En politik för tillväxt och livskraft i helalandet

Betänkande 2001/02:NU4

Näringsutskottets betänkande2001/02:NU4

En politik för tillväxt och livskraft i helalandet

---

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en ny
regional utvecklingspolitik såvitt gäller de delar
av propositionen (prop. 2001/02:4) som behandlas av
utskottet. Förslagen syftar till en ny politik för
hållbar regional utveckling i alla delar av landet.
I vissa avsnitt finns reservationer, som kommenteras
nedan.
Utskottet stöder enhälligt regeringens förslag att
det tidigare politikområdet regionalpolitik och
delområdet regional näringspolitik slås samman och
bildar ett nytt politikområde, som benämns regional
utvecklingspolitik.
Ett enigt utskott anser vidare att de senaste
årens utrednings- och utvecklingsarbete har utmynnat
i framåtsyftande lösningar i och med regeringens
förslag till nytt mål för regionalpolitiken, dvs.
väl fungerande och hållbara lokala
arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla
delar av landet. Utskottet betonar att tillväxten i
hela landet skall tillvaratas genom att de lokala
arbetsmarknadsregionerna blir ett nav i områden som
upplevs som ekonomiskt, socialt och miljömässigt
attraktiva. Med hänsyn till att industriella problem
och neddragningar inte är ovanliga i södra och
mellersta Sverige - och att sårbarheten även kan
vara större i dessa delar av Sverige än i
stödområdena - menar utskottet att den geografiska
preciseringen av målet till att gälla "alla delar av
landet" är följdriktig. Utskottet välkomnar att det
nya målet för den regionala utvecklingspolitiken
även inkluderar att servicenivån skall vara god i
alla delar av landet och att förändringar i
servicenivån bör kunna avläsas. Därvid blir det
nödvändigt att definiera vad som är en god service
och i vilken mån den kan variera.
Utskottet ställer sig också bakom regeringens
förslag till strategier inom den regionala
utvecklingspolitiken. När det gäller synen på de
framtida regionala tillväxtprogrammen konstaterar
utskottet att de kommer att utgöra en bas i det
långsiktiga arbetet för en hållbar regional
utveckling. Den nya planeringsprocessen för
programmen, vilken inbegriper ett statligt
helhetsperspektiv, ger enligt utskottets mening goda
förutsättningar för en hög kvalitet i programmen. I
en reservation (m, kd, c, fp) om inriktningen av den
regionala utvecklingspolitiken anförs att formerna
för tillväxtprogrammen är mindre viktiga, så länge
det ges ett ökat utrymme för underifrånperspektivet.
Det statliga inflytandet bör dock begränsas till de
legala och ekonomiska ramarna för den regionala
utvecklingspolitiken. Enligt reservanterna, som inte
ställer sig bakom regeringens förslag till
strategier, bör inriktningen av politiken i första
hand handla om att förbättra möjligheterna för
företagande och arbete.
Ett enhälligt utskott avstyrker motioner om
storstadsfrågor, regionala kreditgarantiföreningar
och regionalpolitiska bidrag samt skilda motioner om
åtgärder i län och regioner, bl.a. med argumentet
att utvecklingen ligger i linje med motionskraven.
Motionsyrkanden om strukturomvandling och
lokalisering av arbetstillfällen bemöts såväl av
utskottet som i en motivreservation (c) med
argumentet att de gällande principerna för
utlokalisering av statliga myndigheter även
fortsättningsvis bör äga giltighet. Enligt
reservanten kringgås emellertid reglerna och därför
bör regeringen överväga nya rutiner i samband med
lokalisering av statlig verksamhet.
Inom ramen för rörlighetsstimulanser tas även
vissa skattefrågor upp, främst frågan om reseavdrag.
Olika motionsförslag att höja reseavdraget avstyrks
av utskottet, som instämmer i skatteutskottets
uppfattning att det inte nu finns anledning att
genomföra ytterligare justeringar av reseavdraget. I
en reservation (m, kd, c, fp) hävdas att det är
nödvändigt att ytterligare höja reseavdraget, så att
människor även fortsättningsvis kan bo kvar eller
flytta till mindre orter där arbetsresorna ofta är
långa.
Ett enigt utskott anser att det är en viktig
uppgift inom närings- och regionalpolitiken att
särskilt stödja kvinnors företagande. Synen på
instrumenten inom ramen för en sådan politik
varierar dock. En utskottsmajoritet anför att s.k.
mainstreaming, dvs. beaktande av
jämställdhetsaspekter i alla sammanhang, bör prägla
politiken för att främja tillkomsten av nya företag
och tillväxt av befintliga företag. I en
motivreservation (m, kd, fp) hävdas att viktiga
åtgärder för att främja kvinnors företagande är att
stärka etableringsfriheten i den offentliga sektorn,
att uppmuntra avknoppningar av offentlig verksamhet
och att se till att upphandling av kommunal
verksamhet sker i konkurrens. I en annan reservation
(c) begärs att regeringen tar initiativ till att
modellen med kvinnliga affärsrådgivare och
resurscentrum permanentas och att de goda
erfarenheterna sprids till invandrarföretagare.
Utskottet uttalar sig positivt om olika åtgärder
för att uppnå kunskap och kompetens, bl.a.
collegeutbildning, distansutbildning och lärcentrum.
I en reservation (m, kd, c, fp) anförs att
distansundervisningen är en positiv utveckling, men
det betonas att utbildningsformen inte får försämra
kvaliteten i utbildningen.
I propositionen informeras om ett förslag till
utökad nedsättning av de sociala avgifterna inom
stödområde A; detta lagförslag behandlas av
skatteutskottet. Den utökade nedsättningen (10 % på
ett löneunderlag på högst 852 000 kr) är utformad
inom ramen för EG-kommissionens regler om försumbart
stöd. Innebörden är att totalbeloppet för försumbart
stöd till ett enskilt företag inte får överstiga 100
000 euro under en treårsperiod. Företag inom
sektorerna kol och stål, jordbruk och fiske samt
transportsektorn är uteslutna på grund av EG:s
statsstödsregler. Enligt utskottets uppfattning är
den nu presenterade lösningen bra med hänsyn till de
olika krav som finns. I en reservation (m, kd, c,
fp) hävdas att ytterligare ansträngningar bör göras
för att stödet skall kunna gälla alla branscher. Om
detta inte är möjligt är det enligt reservanterna
rimligt att stödet utökas så att tillgängligt
utrymme enligt EG-reglerna utnyttjas bättre.
När det gäller riskkapital, lån och garantier
anser utskottet att de nya kreditformerna bör få
utvecklas på marknadens villkor. Det är positivt,
framhåller utskottet, att regeringen avser att
tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att lägga fram
förslag till ett lånegarantisystem. Ett antal
motioner om alternativa åtgärder för
riskkapitalförsörjning avstyrks med hänvisning till
att uppslagen oftast innehåller en
skatteproblematik. Enligt utskottets uppfattning bör
utredningen om reglerna för beskattning av ägare i
fåmansbolag avvaktas. I en reservation (m, kd, fp)
framförs uppfattningen att hela
kapitalförsörjningssystemet bör genomlysas i en
parlamentarisk utredning. Enligt vad som sägs i en
annan reservation (c) bör det finnas öppenhet att
pröva flera olika modeller för kapitalförsörjning,
bl.a. entreprenörsfonder och den s.k. Kanadametoden.
Olika åtgärder för turistnäringen relateras i
propositionen. Enligt utskottets uppfattning kan de
nya insatserna i form av program för ökad
innovationskraft i turistnäringen, satsning på en
stärkt fjällturism samt turismforskning bana vägen
för en mer lönsam och mer professionell bransch.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet
anför i sin reservation att småföretagen inom
turistnäringen - liksom övriga småföretag - hämmas
av alltför många regler och betungande skatter,
främst skatterna på arbete.
Utskottet ser liksom tidigare positivt på sådan
verksamhet som bedrivs inom ramen för det som
benämns social ekonomi. Motionskrav om bl.a.
bygdepeng och länsbygderådens organisationsstruktur
avstyrks av utskottet. I en reservation (m, kd, c,
fp) uttalas att regelverket inom den sociala
ekonomin behöver förtydligas, förenklas och göras
mera känt. Enhälligt anser utskottet att kärnpunkten
är att det lokala utvecklingsarbetet bygger på
underifrånper- spektivet, vilket kan leda till
att lokal identitet skapas och att den lokala
demokratin förnyas.
Liksom tidigare avvisar utskottet motionskrav om
att återföra en del av vattenkraftsvinsterna till de
bygder där de genereras. Företrädarna för
Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet
reserverar sig till förmån för en utredning som
skulle ges i uppgift att studera frågan om vilken
metod som lämpligen bör användas vid återförande av
en del av vattenkraftsvinsterna. Syftet enligt
reservanterna är att skapa regionala fonder för att
stimulera sysselsättning och tillväxt i regionerna.
I en reservation (kd) förordas att en utredning
tillsätts för att studera möjligheterna till en
återföring av en del av vattenkraftsvinsterna.
Regeringens förslag om lokala utvecklingsprogram
för kommersiell service får stöd av utskottet, som
betonar att kvinnornas deltagande i detta arbete bör
tillgodoses redan från första början. Vidare
avstyrker utskottet ett antal motioner som rör
servicefrågor, bl.a. krav på lagstiftning om viss
servicenivå. Reservanterna (m, kd, c, fp) anser inte
att regeringens förslag om lokala utvecklingsprogram
för kommersiell service bör godkännas. Regeringen
bör genom riktlinjer till statliga myndigheter och
bolag ålägga dessa att tillhandahålla en
grundläggande samhällsservice, sägs det i
reservationen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Fråga om avslag på propositionen
Riksdagen avslår motion 2001/02:N12.

2. Ett nytt politikområde

Riksdagen godkänner regeringens förslag om ett
nytt politikområde. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2001/02:4 punkt 1.1 och avslår motion
2001/02:N372 yrkande 5.

3. Inriktning av den regionala
utvecklingspolitiken

Riksdagen godkänner regeringens förslag om
målet för den regionala utvecklingspolitiken och
strategier för att nå den regionala
utvecklingspolitikens mål. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2001/02:4 punkterna 1.2 och
1.3 och avslår motionerna 2001/02:K16 yrkande 2,
2001/02: So637 yrkande 22, 2001/02:N13,
2001/02:N23 yrkandena 1, 2, 4, 5, 7, 8 och 12,
2001/02:N25 yrkandena 1, 2, 5-8, 10 och 15,
motion 2001/02: N27 yrkandena 1-3, 16, 32, 37-39
och 43, 2001/02:N31 yrkandena 1-3, 2001/02:N32,
2001/02:N236, 2001/02:N262 yrkandena 1-3 och 16,
2001/02:N263 yrkande 4, 2001/02:N364 yrkandena 4,
10 och 21 och 2001/02:N372 yrkande 1.
Reservation 1 (m, kd, c, fp)

4. Transportfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N25 yrkande
9 och 2001/02:N364 yrkande 13.
Reservation 2 (m)

5. Strukturomvandling och lokalisering av
arbetstillfällen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N17 yrkande
5, 2001/02:N27 yrkande 42, 2001/02:N201,
2001/02:N240, 2001/02:N242, 2001/02:N254,
2001/02:N259, 2001/02:N262 yrkande 14,
2001/02:N263 yrkande 11, 2001/02:N276,
2001/02:N284, 2001/02:N291, 2001/02:N294 och
2001/02:N301.
Reservation 3 (c) - motiv.

6. Storstadsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So501
yrkande 5, 2001/02:N21, 2001/02:N224 yrkande 1
och 2001/02:N245.

7. Stärkt lokal näringslivsutveckling

Riksdagen avslår motion 2001/02:N31 yrkande 9.
Reservation 4 (m, kd, fp)

8. Skattefrågor

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N18 yrkande
2, 2001/02:N27 yrkandena 40 och 41, 2001/02:N28,
2001/02:N30 och 2001/02:N33.
Reservation 5 (m, kd, c, fp)

9. Lokala och regionala resurscentra för
kvinnor

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N27
yrkandena 24 och 25 och 2001/02:A212 yrkande 10.
Reservation 6 (m, kd, fp) - motiv.
Reservation 7 (c)

10. Kunskap och kompetens

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N23 yrkande
13, 2001/02:N25 yrkande 13 och 2001/02:N27
yrkandena 12 och 17-19.
Reservation 8 (m, kd, c, fp)

11. Regionalt nedsatta socialavgifter

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N18 yrkande
1, 2001/02:N23 yrkande 14, 2001/02:N25 yrkande 3,
2001/02:N27 yrkandena 22 och 23, 2001/02:N31
yrkande 11 och 2001/02:N372 yrkande 8.
Reservation 9 (m, kd, c, fp)

12. Ett program för hållbar tillväxt inom
det nationella trä-klustret

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N19 och
2001/02:N27 yrkandena 11, 20 och 21.
Reservation 10 (m, kd, c, fp)

13. Riskkapital, lån och garantier

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf400
yrkande 7, 2001/02:N20, 2001/02:N27 yrkandena 29
och 30, 2001/02:N31 yrkande 12, 2001/02: N247,
2001/02:N257, 2001/02:N263 yrkande 10,
2001/02:N265 yrkande 10, 2001/02:N293 och
2001/02:N355.
Reservation 11 (m, kd, fp)
Reservation 12 (c)

14. Regionala kreditgarantiföreningar

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N314
yrkande 7, 2001/02:N364 yrkande 8 och
2001/02:N365 yrkande 9.

15. Regionalpolitiska bidrag

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N23 yrkande
3 och 2001/02:N27 yrkande 27.

16. Åtgärder för turistnäringen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Kr279
yrkande 13, 2001/02:N23 yrkande 16, 2001/02:N27
yrkande 8, 2001/02:N203, 2001/02:N265 yrkande 13,
2001/02:N280 och 2001/02:N374 yrkande 6.
Reservation 13 (m, kd, c, fp)

17. Lokala program för entreprenörskap och
lokalt utvecklings-arbete

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:N274,
2001/02:N14, 2001/02:N27 yrkande 35, 2001/02:N262
yrkande 13, 2001/02:N265 yrkandena 2, 3, 6, 7 och
15, 2001/02:N270, 2001/02:N287 och 2001/02:N316
yrkande 4.
Reservation 14 (m, kd, c, fp)

18. Utökad användning av bygdemedel och
återföring av del av vattenkraftsvinster

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N227,
2001/02:N231, 2001/02: N235, 2001/02:N250,
2001/02:N363 och 2001/02:N364 yrkande 14.
Reservation 15 (v, c, mp)
Reservation 16 (kd)

19. Servicefrågor

Riksdagen godkänner regeringens förslag om
införande av lokala utvecklingsprogram för
kommersiell service. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2001/02:4 punkt 1.9 och avslår
motionerna 2001/02:Sk288 yrkande 17, 2001/02:N23
yrkande 17, 2001/02:N25 yrkande 12, 2001/02:N27
yrkande 7, 2001/02:N256, 2001/02:N262 yrkandena 9
och 10 och 2001/02:N265 yrkande 9.
Reservation 17 (m, kd, c, fp)

20. Åtgärder i län och regioner

Riksdagen avslår
a) motionerna 2001/02:N313 yrkande 1 och
2001/02:N319 yrkande 1
(Stockholms län),
b) motion 2001/02:N354 (östra Mellansverige),
c) motionerna 2001/02:Mj220 yrkande 4,
2001/02:N230 yrkandena 1-3, 2001/02:N232 och
2001/02:N353 (Sveriges skärgårdar),
d) motion 2001/02:N216 (Östergötlands län),
e) motion 2001/02:N309 (Kalmar län),
f) motion 2001/02:N24 (Gotlands län),
g) motionerna 2001/02:N218 yrkande 1 och
2001/02:N258 yrkandena 1-3 (Öresundsregionen),
h) motion 2001/02:N333 (Västra Götalands län),
i) motion 2001/02:N317 yrkandena 1-3 och 5-8
(Västsverige),
j) motionerna 2001/02:N15, 2001/02:N22 och
2001/02:N325 yrkandena 1, 2 och 4-6 (Värmlands
län och Dalsland),
k) motion 2001/02:N346 (Örebro län),
l) motion 2001/02:N29 (Västmanlands län),
m) motionerna 2001/02:N16, 2001/02:N17
yrkandena 1 och 3 och 2001/02:N26 (Dalarnas län).

Stockholm den 27 november 2001

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per
Westerberg (m), Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh
Furustrand (s), Sylvia Lindgren (s), Lennart Beijer
(v), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Nils-
Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m), Marie
Granlund (s), Karl Gustav Abramsson (s), Ola Sundell
(m), Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström (c),
Lennart Värmby (v), Harald Bergström (kd) och Yvonne
Ångström (fp).

2001/02

NU4

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels proposition 2001/02:4 om en politik för
tillväxt och livskraft i hela landet såvitt gäller
regeringens förslag om ett nytt politikområde, mål
och strategier för den regionala
utvecklingspolitiken samt införande av lokala
utvecklingsprogram för kommersiell service,
dels 22 motioner som har väckts med anledning av
proposition 2001/02:4,
dels 1 motion som har väckts med anledning av
proposition 2001/02:7 om regional samverkan och
statlig länsförvaltning,
dels 1 motion från den allmänna motionstiden
hösten 2000,
dels 57 motioner från den allmänna motionstiden
hösten 2001.
Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats
av företrädare för Verket för näringslivsutveckling
(NUTEK), Företagarnas Riksorganisation,
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svenska
industritjänstemannaförbundet (SIF), Sveriges
Kreditgarantiförening för lokal utveckling och
Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Vidare har
skrivelser tillställts utskottet från den ekonomiska
föreningen Kreditgarantiföreningen norra Småland
samt från Företagarnas Riksorganisation, LRF, LRF:s
Kommungrupp i Bjurholm, Mälardalsrådet och
Regionfullmäktige i Skåne.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposition 2001/02:4 presenterar regeringen ett
nytt politikområde för hela landet. Politikområdet
regionalpolitik och delområdet regional
näringspolitik inom näringspolitiken föreslås bilda
det nya politikområdet regional utvecklingspolitik.
Målet för den nya politiken föreslås vara väl
fungerande och hållbara lokala
arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla
delar av landet. De viktigaste långsiktiga
strategierna och instrumenten för den nya politiken
skall vara ökad sektorssamordning och regionala
hänsynstaganden inom olika politikområden. Regionala
tillväxtprogram, baserade på nuvarande
tillväxtavtal, utgör grunden för arbetet. I
propositionen föreslås och presenteras ett antal
utvecklingsfrämjande åtgärder i syfte att uppnå
starkare regioner och kommuner, ökad kunskap och
kompetens, stärkt företagsamhet och ett utvecklat
entreprenörskap, lokal utveckling och attraktiva
livsmiljöer samt en god servicenivå.

Förslagen i propositionen ligger delvis inom andra
utskotts beredningsområden. Det gäller i första hand
förslagen om en organisation för fortsatt statligt
stöd till en omstrukturering av kommunala
bostadsföretag, om inrättande av statsbidrag till
kommuner och landsting med befolkningsminskning och
om införande av ett pendlingsbidrag för
veckopendling. Som redovisas närmare i det följande
kommer dessa förslag att behandlas av berört
fackutskott, dvs. bostadsutskottet, finansutskottet
respektive arbetsmarknadsutskottet. För att redovisa
en samlad bild över förslagen i propositionen kommer
emellertid även de förslag som behandlas av andra
utskott att presenteras översiktligt.
Vissa delar av propositionen behandlas av
näringsutskottet i utskottets budgetbetänkande på
det regionalpolitiska området, dvs. betänkande
2001/02:NU2. Skälet är att dessa förslag har
inverkan på bedömningen av anslagen. De
regeringsförslag som således tas upp i
budgetbetänkandet gäller förslagen om avskaffande av
stödformerna lån till privata regionala
investmentbolag respektive småföretagsstöd.

EU-frågor som tagits upp i budgetpropositionen
(prop. 2001/02:1 utg.omr. 19 Regional utjämning och
utveckling) och i den regionalpolitiska
propositionen samt i motioner behandlas i sin helhet
i betänkande 2001/02:NU2.

Utskottets överväganden

Inledning

Den aktiva lokaliseringspolitik som inleddes i
mitten av 1960-talet innebar att lokaliseringsstöd
infördes för investeringar i norra Sverige. I
samband med de två oljekriserna under 1970-talet och
påföljande strukturkriser lanserades statliga
åtgärdspaket som instrument för att behålla
sysselsättningen inom krisdrabbade branscher och
regioner. Under 1980-talet uppmärksammades bl.a.
utbildningens och forskningens betydelse för
regional utveckling. Vidare tillkom det s.k.
länsanslaget för regionalpolitiska insatser som
länsstyrelserna beslutar om som regionalpolitiskt
medel. 1990-talet har präglats av Sveriges inträde i
Europeiska unionen (EU), vilket har bidragit till
nya verktyg och arbetsformer i det regionalpolitiska
arbetet. Inom den nationella politiken tillkom bl.a.
regionala tillväxtavtal som ett instrument för en
politik som skulle omfatta alla regioner i Sverige.

Regionalpolitiken har under denna period varit
föremål för fortlöpande uppföljning och förändring.
Den proposition som nu föreläggs riksdagen bygger
bl.a. på den Regionalpolitiska utredningens
slutbetänkande (SOU 2000:87). Regeringen har
utformat förslagen i propositionen i samarbete med
Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Jämsides med den regionalpolitiska propositionen
behandlas i näringsutskottet regeringens
budgetförslag på utgiftsområde 19 Regional utjämning
och utveckling. Två förslag i den regionalpolitiska
propositionen, vilka båda rör avskaffande av
stödformer (lån till privata regionala
investmentbolag respektive småföretagsstöd),
behandlas som redan nämts i näringsutskottets
budgetbetänkande 2001/02:NU2.
Beträffande stödformen nedsättning av
socialavgifter föreslår regeringen i
budgetpropositionen ett upphävande av lagen
(1990:912) om nedsättning av socialavgifter.
Bakgrunden är att den europeiska kommissionen inte
har godkänt stödformen i den utformning åtgärden har
haft sedan slutet på 1990-talet. Regeringen har
samtidigt beräknat medel på statsbudgeten från år
2002 för nedsättning av socialavgifter i stödområde
under ett visst lönetak i enlighet med EU:s regler
för försumbart stöd. Regeringen förutskickar i den
regionalpolitiska propositionen att regeringen
återkommer till riksdagen med ett lagförslag på
detta område under hösten 2001. Sedermera har
regeringen till riksdagen överlämnat en proposition
om sänkt mervärdesskatt på böcker och tidskrifter,
m.m. (prop. 2001/02:45), där ett lagförslag läggs
fram om utvidgning av de särskilda avdragen enligt
socialavgiftslagen (2000:980). Denna proposition
behandlas inom riksdagens skatteutskott (bet.
2001/02:SkU12).

Upplysningsvis kan även nämnas att
Riksdagens revisorers förslag
angående sänkta socialavgifter
(förslag 2001/02:RR2) behandlas av
riksdagens finansutskott (bet.
2001/02:FiU1).

Fråga om avslag på propositionen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om avslag på
propositionen.

Motionen

I motion 2001/02:N12 (m) krävs att propositionen
skall avslås. Det anförs att regeringsförslagen är
en besvikelse för dem som bor i glesbygden. Enligt
motionären saknas förslag angående förenklingar i
regelverken och förändringar av skattesystemet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar inte motionärens uppfattning att
propositionen bör avslås. Däremot kommer utskottet i
det följande att framföra olika synpunkter i samband
med regeringens förslag. Motionen bör således avslås
av riksdagen.

Politik av särskild betydelse för
regional utveckling

Propositionen

Det är inte i första hand åtgärder inom ramen för
politikområdet regionalpolitik som är avgörande för
den regionala utvecklingen och möjligheterna att
uppfylla de regionalpolitiska målen.
Regionalpolitiska hänsynstaganden inom andra
politikområden är av större betydelse för
utvecklingen, konstaterar regeringen.

Inom utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling, vilket alltså behandlas i utskottets
betänkande 2001/02:NU2, finns de direkta finansiella
resurserna för genomförandet av regionalpolitiken,
bl.a. det s.k. länsanslaget, som länsstyrelserna och
de regionala självstyrelseorganen beslutar om.

Övriga områden av särskild betydelse för den
regionala utvecklingen är EG:s struktur- och
regionalpolitik, näringspolitiken,
arbetsmarknadspolitiken, utbildningspolitiken,
transportpolitiken, IT-politiken, landsbygds- och
storstadspolitiken, statsbidrags- och
utjämningssystemet till kommuner och landsting,
kulturpolitik, jämställdhetspolitik, miljöpolitik
m.m. Nedan följer en kort sammanfattning av
regeringens beskrivning av dessa områden i
propositionen.

Näringspolitik

Målet för näringspolitiken är att främja en hållbar
ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning genom
fler och växande företag. I dag tillhandahålls de
statliga insatserna för näringslivs- och
företagsutveckling i första hand av ALMI
Företagspartner AB, Verket för näringslivsutveckling
(NUTEK), Stiftelsen Industrifonden, Stiftelsen
Innovationscentrum, Svensk industridesign och
Svensk-Norsk Industrifond.

En viktig uppgift för staten är att svara för
information om lagar, regler och statens åtgärder.
Startlinjen och Miljöstyrning i företag inom NUTEK:s
ram samt en ny portal, kallad Företagarguiden,
vilken lanseras under hösten 2001, är exempel på
sådana informationsinsatser. Regelförenklingsarbete
och kapitalförsörjning är andra inslag i denna
politik. Entreprenörskap skall främjas genom såväl
grundskolans utbildning som olika program inom
universitet och högskolor.

Den regionala näringspolitiken syftar till att
utifrån de förutsättningar som finns i varje region
stärka näringslivets utveckling genom en effektivare
samordning av insatser inom olika politikområden.
Tillväxtavtalen är de viktigaste instrumenten för
att genomföra denna politik.

Arbetsmarknadspolitik

Målet för arbetsmarknadspolitiken är en väl
fungerande arbetsmarknad med full sysselsättning och
god ekonomisk tillväxt. Arbets- och kompetenslinjen
är grunden i arbetsmarknadspolitiken. De
konjunkturberoende programmen hjälper till att
matcha utbud och efterfrågan av arbetskraft. På
delar av arbetsmarknaden finns trygghetsavtal som
syftar till att underlätta arbetstagares omställning
vid omstrukturering av verksamheten.

Utbildningspolitik

Målet för utbildningspolitiken är att Sverige skall
vara en ledande kunskapsnation som präglas av
utbildning av hög kvalitet och livslångt lärande för
tillväxt och rättvisa. Genom samverkansavtal kan
mindre kommuner överenskomma och samverka om ett
stort antal gymnasieutbildningar. Det finns nu minst
en högskola i varje län. Under år 1997 infördes i
högskolelagen den s.k. tredje uppgiften för
högskolan, dvs. att samverka med det omgivande
samhället och informera om sin verksamhet.

Transportpolitik

I 1998 års transportpolitiska beslut (prop.
1997/98:56, bet. 1997/98:TU10) slogs fast ett antal
riktlinjer för transportpolitiken. Den övergripande
utgångspunkten är att transportpolitiken skall bidra
till en socialt, kulturellt, ekonomiskt och
ekologiskt hållbar utveckling. Beslutet utgör därmed
en viktig del av regeringens politik för ett
hållbart Sverige. Av de fem delmålen har målen Ett
tillgängligt transportsystem och En positiv regional
utveckling direkt betydelse för regionalpolitiken.
Vidare inrättades organet Rikstrafiken, som skall
samordna den interregionala persontrafiken med den
lokala och regionala trafiken samt för statens
räkning upphandla viss interregional trafik.

IT-politik

Informationstekniken (IT) är en viktig grundläggande
kommunikationsstruktur med betydelse inte minst för
glesbygden. Den 1 juli 2001 trädde nya regler i
kraft om stöd till kommuner för anläggande av
ortsammanbindande telenät m.m. Kommunerna måste även
själva svara för viss finansiering. Också för
anläggande av lokala telenät i glest bebyggda
områden, där utbyggnad inte sker på marknadsmässiga
villkor, finns statligt stöd sedan den 1 januari
2001.

Landsbygdspolitik samt politik för utveckling av
areella näringar

De areella näringarna bidrar till att upprätthålla
sysselsättning, bosättning och samhällsstruktur på
landsbygden, i glesbygderna och i skärgården. Målet
för landsbygdspolitiken är en ekologiskt, ekonomiskt
och socialt hållbar utveckling av landsbygden. Detta
mål inbegriper en hållbar livsmedelsproduktion med
ökad miljöanpassning, sysselsättning, regional
balans och uthållig tillväxt.

Storstadspolitik

Riksdagen beslutade i december 1998 (prop.
1997/98:165, bet. 1998/99:AU2) om två övergripande
mål för storstadspolitiken, nämligen tillväxtmålet
(förutsättningar för tillväxt och nya
arbetstillfällen) och integrationsmålet (brytande av
den sociala, etniska och diskriminerande
segregationen i storstadsregionerna). För de mest
utsatta storstadskommunerna upprättas lokala
utvecklingsavtal med en åtgärdsplan. Vidare
inrättades en Storstadsdelegation, bestående av ett
antal statssekreterare, med uppgift att utveckla den
nationella storstadspolitiken.

Kommunalekonomiska insatser

Målet för det statliga bidrags- och
utjämningssystemet är att kommuner och landsting
skall ha likvärdiga ekonomiska förutsättningar att
bedriva sina verksamheter. Statsbidrags- och
utjämningssystemet består av fyra delar:
inkomstutjämning, kostnadsutjämning, generella
statsbidrag och införanderegler. Den 1 juli 1998
inrättades efter riksdagsbeslut Delegationen för
stöd till vissa kommuner med bostadsåtaganden för
att tillfälligtvis stödja kommuner med övermäktiga
åtaganden för boende. Vid halvårsskiftet 2001 hade
den s.k. Bostadsdelegationen träffat avtal med 39
kommuner och bl.a. åtagit sig att lämna bidrag till
kommunerna med sammanlagt 1 771 miljoner kronor.
Vidare har den s.k. Kommundelegationen tillsatts år
1999 för att bereda ansökningar om statliga medel
från de kommuner och landsting som hade en så pass
svår ekonomisk situation att de kunde behöva
ekonomiskt stöd för att genomföra rekonstruktiva
åtgärder.

Kulturpolitik

Enligt Kulturrådet finns det ett mycket stort behov
av kultur i glesbygd; kulturen spelar en betydande
roll för utvecklingen i dessa regioner. Projekt med
kulturanknytning som får stöd genom strukturfonderna
finns inom de flesta åtgärdsområden.

Jämställdhetspolitik

Målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och
män skall ha samma möjligheter, rättigheter och
skyldigheter inom livets alla områden. Inom närings-
och regionalpolitiken finns två insatser som är
speciellt riktade till kvinnor, dels resurscentrum
för kvinnor, dels kvinnliga affärsrådgivare. För
vissa regionalpolitiska stöd gäller ett
kvoteringsvillkor, nämligen att minst 40 % av det
antal arbetsplatser som tillkommer till följd av
stöden skall förbehållas det ena könet. Totalt sett
har detta mål uppnåtts under år 2000 även om de
regionala skillnaderna är stora.

Miljöpolitik

Riksdagen fastställde i april 1999 femton nya
nationella miljökvalitetsmål (bet. 1998/99:MJU6).
Målen tydliggör den ekologiska dimensionen av
hållbar utveckling och skall nås inom en generation.
I propositionen om svenska miljömål (prop.
2000/01:130) utvecklas delmål, åtgärder och
strategier för att uppnå miljökvalitetsmålen. Här
fastslås att en framgångsrik strategi för den
ekologiska dimensionen av hållbar utveckling måste
baseras på en ansvarsfull förvaltning av vår
naturmiljö och vårt gemensamma kulturarv.

Regeringen har gett Naturvårdsverket i uppdrag att
kartlägga och analysera hur bestämmelserna om
strandskydd har kommit att fungera i praktiken.
Såväl förutsättningarna för stärkt strandskydd i
områden med högt bebyggelsetryck som för lättnader
avseende strandskydd i glesbygdsområden ingår i
utredningsuppdraget, som skall redovisas till
regeringen senast den 1 februari 2002.

Kommunernas arbete för att uppnå ett hållbart
samhälle stöds av regeringen med hjälp av
statsbidraget till lokala investeringsprogram.
Totalt omfattar programmet 7,2 miljarder kronor
under perioden 1998-2003. Enligt budgetpropositionen
(utg.omr. 20 Allmän miljö- och naturvård s. 43) bör
stödet till de lokala investeringsprogrammen fasas
ut och ersättas med ett stöd till
klimatinvesteringsprogram.

Utrikespolitiska insatser

Det gränsöverskridande interregionala samarbetet på
läns-, kommun- och landstingsnivå har utvecklats
snabbt under 1990-talet. Ett exempel är
Barentsregionen, som för närvarande består av tre
norska fylken, Norrbotten och Västerbotten, tre
finska landskapsförbund och fyra ryska regioner. Ett
betydande gränsöverskridande samarbete pågår också i
den s.k. sydvästskandinaviska regionen, vilken avser
det geografiska område som sträcker sig från Oslo
och Göteborg ned till Öresund.

Vidare kan nämnas Delegationen för utländska
investeringar i Sverige (ISA), vilken har till
uppgift att främja utländska investeringar i
Sverige. Arbetet omfattar bl.a. att knyta ihop
nationella, regionala och lokala aktörer. ISA:s
regionala arbete syftar till att - i samverkan med
regionerna - skapa bärkraftig ekonomisk tillväxt
genom utländska direktinvesteringar.

Vissa kompletterande uppgifter

Propositionen om infrastruktur för ett långsiktigt
hållbart transportsystem (prop. 2001/02:20), vilken
presenterades i riksdagen några dagar efter
propositionen om regional utvecklingspolitik,
behandlas i riksdagens trafikutskott. Enligt
ärendeplanen kommer trafikutskottets betänkande
(bet. 2001/02:TU2) att justeras av trafikutskottet i
dagarna.

När det gäller jämställdhetsområdet har nyligen
redovisats rapporten Om regionalpolitiken blev
jämställd - jämställdhetsperspektiv på
regionalpolitik (juli 2001), som utarbetats av en
expertgrupp på uppdrag av regeringen. Uppdraget
gällde att identifiera och dokumentera de viktigaste
bristerna i den regionalpolitiska utredningen från
ett genusperspektiv och att analysera de lokala
arbetsmarknaderna för kvinnor respektive män m.m.
Ett resultat var att kvinnors lokala arbetsmarknader
är mindre och därmed fler än mäns lokala
arbetsmarknader. Frågan ställs om detta är ett
medvetet val från kvinnornas sida. Vidare visas i
rapporten att kvinnor hittills i begränsad
utsträckning fått del av olika regionalpolitiska
satsningar. Det beror inte bara på att en del av de
företag kvinnor startar inte är berättigade till
stöd med gällande definitioner utan även på att
regionalpolitiska satsningar inte alltid är upplagda
så att fördelning på kön är möjlig. Förslag i
rapporten är bl.a. att satsningarna på regionala
utvecklingscentrum och affärsrådgivare för kvinnor
bör förlängas och att regionala utvecklingsresurser
bör kvoteras.
Budgetfrågor på det näringspolitiska området
behandlas i utskottets betänkande Utgiftsområde 24
Näringsliv (bet. 2001/02:NU1). Med hänsyn till
regeringens förslag att regional näringspolitik
kommer att hänföras till den regionala
utvecklingspolitiken behandlas den regionala
näringspolitiken i ett kommande avsnitt.

Ett nytt politikområde

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna regeringens förslag om
ett nytt politikområde, som benämns Regional
utvecklingspolitik.

Propositionen

Regeringen föreslår att regionalpolitiken omvandlas
till en ny politik för hållbar regional utveckling i
alla delar av landet. Politikområdet regionalpolitik
och delområdet regional näringspolitik inom
näringspolitiken slås samman och bildar ett nytt
politikområde: regional utvecklingspolitik.

Regeringens politik har - enligt vad som sägs i
propositionen - alltmer kommit att formas av
insikten om betydelsen för en hållbar tillväxt av
att alla landets regioner utvecklas väl och av att
andra politikområden utanför regionalpolitiken är
avgörande för den regionala utvecklingen. Den
regionala näringspolitiken, som infördes år 1998,
bygger på samverkan mellan företrädare för ett
flertal statliga sektorer och utgår från regionens
förutsättningar och prioriteringar. Det huvudsakliga
instrumentet för genomförandet av politiken är de
regionala tillväxtavtalen. Tillväxtavtalen har i
praktiken också kommit att bli ett viktigt
samordningsinstrument för regionalpolitiken.
Skälet till att regeringen föreslår att slå samman
regionalpolitiken med den regionala näringspolitiken
är främst att det finns starka kopplingar mellan
dessa, varför en samlad politik blir mer effektiv.
Syftet är att etablera och utveckla en sammanhållen
politik för alla delar av landet som kan anpassas
till regionala skillnader och förutsättningar.
För närvarande finns inom regionalpolitiken en
särskild gles- och landsbygdsdimension, som även
inbegriper landets skärgårdsområden. Som
funktionella regioner för en ny regional
utvecklingspolitik bör enligt regeringens bedömning
i första hand de 81 lokala arbetsmarknadsregioner
som NUTEK utpekat fungera. Inom dessa bör såväl
tätorter som gles- och landsbygd ses som
kompletterande områden. Med detta synsätt minskar
betydelsen av en särskild gles- och
landsbygdsdimension enligt vad som sägs i
propositionen.

Motionen

I Kristdemokraternas kommittémotion 2001/02:N372
framförs uppfattningen att begrepp som den stora och
lilla regionalpolitiken bör avskaffas. I stället bör
de regionalpolitiska frågorna integreras i skatte-,
närings-, arbetsmarknads-, miljö- och
jordbrukspolitik. Betoningen bör ligga på generella
åtgärder. Strukturfonderna bör dock enligt
motionärerna finnas kvar som ett eget politikområde
inom näringspolitiken.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill - i likhet med regeringen - betona
vikten av att alla regioner utvecklas positivt
utifrån sina egna förutsättningar. Målet är en
hållbar regional utveckling - ekonomiskt, socialt
och ekologiskt - i alla delar av landet. Detta sätt
att se regionalpolitiken gör det naturligt att
inkludera den regionala näringspolitiken, som inte
har några medel inom utgiftsområdet, i utgiftsområde
19 Regional utjämning och utveckling. De regionala
tillväxtprogrammen utgör därvid basen i det
långsiktiga arbetet för en regional utveckling.
Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag om
en omläggning av politikområdet Regionalpolitik till
att omfatta även Regional näringspolitik och
benämnas Regional utvecklingspolitik. Den "stora
regionalpolitiken" kommer att försvinna som begrepp.
Därmed avstyrker utskottet det motionsförslag som
innebär att politikområdet Regionalpolitik i stort
sett skulle försvinna.

Inriktning av den regionala
utvecklingspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna regeringens förslag
till mål för den regionala
utvecklingspolitiken och till strategier för
att uppnå dessa mål. Det innebär att
riksdagen bör avslå ett antal motioner med en
annan syn på nödvändiga strategier. Jämför
reservation 1 (m, kd, c, fp).

Propositionen

Mål

Regeringen föreslår att målet för den regionala
utvecklingspolitiken skall vara väl fungerande och
hållbara lokala arbetsmarknadsregioner med en god
servicenivå i alla delar av landet.

Med väl fungerande lokala arbetsmarknadsregioner
avses att de är så attraktiva för människor och
företag att det är möjligt att ta till vara den
potential och livskraft som finns i alla regioner.
Med hållbar avses att politiken skall bidra till att
nuvarande och kommande generationer kan erbjudas
sunda ekonomiska, sociala och ekologiska
förhållanden. Politiken skall därmed bidra till att
öka den ekonomiska tillväxten i alla lokala
arbetsmarknadsregioner för att därigenom öka den
nationella tillväxten. Vidare skall politiken även
bidra till sociala aspekter som sysselsättning,
jämställdhet och välfärd. Med en god servicenivå i
alla delar av landet avses att politiken skall bidra
till att människor och företag har tillgång till
kommersiell och offentlig service i tillräcklig
omfattning. Med kommersiell service avses främst
tillgång till dagligvaror och drivmedel; med
offentlig service avses sådana funktioner som
tillhandahålls av statliga och kommunala aktörer.
Kollektivtrafikförsörjning räknas inte som en
serviceåtgärd i detta sammanhang.
De ekonomiska och sociala effekterna bör kunna
avläsas i hur väl lokala arbetsmarknadsregioner har
utvecklats i termer av främst ekonomisk tillväxt och
ökad sysselsättning. Vidare skall avläsning kunna
ske mot de nationella jämställdhetsmålen och mot de
nationella kvalitetsmålen. Effekterna av politiken
vad beträffar servicenivån bör kunna bedömas genom
förändringar i servicetillgängligheten.

Strategier

Målet för den regionala utvecklingspolitiken skall
enligt regeringens förslag nås genom flera offensiva
strategier, i kombination med riktade åtgärder med
syfte att stärka hållbar utveckling och livskraft i
alla delar av landet. Strategierna är följande:

· En utvecklad styrning av statlig verksamhet.
·
· Tydligare regionalt utvecklingsansvar för vissa
politikområden - en utvecklad helhetssyn.
·
· Tydlig ansvarsfördelning mellan stat och
kommuner.
·
· Lärande och program som instrument för
utveckling.
·
· Regionala jämförelser som drivkraft för
förändring.
·
· Samverkan med EG:s struktur- och regionalpolitik.
·
Riktade åtgärder (redovisas i senare avsnitt).

En utvecklad styrning av statlig verksamhet

Enligt regeringens bedömning skall statliga
myndigheter inom sina verksamhetsområden verka för
att de regionalpolitiska målen uppnås. För att i
ökad utsträckning uppnå målet för den regionala
utvecklingspolitiken avser regeringen att utveckla
styrningen av de myndigheter vars verksamheter
bidrar till att uppnå målet. Riksdagens principer
för lokalisering av statliga verksamheter bör,
enligt vad som sägs i propositionen, uppmärksammas
och beaktas.

Enligt såväl verksförordningen (1995:1322) som
förordningen (1998: 1634) om regionalt
utvecklingsarbete ställs krav av regionalpolitiskt
slag på myndigheterna. De statliga bolagen omfattas
däremot inte av någon sådan reglering; speciella
samhällsintressen som skall tillgodoses framgår av
deras bolagsordningar.

Vidare redovisar regeringen de principer för
lokalisering av statliga verksamheter som riksdagen
vid olika tillfällen tagit upp. Regeringen avser att
även fortsättningsvis uppmärksamma och beakta dessa
principer.

Tydligare regionalt utvecklingsansvar för vissa
politikområden - en utvecklad helhetssyn

Genomförandet av politiken för regional utveckling
bör enligt regeringen primärt ske genom insatser
inom de politikområden vars investeringar och
insatser har stor strukturell betydelse för den
regionala utvecklingen. Härmed avses främst regional
utvecklingspolitik, näringspolitik,
arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik,
transportpolitik, de delar av forskningspolitiken
som berör utveckling av innovationssystem,
landsbygdspolitik och areella näringar samt
kulturpolitik.

Statens roll skall mer inriktas på att stödja och
samordna lokala initiativ och lokalt
utvecklingsarbete. Regeringen anser vidare att en
sektorsövergripande helhetssyn, syftande till väl
fungerande hållbara arbetsmarknadsregioner i alla
delar av landet, skall utvecklas. Såväl instrument
som arbetsformer bör utvecklas på detta område.
Vidare omnämns regeringens förslag om regional
samverkan och statlig länsförvaltning (prop.
2001/02:7), där det föreslås att kommunala
samverkansorgan fr.o.m. år 2003 skall kunna bildas i
samtliga län. Dessa skall bl.a. ansvara för att
utarbeta program för länets utveckling.

Tydlig ansvarsfördelning mellan stat och kommuner

Enligt regeringens bedömning förutsätter ett
effektivt arbete för regional utveckling en nära
samverkan mellan staten och den kommunala nivån. Det
är viktigt med en tydligare roll- och
ansvarsfördelning på regional nivå mellan stat och
kommun. Principiella utgångspunkter för statlig
finansiering av utvecklingsinsatser bör läggas fast.

Partnerskap som arbetsform skapar goda
förutsättningar för utvecklingsarbete.
Erfarenheterna hittills är positiva och arbetsformen
bör vidareutvecklas som ett instrument för samverkan
och samråd. Det är emellertid enligt regeringens
uppfattning av stor vikt att partnerskapens
sammansättning breddas och tar vara på kompetens
också hos kvinnor och personer med
invandrarbakgrund.

Lärande och program som instrument för utveckling

Uppföljning och utvärdering bidrar till att utveckla
lärandet och till att höja kvaliteten i arbetet. Den
regionala utvecklingspolitiken bör präglas av ett
lärande arbetssätt. Kunskaper och erfarenheter bör
på ett mer metodiskt sätt användas till att förnya
och vidareutveckla politiken.

Regionala jämförelser som drivkraft för förändring

Jämförelser mellan regioner, nationellt och
internationellt, kan bidra till att förstärka det
egna utvecklingsarbetet och bli ett kraftfullt
verktyg för förändring.

Samverkan med EG:s struktur- och regionalpolitik

Regeringen avser att noga följa upp resultaten av de
nyligen avslutade strukturfondsprogrammen för
perioden 1995-1999 liksom utvecklingen av de
nuvarande programmen för perioden 2000-2006. I
samband med halvtidsutvärderingen år 2003 kan
justeringar av medelsfördelningen mellan olika
åtgärder komma att göras, i syfte att eftersträva
ökad samverkan med den nationella politiken för
regional utveckling. Den nationella politiken för
hållbar regional utveckling bör så effektivt som
möjligt samverka med EG:s struktur- och
regionalpolitik.

Regionala tillväxtavtal/tillväxtprogram

I budgetpropositionen (utg.omr. 24 s. 45) redovisar
regeringen insatser inom regional näringspolitik med
resultatbedömning samt analys och slutsatser. Enligt
regeringens bedömning är processen med
tillväxtavtalen mycket positiv och arbetsformen
skall vidareutvecklas. Som en positiv faktor nämns
att tillväxtavtalsarbetet har stärkt företagens
engagemang i regional utveckling. Vidare har
regeringen understrukit vikten av att lyfta fram
miljö- och jämställdhetsfrågor inom tillväxtavtalen.
I februari 2000 utsåg regeringen Blekinge, Jämtland
och Västra Götaland som pilotlän för jämställda
tillväxtavtal. För att utveckla arbetet med
ekologisk hållbarhet och lyfta fram miljö som en
drivkraft för utveckling och tillväxt har regeringen
utsett Dalarna, Västerbotten och Skåne till
pilotlän.

I propositionen om regional utvecklingspolitik
(avsnitt 8) redovisar regeringen sin bedömning av
det kommande arbetet på detta område. Beteckningen
ändras från regionala tillväxtavtal till regionala
tillväxtprogram, dels därför att det inte är fråga
om juridiskt bindande avtal, dels därför att
programarbetsformen bör lyftas fram. Nuvarande
tillväxtavtals giltighetstid bör förlängas t.o.m. år
2003 och nästa programperiod inledas år 2004.
Processen bör tidsmässigt samordnas med den
långsiktiga planeringsprocessen för
infrastrukturinvesteringar. Regeringen anser att
medlen inom anslaget (33:1) Allmänna
regionalpolitiska åtgärder inom utgiftsområde 19 i
så stor utsträckning som möjligt bör koordineras
inom programmen. Programmens huvudsakliga inriktning
bör även fortsättningsvis vara att skapa hållbara
utvecklingsförutsättningar utifrån ett lokalt och
regionalt perspektiv. Näringslivets behov bör vara
vägledande. Tillväxtprogrammen skall godkännas av
regeringen.

Motionerna

Inriktningen av regionalpolitiken

Utgångspunkterna för Moderata samlingspartiets syn
på regionalpolitiken redovisas i kommittémotion
2001/02:N25. Politiken måste skapa förutsättningar
för olika regioners och människors möjligheter till
utveckling. Förutom vikten av ett allmänt förbättrat
klimat för arbete och företagande är det för
landsbygden av särskild betydelse att
förutsättningarna för de traditionella
landsbygdsnäringarna förbättras. Utgångspunkten är
enligt motionärerna att företagsamhet bör
prioriteras framför sektorstöd och att långsiktig
tillväxt betonas mer än temporära
sysselsättningsökningar. Entreprenörskap är grunden
för välstånd. Även kulturen kan bidra till tillväxt
och ett gott liv i hela landet, men detta kräver ett
antal förändringar bl.a. på skatteområdet och
regelförenklingsområdet. Förslagen i propositionen
medför dock inte ett bättre klimat för arbete,
företagande och tillväxt, och utvecklingen hämmas av
de höga skatterna. Därför anser motionärerna att
bl.a. inkomstskatterna måste sänkas samt att
fastighets- och förmögenhetsskatten successivt skall
tas bort. Även bensinskatterna bör sänkas med hänsyn
till alla som behöver använda bil, men i synnerhet
med hänsyn till dem som bor på landsbygden och
saknar andra alternativ.

Vidare bör arbetsmarknadspolitiken och dess
organisation reformeras enligt motionärerna. Sverige
måste få en arbetsmarknad som är tillgänglig för
alla. Arbetslinjen bör gälla fullt ut. Flera av de
traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör
slopas till förmån för mer individuellt inriktade
insatser. AMS bör ersättas av en ny bantad statlig
myndighet som har till uppgift att svara för
nödvändig myndighetsutövning, viss administration av
stöd m.m. Arbetslöshetsförsäkringen bör bli en
allmän försäkring, obligatorisk för alla som
uppfyller arbetsvillkoren, och ha karaktär av
omställningsförsäkring.
En god infrastruktur är en förutsättning för
utveckling. Enligt motionärerna görs dock skilda
analyser i den föreliggande regionalpolitiska
propositionen och den nyligen framlagda
infrastrukturpropositionen. Enligt motionärerna är
kommunikationerna och särskilt de enskilda vägarna
av stor betydelse för landsbygden. Statsbidragen
till de enskilda vägarna har under en rad av år
skurits ned och Vägverket har gjort bedömningen att
det eftersatta underhållet inte kan åtgärdas under
de närmaste två åren. Under alla förhållanden är den
ekonomiska ramen otillräcklig.
Moderata samlingspartiet anser också att en ökad
möjlighet till bebyggelse i strandnära områden
skulle skapa bättre förutsättningar att hålla
landskapet levande. Tvärtemot förhållandet i dag bör
utgångspunkten vara att det finns en generell rätt
att bebygga sin mark nära stränder. Kommunen skall
dock genom antagande av detaljplan kunna begränsa
denna rätt om det kan motiveras av miljöskäl eller
för att garantera allmänheten tillgång till bad- och
friluftsliv.
Enligt motionärerna saknas utvärdering av
tillväxtavtalen och omställningsprogrammen. I
motionen förordas att regionalpolitiken utvärderas
kontinuerligt som grund för utformningen av den
framtida politiken.
Kristdemokraterna redovisar i kommittémotion
2001/02:N31 grunduppfattningen att Sverige skall
byggas underifrån och inte genom centralstyrning.
Tillväxtavtalen kan bli ett verktyg i denna process,
men det förutsätter att framtida tillväxtavtal blir
en kommunal angelägenhet. Staten bör främst
koncentrera sig på åtgärder inom den s.k. stora
regionalpolitiken och att genom generella åtgärder
ge förutsättningar för tillväxt och utveckling.
Varje nivå skall enbart lösa uppgifter som inte kan
skötas av en lägre nivå enligt
subsidiaritetsprincipen. Kommunala och regionala
rättigheter skall respekteras av staten.
Vidare anser motionärerna att alla människor
oavsett bostadsort skall kunna få del av samhällets
grundläggande sociala rättigheter och ges rimliga
förutsättningar att försörja sig. Regionalpolitikens
främsta uppgift är att bidra till utvecklingen av
livskraftiga regioner i hela landet. Avgörande för
välfärd och tillväxt är ett näringslivsklimat som
underlättar företagandet. I Kristdemokraternas
kommittémotion 2001/02:N372 redovisas en likartad
uppfattning angående inriktningen av
regionalpolitiken.
Vidare tar motionärerna i motion 2001/02:N31 (kd)
upp ett antal infrastrukturfrågor. Det är helt
oacceptabelt att norrländska vägar stängs av för
trafik under tjällossningen med åtföljande
miljardförluster, anförs det. En del av
energiskatten på drivmedel bör enligt motionärerna
omvandlas till väghållningsavgift för att förbättra
underhållet av vägnätet. Den framtida situationen
för de enskilda vägarna är osäker; hur vägarna än
klassificeras behövs ökade anslag. För många
glesbygdsbor är bilen den enda transportmöjligheten.
Därför bör den skattemässiga avdragsrätten ökas för
resor till och från arbetet. Kristdemokraterna anser
också att en särskild kommunikationsminister bör
utses.
Centerpartiet framför i partimotion 2001/02:N27
att det är hög tid att skapa likvärdiga
förutsättningar för att tillväxt och utveckling
skall komma hela landet till del för att bryta den
sociala och regionala klyvning som har uppstått i
landet. Enligt motionärerna bör regionerna själva få
beslutanderätt över resurserna för det regionala
utvecklingsarbetet; bland annat bör regionerna ges
större frihet att välja hur de regionala
tillväxtprogrammen skall utformas och hur resultatet
skall mätas. Särskilt otillfredsställande är det att
den folkvalda politiska nivån underordnas
tjänstemannaorganisationen, så som är fallet när
NUTEK utfärdar bindande föreskrifter för
redovisningen av de regionala utvecklingsprogrammen.
Anvisningarna bör ersättas av icke-bindande allmänna
råd. Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande
att det kommunala självstyret är en viktig
förutsättning för att utveckla den kommunala
verksamheten utifrån lokala förutsättningar.
Enligt Centerpartiet bör inkomstskattesystemet
reformeras så att det alltid lönar sig att arbeta. I
detta syfte bör införas skattesänkningar för låga
och normala inkomster samt en skatterabatt för att
ta bort marginaleffekter i lägre inkomstskikt.
Jämställdhetsarbetet är viktigt också inom
regionalpolitiken; enligt motionärerna har inte
minst offentliga aktörer, t.ex. inom de regionala
tillväxtprogrammen, ett ansvar för att
jämställdhetsarbetet utvärderas kontinuerligt.
Inom arbetsmarknadspolitiken bör en
decentralisering ske, bl.a. genom att
länsarbetsnämndernas ansvar stärks och resurser
omfördelas från den centrala nivån till länsnivån.
Arbetsmarknadsresurserna bör vidare fördelas till
den lokala nivån efter kriterier som utgår från
antalet arbetslösa, arbetslöshetstidens längd m.m.
För den arbetslöse bör en individuell handlingsplan
utformas. Försöken med samordning av resurser från
socialförsäkring, socialtjänsten, hälso- och
sjukvården m.m. bör permanentas och införas i hela
landet. Besluten om resursanvändning bör fattas
lokalt.
Beträffande utformningen av strandskyddet anser
Centerpartiet att vissa lättnader skulle kunna ge
attraktiva boendemiljöer i landet, t.ex. i glesa
regioner. Centerpartiet anser samtidigt att
kommunerna skall ta ansvar för utformningen av
strandskyddet i den egna kommunen.
Folkpartiet framför i partimotion 2001/02:So637
och i kommittémotionerna 2001/02:N23 och
2001/02:N262 att en liberal regionalpolitik bör
sträva efter att skapa möjligheter för människor att
bo på landsbygden och få arbete där. För att detta
skall vara möjligt måste det dock finnas
förutsättningar för att nya arbetstillfällen skall
komma till stånd genom företagsetableringar.
Regionalpolitiken bör enligt motionärerna genomsyras
av ett underifrånper-spektiv, som tar sin
utgångspunkt i den enskilde individen. Mobilisering
av lokala resurser kan aldrig kommenderas fram genom
politiska beslut. I stället bör regionalpolitiken på
olika sätt underlätta och stimulera utveckling,
bl.a. genom att främja små- och nyföretagande.
Tyngdpunkten ligger i decentralisering,
nyetableringar, småföretagens villkor, tillgången
till riskkapital och lokal samverkan.
Folkpartiet instämmer med regeringen att
ansvarsfördelningen mellan stat och kommuner måste
tydliggöras, men då måste också statsmakten bejaka
och stödja det kommunala självstyret. Enligt
motionärerna är kommunen den beslutsfattare som bör
fatta beslut på den lokala nivån, t.ex. när det
gäller strandskydd. Medborgarnas inflytande på den
regionala nivån bör stärkas genom nya direktvalda
regionfullmäktige. Vidare är enligt Folkpartiet
tillgång till kultur och bra fritidsaktiviteter en
mycket viktig förutsättning för att skapa en anda av
kreativitet på landsbygden. Kultur är väsentlig för
att attrahera och behålla nya landsbygdsinvånare.
Regionalpolitiska medel bör kunna användas för
kulturinsatser på landsbygden, menar motionärerna.
Vikten av bra kommunikationer understryks.
Folkpartiet anser att väganslaget måste höjas och
att målet bör vara att samtliga allmänna vägar i
hela landet skall kunna hållas öppna under hela
året. Vidare bör enligt motionärerna de mindre
flygplatserna finnas kvar. Goda IT-kommunikationer
kan vara ett bra verktyg för att få till stånd fler
arbetstillfällen på landsbygden.
I Miljöpartiets kommittémotion 2001/02:N364 begärs
en starkare styrning och tydligare direktiv från
statens sida för att statliga verk och bolag inte
skall överge mindre orter och glesbygd vid
neddragningar. Vidare anser Miljöpartiet att det är
önskvärt med decentralisering genom att ge
regionernas invånare ökad makt över de
regionalpolitiska medlen.
I motion 2001/02:N32 (s) begärs ett
tillkännagivande om flygtrafikens betydelse i
Norrlands inland. I de områden där behovet av väl
fungerande flygtransporter är som störst är
underlaget för att bedriva flygtrafik som går med
vinst som minst, anför motionären.
Enligt vad som sägs i motion 2001/02:N13 (m) har
regeringsförslaget en felaktig inriktning eftersom
regioners utveckling inte kan stödjas med bidrag och
stödåtgärder. För att främja tillväxt och välstånd
behövs enligt motionären åtgärder inom olika
områden, t.ex. skatteområdet och offentliga sektorn.

Regionala tillväxtavtal/tillväxtprogram

Kristdemokraterna är i motion 2001/02:N31 tveksamma
till den nuvarande formen av tillväxtavtal. Enligt
motionärerna är det bekymmersamt att företagarna
inte uppskattar arbetsformen och att det s.k.
tillväxtkapitalet redan är uppbundet och inte
tillgängligt för nya projekt i någon större
omfattning. Vidare torde de kommunansvariga stå
företagsamheten närmare än tjänstemän på
länsstyrelserna, menar motionärerna. Kommunerna
måste därför involveras mera i både framtagande och
genomförande av nästa generations tillväxtprogram
och också få ersättning av staten för de kostnader
som uppstår i kommunerna.

I Centerpartiets motion 2001/02:N263 understryks
vikten av att myndigheterna anpassar sitt arbetssätt
efter övriga aktörer inom arbetet med
tillväxtavtalen. För att stödja arbetet med
tillväxtavtalen bör regeringen ge ett sådant uppdrag
till samtliga myndigheter, anser Centerpartiet.
Folkpartiet anför i kommittémotion 2001/02:N262
att arbetet med tillväxtavtal är positivt men inte
den enda lösningen. Avtalen bör utvärderas och
statens roll i avtalen måste förtydligas. I
Folkpartiets kommittémotion 2001/02:N23 lägger
motionärerna till att tillväxtprogrammen inte får
blir ytterligare ett diskussionsforum; vad som krävs
är konkreta åtgärder på olika områden.
Miljöpartiet framhåller i kommittémotion
2001/02:N364 att kommunerna genom rådgivning och
information bör stimuleras att vara mera aktiva vid
skrivningarna av tillväxtavtalen och söka lösningar
bl.a. från den informella ekonomin och i det lokala
föreningslivet.
Regeringen bör fatta beslut om inlämnade
tillväxtavtal är budskapet i motion 2001/02:K16 (m).
I motion 2001/02:N236 (kd) framförs att
organisationen för att genomföra tillväxtavtalen bör
ändras. Bland annat bör utökade möjligheter till
dispens från regelverket kunna ges och nya
möjligheter att omfördela resurser införas. Vidare
anser motionärerna att näringslivets delaktighet
måste öka.

Vissa kompletterande uppgifter

Inriktningen av regionalpolitiken

Målen för den nuvarande regionalpolitiken

Målen för den nuvarande regionalpolitiken är att de
skall skapa förutsättningar för hållbar ekonomisk
tillväxt, rättvisa och valfrihet så att likvärdiga
levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela riket.
Målet för den s.k. lilla regionalpolitiken (större
delen av utgiftsområde 19) är att verksamheten
främst skall underlätta för näringslivet i
regionalpolitiskt prioriterade områden att utvecklas
så att det bidrar till att uppfylla målen för
regionalpolitiken.

Av näringsutskottets betänkande 2000/01:NU2 framgår
att dessa mål är mycket allmänt hållna och att det
är svårt att bedöma om de uppfyllts. I utskottets
betänkande 1999/2000:NU2 uttrycktes tveksamheten
till målen på följande sätt (s. 11):

Mot bakgrund av de i propositionen angivna målen är
det emellertid svårt att utvärdera den förda
regionalpolitiken. Hur verksamheten inom
utgiftsområde 19 har underlättat för näringslivet i
regionalpolitiskt prioriterade områden att utvecklas
så att det bidrar till att skapa förutsättningar för
uthållig ekonomisk tillväxt i stödföretagen, till
rättvisa och valfrihet är inte möjligt att utläsa ur
föreliggande budgetproposition. De mått som
huvudsakligen används i regeringens
resultatredovisning, nämligen beräknad
sysselsättningsökning och genomsnittlig subvention
per arbetstillfälle, kan inte anses vara tillfyllest
med nuvarande målbeskrivning.

Regionala utvecklingstendenser

Befolknings- och sysselsättningsförändringarna i
landet redovisas av Institutet för tillväxtpolitiska
studier (ITPS) och ingår även i NUTEK:s analyser av
industriell omstrukturering. Statistiska uppgifter
för kommunerna har aggregerats till lokala
arbetsmarknadsregioner, s.k. LA-regioner. Även EU:s
målområden och nationella stödområden finns
särredovisade (2001 års rapport om den regionala
utvecklingen i Sverige, ITPS A2001:003). ITPS och
NUTEK räknar med 81 LA-regioner i enlighet med en
indelning som baseras på pendling, avstånd m.m.
Statistiska centralbyrån (SCB) har en något annan
indelning, som är rent statistiskt framräknad och
utgår från den årliga statistiken över pendling
mellan olika kommuner. När det gäller
befolkningsutveckling och industristruktur nedan
refereras främst material från ITPS och NUTEK.

Under perioden 1991-2000 är det främst i de tre
storstäderna som befolkningen har ökat. De LA-
regioner som hade störst befolkningsminskning under
denna period är Filipstad, Strömsund, Hagfors och
Kramfors. Enligt den prognos som finns för den
totala befolkningsutvecklingen fram till år 2030
förväntas befolkningen öka måttligt, främst till
följd av ett invandringsöverskott på ca 15 000
personer per år. Geografiskt sett beräknas
befolkningsökningen fortsätta i de tre storstäderna
samt i ytterligare några LA-regioner. Samtidigt
väntas ca 70 % av LA-regionerna få en minskad
befolkning. Gemensamt för alla regioner är att
befolkningen kommer att åldras.
Sysselsättningsgraden (20-64 år) i september 2001
uppgick totalt sett till 78,2 %, vilket kan jämföras
med 74,7 % för år 1996 (SCB:s
arbetskraftsundersökningar). För åldern 25-54 år är
motsvarande tal 84,7 % och 81,8 %. Dessa
totalsiffror gömmer relativt stora könsskillnader,
vilka har ökat sedan år 1996. I september 2001 var
87,0 % av männen och 82,4 % av kvinnorna (25-54 år)
sysselsatta.

Vidare kan nämnas att NUTEK har gjort
sårbarhetsanalyser för industrikommunerna och LA-
regionerna och tagit fram ett sårbarhetsindex för
områdena. Arbetet baseras på att regioner med en
större industriell sysselsättning inom arbetsställen
med många personer kan förväntas vara mer sårbara än
regioner med en större andel sysselsatta på små
arbetsställen. Likaså förväntas sårbarheten vara
större om en stor andel av de industrisysselsatta
har låg utbildning jämfört med situationen att
utbildningsnivån ligger högre. Indexet baseras på
rankning av fyra tal, nämligen andel högutbildade
respektive lågutbildade av de industrisysselsatta
för kommuner/LA-regioner och på andelen av de
industrisysselsatta som fanns på arbetsställen
större än 49 sysselsatta respektive större än 249
sysselsatta. De fyra rankade talen adderas utan
någon särskild vägning. Resultatet av dessa
analyser, såväl när det gäller preliminära uppgifter
från år 1999 som uppgifter från år 1997, är att
flera regioner i södra Sverige, Bergslagen och
Dalsland upp mot Norge är de mest sårbara regionerna
i Sverige. Bengtsfors/Dals-Ed framstår enligt dessa
mätmetoder som den mest sårbara LA-regionen vid båda
tillfällena. Övriga LA-regioner som redovisas bland
de tio mest sårbara regionerna såväl enligt det
tidigare som enligt det senare (preliminära)
underlagsmaterialet är Filipstad/Hällefors,
Markaryd/Ljungby, Västervik och
Katrineholm/Flen/Vingåker.

Regional samverkan och statlig länsförvaltning

I ett föregående avsnitt har nämnts att
propositionen om regional samverkan och statlig
länsförvaltning (prop. 2001/02:7) har överlämnats
till riksdagen under hösten 2001. Enligt regeringens
förslag skall det bli möjligt att inrätta ett nytt
kommunalt samverkansorgan, som skall få ansvar för
utveckling och förankring av tillväxtprogram under
kommande programperiod. På det viset kommer
kommunerna att i högre grad bli delaktiga i
framtagandet av tillväxtprogrammen. Av propositionen
(s. 52) framgår att regeringen anser att staten bör
finansiera vissa administrationskostnader för det
kommunala samverkansorganet, vilka hör samman med
t.ex. programarbete, sekretariat för arbetet med att
utforma tillväxtprogram och beredning av
strukturfondsansökningar. Samverkansorganet skall
enligt regeringen få en ersättning för kostnader som
motsvaras av kostnadsminskningar hos länsstyrelsen.
Regeringen återkommer till resursfrågan i
budgetpropositionen för år 2003. Vidare sägs i
propositionen att regeringen avser att ta initiativ
till en allmän översyn av uppgiftsfördelningen
mellan staten, kommunerna och landstingen.

Propositionen jämte motioner behandlas av riksdagens
konstitutionsutskott.

Övriga frågor

Frågor om skattesystemet (skattepolitikens
inriktning, inkomstskatt för fysiska personer,
företagsskatt, skatt på egendom m.m.) behandlas av
skatteutskottet i dess yttrande till finansutskottet
med anledning av skattefrågorna i
budgetpropositionen för år 2002; dessa frågor
redovisas således i betänkande 2001/02:FiU1.
Skatteutskottet har i sitt yttrande (2001/02:SkU1y)
avstyrkt samtliga behandlade motioner och tillstyrkt
regeringens beräkning av statsbudgetens inkomster.
Riksdagens beslut (den 21 november 2001) med
anledning av finansutskottets betänkande innebär
bl.a. att beslut fattats om beskattning av
inkomster, kapitalvinster, förmögenhet och
fastigheter. Vidare har beslutats att fordonsskatten
för jordbrukstraktorer slopas och att en
skattestrategi för alternativa drivmedel skall
presenteras.

Vidare redovisas i budgetpropositionen (utg.omr.
19) att i vissa glesbygdskommuner i Värmlands,
Dalarnas, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län tas fordonsskatten
för personbilar ut endast till den del som
överstiger 384 kr per år. Den 1 januari 2001 fanns
det, enligt bilregistret, 177 685 skattepliktiga
personbilar hemmahörande i dessa kommuner.
Arbetsmarknadspolitiken har förnyats. I den nya
förordningen (2000:628) om den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten som trädde i
kraft den 1 augusti 2000 slås det fast (4 §) att den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall utformas
så att den stärker möjligheterna för den enskilde
att få eller behålla ett reguljärt arbete som så
nära som möjligt ansluter till hans eller hennes
förutsättningar och önskemål, att den inte skall
snedvrida konkurrensförutsättningarna för annan
verksamhet och att den skall utformas så att risken
för att reguljära arbetstillfällen trängs undan blir
så liten som möjligt. Verksamheten skall anpassas
till skilda förutsättningar och behov i olika delar
av landet samt vara förenlig med målen om ekologisk
hållbarhet.
Frågor om decentralisering av
arbetsmarknadspolitiken har tagits upp av
arbetsmarknadsutskottet och redovisas bl.a. i
betänkande 2000/01:AU1. I detta betänkande refereras
rapporten Erfarenheter av nittiotalets
arbetsmarknadspolitik från Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU, stencil
2000:2). Ett decentraliserat beslutsfattande har
både för- och nackdelar, konstateras det i
rapporten. Å ena sidan kan man på lokal nivå ha
bättre information som leder till att de lokala
aktörerna fattar mer välgrundade beslut än vad
centrala aktörer skulle göra. Å andra sidan kommer
man enligt rapporten att på den lokala nivån bortse
från att besluten kan ha konsekvenser också utanför
den egna regionen.
I IFAU-rapporten, där resultaten från ett antal
studier kring decentralisering av
arbetsmarknadspolitik sammanfattas, anser forskarna
att det är för tidigt att säga om för- eller
nackdelarna med decentraliseringen överväger. De
pekar dock på en studie som tyder på att
sannolikheten för arbetslösa att få ett fast arbete
är större i kommuner där den lokala samverkan har
utökats.
En av de risker med decentraliseringen som tas upp
av IFAU-rapporten är att kommunernas naturliga
intresse för att vidmakthålla befolkningsnivån kan
komma i konflikt med den nationella målsättningen om
en väl fungerande arbetsmarknad med betydande
rörlighet i större arbetsmarknadsregioner. Vidare
finns enligt rapporten risker för att kommunerna,
med sin omfattande verksamhet, försöker använda
arbetsmarknadspolitiska medel för att främja den
egna verksamheten. Som exempel på att problem inte
bara existerar i teorin utan också i praktiken nämns
en studie av arbetsförmedlingsnämnderna där
resultaten tyder på att lokala aktörer ofta har
svårt att veta sin roll i arbetsmarknadspolitiken
och att styrningen av nämnderna och utbildningen av
nämndledamöterna har varit bristfällig. Ökad
decentralisering innebär att det blir svårare för
staten att styra, kontrollera, följa upp och
utvärdera arbetsmarknadspolitiken, konstateras det i
IFAU-rapporten.
Regeringen redovisar i infrastrukturpropositionen
(prop. 2001/02:20) förslag till inriktning av den
fortsatta planeringen av transportinfrastrukturen.
Förslagen omfattar mål, ekonomiska ramar,
planeringskriterier och ansvarsfördelning i den
kommande planeringsprocessen. Det övergripande
transportpolitiska målet från år 1998, nämligen att
transportpolitiken skall säkerställa en
samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar
transportförsörjning för medborgarna och
näringslivet i hela landet, ligger fast. Det
övergripande målet kompletteras med ett nytt sjätte
delmål om ett jämställt transportsystem samt en
justering av delmålet om hög transportkvalitet så
att det omfattar såväl medborgarna som näringslivet.
Etappmål bör utformas för samtliga delmål för att
underlätta en väl avvägd balans mellan de olika
delmålen inom transportpolitiken.
När det gäller enskilda vägar har betänkandet
Enskild eller allmän väg? (SOU 2001:67) överlämnats
till regeringen i juli 2001. Bland annat tas i
betänkandet upp regler för vad som är enskild
respektive allmän väg, förslag till förändringar av
regler och bidrag, färjeverksamhet m.m. Ett
genomförande av utredningens förslag skulle leda
till att 16 000 km av det allmänna vägnätet övergår
till enskild väghållning och att ca 5 000 km enskild
väg kan komma att bli allmän väg. Förslagen innebär
enligt utredaren att anspråken på anslag minskar med
160 miljoner kronor per år vid nuvarande bidrags-
och kostnadsnivå.
Betänkandet är för närvarande föremål för ett
brett remissförfarande. Bland annat ges ett flertal
kommuner i de delar av landet som har problem med
tjälsäkring möjlighet att lämna synpunkter på
förslagen och materialet i betänkandet. Regeringen
har i infrastrukturpropositionen redovisat att den
avser att ta ställning till utredningens förslag när
det remissbehandlats.
I ett svar på en interpellation (2001/02:23) om de
enskilda vägarna av Jan-Evert Rådhström (m) i
oktober 2001 framhöll näringsminister Björn
Rosengren att han delar interpellantens syn på de
enskilda vägarnas roll i det svenska
transportsystemet. De enskilda vägarna svarar för en
betydande andel av det svenska vägnätet, i mil
räknat, men andelen av trafikarbetet är betydligt
blygsammare - endast 4 %. Den planeringsram på 364
miljarder kronor som regeringen föreslår i
infrastrukturpropositionen omfattar inte statsbidrag
till enskilda vägar, anförde näringsministern. Även
tidigare har statsbidragen legat utanför motsvarande
planeringsramar.
Beträffande reglerna för strandskydd kan nämnas
att miljöminister Kjell Larsson hösten 2000 besvarat
Kenneth Johanssons (c) fråga (2000/01:121) om lokalt
anpassat strandskydd. Enligt frågeställaren är det
uppenbara behov av ett starkt strandskydd som kan
finnas t.ex. i Stockholms skärgård eller på
västkusten inte lika uppenbart i andra mer
glesbefolkade delar av landet. I vissa fall kan
t.o.m. strandskyddet vara ett hinder för en önskvärd
utveckling av landsbygden. Miljöministern svarade
att enligt nuvarande regler skall tillämpningen vara
restriktiv när det gäller undantag till det
generella förbudet mot att bygga intill 100 meter
från strandlinjen. Som tidigare nämnts har
regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att
kartlägga och analysera hur bestämmelserna om
strandskydd har kommit att fungera i praktiken.
Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den
1 februari 2002. Först efter Naturvårdsverkets
kartläggning och analys av tillämpningen av
strandskyddsbestämmelserna sade sig miljöministern
vara beredd att ta ställning till om och i så fall
vilka åtgärder som kan behöva vidtas när det gäller
bestämmelserna om strandskydd.
Angående utvärdering av olika insatser kan
konstateras att en oberoende utvärdering av
Omställningsgruppens arbete enligt uppgift kommer
att påbörjas under hösten 2001 med syfte att följa
upp och analysera metoder och arbetsformer.
Genomförandet av tillväxtavtalen har pågått i drygt
ett år. En första uppföljningsrapport, Rapport om
tillväxtavtalen - första året (Ds 2001:15), har
redovisats. Rapporten bygger dels på regionala och
nationella myndigheters redovisningar av arbetet med
tillväxtavtalen, dels på en enkät till personer som
ingår i de regionala partnerskapen. Arbetet med
tillväxtavtalen skall enligt regeringen följas upp
årligen. Vid programperiodens slut skall en
utvärdering genomföras.

Regionala tillväxtavtal/tillväxtprogram

Regeringen tog år 1998 initiativ till en regional
näringspolitik med de regionala tillväxtavtalen som
det huvudsakliga instrumentet för dess genomförande
(prop. 1997/98:62, bet. 1997/98:AU11). Målet för den
regionala näringspolitiken är att utifrån de
regionala förutsättningarna stimulera en hållbar
ekonomisk tillväxt som kan bidra till fler och
växande företag och därmed ökad sysselsättning för
både kvinnor och män. Avsikten är att bättre kunna
ta till vara den tillväxtpotential som finns runt om
i landet genom att anpassa verksamheter inom
politikområden till lokala och regionala
förutsättningar. Några nya statliga pengar har inte
satsats på tillväxtavtalen. Syftet är i stället att
använda nuvarande statliga anslag på ett mer
kreativt och effektivt sätt. De första
tillväxtavtalen avser åren 2000-2002. Avtalen är
inte juridiskt bindande. Inom Regeringskansliet
arbetar Tvärdelegationen, Tvärsekretariatet och en
interdepartemental arbetsgrupp med tillväxtavtalen.
Tvärdelegationen, vilken huvudsakligen består av
statssekreterare och leds av Näringsdepartementet,
har det övergripande ansvaret för arbetet.

I budgetpropositionen för år 2001 (prop. 2000/01:1
utg.omr. 24 Näringsliv) togs tillväxtavtalen upp.
Där redovisas bl.a. (s. 22) att regeringen bedömer
att det finns goda skäl att fortsätta
vidareutveckling av de regionala tillväxtavtalen och
att nödvändiga förändringar skall vara genomförda i
god tid innan nästa programperiod inleds år 2003.
Vidare sägs att regeringen anser det särskilt
angeläget att se över och förtydliga villkoren för
den statliga delen av avtalens finansiering.
Målformuleringar samt metoder och
rapporteringssystem för en tydligare och mer
sammanhållen uppföljning av statliga insatser som
syftar till att främja tillväxt och sysselsättning
bör utvecklas. Resultatredovisningar och
beslutsunderlag för regering och riksdag blir
därigenom bättre.
I en första utvärderingsrapport av
jämställdhetsavtalen, Tillväxt i hela Sverige (Ds
2000:7), konstateras att arbetssättet resulterat i
ett ökat samförstånd mellan olika parter och en ökad
insikt om egenansvaret för regionens utveckling. Det
framhålls vidare att jämställdhetsperspektivet på
det hela taget saknas i tillväxtavtalen och att
avtalen måste förbättras på detta område.
Näringsdepartementet presenterade i februari 2001
en rapport om tillväxtavtalen med titeln Första året
(Ds 2001:15). Inledningsvis säger statsrådet Ulrica
Messing att förhoppningen är att rapporten skall
stimulera till debatt och diskussion kring frågor
som är centrala för den regionala utvecklingen.
Rapporten kommer också att utgöra ett underlag för
utformningen av den fortsatta politiken inom
området, inte minst avseende hur processen med
tillväxtavtal skall se ut efter det att den första
omgången av tillväxtavtalen är till ända, sägs det.
Utskottets grupp för uppföljnings- och
utvärderingsfrågor, NUR, har låtit riksdagens
utredningstjänst göra en förstudie om regionala
tillväxtavtal (PM 2001-01-17). Förstudien
redovisades i januari 2001 för utskottet.
I samband med behandlingen av motioner från den
allmänna motionstiden under riksmötet 2000/01
anförde utskottet (bet. 2000/01:NU7 s. 79) att de
regionala tillväxtavtalen utgör ett positivt inslag
i näringspolitiken. Arbetet med den regionala
näringspolitiken och tillväxtavtalen handlar om att
ge alla delar av landet möjligheter att utvecklas
utifrån sina egna förutsättningar och på egna
villkor, redovisas det. Utgångspunkten är att
besluten skall fattas av dem som berörs, att
ansvaret skall tas lokalt och regionalt och att så
många människor som möjligt skall engageras.
Utskottet hade särskilt noterat det starka
engagemang som näringslivet på många håll visat för
arbetet med tillväxtavtalen. Tillväxtavtalen
präglades således enligt utskottets uppfattning av
det underifrånperspektiv och den anpassning till
regionala och lokala förhållanden som enligt
utskottets uppfattning efterfrågades i de då
aktuella motionerna.
Nästa programperiod för tillväxtavtalen inleds år
2003. Utskottet erinrade i betänkandet om att
statsrådet Ulrica Messing i en interpellationsdebatt
(2000/01:8) uppgett att regeringen ser det som
väsentligt att villkoren för den statliga delen av
avtalens finansiering dessförinnan ses över och att
tillväxtavtalen skall vidareutvecklas i olika
avseenden. I detta sammanhang berörs också frågan om
kvinnors deltagande i arbetet med tillväxtavtalen.
Utskottet redovisade sin uppfattning att det är helt
oacceptabelt att jämställdhetsperspektiv nästan helt
saknas och utgick från att regeringen till nästa
programperiod kommer att tillse att
jämställdhetsfrågan lyfts fram på ett mer påtagligt
sätt.
Vidare underströks i det nämnda betänkandet vikten
av att miljöfrågorna lyfts fram som en drivkraft för
utveckling och tillväxt i det fortsatta arbetet med
de regionala tillväxtavtalen. Likaså bör kultur ses
som ett viktigt område i tillväxtavtalen.
I en reservation (m, kd, fp) i det nämnda
betänkandet redovisades (s. 111) en avvaktande
hållning till de regionala tillväxtavtalen. För att
tillväxt skall komma till stånd är, enligt
reservanterna, det absolut viktigaste att det skapas
generellt goda villkor för företagandet och att det
råder konkurrens på lika villkor. Det finns en
inbyggd risk i arbetet med tillväxtavtalen att
särintressen - såsom särskilda företag, branscher
eller regioner - kan komma att gynnas på bekostnad
av andra. I så fall hämmas tillväxten i stället för
att främjas, menar reservanterna. De konstaterar
också att inga nya medel ställs till förfogande för
tillväxtavtalen och att grupper som det borde ha
varit angeläget att engagera i arbetet med
tillväxtavtalen har varit representerade i alltför
liten utsträckning. Det gäller t.ex. företagare,
kvinnor och invandrare. Att jämställdhetsperspektiv
nästan helt saknas är helt oacceptabelt.
När det gäller arbetet inom pilotlänen för
jämställdhet respektive ekologisk hållbar utveckling
kan utvecklingen sammanfattas på följande sätt.
Efter en översyn av hur jämställdhetsperspektiven
genomsyrar tillväxtavtalsarbetet har de tre länen
prövat olika ansatser. Förutom kunskaps- och
informationsspridning har bl.a. sammansättningen i
partnerskapets arbetsgrupper påverkats och
jämställdhetscertifiering av företag prövats. Under
våren 2002 kommer de tre länen att anordna en
konferens i Göteborg för att sprida erfarenheter av
pilotlänsprojektet. En slutredovisning av
pilotlänsarbetet på jämställdhetsområdet beräknas
ske innan utgången av år 2002.
Pilotlänen för ekologisk hållbar utveckling har
arbetat med det långsiktiga målet att skapa ett
större lokalt och regionalt engagemang för en
hållbar tillväxt och med det kortsiktiga målet att
bättre integrera miljöfrågorna i nästa generations
tillväxtprogram. Arbetet kommer bl.a. att
presenteras i en metodhandbok.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar att de senaste årens omfattande
omprövning av regionalpolitiken, såväl vad gäller
mål och medel som helheten, nu har lett fram till
ett sammanhållet regeringsförslag. På det stora hela
har synen på regionalpolitiken bestått under en lång
tid även om de olika stödformerna har varierat.
Under senare år har samhället genomgått stora
förändringar framför allt när det gäller den snabba
internationaliseringen av ekonomin, EU-medlemskapet,
avregleringen av olika marknader, IT-utvecklingen
och behovet av att sanera statsfinanserna. Den
regionala obalansen när det gäller
befolkningsutvecklingen beräknas - som redovisats
ovan - öka under kommande år.

Föregående år ansåg utskottet det berättigat att
fråga sig vad som är en effektiv regionalpolitik med
en ekologiskt hållbar utveckling. Enligt utskottets
uppfattning har det omfattande utrednings- och
utvecklingsarbete som pågått utmynnat i
framåtsyftande lösningar i och med regeringens
förslag till nytt mål för regionalpolitiken, dvs.
väl fungerande och hållbara lokala
arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla
delar av landet.
Målet innebär att möjligheterna till tillväxt i
hela landet skall tillvaratas genom att de lokala
arbetsmarknadsregionerna (LA-regioner) blir ett nav
i områden som upplevs som ekonomiskt, socialt och
miljömässigt attraktiva. LA-regionerna är ett
funktionellt begrepp eftersom det återspeglar det
område inom vilket människor bor och arbetar. Övrig
statistik som finns på kommunnivå eller lägre (och
således kan aggregeras till LA-regioner) är bl.a.
statistik över bostäder och byggande, inkomster,
näringsverksamhet, lantbruk, naturresurshushållning,
offentlig ekonomi, socialtjänst och utbildning.
Uppföljning med hjälp av jämförelser och
nyckeltalsmätning underlättas därmed. Inte minst mot
bakgrund av den osäkerhet i konjunkturutvecklingen
som råder anser utskottet att det är viktigt med ett
relevant underlag för att kunna nå fram till målet
om väl fungerande och hållbara lokala
arbetsmarknadsregioner.
Som berörts tidigare kommer de flesta LA-regioner
att få se sin befolkning minska, samtidigt som
andelen äldre ökar. Kostnaderna för framför allt
äldreomsorgen kan förväntas stiga. Dessa
prognosfakta talar enligt utskottets mening för att
målet bör omfatta tillväxt i alla regioner.
Samtidigt är det nödvändigt även fortsättningsvis
att särskilt stimulera tillväxten i vissa
regionalpolitiskt prioriterade områden, t.ex.
områden med permanenta lägesnackdelar.
En LA-region av Stockholms storlek kan i stort
sett klara strukturomvandlingsprocessen själv, medan
en liten LA-region i högre utsträckning är beroende
av regionförstoring och en ökad rörlighet mellan
regionerna. Den lokala dynamiken hänger också samman
med att regionerna ömsesidigt kan stödja varandra
när det gäller tillgång till specialiserade
arbetsmarknader, utbildning, transporter,
pendlingsmöjligheter osv.
Industriella problem och neddragningar är inte
ovanliga i södra och mellersta Sverige. Dessa
regionala problem har blivit omfattande vid sidan av
de "traditionella" regionalpolitiska problemen i
glesbygderna i Norrland och skärgårdarna. Den ovan
redovisade analysen angående sårbarhet vid
industriell omstrukturering har visat på detta
delvis nya mönster för den regionala utvecklingen.
Trots att modellen med sårbarhetsanalys inte är
färdigutvecklad i alla delar anser utskottet att den
bekräftar synsättet att permanenta lägesnackdelar
inte är den enda dimensionen i den regionalpolitiska
problembilden. Sårbarheten kan - som redovisats -
med dessa mätmetoder vara större i södra och
mellersta Sverige. Emellertid förmodar utskottet att
modellen blir mer tydlig och upplysande om den
kompletteras med tjänstesektorn och den offentliga
sektorn. Inte minst med hänsyn till kvinnornas
arbetsmarknad är begränsningen till
industrisysselsättningen en faktor som minskar
relevansen av modellen. Vidare kan frågan ställas om
betydelsen av ett mer varierat näringsliv och en mer
varierad industrisysselsättning för sårbarheten. Med
hänsyn till den här förda diskussionen är målet för
den regionala utvecklingspolitiken vad gäller den
geografiska utbredningen till "alla delar av landet"
följdriktigt.
Utskottet välkomnar att det nya målet för den
regionala utvecklingspolitiken även inkluderar att
servicenivån skall vara god i alla delar av landet.
Såväl offentlig som kommersiell service skall
inräknas, och förändringar bör kunna avläsas med
hjälp av servicedatabasen. I det följande tas också
upp regeringens förslag om införande av lokala
utvecklingsprogram för kommersiell service.
När det gäller målet om en god servicenivå i alla
delar av landet vill utskottet erinra om tidigare
föreslag om att förutsättningarna för att skapa
likvärdig grundservice i hela landet bör utredas
närmare. Med den nya målformuleringen blir det
enligt utskottets mening nödvändigt att definiera
vad som är en god service och i vilken mån den kan
variera.
De framtida regionala tillväxtprogrammen kommer
att utgöra en bas i det långsiktiga arbetet för en
hållbar regional utveckling. En nära samverkan med
annan planering förutsätts, t.ex. den långsiktiga
planeringsprocessen för infrastrukturinvesteringar
och strukturfondsprogram. Om ett kommunalt
samverkansorgan har bildats bör detta fatta beslut
om förslag till regionalt tillväxtprogram. Utifrån
ett statligt helhetsperspektiv skall länsstyrelsen
och Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS)
yttra sig till regeringen om programmet. Därefter
kommer nationella intressen att kunna läggas på
programmen, innan dessa fastställs av regeringen.
Utskottet anser att den nya planeringsprocessen ger
goda förutsättningar för en hög kvalitet i
programmen och vill samtidigt uttala att möjligheter
till regelförenklingar måste uppmärksammas.
I februari 2000 överlämnades de framtagna
tillväxtavtalen till företrädare för regeringen.
Detta var således det formella överlämnandet av de
avsiktsförklaringar som partnerskapen i de olika
länen gjort i samband med att de arbetat fram och
undertecknat sina tillväxtavtal. De nu gällande
tillväxtavtalen är däremot inte något juridiskt
bindande dokument; därför är det inte aktuellt med
något beslut från regeringen, vilket föreslås i
motion 2001/02:K16 (m).
Enligt utskottets uppfattning kommer en samordning
av programperioden för tillväxtprogrammen med den
långsiktiga planeringsprocessen för
infrastrukturinvesteringar att ge bättre
förutsättningar för en helhetssyn i planeringen.
Hittillsvarande arbete med tillväxtavtalen har gett
många positiva effekter, inte minst när det gäller
intresset av att mobilisera krafter för den egna
regionens utveckling. Även fortsättningsvis anser
utskottet att näringslivets behov och deltagande bör
vara en grundläggande faktor i utvecklingsprocessen.
Utskottet instämmer vidare med regeringen i att
målen om ekologisk hållbarhet och jämställdhet
bättre bör komma till uttryck i det fortsatta
arbetet. Genom pilotlänsarbetet kan nya erfarenheter
spridas och utnyttjas.
Det går inte att bortse från att åtgärder inom
övriga utgiftsområden är av avgörande betydelse när
det gäller att främja utvecklingen i regionerna.
Särskilt vill utskottet peka på regeringens förslag
om en ny organisation för att stödja kommunala
bostadsföretag i svårigheter, ett nytt statsbidrag
till kommuner och landsting med befolkningsminskning
samt ett pendlingsbidrag för veckopendling. Dessa
förslag kommer att beskrivas något i det följande.
Några frågor som vanligen behandlas inom andra
utgiftsområden kommer att behandlas i följande
separata avsnitt, t.ex. i samband med vissa
transportfrågor och vissa utbildningsfrågor. Andra
särskilda frågor som tagits upp i motionerna
angående skattesystemet i sin helhet,
arbetsmarknadsfrågor, infrastrukturen och de
enskilda vägarnas betydelse samt
strandskyddsreglerna tas upp här.
Beträffande frågorna om skattesystemet kan
konstateras att motsvarande frågor nyligen har
behandlats av skatteutskottet i dess yttrande till
finansutskottet (yttr. 2001/02:SkU1y).
Skatteutskottet har i sitt yttrande avstyrkt
samtliga behandlade motioner och tillstyrkt
regeringens beräkning av statsbudgetens inkomster.
Näringsutskottet har inte anledning att inta någon
annan ståndpunkt än skatteutskottet i dessa frågor.
Stadgandet i förordningen om att den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall anpassas
till skilda förutsättningar och behov i olika delar
av landet liksom en diskussion av för- och nackdelar
av decentralisering av arbetsmarknadspolitiken har
redovisats i det föregående. En effektivisering av
arbetsmarknadspolitiken har ägt rum, bl.a. därigenom
att målsättningen har blivit tydligare om att
insatserna skall leda till arbete, dvs. att
arbetslinjen skall hävdas (prop. 1999/2000:98, bet.
1999/2000:AU7). Vidare skall ett
regelförenklingsarbete genomföras. Ytterligare
åtgärder i linje med motionsönskemålen på detta
område är inte aktuella enligt utskottets
uppfattning.
Utskottet har inte någon annan syn än motionärerna
och näringsminister Björn Rosengren när det gäller
vikten av de enskilda vägarna inom det svenska
transportsystemet. Betänkandet Enskild eller allmän
väg? (SOU 2001:67) är som redovisats för närvarande
på remiss hos ett stort antal organ. Utskottet ser
positivt på att ett flertal kommuner i de delar av
landet som har problem med tjälsäkring får möjlighet
att lämna synpunkter på förslagen. Denna hantering
medför att beslutsunderlaget blir mer komplett.
Med hänvisning till att trafikutskottet inom kort
skall behandla infrastrukturfrågorna avstår
näringsutskottet från att i vidare mån kommentera de
förslag som lämnats i motionerna rörande dessa
frågor.
Även de i motionerna ifrågasatta
strandskyddsbestämmelserna är under utredning. Som
tidigare tagits upp skall Naturvårdsverket senast
den 1 februari 2002 till regeringen redovisa en
kartläggning och analys av bl.a. vissa lättnader i
det nuvarande strandskyddet i glesbygdsområden.
Syftet med denna del av uppdraget är att främja den
regionala utvecklingen, vilket utskottet anser vara
en viktig utgångspunkt.
Mot bakgrund av motionsönskemål om uppföljning och
utvärdering av de regionalpolitiska insatserna vill
utskottet uttala sin allmänna åsikt att uppföljning
av olika åtgärder och program regelmässigt bör
planeras in. Sådan planering har också skett när det
gäller t.ex. Omställningsgruppens arbete och
tillväxtavtalen. Även när det gäller
jämställdhetsarbetet inom den regionala
utvecklingspolitiken ser utskottet fram emot en
redovisning, bl.a. av resultaten från pilotlänen för
jämställda tillväxtavtal.
Av de strategier som regeringen föreslagit och som
beskrivits tidigare framgår att regeringen betonar
vikten av en utvecklad styrning av statlig
verksamhet och tydligare ansvarsfördelning mellan
stat och kommuner. När det gäller motionskraven på
decentralisering av beslutsnivån för de regionala
uppgifterna kan utvecklingen mot kommunala
samverkansorgan i viss mån sägas ligga i linje med
motionsönskemålen.
Med hänvisning till vad som anförts anser
utskottet att riksdagen bör godkänna regeringens
förslag om mål och strategier inom den regionala
utvecklingspolitiken och avslå här behandlade
motionsyrkanden.

Starkare regioner och kommuner

Inledning

I detta avsnitt tas upp förslag och bedömningar som
syftar till att skapa starkare lokala
arbetsmarknadsregioner och kommuner, åtgärder som
bidrar till att stärka de långsiktiga
förutsättningarna för utveckling samt kommunalt och
mellankommunalt utvecklingsarbete. Som nämnts
tidigare refereras samtliga förslag från
propositionen om regional utvecklingspolitik; även
de förslag som inte behandlas av utskottet.

Transportfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
Rikstrafikens uppgifter och om samordning av
transporter av gods och resenärer. Jämför
reservation 2 (m).

Propositionen

Utveckling av godstransportsystemet

Enligt regeringens bedömning är en utveckling av
godstransportsystemet ytterst angelägen. Regeringen
avser att återkomma till riksdagen med förslag när
Godstransportdelegationens betänkande har
färdigberetts inom Rege-ringskansliet.

Godstransportdelegationen har i sitt arbete med en
samlad godstransportstrategi, som överlämnades till
regeringen i juli 2001, behandlat en rad frågor med
anknytning till regional utveckling. Bland annat har
Vänersjöfartens särskilda situation behandlats.
Delegationen anser att de insatser i
godstransportsystemet som är nödvändiga för att
bidra till de transportpolitiska målsättningarna om
positiv regional utveckling bör hanteras av staten
på ett tydligt sätt.

Rikstrafiken skall beakta behovet av funktionella
arbetsmarknadsregioner

Den 1 juli 1999 började den nya myndigheten
Rikstrafiken sin verksamhet. I Rikstrafikens
instruktion anges att myndigheten skall verka för
utveckling och samordning av den interregionala
kollektivtrafiken. Rikstrafiken svarar för statens
upphandling av transportpolitiskt motiverad
interregional kollektiv persontrafik som inte
upprätthålls i trafikhuvudmännens regi och där det
saknas förutsättningar för kommersiell drift.

Regeringen gör bedömningen att det kan vara
värdefullt att Rikstrafiken även väger in behovet av
funktionella arbetsmarknadsregioner vid sin
bedömning av vilken interregional trafik som staten
bör upphandla och avser därför att komplettera
myndighetens styrdokument på detta sätt.

Gotlandstrafiken

I betänkandet Garanterad transportstandard för
Gotland (SOU 2001:66), vilket överlämnats till
regeringen, föreslås att riksdagen lägger fast en
rimlig transportstandard för Gotlandstrafiken. Denna
standard skall garanteras av staten och ta hänsyn
till såväl gods som passagerare. Utredningen bereds
för närvarande i Regeringskansliet, och regeringen
avser att återkomma till riksdagen när ärendet har
färdigberetts.

Kollektivtrafik

Enligt regeringens bedömning är en väl fungerande
kollektivtrafik en viktig förutsättning för
funktionella arbetsmarknadsregioner. Regeringen
anser att kollektivtrafiken bör utvecklas till ett
mer attraktivt och effektivt transportsystem som kan
vara ett konkurrenskraftigt alternativ till
privatbilismen. Därför beslutade regeringen i maj
2001 att tillsätta en utredning om
kollektivtrafikens utveckling (dir. 2001:1).
Kommittén har bl.a. möjlighet att analysera
samordnade transportlösningar. Tyngdpunkten i
kommitténs arbete skall ligga på den lokala och
regionala kollektivtrafikens område. Ett
delbetänkande skall redovisas senast i slutet av år
2001.

Motionerna

Moderata samlingspartiet begär i motion 2001/02:N25
ett tillkännagivande om att det inte bör vara en
uppgift för Rikstrafiken att göra regionalpolitiska
bedömningar.

Miljöpartiet hävdar i kommittémotion 2001/02:N364
att det behövs en översyn av vilka lagar och regler
som lägger hinder i vägen för samordning av
transporter av gods och resenärer. Vidare krävs
medel till ett särskilt kommunikationsprogram för
gles- och landsbygden samt skärgårdar, vilket
innefattar transporter av både människor och gods.

Vissa kompletterande uppgifter

Godstransportdelegationen avlämnade nyligen sitt
slutbetänkande Godstransporter för tillväxt. En
hållbar strategi (SOU 2001:61). Betänkandet är
föremål för remissbehandling under hösten 2001.
Angående godstransporternas roll för regional
tillväxt anför delegationen bl.a. följande:

- Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt
godsförsörjningen i glesbygd.
-
- Möjligheterna att bidra till regionförstoring
genom en effektiv distributionstrafik kräver
fungerande infrastruktur såväl i glesbygd som i
storstadsområden.
-
Trafikutskottet behandlar ett stort antal
transportfrågor i samband med behandlingen av
propositionen om infrastruktur för ett långsiktigt
hållbart transportsystem (prop. 2001/02:20) jämte
motioner. Enligt ärendeplanen justeras
trafikutskottets betänkande den 27 november 2001.

Utskottets ställningstagande

När det gäller det här aktuella yrkandet i motion
2001/02:N364 (mp) anser utskottet att frågan om en
översyn av lagar och regler på trafikområdet bör
behandlas inom ramen för trafikutskottet. Därmed
avstyrker utskottet detta motionsyrkande.

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning när
det gäller behovet av en utredning som utifrån ett
konsument- och helhetsperspektiv skall analysera
kollektivtrafiken. Även jämställdhetsperspektivet är
viktigt. Bland annat kan kommittén analysera om
samordnade transportlösningar möjliggör en utökad
kollektivtrafik (prop. 2001/02:4 s. 128).
Utskottet har noterat i propositionen att
Rikstrafiken i realiteten verkar med den
målsättningen att den vid sin bedömning av vilken
interregional trafik som staten bör upphandla även
väger in behovet av funktionella
arbetsmarknadsregioner. Detta leder enligt
utskottets uppfattning till fördelar genom att de
regionala och interregionala kollektivtrafiksystemen
alltmer integreras, vilket i sin tur skapar
förbättrade pendlingsmöjligheter. Utskottet delar
därför inte synen i motion 2001/02:N25 (m) och
avstyrker därmed denna motion i aktuell del.

Det kommunala utjämningssystemet

Propositionen

Det kommunala utjämningssystemet har en avgörande
betydelse för att ge den kommunala självstyrelsen en
reell innebörd också i kommuner och landsting med
svag ekonomi. Genom den omfördelning av resurser som
sker i utjämningssystemet får alla kommuner och
landsting ekonomiska förutsättningar att
tillhandahålla en likvärdig vård, omsorg och
utbildning. Alla medborgare i vårt land skall bl.a.
genom det kommunala utjämningssystemet garanteras en
hög kvalitet i de grundläggande välfärdstjänsterna.
Riksdagen föreslås godkänna vad regeringen anfört i
denna fråga.

Regeringens förslag behandlas av riksdagens
finansutskott i betänkande 2001/02:FiU3, vilket
justeras i slutet av november 2001.

Åtgärder för att stärka kommuner och landsting
med befolk-ningsminskning

Propositionen

Regeringen föreslår att kommuner med kraftig
befolkningsminskning skall få ett särskilt
statsbidrag för åren 2003 och 2004 med 200 miljoner
kronor per år. Enligt förslaget skall bidraget
fördelas efter två olika grunder. En del av
bidraget, totalt 150 miljoner kronor per år,
fördelas till kommuner efter generella principer där
ersättning lämnas med ett enhetligt belopp per
invånare för varje procents befolkningsminskning
utöver fem procent under den senaste tioårsperioden
(1990-2000). Detta bidrag lämnas utöver den
kompensation för befolkningsminskning som finns i
det kommunala utjämningssystemet. Den andra delen av
bidraget på 50 miljoner kronor per år lämnas efter
ansökan och syftar till att främja samverkan mellan
kommuner och mellan landsting.

Regeringens förslag behandlas av riksdagens
finansutskott i betänkande 2001/02:FiU3, vilket
justeras i slutet av november 2001.

Fortsatta insatser för att stödja
omstruktureringen av kommu-nala bostadsföretag

Propositionen

På flertalet av de orter som drabbas av
befolkningsminskning finns det kommunala
bostadsföretag. Effekterna för dessa företag är att
andelen tomma lägenheter ökar. Enligt vad som anförs
i propositionen bör kostnaden för att lyfta bort de
övertaliga bostäderna betraktas som en
regionalpolitiskt betingad kostnad och i ökad
utsträckning bäras av staten. Regeringen avser att
återkomma angående medel i statsbudgeten för ett
program som sträcker sig fram t.o.m. år 2010.

Regeringen föreslår att det under år 2002 inrättas
en organisation med uppgift att ge fortsatt statligt
stöd till en omstrukturering av kommunala
bostadsföretag. Denna organisation skall kunna ge
medel för avveckling eller utveckling av tomma
lägenheter, till riskkapital samt för behov av
nedskrivning av fastighetsvärden. Regeringen avser
att återkomma angående storleken på dessa insatser.

Regeringens förslag behandlas av riksdagens
bostadsutskott i betänkande 2001/02:BoU1, vilket
justeras i november 2001.

Strukturomvandling och lokalisering av
arbetstillfällen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå samtliga motionsyrkanden.
Nu gällande principer för utlokalisering av
statliga myndigheter bör även
fortsättningsvis äga giltighet och de bör
följas, anser utskottet. Jämför reservation 3
(c).

Propositionen

Omställningsgruppen inrättades inom
Näringsdepartementet som en följd av
strukturomvandling på flera orter i samband med
neddragning inom Försvarsmakten.

Enligt regeringens bedömning bör erfarenheterna
från Omställningsgruppens arbete med strategiska
utvecklingsinsatser tillvaratas i ett vidare
sammanhang. Syftet bör vara att förbättra statens
möjligheter att bistå kommuner som önskar hjälp med
att mobilisera sina utvecklingsresurser. En
oberoende utvärdering av Omställningsgruppens arbete
kommer att påbörjas under hösten 2001 med syfte att
följa upp och analysera metoder och arbetsformer.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med
förslag under år 2002.

Motionerna

Centerpartiet uttalar i motion 2001/02:N263 att
staten genom aktiva insatser kan förstärka regioners
starka sidor genom att strategiskt utlokalisera
verksamhet till regionerna inom det
verksamhetsområde där regionen har sin styrka.
Riksdagen bör ta initiativ till en fortsatt
utlokalisering. I motion 2001/02:N27 ( c) preciseras
kraven på utlokalisering. Enligt motionärerna bör
det redan i utredningsdirektiven till en ny
myndighet eller motsvarande tydligt framgå att
myndigheten inte skall lokaliseras till Stockholm.
Helt eller delvis bör ett antal befintliga
myndigheter kunna utlokaliseras till andra delar av
landet. Målsättningen bör vara att motsvarande 50
000 statliga årsarbetstillfällen bör kunna
utlokaliseras under den kommande femårsperioden.

I Folkpartiets kommittémotion 2001/02:N262
understryks att så långt det är möjligt bör
huvudregeln för lokalisering av statliga myndigheter
- särskilt nya myndigheter - vara lokalisering
utanför storstadsregionerna.
I motion 2001/02:N240 (s) tar motionärerna upp
behovet av en mer aktiv lokaliseringspolitik i syfte
att stärka hela landet och behovet av en samlad
strategi vid regionindelningen av statlig
verksamhet. De senaste årens regionalisering av
statlig verksamhet har skett utan ordentlig
samordning, vilket försvårar myndigheternas arbete
och gör samverkan mellan olika myndigheter tungrodd.
I motion 2001/02:N291 (c, s) hävdas att
målsättningen bör vara att 100 000 statliga jobb
lokaliseras till regioner med sviktande
befolkningsunderlag inom en tioårsperiod.
I motion 2001/02:N294 (s) föreslås att regeringen
får i uppdrag att utreda vilka statliga verksamheter
som kan omlokaliseras från de snabbt växande
storstadsområdena.
Enligt motionären bakom motion 2001/02:N201 (m)
bör statlig verksamhet flyttas ut från Stockholm,
som är en överhettad region, till andra orter med
bra kommunikationer, t.ex. Gävle.
I motionerna 2001/02:N276 (m) och 2001/02:N259
(kd) föreslås att en särskild parlamentarisk
arbetsgrupp tillsätts med uppdrag att undersöka i
vilken utsträckning regeringen har uppfyllt sina
åtaganden när det gäller att skapa ersättningsjobb
på de orter som drabbades av regementsnedläggningar
år 2000. Gruppen bör - enligt krav i den sistnämnda
motionen - komma med förslag till åtgärder i de fall
regeringens utfästelser inte har infriats.
I motion 2001/02:N242 (kd) framförs att regeringen
snarast bör genomföra en samlad utvärdering av vilka
myndigheter och verk som kan omlokaliseras från
Stockholms innerstad till Stockholms yttre
stadsdelar och förortskommuner.
I motion 2001/02:N284 (kd) understryks vikten av
konsekvensanalyser inför ny- och omlokalisering av
statliga verk.
I motion 2001/02:N301 (c) föreslås att
statsmakterna vid ny- eller omorganisation av
myndigheter bör utlokalisera verksamhet till Kalmar
län, t.ex. Turistdelegationen till Borgholm och
Arkivet för ljud och bild till Hultsfred.
I motion 2001/02:N17 (c) begärs att
Familjemedicinska institutet skall lokaliseras till
Falun. Institutet har hela landets primärvård som
arbetsområde och huvuddelen av
informationsspridningen skall ske genom att utnyttja
IT-teknik. Familjemedicinska institutet är därför,
enligt motionärerna, relativt oberoende av
lokaliseringsort.
Enligt vad som sägs i motion 2001/02:N254 (fp) bör
de samhälleliga konsekvenserna av koncentrationen av
statliga verk och styrelser till Stockholmsområdet
utredas. Motionärerna erinrar om att principerna är
att lokalisering eller avknoppning av myndigheter
till Stockholmsområdet bör undvikas om det inte
finns särskilda skäl. Motionärerna anser att
lokalisering av nya myndigheter till Stockholms
grannkommuner är ett sätt att kringgå principerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottet har tidigare behandlat frågan om
utvecklingsprogram för kommuner med särskilda
omställningsproblem främst på grund av neddragningar
inom Försvarsmakten och vid detta tillfälle även
tagit upp frågan om utlokalisering av statliga
arbetstillfällen i ett brett perspektiv (skr.
1999/2000:33, bet. 1999/2000: NU10).

Utskottets ställningstagande till behovet av
åtgärder i allmänhet med anledning av
försvarsnedläggningarna innebar att utskottet
ställde sig positivt till regeringens satsning på
utvecklingsprogram för de aktuella kommunerna.
Omställningsgruppens arbete har nämnts i det
föregående.
Ett enhälligt utskott konstaterade i betänkandet
att det förelåg principer för såväl lokaliseringen
som beslutshanteringen i sådana ärenden. Dessa
principer har riksdagen som sin mening givit
regeringen till känna hösten 1996. Principerna
innebär att riksdagen kan förvänta sig att
regeringen underställer lokaliseringsärenden som är
av större vikt eller på annat sätt av principiellt
intresse för riksdagens ställningstagande.
Bakgrunden är att riksdagen år 1990 lade fast
vissa principer för lokalisering av statlig
verksamhet. I arbetsmarknadsutskottets betänkande
(bet. 1989/90:AU13) uttalades bl.a. att
omlokalisering men kanske framför allt
decentralisering är viktiga inslag i strävandena att
åstadkomma en balanserad regional utveckling. Enligt
arbetsmarknadsutskottet bör en fortlöpande prövning
ske av förutsättningarna för en decentralisering av
verksamheter. En utgångspunkt är att myndigheterna
även efter en omlokalisering eller decentralisering
skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter effektivt.
Vidare uttalades att även andra orter än
stödjepunkterna, särskilt i sydöstra Sverige och
Sjuhäradsbygden, kan komma i fråga för lokalisering.
I arbetsmarknadsutskottets betänkande 1996/97:AU2
från hösten 1996, preciserades principerna något.
Bland annat uttalade arbetsmarknadsutskottet att
alternativ lokalisering kan vara orter eller
regioner där statlig verksamhet läggs ned eller som
i övrigt är mindre väl försörjda med sådan
verksamhet. I vart fall bör en annan
lokaliseringsort än Stockholm övervägas. En
utgångspunkt skall dock vara att myndigheterna även
efter en sådan lokalisering skall kunna utföra sina
arbetsuppgifter effektivt.
Hösten 1998 övertog näringsutskottet
beredningsansvaret i riksdagen för de
regionalpolitiska frågorna inklusive
utlokaliseringsfrågor. De fastlagda principerna har
inte ändrats efter näringsutskottets övertagande av
ansvaret för de regionalpolitiska frågorna.
När det gäller den i motioner upptagna frågan om
ersättningsjobb på de orter som drabbades av
regementsnedläggningar har näringsminister Björn
Rosengren i oktober 2001 svarat på ett antal frågor
i riksdagen av denna innebörd (frågorna
2001/02:11-16 av Margareta Viklund (kd( samt
2001/02:26 och 27 av Kerstin Kristiansson Karlstedt
(s().
Näringsministern anförde att frågorna om antalet
utlovade statliga arbetstillfällen till Boden (75),
Falun (135), Gotland (90), Hässleholm (215), Kiruna
(100) och Sollefteå (300) skulle besvaras i ett
sammanhang. De prioriterade försvarskommunerna
bedriver, tillsammans med Omställningsgruppen, ett
intensivt arbete med att utforma program för en
långsiktigt stark utveckling, enligt
näringsministern. Som en del av programmen ingår
bl.a. att etablera ett antal statliga
arbetstillfällen.
Sådana etableringar sades var en grannlaga uppgift
eftersom ersättningsjobben bör passa in i
kommunernas kommande utveckling och
näringslivsstruktur, samtidigt som de etablerade
statliga verksamheterna, i sin nya omgivning, måste
kunna bedriva sitt arbete utifrån de verksamhetsmål
som regeringen ställt upp. Lokaliseringar av
statliga arbetstillfällen får därför inte forceras
fram, anförde näringsministern, utan bör göras efter
ett noggrant analysarbete och omfattande kontakter.
För närvarande har beslut fattats om etablering i
Boden av ca 100 arbetstillfällen, i Falun av ca 80
arbetstillfällen, i fråga om Gotland av ca 150
arbetstillfällen, i Hässleholm av drygt 200
arbetstillfällen, i Kiruna av ca 80 arbetstillfällen
och i Sollefteå av ca 155 arbetstillfällen. Vidare
påpekade näringsministern att beträffande Härnösand,
som har utlovats 15 statliga arbetstillfällen, har
beslut om ca 45 arbetstillfällen fattats. Till
Karlsborg, som inte har någon utfästelse om statliga
arbetstillfällen, har hittills fattats beslut om
lokalisering av ca 60 statliga arbetstillfällen.
Emellertid måste ytterligare ca 400 statliga
sysselsättningstillfällen lokaliseras till
försvarsorterna innan regeringens löfte i skrivelse
1999/2000:33 är infriat, anfördes det. Enligt
näringsministern bereds för närvarande inom
Regeringskansliet beslut om flera nya statliga jobb
till de prioriterade försvarskommunerna. Regeringen
avser att återkomma med en närmare redovisning av
resultaten av Omställningsgruppens arbete.
I svaren (på frågorna 2001/02:26 och 27) nämnde
näringsministern att regeringen för närvarande
överväger om, och i så fall hur, vissa
omställningskommuner kan komma att behöva fortsatt
stöd i sin utvecklingsprocess även efter årsskiftet
2001/02 trots att Omställningsgruppen kommer att
avsluta sitt arbete vid årsskiftet.
Ytterligare arbetstillfällen tillkommer i samband
med Carephone AB:s etablering i Kiruna och Kalix
enligt ett pressmeddelande från Näringsdepartementet
den 24 oktober 2001. Sammanlagt avser regeringen att
avsätta 23 miljoner kronor i
sysselsättningsbidrag för att etablera 70 jobb i
Kiruna och 50 i Kalix med larm- och
trygghetstelefoni samt sjukvårdsrådgivning.
Enligt information som inhämtats från
Omställningsgruppen kommer - när gruppens arbete är
avslutat - ett sammanfattande "bokslut" att
redovisas för var och en av de kommuner som
omfattats av omställningsprogrammet. Enligt
planeringen kommer sammanfattningarna bl.a. att
innehålla uppgifter om det nyföretagande och de nya
statliga arbetstillfällen m.m. som gruppen
initierat.

Utskottets ställningstagande

Som redovisas ovan är utgångspunkten att riksdagen
kan förvänta sig att regeringen underställer ärenden
om lokalisering av statlig verksamhet som är av
större vikt eller på annat sätt av principiellt
intresse för riksdagens bedömning och beslut.
Självklart föreligger alltid möjligheten för utskott
och riksdag att göra bedömningen att det inte finns
skäl att ta ställning i ett lokaliseringsärende.

Enligt utskottets uppfattning utgår de redovisade
principerna för utlokalisering av statliga
myndigheter från kriterier som är väl ägnade att ge
vägledning vid lokalisering av nya myndigheter eller
enheter. Även lokalisering av andra organ än
myndigheter har kommit in i bilden i samband med
utvecklingsprogram för kommuner med anledning av
strukturomvandling inom Försvarsmakten. Liksom
tidigare är utgångspunkten att myndigheterna också
efter en omlokalisering skall kunna utföra sina
arbetsuppgifter effektivt.
Sammanfattningsvis anser utskottet att de gällande
principerna för utlokalisering av statliga
myndigheter även fortsättningsvis bör äga giltighet
och att de bör följas i överensstämmelse med de
grunder som arbetsmarknadsutskottet förordat och
riksdagen uttalat.
Med hänvisning till vad som anförts anser inte
utskottet att det finns behov av något uttalande
från riksdagens sida med anledning av de nu aktuella
motionsyrkandena. De avstyrks således.

Storstadsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå *s*a*m*t*l*i*g*a*
*m*o*t*i*o*n*s*y*r*k*a*n*d*e*n*,* *v*i*l*k*a*
*i* *s*t*o*r* *u*t*s*t*r*ä*c*k*n*i*n*g*
*l*i*g*g*e*r* *i* *l*i*n*j*e* *m*e*d* *d*e*n*
*f*ö*r*o*r*d*a*d*e* *p*o*l*i*t*i*k*e*n*.*
*
*P*r*o*p*o*s*i*t*i*o*n*e*n*
*
*D*e* *a*v* *r*i*k*s*d*a*g*e*n* *(*b*e*t*.*
*1*9*9*8*/*9*9*:*A*U*2*)* *b*e*s*l*u*t*a*d*e*
*ö*v*e*r*g*r*i*p*a*n*d*e* *m*å*l*e*n* *f*ö*r*
*s*t*o*r*s*t*a*d*s*p*o*l*i*t*i*k*e*n* *ä*r* * d
*
* a*t*t* *g*e*
*s*t*o*r*s*t*a*d*s*r*e*g*i*o*n*e*r*n*a* *g*o*d*a*
*f*ö*r*u*t*s*ä*t*t*n*i*n*g*a*r* *f*ö*r långsiktig
hållbar tillväxt och därmed kunna bidra till att
nya arbetstillfällen skapas såväl inom regionerna
som i övriga delar av landet (tillväxtmålet) och
·
· att bryta den sociala, etniska och
diskriminerande segregationen i
storstadsregionerna och att verka för jämlika och
jämställda levnadsvillkor för storstädernas
invånare (integrationsmålet).
·
Storstadspolitikens tillväxtmål tar sikte på att ge
goda förutsättningar i samtliga kommuner i
storstadsregionerna. För arbetet med att bryta
segregationen föreslogs att lokala utvecklingsavtal
skulle tecknas mellan staten och vissa
storstadskommuner. Vidare inrättades en
storstadsdelegation, bestående av ett antal
statssekreterare med uppgift att utveckla den
nationella storstadspolitiken. Vid
riksdagsbehandlingen betonades att den principiella
utgångspunkten för storstadspolitiken skall vara
densamma som för regionalpolitiken, dvs. att utjämna
de strukturella orättvisor som finns mellan olika
områden.

Motionerna

Moderata samlingspartiet anför i motion 2001/02:N224
att utgångspunkten för storstadspolitiken bör vara
storstädernas möjligheter. Storstäderna skall därför
inte behandlas som problemområden och inte heller
ställas emot glesbygden. Storstäderna både kan och
bör fortsätta att gå i täten för förnyelsen av
Sverige. En viktig faktor bakom Stockholms tillväxt
är de s.k. klustren, exempelvis inom IT, finansiell
verksamhet, medier och kultur.

I Centerpartiets motion 2001/02:So501 begärs ett
tillkännagivande att samordning och samarbete mellan
myndigheter, enskilda och organisationer måste
stärkas och utvecklas för att stadsmiljön skall vara
trygg. Ett brett samarbetsorgan, s.k. trygghetsråd,
har visat sig ge goda resultat.
Enligt uppfattningen i motion 2001/02:N21 (s)
behövs en väl utvecklad "urbanpolitik" med hänsyn
till att hela landet är beroende av starka urbana
regioner med långsiktigt hållbar utvecklingskraft.
Urbanpolitiken bör enligt motionärerna vara en
central, integrerad del av den nationella politiken
för regional utveckling och syfta till att
underlätta och utveckla städernas roll som motorer
för tillväxt.
I motion 2001/02:N245 (s) begärs att regeringen
skall utforma en långsiktig strategi för nästa steg
i storstadspolitiken i syfte att motverka ökade
samhällsklyftor och segregation. Denna strategi bör
enligt motionärernas mening bygga på den generella
välfärdens grund.

Vissa kompletterande uppgifter

Som planerat pågår nu - efter tre års arbete med
storstadspolitiken i den form den beslutats av
riksdagen - ett omfattande uppföljnings- och
utvärderingsarbete. Syftet är att under år 2002
sammanställa materialet för att därefter lämna en
redovisning till riksdagen. Sammanlagt beräknas att
över två miljarder kronor anslås till arbetet under
perioden 1999-2003 från utgiftsområde 8 Invandrare
och flyktingar och från utgiftsområde 16 Utbildning
och universitetsforskning.

Därutöver kan nämnas att regeringen har tillsatt
den s.k. Stockholmsberedningen för att lämna förslag
på insatser som förbättrar transportsystemet i
Stockholmsregionen men också transportmöjligheterna
mellan Stockholm och övriga Mälardalen, övriga
landet samt internationellt. Enligt direktiven (dir.
2000:96) har utredningen i uppdrag att bl.a. föreslå
insatser för att uppnå en ökad satsning på
kollektivtrafiken och förbättringar av
transportsystemet som leder till att det skapas fler
platser som är attraktiva för etableringar av
bostäder och arbetsplatser. Ett delbetänkande har
avlämnats i juni 2001, Transportsystemet i
Stockholmsregionen (SOU 2001:51), med analys av de
mål som bör vara vägledande för olika konkreta
åtgärder. Uppdraget skall redovisas senast den 31
december 2003.

Utskottets ställningstagande

Likheten mellan den regionala utvecklingspolitiken
och storstadspolitiken är uppenbar. I båda fallen är
det fråga om att finna de bästa instrumenten för att
uppnå en hållbar tillväxt och goda sociala
förhållanden. I den allmänna debatten framförs
ibland synpunkten att det skulle finnas en
motsättning mellan tillväxt i storstäder och
tillväxt i övriga regioner. En sådan tanke är
främmande för utskottets sätt att se. Utskottet är
tvärtom av den bestämda uppfattningen att tillväxt
och goda levnadsvillkor med trygghet, jämlikhet och
jämställdhet inte ingår i ett s.k. nollsummespel,
där en uppgång för en region motsvaras av en nedgång
för en annan region. En tillväxtregion som Stockholm
kan förväntas "spilla över" utvecklingsmöjligheter
till närliggande regioner. Vidare kan ett kluster
som innehåller framgångsrika företag i en
storstadsregion medföra utveckling även för övriga
företag inom klustret i andra regioner.

Såväl de regionala
tillväxtavtalen/tillväxtprogrammen som
storstadspolitiken står inför en omfattande
utvärderingsprocess. Enligt utskottets mening är det
viktigt att erfarenheterna från de båda områdena
analyseras också ur den synvinkeln att
tillväxtprogrammen kan hämta inspiration från de
lokala utvecklingsavtalen och vice versa. Ett
kontinuerligt erfarenhetsutbyte mellan
Storstadsdelegationen och Tvärdelegationen är också
väsentligt, vilket arbetsmarknadsutskottet tidigare
har betonat.
Ett sådant gemensamt erfarenhetsutbyte kan också
motivera att ett närmande mellan de båda områdena
prövas. Särskilt med hänsyn till den nya
målformuleringen för den regionala
utvecklingspolitiken, om väl fungerande och hållbara
arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla
delar av landet, kan reflexionen göras att
tillgänglighet till arbetsplatser och service är
viktig även inom utsatta storstadsmiljöer.
Ytterligare en faktor som talar för att ett närmande
mellan de båda områdena prövas är att det finns
glesbygdsområden också helt nära de stora städerna,
vilket medför att storstadsproblem och
glesbygdsproblem kan föreligga samtidigt.
I stor utsträckning ligger här behandlade
motionsyrkanden i linje med den politik som
utskottet förordar. Med hänvisning till vad som
anförts avstyrks motionerna i aktuella delar.

Näringslivsutveckling

Särskilda delegationer för starkare regioner

Propositionen

I vissa delar av landet finns det ytterligare behov
av särskilda stimulansåtgärder. Regeringen anser
därför att särskilda delegationer med tidsbegränsade
mandat bör inrättas. De skall - i dialog med
regionala och lokala aktörer - medverka till att
långsiktigt stärka utvecklingen inom de mest utsatta
lokala arbetsmarknadsregionerna i norra Sveriges
inland respektive delar av Bergs-lagen, Dalsland och
Värmland. Regeringen avser att närmare utforma
delegationernas uppgifter efter samråd med berörda
myndigheter och organisationer.

Stärkt lokal näringslivsutveckling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att ett
program för stärkt lokal näringslivsutveckling inte
behövs. Jämför reservation 4 (m, kd, fp).

Propositionen

Enligt regeringen bör under perioden 2002-2004 ett
program med syfte att långsiktigt stärka lokal
näringslivsutveckling inrättas. Fokus bör ligga på
en eller flera lokala arbetsmarknadsregioner.
Programmet skall främja samverkan mellan kommuner,
kommungrupperingar och den regionala nivån.
Regeringen avser att ge NUTEK i uppdrag att, i
samråd med Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet, utforma och genomföra
programmet under perioden 2002-2004. För
genomförandet avsätts högst 25 miljoner kronor.

Motionen

Kristdemokraterna ställer sig i motion 2001/02:N31
avvisande till regeringens bedömning om medel till
stärkt lokal näringslivsutveckling. Om
Kristdemokraternas förslag i övrigt genomförs behövs
inte någon sådan åtgärd enligt motionärerna.

Utskottets ställningstagande

Det av regeringen förordade programmet finansieras
via anslagen (33:1) Allmänna regionalpolitiska
åtgärder och (33:7) Särskilda regionala
utvecklingsprogram inom utgiftsområde 19, vilket
behandlas i utskottets betänkande 2001/02:NU2.

Enligt utskottets uppfattning är ett program för
stärkt lokal näringslivsutveckling ett
ändamålsenligt instrument för att främja
förutsättningarna för de lokala
arbetsmarknadsregionerna genom metod- och
processtöd. Regeringens avsikt är att de lokala
arbetsmarknadsregionerna bättre skall kunna
attrahera kompetent arbetskraft och därmed stärka
näringslivsstrukturen.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrks
motion 2001/02:N31 (kd) i aktuell del.

Rörlighetsstimulanser

Utökat pendlingsbidrag

Propositionen

Regeringen föreslår att ett pendlingsbidrag för
veckopendling skall inrättas på försök. Bidraget
skall gälla från den 1 januari 2002.

Regeringsförslaget behandlas av riksdagens
arbetsmarknadsutskott i betänkande 2001/02:AU1,
vilket justeras av utskottet i slutet av november
2001.

Utredning

Propositionen

Regeringen har för avsikt att tillsätta en utredning
med uppdrag att göra en översyn av de
rörlighetsstimulerande medlen inom
arbetsmarknadspolitiken, med särskild tyngdpunkt på
flyttningsbidragen. Olika möjligheter att främja
tillgången till nyckelpersoner i mindre lokala
arbetsmarknadsregioner bör övervägas. Även frågan om
att stödja medföljande bör uppmärksammas. Frågan om
ett eventuellt bidrag till betalning av
studieskulder bör enligt regeringens mening ses i
ett vidare perspektiv.

Skattefrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett antal motioner med krav på
ändringar i skattereglerna. Bland annat hänvisar
utskottet till skatteutskottets inställning i de
aktuella frågorna. Jämför reservation 5 (m, kd, c,
fp).

Motionerna

Centerpartiet anför i motion 2001/02:N27 att arbetet
med att förstora arbetsmarknaderna förutsätter
fungerande kommunikationer och bättre
förutsättningar för pendling. Riksdagen bör därför
enligt Centerpartiet besluta att höja reseavdraget
till 20 kr per mil. Vidare bör även resor i samband
med barnomsorg omfattas och gränsen för avdragsgill
resekostnad på 7 000 kr delas upp på årets tolv
månader för att öka möjligheten för säsongsarbetare
att kunna ta del av reseavdraget.

I motionerna 2001/02:N30 (s) och 2001/02:N33 (s)
begärs ett tillkännagivande om de skattemässiga
reseavdragen. Enligt motionärerna förutsätter
kommunikationer i glesbygden till stor del
användande av egen bil. Därför är det viktigt att
systemet med reseavdrag vidareutvecklas till förmån
för dem som bor i glesbygd.
I motion 2001/02:N18 (c) föreslås
försöksverksamhet med utökat resebidrag i
Västernorrlands län.

En annan fråga med anknytning till skattskyldigheten
tas upp i motion 2001/02:N28 (s), nämligen frågan om
avdrag för dubbel bosättning för två makar som av
arbetsmarknadsskäl bor på olika orter. Enligt
motionärerna kan en liten arbetsmarknad på
landsbygden inte alltid erbjuda båda makarna jobb.
Samtidigt förutsätter skattemyndigheterna att makar
söker jobb där de kan bo tillsammans. Detta innebär
i praktiken att båda makarna måste söka jobb på en
stor arbetsmarknad.

Vissa kompletterande uppgifter

Inledningsvis skall påpekas att även Moderata
samlingspartiet och Kristdemokraterna anser att
reseavdragen för arbetspendling med bil bör höjas,
dock utan samband med yrkande som behandlas av
utskottet. Oppositionspartiernas förslag på
skatteområdet, t.ex. när det gäller differentierad
drivmedelsskatt m.m., behandlas av skatteutskottet.

Skatteutskottet har tagit upp olika
reseavdragsfrågor i sitt yttrande till
finansutskottet med anledning av budgetpropositionen
för år 2002 och motioner från allmänna motionstiden
år 2001. Bland annat yttrar sig skatteutskottet över
frågan om höjning av reseavdraget till 20 kr per
mil. Enligt skatteutskottets mening finns det inte
nu någon anledning att genomföra ytterligare
justeringar av reseavdraget. Beträffande inräknande
av resor till dagis har skatteutskottet anfört
följande (yttr. 2001/02:SkU1y):

När det gäller förslagen om en möjlighet att räkna
in den extra tiden för att lämna barn på dagis finns
det enligt utskottets mening skäl att hålla
gränsdragningen kring dagens avdragsrätt för resor
till och från arbetet så enkel och lättillämpad som
möjligt. Att låta skattemyndigheterna beakta resan
för inlämning och hämtning av barn på dagis när
tidsvinsten beräknas skulle komplicera de
bedömningar som måste göras i dessa fall. Härtill
kommer att fördelningspolitiska invändningar kan
riktas mot åtgärder som innebär att endast vissa
barnfamiljer erbjuds en avdragsrätt för en del av
sina levnadskostnader. Om syftet är att förbättra
barnfamiljernas ekonomiska situation bör andra
lösningar användas, t.ex. förbättringar av de olika
stöd som i dag går direkt till barnfamiljerna.

När det gäller den begärda försöksverksamheten i
Västernorrland bör det observeras att Lagrådet
(1998-09-10) har varnat för risken att lika fall
skulle behandlas olika (i samband med lagförslag om
nedsatt fastighetsskatt).

I fråga om avdrag för dubbel bosättning kan det
erinras om att den tidigare tvåårsgränsen som gällde
vid tillfälligt arbete på annan plats än hemorten
slopades från och med 1999 års taxering. Vid dubbel
bosättning gäller nu att gifta och sammanboende par
medges avdrag under längst tre år och ensamstående
skattskyldiga avdrag under längst ett år. Avdrag
under längre tid kan medges om det finns särskilda
skäl. Våren 2000 gjorde riksdagen ett
tillkännagivande till regeringen i samband med en
likartad fråga. Tillkännagivandet innebär att
regeringen bör genomföra en kompletterande utredning
till utredningsbetänkandet Förmåner och ökade
levnadskostnader (SOU 1999:94) för att belysa
effekterna av avdragsreglerna för rörligheten på
arbetsmarknaden och för de enskilda som bor och
arbetar i glesbygd (bet. 1999/2000:SkU13 s.18). I en
reservation (s, mp) framfördes att den fortsatta
beredningen av utredningens förslag bör avvaktas.
Enligt uppgift kommer Finansdepartementets arbete
med denna fråga att påbörjas under år 2002.

Det kan vidare nämnas att skatteutskottet under våren 2002
kommer att behandla motion 2001/02:Sk461 (v), där
motionärerna begär att regeringen återkommer med
förslag om avdragsrätt för dubbel bosättning vid
permanent arbete på olika platser från och med
inkomståret 2003.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på att regeringen kommer att
tillsätta en utredning för att se över de
rörlighetsstimulerande medlen inom
arbetsmarknadspolitiken och att tyngdpunkten skall
ligga på flyttningsbidragen. Frågor angående
nyckelpersoner, medföljande och eventuella lättnader
i fråga om återbetalning av studieskulder kan därmed
få ytterligare belysning.

I samband med förslaget om avdrag vid dubbel
bosättning har riksdagen på skatteutskottets förslag
gjort ett tillkännagivande till regeringen, vilket
leder till att denna fråga särskilt kommer att
utredas under år 2002. Utskottet ser positivt på att
ytterligare beslutsunderlag kommer att erhållas i en
fråga som kan få ökad betydelse inom ramen för den
regionala utvecklingspolitiken.
Reseavdraget fastställdes så sent som år 1998 till
15 kr per mil och avsikten var då att skapa en viss
marginal för att beloppet skulle kunna kvarstå
oförändrat under ett antal år. Härefter har
avdragsbeloppet höjts med en krona till 16 kr per
mil under innevarande år. Syftet med denna höjning
har varit att stimulera rörligheten på
arbetsmarknaden. Som framgår av det föregående finns
det enligt skatteutskottets mening inte nu någon
anledning att genomföra ytterligare justeringar av
detta belopp. Utskottet instämmer i skatteutskottets
uppfattning. Den begärda uppdelningen av
reseavdraget i tolv delar förefaller stå i strid med
strävandena efter att förenkla skattelagstiftningen
och avvisas därmed.
Även när det gäller förslaget om att inkludera
resor för att lämna barn på dagis anser utskottet
att skatteutskottets motivering för att avvisa ett
sådant förslag är hållbart.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
här behandlade motioner i aktuella delar.

Lokala och regionala resurscentrum för kvinnor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå aktuella motionsyrkanden
med hänvisning till att den förda politiken,
dvs. att jämställdhetsaspekter bör prägla
närings- och regionalpolitiken, ligger i
linje med den grundsyn som redovisas i
motionerna. Jämför reservation 6 (m, kd, fp)
och reservation 7 (c).

Propositionen

Regionala och lokala resurscentrum för kvinnor finns
på cirka 120 platser i Sverige. De har till syfte
att bl.a. stimulera kvinnors företagande. Varje
centrum har utformats från lokala behov och ser
därför olika ut i olika delar av landet. För
perioden 2002-2004 avser regeringen att avsätta 10
miljoner kronor per år för att täcka en del av
kostnaderna för basfinansieringen vid regionala och
lokala resurscentrum för kvinnor. Dessutom bör vissa
särskilda medel avsättas till projekt som drivs vid
dessa centrum.

Enligt NUTEK tilldelades regionala och lokala
resurscentrum under år 2000 uppskattningsvis cirka
50 miljoner kronor som bidrag från olika
finansiärer, varav NUTEK bidrog med ca 19 miljoner
kronor.

Motionerna

Centerpartiet anför i motionerna 2001/02:N27 och
2001/02:A212 att modellen med kvinnliga
affärsrådgivare, resurscentrum för kvinnor och
kvinnolån har slagit väl ut och inte bör upphöra
efter år 2004 utan i stället permanentas. Dessa
åtgärder som varit lyckosamma när det gäller
kvinnornas företagande bör prövas också när det
gäller att stötta invandrare som vill starta
företag.

Vissa kompletterande uppgifter

Den av regeringen förordade avsättningen av medel
till regionala och lokala resurscentrum för kvinnor
finansieras via anslaget (33:1) Allmänna
regionalpolitiska åtgärder inom utgiftsområde 19,
vilket behandlas i utskottets betänkande
2001/02:NU2.

Beträffande kvinnliga affärsrådgivare sägs det i
regleringsbrevet för anslaget (38:2)
Näringslivsutveckling för år 2001 att NUTEK:s
verksamhet på området skall innefatta stöd till
kvinnliga affärsrådgivare och annan
rådgivningsverksamhet, spridning av
forskningsinsatser och annan kunskap kring kvinnors
företagande samt internationellt arbete.
Resultat av verksamheten med kvinnliga
affärsrådgivare redovisas, som nämnts i ett
inledande avsnitt, i rapporten Om regionalpolitiken
blev jämställd - jämställdhetsperspektiv på
regionalpolitik. Enligt expertgruppen som författat
rapporten är det viktigt att ta vara på och även
sprida erfarenheterna från affärsrådgivning för
kvinnor. Mot bakgrund av de utvärderingar som finns
föreslås i rapporten utökade möjligheter till
affärsrådgivning för kvinnor i hela landet. Det
motiveras bl.a. av att andelen kvinnor bland
nyföretagarna fortfarande är låg.
I regleringsbrevet för år 2001 för anslaget (33:1)
Allmänna regionalpolitiska åtgärder under
utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
anges att NUTEK skall avsätta lägst 26 miljoner
kronor för bidrag till projekt vid regionala och
lokala resurscentrum för kvinnor i främst nationella
stödområden och EG:s strukturfondsområden. Bidrag
skall ges till tillväxtorienterade projekt med
inriktning på näringslivsutveckling och
sysselsättning samt projekt med syfte att utveckla
och implementera kunskap om kvinnors företagande.
Medlen får användas till att dels starta nya
projekt, dels vidareutveckla tidigare projekt för
att tillvarata erfarenheter, kontaktnät och
kunskaper som vunnits i dessa. Medel för
projektverksamheten beräknas uppgå till 26 miljoner
kronor även under år 2002. Sammanlagt kommer således
finansieringen under år 2002 att uppgå till 36
miljoner kronor.
För att främja kvinnors och invandrares
företagande har regeringen i budgetpropositionen för
år 2002 inom anslaget (38:2) Näringslivsutveckling
m.m. inom utgiftsområde 24 Näringsliv beräknat ökade
belopp med 9 miljoner kronor år 2002, 14 miljoner
kronor år 2003 och 19 miljoner kronor år 2004.
Kvinnors företagande har varit ett prioriterat
område inom ALMI. Finansiering, t.ex. företagarlån
för kvinnor, eller rådgivning i främst strategiska
frågor har kunnat erhållas från ALMI. Företagarlånet
för kvinnor infördes i augusti 1994. Som kommer att
redovisas i det följande avser regeringen - enligt
vad som sägs i propositionen - att införa ett
generellt mikrolån med samma villkor som gäller för
företagarlån för kvinnor. Bland annat skall en
uppföljning av lånet ske årligen. Det anges att det
är angeläget att de tidigare prioriterade grupperna
kvinnor, ungdomar och invandrare ges fortsatt
prioritet. Kunskap och erfarenhet av dessa gruppers
behov skall beaktas vid all kredithantering enligt
regeringen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser liksom tidigare att det är en viktig
uppgift inom närings- och regionalpolitiken att
särskilt stödja kvinnors företagande. Det finns en
stor utvecklingspotential bland kvinnliga
företagare, och det är också angeläget att fler
kvinnor blir företagare. Generellt sett gäller att
s.k. mainstreaming, dvs. beaktande av
jämställdhetsaspekter i alla sammanhang, bör prägla
närings- och regionalpolitiken för att främja
tillkomst av nya företag och tillväxt av befintliga
företag.

När det gäller ovan nämnda motionskrav har
utskottet ingen annan åsikt än motionärerna i frågan
om att åtgärder som varit lyckosamma när det gäller
kvinnornas företagande också kan prövas när det
gäller att stötta invandrare som vill starta
företag. Som framgår ligger den förda politiken i
linje med den grundsyn som framförs i motionerna
2001/02:N27 (c) och 2001/02:A212 (c). De bör därför
inte föranleda något uttalande från riksdagens sida.

Övriga utvecklingsfrågor

Propositionen

Regional utveckling genom integration och mångfald

Integrationsverkets försöksverksamhet med att
stimulera kommuner utanför storstäderna att i
organiserad form ta emot flyktingar som
ursprungligen tagits emot i storstäderna kommer att
fortsätta även år 2002. Verksamheten är enligt
regeringens uppfattning intressant för regional
utveckling.

De regionala kulturinstitutionerna bidrar till ökad
regional attraktionskraft

Regeringen gör bedömningen att regionala
kulturinstitutioner möjliggör en mångsidig
kulturverksamhet av hög kvalitet i landets alla
regioner. Härigenom ökar regionernas
attraktionskraft.

Som stöd för etableringen av en filmvårdscentral i
Grängesberg bör ytterligare 5 miljoner kronor
avsättas engångsvis för år 2001.

Frågan om filmvårdscentral behandlas av riksdagens
kulturutskott inom ramen för utgiftsområde 17 (bet.
2001/02:KrU1).

Kunskap och kompetens

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå aktuella motioner inom
området kunskap och kompetens, främst med
hänvisning till den utveckling som är på
gång. Jämför reservation 8 (m, kd, c, fp).

Inledning

I detta avsnitt behandlas åtgärder som syftar till
att skapa goda utbildningsmöjligheter i alla delar
av landet. Enligt vad som nämns i propositionen
avser regeringen att följa utvecklingen när det
gäller uppgiften att högskolan skall samverka med
det omgivande samhället och informera om sin
verksamhet.

Propositionen

Utveckling av distansutbildning

Regeringen redovisar sin bedömning att
distansutbildningen bör utvecklas så att den blir
lättillgänglig i hela landet. En flexibelt ordnad
distansutbildning bör främja förutsättningarna för
regional utveckling. För år 2002 föreslår regeringen
att ersättningen för distansutbildningar inom
nätuniversitetet skall vara 90 000 kr per
helårsstudent och helårsprestation. Dessa platser
föreslås således i budgetpropositionen för år 2002
erhålla en särskild ersättning som är högre än t.ex.
ersättningen för de humanistiska,
samhällsvetenskapliga, naturvetenskapliga och
tekniska utbildningsområdena. Under år 2002 avser
regeringen att ta initiativ till ett
utvecklingsarbete för att bl.a. undersöka hur
resurserna för distansutbildning skall beräknas
kommande år.

Samverkan mellan universitet/högskolor och
kommuner

För att stimulera samarbete mellan
universitet/högskolor och kommuner och för att öka
rekryteringen till högskolan samt skapa hållbar
tillväxt i regionerna bör 50 miljoner kronor
avsättas under perioden 2002-2004. Lärosäten och
kommuner kommer under tre år att gemensamt kunna
söka medel för utvecklingsprojekt med dessa syften.

Utveckling av nya högskoleutbildningar

Ett särskilt uppdrag bör ges till Örebro
universitet, Högskolan i Gävle och Mitthögskolan för
att i samarbete med den kommunala vuxenutbildningen
under perioden 2002-2004 utveckla s.k.
collegeutbildning. Dessutom bör ett särskilt uppdrag
ges till Örebro universitet, Luleå tekniska
universitet och Blekinge tekniska högskola för att
under perioden 2002-2004 utveckla kortare
yrkesutbildningar som förordas i regeringens
proposition om den öppna högskolan (prop.
2001/02:15).

Kommunernas ansvar för utbildning

Enligt regeringens bedömning är de principer som
ligger till grund för ansvarsfördelningen mellan
stat och kommun på utbildningens område viktiga att
slå vakt om. Inom ramen för denna ansvarsfördelning
bör en fortsatt utveckling ske. Staten och
kommunerna bör i framtiden ta ett gemensamt ansvar
för utvecklingen av lärandets infrastruktur.
Kommunerna kommer i framtiden att behöva lägga
större vikt vid det regionala
utvecklingsperspektivet vid utvecklingen av
gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen.

Regeringen har uppdragit till Gymnasiekommittén
2000 (dir. 2000:35) att bl.a. utreda och redovisa
hur de interkommunala ersättningarna påverkar
förutsättningarna för samverkan mellan kommuner
kring gymnasieutbildningar samt i övrigt överväga
hur incitamenten till samverkan mellan kommuner kan
stärkas. Kommittén skall redovisa sitt arbete senast
den 30 april 2002.

Vuxnas lärande skall främjas genom
utvecklingsbidrag till kommuner

Ett särskilt bidrag, sammanlagt 20 miljoner kronor,
bör under år 2003 enligt regeringens bedömning ges
till kommuner för uppbyggnaden av lokala lärcentrum.
Lärcentrum är en mötesplats eller studiemiljö som
har en viss infrastruktur för ändamålet.
Målgrupperna för lärcentrumens verksamhet är
ortsbundna och yrkesverksamma personer.
Undervisningen kan ske på plats i lärcentrumet, men
ett lärcentrum kan också vara en plats där den som
studerar på distans får tillgång till den tekniska
utrustning och den studiemiljö som eventuellt behövs
för distansstudierna. Många kommuner har redan i dag
väl fungerande lärcentrum. I andra kommuner har man
inte kommit lika långt och utbyggnaden av ett
lärcentrum kan förknippas med kostnader som en
enskild kommun kan ha svårt att finansiera.

Regionala kompetensråd

Regeringen anser att de regionala kompetensrådens
arbetsformer bör utvecklas. Detta kan ske genom ett
närmare samarbete mellan de regionala kompetensråden
och partnerskapen inom
tillväxtavtalen/tillväxtprogrammen. Merparten av de
regionala kompetensråden bildades under år 1998 och
de finns nu representerade i hela landet. I den
senaste kartläggningen av de regionala
kompetensråden, som gjordes av
Arbetsmarknadsstyrelsen och lämnades till regeringen
i augusti 2001, framkom att rådens roll och arbete
varierar. Flertalet av råden efterfrågar ett
förtydligande av uppdraget samt ett nationellt
forum, dit frågor av mer nationell karaktär kan
kanaliseras och diskuteras.

Motionerna

Moderata samlingspartiet framhåller i motion
2001/02:N25 att det är viktigt att likvärdiga
villkor för utbildning råder i hela landet och att
kvaliteten är hög. Det anförs att ett
decentraliserat ansvar kombinerat med nationell
skolpeng gör det möjligt att behålla även små skolor
på landsbygden. Motionärerna ser positivt på de
utökade möjligheterna till distansutbildning och på
försöken till alternativa lärarutbildningar. Däremot
är de tveksamma till regeringens bedömningar
angående projektbidrag till samverkan och
lärcentrum. Om det finns intresse och kompetens tar
kommunerna själva initiativ till sådana projekt,
sägs det i motionen.

Centerpartiets syn på utbildningsfrågorna
redovisas i motion 2001/02:N27. Enligt motionärerna
är det viktigt att fler ungdomar ges möjligheten att
gå vidare till högre utbildning på hemorten.
Därigenom kan behovet av välutbildad arbetskraft i
framtiden tillgodoses även på de lokala
arbetsmarknaderna, menar motionärerna. Det gäller
också att stimulera ungdomar som kommer från
studieovana hem. Regeringen bör inom ramen för de
medel som avsatts för att stimulera samarbete mellan
universitet/högskolor och kommuner initiera en
försöksverksamhet som syftar till att öka
nyfikenheten för den högre utbildningen redan på
gymnasiet. Vidare anser motionärerna att forskningen
om regional utveckling har blivit eftersatt. För att
säkerställa kompetensen inom detta forskningsområde
bör staten skjuta till mer ekonomiska resurser.
Vidare tar Centerpartiet upp fiskerinäringen,
vilken sägs vara i stort behov av
utbildningsmöjligheter. För att kunna erbjuda en
adekvat yrkesutbildning på alla nivåer inklusive
högskolenivå bör en samlad utbildningsresurs skapas.
Enligt vad Folkpartiet anför i motion 2001/02:N23
är det av särskilt stor vikt för landsbygden att
universitet och högskolor tar sitt ansvar för
distansundervisningen. Folkpartiet vill ha en rörlig
studentpeng både för högskola och folkhögskola,
vilket gör att resurserna tilldelas de institutioner
där studenterna vill läsa. Även när det gäller
gymnasieskolan är utvecklingen av
distansundervisning viktig för landsbygdens
ungdomar. Regeringens bedömningar på
utbildningsområdet accepteras i stort sett av
Folkpartiet med undantag av bedömningen i fråga om
collegeutbildningar vid vissa universitet och
högskolor. En sådan ordning anser motionärerna vara
en utbyggnad av komvux.

Vissa kompletterande uppgifter

Motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2001
angående bl.a. studentpeng och skolpeng kommer att
behandlas av utbildningsutskottet i dess
budgetbetänkande över utgiftsområde 16 Utbildning
och universitetsforskning (bet. 2001/02:UbU1),
vilket justeras i utbildningsutskottet den 22
november 2001. Debatt i riksdagens kammare planeras
till den 7 december 2001.

Ett av regeringens mål inom utbildningspolitiken
är att 50 % av en årskull skall ha börjat studera på
högskolan vid 25 års ålder. I propositionen om den
öppna högskolan (prop. 2001/02:15) tas upp vissa av
de frågor som berörs i motionerna. Enligt
regeringens bedömning bör universitet och högskolor
i samarbete med kommunal vuxenutbildning kunna
erbjuda högskoleintroducerande utbildning, en s.k.
collegeutbildning. Avsikten är att bredda
rekryteringen till högskolan genom att uppmuntra
till högre studier bland grupper som annars inte
skulle fortsätta sina studier, stärka deltagarnas
formella kompetens samt ge dem tillfälle att pröva
på studier i högskolemiljö. Regeringen avser att
låta Högskoleverket göra en årlig uppföljning. Efter
tre års collegeverksamhet bör en utvärdering göras.
Vidare anser regeringen att universitet och
högskolor bör upprätta lokala handlingsplaner för
hur arbetet med breddad rekrytering skall bedrivas.
Handlingsplanerna bör innehålla mätbara mål, som kan
följas upp med enhetliga och över tiden hållbara
nyckeltal.
Universitetens och högskolornas IT-stödda
distansutbildningar bör enligt regeringen samordnas
i ett svenskt nätuniversitet med start under år
2002. I den nyssnämnda propositionen föreslås att
Distansutbildningsmyndigheten avvecklas i samband
med att en ny myndighet inrättas för att stödja
Sveriges nätuniversitet. Den nya myndigheten bör
också ha en informerande roll vad avser IT-stödd
distansutbildning. Myndigheten skall utveckla och
handha den nätburna informationscentralen för
Sveriges nätuniversitet, registrera de IT-stödda
distansutbildningarna, fördela särskilda
utvecklingsresurser till lärosätena och stödja deras
samordning. Utbildningsutskottets betänkande med
anledning av propositionen (bet. 2001/02:UbU4)
justeras den 20 november och debatteras i riksdagens
kammare den 7 december 2001.
Propositionen om vuxnas lärande och utvecklingen
av vuxenutbildningen (prop. 2000/01:72) godkändes i
riksdagen våren 2001 (bet. 2000/01:UbU15). En
strategi som utgår från individens önskemål, behov
och förutsättningar skall utvecklas. Fokus skiftas
från undervisning i skollika former till ett mer
flexibelt stöd för individens lärande. Bland annat
får Statens skolor för vuxna ett utvidgat uppdrag,
nämligen att stödja kommunernas användning av
distansmetoder i undervisningen.
Frågor om yrkesutbildning inom fiskerisektorn har
tidigare behandlats av miljö- och jordbruksutskottet
(bet. 1999/2000:MJU8) respektive av
utbildningsutskottet (bet. 2000/01:UbU14). Miljö-
och jordbruksutskottet redovisade utförligt i sitt
betänkande vilken utbildning som finns för
fiskerisektorn.
Sedan år 2000 har en projektgrupp, där bl.a.
Fiskeriverket ingår, arbetat med att definiera
lämpliga former för ett utbildningscentrum för
fiskerinäringen. Även kommuner och andra statliga
myndigheter är numera involverade i projektet. För
en framtida finansiering av ett utbildningscentrum
kan stora delar av projektet ges EU-finansiering.
Den av regeringen förordade uppbyggnaden av
lärcentrum finansieras via anslaget (33:7) Särskilda
regionala utvecklingsprogram inom utgiftsområde 19,
vilket behandlas i utskottets betänkande
2001/02:NU2.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets uppfattning motsvaras
motionskraven om ökade möjligheter för ungdomar från
studieovana hem att komma in i högskolestudier av
regeringens förslag i proposition 2001/02:15 om den
öppna högskolan. Utskottet vill bl.a. peka på den
utveckling som är på gång i fråga om den s.k.
collegeutbildningen. De grupper som annars inte
skulle fortsätta sina studier får genom
collegeutbildningen en chans att pröva på en för dem
ovan miljö. Särskilt noterar utskottet att
collegeutbildningen kommer att följas upp årligen
och utvärderas efter tre år, vilket medför att den
successivt kan anpassas för att åstadkomma en
breddad rekrytering till högskolan. Utskottet har
uppmärksammat att en rekryteringsdelegation skall
inrättas med uppgift att stimulera till en breddad
rekrytering till högskolan, t.ex. genom att stödja
införandet av collegeutbildningar eller genom att
öka kontakterna mellan gymnasieskolor och
universitet/högskolor.

Även förändringarna när det gäller
distansutbildning och lärcentrum är ägnade åt att
bredda utbildningsmöjligheterna, vilket utskottet
ser positivt på. Utskottet utgår från att
uppföljningen av dessa förändringar kommer att
belysa bl.a. resultaten med avseende på den
regionala utvecklingen.
När det gäller motionskrav om hög kvalitet på och
likvärdiga villkor för skolutbildningen kan
utskottet konstatera att kommunerna har fått
förstärkt möjlighet att erbjuda lärarna riktad
kompetensutveckling; dessa satsningar kommer att
fortsätta även under år 2002. Vidare har en ny
lärarutbildning startat i hösten 2001, och ett stort
antal obehöriga lärare kommer att ges möjlighet att
genomgå en kompletterande utbildning som ger
behörighet.
Utskottet noterar att yrkesutbildning inom
fiskerisektorn är under utveckling genom det
pågående projektet för att skapa ett
utbildningscentrum för fiskerinäringen.
Utan att gå in på samtliga de spörsmål som tas upp
i motionerna kan utskottet sammanfattningsvis
konstatera att det pågår en utveckling mot en
breddad utbildning, vilket också får betydelse från
regionalpolitisk synpunkt. I övrigt vill utskottet
hänvisa till utbildningsutskottets behandling av
utbildningsfrågorna.
Därmed avstyrker utskottet motionerna 2001/02:N23
(fp), 2001/02:N25 (m) och 2001/02:N27 (c) i aktuella
delar.

Stärkt företagsamhet och ett
utvecklat entreprenörskap

Inledning

I detta avsnitt redovisas förslag och bedömningar
som syftar till att stärka entreprenörskapet, öka
nyföretagandet och gynna utvecklingen av
livskraftiga företag i hela landet. Vidare tas
insatser upp som syftar till att främja utvecklingen
i regioner som inte fungerar så väl från
tillväxtsynpunkt.

Regeringens bedömningar och förslag om stärkt
företagsamhet och ett utvecklat entreprenörskap har
följande utgångspunkter:

· Åtgärderna skall vara marknadskompletterande.
·
· Snedvridning av konkurrensen skall undvikas.
·
· Insatser till företag i tidiga skeden, till
grupper med högre trösklar till företagande och i
regioner där marknaden inte fungerar
tillfredsställanden bör prioriteras.
·
· Enkelhet och effektivitet bör eftersträvas.
·
· Åtgärderna bör påverkas av regionala
förutsättningar och prioriteringar.
·
· Åtgärderna bör präglas av att företag ingår i
kluster.
·
· Åtgärderna skall utgå från de nationella
jämställdhetsmålen.
·
· Åtgärderna skall löpande följas upp, utvärderas
och omprövas.
·

Regionalt nedsatta socialavgifter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner som går längre
än regeringens bedömning av möjligheterna att
tillämpa nedsatta socialavgifter. Enligt
utskottet innebär regeringens uppfattning i
frågan en bra lösning med hänsyn till bl.a.
EG:s statsstödsregler och andra krav.
Lagförslaget om utvidgade regionala avdrag
från socialavgifter behandlas i
skatteutskottet. Jämför reservation 9 (m, kd,
c, fp).

Propositionen

Sverige tvingades vid årsskiftet 1999/2000 upphöra
med stödformen regionalt nedsatta socialavgifter, i
avvaktan på EG-kommissionens slutliga
ställningstagande i fråga om stödets förenlighet med
EG:s statsstödsregler. I december 2000 beslöt
emellertid kommissionen att inte godkänna
stödformen.

Regeringens bedömning är att den lämpligaste
lösningen för en regional avgiftslättnad är att
införa ett utvidgat avdrag med 10 % vid beräkningen
av socialavgifterna för arbete inom stödområde A.
Avgiftslättnaden syftar till att stimulera
småföretagandet samt att bidra till en god service i
de delar av landet som har de största geografiska
lägesnackdelarna. Åtgärden bör ha sin utgångspunkt i
den generella nedsättning med 5 % i alla delar av
landet som nu gäller enligt socialavgiftslagen
(2000:980). Det föreslagna avdraget bör i likhet med
den generella nedsättningen beräknas på ett
löneunderlag på högst 852 000 kr. Det utvidgade
avdraget kan således uppgå till högst 85 200 kr per
år. Sammantaget med den redan befintliga generella
nedsättningen uppgår nedsättningen till högst 127
800 kr per år. I likhet med den generella
nedsättningen bör enskilda näringsidkare omfattas av
stimulansåtgärden.
Avdraget utformas i enlighet med EG-kommissionens
förordning om stöd av mindre betydelse, s.k.
försumbart stöd. Regeringen bedömer att ca 21 000
företag kommer att omfattas av det utvidgade
avdraget.
Fler näringsgrenar än tidigare kommer att få del
av avdraget, och det blir mer småföretagsinriktat.
Företag inom sektorerna kol och stål, jordbruk och
fiske samt transportsektorn är emellertid uteslutna
på grund av EG:s statsstödsregler.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1
januari 2002. Regeringen avser att återkomma till
riksdagen med ett lagförslag under hösten 2001.

Motionerna

Moderata samlingspartiet anför i motion 2001/02:N25
att den aviserade ändringen angående nedsättning av
socialavgifter från 5 till 15 % av avgiftsunderlaget
för företag i stödområde A är framåtsyftande. Dock
ingår inte branscher som jordbruk, fiske och
transportsektorn. Enligt motionärerna är det inte
sannolikt att EU skulle protestera mot att dessa
branscher inkluderades, eftersom det är fråga om
försumbart stöd.

I Kristdemokraternas kommittémotion 2001/02:N372
begärs ett tillkännagivande om att regeringen fört
en ryckig politik när det gäller regional
nedsättning av socialavgifter. Detta upprepas i
motion 2001/02:N31 (kd), där motionärerna även anser
att det nu aviserade förslaget går dem till mötes
och är ett första steg på vägen mot en
avgiftsnedsättning i hela riket.
Centerpartiet hävdar i motion 2001/02:N27 att det
är nödvändigt att sänka arbetsgivaravgifterna
generellt med 10 % upp till en viss lönesumma från
och med den 1 januari 2002. Centerpartiet ställer
sig dock bakom regeringen om en ytterligare
nedsättning av de sociala avgifterna i stödområde A
utöver den generella nedsättningen. Även beträffande
transporter, jordbruk och fiske borde möjligheten
till nedsättning prövas med stöd av vissa undantag i
artikel 87.3 i EG-fördraget.
Folkpartiet välkomnar i kommittémotion 2001/02:N23
den aviserade nedsättningen av socialavgifter och
accepterar den procentuella nivån. Däremot hävdar
motionärerna att regeringen borde ha räknat med ett
annat takbelopp med hänsyn till att EU-gränsen för
stöd uppgår till 100 000 euro per företag på tre år.
I motion 2001/02:N18 (c) begärs ett
tillkännagivande om att jord- och skogsbrukare i
stödområde A bör få nedsättning av de sociala
avgifterna. I annat fall finns det stor risk för att
industriföretagen inte får den råvara de behöver.
Regeringen hänvisar till EG:s statsstödsregler
enligt vad som sägs i motionen, men enligt
motionären finns det möjligheter att tolka EG:s
statsstödsregler på ett sådant sätt att även
jordbruk kan ges ekonomisk stimulans.

Vissa kompletterande uppgifter

Mot bakgrund av att EG-kommissionen inte godkände
stödformen föreslår regeringen i budgetpropositionen
att lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter skall upphöra att gälla. Detta
förslag behandlas i utskottets budgetbetänkande i
fråga om utgiftsområde 19 (bet. 2001/02:NU2).

Vidare kan nämnas att Riksdagens revisorer på
förslag av riksdagens socialförsäkringsutskott har
granskat den nedsättning om 5 % av socialavgifterna
som infördes den 1 januari 1997. Avsikten med
nedsättningen är att stimulera nyanställningar och
uppmuntra egenföretagande. Den analys som
revisorerna genomfört pekar på att nedsättningen
inte är någon kostnadseffektiv åtgärd för att främja
sysselsättningen. Revisorernas förslag angående
sänkta socialavgifter (2001/02:RR2) behandlas av
riksdagens finansutskott.
Bestämmelserna om försumbart stöd regleras i
kommissionens förordning nr 69/2001 av den 12
januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och
88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse.
Artikel 1 i förordningen fastställer
tillämpningsområdet för bestämmelserna om försumbart
stöd. Av artikeln framgår att försumbart stöd kan
lämnas till företag inom alla sektorer med undantag
för transporter, jordbruk och fiske (de senare i den
utsträckning det är fråga om produktion, bearbetning
eller marknadsföring av sådana produkter som
förtecknas i bilaga 1 till EG-fördraget). Även
företag inom sektorn kol och stål är uteslutna på
grund av EG:s statsstödsregler.
När det gäller skogsjordbruk har besked erhållits
från kommissionen (Generaldirektoratet för jordbruk)
att det är tillåtet att bevilja nedsättning till
skogsbruk inom ramen för försumbart stöd.
I detta sammanhang bör det noteras att
Lantbrukarnas Riskförbund har varnat för
gränsdragningsproblematiken i företag som omfattar
både jord- och skogsbruk.
Företagsverksamhet med renar och renprodukter kan
inte "automatiskt" erhålla nedsatta socialavgifter.
Bakgrunden är att renar och renprodukter omfattas av
bestämmelserna i artikel 5 i rådets förordning (EEG)
nr 827/68 av den 28 juni 1968 om den gemensamma
organisationen av marknaden för vissa produkter som
förtecknas i bilaga 1 till fördraget. I artikel 5 i
förordningen anges att artiklarna 87, 88 och 89 i
fördraget skall tillämpas på produktion av och
handel med de i bilagan uppräknade produkterna.
Genom anslutningsakten för Sverige m.fl. länder
gjordes följande tillägg till artikel 5 i ovan
nämnda förordning:
Med kommissionens tillstånd kan stöd till produktion
och omsättning av renar och renprodukter lämnas av
Norge, Sverige och Finland under förutsättning att
det inte medför någon ökning av de traditionella
produktionsnivåerna.
Om Sverige anser att rennäringen skall omfattas av
nedsatta socialavgifter så gäller följande. Oaktat
att det här är fråga om försumbart stöd måste
förslaget anmälas till kommissionen i särskild
ordning. Av anmälan skall framgå varför stödet inte
kommer att påverka produktionsnivåerna. Kommissionen
kommer därefter att pröva frågan innan ett
eventuellt godkännande lämnas. Uppföljningsrapporter
om produktionsnivåerna skall redovisas till
kommissionen.
Regeringens lagförslag om särskilt avdrag i
stödområde A vid beräkning av arbetsgivaravgifter
har sedermera lämnats till riksdagen inom ramen för
proposition 2001/02:45 om sänkt mervärdesskatt på
böcker och tidskrifter, m.m. Enligt vad som sägs i
denna proposition bör en regional stimulans för
småföretagandet i stödområde A införas. Stimulansen
lämnas genom utvidgade särskilda avdrag vid
beräkningen av arbetsgivaravgifter och egenavgifter
för arbete vid ett fast driftställe i stödområdet.
Det utvidgade avdraget vid beräkning av
arbetsgivaravgifter uppgår - utöver det generella
avdraget på 5 % enligt socialavgiftslagen - till
10 % av avgiftsunderlaget, dock högst 7 100 kr
per månad. En motsvarande utvidgning av avdraget
införs också för den som betalar egenavgifter. De
nya reglerna föreslås träda i kraft den 1
januari 2002. Enligt regeringen finns det anledning
att utvärdera effekterna av stödet. Vidare är det
viktigt att de stödgivande myndigheterna
kontrollerar att det högsta beloppet för försumbart
stöd för ett visst företag inte överskrids; det
innebär att summan av alla försumbara stöd till ett
enskilt företag, t.ex. landsbygdsstöd och det
utvidgade regionala avdraget från sociala avgifter,
inte får överstiga 100 000 euro under en
treårsperiod.
Proposition 2001/02:45 behandlas av
skatteutskottet under hösten 2001 i betänkande
2001/02:SkU12.
Regeringens förslag om en regional stimulans för
småföretagandet i stödområde A beaktas i samband med
den inkomstberäkning för budgetåret 2002 som
regeringen redovisar i budgetpropositionen och
behandlas av denna anledning i finansutskottets
nyligen justerade betänkande 2001/02:FiU1 (s. 202).
I sitt yttrande över regeringens förslag om en
regional stimulans för småföretagandet i stödområde
A anför finansutskottet bl.a. följande:
Regeringen har i proposition 2001/02:45 föreslagit
en regional stimulans för småföretagandet i
stödområde A. Propositionen är för närvarande under
beredning i skatteutskottet. Stimulansen lämnas som
framgått tidigare genom ett utvidgat särskilt avdrag
vid beräkningen av arbetsgivaravgifter och
egenavgifter för arbete vid ett fast driftställe i
stödområdet. Det utvidgade avdraget uppgår - utöver
det generella avdraget på 5 % - till 10 % av
avgiftsunderlaget, dock högst 7 100 kr per månad.
Enligt utskottets mening är det värdefullt att även
stärka den ideella verksamheten genom att avdraget
även omfattar de ideella föreningarna och
stiftelserna i stödområde A. Inkomstbortfallet till
följd av en sådan utvidgning torde uppgå till mindre
än 5 miljoner kronor och ligger inom
osäkerhetsmarginalen för beräkningarna av
arbetsgivaravgifterna. Någon justering av beloppet i
inkomstberäkningen är därför enligt utskottet inte
motiverad. Det får ankomma på skatteutskottet att
vid beredningen av ärendet utforma lagtexten.
Enligt planeringen skall skatteutskottets betänkande
2001/02:SkU12 debatteras och beslutas i kammaren
samma dag som föreliggande betänkande, dvs. den 12
december 2001. Skatteutskottet har vid sitt
sammanträde tisdagen den 13 november 2001 beslutat
inhämta Lagrådets yttrande över det förslag om
ändring i regeringens förslag till lag om utvidgning
av de särskilda avdragen i lagen om socialavgifter
(2000:980) som lagts fram av skatteutskottets kansli
med anledning av finansutskottets ovan redovisade
betänkande.

Utskottets ställningstagande

Under lång tid har frågan om nedsättning av sociala
avgifter diskuterats utan att en tillfredsställande
lösning, som godkänts av kommissionen, har kunnat
nås. Den regionalpolitiska utredningen (SOU 2000:87)
ansåg för sin del att detaljerade system för att
kompensera olika slags kostnadsnackdelar bör
undvikas och att generella lösningar bör
eftersträvas. I linje därmed föreslog utredningen en
generell nedsättning av sociala avgifter med 15
procentenheter för företag med maximalt 50 anställda
inom stödområde A. Med hänvisning till kommissionens
ovan redovisade inställning anser utskottet att
regeringens bedömning (i förening med lagförslaget i
proposition 2001/02:45, vilket behandlas av
skatteutskottet) angående nedsättning av
socialavgifter inom ramen för försumbart stöd är ett
steg framåt och en balanserad lösning.

Inställningen i flera motioner kan sammanfattas
med att motionärerna inte har mycket att invända mot
de av regeringen aviserade förändringarna mer än att
de borde ha varit mer långtgående. Exempelvis borde
även de undantagna sektorerna ingå i det nya
systemet och takbeloppet borde utgå från EU-gränsen
100 000 euro per företag på tre år. Vidare borde - i
ett nästa steg - hela landet inkluderas.
Utskottet vill i denna sak genmäla att eftersom
den aktuella förordningen (69/2001) har utformats
med stöd av de principer som följer av EG-fördraget
(artikel 87) finns det i praktiken ingen legal grund
för att bevilja nedsättning av socialavgifterna i
form av försumbart stöd för transporter, jordbruk
och fiske m.m. Som ovan nämnts kan dock nedsättning
erhållas för företag inom skogsbrukssektorn.
Huruvida framställning till kommissionen skall göras
i syfte att inkludera företag inom rennäringen kan
naturligtvis övervägas. Enligt utskottets
uppfattning är den lösning som nu presenterats bra
med hänsyn till de olika krav som finns.
Därmed avstyrks motionerna 2001/02:N18 (c),
2001/02:N23 (fp), 2001/02: N25 (m), 2001/02:N27 (c),
2001/02:N31 (kd) och 2001/02:N372 (kd) i aktuella
delar.

Företagsamhet och regional utvecklingspolitik

Propositionen

Information och rådgivning

Regeringen anser att staten aktivt bör främja att
företagarnas och företagens behov av korrekt och
lättillgänglig information och rådgivning
tillgodoses. Staten bör tillhandahålla samlad
information om de lagar och regler som omgärdar
företagande. Statens ansvar för affärsrådgivning bör
inriktas mot områden där det finns påvisbara brister
i utbudet, bl.a. mot kvinnor. Regeringen har i
budgetpropositionen för år 2002 inom utgiftsområde
24 Näringsliv beräknat ökade belopp med 9 miljoner
kronor år 2002, 14 miljoner kronor år 2003 och 19
miljoner kronor år 2004 för att främja kvinnors och
invandrares företagande.

Kooperativt företagande

Regeringen bedömer att uppdraget till lokala
kooperativa utvecklingscentrum inte enbart bör
omfatta tillhandahållandet av gratis information och
rådgivning för att starta kooperativa företag utan
även främjandet av sådan företagsutveckling lokalt
och regionalt.

Nationellt program för utveckling av
innovationssystem och kluster

Åtgärderna för företagsutveckling bör i ökad
utsträckning präglas av att företag betraktas som
delar av system - innovationssystem och kluster.
Enligt regeringens bedömning bör ett nationellt
program för utveckling av innovationssystem och
kluster inrättas, omfattande totalt 70 miljoner
kronor under perioden 2002-2004. De program som här
är aktuella skall ses som komplement till vissa av
de insatser för att främja innovationssystem som
redovisas i den nyligen avlämnade propositionen om
FoU och samverkan i innovationssystemet (prop.
2001/02:2). I denna redovisas principer för
utvecklingen av den behovsmotiverade forskningen,
särskilt vad gäller industriforskningsinstitutens
roll i innovationssystemet.

Det av regeringen förordade programmet finansieras
via anslagen (33:1) Allmänna regionalpolitiska
åtgärder och (33:7) Särskilda regionala
utvecklingsprogram inom utgiftsområde 19, vilket
behandlas i utskottets betänkande 2001/02:NU2.

Utredning om utbyggnad av bil- och
komponenttestklustret i övre Norrlands inland

Regeringen anser att en utredare bör tillkallas med
uppdrag att föreslå åtgärder för att stödja
verksamheten med fortsatta och utbyggda bil- och
komponenttester i övre Norrlands inland. Utredarens
arbete skall ske i samråd med Näringsdepartementet,
NUTEK, Verket för innovationssystem (VINNOVA),
berörda kommuner, länsstyrelser, den nybildade
ideella föreningen Swedish Provingground Association
(SPA) m.fl. Programmet skall vara nära kopplat till
aktuellt regionalt tillväxtavtal/tillväxtprogram och
även till det nationella programmet för
innovationssystem och kluster.

Ett program för hållbar tillväxt inom ett kluster
omfattande de mineralutvinnande branscherna

Regeringen anser att ett program för utveckling av
industrimineral-, ballast- och stenindustrierna inom
stödområdena, t.ex. Bergslagen och Norrlands inland,
bör bedrivas under perioden 2002-2004 och omfatta
totalt 15 miljoner kronor. Programmet bör inriktas
mot tillämpad forskning och kompetensutveckling och
samverka med liknande utvecklingsprogram för
gruvnäringen, t.ex. Georangeprogrammet i Malå.
Syftet med programmen skall vara att skapa en
hållbar tillväxt i ett kluster för de
mineralutvinnande branscherna. Programmet skall
administreras inom ramen för FoU-verksamheten inom
Sveriges geologiska undersökning och vara nära
kopplat till utvecklingen av nuvarande regionala
tillväxtavtal, de föreslagna regionala
tillväxtprogrammen och det nationella programmet för
innovationssystem och kluster. En första utvärdering
av insatserna förutses äga rum år 2005.

Det av regeringen förordade programmet finansieras
via anslaget (33:7) Särskilda regionala
utvecklingsprogram inom utgiftsområde 19, vilket
behandlas i utskottets betänkande 2001/02:NU2.

Ett program för hållbar tillväxt inom det
nationella träklustret

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner på området,
bl.a. med hänvisning till de ansträngningar
som pågår för att utveckla träklustret.
Jämför reservation 10 (m, kd, c, fp).

Propositionen

Enligt regeringens bedömning bör ett program för att
främja en hållbar tillväxt inom det nationella
träklustret bedrivas under perioden 2002-2004 och
totalt omfatta 20 miljoner kronor. Syftet är att
främja utvecklingen av det större nationella
skogsklustret. Programmet bör inriktas mot projekt
som främjar samverkan mellan träindustriföretag i
regionala leverantörsgrupper och stimulerar till en
optimal användning av skogsråvaran och en mer
varierad lokal vidareförädling av denna. Regeringen
avser att ge berörda myndigheter i uppdrag att
utforma programmet samt ansvara för genomförandet.

Motionerna

Centerpartiet framhåller i motion 2001/02:N27 att
förutsättningarna för effektiva klusterbildningar
mellan högskolan och det omkringliggande
näringslivet ökar genom att högskolans forskning
kommer de lokala företagen till del. Vidare anser
motionärerna att inte bara högskolan och
näringslivet utan också de offentliga
institutionerna i regionen bör ingå i samarbetet.
Detta kräver att arbetssätt och organisationsformer
i många fall behöver ändras. Regeringen bör ta
initiativ till att utveckla ett samlat program för
utveckling av trä med ökade resurser för bl.a.
forskning och design.

I motion 2001/02:N19 (s) tar motionärerna upp
Trätek, Institutet för träteknisk forskning, som de
anser ha en unik kompetens. Trätek fungerar som en
bro mellan akademisk forskning och praktisk
tillämpning i industrin. Enligt motionärerna är det
viktigt att Trätek i Skellefteå är med i det
kommande arbetet inom ett nationellt träkluster.

Vissa kompletterande uppgifter

Det av regeringen förordade programmet finansieras
via anslaget (33:1) Allmänna regionalpolitiska
åtgärder inom utgiftsområde 19, vilket behandlas i
utskottets betänkande 2001/02:NU2.

Utskottet har nyligen i sitt betänkande
2001/02:NU5 om omstrukturering av
industriforskningsinstituten (prop. 2001/02:2)
kommenterat skogsindustrin. Utskottet konstaterar i
det nämnda betänkandet att skogsindustrin tillhör de
områden som bör prioriteras av VINNOVA och vid
omstruktureringen av industriforskningsinstituten.
Dessutom erinras om vad utskottet tidigare
framhållit om vikten av en hög kunskapsnivå inom
skogsindustrin. Utskottet har då betonat att
skogsindustrin har mycket stor betydelse för den
ekonomiska utvecklingen i Sverige och svarar för en
betydande del av det svenska exportnettot. I de
delar av landet där skogsindustrin är etablerad
spelar den en väsentlig roll för sysselsättningen på
de berörda orterna. Utskottet står också fast vid
att det borde vara möjligt för den svenska
skogsindustrin att förskjuta inriktningen av
exporten från rena råvaror mot mer förädlade
produkter.
Det kan nämnas att cirka 90 personer arbetar vid
Trätek vid enheter i Stockholm, Skellefteå och
Växjö. Av dessa är 20 disputerade forskare, och 12
anställda bedriver doktorandstudier. Verksamheten
sträcker sig från avverkning i skogen och produktion
i sågverk och träindustri till de färdiga
träprodukterna och deras användning. Arbetet bedrivs
i projektform inom åtta FoU-program, där vissa
projekt är finansierade av hela branschen via
Träforsk, medan andra är finansierade av enskilda
företag. Enligt Trätek omspänner verksamheten
grundläggande kunskapsuppbyggnad, företrädesvis i
samverkan med universitet och högskola, tillämpad
forskning, utveckling och utredning samt
information, konsultinsatser och
resultattillämpning.
För närvarande pågår diskussioner mellan VINNOVA
och Trätek angående den fortsatta finansieringen.
Diskussionerna rör bl.a. vilka strukturåtgärder
Trätek planerar att genomföra för att leva upp till
kravet att öka samverkan med andra institut och med
universitet/högskolor.
Även frågor om Trätek har tagits upp i utskottets
nyssnämnda betänkande om omstrukturering av
industriforskningsinstituten.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets uppfattning är utvecklingen av
innovationssystem och kluster en förutsättning för
att attrahera och behålla kompetens i Sverige. Den
nya satsningen på kluster innebär en kraftsamling på
särskilda strategiska områden för att förstärka en
utveckling som har påbörjats. Utskottet har för sin
del en likartad uppfattning som motionärerna
redovisar beträffande nyttan i att även högskolan
och offentliga organ engagerar sig i klusterarbete
tillsammans med de lokala företagen. Samverkan
mellan aktörer och verksamheter på såväl lokal och
regional som nationell nivå är snarast en
förutsättning för att nå framgång.

Utskottet vill vidare erinra om att regeringen
under perioden 1994-2000 har bedrivit ett program
med syfte att göra kompetenshöjande insatser i
företag i främst norra Sverige, Bergslagen och
sydöstra Sverige. Erfarenheterna från detta program
bör kunna utnyttjas även inom de nu planerade
programmen.
När det gäller programmet för hållbar tillväxt
inom det nationella träklustret anser utskottet att
det är angeläget att stimulera till en snabb
utveckling inom skogs- och träbranschen med hänsyn
till den ökande konkurrensen från nya
trävaruleverantörer i bl.a. östra Europa och även
från nya material. Det gäller dels att använda
skogsråvaran på bästa sätt, dels att uppnå en ökad
vidareförädling inom det småskaliga näringslivet.
Utskottet upprepar därför sin tidigare uttryckta
uppfattning; för att skogsindustrin även framgent
skall kunna bidra till att upprätthålla välståndet
är det viktigt att konkurrenskraften inom denna
sektor kan utvecklas. För att det skall vara möjligt
för den svenska skogsindustrin att förskjuta
inriktningen av exporten från rena råvaror mot mer
förädlade produkter krävs en hög kunskapsnivå inom
industrin.
Med hänsyn till de ansträngningar som nu görs för
att utveckla träklustret och kompetensen inom denna
sektor anser utskottet att berörda motionsyrkanden
bör avslås av riksdagen.

Kapitalförsörjning, allmänt

Propositionen

Även fortsättningsvis bör staten ha en betydelsefull
funktion i att stödja företagens kapitalförsörjning
i sådana fall då marknaden inte fungerar
tillfredsställande. Det finns stora geografiska
skillnader i marknadens utbud av kapital. NUTEK/ALMI
har i uppdrag att göra en samlad redovisning av
erfarenheter och möjligheter för särskilda grupper
av småföretagare att utnyttja de finansiella
lånesystem som finns i dag. Kvinnors, ungdomars och
invandrares möjligheter att få lån till företagande,
särskilt inom tjänstesektorn, skall speciellt
belysas. Det påpekas att staten kan påverka
småföretagens kapitalförsörjning genom främst
skatteregler, riskkapital, lånekapital och bidrag.

Riskkapital, lån och garantier

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med bl.a.
förslag om nya modeller för
kapitalförsörjning vilka bygger på ändrade
skatteregler. Utskottet anser att en
utredning på området bör avvaktas. Jämför
reservation 11 (m, kd, fp) och reservation 12
(c).

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionen att stödformen
lån till privata regionala investmentbolag, vilken
inte har utnyttjats under de senaste fem åren,
avskaffas. Detta förslag behandlas av
näringsutskottet i budgetbetänkande 2001/02: NU2.

Regeringen gör bedömningen att statens insatser
avseende riskkapital, d.v.s. ägarkapital, i huvudsak
bör inriktas mot att skapa institutionella
förutsättningar för den privata marknaden. Statliga
aktörer inom riskkapitalmarknaden bör ha en uttalat
marknadskompletterande roll. Nätverk mellan
investerare, konsulter och entreprenörer bör
främjas. I takt med att den privata
riskkapitalmarknaden utvecklas och förändras bör
enligt vad som sägs i propositionen utvärdering och
omprövning ske av de statliga insatserna. Områden
där marknaden för närvarande bör kompletteras berör
tidiga skeden i företagsutveckling, branscher som
har hög utvecklingspotential men inte attraherar
riskkapitalmarknaden och de regioner där marknaden
ännu är svagt utvecklad. Dessutom utnyttjar kvinnor
och invandrare riskkapital förhållandevis mindre än
andra grupper av företagare; staten kan medverka
till att öka förståelsen för deras behov.
Tidigare har svårigheter att få små krediter
främst bedömts vara ett problem för kvinnor,
invandrare och ungdomar. Emellertid tycks det nu stå
klart att efterfrågan på små krediter är hög i hela
gruppen av nyföretagare och småföretagare.
Regeringen avser därför att införa ett generellt
mikrolån med samma villkor som gäller för
företagarlån till kvinnor. Det är dock enligt
regeringen angeläget att de tidigare prioriterade
grupperna, kvinnor, ungdomar och invandrare ges
fortsatt prioritet.
Statliga lånegarantier är ett alternativ till
direkta statliga lån och har ibland hävdats vara ett
mer effektivt sätt att förbättra kredittillförseln
till småföretag. Garantier används dock av olika
skäl i mycket ringa omfattning varför regeringen
anser att det kan finnas skäl att se över detta
verktyg. Regeringen bedömer att ett utvecklat
lånegarantisystem skulle kunna ersätta vissa av
statens kapitalförsörjningsinsatser. Regeringen har
därför nyligen givit NUTEK i uppdrag att, i
samarbete med ALMI, redovisa en modell för hur ett
lånegarantisystem kan utformas. Uppdraget skall
redovisas senast den 31 december 2001. Regeringens
ambition är att ett utvecklat lånegarantisystem
skall finnas den 1 januari 2003.

Motionerna

Vänsterpartiet tar i kommittémotion 2001/02:N247 upp
frågor om brist på institutioner för lokalt och
regionalt sparande. För att landsortens befolkning
skall få möjlighet till ett sparande som
upprätthåller aktiviteten i den ekonomi där
människorna har sina fasta värden placerade behövs,
enligt motionärerna, en sparform som kanaliserar
kapital till de onoterade företagen i den egna
regionen. En utredning bör tillsättas med uppdrag
att se över hela riskkapitalsituationen. Vidare bör
en statlig utvecklingsfond för nyföretagande,
samverkan och kompetenshöjning initieras.

Kristdemokraterna hävdar i kommittémotion
2001/02:N265 att landsbygdsföretagen kommer att
drabbas av allvarliga problem om inte tillgången på
riskvilligt kapital förbättras. Enligt motionärerna
bör frågorna om riskkapitalförsörjning i landsbygden
utredas på ett allsidigt sätt i syfte att uppnå en
lösning. Även i Kristdemokraternas motion
2001/02:N31 påtalas att riskkapitalförsörjningen är
ett stort problem i glesbygden där låga
fastighetsvärden betyder brist på realsäkerheter.
Hela kreditmarknadssituationen behöver genomlysas i
en parlamentarisk utredning, anser motionärerna.
Vidare vill de främja lokala initiativ att bilda
kreditgarantiföreningar.
I Centerpartiets motion 2001/02:N263 diskuteras
olika vägar att bredda tillgången på riskkapital
utanför bankerna. Bland annat nämns att
beskattningen av ägarkapital kan förändras, att
delar av vattenkraftsvinsterna kan avsättas i fonder
för riskkapitalförsörjning och att en del av
premiepensionsavsättningarna kan ske i regionala
riskkapitalfonder. Dessa möjligheter nämns även i
Centerpartiets motion 2001/02:N27. Även en modell
från Kanada nämns som en möjlighet, innebärande att
staten ställer medel till förfogande i form av ett
räntefritt lån till icke vinstdrivande regionala
bolag. Dessa ger lån till eller investerar i
ägarkapital i regionala företag utifrån en
utvecklingsstrategi för området. Bidrag får dock
inte ges till företagen. Enligt Centerpartiet bör
möjligheterna att införa olika modeller för
breddning av riskkapitalmarknader prövas. I motionen
påpekas att införande av långsiktiga statliga
lånegarantier för småföretag även förbättrar
möjligheterna för de mindre företagen att teckna
traditionella banklån. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag om införande av statliga
lånegarantier, anser motionärerna.
Folkpartiet vill prioritera mikrokrediter i
stället för starta-eget-bidrag, sägs det i
partimotionen 2001/02:Sf400. Motiveringen är att
mikrokrediter är enkla, lättbegripliga och lätt
kontrollerbara former av lån och garantier och att
de bidrar till att skapa nya arbetstillfällen.
Mikrokrediterna bör enligt motionärerna "öronmärkas"
till arbetslösa grupper och personer som förberett
sitt inträde på arbetsmarknaden, bl.a. personer med
invandrarbakgrund.
I motionerna 2001/02:N293 (s) och 2001/02:N20 (s)
begärs inrättande av försöksverksamhet med lokal
råd- och långivning för att lösa kreditproblemen för
näringslivet i glesbygden. Även i sistnämnda motion
refereras till ett kanadensiskt system för lokal
kreditgivning till företag. Från detta system får
inte bidrag ges utan endast lån och ägarkapital.
Modellen har gett bestående resultat, säger
motionärerna. Norrland är ett lämpligt område att
pröva systemet i, anförs det.
Enligt motionärerna bakom motion 2001/02:N355 (c,
kd, v) behövs en sparform som kanaliserar kapital
till de onoterade företagen i den egna regionen.
Också i denna motion beskrivs det kanadensiska
systemet för lokal kreditgivning till företag.
Enligt motionärerna kan detta system utgöra en grund
för en ny svensk modell, vilken skall baseras på
kollegial råd- och långivning. Riksdagen bör uppdra
åt regeringen att starta en försöksverksamhet,
förslagsvis i Västernorrlands län.
I motion 2001/02:N257 (kd) anförs att staten bör
ta initiativ till att tillgodose behovet av
riskkapital för utveckling av landsbygdsföretag.
Enligt motionären kan problemet mötas genom att
såväl bygden som staten och kreditinstituten
gemensamt bygger upp ett kapital, som skall användas
för lokal tillväxt.

Vissa kompletterande uppgifter

I betänkande 2000/01:NU7 (s. 38) redovisade
utskottet våren 2001 följande ställningstagande i
fråga om kapitalförsörjning. De aktuella
motionerna avstyrktes med hänvisning till
pågående utrednings- och beredningsarbete.
Frågan om kapitalförsörjning för småföretag intar
en central ställning inom näringspolitiken.
Enligt utskottets bedömning kan det för
närvarande inte sägas föreligga någon generell
brist på kapital för start eller tillväxt av
företag. Däremot kan problem uppstå för olika
grupper och i vissa delar av landet.
Som redovisats pågår olika aktiviteter med
relevans för frågan om kapitalförsörjning. NUTEK
har sålunda getts i uppdrag att, tillsammans med
ALMI, belysa och analysera olika gruppers -
kvinnors, ungdomars och invandrares - möjligheter
att få lån till företagande. Om det bedöms
erforderligt skall förslag till åtgärder lämnas.
Uppdraget skall redovisas hösten 2001. Även
frågan om samverkan med stiftelserna
Industrifonden och Innovationscentrum omfattas av
regeringsuppdrag till NUTEK och ALMI. Institutet
för tillväxtpolitiska studier har ett uppdrag att
studera hur andra länder stöder
kapitalförsörjningen i småföretag.

När det gäller frågan om inrättande av fonder,
riskkapitalbolag och kreditgarantiföreningar vill
utskottet hänvisa till den utredning som regeringen
tillsatt med uppdrag att göra en översyn av
lagstiftningen om värdepappersfonder och andra
företag som erbjuder möjlighet till kollektiva
investeringar.

I en reservation (m, kd, c, fp) anfördes att
önskemålet om att komma till rätta med problemen för
nya och befintliga småföretag - inte minst
högteknologiska - att få tillgång till riskkapital
ligger bakom de aktuella motionerna. Enligt
reservanterna borde riksdagen anmoda regeringen att
tillse att de olika frågor som togs upp i motionerna
blev föremål för utredning och beredning. Riksdagen
följde utskottets förslag och avslog motionerna.

Det ovan nämnda uppdraget till NUTEK att i
samarbete med ALMI analysera olika gruppers
möjligheter att få lån har i oktober 2001 redovisats
till regeringen i rapporten Erfarenheter och
möjligheter för särskilda grupper av företagare att
utnyttja de finansiella lånesystemen. Bland annat
sammanfattas tidigare studier på området. Vidare
redovisas följande resultat av analysen.
· Bland de grupper som studerats är det företagare
med invandrarbakgrund som möter de största
svårigheterna att få företagsfinansiering. Unga
företagare har mindre problem än kvinnor och
företagare med invandrarbakgrund.
·
· Många av orsakerna till finansieringsproblemen är
generella för såväl små företag som för nya
företag men drabbar samtidigt vissa grupper av
företagare särskilt hårt därför att de befinner
sig i ett visst strukturellt sammanhang, t.ex.
inom en bransch som har svårt att attrahera
externt ägarkapital. Små företag utan
tillväxtambitioner efterfrågar exempelvis mindre
kapital, vilket gör att de inte är lika
intressanta för finansiärerna eftersom
hanteringskostnaden blir relativt stor.
·
· Mindre vanligt men förekommande är att företagare
med invandrarbakgrund och kvinnor upplever direkt
diskriminering.
·
· Finansiärer är ofta skeptiska till kooperativt
företagande eftersom de anser att ägarbilden är
otydlig.
·
Utredningen föreslår två nya låneformer inom ramen
för ALMI:s verksamhet:

1) mikrolån, där småföretagaren kan låna högst ca 60
000 kr utan annan kompletterande finansiering,

2) småföretagarlån, som är flexibelt när det gäller
räntor och amorteringstider.

Dessa båda låneformer skall enligt utredningens
förslag ersätta kvinnolån, ungdomslån och
nyföretagarlån. Finansieringsproblemet för de
särskilda grupperna av småföretagare beror till en
del på negativa attityder från finansiärerna. Därför
föreslår utredningen att insatser görs för att
medverka till förändrade attityder, i första hand
med bankerna som målgrupp.

Den nämnda utredningen bereds för närvarande inom
Regeringskansliet. Angående förslaget om mikrolån
kan noteras att en motsvarande bedömning ingår i den
regionalpolitiska propositionen.
NUTEK och dåvarande Industriförbundet presenterade
år 1998 ett förslag om riskkapital i rapporten
Entreprenörsfonder - riskkapital till växande
småföretag. Främsta syftet med de åtgärder som
föreslås är att åstadkomma en förskjutning av
kapitalet mot tidigare faser av ett företags
utveckling. Förslaget innebär summariskt att privata
entreprenörsfonder tar hand om allmänhetens sparande
i onoterade aktier i tidsbegränsade och slutna
fonder, som skiftas ut efter exempelvis tio år. För
att stimulera riskkapitalbildningen i dessa former
krävs olika ändringar i skattelagstiftningen.
Som framgått ovan pågår för närvarande en översyn
av lagstiftningen om värdepappersfonder och andra
företag för kollektiva investeringar (dir.
1999:108). I direktiven hänvisas till nyssnämnda
rapport om entreprenörsfonder och uttalas att
utredaren mot denna bakgrund skall analysera om det
finns behov av att skapa ytterligare förutsättningar
för etablering av slutna fondföretag och i
förekommande fall ge förslag till lagstiftning.
Utredarens uppdrag skall - efter beslut om förlängd
tid - vara slutfört den 30 juni 2002.
I detta sammanhang kan nämnas att den europeiska
kommissionen har tagit ett initiativ för att
utveckla ett system för resultatmätning
(benchmarking) i samband med nätverk av s.k.
affärsänglar med investeringsverksamhet. I en
promemoria från Generaldirektoratet för näringsliv
(Enterprise Directorate-General) inför ett möte i
Bryssel i oktober 2001 diskuterades vikten av
affärsängelfinansiering, nuvarande verksamheter inom
området och möjligheterna till resultatmätning.
Enligt promemorian bedöms affärsänglar ha en
väsentlig effekt för nyföretagande både när det
gäller finansiering och företagsledningserfarenhet.
Den senaste utvecklingen innebär att affärsänglarna
bildar nätverk, vilket underlättar processen till en
matchning mellan entreprenör och affärsängel. Inom
EU är de flesta sådana nätverk regionala, även om
det också finns några nationella nätverk. År 1999
startades European Business Angel Network (EBAN) för
att öka medvetenheten om detta instrument och främja
en utveckling mot fler affärsänglar med
investeringsverksamhet. År 2001 beräknas att det
finns ca 130 nätverk av affärsänglar i
medlemsstaterna. Administrativa system, skattesystem
och lagstiftning, som påverkar ett nätverks
prestanda, liksom nätverkets storlek och verksamhet
enligt olika mått kan enligt promemorian ingå i ett
system av resultatmätning i samband affärsänglars
nätverk.
Swedban heter det nystartade nationella
paraplynätverket för svenska affärsänglar och deras
nätverk. Den viktigaste uppgiften för Swedban är att
stötta och hålla ihop lokala och regionala nätverk
till viss samsyn och vissa gemensamma tjänster,
bl.a. i samband med matchning mellan investerare och
entreprenörer. Styrelsen är utsedd och ett första
möte hölls i slutet av oktober 2001. Enligt
pressmeddelande från NUTEK, som också stöder
bildandet ekonomiskt, är det ett första mål att få
med 200-300 affärsänglar. Totalt sett beräknas att
det finns 3 000-6 000 affärsänglar i Sverige. Enligt
NUTEK bör staten har en tydlig roll och bidra med
vissa resurser i ett inledningsskede.
Skatteutskottet har tidigare behandlat
motionsförslag om skattefördelar i samband med
riskkapitalförsörjning (bet. 2000/01:SkU19 s. 20).
Enligt skatteutskottet är en väl fungerande
riskkapitalförsörjning av stor betydelse för att
främja nyföretagande och tillväxt i små och
medelstora företag. Olika alternativa åtgärder för
att förbättra kapitalförsörjningen för småföretagen
prövas därför fortlöpande. En nyligen vidtagen
åtgärd är att förluster på marknadsnoterade
delägarrätter med verkan fr.o.m. den 1 januari 2000
kan kvittas mot vinster på onoterade aktier. Försla-
get genomfördes i syfte att ytterligare förbättra
villkoren för extern kapitalförsörjning av onoterade
bolag, framhöll skatteutskottet.
Vidare kan nämnas att en särskild utredare
tillkallats för att se över reglerna för beskattning
av ägare i fåmansföretag m.m. (dir. 1999:72).
Utredningen gäller bl.a. beskattning av utdelning
från och reavinst vid försäljning av aktier i
fåmansföretag samt de särskilda regler i arvs- och
gåvoskattelagstiftningen som gäller vid arv och gåva
av företag. Utredningsuppdraget skall - efter beslut
om förlängning - vara avslutat senast i slutet av
maj 2002.
Med anledning av motionsönskemålen om en sparform
som kanaliserar kapital till de onoterade företagen
i den egna regionen kan även Dalafonden och liknande
motsvarigheter nämnas. Dalafonden, som är under
bildande sedan något år tillbaka, syftar till att
skapa en ny form för lokal kapitalbildning. Enligt
uppgift är målet att låta privatpersoner, företag
och ideella organisationer från trakten bidra med
totalt 25 miljoner kronor i riskkapital, vilket
skulle kunna generera drygt samma belopp från banker
och andra typer av lokalt och regionalt kapital.
Riskkapital skall investeras i småföretag enligt i
förväg bestämda kriterier. Det finns också planer på
att anknyta fonden till pensionssparandet (PPM-
fonderna).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill betona att frågan om
kapitalförsörjning är av central betydelse inom
näringspolitiken liksom inom den regionala
utvecklingspolitiken.

Nya resultat har presenterats, bl.a. om att
småföretagares svårigheter att skaffa krediter inte
huvudsakligen är ett problem för företagare som är
kvinnor, invandrare eller ungdomar utan snarare ett
problem för hela gruppen nyföretagare och
småföretagare. Utifrån den insikten anser utskottet
att det av regeringen aviserade införandet av
generella mikrolån är en ändamålsenlig lösning, som
kan bidra till att småföretag lättare kan etableras
och växa. Samtidigt skall de tidigare prioriterade
grupperna kvinnor, ungdomar och invandrare ges
fortsatt förtur. Det är därför viktigt att lånen
följs upp genom statistik över låntagarna, så att
hanteringen av olika gruppers låneansökningar och
lån kan utvärderas.
Utskottet vill för sin del också betona vikten av
att kunskaperna hos finansiärerna om kvinnor, unga
och personer med invandrarbakgrund som driver
företag förbättras. Detta bör också utmynna i
förändrade attityder gentemot de grupper som
tidigare haft svårigheter att få krediter.
I de flesta här behandlade motionerna pekas på
värdet av en regional sparform som också fungerar
som kreditinstitut för företagen i regionen. Som
framgår ovan finns det verksamhet av detta slag, som
dock ännu får sägas vara på försöksstadiet. I det
följande presenteras också en för svenska
förhållanden ny företeelse, nämligen
kreditgarantiföreningar. Utskottet anser att dessa
nya kreditformer bör få utvecklas på marknadens
villkor. De statliga insatserna på området bör bli
marknadskompletterande i fråga om verksamheter som
annars inte skulle komma till stånd trots stor
samhällsnytta.
När det gäller den i motionerna nämnda
Kanadamodellen m.fl. uppslag bör det tydliggöras att
modellerna oftast innehåller en skatteproblematik,
som dock inte har tagits upp i motionerna. I frågan
om ändrade skatteregler som instrument för
kapitalförsörjning avser regeringen att återkomma
till riksdagen när utredningen om reglerna för
beskattning av ägare i fåmansföretag m.m. har lämnat
sitt slutbetänkande. Utskottet anser att
redovisningen av denna utredning bör avvaktas.
Utskottet vill vidare instämma i regeringens
uppfattning om att ett utvecklat lånegarantisystem
skulle kunna ersätta vissa av statens
kapitalförsörjningsinsatser (prop. 2001/02:4 s.
176). Det är positivt att regeringen avser att
tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att lägga fram
förslag till ett lånegarantisystem.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker
utskottet här behandlade motionsyrkanden.

Regionala kreditgarantiföreningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå de aktuella
motionsyrkandena, bl.a. med hänvisning till
ett EG-direktiv.

Propositionen

Regionala kreditgarantiföreningar är en för svenska
förhållanden ny form av organisation för
finansiering. I framför allt södra Europa har
kreditgarantiföreningar funnits sedan länge. En
kreditgarantiförening, byggd på privat finansiering,
ställer garantier för lån och andra krediter som
småföretagare har behov av för sin rörelse. Den
verkar på det lokala planet.

Kreditgarantiföreningar hanteras i svensk rätt som
kreditmarknadsbolag. Sådana bolag måste ha tillstånd
av Finansinspektionen. Vidare finns ett krav på ett
minsta eget kapital på 5 miljoner euro. Det finns
undantag, med krav på ett minsta eget kapital på 1
miljon euro, för mindre kreditmarknadsföretag med en
omsättning som inte överstiger 100 miljoner kronor.
Regeringen anser att det är viktigt att främja
framväxten av lokala initiativ inom detta område.
Ett särskilt bidrag bör lämnas om totalt 3 miljoner
kronor under perioden 2002-2004 för att informera om
hur man startar lokala och regionala
kreditgarantiföreningar.

Motionerna

Centerpartiet förordar i motion 2001/02:N314 att
reglerna för kreditgarantiföreningar ses över med
avseende på bestämmelserna om eget kapital.
Möjligheten att sänka dagens gräns på 1 miljon euro
till 0,5 miljoner euro bör utredas. Huruvida
gränsbeloppet kan anges i kronor i stället för euro
bör också ses över.

Enligt yrkanden i Miljöpartiets kommittémotion
2001/02:N364 och i motion 2001/02:N365 (mp) kan både
nyföretagande och befintligt företagande stödjas
genom att bildandet av kreditgarantiföreningar
underlättas. Exempel på fungerande
kreditgarantiföreningar finns redan i Frankrike och
Italien, påpekas det.

Vissa kompletterande uppgifter

De av regeringen förordade informationsåtgärderna
föreslås bli finansierade via anslaget (33:1)
Allmänna regionalpolitiska åtgärder inom
utgiftsområde 19, vilket behandlas i utskottets
betänkande 2001/02:NU2.

Kreditgarantiföreningar finns i åtta länder runt
om i Europa och är således inte någon ny företeelse.
Däremot är denna form av verksamhet ny i Sverige.
Våren 1999 togs de första initiativen till att bilda
kreditgarantiföreningar i Sverige, bl.a. i norra
Småland. Eftersom det visade sig ganska svårt att
attrahera tillräckligt med ägarkapital (erforderligt
eget kapital uppgår till ca 10 miljoner svenska
kronor) bildades en nationell ekonomisk förening,
för närvarande bestående av tre medlemmar. Dessa
utgörs av kreditgarantiföreningarna i norra Småland
och i Örnsköldsvik samt den franska banken Crédit
Coopératif.
Den nationella ekonomiska föreningen kommer enligt
uppgift att inge en ansökan om tillstånd till
Finansinspektionen under november 2001. Avsikten är
enligt information från Kreditgarantiföreningen
Norra Småland ek. för. att den nationella föreningen
skall stå för garantierna hos de verksamhetsdrivande
medlemsföreningarna och också svara för
informationsinsatserna utåt om organisationsformen.
I den mån de lokala föreningarna växer och uppnår
det nödvändiga kapitalet själva, kan det vara en
tänkbar utveckling att de avknoppas från den
nationella föreningen. Lånegarantierna är enligt
föreningen intressanta för såväl nya som etablerade
företag. I många bygder är fastigheter inte
tillräckliga säkerheter för lån, vilket innebär
problem för företagarna i dessa bygder.
Finansinspektionens behandling av ansökan kommer
sannolikt att avslutas under år 2002 enligt uppgift
från inspektionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser med intresse på en framväxt av
regionala kreditgarantiföreningar. Med hänsyn till
att det finns fungerande kreditgarantiföreningar i
andra europeiska länder förefaller denna
finansieringsform vara en framkomlig väg vid sidan
av andra möjligheter.

När det gäller motionsönskemålen om en lägre gräns
än 1 miljon euro kan det nämnas att detta belopp är
fastställt i ett EG-direktiv (direktiv 2000/12/EG
baserat på det äldre direktivet 89/646/EEG) angående
rätten att starta och driva verksamhet i
kreditinstitut. EG-direktivet utgår från valutan
euro (ecu) och därmed finns det inte underlag att
tänka sig beloppet i någon annan valuta.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrks här
behandlade motionsyrkanden.

Regionalpolitiska bidrag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav
på ändringar i fråga om stödformerna. Dock
anser även utskottet att utvärderingar av
befintliga stödformer bör genomföras.

Propositionen

Regeringens principiella inställning är att det i
ett längre perspektiv är angeläget att reducera
användningen av olika bidrag. Enligt regeringens
förslag skall småföretagsstödet avvecklas.

Övriga selektiva bidragsformer bör tills vidare
behållas och inriktningen och beslutsformerna ses
över, anser regeringen. Selektiva företagsstöd bör i
första hand användas i områden som har störst
geografiska lägesnackdelar. Eftersom det råder
oklarheter om sysselsättningsbidragets effekter,
avser regeringen att ge ITPS i uppdrag att, i samråd
med Institutet för arbetsmarknadspolitiska
utvärderingar, utvärdera stödformen.

Motionerna

I Centerpartiets motion 2001/02:N27 hävdas att
sysselsättningsbidraget inte kan anses vara mer
snedvridande ur konkurrenssynpunkt än flertalet
andra stöd. Alla stödformer bör dock kontinuerligt
ses över. Borttagande av stöd bör inte göras innan
alternativa former har utvecklats.

Enligt vad som sägs i Folkpartiets motion
2001/02:N23 bör syssel-sättningsbidraget avvecklas i
linje med inriktningen att de selektiva stöden bör
försvinna eller minska i omfattning.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringens förslag om att avskaffa stödformen
småföretagsstöd behandlas av näringsutskottet i
budgetbetänkandet 2001/02:NU2.

Riksrevisionsverket (RRV) har i en rapport,
Företagsstöd - kvalitet i beslutsprocessen (RRV
2001:22), som nyligen överlämnats till regeringen,
lämnat olika förslag till hur kvaliteten i
beslutsprocessen kring de regionalpolitiska
företagsstöden kan förbättras. Enligt RRV:s
uppfattning är riktlinjerna för stödgivningen så
allmänt hållna att flertalet ansökningar mer eller
mindre faller inom policyns ram. Vidare handläggs
stödärendena i tur och ordning, sekventiellt, vilket
medför att stödansökningarna inte kan ställas mot
varandra. Om det inkommer fler ansökningar än
förväntat, är det RRV:s iakttagelse att
länsstyrelserna inte förmår att prioritera, utan i
stället generellt sänker bidragsnivåerna så att fler
företag kan få stöd. RRV föreslår bl.a. att varje
länsstyrelse samlar riktlinjer och policyuttalanden
för företagsstöd i ett dokument.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tagit del av olika synpunkter på för-
och nackdelar med olika slags företagsstöd och
kommit till samma slutsats som regeringen, nämligen
att det på sikt är angeläget att minska användningen
av olika bidrag inom den regionala
utvecklingspolitiken. Statens insatser bör i stället
inriktas på att utveckla system för
kapitalförsörjning och att främja rådgivning och
nätverksbyggande. Det blir dock fråga om en
successiv förskjutning eftersom företag som uppbär
bidrag i enlighet med dagens regler måste ha rimliga
förutsättningar att förutse konsekvenserna av sina
investeringar, anställningar eller lokaliseringar. I
sammanhanget är det också intressant att jämföra med
den framtida utvecklingen när det gäller stöd från
EU:s strukturfonder.

Utskottet instämmer med motionärerna om att alla
nu befintliga stödformer kontinuerligt bör
ifrågasättas och med vissa intervaller utvärderas.
Med hänsyn till att det råder oklarhet om
sysselsättningsbidragets effektivitet ser utskottet
positivt på att regeringen avser att låta utvärdera
stödformen.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker
utskottet här behandlade motionsyrkanden.

Främjande av företagsamhet

Propositionen

Entreprenörsfrämjande åtgärder

Regeringen anser att ett sammanhållet nationellt
program för entreprenörskap under perioden 2002-2004
med insatser inom olika samhällsområden bör
genomföras. Syftet bör vara att skapa ett bättre
klimat för att starta företag, uppmuntra
entreprenörskap, bidra till positiva attityder till
entreprenörskap och företagande samt öka
nyföretagandet. Totalt beräknas 12 miljoner kronor
för programmet. NUTEK, som är regeringens centrala
myndighet för bl.a. småföretags- och
entreprenörskapsfrågor, bör ha ett övergripande
ansvar för utformning och löpande uppföljning av
programmet. Genomförandet bör dock så långt som
möjligt ske på regional och lokal nivå.

Det av regeringen förordade programmet finansieras
via anslaget (33:7) Särskilda regionala
utvecklingsprogram inom utgiftsområde 19, vilket
behandlas i utskottets betänkande 2001/02:NU2.

Främjande av informationsteknik i företag

Regeringen konstaterar att användningen av modern
informationsteknik är av särskilt stor betydelse för
näringslivets utveckling i de delar av landet som
har de allvarligaste geografiska lägesnackdelarna.
Ett särskilt program, som avses omfatta totalt 50
miljoner kronor, bör därför genomföras under
perioden 2002-2004 i syfte att öka användningen av
modern informationsteknik i företag lokaliserade
inom stödområde A. Avsikten är att NUTEK skall svara
för programmets genomförande.

Ett program av detta slag initierades våren 2001,
vilket syftar till att öka den strategiska IT-
kompetensen bland småföretag i hela landet. Detta
program omfattar högst 30 miljoner kronor under
perioden 2001-2002.

Det av regeringen nu förordade programmet
finansieras via anslag (33:7) Särskilda regionala
utvecklingsprogram inom utgiftsområde 19, vilket
behandlas i utskottets betänkande 2001/02:NU2.

Åtgärder för turistnäringen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett antal motionsyrkanden
om turismen, bl.a. med hänvisning till att de
ligger i linje med den utveckling som pågår
eller förutses. Jämför reservation 13 (m, kd,
c, fp).

Propositionen

Allmänt

I juni 2001 överlämnade Framtidsgruppen sin
slutrapport Framtidsprogrammet - strategier för
tillväxt i den svenska rese- och turistindustrin
till Näringsdepartementet och till rese- och
turistindustrins intressenter. Det övergripande
målet för Framtidsprogrammet är att skapa tillväxt i
den svenska rese- och turistindustrin. Tre
affärsområden och fem generella utvecklingsområden
har identifierats. Ett affärsområde är evenemang,
bl.a. inom kultur- och sportsektorn. Förslagen
kommer att beredas vidare inom Regeringskansliet.

Ökad innovationskraft i turistnäringen

Svensk turism omsätter årligen ca 125 miljarder
kronor, motsvarande en sysselsättning på ca 108 000
årsverken. Enligt regeringen kan turismen utvecklas,
bl.a. med inriktning på kulturminnen, evenemang,
nationalparker etc.

Regeringen anser därför att ett omfattande program
för att stimulera ökad innovationskraft inom
turistnäringen bör genomföras. För programmet bör
totalt 33 miljoner kronor avsättas under perioden
2002-2004.

Turistdelegationen bör enligt regeringen få i
uppdrag att, i nära samverkan med Sveriges Rese- och
Turistråd AB och berörda myndigheter och
organisationer, upprätta och genomföra ett sådant
program under en treårsperiod. Programmet skall vara
nära kopplat till nuvarande regionala tillväxtavtal
respektive de föreslagna regionala
tillväxtprogrammen och det nationella programmet för
innovationssystem och kluster. Programmet bör följas
upp, dels genom årliga rapporter, dels genom en
slutrapport efter programmets slutförande.

En stärkt fjällturism

Turistföretagen i Norrlands inland uppvisar i dag en
svag lönsamhet, och det finns brister inom
information och marknadsföring. Varumärket
Fjällvärlden bör enligt regeringen utvecklas och
marknadsföras för att stärka den långsiktiga
attraktionskraften och lönsamheten i fjällområdet.
För ändamålet bör totalt 20 miljoner kronor avsättas
för perioden 2002-2004.

Ett projekt bör genomföras under en treårsperiod
under ledning av Sveriges Rese- och Turistråd AB i
nära samverkan med bl.a. Turistdelegationen,
turistforskningsinstitutet ETOUR, berörda
branschorganisationer och rese- och turistföretagen
i området. Projektet bör genomföras med tonvikt på
att genomföra marknads- och utbudsanalys,
kompetensutveckling (export, värdskap, kvalitet),
produktutveckling m.m. för att även långsiktigt
utveckla och stärka varumärket Fjällvärlden.
Projektet bör följas upp och utvärderas, dels genom
årliga rapporter, dels genom en slutrapport efter
projektets slutförande.

Turistforskning

I Framtidsprogrammet pekas forskningen ut som ett
viktigt utvecklingsområde. Forskning om turism är
ett flervetenskapligt och relativt ungt
forskningsområde som omfattar ett stort antal
discipliner. Institutioner för turistvetenskap finns
vid flera högskolor.

Turistforskningsinstitutet ETOUR bildades av
Mitthögskolan, Turistdelegationen samt
turistindustrin för att bidra till kunskaps- och
kompetensutveckling inom turistnäringen. Regeringen
bedömer att ytterligare insatser bör göras för att
främja forskning om turism och avser därför att ge
Turistdelegationen i uppdrag att, i samråd med
forskare inom området, utarbeta ett program för
ändamålet. Totalt bör 7,5 miljoner kronor avsättas
för perioden 2002-2004.

Motionerna

Moderata samlingspartiet tar - utan att framföra
något yrkande - upp turismen i motion 2001/02:N25.
Turistnäringen är intressant, inte minst i ett
regionalpolitiskt perspektiv, sägs det i motionen,
eftersom hela landet har turistiska tillgångar.
Regelverket och skatten på arbete hämmar dock
branschen.

Kristdemokraterna framhåller i kommittémotion
2001/02:N374 betydelsen av den småskaliga
landsbygdsturismen och fjäll- och skärgårdsturismen.
Målsättningen måste vara att skapa förutsättningar
för en ekologiskt uthållig näring. Samarbete och en
målmedveten samordning mellan fler intressenter kan
ge goda resultat enligt motionärerna. I
kommittémotion 2001/02:N265 (kd) konstateras att det
finns en stor potential för vildmarks- och
fisketurism, inte minst i det svenska inlandet.
Centerpartiet anför i motion 2001/02:Kr279 att
Turistdelegationen tillsammans med
Landstingsförbundet och Kommunförbundet bör få i
uppdrag att utveckla kulturturismen. Enligt
motionärerna är medvetna satsningar på kulturturism
en drivkraft för den lokala ekonomiska utvecklingen
och sysselsättningen. Vidare begär Centerpartiet i
motion 2001/02:N27 att regeringen tar initiativ till
att utforma ett samlat program för att utveckla
landsbygdsturismen. Ett sådant arbete bör ske i
samråd med Hushållningssällskapet, turistbranschen,
Lantbrukarnas riksförbund och regionala företrädare.
Folkpartiet framhåller i motion 2001/02:N23 att
för att få regionalpolitiska effekter måste antalet
bilburna turister från Sverige och näraliggande
europeiska marknader ökas. Sveriges prisläge gör
dock att dessa föredrar billigt boende med
självhushåll, och detta ger därför inga större
sysselsättningseffekter. Denna motsättning kan
endast lösas upp genom en omläggning av politiken.
I motion 2001/02:N203 (m) begärs ett
tillkännagivande till regeringen angående
förutsättningar för en ökad turism. Trots att resor
och turism globalt sett har haft en stor tillväxt
under 1990-talet har turismen i Sverige inte ökat på
samma sätt. Näringen hämmas av olika skatter, anförs
det. Enligt motionären har Dalarna en stor potential
på turistområdet.
I motion 2001/02:N280 (kd, s, m, v, c) begärs att
riksdagen ger regeringen i uppdrag att i samarbete
med övriga Östersjöländer utarbeta och marknadsföra
"Baltic World Heritage Link" med världsarven runt
Östersjön som central grund.

Vissa kompletterande uppgifter

I detta sammanhang behandlas de motionsförslag på
turistområdet vilka anknyter till regeringens
bedömningar i propositionen eller i övrigt har en
regionalpolitisk utgångspunkt. De motionsförslag som
tar upp frågor inom ett brett spektrum av den
nationella turistpolitiken kommer däremot att
behandlas under våren 2002 och redovisas i
utskottets betänkande om vissa näringspolitiska
frågor.

De av regeringen förordade programmen och
åtgärderna, vilka beskrivits i det föregående,
finansieras via anslaget (33:7) Särskilda regionala
utvecklingsprogram inom utgiftsområde 19, vilket
behandlas i utskottets betänkande 2001/02:NU2.
I utskottets betänkande 2000/01:NU7 från
föregående år innebar utskottets
ställningstagande bl.a. vissa synpunkter på de
frågor som är av intresse i detta sammanhang (s.
66):
Turistnäringen är sysselsättningsintensiv och har
stor betydelse i många regioner, inte minst i
glesbygden. Näringen spelar en viktig roll i det
arbete med att stärka den regionala utvecklingen
som regeringen bedriver och som utskottet ställer
sig bakom. Turistnäringen är också en av de
branscher som växer snabbast i Sverige, och där
potentialen för fortsatt tillväxt är god.
Konkurrensen är emellertid mycket hård och
marknadsföringen av Sverige som turistland är,
enligt utskottets mening, viktig.
- - -
Allmänt sett behövs det ett sektorsövergripande
arbetssätt, där alla berörda instanser på lokal
och regional nivå samverkar för att skapa
förutsättningar för en lönsam turistnäring.
- - -
När det gäller landsbygds-, fjäll- och
skärgårdsturism är en väl fungerande
infrastruktur en av grundpelarna.
Utskottet vill framhålla att utveckling
av olika typer av turism alltid måste ske
under hänsynstagande till att natur- och
kulturmiljöer skall bevaras.
Som nämnts ovan har Framtidsgruppen i sitt arbete
satt fokus på tre affärsområden och fem generella
utvecklingsområden som särskilt strategiska för
utvecklingen av svensk turism. Inom dessa affärs-
och utvecklingsområden har 24 insatsområden
identifierats inom vilka ett antal olika konkreta
åtgärder bör genomföras. Enligt uppgift skall staten
och näringen gemensamt ta ansvar för att successivt
implementera Framtidsgruppens strategi och förslag
till åtgärder utifrån en uppgjord ansvars- och
rollfördelning. Denna process bedöms pågå under
minst en treårsperiod och skall kontinuerligt följas
upp och utvärderas.
Enligt Turistdelegationen är bl.a. följande
utvecklingsprojekt och utvecklingsperspektiv
aktuella inom ramen för delegationens och
Turistrådets verksamhet i detta sammanhang:

- Miljöarbete. Sedan hösten 1998 finns
strategirapporten Hållbar utveckling i svensk
turistnäring. Turistdelegationen inriktar sin
ambition på kompetensförsörjning, kvalitetssäkring
och internationell samverkan.
-
- Kultur. De insatser som görs inom kulturturism är
i hög grad relaterade till kulturmyndigheterna samt
till regionala och lokala initiativ, bl.a. genom
tillväxtavtalen. Några projekt har drivits inom
ramen för det uppdrag som delegationen fick inom
Arkitekturåret 2001. Turistrådets arbete
tillsammans med Sveriges Hotell- och
Restaurangföretagare och Svensk Handel om det
svenska värdskapet har en viktig kulturdimension.
-
- Mötesindustrin. Turistdelegationen har gjort en
grundläggande kartläggning av marknad, ekonomi och
affärsmetodik vad gäller professionella möten
(kongresser, konferenser, traditionella affärsmöten
m.m.). Turistrådet riktar mer av sitt arbete mot
detta område.
-
- Fisketurism. Turistdelegationen leder ett arbete i
samarbete med fiskeentreprenörerna,
fiskevattenägarna, Fiskeriverket, Turistrådet m.fl.
Ambitionen är att utveckla fisketurismen till en
mer professionell näring.
-
- Skogen och turismen. Turistdelegationen och
Skogsstyrelsen har tagit fram en gemensam skrift om
förutsättningar och villkor för turistisk
utveckling med skogen och skogslandskapet som
grund.
-
- Baltikum. Turistrådet och Turistdelegationen
bedriver ett annat projekt för att studera
marknadsförutsättningarna för ett ökat resande till
Sverige från Baltikum. Ett flertal regionala och
lokala turistorganisationer driver samarbetsprojekt
om turism över Östersjön. Det finns en rad
organisationer mellan länder, städer, regioner och
turistföretag som arbetar med sådan samordning. Det
turistiska perspektivet i miljöarbetet för
Östersjön (Baltic 21) drivs i ett samarbete under
svenskt ordförandeskap. Huvudman i Sverige är
Turistrådet.
-
Bland de 145 000 medlemmarna i Lantbrukarnas
riksförbund (LRF) bedriver omkring 1 500 någon form
av verksamhet som kan klassificeras som
upplevelseturism (enligt en medlemsenkät med 30 000
svar våren 2001). I en undersökning, som
Näringslivets utredningsinstitut gjorde hösten 2000
bland LRF:s medlemmar, svarade emellertid 20 % av
medlemmarna att de kan tänka sig att bedriva någon
form av turistisk verksamhet.

Det kan konstateras att det finns flera
definitioner av landsbygdsturism och att det inte är
helt klart vad som bör inräknas i begreppet. Inom
LRF (Upplev Landet) används följande definition:
Landsbygdsturism är upplevelser, varor och tjänster,
baserade på bygdens kulturella och naturliga
resurser, som ger lokalbefolkning inkomst. Därmed
inräknas gårdsagroturismen, hästturismen,
fisketurismen, jaktturismen etc.
Enligt LRF är landsbygdsturismen en affärsidé
under tillväxt, där det återstår mycket att göra,
bl.a. när det gäller att bygga upp kunskap och
kvalitetssäkring av branschens tjänster och
produkter. Ofta saknas en tydlig affärsplan från
lantbrukarnas sida. Företagaren ser inte de
möjligheter som finns att utveckla sina
kärnprodukter till nya, unika och efterfrågade
upplevelser på turistmarknaden. Det råder brist på
kunskap, mötesplatser och idéforum. Bland LRF:s
småföretagare är också bristen på egna resurser (tid
och pengar) ett hinder för innovationsförmågan.
Enligt uppgift eftersträvar LRF och ALMI samarbete
om ett projekt för att öka tillväxten i branschen.
Inom ramen för EU:s jordbrukspolitik tas
landsbygdsturismen upp i Miljö- och
landsbygdsprogram för Sverige år 2000-2006. Inom
området Främja anpassning och utveckling av
landsbygden finns insatsen Främjande av turism och
småföretagande, för vilken stödet från EU:s
jordbruksfond för perioden 2000-2006 budgeterats
till 4,15 miljoner euro. Denna medfinansiering från
gemenskapen motsvarar 25 % av de totalt budgeterade
offentliga utgifterna, vilka uppgår till 16,6
miljoner euro under perioden. Stöd för att främja
landsbygdsturismen kan även lämnas genom mål 1-
programmen i norra Sverige samt inom ramen för
gemenskapsinitiativet Leader+. Innehållet i
insatserna kan både ha koppling till jord- och
skogsbruk och vara utan direkt koppling till dessa
sektorer. Landsbygdsturismen kan exempelvis omfatta:
kultur-, upplevelse-, vildmarks- och ekoturism, bo
på lantgård, fritidsfiske, jakt, vandringsleder,
fältvandringar, fågelskådning, bergsklättring,
ridning och campingplatser. Enligt
Landsbygdsprogrammet är utvecklingen av nya
produkter för upplevelse och service av stor
betydelse och en förutsättning för strategisk
marknadsföring. De olika erbjudandena i en region
bör också marknadsföras tillsammans och mer ses som
komplement till varandra än som konkurrenter. Det
finns exempel på projekt som kopplar ihop
matupplevelser, småskalig livsmedelsförädling och
turism, nämns det i programmet. Som målgrupp för
programmet anges lantbruksföretag och
sammanslutningar av sådana samt andra företag,
föreningar och organisationer lokaliserade på
landsbygden med anknytning till de verksamheter som
beskrivs ovan.
Beträffande fisketurism kan noteras att regeringen
i december 2000 beslutat tillkalla en särskild
utredare (landshövding Anita Bråkenhielm) med
uppdrag att utreda konsekvenserna av det fria
handredskapsfisket. I uppdraget ingår att kartlägga
utnyttjandet av fiskeresurserna och att jämföra det
fria handredskapsfisket i berörda delar av landet
med fritidsfisket i andra delar av landet. I
direktiven (dir. 2000:100) sägs att när det fria
handredskapsfisket infördes förutsågs inte
fisketurismens utveckling som näringsgren.
Sportfisket har på senare år ökat kraftigt och är nu
av stor omfattning både bland lokalbefolkningen och
bland de turister som besöker de områden som
omfattas av det fria handredskapsfisket. Många
områden är mycket attraktiva för sportfiskare och
det finns därför en stor potential att utveckla
fisketurismen som näringsgren. En fortsatt positiv
utveckling av allmänhetens möjligheter till
rekreation i form av fisketurism och sportfiske är
också önskvärd enligt direktiven. Det fria
handredskapsfisket har inneburit att
fiskeintresserade i större utsträckning än tidigare
fått tillgång till ett rikt och varierat utbud av
fritidsfiskemöjligheter, konstateras det i
direktiven.
Betänkandet Utvärdering av det fria
handredskapsfisket (SOU 2001:82) presenterades
tidigare i november 2001. Utredningen konstaterar
att det står klart att fiskevårdens finansiering
behöver förstärkas. I sitt arbete har utredningen
kommit fram till förslag om införande av en
fiskevårdsavgift samt förslag till hur
fiskevårdsområden bör utformas och förvaltas. Den
modell som presenteras i utredningen innebär att
även det icke yrkesmässiga fisket ges ett tydligt
värde som resurs samt genererar medel till vård och
förvaltning.
Ur turismsynpunkt har fritidsfisket en särskilt
intressant egenskap, framgår det av utredningen.
Säsongen är förhållandevis lång jämfört med andra
rekreationsaktiviteter och bidrar därför till
säsongsutjämning av turisttillströmningen. En ny
företagstyp har börjat utvecklas inom svensk turism
under senare år, där målgruppen är de som vill ha
ett bra fiske med god service. Ett flertal
entreprenörer har intresserat sig för att driva
fisketurismverksamhet i bl.a. skärgårdsområdet.
Vissa är bosatta i skärgården och tar emot gäster på
eget vatten. Flertalet har dock ingen fast
anknytning till skärgården utan ordnar med
övernattningar på fastlandet. Fisket sker oftast
från mindre, öppna uthyrningsbåtar, men även
specialbyggda båtar förekommer.
När det gäller konsekvenserna för
regionalpolitiken säger utredningen att den
föreslagna modellen skapar en stabil plattform för
utveckling av fiskenäringen, till gagn för såväl den
bofasta befolkningen som för turisterna.

Utskottets ställningstagande

Såväl av propositionen som av motionerna och
information inom ramen för de kompletterande
uppgifterna framgår att turistbranschen har vissa
problem med alltför små och isolerade företag,
brister i professionalitet och marknadsföring, svag
lönsamhet och begränsade kunskaper. Olika förslag
och ansatser har redovisats i det föregående. Som
framgår finns ett antal olika utvecklingslinjer inom
ramen för Turistdelegationens och Turistrådets
verksamhet samt när det gäller landsbygdsturism m.m.
Till dessa ansträngningar fogas nu ytterligare
möjligheter i form av regeringens initiativ rörande
programmet för ökad innovationskraft i
turistnäringen, satsning på en stärkt fjällturism
samt turismforskning. Enligt utskottets uppfattning
kan dessa nya insatser bana vägen för en mer lönsam
och professionell bransch. Ekologisk hållbarhet är
en given förutsättning. Efter en lämplig tidsperiod
bör insatserna - i likhet med övriga områden -
utvärderas.

Eftersom turistnäringen är en utpräglad
småföretagsbransch är det inte förvånande att
turistföretagen har samma problem som småföretag
inom andra näringar, t.ex. när det gäller
tillämpningen av olika regelsystem. De olika
insatser som görs på regelförenklingsområdet -
vilket utskottet rapporterar om i sitt betänkande
2001/02:NU1 - är således av väsentlig betydelse
också för turistbranschen.
Utskottet vill särskilt peka på att potentialen
för långsiktig tillväxt i turistnäringen är god och
att turistföretagen finns över hela landet. Vidare
är branschen sysselsättningsintensiv. Dessa faktorer
medför särskilda möjligheter för den regionala
utvecklingspolitiken och turistnäringen att
ömsesidigt stödja varandra. Det kan konstateras att
besöksnäringen och upplevelseindustrin särskilt
betonas i vissa tillväxtavtal.
Vissa synpunkter i de här behandlade motionerna
ligger i linje med den utveckling som pågår eller
förutses. Utskottet vill vidare erinra om att den
nationella turistpolitiken kommer att behandlas av
utskottet under våren 2002. Med det anförda
avstyrker utskottet samtliga här aktuella motioner i
berörda delar.

Lokal utveckling och attraktivare
livsmiljöer

Inledning

I det följande behandlas ett antal åtgärder, vilka
syftar till att främja ett lokalt engagemang för
samhällsutvecklingsfrågor och till att skapa
attraktiva livsmiljöer. Begreppet social ekonomi
sätter fokus på insatser inom den regionala
utvecklingspolitiken som berör ideella
organisationer, kooperativ samt lokala
utvecklingsgrupper.

Lokala program för entreprenörskap och lokalt
utvecklingsarbete

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om bl.a.
organisationsfrågor och ekonomiska frågor.
Jämför reservation 14 (m, kd, c, fp).

Propositionen

Regeringen gör bedömningen att program för
entreprenörskap och lokal utveckling bör arbetas
fram inom ramen för breda partnerskap på lokal nivå.
Programmen bör bestå av två insatsområden:
Entreprenörsfrämjande åtgärder med tyngdpunkt mot
personer och företagare med utvecklingsidéer samt
Lokalt utvecklingsarbete med tyngdpunkt mot den
ideella sektorns möjligheter att bidra till den
lokala utvecklingen. Särskild vikt skall läggas vid
ungdomars och kvinnors deltagande. Regeringen avser
att för insatsområdet Lokalt utvecklingsarbete
avsätta 30 miljoner kronor för perioden 2002-2004.

Bland annat från strukturfondsarbetet har det
visat sig att partnerskapsarbete kan ge kreativa
lösningar på den lokala nivån enligt vad som anförs
i propositionen. Beslut om programmen fattas av
länsstyrelserna eller självstyrelseorganen som även
svarar för uppföljningen av respektive program.

Motionerna

I Kristdemokraternas kommittémotion 2001/02:N265
anförs att lokala förvaltningsmodeller kan vara ett
sätt att bevara och skapa nya arbetstillfällen,
vilket exemplifieras med Byskogsforum i Dalarna.
Enligt motionärerna har uteblivna
infrastruktursatsningar och brister inom
regionalpolitikens område permanentat landsbygdens
kris. Kristdemokraterna stöder Folkrörelserådets
arbete för landsbygden och anser att en
vidareutveckling av detta arbete måste prövas. Ett
exempel är förslag om en samordnande funktion med
placering vid länsbygderåden. En ny regionalpolitik
måste utformas som kan lägga en bättre grund för en
positiv utveckling i hela landet.

Centerpartiet anför i motion 2001/02:N27 att en
lokal utvecklingspeng, en s.k. bygdepeng, bör
införas för att stimulera det lokala
utvecklingsarbetet. Pengen skall även kunna användas
vid olika typer av EG-projekt och bör hanteras av
kommunernas landsbygdssamordnare.
I Folkpartiets kommittémotion 2001/02:N262
sammanfattas ett antal olika åtgärder för att skapa
fler jobb på landsbygden. Det handlar om förslag för
att förbättra för företagen och företagsamheten,
bl.a. förslag på skatteområdet, borttagande av
krångliga regler, avveckling av de direkta
företagsstöden och införande av bättre villkor för
jordbrukssektorn. I motionen anförs att på många
mindre orter har småföretagen en stor betydelse för
att skapa livskraft i bygden. Ofta utgör
"företagarandan" en del av den lokala kulturen.
I motion 2000/01:N274 (s), från allmänna
motionstiden hösten 2000, anförs att det är viktigt
att tillvarata den kunskap, kompetens och det
engagemang som de lokala utvecklingsgrupperna visar.
Småskaliga företag och kooperativ på landsbygden har
andra villkor än stora internationella företag och
därför behövs enligt motionärerna en översyn av
förutsättningarna för små företag på landsbygden. I
motion 2001/02:N14 (s) hävdas att resultaten av de
lokala utvecklingsgruppernas arbete skulle
förbättras ytterligare om de fick ekonomiskt bidrag,
t.ex. i form av en bygdepeng.
Budskapet i motion 2001/02:N270 (m) är att det
måste ges förutsättningar för en socialt hållbar
utveckling på landsbygden för att möjliggöra
permanent bosättning där. Bland annat är service,
kommunikationer, affär och skola viktiga.
I motion 2001/02:N316 (m) föreslås att
regionalpolitiken läggs om på ett sätt som ger
regionala och lokala myndigheter större ansvar att
utveckla sin region utan statlig detaljerad
styrning.
Förslaget i motion 2001/02:N287 (mp) gäller att få
till stånd en hållbar strategi för näringspolitisk
och regionalpolitisk utveckling. Eftersom de 15
nationella miljömålen inte ger tillräcklig ledning i
arbetet bör de kompletteras med fyra systemmål,
vilka redovisas i motionen. Med systemvillkoren som
utgångspunkt bör län och kommuner åläggas att
undersöka material- och energibalans i det egna
området. Stimulans bör ges till de kommuner som
upprättar en hållbar strategi. Exempel på
stimulansåtgärd är att bygga upp rikstäckande
kompetensnätverk kring hållbar lokal utveckling, där
lokala och regionala kompetenscentrum blir viktiga
knutpunkter. Genomförandestrategin bygger enligt
motionären på att staten lägger riktlinjer och
direktiv till länsstyrelserna och att visst stöd
erbjuds. En sådan utveckling bör initieras i full
skala med början i Sveriges glesbygdskommuner,
föreslås det i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

Som utskottet informerade om våren 2001 i betänkande
2000/01:NU7 (s. 50) pågår en rad olika aktiviteter
rörande social ekonomi inom Regeringskansliet, olika
myndigheter och EU-arbetet. Enligt
budgetpropositionen (utg.omr. 17) och enligt
inhämtad information är läget för närvarande
följande.

Sedan början av år 2001 ingår frågor om social
ekonomi inom Näringsdepartementets ansvarsområde.
Enligt uppgift finns i dag ungefär 4 000 lokala
utvecklingsgrupper, vilket kan jämföras med 1 500
grupper år 1992. Grupperna arbetar med allt från
nyföretagande, service och bostäder till främjande
av turism och kulturevenemang. År 1997 beräknades 70
000 personer vara aktiva i de 3 500 grupper som
fanns då.
Regeringen beslutade i september 2001 att det inom
Regeringskansliet skall tillsättas en arbetsgrupp
med uppgift att dels utgöra ett forum för samråd i
frågor rörande folkrörelser och social ekonomi, dels
följa upp vissa insatser på området. I arbetsgruppen
skall ingå företrädare för olika departement inom
Regeringskansliet. Gruppen skall bl.a. fungera som
referensgrupp inom Regeringskansliet. Vidare skall
frågor kring statistik, forskning och kontakter med
EU inom området ingå i gruppens arbetsuppgifter,
liksom också slutsatserna från den sjunde europeiska
konferensen om social ekonomi. Folkrörelseforum för
dialog mellan regeringen och föreningslivet skall
följas upp av gruppen. Arbetet skall vara avslutat
senast den 31 december 2002.
Statistiska centralbyrån (SCB) deltar i ett
internationellt projekt som syftar till att utveckla
en gemensam standard för statistik över den sektor
av samhället där folkrörelserna och föreningslivet
hör hemma. SCB genomför vidare under åren 2000 och
2001, inom ramen för Undersökningarna om
levnadsförhållanden och med finansiering från
Regeringskansliet, en särskild kartläggning av
svenskarnas engagemang i ideella och ekonomiska
föreningar. Kartläggningen väntas vara klar i april
2002.
I juni 2001 arrangerade regeringen i samverkan med
svenska och andra europeiska organisationer den
sjunde europeiska konferensen om social ekonomi.
Syftet med konferensen var att öka kunskapen om den
sociala ekonomins roll i det europeiska samhället,
att ge tillfälle till kontakt, erfarenhetsutbyte och
kunskapsinhämtning, att följa upp tidigare
konferenser samt att diskutera den sociala ekonomins
utveckling under de kommande åren. Konferensen
riktade sig till organisationer, föreningar,
kooperativ, ömsesidiga bolag och stiftelser såväl i
Sverige som i andra medlems- respektive
kandidatländer. Konferensen samlade nära 1 000
deltagare, varav ca 400 var från andra länder än
Sverige. Enligt ordförandeskapets sammanfattning
(daterad 9 juni 2001) av trojkans möte vid
konferensen delade ministrarna åsikten att den
sociala ekonomins roll i ett modernt samhälle kan
beskrivas enligt fem huvudteman: socialt ansvar,
medborgarinflytande, socialt kapital, att ta makten
över sin egen situation och den tredje sektorn.
Enligt ministrarna behövs bl.a. en fortsatt dialog
mellan EU:s institutioner och företrädare för den
sociala ekonomin, en utvidgad dialog inom EU-
länderna och bildande av en arbetsgrupp inom EU för
att utbyta praktiska erfarenheter på området.
Regeringen avser att under hösten år 2001 besluta
att en särskild utredare skall kartlägga hur
lagstiftningen inom olika områden påverkar ideella
föreningar. Avsikten är enligt regeringen att ge en
samlad bild och bedömning av de rättsliga villkoren
för sådana föreningar.
Det av regeringen förordade programmet Lokalt
utvecklingsarbete mot ideella sektorn, vilket
beskrivits i det föregående, finansieras via
anslaget (33:1) Allmänna regionalpolitiska åtgärder
inom utgiftsområde 19, vilket behandlas i utskottets
betänkande 2001/02:NU2.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser liksom tidigare positivt på sådan
verksamhet som bedrivs inom ramen för det som
benämns social ekonomi. Sådant lokalt
utvecklingsarbete som har samhällsnytta som främsta
drivkraft kan mobilisera medborgarnas engagemang och
arbetsinsatser inom sådana områden som har stor
betydelse för vardagen, t.ex. dagis, skola,
arbetskooperativ, folkbildning, idrott eller
miljöprojekt. Detta engagemang kan kanaliseras på
olika sätt, vilket också exemplifieras i motionerna.
Kärnpunkten är dock att det lokala
utvecklingsarbetet bygger på underifrånperspektivet,
vilket kan leda till att lokal identitet skapas och
att den lokala demokratin förnyas. Utskottet fäster
stor vikt vid att det av regeringen aviserade
programmet om lokalt utvecklingsarbete med
tyngdpunkt mot den ideella sektorn särskilt skall
uppmärksamma ungdomars och kvinnors deltagande.

I likhet med flera motionärer anser utskottet att
det är viktigt att tillvarata den kompetens och det
engagemang som medborgarna visar prov på inom de
lokala utvecklingsgrupperna. En förutsättning för
såväl den lokala demokratin som den sociala ekonomin
är att det finns möjligheter för människor att mötas
i lokala föreningar och grupper. Därför är det
positivt att regeringen avser att se över stödet när
det gäller olika gruppers utnyttjande av allmänna
samlingslokaler och genomföra en kartläggning av
lokalbeståndet.
Engagemanget för attraktivare livsmiljöer är också
viktigt. Det finns många projekt för att utveckla
småskaliga kretsloppssystem, och ett antal statliga
bidrag har beviljats inom ramen för de lokala
investeringsprogrammen. För att möjliggöra en samlad
redovisning kommer en kartläggning av dessa system
att utföras, säger regeringen i propositionen (s.
190). Enligt utskottets uppfattning är det
väsentligt att kunskaper om projektens inriktning
och effektivitet dokumenteras och sprids så snabbt
som möjligt.
Arbetet inom Folkrörelserådet, länsbygderåden och
de lokala utvecklingsgrupperna är exempel på arbete
som bedrivs med ett underifrånperspektiv.
Länsbygderåden är en del av Folkrörelserådet, vilket
är en ideell organisation. De flesta län har i dag
verksamma länsbygderåd, vilka har till uppgift att
vara en samlande kraft för alla utvecklingsgrupper i
länet. Med hänsyn till att strukturen med
länsbygderåden, med bidrag från Folkrörelserådet, är
en ganska ny konstruktion, förutsatte utskottet
våren 2000 (bet. 1999/2000:NU14 s. 29) att en
utvärdering skall göras efter en lämplig tidsperiod.
Som framgår av ett följande avsnitt kommer medel att
avsättas till Folkrörelserådet även under år 2002;
vidare framgår att regeringen därefter avser att
återkomma till riksdagen.
När det gäller motionsförslaget om skapande av en
samordnande funktion med placering vid
länsbygderåden är utskottet av en annan mening än
motionärerna med hänsyn till att länsbygderådens
organisationsstruktur är en intern angelägenhet för
Folkrörelserådet.
I flera motioner anförs att en lokal bygdepeng bör
införas i syfte att stimulera det lokala
utvecklingsarbetet. Som framgår av propositionen
avser regeringen att avsätta 30 miljoner kronor till
insatsområdet Lokalt utvecklingsarbete. Medlen skall
beslutas av länsstyrelserna eller
självstyrelseorganen i form av bidrag till ideella
organisationer som är verksamma på lokal nivå. Även
landsbygdsstödet kan användas för finansiering av
programmen.
Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen
avslå samtliga här behandlade motionsyrkanden.

Bidrag till Folkrörelserådet Hela Sverige ska
leva och Skärgård-arnas riksförbund

Propositionen

Regeringen anser att Folkrörelserådet Hela Sverige
ska leva skall få ett bidrag på 9,5 miljoner kronor
år 2002 i syfte att främja det lokala
utvecklingsarbetet. Skärgårdarnas riksförbund bör
årligen få ett bidrag på 0,5 miljoner kronor.

När det gäller Folkrörelserådet Hela Sverige skall
leva avser regeringen att återkomma till riksdagen
beträffande bidrag för tiden efter år 2002. Det
finns i dag ca 4 000 lokala utvecklingsgrupper runt
om i landet. Generellt sett har de visat sig vara av
stor betydelse i glesbygds-, landsbygds- och
skärgårdsområden.

Finansiering sker via anslaget (33:1) Allmänna
regionalpolitiska åtgärder inom utgiftsområde 19,
vilket behandlas i utskottets betänkande
2001/02:NU2.

Utökad användning av bygdemedel och återföring
av del av vattenkraftsvinster

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå samtliga motioner om
återföring av del av vattenkraftsvinsterna
till de producerande regionerna med hänsyn
till önskemål om en överblickbar
budgethantering. Jämför reservation 15 (v, c,
mp) och reservation 16 (kd).

Propositionen

Vid verksamhet som innebär drift av vattenkraftverk,
vattenreglering som avser års- eller
flerårsreglering, vattenöverledning för annat
ändamål än kraftändamål samt ytvattentäkt skall
tillståndsinnehavaren betala en särskild bygdeavgift
till länsstyrelsen. Bestämmelser om detta finns i
förordningen (1998:928) om bygde- och fiskeavgifter.
Bygdemedel skall (8 §) användas till "investeringar
för ändamål som främjar näringsliv eller service i
bygden eller annars är till nytta för denna". Bidrag
får dock inte lämnas om det medför att det blir
nödvändigt att även i fortsättningen bevilja medel
för ändamålet eller att stat eller kommun kan
förorsakas inte avsedda kostnader. Hänsyn skall
vidare tas till statligt bidrag som lämnas i annan
ordning. Det är länsstyrelsen som fastställer
bidragen (på förslag av kommunerna). Det finns
enligt regeringens bedömning skäl att se över
reglerna för användningen av bygdemedel i ett vidare
perspektiv, så att de kan komma berörd bygd till del
på ett flexiblare sätt än vad som är möjligt i dag.

Motionerna

I ett antal motioner begärs att del av
vattenkraftsvinsterna skall kunna återföras till de
vattenkraftsproducerande regionerna, exempelvis med
1 öre per kWh. Dessa motioner är 2001/02:N250 (v),
2001/02:N227 (kd), 2001/02: N231 (c), 2001/02:N235
(c) och 2001/02:N364 (mp). Ett argument för en sådan
ordning är att det lokala näringslivet och invånarna
inte längre kan utnyttja dessa naturresurser. Ett
annat argument är att vattenkraftskommunerna har
blivit bidragsmottagare av regionalpolitiskt stöd
m.m., när det i själva verket är de
vattenkraftsproducerande kommunerna som bidrar till
välfärden i landet. I motion 2001/02:N363 (c, kd,
fp, mp) begärs en utredning om förutsättningarna för
återförande av vattenkraftsvinsterna enligt norsk
modell. Totalt erhåller de norska
vattenkraftskommunerna ca 3 miljarder norska kronor
per år, varav ca 1,7 miljarder norska kronor
avräknas i skatteutjämningssystemet, sägs det i
motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

Den regionalpolitiska utredningen diskuterar i sitt
slutbetänkande (SOU 2000:87) frågan om huruvida det
är lämpligt att koppla vissa statliga skatteintäkter
till geografisk användning. Utredningen avvisar
detta av solidaritetsskäl (s. 312):
Tanken att de som råkar bo i närheten av en lönsam,
kapitalintensiv produktionsanläggning skulle få en
särskild och exklusiv rätt till avkastningen strider
helt mot den nationella solidaritetstanken. Det
gäller också om anläggningen utnyttjar en areell
råvaruresurs eller en lokal naturresurs.
Utredningen föreslår därför att den nationella
solidaritetsprincipen skall gälla för statens
budgethantering, vilket innebär att statliga
inkomster från ett geografiskt område inte skall
kopplas till statliga utgifter i samma område. Denna
princip skall gälla även inkomster från
produktionsanläggningar baserade på naturresurser.

Utskottets ställningstagande

Frågan om återföring av del av vattenkraftsvinsterna
eller i vissa fall del av intäkter från andra
naturresurser till de bygder där de genereras har
diskuterats under lång tid. Utskottet har i denna
fråga samma principiella uppfattning som tidigare.
Senast redovisades detta i betänkande 2000/01:NU2
(s. 24). Utskottet anser således att nu gällande
principer även fortsättningsvis skall gälla för
statens budgethantering. Detta innebär att statliga
inkomster från ett geografiskt område eller från en
produktionsanläggning baserade på naturresurser inte
skall kopplas till statliga utgifter i samma område.
Om sådana kopplingar skulle införas skulle
korrigeringar behöva göras till dessa kommuner via
andra statliga budgetposter, vilket sammantaget
leder till en svårgenomtränglig statlig
budgethantering.

Samtidigt är det otvivelaktigt så att det lokala
näringslivet och invånarna kan ha vissa nackdelar
från rekreationssynpunkt m.m. av exempelvis ett
vattenkraftverk med tillhörande uppdämda områden.
Kompensationstanken finns inbyggd i det ovan nämnda
regelverket om bygde- och fiskeavgifter. Med hänsyn
till att bestämmelserna är "stelbenta" har
regeringen ansett att det finns skäl att göra en
översyn av användningen av bygdemedel, så att de kan
komma berörd bygd till del på ett mer flexibelt sätt
än i dag. Utskottet delar den bedömningen. Samtliga
här berörda motioner avstyrks i aktuella delar med
det nu anförda.

Övriga frågor

Propositionen

Nationellt informationscentrum för samefrågor

Enligt regeringens bedömning bör 3 miljoner kronor
engångsvis avsättas för etablering av ett nationellt
informationscentrum för samefrågor. Centrumet bör
kunna åta sig uppdragsverksamhet i olika former och
bör kunna finansiera vissa projekt med hjälp av
medel från EG:s strukturfonder.

Förslagen på detta område skall behandlas av
riksdagens miljö- och jordbruksutskott.
Ärendeplaneringen är ännu inte fastställd, men
planeringen kan beräknas äga rum under våren 2002.

Kartläggning av projekt som syftar till att utveckla
småskaliga kretsloppssystem

Utvecklingen av kretsloppsanpassade samhällen kan
enligt regeringens bedömning bidra till attraktivare
livsmiljöer. En kartläggning av olika projekt som
syftar till att utveckla småskaliga kretsloppssystem
bör genomföras för att dels öka kunskaperna om
projektens inriktning och omfattning, dels erhålla
ett underlag för att sprida goda exempel inom
området.

Glesbygdsverkets framtida roll

Regeringen gör bedömningen att Glesbygdsverkets roll
inom den nya politiken för regional utveckling bör
utvecklas och tydliggöras.

Utskottets behandling av uppgifter för och anslag
till Glesbygdsverket liksom av Riksdagens revisorers
förslag angående Glesbygdsverkets roll i
regionalpolitiken (förslag 2001/02:RR4) redovisas i
utskottets budgetbetänkande 2001/02:NU2.

Lokalisering av en djurskyddsmyndighet

Regeringen avser att lägga fram en proposition om
inrättande av en särskild djurskyddsmyndighet och
har i budgetpropositionen avsatt pengar för
myndigheten fr.o.m. år 2002. Enligt regeringens
bedömning bör myndigheten lokaliseras till Skara.

Förslagen på detta område skall enligt riksdagens
ärendeplanering behandlas av miljö- och
jordbruksutskottet under våren 2002.

En god servicenivå

Inledning

I detta avsnitt behandlas åtgärder i samband med
tillgången till offentlig och kommersiell service i
alla delar av landet.

Servicefrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna regeringens förslag om
införande av lokala utvecklingsprogram för
kommersiell service och avslå motionsyrkanden
om bl.a. lagstiftning rörande grundläggande
samhällsservice. Jämför reservation 17 (m,
kd, c, fp).

Propositionen

Lokala utvecklingsprogram för kommersiell service
och insatser på kort sikt

Regeringen anser att en god servicenivå i alla delar av landet
är en viktig del av den regionala
utvecklingspolitikens mål. För att uppnå målet bör
de verktyg som i dag står till buds för att följa
och påverka tillgången till service skärpas och
kompletteras. Regeringen föreslår därför att lokala
utvecklingsprogram för kommersiell service skall
inrättas, inom vilka samordningsmöjligheter och
lokalt anpassade lösningar eftersträvas.

De lokala utvecklingsprogrammen skall utarbetas av
länsstyrelserna eller självstyrelseorganen och vara
kopplade till arbetet med regionala tillväxtavtal/
tillväxtprogram. Regeringen avser att reglera
kostnader för administrationen i särskild ordning.
Genom programmen bedömer regeringen att en
helhetssyn i arbetet med att utveckla
servicestrukturen främjas. Innehållet i de lokala
utvecklingsprogrammen bör förankras i breda
partnerskap med företrädare för kommuner, lokalt
näringsliv, serviceinrättningar samt lokala
utvecklingsgrupper.
Regeringen avser att ge Konsumentverket i uppdrag
att stödja den regionala nivån i arbetet med
utvecklingsprogrammen samt svara för uppföljning och
utvärdering. De lokala utvecklingsprogrammen skall
ligga till grund för hanteringen av stödet till
kommersiell service.
För att motverka ytterligare försämringar av
tillgången till service i särskilt utsatta områden
på kort sikt bör vid sidan av programmen 20 miljoner
kronor avsättas för år 2002.

Av regeringen föreslaget belopp (20 miljoner kronor)
för att motverka försämringar av tillgången till
service i särskilt utsatta områden på kort sikt
finansieras via anslagen (33:1) Allmänna
regionalpolitiska åtgärder och (33:7) Särskilda
regionala utvecklingsprogram inom utgiftsområde 19,
vilket behandlas i utskottets betänkande
2001/02:NU2.

Servicedatabasen permanentas

För politikens genomförande är det väsentligt att
kunna följa utvecklingen av tillgången till viktiga
serviceinrättningar samt följa upp och utvärdera
olika åtgärders betydelse för servicetillgången.
Servicedatabasen bör därför enligt regeringens
bedömning permanentas fr.o.m. den 1 januari 2003.

Regeringen gav år 1998 Konsumentverket i uppdrag
att, i samråd med Glesbygdsverket, utveckla och
upprätthålla den s.k. servicedatabasen, med
uppgifter om hushållens tillgång till olika former
av service. Uppdraget att utveckla och upprätthålla
databasen löper ut i och med utgången av år 2002.

Databasen är ett viktigt verktyg för att följa upp
och utvärdera vilka effekter olika åtgärder har på
servicetillgången. Enligt regeringen kommer
databasen även att ge underlag för länsstyrelsernas,
de regionala samverkansorganens och kommunernas
arbete med att utveckla breda samordnade
servicestrategier samt underlag till de lokala
utvecklingsprogrammen för kommersiell service. För
att säkerställa den fortsatta driften av
servicedatabasen avser regeringen att uppdra åt
Konsumentverket att ansvara för den permanenta
driften fr.o.m. den 1 januari 2003.

Nya lösningar inom det kommersiella serviceområdet

Enligt regeringen bör Konsumentverket ges i uppdrag
att utveckla och testa nya lösningar inom det
kommersiella serviceområdet under en treårsperiod
med början år 2002. Sammanlagt avser regeringen att
avsätta 15 miljoner kronor för ändamålet.

De av regeringen förordade åtgärderna finansieras
via anslaget (33:1) Allmänna regionalpolitiska
åtgärder inom utgiftsområde 19, vilket behandlas i
utskottets betänkande 2001/02:NU2.

Samordnade servicelösningar

Enligt regeringens uppfattning bör statliga aktörer
med särskild betydelse för service i ökad
utsträckning, i samband med att de förändrar sin
verksamhet, beakta möjligheter till samordning med
andra servicegivare. Kartläggningar har visat att
efterlevnaden brister när det gäller kravet på att
myndigheterna i sin planering skall beakta den
regionala utvecklingsstrategin och samråda med
länsstyrelsen om de avser att dra in service i
glesbygds- och landsbygdsområden. Regeringen avser
därför att utveckla uppföljningen av centrala
myndigheters agerande.

Motionerna

Moderata samlingspartiet begär i motion 2001/02:N25
ett tillkännagivande om att regeringsförslaget om
införande av lokala utvecklingsprogram för
kommersiell service inte innebär någon lösning på
rådande problem. Vidare anförs - liksom även i
partiets motion 2001/02:Sk288 - att grundläggande
service som t.ex. post och apotek bör kunna
utvecklas på landsbygden genom lokal samverkan samt
genom att nya privata och kooperativa aktörer får
möjlighet att utföra dessa uppgifter.
Samlokalisering av olika verksamheter praktiseras
redan med framgång på flera håll i landet.

Kristdemokraterna förordar i kommittémotion
2001/02:N265 förslaget från Folkrörelserådet om ett
grundservicepaket som innebär ett utökat ansvar för
posten och lanthandeln i glesbygdsområden m.m. Idén
om servicepunkter innebär en samordning av
gemensamma tillgångar för att med utgångspunkt i de
lokala förutsättningarna garantera en grundservice
inom rimligt avstånd. Lokala servicepunkter bör
upprättas i samarbete mellan lokalbefolkning,
bygderörelsen, näringslivet, kommunen och
länsstyrelsen. Även i motion 2001/02:N256 (kd)
framställs krav på grundservice inom rimligt
avstånd.
Centerpartiet framhåller i motion 2001/02:N27 att
tillgången till grundläggande service är en
förutsättning för tillväxt och livskraft. Inte minst
har de statliga myndigheterna, verken och bolagen
ett stort ansvar för detta. Utvecklingen är
oroväckande när posten, försäkringskassorna, Telia
AB, skatte- och kronofogdemyndigheter har begränsat
sin verksamhet. Regeringen bör därför utfärda
tydliga direktiv till sina myndigheter m.m. om
samverkan med lokala aktörer för att finna lösningar
på hur den grundläggande servicen kan garanteras och
utvecklas i alla delar av landet. Därmed läggs även
grunden för den kommersiella servicen.
Enligt Folkpartiets kommittémotioner 2001/02:N23
och 2001/02:N262 bör den grundläggande
samhällsservicen tryggas i lag. Det påpekas också
att även kommunernas ansvar för den offentliga
grundservicen måste lyftas fram. Folkpartiet ser
gärna att privata entreprenörer får sköta upphandlad
verksamhet. Beslut om lokal samverkan får aldrig
hindras av ett stelt regelverk utan måste
kännetecknas av flexibilitet och mångfald. En
förnyad offentlig sektor är av intresse för
landsbygden bl.a. därför att den är en viktig
arbetsgivare för inte minst kvinnor. Enligt
Folkpartiet är det positivt att regeringen i
propositionen har tagit upp problemet med en alltmer
urholkad kommersiell service på lands- och glesbygd.
Positivt är det vidare att regeringen anser att
statliga aktörer i större utsträckning skall
utarbeta samordnade servicelösningar.

Vissa kompletterande uppgifter

Post och kassaservice

Som svar på en fråga (2001/02:34) om postutdelning i glesbygden
framhöll statsrådet Mona Sahlin att statens ansvar
för den samhällsomfattande posttjänsten framgår av
postlagen. Genom tillståndsvillkor åligger det
Posten AB att tillhandahålla postservice i hela
landet fem dagar i veckan utom under omständigheter
eller geografiska förhållanden som enligt Post- och
telestyrelsens bedömning utgör skäl för undantag.
Indragningar av viss service skall godkännas av
Post- och telestyrelsen.

Regeringen har nyligen lagt fram en proposition om
grundläggande kassaservice (prop. 2001/02:34) med
förslag att kassaservicen skall regleras i en
särskild lag. Enligt detta förslag skall det finnas
en kassaservice i hela landet, som innebär att alla
har möjlighet att verkställa och ta emot betalningar
till enhetliga priser. Regeringen anser att det bör
slås fast att det är genom Posten AB som tjänsten
skall tillhandahållas.

Trafikutskottet kommer att behandla proposition
2001/02:34 i samband med budgetbetänkande
2001/02:TU1 över utgiftsområde 22 Kommunikationer.
Detta betänkande justeras i slutet av november 2001.

Servicedatabasen

Servicedatabasen är ett samlingsnamn för det geografiska och
webbaserade informationssystem som utvecklats genom
att kombinera den senaste tekniken inom
databasutveckling, Geografiskt informationssystem
(GIS) och Internet. Databasen skall fungera som ett
stöd för länsstyrelser, kommuner och andra instanser
som behöver uppgifter om servicen i landets olika
regioner.

Under sommaren 2001 har Konsumentverket och
Glesbygdsverket fortsatt att utveckla databasen.
Internetlösningen och webbplatsen sattes i drift
under hösten 2001. I dagsläget omfattar databasen
fem servicetyper: dagligvaror, post, bank,
systembolag och apotek. Databasen skall även
kompletteras med uppgifter om bensinförsäljning och
viss offentlig service (skolor, sjukhus,
vårdcentraler och ambulansstationer).

Stöd till lanthandel

För att stödja lanthandeln och främja servicen i gles- och
landsbygd har regeringen gett Konsumentverket i
uppdrag att under år 2001 förbereda ett program för
kompetenshöjning inom lanthandeln. Förberedelserna
kallas Projekt Lanthandel. Projektet kommer att
börja genomföras under år 2002, under samlingsnamnet
Affär på landet. Regeringen beslutade i mars 2001
att bevilja Konsumentverket 1,5 miljoner kronor för
finansiering av de förberedande åtgärderna för att
Projekt Lanthandel skall kunna erbjudas
länsstyrelser i hela landet.

Stöd till kommersiell service

För att stimulera utvecklingen i gles- och landsbygdsområden
kan företag beviljas stöd till kommersiell service
och landsbygdsstöd. Stödet till kommersiell service
lämnas för att befolkningen i serviceglesa områden
skall ha en tillfredsställande försörjning av
dagligvaror och drivmedel. Stödmottagare är kommuner
och näringsidkare med fasta försäljningsställen för
försäljning av dagligvaror och drivmedel. Stöd kan i
vissa fall även lämnas till fackhandelsservice och
varubussar. Stödet utgår i form av
hemsändningsbidrag, investeringsbidrag,
servicebidrag och landsbygdslån.

Ärenden om stöd till kommersiell service handläggs
av länsstyrelsen i det län där den aktuella
verksamheten är belägen eller av
självstyrelseorganet. I principiellt viktiga ärenden
skall länsstyrelserna samråda med Konsumentverket.

I budgetpropositionen (utg.omr. 19 s. 32) redovisas
omfattningen av stöd till kommersiell service. År
2000 beviljades stöd till kommersiell service med
sammanlagt ca 26 miljoner kronor. Västerbottens och
Västernorrlands län svarar för den största delen av
beviljat stöd. Därefter kommer Norrbottens och
Jämtlands län.

Riksdagens revisorer

I Riksdagens revisorers granskning av Glesbygdsverkets roll har
även tagits upp frågan om rollfördelningen vad
gäller stöd till kommersiell service. I rapporten
Glesbygdsverkets roll i regionalpolitiken (rapport
2000/01:12) redovisas att både Glesbygdsverket och
Konsumentverket har regeringens uppdrag att redovisa
utvecklingen av kommersiell service. I revisorernas
förslag till riksdagen (2001/02:RR4) framhålls att
ansvarsfördelningen sedermera har tydliggjorts
därigenom att regeringen i den regionalpolitiska
propositionen anger att den har för avsikt att ge
Konsumentverket i uppdrag att utveckla och testa nya
lösningar inom det kommersiella serviceområdet.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är frågorna om en god
service för alla delar av landet av mycket stor
betydelse. Det är därför glädjande att regeringen
har tagit ett helhetsgrepp, som innefattar ett antal
olika instrument för att uppnå det nya målet om en
god servicenivå i hela landet. Som utskottet har
berört i det föregående är det inte bara landsbygden
och glesbygden i de traditionella stödregionerna som
är utsatta; även vissa områden i södra och mellersta
Sverige har svårigheter av regionalpolitiskt slag.

Motionskraven om grundservice inom rimliga avstånd
kan inte antas innebära någon stor skillnad i
förhållande till den nya målsättningen. Som
utskottet har redovisat i ett tidigare avsnitt
kommer effekterna av politiken vad beträffar
servicenivån att kunna bedömas genom uppföljning av
statistik i fråga om tillgänglighet av kommersiell
och offentlig service. Utskottet förutsätter att
definitioner och mätmetoder utvecklas när den
regionala utvecklingspolitiken träder i kraft.
Däremot anser inte utskottet att det är aktuellt att
i lag lägga fast en viss servicenivå i hela landet,
vilken skall gälla under alla betingelser.
Den av regeringen föreslagna modellen med lokala
utvecklingsprogram för kommersiell service får stöd
av utskottet. Med hänsyn till att programmen skall
utarbetas på länsnivå eller motsvarande och i
samarbete med berörda aktörer ges goda möjligheter
till helhetssyn, delaktighet och förankring i breda
partnerskap. Utskottet vill betona att kvinnornas
deltagande i detta arbete är en nyckelfråga, som
måste tillgodoses redan från första början.
När det gäller tillgänglighet av service som post
och apotek och möjligheterna till samverkan och
samlokalisering har utskottet ingen annan mening än
motionärerna; det är önskvärt att en sådan lokal
samverkan kommer till stånd. Med hänsyn till
myndigheters brister att i sin planering beakta den
regionala utvecklingsstrategin och samråda med
länsstyrelsen om de avser att dra in service i
glesbygds- och landsbygdsområden, anser utskottet
att den aviserade uppföljningen av myndigheternas
agerande är av stort värde för framtiden.
Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen
bifalla regeringens förslag om lokala
utvecklingsprogram för kommersiell service och avslå
samtliga här behandlade motionsyrkanden.

Åtgärder i län och regioner

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå samtliga aktuella
motionskrav, bl.a. med hänvisning till den
utveckling som är på gång.

Motionerna och vissa kompletterande uppgifter

De motioner som berör åtgärder i särskilda län och
regioner har förtecknats nedan tillika med vissa
kompletterande uppgifter och hänvisningar till
ytterligare information om de frågor som tas upp i
respektive motion.
-----------------------------------------------------------------
|LÄN/ |MOTION |ÖNSKADE ÅTGÄRDER |VISSA |
| | | |KOMPLETTERANDE |
|REGION | | |UPPGIFTER |
-----------------------------------------------------------------
|Stock- |2001/02:N313|Åtgärder för att |
Storstadsdelegationen |
|holms |(m) |främja fortsatt |samordnar och|
|län | |tillväxt i |utvecklar den|
| | |Stockholmsregionen |nationella |
| | |genom bl.a. |storstadspolitiken|
| | |skatteåtgärder. |med målen att verka
|
| | | |för långsiktig|
| | | |hållbar tillväxt|
| | | |och bryta|
| | | |segregation. Lokala
|
| | | |utvecklingsavtal är
|
| | | |de främ- sta medlen
|
| | | |för att uppnå|
| | | |målen. Riksdagen|
| | | |har avsatt drygt|
| | | |två miljarder kr|
| | | |under perioden|
| | | |1999-2003 för att|
| | | |utveckla |
| | | |
storstadsregionerna. |
-----------------------------------------------------------------
| |2001/02:N319|Tillkännagivande om |Se föregående |
| |(m) |Stockholmsregionens |motion. |
| | |förutsättningar som | |
| | |landets tillväxtmotor | |
| | |med valfrihet och | |
| | |entreprenörsinriktning.| |
-----------------------------------------------------------------
|Östra |2001/02:N354|Utveckling genom |
Stockholmsberedningen |
|Mellansverige|(s) |moderna planinstrument |har tillsatts för|
| | |och samordning av |att lämna förslag|
| | |statliga aktörer för |på insatser som|
| | |att få bort |förbättrar |
| | |flaskhalsar. Region- |transportsystemet i
|
| | |förstoring genom bl.a. |Stockholmsregionen|
| | |kommunikationer. |men också|
| | | |
transportmöjligheterna |
| | | |mellan Stockholm|
| | | |och övriga|
| | | |Mälardalen, övriga|
| | | |landet samt|
| | | |internationellt. |
| | | |Regeringen föreslår
|
| | | |en strategi för att
|
| | | |utveckla styrningen
|
| | | |av statlig|
| | | |verksamhet (se|
| | | |avsnittet |
| | | |Strategier). |
-----------------------------------------------------------------
|Sveriges|2001/02:MJ220|Bättre möjligheter |Liknande krav |
|skärgårdar|(c) |till |behandlades och|
| | |kombinationssysselsättning|avstyrktes av|
| | |ur trygghets- |arbets- |
| | | |marknadsutskottet |
| | |synpunkt. |(bet. 2000/01:AU5).
|
-----------------------------------------------------------------

----------------------------------------------------------------
| |2001/02:N230|Utveckling i |Regionen Mål 2 |
| |(kd) |skärgårdarna genom |Öarna får under|
| | |skatte-, trafik- och |perioden 2000-2006|
| | |fiskeåtgärder samt |ett tillskott av|
| | |genom samordning av |utvecklingsmedel |
| | |statliga aktörer. |genom EG:s|
| | | |strukturfonder om|
| | | |30 miljoner euro|
| | | |(ca 255 miljoner|
| | | |kronor). Projekten|
| | | |medfinansieras av|
| | | |såväl privata som|
| | | |svenska offentliga|
| | | |aktörer som|
| | | |förväntas bidra med
|
| | | |ca 1 miljard|
| | | |kronor. Pengarna|
| | | |skall användas för|
| | | |att öka regionens|
| | | |attraktions- och|
| | | |konkurrenskraft. |
| | | |Totalt berörs ca|
| | | |90 000 invånare av|
| | | |programmet. |
| | | |Programmet omfattar
|
| | | |insatser inom|
| | | |kultur och miljö,|
| | | |lokalt anpassade|
| | | |servicelösningar, |
| | | |lokal mobilisering,
|
| | | |kunskaps- och|
| | | |
kompetensutvecklande |
| | | |åtgärder, |
| | | |
näringslivsfrämjande |
| | | |åtgärder samt|
| | | |infrastrukturella |
| | | |åtgärder. |
----------------------------------------------------------------
| |2001/02:N232|Utveckling i |Se föregående |
| |(m) |skärgårdarna genom |motion. |
| | |skatte- och | |
| | |trafikåtgärder samt | |
| | |bättre utnyttjande av | |
| | |EU-medel. | |
----------------------------------------------------------------
| |2001/02:N353|Utveckling i |Se tidigare motion.
|
| |(c) |skärgårdarna genom | |
| | |programarbete, trafik- | |
| | |och IT-åtgärder, | |
| | |miljöforskning rörande | |
| | |fisk och | |
| | |internationellt sam- | |
| | |arbete för Östersjöns | |
| | |miljö. | |
----------------------------------------------------------------
|Östergöt-|2001/02:N216|Satsning på forskning|LA-regionen |
|lands |(c) |och företagande runt |Linköping har haft|
|län | |flygverksamheten i |3,4 %|
| | |Linköping. |sysselsättnings- |
| | | |ökning enligt|
| | | |prognos från ITPS|
| | | |för år 2000. |
----------------------------------------------------------------
|Kalmar |2001/02:N309|Utveckling av turism |Fisketurism har |
|län |(c) |och annan verksamhet |behandlats i det|
| | |genom statlig satsning |föregående; medel|
| | |på fisk i Emån. |till |
| | | |turismsatsningar |
| | | |inom den regionala|
| | | |utvecklings- |
| | | |politiken behandlas
|
| | | |i bet. 2001/02:NU2.
|
----------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------
|Gotlands|2001/02:N24|Fasta spelregler för |Utredningen |
|län |(m) |kommunikationerna till |Garanterad |
| | |Gotland, |transportstandard |
| | |utlokalisering av |för Gotland (SOU|
| | |statliga myndigheter, |2001:66) bereds för
|
| | |mer statliga medel, |närvarande i|
| | |arbetsmarknads- |Regeringskan- |
| | |åtgärder. |sliet. Regeringen|
| | | |avser återkomma|
| | | |till riksdagen när|
| | | |ärendet |
| | | |färdigberetts |
| | | |(prop. 2001/02:4 s.
|
| | | |127). |
-----------------------------------------------------------------
|Öresundsregionen|2001/02:N218|Hinder på skatte-,|
Öresundsdelegationen, |
| |(fp) |trafik- och |där statsrådet Leif
|
| | |studieområdet måste |Pagrotsky är|
| | |rivas för att påskynda |ordförande, utgör|
| | |utvecklingen i |ett forum för|
| | |Öresundsregionen. |diskussion och|
| | | |erfarenhetsutbyte |
| | | |kring |
| | | |Öresundsfrågor på|
| | | |en övergripande|
| | | |politisk nivå.|
| | | |Öresundsinte- |
| | | |grationen är|
| | | |föremål för ett|
| | | |löpande samarbete|
| | | |även på det|
| | | |mellanstatliga |
| | | |planet. En fråga|
| | | |som för närvarande|
| | | |står i fokus gäller
|
| | | |skatteordningen i|
| | | |Öresundsregionen. |
| | | |Bland regionala|
| | | |gränsöverskridande|
| | | |samarbetsformer kan
|
| | | |nämnas |
| | | |Öresundskommittén |
| | | |vilken består av|
| | | |representanter för|
| | | |kommuner och|
| | | |regioner/amter, |
| | | |vilka verkar för|
| | | |att stärka och|
| | | |synliggöra |
| | | |regionen. |
-----------------------------------------------------------------
| |2001/02:N258|Ökad integration genom|Se föregående |
| |(kd) |bättre |motion. |
| | |samarbetskanaler | |
| | |mellan Danmark och | |
| | |Sverige, utredning om | |
| | |regional samverkan. | |
| | |Skåne-Köpenhamn | |
| | |försöksregion. | |
-----------------------------------------------------------------
|Västra |2001/02:N333|Tillgång till |Delar av Västra |
|Götalands|(kd) |målområdesverksamhet, |Götaland ingår i|
|län | |behov av ökade |EU:s mål 2-område.|
| | |resurser för | |
| | |högskoleutbildning, | |
| | |forskning och kultur. | |
-----------------------------------------------------------------
|Väst- |2001/02:N317|Utveckling genom bl.a.| |
|sverige |(s) |tillväxtavtal, bättre | |
| | |kapitalförsörjning, | |
| | |kommunal service och | |
| | |infra- struktur, | |
| | |satsning på forskning | |
| | |om form/design, | |
| | |skapande av | |
| | |arbetstillfällen. | |
-----------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------
|Värmlands|2001/02:N15|Kortsiktiga regional- |Vänersjöfarten har|
|län och |(s) |politiska insatser för |behandlats av|
|Dalsland| |att bevara |
Godstransportsdelegationen. |
| | |Vänersjöfarten. |Vänersjöfarten tas|
| | | |upp i bet.|
| | | |2001/02:TU2. |
-----------------------------------------------------------------
| |2001/02:N22|Satsning på |Se föregående |
| |(fp) |vägprojekt, |motion. |
| | |Vänersjöfarten, | |
| | |högskoleutbudet och | |
| | |kvinnligt företagande. | |
-----------------------------------------------------------------
| |2001/02:N325|Möjlighet att bo, |Förslag ang. |
| |(fp) |trafik- och |arbetspendling i|
| | |skatteåtgärder, bättre |prop. 2001/02:4|
| | |pendlingsmöjligheter, |behandlas av|
| | |förenklingar i |
arbetsmarknadsutskottet. |
| | |regelsystem för | |
| | |gränsövergångar. | |
-----------------------------------------------------------------
|Örebro |2001/02:N346|Ett "Degerforspaket" |Förslag om statligt
|
|län |(v) |med bl.a. utbildnings- |stöd till|
| | |, trafik- och |omstrukturering av|
| | |bostadsåtgärder behövs |kommunala |
| | |på grund av kommunens |bostadsföretag |
| | |kostnader för tomma |behandlas av|
| | |lägenheter. |bostadsutskottet |
| | | |(2001/02:BoU1). |
-----------------------------------------------------------------
|Väst- |2001/02:N29|Kraftfulla regional- | |
|manlands|(s) |politiska åtgärder för | |
|län | |att stimulera | |
| | |företagsamheten i | |
| | |framtidsbranscher. | |
-----------------------------------------------------------------
|Dalarnas|2001/02:N16|Utveckling genom sär- |Dalarnas län |
|län |(s) |skilda delegationer, |omfattas både av|
| | |översyn av rörlighets- |mål 1 Södra|
| | |stimulans, nya kredit- |skogslänsregionen |
| | |institutioner m.m. |och mål 2 Norra. |
-----------------------------------------------------------------
| |2001/02:N17|Bättre infrastruktur, |Se föregående |
| |(c) |extra satsningar på |motion. |
| | |kluster, t.ex. | |
| | |turismen. | |
-----------------------------------------------------------------
| |2001/02:N26|Statligt stöd till |Rikstrafiken |
| |(kd) |Mora flygplats, vilken |handlar upp olönsam
|
| | |har ett strategiskt |men viktig|
| | |läge. |interregional |
| | | |flygtrafik. Ett|
| | | |särskilt |
| | | |statsbidrag finns|
| | | |för drift av|
| | | |olönsamma |
| | | |flygplatser. Mora|
| | | |flygplats får 3,3|
| | | |miljoner kr år|
| | | |2001. Vidare kan|
| | | |länen själva|
| | | |prioritera |
| | | |flygplats- |
| | | |investeringar inom|
| | | |sin länsram för|
| | | |trafikändamål. |
-----------------------------------------------------------------
Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att enkom de åtgärder som vidtas inom
utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling inte
kan lösa de regionalpolitiska problemen. Insatser krävs
inom många olika politikområden, såsom exempelvis
arbetsmarknads-, närings-, utbildnings- och
kommunikationsområdena.

Som tidigare redovisats har ett omfattande
underlagsmaterial tagits fram i samband med propositionen
om en politik för tillväxt och livskraft i hela landet.
Ett genomförande av de förslag som har behandlats i det
föregående kommer att få återverkningar för bygder och
regioner i hela landet. Tillsammans med genomförande av
övriga regeringsförslag som rapporterats om tidigare,
t.ex. i fråga om infrastruktur respektive regional
samverkan, anser utskottet att möjligheterna för
utveckling i hela landet är goda. Därtill kommer
verksamheten i samband med EG:s strukturfondsprogram.

Mot denna bakgrund avstår utskottet från att i detta
sammanhang göra en detaljerad bedömning av de här aktuella
motionerna, vilka således avstyrks i berörda delar.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I
rubriken anges inom parentes vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Inriktning av den regionala utvecklingspolitiken
(punkt 3)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke
Sandström (c), Harald Bergström (kd) och Yvonne
Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha
följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförts i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2001/02:4 punkt 1.2, bifaller delvis
motionerna 2001/02:So637 yrkande 22, 2001/02:N23 yrkandena
1, 2, 4, 5, 7, 8 och 12, 2001/02:N25 yrkandena 1, 2, 5-8,
10 och 15, 2001/02:N27 yrkandena 1-3, 16, 32, 37-39 och
43, 2001/02:N31 yrkandena 1-3, 2001/02:N262 yrkandena 1-3
och 16, 2001/02:N263 yrkande 4 och 2001/02:N372 yrkande 1
samt avslår proposition 2001/02:4 punkt 1.3 och motionerna
2001/02:K16 yrkande 2, 2001/02:N13, 2001/02:N32, 2001/02:
N236 samt 2001/02:N364 yrkandena 4, 10 och 21.

Ställningstagande

Vi anser att den del av utskottets ställningstagande som
börjar med "De framtida" och slutar med "behandlade
motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Den regionalpolitiska propositionen innehåller tyvärr
inte mycket av den omorientering som den regionalpolitiska
utredningen banade vägen för. I stället för att skapa
generellt bättre förutsättningar för ett mer
konkurrenskraftigt klimat för arbete och företagande
håller regeringen i stort sett fast vid en föråldrad
politik med bidrag, delegationer, utredningar och
förstärkt statlig styrning. För de företagsstöd som trots
allt behövs anser vi i likhet med den regionalpolitiska
utredningen att inriktningen i huvudsak bör ligga på
generella stöd.
Vi instämmer i att den regionala utvecklingspolitiken
bör bidra till utvecklingen av livskraftiga regioner i
hela landet men vill lägga tyngdpunkten på andra
strategier än regeringen. De av regeringen föreslagna
strategierna ställer vi oss således inte bakom. Enligt vår
syn handlar det i första hand om att förbättra
möjligheterna för företagande och arbete och att förstärka
glesbygdsregionernas konkurrenskraft och
utvecklingsmöjligheter.
Vad som krävs är en genuin förståelse för företagandets
villkor. I stället för inriktningen på olika och
komplicerade bidragsformer bör strävan vara att
näringslivet skall ges mer generella villkor och ett
bättre klimat för företagande och entreprenörskap. Då
elimineras riskerna för att företagsstöd och bidrag
snedvrider konkurrensen, vilket minskar effektiviteten i
samhällsekonomin.
Särskilt viktigt är det att skapa förutsättningar som
gör att små företag, ofta med kvinnor som drivande kraft,
stimuleras att växa liksom att nya företag startas. En
bredare öppning för konkurrens inom den offentliga sektorn
skulle i många fall gynna kvinnors företagande.
Statsmakterna bör stå för de legala och ekonomiska
ramarna för den regionala utvecklingspolitiken; i övrigt
bör inriktningen vara decentralisering i syfte att uppnå
en hållbar ekonomisk, social och ekologisk utveckling.
Kommunerna har en mycket viktig roll inom den regionala
utvecklingspolitiken när det gäller tillväxt,
sysselsättning och service. Vi förordar en politik som
mobiliserar och uppmuntrar människor att ta egna initiativ
och ta ansvar för både sig själva och sin bygd. Varje
region och varje bygd har sin styrka och sina möjligheter
som bäst kan tas till vara genom lokala initiativ.
Ett mer dynamiskt företagande och fler arbeten i privat
sektor kräver insatser i huvudsak på andra områden än det
regionalpolitiska området, nämligen i första hand i fråga
om skatterna, arbetsmarknaden, kunskapsutvecklingen och
transportsektorn. Även tillgång till kultur och bra
fritidsaktiviteter är en väsentlig förutsättning för att
skapa en anda av gemenskap och kreativitet på landsbygden,
vilket är väsentligt för att attrahera invånarna.
Med hänsyn till att statsbidragen till de enskilda
vägarna har skurits ned under flera år anser vi att den
ekonomiska ramen måste utökas för dessa vägar. Vidare ser
vi positivt på att uppdraget till Naturvårdsverket att
utreda vissa lättnader i strandskyddet syftar till att
främja regional utveckling.
När det gäller de regionala tillväxtprogrammen är
formerna enligt vår mening mindre viktiga, så länge det
ges ett ökat utrymme för underifrånperspektivet. Dock
anser vi att det är osannolikt att tillväxtprogrammen
kommer att ge positiva effekter om inte
planeringsprocessen är sådan att den attraherar även
företagen och kvinnorna. Vi tror att mångfald och
kreativitet utvecklas bättre inom ramen för lokala
initiativ; däremot bör det statliga inflytandet inskränkas
på det sätt som vi uttalat ovan. Vidare måste
möjligheterna till regelförenklingar uppmärksammas mer än
förut i samband med de regionala tillväxtprogrammen.
Det är ett oavvisligt krav att alla insatser inom den
regionala utvecklingspolitiken utvärderas i syfte att
successivt kunna effektivisera de instrument som kan
behövas inom den nationella politiken och inom de
prioriterade områdena. Vidare bör planerna på en bättre
samordning mellan EU:s regionalpolitik och den nationella
regionala utvecklingspolitiken analyseras ytterligare.
Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen
godkänna regeringens förslag om mål för den regionala
utvecklingspolitiken och delvis bifalla här behandlade
yrkanden i motionerna 2001/02:So637 (fp), 2001/02:N23
(fp), 2001/02:N25 (m), 2001/02:N27 (c), 2001/02:N31 (kd),
2001/02:N262 (fp), 2001/02:N263 (c) och 2001/02:N372 (kd).
Regeringens förslag om strategier för att nå den regionala
utvecklingspolitikens mål bör ej godkännas av riksdagen.
Även övriga motionsförslag bör avslås av riksdagen.

2. Transportfrågor (punkt 4)

av Per Westerberg, Karin Falkmer, Ola Karlsson och Ola
Sundell (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde ha
följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförts i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:N25 yrkande 9 och avslår motion
2001/02:N364 yrkande 13.

Ställningstagande

Vi anser att den del av utskottets ställningstagande som
börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "aktuell
del" bort ha följande lydelse:

Vi anser att det är olämpligt att Rikstrafiken skall
göra regionalpolitiska bedömningar av ett slag som ökar
politiseringen av myndighetens verksamhet. Myndigheten bör
sköta sina uppgifter på ett objektivt sätt som inte lämnar
utrymme för exempelvis kommunala påtryckningar. Vi anser
att motion 2001/02:N25 (m) i denna del bör bifallas av
riksdagen.

3. Strukturomvandling och lokalisering av
arbetstillfällen (punkt 5, motiveringen)

av Åke Sandström (c).

Ställningstagande

Jag anser att den del av utskottets ställningstagande som
börjar med "Sammanfattningsvis anser" och slutar med
"avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Sammanfattningsvis anser jag att de gällande principerna
för utlokalisering av statliga myndigheter även
fortsättningsvis bör äga giltighet. Emellertid kan
konstateras att reglerna i praktiken kringgås när nya
myndigheter och enheter lokaliseras till kranskommunerna
runt Stockholm. Därför bör regeringen överväga nya rutiner
i samband med lokalisering av statlig verksamhet. Till
exempel kan regeringen redan i direktiven till en
utredning som rör ny statlig verksamhet påminna om de
principer som finns för lokalisering, vilket föreslås i
motion 2001/02:N27 (c).
Med hänvisning till vad som anförts anser jag inte att
det finns behov av något uttalande från riksdagens sida
med anledning av de nu aktuella motionsyrkandena. De
avstyrks således.

4. Stärkt lokal näringslivsutveckling (punkt 7)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Harald
Bergström (kd) och Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde ha
följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförts i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:N31 yrkande 9.

Ställningstagande

Med hänvisning till vad som anförts om en mer generell
näringspolitik med bl.a. allmänna skattelättnader anser vi
att något särskilt program för stärkt lokal
näringslivsutveckling inte behövs. Den resursförbrukning
som denna åtgärd innebär skulle göra större nytta på annat
håll, t.ex. för att driva igenom det
regelförenklingsarbete som Småföretagsdelegationen
föreslog.

5. Skattefrågor (punkt 8)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke
Sandström (c), Harald Bergström (kd) och Yvonne
Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha
följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförts i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen
delvis motion 2001/02:N27 yrkandena 40 och 41 och avslår
motionerna 2001/02:N18 yrkande 2, 2001/02:N28, 2001/02:N30
och 2001/02:N33.

Ställningstagande

Vi anser att den del av utskottets ställningstagande som
börjar med "Reseavdraget fastställdes" och slutar med
"aktuella delar" borde ha följande lydelse:

Transporter är nödvändiga, i synnerhet i glesbygd. Efter
det att reseavdraget höjdes har kostnaderna för framför
allt drivmedel ökat kraftigt. Därför är det nödvändigt att
ytterligare förbättra avdragsrätten för arbetsresor med
bil såsom föreslås i motion 2001/02:N27 (c). En förbättrad
avdragsrätt gör att människor även fortsättningsvis har
möjlighet att bo kvar eller flytta till mindre orter där
arbetsresorna ofta är långa. Ett högre reseavdrag ökar den
regionala rörligheten på arbetsmarknaden och bidrar därmed
till ett större arbetskraftsutbud även i mindre orter.
Vidare anser vi att avdragsrätten för resa till och från
förskolan i anslutning till arbetsresa skyndsamt bör
utredas. Även frågan om en uppdelning av reseavdraget i
tolv delar bör utredas. En sådan uppdelning har betydelse
för säsongsanställda, t.ex. inom turistnäringen. Vi anser
också att drivmedelsskatterna bör sänkas.
Med hänvisning till det anförda blir motion 2001/02:N27
(c) väsentligen tillgodosedd i aktuella delar. Övriga
motioner avstyrks i aktuella delar.

6. Lokala och regionala resurscentra för kvinnor
(punkt 9, motiveringen)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Harald
Bergström (kd) och Yvonne Ångström (fp).

Ställningstagande

Vi anser liksom tidigare att det är en viktig uppgift inom
närings- och regionalpolitiken att särskilt stödja
kvinnors företagande. Det finns en stor
utvecklingspotential bland kvinnliga företagare och det är
också angeläget att fler kvinnor blir företagare. Att
identifiera vilka omständigheter som utgör hinder för
kvinnor att starta företag och vidta åtgärder för att
eliminera dessa är, enligt vår mening, en angelägen
uppgift.

Viktiga åtgärder för att främja kvinnors företagande är
att stärka etableringsfriheten i den offentliga sektorn,
att uppmuntra avknoppningar av offentlig verksamhet och
att se till att upphandling av kommunal verksamhet sker i
konkurrens.
Vidare vill vi framhålla betydelsen av att det viktiga
arbete som de regionala och lokala resurscentrumen
bedriver skall ges goda förutsättningar.
När det gäller ovan nämnda motionskrav har vi ingen
annan åsikt än motionärerna i frågan om att åtgärder som
varit lyckosamma när det gäller kvinnornas företagande
också kan prövas när det gäller att stötta invandrare som
vill starta företag. Som framgår ligger den förda
politiken i linje med den grundsyn som framförs i
motionerna 2001/02:N27 (c) och 2001/02:A212 (c). De bör
därför inte föranleda något uttalande från riksdagens
sida.

7. Lokala och regionala resurscentra för kvinnor
(punkt 9)

av Åke Sandström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde ha
följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförts i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:A212 yrkande 10 och 2001/02:N27
yrkandena 24 och 25.

Ställningstagande

Jag anser liksom tidigare att det är en viktig uppgift
inom närings- och regionalpolitiken att särskilt stödja
kvinnors företagande. Det finns en stor
utvecklingspotential bland kvinnliga företagare och det är
också angeläget att fler kvinnor blir företagare. Det
finns enligt min mening mycket som kan göras för att få
ett mer jämställt företagande. Även om andelen lån hos
ALMI Företagspartner AB till 30 % har tecknats av kvinnor,
är det bara 9 % av det totala utestående lånebeloppet som
gäller kvinnliga företagare. ALMI bör därför göra en
närmare översyn av den ur jämställdhetsperspektiv sneda
utlåningen.

Jag anser att det är positivt men inte tillräckligt att
regeringen nu föreslår resurser till de lokala och
regionala resurscentrumen för perioden 2002-2004. Enligt
min uppfattning bör regeringen ta initiativ till att
modellen med kvinnliga affärsrådgivare och resurscentrum
permanentas. Utvärderingar av affärsrådgivarprojektet har
visat att affärsrådgivarnas kunskaper och arbete varit
mycket uppskattade och att resultaten alltigenom varit
positiva. Enligt utvärderingen behövs dock insatserna även
fortsättningsvis. Samtidigt bör erfarenheterna också
spridas till att stötta invandrare som önskar starta
företag.
Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen
bifalla motionerna 2001/02:A212 (c) och 2001/02:N27 (c) i
aktuella delar.

8. Kunskap och kompetens (punkt 10)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke
Sandström (c), Harald Bergström (kd) och Yvonne
Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde ha
följande lydelse:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförts i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:N23 yrkande 13, 2001/02:N25 yrkande 13
och 2001/02:N27 yrkandena 12 och 17-19.

Ställningstagande

När det gäller distansundervisning och utlokaliserad
utbildning finns det flera positiva drag i utvecklingen på
utbildningsområdet. Vi anser att distansundervisningen
inom universitet och högskolor är av mycket stor vikt
såväl för den enskildes möjligheter som ur ett regionalt
utvecklingsperspektiv. Det bör i detta sammanhang betonas
att en god distansundervisning kräver en stark
basorganisation hos den högskola som anordnar den. Vidare
fordras en vaksamhet att denna form av utbildning inte
medför att kvaliteten försämras.

Det är vidare viktigt att stimulera också de ungdomar
som kommer från hem utan studietradition att pröva på
högre utbildning. Regeringen har vissa förslag på detta
område, som kan prövas. Väsentligt är dock att medel
avsätts och att insatserna utvärderas så att målet om en
breddad utbildning av god kvalitet kan uppnås.
Glädjande nog öppnas fler och fler möjligheter till
distansundervisning - utöver för vuxna - även för
grundskole- och gymnasieelever. Utveckling av
distansmetodiken för dessa utbildningar kommer väsentligt
att förbättra möjligheterna för landsbygdens ungdomar att
utbilda sig utan att behöva företa tröttsamma bussresor
varje dag. Gymnasieskolan på mindre orter skulle kunna
fungera som en kompetenshöjande resurs, där eleverna kan
möta lärare och andra aktörer, t.ex. lokala företagare,
som också deltar i verksamheten för att vidareutbilda sig.
Eftersom distansmetodiken är relativt ny är det särskilt
viktigt att ordentliga utvärderingar och uppföljningar
säkerställer kvaliteten av undervisningen.
En utvecklad lärlingsutbildning på gymnasienivå kan
också bidra till att fler ungdomar ges möjlighet att
genomgå sin yrkesutbildning på hemorten.
Frågan om skolpeng som följer eleven, så att resurserna
tilldelas de institutioner där eleverna vill studera,
anser vi vara en viktig framtidsfråga. Eftersom skolpeng
m.m. behandlas av utbildningsutskottet kommer vi inte här
att ytterligare beröra dessa frågor.
När det gäller utbildning inom fiskerisektorn finns det
nu ett långtgående förslag till en nationell
utbildningsstruktur, vilket vi anser vara
tillfredsställande. Vi vill dock påpeka i sammanhanget att
för att kunna erhålla EU-medel på området krävs ca 50 %
svensk medfinansiering.
Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen
bifalla motionerna 2001/02:N23 (fp), 2001/02:N25 (m) och
2001/02:N27 (c) i aktuella delar.

9. Regionalt nedsatta socialavgifter (punkt 11)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke
Sandström (c), Harald Bergström (kd) och Yvonne
Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde ha
följande lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförts i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen
delvis motionerna 2001/02:N18 yrkande 1, 2001/02:N23
yrkande 14, 2001/02:N25 yrkande 3, 2001/02:N27 yrkandena
22 och 23, 2001/02:N31 yrkande 11 och 2001/02:N372 yrkande
8.

Ställningstagande

Vi ser regeringens bedömning i fråga om nedsatta
socialavgifter i form av försumbart stöd som ett steg på
vägen. Denna stödform är effektiv av flera skäl. Den
generella utformningen innebär att företagen kan förutse
och kalkylera med avdragen. Den administrativa hanteringen
är förhållandevis enkel. Därtill är stödformen inte
snedvridande på företagets preferenser när det gäller
exempelvis investeringar. Vi anser därför - i den mån
statligt företagsstöd är aktuellt t.ex. på grund av
geografiska lägesnackdelar - att denna stödform är
lämplig. Emellertid bör den utökas i förhållande till det
regeringsförslag som nu behandlas av skatteutskottet.

I första hand bör det göras ytterligare ansträngningar
att utöka stödet till alla branscher. Om detta inte är
möjligt är det rimligt att stödet utökas så att
tillgängligt utrymme utnyttjas bättre. Som nämnts är det
av EU godkända beloppet 100 000 euro på tre år. Vidare bör
regeringen i detta fall göra en noggrann genomgång av
vilka delar inom sektorerna jordbruk, fiske och
transporter som försumbart stöd skulle kunna komma i fråga
för med hänsyn till kommissionens hållning och därefter
driva dessa frågor. Regeringen bör exempelvis göra en
framställning om att företag inom rennäringen skall
inkluderas bland de delsektorer som kan få försumbart
stöd. Ett krav är dock att de traditionella
produktionsnivåerna ej skall ökas på grund av stödet.
Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen ställa
sig bakom här behandlade motioner, dvs. motionerna
2001/02:N18 (c), 2001/02:N23 (fp), 2001/02:N25 (m),
2001/02:N27 (c), 2001/02:N31 (kd) och 2001/02:N372 (kd) i
aktuella delar.

10.Ett program för hållbar tillväxt inom det
nationella trä-klustret (punkt 12)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke
Sandström (c), Harald Bergström (kd) och Yvonne
Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde ha
följande lydelse:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförts i reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:N27 yrkandena 11, 20 och 21 och
avslår motion 2001/02:N19.

Ställningstagande

Vi instämmer i den uppfattning som framförs i motion
2001/02:N27 (c) om att högskolor och universitet i större
utsträckning än i dag bör samverka med det omkringliggande
näringslivet och med kommunerna för att förstärka
näringslivets innovationskraft. Förutsättningarna för att
klustren skall nå framgång är att såväl forskningen som de
offentliga institutionerna i regionen är samstämmiga med
näringslivet i regionen. I vissa fall kräver detta att
arbetssätt och organisationsformer måste anpassas till
regionala/lokala förhållanden.

När det gäller skogen och skogsråvaran är det viktigt
att öka förädlingsgraden, inte minst hos de små företagen.
Vidare är det nödvändigt att programmet för hållbar
tillväxt inom det nationella träklustret även avsätter
resurser för forskning och design. Riksdagen bör således
bifalla motion 2001/02:N27 (c) i aktuella delar.

11.Riskkapital, lån och garantier (punkt 13)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Harald
Bergström (kd) och Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde ha
följande lydelse:

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförts i reservation 11. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Sf400 yrkande 7, 2001/02:N31
yrkande 12 och 2001/02:N265 yrkande 10 och avslår
motionerna 2001/02:N20, 2001/02:N27 yrkandena 29 och 30,
2001/02:N247, 2001/02:N257, 2001/02:N263 yrkande 10,
2001/02:N293 och 2001/02:N355.

Ställningstagande

Vi anser att den del av utskottets ställningstagande som
börjar med "I de" och slutar med "behandlade
motionsyrkanden" borde ha följande lydelse:

Enligt vår uppfattning är kapitalförsörjningen ett
särskilt stort problem i glesbygden, där låga
fastighetsvärden innebär en brist på realsäkerhet för
t.ex. en företagare som har behov av att låna pengar till
en investering. Även för privatpersoner i glesbygden
föreligger naturligtvis samma problem. Hela
kapitalförsörjningssystemet bör därför genomlysas i en
parlamentarisk utredning. Det är också viktigt att
inkludera de skattemässiga konsekvenserna av olika
kreditsystem. Bland annat bör ett system med
riskkapitalavdrag utredas.
Med bifall till motionsyrkandena från Kristdemokraterna
och Folkpartiet bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna vad som ovan anförts.

12.Riskkapital, lån och garantier (punkt 13)

av Åke Sandström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13 borde ha
följande lydelse:

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförts i reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:N27 yrkandena 29 och 30 och
2001/02:N263 yrkande 10, bifaller delvis motion 2001/02:
Sf400 yrkande 7 och avslår motionerna 2001/02:N20,
2001/02:N31 yrkande 12, 2001/02:N247, 2001/02:N257,
2001/02:N265 yrkande 10, 2001/02:N293 och 2001/02:N355.

Ställningstagande

Jag anser att den del av utskottets ställningstagande som
börjar med "I de" och slutar med "behandlade
motionsyrkanden" borde ha följande lydelse:

Det är uppenbart att kapitalförsörjningen är ett
särskilt stort problem i glesbygden, där låga
fastighetsvärden innebär en brist på realsäkerhet för
t.ex. en företagare som har behov att låna till en
investering.
I motionerna 2001/02:N27 (c) och 2001/02:N263 (c)
presenteras olika förslag för att lösa
kapitalförsörjningsproblemen i glesbygden och på
landsbygden. Bland annat redovisas metoder som utnyttjar
skattefördelar för att bygga upp entreprenörsfonder.
Vidare kan metoden med återföring av en del av
vattenkraftvinsterna prövas. Denna fråga behandlas närmare
i ett senare avsnitt i betänkandet. Även
pensionsavsättningarna bör kunna användas inom ramen för
regionala pensionsfonder likaväl som de i dag kan placeras
i utländska fonder. Kanadametoden, vilken berörts i det
föregående, är ytterligare en möjlighet. Utan att binda
mig för vilken metod som bör användas i ett permanent
system anser jag att det bör finnas en öppenhet att pröva
flera olika möjligheter.
Detta bör riksdagen - med bifall till de nämnda
motionsyrkandena - som sin mening ge regeringen till
känna.

13.Åtgärder för turistnäringen (punkt 16)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke
Sandström (c), Harald Bergström (kd) och Yvonne
Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde ha
följande lydelse:

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförts i reservation 13. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Kr279 yrkande 13, 2001/02:N23
yrkande 16, 2001/02:N27 yrkande 8, 2001/02:N265 yrkande 13
och 2001/02:N374 yrkande 6 och avslår motionerna
2001/02:N203 och 2001/02:N280.

Ställningstagande

Såväl av propositionen som av motionerna och information
inom ramen för de kompletterande uppgifterna framgår att
turistbranschen har vissa problem med alltför små och
isolerade företag, brister i professionalitet och
marknadsföring, svag lönsamhet och begränsade kunskaper.
Olika förslag och ansatser har redovisats i det
föregående. Som framgår finns ett antal olika
utvecklingslinjer inom ramen för Turistdelegationens och
Turistrådets verksamhet samt när det gäller
landsbygdsturism m.m. Till dessa ansträngningar fogas nu
ytterligare förslag från regeringen, vilket är bra men
inte tillräckligt.

För att turistnäringen skall kunna bli en ekologiskt
hållbar, långsiktig tillväxtbransch måste potentialen
kunna tas till vara på ett bättre sätt. Eftersom näringen
är personalintensiv och förekommer i hela landet är det
särskilt lämpligt att satsa på turistnäringen inom den
regionala utvecklingspolitiken. Liksom övriga småföretag
hämmas dock småföretagen inom turistnäringen av alltför
många regler och betungande skatter, främst skatterna på
arbete. Dessa svårigheter bör dock angripas generellt och
på det nationella planet.
Ett problem är att företagarna i branschen kan vara
relativt isolerade geografiskt och att de ofta saknar en
tydlig affärsplan. Vi anser i likhet med bl.a.
motionsyrkanden från Kristdemokraterna och Centerpartiet
att ett ökat samarbete mellan de olika intressenterna inom
branschen, LRF, regionala företrädare m.fl. är en väg att
gå för att åstadkomma kraftsamling. Det har konstaterats
att ett ökat samlat utbud av kvalitativa upplevelser ökar
attraktionskraften och därmed den totala efterfrågan inom
turistbranschen. Därför ser vi framför oss att en ökad
samverkan leder till fler projekt som kopplar ihop turism
med natur, kultur, matupplevelser osv. För att nå detta
mål behövs en långsiktig strategi och ett samlat program.
Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen
bifalla motionerna 2001/02:Kr279 (c), 2001/02:N23 (fp),
2001/02:N27 (c), 2001/02:N265 (kd) och 2001/02:N374 (kd) i
berörda delar. Övriga motioner bör avslås.

14.Lokala program för entreprenörskap och lokalt
utvecklings-arbete (punkt 17)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke
Sandström (c), Harald Bergström (kd) och Yvonne
Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde ha
följande lydelse:

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförts i reservation 14. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:N27 yrkande 35,
2001/02:N262 yrkande 13 och 2001/02:N265 yrkandena 2, 3,
6, 7 och 15 och avslår motionerna 2001/02:N14,
2001/02:N270, 2000/01:N274, 2001/02:N287 och 2001/02:N316
yrkande 4.

Ställningstagande

Ett lokalt utvecklingsarbete som har samhällsnytta som
främsta drivkraft kan mobilisera medborgarnas engagemang
och arbetsinsatser inom sådana områden som har stor
betydelse för vardagen, t.ex. dagis, skola,
arbetskooperativ, folkbildning, idrott eller miljöprojekt.
Detta engagemang kan kanaliseras på olika sätt, vilket
också exemplifieras i motionerna. En modell är
Byskogsforum i Dalarna, där lokala krafter arbetar för att
skapa utkomstmöjligheter i den yttersta glesbygden.
Regelverket inom detta område - som berör kooperativa
företag, ekonomiska föreningar, stiftelser, ömsesidiga
företag och liknande sammanslutningar - behöver dock
förtydligas, förenklas och göras mera känt.

Kärnpunkten är att det lokala utvecklingsarbetet bygger
på underifrånper-spektivet, vilket kan leda till att lokal
identitet skapas och att den lokala demokratin förnyas.
Folkrörelserådet och de många lokala utvecklingsgruppernas
arbete är bra exempel på en sådan utveckling. Vi fäster
stor vikt vid att det av regeringen aviserade programmet
om lokalt utvecklingsarbete med tyngdpunkt mot ideella
sektorn särskilt skall uppmärksamma ungdomars och kvinnors
deltagande.
För att stimulera det lokala utvecklingsarbetet bör en
s.k. bygdepeng övervägas. Sådana medel bör även kunna
användas som medfinansiering vid olika typer av EU-
projekt.
Även småföretag på landsbygden utgör en viktig del av
den lokala kulturen. En anda av företagsamhet kan spridas
och skapa livskraft i bygden. För att främja landsbygdens
små företag är regeringens förordande av lokala program
för entreprenörskap dock inte tillräckligt. Vad som behövs
är i första hand en reformering av skatter och regler,
vilka i dag är illa anpassade till landsbygdens
verksamhetsformer.
Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen i det
väsentliga ställa sig bakom motionerna 2001/02:N27 (c),
2001/02:N262 (fp) och 2001/02: N265 (kd) i berörda delar.
Övriga motioner bör avslås av riksdagen.

15.Utökad användning av bygdemedel och återföring av
del av vattenkraftvinster (punkt 18)

av Lennart Beijer (v), Ingegerd Saarinen (mp), Åke
Sandström (c) och Lennart Värmby (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde ha
följande lydelse:

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförts i reservation 15. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:N227, 2001/02:N231,
2001/02:N235, 2001/02:N250, 2001/02:N363 och 2001/02: N364
yrkande 14.

Ställningstagande

Det är otvivelaktigt så att det lokala näringslivet och
invånarna kan ha vissa nackdelar från rekreationssynpunkt
m.m. av exempelvis ett vattenkraftverk med tillhörande
uppdämda områden. Kompensationstanken finns inbyggd i
regelverket om bygde- och fiskeavgifter. Med hänsyn till
att bestämmelserna är "stelbenta" har regeringen ansett
att det finns skäl att göra en översyn av användningen av
bygdemedel, så att de kan komma berörd bygd till del på
ett ner flexibelt sätt än i dag. Vi delar den bedömningen.

Med anledning av de motioner som tar upp frågan om
återförande av del av vinsterna från
vattenkraftsproduktionen till de producerande regionerna
vill vi framhålla att det är av stor vikt att denna fråga
noggrant studeras. Syftet med en återföring är att skapa
regionala fonder för att stimulera sysselsättning och
tillväxt i regionerna. De regionala fondernas inriktning
skall vara riskkapitalförsörjning. Vidare är återföringens
syfte dels att tillföra resurser till
infrastruktursatsningar och generella åtgärder för
företagsutveckling m.m., dels att kompensera för den skada
som utbyggnaden av vattenkraft fört med sig för turism och
fiske m.m. Enligt vår uppfattning har frågan om återföring
av del av vattenkraftsvinsterna inte utretts tillräckligt
av den regionalpolitiska utredningen. Bland annat borde
utredningen ha belyst de olika metoder som kan utnyttjas
för en vattenkraftsåterbäring samt konsekvenserna av
dessa. Med hänsyn till denna brist i
informationsunderlaget anser vi att en ny utredning bör
tillsättas för att studera frågan om vilken metod som
lämpligen bör användas för att återföra en del av
vattenkraftsvinsterna. Detta bör ges regeringen till
känna.

16.Utökad användning av bygdemedel och återföring av
del av vattenkraftvinster (punkt 18)

av Göran Hägglund och Harald Bergström (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde ha
följande lydelse:

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförts i reservation 16. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2001/02:N227 och avslår motionerna
2001/02:N231, 2001/02:N235, 2001/02:N250, 2001/02: N363
och 2001/02:N364 yrkande 14.

Ställningstagande

Med anledning av de motioner som tar upp frågan om
återförande av del av vinsterna från
vattenkraftsproduktionen till de producerande regionerna
vill vi framhålla att det är av stor vikt att denna fråga
noggrant studeras. Syftet med en återföring är dels att
tillföra resurser till infrastruktursatsningar och
generella åtgärder för företagsutveckling m.m., dels att
kompensera för den skada som utbyggnaden av vattenkraft
fört med sig för turism och fiske m.m. Enligt vår
uppfattning har frågan om återföring av del av
vattenkraftsvinsterna inte utretts tillräckligt av den
regionalpolitiska utredningen.

Därför bör en ny utredning tillsättas för att belysa
frågan om det är möjligt att överföra en del av
vattenkraftsvinsterna till de län där vattenkraften
produceras. Därmed tillgodoses i väsentlig mån förslaget i
motion 2001/02:N227 (kd). Detta bör ges regeringen till
känna.

17.Servicefrågor (punkt 19)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke
Sandström (c), Harald Bergström (kd) och Yvonne
Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde ha
följande lydelse:

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförts i reservation 17. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:Sk288 yrkande 17,
2001/02:N23 yrkande 17, 2001/02:N25 yrkande 12,
2001/02:N27 yrkande 7, 2001/02:N256, 2001/02:N262
yrkandena 9 och 10 och 2001/02: N265 yrkande 9 och avslår
proposition 2001/02:4 punkt 1.9.

Ställningstagande

Enligt vår mening är frågorna om en god service för alla
delar av landet av mycket stor betydelse. I propositionen
redovisas ett föga konkret förslag samt en mängd olika
ansatser. Vi anser inte att dessa program och initiativ är
tillräckliga för att uppnå målet om en god servicenivå i
hela landet. Därför bör riksdagen avslå regeringens
förslag om lokala utvecklingsprogram för kommersiell
service.

Vi anser att målet om en god servicenivå väsentligen bör
förtydligas. Vidare bör regeringen genom riktlinjer till
statliga myndigheter och bolag ålägga dessa att
tillhandhålla en grundläggande samhällsservice. Utan att
binda oss för någon särskild form anser vi att idén med
lokala servicepunkter bör utredas. Som har tagits upp i
det föregående är det inte bara landsbygden och glesbygden
i de traditionella stödregionerna som är utsatta; även
vissa områden i södra och mellersta Sverige har
svårigheter av regionalpolitiskt slag.
När det gäller tillgänglighet av service som post,
apotek och annan grundläggande service vill vi framhålla
nödvändigheten av samverkan och samlokalisering, vilket
också fungerar på flera håll i landet. De statliga
myndigheterna bör emellertid bli bättre på att ta regional
hänsyn i enlighet med det regelverk som finns. Den av
regeringen aviserade uppföljningen av myndigheternas
agerande i samband med neddragningar av verksamheten i
glesbygds- och landsbygdsområden bör inledas snarast.
Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen inte
godkänna regeringens förslag om införande av lokala
utvecklingsprogram för kommersiell service. Riksdagen bör
i det väsentliga ställa sig bakom de här behandlade
motionskraven från Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet.

BILAGA

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2001/02:4

1.1 Regeringen föreslår att riksdagen godkänner
regeringens förslag om ett nytt politikområde (avsnitt
7.1).

1.2 Regeringen föreslår att riksdagen godkänner
regeringens förslag om målet för den regionala
utvecklingspolitiken (avsnitt 7.2).

1.3 Regeringen föreslår att riksdagen godkänner
regeringens förslag om strategier för att nå den
regionala utvecklingspolitikens mål (avsnitt 7.3).

1.9 Regeringen föreslår att riksdagen godkänner
regeringens förslag om införande av lokala
utvecklingsprogram för kommersiell service (avsnitt
9.6.1).

Motioner med anledning av proposition
2001/02:4

2001/02:N12 av Lennart Fridén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att avslå propositionen.

2001/02:N13 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förutsättningar för tillväxt och
livskraft i hela landet och den framtida inriktningen.

2001/02:N14 av Ann-Kristine Johansson och Helena
Zakariasén (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om lokalt utvecklingsarbete.

2001/02:N15 av Jarl Lander m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kortsiktiga regionalpolitiska insatser
för att bevara Vänersjöfarten.

2001/02:N16 av Per Erik Granström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om åtgärder för att stärka regional
utveckling.

2001/02:N17 av Kenneth Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en bättre infrastruktur i
Dalarnas län.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om extra satsning på strategiska
klusterbildningar i Dalarna.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att lokalisera
Familjemedicinska institutet till Falun.

2001/02:N18 av Birgitta Sellén (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförts om att jord- och skogsbrukare i
stödområde A bör få nedsättning av de sociala
avgifterna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförts om att göra Västernorrlands län
till ett försökslän för utökade reseavdrag.

2001/02:N19 av Carin Lundberg och Rinaldo Karlsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om träindustrin som framtidsbransch med
Träteks, Institutet för träteknisk forskning, bistånd.

2001/02:N20 av Göran Norlander och Kerstin Kristiansson
Karlstedt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om försöksverksamhet med regional
sparform.

2001/02:N21 av Tommy Waidelich m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en utvecklad "urbanpolitik".

2001/02:N22 av Elver Jonsson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att snabbt lägga ett aktionsprogram som
ger nya jobb och som långsiktigt tryggar landskapets egna
förutsättningar för tillväxtkraft i avsikt att ge en
positiv utveckling som i vid mening säkrar tillväxt och
välfärd i hela Dalsland.

2001/02:N23 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ökad egenmakt i
regionalpolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en lokal
mobilisering inom regionalpolitiken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en fortsatt avveckling av de
selektiva företagsstöden.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ansvarsfördelningen mellan
olika beslutsnivåer.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om de regionala
tillväxtprogrammen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av bra kommunikationer.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om betydelsen av ett kraftfullt
IT-nät i hela landet.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kulturens betydelse för
regionalpolitiken.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utbildningspolitiken.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om sänkta socialavgifter.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om turism.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att den grundläggande
samhällsservicen skall tryggas i lag.

2001/02:N24 av Roy Hansson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kommunikationer till och från
Gotland och statens ansvar för dessa kommunikationer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om insatser för att stimulera
näringslivet och arbetsmarknaden på Gotland.

2001/02:N25 av Per Westerberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utgångspunkterna för
regionalpolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om betydelsen av ett bättre
svenskt klimat för arbete, företagande och tillväxt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om nedsättning av socialavgifter i
stödområde A.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av rimliga skatter.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om reformering av
arbetsmarknadspolitiken och dess organisation.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av god infrastruktur för
bättre förutsättningar i hela landet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om satsningar på enskilda vägar.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om Rikstrafiken.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om strandnära bebyggelse.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om lokala utvecklingsprogram för
kommersiell service.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av likvärdiga villkor
för utbildning i hela landet.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att regionalpolitiken
utvärderas.

2001/02:N26 av Ulf Björklund (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ekonomiskt stöd till Mora flygplats.

2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett ökat regionalt ansvar över
utvecklingsresurserna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att de bindande föreskrifter
NUTEK utfärdar för redovisningen av de regionala
utvecklingsprogrammen bör ersättas med icke bindande
allmänna råd.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett reformerat
inkomstskattesystem för ökad livskraft i hela landet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att regeringen bör utfärda
direktiv till sina myndigheter, verk och bolag att
skyndsamt samverka med lokala aktörer för att finna
lösningar för hur den grundläggande servicen kan
garanteras och utvecklas i alla delar av landet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att regeringen i samråd med de
regionala hushållningssällskapen, turistbranschens
aktörer och regionala företrädare utvecklar ett samlat
program för att utveckla landsbygdsturismen.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att regeringen bör ta initiativ
till att utveckla ett samlat program för utveckling av
trä.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en satsning på utbildning och
kompetenshöjning inom den svenska fiskerinäringen.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att regeringen bör ge
offentliga institutioner i uppdrag att genomföra
jämställdhetsrevisioner av sin verksamhet och dess
styrning.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att en viktig förutsättning för
att de lokala arbetsmarknaderna i framtiden skall kunna
möta näringslivets och den offentliga sektorns behov av
välutbildad arbetskraft är att fler ungdomar ges
möjligheten att gå vidare till den högre utbildningen.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att regeringen inom ramen för
de medel som avsatts till att stimulera samarbete mellan
universitet och högskolor och kommuner initierar en
försöksverksamhet som syftar till att öka nyfikenheten
för den högre utbildningen redan på högstadiet.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att staten har ett ansvar för
att säkerställa kompetensen inom vetenskapsområdet
regional utveckling, varför det är nödvändigt att skjuta
till ekonomiska resurser för denna forskning.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att förutsättningarna för
effektiva klusterbildningar i samverkan med det
omkringliggande näringslivet ökar genom att forskning
som riktar sig till det omkringliggande näringslivet
kommer dessa till del.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utveckling av
klusterbildningar.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en sänkning av
arbetsgivaravgifterna.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att regeringen skyndsamt i EG-
kommissionen prövar möjligheten att införa en
nedsättning av de sociala avgifterna även för de
branscher som undantas i regeringens nuvarande förslag.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att tillföra resurser så att
modellen med kvinnliga affärsrådgivare, resurscentrum
för kvinnor och kvinnolån kan permanentas.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att den modell som visat sig
lyckosam med kvinnliga affärsrådgivare, resurscentrum
för kvinnor och särskilda kvinnolån bör tjäna som modell
för att stötta invandrare som önskar starta företag.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att förändringar i befintliga
stödformer inte bör ske innan alternativa former har
utvecklats.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om införandet av långsiktiga
statliga lånegarantier för småföretag.

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utforma olika modeller för
breddning av riskkapitalmarknader för företagare.

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att det kommunala självstyret
är en viktig förutsättning för att utveckla den
kommunala verksamheten utifrån lokala förutsättningar.

35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om inrättandet av en lokal
utvecklingspeng.

37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att stärka länsarbetsnämndernas
ansvar och omfördela resurser från Arbetsmarknadsverket
centralt till länsarbetsnämnderna för att ge dessa
möjlighet att utföra sitt uppdrag på ett effektivare
sätt.

38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om fördelning av
arbetsmarknadspolitiska resurser till lokal nivå.

39. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att beslut om hur de medel som
i dag fördelas genom stat, kommun, landsting och
regioner skall användas i större utsträckning bör fattas
lokalt.

40. Riksdagen beslutar att reseavdraget till och från
arbetet höjs till 20 kr per mil och även kommer att
omfatta resor till och från barnomsorg.

41. Riksdagen beslutar att den självkostnadspremie
motsvarande 7 000 kr som i dag finns i reseavdraget
fortsättningsvis delas upp på årets 12 månader för att
öka möjligheten för säsongsarbetare att kunna ta del av
reseavdraget.

42. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utlokalisering av statliga
myndigheter, bolag och verk.

43. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att kommunerna bör ha ansvaret
för utformningen av strandskyddet.

2001/02:N28 av Carin Lundberg och Lars Lilja (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om mantalsskrivning av gifta i syfte att
öka rörligheten på arbetsmarknaden.

2001/02:N29 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en kraftfull regionalpolitik
för Västmanlands län.

2001/02:N30 av Lars U Granberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om reseavdrag.

2001/02:N31 av Harald Bergström m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om principer och mål för regional
politik (avsnitt 4).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om tillväxtavtalen (avsnitt 8).

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om infrastrukturen (avsnitt 10).

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om stärkt lokal
näringslivsutveckling (avsnitt 14.4).

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om regionalt nedsatta
socialavgifter (avsnitt 14.6).

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om lån och garantier (avsnitt
14.7).

2001/02:N32 av Kristina Zakrisson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om flygtrafikens betydelse i Norrlands
inland.

2001/02:N33 av Lars Lilja och Carin Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om reseavdrag.

Motion med anledning av proposition
2001/02:7

2001/02:K16 av Roy Hansson (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om godkännande av tillväxtavtalen.

Motion från allmänna motionstiden
2000/01

2000/01:N274 av Ann-Kristine Johansson och Helena
Zakariasén (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om lokal utveckling och tillväxt.

Motioner från allmänna motionstiden
2001/02

2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att öka möjligheterna att
bevara och utveckla grundläggande samhällsservice på
landsbygden och i glesbygden genom lokal samverkan samt
genom att nya såväl privata som kooperativa aktörer får
möjlighet att utföra dessa uppgifter.

2001/02:Sf400 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om mikrolån.

2001/02:So501 av Agne Hansson m.fl. (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ökad samordning och ökat
samarbete mellan myndigheter, enskilda och olika
organisationer för trygghet i stadsmiljön.

2001/02:So637 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ökad frihet att bo var man vill
i Sverige genom en liberal regionalpolitik, som skapar
förutsättningar för tillväxt i hela landet.

2001/02:Kr279 av Agne Hansson m.fl. (c):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att Turistdelegationen
tillsammans med Landstingsförbundet och Kommunförbundet
bör få i uppdrag att utveckla kulturturism, att se hur
kulturen på ett mer aktivt sätt kan placeras i
turistsammanhang.

2001/02:MJ220 av Åke Sandström m.fl. (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att förändra dagens
trygghetssystem så att även olika former av
kombinationssysselsättning ingår i systemet.

2001/02:N201 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utlokalisering av statlig verksamhet
från det överhettade Stockholm.

2001/02:N203 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förutsättningar för en ökad turism.

2001/02:N216 av Lena Ek (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en strategisk satsning på forskning och
företagande runt flygverksamhet på Malmen i Linköping.

2001/02:N218 av Ulf Nilsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om hinder mot utveckling i
Öresundsregionen.

2001/02:N224 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om inriktning och utformning av
storstadspolitiken.

2001/02:N227 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att frågan om återbäring av en del av
vattenkraftsvinsterna till de län där vattenkraften
produceras utreds.

2001/02:N230 av Sven Brus och Rosita Runegrund (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om
en samlad politik för utveckling av de svenska
skärgårdsområdena.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om samordningsansvaret för statlig
verksamhet i skärgården.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om skärgårdsfiskarnas möjligheter
att hålla skarv- och sälbeståndet på en för näringen
acceptabel nivå.

2001/02:N231 av Birgitta Sellén och Erik Arthur Egervärn
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utreda förutsättningarna för en
återföring av pengar från vattenkraftsproduktionen till
kommuner och regioner där vattenkraften produceras.

2001/02:N232 av Lennart Fridén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en samlad strategi utarbetas för
näringslivs- och befolkningsutveckling i skärgården och
med sikte på ett bättre utnyttjande av EU:s strukturfonder
och övriga resurser.

2001/02:N235 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om återförande av pengar från
vattenkraftsproduktionen till kommuner och regioner där
den produceras.

2001/02:N236 av Maria Larsson och Ragnwi Marcelind (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ändrad organisation för
genomförande av Regionala tillväxtavtal (RTA).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utökade möjligheter till
dispens från regelverk.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utöka näringslivets
deltagande i det regionala tillväxtavtal-arbetet.

2001/02:N240 av Inger Lundberg m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om lokalisering av statlig
verksamhet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en mer samlad
strategi för regionindelning av statliga verk och bolag.

2001/02:N242 av Caroline Hagström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utlokalisering av statliga verksamheter
till Stockholmsregionens ytterområden.

2001/02:N245 av Ingemar Josefsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att ytterligare utveckla
storstadspolitiken för att motverka ökade samhällsklyftor
och segregation.

2001/02:N247 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en bred riskkapitalutredning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utvecklingsfond.

2001/02:N250 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om hur
en del av vattenkraftsvinsterna skall kunna återföras till
de vattenkraftsproducerande regionerna enligt vad i
motionen anförs.

2001/02:N254 av Eva Flyborg och Yvonne Ångström (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om nyetablering, utlokalisering
eller avknoppning av statliga styrelser, myndigheter
eller verk.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att en utredning om de
samhälleliga konsekvenserna av koncentration av statliga
verk och styrelser till Stockholmsområdet bör
tillsättas.

2001/02:N256 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förutsättningarna för en levande
landsbygd.

2001/02:N257 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om riskkapitalförsörjning för utveckling
av landsbygdsföretag.

2001/02:N258 av Margareta Viklund (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att aktivt arbeta för att finna
samarbetskanaler mellan Danmark och Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning som
ser över den regionala samverkan i ett större europeiskt
perspektiv.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att Skåne-Köpenhamn-regionen
blir ett försöksområde för en utvidgning av regionerna.

2001/02:N259 av Margareta Viklund (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om tillsättande av en särskild
parlamentarisk arbetsgrupp med uppdraget att undersöka i
vilken utsträckning regeringen uppfyllt sina åtaganden
när det gäller att skapa ersättningsjobb på de orter som
drabbades i samband med regementsnedläggningarna år
2000.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ge i uppdrag åt den
parlamentariska arbetsgruppen att komma med förslag till
åtgärder i de fall det finns skillnader mellan de löften
som regeringen har ställt och det faktiska utfallet när
det gäller att skapa ersättningsjobb.

2001/02:N262 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om människans rätt att välja var
man vill bo.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om den djupa regionalpolitiken för
ökad egenmakt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en politik som tar sin
utgångspunkt i en lokal mobilisering av resurser.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om upphandling av grundläggande
samhällsservice i regionalpolitiskt utsatta områden.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att den grundläggande
samhällsservicen bör tryggas i lag.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder för fler jobb på
landsbygden.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om statliga myndigheters
lokalisering.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att reformera de
regionala tillväxtavtalen.

2001/02:N263 av Agne Hansson m.fl. (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ge samtliga myndigheter och
verk i uppdrag att anpassa sitt arbetssätt och sin
verksamhet för att stödja processerna inom
tillväxtavtalen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att bredda tillgången till
riskkapital utanför bankerna.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utlokalisera en större del
av den statliga verksamheten till andra delar av landet.

2001/02:N265 av Ulf Björklund m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om möjligheter till lokal
förvaltning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om infrastrukturens betydelse för
en levande landsbygd.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en
samordningsfunktion vid länsbygderåden.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en vidareutveckling av
Folkrörelserådets verksamhet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om grundservicepaket och
servicepunkter.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om riskkapitalförsörjning för
utveckling av landsbygdsföretag.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om möjligheter till
vildmarksturism och fisketurism.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett delat Sverige.

2001/02:N270 av Cristina Husmark Pehrsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av mångfald och alternativa
lösningar för att skapa förutsättningar för att leva och
bo på landet.

2001/02:N276 av Olle Lindström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
regeringen bör tillsätta en parlamentarisk grupp med
uppdrag att snarast undersöka hur regeringen uppfyllt sitt
åtagande vad gäller ersättningsjobb på orter där
regementen lagts ned.

2001/02:N280 av Maria Larsson m.fl. (kd, s, m, v, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att i samarbete med övriga
Östersjöländer utarbeta och marknadsföra en världsarvsrutt
runt Östersjön.

2001/02:N284 av Ulla-Britt Hagström och Holger Gustafsson
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att genomförande av konsekvensanalyser
inför ny- och omlokaliseringar av statliga verk skall
innehålla beskrivning av specifika kompetenser.

2001/02:N287 av Ingegerd Saarinen (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en hållbar strategi för
näringspolitisk och regionalpolitisk utveckling.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att komplettera de 15
miljömålen med fyra systemvillkor.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ålägga varje kommun och län
att undersöka hur material- och energibalansen ser ut i
just deras område.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
behovet av en ny regionalpolitisk strategi i enlighet
med de fyra punkterna i motionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att stimulera de kommuner som
upprättar en hållbar strategi.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av fullskalemodeller.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kompetensuppbyggnad.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om regionala och lokala
kunskapscentrum.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kompetensnätverk kring hållbar
utveckling.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om statliga riktlinjer och
ekonomiskt stöd till kommuner och länsorgan.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att påbörja utvecklingen i full
skala med början i Sveriges glesbygdskommuner.

2001/02:N291 av Sven Bergström och Kenth Högström (c, s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en rimligare fördelning över landet av
statliga verk och myndigheter.

2001/02:N293 av Göran Norlander och Kerstin Kristiansson
Karlstedt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om försöksverksamhet med lokal råd- och
långivning.

2001/02:N294 av Hans Stenberg och Göran Norlander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om omlokalisering av statlig verksamhet.

2001/02:N301 av Agne Hansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utlokalisering av statlig verksamhet
till Kalmar län.

2001/02:N309 av Margareta Andersson och Agne Hansson (c):

Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen
anförs om ökad statlig finansiering av fiskvägar i Emån.

2001/02:N313 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av åtgärder för att
främja fortsatt tillväxt i Stockholmsregionen.

2001/02:N314 av Agne Hansson m.fl. (c):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda en sänkning av
gränsen för det egna kapitalet och att denna gräns skall
vara i kronor i stället för euro för
kreditgarantiföreningar.

2001/02:N316 av Göran Lindblad (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en omläggning av
regionalpolitiken.

2001/02:N317 av Sonja Fransson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att arbetet med tillväxtavtalen
bör fortsätta och vidareutvecklas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att fungerande
service finns tillgänglig på landsbygd och i glesbygd.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om turismens betydelse för
Västsverige.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av en fungerande
infrastruktur i Västsverige.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ökade satsningar på utbildning,
forskning och forskarutbildning i Västsverige.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att tillskapa
arbetstillfällen för högskoleutbildade också på
landsbygd och i glesbygd.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en fortsatt satsning på form
och design i Västsverige.

2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om Stockholmsregionens
förutsättningar och dessas betydelse för landets
framtid.

2001/02:N325 av Runar Patriksson och Elver Jonsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om människors rätt att bo där de
vill.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om satsningar på vägnätet,
järnväg, IT, Vänersjöfarten och flyget.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utredning av småföretagares
rätt till uppskjuten beskattning av vinsten i fem år.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utökad avdragsrätt för resor.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om förenklingar i regelsystemet
för gränsövergångar beträffande tjänster och varor
mellan Sverige och Norge.

2001/02:N333 av Ulla-Britt Hagström (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att utveckla
målområdesverksamheten för utsatta områden i Västra
Götaland.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av ökade universitets-
och högskoleplatser i Västra Götaland.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att de mindre högskolorna i
Västra Götaland ges ökade forskningsresurser.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att kulturverksamheten i Västra
Götaland skall ges bättre stöd.

2001/02:N346 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att öka Degerfors kommuns
förutsättningar genom ett särskilt "Degerforspaket".

2001/02:N353 av Lena Ek (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om intensifiering av det
internationella samarbetet för att rädda Östersjön.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att särskild strategi bör
utarbetas för att få heltäckande forskningsprogram runt
frågor som rör vattenkvalitet och hälsotillståndet för
fisk.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag rörande omställningsersättning
till de fiskare i skärgården eller skärgårdsnära områden
som kan komma att mista hela eller delar av sin
försörjning med anledning av eventuellt myndighetsbeslut
rörande dioxinhalt i fisk.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett nationellt
utvecklingsprogram för tillväxt och utveckling i landets
skärgårdar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om om utredning av ett heltäckande
trafiksystem i skärgårdarna.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag på lösning av skärgårdarnas
telefon- och datakommunikationsproblem.

2001/02:N354 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en statlig politik som ökar
möjligheterna att eliminera flaskhalsar och ta till vara
utvecklingsmöjligheter i östra Mellansverige och utveckla
moderna utvecklings- och planeringsinstrument för
morgondagens samhälle.

2001/02:N355 av Birgitta Sellén m.fl. (c, kd, v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att regeringen bör ta initiativ
till en försöksverksamhet med en regional sparform där
sparmedlen investeras i den region där sparandet sker.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att initiativ tas till en
försöksverksamhet med lokal, kollegial råd- och
lånegivning enligt i motionen skisserad modell på ett
antal lokala arbetsmarknader, förslagsvis i skogslänen,
där problemen på detta område är störst.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att Västernorrlands län bör bli
ett försökslän.

2001/02:N363 av Åke Sandström m.fl. (c, kd, fp, mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om nödvändigheten av en utredning om
förutsättningarna för återbäring av vattenkraften enligt
norsk modell.

2001/02:N364 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att stimulera kommunerna att
vara aktivare i arbetet kring tillväxtavtalens
skrivningar.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att stimulera upprättandet av
kreditgarantiföreningar.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om starkare styrning av
statliga verk och att tydligare direktiv skall krävas av
statliga verk och bolag för att dessa inte skall överge
mindre orter och glesbygd.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om samordning av transporter av
gods och resenärer.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vattenkraften.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att ge lokalbefolkningens
och regionens invånare ökad makt över de
regionalpolitiska medlen.

2001/02:N365 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att stimulera upprättandet av
kreditgarantiföreningar.

2001/02:N372 av Harald Bergström m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om grundläggande principer för
regionalpolitiken.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om regionalpolitikens indelning i
politik- och utgiftsområde.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om nedsättning av social- och
arbetsgivaravgifter i stödområde A.

2001/02:N374 av Inger Strömbom m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om den småskaliga
landsbygdsturismens och fjäll- och skärgårdsturismens
betydelse.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att tillföra resurser för att
återinföra och permanenta kvinnliga affärsrådgivare, kvinnliga
resurscentrum och kvinnolån för att stimulera kvinnligt företagande.