En svensk strategi för hållbar utveckling -ekonomisk, social och miljömässig

Betänkande 2004/05:MJU3

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande2004/05:MJU3

En svensk strategi för hållbar utveckling -ekonomisk, social och miljömässig

---

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
skrivelse 2003/04:129 En svensk strategi för hållbar
utveckling - ekonomisk, social och miljömässig jämte
sex följdmotioner med 83 yrkanden. Dessutom
behandlas sammanlagt 168 motionsyrkanden från
allmänna motionstiden 2002, 2003 och 2004 om de
frågor på miljö- och jordbruksutskottets områden som
behandlas i skrivelsen.

Med hänvisning till vad som anförs i skrivelsen,
till tidigare riksdagsuttalanden i frågorna, till
aviserade propositioner om bl.a.
miljökvalitetsmålen, klimatpolitiken och forskning
samt till de åtgärder som pågår på de olika områdena
avstyrks samtliga motionsyrkanden.
I skrivelsen betonas att hållbar utveckling är ett
övergripande mål för regeringens politik. Målet
gäller för alla politikområden. I skrivelsen
redovisar regeringen en revidering av den nationella
strategin för hållbar utveckling som presenterades
år 2002 (skr. 2001/02:172, bet. 2001/02:MJU16, rskr.
2001/02:315). Strategin omfattar alla dimensioner av
hållbar utveckling: ekonomiska, sociala och
miljömässiga. Strategin, som har tre utgångspunkter,
innehåller en vision för hållbar utveckling i ett
längre perspektiv. Den första utgångspunkten är att
hållbar utveckling i Sverige endast kan uppnås inom
ramen för globalt och regionalt samarbete. Den andra
är att hållbar utveckling måste integreras i alla
politikområden. Den tredje utgångspunkten är att
ytterligare nationella insatser krävs för att
långsiktigt värna de kritiska resurser som utgör
basen för hållbar utveckling.
Utifrån bl.a. slutsatserna från världstoppmötet i
Johannesburg år 2002 redovisas regeringens
prioriteringar inom internationella processer och
strategier för hållbar utveckling. Vidare beskrivs
det nationella arbetet övergripande ur ett aktörs-
och ansvarsperspektiv. I skrivelsen redovisas också
fyra strategiska framtidsfrågor, som kommer att stå
i fokus för regeringens politik för hållbar
utveckling under mandatperioden. Dessa är:
§ Miljödriven tillväxt och välfärd
§
§ God hälsa - framtidens viktigaste resurs
§
§ En samlad politik för hållbart samhällsbyggande
§
§ Barn- och ungdomspolitik för ett åldrande
samhälle
§
I betänkandet finns 106 reservationer och 3
särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Förbättrad integration av hållbar
utveckling
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ64 och
2003/04:MJ67 yrkande 1.
Reservation 1 (c)
Reservation 2 (mp)

2. Hållbarhetskommission

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ66
yrkande 1, 2004/05:MJ369 yrkande 2, 2004/05:MJ371
yrkande 4 och 2004/05:U226 yrkande 27.
Reservation 3 (fp, mp)

3. WTO:s kompetens i miljöfrågor m.m.

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ63 yrkandena
1 och 2.
Reservation 4 (fp, kd, c)

4. Enprocentsmålet i biståndspolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkande 3 i denna del och 2003/04:MJ66 yrkande 4
i denna del.

5. EU:s biståndspolitik

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ63 yrkande 3
i denna del
Reservation 5 (fp, kd)

6. Mänskliga rättigheter och
fattigdomsbekämpning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkande 4, 2003/04:MJ65 yrkande 1 i denna del och
2003/04:MJ66 yrkande 4 i denna del.
Reservation 6 (fp, kd )
Reservation 7 (m)

7. IT-investeringar i de fattigaste
länderna

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ63 yrkande 5.
Reservation 8 (kd)

8. Skuldavskrivning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkandena 6 och 7 samt 2003/04:MJ65 yrkande 1 i
denna del.
Reservation 9 (fp, kd, mp)
Reservation 10 (m)

9. Bekämpning av hiv/aids m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkande 8, 2003/04:MJ65 yrkande 1 i denna del och
2003/04:MJ67 yrkande 4.
Reservation 11 (m)
Reservation 12 (kd, c)

10. Hållbar utveckling m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkande 9, 2003/04:MJ66 yrkande 2, 2003/04:MJ67
yrkande 5 och 2003/04:MJ451.
Reservation 13 (fp)
Reservation 14 (kd)
Reservation 15 (c)

11. Naturvården och biologisk mångfald

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkande 11, 2003/04:MJ65 yrkande 2, 2003/04:MJ472
yrkande 17 och 2004/05:MJ369 yrkande 24.
Reservation 16 (m)
Reservation 17 (kd, mp)

Reservation 18 (fp)

12. Äganderättens betydelse för ett
hållbart nyttjande av havsresursen m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ65
yrkande 3 och 2003/04:
MJ438.
Reservation 19 (m, fp, kd, c)

13. Översyn av lagar och konventioner på
havsmiljöområdet

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ472 yrkande
9.
Reservation 20 (fp, mp)

14. Havsmiljökommissionens förslag

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ434 yrkande 1.
Reservation 21 (mp)

15. Revidering av Helsingforskonventionen
m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ243
yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ408 yrkande 13,
2004/05:MJ342 yrkandena 1 och 2 samt
2004/05:MJ500 yrkande 17.
Reservation 22 (kd)

16. Östersjön som särskilt känsligt
havsområde, PSSA

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ334
yrkandena 7 och 8, 2003/04:MJ408 yrkande 10 och
2003/04:MJ472 yrkande 10.

17. Gemensam förvaltning för Östersjön

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ66
yrkande 9, 2003/04:MJ408 yrkande 2, 2004/05:MJ371
yrkande 1 och 2004/05:MJ500 yrkande 3.
Reservation 23 (fp, kd, mp)

18. Miljödomstol för Östersjön m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/05:MJ63 yrkande
15 och 2003/04:
MJ334 yrkande 3.
Reservation 24 (kd)
Reservation 25 (c)

19. Enkelskroviga fartyg och avskaffande av
bekvämlighetsflagg m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkandena 17 och 18 samt 2003/04:MJ65 yrkande 4.
Reservation 26 (kd, mp)

20. Katalysatorer på fartyg

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ63 yrkande
19.
Reservation 27 (kd)

21. Mottagning av spillolja m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63 yrkande
16, 2003/04:
MJ225, 2003/04:MJ408 yrkande 3, 2003/04:Ju263
yrkande 3 och 2004/05:MJ443.
Reservation 28 (fp, kd, c, mp)

22. Miljöbrott mot Östersjöns ekosystem
m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ334
yrkande 4 och 2003/04:
MJ437.
Reservation 29 (fp, c)

23. Strandstädning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkande 21, 2003/04:MJ284 yrkande 2,
2003/04:MJ408 yrkande 7 och 2004/05:MJ500 yrkande
12.
Reservation 30 (kd)

24. Naturvårdsverkets ansvarsområde

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ339 och
2003/04:MJ434 yrkande 2.
Reservation 31 (v)
Reservation 32 (mp)

25. Åtgärder mot försurning och
övergödning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkande 13, 2003/04:MJ243 yrkande 3,
2003/04:MJ370 yrkande 11, 2003/04:MJ386,
2003/04:MJ408 yrkande 1, 2003/04:MJ434 yrkande 6,
2003/04:MJ472 yrkandena 19 och 21, 2004/05:MJ342
yrkande 3, 2004/05:MJ369 yrkandena 21 och 25,
2004/05:MJ371 yrkande 20 och 2004/05:MJ500
yrkande 1.
Reservation 33 (fp)
Reservation 34 (kd)
Reservation 35 (mp)

26. Skydd av havsområden

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkande 23, 2003/04:MJ408 yrkande 12,
2003/04:MJ472 yrkande 6, 2004/05:MJ369 yrkande
20, 2004/05:MJ371 yrkande 11 och 2004/05:MJ500
yrkande 16.
Reservation 36 (fp, v, mp)
Reservation 37 (kd)

27. Samverkan mellan länsstyrelse, kommun,
fiskenäringen och forskare

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ334
yrkande 9 och 2004/05:
MJ507 yrkande 19.
Reservation 38 (kd, c)

28. Identifiering och sanering av källor
till kadmium och PCB

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkande 14 och 2004/05:
MJ500 yrkande 5.

29. EU:s kemikaliestrategi (REACH) m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkande 29, 2003/04:MJ65 yrkande 5, 2003/04:MJ278
yrkande 2, 2003/04:MJ334 yrkande 11,
2003/04:MJ474 yrkande 14, 2004/05:MJ498 yrkande
17 och 2004/05:
MJ507 yrkande 13.
Reservation 39 (kd, mp)
Reservation 40 (c)

30. Miljögarantin m.m.

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ365 yrkandena
1, 2 och 5.
Reservation 41 (mp)

31. Information om kemikalieanvändningen

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ365 yrkande
7.
Reservation 42 (mp)

32. Bromerade flamskyddsmedel

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkande 30, 2003/04:MJ258 yrkandena 3 och 4,
2003/04:MJ400 yrkande 15, 2003/04:MJ474
yrkande 15, 2004/05:MJ361 yrkandena 3 och 4 samt
2004/05:MJ498 yrkande 21.
Reservation 43 (kd, c, mp)

33. Trifenylfosfat

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ258
yrkande 2 och 2004/05:MJ361 yrkande 2.
Reservation 44 (mp)

34. Bromerade flamskyddsmedel och
försiktighetsprincipen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ258
yrkande 1 och 2004/05:MJ361 yrkande 1.
Reservation 45 (v, mp)

35. Läkemedels miljöpåverkan

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkande 31, 2003/04:
MJ278 yrkande 3, 2003/04:MJ334 yrkande 14,
2003/04:MJ400 yrkandena 17 och 18, 2003/04:MJ410
yrkande 3 och 2003/04:MJ472 yrkande 31.
Reservation 46 (fp, kd)
Reservation 47 (v)
Reservation 48 (c)
Reservation 49 (mp)

36. AH-oljor i bildäck

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkande 32, 2003/04:MJ379 yrkande 1 och
2003/04:MJ400 yrkande 19.
Reservation 50 (kd, mp)

37. Mål för klimat- och energipolitiken
m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkandena 33 och 34, 2003/04:MJ66 yrkande 7,
2003/04:MJ474 yrkandena 6, 7 och 10 samt
2004/05:MJ498 yrkande 3.
Reservation 51 (fp, mp)
Reservation 52 (kd)
Reservation 53 (c)

38. Handel med utsläppsrätter m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ370
yrkande 9, 2003/04:MJ401 yrkande 1 och
2003/04:MJ474 yrkande 8.
Reservation 54 (c)
Reservation 55 (mp)

39. Avvecklande av de lokala
investeringsprogrammen

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ65 yrkande
22.
Reservation 56 (m, fp)

40. Nya bränslen och ny teknik m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ257,
2003/04:MJ380, 2003/04:MJ401 yrkande 5,
2003/04:MJ410 yrkandena 1 och 2, 2003/04:
T304, 2003/04:T563 yrkande 5, 2003/04:T564
yrkande 23 och 2004/05:MJ229.
Reservation 57 (v)
Reservation 58 (c)
Reservation 59 (mp)

41. Ökad användning av fordonsgas m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ407
yrkande 1, 2003/04:
MJ436, 2003/04:MJ474 yrkande 9, 2004/05:MJ290
yrkande 1 och 2004/05:MJ407.
Reservation 60 (kd)
Reservation 61 (c)

42. Miljöklassning av fordon

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ394 och
2003/04:T564 yrkande 20.
Reservation 62 (c)
Reservation 63 (mp)

43. Skrotningspremie för äldre
tvåtaktsmotorer

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkande 20, 2003/04:MJ408 yrkande 6,
2004/05:MJ371 yrkande 19 och 2004/05:MJ500
yrkande 11.
Reservation 64 (kd)

44. Handlingsplan för sanering av källor
till dioxinutsläpp

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ410 yrkande
11.
Reservation 65 (v, mp)

45. Valfrihet inom barnomsorgen och
barnomsorgens betydelse för lek och omsorg

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ63 yrkandena
35 och 36.
Reservation 66 (kd)

46. Hållbara trygghetssystem

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ65 yrkande 7.
Reservation 67 (m)

47. En sammanhållen yrkeshögskola

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ63 yrkande
50.
Reservation 68 (kd)

48. Tydligare målformulering i
läroplanen/kursplanen om kunskap om hållbar
utveckling

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ67 yrkande 3.
Reservation 69 (kd, c)

49. Forskning inom jordbrukets område
m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ263
yrkande 3, 2002/03:MJ435 yrkande 3, 2003/04:MJ63
yrkandena 51 och 52, 2003/04:MJ334 yrkande 15 och
2003/04:MJ401 yrkande 11.
Reservation 70 (c)

50. Forskning inom fiskets område

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ426
yrkande 16, 2003/04:
MJ408 yrkande 15 och 2004/05:MJ500 yrkande 39.
Reservation 71 (kd)

51. Miljöforskning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ428
yrkandena 30 och 47, 2002/03:MJ492 yrkande 3,
2003/04:MJ235 yrkande 6 och 2003/04:
MJ400 yrkandena 13 och 16.
Reservation 72 (kd)
Reservation 73 (v)
Reservation 74 (c)
Reservation 75 (mp)

52. Åtgärder för att förbättra
företagsklimatet för småföretagare

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkande 45 och 2003/04:
MJ65 yrkandena 12 och 13.
Reservation 76 (m)
Reservation 77 (kd)

53. Skattereduktion för hushållstjänster

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ63 yrkande
48.
Reservation 78 (m, fp, kd, c)

54. Anpassning av miljöbalken till
småföretagarnas situation

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ227 och
2003/04:N412 yrkande 14.
Reservation 79 (m, kd, c)

55. Långsiktigt producentansvar och
integrerad produktpolitik, IPP

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkande 53, 2003/04:MJ66 yrkande 15 och
2004/05:MJ528 yrkande 3.
Reservation 80 (kd, mp)
Reservation 81 (fp)

56. Hållbart näringsliv och etiska och
miljömässiga riktlinjer för statliga
företag

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ65
yrkande 14 och 2003/04:
MJ67 yrkande 2.
Reservation 82 (m)
Reservation 83 (kd, c, mp)

57. Regional utveckling

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ65 yrkande
16.
Reservation 84 (m)

58. Översyn av skogspolitiken m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkande 12 och 2003/04:
MJ65 yrkande 17.
Reservation 85 (m)

59. Ersättningsfrågor m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ287
yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ384 yrkande 1,
2003/04:MJ387 i denna del och 2003/04:
MJ404 yrkandena 4 och 9.
Reservation 86 (m)
Reservation 87 (c)

60. Konsekvensanalyser vid bildande av
naturreservat m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ288,
2003/04:MJ316, 2003/04:
MJ349 yrkande 2, 2003/04:MJ409 yrkande 6,
2003/04:MJ429 och 2003/04:MJ472 yrkande 18.
Reservation 88 (fp)

61. Skötselavtal

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ287
yrkande 3 och 2003/04:
MJ349 yrkande 1.

62. Naturvårdsavtal

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkande 10, 2003/04:MJ384 yrkande 2,
2003/04:MJ387 i denna del, 2004/05:MJ219 och
2004/05:
MJ534 yrkande 2.
Reservation 89 (m, fp, kd, c, mp)

63. Statlig mark för naturvårdsändamål

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ384
yrkande 3 och 2003/04:N327 yrkande 12.

64. Natura 2000

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ472
yrkande 23 och 2004/05:
MJ369 yrkande 27.
Reservation 90 (fp, mp)

65. Tätortsnära natur

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ472
yrkande 24 och 2004/05:
MJ369 yrkandena 28 och 29.
Reservation 91 (fp)

66. Naturvårdsverket och Sveaskog AB

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ66 yrkande
12.

67. Livsmedelsproduktionen och
konkurrenskraften för svenskt jordbruk

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ65 yrkandena
8 och 18.
Reservation 92 (m)

68. Ett långsiktigt hållbart jord- och
skogsbruk

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ66
yrkande 11 och 2003/04:
MJ67 yrkande 6.
Reservation 93 (fp)

69. Reformering av EU:s jordbrukspolitik

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ66 yrkande 3.
Reservation 94 (fp)

70. Översyn av EU:s fiskesubventioner

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkandena 24 och 25 och 2003/04:MJ66 yrkande 10.
Reservation 95 (fp)
Reservation 96 (kd)

71. Tumlare

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkande 22 och 2004/05:
MJ500 yrkande 14.
Reservation 97 (kd)

72. Reglering av säl- och skarvbestånden

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkande 26, 2004/05:
MJ211, 2004/05:MJ225, 2004/05:MJ286,
2004/05:MJ298, 2004/05:
MJ318, 2004/05:MJ344 yrkande 1, 2004/05:MJ356,
2004/05:MJ369 yrkande 23, 2004/05:MJ414,
2004/05:MJ426, 2004/05:MJ433 yrkande 2,
2004/05:MJ486, 2004/05:MJ494 yrkande 2,
2004/05:MJ500 yrkande 40, 2004/05:MJ503 yrkande
3, 2004/05:MJ536 och 2004/05:MJ537.
Reservation 98 (kd)

73. Spökgarn

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ63 yrkande
27 och 2004/05:MJ500 yrkande 32.
Reservation 99 (kd)

74. Yrkesfiskaravdrag

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ63 yrkande
28.
Reservation 100 (kd)

75. En hållbar same- och
rennäringspolitik

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N304
yrkande 13 och 2003/04:
MJ62.
Reservation 101 (m)

76. Styrmedel inom energisektorn

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ65 yrkande 6.
Reservation 102 (m)

77. Mål för energipolitiken m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ65
yrkande 19 och 2003/04:
MJ370 yrkande 12.
Reservation 103 (m, kd)

78. Effektiv energiteknik

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ65 yrkande
20.
Reservation 104 (m)

79. Åtgärdsstrategi för minimerad
användning av fossila bränslen inom energi-
och transportsektorerna

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ66 yrkande 8.
Reservation 105 (fp, kd)

80. Frivilliga åtaganden mellan myndigheter
och företag

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ65 yrkande
21.
Reservation 106 (m)

81. Skrivelsen

Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:129 till
handlingarna.

Stockholm den 28 oktober 2004

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:
Catharina Elmsäter-Svärd (m), Åsa Domeij (mp)*, Alf
Eriksson (s), Rune Berglund (s), Rolf Lindén (s),
Sven Gunnar Persson (kd), Kjell-Erik Karlsson (v)*,
Christina Axelsson (s), Lars Lindblad (m), Carina
Ohlsson (s), Sverker Thorén (fp), Jan-Olof Larsson
(s), Bengt-Anders Johansson (m), Christin Hagberg
(s), Ann-Kristine Johansson (s), Marie Wahlgren (fp)
och Claes Västerteg (c).

*) Har ej deltagit i beslutet under förslagspunkt
66.

2004/05

MJU3

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Sedan den 1 januari 2003 stadgas i regeringsformen
att det allmänna skall främja en hållbar utveckling
som leder till en god miljö för nuvarande och
kommande generationer.
År 2002 lämnade regeringen till riksdagen
skrivelsen Nationell strategi för hållbar utveckling
(skr. 2001/02:172, bet. 2001/02:MJU16, rskr.
2001/02:
315). Strategin var ett steg i arbetet med att
integrera de tre dimensionerna av hållbar
utveckling; den ekonomiska, sociala och miljömässiga
dimensionen. I skrivelsen aviserade regeringen att
en första revidering skulle göras bl.a. för att
beakta slutsatserna från det då kommande
världstoppmötet om hållbar utveckling som hölls i
Johannesburg år 2002.
I skrivelsen Johannesburg - FN:s världstoppmöte om
hållbar utveckling (skr. 2002/03:29, bet.
2002/03:MJU01, rskr. 2002/03:178) redovisar och
värderar regeringen besluten vid världstoppmötet.
Regeringen redogör också för pågående insatser och
pekar på utmaningar som förestår.
I november 2002 var Regeringskansliet en av
arrangörerna av en nationell konferens, Envisions,
som främst behandlade uppföljningen av
världstoppmötet men också den nationella strategin
för hållbar utveckling. I skrivelsen om
Johannesburgsmötet sammanfattas slutsatserna från
konferensen.
Nationalkommittén för Agenda 21 och Habitat
lämnade i sitt betänkande En hållbar framtid i sikte
(SOU 2003:31) ett antal förslag om hur arbetet i
Sverige med Agenda 21 och Habitat kan samordnas och
utvecklas. Betänkandet har remitterats.
Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) har i sitt
betänkande Tänk nytt, tänk hållbart! - dialog och
samverkan för hållbar utveckling (SOU 2001:20)
presenterat förslag om utveckling av ett ekologiskt
hållbart näringsliv. Betänkandet har remitterats.
Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag
redovisat rapporten På väg mot miljöanpassade
produkter (rapport 5225 juli 2002). Regeringen har
också, sedan den nationella strategin presenterades,
till riksdagen lämnat flera andra propositioner och
skrivelser som behandlar frågor som rör hållbar
utveckling:

1 Gemensamt ansvar - Sveriges politik för
global utveckling (prop. 2002/03:122, bet.
2002/03:UU03, rskr. 2002/03:112),
2
- Mål för folkhälsan (prop. 2002/03:35, bet.
2002/03:SoU7, rskr. 2002/03:145),
-
- Jämt och ständigt (skr. 2002/03:140, bet.
2003/04:AU2, rskr. 2003/04:
69),
-
1. Utveckling av den nationella strategin för att
förverkliga FN:s konvention om barnets
rättigheter (skr. 2003/04:47).
2.
I skrivelsen uttalar regeringen sin avsikt att
senare under våren 2004 återkomma till riksdagen med
en ungdomspolitisk proposition.

I december 2003 inrättade regeringen ett särskilt
samordningskansli för hållbar utveckling vid
Statsrådsberedningen. Kansliets uppgift är att
samordna arbetet med hållbar utveckling i samtliga
departement och vara pådrivande i det nationella och
internationella arbetet.
Strategin kommer fortlöpande att följas upp och
revideras, varvid det nyinrättade kansliet kommer
att ha en samordnande roll. Regeringen avser att
presentera nästa revidering av strategin under år
2006.
Trafikutskottet har yttrat sig över de till följd
av propositionen väckta motionerna. Yttrandet
(2004/05:TU2y) återfinns i bilaga 2.
Underlag till behandlingen av vissa
motionsyrkanden har lämnats av finansutskottet,
skatteutskottet, utrikesutskottet,
socialförsäkringsutskottet, socialutskottet,
utbildningsutskottet och näringsutskottet.
Information i ärendet har inhämtats från
representanter för Miljödepartementet,
Näringsdepartementet, Sjöfartsverket, Svenska
Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden WWF och
Greenpeace.
Slutligen har utskottet i ärendet uppvaktats av
företrädare för Svenska Samernas Riksförbund, SSR.

Bakgrund

Nationell strategi för hållbar utveckling år
2002

Sveriges nationella strategi för hållbar utveckling
presenterades för första gången för riksdagen i mars
2002, Nationell strategi för hållbar utveckling
(skr. 2001/02:172, bet. 2001/02:MJU16, rskr.
2001/02:315). Strategin hade två syften; att
uppfylla det internationella åtagandet att
presentera en strategi för hållbar utveckling till
FN under år 2002 samt att ge en avstämning och
framåtblick angående arbetet med hållbar utveckling
i Sverige. Strategin redovisade även hur arbetet med
internationella processer för hållbar utveckling
förankras nationellt.

Strategin omfattade alla dimensioner av hållbar
utveckling; miljömässiga, sociala - inklusive
kulturella - och ekonomiska. Den utgör en
sammanfattning av mål, strategier och åtgärder som
återspeglas i den förda politiken.
I skrivelsen redovisades de strategiska
kärnområden som regeringen lyfter fram som viktiga i
det fortsatta arbetet med hållbar utveckling.
Kärnområden och mål relaterar till regeringens olika
politikområden.
För att uppnå de uppställda målen behövs effektiva
styrmedel för genomförande, indikatorer för
uppföljning och, inte minst, ett brett deltagande
från hela samhället. Arbetet för en hållbar
utveckling skall ses som en långsiktig och
fortlöpande process. Den strategi som presenterades
år 2002 skall ses som ett första steg till ett mer
samlat och systematiskt arbete för en hållbar
utveckling.

Föreliggande skrivelse

Föreliggande skrivelse utgör den första revideringen
av strategin från år 2002. Revideringen sker främst
med utgångspunkt från resultaten av världstoppmötet
i Johannesburg år 2002 men också med hänsyn till
andra händelser sedan den första strategin lades,
bl.a. inom EU:s strategi för hållbar utveckling och
den s.k. Lissabonprocessen.

Strategin inleds med en vision och utgångspunkter
i kapitel 3. Det internationella arbetet för hållbar
utveckling redovisas i kapitel 4. Här beskrivs
prioriteringarna inom internationella processer och
strategier för hållbar utveckling. Internationella
åtaganden fångas även upp i övriga delar av
strategin integrerat inom respektive sakområde.
Därefter behandlas det nationella arbetet
övergripande ur ett aktörs- och ansvarsperspektiv,
kapitel 5.
I kapitel 6 beskrivs de strategiska
framtidsfrågorna som regeringen särskilt vill lyfta
fram under mandatperioden. Kapitel 7 utgörs av de
åtta kärnområden som presenterades i strategin år
2002. Här återges gällande mål och de åtgärder som
regeringen har vidtagit de senaste två åren.
Pågående och nya åtgärder som regeringen avser att
vidta redovisas också. Arbetet med de styrmedel och
verktyg för hållbar utveckling som är av generell
karaktär beskrivs i kapitel 8. Slutligen återges i
kapitel 9 hur regeringen avser följa upp och
revidera strategin.
Skrivelsen har utformats i samarbete med
Vänsterpartiet.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Hållbar utveckling är ett övergripande mål för
regeringens politik. Målet gäller för alla
politikområden. I skrivelsen redovisar regeringen en
revidering av den nationella strategin för hållbar
utveckling som presenterades år 2002. Strategin
omfattar alla dimensioner av hållbar utveckling;
ekonomiska, sociala och miljömässiga.

Strategin innehåller en vision för hållbar
utveckling i ett längre tidsperspektiv. Vidare har
strategin tre utgångspunkter. Den första
utgångspunkten är att hållbar utveckling i Sverige
endast kan uppnås inom ramen för globalt och
regionalt samarbete. Den andra är att hållbar
utveckling måste integreras i alla politikområden.
Den tredje utgångspunkten är att ytterligare
nationella insatser krävs för att långsiktigt värna
de kritiska resurser som utgör basen för hållbar
utveckling.
Världstoppmötet i Johannesburg år 2002 innebar att
begreppet hållbar utveckling, med dess ekonomiska,
sociala och miljömässiga dimensioner, blev
definitivt erkänt som en överordnad princip för FN:s
arbete. Utifrån bl.a. slutsatserna från toppmötet
redovisas regeringens prioriteringar inom
internationella processer och strategier för hållbar
utveckling. Vidare beskrivs det nationella arbetet
övergripande ur ett aktörs- och ansvarsperspektiv.
I skrivelsen redovisas också fyra strategiska
framtidsfrågor, som kommer att stå i fokus för
regeringens politik för hållbar utveckling under
mandatperioden. Dessa är:

- Miljödriven tillväxt och välfärd.
-
- God hälsa - framtidens viktigaste resurs.
-
- En samlad politik för hållbart samhällsbyggande.
-
- Barn- och ungdomspolitik för ett åldrande
samhälle.
-
Hållbar utveckling måste integreras i alla
politikområden. Regeringen redovisar hur denna
integration kan fördjupas och utvecklas inom de åtta
kärnområden som presenterades i strategin år 2002.
Gällande mål och de åtgärder som regeringen har
vidtagit de senaste två åren återges. Pågående och
nya åtgärder som regeringen avser att vidta
redovisas också. Vidare beskrivs arbetet med vissa
styrmedel och verktyg för hållbar utveckling.
Slutligen redovisas hur regeringen avser att
framdeles följa upp och revidera strategin.

Utskottets överväganden

En svensk strategi för hållbar
utveckling

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför i
skrivelsen och avstyrker tre motionsyrkanden
(fp, c, mp) om förbättrad integration av
hållbar utveckling i alla politikområden,
tillsättande av en hållbarhetskommission och
vikten av varje människas delaktighet i
miljöarbetet. Utskottet hänvisar till vad som
anförs i skrivelsen och till det särskilda
samordningskansli för hållbar utveckling som
har inrättats i Statsrådsberedningen.
Jämför reservationerna 1 (c), 2 (mp) och 3
(fp).

Skrivelsen

Den svenska strategin för hållbar utveckling grundas
på respekten för kunskap och demokrati. Den syftar
till att säkra god miljö och hälsa, ekonomisk
tillväxt, välfärd och social rättvisa för nu levande
och kommande generationer.

Strategin har tre utgångspunkter. Den första
utgångspunkten är att en hållbar utveckling i
Sverige endast kan uppnås inom ramen för globalt och
regionalt samarbete. Den internationella agendan för
hållbar utveckling bildar startpunkten för den
nationella strategin. EU utgör en viktig arena för
samarbete i syfte att stärka såväl det nationella
som det globala arbetet för en hållbar utveckling.
Den andra utgångspunkten är att hållbar utveckling
måste integreras i alla politikområden. I skrivelsen
redovisar regeringen hur denna integration kan
fördjupas och utvecklas inom åtta kärnområden. Den
tredje utgångspunkten är att ytterligare nationella
insatser krävs för att långsiktigt värna de kritiska
resurser som utgör basen för hållbar utveckling.
Till dessa kritiska resurser hör naturresurser,
människors hälsa och kompetens samt infrastruktur
och bebyggelse.
Fyra strategiska framtidsfrågor kommer att stå i
fokus för regeringens politik för hållbar utveckling
under mandatperioden. Dessa fyra framtidsfrågor är
Miljödriven tillväxt och välfärd, God hälsa -
framtidens viktigaste resurs, En samlad politik för
hållbart samhällsbyggande samt Barn- och
ungdomspolitik för ett åldrande samhälle. Regeringen
uttalar sin avsikt att senare återkomma med konkreta
förslag inom ramen för de prioriterade
framtidsfrågorna.
Hela Regeringskansliet medverkar i arbetet med att
genomföra den svenska strategin för en hållbar
utveckling. För att samordna arbetet,
internationellt och nationellt, och för att stärka
de strategiska satsningarna, har regeringen därtill
inrättat ett särskilt samordningskansli för hållbar
utveckling i Statsrådsberedningen.

Motionerna

I motion 2003/04:MJ64 (mp) framhålls behovet av en
väsentligt förbättrad integration av hållbar
utveckling inom alla politikområden. Motionärerna
delar i grunden de tre utgångspunkterna för
regeringens strategi men anser att skrivelsen skulle
behöva följas av en mer djuplodande analys av
förutsättningarna för en hållbar utveckling utifrån
en helhetssyn, vilken i sin tur bör kopplas till
berörda politikområdena. Målkonflikter bör lyftas
fram och synliggöras på ett tydligare sätt, och
motionärerna anser att miljöhänsynen är eftersatt
och att integrationen måste förbättras. Vidare bör
begreppsparen ekologi och rättvisa och de relaterade
begreppsparen minskning och närmande användas och en
anpassning ske till de ekologiska ramarna.
Nationella etappmål för maximigränser för
resursförbrukning och utsläpp i absoluta tal
baserade på globala eller regionala hänsyn måste tas
fram.

Enligt motion 2003/04:MJ66 (fp) finns behov av
bättre fokus i politiken för ett hållbart samhälle.
Motionärerna anser det bekymmersamt att regeringen i
princip tar med allt, stort som smått, i skrivelsen.
Begreppet hållbar utveckling riskerar därmed att
tunnas ut. I skrivelsen presenteras inte några
verktyg för att åstadkomma en helhetssyn på hållbar
utveckling. En hållbarhetskommission bör därför
tillsättas för att analysera de grundläggande
frågorna om hur hindren för en hållbar
samhällsutveckling kan undanröjas och hur konflikter
mellan miljömål och andra samhällsmål kan lösas på
bättre sätt än i dag (yrkande 1).
Enligt motion 2003/04:MJ67 (c) måste varje
människas delaktighet vara drivkraften i Sveriges
nationella strategi för hållbar utveckling. Områdena
demokrati, företagande och tillväxt samt hälsa och
miljö måste stå i centrum. Diskussioner om livsstil
måste föras på alla nivåer i samhället, och den
hållbara utvecklingen måste finnas levande i
samhällsdebatten Regeringen har helt tappat fokus
från demokrati och underifrånperspektiv (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

I skrivelsen presenteras fyra strategiska
framtidsfrågor som kommer att stå i fokus för
regeringens politik för hållbar utveckling under
mandatperioden, nämligen Miljödriven tillväxt och
välfärd, God hälsa - framtidens viktigaste resurs,
En samlad politik för hållbart samhällsbyggande samt
Barn- och ungdomspolitik för ett åldrande samhälle.
Av skrivelsen framgår också att regeringen senare
skall återkomma med konkreta förslag inom ramen för
de prioriterade framtidsfrågorna.

Som även framgår av skrivelsen medverkar hela
Regeringskansliet i arbetet med att genomföra den
svenska strategin för hållbar utveckling. För att
samordna arbetet, internationellt och nationellt,
och för att stärka de strategiska satsningarna har
regeringen därtill i december 2003 inrättat ett
särskilt samordningskansli för hållbar utveckling i
Statsrådsberedningen. Strategin kommer fortlöpande
att följas upp, varvid det nyinrättade kansliet
kommer att ha en samordnande roll. Regeringen avser
att presentera nästa revidering av strategin under
år 2006. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna 2003/04:MJ64 (mp) och 2003/04:MJ66 (fp)
yrkande 1 i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
Utskottet har ingen annan uppfattning än
motionärerna i motion 2003/04:MJ67 (c) om att en
förutsättning för hållbar utveckling är delaktighet
av människor, företag, myndigheter, organisationer
och lokala sammanslutningar. Detta har utskottet
också uttalat vid ett flertal tillfällen. Av
skrivelsen framgår också att regeringens
utgångspunkt är att hållbar utveckling bärs upp av
människors arbetskraft, kunskap och kreativitet. Det
hållbara samhället genomsyras av demokratiska
värderingar, och medborgarna känner delaktighet och
möjlighet att påverka samhällsutvecklingen och har
vilja och förmåga att ta ansvar för den. Det
hållbara samhället är också ett samhälle som
långsiktigt investerar i dess viktigaste resurser -
människor och miljö. Det hållbara samhället präglas
av god hushållning och effektivt nyttjande av
naturresurserna. Företagen är konkurrenskraftiga och
den ekonomiska tillväxten är god. Med det anförda
finner utskottet syftet med motion 2003/04:MJ67 (c)
yrkande 1 i allt väsentligt tillgodosett utan någon
vidare riksdagens åtgärd.

Internationellt arbete för hållbar
utveckling

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför i
skrivelsen och avstyrker ett flertal
motionsyrkanden (s, m fp, kd, c) om bl.a.
WTO, enprocentsmålet i biståndspolitiken,
mänskliga rättigheter, fattigdomsbekämpning,
skuldavskrivning för de fattigaste länderna,
effektivare vattenanvändning och bekämpning
av hiv/aids och malaria. Motionerna avstyrks
med hänvisning till vad som anförs i
skrivelsen, till riksdagens tidigare
uttalanden i frågorna och till vad regeringen
anför i budgetpropositionen för år 2005,
utgiftsområde 7.
Jämför reservationerna 4 (fp, kd, c), 5 (fp,
kd), 6 (fp, kd), 7 (m), 8 (kd), 9 (fp, kd, mp),
10 (m), 11 (m), 12 (kd, c), 13 (fp), 14 (kd)
och 15 (c).
Skrivelsen

Världstoppmötet i Johannesburg år 2002 innebar att
begreppet hållbar utveckling med dess ekonomiska,
sociala och miljömässiga dimensioner blev definitivt
erkänt som en överordnad princip för FN:s arbete.
Därmed stärktes ytterligare arbetet med hållbar
utveckling på den globala, regionala och nationella
nivån.

Som angelägna frågor på den globala dagordningen
för svenskt vidkommande framhålls i skrivelsen dels
genomförandet av politiken för en rättvis och
hållbar global utveckling, dels de sakfrågor som är
i fokus gällande uppföljningen av Johannesburg, dvs.
vatten och sanitet samt energi, boende och hållbar
bebyggelse. Regeringen driver även andra frågor,
både globalt och genom processer i vårt närområde,
t.ex. fattigdomsbekämpning, hållbara konsumtions-
och produktionsmönster, inklusive kemikaliefrågan,
samt jämställdhet och utbildning. Vidare verkar
Sverige för ett snabbt återupptagande av
förhandlingarna i World Trade Organization (WTO) för
en öppnare internationell handel som omfattar alla
och sker med rättvisa spelregler som åstadkoms genom
internationella överenskommelser.
Regeringen är aktiv i arbetet med EU:s
hållbarhetsstrategi och Lissabonprocessen i syfte
att öka samstämmigheten i dem och driver särskilt
frågor om ökad energieffektivitet, miljöteknik och
klimat samt arbetar för att EU skall vara en
pådrivande global aktör i arbetet med hållbar
utveckling.

Motionerna

Enprocentsmålet i biståndspolitiken behandlas i
motion 2003/04:MJ63 (kd) yrkande 3. Eftersom det är
mycket viktigt att Sverige fortsätter att föregå med
gott exempel och avsätter en vid internationell
jämförelse hög anslagspost för det internationella
biståndet måste regeringen skyndsamt återgå till
enprocentsmålet. Motionärerna anser att regeringen i
EU inte har varit tillräckligt pådrivande för att
förbättra och effektivisera det gemensamma
biståndet. Det är absolut nödvändigt för
utvecklingssamarbetet att hela biståndet genomsyras
av mänskliga rättigheter och att specifika MR-
projekt prioriteras (yrkande 4).
Fattigdomsbekämpning, mänskliga rättigheter och
demokrati som gemensamt mål i EU för ett globalt
samhälle behandlas i motion 2003/04:MJ66 (fp).
Sverige måste återgå till enprocentsmålet i
biståndspolitiken, och biståndet måste stärka
demokratiutvecklingen och respekten för mänskliga
rättigheter, öka människors makt och möjligheter
liksom jämställdheten mellan män och kvinnor samt
medverka till en bättre miljö (yrkande 4).

Målen för en strategi för hållbar utveckling
behandlas i motion 2003/04:MJ66 (fp). Den enskilt
viktigaste förutsättningen är demokrati även ur ett
djupare perspektiv, inklusive likhet inför lagen,
yttrandefrihet, respekt för individens okränkbarhet,
människors lika rättigheter och delaktighet i
samhället. Skyddet av äganderätten är en annan
förutsättning. Därmed följer enligt motionärerna
också det personliga ansvaret att förvalta det man
äger för egen del men även för andras framtid.
Ytterligare en förutsättning är frihandel som alltid
har visat sig vara viktigast för de allra
fattigaste. Grundläggande är att varje generation
skall betala sina kostnader. Det personliga ansvaret
betonas, t.ex. konsumentmakt, engagemang i
frivilligorganisationer och vardagsansvar med bl.a.
sopsortering. Genom olika styrmedel som omfattar
både lagstiftning och ekonomiska verktyg kan en
politik för hållbar tillväxt byggas upp där tillväxt
och bättre miljö samverkar. Regeringen bör arbeta
för att global fattigdomsbekämpning, demokrati och
mänskliga rättigheter blir primära mål för EU:s
strategi för hållbar utveckling. Detta kräver att
den gemensamma jordbrukspolitiken underordnas dessa
områden (yrkande 2).
Skuldavskrivningar för de fattigaste länderna
behandlas i motion 2003/04:MJ63 (kd). Sverige skall
enligt motionärerna vara ett föredöme i det
internationella samfundet och leda den globala
opinionen för skuldavskrivningar (yrkande 6). Ett
program för snabb fattigdomsutrotning läggs fram i
motion 2003/04:MJ65 (m). Sverige bör ta initiativ
till en total skuldavskrivning år 2005 för högt
skuldsatta låginkomstländer, varav huvuddelen i
Afrika. En nystart behövs i biståndsarbetet med
fokus på erfarenheter från länder som har lyckats
med en snabb utveckling. Flera utvecklingsenheter
bör upprättas i ett låginkomstland i södra Afrika.
Biståndet måste utformas i den miljö där det skall
verka. Alla flickor och pojkar måste få en
grundläggande utbildning. FN och EU måste stödja
utvecklingen av en afrikansk säkerhetsordning, och
ett system för att garantera mänskliga rättigheter
och demokrati måste byggas upp. Motionärerna
konstaterar att Afrika inte kan utvecklas utan
regional integration (yrkande 1 delvis).
I motion 2003/04:MJ63 (kd) tas frågan om
teknologiöverföring från västvärlden till
utvecklingsländerna upp. Framtida
energiinvesteringar och tjänster för
energiöverföring måste i långt större utsträckning
vara långsiktigt hållbara och energieffektiva och
sunda och samordnade strategier behövs. Det
framhålls som avgörande att energin görs tillgänglig
för alla, även för dem som bor på landsbygden, och
behovet av stora investeringar och
teknologitillskott från västvärlden betonas.
Samarbete krävs mellan en rad olika aktörer såsom
biståndsgivare och mottagare och mellan privata
företag i västvärlden och i utvecklingsländerna.
Enligt motionärerna brister resurserna för
finansiering av kostsam infrastruktur. Härvidlag kan
EU spela en viktig roll som investerare via det
gemensamma EU-biståndet. Detta gäller såväl
vattenrening, avlopp och energi som
telekommunikation och transportstrukturer (yrkande
1). WTO:s kompetens i miljöfrågor behöver
förstärkas, och WTO-systemet som helhet måste
genomsyras av hållbarhetstänkande.
Försiktighetsprincipen måste få bättre genomslag
inom WTO. I framtida WTO-rundor bör man eftersträva
en dialog om de stödsystem inom t.ex. jordbruks-,
fiske- och energiområdena som motverkar en hållbar
utveckling. Samarbetet med andra globala
organisationer, inte minst FN:s miljöprogram UNEP,
måste öka, och UNEP behöver reformer och mer
resurser. Bättre balans mellan frihandelsreglerna
och miljömässiga hänsyn får inte innebära förtäckt
protektionism (yrkande 2). Partnerskap med privata
företag för att öka IT-investeringarna i de
fattigaste länderna föreslås i yrkande 5. Strategier
måste utarbetas, och Sida bör söka samarbete med
andra länder, t.ex. inom EU-biståndet och FN-
samarbetet, för att gemensamt rikta insatserna och
investeringarna. Ett IT-utvecklingsperspektiv bör
genomsyra alla nuvarande utvecklingsprogram.
Tre motioner tar upp frågan om bekämpning av
hiv/aids. Enligt motion 2003/04:MJ63 (kd) skall
Sverige genom EU arbeta för att öka tillgången på
mediciner för bekämpning av hiv/aids, tbc och
malaria (yrkande 8). I motion 2003/04:MJ65 (m)
framhålls att hälsovårdsinsatser måste komma i fokus
och utvecklingen av hiv/aids brytas (yrkande 1
delvis). I motion 2003/04:
MJ67 (c) anförs att förebyggande hälsoinsatser måste
ha en central plats i svenskt bistånd, och speciell
tyngd måste läggas på målet att bromsa och motverka
hivepidemin (yrkande 4).
När det gäller effektivare vattenanvändning måste
enligt motion 2003/04:MJ63 (kd) målet att till år
2015 halvera antalet människor som inte har tillgång
till tjänligt dricksvatten uppnås främst genom en
långt mer effektiv användning av vattnet, t.ex. att
vattenåtgången i konstbevattning minskar med minst
30 %. Sverige bör vara pådrivande för att målet
uppfylls (yrkande 7).
Vikten av att fortsatt driva arbetet för en global
tidsplan för införande av alternativ energi betonas
i motion 2003/04:MJ67 (c) yrkande 5.
Institutionaliserat ekonomiskt, politiskt och
ekologiskt samarbete med stater som inte vill eller
kan bli EU-medlemmar efterlyses i motion
2003/04:MJ63 (kd). EU måste skapa bästa möjliga
samarbetsklimat gentemot de östra grannländerna och
erbjuda institutionaliserat ekonomiskt, politiskt
och ekologiskt samarbete med dessa länder, kanske i
stil med kandidatländernas europaavtal (yrkande 9).
Enligt motion 2003/04:MJ451 (s) bör en aktiv
miljöpolitik utformas för att främja ungas
möjligheter inom Östersjöområdet. Politiken bör
bygga på utökat samarbete vad gäller frivilliga
överenskommelser, lagstiftning och ekonomiska
styrmedel, och den bör syfta till att på bred front
få till stånd ett ökat samarbete med alla
Östersjöländerna. Utbildning och forskning måste
prioriteras och satsningar göras på både kvinnor och
män.

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis vill utskottet erinra om vad som
uttalades av det sammansatta utrikes-, miljö- och
jordbruksutskottet våren 2003 i samband med
riksdagens behandling av regeringens skrivelse om
världstoppmötet i Johannesburg år 2002 (skr.
2002/03:29, bet. 2002/03:UMJU1, rskr. 2002/03:178).
Utskottet konstaterade att termen globalisering har
börjat användas i sammanhang som inte minst avser
förändringar på världsekonomins område och
kopplingar mellan detta och frågor rörande demokrati
och de mänskliga rättigheterna.
Globaliseringsbegreppet används också i andra
sammanhang som när det gäller tendenser till nya
världsomspännande, politiska och sociala värderingar
samt nya kulturella trender. Ett friare utbyte av
information, idéer och kunskap har - anses det - på
avgörande sätt påverkat den globala synen på kultur,
ekonomi och politik. Bakomliggande faktorer är bl.a.
de senaste årens teknologiska framsteg, exempelvis
inom kommunikationsområdet, samt minskade
transportkostnader, friare valuta- och
handelsrörelser och det öppnare världspolitiska
klimatet som kommit att råda efter det kalla krigets
slut. Globaliseringen är i grunden en positiv
process som, om den utvecklas rätt, kan bidra till
att förverkliga målen om en rättvisare och tryggare
värld präglad av hållbar utveckling. Globaliseringen
innebär även en rad utmaningar. Utskottet ansåg dock
att globaliseringen inte i sig innebär ett hot utan
snarare erbjuder möjligheter för länder som är
beredda att bedriva en utvecklings- och
tillväxtfrämjande politik, att bl.a. bekämpa
fattigdomen och att verka för hållbar utveckling.
Globaliseringen erbjuder möjligheter att uppnå
hållbar utveckling, och global samverkan på
miljöområdet och samarbete för att nå en hållbar
utveckling för hela världen måste prioriteras.
Utskottet hänvisade till vad som uttalades av miljö-
och jordbruksutskottet i betänkande 2001/02:MJU16
(s. 22), dvs. att grunden för den svenska strategin
för hållbar utveckling är det demokratiska
styrelseskicket med dess värderingar. Genom
demokratin kan vi skapa regler och institutioner som
främjar resurssnåla konsumtions- och
produktionsmönster. Demokratins institutioner ger
oss de redskap vi behöver för att värna de
kollektiva nyttigheter - bl.a. miljö - som utgör
grunden för en hållbar och progressiv
samhällsutveckling. En utmaning inför 2000-talet är
att stärka ett demokratiskt samarbete kring
hållbarhet inte bara nationellt utan också på den
internationella nivån. Världssamfundet har ett
ansvar för att värna kunskapsutveckling, miljö och
hälsa. Handel och kapitalflöden måste utformas på
ett sätt som ger incitament för ett mer långsiktigt
agerande bland marknadens aktörer. En global ekonomi
bör gå hand i hand med en global
hållbarhetsstrategi. Enligt miljö- och
jordbruksutskottet har Sverige goda förutsättningar
att fungera som ett föredöme i detta avseende.
Förutom att utveckla en egen nationell strategi för
hållbar utveckling, anförde utskottet, verkar
Sverige aktivt för att stärka FN:s arbete med
hållbar utveckling, fattigdomsbekämpning och för
att stärka den internationella miljöförvaltningen.
Globaliseringen öppnar nya möjligheter att lösa
problem med orättvisor, ojämlikhet och fattigdom
genom t.ex. ökad medvetenhet om, och respekt för,
gemensamma värden som demokrati, mänskliga
rättigheter och jämställdhet. Miljö- och
jordbruksutskottet välkomnade det omfattande arbete
som det internationella samfundet gjort för kvinnor
och kvinnors rättigheter samt för satsningar på ökad
jämställdhet. Samtidigt, konstaterade utskottet,
återstår mycket att göra.

Hösten 2003 lade riksdagen fast att målet för den
samlade politiken för global utveckling skall vara
att bidra till en rättvis och hållbar global
utveckling (prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar -
Sveriges politik för global utveckling, bet.
2003/04:UU3, rskr. 2003/04:111). Vid sidan av detta
mål, som gäller för alla politikområden, skall målet
för Sveriges internationella utvecklingssamarbete
vara att bidra till att skapa förutsättningar för
fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor.
Politiken skall präglas av ett rättighetsperspektiv,
vilket innebär att människors rättigheter skall
utgöra grund för de åtgärder som vidtas för en
rättvis och hållbar utveckling. Politiken skall
också präglas av de fattigas perspektiv, vilket
innebär att fattiga människors behov, intressen och
förutsättningar skall vara utgångspunkt i
strävandena mot en rättvis och hållbar utveckling.
Människors rättigheter skall utgöra grunden för
insatser inom olika politikområden. Detta innebär en
omfattande förstärkning av utvecklingsdimensionen i
regeringens samlade politik. Rättighetsperspektivet
medför även fokus på diskriminerade, exkluderade och
marginaliserade individer och grupper. Som
grundläggande värden betonades demokrati och god
samhällsstyrning, respekt för de mänskliga
rättigheterna och jämställdhet mellan kvinnor och
män.
När det gäller frågor om tekniköverföring från
västvärlden till utvecklingsländerna vill utskottet
hänvisa till betänkandet SWENTEC AB - för en
nationell kraftsamling på svensk miljöteknik (SOU
2004:84). I betänkandet föreslås tillskapandet av
ett nytt statligt helägt bolag som får en
samordnande roll i en nationell kraftsamling på
svensk miljöteknik. Målet med verksamheten är att
Sverige skall bli ledande nation inom miljödriven
näringslivsutveckling, miljöteknikexport och hållbar
utveckling. Betänkandet bereds i Regeringskansliet.
I samband med behandlingen av propositionen om
Sveriges politik för hållbar utveckling framhöll
utrikesutskottet att Sverige driver en långtgående
frihandelsvänlig linje inom EU med syfte att
eliminera handelshinder för u-ländernas export till
i-länder. Utrikesutskottet ville starkt markera det
angelägna i att den industrialiserade världen inte
låter tid gå förlorad när det handlar om att
avveckla sina handelshinder. Utvecklingsländerna bör
ges möjlighet att gradvis öppna sina marknader
samtidigt som handelshinder elimineras i snabbare
takt för u-ländernas export till i-landsmarknaderna.
Utrikesutskottet ansåg att det finns utrymme att
föra en generös politik vad gäller tidsgränser för
u-ländernas implementering av avtal och
övergångsregler. Utrikesutskottet konstaterade
vidare att det av mandatet för WTO-förhandlingarna,
som antogs i Doha hösten 2001, framgår att
utvecklingsländernas marknadstillträde, särskilt
till i-ländernas marknader, skall öka, att interna
handelsstörande stöd skall reduceras samt att alla
former av exportstöd skall fasas ut. Avsikten med
mandatet är främst att åstadkomma öppna och rättvisa
spelregler för världshandeln på jordbruksområdet med
u-ländernas intressen i centrum. Utrikesutskottet
anförde vidare att det handelsrelaterade
utvecklingssamarbetet har hög prioritet i svensk
politik. Även det samlade internationella
handelsrelaterade biståndet bör öka och
effektiviseras. Handelsrelaterat stöd är viktigt för
att förbättra utvecklingsländernas fördelar av WTO:s
regelsystem, liksom för att öka förtroendet för WTO
och för i-länders utvecklingssträvanden samt för att
stärka deras förmåga att driva sina egna intressen.
Sverige är en av de främsta givarna i världen av
handelsrelaterat tekniskt bistånd och verkar aktivt
för en samordning mellan olika givare som syftar
till att leverera samordnat och efterfrågestyrt
handelsrelaterat tekniskt bistånd och till att
integrera handelsfrågorna i ländernas egna
strategier för fattigdomsreduktion. Eftersom hållbar
utveckling redan i dag är ett uttalat mål för WTO
ansåg utrikesutskottet att WTO måste engageras och
ge sitt bidrag till det globala arbetet med hållbar
utveckling. Detta är nödvändigt för att förtroendet
för organisationen skall upprätthållas och för att
förståelsen för fördelarna med en öppen handel skall
kunna öka. Vad gäller relationen mellan WTO-avtal
och andra internationella avtal ville
utrikesutskottet uppmärksamma att EU-länderna vid
toppmötet i Johannesburg fick igenom kravet på att
internationella miljöavtal inte skall underordnas
WTO:s handelsavtal utan att avtalen skall vara
ömsesidigt stödjande. Enligt utrikesutskottets
mening inkluderar detta att åtaganden i ingångna
konventioner på miljöområdet och det sociala området
inte kan åsidosättas. En hållbar utveckling är redan
i dag ett uttalat mål för WTO. Regelverket inom WTO
liksom multilaterala konventioner på miljöområdet
och det sociala området är viktiga delar av det
internationella regelverk som Sverige och EU har att
leva upp till. Dessa regler får inte spelas ut mot
varandra, utan bör i samverkan användas för att
stärka miljöhänsynen, skyddet för de mänskliga
rättigheterna och frihandeln i världen.
Utrikesutskottet ansåg det angeläget att framtidens
handelsregler utformas på ett sätt som bidrar till
en bättre miljö och respekt för de mänskliga
rättigheterna.
I sitt betänkande Vissa utrikeshandelspolitiska
frågor (bet. 2003/04:NU12) ser näringsutskottet
positivt på att frågan om sambandet mellan handel,
miljö och sociala frågor m.m. har kommit upp i olika
forum och i olika sammanhang. Initiativ har tagits
på flera håll. Näringsutskottet har förhoppningen om
att dessa initiativ speglar ett brett och djupt
engagemang såväl i Sverige som internationellt.
Näringsutskottet är medvetet om att frågan om handel
och miljö är känslig i förhållandet mellan
industriländer och utvecklingsländer och att det
föreligger svårigheter att hitta en balanserad
lösning. Många utvecklingsländer ser de krav som
reses från industriländernas sida beträffande
miljöhänsyn mer som förtäckta protektioniska
strävanden än som verklig omsorg om miljövärdena. I
de pågående förhandlingarna i WTO bör slås fast att
handelsreglerna inte får motverka FN:s regler på
miljöområdet.
Våren 2004 behandlade miljö- och
jordbruksutskottet frågor om den svenska hållningen
i WTO-förhandlingarna. Utskottet anförde då att
regeringen prioriterar de pågående reformerna inom
EU och WTO med syfte att uppfylla målsättningarna
gällande ökad frihandel, global livsmedelssäkerhet,
efterfrågestyrd produktion av jordbruksvaror och
livsmedel, lägre budgetkostnader för
jordbrukspolitiken och en ekologiskt, ekonomiskt och
socialt hållbar livsmedelsproduktion. Utskottet
framhöll vidare att EU i WTO-förhandlingarna driver
viktiga samhälleliga frågor, såsom förbättrad miljö-
och djurskyddshänsyn, och att den svenska regeringen
stöder detta arbete. En hållbar utveckling är redan
i dag ett uttalat mål för WTO. Regelverket inom WTO
liksom multilaterala konventioner på miljöområdet
och det sociala området är viktiga delar av det
internationella regelverk som Sverige och EU har att
leva upp till. Utskottet framhöll att dessa regler
inte får spelas ut mot varandra, utan bör i
samverkan användas för att stärka miljöhänsynen,
skyddet för de mänskliga rättigheterna och
frihandeln i världen. Utskottet ansåg det angeläget
att framtidens handelsregler utformas på ett sätt
som bidrar till en bättre miljö och respekt för de
mänskliga rättigheterna.
Det sammansatta utrikes- och miljöutskottet har
uttalat att i det globala perspektivet kan
jordbruket ses som nyckeln till utveckling.
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen anfört att
Sverige skall verka för en öppen och regelbaserad
handel, som också kommer de fattiga länderna till
del (bet. 2002/03:UMJU1). Detta betyder dels att
Sverige och EU skall vara beredda att öppna sina
marknader på områden av särskilt intresse för u-
länderna, dels att fattiga länder skall få det stöd
de behöver för att bedriva förhandlingar på ett
sådant sätt att deras intressen får genomslag.
Utskottet ansåg att ett första steg i denna riktning
är en snabbare avveckling av i-ländernas
handelshinder avseende produkter som u-länder kan
exportera, exempelvis jordbruks- och fiskeprodukter.
Utskottet anförde vidare att det i högsta grad är
ett svenskt intresse att värna om frihandel som
princip och att frihandel kan vara en stark
välståndsskapande kraft såväl för de utvecklade
länderna som för världens fattigaste länder.
Utskottet hänvisade även till ministerdeklarationen
från Doha, Qatar, år 2001 där målet om en hållbar
utveckling betonas starkt. Inget land skall hindras
från att vidta åtgärder för att skydda människor,
djur, växter, hälsa eller miljö, samtidigt som
sådana åtgärder inte får användas på ett godtyckligt
eller diskriminerande sätt eller som ett dolt sätt
att begränsa handeln.
I den nu aktuella skrivelsen anför regeringen att
Sverige under en lång rad av år konsekvent har
betonat fattigdomsbekämpning som en förutsättning
för långsiktig hållbar utveckling i politiskt,
ekonomiskt, socialt och miljömässigt hänseende.
Genom regeringens proposition Gemensamt ansvar -
Sveriges politik för global utveckling (prop.
2002/03:122) har denna inriktning ytterligare
befästs och förstärkts. Utöver den breda ansatsen i
Sveriges politik för global utveckling, där
fattigdomsbekämpning ingår, presenterades ett nytt
mål för Sveriges internationella
utvecklingssamarbete, nämligen att bidra till att
skapa förutsättningar för fattiga människor att
förbättra sina levnadsvillkor. De mål, perspektiv
och huvuddrag som gäller för politiken för global
utveckling som helhet gäller även för det
internationella utvecklingssamarbetet.
Fattigdomsbekämpning som grund för hållbar
utveckling står därmed tydligt i centrum för
Sveriges politik för global utveckling inom det
bilaterala såväl som det internationella samarbetet.
Utgångspunkten för verksamhet inom olika
politikområden skall vara utvecklingsländernas egna
prioriteringar och strategier för
fattigdomsbekämpning.
Utskottet vill även hänvisa till utrikesutskottets
uttalande att åtagandena från den internationella
konferensen om finansiering för utveckling i
Monterrey år 2002 innebär att den internationellt
nedåtgående trenden vad gäller volymen på det totala
internationella utvecklingssamarbetet kan brytas
(bet. 2003/04:UU3). Enighet fanns om att det krävs
både kvalitet och kvantitet inom
utvecklingssamarbetet. Både EU och USA åtog sig att
öka volymen, och EU:s medlemsländer utfäste sig att
till år 2006 som grupp nå upp till 0,39 % av BNI.
Sverige uppnår redan mer än 0,8 % av
bruttonationalinkomsten, BNI. Utskottet framhöll att
enprocentsmålet för svenskt utvecklingssamarbete
ligger fast. Åtagandena från konferensen om
finansiering för utveckling i Monterrey delas av
många länder. Flera medelinkomstländer och fattiga
länder lämnar i dag bidrag till det internationella
utvecklingssamarbetet. Utrikesutskottet konstaterade
vidare att en höjning av biståndet till 1 % av BNI
bör genomföras under mandatperioden förutsatt att
det statsfinansiella läget så medger. En ambition är
dessutom att, inom denna volym, en andel motsvarande
0,25 % av BNI skall nå de minst utvecklade länderna
år 2010. Samtidigt måste samarbetslandets möjlighet
att använda dessa medel på ett effektivt sätt
beaktas. Enligt utrikesutskottets mening faller
ansvaret att öka omfattningen av det internationella
utvecklingssamarbetet på de rika länderna som grupp.
Betydligt mer måste göras av flera rika länder för
att möta de åtaganden som gjorts. Utrikesutskottet
konstaterade också att svenskt bistånd aldrig enbart
styrts av ett utbetalningsmål som är kvantitativt
utan alltid styrts av kvalitet och resultat.
Miljö- och jordbruksutskottet vill slutligen
hänvisa till budgetpropositionen för år 2005,
utgiftsområde 7, där regeringen föreslår att
biståndsramen för år 2005 skall uppgå till 23 746
miljoner kronor, vilket motsvarar 0,882 % av
beräknad BNI plus 200 miljoner konor. För åren 2006
respektive 2007 beräknas ramen uppgå till 1 % av
BNI.
Som utskottet redogjort för ovan antog riksdagen
hösten 2003 regeringens proposition Gemensamt ansvar
- Sveriges politik för global utveckling (prop.
2002/03:122). I propositionen involveras för första
gången andra politikområden uttryckligen för global
utveckling. Propositionen lägger grunden för en
sammanhållen och samstämmig svensk politik för en
rättvis och hållbar global utveckling. Målet är att
bidra till en rättvis och hållbar global utveckling.
Detta skall uppnås genom samstämmighet mellan olika
politikområden och genom att politiken i sin helhet
genomsyras av två perspektiv; ett
rättighetsperspektiv och fattiga människors
perspektiv på utveckling. Detta innebär att
människors rättigheter skall utgöra grunden för
insatser inom olika politikområden.
Rättighetsperspektivet medför fokus på
diskriminerade, exkluderade och marginaliserade
individer och grupper. Människor oavsett kön, ålder,
funktionshinder, etnisk tillhörighet eller sexuell
läggning skall kunna ta del av sina rättigheter. En
fungerande rättsstat och god samhällsstyrning utgör
också förutsättningar för deltagande, inflytande och
tillgodoseende av rättigheter. Fattiga kvinnors,
mäns, flickors och pojkars behov, intressen och
förutsättningar skall sättas i centrum. De fattigas
perspektiv innebär en förskjutning av fokus, från
rika länder till fattiga och från regeringar till
enskilda människor. Politikens inriktning formuleras
i åtta huvuddrag. Dessa är grundläggande värden som
demokrati och god samhällsstyrning, respekt för de
mänskliga rättigheterna och jämställdhet mellan
kvinnor och män samt hållbart nyttjande av
naturresurserna och omsorg om miljön, ekonomisk
tillväxt och social utveckling och trygghet. Övriga
huvuddrag inkluderar konflikthantering och säkerhet
samt globala gemensamma nyttigheter, t.ex.
naturresurser och klimatet. Politik med inriktning
på ekonomisk, social och miljömässig utveckling,
liksom andra politikområden med effekter på andra
länders förmåga till hållbar utveckling, såsom
handels-, jordbruks-, säkerhets- och
migrationspolitiken, skall utformas så att den
främjar en rättvis och hållbar utveckling i alla
länder.
Även frågan om skuldavskrivningar behandlades av
utrikesutskottet i betänkandet om Sveriges politik
för global utveckling. Utrikesutskottet ansåg att
tillväxt bör främjas genom insatser för ett stabilt
makroekonomiskt ramverk med sunda och transparenta
statsfinanser, låg inflation, tillgång till
kreditfinansiering på rimliga villkor, ej ohållbar
skuldsättning samt öppenhet för handel och
investeringar. I betänkandet understryks också
vikten av att minska de fattiga ländernas skuldbörda
och att skuldavskrivning sker på ett sådant sätt att
den främjar utveckling och därmed
fattigdomsbekämpning. En av de grundläggande
tankarna bakom det s.k. HIPC-initiativet är att ge
de fattiga och skuldtyngda länderna möjlighet att
permanent ta sig ur sin ohållbara skuldsituation.
Skuldhållbarhet är en funktion av sund ekonomisk
politik, koncessionella resurser,
direktinvesteringar, utveckling av exportmarknader,
fattigdomsbekämpning och skuldhanteringskapacitet.
Länderna har härvidlag ett stort eget ansvar för hur
deras framtida skuld utvecklas, och biståndets roll
är att stödja HIPC-initiativet. Kostnaderna för
initiativets genomförande är så omfattande att
insatser från Sverige och andra likasinnade givare
inte räcker till för att finansiera initiativet.
Därför måste även de stora länderna axla sin del av
finansieringsbördan. Den svenska skuldpolitiken
gentemot de fattigaste länderna syftar till att
stödja sådana länder som bedriver en sund ekonomisk
politik att återfå en hållbar skuld. Både låntagare
och kreditorer har tagit på sig ett ansvar för den
ekonomiska situationen i de fattiga skuldtyngda
länderna. Vidare framhöll utrikesutskottet att
Världsbanken och IMF har förändrat sin verksamhet
väsentligt under de senaste åren och anpassat den
till en fördjupad förståelse kring vad som är
effektivt utvecklingssamarbete och relevanta
makroekonomiska åtgärder i fattiga länder.
Verksamheten behöver dock anpassas kontinuerligt
till nya rön och förändrade förutsättningar.
Utrikesutskottet ansåg det därför viktigt att
Världsbanken och IMF fortsätter denna
förändringsprocess inklusive ett ökat inflytande för
utvecklingsländerna. Sverige har sedan länge drivit
en politik för att Världsbanken skall ta mer sociala
och miljömässiga hänsyn vid utformningen av sina
projekt och program. Sedan år 1997 har en omfattande
reformprocess genomförts i banken med syfte att
effektivisera verksamheten och fokusera tydligare på
fattigdomsbekämpning. Världsbanken gör i dag också
ambitiösa miljökonsekvensbedömningar och har nyligen
även presenterat en miljöstrategi. Utrikesutskottet
ansåg även att Bretton Woods-institutionerna fyller
en viktig funktion, inte minst beträffande den
internationella finansiella stabiliteten liksom för
finansieringen av fattigdomsbekämpningen. Vidare
erinrade utrikesutskottet om att Sverige inom EU har
verkat för att ge stöd till en förstärkning och
rationalisering av FN-systemet, inklusive de
operativa fonderna och specialprogrammen och varit
drivande när det gäller att tillförsäkra givarna
effektiv kontroll och insyn både i de ekonomiska
processerna och i att stärka koordinering mellan de
olika FN-organen, Bretton Woods-institutionerna, WTO
och de regionala utvecklingsbankerna.
När det gäller frågor om vatten och vattenrening
vill utskottet inledningsvis hänvisa till
genomförandeplanen från toppmötet i Johannesburg där
det gjordes ett åtagande om att halvera andelen
människor som inte har tillgång till tjänligt
dricksvatten och grundläggande sanitet till år 2015.
Ett åtagande gjordes även om att varje land skall
upprätta en nationell plan för integrerad
vattenförsörjning och effektiv vattenhantering
senast år 2005. Som framgår av skrivelsen är dessa
åtaganden sedan länge prioriterade svenska frågor.
Genom Sida fortsätter stödet till vatten, sanitet
och hygienutbildning i olika samarbetsprogram. I
olika forum inom EU och FN driver Sverige att
särskilt sanitetsfrågan blir mer uppmärksammad och
att vattenprogram måste genomföras integrerat med
sanitetslösningar och hygienutbildning för att uppnå
en förbättring av människors hälsa. Genom stöd till
organisationer som Global Water Partnership och
UNEP:s och UNDP:s (United Nations Development
Programme) vattenprogram stöder Sverige också
framtagandet av nationella planer för integrerad
vattenresursförvaltning. Program som omfattar
samarbete kring gränsöverskridande flodområden är då
prioriterade.
Sverige ger även stöd till EG-kommissionen för att
vidareutveckla EU:s vatteninitiativ Water for Life.
Initiativet har som målsättning att de två
vattenrelaterade åtagandena från Johannesburg
uppfylls. Sveriges stöd är särskilt inriktat på att
stärka strukturen på samarbetet och Afrika. År 2003
lanserade Utrikesdepartementet och
Miljödepartementet Swedish Water House, som samlar
den svenska resursbasen inom vatten- och
utvecklingsfrågor och därmed stärker Sveriges
möjligheter att bidra till att lösa den globala
utvecklingsproblematiken inom vattenområdet. Sverige
ger även sedan många år stöd till Stockholm
International Water Institute, vars verksamhet har
som huvudsyfte att främja forskning och utveckling
relaterad till vatten. Av årets budgetproposition,
utgiftsområde 23, framgår att FN:s kommission för
hållbar utveckling (CSD) under åren 2004 och 2005
har haft vatten, sanitet och boende och bosättningar
som teman. Vid kommissionens tolfte möte i april
2004 drev Sverige bl.a. frågor om jämställdhet,
tydligt offentligt ansvar för sanitets- och
hygienfrågor och utbildningsfrågor. Nästa möte
kommer också att inriktas på policyinriktade frågor
och fånga upp erfarenheter och resultat från FN-
konferensen World Urban Forum i Barcelona i
september 2004. Utskottet vill även hänvisa till det
tredje partsmötet under FN:s konvention om skydd och
användning av gränsöverskridande vattendrag och
internationella sjöar, Vattenkonventionen, som hölls
i november 2003. Vid mötet beslutades att även
stater utanför ECE-området skall kunna tillträda
konventionen.
Ett av de verkligt stora utvecklingshindren i
världen i dag är utbredningen av hiv/aids, och det
framhålls i skrivelsen som uppenbart att hållbar
utveckling inte kan åstadkommas utan framsteg i
kampen mot sjukdomen, och det framgår av skrivelsen
att de förebyggande insatserna är högst prioriterade
i det svenska arbetet mot hiv/aids. Den mest
angelägna uppgiften är enligt regeringen att hejda
ytterligare spridning av smittan. Här är öppenhet,
ledarskap, delaktighet och jämställdhet
grundläggande inslag. Men Sverige breddar också sina
åtgärder. Varje länk i den kedja av åtgärder som
krävs skall förstärkas, från det förebyggande
arbetet till vård och behandling, tillgång till
läkemedel, samt forskning och framtagande av
vacciner. Miljö- och jordbruksutskottet delar denna
uppfattning. Utskottet vill även hänvisa till
utrikesutskottets uttalanden i frågan våren 2004 där
utrikesutskottet tydligt markerar vikten av att
hiv/aids-problematiken erkänns och uppmärksammas
från det politiska ledarskapet i drabbade länder.
Det är likaså angeläget att det sker en satsning av
nationella resurser och att dessa främst allokeras
till förebyggande åtgärder. Trots att många
afrikanska ledare lyckats höja det allmänna
medvetandet om hiv/aids och om hur sjukdomen kan
undvikas, återstår, enligt utrikesutskottets
förmenande, mycket att göra i många länder.
Hälsofrämjande arbete framhålls i betänkandet som
avgörande för ekonomisk utveckling och
fattigdomsbekämpning. Under de senaste åren har
hälsofrågorna intagit en alltmer central plats på
den internationella dagordningen. Det gäller inte
minst insatser som främjar sexuell och reproduktiv
hälsa, särskilt åtgärder mot hiv/aids.
Folkhälsofrågorna är en viktig del i den svenska
politiken för global utveckling. Det är fråga om att
förebygga missbruk och skadliga effekter av alkohol,
tobak och narkotika och att förebygga sexuellt
överförbara sjukdomar samt att främja en god sexuell
och reproduktiv hälsa. Sverige verkar för en stärkt
och sammanhållen folkhälsopolitik inom ramen för EU,
och Folkhälsofrågor har fått en tydligare roll i
FN:s arbete för hållbar utveckling genom
internationella överenskommelser under 1990-talet
och överenskommelserna från FN:s världstoppmöte om
hållbar utveckling i Johannesburg år 2002.
Utrikesutskottet slår fast att varje enskilt land
har ett ansvar att förebygga och hindra spridningen
av hiv/aids och hantera följderna av hiv-epidemin.
Enligt utrikesutskottets mening bör Sverige i sin
dialog med samarbetsländerna inom
utvecklingspolitiken särskilt stödja dessa länders
eget arbete med att uppfylla de åtaganden som de
gjort i internationella sammanhang vad gäller
bekämpning av sjukdomen. Utrikesutskottet
konstaterade också att Sverige som första land
utsett en särskild ambassadör för hiv/aids-frågor
och avser att intensifiera insatserna i kampen mot
epidemin genom ett aktivt agerande i relevanta forum
och genom kraftigt ökade finansiella satsningar.
Vidare kunde utrikesutskottet konstatera att
hiv/aids är ett utvecklingsproblem som kräver ett
brett angreppssätt och åtgärder som tar fasta på
såväl förebyggande arbete som vård, behandling och
lindring av följderna för den enskilde och samhället
som helhet. Det förebyggande arbetet förblir
viktigt. Ökad öppenhet, delaktighet och jämställdhet
är avgörande för att hindra spridningen. Varje länk
i kedjan av de åtgärder som krävs för att hindra
spridningen och lindra effekterna av hiv/aids måste
förstärkas, från det förebyggande arbetet till vård
och behandling, tillgång till läkemedel, forskning
och framtagande av vaccin.
I sammanhanget bör erinras om FN:s konferens om
befolkning och utveckling i Kairo år 1994 och dess
uppföljningskonferens år 1999 som resulterade i en
helhetssyn på sexuell och reproduktiv hälsa.
Kairokonferensen innebar ett genombrott för
erkännandet av alla människors reproduktiva
rättigheter. Under FN:s ledning kommer det
internationella samfundet att under år 2004 följa
upp de rekommendationer som gjordes i samband med
Kairokonferensen och dess uppföljningskonferens.
Därmed kommer frågor om sexuell och reproduktiv
hälsa och rättigheter att få uppmärksamhet. Enligt
utrikesutskottet är det centralt att multilaterala
organ som UNAIDS, UNFPA och den globala fonden har
tillräckliga medel men också att ett ökat
finansiellt fokus läggs på de organ som arbetar med
breda fattigdomsinriktade frågor, särskilt
kapacitetsuppbyggnad inom hälsosektorn men också
andra sektorer. Världens fattigaste drabbas även
hårt av andra sjukdomar som malaria, tuberkulos och
mässling. Utrikesutskottet anser att det är mycket
angeläget att stärka det förebyggande arbetet vad
gäller dessa sjukdomar och att Sverige visar gott
föredöme i synnerhet med vaccinationsprogram för
mässling. Ett led i det arbetet är att göra de
vaccin som finns mot sjukdomarna tillgängliga för
alla.
Som ett led i åtagandet att halvera fattigdomen i
världen till år 2015 framhålls i regeringens
skrivelse som viktigt att förutsättningarna
förbättras för utvecklingsländerna att dra fördel av
de möjligheter som internationell handel skapar. Ett
led i detta är att nedmontera handelshinder som i
dag skapar barriärer mot utvecklingsländernas
tillträde till de rika ländernas marknader, där
jordbruksområdet kan nämnas som ett viktigt exempel.
Efter misslyckandet i WTO-förhandlingarna i Cancún
år 2003 verkar Sverige för ett snabbt återupptagande
av förhandlingarna som syftar till en rättvis och
fri handel samt global tillväxt. Bättre möjligheter
för svenska varor och tjänster att komma in på andra
länders marknader är av stor vikt för svenskt
näringsliv och därmed för utvecklingen av vår
ekonomi. Att förenkla handelsprocedurer är en
prioritering som är betydelsefull för svenskt
näringsliv och viktig för att underlätta
utvecklingsländernas handel. Sverige fortsätter att
fästa stor vikt vid att framtidens handelsregler
utformas så att de bidrar till en bättre miljö och
respekt för mänskliga rättigheter. Det är också
viktigt att fortsatt arbeta för ett klargörande om
hur vissa handelsåtgärder i miljökonventioner
förhåller sig till WTO-regelverket. Samstämmighet
mellan handels- och biståndspolitiken ges fortsatt
hög prioritet, vilket manifesteras bl.a. genom
Sveriges engagemang i Integrated Framework. Detta är
ett initiativ inom vilket några av världens minst
utvecklade länder söker ta ett helhetsgrepp om
handelsfrågorna som del av de nationella
utvecklingsstrategierna och som syftar till bättre
givarsamordning inom handelsbiståndet. Det är
viktigt att utvecklingsdimensionen i WTO-rundan
betonas och att särskild vikt fästs vid de fattiga
ländernas intressen. FN:s konferens för handel och
utveckling, UNCTAD:s elfte ministerkonferens, som
hålls i juni 2004 i São Paolo, bör användas för att
lyfta fram betydelsen av ökad frihandel, rättvisa
multilaterala handelsvillkor samt god
samhällsstyrning som tillväxtmotor för
utvecklingsländer.
Som anförs i skrivelsen är ett av de mest
grundläggande behoven för utveckling tillgång till
energi. En effektivare energianvändning i
kombination med ökad tillgång på energi är nödvändig
om millennieutvecklingsmålen skall kunna nås.
Samtidigt utgör produktion och konsumtion av energi
en av de främsta orsakerna till klimatförändringar
och andra miljöproblem och kan orsaka sociala
problem och katastrofer. Som regeringen anför måste
man därför finna hållbara lösningar för ökad
tillgång till energi. I detta avseende nåddes ett
genombrott i Johannesburg år 2002 då toppmötet kunde
enas om energitillgångens vikt för att nå
utvecklingsmålen och behovet av att finna hållbara
energilösningar. EU lyckades dock inte nå sin
målsättning att sätta ett globalt mål för andelen
förnybar energi i energimixen. En koalition för
förnybar energi lanserades därför av EU-länderna
gemensamt, och ett antal länder anslöt sig i
Johannesburg till koalitionen, bland dessa några
utvecklingsländer. EU lanserade också ett
partnerskapsinitiativ, som syftar till att öka
prioriteringen av hållbara energilösningar i
samarbetsländerna och att på ett bättre sätt
involvera den privata sektorn. Initiativet är ett
resultat av ett genuint intresse att bättre koppla
samman globala målsättningar med praktiskt
genomförande. Enligt regeringen är nu prioriterade
åtgärder att ytterligare förankra och konkretisera
initiativet. Vid konferensen togs ett tyskt
initiativ till en internationell konferens om
förnybar energi. Konferensen ägde rum i Bonn den 1-4
juni 2004. Konferensen resulterade i en politisk
deklaration, en internationell handlingsplan och
dokument om vägledning för god policy.
Som regeringen anför har det under senare år
blivit alltmer tydligt att det är EU som är den
drivande kraften i det internationella arbetet för
en hållbar utveckling. EU:s interna arbete har
kommit en bra bit på väg, vilket har väckt
uppmärksamhet och skapat trovärdighet i de
internationella förhandlingarna. Inför
världstoppmötet i Johannesburg var också EU den
ledande kraften i ansträngningarna att nå konkreta
resultat. EU hade i många frågor önskat att
slutsatserna från Johannesburg blivit mer
långtgående än vad som blev fallet. Även i det
regionala arbetet i Europa är EU pådrivande. Det
gäller bl.a. EU:s vatteninitiativ och dess
Östeuropadel samt frågor som förnybar energi och
hållbara konsumtions- och produktionsmönster. EU har
dessutom sökt etablera ett samarbete med Ryssland
kring hållbar utveckling.
I budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde
20, betonar regeringen återigen att Sverige lägger
fortsatt stor vikt vid det regionala miljösamarbetet
för att skapa en mer enhetlig och ambitiös
miljöpolitik i vårt närområde. Regeringen framhåller
att EU-utvidgningen medför helt nya förutsättningar
för ett intensifierat miljösamarbete i norra Europa,
inklusive Ryssland. Det är enligt regeringen
särskilt viktigt att Sverige spelar en fortsatt
aktiv och pådrivande roll i Nordiska ministerrådet,
i Östersjösamarbetet (Baltic 21 och Helcom), i
samarbetet i Barentsregionen och Arktis samt i
samarbetet i Nordostatlanten (Ospar). Utvecklandet
av det gemensamma arbetet inom UNECE och OECD
framhålls vara av stor miljöpolitisk betydelse.
Med hänvisning till det ovan anförda föreslår
utskottet att motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkandena
1-9, 2003/04:MJ65 (m) yrkande 1, 2003/04:MJ66 (fp)
yrkandena 2 och 4, 2003/04:MJ67 (c) yrkandena 4
och 5 samt 2003/04:MJ451 (s) lämnas utan vidare
åtgärd från riksdagens sida.

Kärnområden - vidtagna åtgärder och
fortsatt arbete

Framtidens miljö

Naturvården och biologisk mångfald

Utskottets förslag i korthet

Utskottet, som instämmer i vad regeringen
anför i skrivelsen, avstyrker en motion (m) om
att inte inrätta ett miljökvalitetsmål för
biologisk mångfald under hänvisning till
utskottets tidigare ställningstagande i
frågan. Utskottet avstyrker även motion (fp)
om bevarande av den biologiska mångfalden och
om förbiflöden vid vattenkraftverk. Utskottet
hänvisar till vad som anförs i skrivelsen,
till tidigare uttalanden på områdena och till
budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde
20.
Jämför reservationerna 16 (m), 17 (kd, mp) och
18 (fp).

Skrivelsen

I skrivelsen anförs att, inom ramen för konventionen
om biologisk mångfald, de mer än 180 parterna till
konventionen har kommit överens om tre övergripande
mål för biologisk mångfald. Målen återfinns i
konventionens inledande portalartikel som säger att
biologisk mångfald skall bevaras och nyttjas
uthålligt samt att mervärdet som uppkommer vid
utnyttjandet av genetiska resurser skall fördelas
rättvist.

Dessa övergripande målsättningar preciserades
genom EU:s strategi för hållbar utveckling som
antogs av Europeiska rådet i Göteborg i juni 2001
och vid världstoppmötet om hållbar utveckling i
Johannesburg år 2002. Vid dessa möten slogs fast som
mål att utarmningen av den biologiska mångfalden
avsevärt skall minskas till år 2010.
I skrivelsen anförs vidare att övergripande
svenskt mål för biologisk mångfald är att inhemska
växt- och djurarter skall kunna fortleva under
naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd i
sina naturliga utbredningsområden.

Motionerna

Enligt motion 2003/04:MJ65 (m) bör ytterligare ett
miljökvalitetsmål inte inrättas. Motionärerna anser
att flera av de nuvarande miljökvalitetsmålen redan
inrymmer hänsyn till biologisk mångfald, och ett
nytt specifikt mål riskerar att medföra dubbelarbete
och möjligen också konflikter mellan olika mål.
Vidare är begreppet biologisk mångfald oprecist och
öppet för tolkningar och värderingar, vilket kan
medföra risk för konflikter med humanism och
mänskliga värden. Definitionerna blir problematiska,
och målformuleringen och livskraftiga bestånd
implicerar att vissa svaga arter skall stärkas på
artificiell väg. Målet kan få en närmast museal
karaktär, och gränsdragningsproblemen kommer att bli
svåra (yrkande 2).

I motion 2003/04:MJ472 (fp) begärs en utvärdering
av stödet till bevarande av den biologiska
mångfalden. Utvärderingen bör kartlägga hur stödet
har förvaltats, vilka resultat det har givit och hur
det kan förbättras och effektiviseras (yrkande 17).
När det gäller förbiflöden vid vattenkraftverk
krävs enligt motion 2003/04:MJ63 (kd) omfattande
åtgärder för att undanröja olika typer av
vandringshinder. Motionärerna anser det angeläget
att alla parter som på något sätt nyttjar resursen
strömmande vatten mer aktivt tar sitt ansvar. Det
bör finnas förbiflöden vid alla kraftverk och de
utbyggda älvarna bör förses med erforderliga
laxtrappor och vandringsvägar för ål (yrkande 11).

Utskottets ställningstagande

Skyddet av biologisk mångfald är en av hörnstenarna
i den svenska miljöpolitiken, och den biologiska
mångfalden är en förutsättning för ekosystemens
fortlevnad och varaktigt liv på jorden. Allt levande
- även människan - bygger sin existens på denna
mångfald och de livsuppehållande system den
vidmakthåller. Strävan efter att säkerställa ett
gott liv också för kommande generationer kräver att
samhället förvaltar naturen så att den biologiska
mångfalden bevaras.

I propositionen Svenska miljömål - delmål och
åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130, bet.
2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36) anges en lång rad
specifika delmål för biologisk mångfald och det
svenska naturvårdsarbetet. I propositionen anförde
regeringen att det fanns ett behov av ett 16:e
miljökvalitetsmål om biologisk mångfald som skulle
komplettera dagens miljökvalitetsmål och ge en
tydligare målstruktur eftersom många arter är
beroende av flera biotoper. Utskottet delade denna
uppfattning. I skrivelsen uttalar regeringen sin
avsikt att våren 2005 till riksdagen lämna den
första fördjupade utvärderingen av hur arbetet med
de nationella miljökvalitetsmålen fortgår. I samband
därmed avser regeringen att framlägga förslag om ett
sextonde miljökvalitetsmål för biologisk mångfald.
Utskottet, vars uppfattning om behovet av ett 16:e
miljökvalitetsmål kvarstår, avstyrker på den grunden
motion 2003/04:MJ65 (m) yrkande 2.
I budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde
20, konstaterar regeringen att kunskapsuppbyggnaden
inom området biologisk mångfald i dag är splittrad
mellan många olika aktörer och har stora luckor där
kunskapsunderlaget behöver förbättras för att
kostnadseffektiva åtgärder skall kunna utformas.
Kunskaperna om tillståndet i natur och miljö måste
öka om man skall nå det miljökvalitetsmål som har
satts upp för den biologiska mångfalden. Goda
kunskaper om biologisk mångfald är också en
förutsättning för att Sverige skall klara sina
internationella miljöåtaganden. Regeringen har
därför gett en särskild utredare i uppdrag att lägga
fram förslag till hur en bättre samordning och
tillgänglighet av den information som finns om
biologisk mångfald kan utformas. Utredaren skall
bl.a. analysera befintliga luckor och andra brister,
föreslå hur de skall täppas till och hur kunskaperna
kan spridas till alla som deltar i arbetet med att
bevara den biologiska mångfalden. Utredningen skall
redovisas till regeringen senast den 1 oktober 2005.
Med det anförda och i avvaktan på en proposition om
de nationella miljökvalitetsmålen bör motion
2003/04:MJ472 (fp) yrkande 17 lämnas utan riksdagens
vidare åtgärd.
Sveriges sjöar och vattendrag är nästan samtliga
påverkade av dammbyggnader och regleringar. I många
fall saknas i dag vandringsvägar som möjliggör upp-
och nedvandring för de fiskarter och andra
vattenbundna organismer som påverkats av
utbyggnaden. Byggandet av vandringsvägar för fisk
och andra djur har fortsatt bl.a. i Mörrumsån och
Gullspångsälven. I årets budgetproposition,
utgiftsområde 20, anför regeringen att bristen på
vandringsvägar bör åtgärdas i större omfattning. Med
anledning av motion 2003/04:MJ63 (kd) om
vandringshinder i de utbyggda älvarna vill utskottet
härutöver hänvisa till sina uttalanden våren 2004 i
samband med behandlingen av propositionen Kust- och
insjöfiske samt vattenbruk. Utskottet anslöt sig då
till regeringens uttalande om åtgärder för bl.a. lax
och öring i de utbyggda älvarna (prop. 2003/04:51,
bet. 2003/04:MJU13, rskr. 2003/04:186). Med
hänvisning härtill avstyrks motionens yrkande 11 i
den mån det inte kan anses tillgodosett.

Havet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför
och avstyrker två motioner (m, fp) om
äganderättens betydelse och om det gemensamma
ansvaret för havsresursen. Utskottet hänvisar
till det arbete som pågår i olika
internationella forum och till en av
regeringen aviserad sammanhållen nationell
strategi för havsmiljön.
Med hänvisning till pågående arbete på det
internationella området, framför allt inom
IMO, Helcom och Nordsjökonferensen, till vad
som anförs i skrivelsen och till beredningen
i Regeringskansliet av Havsmiljökommissionens
betänkande (SOU 2003:72) avstyrks även ett
stort antal motionsyrkanden (s, m, fp, kd, v,
c, mp) med förslag till åtgärder för att
förbättra främst Östersjöns miljö. Utskottet
hänvisar härvid även till tidigare uttalanden
i frågorna.
Med hänvisning till tidigare uttalanden på
området avstyrker utskottet tre
motionsyrkanden (kd) om nedskräpning av
haven.
Jämför reservationerna 19 (m, fp, kd, c), 20
(fp, mp), 21 (mp), 22 (kd), 23 (fp, kd, mp),
24 (kd), 25 (c), 26 (kd, mp), 27 (kd),
28 (fp, kd, c, mp), 29 (fp, c), 30 (kd), 31
(v), 32 (mp), 33 (fp), 34 (kd), 35 (mp), 36
(fp, v, mp), 37 (kd) och 38 (kd, c).

Skrivelsen

Regeringen avser att under år 2005 föreslå åtgärder
som kan bidra till att bryta den pågående negativa
utvecklingen i havsmiljön så att de nationella
miljökvalitetsmål som är relevanta för havsmiljön
kan nås till år 2020. Den europeiska marina
strategin som utarbetats inom EU kommer enligt
regeringen att utgöra ett viktigt verktyg i arbetet
med att nå dessa mål. Sjöfart, fiske, gifter,
övergödning och klimatförändringar bidrar
tillsammans till en negativ utveckling av
havsmiljön. Trots vidtagna åtgärder har Östersjöns
och Västerhavets miljötillstånd i stort sett inte
förbättrats under de senaste 10-15 åren. Tvärtom
pekar trenden på att tillståndet kommer att vara
oförändrat eller sämre inom ett eller ett par
decennier. I Östersjöområdet konstateras en
utveckling där dels volymerna transporterad olja
ökar, dels att transporterna sker med allt större
fartyg. Inte sällan sker dessa transporter också med
undermåliga fartyg. Den förändrade riskbilden
innebär enligt regeringen ökad risk för ett stort
oljeutsläpp med svåra konsekvenser. Haven producerar
i dag betydligt mindre fisk än vad som vore möjligt
från ett fungerande ekosystem med fiskbestånd inom
säkra biologiska gränser. Övergödningen orsakar
fortsatt betydande störningar. I skrivelsen betonar
regeringen att kraftfulla åtgärder krävs för att
lösa problemen i havsmiljön.

Motionerna

Miljötillståndet i haven, framför allt i Östersjön,
är föremål för ett stort antal motioner. I motion
2003/04:MJ65 (m) betonas äganderättens betydelse för
ett hållbart utnyttjande av havsresursen. Som ett
generellt hinder mot bättre resurshushållning
framhålls det faktum att vatten betraktas som allmän
egendom. Ökade inslag av äganderätt skulle därför
förbättra miljöskyddet av havet och vården av
naturtillgångarna (yrkande 3). I motion
2003/04:MJ472 (fp) anförs att haven fortfarande är
"allas rätt men ingens ansvar" när det gäller
utsläpp och rovdrift på havets naturresurser. Därför
bör Sverige internationellt agera för en översyn och
harmonisering av de lagar och konventioner som
påverkar havsmiljön (yrkande 9).

Enligt motion 2003/04:MJ434 (mp) bör regeringen
återkomma till riksdagen med förslag till och vidta
konkreta åtgärder för skyddet av haven bl.a. utifrån
Havsmiljökommissionens förslag (yrkande 1). I motion
2003/04:MJ438 (s) betonas vikten av ett särskilt
program och en utvecklad nationell strategi för
integrerad utsjöplanering i svensk ekonomisk zon och
utanför territorialvattengränsen.
I motion 2003/04:MJ243 (kd) påtalas behovet av
högre takt i implementeringen av
Helsingforskonventionens uppställda mål (yrkande 1)
och om stöd för rysk implementering av
Helsingforskonventionens uppställda mål (yrkande 2).
Behovet av en revidering av Helsingforskonventionen
påtalas i motion 2003/04:MJ408 (kd).
Ekosystemansatsen måste omsättas i konkreta
rättsliga principer, och det bör övervägas om Helcom
bör ges rätt att fatta juridiskt bindande beslut och
hur en sådan reglering kan utformas. Sverige måste
agera internationellt för en översyn och
harmonisering av de lagar och konventioner som
påverkar havsmiljön (yrkande 13).
Enligt motionerna 2003/04:MJ334 (c) yrkande 7,
2003/04:MJ408 (kd) yrkande 10 och 2003/04:MJ472 (fp)
yrkande 10 bör Östersjön klassas som särskilt
känsligt havsområde, PSSA. I motion 2003/04:MJ334
(c) anförs även att regeringen bör ge berörda
myndigheter i uppdrag att i samarbete med
myndigheter i övriga Östersjöländer vidta nya och
kraftfulla åtgärder som tillsammans med befintliga
regler kan kopplas till en ansökan om PSSA-klassning
för Östersjön (yrkande 8).
Behovet av en övergripande gemensam förvaltning av
Östersjön framhålls i motion 2003/04:MJ66 (fp).
Regeringen måste snarast åstadkomma en strategi för
hur skyddet skall bli kraftfullt. Alla hamnar skall
ha utrustning och anordningar för omhändertagande av
avfall, även oljehaltigt, och endast högkvalitativa,
klassificerade tankfartyg skall användas för all
farlig last, inkl. olja. Farleder och trafikregler
måste utformas så att känsliga områden undviks och
skador från oljeutsläpp blir minsta möjliga. Utsläpp
av ballastvatten skall kontrolleras för att minimera
spridning av främmande organismer, och s.k.
miljölotsar skulle öka säkerheten på havet. I
motionen efterlyses samordnade insatser för att
borda, visitera och uppehålla handelsfartyg som är
misstänkta för brott eller hot om brott mot
nationella miljölagar (yrkande 9). Enligt motion
2003/04:MJ63 (kd) bör transport av olja i
enkelskroviga fartyg snarast förbjudas inom Sveriges
ekonomiska zon (yrkande 17). Sverige bör verka för
avskaffande av bekvämlighetsflaggningen (yrkande 18)
och för införande av investeringsbidrag för
katalysatorer på fartyg (yrkande 19). Även
motionärerna i motion 2003/04:MJ65 (m) anser att
dubbelskrov bör bli obligatoriska för
oljetransporter. De anför också att förstärkta
möjligheter till gemensam havsövervakning kan uppnås
genom samarbete mellan Östersjöns länder
(yrkande 4). I motion 2003/04:MJ63 (kd) föreslås att
fartyg skall kunna lämna spillolja gratis i alla
Östersjöns hamnar och att återvinningsanläggningar
bör installeras i samtliga hamnar. Sverige bör
aktivt verka inom Helcom för att fartygen skall
kunna lämna sin spillolja gratis i alla Östersjöns
hamnar (yrkande 16). Motsvarande yrkande återfinns i
motion 2003/04:MJ408 (kd) yrkande 3. I motion
2003/04:MJ225 (kd) påtalas behovet av ökad
övervakning av Östersjöns vatten, och checkpoints
bör införas i Östersjön. Vikten av att hamnarnas
åliggande att ta hand om avfall från fartyg
efterlevs betonas i motion 2003/04:Ju263 (kd)
yrkande 3.
Frågan om inrättande av en gemensam myndighet för
Östersjöregionen behandlas i motion 2003/04:MJ63
(kd). Myndigheten skall ledas av en styrelse med
representanter för samtliga länder i regionen och ha
befogenhet att utfärda förordningar som är juridiskt
bindande i de berörda länderna. En av myndighetens
första uppgifter bör vara att kartlägga källorna
till utsläppen av gifter i regionen (yrkande 15). I
motion 2003/04:MJ408 (kd) föreslås att en gemensam
myndighet inrättas för reglering av giftutsläpp i
Östersjöregionen (yrkande 2). Enligt motion
2003/04:MJ334 (c) bör Sverige verka för tillskapande
av en särskild miljödomstol för Östersjön (yrkande
3).
Enligt motion 2003/04:MJ334 (c) måste straffen för
miljöbrott mot Östersjöns ekosystem stå i relation
till skadan (yrkande 4). I regelverket om rättsligt
ansvar för oljeutsläpp bör enligt motion
2003/04:MJ437 (s) rekvisitet grov vårdslöshet
avskaffas så att endast vårdslöshet krävs för
påföljd.
Insatser mot nedskräpning av havet begärs i
motionerna och 2003/04:MJ63 (kd) yrkande 21 och
2003/04:MJ408 (kd) yrkande 7. Problemet kräver
gemensamma åtgärder, och Sverige bör ta initiativ
till ett internationellt samarbete mot nedskräpning
av haven, förslagsvis inom IMO, Ospar och Helcom. I
motion 2003/04:MJ284 (kd) tas frågan upp om städning
av strandområden och behovet av nationella resurser
(yrkande 2).
I motion 2003/04:MJ339 (v) begärs att
Naturvårdsverket får det övergripande ansvaret för
havsmiljön. I motion 2003/04:MJ434 (mp) anförs att
regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
rörande Naturvårdsverkets ansvar för havsmiljön samt
med förslag som säkerställer att hushållning med
fiskeresurser ges högre prioritet (yrkande 2).
I motion 2003/04:MJ63 (kd) efterlyses åtgärder för
fungerande reningsverk vid Östersjön. Samma krav bör
ställas på reningsverken i inlandskommunerna som i
kustkommunerna. Möjligheterna för jordbrukare att
ansöka om miljöstöd i form av fast träda,
fångstgrödestöd, vårplöjning samt anläggande och
skötsel av våtmark bör utökas, och reglerna för
utdelande av s.k. LBU-stöd bör bli frikostigare. Det
är enligt motionärerna viktigt att stödja
utvecklingen i Baltikum (yrkande 13).
Åtgärder mot kustnära övergödning efterlyses i
motion 2003/04:MJ243 (kd). Regeringen bör återkomma
till riksdagen med riktlinjer för länsstyrelserna
för att skapa förutsättningar för odlingsfria zoner
(yrkande 3). Vikten av fortsatt kamp mot försurning
och övergödning betonas i motion 2003/04:MJ370 (m)
yrkande 11. Ett antal förslag för att motarbeta
kväveutsläpp från reningsverk och jordbruk framläggs
i motion 2003/04:MJ408 (kd). I första hand måste
kraftfulla åtgärder vidtas för att minska utsläpp
och miljögifter, och det är angeläget att kalkningen
av försurade sjöar fortsätter. Sverige måste även
fortsättningsvis ge bistånd till de länder på andra
sidan Östersjön som står för de största utsläppen
från reningsverk, och även svenska reningsverk måste
minska utsläppen. Kväveutsläppen från jordbruket
måste motverkas t.ex. genom utökade möjligheter till
miljöstöd i form av fast träda, fångstgrödestöd,
vårplöjning samt anläggning och skötsel av våtmarker
samt frikostigare regler för det s.k. LBU-stödet.
Det framhålls i motionen som viktigt att Sverige
stöder utvecklingen i Baltikum. Härutöver bör
regeringen snarast ta initiativ till en analys av
vad som har orsakat minskningen av de kustlevande
fiskarterna i Kalmarsundsregionen (yrkande 1). Även
i motion 2003/04:MJ434 (mp) föreslås åtgärder mot
övergödning. Havsmiljökommissionens resonemang om
övergödning borde ha kompletterats med en analys av
närsalternas kretslopp och flöden. Den av
kommissionen föreslagna utredningen om den
geografiska fördelningen av lantbrukets djur bör
även få i uppdrag att studera hur ett fungerande
kretsloppsjordbruk bör utformas. Det är viktigt att
östeuropeiska miljöorganisationer får gehör för sina
krav att EU-stödet skall gå till ett ekologiskt
anpassat jordbruk, och det framhålls i motionen som
angeläget att anpassningen i Sverige görs för att i
ökad utsträckning styra i riktning mot ett mindre
miljöbelastande jordbruk och större hänsyn till
övergödningen och havsmiljön. EU-stödet bör användas
på ett mer miljömålmedvetet sätt.
Havsmiljökommissionens förslag om
övergödningsområdet bör kompletteras med förslag om
aktiv användning även av ekonomiska styrmedel som
inte bryter mot PPP, t.ex. avgifter på kväveutsläpp
från kommunala reningsverk och på handelsgödsel.
Basen för avgifter på handelsgödsel bör breddas till
att omfatta även kväve via inköpt foder.
Kombinationen ekonomiska styrmedel/slutna kretslopp
mellan staden och jordbruket bör uppmärksammas
(yrkande 6). I motion 2003/04:MJ472 (fp) påtalas
vikten av att nyanlägga och restaurera våtmarker
(yrkande 19) och behovet av restriktioner mot
användning av natur- och handelsgödsel med hänsyn
till lokala förhållanden (yrkande 21).
Kvävereduktion på Gotland tas upp i motion
2003/04:MJ386 (m). Enligt motionären är
dikningsföretagen vid Gothemsån i behov av
rekonstruktion för att öka jordbruksmarkens
avkastning. Vid denna rekonstruktion är det
synnerligen lämpligt att även försöka vidta åtgärder
för att begränsa kväveutsläppen till Östersjön.
Skyddet av havsområden genom inrättande av Natura
2000-områden tas upp i motion 2003/04:MJ63 (kd).
Även mjukbottnar, ålgräsängar och musselbankar med
särskilt höga biologiska värden skall skyddas
(yrkande 23). I motion 2003/04:MJ334 (c) anförs att
fler marina reservat eller andra former av ekomarint
skydd bör inrättas efter samverkan mellan
fiskenäringen, länsstyrelsen, kommuner och forskare
(yrkande 9). I motion 2003/04:MJ472 (fp) anförs att
marina reservat som täcker Östersjöns samtliga
huvudbiotoper bör inrättas, och de fem reservat som
regeringen redan fattat beslut om måste
iordningställas omedelbart (yrkande 6).
I motion 2003/04:MJ408 (kd) begärs att regeringen
återkommer med förslag på lagstiftning i syfte att
möjliggöra för riksdagen att inrätta och ange
föreskrifter för marina skyddsområden som är av
nationellt intresse, såväl innanför som utanför
territorialvattengränsen (yrkande 12).

Utskottets ställningstagande

Sjöfart, fiske, gifter, övergödning och
klimatförändringar bidrar tillsammans till en
negativ utveckling av havsmiljön. Trots vidtagna
åtgärder har Östersjöns och Västerhavets
miljötillstånd i stort sett inte förbättrats under
de senaste 10-15 åren, tvärtom pekar utvecklingen på
att tillståndet kommer att vara oförändrat eller
sämre inom ett eller ett par decennier.
Övergödningen orsakar fortsatt betydande störningar.
Kraftfulla åtgärder krävs således för att lösa
problemen i havsmiljön. Den svenska
havsmiljöpolitiken utgår från det nationella
miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust
och skärgård. Åtta delmål anger inriktning och
tidsperspektiv för att nå miljökvalitetsmålet. En
förutsättning för att miljökvalitetsmålet skall
uppnås är att också miljökvalitetsmålen Ingen
övergödning och Giftfri miljö uppfylls. Totalt sett
har dock inte mindre än 11 av de 15
miljökvalitetsmålen bäring på haven.

Arbete med miljö- och säkerhetsfrågor inom framför
allt sjöfarten bedrivs inom ramen för en rad
internationella organ. Sverige deltar i samtliga
dessa forum. FN:s sjöfartsorganisation IMO har
sjösäkerheten och skyddet av den marina miljön som
övergripande mål för sin verksamhet under bl.a. ett
flertal konventioner. MARPOL-konventionen från år
1973 om förhindrande av havsföroreningar från fartyg
försågs år 1978 med ett protokoll som innehåller
bl.a. regler för fartygs utformning och utrustning
samt för mottagning av olje- och kemikalierester i
hamnar. En bilaga till MARPOL har nyligen
ratificerats och träder i kraft den 19 maj 2005.
Härmed finns ett internationellt regelverk för
begränsning av emissioner från fartyg som medför att
såväl svavel- som kväveutsläppen begränsas för all
internationell sjöfart, oberoende av var i världen
fartygen befinner sig.
EU:s verksamhet på området innebär i stor
utsträckning att IMO:s konventioner görs till mer
eller mindre bindande EG-regler. Detta gäller bl.a.
IMO:s arbete med utfasningen av fartyg med
enkelskrov, som har resulterat i EG:s
dubbelskrovsförordning. Kommissionen har vidare
tagit initiativ till en strategi för att skydda och
bevara den marina miljön. Avsikten är att den skall
presentas för rådet före maj 2005. Den nyligen
inrättade europeiska sjösäkerhetsbyrån EMSA
(European Maritime Safety Agency) har ansvaret för
att gemenskapens sjösäkerhetsregler tillämpas
effektivt och skall samla information och förvalta
databaser, utvärdera och kontrollera
klassificeringssällskapen samt samordna
medlemsstaternas verksamhet. EMSA har sitt säte i
Lissabon. Under verksamhetsåret 2003/04 har en EG-
förordning antagits om sjöfartsskydd. Flera förslag
till rättsakter inom området miljö och säkerhet är
under behandling, nämligen en förordning om
genomförande av den internationella
säkerhetsorganisationskoden i gemenskapen, ett
direktiv om förorening från fartyg och införande av
påföljder vid överträdelser och ett direktiv om
ökat hamnskydd. Med utgångspunkt från EU:s sjätte
åtgärdsprogram för miljön lade kommissionen i
oktober 2002 fram meddelandet Mot en strategi för
att skydda och bevara den marina miljön. I mars 2003
gav rådet sitt stöd till meddelandets inriktning och
målsättningar. Kommissionen har därefter inlett
arbetet med att utveckla aktiviteter som påverkar
haven och de åtgärder som behövs för dess
genomförande skall utvecklas. Mötet beslutade också
att Helcom och Ospar skall samarbeta för att till år
2010 skapa ett nätverk som omfattar båda
havsområdena med väl förvaltade marina skyddade
områden.
Oslo- och Pariskonventionerna har gett namn åt
Osparkonventionen från år 1992 för skyddet av den
marina miljön i Nordostatlanten. Arbetet inom Ospar
har numera i hög grad inriktats på att följa upp
beslut från ministermötet i Bremen år 2003.
Nordsjökonferensen är ett samarbete mellan
länderna rund Nordsjön för skydd av Nordsjöns marina
miljö. Sverige innehar sedan år 2000
ordförandeskapet i Nordsjökonferensen. Arbetet inom
konferensen kommer att fokusera på frågor om
miljöpåverkan från sjöfart och fiske inför det
ministermöte som Sverige skall anordna år 2006.
Arbetet med ansökan om klassning av Östersjön som
PSSA har pågått bl.a. inom ramen för
Helsingforskommissionen, Helcom, som sedan år 1974
verkar för att multilateralt förbättra miljön i
Östersjön och för internationellt samarbete vid
större olje- och kemikalieolyckor.
Vid ett gemensamma ministermöte för Helcom och
Ospar i Bremen år 2003 betonades de regionala
konventionernas betydelse i arbetet med den
europeiska marina strategin. Helcoms och Ospars
roller i det arbetet definierades. Mötet slog vidare
fast att ekosystemansatsen skall tillämpas senast år
2010 i förvaltningen av alla mänskliga aktiviteter
som påverkar haven och att åtgärder som behövs för
dess genomförande skall utvecklas. Mötet beslutade
också att Helcom och Ospar skall samarbeta för att
till år 2010 skapa ett nätverk som omfattar båda
havsområdena med väl förvaltade marina skyddade
områden.
Som anförs i skrivelsen är, på grund av de marina
miljöproblemens gränsöverskridande karaktär, det
globala och regionala samarbetet av avgörande
betydelse. Av utskottets redogörelse ovan framgår
att Sverige är pådrivande och deltar mycket aktivt i
arbetet för att bevara och skydda den marina miljön
bl.a. inom ramen för EU, Helcom, Ospar och
Nordsjökonferensen.
När det gäller det nationella arbetet vill
utskottet erinra om att regeringen år 2002 tillsatte
en havsmiljökommission, som bl.a. fick i uppdrag att
föreslå åtgärder som kan bryta den pågående negativa
utvecklingen i havsmiljön, så att de nationella
miljökvalitetsmål som är relevanta för havsmiljön
kan nås till år 2020. Havsmiljökommissionens
betänkande Havet - tid för en ny strategi (SOU
2003:72) överlämnades till regeringen i juni 2003.
Sammanfattningsvis föreslår kommissionen en
nationell marin strategi för Västerhavet och
Östersjön samt åtgärder inom områdena sjöfart,
fiske, gifter, övergödning och internationellt
samarbete. Flera av förslagen innebär en revidering
av de miljökvalitetsmål som är relevanta för havets
miljötillstånd. Kommissionen betonar nödvändigheten
av internationell samverkan och föreslår därför en
ny regional förvaltning i Östersjön inklusive
Kattegat. Kommissionen ser Östersjön som pilotområde
för en ny förvaltningsstrategi och lägger fram ett
antal förslag som underlag för en revidering av
Helsingforskonventionen. I den nu aktuella
skrivelsen uttalar regeringen sin avsikt att lägga
fram förslag med anledning av betänkandet under år
2005. Regeringen har även för avsikt att föreslå en
sammanhållen nationell strategi för havsmiljön under
mandatperioden.
Av skrivelsen framgår att Sverige till EG-
kommissionen har angett ytterligare känsliga områden
enligt rådets direktiv (91/676/EEG) om skydd mot att
vatten förorenas av nitrater från jordbruket. Genom
återföring av skatt på handelsgödsel och
bekämpningsmedel lämnas stöd till åtgärder för att
bl.a. minska växtnäringsförluster från jordbruket i
syfte att minska övergödning.
Som utskottet konstaterat ovan är miljötillståndet
i Östersjön och Västerhavet oroväckande. För att den
negativa utvecklingen skall kunna brytas krävs
omfattande och utökade insatser såväl av nationell
som internationell karaktär. Utskottet utgår
emellertid från att regeringen fortsatt driver
frågan med stor kraft i olika internationella forum
såsom EU, Helcom och Ospar. I samband med
regeringens fördjupade utvärdering våren 2005 av de
nationella miljökvalitetsmålen kan ytterligare
förslag om åtgärder för förbättrad havsmiljö
förväntas. Som även framgår av utskottets
redogörelse ovan kan förslag om en sammanhållen
nationell strategi för havsmiljön förväntas under
mandatperioden. Med det nu anförda och med vad i
tillämpliga delar anförs nedan finner utskottet
syftet med motionerna 2003/04:MJ65 (m) yrkande 3,
2003/04:MJ434 (mp) yrkande 1, 2003/04:MJ438 (s) och
2003/04:MJ472 (fp) yrkande 9 i allt väsentligt
tillgodosett. Motionerna i dessa delar bör lämnas
utan riksdagens vidare åtgärd.
Som utskottet redogjort för ovan betonades vid det
gemensamma ministermötet för Helcom och Ospar i
Bremen 2003 de regionala konventionernas betydelse i
arbetet med den europeiska marina strategin, och
deras roller i det arbetet definierades. Helcom och
Ospar skall samarbeta för att till år 2010 skapa ett
nätverk som omfattar båda havsområdena med väl
förvaltade marina skyddade områden. Det slogs också
fast att Helcoms framtida roll och prioriteringar
måste anpassas till de nya förhållanden som råder i
omvärlden, särskilt sedan åtta av nio Helcomländer
från den 1 maj 2004 är medlemmar i EU. I mars 2004
fattade Helcom beslut om inriktningen på den
fortsatta verksamheten. På grundval av information
om tillståndet i Östersjön skall Helcom vara
pådrivande för att lämpliga åtgärder vidtas inom EU
och internationella organisationer så att Östersjöns
specifika behov av skydd tillgodoses. I det fall
tillräcklig skyddsnivå inte kan uppnås genom
åtgärder i andra forum skall åtgärder övervägas inom
Helcom. Den implementering och revidering av
Helsingforskonventionen som efterlyses i motionerna
2003/04:MJ243 (kd) och 2003/04:MJ408 (kd) pågår
således inom ramen för konventionen. I sammanhanget
vill utskottet även hänvisa till
Havsmiljökommissionens synpunkter på arbetet inom
Helcom. Därmed är något särskilt uttalande med
anledning av motionernas yrkanden 1 och 2
respektive 13 inte påkallat. Motionerna i dessa
delar påkallar inte någon vidare åtgärd från
riksdagens sida.
Hösten 2002 beslutade riksdagen med anledning av
ett antal motionsyrkanden och efter förslag från
utskottet bl.a. att regeringen ytterligare skulle
påskynda arbetet med att samtliga länder i
östersjöregionen skall kunna få sina vatten klassade
som särskilt känsliga havsområden, PSSA (bet.
2002/03:MJU6, rskr. 2003/04:97).
Den 19 december 2003 lämnade samtliga
östersjöstater utom Ryssland in en ansökan till IMO
om att klassa Östersjön utom ryska vatten som
särskilt känsligt havsområde. I arbetet med ansökan
var Sverige drivande och samordnande. Ansökan
innehöll inte några förslag till nya skyddsåtgärder,
men däremot en avisering om att de ansökande
länderna avsåg att inom den givna tidsramen på två
år återkomma till IMO med förslag på
tilläggsskyddsåtgärder. Som exempel på möjliga
åtgärder till skydd för Östersjön nämns i ansökan
obligatorisk rapportering, trafikövervakning,
eskortering och eskortbogsering, lotsning och
ruttsystem samt områden som skall undvikas. Den 2
april 2004 godkände IMO:s havsskyddskommitté i
princip östersjöstaternas ansökan. I samband härmed
åtog sig ansökarländerna att återkomma med särskilda
åtgärder. För Sveriges del har detta arbete nu
inletts genom att regeringen den 22 juli 2004
beslutade ge Sjöfartsverket i uppdrag att
tillsammans med Naturvårdsverket och Kustbevakningen
utarbeta förslag till särskilda åtgärder för att
stärka sjösäkerheten på Östersjön. Sjöfartsverket
skall även samordna arbetet med sikte på att år 2006
slutgiltigt få Östersjön klassad som ett särskilt
känsligt innanhav. Enligt uppdraget är regeringens
ambition att samtliga östersjöstater skall kunna
sluta upp bakom en sådan klassning. Eftersom de
växande transporterna av olja från ryska hamnar ger
Ryssland en nyckelroll i det framtida
sjösäkerhetsarbetet betonade regeringen vikten av
att även Ryssland inbjuds till det fortsatta
arbetet. Regeringen konstaterade att arbetet med att
klassa Östersjön som PSSA har väckt stort intresse
och engagemang även hos sjöfartsnäringen och
miljörörelsen. I syfte att främja en öppenhet i
arbetet med att skydda Östersjöns marina miljö bör
Sjöfartsverket enligt uppdraget på lämpligt sätt
hålla intresseorganisationerna informerade om det
pågående arbetet.
Utskottet har inhämtat information i frågan från
representanter för Miljödepartementet,
Näringsdepartementet, Sjöfartsverket, Svenska
Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden WWF och
Greenpeace.
Företrädare för Näringsdepartementet och
Sjöfartsverket uppgav bl.a. att ett sammanträde har
hållits med samtliga Östersjöländer, och nästa möte
kommer att äga rum i november 2004. Även om Ryssland
inte har undertecknat ansökan till IMO deltar landet
i sammanträdena. I enlighet med regeringens uppdrag
arbetar verket för närvarande med en djupvattenled
på svenskt vatten, och de baltiska länderna gör
detsamma i sina vatten liksom Finland i Finska
viken. Vidare kommer verket att begära ändring av
IMO:s separata beslut beträffande vattnen söder om
Gotland. I slutet av februari 2005 kommer verket
därmed att ha slutfört vissa delar av åtgärderna
enligt ansökan, vilket innebär att Norra
Midsjöbanken och Hoburgs bank då blir förklarade som
områden som bör undvikas. Under oktober 2004 kommer
IMO att behandla frågan om förändrade riktlinjer för
beslut om PSSA-områden. Sveriges inställning till
detta beslut är positiv eftersom de nuvarande
reglerna är otydliga. En revidering av hela
Havsrättskonventionen anser Sjöfartverket som
omöjlig på grund av regelverkets omfattning. De
delar av konventionen som reglerar säkerheten för
stora passagerarfartyg är emellertid föremål för
översyn, eftersom antalet möjliga passagerare på
vissa fartyg har stigit drastiskt sedan reglerna
infördes.
Några särskilda utbildnings- eller kompetenskrav
för besättningen på fartyg i just Östersjön finns
inte. Enligt Sjöfartsverket är frågan huruvida de
internationellt gällande kraven är för låga.
Eftersom ett stort antal europeiska fartyg
trafikerar Östersjön kommer kommissionen och EU:s
sjöfartsorganisation EMSA att kontrollera
utbildningen inom EU. De bestämmelser som reglerar
kraven på fartygens konstruktion är internationella
och gäller i princip samtliga världens hav. Sedan
lång tid har Sverige ställt krav på mottagning av
olja i hamnarna. Problemet är dock att några länder
inom EU har regler som begränsar mängden avfall,
t.ex. endast avfall som uppkommit efter det att
fartyget lämnade den senaste hamnen. Detta innebär
att mycket avfall lämnas i svenska hamnar eftersom
Sverige inte har dessa begränsningar. Enligt
Sjöfartsverket fungerar systemet väl, men oroande
tendenser finns. I Stora Bält och Öresund finns
sedan lång tid tillbaka en överenskommelse om
lotsplikt. Utanför dessa områden vidtar
internationellt vatten där regler om lotsplikt inte
är folkrättsligt bindande. På nationellt vatten
innanför den s.k. baslinjen, dvs. längs de yttersta
öarna, kan emellertid nationella beslut gälla. I
hela Östersjön förekommer sådan lotsplikt efter
nationella beslut i varje berört land.
Miljödepartementets representant betonade att
regeringens ambition är att de förslag till åtgärder
som nu arbetas fram skall ge Östersjöns miljö ett så
bra skydd som möjligt utan att den slutliga
klassningen som PSSA försvåras. Naturvårdsverket
behöver emellertid ytterligare tid för att undersöka
fler områden i behov av skydd. Vidare framhölls att
åtgärder bl.a. när det gäller fartygskonstruktioner,
utbildning, straffansvar och sanktioner visserligen
ingår i regeringens uppdrag men, i det fall dessa
åtgärder inte kan rymmas i ansökan till IMO, de
kommer att bli föremål för regeringens arbete med
marint skydd utanför själva PSSA-klassningen, t.ex.
inom ramen för IMO, MARPOL och EU.
Svenska Naturskyddsföreningens representant
framhöll att de känsligaste områdena i Östersjön är
ganska få och väl kartlagda och att regeringen bör
tolka IMO:s regelverk extensivt. Förutom förbud och
andra restriktioner bör incitament i form av bl.a.
differentierade hamnavgifter, tillskapas. Det måste
bli lönsamt att iaktta miljöhänsyn. WWF:s
företrädare instämde i dessa synpunkter.
Företrädaren för Greenpeace hävdade att de flesta
instrument för skydd av Östersjön redan finns inom
IMO:s regelverk men att nya riktlinjer när det
gäller ansvar, ytbildning m.m. erfordras.
Som utskottet konstaterat ovan är miljötillståndet
i Östersjön oroväckande och kräver omfattande och
utökade insatser av såväl nationell som
internationell karaktär. Mot den bakgrunden ser
utskottet IMO:s beslut om principklassning av
havsområdet som en stor framgång. För
Östersjöländerna är nu nästa viktiga steg i arbetet
för slutlig klassning av Östersjön som PSSA att
återkomma till IMO med förslag till skyddsåtgärder
för området. I sammanhanget bör uppmärksammas att, i
slutdokumentet från den 13:e parlamentariska
Östersjökonferensen den 31 augusti 2004, som
undertecknades av samtliga Östersjöländer inklusive
Ryssland, regeringarna i länderna runt Östersjön
uppmanas att stödja införandet av ytterligare
effektiva skyddsåtgärder för havsområdet. Som
framgår av utskottets redogörelse ovan pågår ett
omfattande nationellt och internationellt arbete i
detta syfte. Sveriges del i arbetet med förslag till
effektiva skyddsåtgärder för att förhindra bl.a.
oljeutsläpp vid olyckor i den täta tankertrafiken är
en för utskottet prioriterad fråga. Enligt
utskottets mening bör regeringen pröva de
möjligheter som IMO:s regelverk rymmer när det
gäller ytterligare skyddsåtgärder för området.
Exempel på åtgärder som bör bli föremål för sådan
prövning är minimikrav på skeppskonstruktioner,
besättningarnas kompetens och reglering av ansvaret
för brott mot internationella konventioner på
området. Utskottet anser vidare att Sverige, som
drivande i frågan och med tanke på vår långa kust
mot Östersjön, vårt vidsträckta havsterritorium och
våra erfarenheter på sjöfartsområdet, också har ett
stort ansvar i arbetet med att förbättra
utformningen och tillämpningen av det närmare
trettioåriga regelverk som fortfarande gör haven
till "allas rätt men ingens ansvar". Utskottet
förutsätter således att regeringen, i utformandet av
förslag till de ytterligare skyddsåtgärder som kan
anses nödvändiga, utnyttjar de möjligheter som IMO:s
regelverk erbjuder. Inför kommande förhandlingar bör
regeringen aktivt arbeta med att förankra dessa
förslag hos regeringarna i övriga berörda länder.
Utskottet kommer att noggrant följa det arbete som
återstår innan beslut kan tas i mars 2006 om slutlig
klassning av Östersjön som PSSA. Utskottet
förutsätter även att Sjöfartsverket under processen
på lämpligt sätt och i enlighet med regeringens
uppdrag håller intresseorganisationerna informerade
om det pågående arbetet. Med det anförda får
motionerna 2003/04:MJ334 (c) yrkandena 7 och 8,
2003/04:MJ408 (kd) yrkande 10 och 2003/04:MJ472 (fp)
yrkande 10 anses tillgodosedda. Någon vidare
riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandena
anser utskottet inte påkallad.
I skrivelsen konstaterar regeringen att
Kustbevakningens arbete för att minska de illegala
oljeutsläppen från fartyg har haft en positiv
effekt. Ökad flygövervakning och ökad närvaro till
sjöss är avgörande för att nå delmålet om minskade
utsläpp från fartyg till år 2010. Andra viktiga
förutsättningar för att nå målet är hög beredskap,
väl fungerande internationellt samarbete och god
förmåga att genomföra insatser. Från och med
innevarande budgetår har Kustbevakningens anslag
utökats med ca 50 miljoner kronor. Regeringen
bedömer att förutsättningarna för ett framgångsrikt
arbete för att nå målet är goda. Dock kan den ökade
närvaron till sjöss till att börja med komma att
innebära en ökning av antalet rapporterade utsläpp,
eftersom fler utsläpp sannolikt kommer att
identifieras. De riskreducerande åtgärder som
successivt införs bedöms inte helt kompensera den
ökande risken för tankfartygsolyckor till följd av
intensivare trafik till havs av oljetransporter från
ryska och baltiska hamnar. Utskottet delar
regeringens uppfattning om betydelsen av ett
fortsatt målinriktat internationellt och regionalt
sjösäkerhetssamarbete där Sjöfartsverket har en
viktig roll. Utskottet välkomnar också de förslag om
en sammanhållen nationell havsmiljöstrategi som
regeringen har för avsikt att lägga fram under
mandatperioden.
Av budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde
20, framgår att antalet oljeutsläpp i svensk
ansvarszon minskar till följd av intensifierad
övervakning av de värst drabbade farledsstråken.
Under perioden 1995-2003 har antalet oljeutsläpp
minskat kraftigt, och jämfört med 1995 har utsläppen
halverats. Utöver de konstaterade utsläppen finns
dock ett stort mörkertal. Utsläppen till sjöss är i
hög grad koncentrerade till de stora fartygsstråken,
vilket tyder på att utsläppen till stor del görs av
fartyg som passerar svensk ansvarszon på väg till
eller från hamnar utanför Sverige. De senaste årens
minskning av antalet oljeutsläpp har skett i dessa
farvatten, vilket tyder på att Kustbevakningens
flygövervakning, riktade operationer med satelliter,
flyg och fartyg samt det internationella samarbetet
har en förebyggande effekt. Samtidigt har
Kustbevakningen under senare år rapporterat ett ökat
antal utsläpp som kan hänföras till hamn- och
skärgårdsområden. Myndigheten gör dock bedömningen
att ökningen av antalet utsläpp beror på en ökad
benägenhet från allmänheten och kommunala
myndigheter att rapportera sådana utsläpp.
Kustbevakningen har sedan den 1 februari 2002 rätt
att inleda och bedriva förundersökning avseende
vattenföroreningsbrott. Arbetet med att organisera
en förundersökningsorganisation har prioriterats och
ytterligare förundersökningsledare med särskild
inriktning på detta arbete har rekryterats.
Under EU:s miljörådsmöte den 28 juni 2004 ingick
miljöministrarna en överenskommelse om
svaveldirektivet avseende marina bränslen. De nya
reglerna innebär bl.a. krav på 1,5 % svavel i
bränslet för alla fartyg i bl.a. Östersjön och
Nordsjön och för passagerarfartyg i reguljär drift
mellan EU-hamnar samt 0,1 % svavel i bränslet för
alla fartyg i hamn från den 1 januari 2010. En ny
artikel har dessutom införts, som under vissa
villkor tillåter avsteg från reglerna för att testa
alternativa metoder av rening, såsom scrubbers.
Sverige hade invändningar mot att direktivet inte är
tillräckligt långtgående och deltog inte i beslutet.
Förslaget behandlas nu vidare inom EU:s
beslutsprocess.
Som utskottet tidigare anfört har
Havsmiljökommissionen haft i uppdrag att bl.a.
föreslå åtgärder som kan bryta den pågående negativa
utvecklingen i havsmiljön, så att de nationella
miljökvalitetsmål som är relevanta för havsmiljön
kan nås till år 2020. För Östersjön förespråkar
kommissionen en indelning i zoner med olika nivåer
av marint skydd. Vidare föreslås - inom ramen för en
reviderad Helsingforskonvention och genom samarbete
inom IMO - att vissa minimikrav för
sjöfartsstandard i Östersjön fastställs. Enligt
kommissionens förslag skall alla Östersjöns hamnar
ha utrustningar och anordningar för att omhänderta
avfall, även oljehaltigt sådant. Endast
högkvalitativa tankfartyg skall befrakta all farlig
last inklusive olja, och några anmärkningar från
besök i tidigare hamnar skall inte godtas. Det
föreslås också att fartygen skall vara utrustade med
transpondrar och/eller annan utrustning för kontroll
och spårning och vara klassificerade av
välrenommerade klassificeringssällskap. Farleder och
trafikregler bör utformas så att känsliga områden
undviks samt att skador från oljeutsläpp blir minsta
möjliga om de skulle uppstå. Utsläpp av
barlastvatten bör kontrolleras för att spridningen
av främmande organismer skall minimeras. Inom ramen
för samarbetet i Helcom bör insatser för att borda,
inspektera och uppehålla handelsfartyg som är
misstänkta för brott mot nationella miljölagar
samordnas.
När det gäller frågor om ökad säkerhet vid
navigering, bekvämlighetsflaggade fartyg samt
utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider hänvisar
trafikutskottet i sitt yttrande till miljö- och
jordbruksutskottet till sina uttalanden i
betänkandet Sjösäkerhet (bet. 2002/03:TU5). Såvitt
avser miljölotsar erinrade då trafikutskottet om att
denna fråga diskuterades inom Helcom inför
antagandet av den s.k. Köpenhamnsdeklarationen
hösten 2001. Frågan kom emellertid inte att föras
vidare, eftersom miljölotsar inte bedömdes medföra
en effektivitetshöjning motsvarande de relativt sett
höga kostnaderna. Trafikutskottet framhöll
emellertid att lotsplikt utgör en av de åtgärdstyper
som kan vara aktuella som PSSA-åtgärd.
Trafikutskottet ser inte någon anledning att i detta
sammanhang ändra uppfattning i frågan. Sannolikt kan
en för alla kuststater runt Östersjön gemensam
förvaltning, innefattande bl.a. trafikledning och
trafikövervakning, ge motsvarande resultat och till
lägre kostnader. Trafikutskottet utgår från att
regeringen inom ramen för sin till våren 2005
aviserade transportpolitiska proposition lägger fram
förslag med avseende på miljölotsar. Vad härefter
gäller frågan om bl.a. skärpta regler för
fartygsleder hänvisade trafikutskottet i sitt
betänkande till den politiska överenskommelse som
träffades år 2001 i Helcom i fråga om
djupvattenområden. Vidare påpekade utskottet att
frågan om klassificering av Östersjön som PSSA även
omfattar regler för fartygsleder. Trafikutskottet
konstaterar nu sammanfattningsvis att Sjöfartsverket
har regeringens uppdrag att utarbeta förslag till
s.k. tilläggsåtgärder inom PSSA-klassningen och
utgår från att förslagen i motion 2003/04:MJ66 (fp)
i denna del kommer att bli föremål för verkets
överväganden.
Vid flera tillfällen och senast hösten 2003 har
trafikutskottet även behandlat frågan om åtgärder
mot systemet med bekvämlighetsflaggade fartyg och
åtgärder för att främja att fartyg återregistrerar
sig i land inom EU (bet. 2003/04:TU1).
Trafikutskottet erinrade i detta betänkande
inledningsvis om sin behandling hösten 2002 av
liknande motionsyrkanden. Trafikutskottet betonade
då vikten av att regelsystemet, som bl.a. syftar
till ökad sjösäkerhet och motverkande av social
dumpning, är enhetligt och gäller all sjöfart inom
gemenskapen, oavsett i vilket land fartyget är
registrerat. När det gäller åtgärder för att minska
möjligheterna för fartyg under bekvämlighetsflagg
att färdas över svenska farvatten och lägga till i
svenska hamnar ansåg trafikutskottet att Sverige i
EU samt separat för Östersjöländerna kraftfullt
borde verka för att bekvämlighetsflaggningen
begränsas inom EU:s vattenområden. I det
sammanhanget framhöll trafikutskottet att en
klassificering av Östersjön som PSSA skulle erbjuda
ökade möjligheter att vidta angelägna åtgärder för
ökad säkerhet för miljö och människor.
Trafikutskottet ansåg det angeläget att en gemensam
syn utvecklas när det gäller näringspolitiskt stöd
till sjöfart inom EU.
I sitt yttrande hänvisar trafikutskottet vidare
till Havsmiljökommissionens förslag att målet inom
Helcom att samordna insatser för att borda, visitera
och uppehålla ett handelsfartyg misstänkt för brott
eller hot om brott mot nationella miljölagar kan
medföra begränsat tillträde till hamnar och
marknader om fartyget seglar under
bekvämlighetsflagg. I ett längre perspektiv, säger
Havsmiljökommissionen vidare, bör Sverige och övriga
Östersjöstater arbeta för ett avskaffande av
bekvämlighetsflaggningen för att komma till rätta
med den obalans i rättigheter som för närvarande
råder mellan flaggstater och kuststater. Vidare sägs
att frivilliga överenskommelser, samverkansavtal,
mellan parterna kan bidra till att svenska vatten
inte trafikeras av undermåliga fartyg.
Trafikutskottet vidhåller sin uppfattning om
vikten av en enhetlig tillämpning av det
internationella regelverket inom sjöfarten,
utvecklande av en gemensam syn inom EU när det
gäller näringspolitiskt stöd till sjöfarten och
värnandet av konkurrensneutralitet inom näringen.
Mot denna bakgrund emotser utskottet förslag i den
aviserade transportpolitiska propositionen som
innebär att dessa syften i hög grad kan uppnås.
När det gäller krav på dubbelskrov för
oljetankfartyg delar trafikutskottet uppfattningen i
motion 2003/04:MJ65 (m) om vikten av säkra
transporter av olja och erinrar om de regelsystem,
såväl inom IMO som EU, som syftar till att fartyg
med enkelskrov skall fasas ut och ersättas med
fartyg med dubbelskrov. Det finns enligt
trafikutskottet skäl att se positivt på dessa
åtgärder och trafikutskottet ansluter sig därmed
till vad som anförs i motionen i denna del. I detta
sammanhang anser trafikutskottet det emellertid
angeläget att betona att dubbelskrov inte ensamt kan
bidra till säkrare oljetransporter. Minst lika
viktigt är att inga undermåliga fartyg är i bruk,
dvs. att fartygen är väl byggda och underhållna samt
hanteras av besättningar med hög kompetens.
Trafikutskottet delar vidare motionärernas
uppfattning om vikten av samarbete mellan Östersjöns
strandstater för att stärka övervakningen av
Östersjön. Mot den nu angivna bakgrunden förutsätter
trafikutskottet att syftet med motionen i nu
behandlad del blir tillgodosett och anser att
motionens yrkande 4 i detta samanhang inte bör
föranleda något initiativ från riksdagens sida.
Sedan år 1998 tillämpas inom inrikessjöfart ett
system med ekonomiska styrmedel i form av
miljödifferentierade farledsavgifter, som innebär
rabatt för fartyg med låga utsläpp av svaveldioxid
och kväveoxider. Detta kan åstadkommas genom att
fartygen använder lågsvavlig bunkerolja samt
katalysatorer eller annan kvävereducerande
utrustning. Målet är att minska sjöfartens
luftföroreningar med 75 % inom en tioårsperiod.
Trafikutskottet konstaterar i sitt yttrande att
systemet har visat sig ge goda resultat. Samtidigt
torde det vara unikt för Sverige, bl.a. på grund av
att farledsavgifter över huvud taget inte förekommer
i övriga EU-länder. Även flertalet svenska hamnar
tillämpar likartade system genom hamnavgifter som är
miljödifferentierade med avseende på olika skadliga
ämnen från fartyg.
Svaveldioxidutsläppen från sjöfarten är högre
räknat per ton transporterat gods än för andra
transportslag. Vissa svenska rederier använder
emellertid bunkerolja av miljöklass 1 i sina fartyg.
Ett stort problem för dessa rederier är att det kan
vara mycket svårt att få tag på bunkerolja av
tillräckligt god kvalitet i andra europeiska hamnar.
Enligt trafikutskottets mening är det viktigt att
efterfrågan på en sådan produkt stimuleras för att
tillgängligheten av bunkerolja av god miljökvalitet
skall öka. Trafikutskottet konstaterar att olika
metoder för ekonomisk stimulans av miljöförbättrande
åtgärder nu diskuteras i flera länder och inom EU.
Trafikutskottet vill starkt understryka vikten av
att det är angeläget att Sverige, inom ramen för EU-
arbetet, verkar för att sådan bunkerolja blir
tillgänglig i alla EU-ländernas hamnar.
I det föregående har en redovisning lämnats om
arbetet med det s.k. svaveldirektivet avseende
marina bränslen. Trafikutskottet har noterat att den
svenska ståndpunkten är att ytterligare åtgärder är
nödvändiga. Det ses emellertid som positivt från
svensk sida att Sverige kunde genomdriva sina
skrivningar så att förslaget nu omfattar tung
eldningsolja och en bestämmelse om att direktivet
skall ses över år 2008.
Som framgått i det föregående kan utsläpp av
kväveoxider reduceras avsevärt genom bl.a.
katalysatorer. Sverige ligger mycket långt framme
när det gäller att installera katalytisk avgasrening
inom sjöfarten. Tidigare utgick ett statligt stöd
till investeringar av katalysatorer, och frågan om
ett återinförande av detta stöd har behandlats av
riksdagen vid flera tillfällen. I sitt yttrande
framhåller trafikutskottet att utskottet tidigare
erinrat om det år 1998 införda systemet med
miljödifferentierade farledsavgifter. Detta system
har samma syfte som investeringsstödet och har också
visat sig ge goda resultat (bet. 2002/03:TU5).
Trafikutskottet hänvisar vidare till regeringens
avsiktsförklaring om fortsatt utvecklande av
ekonomiska styrmedel för att komma tillrätta med
bl.a. sjöfartens utsläpp av luftföroreningar såsom
kväveoxider. Som framgår av det föregående har
systemet visat goda effekter. Sjöfartsverket har
även i uppdrag att utveckla farledsavgiftssystemet
med utgångspunkt i det förslag som presenterades i
departementspromemorian Nya farledsavgifter
(Ds 2003:41). Enligt vad trafikutskottet har
inhämtat avses de nya reglerna, som administreras av
Sjöfartsverket, att träda i kraft den 1 januari
2005.
Ett system med handel för utsläppsrätter avseende
svaveldioxid och kväveoxid har genomförts i
projektform under år 2003, delvis finansierat av
Vinnova och Sjöfartsverket. Enligt den utvärdering
som har gjorts på uppdrag av DG Miljö inom den
Europeiska kommissionen är resultatet lovande.
Systemet förutsätts omfatta alla fartyg som opererar
inom EU:s gränser. Miljöeffekterna bedöms ha
potential att på ett radikalt och snabbt sätt
kraftigt minska utsläppen av svaveldioxid och
kväveoxid från fartygstrafiken inom hela EU-området.
Detta system kan ses som en komplettering till de
internationella regelverket. Trafikutskottet
framhåller att frågan om handel med utsläppsrätter
också har tagits upp år 2002 av
Godstransportdelegationen som i sitt slutbetänkande
(SOU 2004:76) anför att förutsättningarna för ett
frivilligt handelssystem där sjöfarten ingår bör
analyseras vidare.
Sammanfattningsvis framhåller trafikutskottet sin
positiva syn på syftena med här behandlade
motionsförslag, dvs. ökad säkerhet och förbättrad
miljö inom sjöfarten. Som utskottet har visat på i
det föregående drivs arbetet parallellt och på flera
plan; internationellt inom IMO och EU, regionalt
inom bl.a. Helcom och nationellt inom Sverige. Med
ett adekvat regelverk och effektiv och enhetlig
tillämpning kan sjöfarten aktivt bidra till att lösa
godstransporternas miljöproblem och skapa ett
effektivt transportsystem. Liksom i sina tidigare
ställningstaganden i frågan förutsätter
trafikutskottet att regeringen inom EU aktivt verkar
för en ordning som säkerställer största möjliga
konkurrensneutralitet.
Trafikutskottet konstaterar också att berörda
företag inom svensk sjöfartsnäring bedriver ett
fortlöpande arbete i miljöförbättrande syfte. I
likhet med vad trafikutskottet tidigare har uttalat
är detta ett både framkomligt och föredömligt
arbetssätt. Det kan emellertid finnas skäl för
regeringen att närmare undersöka förutsättningarna
för att främja ytterligare initiativ av parterna.
Därmed finns det också skäl att betona vikten av att
utveckla en svenskflaggad handelsflotta.
I skrivelsen redovisar regeringen att
Havsmiljökommissionen har föreslagit en övergripande
marin strategi med syfte att åstadkomma samverkan
för ett förbättrat havsmiljöarbete. Såvitt
trafikutskottet kan finna ligger detta förslag
liksom en rad övriga förslag i kommissionens
betänkande väl i linje med de nu behandlade
motionsförslagen. Som regeringen påpekar i
budgetpropositionen återstår emellertid vissa frågor
som måste drivas hårdare, medan andra frågor, såsom
barlastvattenhantering, tillkommer. Trafikutskottet
utgår från att regeringen i sitt fortsatta arbete
tar i beaktande alla relevanta frågor om sjöfarten i
nu aktuella motioner.
Miljö- och jordbruksutskottet ansluter sig till
trafikutskottets synpunkter på de nu aktuella
motionerna. Mot den bakgrunden finner utskottet
syftet med motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkandena 15
och 17-19, 2003/04:MJ65 (m) yrkande 4, 2003/04:MJ66
(fp) yrkande 9 och 2003/04:MJ408 (kd) yrkande 2 får
anses helt eller delvis tillgodosett. Motionerna i
dessa delar bör inte medföra någon ytterligare
åtgärd från riksdagens sida.
Med hänvisning till det ovan anförda bör även
motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkande 16,
2003/04:MJ225 (kd), 2003/04:MJ334 (c) yrkande 3,
2003/04:MJ408 (kd) yrkande 3 samt 2003/04:Ju263 (kd)
yrkande 3 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Med anledning av två motioner om skärpta påföljder
för bl.a. oljeutsläpp till sjöss vill utskottet
erinra om att lagen (1980:424) om åtgärder mot
förorening från fartyg skärptes betydligt hösten
2003 (prop. 2001/02:181, bet. 2002/03:MJU3, rskr.
2002/03:13). Sedan den 27 december 2002 kan
skadestånd utgå om den som lämnar eller tar emot
avfall från fartyg drabbas av onödig försening.
Möjlighet finns även att hålla kvar fartyg som
närmast kommer från annan hamn inom Europeiska
samarbetsområdet och som där inte har lämnat avfall
på föreskrivet sätt. Utskottet vill också erinra om
vad som sägs ovan om att Kustbevakningen sedan den 1
februari 2002 har möjlighet att inleda och bedriva
förundersökning avseende vattenföroreningsbrott. Vid
myndigheten har dessutom arbetet med att organisera
en förundersökningsorganisation prioriterats.
Härutöver vill utskottet hänvisa till kommissionens
nyligen presenterade förslag om skärpning av
påföljderna för sådana brott. Förslaget är så
långtgående som det är möjligt med hänsyn till
internationella konventioner på området, framför
allt Havsrättskonventionen. I förslaget föreslås
oaktsamhet och medverkan bli tillräckliga för
ansvar, och förslaget innehåller även ett antal
straffskärpningar. Med det anförda finner utskottet
att motionerna 2003/04:MJ334 (c) yrkande 4 och
2003/04:MJ437 (s) inte bör påkalla någon ytterligare
åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet har vid ett flertal tidigare tillfällen
och senast hösten 2003 (bet. 2003/04:MJU3) tagit
ställning till motioner om kostnader för
strandstädning på framför allt Västkusten.
Utskottet, som då hänvisade till sin behandling
våren 2002 av liknande motioner (bet. 2001/02:MJU24)
anförde att förslaget om statligt bidrag till
kommunernas strandstädning innebär att kommunerna i
princip skall bära kostnaderna för nedskräpningen.
En sådan uppfattning står i motsättning till
principen att förorenaren skall betala (Pollutor
Pays Principle). Utskottet redogjorde för
regeringens uppfattning i frågan, dvs. att ett
viktigt sätt att minska nedskräpningen är att
angripa problemet mera i grunden och satsa på lokalt
och regionalt förankrade projekt som fokuserar på
opinionsbildning bland vissa målgrupper såsom
fiskare, redare, oljeindustri etc. Syftet härmed är
att minska mängden marint avfall genom att skapa
attityd- och beteendeförändringar hos dem som bidrar
mest till nedskräpningen. Utskottet hänvisade även
till det projekt som sedan två och ett halvt år
pågår med Stiftelsen Håll Sverige Rent i samarbete
med stiftelsens samarbetspartner i Nordsjöstaterna.
Projektet har initierats av stiftelsen och omfattar
hela Nordsjöregionen. I projektets referensgrupp
ingår från svensk sida Fiskeriverket,
Sjöfartsverket, Naturvårdsverket, OKQ8, Preem
Petroleum AB, Wallenius Wilhelmsen Lines, Sveriges
fiskares riksförbund, Sveriges Redareförening och
Svenska båtunionen. Primära målgrupper är fiskare,
sjömän, ägare av fritidsbåtar och
oljeindustriarbetare. Projektet genomför aktiviteter
som kan påverka dessa grupper och som på sikt kan
minska den marina nedskräpningen. Projektet
finansieras delvis av EU:s program Interreg IIIB
North Sea. Utskottets ställningstagande kvarstår.
Det anförda innebär att riksdagen inte bör vidta
några åtgärder med anledning av motionerna
2003/04:MJ63 (kd) yrkande 21, 2003/04:MJ284 (kd)
yrkande 2 och 2003/04:MJ408 (kd) yrkande 7.
Verksförordningen (1995:1322) ger regeringen rätt
att utfärda föreskrifter för myndigheter under
regeringens verksamhetsområde. För Naturvårdsverkets
del gäller förordningen (2001:1096) med instruktion
för Naturvårdsverket. Det ankommer således på
regeringen att i instruktionen ange de uppgifter som
den anser lämpligen bör ankomma på verket. Med
anledning av motion 2003/04:MJ434 (mp) yrkande 2
vill utskottet härutöver hänvisa till utskottets
uttalanden våren 2004 om vikten av ekologiskt
hållbar förvaltning av fiskeresurserna (bet.
2003/04:MJU13). Med det anförda avstyrker utskottet
motionen i berörd del samt motion 2003/04:MJ339 (v).
När det gäller åtgärder för att främja bl.a.
kvävereduktion bör, enligt Miljömålsrådets
bedömning, arbetet med att skydda myrmark påskyndas
om delmålet skall nås. Under år 2003 låg takten i
reservatsbildningen under genomsnittet för den
senaste femårsperioden. Samtidigt pågår ett viktigt
arbete för skyddet av våtmarker genom utpekande av
Natura 2000-områden. Av budgetpropositionen för år
2005, utgiftsområde 20, framgår att regeringen under
år 2004 har beslutat att ett 50-tal av
Myrskyddsplanens områden skall ingå i Natura 2000-
nätverket. Den nationella våtmarksinventeringen
närmar sig sitt slut i och med att en sista
fältsäsong genomförs i Norrbottens län under år
2004. Av årets budgetproposition framgår att
resultatet bl.a. skall ligga till grund för
utpekandet av nationellt och internationellt
värdefulla områden. Naturvårdsverket har i uppdrag
att redovisa en nationell strategi för skydd och
skötsel av våtmarker och sumpskogar senast den 1
oktober 2005. Denna strategi skall ta ett
helhetsgrepp på uppfyllelsen av miljökvalitetsmålet.
I budgetpropositionen redogör regeringen även för
den utvärdering av svenska våtmarker anlagda under
åren 1996-2002 med jordbruksstöd eller inom lokala
investeringsprogram som på Naturvårdsverkets och
Jordbruksverkets uppdrag har gjorts vid
Våtmarkscentrum vid Högskolan i Halmstad. Sammanlagt
granskades närmare 1 200 objekt om ca 3 300 hektar.
Enligt Våtmarkscentrums beräkningar renar vissa
våtmarker vattnet från upp till ett ton kväve per
hektar och år. Betydande variationer förekommer
dock. Studien visar även att våtmarker anlagda inom
olika stödformer är olika effektiva i fråga om att
lägga fast de näringsämnen som finns i vattnet.
Placeringen av våtmarken är härvid en viktig faktor.
Som stöd för det framtida arbetet har
Jordbruksverket tagit fram kvalitetskriterier för
våtmarkers placering, utformning och skötsel. Syftet
är att våtmarkerna skall vara effektiva
näringsfällor, främst beträffande kväve, samtidigt
som biologisk mångfald gynnas och hänsyn tas till
platsens kuturmiljövärden. I det samlade grepp som
Naturvårdsverket tog under år 2003 beträffande
åtgärdsprogram för hotade arter skrevs avtal med
olika länsstyrelser om ett drygt tiotal program som
berör arter med koppling till våtmarker. I rapporten
Miljömålen - allas vårt ansvar föreslår
Miljömålsrådet att delmålet ges en annan utformning
sedan den nuvarande omgången av åtgärdsprogram
fullföljts av Naturvårdsverket. Förslaget kommer att
behandlas i samband med regeringens redovisning till
riksdagen under år 2005 av den fördjupade
utvärderingen av miljömålen. Det kan tilläggas att
ca 1 300 hektar våtmarker och småvatten har anlagts
under perioden 2000-2003.
Inom miljö- och landsbygdsprogrammet finns ett
flertal åtgärder som syftar till att minska
växtnäringsförlusterna från jordbruksmark. Av årets
budgetproposition, utgiftsområde 23, framgår att
anslutningen till miljöersättningen för minskat
kväveläckage genom odling av fånggröda och
senarelagd jordbearbetning uppgick till ca 196 200
hektar år 2003 vilket är ca fyra gånger fler än det
uppsatta målet. Åtgärden bedöms ha en mycket positiv
effekt genom att kväveläckaget minskat. Beräkningar
pekar på att åtgärden år 2003 har lett till en
minskning av kväveutlakningen från åkermark med ca 2
400 ton. Trots den positiva effekten bedöms det vara
svårt att uppnå miljökvalitetsmålet Ingen
övergödning.
I sammanhanget vill utskottet erinra om att
Sverige till EG-kommissionen har angett ytterligare
känsliga områden enligt rådets direktiv (91/676/EEG)
om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från
jordbruket. Härutöver bör framhållas att genom
återföring av skatt på handelsgödsel och
bekämpningsmedel stöd lämnas till åtgärder för att
bl.a. minska växtnäringsförluster från jordbruket i
syfte att minska övergödning.
Med det ovan anförda finner utskottet att syftet
med motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkande 13,
2003/04:MJ243 (kd) yrkande 3, 2003/04:MJ370 (m)
yrkande 11, 2003/04:MJ386 (m), 2003/04:MJ408 (kd)
yrkande 1, 2003/04:MJ434 (mp) yrkande 6 och
2003/04:MJ472 (fp) yrkandena 19 och 21 i allt
väsentligt får anses tillgodosett. Motionerna i
dessa delar bör därmed lämnas utan vidare åtgärd.
Enligt Miljömålsrådets bedömning går arbetet med
att bevara skyddsvärda miljöer i havs- och
kustmiljön framåt. Rådet anser att det i allmänhet
är en långsam process att bilda reservat och
fiskefria områden i marin miljö eftersom det är
många intressen som behöver konsulteras. Utskottet
delar uppfattningen att den konsultativa processen
är viktig och kan tyvärr konstatera att få nya
reservat har bildats i marin miljö de senaste åren.
Utskottet finner det därför angeläget att insatserna
från berörda myndigheter och aktörer ökar för att
målet skall kunna uppnås såväl när det gäller
inrättande av nya reservat som identifiering av ett
lämpligt område där fiske inte skall bedrivas.
Enligt Miljörådet är kunskapen om naturvärdena på
land i svenska kust- och skärgårdsområden god men
begränsad när det gäller områden i marin miljö,
särskilt utsjöområden. Det är därför viktigt att få
till stånd en sammanhållen marin naturinventering
som grund för att klarlägga naturvärdena i kust- och
havsområden. Naturvårdsverket har påbörjat
inventeringar i 16 av ett 40-tal grundområden och
bankar som kan kategoriseras som utsjöbankar eller
utsjögrundområden. Som regeringen anför i
budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde 20,
kommer denna inventering att utgöra ett viktigt
underlag för att utveckla kunskapsbasen om de marina
naturvärdena och för att kunna utvärdera
vindkraftparkers effekter på naturmiljön i
havsområden. Regeringen anser det också angeläget
att även inventeringar av fiskbestånden på
grundområden och bankar genomförs.
Av årets budgetproposition, utgiftsområde 20,
framgår vidare att arbetet med skyddade marina
områden under år 2003 har fått ökad prioritet.
Regeringen har föreslagit två marina utsjöbankar,
Fladen och Lilla Middelgrund, som nya Natura 2000-
områden. Länsstyrelserna har under året genom inköp
skyddat 25 hektar kustområden till en kostnad av 750
000 kr. Under åren 1999-2003 har 87 hektar skyddats
till en kostnad av 1,7 miljoner kronor. Inom ramen
för Konventionen för skydd av den marina miljön i
Nordostatlanten lämnade Naturvårdsverket våren 2004
förslag till marina områden som bör skyddas i
svenska delen av Kattegatt och Skagerrak, och i
december 2003 beslutade länsstyrelsen i Hallands län
att Kungsbackafjorden skall avsättas som
naturreservat. I mars 2004 redovisade
Naturvårdsverket och Fiskeriverket regeringens
uppdrag att utreda möjligheten att införa
fiskeförbud i ett skyddat marint område. Totalt har
15 områden undersökts, varav fem bedöms ge hög
effekt vid ett fiskeförbud. Verkens bedömning är
dock att det inte är möjligt att genomföra försök
med totalt fiskestopp i något av de redovisade
områdena till år 2005, på grund av att den
erforderliga förankringsprocessen inte hinner
genomföras till dess. Utan att något enskilt område
utpekas anser verken att försök med fiskeförbud bör
införas i ett nästa steg efter en lokalt och
regionalt förankrad samrådsprocess med berörda
intressenter. Det anförda innebär att syftet med
motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkande 23,
2003/04:MJ334 (c) yrkande 9, 2003/04:MJ408 (kd)
yrkande 12 och 2003/04:MJ472 (fp) yrkande 6 i allt
väsentligt får anses tillgodosett utan någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Giftfri miljö

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför i
skrivelsen och avstyrker flera
motionsyrkanden (kd, c, mp) om frågor med
anknytning till förslaget till EU:s
kemikaliestrategi REACH och hänvisar till det
arbete som nationellt pågår på området.
Med hänvisning till det arbete som pågår på
området, till vad som anförs i
budgetpropositionen för år 2005,
utgiftsområde 20, och i skrivelsen Sanering
och återställning av förorenade områden -
resultatredovisning (skr. 2003/04:141)
avstyrker utskottet ett motionsyrkande (kd)
om sanering av områdena förorenade av kadmium
och PCB.
Även ett flertal motionsyrkanden (kd, c, mp)
om förbud mot bromerade flamskyddsmedel och
AH-oljor avstyrks. Utskottet hänvisar till
det arbete som pågår och till att förbud mot
ämnena övervägs.
Motioner (fp, kd, v, c, mp) om läkemedels
miljöpåverkan avstyrks med hänvisning till
det arbete som pågår på området.
Jämför reservationerna 39 (kd, mp), 40 (c),
41 (mp), 42 (mp), 43 (kd, c, mp), 44 (mp), 45
(v, mp), 46 (fp, kd), 47 (v), 48 (c), 49 (mp)
och 50 (kd, mp).

Skrivelsen

Enligt regeringens bedömning är det särskilt viktigt
de närmaste åren att aktivt driva på arbetet med den
nya kemikalielagstiftningen inom EU
(REACH) och den globala kemikaliestrategin för att
uppfylla miljökvalitetsmålet Giftfri miljö.

Regeringen anser att informationskraven för
kemikalier bör skärpas samt att försiktighets- och
substitutionsprincipen och principen om att
förorenaren skall betala bör vara grundpelarna i
kemikaliehanteringen både inom EU och globalt.
Sverige kommer vidare att aktivt driva på det
internationella arbetet med reglering av
användningen och utfasningen av tungmetaller.

Motionerna

Enligt motion 2003/04:MJ63 (kd) bör regeringen
prioritera arbetet med att identifiera och sanera
källor till kadmium och PCB, såväl i Sverige som i
andra Östersjöländer (yrkande 14). I motionen
framförs även ett antal synpunkter på EU:s förslag
till ny kemikaliestrategi (REACH). Strategin bör
tydligare klargöra att de kemikalier som inte
uppfyller kraven för registrering skall förbjudas,
och substitutionsprincipen skall följas. För att
minimera onödig användning av försöksdjur är det
angeläget att den databas (SEIF) som skall skapas
för registrering av kemikalierna är öppen för alla
företag som är skyldiga att utvärdera riskerna med
sina kemikalier. I syfte att minska djurförsöken
måste information om alternativa metoder för
testning av kemikalier göras tillgänglig för alla
producenter. Förordningen bör inte stipulera vilka
testmetoder som skall användas, t.ex. att djurförsök
behövs för tester av vissa kemikalier, utan hålla
dörren öppen för att nya teststrategier kan komma
att utvecklas under arbetets gång (yrkande 29). Vid
utfasning av tungmetaller är det enligt motion
2003/04:MJ65 (m) av synnerlig vikt att nya material
för kommersiell användning har framtagits innan
förbud införs enligt den s.k.
substitutionsprincipen. Användning som medför akut
risk för förgiftning bör givetvis omedelbart
upphöra, och när det gäller bedömningen av kemiska
substanser och deras farlighet bör samma regler
gälla i hela EU. Därför bör de nationella program
för riskminskning som regeringen aviserar inte
genomföras eftersom detta snarare fjärmar de
nationella reglerna från varandra (yrkande 5). I
motion 2003/04:MJ278 (mp) anförs att ett nytt
kemiskt ämne inte skall få tillverkas om det inte är
nödvändigt för samhället och endast om tillverkaren
kan bevisa att det är ofarligt (yrkande 2). Enligt
motion 2003/04:MJ334 (c) skall utbytesprincipen och
försiktighetsprincipen tillämpas såväl i Sverige som
i EU (yrkande 11). Motionärerna i motion
2003/04:MJ365 (mp) anser att Sverige inte skall
kringgå EU-förbud mot kemiska produkter genom att
tillåta andra produkter med mycket liknande
egenskaper (yrkande 2). Sverige bör pröva
möjligheten att utnyttja miljögarantin (yrkande 5),
och regeringen bör återkomma med förslag för att öka
allmänhetens tillgång till information om
kemikalieanvändningen (yrkande 7). I motion
2003/04:MJ474 (c) begärs ett nationellt förbud mot
användning av särskilt hälso- eller miljöfarliga
ämnen (yrkande 14).

I motion 2003/04:MJ365 (mp) begärs att lokala
miljö- och hälsoskyddsnämnder skall ges rätt att
utfärda generella föreskrifter avseende
tillåtlighetsregler för bl.a. kemikalier (yrkande
1).
Ett flertal motioner behandlar frågan om bromerade
flamskyddsmedel och deras farlighet. Enligt motion
2003/04:MJ63 (kd) bör alla bromerade flamskyddsmedel
fasas ut (yrkande 30), och motionärerna i motion
2003/04:MJ258 (mp) anser att försiktighetsprincipen
bör gälla nya flamskyddsmedel (yrkande 1), de
bromerade flamskyddsmedlen bör utfasas i snabb takt
(yrkande 3), och det nu framlagda förslaget om år
2004 för avvecklingen av de bromerade
flamskyddsmedlen PBB och PBDE bör verkligen
genomföras (yrkande 4). I motionerna 2003/04:MJ400
(kd) yrkande 15 och 2003/04:MJ474 (c) yrkande 15
begärs lagstiftning om förbud mot bromerade
flamskyddsmedel. Alternativ till ämnet
trifenylfosfat efterlyses i motion 2003/04:MJ258
(mp) yrkande 2.
Frågan om läkemedels miljöpåverkan tas upp i flera
motioner. I motion 2003/04:MJ63 (kd) efterfrågas
bättre information om läkemedlens miljöpåverkan.
Exempelvis måste Apoteket AB informera bättre om
läkemedlen ur ett miljöperspektiv och apoteken ta
hand om överblivna läkemedel. Regeringen måste
inleda arbete med att skapa incitament för att göra
läkemedlen nedbrytbara (yrkande 31). Även motion
2003/04:MJ400 (kd) kräver förbättrad information om
läkemedlens skadliga miljöeffekter (yrkande 17) och
incitament för biologiskt nedbrytbara läkemedel
(yrkande 18). Enligt motion 2003/04:MJ278 (mp) bör
framförhållning krävas när det gäller de skador som
kan uppstå på grund av läkemedel.
Försiktighetsprincipen måste utgöra en förutsättning
vid introduktion av nya ämnen, och vid tillverkning
av läkemedel bör hänsyn tas till de ekologiska
aspekter som kan bli resultatet vid användning
(yrkande 3). Försiktighetsprincipen hävdas även i
motion 2003/04:MJ334 (c) som också kräver
miljöprövning av läkemedel (yrkande 14). I motion
2003/04:MJ410 (v) krävs att regeringen ser över hur
hinder för omställningen till användningen av
miljömärkta läkemedel kan undanröjas. Syftet är att
underlätta introduktionen av miljömärkta läkemedel
nationellt (yrkande 3). Behovet av miljökrav för
läkemedel påtalas även i motion 2003/04:MJ472 (fp)
yrkande 31.
Förbud mot HA-oljor efterlyses i
motion 2003/04:MJ63 (kd). Regeringen bör skyndsamt
återkomma till riksdagen med förslag på förbud mot
HA-oljor i Sverige och mot försäljning av däck som
innehåller dessa oljor. Sverige bör samtidigt driva
frågan om ett förbud inom EU (yrkande 32). Yrkandet
återfinns i motion 2003/04:MJ400 (kd) yrkande 19.
Enligt motion 2003/04:MJ379 (c) bör åtgärder vidtas
för att förbättra vattenkvaliteten i
Stockholmsområdet, inklusive förbud mot HA-oljor i
bildäck (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Sanering och efterbehandling av förorenade områden
är ett långsiktigt arbete där kontinuitet, men även
kunskap och kommunikation, är viktigt. En stor del
av Naturvårdsverkets insatser på området har syftat
till att sprida kunskap och att få i gång projekt på
de allra mest förorenade platserna. Samtliga län
genomför nu i större omfattning inventeringar och
undersökningar av förorenade områden.
Naturvårdsverket har i uppdrag av regeringen att
tillsammans med länsstyrelserna verka för att
arbetet med att sanera och återställa sådana områden
ökar i såväl offentlig som privat regi. Av årets
budgetproposition, utgiftsområde 20, framgår att
regeringens mål är att de områden som utgör mycket
stor eller stor risk för människors hälsa och miljön
skall vara åtgärdade inom en generation (prop.
2000/01:130, bet. 2001/02:MJU2, rskr. 2001/02:36).
Inventeringen av förorenade områden är snart
fullbordad och problembilden har klarnat. Det har
visat sig att både mängden områden och
saneringskostnaderna är betydligt större än vad som
tidigare varit känt. Som regeringen anför är
fortsatt arbete med sanering av dessa områden
nödvändigt för att på sikt åtgärda spridning i
miljön av långlivade farliga ämnen och därmed uppnå
miljökvalitetsmålet. I likhet med regeringen anser
utskottet det viktigt att det långsiktiga arbetet
med att åtgärda förorenade områden fortsätter med
oförminskad styrka. Med en insats på 1 miljard
kronor per år, varav drygt hälften statliga medel,
kommer huvuddelen av miljöbelastningen från
förorenade områden att kunna åtgärdas till omkring
år 2050 genom att samtliga 1 500 objekt i den högsta
riskklassen åtgärdats. Av budgetpropositionen för år
2005, utgiftsområde 20, framgår att regeringen avser
att återkomma med förslag till nya delmål för
efterbehandling av förorenade områden för åren
2005-2010 i samband med regeringens redovisning till
riksdagen under år 2005 av den fördjupade
utvärderingen av miljömålen. Utskottet vill även
hänvisa till vad som redovisas i regeringens
skrivelse Sanering och återställning av förorenade
områden - resultatredovisning (skr. 2003/04:141).
Utskottet anser därmed att kravet i motion
2003/04:MJ63 (kd) yrkande 14 inte bör föranleda
någon riksdagens ytterligare åtgärd utan att
resultatet av regeringens vidare arbete bör
avvaktas.

I oktober 2003 presenterade EG-kommissionen ett
förslag till ny kemikalielagstiftning (Registration,
Evaluation and Authorisation of Chemicals, REACH).
Förslaget går i korthet ut på att
förhandsregistrering, riskvärdering och godkännande
skall krävas för kemikalier innan de släpps ut på
marknaden. Kraven på att ta fram underlag för
godkännandet ligger på industrin. Rådets industri-
och konkurrensarbetsgrupp behandlar numera
förslaget. Sveriges ståndpunkt är att särskild vikt
bör fästas vid ett bättre skydd av miljö och hälsa
och inte endast vid konkurrensaspekter. Exempel på
detta är att lagstiftningens krav även skall omfatta
nya kemikalier som tillverkas i volymerna 1-10 ton
och att systemet för godkännande skall förbättras.
Att detta förslag till förändring, i likhet med
REACH-förslaget i övrigt, inte ställer orimliga krav
på små och medelstora företag är en viktig aspekt
för Sverige. För att förbättra kunskapsunderlaget i
REACH-förhandlingarna har Sverige tagit initiativet
till en gemensam nordisk studie av ekonomiska
konsekvenser av förslaget.
Verket för näringslivsutveckling, Nutek, har också
fått regeringens uppdrag att i samråd med KemI
utreda konsekvenserna av REACH för svenska företag.
Rapporten, REACH - EU:s förslag till nya
kemikalieregler - omfattning och effekter för
svenska företag (R 2004:12), omfattar en
kartläggning av vilka svenska företag och branscher
som kommer att beröras, en beskrivning av effekter
på företagsnivå samt en analys av behovet av
särskilda insatser för svenskt näringsliv. Härutöver
föreslår Nutek ett antal åtgärder för att förenkla
såväl regeltexten som det praktiska genomförandet av
förslaget i Sverige.
Inom miljö- och jordbruksutskottet bildades i juni
2003 en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp med
uppgift att inhämta kunskaper om kommissionens
förslag till kemikalielagstiftning och följa
processen i EU. Syftet är att utskottet i ett tidigt
skede skall kunna påverka lagstiftningsprocessen.
Under hösten 2004 kommer gruppen att anordna ett
diskussionsseminarium med företrädare för
Miljödepartementet, Kemikalieinspektionen, Nutek,
Svenska Naturskyddsföreningen, Plast- och
kemiföretagen, Sveriges Byggindustrier och Förbundet
Djurens rätt.
Enligt Miljömålsrådets rapport kommer den slutliga
utformningen och genomförandet av REACH att ha
avgörande betydelse för möjligheterna att nå flera
av delmålen. Om förslaget realiseras i sin nuvarande
form kommer det enligt rådet att innebära stora
framsteg när det gäller att förbättra kunskapen om
och kontrollen av de kemikalier som används. Det
finns dock brister i förslaget, bl.a. då det gäller
datakrav för lågvolymkemikalier, företagens ansvar
och tillämpningen av produktvalsprincipen. Förslaget
innehåller inte heller någon tydlig tidtabell för
testning och riskbedömning av ämnen i
godkännandesystemet. Därför anser rådet det tveksamt
om en utfasning av farliga ämnen kan ske enligt
tidtabellen för delmålen. REACH-förslaget innefattar
dessutom endast mycket begränsade krav på
information om kemikalier i varor. Enligt rådets
bedömning behöver förslaget utvecklas och förstärkas
för att delmålen om kunskap om kemiska ämnens hälso-
och miljöegenskaper, miljö- och hälsoinformation om
varor, utfasning av särskilt farliga ämnen samt
fortlöpande minskning av hälso- och miljöriskerna
med kemikalier skall kunna nås.
Regeringen har vidtagit flera åtgärder för det
svenska arbetet med förslaget. Enligt vad utskottet
inhämtat har Nutek på regeringens uppdrag undersökt
konsekvenserna för svenskt näringsliv. Sverige har
också initierat två konsekvensstudier med ekonomiskt
stöd från Nordiska ministerrådet, som redovisas
hösten 2004. Den ena fokuserar på miljökostnader för
kemiska föroreningar och den andra på REACH-
förslagets konsekvenser för industrin inom EU.
Förslaget har remissbehandlats samtidigt som möten
med näringslivet och miljö- och
djurskyddsorganisationer har genomförts i syfte att
ha en fortlöpande dialog med olika intressenter.
Parallellt med den sedvanliga informationen till
riksdagen har separata möten hållits med utskottets
kemikaliegrupp.
I årets budgetproposition, utgiftsområde 20,
framhåller regeringen att betydande insatser behövs
för att utveckla och förstärka REACH-förslaget i
EU:s förhandlingsprocess så att delmålen kan nås.
Förhandlingarna om förslaget inom EU kommer troligen
att pågå fram till år 2006 och lagstiftningen
beräknas träda i kraft tidigast år 2007. Under denna
period behövs insatser i förhandlingsarbetet,
rådsarbetsgrupper och i tekniska arbetsgrupper,
parallellt med arbete med fördjupade analyser och
konsekvensbeskrivningar. Arbetet kommer främst att
engagera Regeringskansliet och
Kemikalieinspektionen, KemI, men insatser behövs
även från andra berörda myndigheter. Utskottet utgår
från att de synpunkter som förs fram i motionerna
2003/04:MJ63 (kd) yrkande 29, 2003/04:MJ65 (m)
yrkande 5, 2003/04:MJ278 (mp) yrkande 2,
2003/04:MJ334 (c) yrkande 11, 2003/04:MJ365 (mp)
yrkandena 2 och 5 och 2003/04:MJ474 (c) yrkande 14
kommer att beaktas i detta arbete. Därmed finner
utskottet ingen ytterligare riksdagens åtgärd
påkallad med anledning av motionerna i dessa delar.
Med hänvisning till den fördjupade utvärderingen
bör även motion 2003/04:MJ365 (mp) yrkande 1 lämnas
utan åtgärd från riksdagens sida.
I arbetet med REACH driver Sverige frågan om
spridning av miljöinformation till allmänheten.
Regeringen anser att EU:s kemikaliemyndighet bör ha
ansvar för att aktivt sprida miljöinformation enligt
Åhuskonventionens principer, som dessa utvecklats i
artikel 7 i direktiv 2003/4 om allmänhetens tillgång
till miljöinformation. I sammanhanget vill utskottet
erinra om att Sverige under år 2003 har skrivit
under ett protokoll under Århuskonventionen om
föroreningsregister (PRTR). Under året har också
Naturvårdsverket etablerat ett nationellt
kemikalieutsläppsregister (KUR) som bl.a. innehåller
information om större anläggningars utsläpp per år
av vissa kemiska substanser. Utskottet vill även
erinra om regeringens uppdrag den 18 december 2003
till Kemikalieinspektionen att föreslå hur ett
system för hälso- och miljöinformation om varors
innehåll av farliga ämnen kan utformas. Inspektionen
skall vidare föreslå en strategi för att genomföra
ett sådant system i enlighet med målen i regeringens
proposition 2000/01:65 Kemikaliestrategi för giftfri
miljö. Uppdraget skall slutligen redovisas för
regeringen senast den 29 oktober 2004. Med det
anförda föreslår utskottet att motion 2003/04:MJ365
(mp) yrkande 7 lämnas utan åtgärd från riksdagens
sida.
Direktivet (2002/95/EG) om begränsning av
användningen av vissa farliga ämnen i elektriska
och elektroniska produkter, RoHS-direktivet, antogs
den 13 februari 2003. Direktivet förbjuder
användning av kvicksilver, bly, kadmium samt de
bromerade flamskyddsmedlen PBB och PBDE, med vissa
undantag. Enligt vad utskottet erfarit remitterades
förslaget till genomförande i Sverige under våren
2004. I maj 2004 gav regeringen
Kemikalieinspektionen i uppdrag att ta fram underlag
för ett nationellt förbud mot det bromerade
flamskyddsmedlet deka-BDE. Uppdraget skall
slutredovisas för regeringen i november 2004. Av
budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde 20,
framgår att regeringen anser det angeläget att med
tillämpning av försiktighetsprincipen fasa ut de
bromerade flamskyddsmedel som är bioackumulerande
och persistenta då risker för negativa effekter på
miljö och hälsa kan föreligga. Utskottet delar denna
uppfattning. Med det anförda finner utskottet syftet
med motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkande 30,
2003/04:MJ258 (mp) yrkandena 1-4, 2003/04:MJ400 (kd)
yrkande 15 och 2003/04:MJ474 (c) yrkande 15
tillgodosett. Motionerna i dessa delar bör inte
medföra någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Våren 2004 behandlade socialutskottet bl.a. olika
läkemedelsfrågor (bet. 2003/04:SoU7). Utskottet
vidhöll då sin tidigare uttalade uppfattning att det
är angeläget att kunskaperna kring läkemedels
miljöpåverkan ökar. Socialutskottet ansåg i likhet
med regeringen (prop. 2001/02:63 s. 86) att det mot
bakgrund av det pågående miljömålsarbetet är
väsentligt att se över hur miljöhänsyn kan vägas in
som en naturlig del vid förskrivning, användning och
prissättning av läkemedel liksom vid hantering av
överblivna läkemedel. Socialutskottet såg därför
mycket positivt på det breda uppdrag som
Läkemedelsverket har fått när det gäller läkemedels
miljöpåverkan. Även Socialstyrelsens uppdrag att se
över hur kassationen av läkemedel kan minskas
nämndes i sammanhanget. Socialutskottet anförde
vidare att den nya europeiska
läkemedelslagstiftningen bl.a. kommer att innebära
skärpta krav ur miljösynpunkt. Vad särskilt
beträffar kvicksilver i läkemedel konstaterade
utskottet att Läkemedelsverket och
läkemedelsindustrin samarbetar i syfte att så långt
det är möjligt undvika användningen av ämnet i
vacciner och andra preparat, vilket är i linje med
den av riksdagen godkända strategin för utfasning av
särskilt farliga ämnen. Kvicksilver används numera i
läkemedel enbart i mycket små mängder och endast där
det är svårt att hitta andra alternativ.
Läkemedelsverket redovisade den 1 juli 2004
regeringens uppdrag att utreda frågan om
miljöpåverkan av läkemedel och föreslå åtgärder för
att minska denna miljöpåverkan såväl nationellt som
inom EU. Läkemedelsverket konstaterar att läkemedel
samt kosmetiska och hygieniska produkter kan utgöra
en miljöfara men att påvisade skadeverkningar är
mycket få. För att undvika framtida miljöskador
måste dock kunskapen om eventuell miljöpåverkan öka.
I uppdraget ingick bl.a. att utreda möjligheten att
införa miljöklassificering av läkemedel i Sverige.
Läkemedelsverket föreslår i rapporten åtgärder för
ökad baskunskap om läkemedels samt kosmetiska och
hygieniska produkters påverkan på miljön. Vidare bör
utifrån ökad baskunskap fler och förnyade
miljöriskbedömningar göras av innehållsämnen i
läkemedel samt kosmetiska och hygieniska produkter.
Åtgärder bör vidtas för ökad miljöhänsyn i den
europeiska läkemedels- och kosmetikalagstiftningen
och av miljöhänsyn relevanta data om läkemedel bör
sammanställas i en databas. Arbete bör inledas med
utbildning och information för att stimulera
miljötänkandet kring läkemedel samt kosmetiska och
hygieniska produkter. Avfallshanteringen bör
förbättras och kassationen av läkemedel minskas.
Läkemedelsflödena i samhället bör följas upp
kontinuerligt. Slutligen föreslår verket samarbete
med branschen för kosmetiska och hygieniska
produkter för att få en förbättrad rapportering av
produkternas innehåll och kontinuerlig uppföljning
av flöden. Med det anförda finner utskottet syftet
med motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkande 31,
2003/04:MJ278 (mp) yrkande 3, 2003/04:MJ334 (c)
yrkande 14, 2003/04:MJ400 (kd) yrkandena 17 och 18,
2003/04:MJ410 (v) yrkande 3 och 2003/04:MJ472 (fp)
yrkande 31 i allt väsentligt tillgodosett. Någon
ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av
motionsyrkandena finner utskottet inte påkallad.
Sverige har drivit frågan om ett EU-förbud för
användningen av farliga s.k. AH-oljor i bildäck, och
i februari 2004 överlämnade kommissionen ett förslag
om förbud till rådet. Av budgetpropositionen för år
2005, utgiftsområde 20, framgår att Sverige verkar
för att förslaget skall tas upp till behandling
under hösten 2004. På regeringens uppdrag har
Kemikalieinspektionen även redovisat ett förslag
till nationellt förbud för användningen av AH-oljor
i bildäck, och regeringen avser att agera med
nationella åtgärder om EU:s behandling drar ut på
tiden. Det anförda innebär att syftet med motionerna
2003/04:MJ63 (kd) yrkande 32, 2003/04:MJ379 (c)
yrkande 1 och 2003/04:MJ400 (kd) yrkande 19 får
anses tillgodosett utan någon vidare riksdagens
åtgärd.

Begränsa klimatförändringarna

Utskottets förslag i korthet

Utskottet, som instämmer i vad regeringen
anför i skrivelsen, avstyrker ett flertal
motioner (s, m, fp, kd, v, c, mp) om bl.a.
mål för klimat- och energipolitiken, handel
med utsläppsrätter, lokala
investeringsprogram, nya bränslen och ny
teknik, fordonsgas, miljöklassning av fordon,
skrotningspremie för äldre tvåtaktsmotorer
och sanering av källor till dioxinutsläpp.
Utskottet hänvisar till skrivelsen, till
årets budgetproposition och till tidigare
uttalanden och pågående åtgärder på områdena.
Jämför reservationerna 51 (fp, mp), 52 (kd),
53 (c), 54 (c), 55 (mp), 56 (m, fp), 57 (v),
58 (c), 59 (mp), 60 (kd), 61 (c), 62 (c), 63
(mp), 64 (kd) och 65 (v, mp).

Skrivelsen

I skrivelsen uttalar regeringen sin avsikt att under
år 2005 återkomma med en uppföljning av det svenska
klimatarbetet. Enligt propositionen Sveriges
klimatstrategi kan regeringen, om behov finns, komma
att föreslå ytterligare åtgärder och/eller föreslå
en omprövning av målet.

Regeringen anser att klimatförändringarna är en
prioriterad fråga. Utsläppen av växthusgaser är i
dag så stora att halten av dem ökar i atmosfären på
ett sätt som på sikt kan leda till omfattande
klimatförändringar. Att begränsa människans bidrag
till ökad växthuseffekt genom att minska utsläppen
av klimatpåverkande gaser är att ta ansvar för den
miljö våra barn kommer att leva i. Utsläppen av
koldioxid, som är den dominerande växthusgasen,
kommer företrädesvis från förbränning av fossila
bränslen inom transportsektorn, energisektorn och
industrin. Andra viktiga växthusgaser är metangas
som bl.a. kommer från deponering av avfall och från
djurskötsel samt lustgas som främst kommer från
hantering av gödsel och från förbränning av
bränslen. Koldioxidutsläppen i Sverige har minskat
med 40 % sedan år 1970.
I skrivelsen anför regeringen att oljeutsläppen
till en början minskade som ett resultat av den
förda energipolitiken, inte minst genom att
oljeeldning ersattes med vatten- och kärnkraft.
Under 1990-talet och inledningen av 2000-talet
pressades utsläppen ned något trots att de ökade i
många länder i omvärlden. Minskningen är främst ett
resultat av koldioxidskatten. Utsläppen av koldioxid
från bostads- och servicesektorerna har t.ex.
minskat med nära 40 %. Sverige har sedan många år
satsat på energikällor som inte bidrar till
växthuseffekten, och användningen av biobränslen har
ökat starkt under 1990-talet. Sverige har under lång
tid arbetat med ekonomiska styrmedel i
klimatarbetet. I den ekonomiska vårpropositionen år
2000 angav regeringen att det samlade utrymmet för
grön skatteväxling under perioden 2001-2010 var 30
miljarder kronor.

Motionerna

Riksdagens roll i klimatpolitiken behandlas i motion
2003/04:MJ63 (kd). Det är enligt motionärerna
viktigt att det i samband med kontrollstationen år
2004 när Sveriges nationella klimatmål ses över även
görs en grundlig översyn av möjliga politiska
styrmedel, hur de samverkar och deras konsekvenser
för miljö, sysselsättning och välfärd. I detta
arbete bör riksdagen ges en framträdande roll
(yrkande 33). När det gäller den svenska
klimatstrategin anser motionärerna att regeringen
bör öka insatserna på följande områden
Fossilbränslen i energiproduktionen bör fasas ut
genom effektivisering och besparing av energi samt
uppbyggnad av energisystem baserade på förnybar
energi. Även fossilbränslen i transportsektorn bör
fasas ut. Förnybara bränslen till transport- och
energisektorn bör gynnas genom långsiktiga
skattelättnader. Åtgärder som ökar kolbindningen i
växtlighet bör vidtas. Studier har enligt
motionärerna visat att det finns odlingsmetoder som
ökar jordens mullhalt, varvid kol binds. Mer
forskning behövs på detta område. Återvinning bör
ske av koldioxid och eventuellt lagring av koldioxid
under jord eller i gamla olje- och gasfält. Även på
detta område behövs mer forskning. Omförhandling bör
ske av internationella avtal i syfte att införa
miljöbeskattning av flygbränsle. Klimatstrategin
måste utformas så att det skapas realistiska,
ekonomiska och miljövänliga alternativ till dagens
fossila drivmedel. Motionärerna anser det därför
ytterst viktigt att snabbt få fram produktion av
förnybara drivmedel, både nationellt och
internationellt, som ett alternativ till fossila
drivmedel (yrkande 34).

När det gäller målen för klimat- och
energipolitiken anser motionärerna i motion
2003/04:MJ66 (fp) att satsningar bör göras på
forskning som kan leda till alternativa energisystem
och att det behövs en bredare syn på vad som kan
anses vara alternativ energi. Arbetet med
energieffektivisering betonas och både uppvärmning
och drivmedel behöver snart växla över till icke
fossil användning. Det är enligt motionärerna mycket
olyckligt att regeringen vill höja taket för
koldioxidutsläpp efter år 2010. Slutligen anförs att
riksdagens antagna mål för klimatpolitiken bör ligga
fast (yrkande 7).
Enligt motion 2003/04:MJ474 (c) måste den svenska
målsättningen i klimatarbetet höjas (yrkande 6). I
motionen läggs också fram förslag till ett
åtgärdsbatteri för ett bättre klimat. Förslagen
omfattar handel med utsläppsrätter/flexibla
mekanismer, ett kortsiktigt system med kolsänkor,
nya s.k. KLIMP-projekt (klimatinvesteringsprogram)
även under åren 2005 och 2005 och skatteväxling med
tydliga klimateffekter. En bortre parentes för
nytillverkade fossilbränsledrivna fordon bör sättas
till år 2015, och samtliga transportslags
miljökostnader bör internaliseras. Kollektivtrafiken
bör förbättras i hela landet och godstransporter
flyttas till järnväg och sjöfart. Krav på
nollemissionsfordon bör införas för statliga
myndigheter, bolag och verk och skrotningspremien
höjas för gamla bilar. Gröna bränslecertifikat bör
införas och auto-oil-direktivet omarbetas. Eftersom
större tyngd bör läggas på biltransporternas rörliga
kostnader bör skatteväxling mellan fordonsskatt och
energiskatt/koldioxidskatt införas liksom
differentierad fordonsskatt baserad på utsläpp.
Slutligen framhålls behovet av ökad klimatforskning
(yrkande 7).
Enligt motion 2003/04:MJ474 (c) bör Sverige bör
aktivt medverka till att utforma en
försöksverksamhet med flexibla mekanismer inom EU.
Möjligheten att tillgodoräkna sig kolsänkor bör
fasas ut i ett längre perspektiv, och flexibla
mekanismer och kolsänkor skulle kunna nyttjas som
komplement till andra styrmedel för att höja
regeringens målsättning (yrkande 8). Såväl inom EU
som i andra sammanhang bör Sverige arbeta för
sammanhållna forskningsstrategier och ökade resurser
inom klimatområdet (yrkande 10).
Enligt motion 2003/04:MJ370 (m) bör Sverige arbeta
för ett globalt system med utsläppsrätter (yrkande
9), och i motion 2003/04:MJ401 (mp) begärs att
regeringen lägger fram förslag om en skärpning av
Sveriges mål för utsläpp av växthusgaser till 10 %
(yrkande 1). I motion 2003/04:T563 (kd) efterlyses
långsiktiga mål vad gäller nya bränslen och ny
teknik (yrkande 5).
I motion 2003/04:MJ65 (m) hävdas att de lokala
klimatinvesterings-programmen (KLIMP) inte varit
framgångsrika och därför bör avvecklas (yrkande 22).
När det gäller drivmedel är enligt motion
2003/04:MJ401 (mp) bränsleeffektiviteten central,
och det framhålls som viktigt att beroendet av
fossilbaserade drivmedel minskar (yrkande 5). Enligt
motion 2003/04:MJ407 (kd) är utveckling av
fordonsgasmarknaden ett sätt att minska
miljöpåverkan (yrkande 1). I motion 2003/04:MJ436
(s) efterlyses stimulanser för ökad användning av
fordonsgas. Förslag som syftar till att förbättra
bilparkens bränsleeffektivitet efterlyses i motion
2003/04:MJ380 (mp). Enligt motion 2003/04:MJ474 (c)
bör en inköpspolicy utformas för statliga
myndigheter, bolag och verk vid inköp av fordon.
Policyn bör syfta till att nyinköp av fordon skall
avse nollemissionsfordon (yrkande 9).
Enligt motion 2003/04:MJ394 (mp) bör nya
miljöklasser införas i syfte att stimulera
utvecklingen av renare drivmedel och bränslen. De
svenska reglerna för miljöklassning av bilar bör
enligt motion 2003/04:T564 (c) ändras så att de även
inkluderar utsläpp av fossil koldioxid (yrkande 20).
I motion 2003/04:T304 (mp) begärs en utredning för
fastställande av en målsättning för införandet av
avgasfria bilar i Sverige med en nollvision som
slutmål. Enligt motion 2003/04:T564 (c) bör
miljöanpassade drivmedel och certifikat införas även
för transporter. Systemet bör motsvara vad som
gäller inom elbranschen (yrkande 23). Sverige bör
enligt motion 2003/04:MJ257 (kd) vara pådrivande när
det gäller miljöfrämjande s.k. acceleratorer i
drivmedel, främst diesel.
I motion 2003/04:MJ410 (v) föreslås att en
utredning tillsätts för att klarlägga hur
förändringar av användningen och sammansättningen av
petroleumbaserade bränslen kan minska negativa
hälsoeffekter (yrkande 1). I denna utredning bör
Socialstyrelsen ha en aktiv roll (yrkande 2).
Enligt motion 2003/04:MJ63 (kd) bör en
skrotningspremie införas för äldre tvåtaktsmotorer
(yrkande 20). Motionärerna i motion 2003/04:MJ408
(kd) begär att regeringen återkommer med förslag om
införande av en skrotningspremie på äldre
tvåtaktsmotorer för fritidsbåtar (yrkande 6).
I motion 2003/04:MJ410 (v) begärs att regeringen
snarast antar en handlingsplan för hur källor till
dioxinutsläpp skall stoppas (yrkande 11).

Utskottets ställningstagande

Sverige har varit pådrivande i det internationella
arbetet med klimat och luftföroreningar, både inom
EU och globalt. Arbetet inom ramen för FN:s
klimatkonvention har under senare år framför allt
varit inriktat på att lösa metodologiska och
övervakningstekniska frågor som krävs för en
effektiv uppföljning av klimat- och
utsläppsutvecklingen. En vidare diskussion om
åtaganden efter Kyotoprotokollets första period har
emellertid hämmats av att Kyotoprotokollet inte hade
trätt i kraft. Många parter är ovilliga att
diskutera eventuella framtida åtaganden innan redan
gjorda överenskommelser fullföljts. Utskottet
konstaterar därför med tillfredsställelse att
Ryssland nu har ratificerat Kyotoprotokollet, vilket
innebär att avtalet kan träda i kraft, vilket i sin
tur kommer att ge ny kraft åt de internationella
förhandlingarna. Inom EU har klimatarbetet
fortskridit väl, och utskottet kan konstatera att
viktiga framsteg har gjorts under år 2004. Arbetet
har framför allt varit inriktat på att genomföra
EU:s system för handel med utsläppsrätter för
koldioxid. Rådet och Europaparlamentet enades också
i april 2004 om det s.k. länkdirektivet, vilket
möjliggör för företag som ingår i EU:s system för
handel med utsläppsrätter att tillgodogöra sig
utsläppsminskningar från de s.k. projektbaserade
mekanismerna gemensamt genomförande och mekanismen
för ren utveckling. Genomförandet av systemet för
utsläppshandel inom EU är även viktigt i ett
internationellt perspektiv för att visa på
möjligheterna att driva ett framsynt klimatarbete.
Arbetet med att sätta upp nya mål och strategier på
lång sikt har också påbörjats. I slutsatserna från
Europeiska rådets möte våren 2004 fastslogs att
stats- och regeringscheferna på Europeiska rådets
vårmöte 2005 skall överväga strategier och mål för
EU:s utsläpp av växthusgaser på medellång och lång
sikt. Ett sådant beslut har stor betydelse för
Sveriges framtida klimatarbete. Under våren 2004
beslutades lagar och förordningar som krävs för
genomförandet i Sverige av EU:s system för handel
med utsläppsrätter för koldioxid. Besluten grundade
sig på två propositioner om handel med
utsläppsrätter (prop. 2003/04:31, bet.
2003/04:MJU11, rskr. 2003/04:150, prop. 2003/04:132,
bet. 2003/04:MJU19, rskr. 2003/04:281). Därmed
fastslogs riktlinjer för genomförandet av
handelssystemet och lagstiftning med bestämmelser om
tillstånd för utsläpp av koldioxid och tilldelning
av utsläppsrätter.

I skrivelsen betonar regeringen klimatfrågan som
en prioriterad fråga, ett förhållande som visar sig
inte minst i redogörelsen av de stora mängder
åtgärder som pågår eller förbereds på klimatområdet.
Ett råd för tilldelningen av utsläppsrätter
inrättades vid Naturvårdsverket i juli 2004.
Naturvårdsverket och Energimyndigheten redovisade i
juli 2004 uppdraget att utarbeta underlag inför
utvärderingen av klimatpolitiken vid
kontrollstationen år 2004. Den parlamentariska s.k.
FlexMex-utredningen (N 2001:08) skall ta fram
riktlinjer för ett svenskt system för tillämpning av
Kyotoprotokollets flexibla mekanismer inklusive
utsläppshandel. Våren 2004 presenterades ett tredje
delbetänkande, Handla för bättre klimat - handel med
utsläppsrätter 2005-2007 m.m. (SOU 2004:62), som har
remitterats. Regeringen har i april 2004 lagt fram
en nationell fördelningsplan för initial tilldelning
av utsläppsrätter till de i Sverige berörda
företagen. Planen har godkänts av kommissionen. Till
detta bör läggas att utskottet för närvarande
behandlar proposition 2004/05:18 Handel med
utsläppsrätter II (bet. 2004/05:MJU5) om
genomförande av EG-direktivet om handel med
utsläppsrätter för växthusgaser. Systemet skall vara
i bruk den 1 januari 2005.
Vidare har en parlamentarisk utredning haft till
uppgift att se över reglerna för nedsättning av
energiskatter inom industrin. Utredningen lade fram
sitt slutbetänkande (SOU 2003:80) i april 2003, och
frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Vidare pågår ett fortsatt arbete för att genomföra
den gröna skatteväxlingen samt vissa
energiskatteförändringar som är nödvändiga till
följd av det energiskattedirektiv som antogs inom EU
under år 2003. Ett system med s.k. gröna certifikat
för att främja el från förnybara energikällor
startades i maj 2003. Målet är att öka andelen
förnybar el med 10 TWh till år 2010.
Vägtrafikskatteutredningen redovisade i maj 2004
sitt slutbetänkande Skatt på väg (SOU 2004:63).
Utredningen har sett över vägtrafikbeskattningen med
hänsyn till dess miljöpåverkan men även med hänsyn
till andra samhällsmål som konkurrenskraft och
trafiksäkerhet. Förslag har lagts fram när det
gäller fordonsbeskattning och drivmedelsbeskattning,
och ett system för en kilometerskatt har
föreslagits.
För att det långsiktiga svenska klimatmålet skall
kunna nås till år 2050 behövs emellertid ett
omfattande och långsiktigt omställningsarbete med
ytterligare insatser och internationell samverkan.
Den prognos över utsläppsutvecklingen som görs i
rapporten Kontrollstation 2004 pekar mot att
utsläppen fram till år 2010 ökar jämfört med de
senaste årens nivåer men att utsläppen ändå kommer
att ligga under 1990 års nivå. Som regeringen anför
i skrivelsen uppfylls Sveriges andel av EU:s
gemensamma åtaganden gentemot Kyotoprotokollet med
marginal. Enligt rapporten behövs ytterligare
åtgärder för att det nationella delmålet för åren
2008-2012 skall kunna nås. Myndigheterna lämnar ett
antal förslag till åtgärder och föreslår en
förändrad formulering av det nationella klimatmålet.
Enligt vad utskottet erfarit har regeringen för
avsikt att återkomma till frågan i den proposition
om klimatpolitikens inriktning som avses presenteras
för riksdagen under våren 2005.
Som regeringen anför i skrivelsen är en viktig
åtgärd för att begränsa trafiksektorns
klimatpåverkan en politik som främjar en
introduktion och ökad användning av alternativa
drivmedel. För detta finns en skattestrategi för
alternativa drivmedel och lättnad i
förmånsbeskattningen av miljöanpassade bilar. En
särskild utredare (M 2003:02) skall föreslå ett
nationellt mål för alternativa drivmedel samt komma
med förslag om hur tillgängligheten för sådana
drivmedel kan ökas. Den 30 januari 2004 lade
utredaren i sitt delbetänkande (SOU 2004:4) fram ett
förslag till vägledande nationellt mål för år 2005
på 3 % förnybara fordonsbränslen och ett förslag på
hur ett krav i lag om skyldighet för bensinstationer
att tillhandahålla minst ett förnybart
fordonsbränsle år 2005 kan utformas. Uppdraget skall
slutredovisas senast den 31 december 2004.
I skrivelsen anförs vidare att bebyggelsens
påverkan på klimatet bör minskas successivt. En
effektivare användning av energi och en ökad andel
förnybara bränslen och användning av andra resurser
samt väl fungerande bostäder, lokaler och service är
viktiga förutsättningar för en hållbar utveckling.
Planering, byggande och fastighetsförvaltning bör
bidra till att klimatmålen och övriga miljömål
uppfylls. Som ett led i detta har regeringen
uppdragit åt Statens fastighetsverk,
Fortifikationsverket, Luftfartsverket, Banverket och
Vägverket att redovisa förutsättningarna för en
effektivare energianvändning i sina byggnadsbestånd
samt möjligheterna att minska användningen av
fossila bränslen. Syftet med uppdraget är att med
beaktande av en god inomhusmiljö m.m. finna
kostnadseffektiva åtgärder för att minska
miljöbelastningen från energianvändningen. En lång
lista på vad som skall redovisas finns i beslutet.
Uppdraget har nu redovisats för Miljödepartementet.
Dialogprojekten Bygga Bo och Förvalta för
Framtiden är ett exempel på ett unikt samarbete
mellan näringslivet, kommunerna och regeringen som
under 2003 ledde fram till en frivillig
överenskommelse med ömsesidiga åtaganden om olika
åtgärder för en hållbar utveckling av bygg- och
fastighetssektorn och ett hållbart samhällsbyggande.
Deltagande aktörer påbörjar nu sina åtaganden inom
tre prioriterade områden, nämligen
energieffektivisering, resurseffektivisering och god
inomhusmiljö. Regeringen har bl.a. åtagit sig att se
över möjligheterna att skapa incitament som främjar
miljöinvesteringar i den bebyggda miljön. Av
skrivelsen framgår att regeringen driver frågan om
mål för energieffektivisering även på
gemenskapsnivå.
I arbetet med att genomföra Kyotoprotokollet är
frågor om utsläppsdata, rapportering och verifiering
viktiga. Regeringen har därför gett Naturvårdsverket
i uppdrag att i samråd med en rad andra myndigheter
etablera ett svenskt nationellt system för
utsläppsrapportering och data i enlighet med
protokollets krav. Inom EU har en överenskommelse om
en övervakningsmekanism nåtts som innebär att
unionen kan leva upp till Kyotoprotokollets krav på
inventering, rapportering och verifiering av
växthusgasutsläpp. Kommissionen presenterade under
år 2003 två rättsakter som är av stor betydelse för
Kyotoprotokollets genomförande. I juli samma år
presenterades ett direktiv som skall möjliggöra en
sammanlänkning av Kyotoprotokollets projektbaserade
mekanismer med direktivet för utsläppshandel och i
augusti en förordning för att begränsa utsläppen av
fluorerade växthusgaser.
Riksdagen beslutade våren 2002 om riktlinjerna för
energipolitiken (prop. 2001/02:143, bet.
2001/02:NU17). Beslutet baserade sig, i likhet med
den energipolitiska uppgörelse som träffades år
1997, på en överenskommelse mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Centerpartiet. 2002 års energipolitiska beslut
innebar, enligt vad som angavs, en bekräftelse på
att 1997 års energipolitiska riktlinjer låg fast.
Målet för den svenska energipolitiken är, enligt
vad riksdagen fastställt, att på kort och lång sikt
trygga tillgången på el och annan energi på gentemot
omvärlden konkurrenskraftiga villkor.
Energipolitiken skall skapa villkoren för en
effektiv och hållbar energianvändning och en
kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg
negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat samt
underlätta omställningen till ett ekologiskt
uthålligt samhälle. Vidare skall energipolitiken
bidra till ett breddat energi-, miljö- och
klimatarbete i Östersjöregionen.
Näringsutskottet behandlade energipolitikens
inriktning senast hösten 2003 (bet. 2003/04:NU3) i
anslutning till beredningen av 2004 års
budgetproposition och med anledning av då väckta
motioner. I detta sammanhang avstyrktes yrkanden om
mål för energipolitiken liknande det här aktuella.
Vid detta tillfälle underströk näringsutskottet att
den syn utskottet har när det gäller
energipolitikens inriktning överensstämmer med de
beslut som riksdagen fattade våren 1997 och våren
2002. Dessa beslut utgör enligt näringsutskottet
grundstommen för den svenska energipolitikens
utformning och inriktning.
En viktig del av underlaget till klimatpolitiken
består av resultat från klimatforskningen. Som
regeringen anför är viktiga element i denna
forskning om klimatförändringar, om effekter av
förändringar, styrmedel och ny teknik för att minska
utsläppen samt forskning om kolcykeln och
kolsänkornas betydelse. Regeringen anser att den typ
av forskning som bedrivs bl.a. vid Rossby Centrum
vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut (SMHI) utgör ett viktigt bidrag till
klimatforskningen. Hur samordning av
klimatforskningen kan åstadkommas har utretts av
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och
samhällsbyggnad (Formas). Regeringen avser att
återkomma till dessa frågor i den
forskningspolitiska propositionen. Forskningen har
även stor betydelse för eventuella åtgärder som kan
behöva vidtas för att samhället skall kunna anpassas
till klimatförändringarna. I sammanhanget vill
utskottet nämna att en forskningsproposition är
aviserad till årsskiftet 2004/05.
Slutligen vill utskottet erinra om att
Naturvårdverket i mars 2004 redovisade sin
slutrapport för verkets uppdrag att driva den s.k.
Klimatkampanjen. Kampanjen har arbetat med en
kombination av nationella och lokala aktiviteter.
Med det ovan anförda och med vad utskottet i
tillämpliga delar anför nedan under detta avsnitt
finner utskottet syftet med motionerna
2003/04:MJ63 (kd) yrkandena 33 och 34, 2003/04:MJ66
(fp) yrkande 7, 2003/04:MJ474 (c) yrkandena 6, 7 och
10 i allt väsentligt tillgodosett. Motionerna i
dessa delar bör lämnas utan vidare åtgärd från
riksdagens sida.
Som utskottet anförde våren 2003 i samband med
behandlingen av en proposition om riktlinjer för
genomförande av EG:s direktiv om ett system för
handel med utsläppsrätter och växthusgaser (prop.
2003/04:31, bet. 2003/04:MJU11, rskr. 150) anger
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av
den 13 oktober 2003 att medlemsstaterna i en
nationell fördelningsplan senast den 31 mars 2004
skall redovisa för kommissionen hur den initiala
fördelningen av utsläppsrätter skall göras. Planen
skall bl.a. ange den totala fördelade mängden
utsläppsrätter till den handlande sektorn och en
uppdelning på anläggningsnivå. Handeln med
utsläppsrätter skall enligt direktivet inledas den 1
januari 2005. Utskottet konstaterade att arbetet med
genomförandet av handelssystemet således är inne i
ett intensivt skede. Som regeringen påpekade skall
den fördelningsplan som skall presenteras för EG-
kommissionen baseras på de kriterier som anges i
direktivets bilaga III och de riktlinjer för
uttolkning av dessa kriterier som kommissionen
presenterat. Regeringen redovisade i propositionen
bl.a. de kriterier som bör tillämpas för den svenska
fördelningsplanen, på vilket sätt dessa kriterier
kan tolkas, antalet utsläppsrätter som avses
fördelas och vissa principer som bör tillämpas vid
fördelningen av utsläppsrätter. Dessa principer
utgår från direktivet och baseras på den
parlamentariska utredningens (FlexMex2-utredningen)
delbetänkande Handla för bättre klimat (SOU 2003:60)
och remissyttrandena över detta betänkande. En
utgångspunkt vid fördelningen skall vara de allmänna
principer som FlexMex2-utredningen angivit. En annan
utgångspunkt skall vara kriterierna i bilaga III
till handelsdirektivet och Europeiska kommissionens
riktlinjer för uttolkningen av dessa kriterier. Som
utskottet närmare kommer att utveckla nedan
instämmer utskottet i de bedömningar regeringen gör
och tillstyrker regeringens förslag till
bemyndigande. Enligt utskottets mening kännetecknas
det arbete som föregått propositionen av en allsidig
och grundlig belysning från olika håll, och
regeringen avser att för riksdagen presentera
propositioner med lagstiftningsförslag under våren
och hösten innevarande år. Som framgår av den nu
aktuella skrivelsen arbetar regeringen med att
genomföra EG-direktivet. Systemet kommer
inledningsvis att endast omfatta koldioxid och stora
energianläggningar samt viss energiintensiv industri
och skall starta den 1 januari 2005. Med hänvisning
härtill och i avvaktan på riksdagens behandling av
proposition 2004/05:18 Handel med utsläppsrätter II
föreslår utskottet att motionerna 2003/04:MJ370 (m)
yrkande 9, 2003/04:MJ401 (mp) yrkande 1 och
2003/04:MJ474 (c) yrkande 8 lämnas utan vidare
åtgärd från riksdagens sida.
Rådet och Europaparlamentet enades i april 2004 om
det s.k. länkdirektivet, vilket möjliggör för
företag som ingår i EU:s system för handel med
utsläppsrätter att tillgodogöra sig
utsläppsminskningar från de s.k. projektbaserade
mekanismerna gemensamt genomförande och mekanismen
för ren utveckling. Av budgetpropositionen för år
2005, utgiftsområde 20, framgår att regeringen avser
att under hösten 2004 utarbeta underlag för ett
genomförande av direktivet i svensk lagstiftning.
För att kunskaper och erfarenheter från de lokala
investeringsprogrammen skall komma samhället till
nytta genomförs sedan juni 2001 ett stort
utvärderingsprogram. I budgetpropositionen för år
2005, utgiftsområde 20, redogör regeringen för de
sex utvärderingar som hittills har avslutats och som
rör följande områden.

- Utvärdering av fjärrvärme- och närvärmeprojekt.
-
- Utvärdering av spillvärmeprojekt.
-
- LIP och sju kommuners miljöarbete.
-
- LIP-miljöteknik för export.
-
- Utvärdering av våtmarker.
-
- En jämförande studie av kommuner som fått
respektive inte fått LIP-stöd.
-
Utvärderingarna visar bl.a. att miljöarbetet
förstärkts i de kommuner som fått bidrag.
Ytterligare sex utvärderingar pågår. Dessa handlar
bl.a. om energi, alternativa bränslen och enskilda
avlopp. Utvärderingarna genomförs av konsulter,
universitet och högskolor. Arbetet leds av
Naturvårdsverket. Under året har 87 kommuner och
andra aktörer ansökt om 2,8 miljarder kronor enligt
förordningen (2003:262) om statliga bidrag till
klimatinvesteringsprogram. I december beslutade
Rådet för investeringsstöd att bevilja 300,1
miljoner kronor i bidrag till 14 program och en s.k.
guld-klimp, dvs. en särskilt effektiv åtgärd enligt
regelverkets krav. I denna första bidragsomgång
prioriterades satsningar inom bl.a. områdena
transport och energi. 35 % av bidraget gick till
investeringar i transportsektorn där merparten avser
fortsatt introduktion av biogasfordon. 40 %
fördelades på energiprojekt, främst utbyggnad av
fjärrvärme och konvertering till biobränslen. 15 %
av bidraget gick till olika informationsprojekt,
varav en stor andel är kopplad till trafikområdet.
De beviljade programmen beräknas leda till 114 000
ton minskade utsläpp av koldioxidekvivalenter per
år, vilket motsvarar 4 % av det svenska klimatmålet
att minska utsläppen i Sverige med 4 % till perioden
2008-2012 jämfört med 1990 års nivå. Det beräknas
även leda till minskad energianvändning med 263 GWh,
varav minskad elanvändning med 72 GWh.
Utsläppsminskningar av minskad elanvändning är inte
inräknade som minskade utsläpp av växthusgaser i
Sverige eftersom dessa utsläpp främst sker i andra
länder. Investeringarna leder i många fall även till
minskade utsläpp av andra ämnen som bidrar till att
nå bl.a. miljökvalitetsmålen Frisk luft, Ingen
övergödning, Bara naturlig försurning och God
bebyggd miljö. Det bör tilläggas att det i årets
ekonomiska vårproposition föreslogs att
Klimatinvesteringsprogrammet (KLIMP) utökas med 50
miljoner kronor år 2005 och med 150 miljoner kronor
år 2006 (prop. 2003/04:100, bet. 2003/04:FiU20,
rskr. 2003/04:284). Det anförda innebär att
utskottet inte delar uppfattningen i motion
2003/04:MJ65 (m) om programmens bristande framgång
och avstyrker på den grunden motionens yrkande 22.

När det gäller motioner om drivmedel vill
utskottet inledningsvis hänvisa till
skatteutskottets behandling våren 2004 av allmänna
motioner om punktskatter (bet. 2003/04:SkU24).
Skatteutskottet erinrade om att riksdagen (bet.
2000/01:FiU1) har ställt sig bakom den strategi för
en successivt ökad miljörelatering av skattesystemet
genom grön skatteväxling som presenterades i
budgetpropositionen för år 2001. Grunden för
strategin är att höjda skatter på energi- och
miljöområdet växlas mot sänkta skatter på arbete.
Det främsta syftet med skatteväxlingen är att bidra
till att fastställda miljömål uppnås genom ökad
miljöstyrning via skattesystemet. Genom miljöskatter
sätter man ett pris på miljön, och det blir dyrare
att släppa ut föroreningar. Hushållen får härigenom
ekonomiska motiv att välja en mer miljövänlig och
resurssnål livsstil medan företagen stimuleras att
utveckla en mer miljövänlig teknik. En grön
skatteväxling innebär inte en höjning av det totala
skatteuttaget då höjningar av de miljörelaterade
skatterna balanseras av sänkningar av skatterna på
arbete.
Skatteutskottet anförde vidare att
skatteväxlingsstrategin under en tioårsperiod
beräknas omfatta sammanlagt 30 miljarder kronor.
Under åren 2001-2003 har en skatteväxling på
sammanlagt 8 miljarder kronor genomförts.
Inriktningen år 2001 var att ge koldioxidskatten
ökad tyngd i förhållande till energiskatten.
Skattehöjningarna på energiområdet koncentrerades
till fossila bränslen för uppvärmning, till
elförbrukning och till dieselolja. Dessa höjningar
växlades mot höjda grundavdrag för löntagare och
pensionärer och sänkta arbetsgivaravgifter och
egenavgifter för egenföretagare. Skatteväxlingen år
2002 bestod av höjda grundavdrag i inkomstskatten,
höjd koldioxidskatt på bränslen för uppvärmning,
höjd energiskatt på el samt höjd avfallsskatt.
Skatteväxlingen år 2003 bestod av en sänkt
inkomstskatt för låg- och medelinkomsttagare
finansierad med höjningar av koldioxidskatten,
elskatten, avfallsskatten och naturgrusskatten.
Riksdagen har, som redovisats ovan, i samband med
budgetbehandlingen hösten 2004 godtagit en
skatteväxling som för år 2004 omfattar 2 miljarder
kronor. Skatter och avgifter på förvärvsinkomster
sänks i utbyte mot höjd koldioxidskatt och elskatt
för hushåll och övrig sektor. Dessutom höjs
energiskatten på dieselolja och skatten på
bekämpningsmedel samt elskatten för industrisektorn
med 0,5 öre per kWh. Den senare höjningen genomförs
den 1 juli 2004. En samordning mellan elskattens
införande och ett system med långsiktiga avtal med
energiintensiv industri bör ske, genom att perioden
för sådana avtal kan omfatta tiden fr.o.m. den 1
juli 2004, även om själva regelverket i denna del
inte väntas vara i kraft förrän mot slutet av året
efter godkännande av kommissionen och riksdagen.
En reformering av energiskattesystemet utgör
enligt skatteutskottet en central del av en grön
skatteväxling. Vid den senaste budgetbehandlingen
uttalade utskottet att en ökad miljörelatering av
skattesystemen förutsätter en rationell
energiskattestruktur med långsiktigt hållbara
energiskatter som också svarar mot de krav som EG-
rätten ställer. Skatteutskottet anförde vidare att
en reformering av den svenska energibeskattningen är
angelägen för att öka miljöstyrningen inom
näringslivet samtidigt som de svenska företagens
internationella konkurrenskraft värnas. Systemet
skall utformas så att det underlättar möjligheten
för framtida skatteväxling som också omfattar
näringslivet. Utskottet ansåg slutligen att en
målsättning bör vara att ett nytt energiskattesystem
skall kunna antas av riksdagen. Ett viktigt inslag
är en samordning mellan energibeskattningen och
alternativa styrmedel, som handel med elcertifikat
och utsläppsrätter samt ingåendet av långsiktiga
avtal. Skatteutskottets ställningstagande är
fortfarande giltigt.
Skatteutskottet övergick härefter till de motioner
som rör EU-samarbetet och frågor om bl.a. en
gemensam europeisk miniminivå för koldioxidskatt,
att miljöskatter skall kunna beslutas med
kvalificerad majoritet i rådet och om en
internationell överenskommelse om minimiavgifter på
koldioxidutsläpp som inkluderar flygbränsle. Som
skatteutskottet de senaste åren har redovisat har
Sverige i EU under flera år verkat för att
gemensamma minimiskatter skall införas också på
naturgas och kol. Dessa ansträngningar har lett till
att ett nytt energiskattedirektiv antagits den 27
oktober 2003 och att positiva minimiskattenivåer för
el och samtliga energiprodukter, dvs. såväl
mineraloljor som kol och naturgas, därigenom gäller
fr.o.m. den 1 januari 2004. Direktivet innebär höjda
minimiskattesatser på mineraloljor men samtidigt
ökad flexibilitet för medlemsstaterna, bl.a. vad
gäller möjligheten till differentiering utifrån
bränslets miljöegenskaper. Enligt direktivet skall
kommersiellt flygbränsle undantas från beskattning.
Undantaget kan begränsas till flygfotogen. En
lämplig strategi enligt rådet och kommissionen är
att fortsätta diskussionen i frågan med
International Civil Aviation Organization (ICAO) och
att rådet när beskattning av flygbränsle blir
tillåten internationellt skall besluta om undantaget
i energiskattedirektivet skall upphävas.
Skatteutskottet ansåg sammanfattningsvis att de
motionärer som efterfrågar stimulanser av
miljövänliga drivmedel och fordon får anses väl
tillgodosedda genom de satsningar som staten i dag
gör på miljövänliga drivmedel och miljöanpassade
fordon. Satsningarna sker bl.a. genom
samverkansprogram med bilindustrin och genom
skattesubventioner av alternativa drivmedel.
Biobränslen beskattas i dag endast när de används
för drift av motordrivna fordon. Genom s.k.
pilotprojektdispenser sedan år 1995 har emellertid
all användning av biodrivmedel (inklusive biogas)
varit helt eller, såvitt gäller etanol i blandning
med mineraloljeprodukt, i vart fall delvis
skattebefriad. Skattebefrielse har också beviljats
vätgas som används i försöksverksamhet för
drivmedel. Genom den av riksdagen godtagna
skattestrategin för alternativa drivmedel är
målsättningen att koldioxidneutrala bränslen även de
kommande åren skall ha de skattevillkor som krävs
för att underlätta en bred introduktion av sådana
bränslen på marknaden.
Skatteutskottet hänvisade också till utredningen
om introduktion av förnybara fordonsbränslen (M
2003:02) som skall föreslå nationella mål och
strategier för en fortsatt introduktion av förnybara
fordonsbränslen mot bakgrund av den referensnivå på
2 % för år 2005 och 5,75 % för år 2010 som antagits
genom biodrivmedelsdirektivet. I uppdraget (dir.
2003:89) ingår att med förtur utreda frågan om
skyldighet för bensinstationer att tillhandahålla
minst ett förnybart fordonsbränsle år 2005.
Utredaren skall även analysera möjligheten att
införa någon form av drivmedelscertifikat (s.k.
gröna certifikat). Utredningen skall vara avslutad
senast den 31 december 2004. Skatteutskottet
erinrade även om det regeringsuppdrag som
Naturvårdsverket fick i mars 2002 att bl.a.
undersöka om reglerna kan anpassas så att
alternativa bränslen med lika goda egenskaper som de
befintliga bränslena i miljöklass 1 inte missgynnas
skattemässigt. Naturvårdsverket överlämnade sin
rapport till regeringen i april 2003. Rapporten
bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Som ett ytterligare steg i den gröna
skatteväxlingens ökade miljörelatering av
skattesystemet, föreslår regeringen i årets
budgetproposition, finansplanen s. 214, att skatten
på bensin höjs med 15 öre per liter och på
dieselolja med 30 öre per liter (300 kr per m3).
Höjningarna bör vara lika stora oavsett inplacering
i miljöklass. Det föreslås dock att skatten på
dieselolja som används i jordbruk, skogsbruk och
vattenbruk i stället sänks med ca 2 kr per liter
från 2005 års nivå. Vidare höjs fordonsskatten för
bensindrivna personbilar med 23 %, för dieseldrivna
personbilar med 2 % och för lätta bussar och lätta
lastbilar med 40 %. För att öka miljöstyrningen i
fordonsbeskattningen bör enligt regeringen en
koldioxidbaserad fordonsskatt för lätta fordon
införas. Vidare föreslås energiskatten på el som
förbrukas i hushålls- och servicesektorn höjas med
1,2 öre per kWh. Regeringen anser det angeläget att
den strategi för skattenedsättning för alternativa
drivmedel som lades fast i budgetpropositionen för
år 2002 och utvecklades i budgetpropositionen för
år 2004 kan börja tillämpas så snart erforderligt
statsstödsgodkännande erhållits från kommissionen.
Beräkningsgrunden för nedsättning av koldioxidskatt
enligt 0,8-procentsregeln ändras så att
skattebeloppet efter nedsättning i genomsnitt alltid
uppfyller energiskattedirektivets
minimiskattenivåer. Ändringarna träder i kraft den 1
januari 2005.
Från Miljödepartementet har miljö- och
jordbruksutskottet inhämtat följande när det gäller
alternativa bränslen. De tekniker som behövs för
naturgas, biogas och motorgas är kommersiella
tekniker som finns på marknaden. Vätgasteknik har
tämligen långt till dess att den är mogen för en
bredare tillämpning. De största miljövinsterna med
en introduktion av naturgas/biogas i fordonssystemet
erhålls enligt departementet antagligen om de
används i tunga fordon. Lätta bilar som går på dessa
bränslen är inte särskilt mycket renare än
motsvarande konventionella fordon. De möter
exempelvis samma avgaskrav. Om användningen av
sådana bränslen ökar blir det ofrånkomligt att den
stora volymen utgörs av naturgas. Departementet
anser vidare att en klar komplikation är att källan
till vätgas ännu så länge är andra fossila bränslen.
Något behov av en ytterligare kartläggning av
hindren för vätgasbilar behövs inte i dagsläget, de
är väl kända av teknisk expertis. Behovet av att få
renare bränslen till främst sjöfarten är mycket
stort. Eftersom dessa frågor har en internationell
karaktär arbetar regeringen målmedvetet med detta
syfte inom EU. Ett nationellt miljöklassystem kan,
om det får genomslag i praktiken, betyda att Sverige
utvecklas snabbare än omvärlden. Innan ett miljö-
klassystem kan införas behöver dock ett underlag om
förutsättningar för och konsekvenser av åtgärden tas
fram. Förutsättningarna för en sådan analys torde
enligt departementet vara bättre när förhandlingarna
inom EU om kvaliteten hos marina oljor är avslutade.
Det finns flera bra motiv varför koldioxid inte är
med som en parameter i miljöklassystemet för bilar.
Miljöklassystemet är i dag ett system som anger
enligt vilken kravnivå som fordonet är godkänt. Då
vi ännu inte har minskat utsläppen av kväveoxider,
kolväten och partiklar till en önskvärd nivå anser
departementet att det saknas anledning att minska
styrningen mot bättre kravnivåer. Skulle
miljöklassystemet för bilar också innebära krav på
koldioxidutsläpp gör departementet den bedömningen
att, på grund av EU:s regler om ekonomiska
incitament, Sverige i praktiken skulle blockera
möjligheterna att kombinera miljöklassystemet för
bilar med ekonomiska incitament. Det skulle leda
till att Sverige blir förhindrat att gynna
exempelvis partikelfilter för dieselbilar, vilket
skulle vara mycket skadligt ur hälsosynvinkel.
Vägtrafikskatteutredningen (SOU 2004:63) har
behandlat frågan om en koldioxidrelaterad
fordonsskatt. Detta torde enligt Miljödepartementet
vara effektivare än att föra in koldioxid som en
parameter i miljöklassystemet.
Som utskottet anfört ovan är de tekniker som
behövs för naturgas, biogas och motorgas
kommersiella tekniker som finns på marknaden.
Vätgasteknik har tämligen långt till dess att den är
mogen för en bredare tillämpning. Enligt vad
utskottet inhämtat erhålls antagligen de största
miljövinsterna med en introduktion av
naturgas/biogas i fordonssystemet erhålls om de
används i tunga fordon. Lätta bilar som går på dessa
bränslen är inte särskilt mycket renare än
motsvarande konventionella fordon. De möter
exempelvis samma avgaskrav. Om användningen av
sådana bränslen ökar blir det ofrånkomligt att den
stora volymen utgörs av naturgas. En klar
komplikation är att källan till vätgas ännu så länge
är andra fossila bränslen. Utskottet har vidare
inhämtat att något behov av en ytterligare
kartläggning av hindren för vätgasbilar inte behövs
i dagsläget eftersom de är väl kända av teknisk
expertis.
I sammanhanget vill utskottet erinra om att en
särskild utredare (M 2003:02) skall föreslå ett
nationellt mål för alternativa drivmedel samt komma
med förslag om hur tillgängligheten för sådana
drivmedel kan ökas. Den 30 januari 2004 lade
utredaren i sitt delbetänkande (SOU 2004:4) fram ett
förslag till vägledande nationellt mål för år 2005
på 3 % förnybara fordonsbränslen och ett förslag på
hur ett krav i lag om skyldighet för bensinstationer
att tillhandahålla minst ett förnybart
fordonsbränsle år 2005 kan utformas. Uppdraget skall
slutredovisas senast den 31 december 2004. Utskottet
vill även hänvisa till vad som sägs ovan om det s.k.
länkdirektivet som gör det möjligt för företag som
ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter
att tillgodogöra sig vissa utsläppsminskningar.
Utskottet vill även erinra om proposition
2004/05:9 Kvaliteten på bensin och dieselbränslen
som för närvarande är föremål för utskottets
behandling (bet. 2004/05:MJU4). Enligt förslagen i
propositionen skärps kraven för bensin i miljöklass
1 fr.o.m. den 1 januari 2005 på så sätt att
gränsvärdet för svavelhalten sänks till 10 mg/kg och
för de aromatiska kolvätena till 35,0 volymprocent.
Kraven i miljöklass 2 skärps från samma datum på så
sätt att gränsvärdet för svavelhalten sänks till 10
mg/kg och de aromatiska kolvätena till 35,0
volymprocent. Av specifikationerna för miljöklass 2
och för alkylatbensin i miljöklass 1 framgår att
gränsvärdet för svavelvärdet får uppgå till 50 mg/kg
t.o.m. den 31 december 2008.
När det gäller dieselbränslen föreslås att
miljöklasserna 2 och 3 fr.o.m. den 1 januari 2009
godtar en högsta tillåtna svavelhalt på 10 mg/kg.
Som ett resultat av utskottets tillkännagivande i
maj 2001 (se bet. 2000/01:MJU16) om att regeringen
utan dröjsmål genomför en översyn av
miljöklassningen av bensin och dieselolja och
kriterierna för de olika miljöklasserna och att
översynen bör inriktas på ett system som inte
missgynnar utvecklingen av alternativa eller mer
miljövänliga drivmedel fick Naturvårdsverket i
uppdrag att utveckla systemet med miljöklasser för
fordonsbränslen. Naturvårdsverket redovisade sitt
uppdrag med förslag till ändringar i
miljöklassreglerna. Förslaget remitterades, men
remissutfallet innebar att regeringen inte kunde gå
vidare med förslaget. Naturvårdsverket fick i
stället ett nytt uppdrag - Uppdrag om miljöklassning
av alternativa drivmedel. Naturvårdsverkets förslag
med anledning av det nya uppdraget är för närvarande
ute på remiss. Remissvaren skall ha kommit in till
Regeringskansliet senast den 12 december 2004.
Beredning pågår med syftet att kunna bereda väg för
ett flertal olika alternativa bränslen. Med det ovan
anförda avstyrker utskottet motionerna 2003/04:MJ257
(kd), 2003/04:MJ380 (mp), 2003/04:MJ394 (mp),
2003/04:MJ401 (mp) yrkande 5, 2003/04:MJ407 (kd)
yrkande 1, 2003/04:MJ410 (v) yrkandena 1 och 2,
2003/04:MJ436 (s) och 2003/04:MJ474 (c) yrkandena
20 och 23 i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat
frågan om skrotningspremien för bilar (se bl.a. bet.
2000/01:MJU13 och 2001/02:MJU16). Den 1 juli 2001
höjdes den premie som siste ägaren av en bil får när
bilen lämnas för skrotning. Premien varierar mellan
700 kr och 1 700 kr beroende på bilens ålder. Syftet
med höjningen var att kompensera bilägare för
förväntade och redan inträffade prisökningar, bl.a.
som en följd av skärpta miljöregler för
bilskrotning. Premiehöjningen var också avsedd att
säkerställa en kostnadsfri inlämning i enlighet med
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG om
uttjänta fordon. Som utskottet tidigare påpekat
saknas det än så länge erfarenheter och uppgifter
som visar att premiehöjningen medfört att
nedskräpning med skrotbilar minskat. Det är dock
troligt att premiehöjningen till viss del motsvaras
av bilägarens ökade kostnader för bilskrotning.
Emellertid tenderar premiesystemet att styra
mottagningsavgiften för bilar. Det är svårt att
bedöma om den ökade kostnaden beror på ökade
miljökrav vid bilskrotning eller om
mottagningsavgiften anpassas till premien för att
öka bilskrotarens vinst. Bland annat mot bakgrund
härav ansåg regeringen att det bör utredas om det är
lämpligt att åstadkomma kostnadsfri inlämning av
skrotbilar genom att direkt från Bilskrotningsfonden
betala ersättning till bilskrotaren för
skrotningskostnaden. I ett sådant system skulle
enligt regeringen producenternas kompetens kunna
komma till användning i förhandlingen om hur stor
ersättningen bör vara. Utskottet ansåg i likhet med
regeringen att frågan om hur en sådan form av
kostnadsfri inlämning skall organiseras bör
diskuteras närmare med såväl bilproducenter,
bilskrotare, konsumentorganisationer som berörda
myndigheter.
När det gäller kravet på att införa
skrotningspremie även för äldre gräsklippare och
båtmotorer vill utskottet hänvisa till sina
uttalanden hösten 2004 (bet. 2003/04:MJU4) då
utskottet påpekade att riksdagen har sänkt skatten
på alkylatbensin till tvåtaktsmotorer med hänvisning
till att det av miljöskäl är motiverat att öka
användningen av sådan bensin i tvåtaktsmotorer
(prop. 2001/02:177, bet. 2001/02:SkU26, rskr.
2001/02:331). Utskottet har i övrigt vid tidigare
behandling av motionsyrkanden med samma innebörd
(bet. 2002/03:MJU13) hänvisat till att avgaskraven
för arbetsmaskiner inom EU regleras i
Europaparlamentets och rådets direktiv 97/68/EG, det
s.k. arbetsmaskindirektivet. Avgaskrav har hittills
införts endast för vissa större dieseldrivna
arbetsmaskiner. Enligt vad utskottet erfarit pågår
förhandlingar för en skärpning av avgaskraven för
dessa maskiner. För jordbruks- och
skogsbrukstraktorer började krav införas under år
2001 genom Europaparlamentets och rådets direktiv
2000/25/EG av den 22 maj 2000 om åtgärder mot
utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar
från motorer avsedda för jordbruks- eller
skogsbrukstraktorer. I detta sammanhang ansåg
utskottet att det även borde uppmärksammas att det
genom ändringsdirektivet 2002/88/EG om åtgärder mot
avgasutsläpp från förbränningsmotorer som skall
monteras i arbetsmaskiner och arbetsredskap infördes
avgaskrav i två steg för mindre, bensindrivna
arbetsmaskiner. Det första steget införs fr.o.m. år
2004. Det innebär att utsläppen per maskin skall
minska med ungefär en tredjedel. Det andra steget
ökar kraven med ytterligare 60-70 % beroende på
maskintyp. När det gäller system med
skrotningspremier för tvåtaktsmotorer finns, enligt
vad utskottet erfarit, betydande problem att lösa
innan ett sådant system skulle kunna införas. Till
exempel bör frågor om miljö- och
kostnadseffektivitet samt EU-rättsliga grunder
undersökas närmare.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet
motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkande 20 och
2003/04:MJ408 (kd) yrkande 6 i den mån de inte kan
anses tillgodosedda.
Regeringens skrivelse Sanering och återställning
av förorenade områden - resultatredovisning (skr.
2003/04:141) utgör ett komplement till
budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde 20, i
fråga om redovisning, resurser och uppnådda resultat
för verksamheten Sanering och återställning av
förorenade områden, anslag 34:4. Som anförs i
skrivelsen pågår, i syfte att få grepp om
föroreningarnas omfattning, sedan början av 1990-
talet ett systematiskt inventeringsarbete vid
samtliga länsstyrelser efter initiativ från
Naturvårdsverket. I inventeringsarbetet görs en
bedömning av de risker de förorenade områdena
innebär för människa och miljö. Enligt den s.k.
MIFO-metoden delas varje objekt in i någon av fyra
riskklasser där klass 1 innebär den högsta risken.
För att hamna i riskklass 1 eller 2 skall
föroreningen vara av särskilt farligt slag och
riskera spridning till människa och miljö. Det är i
riskklasserna 1 och 2 de mest angelägna objekten
finns och bör bli föremål för ytterligare utredning.
Varje länsstyrelse redovisar i samband med sitt
årliga regionala program de 30 mest angelägna
objekten i respektive län. Riskklassningen av objekt
ligger till grund för länsstyrelsernas och
Naturvårdsverkets val och prioritering av objekt för
åtgärder.
Sammanfattningsvis konstaterar regeringen i
skrivelsen att efterbehandling av förorenade områden
är ett långsiktigt arbete där kunskap spelar en
viktig roll. Det finns behov av teknikutveckling
och en samordning av kunskaperna på området, vilket
Naturvårdsverket uppmärksammat genom att tillskapa
kunskapsprogrammet Hållbar sanering. Regeringen
bedömer att samtliga förorenade områden kommer att
vara identifierade till år 2005. Det är dock
osäkert om målet för åtgärder, dvs. 100 påbörjade
och 50 avslutade saneringsprojekt, kan nås. Med
lägre statlig finansiering minskar också
möjligheterna att nå målet. I skrivelsen uttalar
regeringen sin avsikt att under våren 2005 återkomma
med förslag till nya delmål för efterbehandling av
förorenade områden för åren 2005-2010. I
budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde 20,
gör regeringen bedömningen att identifieringen av
förorenade områden kommer att vara avslutad till år
2005 i enlighet med delmålet. Mängden förorenade
områden är emellertid betydligt större än vad som
tidigare antagits, totalt 40 000-45 000, varav
10 000 tillhör den högsta eller näst högsta
riskklassen. Kostnaderna för sanering av dessa är
också högre än vad som tidigare beräknats, i
genomsnitt 30-40 miljoner kronor per område. Vid
ingången av år 2004 befann sig 226 objekt i olika
skeden av undersökning eller utredning, helt eller
delvis med statligt bidrag. Därutöver var 21 objekt
i åtgärdsfas. Under åren 1999-2003 har ca 20 projekt
slutförts. Detta innebär att drygt hälften av de 100
förorenade områden där sanering enligt målet skall
vara påbörjade och de 50 som skall vara åtgärdade
kommer att vara klara till år 2005.
I sammanhanget vill utskottet erinra om att såväl
riksdagens som regeringens mål är att de områden som
utgör mycket stor risk eller stor risk för
människors hälsa och miljön skall vara åtgärdade
inom en generation (prop. 2000/01:130, bet.
2001/02:MJU2, rskr. 2001/02:36).
Det ovan anförda innebär att syftet med motion
2003/04:MJ410 (v) yrkande 11 får anses tillgodosett.
Motionen i denna del bör lämnas utan riksdagens
vidare åtgärd.

Befolkning och folkhälsa

Befolkningsutveckling och hållbara
trygghetssystem

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför i
skrivelsen och avstyrker två motionsyrkanden
(kd) om barnomsorgens betydelse för lek och
omsorg och om valfrihet inom barnomsorgen.
Utskottet hänvisar härvid till tidigare
uttalanden av riksdagen, till pågående arbete
på området och till riksdagens pågående
behandling av en proposition om kvalitet i
förskolan (prop. 2004/05:11).
Med hänvisning till riksdagens tidigare
uttalanden i frågan och till pågående arbete
på området avstyrker utskottet även ett
motionsyrkande (m) om hållbara
trygghetssystem.
Jämför reservationerna 66 (kd) och 67 (m).

Skrivelsen

Enligt regeringens bedömning går Sverige, i likhet
med många andra länder, mot en utveckling där allt
färre människor måste försörja en allt större del av
befolkningen. De snabba samhällsförändringarna både
vad gäller familjemönster och klimatet i arbetslivet
har ökat trycket på socialförsäkringssystemen,
vilket i sin tur ökar kravet på systemens
hållbarhet. En ökad försörjningsbörda för dem som i
framtiden skall bidra till finansieringen av
pensionerna, hälso- och sjukvården och
socialpolitiken ställer höga krav på deltagande och
produktivitet i arbetslivet.

Motionerna

I motion 2003/04:MJ63 (kd) betonas barnomsorgens
betydelse för lek och omsorg. Det är enligt
motionärerna viktigt att hävda barnens rätt att få
vara barn och deras rättighet att får utrymme för
lek och omsorg (yrkande 35). Även valfrihet inom
barnomsorgen tas upp i motionen. Motionärerna vill
föra en politik där barnomsorgen verkligen får vara
en omsorg och inte en ny skolform för ettåringar.
Barnomsorgen måste också ge förutsättningar för
olika alternativ så att föräldrarna kan välja den
typ av omsorg för sina barn som passar just dem bäst
(yrkande 36).

När det gäller hållbara trygghetssystem ställs i
motion 2003/04:MJ65 (m) krav på sänkta
ersättningsnivåer i sjukförsäkringen,
förtidspensionen och arbetslöshetsförsäkringen och
krav på sänkt arbetsgivaravgift för anställda över
61 år. Arbetsinkomster och pensionsinkomster bör
beskattas separat för den som är över 65 år, och
möjligheterna till mer flexibel anställning för
arbetstagare över 61 år bör öka (yrkande 7).

Utskottets ställningstagande

Förskolan är en frivillig pedagogisk verksamhet för
barn mellan ett och fem år vars föräldrar
förvärvsarbetar eller studerar, eller är arbetslösa
eller föräldralediga samt för barn som har ett eget
behov av verksamheten. Sedan den 1 januari 2003 har
alla barn rätt till 525 avgiftsfria timmar per år i
förskolan fr.o.m. höstterminen det år de fyller fyra
år, dvs. allmän förskola. Läroplanen för förskolan,
Lpfö 98, utgår från en ansvarsfördelning där staten
anger de övergripande målen och riktlinjerna för
förskolan och kommunerna har ansvar för
genomförandet. Läroplanen överensstämmer till sin
struktur i huvudsak med skolans läroplaner. Avsikten
är att de tre läroplanerna skall länka i varandra
utifrån en gemensam syn på kunskap, utveckling och
lärande. Läroplanen bygger på 2 a kap. 1-12 §§
skollagen (1985:1100) där de grundläggande
bestämmelserna finns om hur förskoleverksamheten
skall utformas.

Förskolans uppdrag som det är formulerat i
läroplanen är bl.a. att stimulera barns utveckling
och lärande. Verksamheten skall utgå från en
helhetssyn på barn och barns behov och utformas så
att omsorg och lärande bildar en helhet. Förskolan
skall främja gemenskap barnen emellan och vara
trygg, utvecklande och lärorik för alla barn som
deltar, utifrån vars och ens förutsättningar. Leken
har haft och har stort utrymme i förskolan. I
propositionen inför införandet av läroplanen för
förskolan (prop. 1997/98:93 s. 21) konstateras bl.a.
att lek leder till social kompetens, att de sociala
lekreglerna, som samförstånd, ömsesidighet och
turtagande som krävs för att leken skall fortgå, är
grundläggande demokratiska principer samt att barnet
i den viktiga rolleken eller låtsasleken tränar sig
att gå in i tänkta sammanhang. Vidare konstateras
att ett medvetet bruk av leken bör ingå i förskolans
pedagogiska verksamhet. Enligt vad utskottet
inhämtat har Skolverket nyligen genomfört en
nationell utvärdering av förskolan, publicerad i
rapporten Förskola i brytningstid, Rapport 239,
2004. I rapporten konstateras bl.a. att vissa
enkätsvar tyder på att synen på förskolans uppdrag
kan ha förändrats och att tyngdpunkten förskjutits
mot lärande. Utskottet vill härutöver hänvisa till
propositionen Kvalitet i förskolan (prop.
2004/05:11), som bereds i utbildningsutskottet. I
avvaktan på riksdagens ställningstagande till
propositionen föreslår utskottet att motion
2003/04:MJ63 (kd) yrkande 35 lämnas utan riksdagens
vidare åtgärd.
Familjedaghem är ett alternativ till förskola och
fritidshem för t.ex. barn som har behov av att vara
i en mindre grupp eller då det är långt till
närmaste förskola. Dessa hem är inte tillgängliga
för samma reglering, kontroll och utvärdering som
förskolan, och läroplanen gäller inte för
familjedaghemmen som för förskolan. Däremot skall
förskolans läroplan vara vägledande för
familjedaghemmen, vilket innebär att
familjedaghemmen kan tillämpa delar av läroplanen
utifrån de förutsättningar som denna verksamhet ger.
De avsnitt i läroplanen som behandlar normer och
värden är lika relevanta för familjedaghemmen som
för förskolan. Läroplanen skall också i övrigt
fungera vägledande. Enligt budgetpropositionen för
år 2004, utgiftsområde 16, hade år 2003 8 % av alla
barn i åldern ett till fem år plats i familjedaghem.
Utskottet har vidare inhämtat att Statens skolverk
på regeringens uppdrag har utfärdat allmänna råd för
familjedaghemmen (Skolverket 1999). Råden bygger på
formuleringarna i skollagen om förskoleverksamhetens
och familjedaghemmens uppgift och knyter också an
till Lpfö 98 och Lpo 94. Utskottet har även inhämtat
att regeringen i april 2003 uppdrog till Skolverket
att följa upp och redovisa utvecklingen av
familjedaghemmen. Uppdraget har redovisats den
1 april 2004 i rapporten Uppföljning av reformen
maxtaxa, allmän förskola m.m. Utskottet vill i
sammanhanget erinra om det tillkännagivande som
riksdagen gjorde under riksmötet 2002/03 om mångfald
inom barnomsorgen (bet. 2002/03:UbU19, rskr. 160).
Riksdagen ställde sig då bakom följande formulering
i en reservation: Vi anser att det är viktigt med
mångfald och valfrihet inom barnomsorgen. Det som
passar den ena familjen passar inte den andra.
Därför skall föräldrar ha rätt att fritt välja
barnomsorg. Barnomsorgen måste vara väl utbyggd, med
olika alternativ. Vi är positiva till olika sorters
barnomsorg med olika inriktning, i såväl kommunal
som privat eller kooperativ regi. Valfrihet innebär
också en möjlighet för dem som vill att i större
utsträckning vara hemma med sina barn. Kommunerna
måste kunna erbjuda likvärdiga villkor för alla
godkända barnomsorgs- och förskoleverksamheter. Med
en mångfald av barnomsorgsformer kan olika
verksamheter stimulera varandra och bidra till en
utveckling av hela barnomsorgen. Med hänvisning
härtill och till riksdagens behandling av
regeringens förskoleproposition bör motion
2003/04:MJ63 (kd) yrkande 36 lämnas utan vidare
åtgärd från riksdagens sida.
När det gäller motion 2003/04:MJ65 (m) om hållbara
trygghetssystem vill utskottet inledningsvis hänvisa
till finansutskottets uttalande våren 2004 i samband
med detta utskotts behandling av den ekonomiska
vårpropositionen (prop. 2003/04:100, bet.
2003/04:FiU20, rskr. 2003/04:284). I anslutning till
diskussionen om sjukfrånvaron erinrade utskottet om
att ersättningsnivån i sjukförsäkringen fr.o.m. den
1 januari 2005 skall återställas till den nivå som
gällde före den 1 juli 2003 och anförde vidare att
det, enligt finansutskottets mening, är en viktig
princip, inte minst för att upprätthålla
allmänhetens förtroende för välfärdssystemen, att
ersättningarna i socialförsäkringen ligger på en
sådan nivå att drabbade hushåll klarar att
upprätthålla sin standard på en rimlig nivå även om
de skulle drabbas av t.ex. sjukdom. Finansutskottet
avvisade därför de förslag om sänkning av
ersättningsnivåerna och införandet av ytterligare en
karensdag i sjukförsäkringen som Moderata
samlingspartiet föreslog i den då aktuella motionen.
Enligt finansutskottet slår förslagen mot dem som
redan är utsatta.
Finansutskottet anförde vidare att, eftersom
ifrågavarande SGI-bestämmelser redan uppmärksammats
inom Regeringskansliet, utskottet förutsatte att
socialförsäkringsskyddet under uppbyggnadsskedet för
den som driver verksamhet i aktiebolagsform granskas
närmare. Finansutskottet ansåg det angeläget att
regeringen skyndsamt återkommer med förslag
beträffande företagarnas ekonomiska situation.
I årets finansplan konstaterar regeringen att den
svenska arbetskraften blir allt äldre. De närmaste
åren kommer de i åldersgruppen 60 till 64 år att bli
alltfler. Sysselsättningsgraden i denna grupp är
endast ca 56,9 %. Åtgärder behöver vidtas för att
göra det möjligt för äldre att vara kvar längre i
arbetslivet och stimulera dem till detta och för
arbetsgivare att öka efterfrågan på äldre
arbetskraft. Skattereduktionen för den allmänna
pensionsavgiften ökas från 75 till 87,5 %. Samtidigt
minskas avdraget för den allmänna pensionsavgiften
vid beräkningen av underlaget för kommunal och
statlig skatt från 25 till 12,5 % av avgiften.
Vidare görs en uppjustering av skiktgränserna. Vid
uttaget av statlig skatt på förvärvsinkomster
inkomståret 2005 skall därmed den nedre skiktgränsen
sättas till 298 600 kr och den övre skiktgränsen
till 450 500 kr.
Socialförsäkringsutskottet motsatte sig i
betänkandet till budgetpropositionen för år 2004,
utgiftsområdena 10, 11 och 12, däremot en sådan
principiell förändring av socialförsäkringens
konstruktion att SGI:n för en egenföretagare skulle
kunna täcka även kostnader i verksamheten och
således mer eller mindre beräknas på verksamhetens
bruttoinkomst (bet. 2003/04:SfU1).
Socialförsäkringsutskottet konstaterade, liksom vid
behandlingen av liknande motioner under föregående
riksmöte (bet. 2002/03:SfU1), att
kalenderdagsberäkningen medför att egenföretagare
missgynnas vid uttag av tillfällig föräldrapenning.
IBIS-utredningen har redovisat en teknisk lösning på
problemet men har av kostnadsskäl inte kunnat lägga
fram något förslag. Av kostnadsskäl anser sig inte
heller socialförsäkringsutskottet kunna föreslå en
sådan regeländring. I propositionen anges att det är
flera faktorer som samspelar när det gäller
orsakerna till den ökade ohälsan, såsom hårdare krav
i arbetslivet, vilket bl.a. medfört sämre
psykosocial arbetsmiljö, brister i
försäkringskassornas och arbetsgivarnas
rehabiliteringsarbete, väntetider inom hälso- och
sjukvården, ändrade attityder till sjukskrivning, en
åldrande arbetskraft samt bristande incitament för
arbetsgivare, hälso- och sjukvård och sjukskrivna
att motverka sjukfrånvaro. En första avstämning av
regeringens mål för minskad ohälsa har gjorts i
budgetpropositionen. Avstämningen avser i första
hand utvecklingen av från sjukförsäkringen ersatta
nettodagar under år 2003. Härvid noteras att de
senaste årens utveckling mot alltfler
sjukskrivningar har vänt under det senaste halvåret.
Såväl antalet ersatta nettodagar som antalet
sjukfall har minskat under 2003. Regeringen räknar
med en viss fortsatt nedgång under hösten och även
under nästa år. Nedgången gäller i första hand
sjukfall som är kortare än ett år. Andelen
deltidssjukskrivningar har ökat. Regeringen
framhåller att ett antal åtgärder har genomförts för
att minska ohälsan och bryta kostnadsutvecklingen.
Arbetet med regeringens breda åtgärdsprogram i
elva punkter har fortsatt, och bl.a. har ett
nationellt mål för att öka hälsan i arbetslivet
uppställts. Obligatorisk redovisning av
sjukfrånvaron i årsredovisningar har införts.
Precisionen vid sjukskrivning skall öka genom att
heltidssjukskrivning undviks. Avstämningsmöten med
den försäkrade och berörda parter införs.
Beslutsunderlagen förbättras. Utbildningen i
försäkringsmedicin förstärks, och försäkringsläkarna
blir fler och ges en förändrad roll.
Rehabiliteringsutredning från arbetsgivaren görs
obligatorisk, och tiden med vilande sjukersättning
vid arbete har förlängts från ett till två år.
Sjukpenningens storlek har sänkts, och sjukpenningen
till arbetslösa har justerats så att den inte
överstiger den högsta arbetslöshetsersättningen.
Sjuklöneperioden har förlängts med 7 dagar till 21
dagar. Beslut har därvid tagits om att införa ett
högkostnadsskydd för mindre företag.
Anställningsstöd för långtidssjukskrivna inrättas.
Huruvida det finns förutsättningar för att ge den
försäkrade sjukersättning eller aktivitetsersättning
i stället för sjukpenning skall utredas senast ett
år efter sjukanmälningsdagen. Vården och
försäkringskassorna har fått extra ekonomiska
resurser. Arbetet med att förnya den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen har kommit i
gång. Regeringen framhåller vidare att de åtgärder
som redan genomförts bidrar till att klara målet att
halvera antalet sjukdagar till 2008. Målet är dock
ambitiöst, och det står klart att det krävs
ytterligare åtgärder.
Förutom att fortsätta och fullfölja arbetet med
åtgärder inom ramen för bl.a. regeringens 11-
punktsprogram samt arbeta vidare med de punkter i
det s.k. 121-punktsprogrammet som rör hälsan i
arbetslivet, avser regeringen att inom
sjukförsäkringsområdet inrikta sina insatser under
återstoden av år 2003 och under år 2004 på främst
följande områden: förstärka arbetsgivarnas
ekonomiska drivkrafter att minska ohälsan, genomföra
en översyn av bestämmelserna om indragning och
nedsättning av sjukförsäkringsförmåner i lagen om
allmän försäkring, pröva möjligheterna att
tidsbegränsa rätten till sjukersättning till längst
tre år i taget, fortsätta den tekniska översynen av
reglerna om karensdagen och undersöka möjligheterna
att vidta åtgärder för att öka rättvisan i
regelverket, följa upp och utvärdera effekterna av
de åtgärder som vidtas med anledning av regeringens
proposition 2002/03:132 om finansiell samordning på
rehabiliteringsområdet, förlänga den befintliga
försöksverksamheten med lokal finansiell samordning
mellan försäkringskassa, landsting och kommun
(Socsam) i ytterligare tre år, tillföra medel till
ytterligare informationsaktiviteter under år 2003 om
sjukförsäkringen för att minska ohälsan och förändra
socialförsäkringens administration. Vidare bör
åtgärder vidtas mot fusk och missbruk, förebyggande
arbetsmiljöarbete utvecklas och bättre stöd till och
uppföljning av personer med sjukersättning
genomföras.
Sammanfattningsvis ansåg
socialförsäkringsutskottet att, när det gäller krav
på generellt sänkta sociala avgifter, detta är något
som regelmässigt prövas i samband med det sedvanliga
budgetarbetet.
Miljö- och jordbruksutskottet vill i sammanhanget
erinra om att systemet för ersättningsnivåer i
förtidspensionen är reformerat fr.o.m. den 1 januari
2003 och numera benämns sjuk- och
aktivitetsersättning (prop. 2000/01:96, bet.
2000/01:SfU15). Då fastställdes alltså
ersättningsnivåerna. När det gäller
arbetsgivaravgift för anställda över 61 år arbetar
regeringen med en översyn av möjligheterna till
regeländringar för att öka de äldres drivkrafter för
och intresse av att stanna kvar i arbetslivet.
Utskottet vill även hänvisa till ett frågesvar den
27 januari 2004 (prot. 2003/04:58, 17 §).
Finansministern framhöll inledningsvis att det redan
i dag finns skattemässiga fördelar för arbetsgivare
att anställa personer över 65 år. De skatter och
avgifter som utgår på lön för arbetstagare över 65
år är lägre än för övriga. På lön för arbetstagare
under 65 år utgår socialavgifter och allmän
löneavgift på totalt 32,70 %. På lön för
arbetstagare över 65 år utgår i stället särskild
löneskatt på 16,16 % och ålderspensionsavgift på
10,21 %, d.v.s. ett totalt uttag på 26,37 %. Uttag
av ålderspensionsavgift sker till följd av att
löneinkomsten är pensionsgrundande. Nivån på den
särskilda löneskatten är bestämd så att den ungefär
skall motsvara vad som kan anses som skattedelen av
socialavgifterna, dvs. den del av avgifterna som
inte kan anses utgöra betalning för löntagarens
socialförsäkringar. Det finns flera orsaker till att
det uppstår en skattedel i socialavgifterna.
Avgifterna finansierar exempelvis förmåner för
värnpliktiga, föräldralediga, studerande etc. som
inte förvärvsarbetar. Därtill kommer finansiering av
förmåner för äldre för vilka nya rättigheter inte
kan tjänas in och andelar av avgiften som inte ger
någon ny rättighet på grund av att den betalas in på
inkomst som överskrider aktuellt tak eller
underskrider aktuellt golv i socialförsäkringarna.
Regeringen är medveten om att Sverige står inför
stora utmaningar i och med att andelen äldre ökar
och andelen i yrkesverksam ålder minskar.
Finansministern framhöll därför som viktigt att de
äldres kompetens och arbetsvilja tas till vara
bättre. Flera utredningar har visat på betydelsen av
ekonomiska drivkrafter för de äldres intresse att
stanna kvar i arbetslivet. I finansplanen för år
2004 aviserade därför regeringen att den skall se
över möjligheterna till förändringar i regler för
att öka de äldres drivkrafter och möjligheter att
fortsätta förvärvsarbeta. Ett sådant arbete har
redan påbörjats inom Finansdepartementet.
Finansministern var därför inte beredd att lämna
några förslag på förändringar innan detta arbete är
slutfört. Som utskottet anfört ovan framgår det av
finansplanen för år 2005 att åtgärder behöver vidtas
för att göra det möjligt för äldre att vara kvar
längre i arbetslivet och stimulera dem till detta
och för arbetsgivare att öka efterfrågan på äldre
arbetskraft.
Mot bakgrund av det ovan anförda avstyrker
utskottet motion 2003/04:MJ65 (m) yrkande 7.

Sysselsättning och lärande i ett
kunskapssamhälle

Sysselsättning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför i
skrivelsen och avstyrker ett motionsyrkande
(kd) om en sammanhållen yrkeshögskola med
hänvisning till riksdagens tidigare
uttalanden i frågan och till det arbete som
pågår i Regeringskansliet.
Jämför reservation 68 (kd).

Skrivelsen

Enligt regeringens bedömning är arbets- och
kompetenslinjen grunden för den svenska
arbetsmarknadspolitiken. För att främja en snabb
tillsättning av lediga platser och motverka
långtidsarbetslöshet och utslagning från
arbetsmarknaden prioriteras insatser som ökar den
arbetslöses möjlighet att få en reguljär
anställning.

Motionen

I motion 2003/04:MJ63 (kd) betonas vikten av en
sammanhållen yrkeshögskola. En samlad yrkeshögskola
innebär enligt motionärerna optimala möjligheter för
samordning men också för identiteten och är den
kvalificerade yrkeskunskapens främsta chans att
överleva och utvecklas (yrkande 50).

Utskottets ställningstagande

Utbildningsutskottet har behandlat frågan om en
sammanhållen yrkeshögskola vid ett antal tillfällen
och senast i betänkandet Vuxenutbildning (bet.
2003/04:UbU8). Enligt utbildningsutskottet är det
olämpligt att använda termen högskola om utbildning
som inte är avsedd att omfattas av högskolelagen.
Utbildningsutskottet ansåg också att den
kvalificerade yrkesutbildningen har särdrag som
skiljer den från t.ex. utbildning till
yrkeshögskoleexamen. I samma betänkande föreslog
utbildningsutskottet att riksdagen skulle begära en
översyn av den eftergymnasiala yrkesutbildningen
eftersom bilden av denna utbildning är
svåröverskådlig och besvärlig att få ett
helhetsgrepp om. Bland annat skulle organisatoriska
frågor analyseras. Med anledning härav har
Utbildningsdepartementet tillsatt en arbetsgrupp som
skall genomföra översynen. Enligt riktlinjerna har
arbetsgruppen till uppgift att analysera utbudet av
eftergymnasial yrkesutbildning, hur olika
utbildningar värderas vid vidare studier, hur de
finansieras och hur de kvalitetssäkras. Vidare bör
arbetsgruppen kartlägga i vilka utbildningsformer
eftergymnasial yrkesutbildning erbjuds och göra en
probleminventering. Arbetet i denna del bör vara
avslutat senast den 31 december 2004, och
arbetsgruppen bör skriftligen redovisa sitt arbete
till regeringen senast den 28 februari 2005
(U2002/2404/DK). Med det anförda föreslår miljö- och
jordbruksutskottet att motion 2003/04:MJ63 (kd)
yrkande 50 lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens
sida.

Livslångt lärande

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför i
skrivelsen och avstyrker ett motionsyrkande
(c) om tydligare målformulering i
läroplanen/kursplanen om kunskap om hållbar
utveckling. Utskottet hänvisar till vad som
anförs i skrivelsen.
Jämför reservation 69 (kd, c).

Skrivelsen

För att kunna bemöta framtidens krav behöver enligt
regeringen utbildningen för hållbar utveckling
stärkas. Överenskommelsen Baltic 21 Education ger
enligt regeringen en god grund för att stödja
utbildning för hållbar utveckling. Regeringen anser
att arbetet för att genomföra dessa åtaganden måste
fortsätta såväl nationellt som internationellt.

Motionen

Behovet av en tydligare målformulering i
läroplanen/kursplanen vad gäller kunskapen om en
hållbar utveckling framhålls i motion 2003/04:MJ67
(c). I kunskapen och medvetandet om en hållbar
utveckling ligger enligt motionärerna grunden för
allt fortsatt arbete, och det är viktigt att detta
förhållande kontinuerligt lyfts fram i den svenska
skolan (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

I skrivelsen framhåller regeringen att utbildning
för hållbar utveckling har ett starkt stöd i våra
läroplaner för förskolan, grundskolan,
gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen
samt i de mål folkbildningen har satt upp. Många av
våra universitet och högskolor har utöver
högskolelagens formulering om att främja förståelse
för andra länder och för internationella
förhållanden formulerat mål om att de skall verka
för en hållbar utveckling. Enligt regeringens
uppfattning, som delas av utskottet, kan utbildning
för hållbar utveckling emellertid bli framgångsrik
endast om lärare, elever och studerande på den
enskilda skolan eller institutionen gemensamt med
stöd av kreativitet och engagemang försöker
förverkliga målsättningen att integrera perspektivet
hållbar utveckling i undervisningen. Regeringen
konstaterar också att arbetet inför beslutet av
Baltic 21 Education visade på behovet av
fortbildning av aktiva lärare och behovet av
kompetensutveckling för övriga yrkesverksamma.
Överenskommelsen Baltic 21 Education ger enligt
regeringen en god grund för att stödja utbildning
för hållbar utveckling. Arbetet för att genomföra
dessa åtaganden måste fortsätta såväl nationellt som
internationellt.

Av skrivelsen framgår också att Statens skolverk,
i samarbete med Uppsala och Örebro universitet,
initierade en ramkursplan för fortbildning av lärare
på området utbildning för hållbar utveckling samt
påbörjade ett pilotprojekt, Hållbar utveckling i
skolan, med syfte att utveckla fortbildningen av
lärare. Pilotprojektet slutförs nu av Myndigheten
för skolutveckling, som överväger hur erfarenheterna
kan spridas till en bredare krets av skolor och
lärare.
Regeringen framhåller i skrivelsen att
perspektivet hållbar utveckling är särskilt
angeläget när det gäller den grundläggande
lärarutbildningen. Inom det allmänna
utbildningsområdet om 60 poäng i den nuvarande
lärarutbildningen finns goda förutsättningar att
utveckla perspektivet. Hur detta kan ske avgörs
självfallet av berört universitet eller högskola. Av
skrivelsen framgår vidare att Högskoleverket har
tillsatt en arbetsgrupp med syfte att utveckla
tankar kring hur perspektivet hållbar utveckling
skulle kunna förstärkas även inom den högre
utbildningen. I sin rapport På väg mot
miljöanpassade produkter föreslår Naturvårdsverket
att högskolorna skall integrera utbildning om
miljöfrågor i utbildningen för bl.a. ekonomer,
tekniker och designer.
Av skrivelsen framgår även att Folkbildningsrådet
som fördelar statsbidrag till studieförbund och
folkhögskolor enligt riktlinjerna för år 2004 har i
uppdrag att redovisa särskilda utbildningsinsatser
för hållbar utveckling inom studieförbund och
folkhögskolor.
Utskottet vill i sammanhanget även erinra om att
statsministern i sitt tal inför FN:s toppmöte i
Johannesburg år 2002 särskilt underströk vikten av
utbildning som ett medel i arbetet för en hållbar
utveckling. Han inbjöd till en internationell
konferens i Sverige på temat Utbildning för hållbar
utveckling. Konferensen ägde rum i form av ett
internationellt rådslag med namnet Learning to
Change Our World, International Consultation on
Education for Sustainable Development och
genomfördes i Göteborg den 4-7 maj 2004. Efter
rådslaget kommer en skrift att tas fram som bygger
på de erfarenheter och de slutsatser som rådslagets
medlemmar beslutat sig för att lyfta fram.
Det bör framhållas att Nationalkommittén för
Agenda 21 och Habitat i sitt betänkande (SOU
2003:31) föreslog åtgärder för att integrera hållbar
utveckling i all pedagogisk skolverksamhet, bl.a.
att utveckla indikatorer samt kompetensutveckling av
lärare. Vikten av att sprida erfarenheter kring
metoder om tvärvetenskaplig undervisning framhölls
också. Kommittén underströk även vikten av att
stimulera skolor att arbeta för utmärkelsen
Miljöskola samt projektet Hälsofrämjande skola.
Bland remissinstanserna fanns inget klart stöd för
de förslag som kommittén presenterade. Däremot
framhöll flera instanser, bl.a. Länsstyrelsen i
Kronobergs län, vikten av att integrera hållbar
utveckling i alla utbildningar.
I likhet med regeringen anser utskottet att de
åtgärder som vidtagits eller pågår uppfyller de
intentioner som kommittén förde fram. Som regeringen
anför bör det betänkande som skall presenteras i
oktober avvaktas innan ytterligare förslag
presenteras.
Utskottet har ingen annan uppfattning än
motionärerna i motion 2003/04:MJ67 (c) om vikten av
kunskap om hållbar utveckling. Med det anförda
finner utskottet emellertid att syftet med motionens
yrkande 3 i allt väsentligt kan anses tillgodosett
utan något särskilt uttalande i frågan.

Forskning och utveckling

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför
och avstyrker ett antal motionsyrkanden (kd,
v, c, mp) om långsiktig basfinansiering inom
forskning och om forskning på jordbrukets och
fiskets områden. Utskottet hänvisar till
tidigare uttalanden på områdena och till en
aviserad proposition om forskning.
På samma grund avstyrks även motionsyrkanden
(kd, v, c, mp) om bl.a. forskning om
Östersjöns miljö, om ett internationellt
projekt för Västerhavet, om de stora
rovdjuren och om hållbar produktion och
konsumtion.
Jämför reservationerna 70 (c), 71 (kd), 72
(kd), 73 (v), 74 (c) och 75 (mp).

Skrivelsen

Organisationen av de myndigheter som finansierar
forskning har enligt regeringens bedömning bidragit
till att skapa goda förutsättningar för att
forskning och utveckling framgångsrikt skall kunna
bidra till en hållbar utveckling av samhället bl.a.
genom att ett sammanhållet forskningsråd för miljö,
areella näringar och samhällsbyggnad skapades. Ny
kunskap genom forskning och utveckling är en
förutsättning för en hållbar samhällsutveckling.
Forskningen måste ske över disciplingränserna och i
samverkan mellan forskare och övriga samhället.

Motionerna

Balansen mellan extern konkurrens och långsiktig
basfinansiering inom forskningen tas upp i motion
2003/04:MJ63 (kd). Tillräckliga basresurser för att
upprätthålla och utveckla hög vetenskaplig kompetens
behöver gå direkt till lärosätena, varje lärosäte
bör själv ha ansvaret för intern fördelning av denna
basresurs och basfinansieringen som andel av
resurserna måste öka för att trygga en långsiktig
finansiering av grundforskningen (yrkande 51).
Möjligheterna till en postdoktorsperiod bör öka
(yrkande 52).

I motion 2002/03:MJ263 (v) begärs en översyn av
hur forskningsanslagen inom jordbruksforskningen bör
omfördelas mellan forskning inom konventionellt
respektive ekologiskt lantbruk. Syftet bör vara att
gynna den sammantagna forskningen för hållbara
produktionsmetoder (yrkande 3). I motion
2003/04:MJ334 (c) framhålls att fortsatt forskning,
utveckling och rådgivning inom jordbrukets område
krävs för att läckaget av näringsämnen från
jordbruksmark skall minska ytterligare (yrkande 15).
Forskningens betydelse inom jordbruksområdet lyfts
fram i motion 2003/04:MJ401 (mp) yrkande 11. I
motion 2002/03:MJ435 (c) begärs att regeringen
tillsätter en utredning om forskning vid SLU inom
ekologiskt lantbruk i ett systemsammanhållet
perspektiv (yrkande 3).
I motion 2003/04:MJ408 (kd) framhålls behovet av
havsforskning om fiskeribiologi, utveckling av
fångstredskap och fångstmetoder, spridning och
effekter av kemikalier, övergödning m.m. (yrkande
15). Vikten av utökad forskning om fisksjukdomar
betonas i motion 2002/03:MJ426 (kd) yrkande 16.
Enligt motion 2002/03:MJ428 (c) bör Sverige inom
EU ta initiativ till en heltäckande forsknings- och
aktionsplan för Östersjöns miljö (yrkande 30), och
arbetet med att minska gapet mellan miljöforskningen
och medborgarna bör intensifieras (yrkande 47).
Nödvändigheten av utökad marin forskning i form av
ett nytt nordiskt eller internationellt
Västerhavsprojekt betonas i motion 2002/03:MJ492
(mp) yrkande 3.
I motion 2003/04:MJ235 (v) begärs en översyn av
den forskning som bedrivs om de stora rovdjurens
biologi och ekologi och om hur människors attityder
och vardagsliv förändras när rovdjur finns i
närheten är tillräcklig för att möta det
kunskapsbehov som finns (yrkande 6).
Enligt motion 2003/04:MJ400 (kd) behövs ett samlat
forskningsprogram som stöder utvecklingen mot
hållbar produktion och konsumtion (yrkande 13). I
motionen betonas också vikten av att forskningen om
PFOS (perfluoroktansulfonsyra) fortsätter och
intensifieras (yrkande 16).

Utskottets ställningstagande

I skrivelsen hänvisar regeringen till förslaget i
den ekonomiska vårpropositionen för år 2001 att
forskning om biologisk mångfald och ekologiskt
hållbar utveckling inom Forskningsrådet för miljö,
areella näringar och samhällsbyggande, Formas,
skulle stärkas med 50 miljoner kronor för åren
2002-2004. Formas har också tilldelats extra medel
för forskning om biologisk mångfald och för
forskning till stöd för en ekologiskt hållbar
utveckling omfattande 80 miljoner kronor för åren
2002 och 2003 samt 90 miljoner kronor för år 2004.
Formas fick dessutom en förstärkning på 10 miljoner
kronor från år 2003 för forskning om marin miljö.
Härutöver har Formas sedan ett antal år fått 23
miljoner kronor per år för ett forskningsprogram om
ekologisk produktion. På förslag av regeringen i
budgetpropositionen för år 2004 har riksdagen
beslutat att dessa satsningar skall fortsätta även
fr.o.m. år 2005 (prop. 2003/04:1, utgiftsområde 23,
bet. 2003/04:MJU2, rskr. 2003/04:104 och 105). I
skrivelsen uttalar regeringen sin avsikt att
återkomma i den forskningspolitiska propositionen
vad avser forskning om hållbar utveckling.

I samband med behandlingen av budgetpropositionen
för år 2004, utgiftsområde 23, hade utskottet att ta
ställning till motioner om medel till olika
forskningsprojekt på jordbrukets område. Utskottet
delade motionärernas syn på betydelsen av de olika
forskningsprojekten men ansåg att det får anses vara
en uppgift för i första hand forskningsrådet att
fördela medel till olika forskningsprojekt.
Utskottets ställningstagande kvarstår. Med
hänvisning härtill och till den till årsskiftet
2004/05 aviserade propositionen om forskning
föreslår utskottet att motionerna 2002/03:MJ263 (v)
yrkande 3, 2003/04:MJ334 (c) yrkande 15,
2003/04:MJ401 (mp) yrkande 11 och 2002/03:MJ435 (c)
yrkande 3 lämnas utan ytterligare åtgärd från
riksdagens sida.
Med hänvisning till den aviserade propositionen om
forskning bör även motion 2003/04:MJ63 (kd)
yrkandena 51 och 52 lämnas utan riksdagens vidare
åtgärd.
Våren 2004 behandlade utskottet en motion (kd) om
resurser för forskning om fisksjukdomar. Utskottet
konstaterade då att kunskaperna om fiskbestånd av
betydelse för kust- och insjöfisket samt
fritidsfisket inte var tillräckliga för att fisket
skall kunna bedrivas på ett långsiktigt hållbart
sätt i enlighet med försiktighetsprincipen och
ekosystemansatsen. Utskottet delade regeringens
uppfattning i proposition 2003/04:51 Kust- och
insjöfiske om behovet av förstärkt forskning om
fisksamhällen, reproduktionsområden, biologiska
effekter av fiskemetoder och biologisk mångfald.
Utskottet hänvisade till Formas verksamhet, till den
strategi för skydd av haven som utvecklas inom ramen
för EU:s sjätte miljöhandlingsprogram och till det
arbete som pågår inom Internationella rådet för
havsforskning (ICES) och till FAO:s rådgivande
kommission för insjöfiske. Vidare anförde utskottet
ett en förutsättning för akvatisk forskning är
tillgång till forskningsfartyg. De svenska
forskningsfartygen är byggda på 1970-talet.
Fiskeriverket har mot den bakgrunden haft i uppdrag
att i samråd med Formas senast i januari 2004
redovisa en förstudie av behovet av marina
forskningsfartyg. Utskottet erinrade också om
Havsmiljökommissionens förslag om förstärkning av
forsknings- och utvecklingsverksamheten inom det
marina området (SOU 2003:72). Förslaget bereds i
Regeringskansliet. I avvaktan på en aviserad
proposition i frågan och på den ovan nämnda
forskningspropositionen föreslår utskottet att
motionerna 2003/04:MJ408 (kd) yrkande 15 och
2002/03:MJ426 (kd) yrkande 16 lämnas utan vidare
åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet har ingen annan uppfattning än
motionärerna i motionerna 2003/04:MJ235 (v),
2003/04:MJ400 (kd), 2002/03:MJ428 (c) och 2002/03:
MJ492 (mp) om betydelsen av den forskning som
motionerna vill främja. Som utskottet anfört ovan
får det emellertid anses vara en uppgift för främst
Formas att fördela medel till olika
forskningsprojekt. Det bör tilläggas att
Havsmiljökommissionen i sitt betänkande presenterar
ett antal områden inom framför allt den marina
miljön där kunskaperna är bristfälliga (SOU
2003:72). I avvaktan på resultatet av beredningen i
Regeringskansliet och den aviserade
forskningspropositionen anser utskottet att
motionerna 2003/04:MJ235 (v) yrkande 6,
2003/04:MJ400 (kd) yrkandena 13 och 16,
2002/03:MJ428 (c) yrkandena 30 och 47 och
2002/03:MJ492 (mp) yrkande 3 bör lämnas utan
riksdagens vidare åtgärd.

Hållbar ekonomisk utveckling och
konkurrenskraft

Hållbar ekonomi

Utskottets förslag i korthet

Utskottet, som instämmer i vad regeringen
anför i skrivelsen, avstyrker fyra
motionsyrkanden (m, kd) om åtgärder för
förbättrat företagsklimat för småföretagare,
om sänkt skatt på arbete och om
skattereduktion för hushållstjänster.
Utskottet hänvisar till riksdagens tidigare
ställningstaganden på områdena, till
budgetpropositionen för år 2005, till
pågående arbete i Regeringskansliet och till
en proposition om skattereduktion för
utgifter för byggnadsarbete på bostadshus som
kommer att behandlas av riksdagen under
hösten 2004.
Jämför reservationerna 76 (m), 77 (kd), 78
(m, fp, kd, c) och 79 (m, kd, c).

Skrivelsen

Regeringens och riksdagens kvantitativa mål för den
ekonomiska politiken är följande:

1. Ett finansiellt sparande i den offentliga sektorn
motsvarande 2 % av BNP över en konjunkturcykel.
2.
- Att fastställa nominella utgiftstak tre år framåt.
-
- Prisstabilitet definierad som en inflationstakt på
2 % (1 procentenhet), genomförd av en självständig
riksbank. Återgång till målsättningarna för
skattereformen år 1990/91 att endast 15 % av
löntagarna betalar statlig skatt.
-
- En sysselsättningsgrad på 80 % till år 2004 i
gruppen 20-64-åringar.
-
- En halvering av antalet bidragstagare av
försörjningsstöd mellan åren 1999 och 2004.
-
- En halvering av frånvaron från arbetslivet på
grund av sjukskrivning mellan åren 2002 och 2008.
Flera av dessa mål berör politikområden som
behandlas i andra avsnitt.
-
Motionerna

I motion 2003/04:MJ65 (m) hävdar motionärerna att
regeringen i praktiken missar samtliga mål för den
ekonomiska politik som den har inflytande över.
Skrivelsens avsnitt om skatter präglas av
fördelningspolitik i stället för tillväxtpolitik
(yrkande 12). Som ett viktigt medel för att
åstadkomma högre tillväxt framhålls lägre skatter,
främst på arbete, sänkt skatt för småföretagare och
på arbete med tyngdpunkten på låg- och
medelinkomsttagare (yrkande 13). I motion
2003/04:MJ63 (kd) föreslås ett antal åtgärder som
syftar till förbättrat företagsklimat för
småföretag. Attityderna till företagande och
företagare bör förbättras, reglerna för företagande
förenklas och regler som inte används avvecklas.
Reglerna för F-skattsedel och självdeklarationen för
företagare bör förenklas, liksom kontakterna med
myndigheterna. Försäkringssystemen bör bli mera
rättvisa och staten bör betala föräldraledigas
semesterersättning. Miljöbalken bör utformas utifrån
småföretagens situation, arbetsgivaravgifterna bör
sänkas och reglerna för beskattning av fåmansbolag
bör reformeras. Vidare bör förmögenhetsskatten
avvecklas, generationsskiften i familjeföretag
underlättas och skatten på arbete sänkas. Slutligen
bör riskkapitalavdrag och etableringskonto införas
och avgiften vid försenad deklaration slopas
(yrkande 45).

Enligt motion 2003/04:MJ63 (kd) bör
skattereduktion införas för hushållstjänster,
reparationer, tillbyggnad och ombyggnad (ROT) samt
privat barnomsorg. Reduktionen bör fastställas till
50 % av arbetskostnaden inklusive moms för
hushållstjänster utförda i hemmet eller på den egna
tomten och gälla fr.o.m. den 1 april 2004 (yrkande
48).

Utskottets ställningstagande

I skrivelsen betonar regeringen att en prioriterad
uppgift för den ekonomiska politiken är att bidra
till stabila makroekonomiska förhållanden. Det
skapar förutsättningar för en väl fungerande ekonomi
som karakteriseras av dynamik, flexibilitet och god
tillväxt. Stabila makroekonomiska förhållanden
innebär balanserade offentliga finanser, en
ekonomisk politik för full sysselsättning, hållbara
pensionssystem och ett kontinuerligt arbete med att
göra både arbetsmarknaden och produkt- och
kapitalmarknader mer flexibla och dynamiska.
Ekonomiska styrmedel används även för att stimulera
till mer hållbara konsumtions- och
produktionsmönster. Ett övergripande syfte med
skatterna är att finansiera de offentliga
åtagandena. Skatterna skall bidra till att
åstadkomma en rättvis fördelning av inkomster och
förmögenheter samtidigt som de kan bidra till en
bättre användning av våra samlade resurser,
däribland naturresurser.

I sitt betänkande till den ekonomiska
vårpropositionen för år 2004 anförde finansutskottet
bl.a. detta (prop. 2003/04:100, bet. 2003/04:FiU29,
rskr. 2003/04:209). Resurserna för riskkapital till
näringslivet har utökats och skall utökas
ytterligare. I vårpropositionen anges också att
insatser görs för att inom befintliga ramar ännu mer
öka utbudet av kapital i tidiga skeden av en affärs-
eller företagsutveckling, s.k. såddfinansiering.
Vidare anges att regeringen avser att återkomma med
ytterligare reformer inom 3:12-regelverket.
Sammantaget ska förändringarna, inklusive höjningen
av klyvningsräntan, ge företagen skattelättnader om
1 miljard kronor. Stödet till kvinnligt företagande
förlängs, och ett arbete pågår för att genom
elektronisk registrering korta handläggningstiderna
vid registrering av aktiebolag och handelsbolag.
Resurser satsas för att ytterligare främja en
miljödriven näringslivsutveckling och
miljöteknikexport. Vidare fortsätter satsningarna på
arkitektur, form och design, och förberedelser pågår
inför designåret 2005. Regeringens arbete med
regelförenklingar för företagen är, enligt
finansutskottets mening, ett mycket omfattande och
viktigt projekt. Syftet är att förenklingarna skall
leda till högre tillväxt och högre sysselsättning i
samhället.
Finansutskottet fortsätter: Sedan fyra år tillbaka
lämnar regeringen varje år en redogörelse till
riksdagen om förenklingsarbetets utveckling. Den
senaste lämnades i höstas (skr. 2003/04:8). Målet är
att tydligt minska den administrativa bördan för
småföretag. I den senaste skrivelsen presenteras
regeringens handlingsplan för att uppnå denna
målsättning. Enligt handlingsplanen skall
departementen och berörda myndigheter senast i
slutet av juni 2004 presentera konkreta
åtgärdsplaner på hur internationella och nationella
regler kan minskas och förenklas, hur servicen och
tillgängligheten hos myndigheter kan öka, hur
handläggningstider vid tillståndsgivning kan kortas,
hur administrationen kan effektiviseras samt hur
olika IT-lösningar kan användas för att förenkla
kontakten mellan företagen och myndigheterna.
Resultatet av åtgärdsplanerna skall sedan redovisas
till riksdagen hösten 2004. Vidare pågår, enligt
skrivelsen, ett konkret arbete med att ta fram ett
kvantitativt mål för hur mycket den administrativa
bördan skall minska. Ett problem i sammanhanget är
att det saknas en metod för att tillförlitligt mäta
den administrativa bördan. Nutek har på regeringens
uppdrag utarbetat en mätmetod, och metoden och
resultatet av den första pilotmätningen
presenterades i slutet av maj 2004. Det kvantitativa
målet kommer att redovisas för riksdagen så snart
tillförlitliga mätningar har genomförts. Förutom
detta redovisas i skrivelsen bl.a. hur myndigheterna
tillämpar förordningen och särskild konsekvensanalys
av reglers effekter på småföretagarens villkor.
Under år 2002 har 32 myndigheter tillsammans infört
och ändrat i 123 föreskrifter och allmänna råd med
bäring på små företag. Myndigheterna har samtidigt
upphävt 111 föreskrifter och allmänna råd. I
sammanhanget noterar finansutskottet även arbetet
med den s.k. 24-timmarsmyndigheten. Målet med detta
arbete är att all offentlig myndighetsservice som
kan skall tillhandahållas elektroniskt, vilket t.ex.
underlättar för företagen och företagare.
Finansutskottet vill också nämna Företagarguiden som
regeringen lanserade under år 2001. Företagarguiden
är en Internetportal med myndighetsinformation
riktad till företag och blivande företagare.
Hållbar utveckling är enligt finansutskottets
mening ett av den ekonomiska politikens viktigaste
mål. Detta innebär att alla politiska beslut skall
utformas så att de beaktar de ekonomiska, sociala
och miljömässiga konsekvenserna av denna politik.
Detta ställer stora krav på politiken och på
Regeringskansliets sätt att arbeta. Därför
inrättades hösten 2003 ett särskilt
samordningskansli för hållbar utveckling vid
Statsrådsberedningen.
Vid sidan av den gröna skatteväxlingen genomförs
även en mängd olika åtgärder för att bl.a. öka den
hållbara utvecklingen, bevara den biologiska
mångfalden, begränsa klimatpåverkande utsläpp,
sanera förorenade områden, stimulera miljöforskning
och miljöinformation samt öka miljöövervakningen.
Finansutskottet erinrar om att regeringen i
vårpropositionen anger att klimatiseringsprogrammet,
det s.k. KLIMP, utökas med 50 miljoner kronor år
2005 och 150 miljoner kronor år 2006. Vidare höjs
anslagen till biologisk mångfald med 300 miljoner
kronor år 2005 och 500 miljoner kronor år 2006.
Finansutskottet vill också hänvisa till de gröna
nyckeltal som sedan år 1999 redovisas i budget- och
vårpropositionerna. Nyckeltalen är ett komplement
till de ekonomiska nyckeltalen och är ett viktigt
instrument för att nå det övergripande miljömålet om
att till nästa generation lämna över ett samhälle
där de stora miljöproblemen är lösta.
Skatteutskottet erinrar i sitt betänkande Allmänna
motioner om företags- och kapitalbeskattning
(2003/04:SkU21) om att riksdagen i samband med att
utgiftsramarna och en inkomstberäkning för 2004
lades fast (prop. 2003/04:1, bet. 2003/04:FiU1)
avslog motionsyrkanden om att införa någon form av
etableringskonto. Skatteutskottet framhöll då i ett
yttrande till finansutskottet vikten av att
skattereglerna inte skall lägga hinder i vägen för
nyföretagande och entreprenörskap och att
avkastningen för den som tar risken att starta ett
eget företag eller att expandera sin verksamhet är
tillräcklig. Särskilda stimulanser i samband med
nystart av företag skulle enligt utskottet
emellertid inte ge denna effekt utan skulle tvärtom
medföra en risk för att livskraftiga företag slås ut
i konkurrensen med nystartade och skattegynnade
företag, något som inte på sikt kan anses vara
förenligt med kravet på stabila och goda regler för
företagen.
I betänkandet hänvisar skatteutskottet även till
behandlingen i december 2003 av regeringens förslag
om höjd klyvningsränta då riksdagen avslog
motionsyrkanden om olika ändringar i
fåmansföretagsreglerna med hänvisning till det
pågående arbetet i riksdagen (prop. 2003/04:17, bet.
2003/04:
SkU9). Skatteutskottet anser att ställningstagandet,
som innebär att riksdagen inte föregriper den
pågående beredningen, bör stå fast. Ett
tidsbegränsat riskkapitalavdrag infördes hösten
1995. Avdraget var avsett att gälla till dess
problemen kring de små och medelstora företagens
kapitalförsörjning kunde få en permanent lösning.
Sådana permanenta regler har numera införts genom de
särskilda lättnader som gäller sedan år 1997 vid
beskattningen av utdelningar och kapitalvinster på
onoterade aktier.
Skatteutskottet hänvisar även till
Egendomsskattekommittén (Fi 2002:06) som har gjort
en övergripande teknisk översyn innefattande en
genomgång av samtliga regler i 1941 års arvs- och
gåvoskattelag. Kommittén avslutade sitt arbete i maj
2004 (SOU 2004:66).
Skatteutskottet behandlar även de lättnadsregler
vid arvs- och gåvobeskattningen som innebär att
företagsförmögenheten tas upp till endast 30 % av
substansvärdet. Förutsättningar för att tillämpa
lättnadsreglerna har mjukats upp fr.o.m. den 1
januari 2004. De nya reglerna innebär dessutom att
fastighetsförvaltande verksamhet skall omfattas av
lättnadsreglerna. En gåva av ett företag behöver
inte längre omfatta hela företaget, utan kan ske
successivt. Vidare skall ett vederlag för gåvan
kunna lämnas. Den minsta tid under vilken en gåva
skall behållas av gåvotagaren har ändrats från fem
till tre år (prop. 2003/04:17, bet. 2003/04: SkU9).
I fråga om den löpande inkomstbeskattningen har
reglerna om räntefördelning och om expansionsmedel
utformats med beaktande av vissa problem som kan
uppkomma vid generationsskiften (prop. 1996/97:12,
bet. 1996/97: SkU7). 3:12-utredningen har tagit upp
vissa ytterligare förändringar i
inkomstbeskattningen i samband med
generationsskiften, bl.a. att göra det möjligt att
föra över periodiseringsfond och expansionsfond i
samband med företagsöverlåtelser där det i dag inte
är möjligt. Utredningens förslag bereds i
Finansdepartementet.
Av skatteutskottets betänkande Allmänna motioner
om taxering, skattebetalning och folkbokföring
(2003/04:SkU25) framgår att Skatteverket genom det
senaste regleringsbrevet har fått i uppdrag att
redogöra för kontrollen av dem som ansöker om F-
skattsedel och av dem som redan har tilldelats F-
skattsedel och därvid särskilt belysa om det finns
regionala skillnader i kontrollen. Verket skall
också redogöra för eventuella övriga regionala
skillnader vid tillämpningen av F-skattereglerna.
Skatteverket skall dessutom redovisa utvecklingen av
antalet F-skatteansökningar från utlänningar såväl
före som efter utvidgningen av EU samt redogöra för
eventuella kontrollsvårigheter vid handläggningen av
dessa. Vidare skall verket lämna förslag till
åtgärder som kan behöva vidtas. En delrapport
avseende utvecklingen av antalet F-skatteansökningar
före utvidgningen, eventuella kontrollproblem vid
hanteringen av dessa och förslag till åtgärder skall
lämnas senast den 1 april 2004. Uppdraget skall i
övrigt redovisas senast den 30 november 2004.
Utskottet anser att Skatteverkets redovisning bör
avvaktas innan ställning tas till mera genomgripande
förändringar i F-skattesystemet och vissa andra
lättnader i tilldelningsreglerna.
I årets budgetproposition, finansplanen,
konstaterar regeringen att arvs- och gåvoskatten är
kostsam att administrera vilket måste sättas i
relation till de intäkter som skatten ger. På grund
av värderingsreglerna och konstruktionen i övrigt av
arvs- och gåvoskattereglerna är det lätt att
nedbringa skatten genom olika
skatteplaneringsåtgärder som är helt lagliga. Mot
bakgrund av detta och med syfte att underlätta
generationsskiften i företag avser regeringen att
senare under hösten föreslå riksdagen att arvs- och
gåvoskatten tas bort. Inriktningen är att arvs- och
gåvoskatten skall slopas fr.o.m. den 1 januari 2005.
I finansplanen gör regeringen även bedömningen att
3:12-reglerna bör förändras så att de blir mer
gynnsamma för företagen.
Miljö- och jordbruksutskottet vill med anledning
av ett förslag i motion 2003/04:MJ63 (kd) erinra om
att Miljöbalkskommittén har som övergripande uppdrag
att utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna
förslag till nödvändiga reformer (dir. 1999:109,
2001:25, 2003:61 m.fl.) Kommittén har under år 2004
redovisat delbetänkandena Miljöbalkens
sanktionssystem och hänsynsregler (SOU 2004:37) och
Alternativ för miljöbalkens prövningsorganisation
(SOU 2004:38). Betänkandena bereds i
Regeringskansliet.
Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker
utskottet motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkande 45
och 2003/04:MJ65 (m) yrkandena 12 och 13.
När det gäller yrkandet i motion 2003/04:MJ63 (kd)
om skattereduktion för tjänstesektorn vill utskottet
hänvisa till skatteutskottets betänkande våren 2004,
Allmänna motioner om inkomstbeskattning
(2003/04:SkU20), då liknande motioner var aktuella.
Enligt skatteutskottets mening skulle införandet av
en särskild stimulans för tjänstesektorn i de former
motionärerna föreslog innebära ett avsteg från de
principer om en likformig och neutral beskattning
som ligger till grund för skattereformen och som
enligt utskottets mening bör gälla. Det är också
kostsamt att genom stimulanser försöka skapa en
tjänsteproduktion som kan konkurrera med hushållens
egen tjänsteproduktion. Risken är att effekterna på
sysselsättningen blir mycket små eller inga alls,
samtidigt som kostnaderna blir stora. De
erfarenheter som har gjorts i Danmark talar enligt
skatteutskottet för en sådan utgång. En stimulans av
denna typ skulle också leda till
gränsdragningsproblem och ge upphov till
svårkontrollerade gråzoner. Utskottet avstyrkte med
det anförda de nu aktuella motionerna.
I proposition 2003/04:163 Skattereduktion för
utgifter för byggnadsarbete på bostadshus föreslås
en skattereduktion för utgifter avseende
byggnadsarbeten på bostadshus. Skattereduktionen
skall på vissa villkor kunna ges till
fastighetsägare och innehavare av
privatbostadsrätter. Skattereduktionen uppgår till
30 % av ett underlag som består av utgifter för
byggnadsarbete. Riksdagen har nyligen fattat beslut
i frågan, och reglerna kommer att träda i kraft den
1 november 2004 och tillämpas retroaktivt på
byggnadsarbeten som utförs under tiden den 15 april
2004-30 juni 2005 (bet. 2004/05:SkU3). Med det
anförda avstyrker utskottet motion 2003/04:MJ63 (kd)
yrkande 48 i den mån motionen inte kan anses
tillgodosedd.

Hållbart näringsliv

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför i
skrivelsen och avstyrker två motionsyrkanden
(fp, kd) om integrerad produktpolitik och
långsiktigt producentansvar. Utskottet
hänvisar till vad som anförs i skrivelsen,
till arbetet inom EU och till utskottets
tidigare ställningstagande i frågan.
Med hänvisning till skrivelsen avstyrks även
två motionsyrkanden (m, c) om hållbart
näringsliv och etiska och miljömässiga
riktlinjer för de statliga företagen.
Jämför reservationerna 80 (kd, mp), 81 (fp),
82 (m) och 83 (kd, c, mp).

Skrivelsen

I skrivelsen uttalar regeringen sin avsikt att verka
för att öka och effektivisera det internationella
arbetet och erfarenhetsutbytet, och då även det
nordiska samarbetet, kring företags sociala och
miljömässiga ansvar.

Regeringen kommer i ökad utsträckning att uppdra
åt berörda myndigheter och statliga verk att se över
kopplingarna mellan deras verksamhet och frågan om
företags sociala och miljömässiga ansvar.
Regeringen strävar efter ökad öppenhet och
harmonisering av företags rapportering och avser att
se över möjligheten att stödja internationella
initiativ kring arbetet.
Regeringen uttalar även sin avsikt att ge
Naturvårdsverket i uppdrag att, i samverkan med
berörda aktörer, utveckla en strategi för
informationsflöden för att uppnå målen med en
integrerad produktpolitik.
Regeringen avser att se över möjligheterna att
främja såväl offentlig som privat teknikupphandling
på EU-nivå. Det nationella centret för miljödriven
näringslivsutveckling och miljöteknikexport kan här
komma att bidra med nationella erfarenheter.

Motionerna

I motion 2003/04:MJ227 (m) påtalas behovet av sådana
ändringar av miljöbalken att småföretagare inte på
ett orimligt sätt drabbas av krångel, kostsam
administration, sanktioner och dubbelbestraffning.
Enligt motion 2003/04:N412 (kd) måste miljöbalken
anpassas utifrån de små företagens situation. Detta
innebär att regelmängden bör bantas, straffsatser
och sanktionsavgifter bättre ta hänsyn till
företagens storlek och graden av miljöfarlighet, och
inriktningen bör vara beivrandet av miljöbrott i
stället för pappersexercis (yrkande 14).

I motion 2003/04:MJ63 (kd) framhålls behovet av
ett dynamiskt europeiskt ramverk kring integrerad
produktpolitik (IPP) som bör byggas på bl.a.
följande principer. En systemansats där
livscykeltänkande utgör basen, fördjupad förståelse
om hur naturen fungerar och klara ansatser att
anpassa företagens produkt- och affärsmodeller efter
biologiska principer. Optimering av produktdesign
genom att material med så liten miljöpåverkan som
möjligt skall väljas. Biologiskt nedbrytbara
material skall prioriteras och rigorösa regler
införas för hantering av tungmetaller och giftiga
kemikalier. Uttjänta produkter skall optimalt
separeras i sina beståndsdelar och återanvändas
alternativt, och, om det gäller biologiskt
nedbrytbart material, fasas in i naturens kretslopp.
Informationsteknologirevolutionen skall utnyttjas
maximalt för att främja större effektivitet i
användningen av energi och material och för
dematerialisering. Största möjliga involvering av
berörda aktörer, t.ex. näringsliv,
miljöorganisationer, konsumentorganisationer och
myndigheter bör eftersträvas (yrkande 53).
Betydelsen av ett långsiktigt producentansvar
betonas i motion 2003/04:MJ66 (fp). Motionärerna
anser att såväl det frivilliga som det lagstadgade
producentansvaret, om nödvändigt, måste breddas. Det
är viktigt att ett bra producentansvar utformas för
produkter med lång livslängd där producenten kan ha
upphört med sin verksamhet långt innan produkten
behöver omhändertas. Försäkringslösningar bör
användas i större utsträckning (yrkande 15).
Motionärerna i motion 2003/04:MJ65 (m) anför att
det inte är acceptabelt att verk och myndigheter
ställer andra krav på företag vid t.ex. upphandling
än vad som stadgas i lagar och förordningar. Detta
förhållande skapar enligt motionärerna
rättsotrygghet och godtycke och kan användas som ett
protektionistiskt instrument. Statens roll för att
främja en god miljö bör i stället vara att med hjälp
av lagstiftning minska negativ påverkan på miljön.
Det framhålls i motionen som viktigt att främja fri
och oberoende forskning som bl.a. syftar till att ta
fram mindre miljöpåverkande produkter och processer.
Miljökrav utöver lagstadgade nivåer vid offentlig
upphandling bör inte ställas (yrkande 14). I motion
2003/04:MJ67 (c) begärs förslag om etiska och
miljömässiga riktlinjer för de statliga företagen.
Det är enligt motionärerna viktigt att de statliga
företagen fungerar som föregångare (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

I skrivelsen redogör regeringen för de åtgärder som
har vidtagits för att främja entreprenörskap och
företagande och som syftar till att förenkla för
småföretagen. Prioriterade områden är skatte-,
arbetsrätts- och miljölagstiftning. Ett annat arbete
inom området är att underlätta och effektivisera
registreringen av företag. Nutek gör inom ramen för
ett nationellt program för entreprenörskap för
ungdomar insatser för att öka deras kunskap om
företagande och bidra till positiva attityder till
entreprenörskap för att på sikt öka nyföretagande
och ekonomisk tillväxt. Främjande av kvinnors
företagande framhålls i skrivelsen som ett annat
viktigt område. Inom ramen för Nuteks
näringslivsfrämjande insatser lanserade verket
hösten 2001 programmet Miljödriven
näringslivsutveckling som syftar till att hållbar
utveckling skall genomsyra företagets hela
verksamhet. Fokus har flyttats mot hållbara
produkter och verksamhetsutveckling som bedöms vara
särskilt viktiga för näringslivets tillväxt och
omställning till ett hållbart samhälle. Ett tvåårigt
projekt som skall främja utveckling och
kommersialisering av nya mer miljöanpassade
produkter och tjänster med hjälp av miljöutbildade
designer startades år 1999. Vinnova har finansierat
fyra nationella kompetenscentrum samt genomfört en
s.k. road map inom området förnybara material såsom
biofibrer, kompositer, biopolymerer etc.

I sammanhanget vill utskottet erinra om
Miljöbalkskommitténs övergripande uppdrag att
utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna
förslag till nödvändiga reformer (dir. 1999:109,
2001:25, 2003:61 m.fl.). Kommittén har redovisat
delbetänkandena Miljöbalkens sanktionssystem och
hänsynsregler (SOU 2004:37) och Alternativ för
miljöbalkens prövningsorganisation (SOU 2004:38).
Utskottet vill även hänvisa till betänkandet SWENTEC
AB - för en nationell kraftsamling på svensk
miljöteknik (SOU 2004:84), som bereds i
Regeringskansliet.
Med hänvisning till det ovan anförda och till vad
utskottet i tillämpliga delar anfört ovan under
avsnittet Hållbar ekonomi avstyrks motionerna
2003/04:MJ227 (m) och 2003/04:N412 (kd) yrkande 14 i
den mån de inte kan anses tillgodosedda.
1992 års produktsäkerhetsdirektiv har ersatts av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av
den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet.
Syftet med det nya direktivet är, liksom det
tidigare, att säkerställa att endast säkra produkter
släpps ut på marknaden. Direktivet omfattar alla
produkter som är avsedda för konsumenter eller som
kan komma att användas av konsumenter under rimligt
förutsebara förhållanden och som tillhandahålls i
kommersiella förhållanden. Tjänster omfattas inte av
direktivet. Tillverkare åläggs i direktivet en
uttrycklig skyldighet att endast släppa ut säkra
produkter på marknaden. Vad som är att anse som
säker produkt anges närmare i direktivet.
Medlemsstaterna skall se till att tillverkare och
distributörer iakttar sina skyldigheter enligt
direktivet. Det åligger därför medlemsstaterna att
inrätta eller utse tillsynsmyndigheter och
säkerställa att det finns proportionella och
avskräckande påföljder om inte företagen följer de
nationella reglerna. I direktivet finns vidare
bestämmelser om befogenheter att vidta åtgärder mot
företag som inte uppfyller kravet på att endast
släppa ut säkra produkter på marknaden. Kommissionen
ges i vissa fall möjlighet att ingripa mot farliga
produkter på gemenskapsnivå. Direktivet trädde i
kraft den 15 januari 2002 och skulle ha varit
genomfört i medlemsstaterna senast den 15 januari
2004, då 1992 års direktiv upphörde att gälla.
I skrivelsen framhåller regeringen att Sverige
inom EU deltar i utvecklandet av en integrerad
produktpolitik (IPP) i syfte att minska den negativa
påverkan från produktion och konsumtion av produkter
och tjänster på miljön och människors hälsa. Sverige
och övriga medlemmar i det europeiska informella
IPP-nätverket ser IPP som en viktig strategi för att
uppnå hållbar konsumtion och produktion och arbetar
därför för att integrera IPP-tänkandet också i det
internationella arbetet för hållbar konsumtion och
produktion. Kommissionen arbetar med en kartläggning
av vad som görs inom EU i fråga om konsumtion och
produktion. Kartläggningen skall ligga till grund
för ett europeiskt program. I november 2004 kommer
kommissionen tillsammans med UNEP att arrangera det
första europeiska mötet om hållbara konsumtions- och
produktionsmönster. Nationellt arbetar Sverige
vidare med dialoger med olika aktörer bl.a. genom
ett nationellt IPP-nätverk. I enlighet med den
reviderade nationella strategin för hållbar
utveckling har Naturvårdsverket fått i uppdrag att
göra en svensk kartläggning avseende ytterligare
nödvändiga nationella åtgärder för en hållbar
konsumtion och produktion. Uppdraget skall redovisas
senast den 31 december 2004.
Kommissionen presenterade i juni 2003 sitt
Meddelande om en integrerad produktpolitik, IPP.
Meddelandet fokuserar på att skapa ramverk för IPP
och på identifiering av de viktigaste
produktgrupperna och utvecklar också behovet av
verktyg. Kommissionen avser att genom pilotprojekt
få erfarenhet av att tillämpa den integrerade
produktpolitiken i praktiken. Europeiska rådet antog
slutsatser om IPP i oktober 2003. Slutsatserna
fokuserar bl.a. på behovet av att sammanlänka IPP
med strategierna inom ramen för det sjätte
miljöhandlingsprogrammet, Lissabonprocessen, samt
andra produktrelaterade EU-strategier. Slutsatserna
understryker vidare att IPP även bör omfatta
tjänster, att verktygen för miljöanpassad offentlig
upphandling och miljöinformation bör utvecklas samt
att olika verktyg måste effektiviseras och samordnas
och konkreta initiativ tas.
Utskottet vill även hänvisa till utskottets
uttalanden hösten 2003 i samband med behandlingen av
regeringens proposition 2003/03:117 Ett samhälle med
giftfria och resurssnåla kretslopp (bet.
2003/04:MJU4, rskr. 2003/04:13). Utskottet, som
tillstyrkte regeringens förslag, anslöt sig till vad
regeringen anförde om att den tidigare inriktningen
på avfallspolitiken bör fortsätta och utvecklas
enligt den inom EU beslutade avfallshierarkin.
Viktiga aspekter i denna politik är lättillgängliga
system och tydliga regler för vad som gäller.
Konsumenterna och en miljöriktig hantering måste stå
i fokus tillsammans med hänsyn till lokala och
regionala förutsättningar. Avfallshanteringen
tydliggjordes inte bara som ett miljöproblem utan
också som en fråga om infrastruktur samtidigt som
det centrala planeringsansvaret blir tydligare och
den centrala uppföljningen utvecklas och stärks.
Utskottet ansåg vidare att det finns anledning att
komplettera styrmedlen för att utifrån bl.a.
ekonomiska och praktiska förutsättningar i större
utsträckning tillskapa ett ekologiskt
omhändertagande av avfall i enlighet med
avfallshierarkin. Nödvändigheten av att både mängden
avfall och dess farlighet minskar betonades av
utskottet.
Med det ovan anförda finner utskottet syftet med
motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkande 53 och
2003/04:MJ66 (fp) yrkande 15 i väsentliga delar
tillgodosett utan några ytterligare åtgärder från
riksdagens sida.
Som regeringen anför i skrivelsen skall staten
självklart vara ett föredöme i att främja social och
miljömässig hänsyn. Detta kan ske genom t.ex.
upphandling, utvecklingssamarbete, exportkrediter
och statlig ägarpolitik. Miljömässiga och sociala
hänsynstaganden är av affärsmässig och strategisk
betydelse och bör vara självklara
utvärderingsparametrar för beslut som rör
förvaltningen av statliga bolag. Styrelserna bör
således aktivt följa företagens insatser i dessa
frågor.
För att stimulera svenska företag att stödja och
sträva efter att följa internationellt
framförhandlade konventioner och riktlinjer avseende
mänskliga rättigheter, grundläggande arbetsvillkor
och en hållbar miljö lanserade statsministern i mars
2002 initiativet Globalt Ansvar. Globalt Ansvar tar
sin utgångspunkt i OECD:s riktlinjer för
multinationella företag och principerna i FN:s
Global Compact. Globalt Ansvar har tre övergripande
målsättningar:
- att bidra till förverkligandet av mänskliga
rättigheter och hållbar utveckling,
-
- att stärka svenska företags konkurrenskraft samt
-
- att öka kunskapen om och efterlevnaden av de
multilaterala regelverken.
-
Aktiviteterna inom regeringens projekt Globalt
Ansvar inkluderar externa aktiviteter för en bred
intressentkrets såsom seminarier, workshops och
hemsida. Dessutom ingår interna aktiviteter i syfte
att öka medvetenheten hos Regeringskansliet,
relevanta myndigheter, verk och organisationer samt
aktivt deltagande i den internationella
policyutvecklingen. I skrivelsen framhåller
regeringen även att biståndsministern i mars 2004
var värd för en internationell konferens kring
utvecklingsaspekterna av arbetet med företags
sociala och miljömässiga ansvar.

Det anförda innebär enligt utskottets mening att
syftet med motionerna 2003/04:MJ65 (m) yrkande 14
och 2003/04:MJ67 (c) yrkande 2 i väsentliga delar
kan anses tillgodosett. Motionerna i dessa delar
påkallar inte någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Regional utveckling och regionala
förutsättningar

Regional utveckling

Utskottets förslag i korthet

Utskottet, som instämmer i vad regeringen
anför i skrivelsen, avstyrker ett
motionsyrkande (m) om regional utveckling.
Utskottet hänvisar till tidigare uttalanden
av skatteutskottet, till Miljöbalkskommitténs
arbete och till vad som anförts ovan under
avsnittet Hållbart näringsliv.
Jämför reservation 84 (m).

Skrivelsen

Regionala utvecklingsprogram och regionala
tillväxtprogram är enligt regeringen centrala
instrument i arbetet för hållbar regional
utveckling. Regeringen avser att initiera ett
metodutvecklingsarbete för arbetet med regionala
utvecklingsprogram. Regionala tillväxtprogram skall
genomföras under perioden 2004-2007. Genom årliga
uppföljningar skall bl.a. redogöras för hur
jämställdhets-, integrations- och miljödimensionen
har beaktats och utvecklats.

Motionen

Enligt motion 2003/04:MJ65 (m) är bästa sättet att
skapa regional utveckling att ge enskilda och
företag så bra förutsättningar att de väljer att bo
och etablera sig i hela landet. Det är också fråga
om att åstadkomma bra villkor för småföretagande som
t.ex. att ta bort de diskriminerande 3:12-reglerna.
En alltför rigid tillämpning av lagar som
miljöbalken är enligt motionärerna till nackdel för
den regionala utvecklingen. Infrastrukturen,
särskilt vägarna, måste förbättras och EU:s
strukturfonder måste utnyttjas fullt ut (yrkande
16).

Utskottets ställningstagande

I sitt betänkande Allmänna motioner om punktskatter
(2003/04:SkU24) anför skatteutskottet att riksdagen
vid budgetbehandlingen för år 2004 har godtagit
regeringens förslag om fortsatt grön skatteväxling
som innebär höjda skatter på bränslen, el och
bekämpningsmedel. Jordbruks-, skogsbruks- och
vattenbruksnäringarna kompenseras genom en höjning
av koldioxidskattelättnaden. I betänkandet anförs
även att regeringen har aviserat sin avsikt att
inför kommande skatteväxlingar se över i vilken form
kompensation skall ske för höjningen av skatten på
diesel avseende jord- och skogsbrukets
arbetsmaskiner. Riksdagen avslog i samband med
budgetbehandlingen oppositionens krav på bl.a.
sänkta skatter på bränslen, el och slopade skatter
på handelsgödsel och bekämpningsmedel.

Skatteutskottet hänvisar också i sitt betänkande
till Skattenedsättningskommittén (Fi 2001:09) som
har sett över utformningen av nedsättningssystemet
för bl.a. jordbruks-, skogsbruks- och
vattenbruksnäringarna. Översynen har omfattat
beskattningen av såväl bränslen som el.
Konsekvenserna för de berörda verksamheterna när det
gäller bl.a. deras konkurrenskraft har analyserats.
Utredningen avlämnade i april 2003 betänkandet som
bereds i Regeringskansliet.
Vidare hänvisar skatteutskottet till att
beskattningen av dieselolja för jordbrukets
arbetsmaskiner med förtur har setts över av
Vägtrafikskatteutredningen (Fi 2001:08). Utredningen
har i en promemoria i februari 2002 i ett
preliminärt ställningstagande ansett att om
dieseloljebeskattningen för arbetsmaskiner skall
sänkas bör det ske till den s.k. uppvärmningsnivån,
vilket skulle motsvara sänkt skatt med 62 öre per
liter. Det slutliga ställningstagandet i frågan tas
när utredningen utrett de grundläggande principerna
för trafikbeskattningen. Utredningen slutredovisade
sitt arbete i maj 2004 (SOU 2004:63). Den s.k. HOBS-
utredningen (Fi 2001:12) har utvärderat skatterna
på handelsgödsel och bekämpningsmedel. I betänkandet
Skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel? (SOU
2003:9) föreslår utredningen att skatten på
handelsgödsel skall vara kvar och att skattesatserna
behålls oförändrade. För att minska riskerna med
användningen av bekämpningsmedel föreslås att
uttaget av en skatt differentieras efter medlets
farlighet för hälsa och miljö. I avvaktan på ett
sådant system föreslås en höjning av skatten med
5 kr till 25 kr. I samband med budgetpropositionen
för år 2004 beslutade riksdagen att skatten på
bekämpningsmedel skulle höjas till 30 kr fr.o.m. den
1 januari 2004.
För skatten på el gäller som huvudregel att
återbetalningen sker på årsbasis, med möjlighet för
företag med förbrukning i större omfattning att få
återbetalning kvartalsvis. Vad gäller återbetalning
av elskatt finns det en administrativ gräns som
innebär att endast den del av skattebeloppet som
överstiger 1 000 kr per år betalas tillbaka. Enligt
skatteutskottets mening har de regler som nu gäller
för nedsättning av skatterna på eldningsolja och el
utformats med industrin som förebild, och
återbetalningsreglerna har med de anpassningar som
krävs på grund av de annorlunda förutsättningarna en
liknande utformning.
I sammanhanget vill utskottet hänvisa till vad som
anförts ovan under avsnittet Hållbart näringsliv om
regeringens avsikt att senare under hösten föreslå
riksdagen att arvs- och gåvoskatten tas bort.
Inriktningen är att arvs- och gåvoskatten skall
slopas fr.o.m. den 1 januari 2005. I finansplanen
gör regeringen även bedömningen att 3:12-reglerna
bör förändras så att de blir mer gynnsamma för
företagen. Utskottet vill även erinra om
Miljöbalkskommitténs övergripande uppdrag att
utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna
förslag till nödvändiga reformer (dir. 1999:109,
2001:25, 2003:61 m.fl.) Kommittén har under år 2004
redovisat delbetänkandena Miljöbalkens
sanktionssystem och hänsynsregler (SOU 2004:37) och
Alternativ för miljöbalkens prövningsorganisation
(SOU 2004:38). Betänkandena bereds i
Regeringskansliet.
Sammanfattningsvis avstyrker utskottet motion
2003/04:MJ65 (m) yrkande 16 i den mån den inte kan
anses tillgodosedd.

Skogen som resurs

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför i
skrivelsen och avstyrker ett flertal
motionsyrkanden (s, m, fp, kd, c,) om en
översyn av skogspolitiken, ersättning för
intrång i markanvändningen, skötselavtal,
konsekvensanalyser, naturvårdsavtal, statlig
mark för naturvårdsändamål, utökat
områdesskydd, tätortsnära natur samt
Naturvårdsverket och Sveaskog AB. Utskottet
hänvisar till skrivelsen, till årets
budgetproposition och till tidigare
uttalanden och pågående åtgärder på områdena.
Jämför reservationerna 85 (m), 86 (m), 87
(c), 88 (fp), 89 (m, fp, kd, c, mp), 90 (fp,
mp) och 91 (fp).

Skrivelsen

Ett hållbart nyttjande av skogen som förnybar resurs
och med bibehållna naturvärden framhålls av
regeringen som en viktig fråga i Sverige och i
övriga världen.

Hushållning med resurser är i dag en tvingande
nödvändighet. Världens skogar är i det sammanhanget
ett gemensamt ansvar för alla länder, och biologisk
mångfald är en förutsättning för väl fungerande och
stabila ekosystem. FN:s konferens för miljö och
utveckling i Rio de Janeiro 1992, som bl.a.
utmynnade i de s.k. Skogsprinciperna, ligger till
grund för arbetet på skogsområdet på såväl
nationell, regional som global nivå. Den senaste
utvärderingen av skogspolitiken visar enligt
regeringens bedömning att miljöhänsynen inom
skogsbruket successivt har förbättrats under 1990-
talet men att varken produktions- eller miljömålet
har uppnåtts.

Motionerna

I motion 2003/04:MJ63 (kd) begärs en totalöversyn av
den svenska skogspolitiken. I översynen bör en
avvägning göras mellan produktions- och miljömålen.
Vidare bör översynen vara väl underbyggd och beakta
studier av olika skogsområden som skyddas genom
statliga markköp eller frivilligt ingångna
skogsvårdsavtal och prioritera en träffsäker
inventering av den svenska skogen. Avsatta
skogsområden måste konsolideras och resultaten av
avsättningarna utvärderas (yrkande 12). I motion
2003/04:MJ65 (m) framförs en rad synpunkter på
skogspolitiken. Jämställandet av miljö- och
produktionsmålen får inte innebära att produktionen
prioriteras ned. Skogspolitiken bör utvärderas men
utvärderingen bör inte samordnas med utvärderingen
av miljömålet eftersom det då är svårt att undvika
att miljömålet prioriteras på bekostnad av
produktionsmålet. Motionärerna anser det positivt
att regeringen tydligt deklarerar att långsiktighet
och stabilitet skall prägla skogspolitiken, men
hänvisningen till att nya värderingar skall få komma
till uttryck i den konkreta utformningen av
politiken inger oro för produktionsmålets ställning.
Behovet av rekreationsområden bör lösas inom ramen
för skogspolitiken eller något annat politikområde,
och rekreationsområden i skogsmark bör ingå i den
kommunala planeringen. Områden för fritidsändamål
bör avsättas antingen genom inköp eller tecknande av
avtal med markägaren där denne mot ersättning
friställer mark eller åtar sig
brukningsrestriktioner för rekreationsbehov.
Motionärerna motsätter sig en gemensam skogspolitik
på EU-nivå eftersom ökade inslag av
gemensamhetslagstiftning inskränker det nationella
självbestämmandet som inte har gemenskapskaraktär
(yrkande 17).

I motion 2003/04:MJ287 (c) betonas att
äganderätten inte får urholkas. Lagstiftningen måste
förtydligas i syfte att äganderätten även i
fortsättningen ges ett mycket starkt skydd.
Samtidigt måste lagstiftningen utformas så att den
inte förhindrar åtgärder som är motiverade på grund
av skyddet av miljön (yrkande 1). Även behovet av
klara och tydliga ersättningsregler påtalas i
motionen. Markägaren måste få full ersättning för
intrång, och kompensation måste utgå för
begränsningar av pågående markanvändning som är att
betrakta som mer än bagatellartad (yrkande 2). Även
motion 2003/04:MJ384 (c) tar upp frågan om
ersättning vid intrång och inskränkningar i
äganderätten. Det framhålls som viktigt att alltid
påminna om äganderättens betydelse för
samhällsutvecklingen. Ingen skall berövas sin
egendom eller få sin rätt att bruka den inskränkt
annat än i speciella fall som noga specificeras i
lag och mot full ersättning. Utöver ersättning för
den mistade marken till marknadspris bör utgå en
tilläggsersättning (yrkande 1). I motion
2003/04:MJ387 (m) delvis framförs krav på ersättning
till markägaren när brukanderätten inskränks.
Ersättningen bör vara årlig och kopplas till avtalet
för skydd av naturvärdet inom berört markområde.
Enligt motion 2003/04:MJ404 (m) skall
ersättningsmark erbjudas vid naturskydd där
markägandet övergår till staten (yrkande 4). Intrång
som medför inskränkt förfoganderätt skall alltid
medföra rätt till ersättning (yrkande 9).
Enligt motion 2003/04:MJ384 (c) bör avsättning av
mark för naturvårdsändamål främst ske på statlig
mark (yrkande 3). I motion 2003/04:MJ429 (s)
efterlyses en rimligare fördelning av reservatsmark.
Anslagen för drift och underhåll av reservaten är
enligt motionärerna helt otillräckliga, och kvalitet
och inte maximering av areal bör i mycket större
utsträckning beaktas vid avsättningar. Avsättningar
bör i huvudsak göras i Syd- och Mellansverige, medan
Norrland fortsättningsvis måste fredas.
I motion 2003/04:MJ472 (fp) framhålls att
information, dialog och samråd mellan berörda parter
är av största vikt vid bildandet av naturreservat
och naturskyddsområden. Vidare måste markägaren
hållas skadeslös och skötselplaner inrättas (yrkande
18). Fler Natura 2000-områden måste ges kvalificerat
skydd som naturreservat eller på annat sätt, och
ytterligare nationalparker och natur- och
kulturreservat behövs för skyddet av exklusiva
natur- och kulturlandskap (yrkande 23). Behovet av
lokalt förankrade skötselplaner i samband med
kommande reservatsbildningar påtalas i motionerna
2003/04:MJ287 (c) yrkande 3 och 2003/04:MJ349 (c)
yrkande 1.
Några motioner tar upp frågan om frivilliga
avsättningar av skyddsvärd skog genom
naturvårdsavtal. Enligt motion 2003/04:MJ63 (kd)
skall en större andel av avsättningarna ske genom
frivilliga åtaganden och naturvårdsavtal (yrkande
10). I motion 2003/04:MJ384 (c) hävdas att avtal där
staten och markägaren tar ett gemensamt ansvar för
naturvården bör utnyttjas i betydligt större
utsträckning än i dag (yrkande 2). Fördelen med
frivilliga avtal med markägare om skötselplaner
betonas även i motionerna 2003/04:MJ387 (m) delvis
och 2003/04:N327 (c), där motionärerna anför att
statligt ägande, som i fallet med den kraftigt
ökande naturreservatsbildningen, inte är någon
garanti för att ett s.k. särskilt samhällsintresse
tillgodoses. Genom att enbart köpa in skyddsvärd
mark utan att samtidigt sätta av resurser för att
sköta marken motverkar regeringens politik sina egna
syften. I stället bör skötselavtal ingås med berörda
markägare, vilket är mycket mer effektivt (yrkande
12).
Enligt motionerna 2003/04:MJ288 (c) och
2003/04:MJ316 (kd) bör konsekvensanalyser genomföras
innan nya naturreservat inrättas.
I syfte att skapa bästa möjliga förutsättningar
för kommande reservat bör enligt motion
2003/04:MJ349 (c) yrkande 2 en utvärdering göras av
nuvarande skyddsplaner. I motion 2003/04:MJ409 (kd)
begärs att regeringen låter utreda värdet av gamla
reservatsavsättningar och tidigare skyddad mark
(yrkande 6).
När det gäller tätortsnära natur bör enligt motion
2003/04:MJ472 (fp) kommunerna uppmuntras att bygga
ut grönstråk och s.k. gröna korridorer. Det
framhålls som viktigt att staten i sin roll som
markägare tar ett stort ansvar för miljöhänsynen.
Samtidigt vill motionärerna påpeka att
nedskräpningen av vår natur har ökat de senaste
åren. En informationskampanj liknande Håll Sverige
rent bör därför startas (yrkande 24).
I motion 2003/04:MJ66 (fp) krävs att regeringen
omedelbart löser konflikten mellan Naturvårdsverket
och Sveaskog (yrkande 12).

Utskottets ställningstagande

Grunderna för gällande skogspolitik lades fast av
riksdag och regering år 1993 (prop. 1992/93:226,
bet. 1992/93:JoU15, rskr. 1992/93:252). Några av de
viktigaste förändringarna jämfört med tidigare var
att två jämställda mål för skogspolitiken
fastställdes, ett produktionsmål och ett miljömål,
och att detaljregleringen inom skogspolitiken
minskades. Merparten av de bidrag som tidigare
funnits avskaffades. Skogsägarna fick frihet under
ansvar att själva bedriva ett hållbart skogsbruk.
Skogspolitiken har därefter utvärderats och
redovisats till regeringen två gånger, år 1997 och
år 2002. Med anledning av 1997 års utvärdering
föreslog regeringen mindre ändringar i
skogsvårdslagen (1979:429), vilka också har
genomförts (prop. 1997/97:158, bet. 1998/99:MJU3,
rskr. 1998/99:32). Ändringar i
skogsvårdsförordningen (1993:1096) gjordes också. En
översyn av förvaltningen av de statligt ägda
skogarna gjordes år 2002 (SOU 2002:40). Resultaten
av 2002 års utvärdering redovisade regeringen till
riksdagen i skrivelsen Uppföljning av skogspolitiken
(skr. 2003/04:39). I skrivelsen betonades att
grunderna för dagens skogspolitik ligger fast.
Samtidigt förordades en fördjupad, oberoende
utvärdering och översyn av skogspolitiken.
Miljömålsrådet gjorde i sin utvärdering av Sveriges
15 miljömål, Miljömålen - allas vårt ansvar, i
februari 2004 bedömningen att målet Levande skogar
kan vara svårt att nå med nu gällande beslut. Varken
riksdagen eller de två utvärderingarna av 1993 års
skogspolitik har haft några invändningar mot
grunderna för skogspolitiken. Regeringen
konstaterade i skrivelsen att dessa grunder, med
jämställda mål och med frihet under ansvar, bör
ligga fast. Samtidigt framhöll regeringen att det är
väsentligt att utvärdera hur väl målen för
skogspolitiken kan uppfyllas under de dryga tio år
som den har tillämpats. De långa utvecklingstider
som gäller för skog i Sverige gör att skogspolitiken
skall vara framsynt. Det är därför först nu möjligt
att mera genomgripande utvärdera effekterna av 1993
års skogspolitik. 2002 års utvärdering pekade på
svårigheterna att särskilja olika påverkansfaktorer,
som skogspolitiska mål, lagstiftning, skattepolitik
och EU-politik. Även denna fråga ansåg regeringen
att det fanns anledning att uppmärksamma.

Den 19 maj 2004 beslutade regeringen att tillkalla
en utredare med uppdrag att se över skogspolitiken.
Utvärderingen skall ha som utgångspunkt att
grunderna för den gällande skogspolitiken ligger
fast, vilket innebär att skogspolitikens två
jämställda mål, produktionsmålet och miljömålet
ligger fast. Skogen och skogsnäringen skall vara
ekonomiskt, socialt, kulturellt och ekologiskt
hållbara. Ett hållbart skogsbruk skall bedrivas, och
skogen och skogsnäringen kommer även i
fortsättningen att vara av ekonomisk, social,
kulturell och ekologisk betydelse för Sverige.
Regeringen bedömer att det är väsentligt att
utvärdera hur väl målen för skogspolitiken har
uppfyllts under de dryga tio år som den har
tillämpats. Statens respektive skogsnäringens ansvar
för genomförande av skogspolitiken skall
förtydligas. Utredaren skall i första hand utgå från
att det statliga åtagandet inte skall öka i
omfattning. Uppdraget skall redovisas senast den 31
december 2005 (dir. 2004:70). De synpunkter som tas
upp i motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkande 12 och
2003/04:MJ65 (m) yrkande 17 kommer således att få
sin belysning inom ramen för utredarens uppdrag.
Utskottet föreslår därför att motionerna i dessa
delar lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens
sida.
Med anledning av motion 2003/04:MJ65 (m) vill
utskottet tillägga att, trots att ingen gemensam
skogspolitik finns, den svenska skogspolitiken i
allt högre utsträckning påverkas av medlemskapet i
EU. Frågan om ökade inslag av gemensam politik
aktualiserades under förhandlingarna om det nya
fördraget, men inga ändringar gjordes. Trots detta
berör flera aktuella EU-förslag skogspolitiken.
Kommissionens förslag till ny förordning för
landsbygdsutveckling för perioden 2007-2013
innehåller en mängd åtgärder med skoglig inriktning.
För närvarande gäller detta särskilt de s.k. FLEGT-
förhandlingarna om skogsvårdslagstiftningens
efterlevnad framför allt i fråga om handel. Syftet
är att förhindra import till EU av virke som
avverkats i strid med exporterande lands
lagstiftning, såväl skogslagstiftning som ekonomisk
lagstiftning. Som regeringen anför i
budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde 23,
är det viktigt att väl hävda svenska intressen inom
det skogspolitiska området, eftersom skogen har stor
betydelse för landet. Utvecklingen måste följas noga
när flera stora skogsländer har blivit medlemmar i
unionen under år 2004.
I samband med 1991 års miljöpolitiska proposition
uttalade sig utskottet och riksdagen om principerna
för ansvaret vid bevarandet av skyddsvärda områden
m.m. (1990/91:JoU30 s. 255). Regeringen kom därefter
att hänvisa till dessa principer i motiven till
miljöbalken (prop. 1997/98:45, bet. 1997/98:JoU20).
Uttalandet innebär i korthet att ansvaret för att
säkerställa den biologiska mångfalden inte får
begränsas till att bli en fråga om statens
ekonomiska resurser för intrångs- och
inlösenersättningar. En princip, parallellt med
polluter pays principle, borde utformas där
förvaltande av naturen och den biologiska mångfalden
blir ett normalt inslag i verksamheten och som inte
förutsätter statliga bidrag. Utskottet fastslog att
alla har ansvar för att bevara biologisk mångfald
och att också det ekonomiska ansvaret bör delas av
alla. Med detta synsätt fordrades enligt utskottet
alltså regler, enligt vilka samhället till en viss
grad kompenserar markägare och andra
rättighetsinnehavare, som grundas på bl.a.
naturvårdsskäl. Miljöbalken kom i enlighet med
uttalandena att i korthet innebära att rätt till
ersättning föreligger vid beslut om nationalpark,
naturreservat, kulturreservat, biotopskyddsområde,
vattenskyddsområde samt föreläggande och förbud
enligt den s.k. samrådsparagrafen (12 kap. 6 §).
Innebär ett sådant beslut att mark tas i anspråk
eller att pågående markanvändning inom berörd del av
en fastighet avsevärt försvåras betalas ersättning
för intrånget. Ersättning betalas också vid vissa
undersökningar och vid föreläggande om
stängselgenombrott m.m. En eventuell ersättning
skall emellertid alltid minskas med ett belopp som
motsvarar vad fastighetsägaren är skyldig att tåla
utan ersättning. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna 2003/04:MJ287 (c) yrkandena 1 och 2,
2003/04:MJ384 (c) yrkande 1, 2003/04:MJ387 (m)
delvis och 2003/04:MJ404 (m) yrkandena 4 och 9.
Av budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde
23, framgår att arbetet med biotopskydd och
naturvårdsavtal i syfte att uppnå
miljökvalitetsmålet Levande skogar har utvecklats
mycket positivt. Skogsvårdsstyrelsernas lokala
anknytning, goda lokalkännedom och regelbundna
kontakter med skogsägarna även i andra sammanhang
antas vara de viktigaste faktorerna, vilket även den
skogspolitiska utvärderingen antyder. Skogsägarna är
särskilt positiva till instrumentet naturvårdsavtal.
Naturvårdsavtalen innebär inte ett permanent skydd
för marken på samma sätt som biotopskydd eller
naturreservat, utan det är fråga om avtal som
normalt tecknas på 50 år. Under år 2003 har
Naturvårdsverket beslutat om köp och
intrångsersättning för att bevara skogsmark som
naturreservat inom skogs- och skogsmosaikobjekt med
en areal om drygt 14 338 hektar, varav 11 255 hektar
produktiv skogsmark till en kostnad av 399 miljoner
kronor. Motsvarande siffror för år 2002 var för
skogs- och myrmosaikobjekt 21 824 hektar, varav ca
14 600 hektar produktiv skogsmark till en kostnad av
314 miljoner kronor. År 2001 skyddades skogs- och
skogs/myrobjekt om ca 14 841 hektar, varav 11 700
hektar utgjorde produktiv skogsmark och kostnaden
var ca 405 miljoner kronor. Arealen produktiv
skogsmark undantagen från skogsbruk genom
biotopskyddsområden och naturvårdsavtal ökade under
år 2003 med 1 950 respektive 4 400 hektar.
Motsvarande siffror för år 2002 var ca 5 000
respektive ca 2 150 hektar och för år 2001
947 respektive 1 900 hektar. Kostnaden för
biotopskyddsområden under år 2003 uppgick till 101
miljoner kronor och för naturvårdsavtal till
34 miljoner kronor. Skogsbrukets frivilliga
avsättningar av skogsmark i form av hänsynsområden
har ökat kraftigt från 230 000 hektar år 1998 till
810 000 hektar år 2001. I dag beräknas enligt
Skogsstyrelsen ca en miljon hektar produktiv
skogsmark vara undantagen från skogsbruk i form av
hänsynsområden.
När det gäller delmålet om långsiktigt skydd av
skogsmark har satsningen på skyddet av skogsmark
genom naturreservat, biotopskydd och frivilliga
insatser de senaste åren varit stor men inte
tillräcklig. De medel för skydd och skötsel för att
bevara biologisk mångfald som funnits till
Naturvårdsverkets disposition har under perioden
1999-2003 ökat kraftigt. Det innebär att också
arbetet med att långsiktigt skydda mark som
naturreservat har ökat starkt i omfattning under
perioden. Länsstyrelsernas administrativa kapacitet
har förstärkts från ca 25 årsarbetskrafter år 1997
till ca 75 årsarbetskrafter år 2002. Även
Skogsvårdsorganisationen har genom
biotopskyddsanslaget möjlighet att skydda mindre
mark- och vattenområden som biotopskyddsområden.
Dessa medel används också för att finansiera
naturvårdsavtal. Till och med år 1998 uppgick
anslaget till 20 miljoner kronor per år, men har
sedan vuxit och var 170 miljoner kronor år 2003. För
år 2004 har anslaget minskat till 150 miljoner
kronor. Från år 1999 till år 2003 skyddades ca 8 000
hektar genom biotopskydd och ca 19 000 hektar genom
naturvårdsavtal. Under samma period ökade
skogsbrukets frivilliga avsättningar med ungefär
600 000 hektar. Den totala arealen skogsmark som
därmed är undantagen skogsproduktion är nästan 2
miljoner hektar. Som anförs i årets
budgetproposition blir mot denna bakgrund
skogsägarnas egna insatser alltmer viktiga för att
de miljö- och skogspolitiska målen skall kunna
uppnås. Informationen om bl.a. det biologiska
innehållet och om värdet för naturvården i dessa
frivilligt avsatta områden behöver emellertid
förbättras. Kvaliteten på frivilligt avsatta områden
kommer att beskrivas av utredningen (N 2004:12) om
utvärdering och översyn av skogspolitiken, och
frågorna kommer att behandlas vidare i samband med
regeringens redovisning till riksdagen under år
2005 av den fördjupade utvärderingen av miljömålen.
När det gäller genomförande av områdesskydd
framhöll regeringen i skrivelsen En samlad
naturvårdspolitik (skr. 2001/02:173) att
områdesskydd, inklusive skydd av vattenmiljöer, i
högre utsträckning bör värderas i ett
landskapssammanhang. Arbetsformerna bör utvecklas i
riktning mot öppenhet och dialog samt god
information tidigt i processen. Samverkan med
människor som lever i eller nära områden som avses
att skyddas, liksom med andra intressenter, bör
utvecklas. Vidare behövs en bättre kartläggning av
naturtyper, arter och livsmiljöer som redan har
skydd, och en naturtypsindelning behöver läggas
fast. Väl definierade naturtyper liksom
bristanalyser som relaterar till totalförekomster av
olika naturtyper och arter bör användas i det
fortsatta arbetet. Därutöver bör integreringen av
Natura 2000-arbetet i övrig naturvård fortsätta.
Statens skogar skall fortsättningsvis förvaltas på
ett föredömligt sätt både från produktions- och
miljösynpunkt för att trygga en långsiktigt
ekologisk och produktionsmässig hållbar utveckling.
När det gäller frågan om bättre förutsättningar för
naturvårdsmyndigheterna att kunna erbjuda bytesmark
avser regeringen att återkomma till riksdagen. Innan
köp eller intrångsersättning används vid
områdesskydd bör bl.a. övervägas vilka naturtyper
som dominerar, vilka inskränkningar i markägarens
dispositionsrätt som planeras mot bakgrund av
bevarandemålens kostnadseffektivitet, och
förvaltningen av skyddade områden bör förstärkas.
Även vid förvaltning och skötsel bör enligt
regeringen arbetsformerna präglas av öppenhet, bra
dialoger och deltagande av olika intressenter samt
av god information mycket tidigt i processen.
Innovativa lokala förvaltningsformer bör prövas. I
skrivelsen framhåller regeringen att förvaltning och
skötsel av skyddade områden öppnar specifika
möjligheter till att mot ersättning engagera lokala
aktörer i den direkta praktiska skötseln. Det kan
röra sig om att, med beaktande av gällande regler
för upphandling, direktupphandla skötseltjänster
från brukare på berörda fastigheter, att arvodera
eller anställa personer med lokal förankring för
löpande uppdrag eller att anlita lokala
entreprenörer. En annan variant kan enligt
regeringen vara att upplåta intäktsbringande
verksamhet genom avtal, t.ex. turistverksamhet,
guidning, viss försäljning och kaféverksamhet. Ett
annat sätt att engagera lokala aktörer är att så
långt det är möjligt försöka välja lokala
leverantörer av varor och tjänster, exempelvis när
det gäller aktiviteter inom naturturismen. Redan i
dag används i varierande utsträckning uppdragsavtal
med lokala brukare om att utföra aktiva
skötselåtgärder i olika reservat. Behoven framöver i
skyddade områden, inklusive Natura 2000-områdena,
får enligt regeringen visa om det finns anledning
att utveckla och tillämpa även andra avtalsformer i
syfte att på ett kostnadseffektivt sätt nå
bevarandesyftena.
Förvaltningen av skyddade områden bör underlätta
ett ökat nyttjande av områdena för upplevelser,
friluftsliv, natur- och kulturturism m.m.
Övervakning och uppföljning av värdefull natur bör
ses som en del av övervakningen av miljötillståndet.
Slutligen ansåg regeringen att uppföljningen av att
bevarandemålen upprätthålls är ett eftersatt område
som bör förstärkas. Regeringen anförde vidare att
uppmärksamheten under den närmaste tioårsperioden
bör riktas på att uppnå de delmål som riksdagen har
lagt fast. För att klara detta krävs att
organisationen och verktygen för genomförande av
områdesskydd förbättras och utvecklas, och processen
måste effektiviseras ytterligare. Genomförandet
kommer att präglas av ett mycket stort antal objekt
som i sin tur kommer att beröra ett stort antal
fastigheter och ännu fler fastighetsägare. Enligt
regeringen finns det i dag i allt väsentligt en bra
organisation för att klara detta genomförande.
Utskottet delade denna uppfattning (bet.
2001/02:MJU24 och 2003/04:MJU3).
Av årets budgetproposition, utgiftsområde 20,
framgår att Naturvårdsverket under år 2003 har
slutredovisat en plan för hur en nationell
basinventering av de föreslagna Natura 2000-områdena
och skyddade områden kan genomföras. I planen ingår
dels kostnadsberäkning av genomförandet, dels
förslag till hur data från basinventeringen skall
hanteras. Utskottet delar verkets syn på den
föreslagna inriktningen på och omfattningen av
basinventeringen. Som regeringen anför i ovan nämnda
skrivelse är en uppföljning av Natura 2000-områdena
nödvändig för att de utpekade naturvärdena skall
kunna säkerställas. Genom basinventeringen kommer
även värdefull kunskap som gagnar såväl det statliga
som det kommunala naturvårdsarbetet att byggas upp.
Det anförda innebär att utskottet finner syftet med
motionerna 2003/04:MJ287 (c) yrkande 3,
2003/04:MJ288 (c), 2003/04:MJ316 (kd), 2003/04:MJ349
(c) yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ409 (kd) yrkande 6
och 2003/04:MJ429 (s) i allt väsentligt
tillgodosett. Motionerna i dessa delar bör inte
medföra någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Enligt miljökvalitetsmålet Levande skogar och dess
delmål 1 skall det fram till år 2010 slutas
naturvårdsavtal på totalt 50 000 hektar i landet.
Med anledning av detta har Skogsvårdsorganisationens
anslag för områdesskydd öronmärkts så att 25 % av
anslaget skall användas för naturvårdsavtal. Detta
innebär att ca 45 miljoner kronor anvisades för
naturvårdsavtal år 2002. Under år 2003 var
motsvarande summa också ca 45 miljoner kronor och
under år 2004 ca 39 miljoner kronor. Under perioden
1994-2002 utbetalades ca 60 miljoner kronor som
ersättning till markägare. Av anslaget använder
Skogsvårdsorganisationen ca 20 % för egna kostnader,
vilket motsvarar i genomsnitt 11 500 kr per avtal.
Som framgår av utskottets redogörelse ovan har
arbetet med biotopskydd och naturvårdsavtal i syfte
att uppnå miljökvalitetsmålet Levande skogar
utvecklats i en glädjande riktning, och skogsägarna
är särskilt positiva till instrumentet
naturvårdsavtal. Skogsvårdsstyrelsernas lokala
anknytning, goda lokalkännedom och regelbundna
kontakter med skogsägarna även i andra sammanhang
antas vara de viktigaste faktorerna till denna
gynnsamma utveckling. Utskottet har inhämtat att
Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har beräknat de
från år 2003 återstående kostnaderna för delmålet
Långsiktigt skydd av skogsmark. Beräkningarna, som
ingår i Skogsstyrelsens rapport Underlag för
fördjupad utvärdering 2004 av miljökvalitetsmålet
Levande skogar, utgår från den skyddsnivå som
uppnåtts t.o.m. år 2002. Sammantaget är det fråga om
ca 1 400 miljoner kronor per år fr.o.m. år 2003.
Enligt beräkningarna bör områden med naturvårdsavtal
öka med ca 35 000 hektar till år 2010, vilket enligt
Skogsstyrelsen grovt beräknat kommer att kosta
450 miljoner kronor eller ca 55 miljoner kronor per
år fr.o.m. år 2003 och framåt. Av årets
budgetproposition, utgiftsområde 23, framgår att
arealerna produktiv skogsmark för naturvårdsavtal
vid utgången av år 2003 totalt uppgick till ca 13
400 hektar. Härav tillkom under år 2003 ca 4 000
hektar som naturvårdsavtal och under år 2002 ca 5
000 hektar.
För att målet om en ökad areal biotopskyddsområden
och naturvårdsavtal skall kunna nås och för att
kvaliteten hos dessa skyddsformer skall kunna säkras
långsiktigt måste enligt utskottets mening former
och metoder för skyddsarbetet, liksom den
naturvårdande skötseln och tillsynen av biotoperna,
utvecklas ytterligare. Med det anförda och i
avvaktan på den till våren 2005 aviserade
propositionen om miljökvalitetsmålen föreslår
utskottet att motionerna 2003/04:MJ63 (kd) yrkande
10, 2003/04:MJ384 (c) yrkande 2 och 2003/04:MJ387
(m) delvis inte föranleder något särskilt uttalande
från riksdagens sida.
Med det nu anförda och med vad utskottet i
tillämpliga delar anfört ovan bör inte heller motion
2003/04:MJ472 (fp) yrkande 18 medföra någon
ytterligare riksdagens åtgärd.
I regeringens skrivelse 2003/04:39 Uppföljning av
skogspolitiken redovisades de skäl som tidigare
angetts för att staten bör äga betydande
skogsarealer. Skälen kan sammanfattas på följande
sätt. Statligt skogsbruk bör genom att vara ledande
inom såväl natur- och kulturmiljövård som produktion
av virke och andra nyttigheter tjäna som föredöme
för hela skogsnäringen. Statligt skogsägande
underlättar vidare en långsiktig förvaltning av
större sammanhängande områden för att t.ex. bevara
biologisk mångfald och från natur- och
kulturmiljösynpunkt värdefull skogsmark. Statligt
skogsägande ger också möjligheter till bättre
arrondering av mark och underlättar markbyten med
andra ägare, vilket bl.a. är viktigt för att
tillgodose friluftslivets samt natur- och
kulturmiljövårdens behov. Skogen är en naturresurs
med stora natur- och kulturmiljövärden och en
naturtillgång som berör många människor och som i
hög grad bör vara tillgänglig för ett rörligt
friluftsliv. Ett statligt skogsägande värnar dessa
intressen och stärker allmänhetens känsla för skogen
med dess natur- och kulturmiljövärden som gemensam
tillgång och gemensamt ansvar. Vidare skall
skogsmark som ingår i nationalpark enligt gällande
lagstiftning ägas av staten. Staten äger också
skogsmark för speciella ändamål, t.ex. genom
Sveriges lantbruksuniversitet för långsiktiga
vetenskapliga ändamål.
Vid sin behandling av skrivelsen instämde
utskottet med regeringen i vad som anförts och i att
statens skogar skall förvaltas på ett föredömligt
sätt när det gäller såväl virkesproduktion som
hänsyn till natur- och kulturmiljön samt sociala
värden (bet. 2003/04:MJU16). På miljösidan bör
staten följaktligen ligga i frontlinjen beträffande
krav på en ansvarsfull förvaltning av det egna
skogsbruket och ombesörja en god kompetens såväl
inom den egna verksamheten som hos anlitade
organisationer. Redan i dag är merparten av det
statliga skogsbruket anslutet till den frivilliga
certifieringsstandarden FSC. Statens
skogsförvaltning kan ha stor betydelse för att
utveckla den lokala turistnäringen och natur- och
kulturturism. Sveaskog AB har beslutat att utveckla
en sådan verksamhet på sina marker.
Utskottet, som vidhåller sin uppfattning, anser
således att statligt skogsbruk bör kunna tjäna som
ett föredöme för hela skogsnäringen genom att
fortsätta att utveckla förvaltningsmodeller som kan
ge förutsättningar för både en effektiv och
värdeskapande virkesproduktion och bevarande av
natur- och kulturmiljövärden samt annat nyttjande.
Genom det statliga skogsinnehavet finns särskilda
möjligheter att bidra till detta. Utskottet
avstyrker med det anförda motionerna 2003/04:MJ384
(c) yrkande 3 och 2003/04:N327 (c) yrkande 12.
Av den nu aktuella skrivelsen framgår att
regeringen i april 2004 beslutade att ytterligare
komplettera det svenska bidraget till det europeiska
nätverket av värdefulla områden, Natura 2000, med
417 nya områden. Enligt kommissionens plan skall
nätverket sedan beslutas under hösten 2004. Under de
närmaste åren kommer det nationella genomförandet av
Natura 2000-nätverket att fokusera på att ta fram
bevarandeplaner för de närmare 4 000 områdena. I
årets budgetproposition, utgiftsområde 20, anför
regeringen att Natura 2000-arbetet gick in i en ny
fas under året. Urvalet av områden till nätverket är
i stort sett klart. I december 2003 fastställde
kommissionen den alpina regionen som är en av EU:s
sex biogeografiska regioner. Regeringen har under
året till kommissionen föreslagit ytterligare
områden som bör ingå i det europeiska nätverket
Natura 2000. Sedan år 1995 har totalt 3 903 områden
föreslagits enligt art- och habitatdirektivet och
509 områden enligt fågeldirektivet. Arbete pågår nu
med att ta fram bevarandeplaner för alla föreslagna
områden. Med det anförda och med vad utskottet i
tillämpliga delar anfört ovan under detta avsnitt
finner utskottet syftet med motion
2003/04:MJ472 (fp) yrkande 23 i allt väsentligt
tillgodosett. Något särskilt riksdagens uttalande
med anledning av motionen finner utskottet inte
påkallat.
I regeringens skrivelse 2003/04:39 Uppföljning av
skogspolitiken anförde regeringen att
Skogsvårdsorganisationen bedriver ett projekt med
fokus på tätortsnära skog med människan i centrum.
Projektet syftar bl.a. till att nå grupper som inte
naturligt kommer ut i skogen. Pilotskogar,
publikationer och manualer skall visa exempel på hur
man kan stimulera och förbättra möjligheterna till
rekreation i de tätortsnära skogarna. Arbetet sker i
samarbete med kommuner och privata skogsägare inom
ett begränsat geografiskt område. Att skapa goda
förutsättningar för friluftsliv och rekreation är
ett bra sätt att investera i god folkhälsa.
Utskottet delar uppfattningen att erfarenheter från
detta projekt kommer att utgöra en bra grund för att
arbeta vidare med tätortsnära rekreationsskogar i
hela landet. Utskottet har ingen annan uppfattning
än den som framförs i motion 2003/04:MJ472 (fp)
yrkande 24 om att tätortsnära natur- och
rekreationsvärden om möjligt bör bevaras. I avvaktan
på resultatet av det arbete som pågår och mot
bakgrund av vad som anförts föreslår utskottet att
motionsyrkandet lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket och
Länsstyrelsen i Norrbottens län har inventerat
statens skogar och pekat ut områden med höga
naturvärden. Med anledning av att frågan är
kontroversiell har Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i
Norrbotten och Sveaskog AB haft samråd om hur dessa
skogar skall hanteras i framtiden. Samrådet om
prioritering av vilka marker som skall skyddas och
lämpliga former för skyddet inleddes i början av
april. Sedan dess har arbetsgruppen haft flera möten
och även gjort gemensamma skogsbesök. Utgångspunkten
har varit det av riksdagen beslutade arealmålet om
320 000 hektar reservat på produktiv skogsmark i
Sverige. Sveaskog har i Norrbotten ca 1 500 000
hektar produktiv skogsmark. Av dessa har 126 000
hektar vid inventeringen visat sig ha höga
naturvärden. Dessa arealer har i arbetet delats upp
i två grupper, dels de som bör bli naturreservat, ca
30 000 hektar, dels de som kan hanteras enligt
Sveaskogs miljöpolicy, ca 33 000 hektar. I den
senare gruppen utgörs 24 000 hektar av beslutade
ekoparker. Det gemensamma arbetet med att
kategorisera de återstående 63 000 hektaren
fortsätter under hösten. Parterna enades i mitten av
juni 2004 om principerna för förvaltningen. Enligt
samrådsprinciperna kommer betydande arealer att
hanteras i enlighet med Sveaskogs miljöpolicy medan
andra stora områden föreslås bli naturreservat.
Kategoriseringen av återstående områden kommer att
ske i enlighet med den strategi för långsiktigt
skydd av skogsmark som Naturvårdsverket och
Skogsstyrelsen håller på att ta fram. Arbetsgruppen
kommer att sortera och gruppera de aktuella skogarna
i fyra grupper så att klarhet skapas om den vidare
hanteringen i olika kategorier, dvs. skogar som bör
bli reservat utifrån ett nationellt perspektiv,
skogar som blir ekoparker, skogar som ges ett
frivilligt skydd eller sköts med särskilda hänsyn
och skogar som kan brukas med generella hänsyn. Med
det anförda finner utskottet syftet med motion
2003/04:MJ66 (fp) yrkande 12 tillgodosett utan någon
vidare åtgärd från riksdagens sida.

Jordbruk, fiske och rennäring

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför i
skrivelsen och avstyrker ett antal motioner
(s, m, fp, kd) om bl.a. konkurrenskraften för
svenskt jordbruk, om översyn av EU:s
fiskesubventioner, om reglering av säl- och
skarvbestånden, om yrkesfiskaravdrag och om
en hållbar same- och rennäringspolitik.
Utskottet hänvisar till regeringens
skrivelse, till tidigare ställningstaganden i
frågorna, till årets budgetproposition och
till pågående arbete på områdena.
Jämför reservationerna 92 (m), 93 (fp), 94
(fp), 95 (fp), 96 (kd), 97 (kd), 98 (kd), 99
(kd), 100 (kd) och 101 (m).

Skrivelsen

Hållbara konsumtions- och produktionsmönster betonas
av regeringen som viktiga utgångspunkter för de
areella näringarna och för landsbygden.

En långsiktigt hållbar utveckling av de areella
näringarna innefattar strategiska framtidsfrågor om
produktionen av livsmedel, ett konkurrenskraftigt
jordbruk, ett långsiktigt hållbart fiske och en
levande landsbygd för boende, rekreation och turism.
En utgångspunkt för politikens inriktning är att
produktionen skall styras av konsumenternas
efterfrågan. Inom ramen för landsbygdspolitiken
genomförs särskilda åtgärder med inriktning på
landsbygdens utveckling. Renskötseln spelar en
central roll i samiskt näringsliv och samisk
tradition och är därmed en grundläggande
förutsättning för bevarandet av det samiska
kulturarvet.

Motionerna

I motion 2003/04:MJ65 (m) hävdas att ökade
ansträngningar för att förbättra kunskapen och
därmed minska miljöpåverkan från den konventionella
livsmedelsproduktionen sannolikt skulle ge avsevärt
större effekt än åtgärder för att gynna ekologisk
produktion. Enligt motionärerna grundas inriktningen
att främja ekologiska livsmedel på en felaktig
analys och bör därför överges. Så kallade frivilliga
åtaganden mellan myndigheter, kommuner, företag och
livsmedelsbranschen bör inte främjas (yrkande 8).
Det svenska jordbruket har i dag uppenbara
svårigheter att klara konkurrensen från andra
länders jordbruk på grund av unikt höga skatter på
jordbrukets produktionsmedel, unika krav på
djurhållningen och tillämpningen av miljöbalken och
annan miljölagstiftning. Det är emellertid bra om
det som regeringen aviserar om att bl.a. tillväxt
och sysselsättning skall få en mer framträdande roll
blir verkligt (yrkande 18).

Enligt motion 2003/04:MJ66 (fp) måste
jordbrukspolitiken i EU förändras radikalt och vara
en del av kampen mot fattigdomen i tredje världen
och en hållbar utveckling. Detta innebär bl.a. att
handelshinder och subventioner måste avvecklas
snabbt, att de etiska värdena inom jordbruket måste
bevaras och att jordbrukets stora betydelse för
bevarandet av biologisk mångfald och goda
livsmiljöer för människor och djur måste erkännas.
Vidare måste ett mer långtgående förslag med
snabbare avreglering på den europeiska
jordbruksmarknaden utarbetas, och företrädare för de
areella näringarna måste konkurrera på likartade
villkor och på en konkurrensutsatt marknad.
Slutligen måste exportbidrag, dumpningsförfarande
och höga tullar förbjudas och utvecklingen i EU
måste påskyndas så att samtliga länder når upp till
kraven på ett gott djurskydd, god miljö och säkra
livsmedel (yrkande 3). Även behovet av en politik
för biologisk mångfald och långsiktigt hållbart
jord- och skogsbruk påtalas i motionen. Styrmedel
som gynnar en hållbar utveckling av dessa näringar
bör införas och, när det gäller
landsbygdsprogrammen, bör det vara tillräckligt med
målformuleringar för vad stödet skall åstadkomma.
Därefter bör experter fördela medlen så att målen
bäst uppfylls (yrkande 11).
Enligt motion 2003/04:MJ67 (c) behövs en utredning
som undersöker vad som krävs för att jordbruket
skall vara långsiktigt hållbart och som jämför vilka
miljöeffekterna blir vid en avsaknad av ett
livskraftigt, fungerande jordbruk (yrkande 6).
I motion 2003/04:MJ63 (kd) begärs en översyn av
EU:s fiskesubventioner i syfte att göra
fiskepolitiken mer ändamålsenlig för att uppnå ett
långsiktigt hållbart fiske. Enligt motionärerna
gynnas i dag stordrift på bekostnad av småskaligt
fiske med mindre fartyg (yrkande 24). Hänsyn till
lokalbefolkningen när EU förhandlar med andra länder
efterlyses i samma motion. Sverige måste verka för
att fiskets konsekvenser för lokalbefolkningen
alltid beaktas när EU förhandlar med andra länder
(yrkande 25). Full kompensation bör utgå till
yrkesfiskare till följd av nya EU-regler mot
bifångster av tumlare (yrkande 22). Säl- och
skarvbestånden bör regleras genom ansvarsfull
viltförvaltning utifrån jaktetiska principer och med
tydliga regler i form av jakttider och andra villkor
(yrkande 26). Fiskare skall ha möjlighet att fiska
upp spökgarn mot statlig ersättning (yrkande 27).
Det framhålls i motionen som angeläget att förslaget
i betänkandet om yrkesfiskets konkurrenssituation
(SOU 1999:3) genomförs så snart som möjligt, dvs.
yrkesfiskaravdrag bör införas (yrkande 28).
När det gäller EU:s mål för fiskepolitiken och
hållbarhet är det enligt motion 2003/04:MJ66 (fp)
viktigt att fiskare och forskare kan råda över vilka
fiskekvoter som skall gälla. Varje beslut om nya
fiskemöjligheter måste se till beslutets
konsekvenser för den marina miljön. Det
internationella arbetet för hållbart fiske är
viktigt, och samma hållbarhetsmål som inom EU-
området skall gälla EU:s fiske i tredjeland.
Regeringen bör finna metoder för att på ett tidigt
stadium aktivt involvera riksdagen i Sveriges
ställningstaganden vad avser kommissionens strategi
för att skydda och bevara den marina miljön (yrkande
10).
Behovet av en hållbar same- och rennäringspolitik
framhålls i motion 2003/04:MJ62 (s). Ett
beredningsorgan under sameministerns ledning med
representanter för Sametinget, Samernas riksförbund
och parlamentariker bör tillskapas snarast.
Beredningsorganet bör få i uppdrag att göra en
samlad bedömning av reformarbetet på området och vid
behov initiera framtagande av kompletterande
underlag. Det bör vidare lämna förslag till möjliga
delreformer i avvaktan på ett senare, samlat förslag
och följa pågående utredningsarbete och då framför
allt arbetet i Gränsdragningskommissionen och Jakt-
och fiskerättsutredningen. I övrigt bör organet
bereda underlag för en proposition om den statliga
same- och rennäringspolitiken så att den kan
behandlas av riksdagen snarast möjligt efter 2006
års val.
Äganderättskonflikterna inom renskötselområdet tas
upp i motion 2002/03:N304 (m).
Gränsdragningskommissionen måste arbeta skyndsamt,
och det framhålls i motionen som angeläget att finna
former för samråd och samexistens i det fall
problematiken med samernas vinterbetsmark inte kan
få en lösning. Motionärerna motsätter sig en svensk
ratificering av ILO:s konvention nr 169 eftersom
stärkta rättigheter för renskötsel på annans mark
skulle medföra motsvarande inskränkning i
markägarens rättigheter (yrkande 13).

Utskottets ställningstagande

Riksdag och regering eftersträvar en
jordbrukspolitik som främjar konkurrenskraftig
produktion vilande på långsiktigt hållbara
produktionsformer. Med hållbara produktionsformer
avses resursbevarande, uthålliga, miljöanpassade och
etiskt godtagbara produktionsformer på såväl små som
stora gårdar. Det är därmed inte fråga om storleken
på lantbruken utan om hur produktionen drivs. En
utveckling av jordbrukspolitiken förutsätter en
övergång från marknadsprisstöd till riktade insatser
på miljö- och landsbygdsområdet. Produktionen skall
styras av konsumenternas efterfrågan. Svenskt
jordbruk har goda förutsättningar för produktion av
högkvalitativa livsmedel. De svenska mervärdena, som
har skapats bl.a. genom nationella regelverk för
miljö och djurskydd, är här av stor vikt. I en
situation med en öppen marknad är det av avgörande
betydelse att dessa mervärden tydliggörs så att den
ökande medvetenheten om dessa värden kan komma till
uttryck i såväl offentlig som privat konsumtion. För
att uppnå målet för en ekologiskt, ekonomiskt och
socialt hållbar livsmedelsproduktion kan det vara
motiverat att gå in med stöd för att tillfredsställa
samhällets krav och behov av kollektiva nyttigheter
som marknaden inte förmår att tillfredsställa men
som jordbruket kan bidra med. I årets
budgetproposition, utgiftsområde 23, anför
regeringen att den eftersträvar att även sänka de
samhällsekonomiska kostnaderna samt
budgetkostnaderna. Utgångspunkten i regeringens
arbete med EU:s gemensamma jordbrukspolitik är de
principer som presenterades i propositionen
Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och
livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen (prop.
1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23, rskr. 1997/98:241).

En av regeringens ambitioner, som den kommer till
uttryck i årets budgetproposition, är att stärka det
svenska jordbrukets konkurrenskraft. På en gemensam
EU-marknad är de nationella regelverken av stor
betydelse för sektorns konkurrenskraft. Nationella
regelverk av betydelse berör bl.a. djurskydd,
miljökrav och produktionsmedelsskatter. Sverige
arbetar därför aktivt på EU-nivå för att höja
ambitionsnivån inom bl.a. djurskydds- och
miljöskyddslagstiftningen med den svenska
lagstiftningen som förebild. Reformen av EU:s
jordbrukspolitik innebär, med stöd frikopplade från
produktionen, enligt regeringen en väsentlig
förändring av grunderna för jordbruksföretagens
ekonomi. Detta leder till att bl.a.
produktionsmedelsskatter får större relativ tyngd
vid beslut om fortsatt produktion och
nyinvesteringar inom jordbruket. I regeringens
skrivelse Genomförande av EU:s jordbrukspolitik i
Sverige (skr. 2003/04:137) anför regeringen att
skatten på diesel för jordbrukets arbetsmaskiner bör
sänkas den 1 januari 2005. Av årets finansplan
framgår att skatten på dieselolja som används i
jordbruk, skogsbruk och vattenbruk från detta datum
sänks med ca 2 kr per liter från 2005 års nivå.
Som regeringen anför i den nu aktuella skrivelsen
har Sverige aktivt medverkat till den reform av EU:s
jordbrukspolitik som beslutades år 2003 och som
träder i kraft den 1 januari 2005. Beslutet innebär
att det på några områden lämnas till medlemsstaterna
att bestämma den nationella tillämpningen, t.ex. med
avseende på användningen av de medel som förs över
från marknads- till miljö- och landsbygdsåtgärder.
Förhandlingarna om att utvidga EU med nya
medlemsländer kommer att fortsätta under de kommande
åren. Arbetet med Agenda 2007-processen, som
omfattar en översyn av flera politikområden samt
fastläggandet av EU-budgeten för perioden 2007-2013,
kommer att intensifieras. Kommissionen presenterade
i juli 2004 ett meddelande samt förslag till ny
förordning för landsbygdens utveckling, och rådet
förväntas fatta beslut i frågan sommaren 2005. Under
åren 2005 och 2006 kommer också arbetet med
utformningen av nästa miljö- och landsbygdsprogram i
Sverige att intensifieras. WTO:s
jordbruksförhandlingar kommer att fortsätta och
avslutas tidigast år 2005. Resultatet av
förhandlingarna kan, enligt vad regeringen anför i
årets budgetproposition, utgiftsområde 23, få stor
betydelse för den gemensamma jordbrukspolitikens
framtida utformning. Stödens nya utformning innebär
större frihet för lantbrukarna att producera det
marknaden efterfrågar och innebär därmed ett mer
konsumentanpassat utbud samt mindre
handelsstörningar, vilket är positivt ur ett
frihandelsperspektiv och ökar möjligheterna för
utvecklingsländernas jordbruksproduktion. Stöden
riktas i större utsträckning än tidigare mot
främjandet av miljö- och landsbygdsutvecklingen. En
strategi för integrering av miljöhänsyn och hållbar
utveckling i den gemensamma jordbrukspolitiken
beslutades inom ramen för den s.k. Cardiffprocessen
år 1999. En utvärdering och översyn av strategin är
beslutad.
Regeringen har nyligen beslutat att tillkalla en
kommitté med parlamentarisk medverkan med uppdrag
att utarbeta en långsiktig strategi för den
nationella politiken för landsbygdsutveckling.
Strategin skall utgå från målet om en ekologiskt,
ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av
landsbygden, inbegripet de areella näringarnas roll
och utvecklingsförutsättningar. I sitt arbete skall
kommittén prioritera övergripande och strategiska
frågeställningar. Det ingår inte i kommitténs
uppdrag att lämna förslag till detaljerade
åtgärdsprogram eller ekonomiska ramar för olika
insatser inom ramen för landsbygdspolitiken. Inom
ramen för sitt uppdrag skall kommittén lämna förslag
till övergripande strategisk inriktning för nästa
miljö- och landsbygdsprogram avseende perioden
2007-2013. Ett programförslag planeras att
föreläggas rikdagen för godkännande våren 2006 och
därefter överlämnas till kommissionen för
godkännande före ikraftträdandet år 2007. Kommittén
skall redovisa sitt uppdrag såvitt avser riktlinjer
för miljö- och landsbygdsprogrammet i en delrapport
senast den 30 april 2005. Kommittén skall därefter
redovisa sina överväganden och förslag vad gäller en
långsiktig strategi för hållbar landsbygdsutveckling
i ett slutbetänkande senast den 30 november 2006
(dir. 2004:87).
I skrivelse 2003/04:137 Genomförande av EU:s
jordbrukspolitik i Sverige anför regeringen att
skatten på diesel för jordbrukets arbetsmaskiner bör
sänkas den 1 januari 2005. Regeringen föreslår nu i
budgetpropositionen för år 2005 att nuvarande
skattesats för dieselolja i miljöklass 1, som
används i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- och
vattenbruksverksamhet, sänks från år 2005 med ca 2
kr per liter. En sänkt skatt på diesel som används
inom jordbruket kommer enligt utskottet att få
positiva effekter för lönsamheten och
konkurrenskraften för den svenska
livsmedelsproduktionen. I
Vägtrafikskatteutredningens betänkande Skatt på väg
(SOU 2004:63) redovisas medlemsstaters skatt på
dieselolja för jordbrukets arbetsmaskiner.
Resultaten visar att i stort sett alla medlemsstater
utom Österrike och Sverige har en nedsatt
dieselskatt för jordbruket jämfört med vägtrafiken.
Österrike planerar dock att sänka skatten för
jordbrukets arbetsmaskiner från den 1 januari 2005.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet
motionerna 2003/04:MJ65 (m) yrkandena 8 och 18,
2003/04:MJ66 (fp) yrkandena 3 och 11 och 2003/04:
MJ67 (c) yrkande 6 i den mån de inte kan anses
tillgodosedda. I de delar motion 2003/04:MJ66 (fp)
avser skogsbruket vill utskottet hänvisa till vad
som sägs ovan under avsnittet Skogen som resurs.
Genom den nya grundförordningen 2371/02 för den
gemensamma fiskeripolitiken har de grundläggande
förutsättningarna att integrera miljöskyddande
åtgärder inom den gemensamma fiskeripolitiken ökat.
Detta innebär bl.a. att genomförandet av
handlingsplanen för biologisk mångfald från år 2001
prioriteras högre. Några av de högst prioriterade
förvaltningsåtgärderna är reduktion av fisketrycket,
minskning av andelen fisk som kastas överbord
(discards) samt borttagandet av subventioner för
modernisering av fiskeflottan. Dessutom prioriteras
etableringen av långsiktiga förvaltningsplaner för
de viktigaste och känsligaste fiskbestånden. Som ett
komplement till de prioriterade
förvaltningsåtgärderna inom fiskeripolitiken
uppmanas medlemsstaterna också att uppfylla sina
skyldigheter inom habitat- och fågeldirektiven och
särskilt förvaltningen av marina områden som en
särskild del av Natura 2000. Rådsslutsatser för att
integrera miljöskyddet i den gemensamma
fiskeripolitiken antogs under år 2003. Slutsatserna
var allmänt hållna med referenser till
Cardiffprocessen, FAO, Nordsjökonferensen m.fl.
Behovet av förbättring av den marina forskningen,
förbättrade fiskemetoder som minimerar miljöeffekter
och behovet av att allmänt reducera fisketrycket och
utveckla indikatorer uttrycks i slutsatserna.
Under de 20 år som den gemensamma fiskeripolitiken
funnits har lagstiftningen successivt utvecklats,
såväl avseende antalet reglerade bestånd och
förvaltningsverktyg som kontrollens omfattning.
Målen om att skydda och bevara de levande akvatiska
resurserna har dock inte uppfyllts, utan situationen
för de flesta fiskbestånden har visat en negativ
utveckling. Läget är allvarligt för bl.a. torsk-,
ål- och kummelbestånden (generellt) samt för gädda,
abborre och sill i Östersjön (specifikt). En positiv
utveckling har dock skett för framför allt skarpsill
men även lax i Östersjön och sill i Nordsjön. Mot
denna bakgrund är de förstärkta instrumenten i den
gemensamma fiskeripolitiken och de ökade
möjligheterna att integrera miljöskyddande åtgärder
i fiskeripolitiken viktiga. En av de viktigaste
komponenterna inom gemenskapens resurspolitik får
anses vara tillämpningen av återhämtningsplaner.
I budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde
23, betonar regeringen att Sverige ser det som
angeläget att man nu enas om att åtgärder vidtas
avseende ålen mot bakgrund av det mycket oroande
beståndsläget. Ålfisket är av grundläggande
betydelse för det svenska småskaliga fisket, varför
åtgärder för att stärka beståndet bör genomföras
samtidigt som det finns behov att skydda ålen i alla
typer av ålfisken och i ålens samtliga livsstadier.
Framför oss har vi ett viktigt arbete nationellt och
på gemenskapsnivå som måste göras för att undvika
hoten mot det europeiska ålbeståndet. Beslutet om en
förordning rörande förbättring av skyddet av
småvalar (oavsiktliga bifångster av valar) där en
utfasning av drivgarnen i Östersjön ingår samt
initiativet till att upprätta en gemenskapsplan för
att rädda den europeiska ålen är två tydliga exempel
på hur miljöhänsynen inom fiskeripolitiken har ökat.
Arbetet med att genomföra gemenskapens strategi för
en hållbar utveckling inom fiskesektorn,
Cardiffstrategin, fortsätter genom test av
indikatorer för hållbar utveckling och uppföljning
av den pågående miljöintegreringen genom EU-
kommissionens syntesrapporter. Även detta visar
enligt utskottets mening att den gemensamma
fiskeripolitiken nu förändras i en mer miljövänlig
riktning. Bildandet av de regionala rådgivande
nämnderna är också en viktig komponent för den
gemensamma fiskeripolitikens utveckling. Genom att
det nu finns ett regelverk inom vilket dessa nämnder
kan bildas har ytterligare ett steg tagits mot ett
stärkt samråd med fiskerinäringen och andra berörda
intressenter för att effektivisera och skapa
legitimitet för fiskeripolitiken. Ett utökat
samrådsförfarande är viktigt även på nationell och
lokal nivå. Regeringens initiativ om pilotprojekt
för nationell lokal och regional förvaltning syftar
till att uppnå detta.
I december 2002 fattade EU:s fiskeministrar beslut
om förändringar av den gemensamma fiskeripolitiken.
Det nya regelverket trädde i kraft den 1 januari
2003 och understryker att den gemensamma
fiskeripolitiken skall baseras på
försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen. Ett av
de viktigaste verktygen för en sådan långsiktig
fiskeriförvaltning är att fleråriga
förvaltningsplaner upprättas för så många bestånd
som möjligt. De bestånd som befinner sig utanför
biologiskt säkra gränser skall prioriteras i
arbetet. Vidare skall fiskeflottans kapacitet
begränsas genom att nationella maximala nivåer för
kapaciteten fastställts fr.o.m. år 2003, vilka
successivt minskar utifrån olika kriterier. I övrigt
skall fiskeflottans storlek administreras
nationellt, vilket medför ett enklare system för en
bättre anpassning av fiskeflottans storlek till
resurstillgången och möjlighet till ökad regional
hänsyn. En implementering av dessa
förvaltningsverktyg skapar enligt utskottets mening
förutsättningar för att i framtiden uppnå ett
hållbart fiske.
Vid sin behandling av regeringens proposition
2003/04:51 Kust- och insjöfiske samt vattenbruk
våren 2004 delade utskottet regeringens uppfattning
att Sverige skall vara ett föregångsland i
omställningen till hållbar utveckling på fiskets
område (2003/04:MJU13, rskr. 2003/04:186). Sveriges
position är att gemenskapens fiske, i enlighet med
försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen, bör
förvaltas på ett långsiktigt hållbart sätt så att de
nyttjade bestånden befinner sig inom säkra
biologiska gränser. Utskottet konstaterade vidare
att en överkapacitet i gemenskapens fiskeflotta och
alltfler bestånd som befinner sig utanför biologiskt
säkra gränser tyder på att den fiskeripolitik som
förts inte har uppfyllt målen om ett långsiktigt
hållbart fiske. Utskottet anförde vidare att
regeringen vid varje årlig förhandling inom IBSFC
(Fiskerikommissionen för Östersjön) driver frågan
om efterföljd av ICES (Internationella
havsforskningsrådet) rekommendationer. Eftersom det
rör sig om internationella förhandlingar kan dock
andra parter ha andra utgångspunkter, vilket gör att
kompromisslösningar ofta nås. Regleringen av
fiskeflottans storlek, mätt i kapacitet, har
överlämnats till medlemsstaten och begränsas endast
av en fastställd maximal kapacitet som inte får
överskridas och av minimikrav på hur stor kapacitet
som skall föras ut ur flottan då ny kapacitet förs
in. Sverige kan därmed anpassa sitt regelverk i
fråga om krav på utförsel av fartyg till de
varierande förhållanden som råder i olika regioner
och fisken. Möjligheterna till begränsningar i
fiskets bedrivande utifrån art och geografiskt
område samt kraven på in- och utförsel av fartyg i
fiskeflottan skall användas som mer aktiva
förvaltningsinstrument.
Enligt utskottets mening sammanfaller de
synpunkter som redovisas i motionerna 2003/04:MJ63
(kd) yrkandena 24 och 25 och 2003/04:MJ66 (fp)
yrkande 10 i allt väsentligt med de nu angivna
målsättningarna för de svenska prioriteringarna för
den gemensamma fiskepolitiken. Utskottet finner mot
bakgrund av det anförda att riksdagen inte bör
vidta några åtgärder med anledning av motionerna i
dessa delar.
I Västerhavet uppskattas den nuvarande bifångsten
av tumlare i svenskt fiske till mindre än 1 % av
beståndet. För Östersjön saknas aktuell, kvantitativ
kunskap om storlek på bestånd och bifångst.
Beståndets ringa storlek innebär emellertid att
varje bifångstnivå är ett hot. Vid mötet i augusti
2003 under Ascobans (Agreement on the Conservation
of Small Cetaceans of the Baltic, Northeast
Atlantic, Irish and North Seas) antogs en plan för
att minska fiskets bifångster av tumlare i
Östersjön. Planen ligger till grund för det arbete
som Fiskeriverket och Naturvårdverket bedriver inom
området. Mötet föreslog att en liknande plan skall
tas fram för Västerhavet. Vad gäller tumlare
framhåller regeringen i årets budgetproposition,
utgiftsområde 20, att EU:s nya förordning skall
genomföras och Fiskeriverket och Naturvårdsverket
bör fullfölja sitt arbete med åtgärdsplanen för
tumlare. I likhet med regeringen anser utskottet att
utvecklandet av nya och mer selektiva redskap bör
fortsätta och åtgärder för att förbättra tumlarens
miljö bör intensifieras. Av budgetpropositionen
framgår även att Fiskeriverkets försök med att skapa
s.k. tumlarfria torsknät fortsätter. Med det anförda
avstyrker utskottet motion 2003/04:MJ63 (kd) yrkande
22 i den mån motionsyrkandet inte kan anses
tillgodosett.
I betänkandet Kust- och insjöfiske samt vattenbruk
(2003/04:MJU13) behandlade utskottet motioner om säl
och skarv. Utskottet uttalade då att sälen
troligtvis är det största enskilda problemet för
kustfisket. Sälskadorna är så omfattande i vissa
områden att yrkesfiskare har tvingats lägga ned sin
verksamhet. Sedan början av 1990-talet arbetar
representanter för Naturvårdsverket, Fiskeriverket,
länsstyrelser och yrkesfiskare med att utveckla
redskap som minskar skadorna. Arbetet, som i
huvudsak har bekostats av viltskademedel, har
resulterat i att en fälla för fångst av sik och lax
har tagits fram som betydligt minskar skadorna av
säl. Utskottet har inhämtat att, på grund av
tekniska svårigheter, några framsteg hittills inte
har uppnåtts för de för kustfisket viktiga rörliga
fiskeredskapen, såsom siknät, torskgarn och
strömmingsskötar. Våren 1999 antog riksdagen Levande
sjöar och vattendrag, som innebär att de årliga
bifångsterna av marina däggdjur senast år 2010 skall
uppgå till maximalt 1 % av respektive bestånd (prop.
1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183,
prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3, rskr.
2001/02:36). Inom ramen för detta miljömålsarbete
har Fiskeriverket fått regeringens uppdrag att
fortsätta arbetet med att utveckla selektiva redskap
som syftar till att minimera bifångsterna.
Regeringen fördelar vidare bidrag till yrkesfiskarna
för investeringar i sälskyddade selektiva
fiskeredskap och i form av ekonomisk ersättning för
skador. Under år 2002 har 18 miljoner kronor
fördelats.
Utskottet anförde vidare att Naturvårdsverket
under år 2001 hade antagit en förvaltningsplan för
gråsäl i Östersjön. I förvaltningsplanen ges en
samlad bild av såväl sälpopulationens storlek och
genetik som vilka åtgärder som är effektiva inom
gällande regelverk. I planen, som gäller till år
2006, framhålls att den enda långsiktigt hållbara
lösningen på konflikten mellan kustfiske och
sälförekomst är utvecklandet av sälsäkra
fiskeredskap och fiskemetoder.
Enligt yrkesfiskarna borde ökningen av
gråsälsbeståndet i de norra delarna fås att upphöra
till dess utvecklingen av redskap och jakt har
medfört att ett livskraftigt kustfiske har
återetablerats. Som regeringen anför är det därför
angeläget att en analys av skyddsjaktens effekter
för att minska såväl sälstam som sälskador snarast
initieras. I det sammanhanget bör övervägas om inte
skyddsjakt skall kunna tillämpas även i andra
drabbade områden. Eftersom samtliga kustfiskare i
framtiden troligen kommer att behöva investera i nya
redskap, anser utskottet i likhet med regeringen att
forskningsarbetet för att utveckla redskap som
minskar sälskador för fångst av andra arter än lax
och sik måste intensifieras. Av propositionen
framgår att, inom ramen för strukturstödet, en
inventering genomförs som klarlägger regionala
förutsättningar för en förändrad inriktning på
fisket och som samtidigt lyfter fram hinder och
alternativ. Utskottet gör samma bedömning som
regeringen beträffande det angelägna i att
Fiskeriverket skapar goda förutsättningar för ändrad
fiskeinriktning. Som regeringen anför bör
motsvarande förvaltningsplaner för knubbsäl och
vikare snarast upprättas.
Utskottet erinrade också om att
Havsmiljökommissionen i sitt nyligen redovisade
betänkande föreslår att bifångstmålet skall skärpas
så att de årliga bifångsterna av marina däggdjur
senast år 2010 skall understiga 1 % av respektive
bestånd (SOU 2003:72). Vidare föreslås att
samrådsgrupper för bifångstreduktion skall skapas.
Förslagen behandlas inom Regeringskansliet, och i
propositionen uttalar regeringen sin avsikt att
senare återkomma i denna fråga.
Av årets budgetproposition, utgiftsområde 20,
framgår att utvecklingen av sälskadefria nät för
ostkusten fortsätter.
Även vintern 2003 behandlade utskottet ett flertal
motioner om utökad skyddsjakt efter bl.a. säl (bet.
2002/03:MJU9). Utskottet redogjorde då för det
arbete som pågick på området, bl.a.
Naturvårdsverkets förvaltningsplan för
gråsälsbeståndet i Östersjön, och erinrade om att
syftet med förvaltningsplanen är att ange efter
vilka riktlinjer den svenska delen av
gråsälsbeståndet i Östersjön bör förvaltas under de
närmaste fem åren. Det framgår av planen att de
förvaltningsinsatser som anges huvudsakligen styrs
av målet att skapa förutsättningar för en fortsatt
positiv utveckling av ett livskraftigt
gråsälsbestånd samt för en uthållig samexistens
mellan gråsälarna och det kustnära yrkesfisket. Med
det anförda och i avvaktan på det arbete som pågår
på området avstyrkte utskottet då aktuella
motionsyrkanden. Härtill kan läggas att utskottet
har inhämtat att viss skyddsjakt efter gråsäl har
tillåtits i åtta Östersjölän. Naturvårdsverket
medgav år 2003 jakt på 170 gråsälar från
Östergötlands län och norrut. Motivet till utökning
av området där jakt tillåts med Östergötland och
Sörmland var en ökning av populationerna i dessa
län. Jakttiden var den 16 april till den 31
december. 79 sälar har rapporterats fällda, varav 74
bärgats. Den tidiga jaktstarten möjliggjorde jakt på
is i Norrbotten, och här fälldes också hela kvoten
på 36 sälar. Det huvudsakliga skälet till att
jaktkvoterna inte fylls i övriga län är enligt
Naturvårdsverket svårigheterna att skjuta säl.
Jakten får endast ske från land eller från fast
förankrad anordning. Enligt vad utskottet inhämtat
har Naturvårdsverket för närvarande inte för avsikt
att förändra sina föreskrifter rörande jaktmedel,
men följer noga utvecklingen på ammunitionssidan,
där en viss osäkerhet om effekterna av s.k.
Varmintkulor ännu kvarstår. Utskottet har vidare
inhämtat att arbete med Helcoms rekommendation
rörande säljakt pågår i syfte att få internationell
acceptans för en jakt som ryms inom nuvarande
populationsstorlek. Även frågan om tillstånd att
använda fällor för säljakt kan komma att behandlas i
detta sammanhang. Någon överenskommelse om en ny
rekommendation har ännu inte kunnat ingås.
Vidare hade utskottet inhämtat att
Naturvårdsverket anser att nackdelarna med skytte
från båt i dagsläget talar mot ett införande av
metoden. Bland annat visar de försök som tidigare
har genomförts med skytte från båt på en hög andel
sälar som inte kunde bärgas.
Ett annat allvarligt hot mot kust- och insjöfisket
kan lokalt vara skarven. En kraftig skarvexpansion
under senare år, såväl antalsmässigt som
geografiskt, beror på att skarven numera är skyddad
över hela Västeuropa. En kraftig skarvexplosion
under senare år, såväl antalsmässigt som
geografiskt, beror på att skarven numera är skyddad
över hela Västeuropa. Vidare har troligen en minskad
användning av miljögifter haft betydelse för
skarvens kraftiga ökning. Yrkesfiskets problem
utgörs även av fångstförluster genom att skarven
skadar eller konsumerar fisk i yrkesfiskarnas
redskap. Därtill kommer att fiskeredskap som garn
eller fasta nätredskap skadas. Vidare förekommer
ökade bifångster av skarv. För att undersöka detta
närmare har regeringen under år 2003 initierat ett
projekt om skarvskador. Som effektiv toppredator
utövar också skarven i vissa fall betydande effekter
på de akvatiska ekosystemen. I Naturvårdsverkets
förvaltningsplan framhålls att någon risk för artens
överlevnad inte föreligger samt att konflikter med
yrkesfisket uppstått på vissa håll, särskilt i
häckningsområdena. Vidare anges att skarvangrepp på
fisk i redskap skall minimeras, i första hand genom
redskapsutveckling. För att förhindra allvarlig
skada på fiske kan dessutom länsstyrelsen besluta om
s.k. skyddsjakt för att motverka skador. I likhet
med regeringen anser utskottet att det är angeläget
att det finns förutsättningar för att en näring och
olika vilda djur kan utnyttja en och samma
naturresurs. Som regeringen anför är det emellertid
angeläget att åtgärder vidtas för att ytterligare
minska skarvskadorna för yrkesfisket. I
propositionen uttalar regeringen sin avsikt att ge
Fiskeriverket i samverkan med Naturvårdsverket i
uppdrag att ge förutsättningar för att minska
skarvens skadeverkningar för yrkesfisket både genom
att utveckla skarvsäkra redskap och genom att minska
tätheten av skarv i för yrkesfisket prioriterade
områden.
Även motioner om utökad jakt efter skarv
behandlades av utskottet vintern 2003 (bet.
2002/03:MJU9). Utskottet hänvisade då till
Naturvårdsverkets i december 2002 beslutade
förvaltningsplan för storskarv och mellanskarv där
det konstateras att skarvbeståndet i Sverige i dag
är tillfredsställande för att garantera artens
överlevnad. I planen anges att om skarvbeståndet i
Sverige som helhet lämnas åt fri utveckling, vilket
generellt bör tillåtas ske, tyder det mesta på
endast begränsad fortsatt tillväxt. I
förvaltningsplanen anförs vidare att äggprickning,
dödande av ungar samt jakt på ungfåglar har liten
effekt på populationen i stort. Mest effektivt men
också svårast är jakt på könsmogna vuxna individer
eftersom skarvbestånd som utsätts för jakt uppträder
skyggt och därför är svårjagade. Trots lokalt mycket
omfattande ingrepp på ägg och ungar i kolonier, både
i Sverige, Europa och Nordamerika, har
skarvbestånden fortsatt att öka. Det är enligt
verket osäkert hur mycket störningar i kolonier i
exempelvis kustområden i Småland och Östergötland
har påverkat beståndsutvecklingen senare år och i
vilken takt bestånden skulle ha utvecklats utan
ingrepp. Vid en jämförelse av
populationsutvecklingen i områden med omfattande
störningar och populationsutvecklingen i områden med
endast små störningar verkar emellertid
uppbromsningen av beståndstillväxten ha skett
ungefär samtidigt. Således hade skarvbeståndet utan
ingrepp sannolikt endast varit obetydligt större än
vad det är i dag. Naturvårdsverkets samlade
bedömning enligt förvaltningsplanen är att jakten i
många fall endast haft begränsad inverkan såväl på
regionala bestånd som på det totala skarvbeståndet i
landet. Som tidigare nämnts har skarven hög
reproduktionstakt, och ökad dödlighet genom jakt
kompenseras förmodligen till stor del genom ökad
överlevnad bland kvarvarande individer i beståndet.
Med denna redovisning avstyrkte utskottet de då
aktuella motionerna.
Utskottet anförde även att, när det gäller frågan
om förändringar avseende skarvens status i
fågeldirektivet, kommissionens inställning hela
tiden har varit att man inte har för avsikt att
påbörja en revision av bilagorna till
fågeldirektivet förrän länderna har genomfört de
åtaganden som följer av direktivet. Enligt vad
utskottet inhämtat pågår skriftväxling med
kommissionen om de svenska reglerna och besluten om
jakt på skarv med fokus på omfattningen av de skador
som skarv orsakar för fisket. Kommissionen har
efterlyst mer detaljerade och kvantifierade underlag
om skadornas omfattning och frågan utreds för
närvarande av Naturvårdsverket och Fiskeriverket på
uppdrag av regeringen.
Utskottet har i samband med behandlingen av
regeringens skrivelse inhämtat att Naturvårdverket
har redovisat kunskapsläget beträffande mellanskarv.
Beståndet, som nu har stabiliserats, uppgår till
drygt 30 000 par eller drygt 150 000 individer.
Skarven tycks inte ha någon betydande inverkan på
ekosystem eller fiske i näringsrika, grumliga vatten
men kan ha inverkan på ekosystem och fiske i
kustområden och i klarvattensjöar.
Utskottet, vars uppfattning kvarstår, avstyrker
mot bakgrund av det ovan anförda motion 2003/04:MJ63
(kd) yrkande 26.
Även frågor om s.k. spökgarn har vid flera
tidigare tillfällen och senast våren 2004 varit
föremål för utskottets behandling (bet.
2003/04:MJU13). Utskottet delade då motionärernas
uppfattning att dessa garn utgör ett stort problem
som behöver åtgärdas och betonade att undersökningar
har visat att gamla förlorade torskgarn är ett
större problem än man tidigare trott. Garnen fångar
fortfarande torsk, liten som stor, under långa
tider, och även om det i dag inte går att uppskatta
hur mycket fisk som går förlorad, är detta enligt
utskottets mening ett oacceptabelt slöseri. Enligt
det tiopunktersprogram som regeringen presenterade
våren 2002 skulle en handlingsplan för att få bort
spökgarn i de svenska vattnen genomföras snarast.
Utskottet redogjorde våren 2002 för ett EU-projekt
där man draggat efter spökgarn i Östersjön som just
hade avslutats. Efter utvärdering av projektet kan
behovet av beslut om eventuella åtgärder bedömas.
Utskottet har vidare inhämtat att försök med
upptagning av spökgarn för närvarande bedrivs genom
Fiskeriverkets havsfiskelaboratorium i Lysekil. Med
det anförda föreslår utskottet att motion
2003/04:MJ63 (kd) yrkande 27 lämnas utan riksdagens
vidare åtgärd.
Skatteutskottet behandlade våren 2004 frågan om
yrkesfiskeavdrag (bet. 2003/04:SkU21). Utskottet
redogjorde då för gällande regler på området, vilka
innebär att yrkesfiskare som i näringsverksamheten
gör fiskeresor som är förenade med övernattning
utanför hemorten får avdrag för sina ökade
levnadskostnader på grund av vistelsen utanför
hemorten (16 kap. 28 b § IL). Under flera år, t.o.m.
år 2000, gällde ett schablonbelopp om 90 kr per dag
(RSV S 1994:23) för de fall en större ökning i
levnadskostnaderna inte kunde styrkas. Från och med
beskattningsåret 2001 får yrkesfiskare som har
företagit inrikes fiskeresor under beskattningsåret
2001 göra ett schablonavdrag för ökade
levnadskostnader med 180 kr per dag och därutöver
ett schablonavdrag för logi med 90 kr per dag,
totalt 270 kr per dag (RSV 2002:11). Vid exempelvis
220 fiskedagar på ett år blir det totala avdraget 59
400 kr. Eftersom nivån på avdraget följer
prisbasbeloppets utveckling blir avdraget under
motsvarande förutsättningar 66 000 kr för
beskattningsåret 2003. För fiskeresor utomlands
varierar avdragets storlek beroende på destinationen
men avdraget är normalt högre än för inrikes resor.
Sedan fartygsfonderna avskaffades i samband med
skattereformen finns inga särskilda
reserveringsmöjligheter för fartyg, men en vinst vid
försäljningen kan till 25 %, alternativt 30 % för
enskilda näringsidkare, sättas av till
periodiseringsfond. En sådan avsättning kan stå kvar
i sex år och den kan också gradvis upplösas mot
avskrivningar på ersättningsfartyget.
Avskrivningsreglerna är generösa. Ett fartyg kan som
andra inventarier skrivas av helt på fem år trots
att den ekonomiska livslängden är avsevärt längre.
Riksdagen har tidigare beslutat ett
tillkännagivande om att regeringen efter en
beredning av frågan om yrkesfiskarnas
konkurrenssituation i förhållande till grannländerna
skall återkomma till riksdagen med förslag som
tillgodoser de krav på konkurrensneutralitet i
förhållande till grannländerna som väckts i flera
motioner (bet. 1996/97:SkU13).
Utredningen (Jo 1998:05) om konkurrenssituationen
för det svenska yrkesfisket lade i januari 1999 fram
betänkandet Yrkesfiskets konkurrenssituation (SOU
1999:3). Utredningen föreslog ett yrkesfiskaravdrag
som ersätter nuvarande avdrag och ett särpräglat
system efter dansk modell för resultatutjämning vid
fartygsbyte, dvs. att tillåta negativa saldon för
inventarietillgångar.
Regeringen anmälde sommaren 2001 ett
yrkesfiskaravdrag till EG-kommissionen för prövning
enligt statsstödsreglerna (Jo 2001/2645). Enligt
anmälan skall yrkesfiskaravdraget utbetalas till
fiskare med yrkesfiskarlicens och uppgå till 40 000
kr per år, dock högst 20 % av inkomsten. Den
planerade stödåtgärden motiveras bl.a. med att de
danska yrkesfiskarna har ett motsvarande stöd som
har godkänts av kommissionen. Regeringen har fått
besvara kompletterande frågor från kommissionen, DG
Fiske, om det nya yrkesfiskaravdraget. I en
skrivelse den 10 december 2002 har regeringen
redovisat de nya beloppen för beräkning av det
avdrag för ökade levnadskostnader som kan göras för
fiskeresor som är förenade med övernattning fr.o.m.
beskattningsåret 2001. I skrivelsen har regeringen
även uppgett att det nya yrkesfiskaravdraget om
40 000 kr kommer att utgå även vid fisketurer som
inte är förenade med övernattning och där alltså de
nya schablonbeloppen inte kan utnyttjas.
Kompletterande frågor från kommissionen har
föranlett ytterligare skrivelser den 12 maj 2003,
den 10 december 2003 och den 26 februari 2004.
Frågan bereds fortfarande av kommissionen.
I sitt ställningstagande anförde skatteutskottet
att kommissionens prövning av regeringens förslag
till ett nytt yrkesfiskaravdrag inte är avslutad och
avstyrkte mot denna bakgrund motionsyrkandena såvitt
gäller yrkesfiskaravdraget. Utskottet avvisade
förslagen om att införa ett särskilt
utjämningssystem eller speciella redovisningsregler
i syfte att medge ytterligare skattelättnader till
den berörda näringen.
Med det anförda avstyrker miljö- och
jordbruksutskottet motion 2003/04:MJ63 (kd) yrkande
28.
Inom det samepolitiska området pågår i
Regeringskansliet sedan flera år ett omfattande
arbete med reformering av same- och
rennäringspolitiken för att bl.a. säkerställa
biologisk mångfald och hållbar utveckling i
renskötselområdet. Som ett led i detta arbete har
hittills tre utredningar redovisat sina uppdrag till
regeringen. Rennäringspolitiska kommittén
överlämnade i november 2001 sitt betänkande En ny
rennäringspolitik (SOU 2001:101). Kommittén hade i
uppdrag att lämna förslag till en ny
rennäringspolitik för en ekologiskt, ekonomiskt och
kulturellt bärkraftig rennäring, föreslå framtida
organisering av renskötseln och utröna vad som i
framtiden bör vara myndighetsuppgifter på området.
Även utredningen Översyn av Sametingets organisation
och arbetsformer har avslutat sitt uppdrag (SOU
2002:77), och ILO-utredningen överlämnade våren 1999
betänkandet Samerna - ett ursprungsfolk i Sverige
(SOU 1999:25) till regeringen. Utredningen har
behandlat frågan om Sveriges anslutning till ILO:s
konvention nr 169. Betänkandena bereds i
Regeringskansliet.
I januari 2002 tillsatte regeringen en
gränsdragningskommission för renskötselområdet.
Kommissionens uppgift är att utreda omfattningen av
den mark där renskötselrätt föreligger och att
fastställa i vilken omfattning som samerna, så som
det anges i ILO:s konvention nr 169, traditionellt
innehar mark respektive utnyttjar mark tillsammans
med andra. Kommissionen skall i sitt arbete främst
gå igenom det material som finns hos olika
myndigheter. Uppdraget skall redovisas senast den 31
december 2005 (dir. 2002:7 och 2004:141). I april
2003 uppdrog regeringen åt en särskild utredare att
bl.a. klarlägga grunderna för och omfattningen av
samebymedlemmars och markägares rätt till jakt och
fiske inom lappmarkerna och renbetesfjällen och
föreslå åtgärder för bättre samarbete och
samförvaltning när det gäller jakten och fisket.
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1
december 2005 (dir. 2003:45).
Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till
de synpunkter som förs fram i motion 2003/04:MJ62
(s) om behovet av en hållbar same- och
rennäringspolitik. Som utskottet redovisat ovan
kommer ett omfattande utredningsarbete att vara
avslutat senast vintern 2005. Utskottet förutsätter
att regeringen snarast möjligt inleder arbetet med
utarbetande av en långsiktig och sammanhållen same-
och rennäringspolitik som syftar till att
säkerställa biologisk mångfald och hållbar
utveckling i renskötselområdet och som framstår som
berättigad och välgrundad. Med det anförda föreslår
utskottet att motionerna 2002/03:N304 (m) yrkande 13
och 2003/04:MJ62 (s) lämnas utan riksdagens vidare
åtgärd.

Utveckling av ett hållbart samhällsbyggande

Energiförsörjning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför i
skrivelsen och avstyrker ett motionsyrkande
(m) om endast ett styrmedel för att åtgärda
problemen inom energisektorn. Utskottet
hänvisar till riksdagens tidigare beslut i
energipolitiska frågor. Med samma motivering
avstyrker utskottet även två motionsyrkanden
(m) om mål för energipolitiken.
Även ett motionsyrkande (m) om att stimulera
användningen av befintligt effektiv
energiteknik och introduktion av ny sådan
avstyrks med samma motivering och med
hänvisning till det arbete som pågår på
området.
Jämför reservationerna 102 (m), 103 (m, kd)
och 104 (m).

Skrivelsen

Enligt regeringens bedömning bör energipolitiken
skapa förutsättningar för effektiv och hållbar
energianvändning och kostnadseffektiv
energiförsörjning med låg påverkan på hälsa, miljö
och klimat samt underlätta omställningen till ett
ekologiskt uthålligt samhälle.

Energitjänster i olika former är en nödvändig
förutsättning för alla samhällsfunktioner, all
industriell verksamhet och varje del av vår vardag.
Tillgången till energi och tryggheten i tillförseln
är centrala i ett modernt samhälle.
Utvinning och omvandling av energi i form av
bränslen m.m. svarar för en stor del av omsättningen
i samhället och samtidigt för en dominerande del av
de totala miljöbelastningarna. Detta gäller inte
minst försurande ämnen från användningen av
drivmedel och bränslen för el- och värmeproduktion,
växthusgaser i form av koldioxid från användningen
av fossila bränslen, sot och stoft samt kolväten.

Motionerna

Begränsning till ett styrmedel för att åtgärda
problemen inom energisektorn efterlyses i motion
2003/04:MJ65 (m). Floran av styrmedel inom
energiområdet bör rensas, elcertifikationen och
subventionerna till vissa energiformer bör
avskaffas, och miljöskatter skall tas ut i
producentledet och efter verklig miljöbelastning
(yrkande 6). Energipolitiken bör ha två övergripande
mål. Den skall främja en säker och konkurrenskraftig
el- och energiförsörjning, och all energiproduktion
skall klara högt ställda miljö- och säkerhetskrav
(yrkande 19). Användningen av befintlig effektiv
energiteknik och introduktionen av ny bör
stimuleras. Motionärerna tolkar regeringens ambition
att satsa på vetenskap och forskning som syftar till
att minska utsläppen av växthusgaser som en vilja
att häva den s.k. tankeförbudslagen kring
kärnteknikutveckling. I motionen ställs också krav
på att avvecklingen av kärnkraften avbryts (yrkande
20).

I motion 2003/04:MJ370 (m) framhålls att det inte
är acceptabelt att svensk energipolitik leder till
kraftigt ökade utsläpp av växthusgaser i norra
Europa (yrkande 12).

Utskottets ställningstagande

Våren 2002 fattade riksdagen beslut om ett nytt mål
för el producerad med förnybara energikällor (prop.
2002/03:143, bet. 2002/03:NU17). Enligt vad
riksdagen har fastställt är målet att användningen
av el från förnybara energikällor skall öka med 10
TWh från 2002 års nivå till år 2010.
Näringsutskottet påpekade i detta sammanhang bl.a.
att ett sådant mål ligger i linje med att den
svenska energiförsörjningen i ökande utsträckning
skall baseras på förnybara energikällor. I
propositionen redovisade riksdagen även sina
överväganden om att införa ett system för handel med
elcertifikat i syfte att främja elproduktion från
förnybara energikällor. Propositionen omfattade
också förslag om särskilda åtgärder för vindkraften
som beslöts av riksdagen. Förslaget innefattade ett
särskilt planeringsmål för vindkraften och ett stöd
för teknikutveckling och marknadsintroduktion av
vindkraften. Näringsutskottet ansåg det befogat med
särskilda insatser för vindkraft bl.a. för att
påskynda kommersialiseringen i havs- och
fjällområdena. Riksdagens beslut omfattade vidare
olika åtgärder för effektivare energianvändning:
information, utbildning, provning m.m., lokala och
regionala initiativ samt teknikupphandling och
marknadsintroduktion. Programmet påbörjades år 2003
och löper under fem år.

I maj 2003 infördes, efter riksdagens beslut
(prop. 2002/03:40, bet. 2002/03:NU6), ett
elcertifikatssystem i syfte att främja produktion av
förnybar el så att sådan el skall kunna hävda sig på
elmarknaden. Vid beredningen av lagförslaget
framhöll näringsutskottet att det såg mycket
positivt på det föreslagna elcertifikatssystemet och
ansåg att det kommer att skapa möjligheter för en
fortsatt utbyggnad av elproduktionen från förnybara
energikällor, samtidigt som det stimulerar en
marknadsdynamik som främjar kostnadseffektivitet och
teknikutveckling. Näringsutskottet tillstyrkte
därför regeringens förslag om att ett sådant
certifikatssystem skulle införas. Enligt
näringsutskottets uppfattning finns det behov av en
kraftfull satsning för att främja investeringar i
elproduktion från förnybara energikällor.
Elcertifikatssystemet kommer att ge långsiktiga och
stabila förutsättningar så att investeringar i
förnybar elproduktion genomförs. Vidare påpekades
att systemet genom sin marknadsdynamik även kan
förväntas stimulera teknikutveckling och
kostnadseffektivitet. Samtidigt stimulerar systemet
konkurrens mellan olika förnybara energislag, vilket
bör medverka till att produktionskostnaderna pressas
ned. Det anförda innebär att miljö- och
jordbruksutskottet avstyrker motion 2003/04:MJ65 (m)
yrkande 6.
Våren 2002 fastställde riksdagen riktlinjerna för
energipolitiken (prop. 2001/02:143, bet.
2001/02:NU17). Beslutet baserade sig, i likhet med
den energipolitiska uppgörelse som träffades år
1997, på en överenskommelse mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Centerpartiet. 2002 års energipolitiska beslut
innebar, enligt vad som angavs, en bekräftelse på
att 1997 års energipolitiska riktlinjer låg fast.
Målet för den svenska energipolitiken är, enligt
vad riksdagen fastställt, att på kort och lång sikt
trygga tillgången på el och annan energi på gentemot
omvärlden konkurrenskraftiga villkor.
Energipolitiken skall skapa villkoren för en
effektiv och hållbar energianvändning och en
kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg
negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat samt
underlätta omställningen till ett ekologiskt
uthålligt samhälle. Vidare skall energipolitiken
bidra till ett breddat energi-, miljö- och
klimatarbete i Östersjöregionen.
Näringsutskottet behandlade energipolitikens
inriktning senast hösten 2003 i anslutning till
beredningen av 2004 års budgetproposition (bet.
2003/04:NU3). I detta sammanhang avstyrktes
motionsyrkanden om mål för energipolitiken liknande
det här aktuella. Näringsutskottet underströk sin
syn på energipolitikens inriktning, som
överensstämmer med de beslut som riksdagen fattade
våren 1997 och våren 2002. Dessa beslut utgör enligt
näringsutskottet grundstommen för den svenska
energipolitikens utformning och inriktning. Med
hänvisning till det ovan anförda föreslår utskottet
att motionerna 2003/04:MJ65 (m) yrkande 19 och
2003/04:MJ370 (m) yrkande 12 avslås.
Det beslut riksdagen tog våren 2002 om ett nytt
mål för el producerad med förnybara energikällor
omfattade olika åtgärder för effektivare
energianvändning under perioden 2003-2007 (prop.
2002/03:143, bet. 2002/03:NU17). Dagens
energipolitiska program innehåller även satsningar
på forskning och teknisk utveckling inom
energiområdet, vilka baseras på 1997 års
energipolitiska beslut. Det innefattar bl.a. stöd
till energiforskning, forskning om energisystemet,
forskningssamarbete med länderna i Östeuropa, stöd
till utveckling av ny energiteknik i företag och
branscher, stöd till introduktion av ny
energiteknik. Denna del av programmet löper t.o.m.
år 2004. Åtgärderna har utretts (SOU 2003:80) och
förslag från regeringen om vad som skall gälla efter
utgången av år 2004 väntas under hösten 2004.
I sammanhanget vill miljö- och jordbruksutskottet
även hänvisa till betänkandet SWENTEC AB - för en
nationell kraftsamling på svensk miljöteknik (SOU
2004:84). I betänkandet föreslås tillskapandet av
ett nytt statligt helägt bolag som får en
samordnande roll i en nationell kraftsamling på
svensk miljöteknik. Målet med verksamheten är att
Sverige skall bli ledande nation inom miljödriven
näringslivsutveckling, miljöteknikexport och hållbar
utveckling. Betänkandet bereds i Regeringskansliet.
Förbudet i 6 § lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet mot vissa förberedande åtgärder i syfte
att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor har
behandlats av näringsutskottet vid ett flertal
tillfällen, senast hösten 2003 (bet. 2003/03:NU3).
Näringsutskottet vidhöll då sin uppfattning att
denna bestämmelse inte begränsar möjligheterna till
forskning och energitekniskt utvecklingsarbete. Med
det anförda avstyrker utskottet motion 2003/04:MJ65
(m) yrkande 20.

Transportsystem och infrastruktur

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför i
skrivelsen och avstyrker ett motionsyrkande
(fp) om en åtgärdsstrategi för minimerad
användning av fossila bränslen inom energi-
och transportsektorerna. Utskottet hänvisar
till tidigare riksdagsbeslut i frågan, till
vad som anförs i skrivelsen och till pågående
arbete på områdena.
Jämför reservation 105 (fp, kd).

Skrivelsen

I skrivelsen anför regeringen att utvecklingen av
ekonomiska styrmedel fortsätter för att främja
användningen av miljöanpassade fordon, fartyg,
flygplan och drivmedel. Stora satsningar görs i väg-
och järnvägsnätet för att stärka förutsättningarna
för en hållbar tillväxt.

Regeringen ser transportpolitiken som ett medel
för att uppnå angelägna samhällsmål. Den skall i
likhet med övriga politikområden bidra till en
socialt, kulturellt, ekonomiskt och ekologiskt
hållbar utveckling.

Motionen

Enligt motion 2003/04:MJ66 (fp) bör en
åtgärdsstrategi utarbetas för minimerad användning
av fossila bränslen inom energi- och
transportsektorerna. Mest prioriterat miljömål bör
vara att minska utsläppen av klimatgaser, och
energieffektivisering och effektivisering av
transporter bör vara en del av denna strategi
(yrkande 8).

Utskottets ställningstagande

Det övergripande målet för transportpolitiken är att
säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och
långsiktigt hållbar transportförsörjning för
medborgarna och näringslivet i hela landet. Sex
delmål utan inbördes prioritering anger
ambitionsnivån på lång sikt. Transportsystemet skall
vara tillgängligt och ha hög transportkvalitet.
Trafiken skall vara säker och transportsystemets
utformning och funktion skall anpassas till krav på
en god och hälsosam livsmiljö för alla, där natur-
och kulturmiljö skyddas mot skador. En god
hushållning med mark, vatten, energi och andra
naturresurser skall främjas. Transportsystemet skall
främja en positiv regional utveckling och motverka
nackdelar av långa transportavstånd. Systemet skall
dessutom vara jämställt.

I skrivelsen anförs att arbetet med att stärka
järnvägens konkurrenskraft fortsätter i Sverige och
inom EU. Flera nya EG-direktiv har beslutats som
syftar till att förnya, vitalisera och harmonisera
den europeiska järnvägssektorn. Direktiven i det
andra s.k. järnvägspaketet har varit föremål för
förlikning mellan rådet och parlamentet. Regeringen
har lagt fram en proposition (prop. 2003/04:123) om
en ny samlad järnvägslagstiftning som inarbetar
direktiven i det första järnvägspaketet.
I juli 2003 redovisades Regeringskansliets översyn
av de svenska sjöfartsavgifterna, Nya
farledsavgifter (Ds 2003:41). Översynen innehåller
ett förslag till nya farledsavgifter som bättre
speglar sjöfartens samhällsekonomiska
marginalkostnader och som därmed utgör ett mer
effektivt och rättvist avgiftssystem. Förslaget
innebär en ökad miljöstyrning. Regeringen har gett
Sjöfartsverket i uppdrag att utveckla systemet för
farledsavgifter i linje med detta förslag.
Sjöfartsverket och Luftfartsverket har fått i
uppdrag att analysera förutsättningar för och
effekter av att beskatta bunkerolja och luftfartens
bränsle i enlighet med de möjligheter som EG:s nya
energiskattedirektiv (2003/96/EG) erbjuder.
I budgetpropositionen för år 2004 förklarade
regeringen att den generella befrielsen från
koldioxidskatt för koldioxidneutrala drivmedel som
tidigare annonserats bör utvidgas till att omfatta
befrielse från energiskatt och att detta bör gälla i
fem år fr.o.m. år 2004. Regeringen anför att en
sådan utvidgning kan börja tillämpas när EG-
kommissionen givit stadsstödsgodkännande.
Regeringen beslutade i juli 2003 att tillsätta en
utredning (M 2003:2) om introduktion av förnybara
fordonsbränslen. Utredaren har i ett delbetänkande
föreslagit att det nationella målet skall sättas
till 3 % samt hur ett krav på lag på pumpar för
förnybara fordonsbränslen kan utformas. Utredningen
skall lämna sin slutliga redovisning, som bl.a.
skall analysera möjligheten att införa någon form av
drivmedelscertifikat, senast den 31 december 2004.
Vägtrafikskatteutredningen lämnade i sitt
delbetänkande Vissa vägtrafikskattefrågor (SOU
2002:64) förslag på en särskild fordonsskatteskala
differentierad efter de miljöklasser som finns för
tunga fordon. Utredningen föreslår att den sänkta
skatten för tunga fordon finansieras genom en höjd
fordonsskatt för småbussar och lätta lastbilar.
Utredningen lämnade sitt slutbetänkande i maj 2004
(SOU 2004:63). Betänkandet, som bl.a. innehåller en
analys av hur ett eventuellt svenskt
kilometerskattesystem kan utformas, bereds i
Regeringskansliet.
Med hänvisning till det ovan anförda och till vad
utskottet anfört ovan under avsnittet Begränsa
klimatförändringarna finner utskottet syftet med
motion 2003/04:MJ66 (fp) i väsentliga delar
tillgodosett. Motionens yrkande 8 bör inte medföra
någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Vissa generella verktyg för hållbar
utveckling

Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar regeringens uppfattning om
det angelägna i en dialog mellan stat och
näringsliv om hur en hållbar utveckling kan
uppnås. Mot den bakgrunden avstyrker
utskottet ett motionsyrkande (m) om att
myndigheter, kommuner och företag eller hela
branscher inte bör ingå frivilliga
överenskommelser och att existerande
överenskommelser bör avvecklas.
Jämför reservation 106 (m).

Skrivelsen

Det är enligt regeringen angeläget med en dialog
mellan stat och näringsliv om hur en hållbar
utveckling kan uppnås. Boverkets respektive
Naturvårdsverkets kommande redovisningar med
utvärdering av de två pågående dialogprojekten
Bygga/Bo respektive Framtida Handel är viktiga som
en grund för hur dialog och överenskommelser kan
användas som styrmedel.

Regeringen framhåller vidare som önskvärt att
hållbarhetsbedömningar av viktigare
handlingsprogram, planer och projekt görs i större
utsträckning.
Regeringen avser att ge Naturvårdsverket i uppdrag
att klarlägga frågor kring frivilliga
överenskommelser.

Motionen

I motion 2003/04:MJ65 (m) framhålls att myndigheter
skall kontrollera att lagar och regler följs och se
till att lagstiftningen inom alla områden är
aktuell. Så kallade frivilliga åtaganden mellan
myndigheter, kommuner och företag eller hela
branscher bör inte ingås, och existerande
överenskommelser bör avvecklas (yrkande 21).

Utskottets ställningstagande

Som framgår av skrivelsen anser
Miljövårdsberedningen att erfarenheterna från de två
dialogerna Bygga/Bo respektive Framtida Handel är
goda och föreslår i sitt betänkande dialog och
överenskommelser som ett väsentligt komplement till
andra styrmedel. Beredningen anser även att
regeringen bör inrätta en särskild sammanhållande
funktion som kan genomföra sektorsövergripande
dialoger med näringslivet. Miljövårdsberedningens
betänkande har remissbehandlats. De flesta
remissinstanserna anser att dialog, samverkan och
överenskommelser kan vara ett effektivt styrmedel i
arbetet med en hållbar utveckling. Instanserna pekar
bl.a. på att en dialog är särskilt positiv i
komplexa processer som kräver förändringsarbete och
systemutveckling. Metoden har stor potential att
stimulera och få till stånd samarbete mellan
sektorer och olika nivåer i samhället och bidrar
till att skapa kontakter, nätverk och ny kunskap.
Vidare anser en majoritet av instanserna att en
sammanhållande funktion för arbetet behövs. Några
instanser är negativa eller tveksamma till att
använda sig av dialog och samarbete som arbetsform.
De pekar framför allt på risken för oavsedda eller
icke önskvärda effekter och för snedvridning av
konkurrens samt att ansvarsförhållandena inom staten
inte får suddas ut.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är
angeläget med dialog mellan stat och näringsliv om
hur en hållbar utveckling kan uppnås. De två
pågående dialogprojekten Bygga/Bo respektive
Framtida Handel har gått in i en ny fas där uppdrag
givits åt Boverket respektive Naturvårdsverket att
ansvara för arbetet. I uppdragen ingår att redovisa
en samlad utvärdering av dialogprojektet senast den
31 december 2006. I likhet med regeringen anser
utskottet att denna utvärdering är viktig som en
grund för hur dialog och överenskommelser skall
användas som styrmedel i fortsättningen.
När det gäller frivilliga överenskommelser
framhåller Miljövårdsberedningen att det finns ett
antal aspekter som måste beaktas. Det handlar om
konkurrensneutralitet, småföretagens möjligheter,
risk för fripassagerare och behovet av insyn och
öppenhet. Beredningen föreslår att en särskild
utredning bör få i uppgift att se över om det behövs
ett ramverk för överenskommelser mellan stat och
näringsliv som är fastställt genom lag. Vidare
föreslår beredningen att de överenskommelser som har
gjorts i Sverige utvärderas. Remissinstanserna
stöder i stort beredningens förslag.
Regeringen anser att frågor kring frivilliga
överenskommelser bör klarläggas. Utskottet delar
denna uppfattning. I skrivelsen uttalar regeringen
sin avsikt att ge Naturvårdsverket i uppdrag att se
över behovet av ett ramverk för överenskommelser
mellan stat och näringsliv som är fastställt genom
lag. I uppdraget skall ingå att utreda hur
överenskommelser och åtaganden förhåller sig till de
krav som ställs i miljöbalken samt att utvärdera de
överenskommelser som har gjorts i Sverige.
Sammantaget innebär det ovan anförda att utskottet
avstyrker motion 2003/04:MJ65 (m) yrkande 21.

Motioner från allmänna motionstiden
2004

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker 62 motionsyrkanden från
allmänna motionstiden 2004, vilka utskottet
funnit utgöra i huvudsak upprepningar av
motionsyrkanden som har behandlats tidigare i
detta betänkande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har funnit att 62 motionsyrkanden från
allmänna motionstiden 2004 i huvudsak utgör
upprepningar av de motioner från allmänna
motionstiden 2002 och 2003 och de följdmotioner till
den nu aktuella skrivelsen som behandlas i detta
betänkande. De nya motionerna, som återfinns i
förteckningen över behandlade förslag, bilaga 1,
föranleder ingen ändring av utskottets bedömningar
och ställningstaganden under de olika
ämnesrubrikerna i det föregående.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Förbättrad integration av hållbar utveckling
(punkt 1)

av Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ67 yrkande 1 samt avslår motion
2003/04:MJ64.

Ställningstagande

Varje människas delaktighet måste utgöra drivkraften
i Sveriges nationella strategi för hållbar
utveckling. Demokrati, företagande och tillväxt samt
hälsa och miljö måste stå i centrum. Diskussioner om
livsstil måste föras på alla nivåer i samhället, och
den hållbara utvecklingen måste vara levande i
samhällsdebatten. Enligt min mening har regeringen
helt tappat fokus från demokrati och
underifrånperspektiv. Detta bör ges regeringen till
känna.

2. Förbättrad integration av hållbar utveckling
(punkt 1)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ64 samt avslår motion 2003/04:MJ67
yrkande 1.

Ställningstagande

Det finns enligt min mening behov av en väsentligt
förbättrad integration av hållbar utveckling inom
alla politikområden. Jag delar i grunden de tre
utgångspunkterna för regeringens strategi men anser
att skrivelsen skulle behöva följas av en mer
djuplodande analys av förutsättningarna för en
hållbar utveckling utifrån en helhetssyn, vilken i
sin tur bör kopplas till berörda politikområden.
Målkonflikter bör lyftas fram och synliggöras på ett
tydligare sätt, och integrationen måste förbättras.
Begreppsparen ekologi och rättvisa och de relaterade
begreppsparen minskning och närmande bör användas
och en anpassning ske till de ekologiska ramarna.
Nationella etappmål måste tas fram för maximigränser
för resursförbrukning och utsläpp i absoluta tal
baserade på globala eller regionala hänsyn. Detta
bör ges regeringen till känna.

3. Hållbarhetskommission (punkt 2)

av Åsa Domeij (mp), Sverker Thorén (fp) och Marie
Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ66 yrkande 1, 2004/05:
MJ369 yrkande 2, 2004/05:MJ371 yrkande 4 och
2004/05:U226 yrkande 27.

Ställningstagande

Enligt vår mening finns behov av bättre fokus i
politiken för ett hållbart samhälle. Det är
bekymmersamt att regeringen i princip tar med allt,
stort som smått, i skrivelsen eftersom begreppet
hållbar utveckling därmed riskerar att tunnas ut. I
skrivelsen presenteras inte några verktyg som kan
åstadkomma en helhetssyn på hållbar utveckling. En
hållbarhetskommission bör därför tillsättas för att
analysera de grundläggande frågorna om hur hindren
för en hållbar samhällsutveckling kan undanröjas och
hur konflikter mellan miljömål och andra samhällsmål
kan lösas på bättre sätt än i dag. Detta bör ges
regeringen till känna.

4. WTO:s kompetens i miljöfrågor m.m. (punkt 3)

av Sven Gunnar Persson (kd), Sverker Thorén (fp),
Marie Wahlgren (fp) och Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ63 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vi anser att framtida energiinvesteringar och
tjänster för energiöverföring i långt större
utsträckning än i dag måste vara långsiktigt
hållbara och energieffektiva, och sunda och
samordnade strategier behövs för detta arbete. Det
är avgörande att energin görs tillgänglig för alla,
även för dem som bor på landsbygden. Det finns även
behov av stora investeringar och teknologitillskott
från västvärlden till utvecklingsländerna. Samarbete
krävs mellan en rad olika aktörer såsom
biståndsgivare och mottagare och mellan privata
företag i västvärlden och i utvecklingsländerna.
Enligt vår mening brister resurserna för
finansiering av kostsam infrastruktur. Härvidlag kan
EU spela en viktig roll som investerare via det
gemensamma EU-biståndet. Detta gäller såväl
vattenrening, avlopp och energi som
telekommunikation och transportstrukturer.

Vi anser vidare att WTO:s kompetens i miljöfrågor
behöver förstärkas, och WTO-systemet som helhet
måste genomsyras av hållbarhetstänkande.
Försiktighetsprincipen måste få bättre genomslag
inom WTO. I framtida WTO-rundor bör man eftersträva
en dialog om de stödsystem inom t.ex. jordbruks-,
fiske- och energiområdena som i dag motverkar en
hållbar utveckling. Samarbetet med andra globala
organisationer, inte minst FN:s miljöprogram UNEP,
måste öka, och UNEP är i behov av reformer och mer
resurser. Bättre balans mellan frihandelsreglerna
och miljömässiga hänsyn får inte innebära förtäckt
protektionism. Detta bör ges regeringen till känna.

5. EU:s biståndspolitik (punkt 5)

av Sven Gunnar Persson (kd), Sverker Thorén (fp)
och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ63 yrkande 3 i denna del.

Ställningstagande

Det är mycket viktigt att Sverige fortsätter att
föregå med gott exempel och avsätter en vid
internationell jämförelse hög anslagspost för det
internationella biståndet. Vi anser dessutom att
regeringen i EU inte har varit tillräckligt
pådrivande för att förbättra och effektivisera det
gemensamma biståndet. Detta bör ges regeringen till
känna.

6. Mänskliga rättigheter och
fattigdomsbekämpning (punkt 6)

av Sven Gunnar Persson (kd), Sverker Thorén (fp)
och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ63 yrkande 4 och 2003/04:MJ66
yrkande 4 i denna del samt avslår motion
2003/04:MJ65 yrkande 1 i denna del.

Ställningstagande

Det är enligt vår mening absolut nödvändigt att hela
biståndspolitiken genomsyras av mänskliga
rättigheter och att specifika MR-projekt
prioriteras. Biståndet måste stärka
demokratiutvecklingen och respekten för mänskliga
rättigheter, öka människors makt och möjligheter
liksom jämställdheten mellan män och kvinnor samt
medverka till en bättre miljö. Detta bör ges
regeringen till känna.

7. Mänskliga rättigheter och
fattigdomsbekämpning (punkt 6)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad
(m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ65 yrkande 1 i denna del samt
avslår motionerna 2003/04:MJ63 yrkande 4 och
2003/04:MJ66 yrkande 4 i denna del.

Ställningstagande

En nystart behövs i biståndsarbetet med fokus på
erfarenheter från länder som har lyckats med en
snabb utveckling. Flera utvecklingsenheter bör
upprättas i ett låginkomstland i t.ex. södra Afrika.
Biståndet måste utformas i den miljö där det skall
verka, och alla flickor och pojkar måste få en
grundläggande utbildning. FN och EU måste stödja
utvecklingen av en afrikansk säkerhetsordning, och
ett system som garanterar mänskliga rättigheter och
demokrati måste byggas upp. Enligt vår mening kan
Afrika inte utvecklas utan regional integration.
Detta bör ges regeringen till känna.

8. IT-investeringar i de fattigaste länderna
(punkt 7)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ63 yrkande 5.

Ställningstagande

I syfte att öka IT-investeringarna i de fattigaste
länderna bör regeringen verka för partnerskap med
privata företag. Strategier måste utarbetas, och
Sida bör söka samarbete med andra länder, t.ex. inom
EU-biståndet och FN-samarbetet, för att gemensamt
rikta insatserna och investeringarna. Ett IT-
utvecklingsperspektiv bör genomsyra alla nuvarande
utvecklingsprogram. Detta bör ges regeringen till
känna.

9. Skuldavskrivning m.m. (punkt 8)

av Åsa Domeij (mp), Sven Gunnar Persson (kd),
Sverker Thorén (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ63 yrkande 6 samt avslår motionerna
2003/04:MJ63 yrkande 7 och 2003/04:MJ65 yrkande 1 i
denna del.

Ställningstagande

Enligt vår mening skall Sverige vara ett föredöme i
det internationella samfundet och leda den globala
opinionen för skuldavskrivningar. Detta bör ges
regeringen till känna.

10. Skuldavskrivning m.m. (punkt 8)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad
(m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ65 yrkande 1 i denna del samt
avslår motion 2003/04:MJ63 yrkandena 6 och 7.

Ställningstagande

Vi anser att Sverige, som ett led i ett program för
snabb fattigdomsutrotning, bör ta initiativ till en
total skuldavskrivning år 2005 för högt skuldsatta
låginkomstländer, varav huvuddelen i Afrika. Detta
bör ges regeringen till känna.

11. Bekämpning av hiv/aids m.m. (punkt 9)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad
(m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 11. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ65 yrkande 1 i denna del och avslår
motionerna 2003/04:MJ63 yrkande 8 och 2003/04:MJ67
yrkande 4.

Ställningstagande

I programmet för snabb fattigdomsutrotning måste
enligt vår mening hälsovårdsinsatser sättas i fokus
och utvecklingen av hiv/aids brytas. Detta bör ges
regeringen till känna.

12. Bekämpning av hiv/aids m.m. (punkt 9)

av Sven Gunnar Persson (kd) och Claes Västerteg
(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 12. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ63 yrkande 8 och 2003/04:MJ67
yrkande 4 samt avslår motion 2003/04:MJ65 yrkande 1
i denna del.

Ställningstagande

Förebyggande hälsoinsatser måste ha en central plats
i svenskt bistånd, och speciell tyngd måste läggas
på målet att bromsa och motverka hivepidemin. Genom
EU bör Sverige arbeta för att öka tillgången på
mediciner för bekämpning av hiv/aids, tbc och
malaria. Detta bör ges regeringen till känna.

13. Hållbar utveckling m.m. (punkt 10)

av Sverker Thorén (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 13. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ66 yrkande 2 samt avslår motionerna
2003/04:MJ63 yrkande 9, 2003/04:MJ67 yrkande 5 och
2003/04:
MJ451.

Ställningstagande

När det gäller målen för en strategi för hållbar
utveckling är den enskilt viktigaste förutsättningen
demokrati även ur ett djupare perspektiv, likhet
inför lagen, yttrandefrihet, respekt för individens
okränkbarhet, människors lika rättigheter och
delaktighet i samhället. Skyddet av äganderätten är
en annan förutsättning. Därmed följer enligt vår
mening också det personliga ansvaret att förvalta
det man äger för egen del men även för andras
framtid. Ytterligare en förutsättning är frihandel
som alltid har visat sig vara viktigast för de allra
fattigaste. Grundläggande är att varje generation
skall betala sina kostnader. Det personliga ansvaret
bör betonas, t.ex. konsumentmakt, engagemang i
frivilligorganisationer och vardagsansvar med bl.a.
sopsortering. Genom olika styrmedel som omfattar
både lagstiftning och ekonomiska verktyg kan en
politik för hållbar tillväxt byggas upp där tillväxt
och bättre miljö samverkar. Vi anser att regeringen
bör arbeta för att global fattigdomsbekämpning,
demokrati och mänskliga rättigheter blir primära mål
för EU:s strategi för hållbar utveckling. Detta
kräver att den gemensamma jordbrukspolitiken
underordas dessa områden. Detta bör ges regeringen
till känna.

14. Hållbar utveckling m.m. (punkt 10)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 14. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ63 yrkande 9 samt avslår motionerna
2003/04:MJ66 yrkande 2, 2003/04:MJ67 yrkande 5 och
2003/04:
MJ451.

Ställningstagande

Det behövs i dag ett institutionaliserat ekonomiskt,
politiskt och ekologiskt samarbete med stater som
inte vill eller kan bli EU-medlemmar. Jag anser att
EU måste skapa bästa möjliga samarbetsklimat
gentemot de östra grannländerna och erbjuda
institutionaliserat ekonomiskt, politiskt och
ekologiskt samarbete med dessa länder, förslagsvis
efter modell från kandidatländernas Europaavtal.
Detta bör ges regeringen till känna.

15. Hållbar utveckling m.m. (punkt 10)

av Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 15. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ67 yrkande 5 samt avslår motionerna
2003/04:MJ63 yrkande 9, 2003/04:MJ66 yrkande 2 och
2003/04:
MJ451.

Ställningstagande

Klimatfrågan är en nyckelfråga för den hållbara
utvecklingen. Minskningen av växthusgaser är en
enorm global utmaning. Enligt min mening måste
regeringen fortsatt driva arbetet för en global
tidsplan för införande av alternativ energi. Detta
bör ges regeringen till känna.

16. Naturvården och biologisk mångfald
(punkt 11)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad
(m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 16. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ65 yrkande 2 samt avslår motionerna
2003/04:MJ63 yrkande 11, 2003/04:MJ472 yrkande 17
och 2004/05:MJ369 yrkande 24.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör ytterligare ett
miljökvalitetsmål inte inrättas. Flera av de
nuvarande miljökvalitetsmålen inrymmer redan hänsyn
till biologisk mångfald, och ett nytt specifikt mål
riskerar att medföra dubbelarbete och möjligen också
konflikter mellan olika mål. Vidare är begreppet
biologisk mångfald oprecist och öppet för tolkningar
och värderingar, vilket kan medföra risk för
konflikter med humanism och mänskliga värden.
Definitionerna blir problematiska, och
målformuleringen när det gäller livskraftiga bestånd
implicerar att vissa svaga arter skall stärkas på
artificiell väg. Målet kan få en närmast museal
karaktär, och gränsdragningsproblemen kommer att bli
svåra. Detta bör ges regeringen till känna.

17. Naturvården och biologisk mångfald
(punkt 11)

av Åsa Domeij (mp) och Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 17. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ63 yrkande 11 samt avslår
motionerna 2003/04:MJ65 yrkande 2, 2003/04:MJ472
yrkande 17 och 2004/05:MJ369 yrkande 24.

Ställningstagande

När det gäller förbiflöden vid vattenkraftverk krävs
omfattande åtgärder för att undanröja olika typer av
vandringshinder. Det är angeläget att alla parter
som på något sätt nyttjar resursen strömmande vatten
mer aktivt tar sitt ansvar. Det bör finnas
förbiflöden vid alla kraftverk, och de utbyggda
älvarna bör förses med erforderliga laxtrappor och
vandringsvägar för ål. Detta bör ges regeringen till
känna.

18. Naturvården och biologisk mångfald
(punkt 11)

av Sverker Thorén (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 18. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ472 yrkande 17 och
2004/05:MJ369 yrkande 24 samt avslår motionerna
2003/04:MJ63 yrkande 11 och 2003/04:MJ65 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att en utvärdering bör göras av stödet till
bevarande av den biologiska mångfalden.
Utvärderingen bör kartlägga hur stödet har
förvaltats, vilka resultat det har givit och hur det
kan förbättras och effektiviseras. Detta bör ges
regeringen till känna.

19. Äganderättens betydelse för ett hållbart
nyttjande av havsresursen m.m. (punkt 12)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar
Persson (kd), Lars Lindblad (m), Sverker Thorén
(fp), Bengt-Anders Johansson (m), Marie Wahlgren
(fp) och Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 19. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ65 yrkande 3 samt avslår motion
2003/04:MJ438.

Ställningstagande

Vi vill betona äganderättens betydelse för ett
hållbart utnyttjande av havsresursen. Det faktum att
vatten betraktas som allmän egendom utgör enligt vår
mening ett generellt hinder mot bättre
resurshushållning. Ökade inslag av äganderätt skulle
därför förbättra miljöskyddet av havet och vården av
naturtillgångarna. Detta bör ges regeringen till
känna.

20. Översyn av lagar och konventioner på
havsmiljöområdet (punkt 13)

av Åsa Domeij (mp), Sverker Thorén (fp) och Marie
Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 20. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ472 yrkande 9.

Ställningstagande

Haven är fortfarande "allas rätt men ingens ansvar"
när det gäller utsläpp och rovdrift på havets
naturresurser. Därför bör Sverige internationellt
agera för en översyn och harmonisering av de lagar
och konventioner som påverkar havsmiljön. Detta bör
ges regeringen till känna.

21. Havsmiljökommissionens förslag (punkt 14)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 21. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ434 yrkande 1.

Ställningstagande

Jag anser att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag till och vidta konkreta
åtgärder för skyddet av haven bl.a. utifrån
Havsmiljökommissionens förslag i betänkande SOU
2004:63. Detta bör ges regeringen till känna.

22. Revidering av Helsingforskonventionen m.m.
(punkt 15)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 22. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ408 yrkande 13 och
2004/05:MJ500 yrkande 17 samt avslår motionerna
2003/04:MJ243 yrkandena 1 och 2 och 2004/05:MJ342
yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Enligt min mening bör regeringen överväga om Helcom
skall ges rätt att fatta juridiskt bindande beslut
och hur en sådan reglering i så fall kan utformas.
Slutligen måste Sverige agera internationellt för en
översyn och harmonisering av de lagar och
konventioner som påverkar havsmiljön. Detta bör ges
regeringen till känna.

23. Gemensam förvaltning för Östersjön
(punkt 17)

av Åsa Domeij (mp), Sven Gunnar Persson (kd),
Sverker Thorén (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 23. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ66 yrkande 9 och 2004/05:MJ371
yrkande 1 samt avslår motionerna 2003/04:MJ408
yrkande 2 och 2004/05:MJ500 yrkande 3.

Ställningstagande

Behovet är stort av en övergripande gemensam
förvaltning av Östersjön. Regeringen måste snarast
åstadkomma en strategi för hur skyddet av detta hav
skall bli kraftfullt. Enligt vår mening skall alla
hamnar ha utrustning och anordningar för
omhändertagande av avfall, även oljehaltigt, och
endast högkvalitativa, klassificerade tankfartyg
skall användas för all farlig last, inklusive olja.
Farleder och trafikregler måste utformas så att
känsliga områden undviks och skador från oljeutsläpp
blir minsta möjliga. Utsläpp av ballastvatten skall
kontrolleras för att minimera spridning av främmande
organismer, och ett system med s.k. miljölotsar
skulle öka säkerheten på havet. Vi efterlyser
samordnade insatser för att borda, visitera och
uppehålla handelsfartyg som är misstänkta för brott
eller hot om brott mot nationella miljölagar. Detta
bör ges regeringen till känna.

24. Miljödomstol för Östersjön m.m. (punkt 18)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 24. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ63 yrkande 15 samt avslår motion
2003/04:MJ334 yrkande 3.

Ställningstagande

Jag anser att en gemensam myndighet för
Östersjöregionen bör inrättas. Myndigheten skall
ledas av en styrelse med representanter för samtliga
länder i regionen och ha befogenhet att utfärda
förordningar som är juridiskt bindande i de berörda
länderna. En av myndighetens första uppgifter bör
vara att kartlägga källorna till utsläppen av gifter
i regionen. Detta bör ges regeringen till känna.

25. Miljödomstol för Östersjön m.m. (punkt 18)

av Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 25. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ334 yrkande 3 samt avslår motion
2003/04:MJ63 yrkande 15.

Ställningstagande

Centerpartiet föreslår i annat sammanhang inrättande
en särskild s.k. Östersjöregering med kraftfull
beslutskompetens. För att efterlevnaden av dessa
beslut skall bli verkningsfull bör Sverige bör
arbeta för tillskapande av en särskild miljödomstol
för Östersjön. Detta bör ges regeringen till känna.

26. Enkelskroviga fartyg och avskaffande av
bekvämlighetsflagg m.m. (punkt 19)

av Åsa Domeij (mp) och Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 26. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ63 yrkandena 17 och 18 samt avslår
motion 2003/04:MJ65 yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör transport av olja i
enkelskroviga fartyg snarast förbjudas inom Sveriges
ekonomiska zon, och regeringen bör verka för
avskaffande av bekvämlighetsflaggningen för fartyg i
Östersjön. Detta bör ges regeringen till känna.

27. Katalysatorer på fartyg (punkt 20)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 20
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 27. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ63 yrkande 19.

Ställningstagande

Jag anser att ett system med investeringsbidrag för
installerande av katalysatorer på fartyg bör prövas
igen. Detta bör ges regeringen till känna.

28. Mottagning av spillolja m.m. (punkt 21)

av Åsa Domeij (mp), Sven Gunnar Persson (kd),
Sverker Thorén (fp), Marie Wahlgren (fp) och
Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 28. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ63 yrkande 16 och 2003/04:MJ408
yrkande 3 samt avslår motionerna 2003/04:MJ225,
2003/04:
Ju263 yrkande 3 och 2004/05:MJ443.

Ställningstagande

Enligt min mening skall fartyg kunna lämna spillolja
gratis i Östersjöns hamnar, och
återvinningsanläggningar bör installeras i samtliga
hamnar. Sverige bör aktivt verka inom Helcom för ett
sådant system. Detta bör ges regeringen till känna.

29. Miljöbrott mot Östersjöns ekosystem m.m.
(punkt 22)

av Sverker Thorén (fp), Marie Wahlgren (fp) och
Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 29. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ334 yrkande 4 samt avslår
motion 2003/04:MJ437.

Ställningstagande

Enligt vår mening måste lagstiftningen ändras så att
straffen för miljöbrott mot Östersjöns ekosystem
står i relation till den skada dessa brott orsakar.
Detta bör ges regeringen till känna.

30. Strandstädning (punkt 23)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 23
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 30. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ63 yrkande 21, 2003/04:MJ284
yrkande 2, 2003/04:MJ408 yrkande 7 och 2004/05:MJ500
yrkande 12.

Ställningstagande

Som anförs i flera motioner (kd) behövs insatser mot
nedskräpning av havet och städning av våra stränder.
Problemet kräver såväl nationella resurser som
gemensamma åtgärder, och Sverige bör ta initiativ
till ett internationellt samarbete mot nedskräpning
av haven, förslagsvis inom IMO, Ospar och Helcom.
Detta bör ges regeringen till känna.

31. Naturvårdsverkets ansvarsområde (punkt 24)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 31. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ339 samt avslår motion
2003/04:MJ434 yrkande 2.

Ställningstagande

De allvarligaste problemen som rör havet har
anknytning till miljöfrågorna. Naturvårdsverket har
redan i dag ansvaret för de miljökvalitetsmål som
berör havet. Därför ser jag det naturligt att
Naturvårdsverket får det övergripande ansvaret för
havsmiljön. Detta bör ges regeringen till känna.

32. Naturvårdsverkets ansvarsområde (punkt 24)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 32. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ434 yrkande 2 samt avslår motion
2003/04:MJ339.

Ställningstagande

Enligt min mening bör regeringen återkomma till
riksdagen med förslag rörande Naturvårdsverkets
ansvar för havsmiljön samt med förslag som
säkerställer att hushållning med fiskeresurser ges
högre prioritet. Detta bör ges regeringen till
känna.

33. Åtgärder mot försurning och övergödning
m.m. (punkt 25)

av Sverker Thorén (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 33. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ472 yrkandena 19 och 21,
2004/05:MJ369 yrkandena 21 och 25 samt 2004/05:MJ371
yrkande 20 samt avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkande 13, 2003/04:MJ243 yrkande 3, 2003/04:MJ370
yrkande 11, 2003/04:MJ386, 2003/04:MJ408 yrkande 1,
2003/04:MJ434 yrkande 6, 2004/05:MJ342 yrkande 3 och
2004/05:MJ500 yrkande 1.

Ställningstagande

Våtmarkerna har stor betydelse som ekosystem och
naturresurser. De fyller också en viktig funktion
som naturliga kväve- och fosforfällor. För att
minska problemet med övergödningen av sjö och hav är
det enligt vår mening därför angeläget att inte bara
bevara utan även restaurera och nyanlägga våtmarker.
Skyddet av våra våtmarker måste därför stärkas,
framför allt de områden som skall skyddas enligt den
internationella våtmarkskonventionen och enligt
fågeldirektivet. Vi vill betona vikten av
nyanläggande och restaurering av våtmarker liksom
behovet av restriktioner mot användning av natur-
och handelsgödsel med hänsyn till lokala
förhållanden. Detta bör ges regeringen till känna.

34. Åtgärder mot försurning och övergödning
m.m. (punkt 25)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 34. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ63 yrkande 13, 2003/04:MJ408
yrkande 1 och 2004/05:MJ500 yrkande 1 samt avslår
motionerna 2003/04:MJ243 yrkande 3, 2003/04:MJ370
yrkande 11, 2003/04:
MJ386, 2003/04:MJ434 yrkande 6, 2003/04:MJ472
yrkandena 19 och 21, 2004/05:MJ342 yrkande 3,
2004/05:MJ369 yrkandena 21 och 25 samt 2004/05:MJ371
yrkande 20.

Ställningstagande

I motion 2003/04:MJ408 (kd) framläggs ett antal
förslag för att motarbeta kväveutsläpp från
reningsverk och jordbruk. I första hand måste
kraftfulla åtgärder vidtas för att minska utsläpp
och miljögifter, och det är angeläget att kalkningen
av försurade sjöar fortsätter. Sverige måste även
fortsättningsvis ge bistånd till de länder på andra
sidan Östersjön som står för de största utsläppen
från reningsverk, och även svenska reningsverk måste
minska utsläppen. Kväveutsläppen från jordbruket
måste motverkas t.ex. genom utökade möjligheter till
miljöstöd i form av fast träda, fångstgrödestöd,
vårplöjning, anläggning och skötsel av våtmarker
samt frikostigare regler för det s.k. LBU-stödet. Vi
anser det vara av vikt att Sverige stöder denna
utveckling i Baltikum. Härutöver bör regeringen
snarast ta initiativ till en analys av vad som har
orsakat minskningen av de kustlevande fiskarterna i
Kalmarsundsregionen. Samma krav bör ställas på
reningsverken i inlandskommunerna som i
kustkommunerna. Detta bör ges regeringen till känna.

35. Åtgärder mot försurning och övergödning
m.m. (punkt 25)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 35. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ434 yrkande 6 och 2004/05:MJ371
yrkande 20 samt avslår motionerna 2003/04:MJ63
yrkande 13, 2003/04:MJ243 yrkande 3, 2003/04:MJ370
yrkande 11, 2003/04:MJ386, 2003/04:MJ408 yrkande 1,
2003/04:MJ472 yrkandena 19 och 21, 2004/05:MJ342
yrkande 3, 2004/05:MJ369 yrkandena 21 och 25 samt
2004/05:MJ500 yrkande 1.

Ställningstagande

Jag anser att Havsmiljökommissionens resonemang om
övergödning borde ha kompletterats med en analys av
närsalternas kretslopp och flöden. Den av
kommissionen föreslagna utredningen om den
geografiska fördelningen av lantbrukets djur bör
även få i uppdrag att studera hur ett fungerande
kretsloppsjordbruk bör utformas. Det är enligt min
mening viktigt att östeuropeiska miljöorganisationer
får gehör för sina krav att EU-stödet skall gå till
ett ekologiskt anpassat jordbruk, och det framhålls
i motionen som angeläget att anpassningen i Sverige
görs för att i ökad utsträckning styra i riktning
mot ett mindre miljöbelastande jordbruk och större
hänsyn till övergödningen och havsmiljön. EU-stödet
bör användas på ett mer miljömålmedvetet sätt.
Havsmiljökommissionens förslag om
övergödningsområdet bör kompletteras med förslag om
aktiv användning även av ekonomiska styrmedel som
inte bryter mot PPP, t.ex. avgifter på kväveutsläpp
från kommunala reningsverk och på handelsgödsel.
Basen för avgifter på handelsgödsel bör breddas till
att omfatta även kväve via inköpt foder.
Kombinationen ekonomiska styrmedel/ slutna kretslopp
mellan staden och jordbruket bör uppmärksammas.
Detta bör ges regeringen till känna.

36. Skydd av havsområden (punkt 26)

av Åsa Domeij (mp), Kjell-Erik Karlsson (v),
Sverker Thorén (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 36. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ472 yrkande 6, 2004/05:MJ369
yrkande 20 och 2004/05:MJ371 yrkande 11 samt avslår
motionerna 2003/04:MJ63 yrkande 23, 2003/04:MJ408
yrkande 12 och 2004/05:MJ500 yrkande 16.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör marina reservat som täcker
Östersjöns samtliga huvudbiotoper inrättas, och de
fem reservat som regeringen redan fattat beslut om
måste iordningställas omedelbart. Detta bör ges
regeringen till känna.

37. Skydd av havsområden (punkt 26)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 26
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 37. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ63 yrkande 23, 2003/04:MJ408
yrkande 12 och 2004/05:MJ500 yrkande 16 samt avslår
motionerna 2003/04:MJ472 yrkande 6, 2004/05:MJ369
yrkande 20 och 2004/05:MJ371 yrkande 11.

Ställningstagande

När det gäller skyddet av havsområden genom
inrättande av Natura 2000-områden måste enligt min
mening även mjukbottnar, ålgräsängar och
musselbankar med särskilt höga biologiska värden
skyddas. Detta bör ges regeringen till känna.

38. Samverkan mellan länsstyrelse, kommun,
fiskenäringen och forskare (punkt 27)

av Sven Gunnar Persson (kd) och Claes Västerteg
(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 38. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ334 yrkande 9 och 2004/05:MJ507
yrkande 19.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör fler marina reservat eller
andra former av ekomarint skydd inrättas efter
samverkan mellan fiskenäringen, länsstyrelsen,
kommuner och forskare. Detta bör ges regeringen till
känna.

39. EU:s kemikaliestrategi (REACH) m.m.
(punkt 29)

av Åsa Domeij (mp) och Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 39. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ63 yrkande 29 och 2004/05:MJ498
yrkande 17 samt avslår motionerna 2003/04:MJ65
yrkande 5, 2003/04:MJ278 yrkande 2, 2003/04:MJ334
yrkande 11, 2003/04:MJ474 yrkande 14 och
2004/05:MJ507 yrkande 13.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör EU:s förslag till ny
kemikaliestrategi (REACH) tydligare klargöra att de
kemikalier som inte uppfyller kraven för
registrering skall förbjudas och att
substitutionsprincipen skall följas. För att
minimera onödig användning av försöksdjur är det
angeläget att den databas (SEIF) som skall skapas
för registrering av kemikalierna är öppen för alla
företag som är skyldiga att utvärdera riskerna med
sina kemikalier. I syfte att minska djurförsöken
måste information om alternativa metoder för
testning av kemikalier göras tillgänglig för alla
producenter av kemiska produkter. REACH bör inte
stipulera vilka testmetoder som skall användas,
t.ex. att djurförsök behövs för tester av vissa
kemikalier, utan hålla dörren öppen för att nya
teststrategier kan komma att utvecklas under
arbetets gång. Detta bör ges regeringen till känna.

40. EU:s kemikaliestrategi (REACH) m.m.
(punkt 29)

av Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 29
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 40. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ334 yrkande 11, 2003/04:MJ474
yrkande 14 och 2004/05:MJ507 yrkande 13 samt avslår
motionerna 2003/04:MJ63 yrkande 29, 2003/04:MJ65
yrkande 5, 2003/04:MJ278 yrkande 2 och 2004/05:MJ498
yrkande 17.

Ställningstagande

Enligt min mening skall utbytesprincipen och
försiktighetsprincipen tillämpas såväl i Sverige som
i EU. Regeringen bör även återkomma till riksdagen
med förlaga om ett nationellt förbud mot användning
av särskilt hälso- eller miljöfarliga ämnen. Detta
bör ges regeringen till känna.

41. Miljögarantin m.m. (punkt 30)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 30
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 41. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ365 yrkandena 1, 2 och 5.

Ställningstagande

Enligt min mening bör Sverige kringgå EU-förbudet
mot kemiska produkter genom att tillåta andra
produkter med snarlika egenskaper. I stället bör
regeringen pröva möjligheten att utnyttja
miljögarantin. Vidare bör lokala miljö- och
hälsoskyddsnämnder ges rätt att utfärda generella
föreskrifter avseende tillåtlighetsregler för bl.a.
kemikalier. Detta bör ges regeringen till känna.

42. Information om kemikalieanvändningen
(punkt 31)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 31
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 42. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ365 yrkande 7.

Ställningstagande

Som anförs i motion 2003/04:MJ365 (mp) bör
regeringen återkomma med förslag för att öka
allmänhetens tillgång till information om
kemikalieanvändningen. Detta bör ges regeringen till
känna.

43. Bromerade flamskyddsmedel (punkt 32)

av Åsa Domeij (mp), Sven Gunnar Persson (kd) och
Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 32 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 43. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ258 yrkandena 3 och 4,
2003/04:MJ400 yrkande 15, 2003/04:MJ474 yrkande 15,
2004/05:MJ361 yrkandena 3 och 4, 2004/05:MJ498
yrkande 21 samt avslår motion 2003/04:MJ63 yrkande
30.

Ställningstagande

När det gäller bromerade flamskyddsmedel anser vi
att alla bromerade flamskyddsmedel bör fasas ut i
snabb takt, att försiktighetsprincipen bör gälla nya
flamskyddsmedel och att det nu framlagda förslaget
om år 2004 för avvecklingen av de bromerade
flamskyddsmedlen PBB och PBDE bör stå fast. Detta
bör ges regeringen till känna.

44. Trifenylfosfat (punkt 33)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 33
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 44. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ258 yrkande 2 och 2004/05:MJ361
yrkande 2.

Ställningstagande

Som anförs i motionerna 2003/04:MJ258 (mp) och
2004/05:MJ361 (mp) bör regeringen arbeta för att
alternativ till ämnet trifenylfosfat kan tas fram.
Detta bör ges regeringen till känna.

45. Bromerade flamskyddsmedel och
försiktighetsprincipen (punkt 34)

av Åsa Domeij (mp) och Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 45. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ258 yrkande 1 och 2004/05:MJ361
yrkande 1.

Ställningstagande

I likhet med motionärerna i motionerna 2003/04:MJ258
(mp) och 2004/05:MJ361 (mp) bör
försiktighetsprincipen gälla nya flamskyddsmedel.
Detta bör ges regeringen till känna.

46. Läkemedels miljöpåverkan (punkt 35)

av Sven Gunnar Persson (kd), Sverker Thorén (fp)
och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 35 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 46. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ63 yrkande 31 samt avslår
motionerna 2003/04:MJ278 yrkande 3, 2003/04:MJ334
yrkande 14, 2003/04:MJ400 yrkandena 17 och 18,
2003/04:MJ410 yrkande 3 och 2003/04:MJ472 yrkande
31.

Ställningstagande

Enligt vår mening behövs bättre information om
läkemedlens miljöpåverkan. Exempelvis måste Apoteket
AB:s information om läkemedlen ur ett
miljöperspektiv förbättras och apoteken ha
skyldighet att ta hand om överblivna läkemedel.
Regeringen måste inleda arbetet med att skapa
incitament för att göra läkemedlen nedbrytbara.
Detta bör ges regeringen till känna.

47. Läkemedels miljöpåverkan (punkt 35)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 35
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 47. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ410 yrkande 3 samt avslår
motionerna 2003/04:MJ63 yrkande 31, 2003/04:MJ278
yrkande 3, 2003/04:MJ334 yrkande 14, 2003/04:MJ400
yrkandena 17 och 18 och 2003/04:MJ472 yrkande 31.

Ställningstagande

I syfte att underlätta introduktionen av miljömärkta
läkemedel nationellt bör regeringen se över hur
hinder för omställningen till användningen av
miljömärkta läkemedel kan undanröjas. Detta bör ges
regeringen till känna.

48. Läkemedels miljöpåverkan (punkt 35)

av Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 35
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 48. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ334 yrkande 14 samt avslår
motionerna 2003/04:MJ63 yrkande 31, 2003/04:MJ278
yrkande 3, 2003/04:MJ400 yrkandena 17 och 18,
2003/04:MJ410 yrkande 3 och 2003/04:MJ472 yrkande
31.

Ställningstagande

Som anförs i motion 2003/04:MJ334 (c) bör
försiktighetsprincipen gälla även läkemedel, liksom
regler för miljöprövning. Detta bör ges regeringen
till känna.

49. Läkemedels miljöpåverkan (punkt 35)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 35
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 49. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ278 yrkande 3 samt avslår
motionerna 2003/04:MJ63 yrkande 31, 2003/04:MJ334
yrkande 14, 2003/04:MJ400 yrkandena 17 och 18,
2003/04:MJ410 yrkande 3 och 2003/04:MJ472 yrkande
31.

Ställningstagande

Som anförs i motion 2003/04:MJ278 (mp) bör
framförhållning krävas när det gäller de skador som
kan uppstå på grund av läkemedel.
Försiktighetsprincipen måste utgöra en förutsättning
vid introduktion av nya ämnen, och vid tillverkning
av läkemedel bör hänsyn tas till den negativa
ekologiska påverkan som kan bli konsekvensen vid
användning. Detta bör ges regeringen till känna.

50. AH-oljor i bildäck (punkt 36)

av Åsa Domeij (mp) och Sven Gunnar Persson (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 50. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ63 yrkande 32 och avslår motionerna
2003/04:MJ379 yrkande 1 och 2003/04:MJ400 yrkande
19.

Ställningstagande

Vi anser att regeringen skyndsamt bör återkomma till
riksdagen med förslag på förbud mot HA-oljor i
Sverige och mot försäljning av däck som innehåller
dessa oljor. Sverige bör samtidigt driva frågan om
ett förbud inom EU. Detta bör ges regeringen till
känna.

51. Mål för klimat- och energipolitiken m.m.
(punkt 37)

av Åsa Domeij (mp), Sverker Thorén (fp) och Marie
Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 51. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ66 yrkande 7 avslår motionerna
2003/04:MJ63 yrkandena 33 och 34, 2003/04:MJ474
yrkandena 6, 7 och 10 samt 2004/05:MJ498 yrkande 3.

Ställningstagande

När det gäller klimat- och energipolitiken bör
satsningar göras på forskning som kan leda till
alternativa energisystem, och det behövs en bredare
syn på vad som kan anses vara alternativ energi.
Arbetet med energieffektivisering bör betonas, och
både uppvärmning och drivmedel behöver snart växla
över till icke-fossil användning. Riksdagens antagna
mål för klimatpolitiken bör ligga fast. Detta bör
ges regeringen till känna.

52. Mål för klimat- och energipolitiken m.m.
(punkt 37)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 37
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 52. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ63 yrkandena 33 och 34 samt avslår
motionerna 2003/04:MJ66 yrkande 7, 2003/04:MJ474
yrkandena 6, 7 och 10 samt 2004/05:MJ498 yrkande 3.

Ställningstagande

Det är enligt min mening viktigt att det i samband
med kontrollstationen år 2004 när Sveriges
nationella klimatmål skall ses över även görs en
grundlig översyn av möjliga politiska styrmedel, hur
de samverkar och deras konsekvenser för miljö,
sysselsättning och välfärd. I detta arbete bör
riksdagen ges en framträdande roll. När det gäller
den svenska klimatstrategin bör regeringen öka
insatserna på följande områden. Fossilbränslen i
energiproduktionen bör fasas ut genom
effektivisering och besparing av energi samt genom
uppbyggnad av energisystem baserade på förnybar
energi. Även fossilbränslen i transportsektorn bör
fasas ut. Förnybara bränslen till transport- och
energisektorn bör gynnas genom långsiktiga
skattelättnader. Åtgärder som ökar kolbindningen i
växtlighet bör vidtas. Studier har visat att det
finns odlingsmetoder som ökar jordens mullhalt,
varvid kol binds, men mer forskning behövs på detta
område. Återvinning bör ske av koldioxid och
eventuell lagring av koldioxid under jord eller i
gamla olje- och gasfält. Även på detta område behövs
mer forskning. Omförhandling bör ske av
internationella avtal i syfte att införa
miljöbeskattning av flygbränsle. Klimatstrategin
måste utformas så att det skapas realistiska,
ekonomiska och miljövänliga alternativ till dagens
fossila drivmedel. Det är därför ytterst viktigt att
snabbt få fram produktion av förnybara drivmedel,
både nationellt och internationellt, som ett
alternativ till fossila drivmedel. Detta bör ges
regeringen till känna.

53. Mål för klimat- och energipolitiken m.m.
(punkt 37)

av Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 37
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 53. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ474 yrkandena 6, 7 och 10 samt
avslår motionerna 2003/04:MJ63 yrkandena 33 och 34,
2003/04:MJ66 yrkande 7 samt 2004/05:MJ498 yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt min mening måste den svenska målsättningen i
klimatarbetet höjas. Regeringen bör lägga fram
förslag till ett åtgärdsbatteri för ett bättre
klimat. Förslagen bör omfatta handel med
utsläppsrätter/flexibla mekanismer, ett kortsiktigt
system med kolsänkor, nya s.k. KLIMP-projekt
(klimatinvesteringsprogram) även under åren 2005 och
2006 samt skatteväxling med tydliga klimateffekter.
En bortre parentes för nytillverkade
fossilbränsledrivna fordon bör sättas till år 2015,
och samtliga transportslags miljökostnader bör
internaliseras. Kollektivtrafiken bör förbättras i
hela landet och godstransporter flyttas till järnväg
och sjöfart. Krav på nollemmissionsfordon bör
införas för statliga myndigheter, bolag och verk och
skrotningspremien höjas för gamla bilar. Gröna
bränslecertifikat bör införas och auto-oil-
direktivet bör omarbetas. Slutligen vill jag föra
fram behovet av ökad klimatforskning. Såväl inom EU
som i andra sammanhang bör Sverige arbeta för
sammanhållna forskningsstrategier och ökade resurser
inom klimatområdet. Detta bör ges regeringen till
känna.

Ställningstagande

Som anförs i motion 2003/04:MJ474 (c) bör Sverige
aktivt medverka till att utforma en
försöksverksamhet med flexibla mekanismer inom EU.
Möjligheten att tillgodoräkna sig kolsänkor bör
fasas ut i ett längre perspektiv, och flexibla
mekanismer och kolsänkor skulle kunna nyttjas som
komplement till andra styrmedel för att höja
regeringens målsättning. Detta bör ges regeringen
till känna.

54. Handel med utsläppsrätter m.m.
(punkt 38)

av Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 38
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 54. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ474 yrkande 8 och avslår motionerna
2003/04:MJ370 yrkande 9 och 2003/04:MJ401 yrkande 1.

55. Handel med utsläppsrätter m.m. (punkt 38)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 38
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 55. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ401 yrkande 1 och avslår motionerna
2003/04:MJ370 yrkande 9 och 2003/04:MJ474 yrkande 8.

Ställningstagande

Enligt min mening bör regeringen lägga fram förslag
om en skärpning av Sveriges mål för utsläpp av
växthusgaser till 10 %. Detta bör ges regeringen
till känna.

56. Avvecklande av de lokala
investeringsprogrammen (punkt 39)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad
(m), Sverker Thorén (fp), Bengt-Anders Johansson
(m) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 39 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 56. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ65 yrkande 22.

Ställningstagande

I skrivelsen aviserar regeringen, som utan belägg
hävdar att satsningen hittills varit framgångsrik,
fortsatta medel till lokala investeringsprogram
(KLIMP). Vi delar inte regeringens uppfattning om
programmens positiva betydelse och anser att de
därför bör avvecklas. Detta bör ges regeringen till
känna.

57. Nya bränslen och ny teknik m.m.
(punkt 40)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 40
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 57. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ410 yrkandena 1 och 2 samt avslår
motionerna 2003/04:MJ257, 2003/04:MJ380,
2003/04:MJ401 yrkande 5, 2003/04:T304, 2003/04:T563
yrkande 5, 2003/04:T564 yrkande 23 och
2004/05:MJ229.

Ställningstagande

Jag föreslår att en utredning tillsätts för att
klarlägga hur förändringar av användningen och
sammansättningen av petroleumbaserade bränslen kan
minska negativa hälsoeffekter. I denna utredning bör
Socialstyrelsen ha en aktiv roll. Detta bör ges
regeringen till känna.

58. Nya bränslen och ny teknik m.m. (punkt 40)

av Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 40
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 58. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:T564 yrkande 23 samt avslår
motionerna 2003/04:MJ257, 2003/04:MJ380,
2003/04:MJ401 yrkande 5, 2003/04:MJ410 yrkandena 1
och 2, 2003/04:T304, 2003/04:T563 yrkande 5 och
2004/05:MJ229.

Ställningstagande

Enligt min mening bör miljöanpassade drivmedel och
certifikat införas även för transporter, och
systemet bör motsvara vad som gäller inom
elbranschen. Detta bör ges regeringen till känna.

59. Nya bränslen och ny teknik m.m. (punkt 40)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 40
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 59. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ380, 2003/04:MJ401 yrkande 5
och 2004/05:MJ229 samt avslår motionerna
2003/04:MJ257, 2003/04:MJ410 yrkandena 1 och 2,
2003/04:T304 och 2003/04:T563 yrkande 5 och
2003/04:T564 yrkande 23.

Ställningstagande

När det gäller drivmedel är bränsleeffektiviteten
central, och det är viktigt att beroendet av
fossilbaserade drivmedel minskar. Regeringen bör
återkomma med förslag som syftar till att förbättra
bilparkens bränsleeffektivitet. Detta bör ges
regeringen till känna.

60. Ökad användning av fordonsgas m.m.
(punkt 41)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 41
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 60. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ407 yrkande 1 och 2004/05:MJ407
samt avslår motionerna 2003/04:MJ436, 2003/04:MJ474
yrkande 9 och 2004/05:MJ290 yrkande 1.

Ställningstagande

Fordonsgas, biogas och naturgas är drivmedel som ger
miljö- och hälsovinster, och fordonsgasen blir
alltmer etablerad som alternativt drivmedel. I
arbetet med att minska de miljöpåverkande utsläppen
från trafiken borde stimulans till utveckling av
drivmedel som inte släpper ut koldioxid vara en
självklarhet. Detta bör ges regeringen till känna.

61. Ökad användning av fordonsgas m.m.
(punkt 41)

av Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 41
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 61. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ474 yrkande 9 samt avslår
motionerna 2003/04:MJ407 yrkande 1, 2003/04:MJ436,
2004/05:MJ290 yrkande 1 och 2004/05:MJ407.

Ställningstagande

Enligt min mening bör en inköpspolicy utformas för
statliga myndigheter, bolag och verk vid inköp av
fordon. Policyn bör syfta till att nyinköp av fordon
skall avse nollemissionsfordon. Detta bör ges
regeringen till känna.

62. Miljöklassning av fordon (punkt 42)

av Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 42
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 62. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:T564 yrkande 20 samt avslår motion
2003/04:MJ394.

Ställningstagande

Som anförs i motion 2003/04:T564 (c) bör de svenska
reglerna för miljöklassning av bilar ändras så att
de även inkluderar utsläpp av fossil koldioxid.
Detta bör ges regeringen till känna.

63. Miljöklassning av fordon (punkt 42)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 42
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 63. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ394 samt avslår motion 2003/04:T564
yrkande 20.

Ställningstagande

Miljöklassningen bör användas offensivt för att
driva fram ännu renare kvaliteter av bensin och
diesel, för att stimulera rena former av blandade
drivmedel samt alternativa drivmedel. Enligt min
mening bör nya miljöklasser införas i syfte att
stimulera utvecklingen av renare drivmedel och
bränslen. Detta bör ges regeringen till känna.

64. Skrotningspremie för äldre tvåtaktsmotorer
(punkt 43)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 43
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 64. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ63 yrkande 20, 2003/04:
MJ408 yrkande 6 och 2004/05:MJ500 yrkande 11 samt
avslår motion 2004/05:MJ371 yrkande 19.

Ställningstagande

I Sverige finns 600 000 fritidsbåtar med
utombordsmotorer, varav flertalet är
tvåtaktsmotorer. Årligen släpps 14 000 ton
polyaromatiska kolväten som sannolikt har en skadlig
effekt på fiskbestånden, ut från dessa motorer.
Därför anser jag att regeringen skall återkomma med
förslag om införande av en skrotningspremie på äldre
tvåtaktsmotorer för fritidsbåtar. Detta bör ges
regeringen till känna.

65. Handlingsplan för sanering av källor till
dioxinutsläpp (punkt 44)

av Åsa Domeij (mp) och Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 44 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 65. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ410 yrkande 11.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör regeringen snarast anta en
handlingsplan för ett aktivare arbete för att
begränsa miljögifter och däribland dioxin, i
livsmedel. Detta bör ges regeringen till känna.

66. Valfrihet inom barnomsorgen och
barnomsorgens betydelse för lek och omsorg
(punkt 45)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 45
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 66. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ63 yrkandena 35 och 36.

Ställningstagande

Det är enligt min mening viktigt att hävda barnens
rätt att få vara barn och deras rättighet att får
utrymme för lek och omsorg. Därför bör barnomsorgens
betydelse för lek och omsorg betonas. Även valfrihet
inom barnomsorgen är viktig. Kristdemokraterna vill
föra en politik där barnomsorgen verkligen får vara
en omsorg och inte en ny skolform för ettåringar.
Barnomsorgen måste också erbjuda olika alternativ så
att föräldrarna kan välja den typ av omsorg för sina
barn som passar just dem bäst. Detta bör ges
regeringen till känna.

67. Hållbara trygghetssystem (punkt 46)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad
(m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 46 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 67. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ65 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi ansluter oss till kraven i motion 2003/04:MJ65
(m) på sänkta ersättningsnivåer i sjukförsäkringen,
förtidspensionen och arbetslöshetsförsäkringen samt
kravet på sänkt arbetsgivaravgift för anställda över
61 år. Arbetsinkomster och pensionsinkomster bör
beskattas separat för den som är över 65 år, och
möjligheterna till mer flexibel anställning för
arbetstagare över 61 år bör öka. Detta bör ges
regeringen till känna.

68. En sammanhållen yrkeshögskola (punkt 47)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 47
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 68. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ63 yrkande 50.

Ställningstagande

Enligt min mening innebär en samlad yrkeshögskola
optimala möjligheter till samordning men också för
identiteten och är den kvalificerade yrkeskunskapens
främsta chans att överleva och utvecklas. Detta bör
ges regeringen till känna.

69. Tydligare målformulering i
läroplanen/kursplanen om kunskap om hållbar
utveckling (punkt 48)

av Sven Gunnar Persson (kd) och Claes Västerteg
(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 48 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 69. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ67 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi vill framhålla behovet av tydligare
målformulering i läroplanen/kursplanen vad gäller
kunskapen om hållbar utveckling. I kunskapen och
medvetandet om en hållbar utveckling ligger grunden
för allt fortsatt arbete, och det är viktigt att
detta förhållande kontinuerligt lyfts fram i den
svenska skolan. Detta bör ges regeringen till känna.

70. Forskning inom jordbrukets område m.m.
(punkt 49)

av Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 49
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 70. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ334 yrkande 15 samt avslår
motionerna 2002/03:MJ263 yrkande 3, 2002/03:MJ435
yrkande 3, 2003/04:MJ63 yrkandena 51 och 52 och
2003/04:MJ401 yrkande 11.

Ställningstagande

Enligt min mening krävs fortsatt forskning,
utveckling och rådgivning inom jordbrukets område
för att läckaget av näringsämnen från jordbruksmark
skall minska ytterligare. Detta bör ges regeringen
till känna.

71. Forskning inom fiskets område (punkt 50)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 50
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 71. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ408 yrkande 15 samt avslår
motionerna 2002/03:MJ426 yrkande 16 och
2004/05:MJ500 yrkande 39.

Ställningstagande

Enligt min mening är behovet stort av havsforskning
om fiskeribiologi, utveckling av fångstredskap och
fångstmetoder, spridning och effekter av kemikalier,
övergödning m.m. Detta bör ges regeringen till
känna.

72. Miljöforskning (punkt 51)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 51
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 72. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ400 yrkande 13 samt avslår
motionerna 2002/03:MJ428 yrkandena 30 och 47,
2002/03:MJ492 yrkande 3, 2003/04:MJ235 yrkande 6 och
2003/04:MJ400 yrkande 16.

Ställningstagande

Enligt min mening behövs ett samlat
forskningsprogram som stöder utvecklingen mot
hållbar produktion och konsumtion. Programmet bör
vara tvärvetenskapligt inriktat och innehålla såväl
naturvetenskapliga som samhällsvetenskapliga och
humanistiska aspekter. Detta bör ges regeringen till
känna.

73. Miljöforskning (punkt 51)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 51
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 73. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ235 yrkande 6 samt avslår
motionerna 2002/03:MJ428 yrkandena 30 och 47,
2002/03:MJ492 yrkande 3 och 2003/04:MJ400 yrkandena
13 och 16.

Ställningstagande

Jag ansluter mig till kravet i motion 2003/04:MJ235
(v) om en översyn av den forskning som bedrivs om de
stora rovdjurens biologi och ekologi och om hur
människors attityder och vardagsliv förändras när
rovdjur finns i närheten är tillräcklig för att möta
det kunskapsbehov som finns. Detta bör ges
regeringen till känna.

74. Miljöforskning (punkt 51)

av Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 51
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 74. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:MJ428 yrkandena 30 och 47 samt avslår
motionerna 2002/03:MJ492 yrkande 3, 2003/04:MJ235
yrkande 6 och 2003/04:MJ400 yrkandena 13 och 16.

Ställningstagande

Jag anser att Sverige inom EU bör ta initiativ till
en heltäckande forsknings- och aktionsplan för
Östersjöns miljö. Jag anser också att arbetet med
att minska gapet mellan miljöforskningen och
medborgarna bör intensifieras. Detta bör ges
regeringen till känna.

75. Miljöforskning (punkt 51)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 51
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 75. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:MJ492 yrkande 3 samt avslår
motionerna 2002/03:MJ428 yrkandena 30 och 47,
2003/04:MJ235 yrkande 6 och 2003/04:MJ400 yrkandena
13 och16.

Ställningstagande

Enligt min mening behövs ökade satsningar på marin
forskning. För att få mer kunskap om situationen vad
gäller förgiftningen och överfiskandet och bättre
beredskap och möjligheter att restaurera våra
kusthav, måste satsningen på den marina forskningen
stärkas ytterligare. Det handlar om att följa upp
långa serier av undersökningar, men också att med
nya metoder kontinuerligt ta färsk "temperatur" på
tillståndet i det marina ekosystemet. Vi behöver
underlagen för nödvändiga internationella
överenskommelser vad gäller utsläpp, fiskekvoter
m.m. Det tidigare Västerhavsprojektet bör nu följas
upp av ett samnordiskt/internationellt nytt
havsprojekt som kan ge den nödvändiga
helhetskunskapen om våra kusthavs tillstånd. Detta
bör ges regeringen till känna.

76. Åtgärder för att förbättra företagsklimatet
för småföretagare (punkt 52)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad
(m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 52 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 76. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ65 yrkandena 12 och 13 samt avslår
motion 2003/04:MJ63 yrkande 45.

Ställningstagande

Vi anser att regeringen i praktiken missar samtliga
mål för den ekonomiska politik som den har
inflytande över. Skrivelsens avsnitt om skatter
präglas av fördelningspolitik i stället för
tillväxtpolitik. Som ett viktigt medel för att
åstadkomma högre tillväxt vill vi framhålla lägre
skatter, främst på arbete med tyngdpunkten på låg-
och medelinkomsttagare samt sänkt skatt för
småföretagare. Detta bör ges regeringen till känna.

77. Åtgärder för att förbättra företagsklimatet
för småföretagare (punkt 52)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 52
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 77. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ63 yrkande 45 samt avslår motion
2003/04:MJ65 yrkandena 12 och 13.

Ställningstagande

Jag ansluter mig till motion 2003/04:MJ63 (kd) där
det föreslås ett antal åtgärder som syftar till
förbättrat företagsklimat för småföretag.
Attityderna till företagande och företagare bör
förbättras, reglerna för företagande förenklas och
regler som inte används avvecklas. Reglerna för F-
skattesedel och självdeklarationen för företagare
bör förenklas, liksom kontakterna med myndigheterna.
Försäkringssystemen bör bli mer rättvisa och staten
bör betala föräldraledigas semesterersättning.
Miljöbalken bör utformas utifrån småföretagens
situation, arbetsgivaravgifterna bör sänkas och
reglerna för beskattning av fåmansbolag bör
reformeras. Vidare bör förmögenhetsskatten
avvecklas, generationsskiften i familjeföretag
underlättas och skatten på arbete sänkas. Slutligen
bör riskkapitalavdrag och etableringskonto införas
och avgiften vid försenad deklaration slopas. Detta
bör ges regeringen till känna.

78. Skattereduktion för hushållstjänster
(punkt 53)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar
Persson (kd), Lars Lindblad (m), Sverker Thorén
(fp), Bengt-Anders Johansson (m), Marie Wahlgren
(fp) och Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 53
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 78. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ63 yrkande 48.

Ställningstagande

Enligt min mening bör skattereduktion införas för
hushållstjänster, reparationer, tillbyggnad och
ombyggnad (ROT) samt privat barnomsorg. Reduktion
bör fastställas till 50 % av arbetskostnaden upp
till 50 000 kr, inklusive moms, för hushållstjänster
utförda i hemmet eller på den egna tomten och gälla
fr.o.m. den 1 april 2004. Detta bör ges regeringen
till känna.

79. Anpassning av miljöbalken till
småföretagarnas situation (punkt 54)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar
Persson (kd), Lars Lindblad (m), Bengt-Anders
Johansson (m) och Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 54 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 79. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ227 och 2003/04:N412 yrkande
14.

Ställningstagande

Vi vill framhålla behovet av att miljöbalken
anpassas utifrån de små företagens situation.
Miljöbalken bör ändras på så sätt att småföretagare
inte på ett orimligt sätt drabbas av krångel,
kostsam administration, sanktioner och
dubbelbestraffning. Detta innebär att regelmängden
bör bantas, straffsatser och sanktionsavgifter
bättre ta hänsyn till företagens storlek och graden
av miljöfarlighet, och inriktningen bör vara
beivrandet av miljöbrott i stället för
pappersexercis. Detta bör ges regeringen till känna.

80. Långsiktigt producentansvar och integrerad
produktpolitik, IPP (punkt 55)

av Åsa Domeij (mp) och Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 55 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 80. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ63 yrkande 53 och 2004/05:MJ528
yrkande 3 samt avslår motion 2003/04:MJ66 yrkande
15.

Ställningstagande

Jag vill framhålla behovet av ett dynamiskt
europeiskt ramverk kring integrerad produktpolitik
(IPP) som bör bygga på bl.a. följande principer. En
systemansats bör göras där livscykeltänkande utgör
basen, fördjupad förståelse om hur naturen fungerar
och med klara ansatser att anpassa företagens
produkt- och affärsmodeller efter biologiska
principer. Produktdesignen bör optimeras genom valet
av material med så liten miljöpåverkan som möjligt.
Biologiskt nedbrytbara material skall prioriteras
och rigorösa regler införas för hantering av
tungmetaller och giftiga kemikalier. Uttjänta
produkter skall optimalt separeras i sina
beståndsdelar och återanvändas alternativt, och, om
det gäller biologiskt nedbrytbart material, fasas in
i naturens kretslopp.
Informationsteknologirevolutionen måste utnyttjas
maximalt för att främja större effektivitet i
användningen av energi och material och för
dematerialisering. Största möjliga involvering av
berörda aktörer, t.ex. näringsliv,
miljöorganisationer, konsumentorganisationer och
myndigheter, bör eftersträvas. Detta bör ges
regeringen till känna.

81. Långsiktigt producentansvar och integrerad
produktpolitik, IPP (punkt 55)

av Sverker Thorén (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 55 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 81. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ66 yrkande 15 samt avslår
motionerna 2003/04:MJ63 yrkande 53 och 2004/05:MJ528
yrkande 3.

Ställningstagande

Vi vill framhålla betydelsen av ett långsiktigt
producentansvar. Såväl det frivilliga som det
lagstadgade producentansvaret måste, om nödvändigt,
breddas. Det är viktigt att ett bra producentansvar
utformas för produkter med lång livslängd där
producenten kan ha upphört med sin verksamhet långt
innan produkten behöver omhändertas.
Försäkringslösningar bör användas i större
utsträckning. Detta bör ges regeringen till känna.

82. Hållbart näringsliv och etiska och
miljömässiga riktlinjer för statliga företag
(punkt 56)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad
(m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 56 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 82. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ65 yrkande 14 samt avslår motion
2003/04:MJ67 yrkande 2.

Ställningstagande

Det är enligt vår mening inte acceptabelt att verk
och myndigheter ställer andra krav på företag vid
t.ex. upphandling än vad som stadgas i lagar och
förordningar. Detta förhållande skapar
rättsotrygghet och godtycke och kan användas som ett
protektionistiskt instrument. Statens roll för att
främja en god miljö bör i stället vara att med hjälp
av lagstiftning minska negativ påverkan på miljön.
Det är viktigt att främja fri och oberoende
forskning som bl.a. syftar till att ta fram mindre
miljöpåverkande produkter och processer. Miljökrav
utöver lagstadgade nivåer vid offentlig upphandling
bör inte ställas. Detta bör ges regeringen till
känna.

83. Hållbart näringsliv och etiska och
miljömässiga riktlinjer för statliga företag
(punkt 56)

av Åsa Domeij (mp), Sven Gunnar Persson (kd) och
Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 56 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 83. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ67 yrkande 2 samt avslår motion
2003/04:MJ65 yrkande 14.

Ställningstagande

Eftersom det är viktigt att de statliga företagen
fungerar som föregångare bör regeringen återkomma
till riksdagen med förslag om etiska och
miljömässiga riktlinjer för de statliga företagen.
Detta bör ges regeringen till känna.

84. Regional utveckling (punkt 57)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad
(m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 57 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 84. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ65 yrkande 16.

Ställningstagande

Enligt vår mening är bästa sättet att skapa regional
utveckling att ge enskilda och företag så bra
förutsättningar att de väljer att bo och etablera
sig i hela landet. Det är också fråga om att
åstadkomma bra villkor för småföretagande som t.ex.
att ta bort de diskriminerande 3:12-reglerna. En
alltför rigid tillämpning av lagar som miljöbalken
är till nackdel för den regionala utvecklingen.
Infrastrukturen, särskilt vägarna, måste förbättras,
och EU:s strukturfonder måste utnyttjas fullt ut.
Detta bör ges regeringen till känna.

85. Översyn av skogspolitiken m.m.
(punkt 58)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad
(m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 58 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 85. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ65 yrkande 17 samt avslår motion
2003/04:MJ63 yrkande 12.

Ställningstagande

Vi ansluter oss till vad som anförs i motion
2003/04:MJ65 (m) om en utvärdering av
skogspolitiken. Utvärderingen bör emellertid inte
samordnas med utvärderingen av miljömålet eftersom
det då är svårt att undvika att miljömålet
prioriteras på bekostnad av produktionsmålet. Vi
anser det positivt att regeringen tydligt deklarerar
att långsiktighet och stabilitet skall prägla
skogspolitiken men hänvisningen till att nya
värderingar skall få komma till uttryck i den
konkreta utformningen av politiken inger oro för
produktionsmålets ställning. Behovet av
rekreationsområden bör lösas inom ramen för
skogspolitiken eller något annat politikområde, och
rekreationsområden i skogsmark bör ingå i den
kommunala planeringen. Områden för fritidsändamål
bör avsättas antingen genom inköp eller tecknande av
avtal med markägaren där denne mot ersättning
friställer mark eller åtar sig
brukningsrestriktioner för rekreationsbehov. Vi
motsätter oss en gemensam skogspolitik på EU-nivå
eftersom ökade inslag av gemensamhetslagstiftning
inskränker det nationella självbestämmandet som inte
har gemenskapskaraktär. Detta bör ges regeringen
till känna.

86. Ersättningsfrågor m.m. (punkt 59)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad
(m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 59 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 86. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ387 i denna del och
2003/04:MJ404 yrkandena 4 och 9 samt avslår
motionerna 2003/04:MJ287 yrkandena 1 och 2 samt
2003/04:MJ384 yrkande 1.

Ställningstagande

När det gäller ersättning till markägaren när
brukanderätten inskränks bör denna ersättning vara
årlig och kopplas till avtalet för skydd av
naturvärdet inom berört markområde. Ersättningsmark
skall erbjudas vid naturskydd där markägandet
övergår till staten, och intrång som medför
inskränkt förfoganderätt skall alltid medföra rätt
till ersättning. Detta bör ges regeringen till
känna.

87. Ersättningsfrågor m.m. (punkt 59)

av Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 59
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 87. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ287 yrkandena 1 och 2 samt
2003/04:MJ384 yrkande 1 samt avslår motionerna
2003/04:MJ387 i denna del och 2003/04:MJ404
yrkandena 4 och 9.

Ställningstagande

Som anförs i motion 2003/04:MJ287 (c) får
äganderätten inte urholkas, och det är viktigt att
alltid påminna om äganderättens betydelse för
samhällsutvecklingen. Ingen skall berövas sin
egendom eller få sin rätt att bruka den inskränkt
annat än i speciella fall som noga specificeras i
lag och mot full ersättning. Utöver ersättning för
den mistade marken till marknadspris bör utgå en
tilläggsersättning. Lagstiftningen måste förtydligas
i syfte att äganderätten även i fortsättningen skall
ges ett mycket starkt skydd. Samtidigt måste
lagstiftningen utformas så att den inte förhindrar
åtgärder som är motiverade på grund av skyddet av
miljön. Jag vill även framhålla behovet av klara och
tydliga ersättningsregler. Markägaren måste få full
ersättning för intrång, och kompensation måste utgå
för begränsningar av pågående markanvändning som är
att betrakta som mer än bagatellartade. Detta bör
ges regeringen till känna.

88. Konsekvensanalyser vid bildande av
naturreservat m.m. (punkt 60)

av Sverker Thorén (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 60 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 88. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ472 yrkande 18 samt avslår
motionerna 2003/04:MJ288, 2003/04:MJ316,
2003/04:MJ349 yrkande 2, 2003/04:MJ409 yrkande 6 och
2003/04:MJ429.

Ställningstagande

Vid bildandet av naturreservat och
naturskyddsområden är information, dialog och samråd
mellan berörda parter av största vikt. Vidare måste
markägaren hållas skadeslös och skötselplaner
inrättas. Detta bör ges regeringen till känna.

89. Naturvårdsavtal (punkt 62)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Åsa Domeij (mp),
Sven Gunnar Persson (kd), Lars Lindblad (m),
Sverker Thorén (fp), Bengt-Anders Johansson (m),
Marie Wahlgren (fp) och Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 62 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 89. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ63 yrkande 10, 2003/04:MJ384
yrkande 2 och 2003/04:MJ387 i denna del samt avslår
motionerna 2004/05:MJ219 och 2004/05:MJ534 yrkande
2.

Ställningstagande

Enligt miljökvalitetsmålet Levande skogar och dess
delmål 1 skall det fram till år 2010 slutas
naturvårdsavtal på totalt 50 000 hektar i landet.
Med anledning av detta har Skogsvårdsorganisationens
anslag för områdesskydd öronmärkts så att 25 % av
anslaget skall användas för naturvårdsavtal. Detta
innebär att ca 45 miljoner kronor anvisades för
naturvårdsavtal år 2002. Under år 2003 var
motsvarande summa också ca 45 miljoner kronor och
under år 2004 ca 39 miljoner kronor. Under perioden
1994-2002 utbetalades ca 60 miljoner kronor som
ersättning till markägare. Av anslaget använder
Skogsvårdsorganisationen ca 20 % för egna kostnader,
vilket motsvarar i genomsnitt 11 500 kr per avtal.

Som framgår av utskottets redogörelse under
avsnittet Skogen som resurs har arbetet med
biotopskydd och naturvårdsavtal i syfte att uppnå
miljökvalitetsmålet Levande skogar utvecklats i en
glädjande riktning, och skogsägarna är särskilt
positiva till instrumentet naturvårdsavtal.
Skogsvårdsstyrelsernas lokala anknytning, goda
lokalkännedom och regelbundna kontakter med
skogsägarna även i andra sammanhang antas vara de
viktigaste faktorerna i denna gynnsamma utveckling.
Utskottet har inhämtat att Skogsstyrelsen och
Naturvårdsverket har beräknat de från år 2003
återstående kostnaderna för delmålet långsiktigt
skydd av skogsmark. Beräkningarna, som ingår i
Skogsstyrelsens rapport Underlag för fördjupad
utvärdering 2004 av miljökvalitetsmålet Levande
skogar, utgår från den skyddsnivå som uppnåtts
t.o.m. år 2002. Enligt beräkningarna bör områden med
naturvårdsavtal öka med ca 35 000 hektar till
år 2010. Av årets budgetproposition, utgiftsområde
23, framgår att, vid utgången av år 2003, arealerna
produktiv skogsmark för naturvårdsavtal totalt
uppgick till ca 13 400 hektar. Härav tillkom under
år 2003 ca 4 000 hektar som naturvårdsavtal och
under år 2002 ca 5 000 hektar.
Mot bakgrund av vad som anförts ovan och, med
hänvisning till motionerna 2003/04:MJ63 (kd),
2003/04:MJ384 (c) och 2003/04:MJ387 (m) i berörda
delar, anser vi att en större andel av
avsättningarna bör ske genom frivilliga åtaganden.
Därför bör skyddsformen naturvårdsavtal, där staten
och markägaren tar ett gemensamt ansvar för
naturvården, utnyttjas i betydligt större
utsträckning än i dag. Detta bör ges regeringen till
känna.

90. Natura 2000 (punkt 64)

av Åsa Domeij (mp), Sverker Thorén (fp) och Marie
Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 64 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 90. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ472 yrkande 23 och
2004/05:MJ369 yrkande 27.

Ställningstagande

Enligt vår mening måste fler Natura 2000-områden ges
kvalificerat skydd som naturreservat eller på annat
sätt. Ytterligare nationalparker och natur- och
kulturreservat behövs för skyddet av exklusiva
natur- och kulturlandskap. Detta bör ges regeringen
till känna.

91. Tätortsnära natur (punkt 65)

av Sverker Thorén (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 65 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 91. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ472 yrkande 24 och
2004/05:MJ369 yrkandena 28 och 29.

Ställningstagande

När det gäller tätortsnära natur anser vi att
kommunerna bör uppmuntras att bygga ut grönstråk och
s.k. gröna korridorer. Det är viktigt att staten i
sin roll som markägare tar ett stort ansvar för
miljöhänsynen. Samtidigt vill vi påpeka att
nedskräpningen av vår natur har ökat de senaste
åren. En informationskampanj liknande Håll Sverige
rent bör därför inledas. Detta bör ges regeringen
till känna.

92. Livsmedelsproduktionen och
konkurrenskraften för svenskt jordbruk
(punkt 67)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad
(m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 67 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 92. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ65 yrkandena 8 och 18.

Ställningstagande

Enligt vår mening krävs ökade ansträngningar för att
förbättra kunskapen och därmed minska miljöpåverkan
från den konventionella livsmedelsproduktionen.
Detta skulle sannolikt ge avsevärt större effekt än
åtgärder för att gynna ekologisk produktion. Vi
anser att inriktningen att främja ekologiska
livsmedel grundas på en felaktig analys och därför
bör överges. Så kallade frivilliga åtaganden mellan
myndigheter, kommuner, företag och
livsmedelbranschen bör inte främjas.

Det svenska jordbruket har i dag uppenbara
svårigheter att möta konkurrensen från andra länders
jordbruk på grund av våra unikt höga skatter på
jordbrukets produktionsmedel, unika krav på
djurhållningen och tillämpningen av miljöbalken och
annan miljölagstiftning. Det är emellertid bra om
det som regeringen aviserar om att bl.a. tillväxt
och sysselsättning skall få en mer framträdande roll
verkligen genomförs. Detta bör ges regeringen till
känna.

93. Ett långsiktigt hållbart jord- och
skogsbruk (punkt 68)

av Sverker Thorén (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 68 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 93. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ66 yrkande 11 samt avslår motion
2003/04:MJ67 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi vill påtala behovet av en politik för biologisk
mångfald och långsiktigt hållbart jord- och
skogsbruk. Styrmedel som gynnar en hållbar
utveckling av dessa näringar bör införas och, när
det gäller landsbygdsprogrammen, bör det vara
tillräckligt med målformuleringar för vad stödet
skall åstadkomma. Därefter bör experter fördela
medlen så att målen bäst uppfylls. Detta bör ges
regeringen till känna.

94. Reformering av EU:s jordbrukspolitik
(punkt 69)

av Sverker Thorén (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 69 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 94. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ66 yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt vår mening måste jordbrukspolitiken i EU
förändras radikalt och vara en del av kampen mot
fattigdomen i tredje världen och en hållbar
utveckling. Detta innebär bl.a. att handelshinder
och subventioner måste avvecklas snabbt, att de
etiska värdena inom jordbruket bevaras och att
jordbrukets stora betydelse för bevarandet av
biologisk mångfald och goda livsmiljöer för
människor och djur erkänns. Vidare måste ett mer
långtgående förslag om snabbare avreglering på den
europeiska jordbruksmarknaden utarbetas, och
företrädare för de areella näringarna måste
konkurrera på likartade villkor och på en
konkurrensutsatt marknad. Slutligen måste
exportbidrag, dumpningsförfarande och höga tullar
förbjudas och utvecklingen i EU påskyndas så att
samtliga länder når upp till kraven på ett gott
djurskydd, god miljö och säkra livsmedel. Detta bör
ges regeringen till känna.

95. Översyn av EU:s fiskesubventioner
(punkt 70)

av Sverker Thorén (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 70 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 95. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ66 yrkande 10 samt avslår motion
2003/04:MJ63 yrkandena 24 och 25.

Ställningstagande

När det gäller EU:s mål för fiskepolitiken och
hållbarhet är det enligt vår mening viktigt att
fiskare och forskare kan råda över de fiskekvoter
som skall gälla. Varje beslut om nya
fiskemöjligheter måste se till beslutets
konsekvenser för den marina miljön. Det
internationella arbetet för hållbart fiske är
viktigt, och samma hållbarhetsmål som inom EU-
området skall gälla EU:s fiske i tredje land.
Regeringen bör utarbeta metoder för att på ett
tidigt stadium aktivt involvera riksdagen i Sveriges
ställningstaganden vad avser kommissionens strategi
för att skydda och bevara den marina miljön. Detta
bör ges regeringen till känna.

96. Översyn av EU:s fiskesubventioner
(punkt 70)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 70
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 96. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ63 yrkandena 24 och 25 samt avslår
motion 2003/04:MJ66 yrkande 10.

Ställningstagande

Enligt min mening behövs en översyn av EU:s
fiskesubventioner i syfte att göra fiskepolitiken
mer ändamålsenlig för att uppnå ett långsiktigt
hållbart fiske. I dag gynnas stordrift på bekostnad
av småskaligt fiske med mindre fartyg. Sverige måste
verka för att fiskets konsekvenser för
lokalbefolkningen alltid beaktas när EU förhandlar
med andra länder. Detta bör ges regeringen till
känna.

97. Tumlare (punkt 71)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 71
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 97. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ63 yrkande 22 och 2004/05:MJ500
yrkande 14.

Ställningstagande

Förbudet mot drivgarn torde omöjliggöra ett
kommersiellt laxfiske i Östersjön. För att vi skall
kunna åstadkomma en socialt hållbar utveckling för
kustfisket anser jag att full kompensation bör utgå
till yrkesfiskare till följd av nya EU-regler mot
bifångster av tumlare. Detta bör ges regeringen till
känna.

98. Reglering av säl- och skarvbestånden
(punkt 72)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 72
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 98. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ63 yrkande 26, 2004/05:MJ500
yrkande 40 och 2004/05:MJ503 yrkande 3 samt avslår
motionerna 2004/05:MJ211, 2004/05:MJ225,
2004/05:MJ286, 2004/05:MJ298, 2004/05:MJ318,
2004/05:MJ344 yrkande 1, 2004/05:MJ356,
2004/05:MJ369 yrkande 23, 2004/05:MJ414,
2004/05:MJ426, 2004/05:MJ433 yrkande 2,
2004/05:MJ486, 2004/05:MJ494 yrkande 2,
2004/05:MJ536 och 2004/05: MJ537.

Ställningstagande

Sälarna är ett problem för yrkesfiskarna genom att
de orsakar skador på redskap och fångst. Med än så
länge begränsad framgång pågår arbete med att ta
fram sälsäkra fiskeredskap. Även det stora
skarvbeståndet orsakar omfattande skador för
yrkesfiskarna. Jag anser att säl- och skarvbestånden
bör regleras genom ansvarsfull viltförvaltning
utifrån jaktetiska principer och med tydliga regler
i form av jakttider och andra villkor. Detta bör ges
regeringen till känna.

99. Spökgarn (punkt 73)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 73
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 99. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ63 yrkande 27 och 2004/05:MJ500
yrkande 32.

Ställningstagande

Förlorade fiskegarn, s.k. spökgarn, fortsätter att
fiska under lång tid. Beräkningar har visat att
garnen fångar lika mycket fisk som den fångst som
landas. Detta är ett stort problem som måste lösas.
Enligt min mening skall fiskare därför ha möjlighet
att fiska upp dessa garn mot statlig ersättning.
Detta bör ges regeringen till känna.

100. Yrkesfiskaravdrag (punkt 74)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 74
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 100. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:MJ63 yrkande 28.

Ställningstagande

Det är enligt min mening angeläget att förslaget i
betänkandet om yrkesfiskets konkurrenssituation (SOU
1999:3) genomförs så snart som möjligt, dvs. att
yrkesfiskaravdrag införs. Detta bör ges regeringen
till känna.

101. En hållbar same- och rennäringspolitik
(punkt 75)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad
(m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 75 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 101. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:N304 yrkande 13 samt avslår
motion 2003/04:MJ62.

Ställningstagande

För att komma till rätta med äganderättskonflikterna
inom renskötselområdet måste
gränsdragningskommissionen arbeta skyndsamt. Vi
anser det angeläget att finna former för samråd och
samexistens i det fall problematiken med samernas
vinterbetesmark inte kan få en lösning. Vi motsätter
oss en svensk ratificering av ILO:s konvention nr
169 eftersom stärkta rättigheter för renskötsel på
annans mark enligt vår mening skulle medföra
motsvarande inskränkning i markägarens rättigheter.
Detta bör ges regeringen till känna.

102. Styrmedel inom energisektorn (punkt 76)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad
(m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 76 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 102. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:MJ65 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi anser att floran av styrmedel inom energiområdet
bör rensas och elcertifikationen och subventionerna
till vissa energiformer avskaffas. Miljöskatter
skall tas ut i producentledet och efter verklig
miljöbelastning. Enligt vår mening bör antalet
styrmedel för att åtgärda problemen inom
energisektorn begränsas till ett enda styrmedel.
Detta bör ges regeringen till känna.

103. Mål för energipolitiken m.m. (punkt 77)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar
Persson (kd), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 77 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 103. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:MJ65 yrkande 19 och
2003/04:MJ370 yrkande 12.

Ställningstagande

Energipolitiken bör enligt vår mening ha två
övergripande mål. Den skall främja en säker och
konkurrenskraftig el- och energiförsörjning och
uppfylla högt ställda miljö- och säkerhetskrav. Vi
vill även framhålla att det inte är acceptabelt att
svensk energipolitik leder till kraftigt ökade
utsläpp av växthusgaser i norra Europa. Detta bör
ges regeringen till känna.

104. Effektiv energiteknik (punkt 78)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad
(m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 78 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 104. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:MJ65 yrkande 20.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör användningen av befintlig
effektiv energiteknik och introduktionen av ny sådan
stimuleras. Avvecklingen av kärnkraften bör
avbrytas. Vi tolkar regeringens ambition att satsa
på vetenskap och forskning syftande till minskade
utsläpp av växthusgaser som en vilja att häva den
s.k. tankeförbudslagen kring kärnteknikutveckling.
Detta bör ges regeringen till känna.

105. Åtgärdsstrategi för minimerad användning
av fossila bränslen inom energi- och
transportsektorerna (punkt 79)

av Sven Gunnar Persson (kd), Sverker Thorén (fp)
och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 79 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 105. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:MJ66 yrkande 8.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör regeringen utarbeta en
åtgärdsstrategi för minimerad användning av fossila
bränslen inom energi- och transportsektorerna. Högst
prioriterat miljömål bör vara minskade utsläppen av
klimatgaser. Även energieffektivisering och
effektivisering av transporter bör vara en del av
denna strategi. Detta bör ges regeringen till känna.

106. Frivilliga åtaganden mellan myndigheter
och företag (punkt 80)

Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m)
och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 80 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 106. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:MJ65 yrkande 21.

Ställningstagande

Vi anser att myndigheter skall kontrollera att lagar
och regler följs och ha ansvaret för att
lagstiftningen inom alla områden är aktuell. Så
kallade frivilliga åtaganden mellan myndigheter,
kommuner och företag eller hela branscher bör inte
ingås, och existerande överenskommelser bör
avvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Förbättrad integration av hållbar utveckling
mom. 1

Grunderna för en hållbar utveckling

Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar Persson
(kd), Lars Lindblad (m), Sverker Thorén (fp), Bengt-
Anders Johansson (m), Marie Wahlgren (fp) och Claes
Västerteg (c) anför:

En viktigt uppgift i all politisk verksamhet är att
främja en hållbar utveckling. Ett långsiktigt
hållbart samhälle är ett samhälle där ekonomisk och
social utveckling förenas med god miljö. Aktuella
behov tillgodoses utan att kommande generationers
möjligheter att tillgodose sina behov äventyras.

Regeringen har i sin skrivelse En svensk strategi
för hållbar utveckling - ekonomi, social och
miljömässig valt att inkludera väldigt många olika
frågor. Det är i sig bekymmersamt att regeringen i
princip tar med allt, stort som smått, i skrivelsen.
Visst berör hållbar utveckling många olika områden,
men begreppet tunnas också ut om det tillåts
innehålla allt.
Enligt vår mening handlar hållbar utveckling
därför inte i första hand om tillfälliga lösningar
så som maxtaxa, nivå på studiebidragen eller fri
entré på våra museer. I ivern att lägga in allt i
begreppet hållbar utveckling tappar regeringen bort
de övergripande och viktiga frågorna. En redovisning
av utvecklingen mot ett hållbart samhälle måste i
stället fokusera på frågor om hur en hållbar
utveckling skall uppnås när det gäller olika
miljöindikationer, inkomstutveckling för olika
grupper och åldrar, framtida belastningar på
trygghetssystemen med anledning av demografiska
förändringar, trygghet, rättssäkerhet och kampen mot
brottslighet samt hur den ekonomiska utvecklingen på
lite längre sikt bedöms.
För oss är grunden för ett hållbart samhälle att
människor, var och en, vill och kan ta ansvar för
sina liv. Det ansvaret gäller naturligtvis inte bara
den egna personen utan också konsekvenserna för
andra människor och kommande generationer. Vi är
alla förvaltare av jorden, och det är varje individs
skyldighet att ta ansvar för sin livsstil och
gemensamt med andra vända de negativa trenderna.
Det finns vissa grundläggande villkor för att ett
hållbart samhälle skall kunna uppnås. Den enskilt
viktigaste förutsättningen är en väl fungerande
demokrati men flera andra villkor måste uppfyllas.
De mänskliga fri- och rättigheterna och demokratin
måste ständigt återerövras och försvaras. I
demokratibegreppet ligger också behovet av ett
fungerande rättssystem både vad gäller skyddet av
individens rättigheter men även samhällets
möjligheter att skydda individen mot brott.
Rättsväsendet är den främsta garanten för trygghet
mot våld och brott, och det är en av statens mest
grundläggande uppgifter att tillse att det fungerar.
Vi tror på skyddet av äganderätten som en del av
arbetet för ett hållbart samhälle. I ett hållbart
samhälle kombinerar man rätten till ägandet med
ansvaret att förvalta det man äger. Äganderätten och
förvaltaransvaret går hand i hand. Förvaltarskapet
gäller såväl de personliga resurserna och de
materiella värdena som miljö- och naturresurser.
Vi tror att frihandel är en av grunderna för att
uppnå en hållbar värld. Frihandel har alltid visat
sig vara viktigast för de allra fattigaste, och
fattigdomsbekämpning är en av de viktiga vägarna
till ett hållbart samhälle. Kopplingen mellan
miljöförstöring och fattigdom har många olika sidor.
Fattiga människor är mer sårbara för miljöförstöring
eller olika typer av föroreningar. Fattigdom kan
dessutom vara en bidragande orsak till
miljöförstöring.
Vi tror på att varje generation skall betala sina
kostnader. En hållbar ekonomi kräver att varje
generation tar sitt ansvar. Vi tror på det
personliga ansvaret. Hållbarhet kan inte beslutas
fram av politiska system utan måste vara en del av
varje individs vardagliga beslut. Vi tror på att
teknikutveckling, tillväxt och företagande är
förutsättningarna för ett bättre och hållbarare
samhälle. Vikten av att få med näringslivet i
arbetet med hållbar utveckling är stor.
Företagaren/entreprenören är bra på nytänkande och
detta skall vi dra nytta av. Ett miljöanpassat
näringsliv är en viktig förutsättning för att ställa
om Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle.
Den miljödrivna utvecklingen inrymmer en enorm
potential, både för miljön och den ekonomiska
tillväxten.
I dag byggs inte alltid samhället med dessa
viktiga förutsättningar som grund. Det finns ett
antal system som ibland försvårar möjligheterna att
bygga ett hållbart samhälle. Vi anser att det är
viktigt att undanröja sådana systemfel. Ett hållbart
samhälle når vi endast i samarbete mellan individer,
familjer, organisationer, företag, olika politiska
nivåer och nationer. Det är viktigt att undanröja de
hinder som finns för detta samarbete. Det krävs
mycket mer handling på detta område än vad
regeringen nu visar. Det hade varit bra om
regeringens skrivelse bättre hade fokuserat på hur
dessa hinder har hanterats under den tid skrivelsen
omfattar och hur de kan minskas i det fortsatta
arbetet för en hållbar samhällsutveckling.

2. Forskning inom jordbrukets område m.m. mom.
48

Kjell-Erik Karlsson (v) anför

Den forskning som hittills har bedrivits inom
växtodlingsområdet har i Sverige, såväl som i resten
av världen, varit fokuserad på det konventionella
jordbruket. När man ser på resursfördelningen mellan
forskningsanslag till de konventionella respektive
alternativa metoderna visar det sig att de största
resurserna går till konventionellt jordbruk medan
endast en mindre del går till ekologisk forskning.
Detta skapar självklart stora kunskapsluckor. Trots
att fördelningen hittills varit så sned har
forskningen ändå gjort framsteg och kunnat visa på
flera positiva effekter av det ekologiska
lantbruket. Fler och fler forskarrapporter har också
på vetenskapliga grunder kunnat bevisa att
miljökonsekvenserna i stort är mindre inom det
ekologiska lantbruket jämfört med det
konventionella. För att få kunskap i proportion till
de politiska mål som är satta för det ekologiska
jordbruket, för att driva utvecklingen mot ett
hållbart jordbruk framåt och för att gynna den
sammantagna forskningen för hållbara
produktionsmetoder anser Vänsterpartiet att
regeringen bör utreda hur forskningsanslagen inom
jordbruksforskningen bör omfördelas mellan forskning
om konventionella metoder och om metoder som
tillämpas inom det ekologiska lantbruket. Vi har
avstått från att reservera oss i detta ärende men
har för avsikt att återkomma till frågan i annat
sammanhang.

3. Anpassning av miljöbalken till
småföretagarnas situation (mom. 53)

Åsa Domeij (mp) anför
Miljöpartiet anser att miljöbalken i sig inte
utgör ett problem för småföretagen. Däremot har
tillämpningen av systemet med miljösanktionsavgifter
inte anpassats till mindre företag när
föreskrifterna om miljösanktionsavgifter utformades.
Satta i relation till den överträdelse som
företagaren har begått och till företagets storlek
har avgifterna i vissa fall blivit mycket höga.
Miljöpartiet har i riksdagen försökt få stöd för att
miljösanktionsavgifterna skall anpassas efter
företagens storlek men inte lyckats få majoritet för
ett sådant förslag.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2003/04:129 En svensk strategi
för hållbar utveckling - ekonomisk, social och
miljömässig.

Följdmotioner

2003/04:MJ62 av Per Erik Granström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av hållbar same-
och rennäringspolitik.

2003/04:MJ63 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
teknologiöverföring från västvärlden till
utvecklingsländerna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stärka WTO:s
kompetens i miljöfrågor.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om enprocentsmålet i
biståndspolitiken.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om mänskliga
rättigheter.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om partnerskap med
privata företag för att öka IT-investeringarna i
de fattigaste länderna.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skuldavskrivningar
för de fattigaste länderna.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om effektivare
vattenanvändning.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige genom
EU skall arbeta för att öka tillgången på
mediciner för bekämpning av hiv/aids, tbc och
malaria.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
institutionaliserat ekonomiskt, politiskt och
ekologiskt samarbete med stater som inte vill
eller kan bli EU-medlemmar.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om frivilliga
avsättningar av skyddsvärd skog genom
naturvårdsavtal.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbiflöden vid
vattenkraftverk.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en totalöversyn av
den svenska skogspolitiken.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för
fungerande reningsverk vid Östersjön.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om identifiering och
sanering av källor till kadmium och PCB.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en gemensam
myndighet för Östersjöregionen.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att fartyg bör
kunna lämna spillolja gratis i alla Östersjöns
hamnar.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om transport av olja
i enkelskroviga fartyg.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett avskaffande av
bekvämlighetsflaggningen.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om investeringsbidrag
för att införa katalysator på fartyg.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om polyaromatiska
kolväten (PAH).

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om insatser mot
nedskräpning av havet.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kompensation till
yrkesfiskare till följd av nya EU-regler mot
bifångster av tumlare.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skydd av
havsområden genom inrättande av Natura 2000-
områden.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om EU:s
fiskesubventioner.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hänsyn till
lokalbefolkningen när EU förhandlar med andra
länder.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en reglering av
säl- och skarvbestånden utifrån jaktetiska
principer.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om spökgarn.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om yrkesfiskaravdrag.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om REACH.

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utfasning av
bromerade flamskyddsmedel.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om läkemedel.

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbud mot HA-
oljor.

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om riksdagens roll i
klimatpolitiken.

34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökade insatser för
att uppfylla klimatmålet.

35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barnomsorgens
betydelse för lek och omsorg.

36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om valfrihet inom
barnomsorgen.

45. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
förbättra företagsklimatet för småföretag.

48. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skattereduktion
för hushållstjänster.

50. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en sammanhållen
yrkeshögskola.

51. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om balans mellan
extern konkurrens och långsiktig basfinansiering
inom forskningen.

52. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att öka
möjligheterna till en postdoktorsperiod.

53. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av ett
dynamiskt europeiskt ramverk kring integrerad
produktpolitik (IPP).

2003/04:MJ64 av Gunnar Goude m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet av en
väsentligt förbättrad integration av hållbar
utveckling i alla politikområden.

2003/04:MJ65 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett program för
snabb fattigdomsutrotning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inte inrätta
ytterligare ett miljökvalitetsmål.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om äganderättens
betydelse för ett hållbart utnyttjande av
havsresursen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Östersjön som
fredat hav.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om giftfri miljö.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett styrmedel för
att åtgärda problem inom energisektorn.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hållbara
trygghetssystem.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
livsmedelsproduktionen.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hållbar ekonomisk
utveckling.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sänkt skatt på
arbete.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett hållbart
näringsliv.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om regional
utveckling.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skogspolitiken.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konkurrenskraften
för svenskt jordbruk.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om målen för
energipolitiken.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stimulera
användningen av befintlig effektiv energiteknik
och introduktionen av ny.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om s.k. frivilliga
åtaganden mellan myndigheter och företag.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lokala
klimatinvesteringsprogram (KLIMP).

2003/04:MJ66 av Lennart Fremling m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bättre fokus i
politiken för ett hållbart samhälle och
tillsättandet av en hållbarhetskommission.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om mål för en
strategi för hållbar utveckling.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om jordbrukspolitiken
i EU.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
fattigdomsbekämpning, mänskliga rättigheter och
demokrati som gemensamt mål i EU, för ett globalt
hållbart samhälle.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om mål för klimat-
och energipolitiken.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en åtgärdsstrategi
för minimerad användning av fossila bränslen inom
energi- och transportsektorerna.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en övergripande
gemensam förvaltning av Östersjön.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om EU:s mål vad
gäller fiskepolitiken och hållbarhet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en politik för
biologisk mångfald och långsiktigt hållbara jord-
och skogsbruk.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en lösning på
motsättningarna mellan Sveaskog och
Naturvårdsverket.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om långsiktigt
producentansvar.

2003/04:MJ67 av Jan Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att varje
människas delaktighet måste vara drivkraften i
Sveriges nationella strategi för hållbar
utveckling.

2. Riksdagen begär att regeringen kommer med förslag
till etiska och miljömässiga riktlinjer för de
statliga företagen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om en tydligare
målformulering i läroplanen/kursplanen vad gäller
kunskapen om en hållbar utveckling.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i svenskt
bistånd ge förebyggande hälsoinsatser en central
plats och då med speciell tyngd vid målet att
bromsa och motverka hivepidemin.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
fortsatt driva arbetet för en global tidsplan för
införande av alternativ energi.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det behövs en
utredning som undersöker vad som krävs för att
jordbruket skall vara långsiktigt hållbart och som
jämför miljöeffekterna av en avsaknad av ett
livskraftigt, fungerande jordbruk.

Motioner från allmänna motionstiden
2002

2002/03:MJ263 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att en översyn av hur forskningsanslag inom
jordbruksforskningen bör omfördelas mellan
forskning inom konventionellt respektive
ekologiskt lantbruk för att gynna den sammantagna
forskningen för hållbara produktionsmetoder bör
genomföras.

2002/03:MJ426 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om forskningen om
fisksjukdomar.

2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige inom
EU bör ta initiativ till en heltäckande
forsknings- och aktionsplan för Östersjöns miljö.

47. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att intensifiera
arbetet med att minska gapet mellan
miljöforskningen och medborgare.

2002/03:MJ435 av Sven Bergström (c):

3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om forskning inom ekologiskt lantbruk i
ett systemsammanhållet perspektiv vid SLU.

2002/03:MJ492 av Mona Jönsson m.fl. (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om nödvändigheten
av utökad marin forskning i form av ett nytt
nordiskt eller internationellt Västerhavsprojekt.

2002/03:N304 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
äganderättskonflikterna inom renskötselområdet.

Motioner från allmänna motionstiden
2003

2003/04:Ju263 av Annelie Enochson (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
hamnarnas åliggande att ta hand om avfall från
fartyg efterlevs.

2003/04:T304 av Barbro Feltzing (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda att mål sätts
upp för införandet av avgasfria bilar i Sverige med
en nollvision som slutmål.

2003/04:T563 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om långsiktiga mål
vad gäller nya bränslen och ny teknik.

2003/04:T564 av Maud Olofsson m.fl. (c):

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att de svenska
reglerna för miljöklassning av bilar skall ändras
så att de även inkluderar utsläpp av fossil
koldioxid.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa
miljöanpassade drivmedel och införa certifikat
(liknande dem för elbranschen) även för
transporter.

2003/04:MJ225 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om införande av check-points i
Östersjön och ökad övervakning av Östersjöns vatten.

2003/04:MJ227 av Nils Fredrik Aurelius (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av sådana ändringar
av miljöbalken att småföretagare inte på ett
orimligt sätt drabbas av krångel, kostsam
administration, sanktioner och dubbelbestraffning.

2003/04:MJ235 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen bör se över om den forskning
som bedrivs kring de stora rovdjurens biologi och
ekologi och kring hur människors attityder och
vardagsliv förändras när rovdjur finns i närheten
är tillräcklig för att möta det kunskapsbehov som
finns.

2003/04:MJ243 av Tuve Skånberg (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om högre takt i
implementeringen av Helsingforskommissionens
uppställda mål.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stöd för rysk
implementering av Helsingforskommissionens
uppställda mål.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder mot
kustnära övergödning.

2003/04:MJ257 av Gunilla Tjernberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att vara pådrivande vad
gäller miljöfrämjande s.k. acceleratorer i
drivmedel, främst diesel.

2003/04:MJ258 av Barbro Feltzing och Helena Hillar
Rosenqvist (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
försiktighetsprincipen bör gälla nya
flamskyddsmedel.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ta fram
alternativ för ämnet trifenylfosfat.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utfasa de
bromerade flamskyddsmedlen i snabb takt.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det nu
framlagda förslaget om år 2004 för avvecklingen av
de bromerade flamskyddsmedlen PBB och PBDE
verkligen blir genomfört.

2003/04:MJ278 av Barbro Feltzing (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om regler vid
tillverkning av ett nytt kemiskt ämne.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ekologiska
aspekter på läkemedel.

2003/04:MJ284 av Rosita Runegrund (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om städning av
strandområden och därmed behovet av nationella
resurser.

2003/04:MJ287 av Annika Qarlsson och Birgitta
Carlsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att äganderätten
inte får urholkas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av klara
och tydliga ersättningsregler.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skötselavtal
skall finnas när naturreservat inrättas.

2003/04:MJ288 av Birgitta Carlsson och Margareta
Andersson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att genomföra en
konsekvensanalys före bildandet av nya
naturreservat.

2003/04:MJ316 av Gunilla Tjernberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om nödvändigheten av att
konsekvensbeskrivningar och analyser kommer till
stånd innan nya naturreservat tillkommer.

2003/04:MJ334 av Maud Olofsson m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
verka för att införa en särskild miljödomstol för
Östersjön.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att straffen för
miljöbrott mot Östersjöns ekosystem måste stå i
relation till skadan.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att så snart som
möjligt gå in med en PSSA-ansökan till IMO med
bredast möjliga stöd och kraftfulla åtgärder.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
ge berörda myndigheter i uppdrag att i samarbete
med myndigheter i övriga Östersjöländer arbeta
fram nya och kraftfulla åtgärder som tillsammans
med befintliga regler kan kopplas till en ansökan
om PSSA-klassning för Östersjön.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inrätta flera
marina reservat eller andra former av ekomarint
skydd efter samverkan mellan fiskenäringen,
länsstyrelse, forskare och kommuner.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
utbytesprincipen liksom försiktighetsprincipen på
kemikalieområdet skall tillämpas i svenska regler
såväl som i EU:s.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om miljöprövning av
läkemedel samt att försiktighetsprincipen även
skall gälla läkemedel.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att fortsatt
forskning, utveckling och rådgivning inom
jordbrukets område krävs för att ytterligare
minska läckaget av näringsämnen från
jordbruksmark.

2003/04:MJ339 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att Naturvårdsverket
skall få det övergripande ansvaret för havsmiljön.

2003/04:MJ349 av Åsa Torstensson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av lokalt
förankrade skötselplaner i samband med kommande
reservatsbildningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utvärdering av
nuvarande skyddsplaner.

2003/04:MJ365 av Åsa Domeij m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att lokala
miljö- och hälsoskyddsnämnder skall ges rätt att
utfärda generella föreskrifter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att Sverige
inte skall kringgå EU-förbud mot kemiska produkter
genom att tillåta andra produkter med mycket
liknande egenskaper.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att Sverige
bör pröva möjligheten att utnyttja miljögarantin.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att regeringen
skall återkomma med förslag för att öka
allmänhetens tillgång till information om
kemikalieanvändningen.

2003/04:MJ370 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett införande av
handel med utsläppsrätter för att på ett effektivt
sätt minska skadliga utsläpp.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
fortsätta bekämpa försurning och övergödning.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det inte är
acceptabelt att svensk energipolitik leder till
kraftigt ökade utsläpp av växthusgaser i norra
Europa.

2003/04:MJ379 av Kerstin Lundgren (c):

1.1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
förbättra vattenkvaliteten i Stockholmsområdet,
inklusive förbud mot HA-oljor i bildäck.

2003/04:MJ380 av Åsa Domeij och Ingegerd Saarinen
(mp):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
som syftar till att förbättra bilparkens
bränsleeffektivitet.

2003/04:MJ384 av Kenneth Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ersättning vid
intrång och inskränkningar i äganderätten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om civilrättsliga
naturvårdsavtal.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avsättning av
mark för naturvårdsändamål främst bör ske på
statlig mark.

2003/04:MJ386 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kvävereduktion på Gotland.

2003/04:MJ387 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av frivilliga avtal
med markägare för naturreservat.

2003/04:MJ394 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att skapa nya miljöklasser
för att stimulera utvecklingen av renare drivmedel
och bränslen.

2003/04:MJ400 av Alf Svensson m.fl. (kd):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett samlat
forskningsprogram som stöder utvecklingen mot
hållbar produktion och konsumtion.

15. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till lagstiftning om förbud mot alla
bromerade flamskyddsmedel.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad forskning om
PFOS.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbättrad
information om läkemedlens skadliga miljöeffekter.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om incitament för
biologiskt nedbrytbara läkemedel.

19. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till lagstiftning om förbud mot HA-oljor i
bildäck.

2003/04:MJ401 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om en skärpning av Sveriges mål för
utsläpp av växthusgaser till 10 %.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om drivmedel.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om forskning.

2003/04:MJ404 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
ersättningsmark skall erbjudas vid naturskydd där
markägandet övergår till staten.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ersättning vid
intrång.

2003/04:MJ407 av Sven Gunnar Persson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utveckling av
fordonsgasmarknaden som ett sätt att minska
miljöpåverkan.

2003/04:MJ408 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att motarbeta
kväveutsläpp från reningsverk och jordbruk.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en gemensam
myndighet för reglering av giftutsläpp bör skapas
för Östersjöregionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjligheten att
lämna spillolja i Östersjöns hamnar.

6. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om införande av en skrotningspremie på
äldre tvåtaktsmotorer för fritidsbåtar.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nedskräpning av
hav och kuster.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att klassa
Östersjön som ett särskilt känsligt havsområde
(PSSA).

12. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag på lagstiftning i syfte att möjliggöra för
riksdagen att inrätta och ange föreskrifter för
marina skyddsområden som är av nationellt
intresse, såväl innanför som utanför
territorialvattengränsen.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en revidering av
Helsingforskonventionen.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
havsforskning.

2003/04:MJ409 av Björn von der Esch m.fl. (kd):

6. Riksdagen begär att regeringen låter utreda
värdet av gamla reservatsavsättningar och tidigare
skyddad mark, enligt vad i motionen anförs.

2003/04:MJ410 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utredningen om hur
förändringar av användningen och sammansättningen
av petroleumbaserade bränslen kan minska
hälsoeffekter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Socialstyrelsen får en aktiv roll i utredningen
som ser över hur minskade hälsoeffekter uppnås
genom förändringar av användningen och
sammansättningen av petroleumbaserade bränslen.

3. Riksdagen begär att regeringen ser över hur
hinder för omställningen till användningen av
miljömärkta läkemedel kan undanröjas i syfte att
underlätta introduktionen av miljömärkta läkemedel
nationellt.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
snarast antar en handlingsplan för hur källor till
dioxinutsläpp skall stoppas.

2003/04:MJ429 av Karl Gustav Abramsson och Sören
Wibe (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en rimligare fördelning av
reservatsmark.

2003/04:MJ434 av Åsa Domeij m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen skall återkomma till
riksdagen med förslag till och vidta konkreta
åtgärder, bl.a. utifrån Havsmiljökommissionens
förslag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen skall återkomma till
riksdagen med förslag rörande Naturvårdsverkets
ansvar för havsmiljön samt säkerställa att
hushållning med fiskeresurser ges högre prioritet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder mot
övergödning.

2003/04:MJ436 av Berndt Sköldestig och Johan
Löfstrand (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om stimulans till ökad
användning av fordonsgas.

2003/04:MJ437 av Jan Emanuel Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ta bort rekvisitet
"grov vårdslöshet" och således endast kräva
"vårdslöshet" i regelverket om rättsligt ansvar för
oljeutsläpp.

2003/04:MJ438 av Jan Emanuel Johansson och Mikael
Damberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av ett särskilt
program och en utvecklad nationell strategi för
integrerad utsjöplanering i svensk ekonomisk zon och
utanför territorialvattengräns.

2003/04:MJ451 av Johan Andersson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om en aktiv miljöpolitik
för att främja ungas möjligheter inom
Östersjöområdet.

2003/04:MJ472 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om marina reservat.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige
internationellt skall agera för en översyn och
harmonisering av de lagar och konventioner som
påverkar havsmiljön.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Östersjön
skall klassas som särskilt känsligt havsområde.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att bevara den
biologiska mångfalden.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om naturreservat och
naturskyddsområden.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att nyanlägga och
restaurera våtmarksområden.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om restriktioner mot
användning av natur- och handelsgödsel med hänsyn
till lokala förhållanden.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Natura 2000.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tätortsnära natur.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
miljökrav för läkemedel.

2003/04:MJ474 av Maud Olofsson m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att höja den
svenska målsättningen i klimatarbetet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett åtgärdsbatteri
för ett bättre klimat.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om flexibla
mekanismer och kolsänkor.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inköpspolicy för
statliga myndigheter, bolag och verk vid inköp av
fordon.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
såväl inom EU som i andra internationella organ
arbeta för att sammanhållna forskningsstrategier
och ökade resurser kommer till stånd inom
klimatområdet.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett nationellt
förbud mot användning av särskilt hälso- eller
miljöskadliga ämnen.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett förbud mot
bromerade flamskyddsmedel.

2003/04:N327 av Maud Olofsson m.fl. (c):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att statligt
ägande, som i fallet med den kraftigt ökade
naturreservatsbildningen, inte är någon garanti
för att ett s.k. särskilt samhällsintresse
tillgodoses.

2003/04:N412 av Alf Svensson m.fl. (kd):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att miljöbalken
måste anpassas utifrån de små företagens
situation.

Motioner från allmänna motionstiden
2004

2004/05:U226 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en
hållbarhetskommission.

2004/05:MJ211 av Nils Fredrik Aurelius och Jeppe
Johnsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skyddsjakten
av storskarv bör utvidgas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att allmän jakttid
på storskarv bör återinföras.

2004/05:MJ219 av Lars-Ivar Ericson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om naturvårdsavtal.

2004/05:MJ225 av Niclas Lindberg och Britta Lejon
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ytterligare begränsningar
av skarvens utbredning.

2004/05:MJ229 av Barbro Feltzing (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att sätta upp mål för
införandet av avgasfria bilar i Sverige.

2004/05:MJ286 av Ewa Björling (m):

Riksdagen beslutar att tillåta jakt på skarv i
Stockholms skärgård i enlighet med vad som anförs i
motionen.

2004/05:MJ290 av Christin Hagberg och Michael
Hagberg (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om fordonsgas.

2004/05:MJ298 av Yvonne Andersson och Anna Lindgren
(kd, m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige skall verka för att skarven
skall tas upp på listan för jaktbart vilt inom
unionen.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om allmän jakt på skarv.

2004/05:MJ318 av Kent Olsson och Inger René (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om jakt på säl och skarv.

2004/05:MJ342 av Tuve Skånberg (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om högre takt i
implementeringen av Helsingforskommissionens
uppställda mål.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stöd för rysk
implementering av Helsingforskommissionens
uppställda mål.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder mot
kustnära övergödning.

2004/05:MJ344 av Patrik Norinder (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om jakt på säl.

2004/05:MJ356 av Krister Örnfjäder (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om tillstånd att skjuta säl
som angriper fiskares redskap.

2004/05:MJ361 av Barbro Feltzing m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
försiktighetsprincipen bör gälla nya
flamskyddsmedel.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ta fram
alternativ för ämnet trifenylfosfat.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utfasa de
bromerade flamskyddsmedlen i snabb takt.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sveriges
förbud mot de bromerade flamskyddsmedlen PBB och
PBDE verkligen blir genomfört och att Sverige
verkar för att förbudet genomförs i EU.

2004/05:MJ369 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillsätta en
hållbarhetskommission med uppgift att analysera de
grundläggande frågorna om hur hindren för hållbar
samhällsutveckling kan undanröjas och hur
konflikter mellan miljömål och andra samhällsmål
kan lösas på bättre sätt än i dag.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om marina reservat.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om restriktioner mot
användning av natur- och handelsgödsel med hänsyn
till lokala förhållanden.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om jakt på säl.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att bevara den
biologiska mångfalden.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att nyanlägga och
restaurera våtmarksområden.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Natura 2000.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tätortsnära natur.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om opinionsbildning
och informationsinsatser mot nedskräpning.

2004/05:MJ371 av Åsa Domeij och Sverker Thorén (mp,
fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en modell för
gemensam förvaltning av Östersjön.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillkallandet av
en hållbarhetskommission.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fler marina
reservat.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utredande av en
skrotningspremie för äldre tvåtaktsmotorer.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder mot
övergödning.

2004/05:MJ407 av Sven Gunnar Persson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder för att främja en
utveckling av den alternativa drivmedelsmarknaden
med fordonsgas för att därmed minska trafikens
miljöpåverkan.

2004/05:MJ414 av Agneta Gille och Mats Berglind (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att tillåta allmän jakt på
skarv i hela landet.

2004/05:MJ426 av Hans Stenberg och Göran Norlander
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att storskarven bör strykas
från EU:s lista över hotade fågelarter.

2004/05:MJ433 av Eskil Erlandsson och Agne Hansson
(c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att jakt från båt
blir tillåten.

2004/05:MJ443 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om införande av check-points
och ökad övervakning av Östersjöns vatten.

2004/05:MJ486 av Krister Örnfjäder (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utökad jakt på skarv.

2004/05:MJ494 av Annelie Enochson och Per Landgren
(kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att rädda fisket
från förstörelse av säl och skarv.

2004/05:MJ498 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökade insatser på
klimatområdet.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om EU:s gemensamma
kemikaliepolitik, REACH.

21. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om förbud mot alla bromerade
flamskyddsmedel.

2004/05:MJ500 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att motarbeta
kväveutsläpp från reningsverk och jordbruk.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att en gemensam myndighet för reglering av
giftutsläpp bör skapas för Östersjöregionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att intensifiera
arbetet med att identifiera och sanera källor till
kadmium och PCB, såväl i Sverige som i andra
Östersjöländer.

11. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om införande av en skrotningspremie på
äldre tvåtaktsmotorer för fritidsbåtar.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om internationellt
samarbete mot nedskräpning av hav och kuster.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kompensation till
svenska fiskare för de åtgärder som föranleds av
de nya regler som skall förhindra bifångst av
tumlare.

16. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till lagstiftning i syfte att möjliggöra
för riksdagen att inrätta och ange föreskrifter
för marina skyddsområden som är av nationellt
intresse, såväl innanför som utanför
territorialvattengränsen.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en revidering av
Helsingforskonventionen.

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om spökgarn.

39. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om forskningen om
fisksjukdomar.

40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en reglering av
skarv- och sälbeståndet.

2004/05:MJ503 av Björn von der Esch m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att skarvbeståndet bör regleras genom
traditionell viltförvaltning utifrån jaktetiska
principer och med tydliga regler i form av tider
och andra villkor.

2004/05:MJ507 av Jan Andersson m.fl. (c):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att utbytes-
och försiktighetsprincipen skall vara vägledande
såväl i Sveriges som i EU:s kemikaliepolitik.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att inrätta
fler marina reservat och/eller andra typer av
ekomarint skydd efter samverkan mellan
fiskenäringen, länsstyrelse, forskare och
kommuner.

2004/05:MJ528 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett dynamiskt
ramverk för integrerad produktpolitik.

2004/05:MJ534 av Maud Olofsson (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i större grad
fokusera på frivilliga skogsavsättningar till
naturvård framför reservatsbildningar.

2004/05:MJ536 av Kenth Högström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen om tillåtelse att den
pågående skyddsjakten av säl även skall få utföras
från båt.

2004/05:MJ537 av Kenth Högström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om skyddsjakt på storskarv
(Phalacrocorax carbo och sinensis) på liknande sätt
som skyddsjakt av säl.

Bilaga 2

Yttrande från annat utskott

Trafikutskottets yttrande
2004/05:TU2y

En svensk strategi för hållbar
utveckling - ekonomisk, social
och miljömässig

Till miljö- och
jordbruksutskottet

Miljö- och jordbruksutskottet har berett
trafikutskottet tillfälle att yttra sig över
skrivelse 2003/04:129 om En svensk strategi för
hållbar utveckling samt följdmotioner och motioner
från allmänna motionstiderna 2002 och 2003 i de
delar som berör utskottets beredningsområde.
Trafikutskottet, som fokuserar på den miljömässiga
dimensionen i begreppet hållbar utveckling, yttrar
sig över

dels följande områden i skrivelsen

§ Framtidens miljö, avsnittet Havet,
§
§ Begränsa klimatförändringarna,
§
§ Utveckling av ett hållbart samhällsbyggande,
avsnitten Transportsystem och infrastruktur samt
Ny informationsteknik,
§
dels följande motionsyrkanden

- 2003/04:MJ63 (kd) yrkandena 17-19
-
- 2003/04:MJ65 (m) yrkande 4
-
- 2003/04:MJ66 (fp) yrkande 9.
-

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Inledningsvis anger regeringen att hållbar
utveckling är ett övergripande mål för dess arbete
på alla politikområden. I skrivelsen redovisas en
revidering av den nationella strategin för hållbar
utveckling som presenterades 2002. Strategin
omfattar alla tre dimensioner av hållbar utveckling,
nämligen ekonomiska, sociala och miljömässiga, och
den innehåller en vision för hållbar utveckling i
ett längre tidsperspektiv. Vidare är strategin
baserad på tre utgångspunkter. Den första är att
hållbar utveckling i Sverige endast kan uppnås inom
ramen för globalt och regionalt samarbete. Den andra
är att hållbar utveckling måste integreras i alla
politikområden. Den tredje utgångspunkten är att
ytterligare nationella insatser krävs för att man
långsiktigt skall kunna värna om de kritiska
resurser som utgör basen för hållbar utveckling.

Regeringen påminner om att hållbar utveckling
sedan världstoppmötet i Johannesburg år 2002 är en
överordnad princip för FN:s arbete. Utifrån bl.a.
slutsatserna från toppmötet redovisar regeringen
sina prioriteringar inom internationella processer
och strategier för hållbar utveckling. Vidare
beskrivs det nationella arbetet övergripande ur ett
aktörs- och ansvarsperspektiv.
I skrivelsen lämnas också en redogörelse för fyra
strategiska framtidsfrågor, som kommer att stå i
fokus för regeringens politik för hållbar utveckling
under mandatperioden. Dessa är:

- Miljödriven tillväxt och välfärd
-
- En god hälsa - framtidens viktigaste resurs
-
- En samlad politik för hållbart samhällsbyggande
-
- Barn- och ungdomspolitik för ett åldrande samhälle
-
Målen för åtta kärnområden redovisas liksom
vidtagna, pågående och nya åtgärder. En redogörelse
lämnas också för arbetet med dels vissa styrmedel
och verktyg för hållbar utveckling, dels planerna
för uppföljning och revidering av strategin.

Transportsystem och infrastruktur

Skrivelsen

Enligt regeringens bedömning fortsätter utvecklandet
av ekonomiska styrmedel för att främja användningen
av miljöanpassade fordon, fartyg, flygplan och
drivmedel. Stora satsningar görs också i väg- och
järnvägsnätet för en hållbar tillväxt.

För att åskådliggöra denna bedömning lämnar
regeringen en redogörelse för vidtagna, pågående och
nya åtgärder.

Utbyggnad av infrastrukturen

Riksdagen beslutade med anledning av propositionen
Infrastruktur för ett långsiktigt hållbart
transportsystem (prop. 2001/02:20, bet. 2001/02:TU2,
rskr. 2001/02:126) 100 miljarder kronor för
investeringar i järnvägar, 39 miljarder kronor på
det nationella stamvägnätet och 30 miljarder kronor
för regional transportinfrastruktur. Vägverket,
Banverket och länen redovisade i augusti 2003 sina
förslag till långsiktsplaner för transport-
infrastrukturen. Regeringen har granskat och
utvärderat förslagen, fastställt de nationella
planerna och beslutat om definitiva ramar till
länsplanerna.

Våren 2004 tog riksdagen ställning till bl.a.
regeringens förslag i propositionen Utökade
planeringsramar för väg- och järnvägsinvesteringar
2004-2015 (prop. 2003/04:95, bet. 2003/04:TU10,
rskr. 2003/04:266 och 2003/04:267). Utskottet ansåg
att regeringens förslag till utökade ramar för väg-
och järnvägsinvesteringar med 9,3 miljarder kronor
till sammanlagt 149,8 miljarder kronor för perioden
2004-2015 skulle möjliggöra en kraftfull
modernisering och utveckling av de svenska väg- och
järnvägsnäten. Utskottet såg med tillfredsställelse
på att uppgiften att bevara och säkerställa
befintliga vägar och järnvägar prioriteras under
perioden. De av regeringen fastställda
långsiktsplanerna och strategierna för perioden
2004-2015 som omfattar totalt 381,5 miljarder kronor
utgick enligt utskottets bedömning ifrån en god
avvägning mellan olika typer av åtgärder, de
transportpolitiska delmålen och samhällsekonomiska
bedömningar.

Järnvägstransporter

Ett antal EG-rättsakter har beslutats eller planeras
som syftar till att förnya, vitalisera och
harmonisera den europeiska järnvägssektorn; de har
presenterats i tre olika s.k. järnvägspaket.

Det första järnvägspaketet behandlades av
riksdagen våren 2004 med anledning av propositionen
Järnvägslag (prop. 2003/04:123, bet. 2003/04:TU14,
rskr. 2003/04:258). De grundläggande bestämmelserna
om järnvägar regleras i en ny järnvägslag. Lagen
innehåller bestämmelser om järnvägsinfrastruktur och
järnvägsfordon samt om utförande och organisation av
järnvägstrafik.

Vägtransporter

I skrivelsen redovisas regeringens förklaring i
budgetpropositionen för år 2004 att den generella
befrielsen från koldioxidskatt för koldioxidneutrala
drivmedel som tidigare annonserats bör utvidgas till
att omfatta befrielse från energiskatt och att detta
bör gälla i fem år fr.o.m. 2004.

Vägtrafikskatteutredningen

Vägtrafikskatteutredningen (Fi 2001:08) överlämnade
våren 2004 sitt slutbetänkande Skatt på väg (SOU
2004:63). Vid utformningen av förslaget säger sig
utredningen ha strävat efter att iaktta miljö-
trafiksäkerhets- och konkurrensaspekter. Som
utgångspunkt för översynen har, enligt direktiven,
ett fiskalt perspektiv gällt.

På sikt bör skatten på bensin och dieselolja tas
ut efter samma principer. Utredningen föreslår
därför att beskattningen av dessa bränslen
harmoniseras. I ett första steg föreslås att
skatten på dieselolja skall höjas med 50 öre per
liter.

Fordonsskatten för personbilar skall genomgå en
varsam omläggning, genom att grunden för
skatteuttaget skall vara fordonens utsläpp av
koldioxid och inte såsom i dag deras vikt. Nivån
på dagens fordonsskatt för bensindrivna
personbilar skall bilda utgångspunkt för
omläggningen. Nyare dieseldrivna personbilar får
därigenom en sänkt fordonsskatt.

Som ett led i en koldioxiddifferentierad
fordonsskatt för samtliga lätta fordon skall
fordonsskatten för lätta bussar och lätta
lastbilar höjas med 40 % jämfört med i dag. Dessa
fordon skall sedan, fr.o.m. modellår 2008, ingå i
den gemensamma fordonsskatteskalan. I syfte att
öka miljöstyrningen för tunga fordon sänks
fordonsskatten för de fordon som uppfyller
senaste obligatoriska miljöklass.

Utöver de ovan redovisade konkreta förslagen och i
enlighet med direktiven har utredningen analyserat
för- och nackdelar med att införa en kilometerskatt
för tunga lastfordon i Sverige. Utredningen har
därvid funnit att övervägande skäl talar för att det
är lämpligt att införa en sådan skatt. I betänkandet
lämnar utredningen därför förslag på hur grunddragen
av en kilometerskatt kan utformas, varav några
huvudpunkter anges nedan.

1. Kilometerskatten bör i princip omfatta alla
lastbilar med en totalvikt över 3,5 ton.
2.
3. Kilometerskatten skall tas ut på hela det
allmänna vägnätet. Enskilda vägar t.ex.
skogsbilvägar undantas.
4.
5. Tekniken skall utformas på ett flexibelt sätt.
6.
Införandet av en kilometerskatt bedöms medföra en
effektivare transportpolitik med hänsyn tagen till
såväl vägtransporternas kostnadsansvar som behovet
av en konkurrensneutral vägtrafikbeskattning.

Nationellt mål för alternativa drivmedel

En särskild utredare (M 2003:02) skall föreslå ett
nationellt mål för alternativa drivmedel samt komma
med förslag om hur tillgängligheten för sådana
drivmedel kan ökas. Ett delbetänkande, Förnybara
fordonsbränslen. Nationellt mål för 2005 och hur
tillgängligheten av dessa bränslen kan ökas (SOU
2004:4) presenterades våren 2004. Ett förslag till
vägledande nationellt mål för 2005 skall sättas till
3 % förnybara fordonsbränslen och ett förslag om hur
ett krav i lag om skyldighet för bensinstationer att
tillhandahålla minst ett förnybart fordonsbränsle
2005 kan utformas. Även möjligheten att införa någon
form av drivmedelscertifikat skall analyseras.
Uppdraget skall slutredovisas senast den 31 december
2004.

Skattestrategi för alternativa drivmedel m.m.

En åtgärd för att begränsa trafiksektorns
klimatpåverkan är att främja en introduktion
och ökad användning av alternativa drivmedel.
För detta finns en skattestrategi för
alternativa drivmedel och lättnad i
förmånsbeskattningen av miljöanpassade bilar.

Sjöfart och luftfart

Departementspromemorian Nya farledsavgifter (Ds
2003:41) innehåller ett förslag till nya
farledsavgifter som avses bättre spegla sjöfartens
samhällsekonomiska marginalkostnader och som därmed
bör utgöra ett mer effektivt och rättvist
avgiftssystem. Förslaget innebär en ökad
miljöstyrning. Sjöfartsverket har getts i uppdrag
att utveckla systemet för farledsavgifter i linje
med detta förslag.

Vidare har Sjöfartsverket och Luftfartsverket
getts i uppdrag att analysera förutsättningar för
och effekter av att beskatta bunkerolja och
luftfartens bränsle i enlighet med de möjligheter
som EG:s nya energiskattedirektiv (2003/96/EG)
erbjuder.

Trafikutskottets bedömning

Inledningsvis vill utskottet erinra om riksdagens
beslut om målet för transportpolitiken och delmålen,
vilka anger ambitionen inom transportpolitiken på
lång sikt. Dessa mål fastställdes genom 1998 års
transportpolitiska beslut (prop. 1997/98:56, bet.
1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266). Vissa
kompletteringar har därefter gjorts genom beslut
hösten 2001 (prop. 2001/02:20, bet. 2001/02:TU2,
rskr. 2001/02:126). Som en utgångspunkt gäller
vidare de 15 nationella miljökvalitetsmålen som
riksdagen antagit år 1999 (prop. 1997/98:145, bet.
1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183).

Det övergripande målet för transportpolitiken är
att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och
långsiktigt hållbar transportförsörjning för
medborgarna och näringslivet i hela landet. Ett av
de sex delmålen inom transportpolitiken är att inom
ramen för en samhällsekonomiskt effektiv och
långsiktigt hållbar transportförsörjning bidra till
en god miljö, där transportsystemets utformning och
funktion anpassas till krav på god och hälsosam
livsmiljö för alla, där natur- och kulturmiljö
skyddas mot skador och en god hushållning med mark,
vatten, energi och andra naturresurser främjas.
Etappmål, som anger lämpliga steg på väg mot de
långsiktiga målen, beslutas av regeringen.
På grundval av redovisningen i budgetpropositionen
för år 2005 konstaterar trafikutskottet beträffande
utvecklingen av delmålet en god miljö på
transportområdet att koldioxidutsläppen har fortsatt
att öka, vilket innebär att förutsättningarna för
att uppnå etappmålet har försämrats. Utsläppen av
kväveoxider och kolväten från transportsektorn
fortsätter däremot att minska. Vidare har antalet
bullerutsatta minskat något genom vidtagna åtgärder.
Regeringen bedömer dock att det blir svårt att nå
etappmålet på grund av den ökande trafiken men också
att många kommuner saknar nödvändiga åtgärdsprogram.
Kretsloppsanpassningen är svårbedömd, men anses
uppvisa en positiv utveckling. När det gäller
uppföljningen av målet för natur- och kulturmiljön
bedriver trafikverken ett arbete för att utveckla
mål och mått.
Trafikutskottet konstaterar att uppnåendet av
etappmålen inom delmålet en god miljö uppvisar en
splittrad bild. I likhet med regeringen anser
trafikutskottet att användandet av ekonomiska
styrmedel är en ändamålsenlig och framkomlig väg för
att internalisera de externa effekter för miljön som
uppkommer inom transportsektorn. Utskottet noterar
därför med tillfredsställelse den
utredningsverksamhet avseende sådana ekonomiska
styrmedel som avslutats eller pågår. En bättre
samverkan mellan trafikslagen är också ett medel att
minska miljöbelastningen och resursåtgången. Det
nyligen presenterade slutbetänkandet Godstransporter
- noder och länkar i samspel (SOU 2004:76) från
Godstransportdelegationen 2002 innehåller en rad
förslag för att främja en sådan samverkan i arbetet
på att uppnå ett långsiktigt hållbart
transportsystem. Vidare räknar utskottet med att de
av riksdagen nyligen beslutade
infrastruktursatsningarna skall bidra till
transportpolitikens övergripande mål om en
samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar
transportförsörjning för medborgarna och
näringslivet i hela landet samt delmålet en god
miljö främjas. Trafikutskottet förutsätter vidare
att regeringen i den aviserade transportpolitiska
propositionen våren 2005 kommer att närmare behandla
den fortsatta utvecklingen av ett hållbart
transportsystem.

Havet

Skrivelsen

Mål för havsmiljöpolitiken

Målet för den nationella havsmiljöpolitiken utgår
från det nationella miljökvalitetsmålet Hav i balans
samt levande kust och skärgård. I skrivelsen påpekas
emellertid att 11 av de 15 miljökvalitetsmålen har
bäring på havsmiljön.

Målet innebär att Västerhavet och Östersjön skall
ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den
biologiska mångfalden skall bevaras. Kust och
skärgård skall ha en hög grad av biologisk mångfald,
upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden.
Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav,
kust och skärgård skall bedrivas så att en hållbar
utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden
skall skyddas mot ingrepp och andra störningar.
Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås
inom en generation.
Åtta delmål anger inriktning och tidsperspektiv
för att nå miljökvalitetsmålet. Delmålen gäller
skydd för marina miljöer samt kust- och
skärgårdsområden med höga natur- och kulturvärden,
strategi för kustens och skärgårdens kulturarv och
odlingslandskap, åtgärdsprogram för hotade marina
arter och fiskstammar, minskning av bifångster av
marina däggdjur, sjöfåglar och oönskade fiskarter,
anpassning av uttaget av fisk inklusive bifångster
av ungfisk, begränsning av buller och andra
störningar från båttrafik, skärpt lagstiftning och
ökad övervakning av utsläppen av olja och kemikalier
från fartyg samt åtgärdsprogram enligt ramdirektivet
för vatten.

Regeringens bedömning

Regeringen aviserar sin avsikt att under 2005
föreslå åtgärder som kan bidra till att bryta den
pågående negativa utvecklingen i havsmiljön så att
de nationella miljökvalitetsmål som är relevanta för
havsmiljön kan nås till år 2020. Den europeiska
marina strategin som utarbetats inom EU kommer att
utgöra ett viktigt verktyg i arbetet med att nå
dessa mål.

Internationellt miljö- och säkerhetssamarbete inom
sjöfarten

Arbete med miljö- och säkerhetsfrågor inom sjöfarten
drivs inom en rad internationella organ. Sverige
deltar i samtliga.

IMO

FN:s sjöfartsorganisation (International Maritime
Organization, IMO) har sjösäkerheten och skyddet av
den marina miljön som övergripande mål för sin
verksamhet med konventioner och liknande. En sådan
är MARPOL-konventionen från 1973 om förhindrande av
havsföroreningar från fartyg. Konventionen försågs
år 1978 med ett protokoll som innehåller bl.a.
regler för fartygs utformning och utrustning samt
för mottagning av olje- och kemikalierester i
hamnar.

En bilaga till MARPOL, Annex 6 VI, har nyligen
ratificerats och träder i kraft den 19 maj 2005.
Härmed finns ett internationellt regelverk för
begränsning av emissioner från fartyg som medför att
såväl svavel- som kväveutsläppen begränsas för all
internationell sjöfart, oberoende av var i världen
fartygen befinner sig. IMO har sitt säte i London.
I december 2003 lämnade åtta östersjöstater -
däribland Sverige - av nio in en gemensam ansökan
till IMO om att klassa Östersjön som ett särskilt
känsligt havsområde (Particularly Sensitive Sea
Area, PSSA). IMO:s havsskyddskommitté gav den 2
april 2004 ett principgodkännande om att klassa
Östersjön, utom ryska vatten, som ett särskilt
känsligt havsområde. För att ansökan ska bli
slutligt godkänd har ansökarländerna att inom två år
återkomma med förslag till preciserade åtgärder inom
ramen för PSSA-klassningen. I IMO:s resolution A.927
föreskrivs vilka åtgärder som kan komma i fråga. I
östersjöstaternas ansökan nämns obligatorisk
rapportering, trafikövervakning, transportseparering
och ruttsystem som exempel på möjliga åtgärder.

EU

EU:s verksamhet på området innebär i stor
utsträckning att IMO:s konventioner görs till mer
eller mindre bindande EG-regler. Detta gäller bl.a.
IMO:s arbete med utfasningen av fartyg med
enkelskrov, som resulterat i EG:s
dubbelskrovsförordning.

EG-kommissionen har vidare tagit initiativ till en
strategi för att skydda och bevara den marina
miljön. Avsikten är att den skall presentas för
rådet före maj 2005.

Den nyligen inrättade europeiska sjösäkerhetsbyrån
(European Maritime Safety Agency, EMSA) skall se
till att gemenskapens sjösäkerhetsregler tillämpas
effektivt, samla information och förvalta databaser,
utvärdera och kontrollera klassificeringssällskapen
och samordna medlemsstaternas verksamhet. EMSA. Vid
Europeiska rådets möte i december 2003 beslutades
att EMSA, som provisoriskt har placerats i Bryssel,
skall ha sitt säte i Lissabon.

Under verksamhetsåret 2003/04 har en EG-förordning
antagits om sjöfartsskydd. Flera förslag till
rättsakter inom området miljö och säkerhet är under
behandling, nämligen förordning om genomförande av
den internationella säkerhetsorganisationskoden i
gemenskapen, ett direktiv om förorening från fartyg
och införande av påföljder vid överträdelser och
ett direktiv om ökat hamnskydd.

Under EU:s miljörådsmöte den 28 juni 2004 enades
miljöministrarna om en politisk överenskommelse om
svaveldirektivet avseende marina bränslen. De nya
reglerna innebär bl.a.

- 1,5 % svavel i bränslet för alla fartyg i bl.a.
Östersjön och Nordsjön. Detta ligger i linje med
MARPOL Annex VI.
-
- 1,5 % svavel i bränslet för passagerarfartyg i
reguljär drift mellan EU-hamnar. Detta går utöver
MARPOL Annex VI.
-
- 0,1 % svavel i bränslet för alla fartyg i hamn
från den 1 januari 2010. Detta är utöver MARPOL
Annex VI.
-
En ny artikel har dessutom införts, som under vissa
villkor tillåter avsteg från reglerna för att testa
alternativa metoder av rening, såsom scrubbers.
Sverige hade invändningar mot att direktivet inte är
tillräckligt långtgående och deltog inte i beslutet.
Direktivförslaget behandlas nu vidare inom EU:s
beslutsprocess.

Konventionen för skydd av den marina miljön i
Nordostatlanten (Nordsjökonferensen)

Nordsjökonferensen är ett samarbete mellan länderna
rund Nordsjön för skydd av dess marina miljö.
Sverige innehar ordförandeskapet sedan år 2002. Ett
ministermöte planeras till år 2006 med fokusering på
frågor om miljöpåverkan från sjöfart och fiske.

OSPAR

Oslo- och Pariskonventionerna har gett namn åt
OSPAR-konventionen från år 1992 för skyddet av den
marina miljön i Nordostatlanten. Den har sitt
ursprung i oljetankern Torrey Canyons grundstötning
år 1967.

Konventionen för skydd av den marina miljön i
Östersjön (HELCOM)

Arbetet med ansökan om klassning av Östersjön som
PSSA har pågått bl.a. inom ramen för HELCOM. Sverige
har varit pådrivande i arbetet med att ta fram
ansökan och svenska Sjöfartsverket har haft
huvudansvaret att samordna ansökan med de övriga
länderna.

Vid ett gemensamt ministermöte för HELCOM och
OSPAR i Bremen 2003 betonades de regionala
konventionernas betydelse i arbetet med den
europeiska marina strategin. HELCOM:s och OSPAR:s
roll i det arbetet definierades. Mötet slog vidare
fast att ekosystemansatsen skall tillämpas senast
2010 i förvaltningen av alla mänskliga aktiviteter
som påverkar haven och att åtgärder som behövs för
dess genomförande skall utvecklas. Mötet beslutade
också att HELCOM och OSPAR skall samarbeta för att
till 2010 skapa ett nätverk som omfattar båda
havsområdena med väl förvaltade marina skyddade
områden.

Utredningar

Havsmiljökommissionen har haft i uppdrag att bl.a.
föreslå åtgärder som kan bryta den pågående negativa
utvecklingen i havsmiljön, så att de nationella
miljökvalitetsmål som är relevanta för havsmiljön
kan nås till år 2020. Kommissionen överlämnade sitt
betänkande Havet - tid för en ny strategi (SOU
2003:72) till regeringen i juni 2003.
Sammanfattningsvis föreslås en nationell marin
strategi samt åtgärder inom bl.a. sjöfarten.

Flera av förslagen innebär en revidering av de
miljökvalitetsmål som är relevanta för havets
miljötillstånd. För miljökvalitetsmålet Hav i balans
samt levande kust och skärgård förslås för sjöfarten
följande åtgärder.
Ingen undermålig sjöfart skall trafikera våra
omgivande hav
De mest värdefulla områdena skall skyddas från
sjöfartens negativa konsekvenser
Räddningsberedskapen skall säkerställas.

Även förslag till kompletterande åtgärder förs fram.

Befraktaren (lastägaren) bör ges ett större
ansvar för valet av transport, byggt på
samverkansavtal.
Åtgärder för att underlätta för
kvalitetssjöfarten skall vidtas.
All fartygstrafik skall avledas från de mest
värdefulla områdena.
Räddningsberedskapen skall förstärkas vad gäller
förmågan att utföra nödbogsering, nödläktring
(överföring av flytande last mellan fartyg) och
brandsläckning till sjöss.

För Östersjön förespråkar kommissionen en indelning
i zoner med olika nivåer av marint skydd. Vidare
föreslås - inom ramen för en reviderad
Helsingforskonvention och genom samarbete inom IMO -
att vissa minimikrav för sjöfartsstandard i
Östersjön fastställs. Dessa är följande.

- Alla Österjöns hamnar skall ha utrustningar och
anordningar för att omhänderta avfall, även
oljehaltigt sådant.
-
- Krav på endast högkvalitativa tankfartyg för all
farlig last inklusive olja, inga anmärkningar från
besök i tidigare hamnar, fartyg utrustade med
transpondrar och/eller annan utrustning för
kontroll och spårning och vara klassificerade av
välrenommerade klassificeringssällskap.
-
- Farleder och trafikregler utformade så att
känsliga områden undviks samt att skador från
oljeutsläpp blir minsta möjliga om de skulle
uppstå.
-
- Kontrollerat utsläpp av barlastvatten för att
minimera spridningen av främmande organismer.
-
- Inom ramen för samarbetet i HELCOM samordnas
insatser för att borda, inspektera och uppehålla
handelsfartyg som är misstänkta för brott mot
nationella miljölagar.
-

Budgetpropositionen för år 2005

Det transportpolitiska delmålet En säker
sjöfart

I proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 22 redovisas
att antalet allvarliga olyckor för svenska fartyg
minskat från en från början mycket låg nivå till en
ännu lägre nivå i alla sjötrafikkategorier sedan
1998. Sammanfattningsvis anser regeringen att målet
endast delvis är uppfyllt på grund av att antalet
allvarliga olyckor för fritidsbåtar inte har
minskat.

Det transportpolitiska delmålet En god miljö
avseende sjöfarten

I propositionen anmäler regeringen vidare sin
uppfattning att verksamhetsmålet för att uppnå en
god miljö inom sjöfarten fortsatt måste ges en hög
prioritet. Det betonas att Kustbevakningen och
Sjöfartsverket bedriver ett omfattande nationellt
och internationellt arbete för att minska sjöfartens
negativa miljöpåverkan.

Sammanfattningsvis anser regeringen att det
transportpolitiska delmålet om en god miljö har
uppfyllts endast delvis när det gäller sjöfarten.

Motionerna

I motion 2003/04:MJ65 av Catharina Elmsäter-Svärd
m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om Östersjön
som fredat hav. Det understryks att Östersjön är ett
mycket känsligt hav där känsligt gods, såsom olja,
fraktas på fartyg som inte alltid håller högsta
standard. Att Östersjön nu deklarerats som särskilt
skyddsvärt vatten är ett framsteg, sägs det.
Regelverket bör innehålla en regel om att
dubbelskrov skall vara obligatoriskt för
oljetransporter. Vidare sägs att förstärkta
möjligheter till gemensam havsövervakning kan uppnås
genom samarbete mellan Östersjöns strandstater
(yrkande 4).

Ingen äger havet och därför blir det lätt "allas
tillgång men ingens ansvar", framhålls det i motion
2003/04:MJ66 av Lennart Fremling m.fl. (fp).
Motionärerna anser emellertid att havet är allas
ansvar, och de begär därför ett tillkännagivande om
en övergripande gemensam förvaltning av Östersjön.
Det hänvisas till Folkpartiet liberalernas rapport
om Östersjön med förslag till strategier för en
långsiktigt hållbar politik för detta särskilt
känsliga hav. Med anledning av att Östersjön blivit
klassat som ett PSSA måste regeringen snarast
presentera en strategi för på vilket sätt detta
instrument skall bli kraftfullt. Folkpartiets
förslag i detta avseende är bl.a.

- Krav på s.k. miljölotsar.
-
- Krav på utrustning och anordningar i Östersjöns
hamnar för omhändertagande av avfall, inklusive
oljehaltigt avfall.
-
1 Användning av uteslutande högkvalitativa,
klassificerade tankfartyg för all farlig last,
inklusive olja.
2
3 Utformning av farleder och trafikregler
för att man undviker känsliga områden undviks samt
att skador från oljeutsläpp blir så små som möjligt.
4
5 Kontroll av utsläpp av barlastvatten för
att minimera spridning av främmande organismer.
6
7 Samordnade insatser för att borda,
visitera och uppehålla handelsfartyg som är
misstänkta för brott eller hot om brott mot
nationella miljölagar (yrkande 9).
8
I motion 2003/04:MJ63 av Sven Gunnar Persson m.fl.
(kd) tas flera aspekter upp som gäller havet.

Ett tillkännagivande krävs om att transport av
olja i enkelskroviga fartyg inom Sveriges ekonomiska
zon bör förbjudas snarast. Motionärerna framhåller
vikten av att den rättsliga grunden för en
bestämmelse med sådant syfte klarläggs; skälet är
att det internationella regelverket är svårtolkat
(yrkande 17).
Vidare begär motionärerna att den s.k.
bekvämlighetsflaggningen för fartyg avskaffas
eftersom den bedöms utgöra ett problem i
miljöarbetet. De anser att EU bör engageras i detta
arbete. I avvaktan på resultatet av sådant arbete
förespråkar de att Östersjöländerna genom HELCOM
inför regler för att begränsa bekvämlighetsflaggade
fartygs tillträde till Österjöns vatten och hamnar
(yrkande 18).
I motionen tas även fråga om avgaser från
sjöfarten upp. Förslag läggs fram om att
investeringsbidrag för katalysatorer på fartyg skall
införas, eftersom kostnaderna är mycket höga. Fartyg
med katalysatorer släpper ut en femtedel så mycket
kväveoxid som de som saknar sådana, framhålls det i
motionen (yrkande 19).

Trafikutskottets ställningstagande

Inledning

Inledningsvis vill trafikutskottet erinra om att
sjöfarten är internationell och regleras av ett
internationellt regelverk. Samtidigt är Sverige i
hög grad beroende av sjöfarten; uppemot 95 % av den
gränsöverskridande handeln över gränserna går med
sjötransporter liksom en betydande del av den
inhemska handeln. Det beräknas vidare att ca 30
miljoner personer färdas till eller från Sverige med
passagerarfartyg och 38 miljoner reser med
passagerarfartyg, färjor och vägfärjor i inrikes
trafik. Sjötransporter är - relativt andra
transportslag - ett säkert och resurseffektivt sätt
för färd och frakt. Som framgår av regeringens
redovisning ligger fartygsolyckorna på en mycket låg
nivå. Infrastrukturen är till stor del given och
kräver endast en begränsad utbyggnad, t.ex. i form
av hamnar.

Trafikutskottet konstaterar att Sverige har varit
och alltjämt är drivande i internationella organ med
avseende på säkerhets- och miljöåtgärder. Bland de
åtgärder som har vidtagits kan nämnas
trafiksepareringssystem, rapporteringssystem och
utsläppsbegränsningar enligt MARPOL-konventionens
bilagor om oljeutsläpp, skadliga flytande ämnen,
fast avfall och luftföroreningar. Den svenska
sjöfartsnäringen ligger också långt framme i sina
strävanden att bedriva kvalitetssjöfart. Detta
kommer bl.a. till uttryck i den internationella
översyn som årligen utförs inom ramen för Paris
Memorandum of Understanding (Paris MoU), dvs.
samarbetet mellan hamnstatsmyndigheterna i ett stort
antal europeiska stater, däribland Sverige. Paris
MOU rangordnar flaggstaterna efter utfallet av de
genomförda hamnstatskontrollerna. Sverige återfinns
på andra plats på den s.k. vita listan.
Trots vidtagna åtgärder finns kvarstående problem
med negativ miljöpåverkan från den internationella
sjöfarten, såsom utsläpp av olja och andra
kemikalier, barlastvatten, luftföroreningar och
växthusgaser. Samtidigt ökar sjöfarten i och omkring
svenska farvatten kraftigt, bl.a. till följd av ökad
tillväxt i Ryssland, de baltiska länderna och
Polen. Därmed ökar riskerna för fartygsolyckor med
svåra konsekvenser.
Med anledning av de här aktuella motionsyrkandena
vill trafikutskottet kommentera följande.

Regionala åtgärder - Östersjön

Trafikutskottet har vid ett flertal tillfällen
uttalat sig till förmån för en klassificering av
Östersjön som ett särskilt känsligt havsområde
(PSSA) och noterar nu med tillfredsställelse det
principbeslut som fattades inom IMO våren 2004.
Utskottet beklagar att samarbetet inom HELCOM inte
inkluderat Ryssland samtidigt som de ökande
oljetransporterna från framför allt ryska hamnar
föranleder ytterligare ansträngningar i
sjösäkerhetsarbetet. Enligt uppgift har
Sjöfartsverket för avsikt att bjuda in Ryssland att
delta i det fortsatta arbetet med de s.k.
tilläggsåtgärderna inom PSSA-klassificeringen.
Trafikutskottet anser det högst angeläget att
samtliga länder runt Östersjön deltar i samarbetet
och utgår från att regeringen aktivt verkar i denna
riktning.

I detta sammanhang vill utskottet betona att många
av de konkreta åtgärder som föreslagits i motionerna
kan genomföras oberoende av en PSSA-klassning.

Ökad säkerhet vid navigering

I sitt av riksdagen godkända betänkande Sjösäkerhet
(bet. 2002/03:TU5) anförde trafikutskottet bl.a.
följande

Såvitt avser om miljölotsar erinrades om att denna
fråga diskuterades inom HELCOM inför antagandet av
den s.k. Köpenhamnsdeklarationen hösten 2001. Det
kom emellertid inte att föras vidare, eftersom det
inte bedömdes medföra en sådan effektivitetshöjning
att det motsvarade de relativt sett höga
kostnaderna. Utskottet pekade emellertid på att
lotsplikt utgör en av de åtgärdstyper som kan vara
aktuella som PSSA-åtgärd.
Trafikutskottet ser inte heller nu någon anledning
att ändra uppfattning i denna fråga. Sannolikt kan
en för alla kuststater runt Östersjön gemensam
förvaltning, innefattande bl.a. trafikledning och
trafikövervakning, ge ett motsvarande resultat till
lägre kostnader. Utskottet utgår från att regeringen
inom ramen för sin aviserade proposition lägger fram
förslag i enlighet med syftet i motion 2003/04:MJ66
(fp) med avseende på miljölotsar. Därmed blir denna
motion liksom förslaget i motion 2003/04:MJ65 (m) om
gemensam havsövervakning genom samarbete mellan
Östersjöns strandstater tillgodosett.
Motionsförslagen avstyrks alltså.
Vad härefter gäller frågan om bl.a. skärpta regler
för fartygsleder hänvisade utskottet till den
politiska överenskommelse som träffades år 2001 i
HELCOM i fråga om djupvattenområden. Vidare
påpekades att frågan om klassificering av Östersjön
som PSSA bl.a. rör denna fråga. Trafikutskottet
konstaterar nu att Sjöfartsverket har i uppgift att
utarbeta förslag till s.k. tilläggsåtgärder inom
PSSA-klassningen och utgår från att förslagen i
motion 2003/04:MJ66 (fp) i denna del kommer att
övervägas.

Åtgärder för att motverka systemet med
bekvämlighetsflaggade fartyg

Trafikutskottet har behandlat frågan om åtgärder mot
systemet med bekvämlighetsflaggade fartyg och
samtidigt främjat att fartyg återregistrerar sig
inom gemenskapen vid flera tillfällen, senast hösten
2003 (bet. 2003/04:TU1). Inledningsvis erinrade
utskottet om sin behandling hösten 2002 av
motionsyrkanden då utskottet betonat vikten av att
regelsystemet - syftande till bl.a. ökad sjösäkerhet
och motverkande av social dumpning - är enhetligt
och gällande för all sjöfart inom gemenskapen,
oavsett i vilket land som fartyget är registrerat.
När det gäller åtgärder för att minska möjligheterna
för fartyg under bekvämlighetsflagg att färdas över
svenska farvatten och lägga till i svenska hamnar
borde Sverige i EU samt separat för Östersjöländerna
kraftfullt verka för att bekvämlighetsflaggningen
begränsas inom EU:s vattenområden. I det
sammanhanget framhöll utskottet att genom en
klassificering av Östersjön som särskilt skyddat
havsområde (PSSA) inom ramen för IMO:s riktlinjer
skulle erbjuda ökade möjligheter för att vidta
angelägna åtgärder för att öka säkerheten för miljö
och människor. Utskottet ansåg det angeläget att en
gemensam syn utvecklas när det gäller
näringspolitiskt stöd till sjöfart inom EU.

Som trafikutskottet har redovisat i det föregående
har Havsmiljökommissionen föreslagit målet att inom
HELCOM samordna insatser för att borda, visitera och
uppehålla handelsfartyg som är misstänkta för brott
eller hot om brott mot nationella miljölagar. Det
kan medföra ett begränsat tillträde till hamnar och
marknader för handelsfartyg och deras last om de
seglar under bekvämlighetsflagg. I ett längre
perspektiv, säger kommissionen vidare, bör Sverige
och övriga Östersjöstater arbeta för ett avskaffande
av bekvämlighetsflaggningen för att komma till rätta
med den obalans i rättigheter som för närvarande
råder mellan flaggstater och kuststater. Vidare sägs
att frivilliga överenskommelser - samverkansavtal -
mellan parterna kan bidra till att svenska vatten
inte trafikeras av undermåliga fartyg.
Trafikutskottet vidhåller sin uppfattning om
vikten av en enhetlig tillämpning av det
internationella regelverket inom sjöfarten,
utvecklande av en gemensam syn inom EU när det
gäller näringspolitiskt stöd till sjöfarten och
värnandet av konkurrensneutralitet inom näringen.
Mot den bakgrunden emotser utskottet förslag i den
aviserade propositionen som innebär att dessa syften
i hög grad kan uppnås. Genom en sådan åtgärd blir
förslaget i motion 2003/04:MJ63 (kd) i huvudsak
tillgodosett; motionen avstyrks därför i denna del.

Utsläpp av olja

Krav på dubbelskrov för oljetankfartyg är ett
motionsvägen återkommande önskemål; avsikten är att
minska risken för oljeutsläpp. Trafikutskottet delar
uppfattningen som framförs om vikten av säkra
transporter av olja och erinrar om de regelsystem,
såväl inom IMO som EU, som går ut på att fartyg med
enkelskrov skall fasas ut och ersättas med sådana
byggda med dubbelskrov. Det finns skäl att se
positivt på dessa åtgärder och trafikutskottet
ansluter sig därmed till vad som anförs i denna
fråga i motion 2003/04:MJ65 (m). I detta sammanhang
är det emellertid angeläget att betona att
dubbelskrov inte ensamt kan bidra till säkrare
oljetransporter. Minst lika viktigt är att inga
undermåliga fartyg är i bruk, dvs. att de är väl
byggda och väl underhållna samt att fartygen
hanteras av besättningar med hög grad av
professionell kompetens. Utskottet delar vidare
motionärernas uppfattning om vikten av ett samarbete
mellan Östersjöns strandstater för att stärka
övervakningen av Östersjön. Mot den nu angivna
bakgrunden förutsätter utskottet att syftet med
motionen i nu behandlad del blir väl tillgodosett
och inte nu bör föranleda något initiativ från
riksdagens sida. Följaktligen förordar
trafikutskottet att motionsyrkandet avstyrks.

Utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider

Utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider uppkommer
vid förbränning av olja och utsläppen leder bl.a.
till ökad försurning.

Sedan år 1998 tillämpas inom inrikessjöfart ett
system med ekonomiska styrmedel i form av
miljödifferentierade farledsavgifter, som innebär en
rabatt för fartyg med låga utsläpp av svaveldioxid
och kväveoxider. Detta kan åstadkommas genom att
fartygen använder lågsvavlig bunkerolja samt
katalysatorer eller annan kvävereducerande
utrustning. Målet är att minska sjöfartens
luftföroreningar med 75 % inom en tioårsperiod.
Systemet har visat sig ge goda resultat. Samtidigt
torde det vara unikt för Sverige, bl.a. på grund av
att farledsavgifter över huvud taget inte förekommer
i övriga EU-länder. Även flertalet svenska hamnar
tillämpar likartade system genom hamnavgifter som är
miljödifferentierade med avseende på olika skadliga
ämnen från fartyg.
Svaveldioxidutsläppen är högre räknat per ton
transporterat gods än för andra transportslag. Vissa
svenska rederier använder bunkerolja av miljöklass 1
i sina fartyg. Ett stort problem för dessa rederier
är att det kan vara mycket svårt att få tag på
bunkerolja av tillräckligt god kvalitet i andra
europeiska hamnar. Enligt trafikutskottets mening är
det viktigt att efterfrågan av en sådan produkt
stimuleras för att öka tillgängligheten av
bunkerolja av god miljökvalitet. Det kan konstateras
att olika metoder för ekonomisk stimulans av
miljöförbättrande åtgärder nu diskuteras i flera
länder och inom EU. Trafikutskottet vill starkt
understryka vikten av att det är angeläget att
Sverige - inom ramen för EU-arbetet - verkar för
att sådan bunkerolja blir tillgänglig i alla EU-
ländernas hamnar.
I det föregående har en redovisning lämnats om
arbetet med det s.k. svaveldirektivet avseende
marina bränslen. Utskottet har noterat att Sverige
anser det nödvändigt med ytterligare åtgärder.
Positivt från svensk sida är att Sverige drev
igenom skrivningar om att förslaget nu omfattas av
tung eldningsolja samt att direktivet skall ses över
år 2008.
Kväveoxidutsläpp kan, som framgått i det
föregående, reduceras avsevärt genom bl.a.
katalysatorer. Sverige ligger mycket långt framme
när det gäller att installera katalytisk avgasrening
inom sjöfarten. Tidigare utgick ett statligt stöd
till investeringar av katalysatorer. Frågan om ett
återinförande av detta stöd har behandlats av
riksdagen vid flera tillfällen. Trafikutskottet har
bl.a. erinrat (bet. 2002/03:TU5) om att det år 1998
införda systemet med miljödifferentierade
farledsavgifter har samma syfte och att systemet
också visat sig ge goda resultat.
Trafikutskottet vill med anledning av förslaget i
motion 2003/04:MJ63 (kd) hänvisa till regeringens
avsiktsförklaring om ett fortsatt utvecklande av
ekonomiska styrmedel för att komma tillrätta med
bl.a. sjöfartens utsläpp av luftföroreningar såsom
kväveoxider. Som har framgått i det föregående har
systemet gett goda effekter. Som har framgått i det
föregående har Sjöfartsverket getts i uppdrag att
utveckla farledsavgiftssystemet med utgångspunkt i
det förslag som presenterades i
departementspromemorian Nya farledsavgifter (Ds
2003:41) och på framförda remissynpunkter på denna.
För den fartygsrelaterade farledsavgiften
föreskriver uppdraget en övergång från s.k.
anlöpstak baserade på kalenderår till kalendermånad.
Samtidigt som avgiften per anlöp sänks, höjs antalet
anlöp som debiteras. Förändringarna är
budgetneutrala. Uppdraget kommer också att föranleda
vissa andra justeringar med syftet att stärka
farledsavgifternas miljöstyrande karaktär. Enligt
vad utskottet har inhämtat avses de nya reglerna,
som administreras av Sjöfartsverket, att träda i
kraft den 1 januari 2005.
Ett system med handel för utsläppsrätter avseende
svaveldioxid och kväveoxid har genomförts i
projektform under år 2003, delvis finansierat av
Vinnova och Sjöfartsverket. Enligt den utvärdering
som har gjorts på uppdrag av DG Miljö inom
Europeiska kommissionen är resultatet lovande.
Systemet förutsätts omfatta alla fartyg som opererar
inom EU:s gränser. Miljöeffekterna bedöms ha
potential att på ett radikalt och snabbt sätt
kraftigt minska utsläppen av svaveldioxid och
kväveoxid från fartygstrafiken inom hela EU-området.
Detta system kan ses som en komplettering till det
internationella regelverket. Frågan om handel med
utsläppsrätter har också tagits upp av
Godstransportdelegationen 2002 som i sitt
slutbetänkande (SOU 2004:76) anför att
förutsättningarna för ett frivilligt handelssystem
där sjöfarten ingår bör analyseras vidare.

Sammanfattande ställningstagande

Sammanfattningsvis vill trafikutskottet framhålla
sin positiva syn på syftena med här behandlade
motionsförslag som går ut på ökad säkerhet och
förbättrad miljö inom sjöfarten. Som har framhållits
i det föregående drivs arbetet parallellt på flera
plan; internationellt inom IMO och EU, regionalt
inom bl.a. HELCOM och nationellt inom Sverige. Med
ett adekvat regelverk och effektiv och enhetlig
tillämpning kan sjöfarten aktivt bidra till att lösa
godstransporternas miljöproblem och skapa ett
effektivt transportsystem. Utskottet förutsätter i
likhet med tidigare ställningstagande att regeringen
inom EU aktivt verkar för en ordning som
säkerställer största möjliga konkurrensneutralitet.

Trafikutskottet konstaterar att berörda företag
inom svensk sjöfartsnäring bedriver ett fortlöpande
arbete i miljöförbättrande syfte. I likhet med vad
utskottet tidigare har uttalat är detta ett både
framkomligt och föredömligt arbetssätt. Det kan
emellertid, menade utskottet, finnas skäl för
regeringen att närmare undersöka förutsättningarna
för att främja ytterligare initiativ av parterna.
Därmed finns det skäl att betona vikten av att
utveckla en svenskflaggad handelsflotta.
Såsom redovisas i skrivelsen har
Havsmiljökommissionen föreslagit en övergripande
marin strategi med syfte att åstadkomma samverkan
för ett förbättrat havsmiljöarbete. Såvitt
trafikutskottet kan finna ligger detta förslag
liksom en rad övriga förslag i kommissionens
betänkande väl i linje med de nu behandlade
motionsförslagen. Som regeringen påpekar i
budgetpropositionen återstår emellertid vissa frågor
som måste drivas hårdare medan andra frågor, såsom
barlastvattenhantering, tillkommer. Trafikutskottet
utgår från att regeringen i sitt fortsatta arbete
tar i beaktande alla relevanta frågor om sjöfarten i
nu aktuella motioner. Mot bakgrund av vad här har
anförts finner trafikutskottet att syftet med
samtliga nu behandlade motionsyrkanden blir helt
eller delvis tillgodosett; dessa avstyrks därmed.

Begränsa klimatförändringarna

Skrivelsen

Enligt det av riksdagen fattade beslutet om
Sveriges klimatstrategi (prop. 2001/02:55, bet.
2001/02:MJU10, rskr. 2001/02:163) kan regeringen, om
behov finns, komma att föreslå ytterligare åtgärder
och/eller föreslå en omprövning av målet. Regeringen
avser att under 2005 återkomma till riksdagen med en
uppföljning av det svenska klimatarbetet.

Mål för klimatpolitiken m.m.

Målet för klimatpolitiken lades fast genom
riksdagens beslut med anledning av propositionen
Sveriges klimatstrategi. En begränsning av
klimatpåverkan skall uppnås genom en aktiv
klimatpolitik som integreras i hela samhället.
Ekonomiska styrmedel som koldioxid- och
energibeskattning utgör hörnstenen i svensk
klimatpolitik.

Internationellt samarbete på klimatområdet

FN:s konvention om klimatförändringar och
Kyotoprotokollet

Genom ramkonventionen om klimatförändringar som
antogs vid konferensen i Rio de Janeiro år 1992
finns det en politisk samsyn om att växthuseffekten
är ett reellt problem som måste hanteras. I mars
2004 hade 188 stater ratificerat klimatkonventionen.

Genom Kyotoprotokollet, som antogs år 1997
genomförs ett första steg mot konventionens mål att
undvika farlig mänsklig påverkan på klimatsystemet.
I protokollet åtar sig industriländerna att minska
sina utsläpp av de sex vanligaste växthusgaserna med
5,2 % i genomsnitt under perioden 2008-2012 jämfört
med utsläppen 1990. Nyligen har även Ryssland
ratificerat protokollet, vilket innebär att det kan
träda i kraft.
Under de senaste åren har de globala
förhandlingarna när det gäller hur Kyotoprotokollet
skall genomföras och följas upp slutförts. Beslut
har fattats om påföljder, hur kolsänkor skall
behandlas, hur rapportering skall ske och vilka
regler som skall användas för Kyotoprotokollets s.k.
flexibla mekanismer. Handel med utsläppsrätter är av
stor betydelse för att minska de globala utsläppen
av koldioxid.

IMO

IMO har getts i uppdrag att skapa former för att
minska utsläppen av växthusgaser från sjöfarten.

Utredningar, m.m.

I det föregående har en redovisning lämnats om
utredningen om Nationellt mål för alternativa
drivmedel och om det framlagda delbetänkandet. Även
Vägtrafikskatteutredningens uppdrag och
slutbetänkande Skatt på väg (SOU 2004:63) liksom
skattestrategin för alternativa bränslen har
redovisats i det föregående.

Propositioner

Regeringen har nyligen lagt fram en proposition
Kvaliteten på bensin och dieselbränslen (prop.
2004/05:9) till riksdagen. Bakgrunden till
propositionen är det svenska genomförandet av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/17/EG om
ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin
och dieselbränslen.

Propositionen innebär att det tillåtna gränsvärdet
för svavel i motorbensin i miljöklass 1 skärps från
den 1 januari 2005. Kraven för alkylatbensin och
motorbensin miljöklass 2 samt miljöklass 2 och 3 för
dieselbränsle skärps successivt fram till den första
januari 2009 då svavelhalten i samtliga dessa kommer
att ligga på en så låg nivå som det i dag är
tekniskt möjligt att nå. Propositionen innebär också
att mobila maskiner (som till exempel vägmaskiner)
och jordbrukstraktorer skall drivas med samma rena
diesel som bilar. Enligt direktivet skulle Sverige
kunna tillåta att de körs på sämre diesel, men
regeringen väljer att föreslå att vi skall ha den
högsta skyddsnivån för miljön.

Vidare har regeringen lagt fram ett förslag till lag
om handel med utsläppsrätter II (prop. 2004/05:18).
Lagen innebär ett fullständigt regelverk för ett
handelssystem för utsläppsrätter avseende koldioxid.
Det följer av lagen (2004:656) om utsläpp av
koldioxid att en verksamhetsutövare som omfattas av
handelssystemet senast den 1 januari 2005 måste
inneha ett tillstånd till att släppa ut koldioxid
för att ha rätt att bedriva verksamhet vid
anläggningar som medför utsläpp av koldioxid.
Utsläppsrätterna kommer att utfärdas efter ansökan
om tilldelning för de verksamheter som har tillstånd
till att släppa ut koldioxid och som därmed ingår i
den s.k. handlande sektorn. Verksamhetsutövaren
måste för varje år kunna redovisa tillräckligt antal
utsläppsrätter för de utsläpp av koldioxid som
gjorts från en anläggning som omfattas av systemet.
Genom förslagen genomförs direktivet 2003/87/EG om
ett system för handel med utsläppsrätter för
växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av
rådets direktiv 96/61/EG (handelsdirektivet).

Trafikutskottets bedömning

Trafikutskottet anser att det är angeläget att
problemen med de pågående klimatförändringarna tas
på stort allvar. Utsläppen av koldioxid, som är den
dominerande växthusgasen, kommer företrädesvis från
förbränning av fossila bränslen, och
transportsektorn är en av flera stora källor till
sådana utsläpp. En aktiv klimatpolitik som
integreras i hela samhället, vilket också riksdagen
har beslutat om, är nödvändig för att problemen
skall kunna bemästras. När det gäller
transportområdet har dock koldioxidutsläppen
fortsatt att öka vilket innebär att
förutsättningarna för att uppnå etappmålet har
försämrats. Orsaken är framför allt ett ökat
trafikarbete för lätta lastbilar och till viss del
även ökat trafikarbete för tunga lastbilar.

Som framgår av redovisningen i det föregående är
ett antal utredningsförslag med inriktning att
begränsa transportsektorns miljöpåverkan under
beredning. Trafikutskottet noterar med
tillfredsställelse att regeringen avser återkomma
till riksdagen med en redovisning av det svenska
klimatarbetet och utgår från att en särredovisning
görs med avseende på transportsektorn. Utskottet
förutsätter vidare att regeringen i den aviserade
transportpolitiska propositionen våren 2005 kommer
att närmare utveckla hur transportsystemet kan
anpassas till en hållbar utveckling.

Ny informationsteknik

Skrivelsen

Regeringen informerar om att en IT-politisk
strategigrupp har tillsatts med uppdrag att bl.a.
betrakta IT-politiken ur ett bredare perspektiv
utifrån alla politikområden. Ett av gruppens
fokusområden är miljö och ekologiskt hållbart
samhälle.

Organ m.m. inom Regeringskansliet för
utveckling av IT

IT-kommissionen (numera nedlagd) har i betänkandet
IT och miljö (SOU 1996:178) redovisat såväl positiva
som negativa konsekvenser för miljön som IT-
användningen kan medföra.

Ett Forum för IT och miljö tillsattes under år 2001.
Målet är att kartlägga hur IT-tillämpningar i högre
grad kan utnyttjas för att minska miljöpåverkan och
främja en hållbar utveckling, och hur man kan
stimulera olika aktörer för att nå detta. Arbetet
bedrivs genom en arbetsgrupp med företrädare för
både industri, IT-experter, miljöexperter, forskare,
Naturvårdsverket och representanter från
miljöorganisationer. Gruppen studerar särskilt de
möjligheter som IT-användningen ger åt framväxten av
ny infrastruktur, produkter och tjänster som tär
mindre på resurser och miljö.

En IT-politisk strategigrupp tillsattes, som har
framgått i det föregående, år 2003 med uppdrag att
bl.a. betrakta IT-politiken ur ett bredare
perspektiv, utifrån alla politikområden. Gruppen
skall vara rådgivande till regeringen och en
pådrivande kraft för att uppnå det IT-politiska
målet om ett informationssamhälle för alla. Ett av
gruppens fokusområden är miljö och ett ekologiskt
hållbart samhälle. En slutrapport skall lämnas
senast den 1 november 2006.

Utbyggnad av infrastrukturen på IT-området

Bredbandsutbyggnaden skall ske i marknadens regi.
Det finns dock områden där det inte finns något
intresse från marknaden att bygga. Totalt har
riksdagen reserverat 5,25 miljarder kronor för stöd
till utbyggnad av IT-infrastruktur. För närvarande
pågår en utbyggnad och uppgradering av såväl
stomnätet som regionala och lokala nät.

Regionalt samarbete

Inom ramen för Östersjörådet har IT-ministrarna
beslutat om ett närmare samarbete och om att
ytterligare stärka regionens ledande position inom
IT-sektorn, allt inom ramen för Nordliga
dimensionens handlingsplan. En av sju särskilt
utvalda inriktningar för det fortsatta arbetet är
Environment, inom vilket område man önskar skapa en
större respekt för miljön, främja miljöaktiviteter
och stödja kapacitetsutbyggnaden för utveckling av
en sund miljöpolitik i regionen. Målet är att öka
användningen av Internet som ett redskap inom
miljöledningsområdet och beslutsfattandet genom att
skapa en ökad tillgänglighet till miljöinformation,
bygga en arena för dialog, skapa ökad insikt och
deltagande i beslutsprocessen samt synliggöra olika
lokala miljöinitiativ.

Trafikutskottets bedömning

Trafikutskottet anser att informationstekniken har
stor betydelse för samhällsutvecklingen. Den
påverkar vår produktionsförmåga och våra
levnadsmönster liksom förutsättningarna för att
uppnå målet om ett hållbart samhälle. I samband med
att riksdagen våren 2002 lade fast den gällande IT-
politiken betonades också användningen av IT för att
främja en ekologiskt hållbar utveckling och bidra
till att minska transporternas negativa inverkan på
miljön. Vidare framhöll trafikutskottet vikten av
att IT-politiken följs upp och utvärderas. Enligt
utskottets mening var det nödvändigt att regeringen
lämnade information som gjorde det möjligt att
bedriva ett effektivt uppföljningsarbete.

Mot denna bakgrund välkomnar trafikutskottet
regeringens redovisning av vidtagna, pågående och
nya åtgärder inom IT-området av särskild betydelse
för miljön och målet att uppnå ett ekologiskt
hållbart samhälle. Enligt utskottets mening finns
det också en rad exempel på hur skilda verksamheter
kan bedrivas på ett miljömässigt bättre sätt med
hjälp av IT. Genom informationsteknik kan exempelvis
intelligenta trafikstyrnings-, vägvisnings-,
logistik- och informationssystem införas samtidigt
som bättre möjligheter till distansarbete kan
införas. Åtgärder som kan bidra till bl.a. lugnare
körsätt, effektivare vägval, förbättrat
kapacitetsutnyttjande, effektivare motorer och
utvecklad resplanering som leder till minskad
miljöbelastning. Genom användning av IT kan också
ökade möjligheter tillskapas för att uppnå en
helhetssyn på trafiksystemet och därmed underlätta
samordning mellan olika trafikgrenar och ett
effektivare transportsystem. Utvecklingen visar dock
att varken resandet eller transporterna har minskat
till följd av IT-utvecklingen, även om
miljöbelastningen i relativa termer har minskat.
Riksdagen har nyligen beslutat om en ny lag om
elektronisk kommunikation (prop. 2002/03:110, bet.
2002/03:TU6, rskr. 2002/03:228). Trafikutskottet
förutsatte därvid att fortsatta och fördjupade
insatser genomförs för att påskynda utvecklingen mot
ett informationssamhälle för alla. Utskottet angav
att staten har ett särskilt ansvar för att IT-
utvecklingens positiva drivkrafter kan tas till vara
inom olika samhällsområden. Enligt utskottets mening
är det angeläget att frågan om IT och hållbar
utveckling uppmärksammas ytterligare i det fortsatta
arbetet. Informationstekniken inrymmer intressanta
förutsättningar för att skapa ett mer miljövänligt
transportsystem och stödja visionen om ett hållbart
samhälle.
I årets budgetproposition har regeringen aviserat
att en IT-politisk proposition kommer att lämnas
till riksdagen under våren 2005. Av regeringens
redovisning framgår att propositionen bl.a. kommer
innehålla en utvärdering av IT-politiken. Utskottet
förutsätter att informationsteknikens betydelse för
utvecklingen för miljö och ett ekologiskt hållbart
samhälle därvid kommer att ytterligare utvecklas.

Stockholm den 12 oktober 2004

På trafikutskottets vägnar

Carina Moberg

Följande ledamöter har deltagit
i beslutet: Carina Moberg (s),
Elizabeth Nyström (m), Jarl
Lander (s), Erling Bager (fp),
Hans Stenberg (s), Krister
Örnfjäder (s), Johnny Gylling
(kd), Karin Svensson Smith (v),
Claes-Göran Brandin (s), Monica
Green (s), Runar Patriksson
(fp), Kerstin Engle (s), Björn
Hamilton (m), Mikael Johansson
(mp), Börje Vestlund (s), Carl-
Axel Roslund (m) och Staffan
Danielsson (c).

Avvikande mening

Johnny Gylling (kd) anför:

Enligt min mening är det angeläget att riksdagen tar
frågorna om sjöfartens inverkan på miljön på stort
allvar. Kristdemokraterna anser att det framför allt
är på följande fyra områden som insatser bör göras.

Oljeutsläpp

Trots en del åtgärder fortsätter oljeutsläppen,
framför allt i Östersjön, att vara ett stort
problem. Utsläppen härrör från tankbåtsolyckor men
framför allt från rengöringen ombord på olika typer
av fartyg. Därför måste betydligt kraftfullare
åtgärder vidtas. Kristdemokraterna anser att Sverige
aktivt bör verka inom HELCOM för att fartygen skall
kunna lämna sin spillolja gratis i alla Östersjöns
hamnar.

När det gäller fartygshaverier måste beredskapen mot
oljeolyckor höjas, bl.a. genom ökad kapacitet för
nödutryckning och oljesanering samt utformning av
farleder och trafikregler så att särskilt känsliga
områden undviks. Vidare bör transport av olja i
enkelskroviga fartyg förbjudas inom Sveriges
ekonomiska zon.

Bekvämlighetsflaggningen

Även bekvämlighetsflaggningen av fartyg utgör ett
problem i miljöarbetet. Vi anser att Sverige, främst
inom EU, bör verka för att bekvämlighetsflaggning
avskaffas. Så länge som bekvämlighetsflaggade fartyg
finns kvar bör Östersjöländerna genom HELCOM införa
lämpliga regler för att begränsa
bekvämlighetsflaggade fartygs tillträde till vatten
och hamnar i Östersjön.

Avgaser från sjöfart

I dag drivs många färjor med regelbunden trafik på
Sverige med lågsvavlig och förhållandevis
miljövänlig bunkerolja. Sverige har som första land
i världen infört miljödifferentierade
farledsavgifter. Principen är att fartyg som
trafikerar svenska hamnar och som minskar sina
utsläpp, t.ex. genom katalytisk avgasrening och
användning av oljor med låg svavelhalt, skall få
betala mindre i avgift. Investeringskostnaderna för
att installera katalysatorer på fartyg är mycket
höga. Ett fartyg med katalysator släpper i
genomsnitt "bara" ut en femtedel så mycket kväveoxid
som ett utan. Tidigare gavs investeringsbidrag för
att installera katalysator. Vi anser att detta eller
liknande system bör prövas igen.

Handel med utsläppsrätter

Kristdemokraterna anser att det system för handel
med utsläppsrätter som nu växer fram bör innefatta
även vägtransporterna, men även övriga delen av
trafiksektorn bl.a. för att utsläppen från
transporterna ökar snabbt. Ytterligare ett skäl är
att kostnaden för att minska utsläppen är betydligt
lägre inom industrin än inom transportsektorn.
Hushållens och transportsektorns utsläppsreduktioner
sker i dag till en betydligt högre marginalkostnad
än vad som är fallet inom industrin. För att
systemet skall bli effektivt är det avgörande att en
så stor andel som möjligt av de totala utsläppen
omfattas. Detta bör prövas så snart som möjligt.
Mot bakgrund av vad vi nu har anfört bör motion
2003/04:MJ63 (kd) tillstyrkas i berörda delar.
Elanders Gotab, Stockholm 2004