En strategi för ungdomspolitiken

Herr talman! Sverige måste inse värdet av att investera i framtiden, det vill säga i ungdomarna. På så sätt skapar vi en bättre framtid för alla. Dagens unga bär morgondagens samhälle på sina axlar då människor står för en stor och positiv kraft i vårt samhälle. Ungdomar har moderna lösningar på de nya utmaningar som finns i samhället. Att skapa hopp och framtidstro hos dagens unga generation är en framtidsinvestering och politikens viktigaste uppgift. Vi måste mobilisera alla goda krafter i samhället för att skapa möjligheter till en ljusare framtid för dagens ungdomar. Det behövs ett ledarskap som kan skapa legitimitet och förtroende hos de unga. Vi i det rödgröna samarbetet vill erbjuda en politik som gör att ungdomar, såväl flickor som pojkar, ges lika möjligheter att växa och utvecklas och därmed bidra med sin fulla potential. Vi vill visa på en modern väg in i framtiden. En förutsättning för att unga människor ska kunna skapa en egen tillvaro och ta steget in i vuxenlivet är att de får möjlighet att skaffa sig utbildning och kan försörja sig för att bli självständiga och oberoende individer. Oavsett klass, etnicitet eller könstillhörighet måste ungdomarna ges samma möjligheter att söka sig ut på arbetsmarknaden. Det måste finnas villkor som skapar utrymme för ekonomisk trygghet, personlig utveckling och framtidstro. Herr talman! Tyvärr är situationen för dagens ungdomar olika. I olika områden har det försämrats med segregation och utanförskap. Till och med regeringen själv erkänner att politiken helt har misslyckats med de aspekterna. De är ungdomarna i förorterna, arbetarklassens Svenssons eller Ahmed och Mahmoud, som i dag har förlorat på regeringens politik. Det handlar om flickorna som inte har utrymme att gå till fritidsgårdarna. Det är många ungdomar som inte kommer in på den arbetsmarknad som i dag är nästan obefintligt för de ungdomarna. I Tensta och Rinkeby är enligt de senaste utsagorna från Metro mer än 37 procent av ungdomarna arbetslösa. I många områden är mer än 60 procent beroende av socialbidrag. Hur ska man tolka regeringens politik för att bekämpa utanförskapet? Detta är ett resultat av en orättvis och orättfärdig politik som har påverkat många ungdomar i många förorter i Malmö, Stockholm och Göteborg. I andra förorter är det också ungdomar som inte har samma möjligheter, som till exempel tillgänglighet till kultur. Vi ska också komma ihåg att man har satsat mer resurser på andra aspekter i samhället. Det behövs faktiskt inte mer poliser för att bekämpa brottslingar bland ungdomar. Ungdomarna behöver ett värdigt liv och en fritidslokal där det finns utbildad personal och möjlighet att utvecklas. Det behövs samlingslokaler för att både deras föräldrar och de själva ska ha möjlighet att kunna prata och helt enkelt ha en plan för sin framtid. Det är viktigt i politiken också när vi talar om ungdomar att se att ungdomarna inte är en grupp i sig. De är olika grupper beroende på kön, klass och etnicitet. I dag vet vi att klass har kön och också färg. Det är människor med en annan bakgrund än svensk som är mest utsatta. Ungdomarna protesterar genom att bränna bilar och på olika sätt hävda sin egen rättighet, men det är fel väg. Jag vill säga till de ungdomarna att deras kraft kan användas till en konstruktiv kamp för deras rättigheter. Det handlar om deras möjligheter att utvecklas, ha ett arbete och en framtid i det svenska samhället. Det är viktigt att komma ihåg. Tyvärr finns det inte så mycket i skrifterna vare sig från det ena eller det andra partiet om de utsatta områdena som i dag är ett samhällsproblem. Inom högerpolitiken har man tänkt sig att om man satsar på poliser i de områdena blir det bättre och ungdomarna kommer att lugna ned sig. Man borde i stället satsa på lärare, skolpersonal och fritidsledare. Det gäller också att satsa på utbildningar, framtidstro och bostäder. Det är många människor med annan bakgrund som bor med upp till sju syskon i en två- eller trerumslägenhet. Hur ska de kunna ha en framtid och kunna studera vidare när de är flera syskon? Jag har själv vänner och bekanta, och jag är bekant med detta från socialarbetare som arbetar i förorterna. De beskriver att fyra syskon sover i en dubbelsäng för att de är så trångbodda. Hur skulle de ungdomarna kunna ha ro att verkligen kunna studera eller tänka sig att gå vidare? För flickorna finns inga möjligheter att gå till fritidsgårdarna. Oavsett om man har svensk bakgrund eller invandrarbakgrund är i dag ungdomsgårdarna väldigt få, och de som besöker dem är killarna. Det är få kvinnor och flickor som besöker fritidsgårdarna. Det måste vi verkligen tänka på. Var finns jämställdhetsaspekten i fråga om kultur och fritid? Det är viktigt att komma ihåg att möjligheterna ser väldigt olika ut utifrån var man bor, hur tjock plånboken är, hur fattig man är, om man har ett arbete och vad man arbetar med. Det handlar också om vad ens egen förälder arbetar med, och i de här förorterna är föräldrarna ofta hemma och vårdar barn på grund av att vårdnadsbidraget har införts. De här ungdomarna har tyvärr ingen som verkligen ser dem. De kan inte säga: Det här är min idol! Det här är mina föräldrar! De kommer att utvecklas, och det är en framtidstro för oss också! Nu har man med politiken gjort så att även föräldrarna, inte bara ungdomarna, sitter fast i den situation som de befinner sig i. De kan inte komma ur den. När man satsar på ungdomar får man inte glömma klass- och könsaspekten. Det är det som är viktigt i dag, och detta är ett stort problem. Vi behöver satsa på ungdomarna och satsa på att ge dem arbete och utbildning. Högerregeringen har helt enkelt satsat på elitungdomar och elitklasser. Ungdomar med en lägre klassbakgrund och lägre utbildningsbakgrund kommer ingen vart. Det är inte bara matematik och de andra vetenskapliga ämnena som är viktiga. Samhällskunskap är viktigt och språk är viktigt. Det handlar om internationell solidaritet, och där är de olika samhällsämnena viktiga om man ska kunna utvecklas i sina före detta hemländer och här i Sverige. Därför behöver vi på olika sätt satsa på ungdomar i de olika aspekter där de utvecklas. Vi ska bekämpa både klass- och könsförtryck men också lyfta fram de kulturella aspekterna. Vi ska till exempel satsa på biblioteken. Vänsterpartiet har drivit frågan om fria bibliotek i alla skolor. Vi vill ha fri entré till museerna för att folk ska kunna besöka dem och billigare kollektivtrafik för att ungdomar helt enkelt ska kunna gå på bio och besöka centrum där det finns fler möjligheter för dem. Man kan inte betala 100 spänn för tunnelbana och 100 spänn för en biobiljett; det är omöjligt för många familjer med flera barn och ungdomar. Det är därför viktigt att komma ihåg de här betydelsefulla aspekterna. Jag kommer helt enkelt att säga ja till samtliga motioner, men på grund av tidsbrist yrkar jag bifall endast till den första och andra reservationen som är gemensamma.

Herr talman! Vi ska nu behandla regeringens skrivelse om ungdomspolitiken, som bygger på en uppföljning av den tidigare ungdomspolitiska propositionen Makt att bestämma - rätt till välfärd. Men makt att bestämma och rätt till välfärd har regeringen nog strukit från ungdomspolitiken. Det märks tydligt när man går igenom skrivelsen, som inte utgår från någon självkritisk analys: Hur har samhället utvecklats? Hur har vår politik slagit mot gruppen ungdomar i stort? I stället försöker man i strategin bara leda i bevis att den politik man har fört också har gynnat ungdomar - punkt. Jag tycker att det är en svaghet i hela skrivelsen. Vi ska också tänka på att ungdomar inte är en homogen grupp. Det finns stora skillnader inom ungdomsgruppen. Många har det väldigt bra. Många klarar skolan. Många går också vidare till högskolor och universitet. Många får ett jobb. Många har chansen att förverkliga sig själva om det nu gäller ett halvår i Asien som backpacker eller att göra någonting annat. Många har den möjligheten, men inte alla. Det är där politiken måste komma in. Politiken ska skapa förutsättningar för alla, oavsett bakgrund och oavsett var man kommer ifrån. Oavsett hudfärg, sexuell läggning etcetera ska politiken skapa förutsättningarna. Här har regeringen misslyckats. Man har inte skapat förutsättningar för ungdomar att få möjligheten att bli vuxna i Sverige. Man har inte gett förutsättningar för personlig utveckling, och man har inte skapat de förutsättningar som jag anser är grundläggande för svensk politik - att skapa möjligheter att förverkliga sig själv. Den första grunden är givetvis skolpolitiken. Den tänkte jag lämna lite därhän. Jag ser att det första steget här, som är det viktigaste och det absolut största misslyckandet, gäller rätten till arbete. När man har gått ut skolan ska man kunna få ett arbete så fort som möjligt. Det är ett viktigt steg för många. Man har suttit i skolbänken i kanske tio femton år och sedan kommer man ut och möts av precis ingenting. Man får ingen hjälp från Arbetsförmedlingen när man går dit, utan det första man blir hänvisad till är att gå och söka försörjningsstöd. Vad ger det för signal till ungdomar i dag att det är detta som är den första möjligheten i livet? Jag tror att det ger en dålig stämpel. Därför är det så viktigt att vi ger de här förutsättningarna. Från oppositionens sida har vi socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister lagt fram flera förslag om en sorts jobbstart för unga. Vi måste ta ansvaret. Vi måste skapa nya arbetstillfällen i en rödgrön omställning av samhället där vi satsar på framtiden. Vi måste se till att genom politiska beslut också skapa de förutsättningarna. När det gäller ungdomsarbetslösheten har vi lagt fram ett fempunktsförslag som vi har redovisat i den motion som vi har väckt med anledning av skrivelsen. Jobbstart för ungdomar innebär att Arbetsförmedlingen från första dagen ska börja kartlägga och ta sig an ungdomar och försöka få in dem antingen i praktik eller i vidareutveckling på annat sätt. Ungdomslyftet är ett särskilt program för 10 000 nya platser för ungdomar för att de ska kunna komplettera den utbildning som de har gått. De kanske har varit studietrötta och inte gått klart utbildningen, och då måste de få möjligheter att komplettera. Vi ska ge fler möjligheter till jobb, utbildning och praktik. Det absolut bästa sättet att komma in på arbetsmarknaden är via lärlingssystem eller praktikplatser. Då får man bevisa och visa vad man kan. Som ung har man starka drivkrafter att visa detta. Jag ställer inte upp på den beskrivning som vissa debattörer gör om att ungdomar är lata och inte vill. Jag tror inte alls på det. Det är inte sådana ungdomar jag möter. Tvärtom har de en fruktansvärt stark drivkraft att vilja göra någonting och gå vidare. Jag tror att praktikplatser och lärlingsutbildning är ett bra sätt för dessa. Vi måste skapa fler platser i kvalificerad yrkesutbildning och högskola och mer resurser för studie- och karriärsrådgivning för att kunna gå vidare. Det första steget för ungdomar ska inte vara ett steg in på socialbidragskontoret. Det är inte den start ungdomar ska få. Den andra delen handlar om bostad. Där har regeringen misslyckats katastrofalt, för det byggs i dag nästan inga hyreslägenheter. Det är inte många ungdomar som har föräldrar som kan ställa upp med pengar; det är bara några få förunnat. Men det ska inte få vara avgörande. Därför är det så viktigt att det finns hyreslägenheter att tillgå på fler ställen. I dag byggs det väldigt få. Därför har vi rödgröna tagit fram ett förslag om hur vi kan öka byggandet av hyreslägenheter för framtiden. Vi tror att det är väldigt viktigt att man sätter i gång ett sådant stöd så att man kan börja med detta arbete. Tyvärr var en av den borgerliga regeringens första åtgärder, med bostadsminister Mats Odell i spetsen, att avveckla det stöd som fanns tidigare, och då upphörde också byggandet av hyreslägenheter. Situationen i dag är den att fler och fler bor hemma allt längre. Det är inte den start man vill ha - därmed inget ont sagt om föräldrahemmet. Det betyder ganska mycket för ungdomars självkänsla och steg ut i vuxenlivet att ha ett eget boende och att kunna börja ta ansvar också för det vardagliga. Som jag sade tidigare är det väldigt många ungdomar som det går bra för och som klarar sig. Men en oroande utveckling är att den psykiska ohälsan tycks öka alltmer bland ungdomar, och vi får inte några förslag från regeringen om hur man ska gå vidare. Vi tycker att det är väldigt märkligt. Det kom en rapport senast i dag från Ungdomsstyrelsen gällande bland annat hbt-personers situation som är ganska skrämmande läsning om hbt-personers utsatthet. Vi fick också i höstas rapporter från RFSL Ungdom som tyvärr har en liknande beskrivning av hur situationen ser ut. Jag tror att vi måste jobba mycket mer med det. Just i detta betänkande har vi lyft fram transpersonernas särskilda utsatthet och unga transpersoners situation, som regeringen inte tycks vilja göra någonting åt i dagsläget utan skjuter på framtiden och säger att man måste titta mer på detta längre fram. Det har man sagt i ganska många år nu, och vi börjar bli lite trötta på den argumenteringen. Det är väl bättre att ta tag i problemen. För ungdomar såväl som för vuxna är det inte bara arbete och bostad som är det viktiga. Det är också fritid, kultur och de värdena. Företrädare för Socialdemokraterna och för Vänsterpartiet har i sina anföranden här lyft fram väldigt bra att vi måste satsa mer på kultur och fritid. Jag är orolig för att vi står i en liknande situation som vi hade på 90-talet, under 90-talskrisen, då kommunerna skar ned mer och mer på kultur- och fritidsverksamheten och därmed gav ungdomar en väldigt dålig start. Regeringen får inte denna gång göra om det misstag som gjordes i början av 90-talet. Därför tror vi i Miljöpartiet och de rödgröna partierna att vi måste lägga mer resurser på kultur och fritidsanläggningar för att skapa förutsättningar. Den sista punkten som jag skulle vilja ta upp gäller jämställdhetsaspekten, som har blivit mycket bättre men där det fortfarande återstår väldigt mycket att göra. Det gäller mycket fritidsverksamhet. Men när man går vidare till exempel till Arbetsförmedlingen är det insatser för pojkar eller män i första hand och väldigt få insatser som rör kvinnors yrkesval och vad man vill göra framöver. Flera utvärderingar har gjorts av Arbetsförmedlingen av var man lägger resurserna och de stora pengarna i Arbetsförmedlingens utbildningskostnader, och det ligger en dominans på manliga yrken. Vi tror inte att det är bra, utan vi vill slå ett slag för att jämställdheten måste genomsyra all politik, såväl arbetsmarknadspolitik som ungdomspolitik. Därmed yrkar jag bifall till reservation 1 och reservation 3.

Herr talman! Vi har i dag att debattera och fatta beslut om regeringens skrivelse En strategi för ungdomspolitiken . Precis som sades är det ett led i uppföljningen av den senaste ungdomspolitiska propositionen Makt att bestämma - rätt till välfärd . Det handlingsprogram som där presenterades har genomförts, och i dagens skrivelse presenteras ett nytt handlingsprogram inom ungdomspolitikens fem områden. Ungdomspolitiken är ett spännande område, detta för att den verklighet som ungdomspolitiken berör är så föränderlig. De mentala generationsskiftena kommer allt tätare. Ungdomar har i dag helt andra möjligheter och förutsättningar än vad någon annan ungdomsgeneration tidigare haft. De som i dag växer upp möter en helt annan verklighet än den som bara är fem tio år äldre. Synen på kunskap, fakta, information och omvärld omvärderas ständigt. Möjligheterna att resa, arbeta eller studera utomlands har aldrig varit större. Genom Internet erbjuds digitala rum där unga hämtar information, konsumerar och skapar musik och film, skriver, spelar spel och umgås. Även tillgången till utbildning på alla nivåer och inom alla områden är större i dag än någonsin tidigare. Informationen är alltid tillgänglig, oavsett vad det gäller. Kunskap skapas här och nu. Genom en tangenttryckning kan man läsa dagens New York Times, följa kriget i Afghanistan och se den senaste musikvideon - allting samtidigt. Valfriheten för individen har ökat dramatiskt, och i dag har unga goda möjligheter att själva välja sin framtid. Men detta innebär också utmaningar. Alla områden har inte en lika positiv utveckling. De problem som många vuxna kan möta blir än större för barn och unga. Allt större ungdomskullar innebär fler unga i skolan och på arbetsmarknaden. Detta ställer krav på samhället, krav som inte alltid kan mötas inom det ordinarie systemet utan kräver särskilda insatser med fokus på just barn och unga. Herr talman! Det går inte att komma ifrån att de två största utmaningarna rör utbildning och arbetsmarknad. Har man ingen utbildning är det också svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Därför måste fler ungdomar fullfölja en gymnasieutbildning med antingen teoretisk inriktning för att leda till fortsatta studier eller med yrkesinriktning för att leda till arbete. Fler elever måste lämna gymnasieskolan med godkända betyg och ha bättre förkunskaper inför yrkesliv och fortsatta studier. Grunden läggs dock långt tidigare. Fler elever kan nå skolans kunskapsmål om kraven görs tydliga, om elevernas kunskaper följs upp och utvärderas kontinuerligt, om resultaten kommuniceras med hemmen, om föräldrarna görs delaktiga och om de elever som behöver särskilt stöd får det i ett tidigt skede. Många viktiga beslut är redan fattade. Nämnas bör regeringens läsa-skriva-räkna-satsning, med fokus på de tidiga åren, nya kurs- och läroplaner för grundskolan, fler nationella prov, stöd till lärares fortbildning och en sexgradig betygsskala. Propositionen om en ny skollag är aviserad till den 23 mars, och där tar vi ytterligare viktiga steg för att anpassa skolan efter den omvärld vi lever i. Allt handlar dock inte bara om kunskaper utan också om den miljö i vilken de förmedlas. Den värdegrund på vilken skolan vilar kan inte nog betonas. Skolan ska inte vara värdeneutral, utan den ska ta tydlig ställning för de mänskliga rättigheterna och våra gemensamma demokratiska värden. Vi har ökat insatserna för fler åtgärder mot alla former av kränkande behandling, mobbning och diskriminering. En annan fråga är den om jämställdhet. En jämställdhetsdelegation för skolan är tillsatt som ska analysera könsskillnaderna i utbildningsresultat, se hur vi kan bryta traditionella könsroller och föreslå lämpliga insatser. Resultatet ska redovisas senast den 31 augusti i år. En liknande delegation har införts för högskolan. En antal åtgärder har också vidtagits för att bättre koppla skola och utbildning till ett steg in på arbetsmarknaden. Förra våren fattade vi beslut om en ny gymnasieskola med såväl en högskoleförberedande examen som en yrkesexamen. Samtidigt som kunskapskraven för att bli behörig till de högskoleförberedande utbildningarna skärps ökas tiden för yrkesämnen på yrkesprogrammen. Till detta ska läggas en gymnasial lärlingsutbildning. Vägarna från utbildning till arbetsmarknad måste vara lika många som de unga som ska vandra på dem. För att underlätta för unga att komma in på arbetsmarknaden och få arbetslivserfarenhet har regeringen i princip halverat de sociala avgifterna för personer under 26 år. Det gäller alla unga, inte bara de arbetslösa. Därmed har kostnaden för att anställa en ungdom minskat markant - kostnader som kommer att återinföras vid ett eventuellt maktskifte i höst. I den föreliggande handlingsplanen aviseras flera viktiga steg vidare. Det blir inom ramen för jobbgarantin möjligt att få arbetslivsinriktad rehabilitering för unga, att ta del av såväl stöd till start av näringsverksamhet som den nya aktiveringsinsatsen Lyft. Det blir också möjligt att ta del av jobbgarantin på deltid för att kunna kombinera den med komvux och studier i svenska för invandrare. Även för ungdomar som saknar slutbetyg från grund- eller gymnasieskolan ökas möjligheterna genom att de i folkhögskolornas regi får chans att gå en studieförberedande utbildning. Generellt har unga en positiv syn på sin egen framtid, och de upplever sin hälsa som god. I relation till den vuxna befolkningen är ungas hälsa bättre än alla andras. Det innebär inte att det inte finns problem och utmaningar, framför allt när det gäller ungdomars psykiska hälsa. Unga kvinnor rapporterar en större ohälsa än unga män. Ungdomar som uppger att de är homosexuella, bisexuella eller transpersoner mår betydligt sämre än andra ungdomar. Även detta gäller i synnerhet för unga kvinnor. Så sent som i dag visade en kartläggning av Ungdomsstyrelsen - den har redan nämnts här - en överrepresentation av självmordstankar, misstänksamhet och känsla av svek bland homo-, bi- och transsexuella ungdomar. Många känner att de saknar socialt stöd och har blivit utsatta för våld och trakasserier. Så mycket som var femte ung homo- eller bisexuell person har på grund av sin läggning blivit utsatt för någon form av våld eller allvarlig kränkning från sina egna familjemedlemmar. Den rapporten har nu lämnats till regeringen. I handlingsplanen redovisas flera steg för att öka kunskapen om och möjligheten att förbättra arbetet med barns och ungas hälsa. Som exempel kan nämnas den stärkta vårdgarantin inom barn- och ungdomspsykiatrin och den rikstäckande kartläggningen av barns och ungdomars psykiska hälsa som Statistiska centralbyrån nu genomför. Herr talman! Ungdomspolitiken ligger under kulturutskottets ansvarsområde, och det känns ganska naturligt. Anders Carlberg, portalfigur för verksamheten Fryshuset i Stockholm, talar gärna om berättelsens makt. När den äldre generationen för över sina kunskaper till den yngre genom en berättelse, en liknelse eller något självupplevt, sätts informationen i ett perspektiv. Vi tar den till oss och kan genast sätta den i sammanhang. Genom att läsa om vad som har hänt människor före oss drar vi lärdom för egen räkning. Vi undviker att upprepa historiens misstag och får inspiration att träffa goda val för vår framtid. Berättelsen blir bäraren av kunskap och förutsättningen för det vi kallar bildning. Det är här kulturen kommer in. Genom kulturen samlas berättelserna och återkommer i olika former, oavsett om det är genom litteraturen, konsten eller teatern. Kulturen hjälper oss att bearbeta och hantera den information vi möter i vardagen. I ett eskalerande informationssamhälle blir kulturen allt viktigare. Barns och ungas rätt till kultur står högt på regeringens agenda och har så gjort under hela mandatperioden. Det gäller såväl tillgången till professionell kultur av hög kvalitet som möjligheten att utveckla sitt eget skapande. En av de viktigaste insatserna är Skapande skola, som nu har ökat möjligheten för alla elever i årskurs 4-9 att ta större del av kulturlivet och knyta samman konsten och kulturen med skolan. Oppositionen vill ofta försöka koka soppa på den gamla spiken om fri entré till statliga museer. Här vill jag erinra om att alliansen alltid har värnat fri entré för barn och unga. Så ser det också ut vid de flesta länsmuseer och kommunala museer. I skrivelsen redovisas att regeringen avser att ta initiativ till en dialog i kulturfrågor med kommuner och landsting samt med den ideella sektorn. Statens kulturråds uppdrag när det gäller samordning och kunskapsspridning ska förtydligas. Ungdomsstyrelsen kommer att ges i uppdrag att genomföra en analys av ungas kulturutövande - allt i syfte att stärka ungas möjligheter till eget skapande och deltagande i kulturlivet. Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag har dragit över min talartid något, men jag avslutar här. Jag vill yrka bifall till kulturutskottets förslag.

Herr talman! I sitt försvarstal för skrivelsen pratade Olof Lavesson om nedsättning av sociala avgifter för unga upp till 25 år. Jag skulle bara vilja ställa en enkel fråga: Kan Olof Lavesson redovisa hur många nya jobb för arbetslösa ungdomar och hur många anställda som denna reform har gett? Olof Lavesson sade också att det hade gjorts satsningar för att fler ska klara gymnasiet. Såvitt jag vet är det ganska stabilt runt 20-24 procent som inte går ut gymnasiet med tillräckliga betyg. Jag har inte sett några direkta insatser från regeringen för att höja kvaliteten i skolan. Där tycks det i stället mest vara en diskussion om kepsar och mobiler. Man måste ju koncentrera sig på skolans innehåll och kvalitet, och där saknar vi förslag från regeringens sida. Jag tror att Olof Lavesson får läsa på lite om arbetsmiljösituationen i skolan. Arbetsmiljöverket har ansvar för detta och ska göra inspektioner för att se till att det systematiska arbetsmiljöarbetet fungerar även på skolorna så att det blir en bra skolmiljö, vilket är väldigt viktigt. Alliansen har dragit ned med 160 miljoner på Arbetsmiljöverket, vilket innebär att det blir färre och färre inspektioner också i skolan. Därmed blir hela arbetet med att se till att det finns en bra arbetsmiljö eftersatt. Vi kallar skolan för en arbetsmiljö för unga, och vi har också fått ganska många rapporter om att skolorna är ganska nedslitna. Det är också därför som vi från den rödgröna oppositionen har föreslagit ett särskilt skol-ROT just för reparation och underhåll av skolorna. Där saknar vi några som helst initiativ från regeringens sida.

Herr talman! I sitt försvarstal för skrivelsen pratade Olof Lavesson om nedsättning av sociala avgifter för unga upp till 25 år. Jag skulle bara vilja ställa en enkel fråga: Kan Olof Lavesson redovisa hur många nya jobb för arbetslösa ungdomar och hur många anställda som denna reform har gett? Olof Lavesson sade också att det hade gjorts satsningar för att fler ska klara gymnasiet. Såvitt jag vet är det ganska stabilt runt 20-24 procent som inte går ut gymnasiet med tillräckliga betyg. Jag har inte sett några direkta insatser från regeringen för att höja kvaliteten i skolan. Där tycks det i stället mest vara en diskussion om kepsar och mobiler. Man måste ju koncentrera sig på skolans innehåll och kvalitet, och där saknar vi förslag från regeringens sida. Jag tror att Olof Lavesson får läsa på lite om arbetsmiljösituationen i skolan. Arbetsmiljöverket har ansvar för detta och ska göra inspektioner för att se till att det systematiska arbetsmiljöarbetet fungerar även på skolorna så att det blir en bra skolmiljö, vilket är väldigt viktigt. Alliansen har dragit ned med 160 miljoner på Arbetsmiljöverket, vilket innebär att det blir färre och färre inspektioner också i skolan. Därmed blir hela arbetet med att se till att det finns en bra arbetsmiljö eftersatt. Vi kallar skolan för en arbetsmiljö för unga, och vi har också fått ganska många rapporter om att skolorna är ganska nedslitna. Det är också därför som vi från den rödgröna oppositionen har föreslagit ett särskilt skol-ROT just för reparation och underhåll av skolorna. Där saknar vi några som helst initiativ från regeringens sida.

Herr talman! Ulf Holm inledde sitt anförande med att säga att han tänkte lämna skolpolitiken därhän. Det är väl ganska symtomatiskt för Miljöpartiet. Hade Ulf Holm läst på om det området hade han nog hittat svar på många av sina frågor. Det kan inte vara okänt för Ulf Holm att vi har gjort några av de största utbildningspolitiska förändringarna i modern tid under den här mandatperioden. Inte minst Ulf Holms partikamrater har kritiserat detta här i talarstolen vid ett antal tillfällen. Det handlar om betydligt mer än bara det som Ulf Holm så raljant kallar för kepsar och mobiler. Ta bara det att vi nu satsar på yrkesförberedande utbildning i betydligt större utsträckning än någonsin tidigare. Det handlar inte bara om högskoleexamina utan om att komma ut på en arbetsmarknad och koppla utbildningen till den arbetsmarknaden. Det handlar om att införa praktikplatser och lärlingsplatser. Jag tycker att detta är fantastiskt stora steg som Ulf Holm uppenbarligen totalt bortser från. När Ulf Holm var med och styrde Sverige var det en tredjedel som slogs ut från gymnasieskolan varje år. Ulf Holm vet precis som jag att om man genomför förändringar på skolområdet så tar det ett antal år innan de får genomslag, men att bara vänta ytterligare löser inga större problem. Sedan tar Ulf Holm upp de halverade sociala avgifterna för unga. Där vet både Ulf Holm och jag att vi har gått igenom en ganska stor finanskris. Att värdera exakt vilka jobb som tillkommit eller försvunnit på grund av olika reformer är fullständigt omöjligt. Men jag konstaterar att det i det förslag som Ulf Holm går till val på handlar om att dubbla de sociala avgifterna för ungdomar. Jag skulle vilja fråga Ulf Holm hur många nya jobb ni har beräknat att det kommer att ge för unga människor när det blir dubbelt så dyrt att anställa dem med er politik. Vilken signal är det till dem som befinner sig i utanförskap? Jag tänker på dem som bor i storstädernas ytterområden och kanske har lyckats få in en fot på arbetsmarknaden men som nu får reda på att det kommer att bli dubbelt så dyrt att ha dem anställda. Hur många fler jobb ger det, Ulf Holm?

Herr talman! När det gäller skolan skulle jag egentligen hålla mig utanför. Det är helt sant som Olof Lavesson påpekade, för det är inte mitt specialområde. Men så mycket vet jag att andelen som går ut gymnasieskolan utan tillräckliga betyg fortsatt ligger på en hög nivå. Visst, vi har olika strategier för hur vi ska komma till rätta med det, men jag menar att regeringens politik mer inriktar sig på mobiler och kepsar än på innehållet och kvaliteten i utbildningen. Se bara på komvux, där ni har skurit ned så att det inte längre ger förutsättningar för att den som inte lyckas i skolan ska kunna läsa in det han har missat. De möjligheterna har ni tagit bort. Från Miljöpartiets sida är vi mycket positiva till fler lärlingsplatser, traineeplatser och praktikplatser. Vi tror att det är en bra möjlighet. Det har vi också lagt fram ett rödgrönt förslag om som finns i Ungdomslyftet som har presenterats. När det gäller nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för ungdomar är problemet att alliansen inte kan säga hur många arbetslösa ungdomar som har fått jobb tack vare den. Det går inte att säga - men reformen kostar 11,9 miljarder! Det är en otroligt stor reform, och då måste man väl ändå kunna få en utvärdering av hur den har fungerat. Det är klart att de företag som redan tidigare hade många unga anställda är jätteglada, för de har plötsligt fått mycket lägre kostnad och därmed också större vinst. Det är självklart. Om man nu har 11,9 miljarder menar vi att det är bättre att satsa dem på åtgärder för att försöka få in arbetslösa på arbetsmarknaden. I Miljöpartiet vill vi, som företagsvänligt parti, använda de 11,9 miljarderna till att sänka arbetsgivaravgifterna för småföretagen, för de har stor utsatthet i dag just på grund av finanskrisen.

Herr talman! Ulf Holm vet lika väl som jag att antalet platser på komvux är något som minskar i högkonjunktur och ökar i lågkonjunktur. Så är det även i det här fallet. Det stämmer att vi i början av mandatperioden minskade platserna med 12 000, vilket är ungefär en tredjedel av vad ni minskade platserna med mellan 2001 och 2004. Vi kanske ska ha lite perspektiv på de siffror vi pratar om. Nu byggs platserna ut. Framför allt satsar vi på yrkesvux - återigen för att koppla det till dem som väljer en yrkesinriktad utbildning. Det som Ulf Holm fortsätter att kalla för kepsar och mobiler skulle jag vilja kalla för en trygg kunskapsmiljö. Det handlar om att det faktiskt är ordning och reda i skolan och att man får studiero. Jag tror inte att man nog kan betona det när det gäller möjligheten att tillgodogöra sig kunskaper. Slutligen kan jag konstatera att vi inte fick något svar på frågan om hur många jobb Ulf Holm beräknar att en straffskatt på ungdomar ska ge. 11,9 miljarder, säger Ulf Holm, som om de miljarderna bara kunde plockas in någonstans ifrån. De ska betalas av någon. De ska betalas av dem som har anställt en ung människa och som nu får reda på att det blir dubbelt så dyrt att ha den personen anställd. Ulf Holms besked till dem i valrörelsen är att detta kommer att genomföras med honom vid makten. Det blir dubbelt så dyrt att anställa ungdomar. Vi får se hur många jobb det ger, Ulf Holm.

Herr talman! McDonalds behövde väl 60 miljoner ytterligare i sin kassa. Det var väl därför som de behövde få de här sänkningarna av arbetsgivaravgifterna för de unga som de redan hade anställda. Jag konstaterar bara att pengarna används på ett mycket, ska vi säga, slösaktigt sätt. Det är väl bättre att satsa pengarna på de ungdomar som är arbetslösa i stället för att i största allmänhet satsa på alla ungdomar. Sedan förbigick Olof Lavesson helt bostadspolitiken. Han pratade inte bostäder för fem öre. Jag kan förstå det med tanke på den bostadspolitik som regeringen företräder. Marknaden ska lösa alla problem, inte politiken. Innerstaden i Stockholm ska göras hyresfri, det vill säga inga hyresrätter ska finnas kvar i innerstaden i Stockholm. Det är den krassa politik som regeringen står för. Jag undrar bara: Varför det? Varför vill inte den borgerliga majoriteten i utskottet eller den borgerliga majoriteten i riksdagen satsa mer pengar på hyresrätter? Ni måste ju se att detta bär alldeles åt skogen fel. Sedan måste jag fråga Olof Lavesson hur han får ihop det här med skolan. Han pratar om att skolan ska göra en massa saker. Den kommunala skolan ska göra det och det. Men samtidigt satsar ni inga mer pengar på kommunerna. Ni ger dem lite grann i ett engångsbidrag i år. Samtidigt utarmas kommunernas ekonomi, vilket gör att kommunerna får mycket svårare att satsa på skolan. Jag bor i en kommun som säger upp lärare därför att man inte har ekonomi för det hela längre. Det är i och för sig en moderatledd kommun, så det kan bero på det. Inte vet jag. Men det här går i alla fall inte ihop.

Herr talman! När man hör Leif Pettersson får man lite flashback från förr. Vi är tillbaka i transfereringssystemens tid. 11,9 miljarder ska man dra in. Och så säger Leif Pettersson: Vi ska i stället satsa på de ungdomar som inte har något jobb. Det innebär att det för alla dem som har någon anställd som är ung helt plötsligt ska kosta dubbelt så mycket. Är det så att de inte längre har dem anställda får de nya pengar av Leif Pettersson för att anställa dem. Det är fram och tillbaka och fram och tillbaka. Ni tar med den ena handen. Ni ger med den andra handen. Beskedet är fortfarande till alla dem som har anställt någon att det kommer att bli dubbelt så dyrt om Leif Pettersson får bestämma. Återigen undrar jag, Leif: Hur många nya jobb anser Leif Pettersson och Socialdemokraterna att det ger att straffbeskatta unga? Hur många nya jobb blir det av att det blir dubbelt så dyrt att ha unga anställda? Och det rör betydligt fler än McDonalds, som Leif Pettersson lite nedlåtande nämnde. Sedan togs bostadspolitiken upp. När jag lyssnade på Leif Pettersson var det ibland lite svårt att avgöra om det var ungdomspolitik eller bostadspolitik i stort som vi diskuterade. Det var en väldigt generell debatt. Jag ska försöka hålla mig till de frågor som rör ungdomspolitiken. Vi kommer ju inte - det vet Leif Pettersson också - genom nyproduktion av hyresrätter att bygga bort problemen för unga människor. Jag tänker framför allt på våra storstäder där problemen är som störst. Där handlar det om helt andra insatser, och vi ser nu en helt ny kreativitet när det gäller till exempel studentbostäder. Jag kan se det i min egen stad - jag kommer från Malmö. Där ser vi nu ett helt nytt område när det gäller hur studentbostäder växer fram, och det handlar inte om nyproduktion av hyresrätter. Jag är också bekymrad över hyresrättens framtid i Sverige. Jag för gärna den debatten med Leif Pettersson. Men det är en generell bostadspolitisk debatt, och den tycker jag inte hör hemma i den ungdomspolitiska debatten.

Herr talman! Jo, den hör hemma i den ungdomspolitiska debatten därför att fler hyresrätter skapar en positiv kedja, en positiv spiral. Äldre människor som har sina villor kan då flytta till nyproducerade hyresrätter inne i stan. Sedan kan villorna efterfrågas av unga familjer som i sin tur lämnar en billig hyresrätt som ungdomar kan efterfråga. Det är det samband som finns på hela bostadspolitikens område. Därför är också byggandet av hyresrätter viktigt när det gäller ungdomars möjligheter att få bostad, ungdomars möjligheter att flytta hemifrån. När äldre människor, de som skulle behöva ha ett annat boende, sitter kvar i sina gamla hyresrätter kommer inte den här positiva spiralen i gång. Men återigen: Jag förstår inte hur du får det att gå ihop på skolans område. Jag har en fru som är lärare dessutom, ska jag säga. Hon märker dag efter dag att hon får färre arbetskamrater, att skolan utarmas på personer som inte är lärare utan elevassistenter, kuratorer och så vidare. Hon märker dag efter dag att hon får det betydligt besvärligare att få tiden att räcka till. Alltihop beror på att kommunerna får mindre resurser. De kommunala resurserna skulle kunna garanteras med ett betydligt bättre statsbidrag från statsmakternas sida. Men regeringen vill bara lämna ett litet engångsbidrag i stället, och det är inte tillräckligt. Det är inte tillräckligt att ge ett engångsbidrag. Det kan man inte bygga en verksamhet på under en längre tid. Men vi får väl se. Vi får hoppas på en ny regering och bättre bidrag till kommunerna från den regeringens sida.

Herr talman! Det har inte undgått någon att när det gäller att lova nya pengar är oppositionen fullständigt oöverträffad. Det är när man ska finansiera dem som det blir lite värre. Det är bland annat straffbeskattning av ungdomar som tydligen ska finansiera åtminstone tolv av miljarderna. Återigen, Leif Pettersson: Även kommunerna har gått igenom en ganska tuff ekonomisk period. Av den anledningen har vi ökat de bidrag som går till kommuner och landsting. Det vet Leif Pettersson lika väl som jag. När det gäller vad staten kan göra håller vi på med en helt ny gymnasieskola. En ny skollag är på väg framöver. En ny lärarutbildning håller på att genomföras. Det är alltså väldigt mycket som görs. Men det verkar inte som att Leif Pettersson noterar detta över huvud taget. När det gäller utbildningsplatserna har vi föreslagit ett antal nya utbildningsplatser på både högskola och yrkeshögskola. Men det bryr sig inte Leif Pettersson heller om. Det enda besked han ger är att det med honom vid makten kommer att bli dyrare och dyrare att anställa ungdomar. Det är det krassa beskedet i dag.

Herr talman! Olof Lavesson nämnde regeringens satsning på skolorna och på komvux och dylikt. Tyvärr, Olof, jag sitter i utbildningsnämnden och har koll på situationen för de ungdomar som inte är gymnasiebehöriga. Det är många som inte kan gå vidare. Och din regering eller den borgerliga regeringen har helt enkelt skurit ned jättemycket när det gäller komvux och de olika skolor där ungdomarna kan gå vidare med studier efter gymnasiet, så att de kan vara behöriga och få ett arbete. Det är lätt att säga en massa vackra ord här i talarstolen, men när man kommer till handling är det faktiskt väldigt annorlunda. Situationen är annorlunda, och förutsättningarna för ungdomarna är annorlunda. Vi rödgröna har i alla fall 10 000 fler platser till komvux och de olika KY-utbildningarna. Det handlar om satsningar på dem. Och det är 400 miljoner kronor för satsningar på högskolor och universitet. Det är satsningar på ungdomar. Men min fråga är: Vad har regeringen för satsningar när det gäller den frågan? Sedan har du och vi alla nämnt psykisk ohälsa och den nyaste rapporten från Ungdomsstyrelsen. Det har faktiskt också kommit en annan rapport från Ungdomsstyrelsen. Det handlar om 70 000 barn med invandrarbakgrund, 70 000 ungdomar. Gift mot sin vilja heter den rapporten. Det är 70 000 ungdomar. Vad säger man om detta? Varför nämner man inte det någonstans?

Herr talman! När det gäller komvux sjunker antalet platser i högkonjunktur, och de ökar i lågkonjunktur. Om man ser på vad vi gör nu kan vi konstatera att under 2009 ökar platserna på yrkesvux och komvux med 7 000 platser, 2010 med 23 000 platser och 2011 med 24 000 platser. I början av mandatperioden sjönk de med 12 000 platser, ungefär en tredjedel av det som den rödgröna regeringen på sin tid drog in platserna med. Kom inte och påstå att regeringen ingenting gör! Det görs fantastiskt mycket. Det finns siffror som visar det också. Amineh Kakabaveh tar upp ungdomars hälsa. Då vill jag ta upp den satsning som är gjord med ungdomsmottagning på nätet. Det tycker jag är en viktig del när det gäller vad man kan göra för ungdomars hälsa. Det tog man initiativ till redan 2007. Den så kallade umo.se lanserades i november 2008. Det innebär att unga kan få information och råd i frågor som rör sex, hälsa och relationer. Man har haft en miljon besök av unga mellan 13 och 25 år i hela landet, och hela 40 procent känner till satsningen. Jag tycker att det är en viktig del av den här politiken. Jag skulle vilja se att man breddar den till fler områden. Jag känner väl till Amineh Kakabavehs engagemang för unga som råkar ut för hedersrelaterad brottslighet. Jag delar den oron och de bekymren. Jag skulle gärna se att det görs mer satsningar framöver och att man kan fortsätta med de goda erfarenheterna med anonyma kontaktmöjligheter för dem som har drabbats av den typen av brottslighet. Det finns ett initiativ som RFSL Rådgivningen Skåne driver som heter heder.nu dit unga som drabbas av hedersrelaterad brottslighet kan vända sig anonymt. Det är ett strålande initiativ. Jag skulle gärna se att det kan utökas på något sätt framöver.

Herr talman! Jag har inte påstått att ni inte gör någonting, men det ni gör är helt otillräckligt. Jag gav exempel i mitt anförande. I Skärholmen där jag bor är mer än 50 procent av ungdomarna med invandrarbakgrund arbetslösa. I Tensta och Rinkeby är 37 procent av ungdomarna arbetslösa. Mer än 60 procent av befolkningen är beroende av socialbidrag. Vad är satsningen? Det är så i Rosengård, i Botkyrka och i många andra områden. Ni har skurit ned på komvux. Ni har försämrat situationen för ungdomar när det gäller att kunna komma vidare med karriär och utveckling och helt enkelt bli behörig. Det är anställningsstopp inom olika kommuner. De ungdomar som inte klarar sig behöver fler lärare, utbildade och behöriga lärare. De får inte ens det. Hur ska de kunna ta sig fram till ett arbete och en bostad? Har man inte ett arbete kan man inte heller få en bostad. Då är man kvar som mina vänner och bekanta. Man är upp till 30 år och bor fortfarande hemma, för man har inte råd att bo själv. Visst har trenden vänt när det gäller ungdomars möjligheter. Jag pratar inte om alla ungdomar. Jag pratar om ungdomarna från arbetarklassen. De flesta av dem har invandrarbakgrund i förorterna. Det handlar om ensamstående föräldrar och psykiskt sjuka. Det finns många med funktionsnedsättningar. Hur många ungdomar med funktionsnedsättning har fått jobb med den här regeringens politik? Tyvärr är verkligheten så.

Herr talman! Amineh Kakabaveh frågar vad vi gör när det gäller skola, utbildning och arbetsmarknad för dem som växer upp i våra utanförskapsområden. Jag tror att grunden för det hela är en skola som tidigt satsar på kunskap, trygghet, ordning och reda och gör det för alla. Det handlar om att se att det går att kombinera med att hitta en plats i det svenska samhället och känna att man är en del av det svenska samhället. Även om man är född och uppvuxen här ska man inte känna att man lever i utanförskap. Det handlar också om att öppna jobbgarantin för unga, göra det på deltid och kombinera det med undervisning i till exempel svenska för invandrare. Jag tror att det är av stor betydelse för dem som inte lyckas få slutbetyg från grund- och gymnasieskolan att vi har en satsning på utbildningsplatser på folkhögskolorna. Jag har tidigare nämnt utbyggnaden av komvux som vi ser nu, även den av yrkesvux och yrkeshögskolorna. Jag tror att det är viktiga bitar för att komma in i samhället. Det handlar om att få in foten på arbetsmarknaden, framför allt för dem som kommer från utanförskapsområden. De gynnas av att det är enkelt och billigt att anställa unga människor. Hela oppositionens, även Amineh Kakabavehs och Vänsterpartiets besked, till dem som har lyckats i utanförskapsområden att få in en fot på arbetsmarknaden är att det plötsligt blir dubbelt så dyrt att anställa och ha anställda. Det är även Amineh Kakabavehs besked till dem. Det blir dubbelt så dyrt att ha dem anställda med er politik. Vi har inte fått några svar i dag, och vi lär väl inte få det heller fram till valet. Men det finns ingen större tveksamhet. Det görs enormt stora insatser. Det kommer att behöva göras betydligt fler insatser, men alternativet som erbjuds från den rödgröna oppositionen är inte särskilt smickrande.

Herr talman! Under förra året hade jag förmånen att få leda en arbetsgrupp i mitt partidistrikt i Stockholms län. Det var en grupp som arbetade med frågor kring ungdomar och ungdomars hälsa. Arbetet i gruppen bestod i huvudsak av dialoger med personer som på olika sätt arbetar med ungdomar, i skolan, inom skolhälsovården, i barn- och ungdomspsykiatrin liksom polisen och Socialstyrelsen. Hälsan är bättre, men fler är sjuka var en kommentar från en skolläkare som vi träffade. Han menade att allvarligare infektioner är färre numera, men allergier och smärtproblem ses oftare än förr. Det är en större andel i alla ålderskategorier av ungdomar som söker vård för olika problem. Huvudvärk och magont är vanligt och kopplas ofta till spänningstillstånd. Att sömnproblem rapporteras ofta kom också fram i de dialoger som vi hade med personer som arbetar inom skolhälsovården. Sömnproblemen har av allt att döma samband dels med att ungdomar har hektiska liv, dels att en del föräldrar synes ha alltför lite av vad vi kan kalla resurser för att motsvara barnens behov av gemenskap och därmed det stöd som är knutet till gemenskapen med föräldrarna. Föräldrarna är benägna att söka hjälp för sina barn i fråga om somatisk, kroppslig ohälsa eller misstankar om somatisk ohälsa. Den psykiska ohälsan verkar dock vara svårare för föräldrar att tackla. Vid några av dialogerna framhölls att föräldrarna skulle behöva ha mer värdetid med sina barn som att äta frukost och middag tillsammans för att få tid att prata om vad som händer runt barnen och ungdomarna. Här kan jag nämna den nationella strategi för ett utvecklat föräldrastöd som regeringen har lagt fram som en del i det här. Många ungdomar tycker ändå att det är härligt att leva. Man skulle kunna säga att det är inne att må bra. Många ungdomar mår faktiskt bra. Vi kunde få fram en del undersökningar där 80 procent av ungdomarna uppger att de mår bra. Skolsköterskorna som vi träffade beskrev att de kunde se ändringar utifrån vad som var populärt eller inne. Just nu är trenden att vara frisk och sund. Då sprids den bilden och känslan bland många ungdomar. Men det finns självklart ungdomar som inte har samma känsla. I flera av de dialoger vi genomförde växte bilden fram att kraven ökat på tonåringarna i en takt som de inte alltid är mogna att hantera. Samtidigt omges de av allt färre vuxna som skulle kunna balansera dessa krav. Ungdomar blir mer hänvisade till sig själva, kompiskretsen och de digitala medierna. När det gäller de digitala medierna framhöll flera av dem vi träffade möjligheterna till stöttning via nätet. Vi har här hört om satsningar på nätet att få stöttning. Med mobiltelefoner och Internet kan man också ha en bredare vänkrets än tidigare. Man blir sedd. Man kan lättare hitta vänner som man känner tillhörighet med. Men Internetkontakterna kan också vara skadliga med mobbning och stöttning i skadlig riktning. Att man finns med på bilder på nätet som man själv eller någon annan har lagt ut är ett ökande problem. Vid flera av dialogerna framkom det också att ungdomarna tidigare än för några år sedan har lärt sig avarter av vuxenbeteende. Deras självständighet, initiativ och kamratliv är numera som om de blev vuxna tidigare. Det inbegriper också konsumtion, klädvanor och sexuell aktivitet. Ungdomar utsätter sig också för mer drogrisker än förut. Flickorna har blivit mer utagerande, och runt 15 års ålder har många flickor det besvärligt som mottagare av en mängd förväntningar av olika slag. Vid några av dialogerna togs det också upp att man sett en tydlig ökning av alkoholkonsumtion bland ungdomarna under de senaste åren. Ungdomar upplever heller aldrig tystnad, passivitet eller att umgås med sig själva, alltså tid för att, som man brukar uttrycka det, ladda sina egna batterier. De har mycket aktiviteter, och det ska vara häftigt eller full fart. Tv- och datortid kan för en del uppgå till tio-tolv timmar per dygn, ibland mer. Man skulle kunna likna det här vid någonting som skulle kunna kallas informationsstress. Ofta är det också många aktiviteter efter skolan. Det blir lätt för mycket som ska pressas in. Man drabbas av det vi skulle kunna kalla aktivitetsstress. Man vill inte missa något. Man ska prestera och vara bra, kanske helst bäst, också på fritiden. Herr talman! Skolan är en viktig infrastruktur för framtiden, om kanske inte den viktigaste. Fortsatt förbättring och uppbyggnad av skolan med genomtänkta arbetssätt för eleverna och fortbildning för lärarna är en generell åtgärd som kommer hela landets befolkning till godo, dels genom att eleverna och deras föräldrar oroas mindre, dels genom att utbildningsresultaten så klart blir bättre. I förlängningen kan vi faktiskt se att den ekonomiska bärkraften i landet stärks. Här har regeringen tagit initiativ till en ny skollag, och förslaget kommer till riksdagen under våren, liksom till den nya gymnasieskolan där fler elever kommer att få chansen att uppnå målen och gå vidare till arbete eller vidareutbildning efter sina gymnasieår. Ledarskapet, har det visat sig, är en viktig del för framgångsrika skolor och skolmiljöer. Varje klass kan man också kalla en arbetsgrupp. Ju mer genomtänkt och medvetet arbetsledarens, alltså lärarens roll är, desto bättre blir också arbetsklimatet och prestationerna. En skolledning som förmår dela ut ansvar till arbetslagsledare och pedagoger som sedan också är beredd att ta ansvaret att driva sina arbetsområden och grupper på ett genomtänkt sätt ger en välfungerande skola. Därför är också den obligatoriska befattningsutbildningen för nyanställda rektorer en viktig del, liksom den kommande nya lärarutbildningen. Även den satsning på fortbildning för lärare som har genomförts inom Lärarlyftet bidrar till detta. Det här är åtgärder som ger effekt på längre sikt, men också för de ungdomar som har lämnat skolan och gymnasiet kan insatser behövas, inte minst nu när vi är inne i den största globala ekonomiska kris vi har sett på mycket länge. Satsningen på yrkesutbildningen genom förstärkningen med minst 10 000 platser inom yrkesvux, 3 000 platser till yrkeshögskolan och 10 000 platser inom högskolan är exempel på åtgärder för att ge ungdomar möjlighet att gå vidare till en framtid, en framtid för den unge själv liksom för Sverige. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Inte ett ord om ungdomsarbetslösheten! Mycket märkligt, måste jag säga. Jag håller i min hand en rapport från TCO. TCO granskar , heter den här serien. Det är TCO som undersöker hur saker och ting förhåller sig på arbetsmarknaden. Just den här granskningen heter LAS gör inte unga arbetslösa . Rapporten visar följande: "Färre än 2,5 procent av de arbetslösa ungdomarna har blivit arbetslösa efter driftsinskränkning, alltså situationer där turordningsreglerna kan ha kommit till användning. De få ungdomar som har blivit arbetslösa efter en driftsinskränkning hittar snabbt nya jobb. Lagen om anställningsskydd lämnar stort utrymme för arbetsgivare att behålla kompetens i företaget eller organisationen. Jämfört med andra västliga industriländer är det svenska anställningsskyddet inte särskilt starkt. I OECDs senaste ranking är Sverige det tionde mest liberala landet av 30 jämförda länder. Det finns inget i det svenska anställningsskyddets utformning som ger anledning för arbetsgivare att undvika att anställa ungdomar eller bara ge dem tidsbegränsade anställningar. Forskningen ger inte stöd för tesen att det svenska anställningsskyddet skulle ha en negativ påverkan på ungdomsarbetslöshet eller ungdomars sysselsättning." Ändå framhärdar Centerpartiet i att kräva att lagen om anställningsskydd ska luckras upp. Varför det, Per Lodenius?

Herr talman! Nej, jag nämnde ingenting om arbetslösheten eftersom jag i mitt anförande koncentrerade mig på skoldelen och ungdomars hälsa, som du kanske hörde. Det är viktigt för ungdomar att få in minst en fot på arbetsmarknaden. Med den politik som ni förordar inom Socialdemokraterna vill ni hellre ställa ungdomarna med två fötter utanför och sedan med olika åtgärder få in dem tillfälligt på arbetsmarknaden. Att ungdomar också har möjlighet att vara kvar på arbetet, att vi ser styrkan hos ungdomar, är en viktig del just för att de ska kunna vara kvar på arbetet. Jag kan också undra varför ni vill höja arbetsgivaravgiften för ungdomar med den politik ni vill föra. Vi ser i stället vikten av att flera ungdomar ska kunna komma ut på arbete, också genom utbildning på olika sätt. Yrkesutbildningen är en viktig del, som jag nämnde också i mitt anförande. Vi satsar på yrkesvux, men också det nya gymnasiet ger möjligheter till en tydligare yrkesutbildning, vilket Socialdemokraterna inte tycks vilja ha. Det framgår av er utbildningspolitik. Jag vill passa tillbaka på det sättet. Varför vill ni inte satsa på en yrkesutbildning för ungdomarna? Varför är yrkesutbildningen inte en prioriterad fråga för Socialdemokraterna?

Herr talman! Det är den visst. Vi har i vårt gemensamma rödgröna förslag lagt fram sådana idéer. Det var inte det som jag frågade Per Lodenius om. Jag konstaterade att rapporten visade att färre än 2,5 procent av de arbetslösa ungdomarna har blivit arbetslösa efter driftsinskränkning, alltså situationer där turordningsreglerna har kommit till användning. Ändå håller du på och pratar om en fot in och två fötter utanför. Det är ju svammel. Det finns ingenting som stöder tesen att LAS skulle hindra ungdomar från att komma ut på jobb. De ungdomar som har blivit arbetslösa efter driftsinskränkningar hittar snabbt nya jobb, konstaterar TCO. Det är inte Socialdemokraterna som konstaterar detta. Det är TCO. Lagen om anställningsskydd lämnar stort utrymme för arbetsgivare att behålla kompetens i företaget eller organisationen, konstaterar TCO. Jag måste bara konstatera att Centerpartiets liberalisering, eller vad man ska kalla det, Centerpartiets ökenvandring när det gäller den här frågan är monumental. Det finns ingenting som stöder att LAS skulle göra fler ungdomar arbetslösa. Det finns ingenting som visar att lagen om anställningsskydd skulle hindra arbetsgivare att anställa ungdomar. Tvärtom är det så att många arbetsgivare, exempelvis de som anställer de allra flesta ungdomarna, telemarketingföretag, efterfrågar att ungdomarna ska vara kvar längre tid i deras företag därför att de erbjuder dem utbildning för att de ska klara sina uppgifter. Men ungdomarna går vidare. Det kan man inte hindra dem från att göra, men de här företagen skulle vilja att ungdomarna stannade kvar längre. LAS är inget problem. Varför framhärdar Centerpartiet med detta förslag, Per Lodenius?

Herr talman! Jag vill fortfarande hävda att det viktiga är att ungdomarna får in en fot och inte står med två fötter utanför, som en stor del av Socialdemokraternas politik riktar in sig på. När det gäller telemarketingföretagen kan man väl säga att det är upp till företagen att se till att de har en sådan arbetsmiljö, sådana löner och sådant arbete att de får ungdomarna att stanna kvar. Det vet jag inte hur jag ska kommentera i det här fallet. Herr talman! När det gäller ungdomars möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden har jag förstått att jag från Leif Pettersson inte får något svar vad det gäller Socialdemokraternas egentliga tankar kring yrkesutbildningen. Man motsätter sig ett gymnasium där vi ska ha tydligare yrkesutbildning, där det blir en bättre och starkare yrkesutbildning och där vi också ger en bättre och tydligare lärlingsutbildning. Detta har Socialdemokraterna vänt sig emot.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. När Leif Pettersson inledde debatten gjorde han en återblick till ungdomens tid. Även jag var ung en gång i tiden. Även om det är länge sedan är det några saker som jag bär med mig från ungdomstiden som betydde mycket för mig. Jag ska nämna tre saker. För det första är det folkbildningen. Ganska tidigt fick jag möjlighet att gå en studiecirkel i något så enkelt som foto. Det betydde mycket för mig i mina tidiga tonår att inom folkbildningens ram få en hobbysysselsättning och träffa andra ungdomar. Vi hittade på projekt av olika slag. Det betydde mycket för min personliga utveckling. För det andra är det ett tidigt engagemang i ett politiskt ungdomsförbund, nämligen KDU, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet. Jag fick där tidigt en demokratisk skolning och ett fördjupat samhällsintresse, vilket sedan har följt mig hela livet. Det är något från ungdomstiden. För det tredje vill jag nämna kyrkans betydelse. Jag var kyrkligt aktiv som ung. Även där fick jag en skolning i att umgås med andra människor, att förstå andra människor, att engagera mig för andra människor och en demokratisk skolning där jag faktiskt kunde påverka det som skedde i den församling jag var engagerad i. Det var en liten återblick från min egen ungdom, som faktiskt har betytt mycket och som kan vara relevant i sammanhanget när vi diskuterar ungdomspolitik. Ungdomar har i dag, precis som många har sagt, helt andra möjligheter och förutsättningar än vad tidigare ungdomsgenerationer har haft. Möjligheten att resa, arbeta och studera utomlands har aldrig varit större än nu. Med ett klick på tangentbordet erbjuds digitala rum där unga hämtar information, konsumerar och skapar musik och film, skriver, spelar spel och umgås. Utbildning finns på alla nivåer, inom alla områden och i större omfattning än någonsin tidigare. Valfriheten för individen har ökat dramatiskt, och i dag har unga goda möjligheter att själva välja sin framtid. Trots alla dessa möjligheter finns det fortfarande unga som inte känner sig trygga och säkra. I dag handlar inte ungas etablering i vuxenlivet om en kort övergångsperiod, utan den har bland annat på grund av stigande utbildningskrav, situationen på arbetsmarknaden och bostadsbrist med mera förlängts till att omfatta många år, kanske tio år. I flera rapporter från organisationer och insatser från Bris, Rädda Barnen, Socialstyrelsen och Barnombudsmannen har vi kunnat följa utvecklingen av ungdomars hälsotillstånd i Sverige. Samtidigt visar rapporterna att majoriteten av ungdomar i Sverige mår bra och är nöjda med sina liv. Detta ställer krav på ett tydligt ungdomsperspektiv i politiken. Det är viktigt att politiken skapar förutsättningar för ungdomar att utvecklas och kunna gå in i vuxenlivet som starka och självständiga individer. Utgångspunkten för en kristdemokratisk ungdomspolitik bygger på en bred helhetssyn. Ungdomspolitiken har kanske fokuserat alltför ensidigt på ungdomars självständighet, deras rätt till inflytande och deras rätt till makt. Vi vill se ett bredare perspektiv på ungdomsfrågorna där ungdomarna ses som individer i ett socialt sammanhang. Självständighet i positiv mening är när en ung människa får och kan ta ansvar för sig själv och skapa sitt eget liv. Att flytta hemifrån och skaffa sig en egen bostad och kunna försörja sig själv är exempel på en sådan självständighet som det offentliga har en viktig uppgift att skapa goda förutsättningar för. Men självständighet får aldrig förväxlas med känslomässigt och socialt oberoende. Familj, vänner och andra människor i de gemenskaper som omsluter en ung människa är oerhört viktiga. Den strategi som regeringen har presenterat är ett viktigt verktyg för att öka ungas trygghet. Under ett antal avsnitt i betänkandet som handlar om utbildning och lärande, arbete och försörjning, hälsa och utsatthet, inflytande och representation samt kultur och fritid presenteras regeringens pågående och kommande insatser. I många fall handlar insatserna om just det vi kristdemokrater gärna lyfter fram, nämligen betydelsen av närhet och små gemenskaper och hur viktigt det är att skapa sammanhang där ungdomar blir sedda. Jag ska bara kort lämna några kommentarer också från mitt håll. Först är det utbildningen. Vi har inte sänkt kunskapskraven i gymnasieskolan. Vi anser att det är viktigt att gymnasieskolan är utformad på ett sådant sätt att så många elever som möjligt fullgör sin utbildning och får de kunskaper som utbildningen är avsedd att ge dem. Det beslut vi har fattat innebär att gymnasieskolan framöver avsevärt bättre än i dag kommer att svara mot de krav som ställs från elever, samhälle och arbetsmarknad på gymnasieutbildningens kvalitet. Av det skälet står vi kristdemokrater bakom en tydligare uppdelning mellan yrkesprogram och teoretiska program som tar till vara individens möjligheter och drömmar fullt ut samt ett ombildande av KY till yrkeshögskola. Inom området arbete och försörjning presentar regeringen tolv åtgärder som har vidtagits eller inom kort kommer att vidtas till stöd för unga. Boende, ekonomi samt hälsa och sjukvård är frågor som engagerar oss alla. Jag delar uppfattningen att ungdomar har rätt till en egen sund ekonomi och att barn inte ska kunna skuldsättas av sina föräldrar. Det är därför tillfredsställande att regeringen har överlämnat en proposition om betalningsansvaret för underårigas avgifter inom hälso- och sjukvården och tandvården till riksdagen. Jag är också glad för regeringens och de kristdemokratiska ministrarnas arbete inom hälso- och sjukvården i vidare mening. Den nationella strategin för kvalitetsutveckling genom öppna jämförelser inom både socialtjänsten och hälso- och sjukvården möjliggör en bättre uppföljning på lokal och nationell nivå av de verksamheter som riktas till ungdomar. Även den nationella strategin för ett utvecklat föräldrastöd är ett led i regeringens långsiktiga satsning på att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa bland barn och ungdomar. Bris har fått ekonomiskt stöd i arbetet att skapa en interaktiv webbplats för att ge råd och stöd till föräldrar. När det gäller boende har regeringen med hjälp av olika avregleringar och skattelättnader successivt skapat ett större handlingsutrymme såväl för de enskilda bostadskonsumenterna som för bostadsförvaltare och bostadsbyggare. Regeringen har även initierat en rad förändringar i syfte att underlätta för privatpersoner att hyra ut den egna bostaden. Därmed kan hyresmarknaden utvecklas och det befintliga bostadsbeståndet utnyttjas bättre. Detta gynnar i hög grad ungdomar. Det finns mycket att säga, och det händer oerhört mycket. Till slut ska sägas att det finns all anledning att fortsätta debatten och ta nya initiativ när det gäller barns och ungdomars villkor i vårt samhälle.

Herr talman! Jag tänkte först inte gå upp i en replik, men sedan hörde jag att det är bara ett påstående att regeringen har sänkt kraven på utbildningsnivån när det gäller gymnasiet och yrkesutbildningar. Självklart är det så. Det är inte påstående från oss. Man sänker kraven i engelska, samhällskunskap och svenska i yrkesutbildningarna. Det sker också genom att helt enkelt skapa elitklasser. För minoriteten är det okej, men för majoriteten blir det sänkta krav. Självklart ger det förödande konsekvenser. Det är viktigt att komma ihåg. Det är inte bara en tolkningsfråga. Det är inte bara vi från oppositionen som påstår detta, utan på andra håll ser man en fara. Till och med studentkårerna är oroliga. Alla nivåer i utbildningväsendet i samhället har på sätt och vis försämrats. Jag säger inte att allt är dåligt. Men genom att ha elitklasser och genom att sänka kraven i vissa ämnen för dem som går vidare i yrkesutbildningarna blir det självklart en försämring. Vi pratar om rättvisa för alla. Vi pratar om utbildning för alla. Det är fråga om att föra ut hela folkhemmet och den socialdemokratiska välfärdens Sverige till andra delar av världen. Det bygger på rättvisa och välfärd för alla. Detta stämmer inte i dag. Vi måste erkänna detta här i talarstolen. Det ska vara klart och tydligt för alla ledamöter som står här. Vi har inte sagt att det bästa gjordes förr och nu är det sämst, men man måste erkänna att det har blivit sämre i utbildningsväsendet.

Herr talman! Sanningen är väl att det i dagens situation är ganska dåligt. Jag tycker att det är bra att vi pratar om utbildning, och låt mig säga att jag inte pratar om elitklasser eller att det skulle vara en inriktning. Men situationen som har varit och som är i dag är faktiskt att väldigt många barn och ungdomar blir utslagna tidigt. Målen är satta någonstans högt upp i skyn, och idealistiskt tror man att alla ska kunna uppnå dem. Verkligheten är dock att ungdomarna aldrig uppnår målen utan faller av på vägen. Då är det väl bättre att ordna ett utbildningsväsen där det finns plats för alla och där det finns lite olika inriktningar. Det är därför jag pratar om den nya inriktning vi får på gymnasieskolan, där det finns en mer yrkesinriktad väg och en teoretisk väg. Kraven på de teoretiska delarna i den yrkesinriktade utbildningen kanske sänks, men man får mycket mer utbildning för det som väntar. Det är en anpassning för att man ska kunna uppnå de mål och krav som finns i arbetslivet.

Herr talman! Det är självklart att vi i dag inte pratar om utbildningsutskottets förslag, utan det handlar om kultur. Det nämns inte, eftersom hela det kulturpolitiska systemet enligt min mening har avpolitiserats. Därför pratar man inte heller här i talarstolen om kulturen och dess konsekvens för ungdomar i samhället. Det är ett redskap som enar och utvecklar oss. Vi borde prata om det i dag. Den diskussionen saknar jag, och jag hoppas att Dan Kihlström under sina få replikminuter skulle kunna prata om vad det är för kulturpolitik högerregeringen har. Vilka möjligheter finns? De fritidsgårdar och samlingsplatser som man har skurit ned på under de senaste 20 åren och som blir färre och färre - hur ska man göra med dem? Det är valår, och det är bra att många kommer att prata om detta och komma med vallöften hit och dit. Man har också haft vallöften om detta för drygt tre och ett halvt år sedan, men vad händer nu? Hur ska dessa ungdomar få tilltro och känna att detta är sant och att de kommer att kunna rösta på denna politik eftersom den motsvarar deras egna behov? I dag vet vi att det hojtas från både höger och vänster att situationen på alla möjliga sätt har försämrats, och kulturarbetarna och alla människor som på ett eller annat sätt är ute i samhället är kritiska till den kulturpolitik som råder i dag. Det vore alltså bra att prata lite grann också om det. Vad har ni för kulturpolitik när det gäller ungdomar? Det är nämligen många vackra ord, men på många områden är det tomt på innehåll.

Herr talman! Jag tycker att det var bra att Amineh Kakabaveh förde in frågan på kulturområdet. Alldeles riktigt - det är kulturutskottets förslag vi diskuterar i dag, och då behöver vi också ha lite kulturella aspekter i denna debatt även om nu har diskuterat både utbildning, arbetsmarknad, boende och allt vad det är. Låt oss alltså komma in på kulturområdet ett litet ögonblick! Jag inledde faktiskt mitt anförande med att berätta om mina egna erfarenheter från folkbildning. Jag tror att den har en fortsatt stor betydelse, och mycket av folkbildningssatserna - jag vet att Amineh Kakabaveh är medveten om att vi har förstärkt det området - har betydelse för ungdomar. Jag är själv engagerad i ett folkbildningsarbete där det handlar om att skapa möjligheter för ungdomar att jobba med musik, inte minst i förorter. Det betyder mycket, och det kommer vi att fortsätta med. Skapande skola är ett annat exempel som jag tycker är väldigt viktigt och som vi i alliansregeringen har satsat på. Vi har byggt ut Skapande skola, och ambitionen är att fortsätta utbyggnaden. Där får alla barn och ungdomar möjlighet att möta kultur, inte bara som konsumenter utan genom att vara med och skapa. Jag tror att det har en stor betydelse också för fortsättningen av livet, alltså upp i ungdomsåren och i vuxen ålder, att man har fått börja arbeta med kultur i skolan. Sedan kan jag inte låta bli att ta ett exempel. Just nu pågår det så kallade Idrottslyftet, som betyder att idrottsrörelsen får en extra satsning. Häromdagen hörde jag om väldigt positiva rapporter från Stockholms Idrottsförbund som har hittat nya former för att jobba tillsammans med föreningar, fritidsgårdar och andra, inte minst i förorter här i Stockholm. Detta skapar nya möjligheter för ungdomar som förut kanske inte har sysslat med någonting. Tillsammans med idrottsrörelsen kan de få komma till en fritidsgård eller in i en idrottshall och skapa mycket fler och spontana aktiviteter. Det vill jag vara med och arbeta för.

Herr talman! Jag har lite liknande erfarenheter av folkbildning som Dan Kihlström. Min studiecirkel hette Vi i SSU eller någonting sådant. Det kan vara intressant att ha gemensamma utgångspunkter i denna diskussion. Du sade dock något som jag tyckte var väldigt anmärkningsvärt. Du sade att för mycket av politiken har inriktat sig på inflytande och makt för unga - inflytande och makt över vad då? Jo, det är inflytande och makt över sitt eget liv det handlar om. I dag ser vi att utanförskapet, som ni själva definierade och räknade på i valrörelsen 2006, har ökat med 70 000 människor. Många av dem är unga människor som tvingas gå på försörjningsstöd därför att de inte får någon annan möjlighet. Jag får en känsla av att dem ni diskuterar så mycket är de som det redan går bra för, alltså de som redan har mattan utrullad. De kommer att kunna tillgodogöra sig denna förändring i skolan, och de kommer att kunna tillgodogöra sig elitklasser och vad det nu handlar om. Men det är inte dem vi pratar om, utan vi pratar om de ungdomar som behöver lite extra hjälp och stöd. Vilket stöd får ungdomar att gå vidare längre fram i livet när man stänger dörren till vidare studier för dem som är skoltrötta i nian? Det gör ni. De kommer att välja praktiska utbildningar därför att de inte orkar med det teoretiska just då, och sedan stänger ni dörrarna för dem. Jag förstår inte den politiken, och jag förstår inte logiken i att hela tiden stänga dörrar för ungdomar.

Herr talman! Det är viktigt att påpeka att jag aldrig har pratat om några stängda dörrar. Sedan vet nog Leif Pettersson om att vi också har ett antal förslag om att ge möjlighet att komma igen. I detta betänkande finns det någonstans mellan 35 och 40 olika förslag från regeringen på olika områden, även möjligheten att få återkomma - det har redan varit uppe i debatten - kombinerat med stöd av olika slag, att man får komplettera betyg och annat. Det är förslag som vi har. Leif Pettersson tog upp detta med inflytande och makt, och det är jätteviktigt. Jag står bakom det helt och hållet; vi ska skapa möjligheter på alla de sätt. Ungdomarna är en oerhört viktig resurs, och det handlar om att investera i våra ungdomar. Det jag försökte lyfta fram är att vi i Kristdemokraterna tror att det också finns en annan sida. Jag pratar om den sociala sidan, gemenskapen, och att det ändå titt som tätt kommer fram att många upplever ensamhet. Man upplever osäkerhet och att det inte finns någon fast hand. Många är utsatta för mobbning. Det handlar alltså om betydelsen av nära gemenskaper, bra kontakt med sin familj och att få stöd inom psykiatrin och på annat sätt. Det var det jag försökte antyda i mitt anförande. Jag tycker att det är oerhört viktigt när man är ung och även för resten av livet.

Herr talman! Din politik leder ju till stängda dörrar. Det är det som är hela poängen. Även om du inte pratar om dem eller vill det leder din politik till stängda dörrar för ungdomar. När man rycker undan möjligheten för ungdomar att senare i livet gå vidare till högre studier, vad är det man gör om inte stänger dörren? Sedan säger du att ni lägger fram en massa förslag på åtgärder för att man ska kunna komma igen senare i livet. När det gäller satsningen på komvux började ni med att dra bort väldigt många platser. Sedan har ni successivt lagt tillbaka en del så att det nästan kommer upp i hur det var innan ni började nedmonteringen. Det är verkligheten. En annan fråga som vi har haft uppe tidigare i kammaren till debatt är sms-lån. Det är en verklighet för många ungdomar i dag att de tvingas ta sms-lån för att livet ska gå runt ekonomiskt. Men regeringen kommer inte med några som helst åtgärder på området. Man väntar och ser. Man pratar om något EU-direktiv som eventuellt ska komma någon gång. Sedan väntar man och ser. När det gäller sms-lånen är min bestämda uppfattning att här måste åtgärder vidtas snabbt för att vi inte ska få ytterligare ungdomar som hamnar i den skuldfällan. Slutligen kan jag konstatera att det enda sättet att få fram fler hyresrätter och få fram fler bostäder till unga är att bygga mer. Allt annat är slag i luften, ingenting som betyder någonting egentligen på det stora hela. Det måste byggas fler hyresrätter.

Herr talman! Jag håller helt med - det måste byggas fler hyresrätter i Sverige. Leif Pettersson tar upp många saker i sitt sista inlägg. Vår politik leder inte till stängda dörrar. Det finns alltid möjligheter att återkomma, och i betänkandet föreslås en rad åtgärder. Men det är viktigt, och vi har varit inne på det, att man från början får rätt stöd och hjälp, både i grundskolan och i gymnasieskolan. Sanningen är den att väldigt många ungdomar redan är utslagna när de går ut nian och lämnar grundskolan utan betyg. De får gå vid sidan om gymnasieskolan och kan inte gå vidare. Det försöker vi åtgärda genom att förändra gymnasieskolan. Leif Pettersson vet att ni också har ökat och minskat komvux beroende på konjunktursituationen. Sms-lån fördömer jag. Jag tycker inte om dem, och där ska vi naturligtvis jobba på alla sätt så att vi slipper dem. Beträffande bostadspolitiken var jag under förra mandatperioden i riksdagens bostadsutskott, och det gjordes utvärderingar av det som ni då föreslog som subventioner för att bygga lägenheter. På vilket sätt kom det dem som ska bo där till nytta? Det var någonting som gjorde att byggkostnaderna hölls på en hög nivå. Det var inget som gjorde att det blev några förbättringar eller rationaliseringar, utan kostnaderna hölls på en väldigt hög nivå. Det föreslår ni nu igen. Jag tror att det finns andra och bättre sätt. Vi har föreslagit bland annat åtgärder på skatteområdet, ägarlägenheter, statliga kreditgarantier, byggkedjor och annat som jag tror är en bättre väg.

Herr talman! Det var intressant att höra din tillbakablick i ungdomen, framför allt när du sade att du i din kyrkliga aktivitet engagerat dig för andra människor, Dan Kihlström. Lite längre fram i anförandet kom det fram att ungdomar måste ses som individer i ett socialt samhälle. Lite ännu längre fram började du prata om den osäkerhet som många ungdomar fortfarande känner, om ungdomars ohälsa, mobbning, bristande stöd etcetera. Då kan jag inte låta bli att fundera på Kristdemokraternas politiska diskriminering av hbt-personer. Det har kommit en rapport från Ungdomsstyrelsen om hbt-personers särskilda utsatthet. De känner att de inte har något stöd, de känner sig mobbade, de känner sig utanför. Samtidigt står Kristdemokraterna för en politik som ökar deras utanförskap och inte ser dem som individer i ett socialt samhälle, det som Dan Kihlström tyckte var så viktigt och som han engagerade sig för. Det du gör är mot hbt-personers situation. Du ser inte dem som individer utan dömer dem. Det tycker jag är skrämmande och synd. Jag begär inte att Dan Kihlström ska svara på det nu, men han ska gå hem och fundera på sin politik och vilka konsekvenser den får. Många ungdomar som jag träffat säger att det ibland känns som att Kristdemokraterna har en hatisk inställning till en bara för att man är bisexuell. Man känner sig inte tillhöra samhället.

Herr talman! Jag tackar för orden om mitt engagemang. Jag har ett engagemang för andra människor, men jag tycker att det du säger är lite märkligt. På vilket sätt diskriminerar jag hbt-personer? Jag skulle vilja att du talar om det. Du säger att det känns som att vi skulle göra det. Vi står bakom allt vi säger om att vara mot diskriminering och om alla människors lika rättigheter. Det är något som är viktigt för oss. Sedan kan vi ha olika syn på vissa frågor, men jag har svårt att se att det skulle finnas någon typ av diskriminering av hbt-personer. För mig har alla människor ett egenvärde, ett unikt värde. Det är min uppgift som riksdagsledamot att se till att alla får det stöd och hjälp som de behöver. Därför står jag bakom det vi säger.

Herr talman! Jag kan bara konstatera att Kristdemokraterna är det parti som ständigt har röstat emot varje reform genom historien för att få bort diskrimineringen av hbt-personer. Sedan har ni accepterat en del av ändringarna i efterhand, men ni har aldrig stått på barrikaderna och röstat ja till att få bort diskrimineringen i samhället av hbt-personer. Skulle Dan Kihlström och Kristdemokraterna ändra sig och stå på barrikaderna för transpersoner skulle ingen bli gladare än jag. Jag tror att det skulle stärka unga transpersoners självkänsla att få stöd från samhället för att utveckla sin personlighet sådana som de är. Det är viktigt. Sedan vill jag ge en liten eloge till alliansen, kommer jag på när jag lyssnar på Dan Kihlström. Ni pratar mycket här om makt och bestämmande och att det kanske är mindre engagemang i ungdomsförbunden nu än när ni var aktiva för några år sedan. Men en sak har ni lyckats med, och det är att väcka en ungdomsgeneration, tyvärr i vrede. Men så många ungdomar som var engagerade i FRA-frågan, Ipredlagen och så vidare har jag sällan mött. Jag tycker att det är bra att ni visat på att ni kan engagera människor mot den politik som ni driver. Det tackar jag från de rödgröna för särskilt. Lite mer engagemang bland ungdomar blev det i alla fall, och de är bra. Det visar att det finns ett engagemang, men man vill kanske inte använda de strukturer som finns i de gamla ungdomsförbunden, utan man vill söka nya vägar för sitt engagemang. Det måste vi ta till oss på något sätt och stödja.

Herr talman! Jag tycker inte att Ulf Holm ska vara alldeles för snabb i frågan om Internet och FRA, Ipredlag och annat. Det var inte alls så länge sedan jag pratade med en yngre person som till en början hade tankat hem olovligt men som sedan gick en musikutbildning på gymnasiet och då upptäckte hur lång tid det tar och hur mycket arbete han var tvungen att lägga ned för att få fram en musikvideo. När han hade gått den här utbildningen kom han fram till: Om jag har suttit i månader eller år och arbetat med det här borde det väl vara jag själv som äger det. Han slutade att tanka hem på Internet. Han fick en annan uppfattning i denna fråga. Jag möter mer av det där. Ulf Holm kunde inte ge några konkreta exempel på där vi kristdemokrater har diskriminerat, utan det var fortfarande känslor och lite allt möjligt. Jag vill då säga igen: Vi kristdemokrater anser att alla människor har lika värde, varje person är unik och ingen ska diskrimineras.

Herr talman! Att ta del av regeringens strategi för ungdomspolitiken är att ta del av 65 sidor vackra ord. Jag har svårt att tro att någon i den här kammaren har några allvarliga invändningar mot brödtexten som finns i häftet. Frågan är däremot vad dessa vackra ord står för och vilka konsekvenser de får i praktisk politik. Jag vill påstå att en hel del av majoritetens beslut och utspel pekar i precis motsatt riktning mot vad som står här. Jag ska ta några exempel från utbildningspolitikens sfär och jämföra dessa texter med verkligheten. I regeringens skrivelse står det om vikten av verklig tillgång till välfärd och inflytande och att det inte bara handlar om innehållet i verksamheten utan också om hur den planeras och genomförs. Men medan man verkligen har tagit fasta på det och till exempel infört skolstyrelser med elevmajoritet, som på min gamla gymnasieskola i Norrköping, sätter Björklund käppar i hjulet och förbjuder skolstyrelser med elevmajoritet. Man skriver att människor är lika mycket värda och har rätt att utveckla sina förmågor och intressen utan att hindras av stereotypa könsroller och diskriminering. Det rimmar ganska illa med att socialministern står i talarstolen i Almedalen och hånar dem som arbetar med genuspedagogik i förskolan och skolan för att bryta just könsstereotypa mönster och uppmuntra individer att vara individer utan att behöva leva upp till en massa könsförknippade förväntningar. Man skriver att vuxenvärlden måste fästa tilltro till ungas egen förmåga och ta till vara deras initiativförmåga och idérikedom. Samtidigt slår man undan verktygen ur händerna på dem genom att begränsa skolans uppdrag om mätbara resultat i matte och svenska och kalla skolans demokratiska uppdrag, det kritiska ifrågasättandet och den naturliga lusten att lära för flum. Man skriver om vikten av att fler elever slutför gymnasieskolan och når grundläggande behörighet för att kunna ta sig ut på arbetsmarknaden eller till vidare studier. Men man vill ju inte att fler ska nå en högre kunskapsnivå. Man sänker kunskapsribban i den nya gymnasieskolan i stället för att öka den så kallade genomströmningen. Men en hög genomsnittlig genomströmning är naturligtvis inte till minsta hjälp för dem som går ut gymnasieskolan utan de kunskaper som krävs för att vara anställningsbar, till exempel för dem som går på byggprogrammet i dag, den utbildning som allra störst andel lämnar i rätt tid med godkända betyg. I så fall skulle vi kunna sänka kunskapskraven i gymnasieskolan ytterligare, så att precis alla gick ut med godkända betyg. Genomströmningen skulle vara hundra procent, men ingen skulle ha de grundläggande kunskaper som ett modernt arbetsliv och ett samhälle som bygger på livslångt lärande kräver. Man skriver om vikten av trygghet och studiero och om den alarmerande andelen elever som känner sig pressade och stressade av skolarbetet. Samtidigt presenteras nya larmrapporter om hur många som känner sig kränkta i skolan. Och sena, tillfälliga och för låga statsbidrag till kommunerna tvingar kommuner att säga upp personal som skulle ha betydelse för att skapa större trygghet och bättre hälsa och lotsa fram elever i de ångestskapande valen som ökar stressen, till exempel skolhälsovården eller studievägledarna. Folkbildningen, som är en viktig aktör, nämns knappt alls. Och vuxenutbildningen får visserligen bara ett litet ynkligt avsnitt, men det slås ändå fast att den har en funktion för dem som behöver komplettera eller ändra inriktning för att ta sig vidare till högre studier eller ut på arbetsmarknaden. Ändå inledde man den här mandatperioden med en slakt av vuxenutbildningen. Nu när det skulle behövas en ny kunskapslyftssatsning börjar man äntligen komma upp i det antal platser som vi hade i 2006 års brinnande högkonjunktur. Under avsnittet om högskolan konstaterar man att så många som 59 procent vill läsa där och att det kommer att vara ett fortsatt högt söktryck. Likadant där, 2006 stoppade man den planerade utbyggnaden av högskolan, trots att man visste att de största kullarna var på väg dit och trots att hela västvärlden byggde ut. Nu skryter man i partiledardebatter med att vi har fler högskoleplatser än någonsin. Det vore ju mycket märkligt annars, eftersom elevkullarna som lämnar gymnasiet är större än någonsin. Men den senfärdiga och otillräckliga utbyggnaden har gjort det svårare att komma in på högskolan, trots att antalet platser har ökat. Herr talman! Vill man skapa bra utbildningsförutsättningar för unga och angripa de problem som finns i dagens skola kan man inte bara sträcka upp fingret i luften och känna varifrån det blåser och sedan dundra på med tidigare betyg, att förbjuda komvuxkomplettering eller ryta om att alla ju ändå inte ska läsa på högskolan. Skolverket kartlade under förra året orsakerna till att vissa skolresultat har försämrats. Den sammanfattande slutsatsen var helt enkelt att social bakgrund har fått allt större betydelse och att skolan inte kan leva upp till sitt kompensatoriska uppdrag. Segregation, individualisering och differentiering slår sönder en skola för alla och försvårar för elever som kommer från studieovana hem. Klyftorna ökar i skolan precis som överallt i vårt samhälle. Att i det läget starta pseudodebatter och anlägga dimridåer om sådant som ordning och reda eller täta kunskapsuppföljningar, som vi alla är överens om, är att nonchalera de verkliga utmaningar som vårt utbildningssystem står inför för att kunna möta behoven hos dagens unga och ge dem möjligheter att utvecklas till starka vuxna med god hälsa och reella valmöjligheter i yrkeslivet, på fritiden och i förhållande till det livslånga lärandet. Herr talman! Hade en rödgrön regering formulerat strategin för ungdomspolitiken hade inte allt varit guld och gröna skogar. Alla ungdomar hade inte mått bra och skuttat upp på morgnarna i sina egna lägenheter för att ta sig till sitt arbete eller till sina studier. Ungdomstiden är fylld av utmaningar, och det är viktigt att vara ödmjuk inför att det inte finns en rad enkla lösningar. Och det är mycket möjligt att en stor del av texten hade varit densamma, men analysen av det som står här och följderna i den praktiska politiken hade inte varit desamma. Vi hade faktiskt inte uppmuntrat stresskapande betyg i årskurs 1, långt innan ett barn är moget att uppfatta skillnaden mellan den egna personen och sin prestation. Vi hade inte skapat en sorteringsskola där agnarna ska skiljas från vetet redan i sexan. Vi hade sett till att alla gymnasieprogram hade gett möjligheter för ungdomar att skaffa sig de kunskaper de behöver för arbetsmarknaden eller vidare studier. Och vi hade sett till att det alltid finns en andra chans, en tredje chans och en fjärde chans att skaffa sig de kunskaper som krävs. Vi hade heller inte straffat dem som vill ändra inriktning på sina studier, läsa på folkhögskola eller jobba några år först och sedan plugga genom försvårande antagningssystem och tillgodoräknande av betyg. Med vårt kunskaplyft hade 25 000 till haft en utbildningsplats på komvux eller yrkesvux, 2 500 till hade haft en plats på högskolan, ytterligare 12 500 hade fått en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning, 3 000 hade fått en plats inom kvalificerad yrkesutbildning och ytterligare 3 000 hade fått en lärlingsutbildning. En stor del hade riktats till ungdomar. För oss hade det varit omöjligt att förhålla oss så pass passiva som den nuvarande regeringen gör. Att ha makten och skapa goda förutsättningar för ungdomar att utvecklas och få förbättrade livsvillkor förpliktar. Det ansvaret hade vi tagit. Bifall till reservationerna 1 och 2. (Applåder)

Herr talman! Sverige står i dag inför en enorm utmaning. Ungdomsarbetslösheten ökar rekordsnabbt, betydligt snabbare i Sverige än i andra jämförbara EU-länder. I takt med att ungdomsarbetslösheten växer blir bristerna i den hittills förda politiken allt tydligare. Lägre ersättningsnivåer och bidrag till arbetsgivare som redan har eller ändå skulle ha anställt en ungdom har visat sig vara dyra och misslyckade experiment, passivitet i stället för aktiva åtgärder likaså. Enligt Arbetsförmedlingens senast tillgängliga statistik var 49 737 unga inskrivna i jobbgarantin för ungdomar. Av dem fick bara en handfull någon form av aktiv åtgärd. Med aktiva åtgärder räknar jag då all form av utbildning, praktik, arbetsträning, rehabilitering samt start av näringsverksamhet. Trots att man nu har facit, trots att det borde vara uppenbart att politiken är feltänkt och inte fungerar, väljer den borgerliga regeringen att inte göra några analyser och att inte dra några slutsatser av resultat. I stället ägnar man all kraft åt retoriken. Man beskriver justeringar på marginalen och delvis återställare på utbildningsområdet som satsningar - detta trots att andelen unga i varje årskull som får möjlighet att läsa vidare på högskolan är mindre nu under lågkonjunktur än vad den var 2006 när regeringen tillträdde. Samtidigt har 40 000 platser försvunnit från komvux, och man har försenat utbyggnaden av den kvalificerade yrkesutbildningen. Att kalla det här för satsningar visar på nonchalans och okunskap. Det visar också på en borgerlig regering som varken har förmågan eller viljan att ta ansvar för sin egen politik. Herr talman! Alla partier talar om hur viktiga ungdomar är. För oss socialdemokrater handlar det om att inte bara prata utan också leverera en politik som fångar upp de drömmar och förväntningar som unga har. Att inte efterfrågas på arbetsmarknaden och att inte klara sin egen försörjning innebär att det blir svårt att skaffa bostad och bilda familj. Det blir helt enkelt omöjligt att få en bra start på vuxenlivet. Kampen för att just unga människor ska få jobb, utbildning eller del av aktiva åtgärder är därför extra angelägen. Att skapa fler möjligheter och en ljusare framtidsbild för dagens unga är avgörande för att klara framtidens utmaningar. Vi har inte råd att slösa bort stora delar av en ungdomsgeneration på passiv arbetslöshet. Vi vill därför lägga ned den ineffektiva jobbgarantin för unga och ersätta den med en politik som innehåller möjligheter till jobb, utbildning och praktik. Grundprincipen måste vara att unga ska erbjudas meningsfulla insatser utifrån sina behov och möjligheter. Vi vill ha en politik som möter framtiden, som rustar för att möta näringslivets behov av rätt kompetens och som klarar den generationsväxling som ska till på stora delar av svensk arbetsmarknad. Utmaningen ligger i att se framtiden som en möjlighet och inte som ett problem - men också i att inse att unga inte är en homogen grupp med ett och samma behov. Herr talman! Det är utifrån denna insikt som vi i Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har utformat vårt ungdomspaket. Vi vill införa en jobbstart för unga som ger arbetslösa unga mellan 18 och 24 år möjligheter till jobb, utbildning och praktik. Jobbstarten innebär att Arbetsförmedlingen redan första dagen gör en kartläggning av den arbetssökandes behov. De som bedöms behöva någon form av utbildning, praktik eller subventionerad anställning ska få det redan från början utan långa och onödiga väntetider. Vi vill göra en särskild satsning på de unga långtidsarbetslösa som behöver komplettera sina gymnasieutbildningar. Vi kallar det ett ungdomslyft. Utöver det föreslår vi mer resurser till jobbutbildning och lärlingsplatser. Den centrala tanken är att unga ska erbjudas yrkesinriktad utbildning med arbetsplatsförlagd praktik. Erbjudandet ska matchas med krav på aktivt deltagande. Modellen är hämtad från Danmark som har en av de lägsta nivåerna på ungdomsarbetslöshet i EU. I stället för en generell nedsättning av arbetsgivaravgiften för alla som har en ungdom anställd - en åtgärd som för övrigt döms ut som dyr och ineffektiv av merparten av expertisen på området - föreslår vi ett generöst första-jobbet-avdrag till de arbetsgivare som anställer en långtidsarbetslös ungdom. Arbetsförmedlingen ska anvisa platserna för att uppnå önskvärd sysselsättningseffekt och för att garantera kollektivavtalsenliga löner. Stora ungdomskullar och hög ungdomsarbetslöshet gör att vi satsar på fler platser inom såväl kvalificerad yrkesutbildning som högskolan, och vi avsätter medel för att säkerställa kvaliteten. Under de kommande åren när arbetsmarknaden är extra ansträngd föreslår vi dessutom särskilda praktikplatser för nyutexaminerade akademiker och ett traineeprogram för de kommuner och landsting som vill ta chansen att nyrekrytera nästa generations välfärdsarbetare. Herr talman! Det här är en del av vårt alternativ till skattesänkningar för lånade pengar. Vi vill ta till vara varenda ungdom, inte för att det är sjyst eller för att det är bra för den som är ung och arbetslös utan för att det är bra för Sverige. Vi vill använda lågkonjunkturen till att rusta för framtiden. Det är vår prioritering. (Applåder)

Herr talman! I regeringens skrivelse slår man inledningsvis fast att det övergripande målet för den nationella ungdomspolitiken är att alla ungdomar ska ha verklig tillgång till välfärd och inflytande. Borde då inte regeringen öppna ögonen för verkligheten och se sin politiks utfall? Det är hög ungdomsarbetslöshet, hårdare krav för att ta sig in på högskola och svårare att läsa in det man råkat missa, kanske på grund av att man har varit sjuk, fysiskt eller psykiskt. Med hjälp av statistik från 45 kommuner har Ungdomsstyrelsen jämfört ungas uppväxtmiljöer med hur ungdomarna själva tycker att de mår. Det handlar till exempel om sambandet mellan arbetsmarknad, näringsliv och hälsa. Studien visar bland annat att ungdomarnas hälsa är bättre i kommuner där arbetslösheten är låg bland vuxna, där det finns företag, där andelen vuxna med försörjningsstöd är låg, där få barnfamiljer har låg inkomst eller försörjningsstöd och där elever i årskurs 9 har bra slutbetyg. I dessa kommuner mår ungdomarna bäst. Herr talman! Det finns ett starkt samband mellan ekonomisk utsatthet och hälsotillstånd hos befolkningen. Trots detta genomför Sveriges regering en snabb nedmontering av vårt välfärdssamhälle och välfärdssystemen. Regeringen lämnar efter sig folk utan inkomst och utan resurser för ett gott liv - och detta i ett av världens rikaste länder, vårt Sverige. Alla vet att utan pengar öppnas inte dörren till museet, till biografen och till sportlovsbussen till Åre. Man får stanna hemma, ensam och ung. Hälsa och utsatthet styrs av ekonomin. Sambandet syns i utslagningen från våra skolor, i uppsägningen av lärare och i kommunernas budgetar som visar allt svartare siffror och där behovet av försörjningsstöd ökar i samma takt som barnfattigdomen. Ungdomsarbetslösheten är skyhög. Vår rödgröna allians vill ha hållbara trygghetssystem genom rättvisa skatter, hållbara sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar och fler arbetade timmar. Vi ska bygga vår välfärdsmodell trygg igen, och ingen ska lämnas efter. Det förebyggande arbetet ska finnas där för våra barn och ungdomar - ja, för allas vår framtid. Låt mig ta några exempel. Vi socialdemokrater, med v och mp, vill förstärka skolhälsovården för att kunna erbjuda en högre kvalitet och en större tillgänglighet. Genom att förstärka skolhälsovården kan barn och ungdomar med psykiska problem få hjälp i tid. Vi anser också att det i varje kommun ska finnas samverkansmodeller för barn och ungdomar med problem. Samverkan mellan skola, socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri och ungdomsmottagning måste vara stark. Vi vill också avsätta mer resurser till Nationella hjälplinjen, som är en ideellt driven jourtelefon. Den är ett viktigt komplement till psykiatrin, inte minst för ungdomar och unga vuxna. Även Bris verksamhet är mycket viktig. Unga drogmissbrukare ska få vård utan dröjsmål. Insatser måste sättas in tidigt för att de ska kunna bli effektiva. Väntetiden för behandling ska vara högst två veckor. Den sociala barn- och ungdomsvården behöver och måste förbättras. Vi anser att regeringen skyndsamt bör lägga fram förslag till riksdagen för att åtgärda brister som redovisats angående HVB-hemmen. Regeringen bör också beakta de många bra förslag som lyfts fram av Barnskyddsutredningen, just för att ge barn och unga ett starkt stöd. Ungdomsmottagningarna måste utvecklas. De som arbetar på ungdomsmottagningar måste ha beredskap och kunskap för att kunna ge stöd till de ungdomar som lever med till exempel hedersproblematik. De måste med kompetens och respekt kunna möta homosexuella och bisexuella unga liksom transpersoner. De måste kunna möta de frågor och problem när det gäller sexualitet som unga människor med funktionsnedsättning har. Vi måste hejda ohälsan hos våra unga och värna om framtiden. En tappad generation som inte ser någon framtid, en generation som måste gå i ovisshet i tre månader innan man får komma till Arbetsförmedlingen när man gått ut skolan, en generation där var fjärde saknar jobb, en generation med ovisshet och avsaknad av personliga ekonomiska resurser och med ett påtvingat kvarboende hos mamma och pappa trots att man är vuxen skapar inte de trygga unga som ska våga mer för allas vår skull. Dagens allianspolitik skapar ökade klyftor, utanförskap, fattigdom och ohälsa. Ungdomar har rättigheter. Ungdomar ska inte ha makt och välfärd bara för att kunna vara en resurs för samhället. Makt och välfärd är också rättigheter. Ungdomars mänskliga rättigheter ska skyddas och främjas. Ungdomar ska ges social och ekonomisk trygghet. Ungdomar ska ha god hälsa, och ungdomar ska alltid ha möjlighet till utveckling. (Applåder)

Herr talman! Tack, Marina Pettersson, för det du säger om barns och ungdomars situation. Marina Pettersson var inne på den psykiska hälsan. Jag vill fortsätta på det spåret. Är Marina Pettersson nöjd med det som har varit? Jag tror att man måste titta tillbaka. I betänkandet förslås fem sex åtgärder när det gäller hälsa och utsatthet. Regeringen talar om en psykiatrisatsning för barn och unga. Det har lagts ganska många kronor de senaste åren på stärkt vårdgaranti bland annat. Man har kartlagt barns och ungdomars psykiska hälsa för att få underlag för ett fortsatt bättre folkhälsoarbete. Vi pratar om föräldrastöd. Vi pratar om att utredare ska analysera för att utveckla händelseanalyser när det gäller unga som begår självmord. Vi pratar om ett stärkt barnrättsperspektiv och så vidare. Om man tittar bakåt, är Marina Pettersson nöjd med det som varit när det gäller psykiatrin för ungdomar? Det har minsann inte varit så lätt att få tillgång till psykiatri och annat. Där behövs stora insatser.

Herr talman! Dan Kihlström frågar mig om jag är nöjd. Nej, man kan inte vara nöjd. När vi ser hur vi utformade politiken just då inser vi att mer resurser borde ha satts in tidigare. Det här satsar vi på nu när det gäller barnpsykiatri. Vi satsar mer resurser på skolhälsovården. På ett väldigt tidigt stadium ska vi följa upp barnets uppväxt och problem. Vi satsar på mer skolhälsovård. Vi satsar på fler kuratorer för att barnen ska ha tillgång till det. Vi satsar på fler skolläkare och skolsköterskor och mer barnpsykiatrisk hjälp till de barn som behöver det.

Herr talman! Jag tycker att vi kan ha en ödmjuk hållning. Jag ville bara peka på att den situation vi har nu inte har uppkommit i år eller förra året eller ens på fem år. Det är en trend som vi har haft. Marina Pettersson erkänner också att mycket hade kunnat göras tidigare när det gäller barns och ungdomars hälsa. Det är bra att Marina Pettersson säger att vi kanske skulle ha sett det i ett annat ljus. Jag pekade på de åtgärder som jag gav exempel på. Jag skulle vilja höra vad Marina Pettersson tycker om dem. Jag kan lägga till att jag tror att strategin med en kvalitetsutveckling med öppna jämförelser inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården kan vara till nytta. Det kan vara bra eftersom man kan jämföra sig med andra landsting och se hur andra kommuner sköter detta. Då kan man hitta bra exempel för att utveckla detta. Jag tycker att det är konkreta åtgärder som föreslås i betänkandet som jag förstår att Marina Pettersson ställer sig bakom. Det som Marina Pettersson sade om psykiatrin och dess utveckling var bra.

Herr talman! Det är konstigt att ni inte ser vilken verkan er politik har för de utsatta grupperna. Jag pratar om barn som har särskilda behov. Jag pratar om barn som lever i barnfattigdom. Barnfattigdomen har ökat med 50 procent sedan 2006. Det är ett resultat av er politik. Jag förstår inte varför ni inte kan öppna ögonen och se det resultatet och göra mer för dessa barn. När det gäller skolhälsovården och satsningarna där tycker vi att vi måste sätta in insatserna så tidigt som möjligt på BVC och mödrahälsovården. Vi måste fånga upp de här barnen, och vi måste sätta in mer ekonomiska resurser för att skolhälsovården ska komma in på ett tidigt stadium. Om skolhälsovården får göra det kan barn- och ungdomspsykiatrin snabbare hjälpa de barn som behöver hjälp snabbt. Detta upptäckte vi när köerna växte och barnen fick vänta. Det var väldigt långa väntetider på barn- och ungdomspsykiatrin. Genom att vi flyttar resurserna nära barnen i skolhälsovården frigör vi barn- och ungdomspsykiatriska resurser för de barn som verkligen behöver hjälp snabbt.

Herr talman! Det ska vara gott att leva, sjunger Galenskaparna. Vi ska ha en känsla av att livet är värt att leva, sade Wigforss. I dag pratar vi ungdomspolitik. Det låter fint och det är tjusiga ord i den skrivelse från regeringen som vi får ta del av. Hur är det egentligen? Det låter ju bra att man säger att man är emot sms-lån, men i själva verket gör man ingenting för att motverka dem. Det låter bra när man säger att man är emot ungdomsarbetslöshet, men i själva verket gör man ingenting för att motverka den. Det låter bra att man ska se till att ungdomar ska ha någonstans att bo, men i själva verket gör man ingenting för att ungdomar ska ha någonstans att flytta. Ungdomsarbetslösheten i Sverige är bland de högsta i Europa, och regeringen står handfallen. Barnfattigdomen ökar, och regeringen står handfallen. I går hade vi en interpellationsdebatt med Göran Hägglund, som sade att det är den relativa fattigdomen som har ökat. I själva verket menar han att klyftorna har ökat. Nu när ungdomsarbetslösheten är så hög och den övriga arbetslösheten också är så hög och hela tiden växer sjunker skatteintäkterna till kommunerna, vilket gör att kommunerna har mindre möjligheter att ha bra verksamheter. Därför drar de in på de verksamheter som man inte är skyldig att ha. Det blir sämre kultur i kommunerna. Det blir färre fritidsgårdar. Det blir färre ungdomsgårdar. Det blir sämre möjlighet för ungdomar till en kreativ fritid. Ungdomarna i Skövde håller till på ett parkeringstak eftersom man inte har något ungdomens hus. Kommunerna är inte tvingade att ha det. Vi fick i ett tidigare inlägg höra att ungdomar i dag mår bra i största allmänhet - 80 procent mår bra. Det är en hisnande siffra att 20 procent av våra ungdomar mår dåligt. I en skola där det finns 500 elever är det alltså 100 som mår dåligt. När många elever mår dåligt och skär sig själva, mobbar andra och tar till droger och kommunerna har sämre möjligheter att ta hand om dessa ungdomar när de har dragit in på kuratorer och elevhälsa är det ingen bra ungdomspolitik. Då kan man med fina ord och tjusiga pamfletter säga att man är för en minskad ungdomsarbetslöshet. Men man gör ingenting åt det. Man säger att man är för att ungdomar ska ha det bra, men man gör ingenting åt det. Regeringen står handfallen. Vi vet att ungdomar i dag använder nätet mycket. Det är positivt. Det finns mycket bra som man kan göra på nätet, och vi har hört goda exempel på det i dag. Men det finns också baksidor av nätet. Det finns mobbning på nätet, det finns ungdomar som genom nätet tvingas prostituera sig, och det finns ungdomar som utnyttjas på nätet. Det är ingen bra framtid för dessa ungdomar som kanske redan i förväg är i en svår och utsatt situation. Ungdomar behöver stöd och hjälp även på nätet. Vi ser nu hur det går sämre och hur samhället slits isär. Vi ser till och med tendenser till ungdomskravaller. I vissa länder bygger man murar omkring sina samhällen för att slippa se de fattiga ungdomarna och slippa se dräggen. Så ska vi inte ha det i Sverige. Vi ska ha en politik som håller ihop grupperna och se till att vi har ett socialt skyddsnät där alla känner sig behövda. Det ska vara gott att leva i Sverige, och det ska gälla alla, inte bara många. (Applåder)

Herr talman! Jag skulle främst vilja tala om en grundläggande rättighet - som jag skulle vilja kalla det - och som jag tror att de allra flesta ungdomar drömmer om, och det är att få en egen bostad. Det är så självklart när man börjar komma upp i tonåren att det är detta som man drömmer om. Man vill ha bostad, man kanske vill utbilda sig, man vill ha arbete och man vill ofta bilda familj. Tyvärr är det i dag väldigt svårt för ungdomar att få en bostad, speciellt i storstäderna. Men detta problem har faktiskt spridit sig över hela landet, och även i relativt små kommuner förekommer detta problem, speciellt om det inte finns billiga hyresrätter. Att ha en bostad är grundläggande. Det handlar om att kunna bli en självständig individ och kunna styra över sitt liv. Det kan också hänga samman med arbete, det vill säga att om man inte har någon bostad är det också svårt att få arbete. Det kan också hänga samman med utbildning. Många ungdomar åker till en annan ort för att utbilda sig, till exempel till storstäder. Om det inte finns bostäder där kan man till och med tvingas tacka nej till sin utbildningsplats. Det gäller också arbete. Det nya som regeringen har lanserat är att man från dag ett av arbetslöshet ska söka jobb i hela landet. Man tvingas rättare sagt söka jobb i hela landet. Har man då inte en bostad blir det moment 22. Därför är bostaden så otroligt viktig och grundläggande. Det handlar om att bli vuxen och leva ett självständigt liv. Jag tycker att tak över huvudet borde anses som en mänsklig rättighet. Det är en social rättighet. Vi kan inte bara se att marknaden löser detta, för vi kan se hur det blir när marknaden får ökat spelutrymme. Vi kan se hur det har varit under de senaste åren. När regeringen tillträdde ändrades bostadspolitiken över en natt. Trots att den ekonomiska krisen inte slog till förrän senare kunde man redan när regeringen tillträdde se ett minskat byggande. Det byggdes en del Odellplattor, som de kallades. En förutsättning för att få stöd till byggande var att man lade en platta, alltså grunden till byggnaden, och det var en del som gjorde det. Men när dessa plattor hade byggts ströps stödet direkt, och vi kan se konsekvenserna. Vi socialdemokrater ser nu över vår tidigare politik. Den var inte perfekt, men det byggdes långt mycket mer på vår tid än nu. Det stöd som vi hade till byggande av billiga hyresrätter fungerade faktiskt. Det gav fler billiga hyresrätter. I dag kan man se att det har blivit en djupdykning. Det är kortsiktigt ett stort problem för alla de ungdomar som nu inte kan flytta hemifrån. Men långsiktigt är problemet ännu större. Vi har massor av ungdomar som är på väg att bli vuxna och flytta hemifrån. Detta trycker på mer och mer. Vårt recept är: Bygg fler lägenheter! Då blir det lägre hyror när det inte är lika många sökande till varje lägenhet. Då blir det också en ökad flexibilitet just med hyresrätter. Som ung har man ofta inte råd att köpa en lägenhet. Har man inte ett fast jobb är man ofta inte välkommen. Därför tycker jag att vi måste satsa på detta. Vi måste politiskt våga säga att det är detta som vi vill ha och också tillföra resurser och stimulera byggandet. Detta hänger också samman med skulder. Det är många ungdomar som har dragit på sig sms-lån. Det hänger också ihop med att regeringens politik har ökat klyftorna. Det har slagit hårt mot ungdomar. Har man skulder är det ännu svårare att ta sig in på bostadsmarknaden. Därför vill jag säga: Bygg fler bostäder, hyresrätter, och se till att föra en mer rättvis politik så minskar klyftorna! Det kommer att gynna ungdomar. (Applåder)