall användas ekonomiska styrmedel som
tydliggör kärnkraftens risk- och miljökostnader, menar motionärerna. De ar-
gumenterar för en grundläggande reform av hela energibeskattningen inom ramen
för en skatteväxling med högre skatter på energi och miljöutsläpp och lägre
skatter på arbete. Produktionsskatten på el från kärnkraftverk borde höjas
årligen med 1 öre per kWh från år 1998 till år 2010, till totalt ca 15 öre per
kWh. Vidare skulle koldioxidskatten tas ut på kolinnehållet i alla fossila
bränslen och höjas årligen med preliminärt 10 öre per kg. För industrin borde
koldioxidskatten höjas successivt till den allmänna nivån.
Vidare bör enligt motionärerna atomansvarighetslagstiftningen revideras i
grunden med inriktning på att kärnkraftsproducenterna skall ges ett strikt och
obegränsat skadeståndsansvar i händelse av en reaktorolycka. En sådan
förändring borde kombineras med krav på ökad solvens för reaktorägarna. I
avvaktan på internationella förhandlingar om ändrad lagstiftning skisseras i
motionen införande - i tre steg - av ett fullvärdigt skadeståndsansvar för
kärnkraftsindustrin. Motionärerna föreslår också att en parlamentarisk kom-
mission skall tillsättas med uppgift att utreda de totala kostnaderna vid en
svensk reaktorolycka.
I motionen framläggs detaljerade förslag om stöd till utveckling och
investeringar i nya energikällor. För respektive åtgärd redovisar motionärerna
två alternativ till bidrags- och anslagsnivå - med och utan förslaget till
skatteväxling. Förslagen innebär totala omställningningsprogram på 10,7
miljarder kronor (med skatteväxling) respektive 12,8 miljarder kronor (utan
skatteväxling).
I Kristdemokraternas kommittémotion 1996/97:N21 erinras om att partiet under
förra mandatperioden var en av initiativtagarna till tillsättandet av
Energikommissionen. Partiets strävan i det energipolitiska arbetet har varit -
och är fortsättningsvis - att åstadkomma breda politiska uppgörelser och
långsiktigt stabila spelregler för aktörerna på energimarknaden, framhålls
det. En utgångspunkt för energiöverläggningarna var också, fortsätter
motionärerna, att samla största möjliga parlamentariska majoritet bakom ett
beslut där även näringsliv och fackförbund m.fl. skulle involveras. Vidare var
principen att el baserad på förnybara energikällor skulle tillföras och
sparande och effektivisering av elanvändningen skulle uppnås innan
avställningen skulle påbörjas. Fossila bränslen skulle inte tillföras
energisystemet.
Dessa principer övergav emellertid regeringen i ett sent skede av
energiöverläggningarna, anför motionärerna vidare. De menar att den träffade
trepartiuppgörelsen har splittrat nationen i energifrågan och skapat fortsatt
osäkerhet om villkoren på energimarknaden. I motionen anklagas regeringen för
att den själv inte vet hur den egna politiken skall kunna genomföras och vilka
miljöeffekter och samhällsekonomiska konsekvenser den får.
Enligt motionärernas förslag till riktlinjer för energipolitiken, som
föreslås ersätta det i propositionen framlagda förslaget, skall Sveriges
energiförsörjning långsiktigt baseras på inhemska, förnybara energikällor och
bränslen. Industri och hushåll skall tillförsäkras elleveranser till fortsatt
konkurrenskraftiga och rimliga elpriser. Strävan skall vara att möjliggöra en
successiv utfasning av kärnkraftsreaktorer genom att el sparas och el från
förnybara energikällor tillförs. Motionärernas uppfattning är att den första
kärnkraftsreaktorn kan fasas ut när motsvarande el sparats eller tillförts.
Tillförseln skall baseras på förnybar elproduktion. Regeringens förslag till
hur avvecklingen av kärnkraften praktiskt skall genomföras är ännu oklar; att
nu fatta beslut om att stänga en reaktor utan att veta hur det skall gå till
är en äventyrlig politik, anför motionärerna och påpekar att det finns olika
lösningar för hur man praktiskt kan stänga av reaktorer. De understryker att
de kommer att ta ställning i frågan när konkreta förslag redovisas för
riksdagen.
Också beträffande energibeskattningen kommer motionärerna att ta slutlig
ställning när regeringen presenterat sina förslag. De framhåller dock i
motionen att de anser att energislag med miljöpåfrestningar bör på ett
tydligare sätt än för närvarande bära sina miljökostnader. Den förnybara
energi- och elproduktionen måste ges ekonomiska incitament för att den
långsiktigt skall kunna stå för en växande andel av Sveriges
energiförsörjning, sägs det.
Vad som anförs i propositionen om att enbart Svenska kraftnät bör ges
koncession för tillkommande utlandsförbindelser avvisas av motionärerna i ett
särskilt yrkande. Vidare efterlyser de effektiva insatser för en samlad
energipolitik rörande Östersjöområdet. Det betonas att det i dessa insatser
ingår dels ansträngningar för att göra kärnkraftsproduktionen i Litauen och
Ryssland säkrare, dels åtgärder för att långsiktigt skapa förutsättningar för
dessa länder att byta energisystem och avveckla såväl kärnkraften som
användningen av fossila bränslen.
Motionärerna instämmer i huvudsak i det framlagda förslaget till
omställningsprogram. Emellertid vill de avvakta med sitt definitiva
ställningstagande till dess regeringen har presenterat förslag om hur
programmet skall finansieras. Också på denna punkt menar motionärerna att det
är fel att först fatta beslut om ett omfattande program utan att riksdagen
samtidigt får möjlighet att ta ställning till frågan om finansiering. I
avvaktan på ett sådant förslag om finansiering avstyrks de i propositionen
redovisade anslagsnivåerna för respektive åtgärd.
Utskottet övergår därefter till att referera de övriga motioner med anledning
av propositionen och från allmänna motionstiden som behandlas här. Motionerna
redovisas partivis.
Med hänvisning till 1991 års energiöverenskommelse och följande
riksdagsbeslut framhålls i motion 1996/97:N19 (s) att en stor majoritet i
riksdagen har anslutit sig till linje 2:s energipolitik med innebörd att
kärnkraftsavvecklingen kan inledas först när resultatet av sparande och
tillförsel av miljöacceptabel el till ett konkurrenskraftigt pris tagits fram.
Enligt motionärerna avviker förslagen i propositionen i två avseenden från
såväl linje 2:s energipolitik som 1991 års energipolitiska beslut, nämligen i
fråga om tidpunkten för avvecklingens inledning och beträffande vad
kärnkraften skall ersättas med. I motionen framställs tre yrkanden. För det
första borde beslutet om slutåret för kärnkraftens avveckling (år 2010)
upphävas. Motionärerna anser vidare, för det andra, att omställningen av
energisystemet bör inledas med en omfattande satsning på effektivisering av
elanvändningen, konvertering av elvärme och utveckling av förnybar
elproduktion. Programmet skulle följas upp med en kontrollstation inom en
femårsperiod, och först därefter - när erforderliga resultat uppnåtts - skulle
avvecklingen av kärnkraften inledas. Enligt det tredje yrkandet i motionen
skall riksdagen bekräfta riktlinjerna från 1991 års energipolitiska beslut om
att resultaten av hushållningen med el, tillförseln av miljöacceptabel
kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt
konkurrenskraftiga elpriser skall avgöra när kärnkraftsavvecklingen kan
inledas och i vilken takt den kan genomföras.
Motion 1996/97:N31 (s) tar främst sikte på situationen för personalen vid
kärnkraftverket i Barsebäck. Motionärerna ansluter sig till förslagen i
propositionen men påpekar att riksdagens beslut också föranleder skyldigheter
jäntemot de anställda vid verket och den aktuella regionen. Propositionen
innehåller inga konkreta förslag till hur kompetensen hos personalen skall tas
till vara eller hur säkerheten skall kunna upprätthållas under
omställningsperioden, anför motionärerna och föreslår ett uttalande av
riksdagen i saken. Enligt det andra yrkandet i motionen, till vilket utskottet
återkommer i ett senare avsnitt, skall den föreslagna energimyndigheten
lokaliseras till Barsebäck.
I motionerna 1996/97:N411 (s) och 1996/97:N429 (s) föreslås uttalanden om
den elintensiva industrins konkurrenssituation. Det är absolut nödvändigt,
sägs det i den förstnämnda motionen, att energipolitiken utformas så att den
elintensiva industrins konkurrenskraft bevaras; den elintensiva industrin i
Sverige måste få arbeta på samma villkor som sina internationella
konkurrenter. I den andra motionen uppmärksammas särskilt företaget Vargön Al-
loys AB. Elkostnaderna motsvarar en femtedel av företagets totala
produktionskostnader, påpekar motionärerna och anför att ytterligare ökningar
av elkostnaderna riskerar leda till att företagets konkurrenskraft allvarligt
rubbas i förhållande till utländska konkurrenter. I motion 1996/97:Jo311 (s)
om miljöpolitik sägs att Sverige skall bli det första landet i världen som
klarar omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle och att det i detta
ingår en övergång till ett nytt energisystem. Enligt motionärerna bör
avvecklingen av kärnkraften inledas under innevarande mandatperiod och ske i
sådan takt att den svenska industrin inte slås ut.
Bygg ut det svenska naturgasnätet, anförs det i motion 1996/97:N414 (s). Med
en sådan utbyggnad skulle bättre miljö och ökad sysselsättning uppnås, och den
skulle även vara positiv för samarbetet runt Östersjön och inom EU, menar
motionären. Han anser att förutsättningarna och de långsiktiga ramvillkoren
för en fortsatt utbyggnad av det svenska naturgasnätet bör identifieras.
I partimotion 1996/97:N269 (m) anförs att en förtida avveckling av svensk
kärnkraft - redan en enstaka reaktor - riskerar att få allvarliga och
långtgående följder. När Sveriges elintensiva industri hotas att slås ut i den
internationella konkurrensen på grund av höjda elkostnader, kan ingen
regionalpolitik i världen kompensera skadorna, heter det vidare. Ett
motsvarande tema med inriktning på skogsindustrin anslås i motion 1996/97:N17
(m), där det påpekas att denna industri är en av de mest elberoende
industrigrenarna. Även om efterfrågan på ved för energiomställning ökar är det
bättre ekonomi, både för landet och för skogsägaren, om den elintensiva
skogsindustrin inte slås ut av höjda elpriser utan tillåts fortsätta förädla
högvärdig svensk vedråvara, framhåller motionären.
Ett uttalande av riksdagen om ett decentraliserat och miljövänligt energisy-
stem föreslås i partimotionen 1996/97:A432 (c) om regionalpolitik. En
omställning till ett kretsloppsanpassat energisystem kan bli en positiv
förnyelse som lyfter hela landet ur stelhet och stagnation och ger Sverige en
plats i den internationella utvecklingens frontlinje, sägs det. Motion
1996/97:N405 (c) innehåller tre yrkanden. Enligt motionärerna är det hög tid
att kärnkraftsavvecklingen påbörjas. De anför vidare att det är rimligt att
statligt stöd lämnas till utvecklingen av nya energisystem i likhet med vad
kärnkraften fått. Motionärerna menar vidare att det finns en stor
sparpotential inom energiområdet och att detta bör uppmuntras genom en
miljöinriktad skatte- och avgifts-politik.
Motion 1996/97:N403 (c) har rubriken Bioenergi. Motionärerna påpekar att
bioenergin har stora utvecklingsmöjligheter och föreslår ett uttalande av
riksdagen om behovet av ökad och utvecklad bioenergiförsörjning. I motionen
anförs vidare att Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har en viktig
uppgift när det gäller att utveckla och stimulera användningen av bioenergi.
Härutöver anförs att det i Kalmar län finns stora förutsättningar för
produktion och vidareutveckling av bioenergin, vilket riksdagen som sin mening
borde ge regeringen till känna. På motsvarande sätt pläderas i motion
1996/97:N428 (c) för att en satsning på utveckling av bioenergi bör göras i
Västsverige. Denna region har möjlighet och kunnande att ta hand om
utvecklingen av ett energisystem som svarar mot 2000-talets krav och som kan
komma hela landet till godo, sägs det i motionen. Enligt ett ytterligare
yrkande av motionärerna bör riksdagen hos regeringen begära ett förslag om
ökad användning av bioenergi för uppvärmning och elproduktion samt som
drivmedel.
Enligt förslag i motion 1996/97:N18 (fp) skall produktionsskatten på el
avskaffas för el som används som råvara i produktionsprocessen.
Produktionsskatten på el är förödande för de processindustrier som använder el
som råvara i produktionen, anför motionären och exemplifierar med tre
industrier i Medelpad. För att dessa företag skall kunna konkurrera på
världsmarknaden måste produktionsskatten på el som används som råvara i
produktionen tas bort, hävdas det. Därvid borde också den del som överförts
till fastighetsskatt vägas in i beslutet.
Ett riksdagsuttalande om energipolitiken föreslås i partimotion 1996/97:
N424 (mp). Motionärerna redovisar översiktligt sin syn på energipolitiken och
hänvisar i övrigt till kommande motion med anledning av den då aviserade
energipolitiska propositionen. Motion 1996/97:N409 (mp), som innehåller fem
yrkanden, tar sikte på kärnkraftverket i Forsmark. En kärnkrafts-olycka i
Forsmark skulle få förödande följder, påpekar motionärerna och menar att det
enda säkra är att stänga de tre reaktorerna i Forsmark och satsa på
investeringar i energieffektivisering och ny energiproduktion med sol, vind
och biobränslen. I stället för att som i Forsmark satsa mer än 2 miljarder
kronor fram till sekelskiftet för att åtgärda och förebygga brister i
säkerhetssystemen, bör medlen investeras i effektiv energianvändning och
förnybara energislag, heter det. I motion 1996/97:Fö59 (mp), som väckts med
anledning av en proposition om beredskapen mot svåra påfrestningar på
samhället i fred (prop. 1996/97:11), sägs att avvecklingen av kärnkraften är
ett avgörande steg för att minska sårbarheten i samhället.
I partimotion 1996/97:N256 (kd), slutligen, föreslås ett uttalande av
riksdagen om betydelsen av ett långsiktigt hållbart energipolitiskt beslut.
Osäkerheten kring energipolitiken är en faktor som spelat en inte oväsentlig
roll för de svenska företag som under de senaste åren valt att förlägga sina
investeringar utomlands, framhåller motionärerna. De anser därför att det är
viktigt att den överenskommelse som träffades i Energikommissionen snarast
följs av ett långsiktigt beslut i riksdagen.

Utskottets ställningstagande
I det föregående har återgetts den överenskommelse som träffats mellan
företrädare för Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet.
Utskottet instämmer i regeringens förslag att riksdagen bör anta de i
överenskommelsen angivna riktlinjerna för energipolitiken. Därmed - vill
utskottet redan nu meddela - avstyrks, helt eller delvis, motionerna
1996/97:N19 (s), 1996/97:N414 (s), 1996/97:N269 (m), 1996/97:N17 (m),
1996/97:N22 (fp), 1996/97:N27 (mp), 1996/97:N424 (mp), 1996/97:N409 (mp),
1996/97:N21 (kd) och 1996/97:N256 (kd).
Det är, menar utskottet, av väsentlig betydelse att omställningen av Sverige
till ett ekologiskt hållbart samhälle kan påskyndas. En hållbar utveckling in-
nebär att dagens behov skall kunna klaras utan att förutsättningarna för
framtida generationers liv och välfärd äventyras. Ekonomisk utveckling och
social välfärd skall gå hand i hand med skydd av miljön och naturresurserna.
För att Sverige skall kunna nå en ekologiskt hållbar utveckling krävs aktiva
åtgärder.
Omställningen av energisystemet är ett led i Sveriges strävan att vara ett
föregångsland när det gäller att skapa en ekologiskt hållbar utveckling. Med
utgångspunkt i resultatet av 1980 års folkomröstning uttalade sig riksdagen
samma år för en avveckling av kärnkraften. De argument som låg till grund för
detta uttalande äger i allt väsentligt fortfarande sin giltighet. Man kan
aldrig bortse från kärnkraftens risker. Ett reaktorhaveri skulle kunna få
förödande konsekvenser för människor och miljö under lång tid. Vidare ger
kärnkraften upphov till restprodukter som är farliga för människor i
hundratals generationer.
Enligt energiöverenskommelsen skall de två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck
- varav den andra under vissa villkor - ställas av. Åtgärder skall vidtas för
att under de närmaste åren kompensera bortfallet av el genom effektivare
energianvändning, konvertering samt hushållning med och tillförsel av el från
andra energikällor.
För utveckling av ett ekologiskt uthålligt energisystem skall ett nytt
långsiktigt omställningsprogram inrättas. Inriktningen skall vara att utveckla
ny energiteknik i syfte att åstadkomma en ekologiskt och ekonomiskt hållbar
energiförsörjning i huvudsak baserad på förnybara energislag. Målet skall
också vara att tillförsäkra svensk industri och samhällslivet i övrigt el till
internationellt konkurrenskraftiga priser.
Den träffade energiöverenskommelsen ligger i linje med 1991 års
energipolitiska riktlinjer. Energipolitikens mål är att på kort och lång sikt
trygga tillgången på energi på villkor som är konkurrenskraftiga med dem som
gäller i omvärlden i övrigt. Energipolitiken skall skapa villkoren för en
effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med
låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen
till ett ekologiskt samhälle. Vidare skall energipolitiken bidra till att
skapa stabila förutsättningar för ett konkurrenskraftigt näringsliv och en
förnyelse och utveckling av den svenska industrin. Energipolitiken skall även
främja ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen.
Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som grundas på
varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt en effektiv
energianvändning. Användningen av fossila bränslen bör hållas på en låg nivå.
Det befintliga ledningsnätet för naturgas, som är det fördelaktigaste fossila
bränslet, bör utnyttjas effektivare.
Utskottet ansluter sig till förslaget i propositionen att kärnkraftverket i
Barsebäck skall ställas av. Detta kraftverk är, som framhålls i
överenskommelsen, olämpligt lokaliserat till ett mycket tätbefolkat område.
Genom att nu besluta om att ställa av två kärnkraftsreaktorer och genom
satsningen på de långsiktiga omställningsprogrammen skapas förutsättningar för
att nya konkurrenskraftiga elproduktionsalternativ successivt skall kunna
föras in i det svenska energisystemet. Därigenom kan den fortsatta
omställningen till ett ekologiskt uthålligt energisystem genomföras till
rimliga kostnader.
Enligt vad som anges i överenskommelsen skall förhandlingar upptas med
ägaren till kärnkraftverket i Barsebäck om en stängning av en första reaktor
före den 1 juli 1998 och en andra reaktor före den 1 juli 2001. Till frågan om
lagstiftningen beträffande avvecklingen av kärnkraften återkommer utskottet
när regeringen har framlagt sitt aviserade lagförslag.
Beträffande det aktuella yrkandet i motion 1996/97:N31 (s) om bl.a.
säkerheten vid kärnkraftverket i Barsebäck under avvecklingsperioden vill
utskottet erinra om vad som sägs i propositionen om att i god tid före verkets
slutliga nedläggning bör berörda myndigheter tillsammans med arbetsgivaren och
personalorganisationerna överväga de särskilda åtgärder som kan behöva vidtas
för personalen. Det påpekas att formerna för detta för närvarande övervägs
inom Regeringskansliet. Utskottet har vidare noterat vad som framhålls i
propositionen dels om att personalen vid kärnkraftverket har generellt en hög
kompetens med en ofta specialiserad inriktning och att regeringen är av den
uppfattningen att många av de anställda vid verket, som ingår i
Sydkraftskoncernen, på sikt bör kunna beredas annan sysselsättning inom
koncernen, dels att Sydkraft har meddelat att hela personalstyrkan vid verket
kan beredas fortsatt arbete efter den första reaktorns avställning och till
utgången av år 2001.
Bortfallet av el från reaktorerna i Barsebäck skall, som nämnts, kompenseras
genom effektivare energianvändning, elhushållning, konvertering från el samt
tillförsel av el från andra energikällor. Som framhålls i överenskommelsen bör
ett villkor för stängningen av den andra reaktorn vara att bortfallet av
elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och minskad
användning av el. Innan en stängning av denna reaktor kan genomföras bör
riksdagen - oavsett utformningen av lagstiftningen - ges möjlighet att pröva
att förutsättningen för stängningen av kärnkraftsreaktorn är uppfylld.
Samtidigt som det är av vikt att avvecklingen av kärnkraften inleds är det
betydelsefullt - från såväl samhällsekonomiska som miljömässiga utgångspunkter
- att omställningen och utvecklingen av energisystemet sker under tillräckligt
lång tid för att målen enligt 1991 års energipolitiska beslut skall kunna
uppnås. Om all kärnkraftsproduktion skulle avvecklas till år 2010 skulle, som
sägs i propositionen, problem uppstå för sysselsättning, välfärd,
konkurrenskraft och miljö. Utskottet delar mot den bakgrunden uppfattningen
att det inte bör fastställas något årtal för när den sista kärnkraftsreaktorn
bör tas ur drift; i linje med vad som i denna del föreslås i motion
1996/97:N19 (s) skall alltså år 2010 inte längre gälla som s.k. slutår för
kärnkraftsavvecklingen. Härigenom ges tillräckligt lång tid för omställningen.
Frågan om den fortsatta omställningen av energisystemet bör, som anges i
överenskommelsen, baseras på resultaten av de energipolitiska programmen och
på erfarenheterna av stängningen av kärnkraftverket i Barsebäck. Som där
vidare sägs skall ny elproduktionskapacitet och minskad elanvändning vara ett
villkor för avställning av ytterligare reaktorer. Före nästkommande
mandatperiods utgång skall beslut fattas avseende hur den fortsatta
avställningen av kärnkraftsreaktorer skall genomföras.
I enlighet med överenskommelsen är det vidare utskottets mening att en säker
tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den
svenska industrins internationella konkurrenskraft. Energipolitiken måste
utformas så att denna förutsättning bevaras. Som sägs i propositionen bör
elanvändningen för industrins produktion ges möjlighet att öka under det
närmaste decenniet. Parallellt med detta måste emellertid en effektiv
elanvändning främjas såväl i industrin som i andra samhällssektorer. De
framställda yrkandena om den elintensiva industrins konkurrenssituation i
motionerna 1996/97:N411 (s) och 1996/97:N429 (s) bör med hänvisning till det
sagda inte föranleda något initiativ från riksdagens sida.
I detta sammanhang vill utskottet också understryka vad som anförs i
överenskommelsen om att energibeskattningen skall ge goda förutsättningar för
den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Till frågan om
produktionsskatten på el, som särskilt tas upp i ett yrkande i motion
1996/97:N18 (fp), får riksdagen anledning att återkomma under hösten 1997 med
anledning av att regeringen har aviserat att frågan kommer att tas upp i
budgetpropositionen för år 1998. Med hänvisning till att hela utformningen av
energibeskattningen skall ses över avstyrker utskottet även det aktuella
yrkandet i motion 1996/97:N27 (mp) om energibeskattningen.
Utskottet tillstyrker de i propositionen redovisade omställningsprogrammen
avseende dels åtgärder för att på kort sikt minska elanvändningen och tillföra
ny elproduktion, dels långsiktiga insatser för ett ekologiskt uthålligt
energisystem. Enligt utskottets mening ligger den totala omfattningen av
programmen på en väl avvägd nivå. Till den närmare utformningen av programmen
återkommer utskottet i senare avsnitt. Dock vill utskottet redan nu
understryka vikten av att programmen blir föremål för en kontinuerlig och
ingående uppföljning, där uppnådda resultat ställs mot de anvisade resurserna
och uppställda mål för åtgärderna. Utskottet har vidare noterat vad som sägs i
propositionen om att frågan om utvärdering kommer att ges hög prioritet i den
nya energimyndighetens forsknings- och utvecklingsverksamhet samt att
regeringen avser att årligen informera riksdagen om de resultat som har
uppnåtts. Enligt utskottets mening är det önskvärt om denna redovisning görs i
samlad form och att den ger information dels om hur insatta medel har använts,
dels - på sikt - om åtgärdernas effekter.
I separata avsnitt i det följande behandlar utskottet även frågor om bl.a.
el- och värmeförsörjningen i Sydsverige, inrättande av en ny energimyndighet,
riktlinjer för Vattenfalls verksamhet, klimatpolitiken samt kärnsäkerheten i
Östeuropa.
Beträffande statens uppgifter rörande omställningen av energisystemet berörs
i överenskommelsen frågan om Affärsverket svenska kraftnäts system- ansvar för
det svenska elsystemet och dess kontroll över utlandsförbindelserna. I likhet
med vad som redovisas i överenskommelsen anser utskottet att enbart Svenska
kraftnät bör ges koncession för tillkommande utlandsförbindelser. För att
motverka obalanser i handeln med el mellan den öppna svenska marknaden och
elmarknader i övriga Europa är det viktigt att samhällets kontroll av
utrikeshandeln med el förstärks. Det nu anförda innebär att utskottet avvisar
det aktuella yrkandet i motion 1996/97:N21 (kd).
Utskottet avstyrker även de olika yrkandena i motion 1996/97:N27 (mp) om
skadeståndsansvaret för den svenska kärnkraftsindustrin och om kostnaderna vid
en svensk reaktorolycka. I enlighet med vad som redovisas i överenskommelsen
bör anläggningshavarnas ersättningsskyldighet utökas. Av propositionen framgår
att frågan om ett utökat ansvar för kärnkraftsföretagen för närvarande ses
över inom Regeringskansliet och att regeringen senare under innevarande år
avser att förelägga riksdagen en proposition om ändringar i
atomansvarighetslagen med detta syfte.
Vad utskottet anfört i det föregående ligger delvis i linje med vad som i
aktuella delar tagits upp i motionerna 1996/97:Jo311 (s), 1996/97:A432 (c),
1996/97:N405 (c), 1996/97:N403 (c) och 1996/97:Fö59 (mp). Något skäl för ett
särskilt uttalande av riksdagen med anledning av berörda yrkanden finns
emellertid inte, varför dessa motionsyrkanden avstyrks. Utskottet avstyrker
även förslagen i motionerna 1996/97:N428 (c) och 1996/97:N403 (c) om
satsningar på utveckling av bioenergi i vissa särskilda regioner och om
NUTEK:s roll för att stimulera användningen av bioenergi.

El- och värmeförsörjningen i Sydsverige

Propositionen
Som tidigare nämnts föreslås i propositionen att en delegation skall
tillkallas med uppgift att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige.
Delegationen avses få disponera 400 miljoner kronor för ändamålet.
Stängningen av kärnkraftverket i Barsebäck, som normalt svarar för en
betydande del av eltillförseln i Sydsverige, kommer att påverka elbalansen i
regionen, konstateras det i propositionen. Enligt regeringen bör åtgärder
vidtas för att förbättra möjligheterna att överföra el till Sydsverige, öka
produktionen av el och värme samt minska effektbehovet inom området. Som en
viktig åtgärd anges en förstärkning av överföringsförbindelserna för el till
Sydsverige. Det noteras i propositionen att det är en uppgift för Affärsverket
svenska kraftnät att genomföra de förstärkningar av stamnätet som krävs för
att upprätthålla elbalansen i Sydsverige och i övrigt förbättra
förutsättningarna för ett effektivt kraftutbyte med utlandet. Samtidigt anförs
att planerade förstärkningar och nybyggnationer av högspänningsledningar till
Sydsverige norrifrån bör genomföras skyndsamt. Detsamma sägs gälla i fråga om
de ledningsförstärkningar i övriga delar av landet och annan anpassning av
stamnätet som kan krävas för att öka marginalerna vid höglastsituationer.
Regeringen menar vidare att det är angeläget att förutsättningar skapas för
att det befintliga naturgasnätet skall kunna utnyttjas effektivare. I
anslutning härtill meddelas att regeringen nyligen lämnat tillstånd till Malmö
Energi AB att uppföra en naturgaseldad kombicykelanläggning och att en ansökan
om en liknande anläggning hos Göteborg Energi AB för närvarande bereds inom
Regeringskansliet.
Emellertid anser regeringen att ytterligare åtgärder bör vidtas för att
utveckla el- och värmeproduktionen i Sydsverige. Den föreslagna delegationen
skall ges vida möjligheter att initiera åtgärder som stärker regionens el- och
värmeförsörjning. Åtgärderna skall kunna gälla såväl energihushållning och
minskad elanvändning som utbyggnad av el- och värmeproduktion. Det är av
väsentlig betydelse, poängteras det, att delegationen snabbt kan bidra med
planerings- och projekteringsstöd och skyndsamt kan utreda behovet av
investeringar i infrastruktur. Vidare framhålls det angelägna i en effektivare
energianvändning och en ökad användning av det befintliga naturgasnätet.
Anslag till delegationen kommer att föreslås i budgetpropositionen för år
1998.

Motionerna
Med hänvisning till motionärernas avvisande av förslaget om stängning av
kärnkraftverket i Barsebäck yrkas i motion 1996/97:N22 (fp) också avslag på
det nu aktuella förslaget i propositionen. Enligt motionärerna bör de
beräknade medlen om 400 miljoner kronor för den planerade delegationens
insatser i stället satsas på det program för ökad kärnkraftssäkerhet i
Östeuropa som föreslås i motionen.
Även i motion 1996/97:N21 (kd) förkastas regeringens förslag avseende el-
och värmeförsörjningen i Sydsverige. Det är uppenbart, menar motionärerna, att
regeringen nu är inriktad på en ökad användning av naturgas - eller, som
motionärerna snarare vill benämnda det, fossilgas. De avvisar en sådan
satsning och anser även att det lämnade tillståndet till Malmö Energi AB att
uppföra en naturgaseldad kombicykelanläggning bör återkallas.

Utskottets ställningstagande
Utskottet finner det välmotiverat att en särskild delegation skall tillsättas
för att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige och att denna skall
få disponera 400 miljoner kronor för ändamålet. Som sägs i propositionen bör
delegationen ges vida möjligheter att initiera åtgärder som stärker regionens
el- och värmeförsörjning. Härvid är det angeläget med en effektivare
energianvändning och en ökad användning av förnybara energislag men också med
ett bättre utnyttjande av det befintliga naturgasnätet. I likhet med
regeringen anser utskottet att det är väsentligt att delegationen snabbt kan
bidra med planerings- och projekteringsstöd och skyndsamt kan utreda behovet
av investeringar i infrastruktur. Utskottet förutsätter att en avrapportering
av de-legationens arbete vid lämpligt tillfälle lämnas till riksdagen.
Vidare har utskottet noterat vad som sägs i propositionen om vikten av att
överföringsförbindelserna för el till Sydsverige stärks. Det är, som påpekas i
propositionen, en uppgift för Affärsverket svenska kraftnät att genomföra de
förstärkningar av stamnätet som krävs för att upprätthålla elbalansen i
Sydsverige och att i övrigt förbättra förutsättningarna för ett effektivt
kraftutbyte med utlandet. Svenska kraftnät har i en skrivelse till utskottet
lämnat uppgifter om effektbalansen för Sydsverige vid en avveckling av
kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck. Av skrivelsen framgår att beslut har
fattats om en ny kraftledning (400 kV-ledning) från Småland (Alvesta) till
Blekinge (Herm-sjö), som kan beräknas komma i drift år 2001 eller år 2002 och
som avsevärt kommer att öka överföringskapaciteten till Sydsverige.
Med det anförda som bakgrund tillstyrker utskottet förslaget i propositionen
och avstyrker de två här aktuella yrkandena i motionerna 1996/97:N22 (fp) och
1996/97:N21 (kd). Till frågan om kärnsäkerhet i Östeuropa återkommer utskottet
i ett avslutande avsnitt i betänkandet.

En ny energimyndighet

Propositionen
Enligt regeringen bör myndighetsfunktionen inom energiområdet tydliggöras och
förstärkas. Därför föreslås, som redan nämnts, att en ny central
energimyndighet skall inrättas den 1 januari 1998. Till denna myndighet skall
föras merparten av myndighetsfunktionerna på energiområdet och då främst från
NUTEK. En viktig uppgift för myndigheten skall vidare vara att bevaka
energimarknadernas och energisystemets utveckling och analysera dess betydelse
för miljö, teknisk utveckling och ekonomisk tillväxt. Myndigheten skall även
ansvara för statliga insatser för att främja forskning och utveckling på
energiområdet. Det betonas i propositionen att den nya energimyndigheten skall
ges huvudansvaret för att verkställa merparten av de energipolitiska
programmen och ett samordningsansvar för omställningsåtgärderna.
Regeringen meddelar i propositionen att den förutsätter att den personal som
för närvarande arbetar med energifrågor vid NUTEK i huvudsak kommer att
beredas arbetstillfällen vid den nya myndigheten. Inrättandet av myndigheten
bedöms inte komma att leda till att personal friställs.
I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97:150) föreslås att riksdagen
på tilläggsbudget för år 1997 skall anvisa 30 miljoner kronor för att täcka
kostnader i samband med bildandet av den nya energimyndigheten.

Motionerna
I motion 1996/97:N22 (fp) anförs att NUTEK bör behålla uppgiften som central
energimyndighet. Regeringens förslag andas planhushållning och medför dessutom
ökade kostnader, menar motionärerna och yrkar avslag på förslaget i
propositionen om inrättande av en ny energimyndighet.
En motsatt uppfattning förs till torgs i motion 1996/97:N252 (c) från
allmänna motionstiden. Där förordas just att NUTEK:s verksamhet med
energifrågorna skall överföras till en ny central energimyndighet med ansvar
för omställningen av energisystemet.
I motion 1996/97:N27 (mp) ansluter sig motionärerna till uppfattningen att
en ny central sektorsmyndighet för energiområdet bör bildas. De anser emel-
lertid att denna myndighet bör inordnas i en mer decentraliserad modell där
statens uppgift främst skall vara att ange ramarna i form av legala och
ekonomiska styrmedel samt att fördela investeringsstöd. Det huvudsakliga
ansvaret för genomförandeprocessen skulle i stället läggas på kommunerna.
Enligt motionärerna skulle en sådan decentraliserad modell leda till ökad
miljömedvetenhet och ökat engagemang bland kommunerna.
I motion 1996/97:N30 (s) föreslås ett uttalande av riksdagen om samordning
av olika statliga bidrag. Enligt motionärerna måste omställningen av
energisystemet koordineras med andra former av bidrag som inrättats. Så t.ex.
borde Delegationen för främjande av miljöanpassad teknik inordnas i den nya
energimyndigheten för att olika upphandlingsprojekt skall kunna dra nytta av
varandra. Likaså, fortsätter motionärerna, bör olika medel som anvisats för
ekologisk omställning hanteras på ett sätt som stöder omställningen av
energisystemet. Enligt vad som sägs i motionen bör regeringen se över
organisationen för de olika bidragsmedlen och försöka samordna de skilda
bidragssystemen med varandra.
Myndighetsuppgifterna på energiområdet kan och bör även fortsättningsvis
skötas av NUTEK, anförs det - utan särskilt yrkande - i motion 1996/97:N20
(m). De aktuella statliga myndighetsinsatserna ställer krav på kompetens inte
bara inom energiområdet utan också när det gäller teknisk forskning och
utveckling, företagsutveckling och transportfrågor, påpekar motionärerna och
framhåller att sådan kompetens finns samlad på NUTEK. Vidare är de kritiska
till ordningen att först skall riksdagen fatta beslut om inrättande av
myndigheten och därefter skall det utredas vilka uppgifter myndigheten skall
ha; någon form av omvänt förfarande hade tett sig mer passande, sägs det.
Härutöver framförs i tio motioner förslag till lämplig lokalisering av den
nya energimyndigheten. I huvudsak hänvisas till befintlig kompetens och
verksamhet med anknytning till energiområdet samt till behovet av ny
sysselsättning i respektive region.
Som tidigare redovisats föreslås i motion 1996/97:N31 (s) att myndigheten
skall placeras i Barsebäck. Enligt förslag i motion 1996/97:N23 (s) skall den
i stället lokaliseras till Norrköping. Skäl för en lokalisering till
Örebroregionen presenteras i motion 1996/97:N24 (s). Borås förordas som
lämplig lokaliseringsort i motionerna 1996/97:N28 (s) och 1996/97:N35 (c),
medan argumenteringen i motion 1996/97:N38 (s) utmynnar i ett yrkande om att
energimyndigheten skall lokaliseras till Västerås. För en placering i Kalmar
län pläderas i tre motioner, 1996/97:N33 (c), 1996/97:N402 (c) och 1996/97:
U815 (c). I de två sistnämnda motionerna, som väcktes under allmänna
motionstiden och sålunda innan förslaget i propositionen framlades, betonas en
ny energimyndighets ansvar för utvecklingen av vindkraft. Det sista här
aktuella yrkandet - i motion 1996/97:N428 (c) - tar sikte på en lokalisering
till Västsverige.

Vissa kompletterande uppgifter
Regeringen beslutade i mars 1997 att tillkalla en särskild utredare
(generaldi-rektör Rolf Annerberg) med uppgift att förbereda inrättandet av den
nya energimyndigheten. Utredarens arbete skall enligt direktiven (dir.
1997:35) genomföras i två etapper. I en första etapp, som skall redovisas
senast den 15 september 1997, skall han lämna förslag till organisation,
uppgifter, bemanning, kompetens och arbetsformer m.m. för den nya myndigheten.
Den andra etappen av utredningsarbetet skall i huvudsak avse sådana åtgärder
som krävs för att den nya myndigheten skall kunna påbörja sin verksamhet den 1
januari 1998.
Av direktiven framgår att utredaren bl.a. bör granska arbetsuppgifternas
omfattning och avgränsning i relation till andra myndigheter. Vidare betonas
att de energipolitiska programmen berör flera statliga sektorsmyndigheter och
att det är energimyndighetens uppgift att samordna de statliga insatserna.
Häri, sägs det, ingår ansvaret för samordningen mellan energi-, miljö- och
transportfrågorna.
I utredarens uppgifter ingår att överväga och föreslå lämplig lokalisering
av energimyndigheten. Samtidigt sägs att han skall överväga möjligheterna att
den nya myndigheten och NUTEK samutnyttjar vissa resurser, t.ex.
administrativa funktioner och servicefunktioner, i syfte att sänka de två
myndigheternas samlade kostnader för verksamheten.

Utskottets ställningstagande
Utskottet behandlar först frågan om inrättande av en ny energimyndighet.
Inför den omställning av energisystemet som nu sätts i fokus och med de
förestående insatserna för att främja denna omställning ser utskottet det som
ändamålsenligt att en ny energimyndighet inrättas. Genom en sådan åtgärd
tydliggörs och förstärks myndighetsfunktionen inom energiområdet. Utskottet
tillstyrker därför förslaget i propositionen - och i linje med vad som anförs
i motion 1996/97:N252 (c) - att en särskild energimyndighet skall inrättas och
att NUTEK:s verksamhet med energifrågorna skall överföras till den nya
myndigheten. Vad som sägs i propositionen om myndighetens uppgifter och ansvar
har utskottet inget att erinra emot. Utskottet har noterat att regeringen
förutsätter att den personal som nu arbetar med energifrågor vid NUTEK i
huvudsak kommer att beredas arbetstillfällen vid den nya myndigheten.
Av det sagda följer att de här berörda yrkandena i motionerna 1996/97: N22
(fp) och 1996/97:N27 (mp) avstyrks av utskottet.
Med anledning av vad som anförs i motion 1996/97:N30 (s) om samordning av
olika statliga bidrag vill utskottet erinra om det som sägs i direktiven till
utredaren som skall förbereda inrättandet av energimyndigheten. I direktiven
påpekas att de energipolitiska programmen berör flera sektorsmyndigheter och
att det är den nya myndighetens uppgift att samordna de statliga insatserna. I
denna uppgift ingår ansvaret för samordningen mellan energi-, miljö- och
transportfrågorna. Enligt utskottets mening bör motionen inte föranleda något
initiativ från riksdagens sida; den avstyrks sålunda.
Vad sedan gäller frågan om lokalisering av en ny energimyndighet är detta inte
en sak för riksdagen att ta ställning till. Mot denna bakgrund avstyrker
utskottet de skilda motionsyrkandena med förslag till lämplig lokalisering av
myndigheten.

Riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet

Propositionen
Vattenfall AB är det största svenska elproduktionsföretaget och svarar för
ungefär hälften av den svenska elproduktionen. I kraft av sin storlek och sin
stora tillgång på kompetens är bolaget en viktig resurs i omställningsarbetet
på energiområdet, framhålls det i propositionen. Vidare sägs att det är
naturligt att staten som ägare till Vattenfall har ett starkt intresse av
företagets långsiktiga utveckling.
Regeringen anser att det är nödvändigt med en aktiv medverkan av
kraftföretagen och industrin - och då särskilt Vattenfall - i det långsiktiga
tekniska utvecklingsarbete som är avgörande för omställningen av
energisystemet. Vattenfall skall inom ramen för kraven på affärsmässighet,
betonas det, avsätta resurser för utvecklingen av ny elproduktionsteknik och
därmed bidra till en svensk elförsörjning som är ekologiskt och ekonomiskt
uthållig. I företagets långsiktiga utvecklings- och investeringsplaner bör,
menar regeringen, utvecklingen av ny ekologisk elproduktionsteknik och
investeringar i el- och värmeproduktion från förnybara energislag vara
framträdande.
Härutöver anförs i propositionen att Vattenfall bör förbli i statlig ägo och
hållas samman som koncern. Det konstateras att de samlade ekonomiska och
tekniska resurserna i Vattenfall är av stor betydelse för en effektiv svensk
elförsörjning och för den tekniska utvecklingen inom energiområdet.

Motionerna
Avslag på regeringens förslag till riktlinjer för Vattenfalls verksamhet yrkas
i motionerna 1996/97:N22 (fp) och 1996/97:N21 (kd). I den förstnämnda motionen
konstateras att regeringens förslag dels om att Vattenfall skall medverka i
energiomställningen på affärsmässig grund, dels att bolaget skall förbli i
statlig ägo innebär ?dubbla? instruktioner, vilket kan få svåra konsekvenser
för företaget. Enligt motionärerna kan Vattenfalls trovärdighet som helt
affärsmässig partner på den avreglerade elmarknaden komma att ifrågasättas.
Den ökade statliga styrningen sägs också kunna påverka utländska långivares
inställning till bolaget. Vidare anförs i motionen att Vattenfall på sikt bör
introduceras på börsen.
I motion 1996/97:N21 (kd) åberopas bildandet av den nya energimyndigheten
som skäl för att Vattenfall skall fortsätta att arbeta enligt de riktlinjer
som nu gäller. Även utifrån dessa riktlinjer kan företaget på ett aktivt sätt
bidra till omställningen av energisystemet, hävdas det. Inte heller borde sta-
ten avhända sig möjligheten att bredda ägandet i Vattenfall.
Frågor om Vattenfall har även tagits upp i två motioner från allmänna
motionstiden. I motion 1996/97:N251 (fp) anförs att bolagets dominerande
ställning på elmarknaden behöver brytas. Vattenfall borde delas upp i två
eller tre bolag och säljas ut; med fler jämnstarka producenter som konkurrerar
på marknaden skulle elpriserna pressas, heter det. I motion 1996/97:N420 (mp)
föreslås att Vattenfalls vattenkraftverk skall överföras till de landsting
(länsparlament) inom vars områden kraftverken är belägna. På så sätt, menar
motionärerna, kan staten åstadkomma en effektivare konkurrens på energiområdet
och samtidigt upprätthålla den demokratiska kontrollen.
Det är ingen tvekan om, hävdas det - utan särskilt yrkande - i motion
1996/97:N20 (m), att en ökad politisk styrning av Vattenfall skadar
förtroendet för bolaget. Efter bolagiseringen har Vattenfalls ledning lyckats
att etablera företaget som en professionell, trovärdig och oberoende aktör på
kraftmarknaden, framhåller motionärerna. De menar att bolagets fortsatta
utveckling hämmas om politiska skäl lägger hinder i vägen för ett
affärsmässigt agerande. Dessutom påpekas risken för att en ökad politisk
styrning leder till en snedvridning av konkurrensen på elmarknaden.

Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker i propositionen föreslagna riktlinjer för Vattenfalls
verksamhet. Som där påpekas är Vattenfalls aktiva medverkan av avgörande
betydelse för omställningen av energisystemet. Bolaget, som svarar för ungefär
50 % av elproduktionen, bör därför ges en strategisk roll i detta
omställningsarbete. I likhet med vad som sägs i propositionen anser utskottet
att utvecklingen av ny ekologisk elproduktionsteknik och investeringar i el-
och värmeproduktion från förnybara energislag bör vara framträdande i
Vattenfalls långsiktiga utvecklings- och investeringsplaner. Företaget bör
aktivt verka för att den tekniska utvecklingen förs framåt. En sådan
verksamhet ingår naturligt, såsom också konstateras i propositionen, i en
framgångsrik affärsstrategi.
För ett företag som Vattenfall, som verkar på en konkurrensutsatt marknad
och som har i huvuduppgift att på ett effektivt sätt producera och leverera el
till sina kunder, är det emellertid viktigt att nu nämnda insatser görs inom
ramen för kraven på affärsmässighet. Bolagets beslut om satsningar på
utveckling av ny elproduktionsteknik och investeringar i el- och
värmeproduktion från förnybara energislag bör därför baseras på att Vattenfall
kan uppfylla marknadsmässiga avkastnings- och utdelningskrav i sin verksamhet.
För att Vattenfalls strategiska roll i omställningsarbetet skall kunna
bibehållas är det, enligt utskottets uppfattning, av vikt att bolaget hålls
samman som koncern. I enlighet med vad som sägs i propositionen menar
utskottet vidare att Vattenfall bör förbli i statlig ägo.
Med det nu anförda tillstyrker alltså utskottet det här aktuella förslaget i
propositionen och avstyrker nu behandlade motionsyrkanden.

Kärntekniklagen

Motionerna
Kärntekniklagen innehåller sedan i början av år 1987 en bestämmelse (6 §)
enligt vilken ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader,
beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att
inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor. Förbudets funktion är att motverka
att personer inom en viss begränsad krets föranstaltar om resurskrävande
förberedande åtgärder i syfte att uppföra en viss kärnkraftsreaktor.
I motion 1996/97:N423 (m, fp) begärs att den aktuella bestämmelsen i
kärntekniklagen - ?tankeförbudet? - skall avskaffas. Liknande synpunkter, utan
yrkande i saken, framförs i motionerna 1996/97:N20 (m) och 1996/97: N22 (fp).
Det erinras i motion 1996/97:N423 (m, fp) om att förbudet har ifrågasatts från
principiella utgångspunkter vad gäller medborgerliga fri- och rättigheter.
Vidare anförs att bestämmelsen har en hämmande inverkan på debatten om ny
kraftproduktion baserad på kärnteknik och på forskningen om utvinning av
ytterligare energi ur kärnavfallet. Härutöver påpekar motionärerna bl.a. att
det i en statlig utredning om lagstiftningen på området år 1991 föreslogs att
förbudet skulle slopas (se följande avsnitt).
Utskottet behandlar här också ett yrkande i motion 1996/97:N27 (mp) med krav
på en skärpning av kärntekniklagen. Enligt motionärerna bör det i lagen
preciseras vilken säkerhetsnivå som skall gälla för de svenska
kärnkraftverken.

Vissa kompletterande uppgifter
Det aktuella förbudet mot vissa förberedande åtgärder tillkom samtidigt som
det i kärntekniklagen infördes en bestämmelse om att tillstånd att uppföra en
kärnkraftsreaktor inte får meddelas (prop. 1986/87:13, bet. NU13). Vid be-
handlingen av förslaget om nämnda förbud diskuterade utskottet först
utformningen och innebörden av förslaget. Härvid klargjorde utskottet att
förbudets funktion skulle vara att motverka att personer i en åsyftad
begränsad krets - ansvariga för kraftföretag vilka är tänkbara som
reaktorinnehavare - vidtar något slags resurskrävande, förberedande åtgärder
med avsikt att uppföra en viss kärnkraftsreaktor. Det underströks - av ett
enigt utskott - att ett sådant förbud inte skulle förhindra personer i nämnda
krets att t.ex. muntligen eller skriftligen plädera för fortsatt och ökad
kärnkraftsanvändning, inklusive uppförande av ytterligare kärnkraftsaggregat.
Det skulle inte heller, betonade utskottet, inkräkta på möjligheterna till
forskning och utvecklingsarbete på det kärntekniska området och till svenskt
deltagande i internationellt samarbete inom detta område. Därefter tog
utskottet ställning till frågan om införande av förbudet. Med vissa
redaktionella ändringar tillstyrkte utskottet att förbudet skulle införas,
medan en motsatt uppfattning fördes fram i en reservation (m, fp).
Som berörts i motion 1996/97:N423 (m, fp) föreslogs i utredningsbetänkandet
Översyn av lagstiftningen på kärnenergiområdet (SOU 1991:95) att den berörda
paragrafen (6 §) i kärntekniklagen om förbud mot vissa förberedande åtgärder
skulle avskaffas. Enligt utredningen kunde bestämmelsen inte anses vara
motiverad av säkerhetsskäl och borde därför inte höra hemma i nämnda lag,
vilken är att betrakta som en säkerhetslag. Huvuddelen av förslagen i
utredningsbetänkandet låg till grund för de ändringar i kärntekniklagen som
riksdagen på regeringens förslag beslutade om i december 1992 (prop.
1992/93:98, bet. NU11). Utredningens förslag beträffande 6 § berördes dock
inte i den aktuella propositionen.
Riksdagen har tidigare vid flera tillfällen behandlat och avslagit motioner
med krav på avskaffande av förbudet. Vid det senaste tillfället - våren 1995
(bet. 1994/95:NU20) - anförde företrädarna för Moderata samlingspartiet och
Folkpartiet att de i avvaktan på Energikommissionens arbete avstod från att
yrka bifall till den då aktuella motionen.
Frågan om förbudet kom emellertid inte att beröras i kommissionens
överväganden och förslag. Dock har representanterna i Energikommissionen för
Moderata samlingspartiet och Miljöpartiet i ett särskilt yttrande anfört att
den aktuella bestämmelsen innebär en inskränkning i medborgerliga fri- och
rättigheter som inte står i rimlig proportion till motiven och att
lagstiftningen därför bör ändras på denna punkt.
Vad gäller kraven på säkerhetsnivå hos kärnkraftverken, som aktualiseras i
motion 1996/97:N27 (mp), gäller enligt grundläggande bestämmelser i kärn-
tekniklagen dels att kärnteknisk verksamhet skall bedrivas på ett sådant sätt
att kraven på säkerhet tillgodoses, dels att regeringen, eller den myndighet
som regeringen bestämmer (Statens kärnkraftinspektion), har bemyndigats att
utfärda de närmare föreskrifter som erfordras för att säkerhetskraven skall
kunna uppfyllas. Ett yrkande liknande det nu aktuella med krav på skärpning av
kärntekniklagen har nyligen avslagits på förslag av jordbruksutskottet (bet.
1996/97:JoU16), som fr.o.m. hösten 1996 från näringsutskottet har övertagit
ansvaret för beredningen av frågor om kärnsäkerhet.

Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin uppfattning att det saknas skäl för riksdagen att
ompröva det nu aktuella förbudet i kärntekniklagen (6 §) mot vissa
förberedande åtgärder. Förbudet skall ses som ett komplement till bestämmelsen
i lagen (5 §) om att tillstånd att uppföra nya kärnkraftsreaktorer inte får
lämnas.
Med anledning av vad som anförs i motion 1996/97:N423 (m, fp) finner
utskottet anledning att här understryka förbudets innebörd. Som redan nämnts
är dess funktion att motverka att personer i en åsyftad begränsad krets vidtar
något slags resurskrävande, förberedande åtgärder med avsikt att uppföra en
viss kärnkraftsreaktor. Av den tidigare redogörelsen framgår att bestämmelsen
inte inkräktar vare sig på det tekniska utvecklingsarbetet eller på
möjligheterna till fri opionsbildning. Motion 1996/97:N423 (m, fp) avstyrks av
utskottet.
Yrkandet i motion 1996/97:N27 (mp) med krav på skärpning av kärntekniklagen
bör enligt utskottets mening inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Som tidigare nämnts är det numera jordbruksutskottet som har att bereda
ärenden om kärnsäkerhet. Jordbruksutskottet har också nyligen behandlat ett
yrkande av liknande innebörd som det nu aktuella. Näringsutskottet hänvisar
till jordbruksutskottets behandling och avstyrker sålunda motion 1996/97:N27
(mp) i nu berörd del.

Åtgärder för att minska elanvändningen

Propositionen

Inledning
Bortfallet av elproduktion från Barsebäcksverket skall enligt regeringens
förslag kompenseras genom bl.a. minskad användning av el och ett minskat
eleffektuttag. Målet är en minskad årlig elanvändning om ca 5 TWh inom en
femårsperiod. För att åstadkomma denna utveckling bedöms det vara nödvändigt
med ett statligt ekonomiskt stöd till vissa åtgärder under de närmaste åren.
Vidare hänvisas i propositionen till kommunernas roll för att åstadkomma en
minskad elanvändning, särskilt vad avser lokalbeståndet. Regeringen framhåller
särskilt att ett minskat utnyttjande av elpannorna hos fjärrvärmeverken
avsevärt kan bidra till en minskad elanvändning under ett normalår. Ett
förslag om åtgärder för att påskynda en minskning av denna elanvändning
aviseras till budgetpropositionen för år 1998.
I det följande redovisas förslag i propositionen om bidrag till
fjärrvärmeanslutning, effektminskande åtgärder respektive konvertering från
elvärme. Bidragsreglerna skall enligt vad som föreslås av regeringen träda i
kraft den 1 januari 1998 och avse installationer, anläggningar eller
utrustning som beställts tidigast den 1 juli 1997. För bidragen beräknas
sammanlagt 1 650 miljoner kronor anvisas under den närmaste femårsperioden.
Regeringen avser återkomma till anslagsfrågan i budgetpropositionen för år
1998.

Bidrag till fjärrvärmeanslutning
I dagsläget är omkring 44 % av flerbostadshusen (motsvarande ca 70 % av detta
lägenhetsbestånd) men endast 7 % av småhusen anslutna till fjärrvärme. Enligt
de bedömningar som redovisas i propositionen kan ny teknik förbättra de
tekniska och ekonomiska förutsättningarna att ansluta bl.a. renodlade
småhusområden till fjärrvärme. En konvertering av elvärmda hus till fjärrvärme
medför att elbehovet minskar och att underlaget för elproduktion i
kraftvärmeverk ökar. Målet för konvertering till fjärrvärme anges vara att
minska den årliga elanvändningen med 1,5 TWh under en femårsperiod.
Regeringen föreslår att bidrag skall lämnas för att ansluta främst småhus
till de befintliga fjärrvärmenäten. Förslaget innebär att den närmare
utformningen av bidragsreglerna skall bestämmas först efter att en utvärdering
gjorts av erfarenheterna från ett par pilotprojekt som skall genomföras under
innevarande år. Avsikten med projekten är att prova den nya tekniken, liksom
möjligheterna att på ett standardiserat sätt genomföra installationsarbeten i
fastigheterna med så små störningar som möjligt för de boende. Enligt vad som
sägs i propositionen bör förutom bidrag till anslutning av fastigheter till
fjärrvärmen även andra stöd- och stimulansåtgärder övervägas som kan bidra
till ett ökat kraftvärmeutnyttjande, t.ex. stöd till sammankoppling av
fjärrvärmenät.
Regeringen avser att bemyndiga den nya energimyndigheten att ansvara för
bidraget.

Bidrag till effektminskande åtgärder
I syfte att reducera effektbelastningen i elsystemet under höglastperioder
föreslår regeringen ett bidrag till effektminskande åtgärder inom
bostadssektorn. Ett minskat eleffektuttag bedöms vara ett alternativ för
elvärmda hus som inte ligger i områden som är lämpliga för utbyggnad av
fjärrvärme att bidra till resurshushållningen i energisystemet.
Regeringen föreslår att ett bidrag skall lämnas med upp till 10 000 kr per
småhus för installation av effektvakt och bränslebaserad
värmeproduktionsanläggning eller utrustning för värmeackumulering som medför
en minskning av effektuttaget under höglasttid. Boverket avses bli bemyndigat
att ansvara för bidraget.

Bidrag till konvertering från elvärme
Enligt vad som anförs i propositionen bör förutsättningar skapas för
konvertering av hus med elvärme till individuell bränsleeldning i den
bebyggelse där fjärrvärmeanslutning inte är möjlig. De privatekonomiska
motiven för ett fullständigt byte från el till bränslen bedöms dock vara små.
Regeringen föreslår därför att ett bidrag skall lämnas med upp till 30 % av
skäliga kostnader för byte till värmeanläggning baserad på ett vattenburet
värmesystem och för installation av anordning för värmeackumulering. Bidraget
skall dock inte lämnas för värmeproduktionsanläggning, t.ex. panna eller
värmepump. Det föreslås att regeringen skall bestämma det högsta belopp med
vilket bidrag skall kunna utgå. Den skattereduktion för arbetskostnaden som
husägaren kan tillgodogöra sig t.o.m. år 1997 skall ingå som en del av
bidraget.
Det anges i propositionen att det bör övervägas att i stället för bidrag
lämna ett fördelaktigt lån för ändamålet efter utgången av år 1997. Regeringen
avser att uppdra åt Boverket att ansvara för bidraget samt att utarbeta ett
förslag till utformning av det fortsatta stödet.

Motionerna
I fem motioner läggs fram förslag avseende de i propositionen förordade
åtgärderna för att minska elanvändningen. Dessutom behandlas i detta avsnitt
ett motionsyrkande från allmänna motionstiden.
Miljöpartiet föreslår i sin partimotion 1996/97:N27 en delvis annan
utformning av bidraget till konvertering från elvärme än vad regeringen
föreslagit. Motionärerna förordar att bidraget skall kunna utgå även till
panna för biobränsle, för skorsten till sådan panna samt för
solvärmeanläggning. Vad gäller bidragsnivån gör de bedömningen att regeringens
förslag om ett bidrag på 30 % är tillräckligt endast under förutsättning att
Miljöpartiets förslag om skatteväxling vinner anslutning. I annat fall
föreslås att bidragsnivån bestäms till 40 %. När det gäller bidrag till
fjärrvärmeanslutning ansluter sig motionärerna till regeringens förslag att
avvakta en försöksverksamhet. De förutsätter dock att beslut i frågan kan
fattas senast under hösten 1997 och att teknikupphandling kan användas för att
göra omställningen billigare. Motionärerna beräknar det sammanlagda
anslagsbehovet för bidragen till minskad elanvändning till ett högre belopp än
vad regeringen förordat. För bidragsnivån 30 % fordras enligt motionärerna ett
anslag på 2 100 miljoner kronor. Utan höjda energiskatter förordas ett anslag
på 2 800 miljoner kronor.
I motion 1996/97:N21 (kd) anförs att Kristdemokraterna i princip inte
motsätter sig den av regeringen föreslagna satsningen på åtgärder för att
minska elanvändningen. Däremot föreslår man att en avdragsmodell tillämpas i
stället för bidrag i fråga om stödet för byte till värmeanläggning baserad på
ett vattenburet system. Vidare förordas att regeringen skall återkomma med
förslag om ett system där elleverantören premieras om kunderna stimuleras till
att spara el.
Ett av villkoren för det föreslagna bidraget till effektminskande åtgärder
inom bostadssektorn diskuteras i motionerna 1996/97:N29 (s) och 1996/97:N36
(c). Enligt regeringsförslaget skall bidrag kunna utgå till installationer
m.m. som beställts tidigast den 1 juli 1997. Motionärerna framhåller att
tidsgränsen kommer att medföra att försäljningar av kaminer, ackumulatortankar
m.m. i princip upphör fram till detta datum. Mot denna bakgrund föreslås att
de bidragsberättigade investeringarna skall få påbörjas tidigare än den 1 juli
1997.
Som tidigare nämnts aviseras i propositionen ett förslag i
budgetpropositionen med åtgärder för att påskynda en minskad elanvändning i
fjärrvärmesystemet. Denna typ av åtgärder avvisas dock i motion 1996/97:N32
(fp). Riksdagen föreslås i stället göra ett tillkännagivande vad gäller
användningen av avkopplingsbara elpannor i fjärrvärmenäten. Motionären påpekar
att elpannorna främst används under perioder då det råder överskott på
vattenkraft varför en avstängning av elpannorna skulle leda till ökad
bränsleeldning utan att någon egentlig elbesparing åstadkoms. I motionen tas
också upp villkoren för det av regeringen föreslagna bidraget till
konvertering från elvärme. I motsats till regeringsförslaget föreslår
motionären att bidraget även skall kunna utgå till värmepumpar.
Regeringens förslag om åtgärder för att minska elanvändingen kommenteras
också i Moderata samlingspartiets partimotion 1996/97:N20. Där anförs att
regeringen knyter orealistiska förhoppningar till möjligheterna att minska
elförbrukningen genom minskad användning av avkopplingsbara elpannor i
fjärrvärmesystemet. Dessa elpannor anses vara viktiga ur
resurshushållningssynpunkt eftersom de kan utnyttjas under perioder med
överskott på vattenkraft. Även de föreslagna investeringsstöden till
konverteringsåtgärder m.m. i småhusbebyggelsen kritiseras. Motionärerna anser
att de föreslagna stödnivåerna är helt otillräckliga för att ur
fastighetsägarens synvinkel motivera en ombyggnad av ett hus med
direktverkande eluppvärmning.
I motion 1996/97:Bo416 (c), väckt under allmänna motionstiden, föreslås att
ett stöd till installation av s.k. pelletspannor skall övervägas. En sådan
åtgärd kan bidra till att reducera konsumtionstopparna i elvärmda hus, heter
det.

Bostadsutskottets yttrande
Vad gäller de motionsförslag som specifikt tar upp frågan om åtgärder för att
minska elanvändningen konstaterar bostadsutskottet i sitt yttrande att
invändningarna mot regeringens förslag dels avser avsaknaden av en redovisning
av finansieringen, dels gäller vissa enskildheter i de olika stödformerna. I
finansieringsfrågan noterar bostadsutskottet att en redovisning numera har
lagts fram i den ekonomiska vårpropositionen. När det gäller den närmare
utformningen av de förordade stödformerna anför utskottet att det visserligen
alltid kan hävdas att stöden kan ges en annan utformning men att regeringens
förslag torde ge en viss flexibilitet om en justering i olika avseende skulle
visa sig erforderlig.
Bostadsutskottet anför vidare att ett generellt problem när olika stödformer
införs är att pågående verksamhet på området kan påverkas negativt. Ett sätt
att undvika detta anses vara att minimera tiden från det att stödet blir känt
till dess det träder i kraft. Utskottet anser att det mot denna bakgrund finns
anledning att överväga den tidigareläggning som förordas i två motioner. I
övrigt tillstyrker utskottet propositionen i den aktuella delen och avstyrker
övriga motionsyrkanden med förslag om olika ändringar i de föreslagna
investeringsstöden. Tre avvikande meningar (fp; mp; kd) har avgivits i denna
del.

Vissa kompletterande uppgifter
I propositionen anförs, som nämnts, att bortfallet från Barsebäcksverket skall
kompenseras genom bl.a. en minskad användning av el och ett minskat
eleffektuttag. På kort sikt tillmäts därvid möjligheterna att åstadkomma en
minskad elanvändning i fjärrvärmenäten stor betydelse. Regeringen meddelar att
den har för avsikt att återkomma till riksdagen i budgetpropositionen för år
1998 med förslag till åtgärder för att påskynda denna utveckling. Som framgått
har lämpligheten i sådana åtgärder ifrågasatts i två motioner; de
avkopplingsbara elpannorna anses vara viktiga ur resurshushållningssynpunkt
eftersom de kan utnyttjas under perioder med överskott på vattenkraft.
Utskottet har i syfte att få den aktualiserade frågan ytterligare belyst
inhämtat synpunkter från Svenska Fjärrvärmeföreningen och Svenska
Kraftverksföreningen. Av de uppgifter som redovisats till utskottet framgår
bl.a. att elpannorna anses ha en viktig uppgift i att ta till vara det
överskott på vattenkraft som kan uppstå periodvis, främst under våren och
sommaren. Elpannorna uppges inte användas i någon större utsträckning under
den period av året då elbehovet är högt och produktionskapaciteten utnyttjas
för fullt. Ett undantag från det normala mönstret för användningen av elpannor
gällde dock under början av år 1996 då många elpannor utnyttjades trots ett
högt elutnyttjande i övrigt. Detta förhållande anges ha berott på vissa
?inkörningsproblem? i samband med avregleringen av elmarknaden.
Även Regeringskansliet har till utskottet redovisat en kompletterande
bedömning av frågan om elpannornas användning i fjärrvärmenäten. I en
promemoria som tillställts utskottet redovisas bakgrunden till att åtgärder
för att minska elpannornas användning övervägs. Det framhålls bl.a. att
elleverantörens möjlighet att styra elpannornas användning minskat under de
senaste åren. Nya typer av kontrakt utan villkor om att pannorna skall vara
?avkopplingsbara? tillämpas numera. Vidare hänvisas till att elanvändningen i
fjärrvärmesystemet under flera år varit hög under de kalla delarna av året.
I promemorian från Regeringskansliet understryks att utgångspunkten för det
aviserade förslaget om åtgärder för att minska elanvändningen i
fjärrvärmesystemet är att minskningen skall ske främst när så är ekonomiskt
och miljömässigt motiverat utifrån driftsförhållandena i det samlade el- och
värmeförsörjningssystemet. Olika alternativa åtgärder för att uppnå en minskad
elanvändning övervägs för närvarande. Bland de alternativ som diskuteras nämns
en höjning av elskatten för fjärrvärmenätens elpannor till den nivå som gäller
för elanvändningen inom hushålls- och servicesektorn. Ett annat alternativ
anges vara att tillämpa en högre elskattenivå under endast en del av året.
Användningen av el skulle då kunna beskattas på en lägre nivå under vårfloden
och sommarmånaderna.

Utskottets ställningstagande
Näringsutskottet tar inledningsvis upp frågan om förutsättningarna för en
minskad elanvändning i fjärrvärmesystemet. Därefter behandlas förslagen om
olika investeringsbidrag till åtgärder i bostadsbebyggelsen.

Användningen av el i fjärrvärmesystemet
Mot bakgrund av de bedömningar som redovisas i propositionen samt de
kompletterande uppgifter som inhämtats vill utskottet anföra följande i frågan
om användningen av elpannor i fjärrvärmesystemet.
Det bör först erinras om att installationen av elpannor i fjärrvärmenäten
påbörjades under 1980-talet för att ta till vara en tidvis mycket god tillgång
på billig elkraft inom landet. Pannorna gjordes avkopplingsbara, och
fjärrvärmenätens huvudsakliga värmeproduktion förutsattes även
fortsättningsvis ske på annat sätt. Det är mot denna bakgrund naturligt att
man i en situation då eltillförseln under en period kommer att minska i
samband med avvecklingen av kärnkraftsel åter söker minska elanvändningen i
fjärrvärmenäten. Behovet att minska denna elanvändning varierar mellan olika
perioder beroende på elanvändningen i övriga samhällssektorer. Det är således
under perioder med högt effektutnyttjande som det främst finns skäl att
ifrågasätta användningen av elpannorna. Däremot, vill utskottet betona, bör
man självfallet inte underlåta att utnyttja en god tillgång på vattenkraft om
alternativet är en avtappning från vattenmagasinen utan att kraftpotentialen
tas till vara. I denna fråga torde det inte råda några delade meningar.
Den hittillsvarande användningen av elpannor har emellertid inte bara varit
beroende av tillgången på svensk vattenkraft. Enligt de uppgifter som
redovisats för utskottet gäller dels att vissa elpannor i fjärrvärmenäten i
praktiken använts kontinuerligt utan hänsyn till eltillgången, dels att
utnyttjandegraden för elpannorna varit hög under vintertid. Det sistnämnda
förhållandet gällde exempelvis under vintern 1995/96 då en stor andel av
elpannorna i fjärrvärmesystemet utnyttjades trots att efterfrågan på el
samtidigt var stor i övriga samhällssektorer. Även om denna situation uppges
ha berott på att elmarknaden vid den aktuella tidpunkten inte fungerade helt
tillfredsställande kan det inte uteslutas att liknande situationer kan
uppkomma igen.
Det sagda innebär alltså att utskottet delar regeringens uppfattning att
möjligheterna till minskad elanvändning i fjärrvärmenäten bör tas till vara.
Utskottets beredning av ärendet har emellertid belyst att frågan om
användningen av elpannor i fjärrvärmesystemet rymmer en viss komplexitet och
att olika avvägningar torde bli nödvändiga i det fortsatta arbetet med att
utforma åtgärder för att minska denna elanvändning. Av propositionen och av
den kompletterande bedömning från Regeringskansliet som redovisats för
utskottet framgår att också regeringen har denna utgångspunkt för sina
överväganden. Regeringens aviserade förslag i frågan bör därför avvaktas.
Utskottet avstyrker således det aktuella yrkandet i motion 1996/97:N32 (fp).

Investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen
Utskottet övergår nu till att behandla förslagen om investeringsstöd till
vissa åtgärder för att åstadkomma en minskad elanvändning i bebyggelsen.
Näringsutskottet kan inledningsvis instämma i den bedömning som görs i
bostadsutskottets yttrande att en relativt bred enighet synes råda i fråga om
att åtgärder bör vidtas för att minska elanvändningen i bebyggelsen. I de
motioner som innehåller särskilda yrkanden i frågor om investeringsstöden för
minskad elanvändning riktas således inga principiella invändningar mot
förslagen. De synpunkter som framförts rör i stället frågor om bl.a. utökade
stödmöjligheter och formerna för stödet.
I propositionen knyts stora förhoppningar till att en konvertering av
elvärmda hus till fjärrvärme skall medföra att elbehovet i delar av
bostadsbeståndet minskar och att underlaget för elproduktion i kraftvärmeverk
samtidigt ökar. En förutsättning för att en sådan utveckling skall påbörjas i
större skala är sannolikt att en utveckling mot nya och billigare tekniska
lösningar vad gäller konvertering kommer till stånd. Det föreslagna bidraget
till fjärrvärmeanslutning har också denna utgångspunkt. Utskottet tillstyrker
den förordade ordningen att bidragsvillkoren skall fastställas först efter det
att erfarenheter vunnits av de nu pågående pilotprojekten där olika tekniska
lösningar och installationsmetoder provas.
Även i motion 1996/97:N27 (mp) uttalas ett stöd för förslaget att avvakta
den pågående försöksverksamheten. Det anförs dock i motionen att beslut om
stödets utformning bör fattas senast under hösten 1997 och att teknik-
upphandling bör övervägas som en metod att göra omställningen billigare. Vad
gäller metoder som kan minska kostnaden för fjärrvärmeanslutning är detta
givetvis en huvudfråga för de pågående pilotprojekten och för utformningen av
det aviserade statliga stödet. Riksdagen bör inte i det nuvarande läget
förorda vissa lösningar framför andra. I frågan om när beslut om stödets
närmare utformning kan fattas anges i propositionen att bidragsreglerna bör
träda i kraft den 1 januari 1998 och avse installationer, anläggningar eller
utrustning som beställts tidigast den 1 juli 1997. Detta innebär att beslut om
bidragsförordning måste tas senast under hösten 1997. Det får förutsättas att
regeringen återkommer till riksdagen i frågan om inte den angivna tidplanen
kan hållas. Utskottet kommer också under hösten 1997 - i samband med
budgetbehandlingen för år 1998 - att få ta ställning till frågan om anslag
till det aktuella stödet.
Förslaget om bidrag till effektminskande åtgärder inom bostadssektorn är
motiverat av behovet att reducera effektbelastningen i elsystemet under
höglastperioder. Utskottet delar regeringens bedömning att en stimulans i
enlighet med förslaget i propositionen kan leda till ett minskat eleffektuttag
i delar av bostadsbeståndet och därmed bidra till resurshushållningen i
energisystemet i sin helhet. Det kan i sammanhanget konstateras att det
aviserade bidraget redan rönt stor uppmärksamhet och att ett stort antal
förfrågningar om bidragsvillkoren inkommit. En av de frågor som därvid kommit
att diskuteras tas också upp i motionerna 1996/97:N29 (s) och 1996/97:N36 (c),
nämligen frågan om tidpunkten för beställning av installationer, anläggningar
och utrustning. Enligt förslaget i propositionen gäller för de tre föreslagna
stöden till åtgärder för att minska elanvändningen att beställningen skall ha
skett tidigast den 1 juli 1997 för att bidrag skall kunna utgå. Enligt olika
uppgifter har detta emellertid lett till att många fastighetsägare nu avvaktar
med sina beställningar i väntan på eventuella bidrag. Detta uppges i sin tur
ha skapat avsättningsproblem för vissa företag inom energiområdet.
För att om möjligt begränsa uppkomna problem bör enligt utskottets mening
den aktuella tidpunkten vad avser det nu berörda förslaget om bidrag till
effektminskande åtgärder inom bostadssektorn ändras till att avse
beställningar som gjorts tidigast den 1 april 1997. Även bostadsutskottet har
i sitt yttrande förordat en ändring av tidpunkten under förutsättning att en
tidigareläggning inte ökar statens kostnader eller på annat sätt negativt
påverkar bidragsgivningen. Näringsutskottet gör bedömningen att några sådana
negativa effekter inte torde uppkomma av den förordade förändringen.
En förutsättning för att ändringen av tidpunkten skall få den avsedda
effekten är givetvis att den blir känd så tidigt som möjligt. Redan under
beredningen av detta ärende i näringsutskottet har därför representanter för
en majoritet i utskottet bestående av företrädare för Socialdemokraterna,
Center-partiet och Vänsterpartiet genom ett pressmeddelande förklarat sin
avsikt att verka för ett riksdagsbeslut i enlighet med vad som nu förordats.
Vad gäller de närmare förutsättningarna för bidraget i övrigt utöver vad som
framgår av propositionen pågår, enligt uppgift till utskottet, ett arbete inom
Regeringskansliet med utformningen av en förordning. Det får förutsättas att
utförlig information i denna fråga kan spridas snarast efter riksdagsbeslutet.
Utskottet har emellertid erfarit att som villkor för bidrag avses gälla bl.a.
att fastighetsägaren skall garantera att huvudsäkringen skall begränsas till
en viss nivå.
Vad utskottet nu anfört ligger i linje med förslagen i motionerna
1996/97:N29 (s) och 1996/97:N36 (c). Det kan vidare konstateras att även
förslaget i motion 1996/97:Bo416 (c) om stöd till installation av
pelletspannor torde kunna bli tillgodosett. Under förutsättning att övriga
bidragsvillkor är uppfyllda kan stöd ges för detta ändamål. Det aktuella
yrkandet avstyrks.
Bidraget till konvertering från elvärme är avsett att öka intresset för byte
till värmeanläggningar baserade på vattenburna värmesystem. I de motioner som
behandlar denna bidragsform föreslås dels förmånligare bidragsvillkor, dels
att stöd även skall ges till vissa anläggningar för värmeproduktion. Utskottet
har förståelse för dessa förslag i den bemärkelsen att det alltid kan hävdas
att ett mer omfattande stöd leder till att fler önskvärda åtgärder kommer till
stånd. Det är dock nödvändigt att se de framlagda förslagen om åtgärder för
att minska elanvändningen både som ett komplement till varandra och som en
helhet där de tillgängliga resurserna bör fördelas så att en önskvärd
utveckling kan initieras på flera områden. Det bör också framhållas att vissa
energihushållningsåtgärder redan utan bidrag i dag är fastighetsekonomiskt
motiverade och därför inte bör omfattas av bidragsgivningen.
Vad gäller formerna för stödgivningen till konvertering från elvärme har i
en motion - 1996/97:N21 (kd) - förordats att en avdragsmodell skall tillämpas
för stödet till fastighetsägarnas investeringar i stället för de av regeringen
föreslagna bidragen. Utskottet kan emellertid inte finna att en sådan ordning
skulle öka effektiviteten i stödet. Den av regeringen föreslagna
bidragsmodellen har använts i stor utsträckning för stöd såväl inom
energiområdet som inom bostadssektorn. Myndigheternas administrativa rutiner
för bidragsgivningen är väl inarbetade. Administrationen av det förordade
stödet inom skattesystemets ram torde kräva större insatser. Det bör också
erinras om att en avdragsmodell har den nackdelen att stödets totala
omfattning i praktiken blir mycket svår att förutse eller styra. Även ur den
enskilde fastighetsägarens perspektiv torde ett direkt bidrag vara att föredra
framför en skatteåterbäring långt efter det att investeringen genomförts.
I samma motion anförs också att ett system bör övervägas som innebär ett
ekonomiskt incitament för en eldistributör att vidta åtgärder som leder till
minskad elanvändning hos kunderna. Utskottet anser sig inte ha underlag att ta
ställning till hur ett sådant system skulle kunna utformas. Enligt utskottets
mening bör överväganden om eventuella förändrade eller ytterligare statliga
insatser för att minska elanvändningen i bebyggelsen kunna anstå tills
erfarenheter vunnits av de nu föreslagna åtgärderna. Det har dock under senare
tid framkommit uppgifter om att vissa eldistributörer på eget initiativ
beslutat stimulera energibesparande åtgärder hos kunderna. En sådan utveckling
bör givetvis hälsas med tillfredsställelse.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag om stöd
till konvertering från elvärme och avstyrker aktuella yrkanden i motionerna
1996/97:N21 (kd), 1996/97:N27 (mp) och 1996/97:N32 (fp).
Även vad gäller konverteringsbidraget gäller givetvis att information om
bidraget bör ges en stor spridning när de närmare förutsättningarna för stödet
lagts fast i en förordning. Utskottet har erfarit att arbetet inom
Regeringskansliet i denna fråga bl.a. resulterat i att bidrag bör beviljas
system för såväl vatten- som luftburen värme. Enligt vad som anges i
propositionen skall den skattereduktion för viss arbetskostnad som en husägare
kan tillgodogöra sig t.o.m. år 1997 - det s.k. ROT-avdraget - ingå som en del
av bidragsbeloppet för konvertering från elvärme. Avsikten är emellertid,
enligt vad utskottet erfarit, att denna avstämning även skall göras i fråga om
bidragen till fjärrvärmeanslutning och effektminskande åtgärder. Utskottet har
inget att erinra i dessa avseenden.
Bostadsutskottet framhåller i sitt yttrande att det inte kan uteslutas att
bidragsformerna kan behöva justeras i olika avseenden i takt med att
erfarenheter och kunskaper om bidragsgivningen vinns. Näringsutskottet
instämmer i denna bedömning. I dagsläget är det svårt att med någon större
säkerhet förutse i vilken utsträckning som olika anpassningsåtgärder kommer
att vidtas i bostadsbeståndet och i övrig bebyggelse. Utvecklingen av nya
tekniska lösningar och prisutvecklingen på vissa produkter kommer sannolikt få
stor betydelse i detta sammanhang. Det får därför förutsättas att såväl
inriktningen av bidragen som formerna för stödet kan anpassas om utvecklingen
och efterfrågan på stöden motiverar detta. Av propositionen framgår att även
regeringen har denna inställning. Exempelvis anges att fördelaktiga lån till
konvertering från elvärme kan komma att övervägas.
Sammanfattningsvis innebär det anförda att utskottet tillstyrker regeringens
förslag om investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen. I
den tidigare diskuterade frågan om vilken tidigaste tidpunkt som bör gälla i
fråga om bidraget till effektminskande åtgärder bör emellertid riksdagen med
anledning av de aktuella motionsförslagen ge regeringen till känna vad
utskottet förordat. Övriga motionsyrkanden som behandlas i detta avsnitt
avstyrks.

Åtgärder för att öka tillförseln av el

Investeringar i biobränslebaserad kraftvärme

Propositionen
Enligt vad som sägs i propositionen är det angeläget att öka elproduktionen
genom utbyggnad av biobränsleeldad kraftvärme. Det gäller såväl
nyinvesteringar som konvertering av hetvattenpannor till kraftvärme. En
kraftvärmeutbyggnad motsvarande en ökad årsproduktion av el med ca 0,75 TWh
beräknas vara möjlig att genomföra under en femårsperiod. Regeringen gör
emellertid bedömningen att investeringar i biobränslebaserad kraftvärme vid
nuvarande energipriser endast undantagsvis är företagsekonomiskt motiverade.
Det föreslås därför att ett bidrag skall lämnas med 3 000 kr per installerad
kW elproduktionskapacitet för investeringar i anläggningar för
kraftvärmeproduktion med biobränslen. Bidraget får dock enligt regeringen
uppgå till högst 25 % av investeringsbeloppet.
Bidragsreglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997. För bidraget
beräknas 450 miljoner kronor under en femårsperiod. Regeringen har i den
ekonomiska vårpropositionen föreslagit att 45 miljoner kronor skall anvisas
för verksamheten under år 1997.

Motionerna
I motion 1996/97:N27 (mp) anförs att inriktningen på utbyggnaden av
biobränslebaserad kraftvärme bör vara att inom den närmaste femårsperioden öka
den årliga elproduktionen inom denna sektor med 3,5 TWh, varav 2 TWh i
befintliga anläggningar och 1,5 TWh i nybyggda anläggningar. Bidragsnivån bör
enligt motionärerna bestämmas till 4 000 kr per kW under förutsättning att
nuvarande energibeskattning förblir oförändrad. Om motionärernas förslag till
skatteväxling vinner gehör anses en bidragsnivå på 2 000 kr vara tillräcklig.
De förordade bidragsnivåerna beräknas leda till ett anslagsbehov på 600
miljoner kronor under fem år utan skatteväxling och 300 miljoner kronor om
förslaget om skatteväxling genomförs.
Det föreslagna bidraget till biobränslebaserad kraftvärme tas även upp i
motion 1996/97:N20 (m), dock utan särskilt yrkande. Motionärerna anför att det
är olyckligt med statliga bidrag som tenderar att utgöra en löpande subvention
till gammal, befintlig teknik. Det framhålls i motionen att det tidigare
investeringsstödet till bl.a. biokraftvärme blev föremål för allvarlig kritik
i Energikommissionens betänkande.

Utskottets ställningstagande
Utskottet delar uppfattningen att en ökad elproduktion genom biobränslebaserad
kraftvärme bör eftersträvas. En sådan utveckling bidrar till det långsiktiga
målet att elförsörjningen skall baseras på ekologiskt uthålliga energikällor.
Enligt utskottets uppfattning är den i propositionen föreslagna stödnivån och
bedömningen av målet för utbyggnaden av biobränsleeldad kraftvärme väl avvägd
med hänsyn till de olika aspekter som måste beaktas.
Enligt vad utskottet erfarit har förslaget i propositionen föregåtts av en
noggrann analys av marknadsförhållandena för biobränslebaserade
kraftvärmeanläggningar och erfarenheterna av det tidigare stödet. Den
föreslagna stödnivån på 3 000 kr per kW installerad eleffekt är en anpassning
av stödnivån till minskade investeringskostnader. Stödnivå och totalt
bidragsbelopp för ny- eller ombyggnad har föreslagits utifrån de rådande
elpriserna och kostnaden för produktionsanläggningar samt den efterfrågan på
bidraget som kan förväntas mot bakgrund av den nuvarande produktionsstrukturen
och efterfrågan på värme. Utskottet bedömer att förslaget i propositionen
skapar förutsättningar för ett effektivare utnyttjande av det stora antalet
biobränsleeldade värmeproduktionsanläggningar som byggts under senare år,
eftersom kostnaden för att konvertera ett värmeverk till kraftvärmeverk är
avsevärt lägre än nybyggnadskostnaden. Samtidigt kan stödet bidra till att
tidigarelägga viss nybyggnation. Med det sagda tillstyrker utskottet förslaget
i propositionen och avstyrker yrkandet i motion 1996/97:N27 (mp).

Investeringar i vindkraftverk

Propositionen
Det är enligt regeringen motiverat att även fortsättningsvis ge bidrag till
investeringar i vindkraft. Målet skall vara att öka den årliga elproduktionen
från landbaserade vindkraftverk med 0,5 TWh inom fem år. Som en förutsättning
för bidrag anges att vindkraftsanläggningar skall uppfylla vissa kvalitetskrav
och förläggas till platser med goda vindförhållanden. För att erhålla bäst
resultat av de statliga insatserna skall bidrag lämnas med 15 % av
investeringen i vindkraftverk med en eleffekt på minst 200 kW. Bidragsreglerna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1997. För bidraget beräknas 300 miljoner
kronor under en femårsperiod. Regeringen föreslår i den ekonomiska
vårpropositionen att 30 miljoner kronor skall anvisas för verksamheten under
år 1997.

Motionerna
Investeringsbidragen till vindkraft bör utformas så att högre bidrag ges till
uppförande av vindkraftsanläggningar i lägen med sämre vindförhållanden,
föreslås det i motion 1996/97:N18 (fp). Därigenom kan enskilda personer
utefter Norrlandskusten stimuleras att sluta sig samman i vindkraftsprojekt,
menar motionären.
I motion 1996/97:N27 (mp) föreslås en stödnivå på 25 % i stället för 15 %
samt ett anslag på 200 miljoner kronor per år, totalt 1 miljard kronor under
femårsperioden. Under förutsättning att det i samma motion framlagda förslaget
om skatteväxling vinner anslutning anses dock en stödnivå på 10 % och ett
årligt anslag på 80 miljoner kronor vara tillräckligt. Vidare föreslås att den
nedre effektgränsen för vindkraftverkens storlek skall tas bort som krav för
bidrag. Motionärerna anser att effekten av de i motionen föreslagna åtgärderna
för vindkraft är en ökad årlig elproduktion om ca 1,5 TWh över en
femårsperiod.
Också i motion 1996/97:N21 (kd) förordas att investeringsbidraget till
vindkraft skall uppgå till 25 % av investeringsbeloppet. Att som regeringen
föreslår sänka investeringsbidraget till vindkraft från 35 % till 15 % ger
enligt motionärerna en felaktig signal när syftet är att åstadkomma en massiv
vindkraftsutbyggnad. Även förslaget att begränsa stödet till anläggningar på
lägst 200 kW avvisas av motionärerna med hänvisning till att det inte är ägnat
att stimulera den småskaliga kraftproduktionen. Vidare föreslås i motionen att
regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag till förändringar i
lagstiftning och regelverk som möjliggör en effektiv och snabb utbyggnad av
vindkraften i Sverige.
För att kunna fatta beslut om hur och i vilken takt omställningen av
energisystemet skall ske är det nödvändigt, anförs det i motion 1996/97:N408
(mp), att det tas fram ett korrekt beslutsunderlag för vilken potential svensk
vindkraft skulle kunna ha. Motionärerna föreslår därför att riksdagen hos
regeringen skall begära en uppdatering av vindkraftsutredningen Läge för
vindkraft från år 1988 (SOU 1988:32).
I motion 1996/97:N412 (mp) efterlyses statliga lån med låg ränta till inve-
steringar i vind- och solenergi. Vindkraft är rubriken på motion 1996/97:
N426 (mp). Enligt motionärerna bör målet för utbyggnad av vindkraft vara att
uppnå en årlig vindkraftsproduktion på 12 TWh till år 2010. I motionen, som
väcktes under allmänna motionstiden, föreslås en rad åtgärder för att detta
mål skall kunna uppnås. Inriktningen på förslagen är i korthet följande:
Framväxten av en svensk vindkraftsindustri bör stimuleras, det tidigare
investeringsbidraget bör förnyas, möjligheten att bilda en fond för att
bekosta nätanslutning och fördela kostnaderna på alla vindkraftverk bör
utredas, investeringsstöd och miljöbonus bör utbetalas till alla aktörer
oavsett ägandeform, ingen nedre gräns för bidragsberättigade vindkraftverk bör
införas, vindkraftverk på över 2 MW bör undantas från investeringsstöd,
oberoende vindkraftsrådgivare bör finansieras av staten och hårdare krav bör
ställas på militären att motivera sina beslut när de avstyrker uppförande av
ett vindkraftverk i ett område. Slutligen föreslås att en ny
vindkraftsutredning skall tillsättas med uppgift att beräkna vindkraftens
totala potential, prioritera mellan de olika intressena samt belysa
möjligheterna att uppnå en årlig vindkraftsproduktion på 12 TWh eller 10 % av
elförbrukningen år 2010.

Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens bedömning att det även fortsättningsvis är
motiverat att lämna bidrag till investeringar i vindkraft. Efterfrågan på det
hittillsvarande stödet har tidvis varit mycket stor. Det finns emellertid, som
regeringen framhåller, anledning att anpassa stödet till de delvis nya
marknadsförutsättningar som nu råder. Genom den tidigare relativt höga
stödnivån har en stark utbyggnad skett av vindkraften och kostnaderna för
anläggningarna har därigenom sjunkit. Utformningen av förslaget i
propositionen har också, enligt vad utskottet erfarit, grundats på
erfarenheterna från det tidigare inve-steringsstödet till vindkraft.
Utskottet anser att det är väsentligt att det fortsatta stödet till
vindkraft blir så kostnadseffektivt som möjligt. Förslaget att minska
stödnivån till 15 % beror dels på att kostnaden för vindkraftverk har sjunkit,
dels på att riksdagen beslutat om en höjning av elskatten och därmed också av
miljöbonusen till vindkraftsproduktionen. Den föreslagna sänkningen skapar
också utrymme för en mer omfattande vindkraftsutbyggnad inom ramen för de
tillgängliga medlen. Även förslaget om en höjning av kravet på eleffekt från
60 till 200 kW är ägnat att stärka vindkraftens konkurrensmöjligheter och
erhålla bäst effekt av bidragen. Som sägs i propositionen bör det genom den
förordade inriktningen på bidraget skapas förutsättningar att utnyttja de goda
vindlägena bättre, dvs. åstadkomma en hög elproduktionskapacitet där så är
möjligt. Det bör i sammanhanget noteras att de flesta vindkraftverk som nu
uppförs har en eleffekt på ca 500 kW. Förslagen i vissa motioner om högre
bidrag i sämre vindlägen samt om att bidraget skall omfatta även mindre
vindkraftverk är enligt utskottets mening oförenliga med de krav på kost-
nadseffektivitet som bör gälla för åtgärderna. Mot bakgrund av att det i en
motion föreslås större ekonomiska ramar för investeringsstödet, vill utskottet
påpeka att det i propositionen meddelas att om avsatta medel förbrukas bör
ytterligare medel kunna övervägas.
Vad gäller den fråga om inventering av lägen för vindkraftverk som tagits
upp i några motionsyrkanden har utskottet erfarit att NUTEK för närvarande i
samråd med bl.a. länsstyrelserna arbetar med att ta fram förslag till områden
av riksintresse för vindkraft. Redovisningen kommer att innehålla en
vindkartering och indikera lämpliga förläggningsplatser för vindkraftverk med
hänsyn tagen till de konflikter som kan finnas med andra samhällsintressen om
de bästa lägena. I ett skriftligt svar nyligen i riksdagen på en fråga
(1996/97:506) från Per Lager (mp) om stöd till vindkraft angav näringsminister
Anders Sundström att regeringens avsikt är att ge NUTEK möjlighet att inom
ramen för de medel som ställs till förfogande för administration av
investeringsstödet bedriva sådana utredningar och utvecklingsprojekt som är
nödvändiga för att de bästa vindlägena skall kunna utnyttjas.
Med det sagda tillstyrker utskottet förslaget i propositionen och avstyrker
de berörda motionerna i aktuella delar.

Investeringar i småskalig vattenkraft m.m.

Propositionen
Enligt vad som sägs i propositionen kan miljöanpassade investeringar i
småskalig vattenkraft ge ett bidrag när det gäller att öka tillförseln av el
från förnybara energislag. Med småskalig vattenkraft avses vattenkraftverk med
en installerad effekt som är mindre än 1 500 kW. Det finns i dag ca 1 200 små
vattenkraftverk med en sammanlagd årsproduktion på ca 1,5 TWh. I propositionen
hänvisas till att en utbyggnad motsvarande en årsproduktion om 0,25 TWh har
beräknats vara möjlig inom fem år.
Regeringen föreslår att ett bidrag skall införas till investeringar i
miljövänliga, småskaliga vattenkraftverk. Bidraget skall utgå med 15 % av den
totala investeringen. Bidragsreglerna skall träda i kraft den 1 juli 1997.
Regeringen avser bemyndiga NUTEK att ansvara för bidraget. När
energimyndigheten har inrättats förutsätts frågorna föras över till denna.
Medel för verksamheten beräknas till 150 miljoner kronor under en
femårsperiod. Regeringen har i den ekonomiska vårpropositionen föreslagit att
5 miljoner kronor skall anvisas för verksamheten under år 1997.

Motionerna
En högre bidragsnivå för investeringar i småskalig vattenkraft än i
regeringsförslaget förordas i motion 1996/97:N21 (kd). Motionärerna anser att
inve-teringsstödet bör bestämmas till 25 %.
I motion 1996/97:N27 (mp) föreslås att riksdagen skall avslå förslaget om
bidrag till investeringar i småskalig vattenkraft. Motionärerna framhåller att
varje utbyggnad av vattenkraft medför ytterligare åverkan på vattendragens
ekosystem. Däremot ställer de sig positiva till förnyelse av äldre teknik i
befintliga vattenkraftverk under förutsättning att detta inte påverkar miljön
negativt.
Frågan om investeringsbidrag till småskalig vattenkraft tas också upp i
motionerna 1996/97:N20 (m) och 1996/97:N22 (fp), dock utan att separata
yrkanden läggs fram i frågan. I den förstnämnda motionen anförs att i den mån
som småskalig vattenkraft kan realiseras utan påtaglig miljöpåverkan bör de
komma till stånd utan statliga subventioner. I den andra motionen sägs att
investeringar i småskalig vattenkraft enbart bör avse redan befintliga
anläggningar och regleringar.
En mer allmän fråga om förutsättningen för utbyggnad av ny
vattenkraftsproduktion aktualiseras i motion 1996/97:N25 (s). Motionärerna
anser att man bör pröva möjligheten till ökat utnyttjande och ökad
effektivisering av vattenkraften i redan utbyggda älvar och där även tillåta
nyanläggning av vattenkraftverk. Riksdagen föreslås göra ett tillkännagivande
med denna innebörd.

Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet tar i sitt yttrande endast upp den fråga om utbyggnad av
vattenkraften som behandlas i motion 1996/97:N25 (s). Utskottet konstaterar
att regeringens förslag i fråga om stöd till utbyggnad av småskalig
vattenkraft inte innefattar några förslag till ändringar i den lagstiftning
som reglerar vattenkraftsutbyggnaden. Några sådana lagändringar bör inte
heller enligt utskottets mening aktualiseras. Den berörda motionen avstyrks av
bostadsutskottet med denna motivering.

Utskottets ställningstagande
Utskottet behandlar först frågan om investeringsbidrag till småskalig
vattenkraft och därefter förslaget i motion 1996/97:N25 (s) om kompletterande
vattenkraftverk.
I några motioner framförs farhågor för att investeringar i småskalig
vattenkraft kan leda till oacceptabel miljöpåverkan. Utskottet vill i denna
fråga understryka vad som anförs i propositionen om att investeringarna måste
ske med hänsyn till miljö- och områdespåverkan. Avsikten är självfallet inte
att underlätta tillkomsten av kontroversiella vattenkraftsanläggningar med
stor miljöpåverkan. I propositionen redovisas bedömningen att bidragsgivning
främst torde bli aktuell till investeringar i redan befintliga anläggningar
och regleringar. Det bör också erinras om att prövningen av projektens
tillåtlighet enligt bl.a. vattenlagen (1983:291) och den s.k. naturresurslagen
(1987:12) ger möjlighet att förhindra utbyggnader som inte uppfyller kraven på
bl.a. miljöanpassning.
Det behöver således, enligt utskottets mening, inte befaras att det aktuella
bidraget till investeringar i småskalig vattenkraft skall leda till att
projekt med oacceptabel miljöpåverkan kommer till stånd. För att säkerställa
att intentionerna med miljöanpassning kommer att uppfyllas finns det
emellertid anledning att noga följa utvecklingen på området. Näringsutskottet
förutsätter att så kommer att ske och att regeringen återkommer till riksdagen
om inriktningen på stödet skulle behöva ändras.
I de aktuella motionerna finns förslag om såväl ett i förhållande till
regeringsförslaget högre bidrag som att propositionen helt skall avslås i
denna del. Det förstnämnda förslaget om högre investeringsbidrag är föranlett
av önskemålet att likställa stödet till vattenkraften med stödet till
vindkraftverk, som enligt motionärernas förslag också skall ges denna högre
bidragsnivå. Utskottet har i det föregående avstyrkt detta förslag och
avstyrker därför även det nu aktuella yrkandet. Bidraget bör bestämmas till
den nivå som föreslås i propositionen. Med hänvisning till det anförda anser
utskottet att riksdagen bör godkänna regeringens förslag om bidrag till
småskalig vattenkraft och avslå de däremot stående motionsyrkandena.
Vad härefter gäller förslaget i motion 1996/97:N25 (s) om utbyggnad av
kompletterande vattenkraftverk i redan utbyggda älvar vill utskottet anföra
följande.
Tillåtligheten av ett visst vattenkraftsprojekt prövas enligt gällande
lagar. I naturresurslagen anges vissa vattenområden och älvsträckor som är
undantagna från vattenkraftsutbyggnad. I fråga om älvsträckor som inte är
undantagna från utbyggnad skall tillåtligheten i ett vattenkraftsprojekt
prövas enligt vattenlagen.
Den aktuella motionen bör enligt bostadsutskottets mening inte föranleda
några överväganden om ändringar i denna ordning. Näringsutskottet instämmer i
denna bedömning och avstyrker alltså motionen.

Upphandling av ny elproduktionsteknik

Propositionen
Regeringen framhåller att kostnaderna för elproduktion från förnybara
energikällor på sikt kan minskas genom en effektivare upphandling av ny
teknik. För att stimulera denna utveckling föreslås att ett bidrag skall
lämnas för upphandling av ny teknik för elproduktion med förnybara energislag.
Bidragsreglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. För bidraget
beräknas 100 miljoner kronor anvisas under en femårsperiod. Regeringen avser
bemyndiga den nya energimyndigheten att ansvara för verksamheten.
Det föreslagna upphandlingsstödet kan enligt vad som sägs i propositionen
ses som ett komplement till förslagen om investeringsstöden för ny
elproduktion. Som bakgrund till förslaget om ett upphandlingsstöd hänvisar
regeringen bl.a. till ett motsvarande stödsystem som tillämpas i
Storbritannien. Syftet med detta stöd är att etablera en marknad för teknik
som kan bli kommersiell relativt snart samtidigt som kostnaderna kan
reduceras. Stödet anses ha bidragit till att kostnaderna för elproduktion från
förnybara energikällor minskat avsevärt.

Motionen
I motion 1996/97:N27 (mp) ansluter sig motionärerna till det aktuella
regeringsförslaget om ett upphandlingsstöd vad avser den förordade
anslagsnivån. När det gäller inriktningen på stödet föreslår de emellertid att
bidraget inte bara skall kunna ges till elproduktionsteknik, utan till all ny
produktionsteknik för förnybara energislag.

Utskottets ställningstagande
Som framhålls i propositionen bör det aktuella stödet till upphandling av ny
elproduktionsteknik ses som ett komplement till investeringsstöden för
elproduktion från förnybara energikällor. Stödet kan bidra till att
elproduktion från kärnkraft och fossila bränslen i snabbare takt ersätts med
elproduktion från ekologiskt uthålliga energislag. Den minskade tillgången på
kärnkraftsproducerad el gör att stödet till elproduktionstekniken i dagsläget
bör ges en särställning. Motionsförslaget om att vidga kretsen av
bidragsberättigade verksamheter utan att öka anslagen skulle medföra minskat
utrymme för stöd till upphandling av ny elproduktionsteknik. I fråga om stöd
till ny produktionsteknik för förnybara energislag vill utskottet vidare
erinra om att propositionen även innehåller ett förslag om stöd till
introduktion av ny energiteknik. Detta förslag, som utskottet behandlar i ett
senare avsnitt, är inriktat på stöd till utveckling av ny teknik baserad på
förnybara energislag och på en effektiv användning av energi. Det förutsätts
också att teknikupphandling skall kunna utnyttjas inom ramen för denna
verksamhet.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringsförslaget och avstyrker
motionen i aktuell del.

Stöd till solvärmeanläggningar

Motionerna
I ett antal motioner - väckta dels med anledning av propositionen, dels under
allmänna motionstiden - efterfrågas olika former av statligt stöd till
investeringar i solvärmeanläggningar.
Gemensamt för flera av motionerna är att det där framhålls
solvärmeanläggningarnas fördelar sett från bl.a. miljösynpunkt. Det påpekas
vidare att de statligt stödda satsningarna under de senaste åren lett till att
svensk solvärme i dag uppnått högt internationellt anseende. Det bidrag på
25 % av investeringskostnaderna som utgått under en period anses ha haft stor
betydelse i detta sammanhang. I de motioner som väckts med anledning av
propositionen riktas invändningar mot att regeringen inte lagt fram några
förslag om fortsatt stöd.
I motionerna 1996/97:N26 (s) och 1996/97:N34 (c) föreslås att riksdagen i
ett tillkännagivande till regeringen bl.a. skall betona att ett fortsatt
statligt marknadsstöd till solvärmeanläggningar är en förutsättning för att
den uppbyggda kompetensen skall kunna bibehållas och för att företagen med
inriktning mot solvärme skall kunna leva vidare. Motionärerna hänvisar till
att motsvarande stöd finns i flera EU-länder. I den sistnämnda motionen
redovisas också ett förslag till förändring av det tidigare gällande
investeringsbidraget till solvärmeanläggningar; det föreslagna bidragssystemet
tar hänsyn till flera parametrar som typ av anläggning, prestanda m.m.
Även i motion 1996/97:N21 (kd) föreslås att regeringen skall återkomma med
förslag till riksdagen om åtgärder som kan stimulera installation av
solpaneler.
I motion 1996/97:N27 (mp) förordas att ett investeringsbidrag till
solvärmeanläggningar skall utgå under en femårsperiod. Förslaget innebär att
bidragsnivån bör bestämmas till 10 % och det totala anslaget till 100
miljoner kronor om motionärernas förslag om skatteväxling vinner bifall. I
annat fall föreslås bidragsnivån bestämmas till 25 % och anslaget under
femårsperioden till 250 miljoner kronor.
Ett statligt stöd till solfångare bör enligt vad som sägs i motion
1996/97:N412 (mp) ges i form av lån med låg ränta. I motion 1996/97:N422 (mp),
med rubriken Solenergi för hållbar utveckling, förordas att investeringsbidrag
skall ges till solvärmeanläggningar och att riksdagen i ett tillkännagivanden
till regeringen skall understryka möjligheterna att tillskapa nya
arbetstillfällen genom stimulans av solfångarbranschen.

Vissa kompletterande uppgifter
Sedan 1991 års energipolitiska beslut har betydande medel avsatts till stöd
för investeringar i solvärmeanläggningar. Stödet har motiverats med att
kostnaden för solvärme varit för hög för att utan särskilda bidrag klara
konkurrensen med andra uppvärmningsalternativ. Under de senaste åren har också
sysselsättningspolitiska motiv bidragit till en fortsatt stödgivning. I
propositionen har, som framgått, inte föreslagits något fortsatt marknadsstöd.
Däremot tas frågor om solenergi upp i avsnittet om utveckling av teknik för
framtidens energisystem. I nämnda avsnitt, vilket utskottet behandlar senare i
detta betänkande, föreslås ett omfattande stöd till forskning och utveckling.
Bland de områden som kan bli aktuella för insatser nämns sol-energitekniken
och utvecklingen av teknik för rationalisering av tillverkningsprocessen för
solvärmefångare. Det understryks också att en utvecklad teknik för lagring av
värme och el drastiskt kommer att förbättra förutsättningarna för solenergi.
I ett svar i april 1997 på en interpellation (1996/97:269) av Inger Lundberg
(s) om stimulansbidrag till solvärmeanläggningar utvecklade näringsminister
Anders Sundström regeringens motiv för avvägningen av det föreslagna stödet
till solenergi. Han framhöll att de senaste åren medfört att
marknadssituationen för solvärme påtagligt förbättrats. Teknikutvecklingen har
lett till sjunkande kostnader. Samtidigt har kostnaderna för konkurrerande
uppvärmningsalternativ ökat genom höjda skatter på fossila bränslen och el.
Näringsministern underströk vidare att ett stöd som inriktas på
teknikutvecklingen långsiktigt gynnar de företag som tillverkar solfångare,
inte minst sett ur ett internationellt marknadsperspektiv.

Utskottets ställningstagande
Som framgått av föregående avsnitt innebär förslagen i propositionen att
staten även fortsättningsvis kan förväntas bidra aktivt till utvecklingen på
solenergiområdet. Den fråga som aktualiseras genom motionerna är snarast om
det fortsatta stödet bör utgå som ett statligt investeringsstöd eller om de
statliga insatserna i stället kan koncentreras på stödet till teknikutveckling
enligt regeringens förslag.
I det begränsade ekonomiska utrymme som står till förfogande för inve-
steringsstöd bör enligt utskottets mening åtgärder som medför ett eltillskott
eller en direkt elbesparing prioriteras. Även möjligheten till
effektminskningar i elnätet bör i sammanhanget tillmätas stor betydelse. Från
solvärmeanläggningarna blir emellertid energitillskottet minst under den del
av året när behovet av en effektminskning i elnätet är som störst. Detta
utesluter givetvis inte att solvärmeanläggningarna har en given plats i det
svenska energiförsörjningssystemet och att betydelsen sannolikt kommer att öka
under den närmaste framtiden. Som näringsministern framhöll i den refererade
interpellationsdebatten har det hittillsvarande stödet på området också lett
till att marknadssituationen för solvärme påtagligt förbättrats under de
senaste åren.
Utskottet är med hänvisning till det anförda inte nu berett att förorda ett
fortsatt investeringsstöd på området. De aktuella motionsyrkandena avstyrks
således.

Åtgärder för effektivare energianvändning

Inledning
Utskottet behandlar i detta avsnitt förslag om effektivare energianvändning i
olika avseenden. I propositionen läggs fram ett antal förslag med denna
inriktning. Sammantaget anser regeringen att 450 miljoner kronor bör anvisas
under en femårsperiod för teknikupphandling av energieffektiv teknik,
information, utbildning, kommunal energirådgivning samt provning, märkning och
certifiering av energikrävande utrustning.

Information, utbildning m.m.

Propositionen
För att stimulera till god energihushållning och till effektivisering av
energianvändningen bör enligt vad som sägs i propositionen konsumenternas
kunskaper om energianvändning och effektivisering stärkas och användningen av
energieffektiv teknik stimuleras. En allsidig och aktuell information om
energisystemet och energieffektiv teknik anses ha stor betydelse i detta
sammanhang. För information, utbildning m.m. förordas att 60 miljoner kronor
skall anvisas under en femårsperiod. Verksamheten bör enligt förslaget
påbörjas den 1 januari 1998. Regeringen avser att återkomma till anslagsfrågan
i budgetpropositionen för år 1998.
Som bakgrund till regeringens förslag anges vissa utgångspunkter för behovet
att stärka informations- och utbildningsinsatserna. Det framhålls att
myndigheternas information till allmänheten måste samordnas. Information bör
riktas till specifika avnämargrupper, och kompetensutveckling av
nyckelpersoner bör stödjas. Regionala och lokala organisationer som arbetar
med energifrågor bör ges tillgång till en allsidig och korrekt information.
Den moderna informationstekniken bör enligt regeringen i ökad utsträckning
utnyttjas för att föra ut informationsunderlaget.
Den nya energimyndigheten föreslås få i uppdrag att ansvara för
verksamheten.

Motionerna
Ett informationsanslag är enligt vad som anförs i motion 1996/97:N21 (kd) en
riktig åtgärd. Motionärerna anser dock att riksdagen bör understryka att
medlen skall riktas mot dem som är direkt involverade i arbetet med
effektivare energianvändning, bl.a. fastighetsförvaltare och liknande
yrkesgrupper.
I den under allmänna motionstiden väckta motionen 1996/97:N404 (s) föreslås
att medel skall avsättas för en folkbildningskampanj för energisparande.
Förslaget innebär att studieförbunden skall få huvudansvaret för en kampanj
inriktad på vad enskilda individer och olika grupper kan göra för att spara
energi.

Utskottets ställningstagande
För att arbetet med att inleda en omställning av energisystemet skall bli
framgångsrikt krävs att de allmänna kunskaperna hos konsumenterna i frågor om
energianvändning och energieffektivisering stärks. Behov finns även av
information som är direkt inriktad på vissa nyckelgrupper. En informations-
och utbildningsverksamhet med både en bredare och en mer riktad ansats måste
därför komma till stånd. Utskottet anser att regeringens förslag om
användningen av de medel som förutsätts bli avsatta för information,
utbildning m.m. innebär att dessa utgångspunkter kan tillgodoses. I de
motioner som väckts med anledning av propositionen har inte heller några
invändningar mot det aktuella förslaget framkommit. Utskottet kan konstatera
att motionsyrkandena ligger väl i linje med regeringens förslag. I
propositionen framhålls sålunda särskilt vikten av kompetensutveckling av
nyckelpersoner som fastighetsförvaltare, elektriker, VVS-tekniker m.fl. Även
önskemålet om att studieförbunden skall kunna engageras i arbetet med att
sprida information om energisparande ligger inom ramen för regeringsförslaget.
Bidrag skall således kunna utgå till organisationer för särskilda
informations- eller utbildningsprojekt. Vad som förordats i motionerna torde
alltså kunna bli tillgodosett utan något tillkännagivande från riksdagen i de
aktualiserade frågorna. Förslaget i propositionen tillstyrks.

Teknikupphandling av energieffektiv teknik

Propositionen
Verksamheten med stöd till upphandling av energieffektiv teknik startades år
1988 och har därefter förlängts genom flera riksdagsbeslut. I propositionen
framhålls att stödet till utveckling och introduktion av energieffektiv teknik
genom teknikupphandling ofta har visat sig vara en bra metod för att få fram
ny teknik.
Utveckling och marknadsintroduktion av energieffektiv teknik skall enligt
förslag i propositionen också i fortsättningen stimuleras genom stöd till
teknikupphandling. För ändamålet beräknas att 100 miljoner kronor skall
anvisas under en femårsperiod från den 1 januari 1998. Regeringen avser att
återkomma till anslagsfrågan i budgetpropositionen för år 1998. Den nya
energimyndigheten avses ansvara för verksamheten. Stödet ersätter det
nuvarande stödsystemet för upphandling av energieffektiv teknik, ett
stödsystem som skall upphöra i och med utgången av år 1997.
Den föreslagna stödformen skall ses som ett komplement till övriga insatser
för energihushållning och teknikutveckling. Teknikupphandling bör enligt vad
som sägs i propositionen användas när det finns särskilda skäl eller
förutsättningar för att stimulera produkt- och systemutvecklingen. Stödet bör
användas vid upphandling av sådana produkter eller system där utveckling av ny
teknik är nödvändig för att beställarens krav skall kunna tillgodoses.

Motionen
Miljöpartiet avvisar i sin partimotion 1996/97:N27 regeringens förslag om ett
nytt stödsystem för teknikupphandling av energieffektiv teknik. Motionärerna
anser att den verksamhet med stöd till teknikupphandling som startades år 1988
och sedermera har förlängts i stället bör få fortsätta och tilldelas rimliga
resurser. Totalt 300 miljoner kronor bör enligt motionärerna anvisas under en
femårsperiod.

Vissa kompletterande uppgifter
Riksrevisionsverket (RRV) redovisade våren 1996 en granskning av programmet
för effektivare energianvändning (RRV 1996:44). I denna rapport anförs bl.a.
att begreppet teknikupphandling kommit att få en alltför vid innebörd i
stödverksamheten. Redovisnings- och beslutsrutinerna anses inte ha utformats
på ett sådant sätt att styrning och uppföljning av verksamheten främjats. Även
Energikommissionen pekade i sin slutrapport på behovet av att koncentrera
verksamheten till det centrala i teknikupphandlingsprocessen.
Frågor om utfallet av energiomställningsprogrammen har också tagits upp i en
utredning (1996/97:URD1) som på näringsutskottets uppdrag genomförts av
medarbetare på Riksdagens revisorers kansli. En av slutsatserna i denna
utredning är att det fordras en tydligare verksamhetsindelning som gör det
lättare att följa de totala statliga insatserna inom olika delområden i
relation till de energipolitiska målsättningarna.
Närings- och handelsdepartementet har på uppdrag i en skrivelse till
utskottet redovisat hur de i propositionen föreslagna stödformerna avses
ersätta det hittills gällande stödet till teknikupphandling m.m. Härav framgår
att utformningen av regeringens förslag om åtgärder för effektivare
energianvändning delvis är föranledd av de brister i det nuvarande programmet
för upphandling av energieffektiv teknik som bl.a. RRV påtalat. Möjligheten
att styra medelsanvändningen till de avsedda ändamålen anses ha varit
bristfällig. Enligt de uppgifter som redovisas har exempelvis endast en mindre
del (19 %) av de avsatta medlen under den senaste femårsperioden använts för
teknikupphandling i dess egentliga bemärkelse. Det framgår vidare att en
tredjedel av de medel som anvisats till programmet hittills inte har
utnyttjats.
I skrivelsen framhålls att regeringen genom de nu föreslagna åtgärderna för
effektivare energianvändning sökt uppnå en klarare målformulering än vad som
gällt hittills. Verksamheten med teknikupphandling förutsätts således i
fortsättningen ske i en snävare mening än tidigare. Vid en jämförelse mellan
det nuvarande programmet och det föreslagna stödet till teknikupphandling av
energieffektiv teknik måste emellertid även övriga föreslagna åtgärder
beaktas. Det påpekas således att de föreslagna åtgärderna för effektivare
energianvändning sammanlagt innebär en satsning på en nivå som motsvarar de
medel som förbrukats av 1991 års medel för teknikupphandling och
demonstration. Vidare framhålls i redovisningen till utskottet att såväl
förslagen om stöd för minskad elanvändning som förslagen om förstärkningar av
Energiteknikfonden och ett nytt energiteknikbidrag innebär att åtgärder som
tidigare delvis finansierades från teknikupphandlingsprogrammet ges nya
finansieringsmöjligheter.

Utskottets ställningstagande
Det program för stöd till upphandling av energieffektiv teknik som startades
år 1988 och som ingick i 1991 års energipolitiska beslut har framgångsrikt
bidragit till teknikutvecklingen inom många områden. I vissa avseenden har det
dock, som redovisats i föregående avsnitt, riktats kritik mot verksamheten.
Även den utvärdering av 1991 års energiomställningsprogram som utskottet
initierat har visat att det föreligger ett behov av bl.a. en tydligare
målformulering. Därför har det inför det nu aktuella energipolitiska beslutet
funnits anledning att överväga den fortsatta inriktningen av bl.a. stödet till
teknikupphandling och därvid söka förtydliga målen med olika delar av stödet.
Det är sålunda mot denna bakgrund som regeringens förslag om ett nytt stöd
till teknikupphandling av energieffektiv teknik bör ses. Utskottet kan för sin
del konstatera att de utgångspunkter som regeringen haft för förslaget står
väl i överensstämmelse med de slutsatser som redovisats i den av utskottet
initierade utvärderingen. Inte minst den politiska beslutsprocessen
förutsätter en tydlig verksamhetsindelning och att uppföljningsbara mål kan
formuleras för olika satsningar. Utskottet kan mot bakgrund av de lämnade
uppgifterna från Regeringskansliet inte heller finna att det föreligger någon
grund för den kritik som framförs i den aktuella motionen om att förslagen i
propositionen ger uttryck för en sänkt ambitionsnivå vad gäller stödet till
energieffektiviseringar. Det är sålunda rimligt att jämförelsen mellan det
tidigare och föreslagna stödet till teknikupphandling görs dels med beaktande
av de medel som faktiskt förbrukats i det tidigare programmet, dels med hänsyn
till de totala föreslagna insatserna för en effektivisering av
energianvändningen. Sammantaget torde de föreslagna åtgärderna i propositionen
snarast innebära en höjd ambitionsnivå på de aktuella områdena.
Det anförda innebär att utskottet anser att riksdagen bör godkänna
regeringens förslag om nytt stöd för teknikupphandling av energieffektiv
teknik. Det däremot stående motionsyrkandet avstyrks.

Provning, märkning och certifiering

Propositionen
Hushållningen med energi inom hushållssektorn bör enligt vad som sägs i
propositionen främjas genom bl.a. provning och testning av varor, utrustning
och system. Tillgången till objektiv produktinformation anses vara avgörande
för att konsumenterna skall kunna jämföra marknadsutbudet och prioritera
produkternas viktigaste egenskaper. Återkommande tester och provningar behövs
också för att driva på produktutvecklingen. Vidare anförs i propositionen att
el- och energikrävande utrustning bör energideklareras och miljömärkas.
Metodutvecklingen av standarder för energiförbrukning samt av system för
märkning bör fortsätta i internationellt samarbete.
För viss kunskapsförmedling, provning, testning och märkning av
energikrävande produkter och system beräknar regeringen att 40 miljoner kronor
bör anvisas under en femårsperiod från den 1 juli 1997. Regeringen har i den
ekonomiska vårpropositionen föreslagit att 5 miljoner kronor skall anvisas för
ändamålet under år 1997.
Det anges vara en uppgift för Konsumentverket att ansvara för den föreslagna
verksamheten. De medel som föreslås skall också kunna användas för sådan
forsknings- och utredningsverksamhet som är av väsentlig betydelse för
verksamhetens genomförande. Konsumentverket bör samråda med de myndigheter som
har en specialkompetens på olika områden. När det gäller att sprida
information och provningsresultat framhålls ett nära samarbete med den nya
energimyndigheten vara väsentligt.

Utskottets ställningstagande
Förslaget om stöd till en verksamhet med provning, märkning m.m. har inte mött
några invändningar i motioner eller under utskottets beredning av ärendet.
Utskottet delar regeringens bedömning att provning och testning har stor
betydelse för att få fram energieffektiva produkter och system och för att
snabbt få ut dem på marknaden.
En framgångsrik omställning av energisystemet förutsätter också en aktiv
medverkan från de enskilda konsumenterna. I en rad olika inköpssituationer
görs val som för lång tid framåt påverkar energiåtgången i ett hushåll. Det
kan röra sig om val av tvättmaskin, uppvärmningssystem eller andra typer av
utrustning som sammantaget även får en stor betydelse för landets
energibalans. Det är angeläget att det i dessa valsituationer finns tillgång
till information och marknadsöversikter som sammanställts av en oberoende
instans.
Utskottet tillstyrker således regeringens förslag.

Kommunal energirådgivning

Propositionen
Från och med budgetåret 1977/78 till den 1 januari 1986 utgick statligt stöd
till kommunernas rådgivnings- och besiktningsverksamhet inom
energihushållningsområdet. Praktiskt taget samtliga landets kommuner bedrev
under denna period någon form av rådgivningsverksamhet riktad till
fastighetsägare. I samband med att stödet upphörde lade många kommuner ner sin
verksamhet inom området. Kommunal energirådgivning finns nu på endast några få
håll i landet.
Regeringen föreslår att stödet till kommunal energirådgivning skall
återupptas och beräknar att 250 miljoner kronor bör anvisas för verksamheten
under en femårsperiod. I propositionen understryks att kommunerna bör ha
kompetens för en specialiserad rådgivning på energiområdet som kompletterar
den som ges av el- och bränsleleverantörerna. Den kommunala energirådgivningen
anses också ha en viktig uppgift i att förmedla kunskaper till de lokala
organisationer som verkar med bl.a. energifrågor.
Förslaget innebär att kommunerna skall kunna ansöka om medel från den 1
januari 1998 för lokal energirådgivningsverksamhet som har inletts tidigast
den 1 juli 1997. Medlen föreslås utgå som dels ett grundbidrag, dels ett
invånarrelaterat bidrag. Medelstilldelningen skall kunna utnyttjas antingen
för att finansiera en verksamhet med energirådgivare i den egna kommunen eller
som en delfinansiering av energirådgivning för flera kommuner eller på
regional basis. Den nya energimyndigheten avses bli bemyndigad att ansvara för
bidragssystemet.
Regeringen avser återkomma med närmare förslag i budgetpropositionen för år
1998.

Motionen
I motion 1996/97:N27 (mp) förordas att verksamheten med kommunal
energirådgivning skall ges en långsiktig inriktning och att anslaget till
verksamheten successivt skall räknas upp. Enligt motionärerna bör sammanlagt
under en femårsperiod 375 miljoner kronor anslås till kommunal
energirådgivning.

Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet anför att det i en situation där betydande satsningar görs på
generell information och rådgivning i energifrågor framstår som både lämpligt
och väl motiverat att dessa insatser följs upp på lokal nivå i enlighet med
regeringens förslag. Utskottet avstyrker yrkandet i frågan i motion
1996/97:N27 (mp). En avvikande mening har i denna fråga avgivits av
företrädaren för Miljöpartiet.

Utskottets ställningstagande
Utskottet har i tidigare avsnitt behandlat förslag om stöd till bl.a. de
centrala myndigheternas verksamhet med information, utbildning, provning och
kunskapsförmedling i frågor om energieffektivisering. Näringsutskottet
instämmer i vad bostadsutskottet anfört om vikten av att bl.a. dessa insatser
följs upp på lokal och regional nivå. En lokalt förankrad rådgivning på
energiområdet kan komplettera övriga insatser och utformas med utgångspunkt i
förutsättningarna på respektive ort. Det kan också antas att den lokala
anknytningen gör att rådgivningen även kan inriktas mot grupper som annars är
svåra att nå med centralt utformad information.
Vad gäller förslaget i motion 1996/97:N27 (mp) om högre anslag till
verksamheten kan givetvis hävdas att detta skulle ge möjlighet till en mer
omfattande rådgivningsverksamhet. Utskottet gör emellertid bedömningen att den
förutsatta bidragsnivån får anses vara godtagbar sett mot bakgrund av den
totala omfattningen av programmet för ett uthålligt energisystem. Motionen
avstyrks således i denna del. Regeringens förslag om stöd till kommunal
energirådgivning tillstyrks av utskottet.

Byggregler och fastighetstaxering

Motionen
I motion 1996/97:N27 (mp) tas också upp vissa frågor om åtgärder för effektiv
energianvändning som inte har aktualiserats i propositionen. Motionärerna
föreslår att riksdagen i tillkännagivanden till regeringen skall uttala dels
att byggreglerna kontinuerligt bör anpassas mot ökad energieffektivisering,
dels att reglerna för fastighetstaxering bör ses över så att inte en
anpassning till lågenergibebyggelse missgynnas.

Bostadsutskottets yttrande
I yttrandet behandlas frågan om byggreglernas utformning. Bostadsutskottet
hänvisar till att det uttalade syftet med nu gällande byggregler bl.a. är att
minska energiförbrukningen och att förbättra energieffektiviteten i våra
byggnader. Utskottet anför vidare att detta givetvis inte hindrar att reglerna
kan behöva ändras i takt med att nya erfarenheter vinns men att detta får
förutsättas ske utan någon särskild begäran av riksdagen. Bostadsutskottet
anser mot denna bakgrund att motionsyrkandet i frågan bör avstyrkas.
Miljöpartiets representant har även i denna fråga avgivit en avvikande mening.

Utskottets ställningstagande
Inte heller näringsutskottet kan finna att vad som i den aktuella motionen
anförts om byggreglernas utformning ger underlag för något uttalande från
riksdagens sida. En revidering av de aktuella reglerna får förutsättas komma
till stånd när så anses erforderligt.
Vad gäller motionsyrkandet om reglerna för fastighetstaxering kan utskottet
konstatera att ett motsvarande yrkande avslogs av riksdagen hösten 1996 på
förslag av finansutskottet (bet. 1996/97:FiU1). Skatteutskottet framhöll i
detta sammanhang i ett yttrande till finansutskottet (1996/97:SkU1y) att
fastighetsskatten bör baseras på marknadsvärdet för fastigheterna. En översyn
har nyligen inletts av reglerna för fastighetstaxering m.m. Enligt direktiven
(dir. 1997:36) skall utredaren bl.a. överväga om de nuvarande reglerna för
fastighetstaxering på ett tillfredsställande sätt leder fram till
taxeringsvärden som återspeglar marknadsvärdena för enskilda fastigheter. Det
får förutsättas att eventuella problem i detta avseende med anledning av
energiinve-steringar kan komma att uppmärksammas av utredaren.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de aktuella yrkandena i
motion 1996/97:N27 (mp).

Forskning och utveckling

Utveckling av teknik för framtidens energisystem

Propositionen
I propositionen anförs att en målmedveten satsning på forskning, utveckling
och demonstration är basen i den långsiktiga strategin för ett ekologiskt och
ekonomiskt uthålligt energisystem. Ökade resurser och en delvis ny inriktning
förordas för energiforskningen, där forskning om energisystemet och det
internationella samarbetet med särskilt länderna i Östersjöregionen betonas.
Stödet till branschgemensam forskning och utveckling av ny energiteknik i
företag och branscher skall förstärkas genom att Energiteknikfonden tillförs
ytterligare medel. Ett energiteknikbidrag skall införas för att stödja
energiteknik som behöver utvecklas genom att provas i full skala och
demonstreras med reducerad risk för företagen.
Målet är att sänka kostnaderna för och introducera ny energiteknik baserad
på förnybara energislag. Under de närmaste tio till femton åren skall inslaget
av el- och värmeproduktion baserad på förnybara energikällor, främst
biobränslen, storskalig vindkraft och solenergi, öka kraftigt. Vidare skall
den befintliga vattenkraften effektiviseras. Regeringen framhåller att det för
detta krävs ny teknik som är lönsam och kommersiellt tillgänglig. I
propositionen betonas särskilt vikten av ett nära och aktivt samarbete mellan
staten och näringslivet för att de statliga insatserna skall ge långsiktigt
uthålliga resultat. Regeringen meddelar att den i samband med bildandet av den
föreslagna nya energimyndigheten har för avsikt att ge detta samarbete en fast
struktur och en långsiktig inriktning. Vidare understryks nödvändigheten av en
aktiv internationell samverkan för att Sverige skall kunna tillgodogöra sig
fördelarna med internationaliseringen.
Regeringen har i sitt förslag beräknat sammanlagt 5 070 miljoner kronor
under en sjuårsperiod för olika forsknings- och utvecklingsinsatser enligt
följande:
- energiforskning (2 310 miljoner kronor),
- forskning om energisystemet (210 miljoner kronor),
- forskningssamarbete med länderna i Östersjöregionen (70 miljoner kronor),
- förstärkning av Energiteknikfonden (870 miljoner kronor),
- introduktion av ny energiteknik (1 610 miljoner kronor).
Regeringen avser att återkomma till anslagsfrågan i budgetpropositionen för år
1998.

Motionerna
Ett flertal yrkanden rörande utvecklingen av ny energiteknik framställs i
motion 1996/97:N27 (mp). Motionärerna delar i stort den bedömning som görs i
propositionen beträffande utgångspunkterna för utvecklingen av teknik för
framtidens energisystem men förordar högre belopp än vad regeringen beräknar
för vissa insatser: de föreslår 1 miljard kronor till Energiteknikfonden i
stället för 870 miljoner som beräknas i propositionen och 2 miljarder kronor
till energiteknikbidraget jämfört med regeringens beräknade 1 610 miljoner
kronor.
Höjningarna motiveras med att motionärerna vill göra en kraftig satsning på
demonstrationsanläggningar i full skala för ny biobränslebaserad
kraftvärmeteknik och nya tillämpningar av vindkraft. I motionen föreslås
vidare att energiteknikbidraget skall kunna användas till att ge vissa
garantier mot t.ex. kostnader för driftavbrott till de energiföretag som står
värd för demonstrationsanläggningar. Motionärerna vill även öka insatserna
inom solfångarområdet, där de anför att det är en central uppgift att göra
solvärme till ett realistiskt alternativ även för nya områden inom
uppvärmningssektorn. Också utvecklingen av solceller bör vara ett prioriterat
område som kan leda till en stor exportframgång för Sverige, anser
motionärerna. På vindkraftsområdet borde stordriftsfördelar i goda vindlägen
tas till vara och utvecklingen drivas mot fullskaleförsök med havsbaserad
vindkraft och framsteg i tekniken för energilagring. De viktigaste områdena
för vidare forskning om biobränslen rör enligt motionärerna frågor om
förgasning av biobränslen samt effekterna på lång sikt av ett ökat
biobränsleuttag på skogsmark. Härutöver förordas att det i
energiforskningsbudgeten ges generöst utrymme för forskningsinsatser om
förnybara energislag som bergvärme, vågenergi samt energibärare som
vätgasteknik och batteriteknik för ellagring. Vidare förordas i motion
1996/97:N422 (mp) att riksdagen skall göra ett uttalande om att utvecklingen
av solceller bör stimuleras.
Även i motion 1996/97:N21 (kd) delar motionärerna regeringens principiella
uppfattning om inriktningen av insatserna för utveckling av teknik för
framtidens energisystem. Motionärerna anser dock att en större tonvikt bör
läggas på samarbetet kring Östersjön, på demonstrationsanläggningar för att i
full skala pröva förgasningsteknik för biobränslen samt på utveckling av
solceller. Vidare anförs i motionen att det är väsentligt att värmepumpsteknik
och andra etablerade tekniker vidareutvecklas för att ge större möjligheter
att bidra till det ekologiskt uthålliga energisystemet.
I motion 1996/97:N416 (s) efterlyses ett nationellt sammanhållet projekt för
de fyra länen med kärnkraftverk för kunskapsuppbyggnad kring framtidens
energiförsörjning. I motion 1996/97:N428 (c) föreslås att det i Borås skall
startas en försöksverksamhet med kraftvärme baserad på bioenergi.
I partimotion 1996/97:N20 (m) anförs, utan särskilt yrkande i saken, att det
är bra att tyngdpunkten i förslaget - jämfört med 1991 års omställningsprogram
- förskjuts från investeringsbidrag till forsknings- och utvecklingsanslag.
Motionärerna framhåller att staten har en roll att fylla när det gäller stöd
till forskning och utveckling men anser att regeringen överdriver forskningens
möjligheter på kort sikt.

Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens och motionärernas uppfattning att de statliga
insatserna för utveckling av teknik för framtidens energisystem bör
förstärkas. Detta är viktigt för att Sverige skall kunna upprätthålla en hög
teknisk kompetens på energiområdet och för att ny miljöanpassad teknik med
utsikter till framtida lönsamhet skall kunna introduceras på marknaden.
Energikommissionen genomförde en analys av de resultat som har nåtts genom
1991 års energipolitiska beslut och konstaterade därvid att energiforskningen
bör ges större resurser och att formerna för kunskapsöverföring mellan företag
och universitet/högskola bör utvecklas.
Vad gäller den delvis nya inriktning som regeringen föreslår - med en större
betoning av forskning om energisystemet, internationellt samarbete och
provningsverksamhet - vill utskottet anföra följande. Sverige skall i ett
längre tidsperspektiv utveckla ett ekologiskt energisystem. Användningen av
kärnkraft och fossila bränslen skall minska. Detta skall ske med högt ställda
mål för sysselsättning, konkurrenskraft och välfärd. Det innebär i sin tur att
det ställs höga krav på ett utveckla miljöanpassad energiteknik som samtidigt
är kostnadseffektiv. Kostnaderna för energiteknik baserad på förnybara
energislag måste sänkas, och utvecklingen mot en effektivare energianvändning
måste fortsätta. För detta fordras aktiva insatser från näringslivet, vilket
kräver stora investeringar och högt risktagande. De statliga insatserna bör
därför stödja ny teknik, genom att bl.a. medverka till en reducerad risk för
företagen när det gäller att utveckla ny teknik i full skala och demonstrera
den inför kommersiell användning.
Vidare måste enligt utskottets mening ny kunskap vinnas om hur en ökad
användning av de förnybara energislagen kan inverka på energisystemets
funktionssätt, samhällsekonomin, människors hälsa samt natur och miljö. För
ett litet land som Sverige är det särskilt viktigt att ta vara på
internationella rön och erfarenheter för att höja den nationella kompetensen
och kvaliteten i den egna forskningen. Utskottet instämmer därför i
uppfattningen att det internationella forskningssamarbetet bör förstärkas.
Sverige bör också ta ett stort ansvar när det gäller att bidra till
utvecklingen av energisystemen i Östersjöregionen. Det gagnar såväl Sverige
som länderna i Östeuropa.
Mot denna bakgrund finner utskottet regeringens förslag om förstärkning och
koncentrering av stödet till forskning, utveckling och demonstration på
energiområdet vara så avvägt att insatserna främjar en effektiv och
miljöanpassad energiteknik och en effektiv energianvändning, samtidigt som det
internationella samarbetet kan fördjupas och bidra till att fördelarna med
internationaliseringen kan tas till vara. Utskottet vill särskilt framhålla
vikten av ett utvidgat samarbete med industrin om utveckling av energiteknik.
Utskottet delar regeringens uppfattning att ett nära och aktivt samarbete
mellan staten och näringslivet är en grundläggande förutsättning för att de
statliga insatserna för forskning och utveckling skall ge långsiktigt
uthålliga resultat.
Utskottet konstaterar att det i huvudsak råder samstämmighet om regeringens
förslag till principer och riktlinjer för utvecklingen av ny energiteknik.
Energiforskningsprogrammet skall ges ökade resurser, bl.a. för att det
internationella forskningssamarbetet skall kunna fördjupas och resultaten i
större utsträckning kunna utnyttjas nationellt. Medlen i Energiteknikfonden
skall enligt förslaget i propositionen utökas för att ytterligare kunna bidra
till att lösa problem som identifierats i praktisk provning och demonstration.
Ett nytt energiteknikbidrag skall inrättas för att reducera risken för företag
som vill prova ny teknik i större skala inför kommersiell användning.
I propositionen (s. 50) redovisas exempel på viktiga
teknikutvecklingsområden som kan bli aktuella för insatser genom medel från
energiforskningsanslaget, Energiteknikfonden och det nya energiteknikbidraget.
Kraftvärme baserad på biobränsle anges som ett viktigt område för att bygga
vidare på de mycket omfattande försök som har gjorts för att utveckla teknik
för bl.a. förgasning av biobränsle. Utvecklingen av solceller framhålls också
som ett väsentligt område. Andra exempel gäller vindkraft och avser
stordriftsfördelar i goda vindlägen och havsbaserad vindkraft genom provning i
full skala med reducerad risk för företagen. Även teknik för lagring av värme
och el framhålls som centrala forskningsområden, särskilt när det gäller att
förbättra förutsättningarna för solenergi och vindkraft.
Med anledning av vad som anförs i motion 1996/97:N20 (m) om forskningens
möjligheter på kort sikt, vill utskottet understryka att forskningsinsatserna
måste ha ett långsiktigt perspektiv samt att avgörande teknikgenombrott torde
bero mera på den internationella teknikutvecklingen än på de enskilda svenska
insatserna. Därigenom, menar utskottet, är det desto viktigare att de i global
jämförelse relativt små resurser som Sverige bidrar med används så klokt som
möjligt.
I motion 1996/97:N27 (mp) förordas, som nämnts, ökade insatser på vissa
områden jämfört med regeringens förslag.
Möjligheterna att öka insatserna på enskilda områden är emellertid beroende
av de totala resurser som står till förfogande för forskning på energiområdet.
Utskottet konstaterar att förslaget i propositionen innebär en förstärkning av
forskningsanslagen i förhållande till nuläget och att en ökad tonvikt läggs
vid forskning och utveckling jämfört med andra åtgärder. Utskottet anser att
riksdagens uppgift främst är att lägga fast den övergripande inriktningen och
att bedömningen av den närmare fördelningen av anslag på vissa områden normalt
inte är en uppgift för riksdagen.
Som tidigare refererats föreslås i motion 1996/97:N416 (s) ett nationellt
sammanhållet projekt för de fyra länen med kärnkraftverk för
kunskapsuppbyggnad kring framtidens energiförsörjning. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att det är viktigt att ta vara på den kunskap som
finns på området i de berörda länen och ser positivt på att länen samarbetar i
dessa frågor. Beträffande önskemålen om nationellt stöd i den aktuella
motionen samt i motion 1996/97:N428 (c) om stöd till en försöksanläggning med
kraftvärme i Borås, vill utskottet understryka att överväganden om enskilda
projekt bör göras av de instanser som skall ansvara för verksamheten. De två
yrkandena i nyssnämnda motioner avstyrks alltså av utskottet.
Med det sagda tillstyrker utskottet de aktuella förslagen i propositionen
och avstyrker de berörda delarna av övriga här behandlade motioner.

Etanolproduktion från skogsråvara

Propositionen
Utvecklingen av alternativa drivmedel kan bidra till att minska
klimatpåverkande utsläpp, sägs det i propositionen. Ansträngningarna bör
enligt regeringen intensifieras för att sänka tillverkningskostnaderna för
etanol. Det konstateras att en låg framställningskostnad är en viktig
förutsättning för att etanol skall kunna introduceras i större skala. För
utveckling av ny teknik för etanolproduktion från skogsråvara beräknas i
regeringens förslag 210 miljoner kronor anvisas under den närmaste
sjuårsperioden. Regeringen avser att återkomma till anslagsfrågan i
budgetpropositionen för år 1998.

Motionerna
I två motioner framläggs förslag med anledning av de i propositionen
föreslagna åtgärderna för att utveckla ny teknik för etanolproduktion från
skogsråvara. Dessutom behandlas här yrkanden i tre motioner från allmänna
motionstiden.
Enligt vad som anförs i motion 1996/97:N27 (mp) bör en omställning av
drivmedelssystemet inledas omgående. Som ett första steg föreslås att en
låginblandning av motoralkohol i bensin skall inledas år 1998. Därefter borde
inblandningsgraden stegvis öka. Biobränslebaserade drivmedel bör enligt
motionärerna befrias från koldioxidskatt och energiskatt under en
uppbyggnadsperiod. Vad gäller motoralkoholproduktionen framhåller motionärerna
att flera alternativa drivmedel bör utvecklas. En förstärkning av programmet
för utveckling av ny teknik för etanolframställning föreslås så att 300
miljoner kronor skall anvisas under en sjuårsperiod.
I motion 1996/97:N21 (kd) anförs att Kristdemokraterna principiellt anser
att det är riktigt med en satsning på en övergång till alternativa förnybara
bränslen i transportsystemet. Däremot anser motionärerna att regeringens
förslag till hur detta skall åstadkommas kan diskuteras och framhåller att en
annan metod kan vara lansering av s.k. försöksflottor.
I motion 1996/97:N407 (s) föreslås att en anläggning för etanolproduktion
skall förläggas till Köping, medan en etablering av en storskalig
etanolanläggning i Västsverige förordas i motion 1996/97:N428 (c).
Det är viktigt med forskning och utveckling kring biodrivmedel, anförs det
i motion 1996/97:N413 (m). Det finns anledning att utveckla fler alternativ än
etanol, menar motionärerna. De hänvisar till utvecklingen av ett biodrivmedel
benämnt DME (Di Metyl Eter) vid Växjö Värmekraftverk AB och pekar på behovet
av statliga satsningar på området.

Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att intensifiera
utvecklingsinsatserna för att sänka produktionskostnaderna för etanol från
skogsråvara. Den satsning som föreslås i propositionen för att utveckla ny
teknik för etanol från skogsråvara bygger på det program som riksdagen
tidigare anvisade medel till samt på NUTEK:s förslag till riktlinjer för
utvecklingen av alternativa drivmedel (dnr. N96/894). Utskottet vill dock
framhålla vikten av forskning även på andra slag av biodrivmedel än etanol.
Det är därför viktigt att Sveriges medverkan i den internationella forskningen
på dessa områden fortsätter.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det bör vara ett mål att uppföra
en etanolproduktionsanläggning under den kommande sjuårsperioden. Samtidigt
vill utskottet understryka att en låg framställningskostnad är en viktig
förutsättning för en sådan anläggning. En annan förutsättning är att de
ekologiska och övriga miljömässiga konsekvenserna av att tillämpa den nya
tekniken praktiskt och kommersiellt kan bedömas vara förenliga med miljömålen
i skogen.
Med det sagda tillstyrker utskottet det aktuella förslaget i propositionen
och avstyrker de berörda delarna i motionerna 1996/97:N27 (mp) och 1996/97:N21
(kd). Vidare avstyrker utskottet de här behandlade yrkandena i motionerna
1996/97:N407 (s), 1996/97:N413 (m) och 1996/97:N428 (c).

Miljöeffekter av ökat biobränsleuttag

Motionerna
I motion 1996/97:N21 (kd) föreslås att riksdagen hos regeringen skall begära
en miljökonsekvensanalys av ett kraftigt ökat biobränsleuttag från skogen.
Motionärerna betonar att uttaget av biobränslen måste ske på ett sådant sätt
att den biologiska mångfalden också fortsättningsvis kan garanteras.
I det föregående har behandlats ett yrkande i motion 1996/97:N27 (mp) om
forskning kring de långsiktiga ekologiska effekterna av ett ökat
biobränsleuttag från skogen.
Frågan om effekterna av en ökad användning av biobränslen berörs även - utan
särskilt yrkande - i motion 1996/97:N20 (m). Där påpekas att förbränningen av
biobränslen kan leda till utsläpp av cancerframkallande och andra miljö- och
hälsoskadliga substanser. Motionärerna erinrar vidare om att farhågor
framförts för att den biologiska mångfalden i de svenska skogarna kommer att
hotas vid en forcerad storskalig ökning av biobränsleanvändningen. De ser en
ökad biobränsleanvändning som positiv men anser att regeringen bort redovisa
en miljökonsekvensbeskrivning av en storskaligt ökad biobränsleanvändning.

Utskottets ställningstagande
Utskottet delar uppfattningen att det behövs ökad kunskap om de begränsningar
av uttaget av biobränslen som krävs för att miljömålen i skogen skall kunna
uppnås. Som exempel på viktiga forskningsområden nämns i propositionen
frågorna om resurser, ekonomi och miljöpåverkan i delar av biobränslekedjan,
inklusive hantering och nyttiggörande av askor.
Enligt utskottets bedömning innebär de förslag som redovisas i propositionen
att ökningen av biobränsleanvändningen i energisektorn kan ske i en sådan takt
att miljö- och hälsomässiga konsekvenser kan beaktas. Utskottet menar att den
utbyggnad av biobränslebaserad kraftvärme som det föreslagna bidraget syftar
till bör kunna genomföras på ett miljöacceptabelt sätt. Den lagstiftning och
de regler som i dag finns för den aktuella typen av anläggningar bedömer
utskottet som en god grund för att utbyggnaden kan ske miljöanpassat.
Med det sagda avstyrker utskottet det berörda yrkandet i motion 1996/97:
N21 (kd).

Klimatfrågor och kärnsäkerhet

Internationellt samarbete i klimatfrågor

Propositionen
Regeringen begär riksdagens godkännande för en strategi för minskad
klimatpåverkan från energisektorn där de internationella klimatinsatserna
intar en central roll. Dessa insatser skall huvudsakligen inriktas på
bilateralt och multilateralt samarbete avseende s.k. gemensamt genomförande
inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar, den s.k.
klimatkonventionen, vilken undertecknades vid FN:s konferens om miljö och
utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Konventionen innebär inte några
kvantitativa eller tidsbestämda åtaganden för enskilda länder. Den är ett
internationellt avtal som förpliktigar alla länder att rapportera och
publicera sina utsläppsdata för s.k. växthusgaser.
Med gemensamt genomförande avses att ett land kan genomföra åtgärder i ett
annat land och då till viss del räkna sig utsläppsminskningarna till godo.
Formerna för gemensamt genomförande utvecklas i internationellt samarbete, och
det pågår en rad projekt under en försöksperiod (Activities Implemented
Jointly). Beslut om fortsättningen skall fattas senast år 2000.
Regeringen framhåller att ett framgångsrikt internationellt samarbete
förutsätter en rättvis fördelning av åtaganden och kostnader. Vidare sägs att
ländernas skilda utgångslägen och förutsättningar måste beaktas vid åtaganden
inom ramen för konventionen, liksom principen om en kostnadseffektiv
fördelning av åtgärder enligt konventionen. Regeringen bedömer att den svenska
klimatstrategins närmare utformning skall ske mot bakgrund av faktiskt
vidtagna åtgärder i andra länder och att utsläppen i Sverige skall begränsas
så långt det är möjligt med hänsyn till konkurrenskraft, sysselsättning och
välfärd.
Regeringen erinrar i propositionen om riksdagens beslut år 1993 om
riktlinjer för den svenska klimatpolitiken (prop. 1992/93:179, bet. JoU19).
Enligt dessa fastlades den nationella strategin att koldioxidutsläppen från
fossila källor skall stabiliseras på 1990 års nivå år 2000 för att därefter
minska. I det nu framlagda förslaget till åtgärder i internationellt samarbete
föreslår regeringen, som en viktig del i strategin för minskad klimatpåverkan
från energisektorn, bl.a. ett fortsatt program för utveckling av
energisystemen i Baltikum och Östeuropa. För energipolitiskt motiverade
internationella klimatinsatser beräknar regeringen 350 miljoner kronor under
en sjuårsperiod från den 1 januari 1998. Regeringen återkommer till
anslagsfrågan i budgetpropositionen för år 1998.

Motionerna
Energipropositionen visar att regeringen nu byter fot i klimatpolitiken, heter
det i motion 1996/97:N27 (mp). Från att ha haft en strategi där Sverige är
föregångare övergår regeringen till en defensiv hållning som innebär att
Sverige skall bevaka sina ekonomiska intressen snarare än att vara pådrivande
i det internationella klimatsamarbetet, anför motionärerna. De föreslår att
Sverige skall stå fast vid den tidigare inriktningen av klimatpolitiken.
Motionärerna har emellertid inget att invända mot förslaget i propositionen
att 350 miljoner kronor skall anslås till energipolitiskt motiverade
internationella klimatinsatser i bl.a. Baltikum och Östeuropa.
I motion 1996/97:N21 (kd) efterlyses en tydlig utvärdering av de
internationella klimatpolitiska insatser som gjorts fram till i dag. Vidare
anser motionärerna att formerna bör fastställas för hur det gemensamma
genomförandet i praktiken skall gå till. I motionen anförs att regeringen och
de partier som står bakom energiuppgörelsen planerar för ökade
koldioxidutsläpp och därmed medvetet bryter mot de internationella åtaganden
Sverige gjort vad gäller koldioxidutsläppen. Motionärerna anser att avsaknaden
av ett samlat klimatpolitiskt handlingsprogram är anmärkningsvärd.
Utan särskilda yrkanden beträffande det nu aktuella förslaget i
propositionen anförs i motionerna 1996/97:N20 (m) och 1996/97:N22 (fp) att
regeringens förslag innebär att Sverige överger de klimatpolitiska riktlinjer
som riksdagen antog år 1993 på den borgerliga regeringens förslag.
Motionärerna anser att den målsättning som då fastlades, dvs. att
koldioxidutsläppen från fossila bränslen skall stabiliseras på 1990 års nivå
år 2000 för att därefter minska, omöjliggörs genom regeringens energipolitik
och att regeringen tonar ner det nationella ansvaret i klimatpolitiken.

Vissa kompletterande uppgifter
Industriländerna har åtagit sig att anta nationella strategier och vidta
åtgärder för att begränsa klimatpåverkande utsläpp. EU är en part i
klimatkonventionen, och miljöministrarna beslöt i mars 1997 att EU i de
globala klimatförhandlingarna skall föreslå att industriländerna skall minska
sina sammanvägda utsläpp av koldioxid, metan och lustgas med 15 % till år 2010
jämfört med nivån år 1990. En fråga av särskild betydelse är hur en rättvis
fördelning mellan medlemsländerna skall ske av unionens samlade
utsläppsminskning. I förberedelserna inför det tredje partsmötet i slutet av
år 1997 i Japan (Kyoto) har EU utarbetat en första indikativ fördelning av
ansvaret inom unionen. Enligt denna varierar de olika ländernas beting från en
minskning med 25 % till en ökning med 40 % av utsläppen till år 2010 jämfört
med nivån år 1990. För Sveriges del finns enligt fördelningen ett utrymme att
öka utsläppen med 5 % till år 2010.
I ett svar i mars 1997 på interpellationer (1996/97:170 och 1996/97:185) om
koldioxidmålet framhöll miljöminister Anna Lindh att energiöverenskommelsen
vad gäller klimatpolitiken innebär att Sverige kommer att genomföra insatser
såväl nationellt som internationellt. Bland annat kommer medel att satsas på
forskning, utveckling och investeringar för att stötta energisparande,
alternativa bränslen och annat som kommer att minska Sveriges koldioxidutsläpp
i framtiden. Regeringen räknar enligt statsrådet med att inleda
kärnkraftsavvecklingen utan någon avgörande ökning av utsläppen av koldioxid.
Miljöministern redogjorde också för den interna gemensamma överenskommelsen
i EU inför de s.k. Kyotoförhandlingarna om att minska de samlade utsläppen av
koldioxid, metan och lustgas med 15 % till år 2010. Hon betonade att den
beräkningsmetod som använts för att ta fram ett förslag till en rättvis s.k.
bördefördelning mellan länderna har utgått från ländernas skilda
förutsättningar beträffande faktorer som industristruktur,
elproduktionsstruktur och övrig konsumtion.

Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis påpeka att Sverige har bland de lägsta utsläppen
av koldioxid per capita och år bland industriländerna och att Sverige inom EU
har högst kostnader för att genomföra ytterligare åtgärder för att minska
utsläppen. Utskottet delar den uppfattning som redovisas i propositionen
beträffande en strategi för minskad klimatpåverkan från energisektorn där de
internationella klimatinsatserna intar en central roll. Vidare vill utskottet
erinra om att de här tidigare behandlade förslagen till långsiktiga åtgärder
för ett ekologiskt uthålligt energisystem utgör nationella åtgärder som
Sverige vidtar bl.a. för att minska klimatpåverkan i framtiden.
Utskottet delar regeringens uppfattning att stängningen av den första
reaktorn i Barsebäck inte innebär någon avgörande förändring av Sveriges
möjligheter att bidra till att uppnå sådana långsiktiga mål som kan komma att
beslutas om inom ramen för klimatkonventionen. Vidare noterar utskottet att
förslagen i propositionen inte innebär någon förändring av den nationella
strategin att koldioxidutsläppen från fossila källor skall stabiliseras på
1990 års nivå år 2000 för att därefter minska.
När det gäller fastställande av formerna för gemensamt genomförande vill
utskottet betona att dessa utvecklas i internationellt samarbete. Utskottet
ser positivt på att det i propositionen föreslås särskilda medel för att
Sverige aktivt skall kunna delta i utvecklandet av kriterier för gemensamt
genomförande. Härutöver har utskottet observerat att programmet för utveckling
av energisystemet i bl.a. Baltikum och Östeuropa samt övrigt statligt svenskt
utvecklingsstöd inom energiområdet kommer att bli föremål för en utvärdering
inför budgetåret 1999.
Med det sagda tillstyrker utskottet förslaget i propositionen och avstyrker
de berörda yrkandena i motionerna 1996/97:N27 (mp) och 1996/97:N21 (kd).

Kärnsäkerhet i Östeuropa

Motionen
I motion 1996/97:N22 (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen skall begära ett
förslag till program för att öka kärnkraftssäkerheten i Östeuropa. En olycka i
något av de farliga kärnkraftverken i Östeuropa skulle få dramatiska effekter
för svenska medborgare, anför motionärerna och föreslår ett omfattande program
i sju punkter för att öka säkerheten vid dessa kärnkraftverk. Förslaget
innebär att drygt en halv miljard kronor under fem år inom den föreslagna
totala ramen för förslagen i propositionen skall avsättas för ett s.k.
Östsäkerhetsprogram.

Vissa kompletterande uppgifter
Sveriges bidrag till kärnsäkerheten i Östeuropa kanaliseras i stor
utsträckning genom de finansieringsformer som finns för det internationella
stödet. Det gäller medverkan i Europeiska utvecklingsbanken (Nuclear Safety
Account), EU (Phare- respektive TACIS-program för såväl ökad kärnsäkerhet som
effektivisering och energihushållning) samt OECD (det s.k. G 24-samarbetet). I
OECD-samarbetet har en särskild arbetsgrupp bildats för att koordinera
bilaterala och multilaterala insatser. Totalt har från år 1991 avsatts
motsvarande ca 5 500 miljoner kronor inom EU-programmen och ca 10 000 miljoner
kronor inom OECD-samarbetet. Från budgetåret 1991/92 t.o.m. budgetåret 1997
har Sverige bidragit med sammanlagt 475 miljoner kronor för insatser på
kärnsäkerhets- och strålskyddsområdet i Östeuropa.
Sverige genomför vidare aktiva bilaterala insatser genom Statens
kärnkraftinspektion (SKI) och Statens strålskyddsinstitut (SSI), framför allt
i Litauen och Ryssland. För år 1997 har riksdagen anvisat 55 miljoner kronor
för sådana åtgärder (prop. 1996/97:1, bet. UU2). Sverige deltar också
tillsammans med andra nordiska länder aktivt i det internationella samarbetet
för att bistå Ryssland med hantering av radioaktivt avfall. Internationella
atomenergiorganet (IAEA) har på nordiskt initiativ upprättat en särskild
expertfunktion (Contact Expert Group) för att effektivisera
biståndsinsatserna. Inom Barentsrådet, där Sverige för närvarande
upprätthåller ordförandeposten, har frågor kring hantering av radioaktivt
avfall i Barentsregionen givits hög prioritet.
I propositionen anförs att den svenska inriktningen skall vara att stödet
till ökad kärnsäkerhet i närområdet, som kanaliseras genom SKI och SSI, inte
skall gå till investeringar i säkerhetsförbättringar som bidrar till att
förlänga drifttiden. Vidare anförs i propositionen att de kärnkraftverk som
inte kan uppnå en acceptabel säkerhet bör stängas så snart som möjligt och att
detta är en förutsättning för det svenska biståndet. Som tidigare nämnts
meddelar regeringen i propositionen att SKI och SSI bör ges ökade resurser
bl.a. för den ökade arbetsbelastning som en avställning av
kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck medför. Härvid inkluderas även arbetet med
att höja säkerheten hos andra reaktorer i närområdet.
I det föregående har behandlats förslag i propositionen dels om
forskningssamarbete med länderna i Östersjöregionen, dels om energipolitiskt
motiverade klimatinsatser i bl.a. Baltikum och Östeuropa.

Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att de svenska insatserna på kärnsäkerhets- och
strålskyddsområdet i Östeuropa bör fortsätta men, som också framhålls i
propositionen, i större utsträckning inriktas på att stärka mottagarländernas
säkerhetsmyndigheter, höja säkerhetskulturen samt utveckla energisystemen.
I propositionen föreslås, som tidigare behandlats, ett stöd på 70 miljoner
kronor för att inleda ett forsknings- och utvecklingssamarbete med länderna i
Östersjöregionen på energiområdet. Sverige genomför vidare program för
utvecklingen av energisystemet i bl.a. Baltikum och Östeuropa. För detta
program, tillsammans med övriga energipolitiskt motiverade internationella
klimatinsatser, beräknas i propositionen 350 miljoner kronor under en
sjuårsperiod.
Enligt utskottets mening ger de två nu nämnda förslagen i propositionen en
god grund för en senare bedömning av det fortsatta stödet till kärnsäkerhet
och strålskydd i Östeuropa. De insatser som Sverige gör i det internationella
samarbetet på området följer enligt vad utskottet erfarit de rekommendationer
som ges i det multilaterala samarbetet.
Med hänvisning till den lämnade redovisningen över Sveriges insatser på
området och mot bakgrund av här tidigare behandlade förslag kan utskottet i
detta sammanhang inte finna det motiverat att föreslå ytterligare program för
att främja kärnsäkerheten i Östeuropa. Det aktuella yrkandet i motion
1996/97:N22 (fp) avstyrks sålunda.

Hemställan

Utskottet hemställer

Allmänt om energipolitiken, m.m.

1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:N17 yrkande 1, 1996/97:N20 och
1996/97:N37,
res. 1 (m)
res. 2 (fp) - motiv.
2. beträffande riktlinjer för energipolitiken
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 1, med anledning
av motion 1996/97:N19 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö59
yrkande 10, 1996/97:Jo311 yrkande 3, 1996/97:N17 yrkande 2, 1996/97:N18
yrkande 1, 1996/97:N19 yrkandena 2 och 3, 1996/97:N21 yrkandena 1, 4 och
12, 1996/97:N22 yrkandena 1, 2 och 6, 1996/97:N27 yrkandena 1, 2, 4 och
6-14, 1996/97:N31 yrkande 1, 1996/97:N256 yrkande 20, 1996/97:N269
yrkande 23, 1996/97:N403 yrkandena 1, 2 och 4, 1996/97:N405,
1996/97:N409, 1996/97:N411, 1996/97:N414, 1996/97:N424 yrkande 1,
1996/97:N428 yrkandena 1, 5 och 6, 1996/97:N429 och 1996/97: A432 yrkande
17 godkänner i propositionen angivna riktlinjer för energipolitiken,
res. 3 (fp)
res. 4 (mp)
res. 5 (kd)
3. beträffande el- och värmeförsörjningen i Sydsverige
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 2 och med
avslag på motionerna 1996/97:N21 yrkande 2 och 1996/97:N22 yrkande 3
godkänner vad som anges i propositionen om åtgärder för el- och
värmeförsörjningen i Sydsverige,
res. 6 (fp, kd) - villk. res. 3 eller 5
4. beträffande inrättande av en ny energimyndighet
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 3, med anledning
av motion 1996/97:N252 yrkande 12 och med avslag på motionerna
1996/97:N22 yrkande 4, 1996/97:N27 yrkande 36 och 1996/97:N30 godkänner
vad som anges i propositionen om inrättande av en ny energimyndighet,
res. 7 (fp)
res. 8 (mp)
5. beträffande lokalisering av en ny energimyndighet
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U815 yrkande 5, 1996/97: N23,
1996/97:N24, 1996/97:N28, 1996/97:N31 yrkande 2, 1996/97: N33,
1996/97:N35, 1996/97:N38, 1996/97:N402 och 1996/97:N428 yrkande 7 i denna
del,
res. 9 (fp) - motiv., villk. res. 7
6. beträffande riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 4 och med avslag
på motionerna 1996/97:N21 yrkande 3, 1996/97:N22 yrkande 5, 1996/97:N251
yrkande 7 och 1996/97:N420 yrkande 7 godkänner i propositionen angivna
riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet,
res. 10 (fp, kd)
res. 11 (mp)
7. beträffande kärntekniklagen
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:N27 yrkande 3 och 1996/97:N423,
res. 12 (m, fp, kd)

Åtgärder för att minska elanvändningen

8. beträffande användningen av el i fjärrvärmesystemet
att riksdagen avslår motion 1996/97:N32 yrkande 1,
res. 13 (m, fp, kd)
9. beträffande investeringsbidrag till åtgärder för att minska
elanvändningen
att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 5 och motionerna
1996/97:N29 och 1996/97:N36 och med avslag på motionerna 1996/97:N21
yrkande 5 i denna del, 1996/97:N27 yrkandena 15 och 16, 1996/97:N32
yrkande 2 och 1996/97:Bo416 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
res. 14 (fp)
res. 15 (mp)
res. 16 (kd)

Åtgärder för att öka tillförseln av el

10. beträffande investeringar i biobränslebaserad kraftvärme
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 6 och med
avslag på motion 1996/97:N27 yrkande 22 godkänner vad som anges i
propositionen om bidrag till investeringar i biobränslebaserad
kraftvärme,
res. 17 (mp)
11. beträffande investeringar i vindkraftverk
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 7 och med avslag
på motionerna 1996/97:N18 yrkande 2, 1996/97:N21 yrkande 7, 1996/97:N27
yrkande 25, 1996/97:N408, 1996/97:N412 i denna del och 1996/97:N426
yrkandena 1, 3-12, 14, 15 och 17 godkänner vad som anges i propositionen
om bidrag till investeringar i vindkraftverk,
res. 18 (mp)
res. 19 (kd)
12. beträffande investeringar i småskalig vattenkraft
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 8 och med
avslag på motionerna 1996/97:N21 yrkande 8 och 1996/97:N27 yrkande 5
godkänner vad som anges i propositionen om bidrag till investeringar i
småskalig vattenkraft,
res. 20 (fp)
res. 21 (mp)
res. 22 (kd)
13. beträffande kompletterande vattenkraftverk
att riksdagen avslår motion 1996/97:N25,
14. beträffande upphandling av ny elproduktionsteknik
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 9 och med avslag
på motion 1996/97:N27 yrkande 30 godkänner vad som anges i propositionen
om upphandling av ny elproduktionsteknik,
res. 23 (mp)
15. beträffande stöd till solvärmeanläggningar
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:N21 yrkande 5 i denna del,
1996/97:N26, 1996/97:N27 yrkande 27, 1996/97:N34, 1996/97:N412 i denna
del och 1996/97:N422 yrkandena 1 och 3,
res. 24 (mp)
res. 25 (kd)

Åtgärder för effektivare energianvändning

16. beträffande information, utbildning m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 10 och med avslag
på motionerna 1996/97:N21 yrkande 9 och 1996/97:N404 godkänner vad som
anges i propositionen om information, utbildning m.m.,
res. 26 (kd)
17. beträffande teknikupphandling av energieffektiv teknik
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 11 och med avslag
på motion 1996/97:N27 yrkande 18 godkänner vad som anges i propositionen
om teknikupphandling av energieffektiv teknik,
res. 27 (mp)
18. beträffande provning, märkning och certifiering
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 12 godkänner vad
som anges i propositionen om provning, märkning och certifiering av
energikrävande utrustning, m.m.,
19. beträffande kommunal energirådgivning
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 13 och med avslag
på motion 1996/97:N27 yrkande 17 godkänner vad som anges i propositionen
om kommunal energirådgivning,
res. 28 (mp)
20. beträffande byggregler och fastighetstaxering
att riksdagen avslår motion 1996/97:N27 yrkandena 19 och 20,
res. 29 (mp)

Forskning och utveckling

21. beträffande utveckling av teknik för framtidens energisystem
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 momenten 14-18 och med
avslag på motionerna 1996/97:N21 yrkande 10, 1996/97:N27 yrkandena 21,
23, 26, 28, 29 och 31, 1996/97:N416, 1996/97:N422 yrkande 4 och
1996/97:N428 yrkande 4
a) godkänner vad som anges i propositionen om energiforskning,
b) godkänner vad som anges i propositionen om forskning om
energisystemet,
c) godkänner vad som anges i propositionen om forskningssamarbete med
länderna i Östersjöregionen,
d) godkänner vad som anges i propositionen om en förstärkning av
Energiteknikfonden,
e) godkänner vad som anges i propositionen om introduktion av ny
energiteknik,
res. 30 (mp)
res. 31 (kd)
22. beträffande etanolproduktion från skogsråvara
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 20 och med avslag
på motionerna 1996/97:N21 yrkande 11 i denna del, 1996/97:N27 yrkandena
32 och 35, 1996/97:N407, 1996/97:N413 och 1996/97:N428 yrkandena 3 och 7,
det senare i denna del, godkänner vad som anges i propositionen om
etanolproduktion från skogsråvara,
res. 32 (mp)
res. 33 (kd)
23. beträffande miljöeffekter av ökat biobränsleuttag
att riksdagen avslår motion 1996/97:N21 yrkande 6,
res. 34 (m, fp, kd)

Klimatfrågor och kärnsäkerhet

24. beträffande internationellt samarbete i klimatfrågor
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 19 och med avslag
på motionerna 1996/97:N21 yrkande 11 i denna del och 1996/97:N27
yrkandena 33 och 34 godkänner vad som anges i propositionen om strategi
för minskad klimatpåverkan från energisektorn avseende åtgärder i
internationellt samarbete,
res. 35 (fp, kd)
res. 36 (mp)
25. beträffande kärnsäkerhet i Östeuropa
att riksdagen avslår motion 1996/97:N22 yrkande 7.
res. 37 (fp)

Stockholm den 27 maj 1997

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh
Furustrand (s), Mikael Odenberg (m), Sylvia Lindgren (s), Barbro Andersson
(s), Chris Heister (m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag Ericson
(s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Nils-Göran
Holmqvist (s), Laila Bäck (s), Roland Larsson (c) och Torsten Gavelin (fp).
Karin Falkmer, Mikael Odenberg, Chris Heister och Ola Karlsson (alla m) har
inte deltagit i besluten under momenten 2-6, 9-12, 14-19, 21, 22, 24 och 25.

Reservationer

1. Avslag på propositionen (mom. 1)
Karin Falkmer, Mikael Odenberg, Chris Heister och Ola Karlsson (alla m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om avslag på propositionen
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning och i enlighet med vad som anförs i motion
1996/97:N20 (m) är propositionen så undermålig att den - oavsett vilken
inställning man har i de energipolitiska sakfrågorna - inte kan ligga till
grund för ett beslut i Sveriges riksdag.
Ett energipolitiskt riksdagsbeslut av denna dignitet bör inte fattas utan
att regeringen först har redovisat för riksdagen vad politiken kommer att
kosta i olika hänseenden. Sådan inslag saknas nästan helt i propositionen. Den
innehåller inga bedömningar av effekterna för energiförsörjningen, miljön,
hushållens ekonomi, boendekostnaderna och då särskilt för ägare till småhus
med elvärme, investeringarna, industrisysselsättningen eller för
samhällsekonomin i stort. Det finns heller ingen redovisning av vilka
kostnader som kommer att drabba staten redan under nästa budgetår. Detta ter
sig som särskilt anmärkningsvärt mot bakgrund av att regeringen i samband med
den ekonomiska vårpropositionens avgivande plötsligt har ansett sig få
statliga budgetöverskott att spendera.
Den energipolitik som förordas i propositionen måste enligt utskottets
mening betraktas som extrem. Den innebär att staten medvetet skall föröda
produktionsresurser som står till landets förfogande, och detta skall dessutom
ske i en situation när arbetslösheten har bitit sig fast på en mycket hög
nivå. Därmed väljer regeringen också en energipolitisk linje i direkt
konfrontation mot den svenska fackföreningsrörelsen och industrin.
Utskottet anser det vara omöjligt att skapa tillväxt och sysselsättning
genom en medveten kapitalförstöring. I stället åstadkoms en bestående
osäkerhet om de långsiktiga förutsättningarna för att investera i industriell
verksamhet i Sverige. De samhällsekonomiska konsekvenserna härav blir enligt
utskottets förmenande betydande.
Som sägs i motion 1996/97:N20 (m) innebär propositionen härutöver att
regeringen förordar kraftiga ingrepp i förfoganderätten avseende enskild
egendom. Detta görs utan att viktiga lagfrågor med bäring på egendomsskyddet i
regeringsformen och i Europakonventionen om mänskliga rättigheter har varit
föremål för Lagrådets granskning eller regeringens eget beslut. Trots detta
begärs i propositionen godkännande av riktlinjer som innebär att denna
obefintliga lagstiftning redan om sju månader skall användas för att med
ytterligare sex månaders varsel beröva ett börsnoterat företag rådigheten över
tillgångar i mångmiljardklassen. Utskottet kan inte finna en sådan
hanteringsordning seriös!
Enligt utskottets mening kommer en lagstiftning av föreslagen art att
menligt påverka omvärldens tilltro till Sverige som en stabil och
marknadsekonomisk rättsstat och även viljan att investera i Sverige. Att
lagförslaget är ett hastverk med stora brister ur rättslig synvinkel visar
flera av de remissvar som nu har inkommit över förslaget. Det är kanske inte
förvånande att den ytterste ägaren till kärnkraftverket i Barsebäck, Sydkraft
AB, i sitt remissvar riktar stark kritik mot förslaget med hänvisning till
bl.a. grundlagen och Europakonventionen. När emellertid opartiska
remissinstanser - t.ex. Sveriges Advokatsamfund - framför liknande
invändningar är det uppenbart att den lagstiftning som förslaget om avveckling
av reaktorerna i Barsebäck bygger på inte finns framtagen i ett sådant skick
att den nu kan utgöra grund för beslut av riksdagen om riktlinjer för
avvecklingen av kärnkraften.
Vid sidan av införandet av denna lagstiftning anmäler regeringen i
propositionen att den avser inleda förhandlingar med ägaren till
Barsebäcksverket om stängning av kärnkraftverket. Detta innebär att regeringen
lämnar motsägelsefulla och oklara besked. Slutsatsen, menar utskottet, måste
bli endera att regeringens syfte med lagstiftningen är att tvinga Sydkraft
till en förment ?frivillig? uppgörelse eller att de aviserade förhandlingarna
är ett innehållslöst spel för gallerierna. Utskottet noterar att den senare
tolkningen fått visst stöd genom uttalanden av den ansvarige statssekreteraren
på Närings- och handelsdepartementet. Regeringens lättvindiga sätt att hantera
lagstiftningsmakten, den privata äganderätten och de stora ekonomiska värden
som står på spel är enligt utskottet ägnat att inge mycket stark oro.
Utskottet avvisar också propositionen från olika energipolitiska
utgångspunkter. Förslaget i propositionen strider mot utslaget i 1980 års
folkomröstning om kärnkraften. Som påtalas i motion 1996/97:N20 (m) - men
också i motion 1996/97:N19 (s) - avviker förslaget även mot 1991 års
energipolitiska beslut, enligt vilket resultatet av hushållningen med el,
tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att
bibehålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser skall avgöra när
kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan genomföras. Med
utgångspunkt i folkomröstningen eller 1991 års energipolitiska riktlinjer
finns det inga sakliga skäl för att fatta politiska beslut om stängning av
kärnkraftverk i förtid. Följaktligen välkomnar utskottet vad som sägs i
propositionen om att det nuvarande slutåret för kärnkraftens avveckling (år
2010) skall tas bort. Den logiska konsekvensen härav är emellertid att det
också saknas motiv för politiska beslut om att nu inleda
kärnkraftsavvecklingen.
I enlighet med vad som anförs i motion 1996/97:N20 (m) förespråkar utskottet
en naturlig avveckling av kärnkraften. Staten skall fastställa stabila krav
och regler om säkerhet, miljö, skatter m.m. för energiproduktionen. Det är
sedan kraftindustrin som skall ansvara för förnyelsen, utvecklingen och
omställningen av produktionssystemet inom ramen för dessa krav och regler.
Genom den nyligen införda avregleringen av elmarknaden har denna fördelning av
ansvaret blivit ännu viktigare. Paradoxalt nog föreslår regeringen en återgång
till ett planekonomiskt tänkande just när elmarknaden har avreglerats och en
öppnare europeisk elmarknad är på väg att kunna uppnås.
Med en politiskt beslutad stängning i förtid av reaktorer uppkommer såväl
företagsekonomiska som statsfinansiella och samhällsekonomiska konse-kvenser.
I fråga om Barsebäcksverket uppkommer därtill miljömässiga kostnader. Sverige
återfår enligt utskottets bedömning den fossilanvändning som vi undgick när
kärnkraftverket i Barsebäck en gång laddades. Kärnkraften bör i stället, i
enlighet med folkomröstningen, fortsatt nyttjas i avvaktan på att förnybara
energikällor blir tillgängliga som ett konkurrenskraftigt alternativ.
Som redovisas i betänkandet (s. 15) tvingades Sverige under år 1996 att
nettoimportera 5 TWh el. En förtida stängning av kärnkraftverket i Barsebäck
leder till ett betydande bortfall av elproduktionskapacitet i Sydsverige.
Främst torde el producerad i äldre danska kolkraftverk med dålig rening komma
att ersätta detta bortfall. Men ett bortfall av produktion medför också på en
marknad med kortsiktigt given efterfrågan en press uppåt på elpriserna.
Därför bidrar förslagen i propositionen - om de skulle genomföras - till en
ytterligare försvårad situation på arbetsmarknaden och detta i ett läge med
stadigvarande hög arbetslöshet. Svensk industri, och särskilt vår basindustri,
har historiskt gynnats av den goda tillgången på elenergi. Vattenkraftens och
sedermera kärnkraftens låga produktionskostnader har givit värdefulla
konkurrensfördelar. Svensk basindustri är emellertid elintensiv och därför
känslig för en energipolitik som leder till höjda elpriser. Även om regeringen
säger sig vilja skydda industrin från kärnkraftsavvecklingens oundvikliga
konsekvenser, kommer avställningen av kärnkraftsreaktorer - såsom påpekas i
motion 1996/97:N20 (m) men också i motionerna 1996/97:N17 (m) och 1996/97:N37
(m) - att medföra ett försämrat konkurrensläge för den elintensiva industrin
med åtföljande effekter för de olika regioner som är starkt beroende av denna
industri. Särskilt Norrbotten, Norrlandskusten och Bergslagsområdet kan komma
att påverkas mycket hårt. På sikt kommer även ett stort antal
underleverantörer och serviceföretag till basindustrin att drabbas av
kärnkraftsavvecklingen. I en situation då den av regeringen utlovade
halveringen av den öppna arbetslösheten ter sig alltmer avlägsen, borde alla
krafter i stället samverka för att det skall skapas goda förutsättningar för
investeringar och företagande och därmed för ökad sysselsättning.
Regeringens förslag innebär vidare att riktlinjerna för klimatpolitiken nu i
praktiken kommer att överges. Enligt riksdagens beslut år 1993 (prop.
1992/93:179, bet. JoU19) skall utsläppen av koldioxid från fossila bränslen
stabiliseras till 1990 års nivå år 2000, för att därefter minska. Nu har
regeringen i stället inom EU förhandlat sig till en möjlighet att öka Sveriges
utsläpp med 5 % till år 2010. Om kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck avvecklas
kommer bortfallet av el att till väsentlig del kompenseras med import av
kolbaserad el från Danmark. Avställningen av de två reaktorerna kommer således
att leda till ökade utsläpp av koldioxid men också förorsaka ökade utsläpp av
svaveldioxid och kväveoxider och därigenom en ökad försurning.
Med hänsyn till de alltmer sammankopplade elnäten kan avvecklingen även
komma att öka underlaget för elproduktion vid kärnkraftverk i Östeuropa. I
sådant fall riskerar förslaget i propositionen att leda till en försämrad
kärnsäkerhet i hela norra Europa. Förslaget får också negativa konsekvenser
för kärnsäkerheten vid de svenska reaktorerna. Det faktum att förslaget om
avställning av reaktorerna i Barsebäck uppfattas som godtyckligt och
irrationellt, motverkar det aktiva ansvarstagande och säkerhetstänkande hos
personalen som är ett bärande inslag i det svenska säkerhetskonceptet.
De redovisade omställningsprogrammen i propositionen innebär i huvudsak en
upprepning av de program som infördes i samband med 1991 års energipolitiska
beslut. Som erinras om i motion 1996/97:N20 (m) har flera genomförda
utvärderingar - bland annat en som utförts på uppdrag av utskottet - påvisat
allvarliga brister i dessa program. Strukturen har ansetts svåröverskådlig,
och resultatuppföljningen har varit bristfällig. Programmen har gripit in i
varandra på ett osystematiskt sätt, vilket försvårat möjligheterna att
utvärdera kostnadseffektiviteten. Utskottet kan inte finna att de i
propositionen föreslagna programmen innebär någon förbättring i dessa
avseenden. Dock vill utskottet framhålla det positiva med en förskjutning av
tyngdpunkten i de energipolitiska programmen från investeringsbidrag till
anslag för energiforskning och utveckling av nya energikällor. På grund av det
bristande beslutsunderlaget och avsaknaden av tillräcklig information om
finansieringen av programmen bör riksdagen inte ta slutlig ställning till de
föreslagna omställningsprogrammen i detta sammanhang. Några av de åtgärder som
föreslås i syfte att minska elanvändningen och öka tillförseln av el
föranleder dock en kommentar från utskottets sida.
Utskottet noterar att regeringens omställningsprogram utgår från att den
årliga elanvändningen skall minska med 5 TWh inom en femårsperiod genom
statliga regleringar och bidrag. Den huvudsakliga minskningen av
elanvändningen förutsätts komma till stånd genom åtgärder riktade mot
användningen av elpannor i fjärrvärmenäten. I övrigt föreslås att tre olika
bidrag skall inrättas för att förmå enskilda fastighetsägare att ersätta sin
eluppvärmning med någon annan uppvärmningsmetod. Enligt utskottets mening
finns anledning att rikta stark kritik mot dessa förslag, som till stor del
utgår från orealistiska antaganden.
Stängningen av den första reaktorn i Barsebäck skall enligt vad som anförs i
propositionen ?i huvudsak kompenseras genom en minskad användning av el i
fjärrvärmesystemet?. Detta torde innebära att regeringen räknar med en minskad
elanvändning i fjärrvärmeproduktionen med minst 3 TWh årligen, som den totala
elanvändningen i fjärrvärmenäten sägs ha uppgått till under senare år. Enligt
uppgifter som redovisats för utskottet uppgick dock den aktuella
elanvändningen under år 1996 till endast ca 1,7 TWh. Även om man utgår från
den högre nivån på elanvändningen bygger emellertid regeringens överväganden
på en kraftig felsyn i frågan. Elpannornas viktigaste uppgift är nämligen att
utnyttja det överskott på elenergi som tidvis uppstår när tillgången på
vattenkraft är god, främst under vår och sommar. Alternativet till en
användning av elpannorna under dessa tider av året kan ibland vara ett rent
resursslöseri genom att vatten måste släppas förbi kraftverken utan att någon
el produceras. Om fjärrvärmebolagen hindras att använda sina elpannor - genom
skatteåtgärder eller på annat sätt - kommer den omedelbara konsekvensen att
bli en ökad användning av olja med de negativa konse-kvenser för miljön och
handelsbalansen som detta för med sig. Detta har också inför utskottet
bekräftats av företrädare för både Svenska Fjärrvärmeföreningen och Svenska
Kraftverksföreningen.
Utskottet anser vidare att regeringen knyter helt orealistiska förhoppningar
till möjligheterna att undvika en kärnkraftsavvecklings negativa effekter
genom att minska elförbrukningen i hushållssektorn. Det finns i dag ca 590 000
småhus som uteslutande värms med el. Av dessa har ca 440 000 enbart
direktverkande elvärme. Att bygga om ett sådant småhus till annan
uppvärmningsform beräknas kosta 80 000-150 000 kr enligt vad utskottet
erfarit. Det av regeringen föreslagna konverteringsbidraget på totalt 1 650
miljoner kronor skulle därmed räcka till ca 47 000 småhus, förutsatt att de
berörda ägarna är beredda att själva svara för utgifter om 50 000-100 000 kr
vardera för att ersätta sin nuvarande, oftast fullt funktionsdugliga, elvärme.
Vad gäller propositionens avsnitt om åtgärder för att öka tillförseln av el
vill utskottet anföra följande. En ökad biobränsleanvändning kan ha påtagliga
fördelar, särskilt om användningen innebär en ersättning av olja i
värmeproduktionen. En storskalig satsning förutsätter emellertid att en
ingående analys först genomförs av biobränsleanvändningens miljöpåverkan.
Någon sådan analys tycks inte ha föregått regeringens förslag om bidrag till
biobränslebaserad kraftvärme. Det saknas således överväganden om effekterna på
den biologiska mångfalden av ett ökat hyggesuttag. Under utskottets
beredningsarbete har det vidare framkommit farhågor för att en ökad användning
av biobränsle skulle få mycket allvarliga konsekvenser för bl.a. den svenska
pappers- och trävaruindustrin, eftersom en brist på råvara skulle kunna
uppstå. Tillsammans med följderna av stigande elpriser vid en
kärnkraftsavveckling skulle en sådan utveckling leda till att denna för
Sverige centrala näringsgren tvingas att förlägga nyinvesteringarna till andra
länder.
Även förslaget om bidrag till småskaliga vattenkraftverk ter sig oöverlagt.
Energitillskottet från satsningar med denna inriktning kan aldrig bli mer än
marginellt. Däremot kan miljökonsekvenserna bli allvarliga. Erfarenheterna
visar att den småskaliga vattenkraften kan leda till större miljöpåverkan i
förhållande till nyttan än vad större utbyggnader medför. Utbyggnad av den
småskaliga vattenkraften bör därför enligt utskottets uppfattning inte
subventioneras av staten.
Slutligen finner utskottet anledning att kommentera vissa förslag i
propositionen om statens uppgifter i omställningsarbetet. Regeringen föreslår
här inrättande av en ny energimyndighet utan att dess uppgifter och
befogenheter närmare redovisas. Inte heller lämnas någon övertygande
motivering till varför myndighetsuppgifterna på energiområdet bör brytas ut
från NUTEK:s ansvarsområde; enligt utskottets mening bör dessa uppgifter även
fortsättningsvis handläggas av NUTEK, som har viktig kompetens också på andra
områden av betydelse för energiområdet - t.ex. vad gäller teknisk forskning
och utveckling.
Vidare lämnas i denna del av propositionen motstridiga besked om Vattenfalls
framtida roll. Samtidigt som vikten av affärsmässighet betonas i propositionen
skall bolaget genom politisk styrning ges ?en strategisk roll i
omställningsarbetet?. Det är ingen tvekan om, menar utskottet, att denna
politiska styrning skadar förtroendet för Vattenfall, både i Sverige och
utomlands. En sådan styrning riskerar också att snedvrida konkurrensen på
elmarknaden. Enligt utskottets uppfattning bör Vattenfall även i
fortsättningen bedriva sin verksamhet självständigt och på helt kommersiella
grunder. Vidare bör ägandet av Vattenfall breddas.
Sammanfattningsvis är utskottet av uppfattningen att propositionen i dess
helhet bör avslås av riksdagen. Som framgått av det anförda kan stark kritik
riktas mot propositionen såväl beträffande beslutsunderlaget i propositionen
som vad gäller den energipolitiska inriktningen av förslagen. Med instämmande
i de aktuella yrkandena i motionerna 1996/97:N20 (m), 1996/97:N17 (m) och
1996/97:N37 (m) avstyrker utskottet alltså propositionen.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N17 yrkande 1, 1996/97:N20
och 1996/97:N37 avslår proposition 1996/97:84.

2. Avslag på propositionen (mom. 1, motiveringen)
Torsten Gavelin (fp) anser att utskottets ställningstagande i avsnittet om
avslag på propositionen bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning finns det betydande brister i propositionen.
Många viktiga aspekter på den föreslagna inriktningen av energipolitiken
saknas helt liksom det samhällsekonomiska perspektivet och effekterna på
Sveriges industristruktur och miljö. Detta framgår av näringsutskottets
fortsatta behandling av de energipolitiska frågorna.
När det gäller omställningsprogrammens ekonomiska omslutning och
huvudsakliga inriktning ställer sig utskottet däremot bakom regeringens
förslag, och det finns därför inte skäl att avvisa propositionen i dess
helhet. Här berörda avslagsyrkanden i motionerna 1996/97:N17 (m), 1996/97:N20
(m) och 1996/97:N37 (m) avstyrks sålunda av utskottet.

3. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 2)
Torsten Gavelin (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om riktlinjer för
energipolitiken bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion 1996/97:N22 (fp) är energiöverenskommelsen - om den
omsätts i riksdagsbeslut - förödande för Sverige:

- den splittrar nationen i en tid då vi behöver samling,

- den avvecklar resurser i en tid då vi behöver utveckling,

- den hotar arbetstillfällen i en tid då vi desperat behöver nya,

- den leder till ökat misstroende mot Sverige som investeringsland,

- den skadar naturen i en tid då vi behöver göra mer för att skydda den,

- den har ett nationellt perspektiv i en tid då vi behöver bli mera gränslösa.
Enligt utskottets mening, och i linje med vad som anförs i nyssnämnda motion,
måste en politik som kan samla nationen i energifrågan förena inslag som
främjar en utfasning av kärnkraften med en långsiktighet som gör att
förtroendet för Sverige som investeringsland ökar. Utformningen av den
framtida energipolitiken måste självfallet påverkas av de nya omständigheter
som tillkommit under senare år: energifrågornas globala karaktär har inte
minst genom växthuseffekten blivit allt tydligare; bedömningen av de svenska
kärnkraftsreaktorernas tekniska livslängd har förändrats jämfört med den 25-
åriga livslängd som låg till grund för 1980 års beslut om en avveckling till
år 2010; den svenska elmarknaden har avreglerats, och elkunderna har därigenom
fått större makt att påverka de produkter och de tjänster som erbjuds.
De energipolitiska besluten bör enligt utskottets uppfattning begränsas till
att fastställa övergripande mål och de styrmedel som kan behövas för att målen
skall nås. Parallellt skall en kraftfull satsning göras för att öka
kärnsäkerheten i Östeuropa.
Det svenska energisystemet måste, menar utskottet, successivt ställas om så
att det blir ekologiskt hållbart. Som långsiktigt mål bör gälla att såväl
fossilt bränsle som kärnkraft skall fasas ut ur energisystemet och ersättas av
ekologiskt hållbara energikällor, samtidigt som klimatkonventionen om
begränsning av koldioxidutsläpp skall respekteras. Omställningen av
energisystemet måste vidare ske med hänsyn tagen till Sveriges behov av
tillväxt och ökad sysselsättning. Med rådande höga arbetslöshet och instabila
offentliga finanser är en långsiktig energipolitik som syftar till en
successiv omställning av energisystemet att föredra framför en kortsiktig
politik som leder till snabba och kraftiga elprishöjningar. En sådan
kortsiktig energipolitik skulle kullkasta förutsättningarna för viktiga delar
av industrin, ytterligare försämra sysselsättningen och välfärden, urholka de
offentliga finanserna samt försvåra för hushållen.
Utskottet avvisar metoden att genom lagstiftning fatta årtalsbestämda beslut
om när reaktorer skall stängas. Följaktligen avstyrker utskottet bestämt
förslaget i propositionen om att kärnkraftsaggregaten i Barsebäck skall
ställas av. Förutom de ekonomiska konsekvenserna skulle en sådan
snabbavveckling av kärnkraften försämra miljön, riskera det långsiktiga
investeringsklimatet - och därmed arbetstillfällena och välfärden. Ett sådant
beslut skulle inte heller bidra till att lösa problemen med kärnsäkerheten i
Östeuropa. Mycket riktigt saknas också i propositionen bedömningar och
analyser av konsekvenserna av den förordade avvecklingen av kärnkraftverket i
Barsebäck.
Inte heller redovisas i propositionen förslag till lagstiftning som gör det
möjligt att stänga de två reaktorerna i Barsebäck. Det i propositionen
skisserade innehållet i en tilltänkt lag är, som påpekas i motion 1996/97:N22
(fp), ett utslag av planekonomiskt tänkande; utskottet vill redan nu framhålla
att ett sådant lagförslag kommer att tillbakavisas av utskottet.
Utskottet menar alltså att det inte bör fattas politiska beslut om när
olikareaktorer skall stängas. En följd härav - och i enlighet med vad som
föreslås i propositionen - är att det inte bör gälla något årtal för när den
sista kärnkraftsreaktorn skall tas ur drift. I stället bör energisystemet
påverkas i mijövänlig riktning genom införande av välavvägda ekonomiska
styrmedel. Bland annat bör Sverige verka för att det inom EU skall införas en
skatt på utsläpp av koldioxid, som skall växlas mot att skatten på arbete
sänks.
Enligt utskottets uppfattning bör vidare riksdagen bekräfta att 1993 års
beslut om riktlinjer för den svenska klimatpolitiken står fast. Utskottet
avvisar alla planer på en storskalig introduktion av naturgas (fossilgas) för
att ersätta kärnkraften. En sådan ökad användning av naturgasen skulle leda
till en väsentlig ökning av koldioxidutsläppen och omintetgöra koldioxidmålet.
Därigenom skulle Sverige tvingas att bryta mot den klimatkonvention som vi
själva bidragit till och undertecknat.
För att främja miljövänliga energislag behövs utöver ekonomiska styrmedel
som miljöavgifter också aktiva insatser, såsom t.ex. teknikupphandling, som
uppmuntrar till energihushållning, utveckling av biobränsleteknik och annan
miljövänlig energiproduktion samt forskning. Utskottet har inget att erinra
emot att de erforderliga omställningsprogrammen får den totala omslutning som
anges i propositionen. Emellertid bör de medel som är kopplade till
stängningen av kärnkraftverket i Barsebäck användas för en kraftfull satsning
på ökad kärnsäkerhet i Östeuropa. Till den närmare utformningen av programmen
återkommer utskottet i senare avsnitt.
Som tidigare nämnts aviseras i propositionen förslag om att enbart
Affärsverket svenska kraftnät skall ges koncession för tillkommande
elförbindelser med utlandet. Utskottet ställer sig avvisande till en sådan
ökad statlig styrning av utrikeshandeln med el och tillstyrker därmed det
aktuella yrkandet med denna innebörd i motion 1996/97:N21 (kd).
Riksdagen bör enligt utskottets uppfattning avslå de i propositionen angivna
riktlinjerna för energipolitiken och i stället hos regeringen begära förslag
till nya riktlinjer i enlighet med vad som här anges. Därmed tillstyrks de nu
aktuella yrkandena i motion 1996/97:N22 (fp). Det sagda ligger delvis i linje
med vad som i denna del anförs i motionerna 1996/97:N19 (s), 1996/97:N21 (kd)
och 1996/97:N256 (kd).
I separata avsnitt i det följande behandlar utskottet frågor om bl.a. el-
och värmeförsörjningen i Sydsverige, inrättande av en ny energimyndighet,
riktlinjer för Vattenfalls verksamhet, klimatpolitiken samt kärnsäkerheten i
Östeuropa.
Till frågan om produktionsskatten på el, som särskilt tas upp i ett yrkande
i motion 1996/97:N18 (fp), får riksdagen anledning att återkomma under hösten
1997 med hänsyn till att regeringen har aviserat att frågan kommer att tas upp
i budgetpropositionen för år 1998. Med hänvisning till att hela utformningen
av energibeskattningen skall ses över avstyrker utskottet även det aktuella
yrkandet i motion 1996/97:N27 (mp) om energibeskattningen.
Utskottet avstyrker även förslagen i motionerna 1996/97:N428 (c) och
1996/97:N403 (c) om satsningar på utveckling av bioenergi i vissa särskilda
regioner och om NUTEK:s roll för att stimulera användningen av bioenergi.
Vidare avstyrker utskottet de olika yrkandena i motion 1996/97:N27 (mp) om
skadeståndsansvaret för den svenska kärnkraftsindustrin och om kostnaderna vid
en svensk reaktorolycka. Av propositionen framgår att frågan om ett utökat
ansvar för kärnkraftsföretagen för närvarande ses över inom Regeringskansliet
och att regeringen senare under innevarande år avser att förelägga riksdagen
en proposition om ändringar i atomansvarighetslagen med detta syfte.
Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående avstyrks även
övriga i detta avsnitt behandlade motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande riktlinjer för energipolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N22 yrkandena 1, 2 och 6 och
1996/97:N21 yrkande 4, med anledning av motionerna 1996/97:N19,
1996/97:N21 yrkande 1 och 1996/97:N256 yrkande 20 och med avslag på
motionerna 1996/97:Fö59 yrkande 10, 1996/97: Jo311 yrkande 3, 1996/97:N17
yrkande 2, 1996/97:N18 yrkande 1, 1996/97:N21 yrkande 12, 1996/97:N27
yrkandena 1, 2, 4 och 6-14, 1996/97:N31 yrkande 1, 1996/97:N269 yrkande
23, 1996/97:N403 yrkandena 1, 2 och 4, 1996/97:N405, 1996/97:N409,
1996/97:N411, 1996/97:N414, 1996/97:N424 yrkande 1, 1996/97:N428
yrkandena 1, 5 och 6, 1996/97:N429 och 1996/97:A432 yrkande 17
dels avslår proposition 1996/97:84 moment 1,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 2)
Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om riktlinjer för
energipolitiken bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör den svenska energipolitikens mål vara att
inom ramen för en ekologiskt bärkraftig utveckling på kort och lång sikt skapa
förutsättningar för att förse landet med förnybar energi på ett sätt som
medför att bl.a. näringslivet ges konkurrenskraftiga villkor och hushållen får
rimliga totalkostnader. Som anförs i motion 1996/97:N27 (mp) bör varje
energislag långsiktigt bära sina egna samhällsekonomiska kostnader, inklusive
risk- och miljökostnader. Genom att anpassa energisystemet till vad som är
långsiktigt ekologiskt hållbart, skapas förutsättningar i Sverige för såväl en
robust ekonomisk utveckling som en god social utveckling. Det är av stor
betydelse att energianvändningen i industriländerna minskar radikalt för att
inte de grundläggande livsbetingelserna på vårt jordklot skall hotas. Sverige
bör vara ett föregångsland när det gäller omställningen av energisystemet.
Med utgångspunkt i dessa mål bör såväl kärnkraften som fossila bränslen
avvecklas ur det svenska energisystemet. Kärnkraften bör avvecklas helt, medan
målsättningen för fossila bränslen bör vara att användningen skall minska med
minst 80 %. Samtidigt bör målet vara att bortfallet av energi inte skall
ersättas fullt ut. Även för miljövänliga energislag gäller det att finna en
optimal snarare än en maximal nivå på användningen. Sålunda får t.ex.
biobränslen inte användas i en sådan omfattning att skogen och den biologiska
mångfalden utarmas. Inte heller får energigrödor drivas fram med hjälp av ett
intensivt jordbruk baserat på konstgödsel och kemikalier. Vikten av en
effektivisering av energianvändningen kan därför inte nog understrykas.
De i propositionen framlagda förslagen kan betraktas vara ett steg i rätt
riktning mot en omställning av energisystemet. Vid en granskning av innehållet
i propositionen visar det sig emellertid att den politik som där föreslås inte
innebär en omställning av energisystemet, utan bara en politik som i bästa
fall kan leda till en stängning av två kärnkraftsreaktorer med bibehållen
eller förstärkt elbalans och till priset av ökade koldioxidutsläpp.
I enlighet med vad som föreslås i bl.a. motion 1996/97:N27 (mp) förordar
utskottet en total omställning av det svenska energisystemet till elproduktion
med förnybara energislag och en slutlig avveckling av kärnkraften till år
2010. Det nuvarande s.k. slutåret för kärnkraftsavvecklingen bör sålunda
fortsätta att gälla. Under de närmaste fem åren bör minst tre
kärnkraftsreaktorer stängas, samtidigt som koldioxidutsläppen från
energisektorn minskar.
För att åstadkomma en total avveckling av kärnkraften - och inte bara
eventuellt en enstaka reaktor - krävs ett aktivt utnyttjande av
marknadsekonomiska styrmedel med utgångspunkt i att alla energislag skall bära
sina fulla kostnader. För kärnkraften innebär det både riskkostnader, avseende
reaktorägarens skadeståndsansvar i händelse av en reaktorolycka, och
miljökostnader, som uppstår alltifrån uranbrytningen till det slutliga
omhändertagandet av kärnavfallet. Dessa kostnader bör, såsom utförligt
redovisas i nyssnämnda motion, överföras till kärnkraftsproducenterna dels
genom en förändrad energibeskattning, dels genom ett förändrat
skadeståndsansvar vid en reaktorolycka.
Utskottet instämmer i det förslag till en grundläggande reform av
energibeskattningen som framläggs i motion 1996/97:N27 (mp). Reformen bör
genomföras inom ramen för en skatteväxling med högre skatter på energi och
miljöutsläpp och lägre skatter på arbete. Den allmänna energiskatten, som bör
utgå med en enhetlig skatt per kWh, bör kompletteras med produktions- och
miljörelaterade skatter. Med hänsyn till kärnkraftens miljöeffekter bör
produktionsskatten på el från kärnkraftverk höjas årligen med 1 öre per kWh
fram till år 2010. Vidare bör koldioxidskatten tas ut på kolinnehållet i alla
fossila bränslen och höjas årligen med preliminärt 10 öre per kg. För indu-
strin bör denna skatt höjas successivt mot den allmänna nivån; för den
elintensiva industrin bör denna nivå uppnås senast år 2010. Enligt utskottets
mening bör den aviserade översynen av energibeskattningen göras med
utgångspunkt i vad utskottet nu anfört.
Även vad som föreslås i nyssnämnda motion om en revidering av atom-
ansvarighetslagstiftningen tillstyrks av utskottet. Sålunda bör
kärnkraftsproducenterna ges ett strikt och obegränsat skadeståndsansvar i
händelse av en reaktorolycka. Som sägs i motionen bör en sådan förändring
kombineras med krav på ökad solvens för reaktorägarna. I avvaktan på
internationella förhandlingar om ändrad lagstiftning bör det i Sverige införas
ett fullvärdigt skadeståndsansvar för reaktorägarna. Införandet av detta
fullvärdiga skadeståndsansvar bör genomföras i tre steg i enlighet med vad som
skisseras i motionen: Först bör ansvarsgränsen i atomansvarighetslagen tas
bort. I ett andra steg bör det bland de svenska kärnkraftsföretagen införas
ett ömsesidigt ansvar för varandras olyckor. Härefter bör - i ett tredje steg
- staten ta initiativ till bilaterala riskdelningsavtal. Av propositionen
framgår att frågan om ett utökat ansvar för kärnkraftsföretagen för närvarande
ses över inom Regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör denna översyn
resultera i den omläggning av atomansvarighetslagstiftningen som utskottet här
har angivit. I samband med denna översyn bör även, genom en kommission med
parlamentarisk sammansättning, utredas omfattningen av de totala kostnaderna
vid en reaktorolycka.
De ekonomiska styrmedel som utskottet nu har skisserat innebär att
kärnkraften får betala sina egna kostnader. Effekterna av dessa styrmedel
kommer emellertid inte att nås så fort att de kan utnyttjas för inledningen av
kärnkraftsavvecklingen. För att åstadkomma en påbörjad avveckling av
kärnkraften och för att säkerställa att avvecklingen sker i en jämn och rimlig
takt behövs därför en kompletterande lagstiftning.
Den tilltänkta avvecklingslag som redovisas i propositionen bör dock, menar
utskottet, inte ligga till grund för ett kommande lagförslag till riksdagen.
Utskottet har flera invändningar mot det framtagna utkastet till lagstiftning.
Genom att man avstår från att utnyttja ekonomiska styrmedel leder lagförslaget
till att staten drabbas av oskäliga ersättningskostnader. Förslaget tar vidare
inte hänsyn till säkerhetsaspekterna beträffande kärnkraften; den aktuella
kärnreaktorns säkerhetsnivå bör utgöra en särskild förutsättning vid
bestämmandet av ersättningen. Vid beräkningen av ersättningsnivån bör det
härutöver beaktas att den tekniska livslängden med rimlig säkerhetsnivå är
väsentligt kortare än de 40 år som anges i utkastet. Utskottet noterar även
att hänsyn i den skisserade lagen inte har tagits till statens överskjutande
kostnader för kärnavfallet liksom till övriga miljö- och hälsokostnader.
Regeringen bör vid utarbetandet av avvecklingslagen införa de aspekter på
bestämmandet av ersättningsnivån som utskottet här har redovisat.
Med de ekonomiska styrmedel och den avvecklingslag som utskottet förordar är
det, som tidigare nämnts, utskottets uppfattning att tre kärnkraftsreaktorer
kan stängas under de närmaste fem åren. Bortfallet av elproduktion bör
kompenseras genom dels minskad elanvändning med 7,5 TWh, dels ny elproduktion
från förnybara energikällor med 5 TWh i enlighet med vad som anges i motion
1996/97:N27 (mp).
Utskottet vill understryka att utskottets förslag innebär att bortfallet av
el kan täckas utan att utsläppen av koldioxid ökar. Regeringen - däremot -
växlar med sitt förslag över från en offensiv strategi, där Sverige varit ett
föregångsland i fråga om klimatpolitiken, till en defensiv hållning, som i
praktiken innebär att Sverige skall bevaka sina ekonomiska intressen snarare
än att vara pådrivande i det internationella klimatsamarbetet.
Den minskade elanvändning och den nya elproduktion från förnybara
energikällor som utskottet förordar skall stimuleras genom ett omfattande
omställningsprogram med den inriktning som utförligt presenteras i motion
1996/97:N27 (mp). Som sägs i motionen bör storleken på programmet styras av
införandet av de ekonomiska styrmedlen. I avvaktan på den omläggning av
energibeskattningen som utskottet efterlyst bör nivån på programmet
fastställas till 12,8 miljarder kronor. När omläggningen genomförts kan
programmets omfattning minskas med motsvarande ca 2 miljarder kronor.
Utskottets förslag till omställningsprogram innebär alltså en nivå som
överstiger regeringens nivå med 3,7 respektive 1,6 miljarder kronor. Till den
närmare utformningen av de olika delarna av programmet återkommer utskottet i
senare avsnitt.
I separata avsnitt i det följande behandlar utskottet även frågor om bl.a.
el- och värmeförsörjningen i Sydsverige, inrättande av en ny energimyndighet,
riktlinjer för Vattenfalls verksamhet, klimatpolitiken samt kärnsäkerheten i
Östeuropa.
Beträffande statens uppgifter rörande omställningen av energisystemet berörs
i överenskommelsen frågan om Affärsverket svenska kraftnäts system- ansvar för
det svenska elsystemet och dess kontroll över utlandsförbindelserna. I likhet
med vad som redovisas i överenskommelsen anser utskottet att enbart Svenska
kraftnät bör ges koncession för tillkommande utlandsförbindelser. För att
motverka obalanser i handeln med el mellan den öppna svenska marknaden och
elmarknader i övriga Europa är det viktigt att samhällets kontroll av
utrikeshandeln med el förstärks. Det nu anförda innebär att utskottet avvisar
det aktuella yrkandet i motion 1996/97:N21 (kd).
Utskottet avstyrker även förslagen i motionerna 1996/97:N428 (c) och
1996/97:N403 (c) om satsningar på utveckling av bioenergi i vissa särskilda
regioner och om NUTEK:s roll för att stimulera användningen av bioenergi.
Riksdagen bör enligt utskottets uppfattning hos regeringen begära förslag
till nya riktlinjer i enlighet med vad som här anges. I avvaktan härpå
tillstyrks de i propositionen framlagda riktlinjerna angående avställningen av
kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck. Beträffande det aktuella yrkandet i motion
1996/97:N31 (s) om bl.a. säkerheten vid kärnkraftverket i Barsebäck under
avvecklingsperioden vill utskottet erinra om vad som sägs i propositionen om
att i god tid före verkets slutliga nedläggning bör berörda myndigheter
tillsammans med arbetsgivaren och personalorganisationerna överväga de
särskilda åtgärder som kan behöva vidtas för personalen. Det påpekas att
formerna för detta för närvarande övervägs inom Regeringskansliet. Utskottet
har vidare noterat vad som framhålls i propositionen dels om att personalen
vid kärnkraftverket har generellt en hög kompetens med en ofta specialiserad
inriktning och att regeringen är av den uppfattningen att många av de
anställda vid verket, som ingår i Sydkraftskoncernen, på sikt bör kunna
beredas annan sysselsättning inom koncernen, dels om att Sydkraft har meddelat
att hela personalstyrkan vid verket kan beredas fortsatt arbete efter den
första reaktorns avställning och till utgången av år 2001.
Med det anförda tillstyrker utskottet de nu aktuella yrkandena i motion
1996/97:N27 (mp) men också motionerna 1996/97:Fö59 (mp) och 1996/97: N424 (mp)
i berörda delar. Det sagda ligger även väsentligen i linje med vad som anförs
i motion 1996/97:N409 (mp). Övriga här behandlade motionsyrkanden avstyrks av
utskottet.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande riktlinjer för energipolitiken
att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 1, med bifall
till motionerna 1996/97:Fö59 yrkande 10, 1996/97:N27 yrkandena 1, 2, 4
och 6-14 och 1996/97:N424 yrkande 1, med anledning av motion 1996/97:N409
och med avslag på motionerna 1996/97:Jo311 yrkande 3, 1996/97:N17 yrkande
2, 1996/97:N18 yrkande 1, 1996/97:N19, 1996/97:N21 yrkandena 1, 4 och 12,
1996/97:N22 yrkandena 1, 2 och 6, 1996/97:N31 yrkande 1, 1996/97:N256
yrkande 20, 1996/97:N269 yrkande 23, 1996/97:N403 yrkandena 1, 2 och 4,
1996/97:N405, 1996/97:N411, 1996/97:N414, 1996/97:N428 yrkandena 1, 5 och
6, 1996/97:N429 och 1996/97: A432 yrkande 17 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 2)
Göran Hägglund (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om riktlinjer för
energipolitiken bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening - och som anförs i motion 1996/97:N21 (kd) -
splittrar energiöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och
Vänsterpartiet nationen i energifrågan och skapar fortsatt osäkerhet om
villkoren på energimarknaden. Av propositionen framgår, menar utskottet, att
regeringen inte själv vet hur den egna politiken i praktiken skall kunna
genomföras och vilka konsekvenser detta får. Avsaknaden av miljökonsekvenser
och samhällsekonomiska analyser av förslagen är total. Besked saknas också på
en rad områden av betydelse för energifrågans fortsatta behandling.
På ett för Sveriges ekonomi, sysselsättning och företagande så centralt
område som energipolitiken, är det enligt utskottets uppfattning nödvändigt
att beslut om framtida riktlinjer samlar största möjliga parlamentariska
majoritet bakom sig. Utskottet beklagar därför att energiöverläggningarna
mellan företrädare för riksdagspartierna inte kunde slutföras i denna anda.
Långsiktigt bör Sveriges energiförsörjning baseras på inhemska förnybara
energikällor och bränslen. På så sätt byggs ett ekologiskt uthålligt energisy-
stem. Vidare måste en utgångspunkt vara att industrin och hushållen skall
tillförsäkras elleveranser till fortsatt konkurrenskraftiga och rimliga
priser. Strävan bör vara att möjliggöra en successiv utfasning av
kärnkraftsreaktorer genom att el sparas bort och el från förnybara
energikällor tillkommer. Fossila bränslen skall också kunna ersättas av
förnybara bränslen när det gäller uppvärmning.
De ökade koldioxidutsläppen med påföljande växthuseffekt är det allt
överskuggande miljöhotet för vårt jordklot. Om elproduktionen i en reaktor i
kärnkraftverket i Barsebäck skulle kompenseras med import av kolbaserad el
från Danmark av samma storlek skulle utsläppen av koldioxid öka med
motsvarande ca 5 % av nivån på Sveriges totala koldioxidutsläpp. För att
förhindra och stoppa upp växthuseffekten måste alla länder - också Sverige -
ta ansvar för att minska utsläppen av koldioxid. Att gå i motsatt riktning och
öka utsläppen är definitivt att gå i fel riktning. Varken inom energi- eller
transportsektorn kan ökade utsläpp tillåtas - tvärtom måste kraftfulla
handlingsprogram upprättas som minskar utsläppen.
Enligt utskottets uppfattning kan den första kärnkraftsreaktorn fasas ut
först när motsvarande el tillförts eller sparats bort. Tillförseln av denna el
måste baseras på förnybar elproduktion. Regeringens förslag om avställning av
kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck har inte utvecklats i form av förslag till
lagstiftning, ägardirektiv till statligt ägda reaktorer, ekonomiska styrmedel
eller en förhandlingslösning. Utskottet saknar därför möjlighet att ta
ställning till konkreta förslag på området och avstyrker det i propositionen
framlagda förslaget om avveckling av kärnkraftverket i Barsebäck. Som påpekas
i motion 1996/97:N21 (kd) är det en äventyrlig politik att fatta beslut om en
stängning av en reaktor utan att veta hur detta i praktiken skall gå till.
Utskottet kan i huvudsak ställa sig bakom inriktningen av de föreslagna
omställningsprogrammen. Till den närmare utformningen av dessa program
återkommer utskottet i senare avsnitt. Utskottet vill dock samlat här anföra
att beslut om anslagsnivåer för respektive program bör anstå till dess att
regeringen har presenterat en redovisning över hur programmen skall
finansieras.
Som tidigare nämnts aviseras i propositionen förslag om att enbart
Affärsverket svenska kraftnät skall ges koncession för tillkommande
elförbindelser med utlandet. Utskottet ställer sig avvisande till en sådan
ökad statlig styrning av utrikeshandeln med el och tillstyrker därmed det
aktuella yrkandet med denna innebörd i motion 1996/97:N21 (kd).
Riksdagen bör enligt utskottets uppfattning avslå de i propositionen angivna
riktlinjerna för energipolitiken och i stället hos regeringen begära förslag
till nya riktlinjer i enlighet med vad som här anges. Därmed tillstyrks de nu
aktuella yrkandena i motionerna 1996/97:N21 (kd) och 1996/97:N256 (kd). Det
sagda ligger delvis i linje med vad som i denna del anförs i motionerna
1996/97:N19 (s) och 1996/97:N22 (fp).
I separata avsnitt i det följande behandlar utskottet frågor om bl.a. el-
och värmeförsörjningen i Sydsverige, inrättande av en ny energimyndighet,
riktlinjer för Vattenfalls verksamhet, klimatpolitiken samt kärnsäkerheten i
Östeuropa.
Till frågan om produktionsskatten på el, som särskilt tas upp i ett yrkande
i motion 1996/97:N18 (fp), får riksdagen anledning att återkomma under hösten
1997 med hänsyn till att regeringen har aviserat att frågan kommer att tas upp
i budgetpropositionen för år 1998. Med hänvisning till att hela utformningen
av energibeskattningen skall ses över avstyrker utskottet även det aktuella
yrkandet i motion 1996/97:N27 (mp) om energibeskattningen.
Utskottet avstyrker även förslagen i motionerna 1996/97:N428 (c) och
1996/97:N403 (c) om satsningar på utveckling av bioenergi i vissa särskilda
regioner och om NUTEK:s roll för att stimulera användningen av bioenergi.
Vidare avstyrker utskottet de olika yrkandena i motion 1996/97:N27 (mp) om
skadeståndsansvaret för den svenska kärnkraftsindustrin och om kostnaderna vid
en svensk reaktorolycka. Enligt utskottets uppfattning bör anläggningshavarnas
ersättningsskyldighet utökas. Av propositionen framgår emel-lertid att frågan
om ett utökat ansvar för kärnkraftsföretagen för närvarande ses över inom
Regeringskansliet och att regeringen senare under innevarande år avser att
förelägga riksdagen en proposition om ändringar i atomansvarighetslagen med
detta syfte.
Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående avstyrks även
övriga i detta avsnitt behandlade motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande riktlinjer för energipolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N21 yrkandena 1, 4 och 12,
1996/97:N22 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:N256 yrkande 20, med anledning
av motion 1996/97:N19 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö59 yrkande
10, 1996/97:Jo311 yrkande 3, 1996/97: N17 yrkande 2, 1996/97:N18 yrkande
1, 1996/97:N22 yrkande 6, 1996/97:N27 yrkandena 1, 2, 4 och 6-14,
1996/97:N31 yrkande 1, 1996/97:N269 yrkande 23, 1996/97:N403 yrkandena 1,
2 och 4, 1996/97:N405, 1996/97:N409, 1996/97:N411, 1996/97:N414,
1996/97:N424 yrkande 1, 1996/97:N428 yrkandena 1, 5 och 6, 1996/97:N429
och 1996/97:A432 yrkande 17
dels avslår proposition 1996/97:84 moment 1,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. El- och värmeförsörjningen i Sydsverige (mom. 3)
Under förutsättning av bifall till reservation 3 eller 5
Göran Hägglund (kd) och Torsten Gavelin (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om el- och
värmeförsörjningen i Sydsverige bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående avstyrkt förslaget om stängning av
kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck. Härav följer att utskottet också avvisar
det nu aktuella förslaget om inrättande av en särskild delegation för el- och
värmeförsörjningen i Sydsverige. Med vad utskottet tidigare förordat finns det
inget behov av en sådan delegation. Det sagda innebär att utskottet
tillstyrker motionerna 1996/97:N22 (fp) och 1996/97:N21 (kd) i här berörda
delar. Ställningstagandet ligger också i linje med vad som anförs i motion
1996/97:N20 (m).
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande el- och värmeförsörjningen i Sydsverige
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N21 yrkande 2 och 1996/97:N22
yrkande 3 avslår proposition 1996/97:84 moment 2.

7. Inrättande av en ny energimyndighet (mom. 4)
Torsten Gavelin (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om en ny
energimyndighet som börjar med ?Utskottet behandlar? och slutar med ?avstyrks
sålunda? bort ha följande lydelse:
Utskottet behandlar först frågan om inrättande av en ny energimyndighet.
Enligt utskottets mening redovisas inte i propositionen några bärande motiv
för att en särskild energimyndighet skall inrättas. Tvärtom har det uppdragits
åt en utredare att föreslå lämpliga uppgifter för en ny energimyndighet. I
linje med vad som anförs i motionerna 1996/97:N22 (fp) och 1996/97:N20 (m)
anser utskottet att NUTEK bör behålla uppgiften att vara central
energimyndighet. Hos NUTEK finns också kompetens på området för teknisk
forskning och utveckling som är av betydelse för den fortsatta omställningen
av energisystemet.
Utskottets förståelse för regeringens förslag har inte blivit större av att
regeringen i direktiven uppmanat utredaren att särskilt överväga om den
tilltänkta nya myndigheten och NUTEK kan samfinansiera vissa administrativa
resurser; uppenbarligen planerar regeringen för en placering av den nya
myndigheten intill eller rentav i samma lokaler som NUTEK. Även utifrån detta
förhållande finns det anledning att ifrågasätta förslaget i propositionen om
inrättande av en ny energimyndighet.
Med hänvisning till det anförda och i enlighet med det berörda yrkandet i
motion 1996/97:N22 (fp) avstyrker utskottet det nu aktuella förslaget i
propositionen liksom också motion 1996/97:N252 (c) i denna del. Detta
ställningstagande överensstämmer även med vad som anförs i motion 1996/97:N20
(m) i motsvarande del. Vidare bör här behandlade yrkanden i motionerna
1996/97:N30 (s) och 1996/97:N27 (mp) avslås av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande inrättande av en ny energimyndighet
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N22 yrkande 4 och med avslag på
motionerna 1996/97:N27 yrkande 36, 1996/97:N30 och 1996/97:N252 yrkande
12 avslår proposition 1996/97:84 moment 3.

8. Inrättande av en ny energimyndighet (mom. 4)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om en ny
energimyndighet som börjar med ?Utskottet behandlar? och slutar med ?avstyrks
sålunda? bort ha följande lydelse:
Utskottet behandlar först frågan om inrättande av en ny energimyndighet.
Utskottet instämmer i förslaget i propositionen att en särskild
energimyndighet skall inrättas. Som sägs i motion 1996/97:N27 (mp) bör
emellertid denna myndighet inordnas i en mer decentraliserad modell. Härvid
bör staten ange ramarna i form av lagar och styrmedel samt fördela olika
ekonomiska bidrag och stöd, medan ansvaret för genomförandeprocessen bör
läggas på kommunerna. Mot bakgrund av vikten av att åstadkomma en väsentligt
mer decentraliserad energiproduktion än för närvarande är en sådan
decentraliserad modell av betydelse för omställningen av energisystemet.
Regeringen bör anmodas att utarbeta förslag till en sådan modell som
utskottet här har skisserat. Därmed tillstyrks det nu aktuella yrkandet i
motion 1996/97:N27 (mp) och avstyrks motsvarande yrkande i motion 1996/97:N22
(fp). Vid utarbetandet av förslaget till en decentraliserad modell bör
regeringen även beakta vad som sägs i motion 1996/97:N30 (s) om samordning av
olika statliga bidrag.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande inrättande av en ny energimyndighet
att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 3, med bifall
till motion 1996/97:N27 yrkande 36, med anledning av motionerna
1996/97:N30 och 1996/97:N252 yrkande 12 och med avslag på motion
1996/97:N22 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

9. Lokalisering av en ny energimyndighet (mom. 5, motiveringen)
Under förutsättning av bifall till reservation 7
Torsten Gavelin (fp) anser att den del av utskottets ställningstagande i
avsnittet om en ny energimyndighet som börjar med ?Vad sedan? och slutar med
?av myndigheten? bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående avstyrkt förslaget om inrättande av en ny
energimyndighet. Härav följer att de olika motionsyrkandena med förslag till
lokalisering av en ny energimyndighet avstyrks av utskottet.

10. Riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet (mom. 6)
Göran Hägglund (kd) och Torsten Gavelin (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om riktlinjer för Vattenfall
AB:s verksamhet bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motionerna 1996/97:N22 (fp), 1996/97:N21 (kd)
och 1996/97:N20 (m) avstyrker utskottet de i propositionen föreslagna
riktlinjerna för Vattenfalls verksamhet. Regeringens förslag att bolaget både
skall medverka på affärsmässig basis i energiomställningen och ges en från
statlig utgångspunkt strategisk roll i omställningsarbetet innebär dubbla
budskap till Vattenfall. Med fog kan det befaras att Vattenfall - med
regeringens förslag - inte längre kommer att drivas som ett företag utan som
ett statligt verk, till nackdel för elkonsumenterna. Såsom sägs i nämnda
motioner bör staten inte intervenera i bolagets verksamhet på detta sätt. En
sådan inblandning från statens sida kan också skada företagets trovärdighet på
elmarknaden samt försvåra Vattenfalls upplåning på kapitalmarknaden. Utskottet
är vidare av den uppfattningen att en breddning av ägandet i Vattenfall bör
eftersträvas på sikt.
Det sagda innebär att motionerna 1996/97:N22 (fp) och 1996/97:N21 (kd)
tillstyrks i aktuella delar. Vad utskottet nu anfört ligger även i linje med
vad som i denna del sägs i motion 1996/97:N251 (fp) men också i motion
1996/97:N20 (m). Däremot avstyrker utskottet det här berörda yrkandet i motion
1996/97:N420 (mp).
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N21 yrkande 3 och 1996/97:N22
yrkande 5, med anledning av motion 1996/97:N251 yrkande 7 och med avslag
på motion 1996/97:N420 yrkande 7 avslår proposition 1996/97:84 moment 4
och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet (mom. 6)
Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om riktlinjer för Vattenfall
AB:s verksamhet bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till riktlinjer för Vattenfalls
verksamhet. Samtidigt menar utskottet att en strävan på sikt bör vara att
bolagets vattenkraftstillgångar skall föras över till respektive region och
där förvaltas av någon form av länsparlament. Som sägs i motion 1996/97:N420
(mp) kan därigenom den demokratiska kontrollen över vattenkraften behållas
samtidigt som en ökad konkurrens på elmarknaden kan uppnås.
Med det sagda tillstyrker utskottet nyssnämnda motion i aktuell del och
avstyrker övriga här behandlade motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 4 och motion
1996/97:N420 yrkande 7 och med avslag på motionerna 1996/97:N21 yrkande
3, 1996/97:N22 yrkande 5 och 1996/97:N251 yrkande 7
dels godkänner i propositionen angivna riktlinjer för Vattenfall AB:s
verksamhet,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Kärntekniklagen (mom. 7)
Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),
Göran Hägglund (kd) och Torsten Gavelin (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om
kärntekniklagen som börjar med ?Utskottet vidhåller? och slutar med ?av
utskottet? bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den kritik mot den aktuella förbudsparagrafen som
framförs i motion 1996/97:N423 (m, fp) men också i motionerna 1996/97: N20 (m)
och 1996/97:N22 (fp). Om inte direkt så indirekt kan bestämmelsen - det s.k.
tankeförbudet - verka hämmande på den tekniska utvecklingen inom
kärnteknikområdet. Detta har också påtalats från olika forskare på området.
Förbudet utgör ett artfrämmande inslag i kärntekniklagen och bör därför
utmönstras ur lagen. Denna uppfattning har också, som nämnts, förts fram av en
statlig utredning (SOU 1991:95) i samband med en översyn av lagstiftningen på
kärnenergiområdet.
För övrigt gäller redan enligt kärntekniklagen att tillstånd för att uppföra
nya kärnkraftsaggregat inte får lämnas. Förbudet har därför i praktiken ingen
egentlig funktion. Det speglar i stället ett förmyndartänkande: staten skall
kunna gripa in mot dispositioner inom ett företag med motiveringen att dessa
tar sikte på att ett visst politiskt beslut skall rivas upp. Ett sådant förbud
hör inte hemma i en demokrati och bör, som sagt, snarast tas bort. Med
instämmande i vad som sägs i motion 1996/97:N423 (m, fp) bör riksdagen anmoda
regeringen att snarast lägga fram förslag om att det aktuella förbudet skall
avskaffas.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande kärntekniklagen
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:N423 och med avslag på motion
1996/97:N27 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

13. Användningen av el i fjärrvärmesystemet (mom. 8)
Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),
Göran Hägglund (kd) och Torsten Gavelin (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om åtgärder för
att minska elanvändningen - under rubriken Användningen av el i
fjärrvärmesystemet - som börjar med ?Det bör? och slutar med ?motion
1996/97:N32 (fp)? bort ha följande lydelse:
Elpannor började installeras i de kommunala fjärrvärmeverken under 1980-
talet. Avsikten var att utnyttja en god tillgång på el under de tider på året
då priset var konkurrenskraftigt. Elpannorna gjordes avkopplingsbara, och de
leveranskontrakt som upprättades innebar att elleverantörerna gavs ett
avgörande inflytande över användningen av pannorna. Den delvis nya situationen
på elmarkanden har gjort att fjärrvärmeverken numera själva har ett större
inflytande över när pannorna används. Marknadsläget gör emellertid att
förutsättningen för användningen av pannorna i princip är oförändrad.
Elpannornas viktigaste uppgift är således fortfarande att utnyttja det
överskott på vattenkraft som alltid kommer att finnas under vissa perioder,
främst under våren och sommaren. Alternativet till en användning av elpannorna
under dessa tider på året kan ibland vara ett rent resursslöseri genom att
vatten måste släppas förbi kraftverken utan att någon el produceras. Som
framgått av det underlagsmaterial som redovisats för utskottet utgör inte
heller elpannorna någon konkurrent till exempelvis biobränslebaserad
värmeproduktion. Under större delen av året är prisförhållandena sådana att
elproducerad värme inte utgör något realistiskt alternativ. De speciella
förhållanden som rådde under vintern 1995/96 får, som framhållits i
redovisningarna, ses i ljuset av att prisbildningen på elbörsen vid den
tidpunkten inte börjat fungera tillfredsställande.
Mot den redovisade bakgrunden finner utskottet de åtgärder mot
elanvändningen i fjärrvärmenäten som aviseras i propositionen både oroande och
förvånande. Den omedelbara följden om åtgärder vidtas för att förhindra
användningen av elpannor är att oljeanvändningen i fjärrvärmeproduktionen
ökar. En sådan utveckling leder både till en negativ miljöpåverkan och till en
försämrad handelsbalans. Den av regeringen diskuterade höjningen av skatten på
el som används i fjärrvärmeproduktionen skulle också leda till höjda kostnader
- och därmed höjda taxor - vilket skulle motverka en ökning av
fjärrvärmeanvändningen. Vidare skulle troligen en minskad användning av
elpannor i de svenska fjärrvärmenäten kompenseras i det nordiska elsystemet
genom en ökad användning av elpannor i Norge.
Det kan härutöver ifrågasättas om de elbalansberäkningar som utgör grunden
för förslagen i propositionen i denna del över huvud taget är realistiska. Det
anges således att stängningen av den första reaktorn i Barsebäck i huvudsak
skall kompenseras med minskad användning av el i fjärrvärmesystemet. Utskottet
kan dock konstatera att även om all användning av elpannor i fjärrvärmenäten
hade stoppats under år 1996 hade detta bara kunnat ?kompensera? hälften av den
el som produceras i ett av aggregaten i Barsebäck. Dessutom tar övervägandena
i propositionen inte hänsyn till att kraftproduktionen i ett
kärnkraftsaggregat är realtivt jämn sett över året medan elanvändningen i
fjärrvärmenäten är starkt årstidsberoende.
Utskottet anser att det anförda leder fram till slutsatsen att en
skattehöjning på elanvändningen i fjärrvärmenäten med den inriktning som
regeringen överväger inte bör aktualiseras. Detta bör riksdagen med anledning
av motion 1996/97:N32 (fp) som sin mening ge regeringen till känna. Ett sådant
tillkännagivande ligger också i linje med vad som anförs i motion 1996/97:N20
(m) i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande användningen av el i fjärrvärmesystemet
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:N32 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen (mom. 9)
Torsten Gavelin (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om åtgärder för
att minska elanvändningen - under rubriken Investeringsbidrag till åtgärder
för att minska elanvändningen - som börjar med ?Bidraget till? och slutar med
?avsnitt avstyrks? bort ha följande lydelse:
Vad gäller bidraget till konvertering från elvärme innebär regeringens
förslag att bidrag skall kunna utgå för byte till värmeanläggning baserad på
ett vattenburet värmesystem och för installation av anordning för
värmeackumulering. Däremot föreslås inte bidrag kunna utgå för
värmeproduktionsanläggning, som exempelvis värmepump.
Utskottet finner att denna avgränsning är omotiverad och kan få till följd
att en stor elbesparingspotential inte tas till vara. Att i ett läge då olika
stöd föreslås för att minska elanvändingen undanta värmepumpar från det
stödberättigade området främjar enligt utskottets mening inte en nödvändig
konvertering från direktverkande elvärme. Rätt använda värmepumpar kan under
gynnsamma förutsättningar leda till att elförbrukningen i ett hus sänks med
upp till 70-90 %. Det bör härutöver framhållas att värmepumparna även ur
miljösynpunkt har stora fördelar. Speciellt i områden där individuella
bränsleeldningsanläggningar är olämpliga är värmepumpen det enda realistiska
alternativet till direktverkande elvärme. Värmepumparna är också
förhållandevis billiga och kan kombineras med olika värmedistributionssystem.
Även om värmepumpar fordrar viss el för sin drift innebär installation av
värmepump totalt sett en så stor minskning av elförbrukningen att ett stöd i
enlighet med förslaget i motion 1996/97:N32 (fp) enligt utskottets mening är
motiverat. Motionen tillstyrks således i denna del.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag om
investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen utom i två
avseenden. Den tidigare diskuterade tidpunkten beträffande bidraget till
effektminskande åtgärder bör ändras från den 1 juli till den 1 april 1997.
Dessutom bör riksdagen med anledning av motion 1996/97:N32 (fp) som sin mening
ge regeringen till känna att bidraget till konvertering från elvärme även bör
omfatta stöd till värmepump. Övriga i detta avsnitt behandlade motionsyrkanden
avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande investeringsbidrag till åtgärder för att minska
elanvändningen
att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 5, med bifall
till motion 1996/97:N32 yrkande 2, med anledning av motionerna
1996/97:N29 och 1996/97:N36 och med avslag på motionerna 1996/97:N21
yrkande 5 i denna del, 1996/97:N27 yrkandena 15 och 16 och 1996/97:Bo416
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen (mom. 9)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om åtgärder för
att minska elanvändningen - under rubriken Investeringsbidrag till åtgärder
för att minska elanvändningen - som börjar med ?Även i? och slutar med
?avsnitt avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i de överväganden om bidraget till fjärrvärmeanslutning
som redovisas motion 1996/97:N27 (mp). Riksdagen bör således i ett
tillkännagivande till regeringen understryka att beslut om bidragets närmare
utformning måste fattas senast under hösten 1997. Möjligheten att använda
teknikupphandling för att minska kostnaderna för omställningen bör i
sammanhanget tas till vara. Det bör vidare övervägas om bidraget kan
kombineras med ett prestationsbundet stöd direkt till energileverantören för
att ytterligare stimulera omställningen.
Förslaget om - - - (= utskottet) - - - detta ändamål.
I fråga om bidraget till konvertering från elvärme finns enligt utskottets
mening anledning att rikta viss kritik mot regeringens förslag. Att byta från
direktverkande elvärme till andra värmesystem är, som framhålls i motion
1996/97:N27 (mp), en angelägen åtgärd. Det stora antal bostäder som i dag
värms med direktel ger ett elberoende som försvårar en i ekologisk mening
långsiktigt hållbar energiförsörjning. En övergång till andra
uppvärmningsformer måste därför komma till stånd. För att åstadkomma denna
utveckling fordras ekonomiska styrmedel av det slag som föreslås i
propositionen. Det föreligger dock en stor risk att de föreslagna
bidragsvillkoren inte leder till en konvertering av en erforderlig omfattning.
Ur enbart privatekonomisk synvinkel kan det befaras att den föreslagna
bidragsnivån på 30 % inte gör en konvertering tillräckligt intressant, i
synnerhet som bidrag inte förutsätts utgå till värmeproduktionsanläggningen.
Utskottet ansluter sig därför till de förslag i frågan som lagts fram i nyss
nämnda motion. Bidrag bör således kunna utgå inte bara till det vattenburna
distributionssystemet och ackumulatortank utan även till panna för biobränsle,
för skorsten till en sådan panna samt till solvärmeanläggning. Bidragsnivån
bör i avvaktan på att den i samma motion förordade skatteväxlingen kan träda i
kraft bestämmas till 40 %. I samband med att beslut om skatteväxlingens
närmare utformning fattas av riksdagen kan dock bidragsnivån sänkas till 30 %.
Sammanfattningsvis innebär det anförda att förslagen i propositionen om
investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen i huvudsak
tillstyrks utom vad gäller bidraget till konvertering från elvärme. I denna
fråga bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
anfört. I övrigt bör den tidigare diskuterade tidpunkten beträffande bidraget
till effektminskande åtgärder ändras från den 1 juli till den 1 april 1997.
Slutligen bör beslutet om bidraget till fjärrvärmeanslutning fattas senast
under hösten 1997.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande investeringsbidrag till åtgärder för att minska
elanvändningen
att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 5, med bifall
till motion 1996/97:N27 yrkandena 15 och 16, med anledning av motionerna
1996/97:N29 och 1996/97:N36 och med avslag på motionerna 1996/97:N21
yrkande 5 i denna del, 1996/97:N32 yrkande 2 och 1996/97:Bo416 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen (mom. 9)
Göran Hägglund (kd) anser:
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om åtgärder för
att minska elanvändningen - under rubriken Investeringsbidrag till åtgärder
för att minska elanvändningen - som börjar med ?Bidraget till? och slutar med
?avsnitt avstyrks? bort ha följande lydelse:
I fråga om bidraget till konvertering från elvärme kan utskottet i huvudsak
ansluta sig till den av regeringen föreslagna satsningen på stöd för byte till
värmeanläggning baserad på ett vattenburet värmesystem och för installation av
anordning för värmeackumulering. Vad gäller formerna för denna stödgivning bör
dock en annan lösning väljas. En huvudinvändning mot regeringsförslaget i
denna del gäller att bidragsformen används i stället för avdrag. Det är
utskottets uppfattning att ett system med avdrag på skatten är att föredra av
flera skäl. Avdragsmodellen har under de senaste åren använts för stöd till
ombyggnadsåtgärder i bostadsbebyggelsen. En stor del av småhusägarna har
således redan utnyttjat stöd med denna inriktning och har erfarenhet av hur
bl.a. ansökningsförfarandet går till. Riksdagen bör således med bifall till
förslaget i motion 1996/97:N21 (kd) som sin mening ge regeringen till känna
att det föreslagna stödet till konvertering från elvärme bör utgå i form av
skatteavdrag.
I den nyss nämnda motionen föreslås också att ett system bör övervägas som
innebär ett ekonomiskt incitament för en eldistributör att vidta åtgärder som
leder till minskad elanvändning hos kunderna. Utgångspunkten för systemet
skulle vara att elleverantören får en premie som är relaterad till hur mycket
som elabonnenterna minskar sin elanvändning. Utskottet finner detta förslag
väl värt att pröva och förordar därför att regeringen överväger frågan och
därefter återkommer till riksdagen med förslag med denna inriktning.
Sammanfattningsvis innebär det anförda att förslagen i propositionen om
investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen tillstyrks utom
i två avseenden. Den tidigare diskuterade tidpunkten beträffande bidraget till
effektminskande åtgärder bör ändras från den 1 juli till den 1 april 1997.
Dessutom bör, som föreslagits i motion 1996/97:N21 (kd), stödet till
konvertering från elvärme utgå i form av skatteavdrag. Härutöver bör
regeringen överväga formerna för ett system som stimulerar elabonnenterna att
minska sin elanvändning.
dels att utskottets hemställan umder 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande investeringsbidrag till åtgärder för att minska
elanvändningen
att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 5, med bifall
till motion 1996/97:N21 yrkande 5 i denna del, med anledning av
motionerna 1996/97:N29 och 1996/97:N36 och med avslag på motionerna
1996/97:N27 yrkandena 15 och 16, 1996/97:N32 yrkande 2 och 1996/97:Bo416
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Investeringar i biobränslebaserad kraftvärme (mom. 10)
Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om investeringar i
biobränslebaserad kraftvärme bort ha följande lydelse:
Biobränslebaserad kraftvärme är en miljöacceptabel energiprodukt som tas
fram genom ett effektivt energiutnyttjande, eftersom den värme som bildas vid
elgenereringen direkt kan utnyttjas i fjärrvärmenäten. I kraftvärmeverk
kopplade till fjärrvärmenät producerades år 1995 ca 4,5 TWh el, huvudsakligen
med fossila bränslen. Uppskattningar från Statens naturvårdsverk tyder på att
det med nuvarande teknik skulle vara möjligt att producera 11 TWh el per år
med tillgängliga biobränsleresurser. För att kunna ersätta kärnkraften på ett
miljövänligt sätt är det nödvändigt att utnyttja hela den möjliga potentialen
för biobränslebaserad kraftvärme. Under den närmaste femårsperioden bör det,
enligt utskottets bedömning och i enlighet med vad som sägs i motion
1996/97:N27 (mp), vara möjligt att öka elproduktionen i biobränslebaserad
kraftvärme med 3,5 TWh, varav 2 TWh i befintliga anläggningar och 1,5 TWh i
nybyggda anläggningar.
Utskottet bedömer regeringens förslag till bidrag på 3 000 kr per kW
installerad eleffekt som otillräckligt för att åstadkomma den förordade
produktionsökningen. Såväl den nuvarande energibeskattningen som rådande
prisnivåer i byggsektorn indikerar behovet av en högre bidragsnivå. Utskottet
anser, i likhet med vad som föreslås i nyssnämnda motion, att
investeringsbidraget till biobränslebaserad kraftvärme bör lämnas med
inledningsvis 4 000 kr per kW och att stödet bör ges inom en årlig
ekonomisk ram på 240 miljoner kronor. När den i samma motion förordade
skatteväxlingen träder i kraft kan bidraget sänkas till 2 000 kr per kW och
den årliga ekonomiska ramen till 120 miljoner kronor. I övrigt bör denna del
av regeringsförslaget godkännas.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande investeringar i biobränslebaserad kraftvärme
att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 6 och med bifall
till motion 1996/97:N27 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

18. Investeringar i vindkraftverk (mom. 11)
Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om investeringar i
vindkraftverk bort ha följande lydelse:
Vindkraft är en miljövänlig energiresurs med stor potential. En kraftfull
satsning på vindenergi bör ingå som en central del i omställningen till ett
kretsloppssamhälle. Utskottet delar regeringens uppfattning att det är
nödvändigt med ett fortsatt investeringsstöd till vindkraftverk. Däremot
skulle ett genomförande av regeringens förslag om en neddragning av stödnivån
i dagsläget vara mycket negativ för branschen. Enligt vad utskottet erfarit
förutses emellertid att lönsamheten i vindkraften kontinuerligt kommer att
förbättras och därigenom bör bidraget på sikt kunna sänkas successivt.
Utskottet föreslår därför att investeringsbidraget utformas enligt det förslag
som läggs fram i motion 1996/97:N27 (mp). Bidragsnivån bör således
inledningsvis bestämmas till 25 % av investeringsbeloppet och stödet ges inom
en årlig ekonomisk ram av 200 miljoner kronor. När den i samma motion
förordade skatteväxlingen trätt i kraft kan bidragsnivån sänkas till 10 % och
den årliga ramen till 80 miljoner kronor. Vidare anser utskottet att den nedre
effektgränsen för vindkraftverkens storlek bör tas bort som krav för bidrag.
Med den av utskottet förordade utformningen av investeringsbidraget kan
effekten bli en ökad årlig elproduktion om ca 1,5 TWh över en femårsperiod.
Utskottet anser också att riksdagen bör begära att regeringen beaktar vad
som anförs i motionerna 1996/97:N408 (mp), 1996/97:N412 (mp) och 1996/97:N426
mp) och tillsätter en utredning med uppgift att lämna förslag till åtgärder i
enlighet med vad som redovisas i motionerna.
De åtgärder som utskottet nu förordat kan förväntas leda till en starkt ökad
utbyggnadstakt av vindkraften i Sverige. Utskottet anser därför att ett
rimligt mål för utbyggnad av vindkraft kan sättas till en årsproduktion av 12
TWh vindkraft år 2010.
Vad utskottet nu anfört om åtgärder för en ökad satsning på vindkraft bör
riksdagen med anledning av de aktuella motionerna som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande investeringar i vindkraftverk
att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 7, med bifall
till motion 1996/97:N27 yrkande 25, med anledning av motionerna
1996/97:N21 yrkande 7, 1996/97:N408, 1996/97:N412 i denna del och
1996/97:N426 yrkandena 1, 3-12, 14, 15 och 17 och med avslag på motion
1996/97:N18 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

19. Investeringar i vindkraftverk (mom. 11)
Göran Hägglund (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om investeringar i
vindkraftverk bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en vindkraftsutbyggnad av betydande omfattning bör ingå
som en väsentlig del i en nödvändig omställning av det svenska energisystemet.
Det är i detta sammanhang angeläget att satsningen på nya vindkraftsaggregat
kan ske på bred bas och att produktionspotentialen i såväl storskaliga som
småskaliga anläggningar kan tas till vara. Det är också nödvändigt att det
statliga bidraget bestäms till en nivå som kan förväntas ge de avsedda
effekterna. Erfarenheterna av tidigare bidragsgivning visar att marknaden
reagerar mycket kraftigt på förändringar i bidragsnivån. Utskottet gör mot
denna bakgrund bedömningen att regeringens förslag inte skulle ge det
tillskott av vindkraft som är önskvärt med hänsyn till den betydelse som
vindkraften bör ha i ett nationellt klimatpolitiskt handlingsprogram.
Utskottet föreslår i stället, i linje med vad som anförs i motion
1996/97:N21 (kd), att investeringsbidraget till vindkraft skall utgöra 25 % av
investeringen och att stödet inte skall begränsas till anläggningar med en
viss eleffekt. Vidare anser utskottet att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag till förändringar i lagstiftning och regelverk som
möjliggör en effektiv och snabb utbyggnad av vindkraften i Sverige. Med de av
utskottet föreslagna åtgärderna ges riktiga signaler när det gäller att
åstadkomma en massiv vindkraftsutbyggnad och att stimulera den småskaliga
kraftproduktionen. Utskottet tillstyrker med det sagda det aktuella yrkandet i
motion 1996/97:N21 (kd). Huvuddelen av övriga motionsyrkanden torde därigenom
till stor del bli tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande investeringar i vindkraftverk
att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 7, med bifall
till motion 1996/97:N21 yrkande 7, med anledning av motionerna
1996/97:N27 yrkande 25, 1996/97:N408, 1996/97:N412 i denna del och
1996/97:N426 yrkandena 1, 3-12, 14, 15 och 17 och med avslag på motion
1996/97:N18 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

20. Investeringar i småskalig vattenkraft (mom. 12)
Torsten Gavelin (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om investeringar
i småskalig vattenkraft m.m. som börjar med ?I några? och slutar med ?stående
motionsyrkandena? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening måste stor varsamhet iakttas i samband med alla
former av åtgärder för att utvinna energi från våra vattendrag. Den tid är
över då starkt miljöpåverkande nyanläggningar av vattenkraftverk kunde
accepteras. De investeringar i vattenkraft som kan bli aktuella framgent bör
således avse effektiviseringar av befintliga kraftverk och utnyttjande av
redan gjorda regleringar. Denna utgångspunkt bör också gälla för det av
regeringen föreslagna investeringsstödet till småskaliga vattenkraftverk.
Utskottet instämmer i vad som anförs i propositionen om att de investeringar
som kan komma i fråga för stöd skall vara miljöanpassade och småskaliga.
Härutöver bör således gälla, i enlighet med vad som anförs i motion
1996/97:N22 (fp), att bidrag endast skall kunna utgå till åtgärder i
befintliga anläggningar och regleringar. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motionsyrkandena om avslag på regeringens förslag i
denna del respektive om högre bidragsnivå avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande investeringar i småskalig vattenkraft
att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 8 och med avslag
på motionerna 1996/97:N21 yrkande 8 och 1996/97:N27 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

21. Investeringar i småskalig vattenkraft (mom. 12)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om investeringar
i småskalig vattenkraft m.m. som börjar med ?I några? och slutar med ?stående
motionsyrkandena? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör riksdagen avslå regeringens förslag om inve-
steringsbidrag till småskalig vattenkraft. Som sägs i motion 1996/97:N27 (mp)
bör ingen som helst utbyggnad av vare sig småskalig eller storskalig
vattenkraft som innebär ytterligare åverkan på ekosystemen i våra vattendrag
accepteras. Erfarenheterna av genomförda utbyggnader visar att varje
nyanläggning av vattenkraftverk normalt innebär en sådan åverkan. Däremot
finns det inte skäl att förhindra en förnyelse av äldre teknik i de befintliga
kraftverken under förutsättning att detta inte får negativa effekter på
miljön.
Det anförda innebär att det aktuella yrkandet i nyssnämnda motion
tillstyrks. Av det sagda följer att motion 1996/97:N21 (kd) i denna del
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande investeringar i småskalig vattenkraft
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N27 yrkande 5 avslår proposition
1996/97:84 moment 8 och motion 1996/97:N21 yrkande 8.

22. Investeringar i småskalig vattenkraft (mom. 12)
Göran Hägglund (kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om investeringar
i småskalig vattenkraft m.m. som börjar med ?I de? och slutar med ?stående
motionsyrkandena? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning talar flera skäl för att likartade
förutsättningar bör ges för investeringar i vindkraft och småskalig
vattenkraft. Det är i båda fallen fråga om förnybara energikällor med
begränsad miljöpåverkan där ett tidsbegränsat marknadsstöd kan bidra till att
utvecklingen av ny teknik påskyndas och att en livskraftig näringsgren byggs
upp. Riksdagen bör således med anslutning till förslaget i motion 1996/97:N21
(kd) besluta att bidragsnivån för stödet till småskalig vattenkraft bör vara
25 %. I övrigt bör regeringsförslaget i denna del godkännas och det motstående
motionsförslaget avslås.
dels att utskottet hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande investeringar i småskalig vattenkraft
att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 8, med bifall
till motion 1996/97:N21 yrkande 8 och med avslag på motion 1996/97:N27
yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Upphandling av ny elproduktionsteknik (mom. 14)
Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om upphandling av ny
elproduktionsteknik bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom regeringen att en ny bidragsform bör inrättas i syfte
att stimulera till upphandling av ny effektiv energiproduktionsteknik. Ett
stöd med denna inriktning kan påskynda marknadsintroduktionen av teknik som
utnyttjar förnybara energikällor och leda till minskade produktionskostnader.
Utskottet ser dock inget skäl till att avgränsa stödet till att bara gälla
elproduktionsteknik i enlighet med vad regeringen föreslagit. Det är i stället
angeläget att stödet till ny energiproduktionsteknik kan ges på bred basis
till alla former av miljöanpassad energiproduktion som utnyttjar förnybara
energislag. På detta sätt ges likartade förutsättningar för olika
produktionsformer och möjligheter skapas till utveckling av kombinerade system
som utnyttjar flera produktionsmetoder.
Det sagda innebär alltså att det aktuella yrkandet i motion 1996/97:N27 (mp)
tillstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande upphandling av ny elproduktionsteknik
att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 9 och med bifall
till motion 1996/97:N27 yrkande 30 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

24. Stöd till solvärmeanläggningar (mom. 15)
Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om stöd till
solvärmeanläggningar bort ha följande lydelse:
Den kritik som framförs i olika motioner mot att regeringen inte föreslagit
något fortsatt stöd till solvärmeanläggningar har också under utskottets
beredningsarbete påtalats från olika instanser och organisationer. Utskottet
instämmer i den framförda kritiken. Det är av flera skäl förvånande att
regeringen i det föreslagna omställningsprogrammet inte tagit till vara och
stimulerat användningen av det energitillskott som solenergianläggningarna kan
bidra med. Solvärmen är en outtömlig och förnybar energiform som dessutom i
princip helt saknar negativa miljöeffekter.
Intresset för solvärme i bostäder har under de senaste åren varit stort, och
många hus har försetts med anläggningar som starkt minskat behovet av att
utnyttja bl.a. el- och oljeuppvärmning. Tillsammans med en panna som utnyttjar
förnybara bränslen kan solvärmen svara för husets hela uppvärmningsbehov. Det
statliga stöd som utgått till solvärmeanläggningarna har starkt bidragit till
det snabbt växande intresset för solvärme. Stödet har också medverkat till att
en svensk solvärmebransch kunnat byggas upp till en internationellt sett
marknadsledande ställning. Förbättrade konstruktioner, förenklad tillverkning
och ökad efterfrågan har lett till att priset på solfångare sjunkit snabbt.
Branschen är i dag mycket nära den prisnivå som gör solfångartekniken fullt
kommersiellt konkurrenskraftig. Det krävs dock under en övergångsperiod ett
fortsatt marknadsstöd för att branschens hemmamarknad inte skall minska och
för att en ökad produktionsnivå skall kunna leda till sänkta priser. Det bör i
sammanhanget framhållas att ett motsvarande stöd finns i flera andra EU-
länder.
Utskottet anser således att investeringsbidrag även fortsättningsvis bör ges
till solvärmeanläggningar. Detta ger en tydlig signal till marknaden och de
enskilda fastighetsägarna om att solenergi kommer att spela en viktig roll i
arbetet med en omställning till förnybara energislag. På sikt kan solvärmen
förväntas svara för upp mot 20 % av värmebehovet i Sverige.
Investeringsbidraget bör utformas enligt det förslag som läggs fram i motion
1996/97:N27 (mp). Bidragsnivån bör således inledningsvis bestämmas till 25 %
och stödet ges inom en årlig ram på 50 miljoner kronor. När den i samma motion
förordade skatteväxlingen träder i kraft kan bidragsnivån sänkas till 10 % och
den årliga ramen till 20 miljoner kronor. Eftersom både de närmare
bidragsvillkoren och de administrativa rutinerna efter den tidigare
stödgivningen redan är väl etablerade förutsätter utskottet att
bidragsgivningen snabbt skall kunna komma i gång.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet förordat
om stöd till solvärme. Det anförda innebär att även övriga motioner med
förslag om fortsatt statligt stöd till solvärme får anses vara delvis
tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande stöd till solvärmeanläggningar
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N27 yrkande 27 och med anledning
av motionerna 1996/97:N21 yrkande 5 i denna del, 1996/97:N26,
1996/97:N34, 1996/97:N412 i denna del och 1996/97: N422 yrkandena 1 och 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

25. Stöd till solvärmeanläggningar (mom. 15)
Göran Hägglund (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om stöd till
solvärmeanläggningar bort ha följande lydelse:
Regeringen har föreslagit ett flertal stöd som syftar till att minska
elanvändningen i bebyggelsen. Ett av dessa stöd som utskottet tidigare
behandlat är avsett att stimulera till konvertering från direktverkande
eluppvärmning till installation av vattenburna värmesystem. I samband med
bl.a. en sådan konvertering kan installation av solvärmepaneler vara ett
intressant alternativ. Även i andra sammanhang kan solfångare i stor
utsträckning bidra till att användningen av el för uppvärmningsändamål
minskar. En central uppgift i arbetet med att ställa om det svenska
energisystemet bör vara att ta till vara möjligheterna att ersätta
elanvändningen på de omåden där fullgoda alternativ finns tillgängliga. Det
borde därför finnas starka skäl för staten att på olika sätt stimulera en ökad
installation av uppvärmningssystem som även utnyttjar det energitillskott som
kan fås från solvärmeanläggningar. Det kan dock konstateras att propositionen
inte innehåller något förslag med denna inriktning utom vad avser stödet till
forskning och teknikutveckling.
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1996/97:N21 (kd) om att
möjligheterna till ytterligare statliga insatser på området bör övervägas. I
detta sammanhang kan även de synpunkter som förs fram i övriga motioner om
behovet av ett stöd till solenergi beaktas. Utskottet är emellertid i
dagsläget inte berett att ta ställning till de närmare formerna för stödet på
området. Regeringen bör således återkomma till riksdagen med förslag i denna
fråga.
Vad utskottet med anledning av motion 1996/97:N21 (kd) nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande stöd till solvärmeanläggningar
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N21 yrkande 5 i denna del och med
anledning av motionerna 1996/97:N26, 1996/97:N27 yrkande 27,
1996/97:N34, 1996/97:N412 i denna del och 1996/97:N422 yrkandena 1 och 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

26. Information, utbildning m.m. (mom. 16)
Göran Hägglund (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om information, utbildning
m.m. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att ett anslag för stöd till information och utbildning inom
energisektorn bör inrättas i enlighet med regeringens förslag. Det är dock
nödvändigt att de begränsade medel som står till förfogande för ändamålet
används så att satsningen ges en tydlig inriktning mot dem som är direkt
involverade i arbetet med att öka effektiviteten i energianvändningen.
Fastighetsförvaltare och liknande yrkesgrupper som i sin yrkesverksamhet har
att genomföra åtgärderna i praktiken bör således prioriteras liksom de
föreningar som verkar för en effektivare energianvändning. Riksdagen bör med
anslutning till förslaget i denna fråga i motion 1996/97:N21 (kd) som sin
mening ge regeringen detta till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande information, utbildning m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84
moment 10, med bifall till motion 1996/97:N21 yrkande 9 och med avslag på
motion 1996/97:N404 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

27. Teknikupphandling av energieffektiv teknik (mom. 17)
Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om teknikupphandling av
energieffektiv teknik bort ha följande lydelse:
Utskottet vill inledningsvis framhålla att NUTEK:s arbete med
teknikupphandling av energieffektiv teknik i huvudsak varit mycket
framgångrikt. En teknikutveckling har genom upphandlingskrav stimulerats på en
rad olika områden, och stödet har bidragit till att nya energieffektiva
lösningar kunnat föras fram till en marknadsintroduktion. Inriktningen på
verksamheten har varit att stimulera utvecklingen av hela system där
kretsloppstänkande och miljöanpassning varit centrala utgångspunkter. Det bör
understrykas att en verksamhet med denna inriktning kräver ett långsiktigt
engagemang från myndighetens sida och en kontinuitet vad gäller organisationen
för stödgivningen. Ett omfattande kontaktnät och en verksamhet med tillräcklig
bredd är sannolikt nödvändiga förutsättningar för ett framgångsrikt arbete.
Det är mot denna bakgrund förvånande - minst sagt - att regeringen nu lägger
fram ett förslag om ett nytt program för teknikupphandling av energieffektiv
teknik med en väsentligt lägre ambitionsnivå än det program som inrättades år
1988. Ett långvarigt uppbyggnadsarbete riskerar att raseras om
regeringsförslaget skulle genomföras. Situationen är särskilt allvarlig
eftersom medel som tidigare avsatts för det befintliga
teknikupphandlingsprogrammet nu förutsätts bli indragna. NUTEK har i ett
pressmeddelande (1997-04-23) redovisat konsekvenserna av regeringens agerande.
Från verkets sida framhålls att det inte finns medel till bl.a.
spridningsaktiviteter och utvärderingar. Några nya upphandlingar kommer inte
heller att kunna starta under resterande del av innevarande år.
Regeringens förslag om att avveckla det befintliga
teknikupphandlingsprogrammet och ersätta det med en mer begränsad stödgivning
bör inte genomföras. Utskottet ansluter sig i stället till förslaget i motion
1996/97:N27 (mp) om att det befintliga programmet skall få fortsätta och
tilldelas tillräckliga resurser. Medel för den fortsatta verksamheten bör som
föreslås i nämnda motion beräknas till totalt 300 miljoner kronor under en
femårsperiod. Riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram förslag härom.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande teknikupphandling av energieffektiv teknik
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N27 yrkande 18 och med avslag på
proposition 1996/97:84 moment 11 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

28. Kommunal energirådgivning (mom. 19)
Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om kommunal energirådgivning
bort ha följande lydelse:
För den enskilde är det många gånger svårt att veta vilka åtgärder som ur
miljö- och energisynpunkt är mest effektiva när t.ex. energisparåtgärder skall
vidtas. Som framhålls i motion 1996/97:N27 (mp) borde det därför vara
självklart att alla kommuner har såväl energi- som miljörådgivare. Samtidigt
är det förståeligt om kommunerna i dagens ekonomiska situation tvingats
prioritera andra verksamheter. Ansvaret för en sammanhållen och långsiktig
energipolitik får trots allt anses vara en i första hand statlig uppgift. Det
är därför, enligt utskottets mening, bra att staten nu tar detta ansvar genom
att återinföra ett bidrag till kommunernas verksamhet på området.
Som sägs i motionen får emellertid inte statens åtagande begränsas till en
femårsperiod, utan stödet till den kommunala energirådgivningen måste vara
långsiktigt. Stödet skall präglas av kontinuitet, fasta politiska signaler och
en successivt uppräknad anslagsnivå. Behovet av en i förhållande till
regeringsförslaget höjd anslagsnivå har också understrukits av de synpunkter
som Svenska Kommunförbundet delgivit utskottet under beredningsarbetet.
Förbundet bedömer att regeringsförslaget inte leder till att de intentioner
som anges för stödgivningen kan uppnås. För att bättre tillgodose de behov som
finns av en kvalificerad rådgivning anser utskottet att stödet redan under den
inledande femårsperioden bör uppgå till 75 miljoner kronor årligen, dvs. till
totalt 375 miljoner kronor.
Vad utskottet nu anfört med anslutning till nyssnämnda motion och med
anledning av regeringens förslag om kommunal miljö- och energirådgivning bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande kommunal energirådgivning
att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 13 och med
bifall till motion 1996/97:N27 yrkande 17 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

29. Byggregler och fastighetstaxering (mom. 20)
Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om byggregler och
fastighetstaxering bort ha följande lydelse:
De två frågor om vissa åtgärder för effektivare energianvändning som
aktualiseras i motion 1996/97:N27 (mp) understryker behovet av att samhällets
insatser på olika områden samordnas. Möjligheterna att genomföra en
framgångsrik energieffektivisering i bebyggelsen är således beroende inte bara
av de beslut som fattas utifrån rent energipolitiska utgångspunkter utan även
av regelutformningen inom andra politikområden. Såväl de byggnadstekniska
reglerna som skattelagstiftningen kan således ha en avgörande inverkan på
intresset för att vidta energibesparingsåtgärder.
Utskottet delar mot bakgrund härav vad som i nyssnämnda motion anförs om
behovet av att anpassa byggreglerna till utvecklingen på energiområdet. Som
framhålls av motionärerna måste reglerna i ökad utsträckning riktas in bl.a.
mot energieffektivisering och en övergång till lågenergiteknik. Det är
angeläget att kraven på energieffektiva lösningar inte bara ställs vid
nybyggnad utan även i samband med ombyggnader.
Även i fråga om villkoren för fastighetstaxering och fastighetsskatt
instämmer utskottet i vad som sägs i motionen. Det är således nödvändigt att
de fastighetstaxeringsregler som motverkar resurssnåla och kretsloppsanpassade
byggkonstruktioner snarast ändras. Utskottet syftar här bl.a. på det
förhållandet att investeringar som leder till minskad energianvändning också i
många fall medför en höjning av taxeringsvärdet och därmed av
fastighetsskatten. Det kan inte anses vara rimligt att åtgärder som staten i
ena stunden söker uppmuntra genom bl.a. investeringsbidrag i nästa stund skall
straffbeskattas. En översyn av dessa regler måste snarast komma till stånd.
Vad utskottet nu med anslutning till Miljöpartiets partimotion 1996/97: N27
anfört om ändrade byggregler och utformningen av reglerna för
fastighetstaxering bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande byggregler och fastighetstaxering
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:N27 yrkandena 19 och 20 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

30. Utveckling av teknik för framtidens energisystem (mom. 21)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om utveckling av
teknik för framtidens energisystem som börjar med ?Möjligheterna att? och
slutar med ?behandlade motioner? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1996/97:N27 (mp), att
större satsningar än vad regeringen förordar bör göras på forskning och
utveckling av ny energiteknik. Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning
att anslaget till Energiteknikfonden bör utökas till 1 miljard kronor och att
det nya energiteknikbidraget för introduktion av ny energiteknik bör omfatta 2
miljarder kronor för sjuårsperioden.
Genom en utökning av anslagen kan, i likhet med vad som anförs i den
aktuella motionen, större satsningar göras på demonstrationsanläggningar för
att i full skala pröva förgasningsteknik för biobränslen. Nya tillämpningar av
vindkraft kan prövas, och insatserna inom solfångarområdet liksom beträffande
utvecklingen av solceller kan utökas. Generöst utrymme kan ges för utveckling
av förnybara energislag som bergvärme, vågenergi samt energibärare som
vätgasteknik och batteriteknik för ellagring.
Som tidigare - - - (= utskottet) - - - av utskottet.
Med det sagda tillstyrker utskottet de aktuella yrkandena i motion
1996/97:N27 (mp). Det anförda ligger delvis i linje med vad som i denna del
sägs i motionerna 1996/97:N422 (mp) och 1996/97:N21 (kd).
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande utveckling av teknik för framtidens energisystem
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 momenten 14-16 och motion
1996/97:N27 yrkandena 21, 23, 26, 28, 29 och 31, med anledning av
proposition 1996/97:84 momenten 17 och 18 och motionerna 1996/97:N21
yrkande 10 och 1996/97:N422 yrkande 4 och med avslag på motionerna
1996/97:N416 och 1996/97:N428 yrkande 4
a) (= utskottet),
b) (= utskottet),
c) (= utskottet),
d) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
förstärkning av Energiteknikfonden,
e) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
introduktion av ny energiteknik.

31. Utveckling av teknik för framtidens energisystem (mom. 21)
Göran Hägglund (kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om utveckling av
teknik för framtidens energisystem som börjar med ?Möjligheterna att? och
slutar med ?behandlade motioner? bort ha följande lydelse:
Utskottet förordar, i likhet med vad som anförs i motion 1996/97:N21 (kd),
en något annorlunda inriktning av forskningsinsatserna än vad som redovisas i
propositionen. Sålunda bör samarbetet kring Östersjön, satsningar på
demonstrationsanläggningar för att i full skala pröva förgasningsteknik för
biobränslen samt resurser för utveckling av solceller och för utveckling av
värmepumpsteknik och annan etablerad energiteknik ges större möjligheter att
bidra till det ekologiskt uthålliga energisystemet.
Som tidigare - - - (= utskottet) - - - av utskottet.
Med det sagda tillstyrker utskottet det aktuella yrkandet i motion
1996/97:N21 (kd).
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande utveckling av teknik för framtidens energisystem
att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 momenten 14-18, med
bifall till motion 1996/97:N21 yrkande 10 och med avslag på motionerna
1996/97:N27 yrkandena 21, 23, 26, 28, 29 och 31, 1996/97:N416,
1996/97:N422 yrkande 4 och 1996/97:N428 yrkande 4
a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
energiforskning,
b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
forskning om energisystemet,
c) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
forskningssamarbete med länderna i Östersjöregionen,
d) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
förstärkning av Energiteknikfonden,
e) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
introduktion av ny energiteknik.

32. Etanolproduktion från skogsråvara (mom. 22)
Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om etanolproduktion från
skogsråvara bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en omställning av drivmedelssystemet bör inledas
omgående i linje med förslagen i motion 1996/97:N27 (mp). Som ett första steg
bör en låginblandning av motoralkohol i bensin inledas år 1998. Därefter bör
inblandningsgraden stegvis öka. Biobränslebaserade drivmedel bör befrias från
koldioxidskatt och energiskatt under en uppbyggnadsperiod. Vad gäller
motoralkoholproduktionen bör flera alternativa drivmedel utvecklas. Enligt
utskottets mening bör riksdagen hos regeringen begära ett nytt förslag till
insatser på biodrivmedelsområdet, med bl.a. en förstärkning av programmet för
utveckling av ny teknik för etanolframställning så att 300 miljoner kronor kan
anvisas under en sjuårsperiod.
Med det sagda tillstyrker utskottet de aktuella yrkandena i motion
1996/97:N27 (mp) och avstyrker propositionen i berörd del. Det sagda
överensstämmer delvis med vad som i motsvarande delar anförs i motionerna
1996/97:N407 (s), 1996/97:N413 (m), 1996/97:N428 (c) och 1996/97:N21 (kd).
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande etanolproduktion från skogsråvara
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N27 yrkandena 32 och 35 och med
anledning av motionerna 1996/97:N21 yrkande 11 i denna del, 1996/97:N407,
1996/97:N413 och 1996/97:N428 yrkandena 3 och 7, det senare i denna del,
dels avslår proposition 1996/97:84 moment 20,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

33. Etanolproduktion från skogsråvara (mom. 22)
Göran Hägglund (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om etanolproduktion från
skogsråvara bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära ett förslag till
energipolitiska insatser på klimatområdet, där satsningar föreslås även på
andra metoder för uppbyggnad av ett alternativt drivmedelssystem. Härvid bör
även lansering av s.k. försöksflottor övervägas.
Med det sagda tillstyrker utskottet det aktuella yrkandet i motion
1996/97:N21 (kd) och avstyrker propositionen i berörd del. Det sagda
överensstämmer delvis med vad som i motsvarande delar anförs i motionerna
1996/97:N407 (s), 1996/97:N413 (m), 1996/97:N428 (c) och 1996/97:N27 (mp).
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande etanolproduktion från skogsråvara
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N21 yrkande 11 i denna del och
med anledning av motionerna 1996/97:N27 yrkandena 32 och 35,
1996/97:N407, 1996/97:N413 och 1996/97:N428 yrkandena 3 och 7, det senare
i denna del,
dels avslår proposition 1996/97:84 moment 20,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

34. Miljöeffekter av ökat biobränsleuttag (mom. 23)
Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),
Göran Hägglund (kd) och Torsten Gavelin (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om miljöeffekter
av ökat biobränsleuttag som börjar med ?Enligt utskottets? och slutar med
?motion 1996/97:N21 (kd)? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen i linje med vad som föreslås i motion
1996/97:N21 (kd) hos regeringen bör begära en miljökonsekvensanalys av de i
propositionen föreslagna åtgärderna för att öka tillförseln av el från
biobränslebaserad produktion. Detta ställningstagande överensstämmer också med
vad som härom anförs i motion 1996/97:N20 (m). Som påpekas i motionerna är en
förutsättning för ett ökat biobränsleuttag att den biologiska mångfalden också
fortsättningsvis kan garanteras.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande miljöeffekter av ökat biobränsleuttag
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N21 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

35. Internationellt samarbete i klimatfrågor (mom. 24)
Göran Hägglund (kd) och Torsten Gavelin (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om internationellt samarbete
i klimatfrågor bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära ett förslag till
strategi för minskad klimatpåverkan i linje med vad som anförs i motionerna
1996/97:N22 (fp) och 1996/97:N21 (kd). Regeringens förslag skulle enligt
utskottets bedömning innebära att det allvarligaste miljöhotet - utsläpp av
växthusgaser - förstärktes. Flera faktorer talar för att ett bortfall av
elproduktion i Barsebäcksverket sannolikt skulle behöva ersättas med ökad
förbränning av olja vid fossileldade kraftverk i Sverige, ökad import av
kolbaserad el från Danmark, ökad användning av fossilgas (naturgas) samt risk
för rysk kärnkraftsel via Finland. Utskottet anser därför att regeringens
förslag bryter mot klimatkonventionens anda och försämrar Sveriges möjligheter
att bidra till långsiktiga mål om minskade koldioxidutsläpp. I propositionen
hävdas att förslagen inte skulle innebära någon avgörande förändring i detta
avseende, men utskottet menar att Sveriges rykte som föregångsland i
miljöhänseende allvarligt skulle skadas om regeringens förslag genomfördes.
Utskottets förslag innebär att Sverige skall stå fast vid riksdagens beslut
från år 1993 om koldioxidmålet. Vidare anser utskottet att en tydlig
utvärdering bör göras av de åtgärder i internationellt samarbete som gjorts
fram till i dag och att formerna för det gemensamma genomförandet måste
fastställas. Vad utskottet nu anfört om en strategi för minskad klimatpåverkan
från energisektorn bör riksdagen med anledning av de behandlade
motionsyrkandena ge regeringen till känna. Detta ställningstagande ligger även
i linje med vad som i denna del anförs i motion 1996/97:N20 (m).
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande internationellt samarbete i klimatfrågor
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:N21 yrkande 11 i denna del
och 1996/97:N27 yrkandena 33 och 34
dels avslår proposition 1996/97:84 moment 19,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

36. Internationellt samarbete i klimatfrågor (mom. 24)
Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om internationellt samarbete
i klimatfrågor bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära ett förslag till
strategi för minskad klimatpåverkan i enlighet med vad som anförs i motion
1996/97:N27 (mp). Regeringens förslag skulle enligt utskottets mening innebära
att Sverige intar en defensiv roll i det internationella klimatsamarbetet.
Utskottet anser att Sverige i stället bör stå fast vid den hittills förda
internationella klimatpolitiken och att Sverige som ett föregångsland
kraftfullt skall verka för en skärpning av insatserna mot växthuseffekten inom
Nordiska rådet, EU och FN. För att nå det av riksdagen uppsatta målet att
stabilisera utsläppen av koldioxid till 1990 års nivå år 2000 för att därefter
minska behövs krafttag inom både energisektorn och transportsektorn.
Utskottets förslag i enlighet med nämnda motion innebär bl.a. att en
omställning av drivmedelssystemet omgående skall inledas och att stora
satsningar skall göras på utbyggnad av kraft- och värmeproduktion från
förnybara energikällor. Dessutom föreslår utskottet i anslutning till
regeringens förslag att 350 miljoner kronor skall anslås till energipolitiskt
motiverade internationella klimatinsatser i bl.a. Baltikum och Östeuropa.
Med det sagda tillstyrker utskottet de aktuella yrkandena i motion
1996/97:N27 (mp) och avstyrker det berörda yrkandet i motion 1996/97:N21 (kd).
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande internationellt samarbete i klimatfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N27 yrkandena 33 och 34 och med
avslag på motion 1996/97:N21 yrkande 11 i denna del
dels avslår proposition 1996/97:84 moment 19,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

37. Kärnsäkerhet i Östeuropa (mom. 25)
Torsten Gavelin (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om kärnsäkerhet i Östeuropa
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen bör begära ett förslag hos regeringen
beträffande insatser för att öka kärnsäkerheten i Östeuropa i enlighet med vad
som föreslås i motion 1996/97:N22 (fp). En olycka i något av kärnkraftverken i
Östeuropa skulle få dramatiska effekter för svenska medborgare. Utskottet
menar att det krävs ett omfattande program för att öka säkerheten vid dessa
kärnkraftverk. Drygt en halv miljard kronor under fem år bör avsättas inom
ramen för ett Östsäkerhetsprogram med den inriktning som skisseras i
nyssnämnda motion.
Sverige bör enligt utskottets mening verka för att alla berörda länder
skriver under relevanta konventioner samt att integrationen av elsystemen
fortsätter och också omfattar Baltikum, Polen och Ryssland. Vidare bör Sverige
aktivera det nordiska samarbetet och prioritera biståndet till Östersjöområdet
och till Murmanskområdet samt Kolahalvön. Sverige bör också aktivt bekämpa
kriminaliteten kring radioaktiva produkter, verka för prisreformer,
energihushållning och effektivisering i Östeuropa, vara pådrivande för att
kärnkraftsanläggningen i Tjernobyl stängs samt utbilda och upplysa svenska
folket om hur en eventuell olycka i ett aggregat i Östeuropa skall mötas.
Med det sagda tillstyrker utskottet det aktuella yrkandet i motion
1996/97:N22 (fp).
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande kärnsäkerhet i Östeuropa
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N22 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Avslag på propositionen (mom. 1)
Karin Falkmer, Mikael Odenberg, Chris Heister och Ola Karlsson (alla m) anför:
I reservation 1 redovisas grunderna för Moderata samlingspartiets
avslagsyrkande på regeringens energiproposition. I den utförliga partimotion -
1996/97:N20 (m) - som ligger till grund för avslagsyrkandet presenteras också
ett fullödigt alternativ till den energiuppgörelse som har träffats mellan
Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet.
Vårt alternativ utgår från den nya situation som har skapats efter
bolagiseringen av Statens vattenfallsverk och etablerandet av den avreglerade
nordiska elmarknaden. Det bygger på den starka ställning som elkunderna har
fått på denna marknad och ger kraftbranschen ansvaret för den fortlöpande
förnyelsen och miljöanpassningen av dess produktionsapparat. Det
överensstämmer med utslaget i 1980 års folkomröstning samt med 1991 års
energipolitiska och 1993 års klimatpolitiska riksdagsbeslut. Det sätter
således jobben men också Sveriges åtaganden på det klimatpolitiska området i
fokus.
Det är vår övertygelse att de riktlinjer som skisseras i vår partimotion
gagnar Sveriges industriella framtid, vårt lands miljö och - inte minst - kan
bidra till att bryta den förödande utvecklingen av arbetslösheten. Med den
energipolitik som redovisas i motionen skulle också en tillväxtorienterad och
framtidsinriktad allians kunna skapas mellan statsmakterna,
fackföreningsrörelsen och industrin.
En majoritet i utskottet har dessvärre avvisat vårt yrkande om avslag på
propositionen. Som en följd härav har vi inte deltagit i utskottets fortsatta
behandling av propositionens olika delförslag. Vår syn på de olika
frågeställningar som har avhandlats vid utskottets fortsatta behandling av
propositionen framgår i stället av den sålunda avslagna partimotionen.
I flera grundläggande energipolitiska hänseenden föreligger det en betydande
samstämmighet mellan Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och
Kristdemokraterna. Vi kommer att ge uttryck för denna samstämmighet genom att
vid förekommande voteringar i kammaren biträda reservationer som dessa
partier, enskilt eller tillsammans, har avgivit under vissa moment där vi -
som en följd av det nyss sagda - inte har deltagit i utskottets beslut. Det
gäller reservationerna 6 om el- och värmeförsörjningen i Sydsverige (mom. 3),
7 om inrättande av en ny energimyndighet (mom. 4), 9 om lokalisering av en ny
energimyndighet (mom. 5), 10 om riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet
(mom. 6) samt 35 om internationellt samarbete i klimatfrågor (mom. 24).

2. Kärntekniklagen (mom. 7)
Eva Goës (mp) anför:
Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (den s.k. kärntekniklagen) är en
ramlag enligt vilken regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer
(Statens kärnkraftinspektion respektive Statens strålskyddsinstitut), har
bemyndigats att utfärda de föreskrifter och villkor som erfordras för att
säkerheten och strålskyddet i samband med kärnkraftsproduktionen skall kunna
tillgodoses. Riksdagen och regeringen har sålunda överlämnat till dessa
myndigheter att ange de närmare krav som skall ställas på kärnkraftverken
utifrån de vida ramar som ges i lagen.
Enligt min mening bör kraven på reaktorsäkerhet uttryckas tydligt i lagen.
Därigenom ges riksdagen möjlighet att klargöra sin värdering av riskerna med
reaktordrift och de oerhörda konsekvenser som kan följa av ett reaktorhaveri.
Med ett sådant klargörande kommer även ersättningen från staten till
reaktorägarna för förlorad intäkt vid stängning av kärnkraftsaggregat att
sänkas.
Det är numera jordbruksutskottet som handlägger ärenden om kärnsäkerhet.
Från Miljöpartiets sida kommer vi i jordbruksutskottet att verka för en
ändring av kärntekniklagen - i enlighet med vad som begärs i motion
1996/97:N27 (mp) - så att kraven på säkerhetsnivå tydliggörs i lagen.
Vad sedan gäller frågan om förbudet i lagen mot vissa förberedande åtgärder
framgår av betänkandet att den aktuella bestämmelsen inte inkräktar vare sig
på det tekniska utvecklingsarbetet eller på möjligheterna till fri
opinionsbildning. Detta hindrar inte att jag anser att förbudet kan tas bort
när varje energislag - och alltså även kärnkraften - får bära sina fulla
miljö- och riskkostnader.

Sammanställning av förslag i propositionen

-----------------------------------------------------------
|Åtgärder | Miljoner |
| | kronor |
-----------------------------------------------------------
|Sjuårigt program för forskning och | |5 630|
|utveckling | | |
-----------------------------------------------------------
|Energiforskning |2 310 | |
-----------------------------------------------------------
|Forskning om energisystemet | 210 | |
-----------------------------------------------------------
|Forskningssamarbete med länderna i | 70 | |
|Östersjöregionen | | |
-----------------------------------------------------------
|Förstärkning av Energiteknikfonden | 870 | |
-----------------------------------------------------------
|Introduktion av ny energiteknik |1 610 | |
-----------------------------------------------------------
|Internationellt samarbete i klimatfrågor | 350 | |
-----------------------------------------------------------
|Etanolproduktion från skogsråvara | 210 | |
-----------------------------------------------------------
|Åtgärder för att under 5 år kompensera | |3 100|
|bortfallet av el | | |
-----------------------------------------------------------
|Bidrag för att minska elanvändningen |1 650 | |
-----------------------------------------------------------
|a) bidrag till fjärrvärmeanslutning | | |
-----------------------------------------------------------
|b) bidrag till effektminskande åtgärder | | |
-----------------------------------------------------------
|c) bidrag till konvertering från elvärme | | |
-----------------------------------------------------------
|Bidrag till investeringar i | 450 | |
|biobränslebaserad kraftvärme | | |
-----------------------------------------------------------
|Bidrag till investeringar i vindkraftverk | 300 | |
-----------------------------------------------------------
|Bidrag till investeringar i småskalig | 150 | |
|vattenkraft | | |
-----------------------------------------------------------
|Bidrag till utveckling av | 100 | |
|upphandlingsförfarandet | | |
-----------------------------------------------------------
|Stöd till information, utbildning m.m. | 60 | |
-----------------------------------------------------------
|Stöd till teknikupphandling | 100 | |
-----------------------------------------------------------
|Stöd till provning, märkning m.m. | 40 | |
-----------------------------------------------------------
|Bidrag till kommunal energirådgivning | 250 | |
-----------------------------------------------------------
|Åtgärder för att minska elanvändningen i | - | |
|fjärrvärmen* | | |
-----------------------------------------------------------
|Övriga åtgärder | | 430|
-----------------------------------------------------------
|Sydsverigedelegation | 400 | |
-----------------------------------------------------------
|Ny myndighet | 30 | |
-----------------------------------------------------------
|Totala statliga utgifter | |9 160|
-----------------------------------------------------------
* Åtgärder aviseras till budgetpropositionen för år 1998.
Bostadsutskottets yttrande

1996/97:BoU6y

En uthållig energiförsörjning

Till näringsutskottet
Näringsutskottet har berett bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1996/97:84 En uthållig energiförsörjning jämte motioner i de delar
som berör bostadsutskottets beredningsområde.
Bostadsutskottet behandlar i detta yttrande förslagen i proposition och
motioner i vad avser åtgärder för att minska elanvändningen samt kommunal
energirådgivning. Dessutom behandlas motionsförslag som avser utbyggnad av
småskalig vattenkraft samt ändrade byggregler.

Sammanfattning
Bostadsutskottet tillstyrker förslagen i propositionen i vad avser åtgärder
för att minska elanvändningen samt kommunal energirådgivning. Utskottet
ställer sig därmed bakom de förordade bidragen till fjärrvärmeanslutning, till
effektminskande åtgärder, till konvertering från elvärme samt till kommunal
energirådgivning. Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
Till yttrandet har fogats åtta avvikande meningar. De avvikande meningarna
avser bl.a. avslag på propositionen (m), riktlinjer för energipolitiken (fp)
samt (kd) och förslagen till åtgärder för att minska elanvändningen (fp), (v),
(mp) samt (kd).

Behandlade förslag m.m.
Utskottet behandlar i yttrandet proposition 1996/97:84 yrkandena 5 och 13 samt
motionerna 1996/97:N17 (m) yrkande 1, 1996/97:N19 (s) yrkande 2 i motsvarande
del, 1996/97:N20 (m), 1996/97:N21 (kd) yrkandena 1 och 5, 1996/97:N22 (fp)
yrkande 1, 1996/97:N25 (s), 1996/97:N27 (mp) yrkandena 15-17 och 19,
1996/97:N29 (s), 1996/97:N30 (s) i motsvarande del, 1996/97:N32 (fp) yrkande
2, 1996/97:N36 (c) samt 1996/97:N37 (m).
I ärendet har inkommit en skrivelse från Emmaboda kommun.

Förslaget i propositionen
På grundval av en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och
Vänsterpartiet läggs i propositionen bl.a. fram förslag till riktlinjer för
energipolitiken samt ett program för ett ekologiskt och uthålligt
energisystem. Förslaget innebär i korthet följande.
De två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck är olämpligt lokaliserade och skall
ställas av. Förhandlingar skall därför inledas med ägaren om att stänga av en
reaktor före den 1 juli 1998 och en andra reaktor före den 1 juli 2001. Det
bortfall av el som härvid uppstår skall kompenseras genom effektivare
energianvändning, elhushållning, konvertering från el samt tillförsel av el
från andra energikällor. Ett villkor för stängningen av den andra reaktorn är
att bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny
elproduktion och genom minskad användning av el.
Ny elproduktionskapacitet och minskad elanvändning är ett villkor för
avställning av ytterligare reaktorer. Något årtal då den sista
kärnkraftsreaktorn skall tas ur drift skall inte fastställas.
För omställningen av energisystemet inrättas ett nytt energipolitiskt
program. Programmet skall omfatta åtgärder som syftar till att på ett
kostnadseffektivt sätt
- minska användningen av el för uppvärmning,
- utnyttja det befintliga elsystemet effektivare och
- öka tillförseln av el och värme från förnybara energikällor.
Bortfallet av elproduktion från Barsebäcksverket skall kompenseras genom att
investeringsbidrag under en femårsperiod lämnas till utbyggnad av el- och
värmeproduktion. Bidrag skall även utgå till effektivisering och minskad
användning i bostadssektorn. En närmare redovisning av det senare förslaget
lämnas nedan.

Utskottet

Avslag på propositionen m.m.
Regeringens förslag för att åstadkomma en uthållig energiförsörjning avvisas i
sin helhet i tre motioner.
I Moderata samlingspartiets partimotion 1996/97:N20 anförs
sammanfattningsvis att regeringens energipolitiska proposition är så
undermålig att den - oavsett vilken inställning man har i de energipolitiska
sakfrågorna - inte kan läggas till grund för beslut i riksdagen. Enligt
motionen redovisar inte regeringen kostnaderna för förslaget. Samtidigt anges
det innefatta drastiska åtgärder som påverkar Sveriges industriella framtid
utan att ett beslutsunderlag värt namnet presenteras. Det föreslagna
omställningsprogrammet innebär enligt motionen i huvudsak en upprepning av de
program som infördes genom 1991 års energipolitiska uppgörelse - program som
uppvisat allvarliga brister. Dessutom anförs att i den mån småskaliga
vattenkraftverk kan realiseras utan påtaglig miljöpåverkan bör de komma till
stånd utan statliga subventioner. I fråga om bidraget till konvertering av
eluppvärmda småhus anges att det kommer att misslyckas genom att en
konvertering ändå blir för dyr för den enskilde.
Med hänvisning till att särskilt skogen och skogsindustrin drabbas av
förslaget yrkas i motion 1996/97:N17 (m) yrkande 1 avslag på regeringens
proposition.
Också i motion 1996/97:N37 (m) yrkas avslag på regeringens förslag. Det sker
främst mot bakgrund av att det bl.a. kommer att drabba en rad elintensiva
företag i Bergslagen.
Även om det inte primärt kan anses ankomma på bostadsutskottet att bedöma
huruvida regeringens energipolitiska förslag i sin helhet skall genomföras
eller inte har utskottet valt att inledningsvis behandla denna fråga. Med
utgångspunkt i de aspekter bostadsutskottet har att beakta har det enligt
utskottets mening i de aktuella motionerna inte visats att regeringsförslaget
skulle vara behäftat med sådana brister att det bör avvisas. Moderata
samlingspartiets partimotion 1996/97:N20 samt motionerna 1996/97:N17 (m)
yrkande 1 och 1996/97:N37 (m) avstyrks.
Invändningar mot delar av förslagen reses i två motioner.
I Kristdemokraternas partimotion 1996/97:N21 yrkande 1 avvisas regeringens
förslag till riktlinjer för energipolitiken. Enligt motionen kan man dock
instämma i huvuddragen i själva omställningsprogrammet. Däremot bör slutligt
ställningstagande till programmets omfattning och inriktning tas först när ett
förslag till finansiering presenterats.
Även i Folkpartiets partimotion 1996/97:N22 yrkande 1 begärs ett riksdagens
tillkännagivande om förslaget till energipolitiska riktlinjer. I motionen
förordas att omställningsprogrammet får den omslutning som förordas i
propositionen. Också programmets huvudsakliga inriktning accepteras. Däremot
är det enligt motionen anmärkningsvärt att propositionen helt saknar förslag
om finansieringen. Enligt motionen bör finansieringen vara avvägd så att den i
minsta möjliga utsträckning påverkar industrins konkurrenskraft m.m.
Gemensamt för de båda motionerna är att de i allt väsentligt accepterar det
av regeringen förordade omställningsprogrammet. Det gäller också de delar av
programmet som bostadsutskottet främst har att behandla, dvs. åtgärderna för
att minska elanvändningen samt stödet till kommunal energirådgivning. De
invändningar som riktas mot propositionen avser i första hand att den inte
innehåller något förslag till finansiering och att slutlig ställning till
programmet därför inte nu kan tas. Bostadsutskottet delar inte denna
uppfattning. I propositionen anförs bl.a. att finansieringen av åtgärderna
skall redovisas i regeringens ekonomiska vårproposition och att anslagsfrågan
skall behandlas i budgetpropositionen för år 1998. Det är enligt utskottets
mening mot bakgrund härav möjligt att nu lägga fast den huvudsakliga
inriktningen och omfattningen av omställningsprogrammet. Den ytterligare
diskussion i hithörande frågor som erfordras torde enligt utskottets mening
kunna anstå i avvaktan på de aviserade förslagen. Det bör också noteras att
regeringen numera lagt fram den ekonomiska vårpropositition där frågan om
finansieringen tas upp. Av propositionen framgår bl.a. att programmet
inledningsvis skall finansieras genom att befintliga reserverade medel från
tidigare energiprogram m.m. dras in. Återstående finansieringsbehov skall
enligt propositionen tillgodoses genom att del av den ram som regeringen
föreslår avsättas för en ekologiskt hållbar utveckling tas i anspråk. I den
mån partimotionerna 1996/97:N21 (kd) yrkande 1 samt 1996/97:N22 (fp) yrkande 1
inte kan anses tillgodosedda med det nu anförda avstyrks de av utskottet.

Åtgärder för att minska elanvändningen
Bortfallet av elproduktion från Barsebäcksverket skall enligt
regeringsförslaget kompenseras bl.a. genom en minskad användning av el och av
ett minskat effektuttag. Under de närmast följande åren är det enligt
propositionen därför nödvändigt med statliga ekonomiska stöd för att
åstadkomma en erforderlig minskning av elanvändningen och en ökad tillförsel
av el från förnybara energislag. Det skall ske så att industrins och
hushållens utgifter inte ökar påtagligt till följd av höjda marknadspriser på
el. Målet anges vara en minskad årlig elanvändning om ca 5 TWh inom en
femårsperiod. Samtidigt framhålls att de problem i elförsörjningen som först
kan beräknas uppstå är brist på effekt snarare än brist på energi. De åtgärder
som föreslås för att minska elanvändningen är enligt förslaget därför
utformade så att de leder till en minskning av effektuttaget.
De stödformer som i propositionens yrkande 5 förordas är bidrag till
fjärrvärmeanslutning, till effektminskande åtgärder samt till konvertering
från elvärme. Till den närmare utformningen av bidragen återkommer utskottet
nedan.
Under en femårsperiod skall för bidragen anvisas sammanlagt 1 650 miljoner
kronor. Regeringen aviserar samtidigt sin avsikt att återkomma till
anslagsfrågan i budgetpropositionen för år 1998.
Utvecklingen av ny teknik förbättrar enligt propositionen de ekonomiska
förutsättningarna för anslutning av mindre befolkningstäta områden till fjärr-
värmenäten. Vidare anförs att uppgifter från fjärrvärmebranschen visar att
kostnaderna för konvertering till fjärrvärme skulle reduceras avsevärt om
konvertering genomförs samtidigt i ett helt småhusområde och om teknik med
lägre kostnader används för kulvertdragning och distribution av värmen inom
området. För gruppbebyggelse med direktverkande el kan kostnaderna för
installation av vattenburet värmesystem bli lägre om installationerna görs på
ett standardiserat sätt. Genom en sådan konvertering kan elanvändningen för
fastighetsuppvärmning minskas.
Under de närmast följande åren är det enligt förslaget nödvändigt med ett
statligt ekonomiskt stöd i form av ett bidrag till fjärrvärmeanslutning för
att åstadkomma mer omfattande fjärrvärmeanslutningar. Ett par pilotprojekt
avses också att genomföras under året. På grundval av de erfarenheter som
härvid vinns skall de närmare reglerna för bidraget utformas. Regeringen avser
att bemyndiga den nya energimyndigheten att ansvara för bidraget.
Det är enligt regeringsförslaget angeläget att reducera effektbelastningen i
elsystemet under höglastperioder - detta eftersom risken för brist på effekt i
det svenska elsystemet torde vara större än den för brist på energi. Ett
minskat eleffektuttag anges därför vara ett värdefullt bidrag till
resurshushållningen i energisystemet som helhet. Framför allt anges det vara
ett alternativ för elvärmda hus som ligger i områden som inte är lämpliga för
utbyggnad av fjärrvärme. Det totala effektuttaget i elvärmda fastigher kan
ofta minskas med enkla medel och utan minskad komfort.
För att åstadkomma denna minskning förordas i propositionen att bidrag till
effektminskande åtgärder skall lämnas med upp till 10 000 kr per småhus.
Bidrag skall enligt förslaget kunna utgå för installation av s.k. effektvakt
och kompletterande värmeanläggning eller utrustning för värmeackumulering som
medför ett minskat effektuttag under höglasttid. Ansvaret för bidraget skall
enligt förslaget åvila Boverket.
Förutsättningar bör enligt propositionen skapas för att minska
elanvändningen i den elvärmda bebyggelse där fjärrvärmeanslutning inte är
möjlig. Kostnaden för konvertering av hus med elvärme till individuell
bränsleeldning är dock hög. De privatekonomiska motiven för ett fullständigt
byte från el till andra energislag är därmed små. Regeringen föreslår därför
att bidrag till konvertering från elvärme skall lämnas med upp till 30 % av
skäliga kostnader för byte till värmeanläggning baserad på ett vattenburet
värmesy-stem och för installation av anordning för värmeackumulering. Bidrag
skall dock inte lämnas för värmeproduktionsanläggning, t.ex. panna eller
värmepump.
Det skall enligt förslaget ankomma på regeringen att bestämma det högsta
belopp med vilket bidrag kan lämnas. Den skattereduktion som husägaren kan
tillgodogöra sig t.o.m. år 1997 föreslås ingå som en del i bidragsbeloppet.
Boverket skall enligt förslaget ansvara för bidraget.
Bidragsreglerna för samtliga bidragsformer föreslås träda i kraft den 1
januari 1998 och avse installationer, anläggningar eller utrustning som
beställts tidigast den 1 juli 1997.
De av regeringen föreslagna åtgärderna för att minska elanvändningen tas upp
i sju motioner.
Stora insatser, med den inriktning som föreslås i propositionen, måste till
enligt motion 1996/97:N19 (s) innan en avveckling av kärnkraften kan inledas.
Enligt motionens yrkande 2, i motsvarande del, bör därför omställningen av
energisystemet inledas med ett program med en omfattande satsning på en
effektivisering av elanvändningen och konvertering av elvärme. Det anges bl.a.
innebära att fjärrvärmenäten måste byggas ut och effektiviseras.
I Kristdemokraternas partimotion 1996/97:N21 yrkande 5 begärs ett riksdagens
tillkännagivande om åtgärder för att minska elanvändningen. Enligt motionen
motsätter man sig i princip inte de av regeringen föreslagna satsningarna, men
förordar att avdrag används i stället för bidrag. Endast i de fall
avdragsmodellen inte kan användas bör bidrag komma i fråga. Motionsförslaget
innebär dessutom att energisparande bör stimuleras och stöd till solpaneler
övervägas. I fråga om anslagets storlek anförs att ställning bör tas när ett
förslag till finansiering presenterats.
Att byta värmesystem är enligt Miljöpartiets partimotion 1996/97:N27 yrkande
15 förenat med stora kostnader. Det kan enligt motionen därför befaras att det
av regeringen föreslagna bidraget på 30 % inte är tillräckligt för att göra en
konvertering privatekonomiskt intressant. Med den skatteväxling som förordas i
motionen bedöms dock den av regeringen föreslagna bidragsnivån vara
tillräcklig. Skulle denna skatteväxling inte komma till stånd bör bidraget
enligt motionens yrkande 15 sättas till 40 % av kostnaden.
Förslaget i fråga om konvertering till fjärrvärme kan enligt samma motion
accepteras under förutsättning av att ett slutligt ställningstagande inte drar
ut för långt på tiden. Eftersom försöksverksamheten skall genomföras under
våren 1997 förordas i motionens yrkande 16 att beslut om utformningen av
bidraget bör fattas senast hösten 1997.
Med hjälp av värmepump kan enligt motion 1996/97:N32 (fp) stora mängder
energi sparas. Speciellt i områden där individuella eldningsanlägningar är
olämpliga är därför värmepump det så gott som enda alternativet till
direktverkande el. Enligt motionens yrkande 2 bör därför bidrag till
konvertering från elvärme kunna utgå också för installation av värmepump.
Hela omställningen av energisystemet måste enligt motion 1996/97:N30 (s),
såvitt nu är i fråga, koordineras med redan befintliga former av stöd. Det
anges bl.a. innebära att befintliga och nytillkommande bidragsformer bör
samordnas.
I motionerna 1996/97:N29 (s) och 1996/97:N36 (c) förordas att
bidragsberättigade investeringar i småhus skall få påbörjas tidigare än den 1
juli 1997. Enligt motionerna innebär det av regeringen föreslagna
ikraftträdandet att inga beställningar eller köp nu görs i avvaktan på att
bidrag skall kunna utgå. Det medför i sin tur att tillverkare och
installatörer kan få problem med produktion och sysselsättning under den tid
som kvarstår till den 1 juli. En tidigareläggning av ikraftträdandet skulle
enligt motionerna motverka detta.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att bred enighet synes råda om att
åtgärder bör vidtas för att minska elanvändningen med i huvudsak den
inriktning och omfattning som regeringen föreslagit. De invändningar som i
motioner rests mot förslaget gäller dels att något förslag om finansiering
inte läggs fram i propositionen, dels enskildheter i de olika stödformerna.
Sedan motionerna väcktes har dock regeringen lagt fram sin ekonomiska
vårproposition där, som framgår ovan, frågan om finansieringen tas upp. I
denna del torde alltså motionerna få anses i allt väsentligt tillgodosedda.
När det gäller den närmare utformningen av de förordade stödformerna kan det
naturligtvis alltid hävdas att de kan ges en i olika avseenden annan
utformning. På samma sätt kan det också hävdas att redovisningen av den
närmare utformningen av dem kunde varit mer omfattande. Samtidigt ger ett
förslag som är mera övergripande utformat en flexibilitet som åtminstone i ett
inledningsskede kan visa sig vara lämplig. Det kan enligt utskottets mening
inte uteslutas att bidragsformerna kan behöva justeras i olika avseenden i
takt med att erfarenheter och kunskaper om bidragsgivningen vinns. Sådana för
måluppfyllelsen viktiga förändringar underlättas naturligtvis av att
bidragsformen inte redan från början är låst i alla sina detaljer. Det innebär
vidare att de kunskaper och erfarenheter på området som redan i dag finns
bl.a. hos de myndigheter som föreslås ansvara för bidragen - bl.a. Boverket -
kan tas till vara på ett sätt som annars kanske inte skulle vara fallet.
I fråga om samordningen av de nu aktuella stödformerna och övrigt stöd till
byggnadsåtgärder i bl.a. småhus får det enligt utskottets mening förutsättas
att en sådan samordning kommer till stånd utan någon riksdagens begäran härom.
Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att bidraget till konvertering
från elvärme enligt regeringsförslaget skall samordnas med den skattereduktion
för arbetskostnaden som husägaren kan tillgodogöra sig t.o.m. år 1997. Det
föreslås ske genom att reduktionen ingår som en del i bidragsbeloppet.
Det torde vara ett generellt problem när olika stödformer införs att utforma
ikraftträdandet på ett sådant sätt att pågående verksamhet på området inte
störs eller så att den påverkas negativt i så liten omfattning som möjligt.
Ett sätt att åstadkomma detta kan vara att minimera tiden från det att stödet
blir känt till dess det träder i kraft. Det kan enligt bostadsutskottets
mening mot bakgrund härav finnas anledning att överväga tidpunkten för
ikraftträdandet av de nu aktuella stöden. Från de utgångspunkter utskottet har
att beakta får ett tidigare ikraftträdande än det som regeringen föreslagit
anses vara att föredra. En förutsättning är dock att en tidigareläggning inte
ökar statens kostnader eller på annat sätt negativt påverkar bidragsgivningen.
Denna fråga bör dock enligt utskottets mening bedömas i ett vidare sammanhang
där också de övriga åtgärder som förordas i propositionen vägs in. Det får
anses ankomma på näringsutskottet att göra denna mera övergripande bedömning
av förslagen. Enligt vad utskottet erfarit pågår också överväganden med denna
inriktning inom näringsutskottet. Som framgår ovan har förslag om
tidigareläggning förts fram i motionerna 1996/97:N29 (s) och 1996/97:N36 (c).
Ett beslut av riksdagen om tidigareläggning av ikraftträdandet skulle innebära
att förslagen i dessa motioner kommer att tillgodoses.
Utskottets ställningstagande i nu behandlad del innebär att propositionens
yrkande 5 tillstyrks. Förslagen i partimotionerna 1996/97:N21 (kd) yrkande 5
och 1996/97:N27 (mp) yrkandena 15 och 16 samt i motionerna 1996/97:N19 (s)
yrkande 2 i motsvarande del, 1996/97:N30 (s) i motsvarande del och 1996/97:
N32 (fp) yrkande 2 avstyrks.

Kommunal energirådgivning
I propositionen anförs att generell information och allmänt utformat
rådgivningsmaterial i många fall måste användas med beaktande av de särskilda
förutsättningar som föreligger lokalt. Det finns därför ofta behov av att få
denna information anpassad till den egna situationen. För sådana insatser
krävs det enligt regeringsförslaget en lokalt förankrad rådgivning på
energiområdet. Kommunerna bör därför ha kompetens för en specialiserad
rådgivning på energiområdet. I dag har endast ett fåtal kommuner sådan
rådgivning. Förslaget i propositionens yrkande 13 innebär att kommunerna ges
möjlighet att ansöka om medel för lokal energirådgivning. Medelstilldelningen
skall enligt förslaget kunna utnyttjas antingen för att finansiera verksamhet
med energirådgivare i den egna kommunen eller som delfinansiering av
energirådgivning för flera kommuner eller på regional basis.
För verksamheten skall enligt förslaget anvisas 50 miljoner kronor årligen
för femårsperioden 1998-2002, dvs. totalt 250 miljoner kronor. Bidragssy-
stemet föreslås träda i kraft den 1 januari 1998 och avse verksamhet som har
påbörjats tidigast den 1 juli 1997.
Det borde enligt Miljöpartiets partimotion 1996/97:N27 yrkande 17 vara
självklart att alla kommuner har såväl energi- som miljörådgivare. När nu
regeringen föreslår ett stöd till kommunal energirådgivning är det enligt
motionen därför viktigt att detta åtagande blir långsiktigt. Det anges bl.a.
innebära att det skall präglas av kontinuitet, fasta politiska signaler och en
successivt uppräknad anslagsnivå. Med hänvisning härtill föreslås att det
under den aktuella femårsperioden anvisas 75 miljoner kronor per år för
verksamheten, dvs. totalt 375 miljoner kronor.
Som framgår av redovisningen i propositionen har statligt stöd till kommunal
energirådgivning tidigare kunnat utgå. Sedan detta stöd avvecklades för drygt
tio år sedan finns det i dag kommunal energirådgivning endast i ett fåtal
kommuner. I en situation där betydande satsningar görs på generell information
och rådgivning i energifrågor framstår det enligt utskottets mening som både
lämpligt och väl motiverat att dessa insatser följs upp på lokal nivå. Även
enligt bostadsutskottets mening bör sålunda ett stöd till kommunal
energirådgivning införas i enlighet med regeringens förslag. Propositionens
yrkande 13 tillstyrks sålunda. Utskottets ställningstagande i denna del
innebär att förslaget i Miljöpartiets partimotion 1996/97:N27 yrkande 17
avstyrks.

Utbyggnad av småskalig vattenkraft
För att öka produktionen av el från förnybara energikällor föreslår regeringen
att bidrag skall lämnas med 15 % av investeringen i miljövänliga och
småskaliga vattenkraftverk. I anslutning härtill uttalas bl.a.: ?Det är
viktigt att investeringar i vattenkraft sker med hänsyn till dess miljö- och
omgivnings-påverkan. Gällande vattenlagstiftning och naturresurslagstiftning
ger möjlighet att förhindra utbyggnader som påtagligt skadar motstående
intressen, samtidigt som fortsatta investeringar kan genomföras.
Investeringarna torde i huvudsak komma att gälla redan befintliga anläggningar
och utnyttjande av redan befintliga regleringar samt förbättrad turbinteknik.?
I motion 1996/97:N25 (s) anförs att miljöanpassade investeringar i
vattenkraft kan bidra till ökad tillförsel av förnybara energislag. Det
fordrar enligt motionen att utnyttjande och effektivisering av redan utbyggda
älvar också skall innefatta en möjlighet att kunna tillåta kompletterande
nyanläggningar av vattenkraftverk i dessa redan reglerade älvar. Enligt
förslaget skall därför regeringens uttalande i denna del ges en sådan
tolkning.
Utskottet konstaterar att regeringens förslag i fråga om stöd till utbyggnad
av småskalig vattenkraft inte innefattar några förslag till ändringar i den
lagstiftning som reglerar vattenkraftsutbyggnaden, dvs. i första hand
naturresurslagen och vattenlagen. Några sådan lagändringar bör inte heller
enligt utskottets mening aktualiseras. Det innebär att tillåtligheten av de
vattenkraftsprojekt som kan bli aktuella med anledning av det föreslagna
stödet får prövas enligt gällande lagregler. Någon omtolkning eller på annat
sätt ändrad innebörd av lagstiftningen på det sätt som förslaget i motion
1996/97:N25 (s) torde innebära kan därmed inte komma i fråga. Motionen
avstyrks.

Ändrade byggregler
Som en del i strävandena att minska elanvändningen förordas i Miljöpartiets
partimotion 1996/97:N27 yrkande 19 att byggreglerna m.m. skall ges en ny
utformning så att energieffektivisering och en inriktning mot lågenergiteknik
åstadkoms.
Det bör naturligtvis ständigt vara en strävan att åstadkomma en förbättrad
energihushållning i bostäder och lokaler. Betydande insatser har också gjorts
från samhällets sida för att åstadkomma en sådan utveckling. En fråga som är
av stor betydelse för energiförbrukningen är utformningen av byggregler m.m.
Utskottet vill erinra om att de av Boverket utfärdade byggreglerna som gäller
sedan den 1 juli 1994 har en delvis annorlunda utformning än tidigare. Det
gäller bl.a. kraven på värmeåtervinning i byggnader samt energihushållning i
fjärrvärmeområden. Genom reglerna har dessutom krav på eleffektivitet
tillkommit.
Det uttalade syftet med de nu gällande byggreglerna är bl.a. att minska
energiförbrukningen och förbättra energieffektiviteten i våra byggnader. Det
hindrar naturligtvis inte att dessa regler kan behöva ändras i olika avseenden
i takt med att nya erfarenheter och kunskaper vinns. Utskottet är dock inte nu
berett att på de i motionen allmänt hållna grunderna förorda ändringar av
dagens regler. Det får enligt utskottets mening förutsättas att en revidering
av reglerna kommer till stånd utan någon särskild begäran härom när så
erfordras för att den eftersträvade effekten på energianvändning och
energihushållning skall uppnås. Miljöpartiets partimotion 1996/97:N27 yrkande
19 avstyrks således.

Stockholm den 24 april 1997

På bostadsutskottets vägnar

Lennart Nilsson

I beslutet har deltagit: Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola
Ryttar (s), Sten Andersson (m), Marianne Carlström (s), Lars Stjernkvist (s),
Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v),
Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m), Ulf Björklund (kd), Carina Moberg (s),
Peter Weibull Bernström (m), Eskil Erlandsson (c) och Barbro Johansson (mp).

Avvikande meningar

1. Avslag på propositionen m.m.
Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och Peter Weibull
Bernström (m) anser att bostadsutskottets yttrande under rubriken Utskottet
fram till underrubriken Ändrade byggregler bort ha följande lydelse:
Som framhålls i Moderata samlingspartiets partimotion 1996/97:N20 kan en rad
principiella invändningar riktas mot regeringens energipolitiska förslag.
En grundläggande invändning är naturligtvis att hela den s.k. omställningen
inleds med att en väl fungerande elproduktionsanläggning stängs av utan att
det finns några som helst garantier för att bortfallet kan kompenseras. En
absolut förutsättning för att produktionen av elkraft skall kunna minska i
våra kärnkraftsanläggningar är naturligtvis att bortfallet av el i förväg kan
ersättas med besparingar och genom nya produktionsanläggningar baserade på
andra energikällor. Att som regeringen förordar gå den motsatta vägen, dvs.
första avveckla och sedan se om bortfallet av el går att ersätta, är ur alla
aspekter oacceptabelt.
Förutom effekterna på vår elförsörjning kommer ett genomförande av
regeringsförslaget att ytterligare försvåra situationen på arbetsmarknaden -
detta i en situation där arbetslösheten har stigit till nya rekordnivåer.
Förslaget innebär dessutom ett brott mot utslaget i 1980 års folkomröstning om
kärnkraften samt mot 1991 års energipolitiska och 1993 års klimatpolitiska
riksdagsbeslut. Betecknande är också att mot förslaget står den borgerliga
oppositionen i riksdagen, ett flertal tunga fackförbund, ett enigt näringsliv
och en majoritet i väljarkåren.
Bristerna i propositionen är genomgående. Den innehåller inga bedömningar av
konsekvenserna för energiförsörjningen, miljön, hushållens ekonomi,
investeringarna, industrisysselsättningen och samhällsekonomin i stort. Trots
att boendekostnaderna kommer att öka, särskilt för småhusägare med elvärme,
finns inga uppskattningar av förslagens sociala effekter. Det finns inte ens
en antydan om vilka kostnader som kommer att drabba staten redan nästa
budgetår. Några förslag till finansiering av propositionens åtgärder
presenteras inte heller. Det ekonomiska beslutsunderlaget är sålunda
undermåligt för att inte säga obefintligt.
Förslaget innebär vidare att staten förordar kraftiga ingrepp i
förfoganderätten av enskild egendom utan att viktiga lagfrågor med bäring på
egendomsskyddet i regeringsformen och Europakonventionen hanteras på ett
seriöst sätt. Klimatmålet skall utan närmare överväganden och underlag
överges. Tidigare samförstånd om elmarknadens avreglering och de statliga
företagens roll bryts vid ett genomförande av förslaget. En ny myndighet
föreslås inrättad utan att dess uppgifter och befogenheter närmare redovisas.
Beträffande omställningsprogrammen konstaterar utskottet att regeringens
förslag i huvudsak innebär en upprepning av de program som infördes med 1991
års energipolitiska uppgörelse. Flera utvärderingar har påvisat allvarliga
brister i dessa program. Strukturen har ansetts svåröverskådlig och resultat-
uppföljningen har varit bristfällig. Programmen har gripit in i varandra på
ett osystematiskt sätt, vilket försvårat möjligheterna att utvärdera
kostnadseffektiviteten. Det har t.o.m. varit svårt att följa vad som har
satsats på olika energikällor och vad som har blivit resultatet därav.
Utskottet kan inte finna att propositionen innebär någon förbättring i dessa
olika hänseenden.
Utskottet anser det riktigt att förskjuta tyngdpunkten i de energipolitiska
programmen från investeringsbidrag till anslag för energiforskning och
utveckling. Detta bör dock göras mer konsekvent. Sålunda bör, enligt
utskottets mening, inga fortsatta investeringsbidrag utgå. Sådana stödformer
riskerar att motverka en naturlig prispress på marknaden.
Utskottet konstaterar också att ryckigheten i den svenska energipolitiken
har drabbat de boende särskilt hårt. De omfattande problemen med s.k. sjuka
hus och dålig inomhusluft går att härleda till de statliga
energisparsatsningar som varit ett led i en tidigare energipolitik. Hushållen
har fått bära en dubbel kostnad för detta. De har både varit med och
finansierat politiken via skattsedeln och de har själva fått betala för att
lösa problemen. Utskottet befarar att de boende med propositionen åter kommer
att få vidkännas stora kostnadsökningar. De investeringar i elvärme som staten
tidigare uppmuntrat kan nu komma att stå hushållen dyrt. Särskilt prekär kan
situationen komma att bli för ägare till småhus värmda med direktverkande el.
Enligt vad utskottet har erfarit kan kostnaden för att konvertera ett sådant
småhus till annan uppvärmningsform beräknas uppgå till mellan 80 000 och 150
000 kr. Även med regeringens föreslagna investeringsbidrag kommer varje berörd
småhusägare att tvingas betala mellan 55 000 och 105 000 kr ur egen ficka.
Sammanfattningsvis delar utskottet uppfattningen i Moderata samlingspartiets
partimotion 1996/97:N21 att regeringens energipolitiska proposition är så
undermålig att den - oavsett vilken inställning man har i de energipolitiska
sakfrågorna - inte kan läggas till grund för beslut i riksdagen. I enlighet
med motionens förslag avstyrks regeringens proposition i vad den behandlas i
detta yttrande. Övriga nu aktuella motionsyrkanden saknar därmed aktualitet,
varför de avstyrks.

2. Riktlinjerna för energipolitiken
Erling Bager (fp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under
rubriken Avslag på propositionen m.m. börjar med ?Gemensamt för? och slutar
med ?av utskottet? bort ha följande lydelse:
Även om kärnkraften kan drivas med god säkerhet under mycket längre tid än
vad som tidigare ansetts möjligt finns det, som framhålls i Folkpartiets
partimotion 1996/97:N22 skäl som talar för att tidigarelägga den tidpunkt vid
vilken Sverige klarar sig utan kärnkraft. Det bör dock inte ske på det sätt
som regeringen nu föreslår. Någon politiskt motiverad snabbavstängning av
Barsebäck eller något annat kärnkraftverk bör alltså inte komma i fråga. Vad
som i stället erfordras är en energipolitik med styrmedel som främjar
miljövänliga energislag och påverkar kärnkraftens ekonomiska livslängd. Här
bör också ingå satsningar på kärnsäkerhet i de länder i öst där säkerheten i
dag är eftersatt.
Utskottet kan i och för sig acceptera den kostnadsram för en omställning av
energipolitiken som regeringen förordar. Det innebär dock inte att programmet
bör genomföras i alla sina delar. De medel som i regeringens förslag är
avsedda att bekosta en förhastad avstängning av Barsebäck bör i stället
användas för den ovan förordade förbättringen av kärnkraftssäkerheten i öst.
Dessutom bör stöd till forskning och teknikupphandling användas i större
utsträckning för att främja en introduktion av ekologiskt hållbar
energiproduktion.
En uppenbar brist i propositionen är att den saknar förslag till
finansiering av omställningsprogrammet. Även om den tänkta finansieringen
därefter har redovisats i den ekonomiska vårpropositionen är detta enligt
utskottet inte något lämpligt tillvägagångssätt. Fortsatta och fördjupade
överväganden om finansieringen måste enligt utskottets mening därför komma
till stånd. Utgångspunkten bör vara en finansiering som är så avvägd att den i
minsta möjliga utsträckning, eller helst inte alls, påverkar den svenska
industrins konkurrenskraft. Samtidigt måste finansieringen ges en utformning
som leder till att den stöder en omställning av energisystemet. Det kan t.ex.
innebära att den till någon del bygger på intäkter som genereras i
kärnkraftsproduktionen.
Sammanfattningsvis är det utskottets bedömning att de nu förordade
insatserna skall leda till en långsiktigt hållbar omställning av
energiförsörjningen.
Vad utskottet nu med anslutning till Folkpartiets partimotion 1996/97:N22
yrkande 1 anfört om riktlinjerna för energipolitiken bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

3. Riktlinjerna för energipolitiken
Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under
rubriken Avslag på propositionen m.m. börjar med ?Gemensamt för? och slutar
med ?av utskottet? bort ha följande lydelse:
Som framhålls i Kristdemokraternas partimotion 1996/97:N21 bör Sveriges
energiförsörjning baseras på inhemska förnybara energikällor och bränslen.
Målet bör enligt utskottets mening vara ett ekologiskt uthålligt energisystem
som tillförsäkrar industri och hushåll säkra elleveranser till
konkurrenskraftiga och rimliga priser.
I det nu förordade energisystemet har inte kärnkraften någon plats. Det
innebär att en successiv utfasning av kärnkraften måste inledas. Denna
avveckling måste samordnas med nödvändiga energisparåtgärder och med
tillkomsten av ny långsiktigt hållbar elproduktion baserad på förnybara
energikällor. Dagens kärnkraftsreaktorer kan sålunda stängas i takt med att
energitillförseln tryggas genom en omställning till ett ekologiskt uthålligt
energisystem. Det är enligt utskottets mening därför viktigt att denna
omställning nu påbörjas.
Det omställningsprogram som regeringen nu presenterat bör enligt utskottets
mening kunna ligga till grund för det fortsatta arbetet. Genom att något
förslag till finansiering av programmet inte läggs fram i propositionen bör
dock ett slutligt ställningstagande anstå i avvaktan på att
finansieringsfrågan löses. Även om den tänkta finansieringen nu har redovisats
i den ekonomiska vårpropositionen är detta enligt utskottets mening inte
tillräckligt. Fortsatta överväganden i finansieringsfrågan bör därför komma
till stånd innan omställningsprogrammet läggs fast i alla sina delar.
Vad utskottet nu med anslutning till Kristdemokraternas partimotion
1996/97:N22 yrkande 1 anfört om riktlinjerna för energipolitiken bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

4. Åtgärder för att minska elanvändningen
Erling Bager (fp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under
rubriken Åtgärder för att minska elanvändningen börjar med ?Utskottet kan? och
slutar med ?2 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt regeringens förslag skall bidrag för konvertering från elvärme kunna
utgå för byte till värmeanläggning baserad på ett vattenburet värmesystem och
för installation av anordning för värmeackumulering. Däremot föreslås inte
bidrag kunna utgå för väremproduktionsanläggning som panna eller värmepump.
Att som regeringen föreslår undanta värmepumpar från bidrag främjar enligt
utskottets mening inte en nödvändig konvertering från direktverkande el.
Installation av värmepump är i många småhus det enda realistiska alternativet
till direktel. Det är förhållandevis billigt och betydligt enklare att
installera eftersom något nytt värmedistributionssystem inte behövs. Även om
värmepumpar fordrar viss el för sin drift innebär installation av värmepump
totalt sett en så stor minskning av elförbrukningen att ett stöd i enlighet
med förslaget i motion 1996/97:N32 (fp) yrkande 2 enligt utskottets mening är
motiverat. Motionen tillstyrks.
Vad utskottet nu med bifall till motion 1996/97:N32 (fp) yrkande 2 och med
anledning av regeringens förslag anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. I den mån övriga motionsyrkanden inte kan anses
tillgodosedda med det anförda avstyrks de av utskottet.

5. Åtgärder för att minska elanvändningen
Barbro Johansson (mp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som
under rubriken Åtgärder för att minska elanvändningen börjar med ?Ut-skottet
kan? och slutar med ?2 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen att åtgärder måste vidtas för att åstadkomma
en minskad elanvändning i bebyggelsen. Det är därför bra att regeringen nu
lägger fram ett förslag med denna inriktning. Samtidigt kan utskottet
konstatera att förslaget i vissa delar inte är tillräckligt långtgående. Det
kan dessutom ifrågasättas om de mål som satts upp för bidragsgivningen är
tillräckligt ambitiösa och precisa.
I fråga om bidraget till konvertering till fjärrvärme innebär förslaget att
bidragsreglerna skall läggas fast sedan en försöksverksamhet genomförts. Detta
förfaringssätt kan enligt utskottets mening i och för sig accepteras. En
förutsättning är dock att försöksverksamheten genomförs i sådan tid att beslut
om den närmare utformningen av bidraget kan fattas så snart som möjligt i
höst. För att bidraget skall komma i bruk samtidigt med övriga stödformer och
därmed få sin avsedda effekt fordras naturligtvis att förutsättningarna för
bidrag är kända i god tid.
Att byta från direktverkande elvärme till andra värmesystem är, som
framhålls i Miljöpartiets partimotion 1996/97:N27, en angelägen åtgärd. Det
stora antal bostäder som i dag värms med direktel ger ett elberoende som
försvårar en i ekologisk mening långsiktigt hållbar energiförsörjning. En
övergång till andra uppvärmningsformer måste därför komma till stånd. För att
åstadkomma denna utveckling fordras ekonomiska styrmedel. Det är därför bra
att ett förslag till bidrag för konvertering nu förs fram. För att den
förordade bidragsandelen om 30 % skall få avsedd effekt fordras dock att
priset på el höjs genom att den skatteväxling som förordas i Miljöpartiets
partimotion genomförs. Enligt bostadsutskottets mening bör också denna
skatteväxling komma till stånd. Skulle trots detta så inte bli fallet måste
bidragsandelen höjas till 40 % i enlighet med förslaget i samma motion.
Som anförs i motioner (s) och (c) medför de av regeringen föreslagna
ikraftträdandebestämmelserna att inga beställningar eller köp nu görs i
avvaktan på att bidrag skall kunna utgå. Det medför i sin tur att tillverkare
och installatörer torde få problem med produktion och sysselsättning under den
tid som kvarstår till den 1 juli. En tidigareläggning av ikraftträdandet
skulle naturligtvis motverka detta. I enlighet med motionsförslagen bör därför
bidrag kunna utgå för investeringar i småhus som påbörjats tidigare än den 1
juli 1997. Det naturliga är enligt utskottets mening att låta bidragen omfatta
sådan åtgärder som vidtagits fr.o.m. dagen för propositionens avlämnande.
Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i Miljöpartiets partimotion
1996/97:N27 yrkandena 15 och 16 samt motionerna 1996/97:N29 (s) och
1996/97:N36 (c) och med anledning av regeringens förslag anfört om åtgärder
för att minska elanvändningen och om ett tidigare ikraftträdande bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks av
utskottet.

6. Åtgärder för att minska elanvändningen
Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under
rubriken Åtgärder för att minska elanvändningen börjar med ?Utskottet kan? och
slutar med ?2 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Det finns enligt utskottets mening starka skäl som talar för att åtgärder
måste vidtas för att minska elanvändningen. Det är därför i och för sig
positivt att regeringen nu för fram förslag med detta syfte. Genom att något
förslag till finansiering inte presenteras samtidigt bör enligt utskottets
mening ställning inte nu tas till programmets omfattning. Samtidigt kan
invändningar riktas mot enskildheter i förslagen.
En huvudinvändning mot regeringsförslaget gäller att bidragsformen används i
stället för avdrag. Det är utskottets uppfattning att ett system med avdrag på
skatten av flera skäl är att föredra. Inte minst statsfinansiella skäl talar
för en sådan lösning. Genom att avdragen till övervägande del kan hanteras
inom t.ex. skattesystemet ger det dessutom administrativa fördelar. Endast i
de fall avdragsmodellen inte kan användas bör därför bidrag komma i fråga.
Det är utskottets bedömning att en erforderlig minskning av elanvändningen
inte kan uppnås enbart med de av regeringen förordade åtgärderna. Vad som
erfordras är därför kompletterande insatser med den inriktning som förordas i
den Kristdemokratiska partimotionen 1996/97:N21. Även enligt utskottets mening
bör sålunda energisparande stimuleras och stöd till solpaneler övervägas. Det
bör därför uppdras åt regeringen att snarast återkomma till riksdagen med
sådana förslag.
Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i Kristdemokraternas
partimotion 1996/97:N21 yrkande 5 och med anledning av regeringens förslag
anfört om åtgärder för att minska elanvändningen bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

7. Kommunal energirådgivning
Barbro Johansson (mp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som
under rubriken Kommunal energirådgivning börjar med ?Som framgår? och slutar
med ?17 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Under en tioårsperiod fram till mitten av 1980-talet utgick statligt stöd
till kommunernas rådgivnings- och besiktningsverksamhet på
energihushållningsområdet. Erfarenheterna av denna verksamhet var mycket goda.
Trots detta avvecklades stödet. I en situation där kommunernas ekonomi blivit
allt mer ansträngd blev resultatet inte helt oväntat att verksamheten
successivt upphörde. I dag har endast ett fåtal kommuner kvar någon form av
energirådgivning.
För den enskilde är det många gånger svårt att veta vilka åtgärder som ur
miljö- och energisynpunkt är mest effektiva när t.ex. energisparåtgärder skall
vidtas. Som framhålls i Miljöpartiets partimotion 1996/97:N27 borde det därför
vara självklart att alla kommuner har såväl energi- som miljörådgivare.
Samtidigt är det förståeligt om kommunerna i dagens ekonomiska situation
prioriterar andra verksamheter. Ansvaret för en sammanhållen och långsiktig
energipolitik får trots allt anses vara en i första hand statlig uppgift. Det
är enligt utskottets mening därför bra att staten nu tar detta ansvar genom
att införa ett bidrag till kommunernas verksamhet på området. Som framhålls i
partimotionen får dock inte statens åtagande begränsas till en femårsperiod,
utan stödet till den kommunala energirådgivningen måste vara långsiktigt.
Stödet skall präglas av kontinuitet, fasta politiska signaler och en
successivt uppräknad anslagsnivå. Det innebär bl.a. att stödet redan under den
inledande femårsperioden bör uppgå till 75 miljoner kronor, dvs. till totalt
375 miljoner kronor.
Vad utskottet nu med anslutning till Miljöpartiets partimotion 1996/97:N27
yrkande 17 och med anledning av regeringens förslag anfört om kommunal miljö-
och energirådgivning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

8. Ändrade byggregler
Barbro Johansson (mp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som
under rubriken Ändrade byggregler börjar med ?Det bör? och slutar med
?avstyrks således? bort ha följande lydelse:
En förutsättning för att en långsiktigt hållbar energianvändning skall kunna
uppnås är naturligtvis att samhällets åtgärder på olika områden samordnas. Det
innebär bl.a. att styrmedel i form av stimulanser såväl som tvingande åtgärder
måste användas. Utskottet delar mot bakgrund härav vad som i Miljöpartiets
partimotion 1996/97:N27 anförts om behovet av att anpassa byggreglerna till
utvecklingen på energiområdet. Som framhålls i motionen måste reglerna i ökad
utsträckning riktas in bl.a. mot energieffektivisering och en övergång till
lågenergiteknik.
Vad utskottet nu med anslutning till Miljöpartiets partimotion 1996/97:N27
yrkande 17 anfört om ändrade byggregler bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Innehållsförteckning

Ärendet...............................................1
Sammanfattning........................................1
Utskottets beredning av ärendet.......................5
Propositionen.........................................5
Motionerna............................................6
Utskottet............................................14
Bakgrund...........................................14
Elförsörjningen..................................14
Vissa tidigare energipolitiska beslut............15
Energikommissionen m.m...........................17
Energibeskattningen..............................18
Lagstiftning om kärnkraftens avveckling..........19
Regeringens huvudsakliga förslag.................20
Allmänt om energipolitiken, m.m....................21
Inledning........................................21
Avslag på propositionen..........................22
Motionerna.....................................22
Bostadsutskottets yttrande.....................23
Utskottets ställningstagande...................23
Riktlinjer för energipolitiken...................23
Propositionen..................................23
Motionerna.....................................29
Utskottets ställningstagande...................37
El- och värmeförsörjningen i Sydsverige..........41
Propositionen..................................41
Motionerna.....................................41
Utskottets ställningstagande...................42
En ny energimyndighet............................42
Propositionen..................................42
Motionerna.....................................43
Vissa kompletterande uppgifter.................44
Utskottets ställningstagande...................44
Riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet........45
Propositionen..................................45
Motionerna.....................................46
Utskottets ställningstagande...................46
Kärntekniklagen..................................47
Motionerna.....................................47
Vissa kompletterande uppgifter.................48
Utskottets ställningstagande...................49
Åtgärder för att minska elanvändningen.............49
Propositionen....................................49
Inledning......................................49
Bidrag till fjärrvärmeanslutning...............50
Bidrag till effektminskande åtgärder...........50
Bidrag till konvertering från elvärme..........50
Motionerna.......................................51
Bostadsutskottets yttrande.......................52
Vissa kompletterande uppgifter...................53
Utskottets ställningstagande.....................53
Användningen av el i fjärrvärmesystemet........54
Investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen54
Åtgärder för att öka tillförseln av el.............58
Investeringar i biobränslebaserad kraftvärme.....58
Propositionen..................................58
Motionerna.....................................58
Utskottets ställningstagande...................58
Investeringar i vindkraftverk....................59
Propositionen..................................59
Motionerna.....................................59
Utskottets ställningstagande...................60
Investeringar i småskalig vattenkraft m.m........61
Propositionen..................................61
Motionerna.....................................62
Bostadsutskottets yttrande.....................62
Utskottets ställningstagande...................62
Upphandling av ny elproduktionsteknik............63
Propositionen..................................63
Motionen.......................................64
Utskottets ställningstagande...................64
Stöd till solvärmeanläggningar...................64
Motionerna.....................................64
Vissa kompletterande uppgifter.................65
Utskottets ställningstagande...................66
Åtgärder för effektivare energianvändning..........66
Inledning........................................66
Information, utbildning m.m......................66
Propositionen..................................66
Motionerna.....................................67
Utskottets ställningstagande...................67
Teknikupphandling av energieffektiv teknik.......68
Propositionen..................................68
Motionen.......................................68
Vissa kompletterande uppgifter.................68
Utskottets ställningstagande...................69
Provning, märkning och certifiering..............70
Propositionen..................................70
Utskottets ställningstagande...................70
Kommunal energirådgivning........................71
Propositionen..................................71
Motionen.......................................71
Bostadsutskottets yttrande.....................72
Utskottets ställningstagande...................72
Byggregler och fastighetstaxering................72
Motionen.......................................72
Bostadsutskottets yttrande.....................72
Utskottets ställningstagande...................73
Forskning och utveckling...........................73
Utveckling av teknik för framtidens energisystem.73
Propositionen..................................73
Motionerna.....................................74
Utskottets ställningstagande...................75
Etanolproduktion från skogsråvara................77
Propositionen..................................77
Motionerna.....................................77
Utskottets ställningstagande...................78
Miljöeffekter av ökat biobränsleuttag............78
Motionerna.....................................78
Utskottets ställningstagande...................79
Klimatfrågor och kärnsäkerhet......................79
Internationellt samarbete i klimatfrågor.........79
Propositionen..................................79
Motionerna.....................................80
Vissa kompletterande uppgifter.................80
Utskottets ställningstagande...................81
Kärnsäkerhet i Östeuropa.........................82
Motionen.......................................82
Vissa kompletterande uppgifter.................82
Utskottets ställningstagande...................83
Hemställan.........................................83
Reservationer........................................88
1. Avslag på propositionen (m).....................88
2. Avslag på propositionen (fp)....................93
3. Riktlinjer för energipolitiken (fp).............93
4. Riktlinjer för energipolitiken (mp).............96
5. Riktlinjer för energipolitiken (kd)............100
6. El- och värmeförsörjningen i Sydsverige (fp, kd)102
7. Inrättande av en ny energimyndighet (fp).......102
8. Inrättande av en ny energimyndighet (mp).......103
9. Lokalisering av en ny energimyndighet (fp).....104
10. Riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet (fp, kd)104
11. Riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet (mp)105
12. Kärntekniklagen (m, fp, kd)...................105
13. Användningen av el i fjärrvärmesystemet (m, fp, kd)106
14. Investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen (fp)
107
15. Investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen (mp)
108
16. Investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen (kd)
109
17. Investeringar i biobränslebaserad kraftvärme (mp)110
18. Investeringar i vindkraftverk (mp)............111
19. Investeringar i vindkraftverk (kd)............112
20. Investeringar i småskalig vattenkraft (fp)....113
21. Investeringar i småskalig vattenkraft (mp)....113
22. Investeringar i småskalig vattenkraft (kd)....114
23. Upphandling av ny elproduktionsteknik (mp)....114
24. Stöd till solvärmeanläggningar (mp)...........115
25. Stöd till solvärmeanläggningar (kd)...........116
26. Information, utbildning m.m. (kd).............117
27. Teknikupphandling av energieffektiv teknik (mp)117
28. Kommunal energirådgivning (mp)................118
29. Byggregler och fastighetstaxering (mp)........119
30. Utveckling av teknik för framtidens energisystem (mp)120
31. Utveckling av teknik för framtidens energisystem (kd)120
32. Etanolproduktion från skogsråvara (mp)........121
33. Etanolproduktion från skogsråvara (kd)........122
34. Miljöeffekter av ökat biobränsleuttag (m, fp, kd)122
35. Internationellt samarbete i klimatfrågor (fp, kd)123
36. Internationellt samarbete i klimatfrågor (mp).123
37. Kärnsäkerhet i Östeuropa (fp).................124
Särskilda yttranden.................................125
1. Avslag på propositionen (m)....................125
2. Kärntekniklagen (mp)...........................126
Bilagor.............................................127
1. Sammanställning av förslag i propositionen.....127
2. Bostadsutskottets yttrande 1996/97:BoU6y.......128