En politik för arbete, trygghet och utveckling
Betänkande 1995/96:FiU1
Finansutskottets betänkande
1995/96:FIU01
En politik för arbete, trygghet och utveckling (prop. 1995/96:25)
Innehåll
1995/96 FiU1
Sammanfattning
Utskottet understryker i betänkandet att de närmaste årens politik främst måste inriktas mot åtgärder som stärker tillväxten. Utskottet bedömer att det finns goda förutsättningar att nå en högre tillväxtbana än det s.k. huvudalternativet i Finansdepartementets prognoser (2,1 % i tillväxt i genomsnitt per år). Därmed finns även förutsättningar att nå en högre sysselsättning samt lägre arbetslöshet. Det är samtidigt viktigt att klargöra att krisen i den svenska ekonomin ännu inte är övervunnen. Högsta prioritet måste alltjämt ges åt att förbättra de offentliga finanserna. Statsskulden som andel av BNP måste minska så att svensk ekonomi står bättre rustad för kommande lågkonjunkturer och internationella kriser.
Med anledning av propositionen har drygt 200 motionsyrkanden väckts som finansutskottet avstyrker i samtliga fall. Flertalet av yrkandena avstyrks på inrådan av de nio fackutskott som yttrat sig med anledning av propositionen och de därav väckta motionerna. I några avseenden har emellertid syftet med motionerna kunnat tillgodoses på annat sätt.
Regeringen föreslår att den som lämnar sitt arbete utan giltig anledning skall stängas av från arbetslöshetsersättning under 40 ersättningsdagar, mot för närvarande 20 dagar. Den som skiljs från arbetet på grund av otillbörligt uppförande eller som avvisar erbjudet arbete skall enligt propositionen på motsvarande sätt stängas av i 60 dagar. Vid uppenbart visad arbetsovilja skall avstängningen vara till dess att den försäkrade bedrivit förvärvsarbete i 80 dagar. Arbetsmarknadsutskottet har av besparingsskäl föreslagit att avstängningstiden för den som lämnar sitt arbete utan giltig anledning skall vara 45 dagar och även förordat en skärpt tillämpning av 80-dagarsregeln vid uppenbar arbetsovilja. Arbetsmarknadsutskottet har i övrigt godtagit regeringens förslag till avstängningsregler, och finansutskottet har för egen del anslutit sig till de lösningar som arbetsmarknadsutskottet förespråkar.
I propositionen har också föreslagits att villkoren skall skärpas för rätten till en första ersättningsperiod med arbetslöshetsersättning. Fr.o.m. den 1 januari 1996 skall i huvudsak bara reguljärt arbete vara bidragsgrundande för den som första gången uppbär ersättning. Finansutskottet godtar i huvudsak de framlagda lagförslagen men förordar att regelverket ändras på några punkter. För att man skall undvika oönskade effekter föreslås följande. Den som uppfyller det s.k. arbetsvillkoret för en första ersättningsperiod skall inte förlora detta villkor om han väljer att ta ett beredskapsarbete, utbildningsvikariat eller att bedriva näringsverksamhet med stöd av starta- eget-bidrag i stället för att gå ut i öppen arbetslöshet. Enligt en av utskottet föreslagen övergångsregel skall personer som tidigare inte uppburit arbetslöshetsersättning och som före årsskiftet påbörjat någon av dessa tre åtgärder få tillgodoräkna sig denna tid som kvalifikationsgrundande.
I propositionen föreslås en omfördelning av stödet till byggande. Liksom bostadsutskottet tillstyrker finansutskottet att upp till 800 miljoner kronor av de medel som satts av för förbättringar av inomhusmiljön skall få utnyttjas för bidrag till bostadsförbättringsåtgärder och bidrag till nyproduktion av bostäder. Utskottet biträder också de nya tidsgränser som regeringen förordar för bidraget för förbättring av inomhusmiljön och det stöd som lämnas ur Fonden för fukt- och mögelskador.
Eftersom de projekt som kan få del av resurstillskottet redan skall ha påbörjats är det som bostadsutskottet framhåller inte rimligt att nu införa nya kriterier för prioritering mellan projekten. Även om det i och för sig är önskvärt att som förordas i propositionen främja projekt med uttalad miljöprofil bör den nu aktuella bidragsprövningen inte göras utifrån en sådan prioritering. För att det inte skall föreligga någon oklarhet på denna punkt bör riksdagen i enlighet med bostadsutskottets förslag markera detta genom ett tillkännagivande till regeringen.
I övrigt tillstyrker finansutskottet förslagen i tillväxtpropositionen.
I en motion undertecknad av företrädare för sex partier begärs att reskostnads ersättningen för elever vid Statens skolor för vuxna (SSV) snarast skall återinföras. Socialförsäkringsutskottet förordar i ett yttrande att finansutskottet i detta syfte tar ett initiativ till ändring i studiestödslagen och för över vissa medel för detta ändamål. Finansutskottet avstyrker emellertid motionen med hänvisning till att det sedermera framkommit att Centrala studiestödsnämnden (CSN) och de större trafikföretagen träffat en överenskommelse om att ge flertalet studerande vid SSV samma reserabatter som gäller för övriga studerande.
Växthusnäringens förhållanden i vad avser energibeskattningen tas upp i en motion. Skatteutskottet anför i sitt yttrande till finansutskottet att växthusnäringen bör få behålla de villkor för inbetalningar av skatt som nu gäller för denna näring. Skatteutskottet behandlar för närvarande frågan om ett initiativ som tillgodoser syftet med motionens yrkande. Finansutskottet vill därför inte föregripa skatteutskottets behandling.
Till betänkandet har fogats 90 reservationer och 23 särskilda yttranden som framgår av innehållsförteckningen.
Inledning
I detta betänkande behandlar finansutskottet
dels proposition 1995/96:25 En politik för arbete, trygghet och utveckling,
dels proposition 1995/96:6 Vidareutveckling av systemet med miljöklasser för fordon m.m. i vad avser förslag 2 angående ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon som jordbruksutskottet överlämnat till finansutskottet för samordning med det i proposition 25 yrkande 6 framlagda förslaget till ändring av motsvarande lag,
dels de med anledning av proposition 25 väckta motionerna
1995/96:Fi15 av Carl Bildt m.fl. (m),
1995/96:Fi16 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), i vad avser yrkandena 1-19 och 22-31,
1995/96:Fi17 av Gudrun Schyman m.fl. (v), i vad avser yrkandena 1-5, och 7-14,
1995/96:Fi18 av Mats Odell m.fl. (kds),
1995/96:Fi19 av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson (m),
1995/96:Fi20 av Marietta de Pourbaix- Lundin (m),
1995/96:Fi21 av Ingvar Eriksson (m),
1995/96:Fi22 av Sigge Godin (fp),
1995/96:Fi23 av Karin Pilsäter och Ola Ström (fp), i vad avser yrkandena 1-7 och 9,
1995/96:Fi24 av Margitta Edgren och Isa Halvarsson (fp),
1995/96:Fi25 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m),
1995/96:Fi26 av Margareta E Nordenvall m.fl. (m),
1995/96:Fi27 av Lars Hjertén (m),
1995/96:Fi28 av Ulla Löfgren och Olle Lindström (m),
1995/96:Fi29 av Per Westerberg m.fl. (m),
1995/96:Fi30 av Isa Halvarsson (fp),
1995/96:Fi31 av Carl-Johan Wilson (fp),
1995/96:Fi32 av Anne Wibble m.fl. (fp),
1995/96:Fi33 av Karin Pilsäter och Barbro Westerholm (fp),
1995/96:Fi34 av Göran Hägglund (kds),
1995/96:Fi35 av Eva Persson Sellin m.fl. (s),
1995/96:Fi36 av Per Erik Granström m.fl. (s),
1995/96:Fi37 av Eva Eriksson (fp),
1995/96:Fi38 av tredje vice talman Christer Eirefelt (fp),
1995/96:Fi39 av Sigge Godin m.fl. (fp, m, c, v, mp, kds),
1995/96:Fi40 av Margitta Edgren m.fl. (fp),
1995/96:Fi41 av Eva Eriksson m.fl. (fp),
1995/96:Fi42 av Agneta Ringman m.fl. (s),
1995/96:Fi43 av Nils-Erik Söderqvist m.fl. (s),
1995/96:Fi44 av Carl-Johan Wilson (fp),
1995/96:Fi45 av Per Rosengren m.fl. (v),
1995/96:Fi46 av Britt-Marie Danestig- Olofsson (v),
1995/96:Fi47 av Britt-Marie Danestig- Olofsson (v),
1995/96:Fi48 av Lars Bäckström (v),
1995/96:Fi49 av Ulla Hoffmann m.fl. (v),
1995/96:Fi50 av Ulla Hoffmann m.fl. (v),
1995/96:Fi51 av Dan Ericsson (kds),
1995/96:Fi52 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s),
1995/96:Fi53 av Inger Lundberg m.fl. (s, c),
1995/96:Fi54 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp),
1995/96:Fi55 av Kjell Ericsson (c),
1995/96:Fi56 av andre vice talman Görel Thurdin och Erik Arthur Egervärn (c),
1995/96:Fi57 av Agne Hansson (c),
1995/96:Fi58 av Kjell Ericsson (c),
1995/96:Fi59 av Karin Starrin och Sigrid Bolkéus (c, s),
1995/96:Fi60 av Eskil Erlandsson m.fl. (c, s),
1995/96:Fi61 av Marianne Andersson m.fl. (c),
1995/96:Fi62 av Åke Gustavsson och Marianne Andersson (s, c)
1995/96:Fi63 av Åke Gustavsson m.fl. (s, c),
1995/96:Fi64 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s, c, fp) samt
1995/96:Fi65 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s),
dels den med anledning av proposition 1995/96:64 Ett nytt utjämningssystem för kommuner och landsting, m.m. väckta motionen
1995/96:Fi10 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkande 6,
dels de från skatteutskottet överlämnade motionerna
1995/96:Sk27 av Michael Stjernström m.fl. (kds) i vad avser yrkande 8 och
1995/96:Sk28 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) i vad avser yrkande 1, båda motionerna väckta med anledning av proposition 1995/96:109 Skattelättnad för riskkapital, m.m,
dels de från konstitutionsutskottet överlämnade motionerna
1994/95:K204 av Lars Tobisson m.fl. (m),
1994/95:K219 av Anne Wibble och Lars Leijonborg (fp) samt
1994/95:Fi207 av Birgitta Hambraeus (c) i vad avser yrkande 3, vilka väckts under allmänna motionstiden 1995.
I finansutskottets betänkande FiU5 Ett nytt utjämningssystem för kommuner och landsting, m.m. behandlas motionerna 1995/96:Fi16 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), i vad avser yrkandena 20 och 21, 1995/96:Fi17 av Gudrun Schyman m.fl. (v), i vad avser yrkande 6 samt 1995/96:Fi23 av Karin Pilsäter och Ola Ström (fp), i vad avser yrkande 8.
Regeringens lagförslag
Regeringens i propositionerna 25 och 6 framlagda lagförslag återfinns i bilaga 1 till detta betänkande.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle att avge yttrande över de förslag i proposition 25 jämte motioner som rör resp. utskotts beredningsområde.
Yttranden har avgivits av
- skatteutskottet (1995/96:SkU3y),
- utrikesutskottet (1995/96:UU1Y),
- socialförsäkringsutskottet (1995/96:SfU2y),
- kulturutskottet (1995/96:KrU2y),
- utbildningsutskottet (1995/96:UbU2y),
- jordbruksutskottet (1995/96:JoU3y),
- näringsutskottet (1995/96:NU3y),
- arbetsmarknadsutskottet (1995/96:AU2y) och
- bostadsutskottet (1995/96:BoU3y).
Yttrandena återfinns i bilagorna 3-11 i betänkandet.
Utfrågningar
Finansutskottet anordnade den 16 november 1995 en offentlig utfrågning om penning- och valutapolitiken med riksbankschefen Urban Bäckström. Protokoll från utfrågningen återfinns i bilaga 12 till betänkandet.
Generaldirektör Alf Carling, Konjunkturinstitutet, har inför utskottet gett sin syn på konjunkturläget hösten 1995.
Vidare har riksgäldsdirektören Thomas Franzén, Riksgäldskontoret, inför utskottet redogjort för statens upplåning.
Propositionerna
Propositionernas förslag
Proposition 25
I proposition 1995/96:25 föreslår regeringen (Finansdepartementet) att riksdagen
1. antar de riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen förordar,
2. till Insatser för ny energiteknik på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 200 000 000 kr (avsnitt 7.2 och 7.3),
3. godkänner vad regeringen förordar om Kommunikationsforskningsberedningens framtida rätt att disponera medel ur energiteknikfonden (avsnitt 7.4),
4. godkänner vad regeringen förordar om användning av medel för förbättring av inomhusmiljön (avsnitt 7.5),
5. till Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr (avsnitt 7.6),
6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:915) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon,
7. antar regeringens förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
8. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
9. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
10. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:409) om arbetslivsutveckling.
Proposition 6
I proposition 1995/96:6 föreslår regeringen (Miljödepartementet) att riksdagen antar regeringens förslag till 2. lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon.
Motionsyrkandena
Motionsyrkanden med anledning av proposition 25
1995/96:Fi15 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar godkänna riktlinjer för den ekonomiska politiken i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillväxtens förutsättningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skuldsaneringsprogrammets inriktning och storlek,
4. att riksdagen hos regeringen begär att Sjuk- och arbetsskadeberedningen får direktiv att utreda en allmän inkomstbortfallsförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsskuldspolitiken,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändringar vad avser en mer oberoende riksbank i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om balans mellan privat och offentlig sektor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sparande och enskilt ägande,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag att låta AP-fonden köpa aktier för ytterligare 10 miljarder kronor i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skatten för kapitalinkomster bör sänkas till 25 % från 1996 i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den höjning av avkastningsskatten på pensionssparande som beslutades hösten 1994 bör undanröjas,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avskaffa dubbelbeskattningen på utdelad och kvarhållen vinst i aktiebolag,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lindring av spärreglerna för fåmansbolag m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att slopa förmögenhetsskatten,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avskaffa fastighetsskatten på industrifastigheter och kommersiella lokaler,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sänka fastighetsskatten i övrigt till 1,5 %,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sänka den statliga inkomstskatten till 20 %,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återinföra fullt inflationsskydd i skatteskalan,
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en spärr mot kommunala skattehöjningar i enlighet med vad som anförts i motionen,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att slopa den allmänna löneavgiften,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att undanröja höjningarna av egenavgifter i sjukförsäkringen,
22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för socialavgifter i enlighet med vad som anförts i motionen,
23. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en skattereduktion på 50 % för omsorgstjänster och vissa andra tjänster i enlighet med vad som anförts i motionen,
24. att riksdagen hos regeringen begär förslag om finansiering av skattesänkningar med utgångspunkt i det moderata budgetalternativet för innevarande budgetår i enlighet med vad som anförts i motionen,
25. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om avdrag eller skattereduktion för reparationer och underhåll av bostäder i enlighet med vad som anförts i motionen,
26. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av skattelagstiftningen så att konkurrensneutralitet uppnås mellan privat och offentlig produktion av tjänster i enlighet med vad som anförts i motionen,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avreglering av arbetsmarknaden i ett första steg enligt de principer som gällde före den 1 januari 1995,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en genomgripande avreglering av arbetsmarknaden i ett andra steg,
29. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en "bortre parentes" i arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avreglering och ökad konkurrens,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad teknikspridning,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om privatisering av offentlig verksamhet,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energipolitiken,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöpolitiken,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om koldioxidskatt,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en strategi för kunskap och kompetens,
37. att riksdagen hos regeringen begär att förslag föreläggs riksdagen under våren 1996 om 20 000 utbildningsplatser i avancerad yrkesutbildning i enlighet med vad som anförts i motionen,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett vidgat uppdrag för Lunds universitet,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överföra ytterligare en högskola i stiftelseform,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riskkapitalavdrag.
1995/96:Fi16 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen antar de riktlinjer för den ekonomiska politiken som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avstämning av konvergensprogrammet,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrad lagstiftning för att stärka Riksbankens självständighet enligt vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av reformering av lagstiftningen på arbetsmarknaden (avsnitt 3.3),
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skarpare konkurrenslagstiftning (avsnitt 3.4),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskade statliga subventioner till företag,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kraftfulla insatser för ökad avreglering och konkurrens inom näringsliv såväl som offentlig produktion (avsnitt 3.4),
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser över ett brett fält för att uppmuntra till ökade kunskaper (avsnitt 3.5),
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av stabila spelregler för företagare och företagande (avsnitt 5.2),
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkta arbetsgivaravgifter för tjänstesektorn enligt vad som anförts i motionen (avsnitt 5.2),
11. att riksdagen avskaffar den tillfälliga höjningen av marginalskatten,
12. att riksdagen avskaffar dubbelbeskattningen av aktier,
13. att riksdagen avskaffar fastighetsskatten på industribyggnader,
14. att riksdagen upphäver beslutet om lägre mervärdesskatt på livsmedel,
15. att riksdagen beslutar om sådana förändringar i riskkapitalavdraget som förordats i motionen (avsnitt 5.2),
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för förbättrad riskkapitalförsörjning för nya och växande företag (avsnitt 5.2),
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det skadliga i att införa sociala avgifter för andel-i-vinst- system (avsnitt 5.2),
18. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i LAS och MBL att regelverket återställs till vad som gällde strax före regeringsskiftet,
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ytterligare reformering inom arbetsrätten enligt vad som anförts i motionen (avsnitt 5.2),
22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om arbetslöshetsförsäkring för företagare enligt vad som anförts i motionen (avsnitt 5.2),
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om patentförsäkring,
24. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring enligt vad som anförts i motionen (avsnitt 5.3),
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexibla arbetstider (avsnitt 5.3),
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Den nya folkskolan (avsnitt 5.4),
27. att riksdagen hos regeringen begär förslag om individuella utbildningskonton (avsnitt 5.4),
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informationsteknologins möjligheter och datoranvändning i skolan (avsnitt 5.4),
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om entreprenörskap inom grundskolan (avsnitt 5.4),
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om välfärdspolitiken som tillväxtfaktor (avsnitt 5.5),
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöpolitiken som konkurrensmedel (avsnitt 5.6).
1995/96:Fi17 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som har förordats i avsnitten 2 Inledning, 4 Krispolitiken och 5 En politik för arbete och rättvisa i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riksdagens beslutanderätt över ett framtida beslut om kronans anslutning till ERM,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om systemskiftet i avsnitt 5.2 En politik för arbete och rättvisa,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetstider i avsnitt 5.3 En politik för arbete och rättvisa,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om framtidsfonder och kompetensutveckling i avsnitt 5.4 En politik för arbete och rättvisa,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts i avsnitt 6 Näringspolitiken,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts i avsnitt 7 Miljöpolitiken,
9. att riksdagen till Insatser för ny energiteknik på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 300 000 000 kr enligt vad i motionen anförts under avsnitt 7.1 Miljöinvesteringar,
10. att riksdagen till Ekologisk omställning på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 300 000 000 kr enligt vad i motionen anförts under avsnitt 7.2 Ekologisk omställning,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts i avsnitt 8 Utbildningspolitiken,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts i avsnitt 9 Arbetsmarknadspolitiken,
13. att riksdagen avslår regeringens förslag angående arbetsvillkoren i lagen om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd,
14. att riksdagen avslår regeringens förslag angående avstängningstider i lagen om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd.
1995/96:Fi18 av Mats Odell m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om renodling av statens roll i det ekonomiska livet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om AP-fondens placeringsrätt,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya regler i syfte att stärka Riksbankens ställning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt utförsäljning av statliga företag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förändra attityden till företagande,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en särskild småföretagarminister,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företagarprogram i gymnasieskolan,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt sanering av statsfinanserna,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare åtgärder i kampen mot onödig byråkrati,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en återgång till de arbetsrättsregler som infördes under förra mandatperioden, med undantag av att perioden för möjlig visstidsanställning utsträcks till två år,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om attityder till hushållsparande,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett permanent riskkapitalavdrag,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att royalty på patenterade uppfinningar bör vara skattefri under två år,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsningar på innovativ teknikupphandling till mindre företag och uppfinnare,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nya rön inom FoU bör göras mer tillgängliga för småföretagen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dubbelbeskattningen av riskkapital,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upphäva besluten om nya momsredovisningsregler,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tjänstesektorn,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lägre tjänstebeskattning,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en särskild ungdomsskattsedel för tjänsteproduktion,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningssystemets roll för förståelsen av företagandets betydelse,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvalitativa satsningar inom utbildningssystemet,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återinförande av barntillägget inom svux och svuxa,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avdragsrätt för avsättningar till individuella utbildningskonton,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en yrkeshögskola snarast bör inrättas,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatteväxlingsprincipen,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkning av arbetsgivaravgiften som ett villkor för riksdagsbeslut om höjd koldioxidskatt,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etikens betydelse för ekonomins funktionssätt,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stabila spelregler,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en central myndighet för samordning och verkställande av arbetet mot ekobrott,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljökvalitetssäkring,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en rättvisare och mer miljöanpassad förmånsbilsbeskattning,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återinföra en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring,
35. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lärlingssystem i enlighet med vad som anförts i motionen,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen snarast bör lämna förslag beträffande inriktning och omfattning av 1996/97 års arbetsmarknadsmedel avsedda för utbildning,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att dela upp Arbetsmarknadsverket (AMS) i regionala verk,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sabbatsår.
1995/96:Fi19 av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av Högskolan i Kalmar.
1995/96:Fi20 av Marietta de Pourbaix- Lundin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningsplatser i södra Stockholmsområdet förlagda till Haninge kommun.
1995/96:Fi21 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förlänga nuvarande övergångsbestämmelser vad gäller energi- och koldioxidbeskattning av växthusnäringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att grönfodertorkarna skall kunna producera på i förhållande till utlandet konkurrensneutrala skattevillkor.
1995/96:Fi22 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa en kunskapsbrostiftelse i samverkan med Mitthögskolan.
1995/96:Fi23 av Karin Pilsäter och Ola Ström (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhet som tillväxtskapande kraft,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barntillägget i svux och svuxa,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhetsbefrämjande åtgärder inom högre teknisk och naturvetenskaplig utbildning och om jämställdhetsbefrämjande förändringar inom utbildningsväsendet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommission mot orättvisa löneskillnader,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om brytande av de offentliga monopolen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskild inriktning på näringspolitiska insatser för kvinnliga företagare,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkta arbetsgivaravgifter inom tjänstesektorn,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förmånsbeskattning av bilar.
1995/96:Fi24 av Margitta Edgren och Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en kommission för arbetsvärdering av tydligt kvinnliga yrken enligt vad i motionen angetts.
1995/96:Fi25 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Högskolans i Karlstad möjligheter att komplettera och utveckla sitt utbud vid ytterligare satsningar på utbildningsplatser inom högskolan.
1995/96:Fi26 av Margareta E Nordenvall m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av fler högskoleplatser till Stockholmsregionen.
1995/96:Fi27 av Lars Hjertén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkbildningens roll i utbildningssamhället.
1995/96:Fi28 av Ulla Löfgren och Olle Lindström (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en successiv avveckling av det selektiva företagsstödet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kunskapsinsatser för regional tillväxt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslagen för drift och underhåll av enskilda och statliga vägar.
1995/96:Fi29 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effektiviseringen i användningen av medel för vägunderhåll.
1995/96:Fi30 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad vid Högskolan i Karlstad.
1995/96:Fi31 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den i propositionen aviserade utökningen av den högre utbildningen också bör ge fler utbildningsplatser vid Högskolan i Jönköping.
1995/96:Fi32 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samlad lagstiftning på IT-området,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om IT inom utbildning för lärare m.m.
1995/96:Fi33 av Karin Pilsäter och Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av fler högskoleplatser i Stockholms län och utbyggnad av ett nätverksuniversitet på Södertörn.
1995/96:Fi34 av Göran Hägglund (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya utbildningsplatser till de mindre och medelstora högskolorna i Västsverige.
1995/96:Fi35 av Eva Persson Sellin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av fortsatt utbyggnad av Högskolan i Luleå.
1995/96:Fi36 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om planer för högskoleverksamhet i Dalarna och Bergslagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om planerna på en avancerad eftergymnasial yrkesutbildning.
1995/96:Fi37 av Eva Eriksson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya utbildningsplatser i Skövde.
1995/96:Fi38 av tredje vice talman Christer Eirefelt (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fler platser vid Högskolan i Halmstad.
1995/96:Fi39 av Sigge Godin m.fl. (fp, m, c, v, mp, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att resekostnadsersättningen för elever vid Statens skolor för vuxna snarast skall återinföras.
1995/96:Fi40 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om högre utbildningssatsningar i Malmö-Skåne-regionen för att ge riksdagen underlag att fatta ett väl genomtänkt beslut.
1995/96:Fi41 av Eva Eriksson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en grön skatteväxling,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i miljöskyddslagen så att miljöskyddsavgift kan tas ut vid alla överträdelser av givna villkor,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i renhållningslagen så att en kommun inte kan monopolisera hanteringen av industriavfall,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om en ny renhållnings- och återvinningslagstiftning,
5. att riksdagen hos regeringen begär att bidraget för vindkraftverk sätts till 30 % av investeringskostnaden,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förmånsbeskattning av bilar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsinsatser för elbilar, ny motorteknik och nya bränslen.
1995/96:Fi42 av Agneta Ringman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av högskoleutbildningen vid Högskolan i Kalmar.
1995/96:Fi43 av Nils-Erik Söderqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya utbildningsplatser till de mindre och medelstora högskolorna i Västsverige.
1995/96:Fi44 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alternativa gymnasiekurser i Matematik Kurs A, Svenska Kurs A och Engelska Kurs A och att försöksverksamhet - eventuellt inom ramen för individuella program - får genomföras med sådana alternativa kurser som ej behöver ge allmän behörighet för högskolestudier.
1995/96:Fi45 av Per Rosengren m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till skärpt beskattning av förmånsbil,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att beräkna förmånsvärdet på 4 000 mil för privat körning.
1995/96:Fi46 av Britt-Marie Danestig- Olofsson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya utbildningsplatser vid Linköpings universitet.
1995/96:Fi47 av Britt-Marie Danestig- Olofsson (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag om inriktning och omfattning av särskilda arbetsmarknadsrelaterade anslag för läsåret 1996/97,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att dessa medel är av minst samma omfattning som tidigare år,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att folkbildningens möjligheter till vidgade utbildningsinsatser för vuxna särskilt beaktas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att även folkhögskolorna ges möjligheten att genomföra studieförberedande basårsutbildningar.
1995/96:Fi48 av Lars Bäckström (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Högskolan i Trollhättan/Uddevalla skall ingå i den grupp av mindre och medelstora högskolor som skall ges särskild tyngd i högskolans utbyggnad,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya utbildningsplatser vid Högskolan i Trollhättan/Uddevalla.
1995/96:Fi49 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdshetsdirektivet som tilläggsdirektiv till alla statliga utredningar och kommittéer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att jämställdhetsdirektivet utökas till att gälla alla propositioner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om könsbaserad statistik i alla propositioner.
1995/96:Fi50 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att föräldraledighet skall vara jämställd med reguljärt förvärvsarbete.
1995/96:Fi51 av Dan Ericsson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av Linköpings universitet till att också omfatta Norrköping.
1995/96:Fi52 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Högskolan i Karlstad.
1995/96:Fi53 av Inger Lundberg m.fl. (s, c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av högre teknisk utbildning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning i Örebro län.
1995/96:Fi54 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändrad beskattning av tjänstebilar i enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:Fi55 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försök med regional riskkapitalförsörjning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att erforderliga medel för försöksverksamheten bör omfördelas inom ramen för de näringspolitiska anslagen.
1995/96:Fi56 av andre vice talman Görel Thurdin och Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Mitthögskolan som universitet.
1995/96:Fi57 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av högskoleutbildningen i Kalmar.
1995/96:Fi58 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet med vad i motionen anförts om Högskolan i Karlstad.
1995/96:Fi59 av Karin Starrin och Sigrid Bolkéus (c, s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Högskolan i Gävle/Sandviken.
1995/96:Fi60 av Eskil Erlandsson m.fl. (c, s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Högskolan i Växjö och dess behov av forskningsresurser.
1995/96:Fi61 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya utbildningsplatser till de mindre och medelstora högskolorna i Västsverige.
1995/96:Fi62 av Åke Gustavsson och Marianne Andersson (s, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kulturmiljöhänsyn vid fördelning av medel till bostadsförbättringsåtgärder.
1995/96:Fi63 av Åke Gustavsson m.fl. (s, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioritering av Högskolan i Jönköping vid fördelning av teknikutbildningsplatser.
1995/96:Fi64 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s, c, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utbyggnad av Linköpings universitet framför allt i Norrköping.
1995/96:Fi65 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsning på Högskolan i Karlskrona/Ronneby.
Motionsyrkande med anledning av proposition 64
1995/96:Fi10 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen beslutar om särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel 1996, inkl. spärr mot kommunala skattehöjningar, i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motionsyrkanden med anledning av proposition 109
1995/96:Sk27 av Michael Stjernström m.fl. (kds) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffad dubbelbeskattning på riskvilligt kapital.
1995/96:Sk28 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avskaffa dubbelbeskattningen av aktier fr.o.m.
den 1 januari 1996.
Motioner från allmänna motionstiden 1995
1994/95:K204 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen med utgångspunkt i Riksbanksutredningens betänkande skyndsamt lägger fram förslag i syfte att stärka Riksbankens oberoende.
1994/95:K219 av Anne Wibble och Lars Leijonborg (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att stärka Riksbankens oberoende.
1994/95:Fi207 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar att Riksbanken skall förbli under demokratisk kontroll som riksdagens bank.
Utskottet
Den ekonomiska politiken
Den ekonomiska utvecklingen i Sverige
Det korta perspektivet. Utvecklingen fram t.o.m. år 1996
Prognosförutsättningar
Enligt propositionen väntas tillväxten i OECD-området bli något lägre i år och nästa år i jämförelse med år 1994. Denna avmattning bedöms dock vara tillfällig och bör inte tolkas som inledningen till en mer uttalad lågkonjunktur. Prognosförutsättningarna för regeringens bedömning av den ekonomiska utvecklingen framgår av tabell 1.
Tabell 1. Prognosförutsättningar
1993 1994 1995 1996
BNP-tillväxt i OECD 1,0 3,0 2 ,5 (2,9)*2,5 (2,7)
Konsumentprisökning i OECD 2,7 2,3 2,5 (2,6) 2,7 (2,9)
Dollarkurs (i kr)7,8 7,77,1 (7,3)6,6 (7,3)
Ecu-index 123,0123,8 126,7(128,8)119 ,5(125,0)
Tysk ränta 5 års stats-
obligation 6,0 6,26,0 (6,9)5,7 (7,1)
Svensk ränta 5 års stats-
obligation 8,0 9,110,0 (10,6) 8,7 (10,0)
Svensk ränta 6 månaders ssvx8,17,79,0 (8,9) 8,7 (9,9)
*Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i den reviderade finansplanen våren 1995.
Källor: OECD och Finansdepartementet.
I Sverige har de offentliga finanserna förbättrats snabbare än vad som kunde förutses i t.ex. den reviderade finansplanen. Som en följd av den ekonomiska utvecklingen antas apprecieringen av kronan bli kraftigare än vad som förutsågs i våras. Även nedgången i obligationsräntorna väntas bli kraftigare än vad tidigare prognoser räknat med.
Prognosarbetet i Finansdepartementet avslutades den 27 oktober. Utvecklingen på de finansiella marknaderna under november har inneburit att apprecieringen av kronan har blivit väsentligt större än vad som anges i tabell 1. Om denna förstärkning av kronan blir permanent eller fortsätter bör detta även leda till att räntorna blir lägre än vad som anges i tabell 1. Det bör också nämnas att efter det att prognosarbetet genomförts har Statistiska centralbyrån (SCB) färdigställt de årsvisa nationalräkenskaperna för åren 1993 och 1994.
Försörjningsbalansen
Under slutet av år 1994 och det första halvåret 1995 ökade den totala produktionen (BNP) markant. Den bakomliggande orsaken till att tillväxten år 1994 blev så hög som 2,6 % och år 1995 väntas uppgå till 3,5 % är främst den starka exportökningen.
Tabell 2. Försörjningsbalans 1992-1996
Procentuell Mdkr volymförändring
1994 1995 19 1993 ** 1996 94 ** ** * BNP 1 - 2,6 3,5 (2,5 2,7 (2, 517, 2,2 ) 9) 0 Import 492, - 13, 8,5 (7,5 6,9 (6, 3 2,5 4 ) 0) Tillgång 2 - 4,9 4,7 (3,7 3,7 (3, 009 2,3 ) 6)
Privat 820, - 0,8 0,7 (- 1,5 (1, kons. 2 3,1 0,5) 0) Offentli 413, 0,2 - -1,1 - - (- g kons. 5 0,8 0,2) 0,7 0,8 ) Stat 131, 4,8 - -1,0 (1,5 0,0 (- 5 0,9 ) 0,5 ) Kommuner 282, - - -1,2 (- - (- 0 1,8 0,7 1,0) 1,0 1,0 )
Bruttoin 208, - - 10,4 (11, 9,8 (9, v. 2 17, 0,2 1) 6) 2 Näringsl 136, - 14, 21,3 (21, 11, (10 iv 6 13, 4 1) 1 ,7) 0 Bostäder (- 36,3 -32 -35 -22, 18,2 14, (12 ,8 ,3 6 ) 5 ,4) Myndighe 35,4 6,8 10, 5,5 (5,2 0,6 (3, ter 6 ) 2)
Lagerinv 10,5 - 1,5 -0,1 (- - (0, .* 0,5 0,3) 0,3 2) Export 556, 7,6 14, 13,0 (10, 7,8 (7, 7 1 6) 3)
Användni 2009 - 4,9 4,7 (3,7 3,7 (3, ng ,3 2,3 ) 6) Inhemsk 1452 - 1,8 1,5 (1,0 1,9 (2, anv. ,5 5,2 ) 1)
* Förändring i % av föregående års BNP.
** Reviderade nationalräkenskaper.
*** Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i den revide rade finansplanen våren 1995.
Den svenska varuexporten ökade med 17 % förra året. Det är den snabbaste uppgång som uppnåtts sedan mitten på 1950-talet. Under det första halvåret i år har varuexporten fortsatt att öka kraftigt. För helåret 1995 beräknas varuexporten öka med 13 % och år 1996 med 8 %.
Importen av varor steg under förra året med drygt 15 %, vilket i första hand förklaras av ett växande behov av insatsvaror till följd av den betydande exporttillväxten. Importen av varor har dock under de senaste två åren stigit betydligt snabbare än vad som kunde förväntas utifrån utvecklingen av den importvägda efterfrågan. Särskilt svårförklarlig är importuppgången i ljuset av den markanta relativprishöjning som skett för importerade varor, till följd av deprecieringen av den svenska kronan. I år förutses en normalisering av importutvecklingen.
Bytesbalansöverskottet väntas öka från 5 miljarder år 1994 till 60 miljarder år 1996 vilket motsvarar 3,4 % av BNP. För handelsbalansen förutses nästa år ett överskott på drygt 130 miljarder kronor (jfr tabell 3).
Tabell 3. Nyckeltal
1994 1996 199 1995 3
Timlön, kostnad 3,3 3,5 3,6 (3,5 5, )* 6 (4,0 ) KPI, dec.-dec. 4,1 2,6 2,7 (3,3 2,9 (2,8 ) ) NPI, dec.-dec. 3,9 1,7 1,6 (2,0 2,4 ) (2,4 ) Disponibel - 1,0 -1,4 (- 1,1 (0,2 inkomst 3,5 2,2) ) Sparkvot (nivå) 7,9 8,3 6,3 (6,7 5,9 (5,9 ) ) Industriprodukti 1,5 10,6 11,0 (8,0 5,8 on ) (6,0 ) Relativ - -0,8 -1,0 (- 8,9 (3,4 enhetsarbetskost 24, 0,6) ) nad 7 Öppen 8,2 8,0 7,5 (7,0 6,4 (6,1 arbetslöshet ) ) (nivå) Arbetsmarknadspo litiska 4,1 5,1 4,5 (5,1 5,2 (5,2 åtgärder i % ) ) av arb.kraften
Handelsbalans 53, 67,1 117, (108 130 (127 (mdkr) 1 5 ,9) ,8 ,0) Bytesbalans (i % - 0,3 2,7 (2,6 3,4 av BNP) 2,2 ) (4,0 )
*Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i den reviderade finansplanen våren 1995.
Den privata konsumtionen föll kraftigt åren 1992 och 1993. Under senare delen av förra året skedde emellertid en återhämtning. Räknat på helår ökade sålunda den privata konsumtionen med 0,8 % år 1994. Tillväxten i den privata konsumtionen väntas ligga kvar på i stort sett samma nivå i år för att nästa år uppgå till 1,5 %. Denna upprevidering av konsumtionsprognosen motiveras bl.a. av en i jämförelse med prognosen i den reviderade nationalbudgeten något större ökning av hushållens disponibla inkomster.
Försörjningsbalansen uppvisar även för såväl i år som nästa år en kraftig tillväxt i bruttoinvesteringarna. Den höga investeringsaktiviteten är koncen- trerad till näringslivet (jfr tabell 4) och då främst industriinvesteringarna.
Tabell 4. Bruttoinvesteringar efter näringsgren
Mdkr Årlig procentuell volymförändring
1994 199 199 199 199 199 2 3 4 5 6
Näringslivet 136, - - 11, 6 15, 14, 17, 21, 1 5 3 4 3 Industri - - 19, 42,5 20, 4,2 27, 38, 0 1 7 2 Övrigt - - näringsliv 94,0 13, 17, 13, 14, 7,2 9 6 6 2
Bostäder - - - - 14, 36,3 7,3 31, 37, 22, 5 0 5 6 Nybyggnad - - - - 32, 17,2 19, 34, 48, 17, 0 1 5 8 0 Ombyggnad - - - - 19,1 23, 25, 20, 28, 5,0 6 1 6 0 Offentliga byggnader 35,3 0,6 4,3 6,4 5,5 0,6 Totalt 208, - - - 9,8 2 10, 17, 0,4 10, 8 6 4 Maskiner - - 12, 98,6 16, 14, 18, 22, 8 0 7 4 9 Bygg och 109, - - - 6,9 anläggning 6 7,7 19, 11, 0,7 2 5
Källor Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Det bör framhållas att återhämtningen av investeringarna sker från en mycket låg nivå.
Bostadsinvesteringarna fortsätter att falla även i år. Finansdepartementet gör emellertid den bedömningen att utvecklingen efter fyra år med kraftiga fall i bostadsinvesteringarna vänder uppåt igen nästa år. Men även om bostadsinvesteringarna år 1996 väntas öka med 15 % ligger alltjämt bostadsbyggandet på en historiskt sett mycket låg nivå. En förväntad nedgång i räntenivån, en tilltagande bostadsbrist i storstadsområdena tillsammans med det införda temporära investeringsbidraget är de faktorer som antas bidra till att bostadsinvesteringarna åter börjar öka.
Inflationsutvecklingen
Den bedömning av prisutvecklingen som redovisas i propositionen sammanfattas i tabell 5.
Tabell 5. Konsumentpriser
Årlig procentuell förändring
1992 1993 1994 1995 199 6
KPI, årsgenomsnit 2,4 4,8 2,4 2,9 2,6 t KPI, dec.- dec. 1,9 4,1 2,6 2,7 2,9 NPI, årsgenomsnit 4,2 4,3 1,7 1,7 2,1 t NPI, dec.- dec. 2,9 3,9 1,7 1,6 2,4 OECD, KPI 3,1 2,8 2,3 2,5 2,7
Inflationen väntas uppgå till strax under 3 % i år och nästa år. Även om inflationen är av samma storleksordning under dessa två år har de bakomliggande drivkrafterna förändrats. En viss ökning av konsumtionsefterfrågan men främst högre löneavtal mellan parterna på arbetsmarknaden ökar inflationstrycket. Ändringar av indirekta skatter och subventioner ger också ett visst bidrag till inflationen. Dessa faktorer, som tenderar att driva upp priserna, motverkas emellertid av förstärkningen av kronan. Kronförstärkningen väntas leda till att importprisernas bidrag till inflationen minskar kraftigt nästa år.
Den här redovisade bedömningen av inflationen under år 1996 överensstämmer väl med den bedömning som presenterades i Riksbankens inflationsrapport i november.
Löneutvecklingen
Lönerna beräknas öka med 3,6 % resp. 5,6 % åren 1995 och 1996, mätt som årsgenomsnitt. Avtalens speciella konstruktion medför dock att ökningen 1996 blir något högre än den underliggande utvecklingen. De avtalade löneökningarna ligger nämligen relativt sent år 1995 medan de ligger tidigt 1996. Detta innebär att den höga ökningen av genomsnittslönen 1996 till en del förklaras av s.k. överhängseffekter. Om man i stället jämför löneökningarna under loppet av respektive år, och således rensar bort effekterna av att avtalsrevisionerna sker vid olika tidpunkter, framgår att den underliggande löneökningstakten ligger på ungefär samma nivå de båda åren - ca 5 % i näringslivet. Denna löneökningstakt ligger väsentligt över den s.k. Edin-normen, som innebar en årlig ökning av lönekostnaden med 3,5 %.
Arbetsmarknaden
Återhämtningen av ekonomin har inneburit en långsam förbättring av läget på arbetsmarknaden. Den öppna arbetslösheten har i år minskat marginellt. Sedan inledningen av år 1994 har antalet sysselsatta stigit med 100 000 personer. Det är i och för sig en kraftig ökning men motsvarar bara en mindre del av det markanta fallet på 550 000 personer under treårsperioden 1991-1993. Tabell 6 sammanfattar propositionens bedömning av utvecklingen på arbetsmarknaden fram t.o.m. år 1996.
Tabell 6. Arbetsmarknad
Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)
Förändring från Nivå föregående år
1993 1994 1995 199 1994 6
Sysselsättning: Jord- och 135 -4 -2 -12 -3 skogsbruk Industri 762 - -10 43 32 69 Byggnadsverksam 219 - -17 7 14 het 36 Privata 1 - 31 36 45 tjänster 538 54 Kommunal 1 - -27 -3 -10 verksamhet 086 48 Statlig 183 -8 -11 -2 -2 verksamhet
Totalt 3 - -38 71 78 927 22 1
Arbetskraft, 4 - -53 55 31 totalt 266 10 3
Arbetslösa 340 12 -16 -16 -47 0 % av 8,0 8, 8,0 7,5 6,4 arbetskraften, 2 nivå
Personer i arbetsmarknads politiska 216 18 216 196 226 åtgärder, nivå 3 % av 5,1 4, 5,1 4,5 5,2 arbetskraften, 2 nivå
Anm: I begreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder ovan ingår ej åtgärderna jobbsökaraktiviteter samt starta-eget- bidrag. Dessa beräknas omfatta ca
13 000 personer år 1996.
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
Den öppna arbetslösheten beräknas minska med 79 000 personer under perioden 1994-1996. Samtidigt utökas antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 10 000. Totalt sett uppgår deras andel av arbetskraften till drygt 5 %. Den öppna arbetslösheten beräknas falla från 8,0 % år 1994 till 6,4 % år 1996. Andelen långtidsarbetslösa kvarstår på en med svenska mått hög nivå, ca 3,5 %.
Utvecklingen av de offentliga finanserna
Perioden 1989-1993 innebar en dramatisk försämring i den offentliga sektorns finansiella sparande från ett överskott motsvarande 5,4 % av BNP år 1989 till ett underskott på 13,4 % år 1993. Den ekonomiska återhämtningen har därefter inneburit en påtaglig förbättring av sektorns finanser. Underskottet beräknas i propositionen minska till knappt 7 % i år och till 4,4 % år 1996. Jämfört med bedömningen i kompletteringspropositionen är underskottet nu ca 36 miljarder kronor lägre för år 1995.
Utvecklingen av underskottet i kombination med försäljning av statliga tillgångar samt apprecieringen av kronan har medfört att statsskulden nu beräknas bli drygt 78 miljarder kronor lägre vid årsskiftet 1995/96 än enligt tidigare beräkningar.
Som andel av BNP väntas statsskulden uppgå till 84,9 % vid utgången av 1995, för att sedan börja sjunka under år 1996. Skuldkvoten definierad enligt EU:s konvergenskriterier når sitt maximum år 1995 på en nivå motsvarande ca 80 % av BNP för att därefter börja minska.
Osäkerhetsfaktorer i konjunkturbedömningen
Jämförs den i propositionen nu aktuella prognosen för den internationella utvecklingen med den som redovisades i vårens reviderade finansplan har BNP- tillväxten för år 1996 något skrivits ned. Utvecklingen under hösten kan innebära att den antagna tillväxten för OECD-området ytterligare måste nedrevideras. För vissa länder - Förenta staterna, Canada och de nordiska länderna - väntas tillväxttalen bli höga. Osäkerheten vad gäller den japanska ekonomins utveckling har emellertid föranlett Finansdepartementet att för nästa år dra ner tillväxten från 3,3 % till 2,0 %. Den högt värderade yenen skapar - trots de senaste månadernas depreciering - problem för den japanska ekonomin. Den 20 september 1995 presenterade regeringen ytterligare ett stimulanspaket. Tidigare paket har inte medfört önskade effekter, men de senaste åtgärderna bedöms i propositionen ha bättre förutsättningar att påverka den ekonomiska aktiviteten positivt. Den japanska centralbanken har även sänkt diskontot vid två tillfällen under 1995 till mycket låga 0,5 %. Osäkerheten är emellertid alltjämt stor huruvida år 1996 blir det år när Japan lämnar flera år av stagnation bakom sig.
När det gäller utvecklingen i EU och den svenska exporten är det främst utvecklingen i Tyskland som oroar. På samma sätt som för Japan är det bl.a. utvecklingen på valutamarknaden som kan störa återhämtningen. Det finns, trots att Bundesbank genomfört lättnader i penningpolitiken, risk för att den tyska ekonomin försvagas till följd av den fortsatt höga värderingen av D-marken. Draghjälpen till vår export kan även minska på grund av att tillväxten i Tyskland blir alltmer konsumtionsledd.
Det kan i detta sammanhang konstateras att de förändringar i bedömningen av BNP- tillväxten i OECD-länderna som här redovisats inte påverkar prognoserna för arbetslösheten i OECD-länderna. För i år och nästa år görs den bedömningen att arbetslösheten inom EU även fortsättningsvis kommer att ligga kvar på 11 procentsnivån, vilket motsvarar ca 18 miljoner människor.
När det gäller osäkerheten i bedömningen av den svenska ekonomins utveckling anförs i motion Fi15 (m) att regeringen mycket väl kan ha överskattat utvecklingen av den privata konsumtionen, exporten och investeringarna. Konsumtionsprognosen bygger på att hushållen skall minska sitt eget sparande, när sparandet ökar i den offentliga sektorn. Detta är, menar motionärerna, tveksamt då minskningen av den offentliga sektorns underskott sker som en följd av höjda skatter och inte som en följd av ökade besparingar. Enligt motionärerna är det osannolikt att hushållens sparkvot sammantaget skulle minska så mycket som 2,4 procentenheter mellan åren 1994 och 1996. I motionen anges vidare två skäl till att regeringens export- och investeringsprognoser kan vara alltför optimistiska. Dels kan exporten komma att öka långsammare som en följd av en något mindre gynnsam internationell konjunktur. Dels kan den hållas tillbaka därför att svensk konkurrenskraft återigen försämras på grund av större löneökningar än i omvärlden i kombination med kronans förstärkning.
Utskottet vill med anledning av motionärernas synpunkter på exportprognosen anföra följande.
I förutsättningarna för försörjningsbalansprognosen ingår ett antagande om en konjunkturavmattning. För svensk export är det negativt att den nu förutsedda lägre BNP-tillväxten främst drabbar Västeuropa. Det är bl.a. med hänvisning till denna utveckling som exporttillväxten bedömts avta från mycket höga 13 % till 7,8 % år 1996.
Ett osäkerhetsmoment i bedömningen av exportutvecklingen och därmed även investeringsutvecklingen är den i motionen nämnda kursutvecklingen för kronan.
Tabell 7. Växelkursutvecklingen
Procentuella förändringar mellan årsgenomsnitt
1992 1993 1994 1995 1996
Ecu-index 0,4 20,9 0,6 2,4 -5,7 Dollar 4,0 33,8 -1,2 -7,6 -7,3 Konkurrent -0,3 23,8 1,7 2,1 -5,8 vägt Importvägt -0,8 24,4 1,8 3,1 -6,1
Som framgår av tabell 7 är den förstärkning av kronan som antas för år 1996 trots allt blygsam jämfört med den depreciering som ägde rum under perioden 1993-1995. Det finns faktorer som talar för att en appreciering av kronan endast i mindre utsträckning kommer att påverka exporten under år 1996. Under åren 1993 och 1994 gjorde exportindustrin stora marknadsandelsvinster till följd av en kraftig relativprissänkning för svenska exportvaror. Denna möjliggjordes genom deprecieringen av kronan men också av en snabb produktivitetstillväxt. Som framhålls i propositionen uppnås den fulla effekten av en relativprisförändring med viss eftersläpning på grund av bl.a. långa löptider på kontrakt mellan svenska och utländska företag. Därmed är fortsatta marknadsandelsvinster möjliga också under år 1995 och i viss mån även under år 1996, trots att de sammanvägda svenska exportpriserna stiger snabbare än de internationella konkurrenspriserna. Det som talar emot en sådan utveckling är emellertid Statistiska centralbyråns månadsstatistik som under hösten visat att exporttillväxten kan bli väsentligt lägre än vad som angetts i tabell 2.
Det går inte att utesluta att kronförstärkningen kan uthålligt bli väsentligt kraftigare under nästa år än vad som här förutsetts. Ecu-index var den 5 april 122,05. Den 4 december hade indexet fallit till 115,6. Det innebär att ecun redan i år har fallit till den nivå som den i de medelfristiga kalkylerna antas uppnå år 1997.
Som utskottet ser det finns det givetvis osäkerhetsfaktorer vid en bedömning av konsumtionsutvecklingen.
Den kraftiga ökningen av arbetslösheten och de svåra obalanserna i de offentliga finanserna som kännetecknat de första åren av 1990-talet har framtvingat betydande besparingar i statsbudgeten och stora förändringar i socialförsäkringssystemet. Bl.a. av det skälet har hushållens konsumtions- och sparbeteende ändrats radikalt. Detta har självfallet skapat stora problem i arbetet med konsumtionsprognoserna, vilket illustreras väl av de konsumtionsprognoser för år 1994 som redovisades våren 1993. Så t.ex. förutsåg OECD-sekretariatet och Finansdepartementet vid detta tillfälle en mindre nedgång i den privata konsumtionen medan Konjunkturinstitutet räknade med en oförändrad konsumtion. De av SCB nu färdigställda nationalräkenskaperna för år 1994 visar en uppgång på 0,8 % i den privata konsumtionen.
Den statistiska information som hittills tillkommit efter det att Finansdepartementet i slutet av oktober låste försörjningsbalansprognosen ger emellertid inte några belägg för att propositionens konsumtionsprognos skulle ligga för högt. Den nu föreliggande konsumtionsprognosen innebär att sparkvoten nästa år sjunker till 5,9 %, vilket, som framhålls i den moderata motionen, innebär en sparkvot som är 2,4 procentenheter lägre än den som gällde för år 1994. I jämförelse med våra närmaste grannländer är emellertid inte denna nedgång i sparkvoten anmärkningsvärd. I propositionen framhålls att - med tanke på de senaste årens mycket låga inköp av kapitalvaror - det inte är helt osannolikt att konsumtionsuppgången blir starkare än förväntat. Om apprecieringen av kronan blir uthållig och detta leder till ett fall i såväl de långa som de korta räntorna, bör detta innebära en starkare utveckling än vad som antagits i försörjningsbalansprognosen.
Det medelfristiga perspektivet. Utvecklingen fram t.o.m. år 2000
I propositionen presenteras två scenarier för den ekonomiska utvecklingen. Det s.k. huvudalternativet illustrerar en utveckling som baseras på relativt försiktiga grundantaganden avseende tillväxt, långsiktig arbetslöshet, ränta och växelkurs. I detta alternativ antas att pris- och lönebildningen ännu inte fullt anpassat sig till vad som är förenligt med Riksbankens inflationsmål eller med prisstabilitet på god europeisk nivå.
Det s.k. högalternativet beskriver en utveckling där arbetsmarknaden inkl. lönebildningen fungerar bättre och trovärdigheten för den samlade ekonomiska politiken inkl. prisstabiliteten förbättras snabbare än i huvudalternativet.
I båda alternativen förutsätts att den ekonomiska politik som föreslås i tillväxtpropositionen fullföljs. I detta ingår också uppföljning och komplettering av regeringens tidigare propositioner.
I övrigt grundar sig kalkylerna på antagandet att skatte- och utgiftsregler är oförändrade samt på en restriktiv utveckling av den offentliga konsumtionen.
De internationella förutsättningarna är gemensamma för de båda alternativen. Den årliga BNP-tillväxten i OECD-området förutsätts uppgå till i genomsnitt 2,7 % under åren 1996-2000. Motsvarande siffra för inflationstakten väntas bli ca 3 %. Marknaden för svensk export av bearbetade varor växer med drygt 6,5 % årligen.
Den ekonomiska utvecklingen enligt de angivna alternativen fram till år 2000 sammanfattas i tabell 8.
Tabell 8. Försörjningsbalans och nyckeltal
Genomsnittlig årlig procentuell förändring, 1996-2000
Huvudalter Högtillväxt nativ alternativ
BNP2,12,6
Import 6,67,1
Privat konsumtion 1,8 2,3
Offentlig konsumtion -0,6 -0,4
Bruttoinvesteringar 6,5 7,4
Lagerinvesteringar 0,0 0,0
Export 6,1 6,4
Inhemsk efterfrågan 1,7 2,3
Nyckeltal:
Timlön 4,7 4,0
KPI, genomsnitt 2,8 2,3
Real disponibel inkomst 1,4 1,6
Sysselsättning, antal personer 1,0 1,5
Nivåer år 2000:
Öppen arbetslöshet 1) 6,2 5,0
Total arbetslöshet 1) 10,0 8,0
Hushållens nettosparkvot 2) 4,3 3,0
Bytesbalans 3) 1,7 1,5
Konvergensvariabler:
Nivåer år 2000
Ränta femåriga statsobligationer 8,0 7,0
Offentliga sektorns finansiella
sparande 1,7 (-2,5) 4) 3,4 (- 2,1)
Offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld 68,9 (78,3) ( 63,4 (77,4)
-------------
1) I procent av arbetskraften.
2) I procent av disponibel inkomst.
3) I procent av BNP.
4) Uppgifterna inom parentes avser nivån år 1997.
I huvudalternativet uppskattas den genomsnittliga tillväxten t.o.m. år 2000 till 2,1 %. Den potentiella tillväxten - dvs. den tillväxt som teoretiskt kan uppnås utan att löner och priser utvecklas på ett ohållbart sätt - antas i detta alternativ uppgå till 1,7 %. Utifrån dessa förutsättningar beräknas ökningen i sysselsättningen från år 1994 t.o.m. år 2000 uppgå till 300 000 personer. Detta scenario innebär emellertid att den totala arbetslösheten vid slutet av prognosperioden kommer att uppgå till 10 %, dvs. en fortsatt historiskt mycket hög nivå. Utvecklingen på arbetsmarknaden framgår av tabell 9.
Tabell 9. Arbetsmarknad
Tusental personer
Förändring till år 2000
1994 Huvud- Högtill växt- altern ativ alterna tiv
Sysselsättning 3 277 377 927 Reguljär 3 273 388 sysselsättning 861 Konjunkturberoend -56 -91 e åtgärder 226 Utbud 4 215 265 266 Underliggande 4 155 184 utbud 427
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Underskottet i den offentliga sektorns finanser försvinner år 1998 och förbyts till ett överskott år 1999. Utvecklingen av den offentliga sektorns inkomster och utgifter i huvudalternativet för perioden 1970-2000 kan beskrivas i följande diagram.
Diagram. Den offentliga sektorn, inkomster och utgifter, 1970-2000
Huvudalternativet
Högtillväxtalternativet beskriver som nämnts en utveckling som kännetecknas av att förtroendet för den samlade politiken inkl. prisstabilitet förbättras snabbare än i huvudalternativet, vilket bl.a. innebär en snabbare anpassning av inflationsförväntningar, räntor och växelkurs. Även i andra avseenden förstärks förtroendet mer påtagligt än i huvudalternativet.
Arbetsmarknaden är i detta alternativ flexibel bl.a. som en följd av en framgångsrik arbetsmarknadspolitik, vilket innebär att sysselsättningen kan öka snabbt utan att det uppkommer några vverhettningstendenser. Den i utgångsläget höga arbetslösheten leder till låga nominella löneökningar och ger därmed utrymme för lägre styrräntor. Den högre flexibiliteten avspeglas i att BNP- gapet - dvs. skillnaden mellan faktisk och potentiell produktion - år 1995 antas vara mellan 3,5 % och 4,5 % i stället för huvudalternativets 2,4 %. Det bättre funktionssättet i ekonomin antas också ta sig uttryck i att den underliggande årliga tillväxten uppgår till 2,0 % i stället för 1,7 %.
Som framgår av tabellerna 8 och 9 utvecklas ekonomin i tillväxtscenariot väsentligt mer gynnsamt än i huvudalternativet. Den offentliga sektorns finanser kommer sålunda att ha ett betydande överskott. Sektorns finansiella sparande kommer år 2000 att uppgå till 3,4 % av BNP. Arbetslösheten sjunker till 8 %, vilket är 2 % lägre än i huvudalternativet.
I motionerna Fi15 (m) och Fi18 (kds) tolkas de medelfristiga kalkylerna så att regeringen givit upp kampen mot arbetslösheten. I motion Fi18 (kds) hävdas att regeringen i och med presentationen av tillväxtpropositionen resignerat inför problemen och endast konstaterar att arbetslösheten kommer att vara kvar på 10-procentsnivån även år 2000.
Utskottet vill i detta sammanhang understryka att de i propositionen redovisade scenarierna inte anger en önskvärd utveckling. Självfallet anser varken regeringen eller utskottet att en arbetslöshet på 10 % utgör en acceptabel situation på arbetsmarknaden. Det är för utskottet en självklarhet att ytterligare åtgärder utöver dem som redovisas i proposition 25 kommer att vidtas under de fyra år som återstår fram till år 2000 för att bekämpa arbetslösheten och hindra att den permanentas på en hög nivå i slutet av detta decennium.
Konvergensprogrammet och de medelfristiga kalkylerna
I motionerna Fi15 (m), Fi16 (fp) och Fi18 (kds) riktas kritik mot de i propositionen redovisade medelfristiga kalkylerna. I dessa har inte, konstaterar motionärerna, Finansdepartementet lagt in någon konjunkturcykel. Ett regelrätt konjunkturförlopp skulle, heter det i motion Fi15 (m), kunna ge högre arbetslöshet i slutet av kalkylperioden mot bakgrund av den stela svenska arbetsmarknaden. Det skulle dessutom kunna ge ett sämre utfall för de offentliga finanserna på grund av risken för stigande räntor om budgetunderskottet åter skulle börja öka i en lågkonjunktur.
I motion Fi16 (fp) yrkande 2 anförs att den snabba förbättringen av statsbudgeten, främst skatteintäkterna, väcker en viss oro om konjunkturkänsligheten i de offentliga finansernas utveckling. Motionärerna anser att regeringen i nästa avstämning av konvergensprogrammet bör redovisa en analys av detta och därvid också ta hänsyn till risken för en konjunkturdämpning någon gång under den närmaste tiden.
Enligt utskottets uppfattning skulle ett sådant tillägg till dessa kalkyler knappast ge något värdefullt bidrag. Finansdepartementet har gjort beräkningar i anslutning till de medelfristiga kalkyler som presenterades i förra vårens reviderade finansplan av hur ett inlagt konjunkturförlopp skulle påverka utvecklingen. Slutsatsen blev att situationen för de offentliga finanserna och läget på arbetsmarknaden endast i relativt begränsad omfattning skulle avvika från de beräkningar som då redovisades i den reviderade finansplanen. Det finns inga skäl som pekar mot att denna slutsats inte skulle vara giltig också för de nu aktuella scenarierna.
Vad här anförts innebär givetvis inte att kraftiga ekonomiska störningar helt kan uteslutas. Skulle exempelvis ERM- systemet återigen utsättas för starka störningar eller EU:s ekonomier gå in i besvärlig lågkonjunktur så får detta självfallet återverkningar på den svenska ekonomin. Men om sådana händelser skulle inträffa blir med stor sannolikhet fortsatta diskussioner om en monetär union och hithörande frågor inaktuella under lång tid framöver.
Att den svenska ekonomin återigen skulle drabbas av en överhettning och därav följande djup lågkonjunktur förefaller enligt utskottets mening osannolikt med tanke på bl.a. den situation som kommer att prägla arbetsmarknadsläget under resten av 1990- talet.
När det gäller påståendet i motion Fi16 (fp) att den snabba förbättringen i de offentliga finanserna främst förklaras av ökningen i skatteintäkterna så är detta inte riktigt. Den snabba förbättringen av den offentliga sektorns finanser förklaras till största delen av en minskning av utgifterna (jfr diagrammet).
Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrker utskottet Fi16 (fp) yrkande 2.
Riktlinjer för tillväxtpolitiken
Utskottet har valt att inledningsvis sammanfatta vad utskottet anser vara de centrala delarna i den tillväxtpolitik som föreslås i propositionen och motionerna. Därefter tar utskottet ställning till några av de viktigaste utgångspunkterna som påverkar utformningen av tillväxtpolitiken. Därefter görs det slutliga ställningstagandet till förslaget till riktlinjer.
Regeringens förslag till riktlinjer
I inledningen av propositionen slås fast att en långsiktigt hållbar ekonomisk tillväxt är av grundläggande betydelse för samhällets fortsatta utveckling. En tillräcklig ekonomisk tillväxt kan skapa de resurser som är nödvändiga för att hushållen skall kunna få ökad köpkraft, för att bevara och utveckla de allmänna försäkringssystemen och för att den offentliga sektorn skall klara sina åtaganden när det gäller vård, omsorg, utbildning och andra viktiga samhällsfunktioner. En ekonomisk tillväxt som kommer till stånd genom en ökad sysselsättning är avgörande för möjligheterna att främja jämställdhet och att motverka växande ekonomiska och sociala klyftor.
Samhällsutvecklingen har emellertid fler dimensioner än enbart den ekonomiska. I propositionen understryks att för en hållbar utveckling mot ökad välfärd krävs inte bara en ekonomisk tillväxt utan också en tillfredsställande mänsklig, social och ekologisk utveckling. Om den ekonomiska tillväxten kommer till stånd genom att föröda samhällets mänskliga, sociala och ekologiska tillgångar kommer den sammantagna utvecklingen att innebära en minskad välfärd.
Den ekonomiska politiken måste inriktas mot att stärka tillväxten samtidigt som inflationen hålls nere på en låg nivå. Den är inriktad på tre områden: att bibehålla en stark makroekonomisk grund för tillväxten, att ge goda förutsättningar för näringslivet att växa och att ge individerna möjligheter att stärka sina kunskaper och sin kompetens. Vidare ingår åtgärder som bidrar till att stärka samhällsmoralen genom att motverka skattefusk och överutnyttjande av bidragssystemen. Inriktningen av den ekonomiska politiken och de åtgärder som krävs måste utformas på ett sådant sätt att de offentliga finanserna inte försvagas.
Till det första området hör en fortsatt budgetsanering, en fast penning- och valutapolitik, en förbättrad lönebildning och en fortsatt reformering av välfärdspolitiken.
Det viktigaste för tillväxten är även i fortsättningen att driva en stram finanspolitik och hålla fast vid saneringen av de offentliga finanserna. Budgetunderskottet är fortfarande stort och landet är fortfarande sårbart vid internationella kriser.
Arbetet med att strama upp budgetprocessen kommer att fortsätta. Regeringen kommer bl.a. att föreslå ett flerårigt utgiftstak för den offentliga sektorn och pröva om det krävs ytterligare budgetförstärkningar för att nå de budgetpolitiska målen enligt konvergensprogrammet. Krav kommer att återinföras på att kommunerna måste balansera sina budgetar. Statsskuldspolitiken kommer att ses över. Räntorna på statsskulden är den enskilt största utgiften på statsbudgeten. En utredning som skall analysera formerna för och konsekvenserna av olika alternativ för den statliga upplåningen kommer att tillsättas.
Penningpolitiken bedrivs självständigt av Riksbanken och har som övergripande uppgift att säkerställa prisstabilitet. I propositionen betonas att det är av yttersta vikt för tillväxten att Sverige kan ha en prisstabilitet på god europeisk nivå. En stabilitet i växelkursutvecklingen är önskvärd, men måste för att vara robust underbyggas med låg inflation och god balans i de offentliga finanserna. Det är inte aktuellt att knyta kronan till ERM.
Regering och riksdag kommer senare att få ta ställning till frågan om ett svenskt deltagande i EMU. Det är viktigt att ett beslut i denna fråga förbereds väl med både faktaunderlag och en bred allmän debatt. Regeringen har därför nyligen tillsatt en expertutredning för att ta fram underlag inför beslutet. Den skall vara klar i oktober 1996.
Sverige har för närvarande en annan ordning än övriga EU-länder när det gäller ansvarsfördelningen avseende valutapolitiken. Sådana skillnader kan försvåra samarbetet med andra länder inom EU. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftningen inom detta område.
Vad gäller lönebildningen kan nu konstateras att den genomsnittliga timlönen beräknas öka med nära 6 % per år under de närmaste två åren. Löneökningstakten i Sverige väntas därmed överstiga den i övriga Europa. Det är, sägs det i propositionen, svårt att förena löneökningstal på denna nivå med en prisstabilitet på god europeisk nivå. Om lönebildningen även fortsättningsvis fungerar på detta sätt kommer det att vara mycket svårt att väsentligt pressa ned arbetslösheten. Alltför stora nominella löneökningar riskerar att bromsa den ekonomiska tillväxten i förtid och att permanenta arbetslösheten på en hög nivå. Regeringen kommer att under år 1996 ta kontakt med arbetsmarknadens parter för att få deras syn på den framtida lönebildningen. Bland annat bör parterna gemensamt inom ett år redovisa hur lönebildningen i Sverige skall ge en lönekostnadsutveckling på god europeisk nivå vid låg arbetslöshet.
Till det andra området hör en företagsvänlig närings- och skattepolitik, en miljöpolitik som bidrar till näringslivets förnyelse, en långsiktigt hållbar energipolitik och de nya möjligheter som ges av EU- medlemskapet och öppnandet av marknaderna i Central- och Östeuropa.
Miljöpolitiken måste inriktas på ett sådant sätt att tillväxten sker utan ökad förslitning av natur samt miljö och så att resursbasen för framtida generationer inte äventyras. Miljöpolitiken utgör också en allt större del av det omvandlingstryck som det svenska näringslivet utsätts för och som är drivkraften för utvecklingen av nya produktionsprocesser, nya produkter och nya marknader. Miljöpolitiken kan därför också ge tillväxtpolitiken möjligheter som det gäller att tillvarata. Ekonomiska styrmedel bör användas i större utsträckning inom miljöpolitiken. Producenter bör ta ett ökat miljöansvar för varor och tjänster och alla bör som konsumenter beakta miljöaspekter i vardagen. Därmed skapas förutsättningar för ett fungerande kretslopp.
I propositionen föreslås en höjning av koldioxidskatten. En delegation för miljöteknik skall inrättas som bl.a. skall utarbeta ett program för miljömedveten upphandling. Vidare avser regeringen att pröva möjligheterna till en s.k. grön skatteväxling.
Till det tredje området hör en aktiv arbetsmarknads- och utbildningspolitik. Även om arbetslösheten nu faller så är den fortfarande mycket hög. Att fastna i bidragsberoende och passivitet är den sämsta lösningen för de arbetslösa. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken får inte nedgraderas till att enbart vara en väg till en ny ersättningsperiod. Då hotas kvaliteten. Åtgärderna skall vara en del i en individuell handlingsplan för en återgång till den reguljära arbetsmarknaden. Därför finns skäl att tydliggöra arbetslöshetsförsäkringens roll som en omställningsförsäkring. Detta ställer större krav på framför allt samhällets del av det ömsesidiga åtagandet. Kraftfulla åtgärder måste då sättas in för att individer så snabbt som möjligt får ett reguljärt arbete. Möjligheterna till utbildning och kompetenshöjning måste då öka. Individens resurser måste fullt ut tas till vara.
Arbetslöshetsförsäkringens karaktär av omställningsförsäkring bör stärkas genom att arbetsvillkoret skärps och reglerna för arbetslöshetsersättningen stramas upp. Ökade krav bör ställas på en tydligare gränsdragning mellan arbetsmarknadspolitik och reguljär utbildning. Den höga arbetslösheten belastar arbetsmarknadspolitiken för hårt. Regeringen avser att tidigast möjligt återkomma med förslag för att göra skiljelinjen tydlig mellan reguljär utbildning och omställningsutbildning.
Kommunerna spelar i dag en viktig roll inte bara för utvecklingen av sysselsättningen utan också för genomförandet av den samlade arbetsmarknadspolitiken. En samverkan mellan kommuner, försäkringskassa och arbetsförmedling skulle kunna leda till en effektivare arbetslöshetsförsäkring.
Arbetsrätten behöver förändras. Arbetsrättskommissionen, med företrädare för arbetsmarknadens parter, diskuterar den fortsatta utvecklingen inom detta område. Kommissionen skall vara klar med sitt arbete i början av år 1996.
Förslag till riktlinjer i partimotionerna
Moderata samlingspartiet
I motion Fi15 (m) anförs att målet för den ekonomiska politiken i bred bemärkelse skall vara att skapa förutsättningar för hög tillväxt, en god realinkomstutveckling och tillräckligt många nya arbeten för att eliminera arbetslösheten.
Ekonomisk tillväxt kommer till stånd genom ökade insatser av arbete och kapital eller genom att arbetet och kapitalet utnyttjas bättre, dvs. genom ökad produktivitet. Den tid är förbi då politiker kunde skapa konstgjord tillväxt genom att blåsa upp efterfrågan med finanspolitisk expansion. Politiken av i dag måste i stället inriktas på att skapa och vidmakthålla institutioner - i vid bemärkelse - vilka främjar utbudet av arbete och kapital samt stimulerar produktivitetsförbättringar. Det politiker kan bidra med för att öka produktivitetstillväxten är att skapa förutsättningar för investeringar i innovationer, ny teknologi och utbildning. Viktigt i detta avseende är ett skattesystem och ränteläge som gör det lönsamt att företa sig . För att få ned räntorna krävs i sin tur att skattesänkningarna motsvaras av ännu större besparingar i de offentliga utgifterna. För hushållens del måste en sådan omställning innebära mindre bidrag och subventioner från staten men en större möjlighet att leva på sin förvärvsinkomst. Dessutom måste det löna sig att utbilda sig längre och arbeta mer. För att möjliggöra personliga investeringar i utbildning krävs dessutom ett utbildningsväsende av toppklass.
Internationella och svenska erfarenheter visar att det inte går att skapa nya jobb genom finanspolitiska finjusteringar. Konjunkturpolitiken har verkat mer destabiliserande än stabiliserande, både den som har skett genom politiska beslut och den som har skett automatiskt via ökade utgifter i befintliga regelsystem, s.k. automatiska stabilisatorer. Finanspolitiken måste därför styras bort från den aktiva konjunkturpolitiken till förmån för långsiktig strukturpolitik. För att finanspolitiken verkligen skall kunna verka stabiliserande krävs att den offentliga sektorn inte är så stor att den tränger ut den privata sektorn och att dess utgifter inte tillåts växa på ett okontrollerat sätt. Budgetsaneringen måste därför baseras på utgiftsminskningar och inte på skattehöjningar. Ett ökat inslag av egenavgifter i socialförsäkringssystemet och lägre marginalskatter skulle dessutom minska automatiken i den offentliga sektorns utgifter och inkomster och därmed öka stabiliteten. Samtidigt skulle ett lägre skattetryck förbättra ekonomins tillväxtmöjligheter.
När det gäller inriktningen av penningpolitiken har senare tids forskning påvisat att låg inflation faktiskt har en mätbar positiv effekt på tillväxten. Andra studier visar att länder med fasta växelkurser och en mer oberoende centralbank har lägre inflation. Motionären anser därför att regeringen snarast skall lägga fram förslag angående ökat oberoende för Riksbanken i enlighet med Riksbanksutredningens förslag. Sverige bör dessutom gå med i den europeiska växelkursmekanismen (ERM) i så god tid att möjlighet finns att delta i EMU från starten förutsatt att konvergensvillkoren uppfylls.
Den konkreta utformningen av åtgärder för att främja tillväxten bör utgå ifrån följande riktlinjer.
- Arbetsmarknaden och arbetsmarknadspolitiken
Arbetsrätten bör redan från den 1 januari 1996 förenklas i enlighet med de regler som gällde före den 1 januari 1995. I ett andra steg bör en mera omfattande avreglering av arbetsrätten, bl.a. vad avser lagstiftningen om kollek- tivavtal, genomföras. Avtalsförhållanden bör göras mera individuella för att klara en mera föränderlig arbetsmarknad. En bortre parentes bör sättas i arbetslöshetsförsäkringen i syfte att stimulera till ett aktivt arbetssökande. Den bortre gränsen bör sättas vid 300 dygn.
- Utbildningspolitiken
Det behövs en genomtänkt utbyggnad av den högre utbildningen med kvaliteten, inte regionalpolitiken, som utgångspunkt. Riksdagen bör fastställa en tiopunktsstrategi i enlighet med förslagen i motion Fi15 (m) för ett angeläget kompetenslyft. Tiopunktsstrategin bör bl.a. innehålla förslag om ett tidigare lärande, en mera flexibel skolgång och en storsatsning på informationsteknik i undervisningen. En kontinuerlig kompetensutveckling kräver en ny finansiering. Ett system med personliga utbildningskonton, där den enskilde arbetsgivaren och staten gemensamt bidrar, bör introduceras för detta syfte.
- Skattepolitiken
Skatterna på arbete sänks. Marginalskatten blir högst 50 %. Inflationsskyddet återinförs. En spärr mot höjda kommunalskatter införs. Höjningen av egenavgiften till sjukförsäkringen och den nya löneavgiften undanröjs. Beskattningen av tjänstesektorn minskas. För omsorg och vissa andra tjänster som efterfrågas av hushållen bör en särskild skattereduktion om 50 % mot inbetald skatt införas. Frågan om avdrag eller skattereduktion för reparation och underhåll av bostäder bör snabbutredas. De skattebelastningar på sparande och kapitalbildning som försämrar förutsättningarna för investeringar måste elimineras. Dubbelbeskattningen av eget riskbärande kapital i aktiebolag slopas, liksom förmögenhetsskatten och på sikt fastighetsskatten. De särskilda spärregler som försvårar expansion i mindre och medelstora företag måste lindras kraftigt och de föreslagna reglerna om riskkapitalavdrag förbättras. I fråga om företagens utvecklingsmöjligheter föreslås följande åtgärder: De grundläggande förutsättningarna för att driva företag måste förbättras bl.a. genom att tillgången på riskkapital ökas och åtgärder vidtas för bättre spridning av nya patent, teknik, forskning och företagarkunnande. Offentliga monopol skall avvecklas och skyddad offentlig verksamhet konkurrensutsättas. Statlig företagsverksamhet måste konkurrensutsättas och privatiseras. Den privatisering av statliga företag som inleddes av den förra regeringen måste drivas vidare.
Miljöpolitikens syfte måste vara att skapa förutsättningar för nya resurseffektiva verksamheter som kan ersätta gamla resursslukande. Arbetet mot klimatförändringar bör utgå från att införa ekonomiska styrmedel i hela Europa i stället för ensidiga skattehöjningar mot produktion i Sverige.
Energipolitiken bör sikta till att underlätta tillväxt, nya och växande företag samt sysselsättning. En förtida avveckling av kärnkraften står i strid med en sådan politik.
Folkpartiet liberalerna
I motion Fi16 (fp) konstateras att utvecklingskraften i svensk ekonomi under lång tid har varit svag. Den centrala frågeställningen inför framtiden blir därför hur Sveriges långsiktiga utvecklingskraft skall kunna öka. Det är denna problemlösning som måste styra politikens utformning.
I motionen understryks att arbetslösheten är den enskilda faktor som betyder mest för social utslagning, segregation och växande alkohol- och narkotikaproblem.
Underskottet i de offentliga finanserna sjunker nu. Skillnaden i den nu förda finanspolitiken gentemot den förra regeringens s.k. Nathalieplan ligger främst i att den nya regeringen har genomfört mycket kraftiga skattehöjningar. Det gäller i synnerhet sådana skatter som belastar företagandet och enskilda människors inkomster från arbete, studier och sparande.
Mot denna skattepolitik har motionärerna två invändningar. För det första instabiliteten i reglerna. Vad som behövs är stabilitet i skatteregler utformade med företagandets och arbetsinsatsernas villkor i blickfånget.
I detta sammanhang betonas det i motionen att det är särskilt viktigt att skattereglerna utformas så att en växande tjänstesektor verkligen kan uppstå. Det är uppenbart att s.k. hushållsrelaterade tjänster, där produktivitetsutvecklingen synes vara långsammare och konkurrensen med gör-det- själv-arbete är större, har svårt att bära dagens totala skattebörda. I motionen föreslås att arbetsgivaravgifterna sänks för tjänsteverksamheter.
Den andra invändningen mot dagens skattepolitik gäller skatternas totala omfattning. Som motionärerna ser det är det ekonomisk-politiskt riskfyllt att låta skattetrycket, som nu sker, väsentligt överskrida nivån 50 % av BNP.
Flera studier (OECD, IMF, EU- kommissionen) av konjunkturkänsligheten i olika länders offentliga finanser har nu visat att den är mycket högre i Sverige än i andra länder. Den viktigaste orsaken uppges vara just de offentliga inkomsterna, både det totala skattetrycket och den relativt hårda belastningen på konjunkturkänsliga skattebaser. Mot denna bakgrund finns en risk att dagens budgetförbättring inte är så robust som vore önskvärt. Motionärernas slutsats är att budgetsaneringen i högre grad måste ske med minskade utgifter och i mindre grad med höjda skatter. Det är angeläget både från budgetsynpunkt och tillväxtsynpunkt att ett antal skatter snarast sänks. Naturligtvis måste skattesänkningar motsvaras av minskade offentliga utgifter. Dessa bör i själva verket vara större än skattesänkningarna för att skynda på budgetsaneringen.
I propositionens avsnitt om penning- och valutapolitiken poängteras vikten av prisstabilitet som en förutsättning för en tillväxtfrämjande politik. Riksbankens oberoende bör stärkas i enlighet med Riksbankens skrivelse till finansutskottet.
Folkpartiets program för uthållig tillväxt kan sammanfattas på följande sätt.
- Ökad konkurrens, mindre subventioner och avreglering
Kampen för sund konkurrens måste prioriteras. De över 40 miljarder kronor som ges ut i företagsstöd måste minska avsevärt. En sådan politik ger en bättre miljö för företagande, bättre offentliga finanser och lägre kostnader för konsumenterna.
- Satsa på en våg av företagande
Nyckeln till fler jobb är fler företagare. Andelen företagare i arbetskraften har sedan 1950-talet minskat från 20 % till 7 %. Kunde vi nå tillbaka till 1950-talsnivån skulle arbetslösheten vara borta. Men det kräver djupgående förändringar i företagarklimatet. Alltifrån att Företagande blir ett obligatoriskt moment i vissa årskurser i både grund- och gymnasieskolan till en mycket flexiblare arbetsmarknad, bättre riskkapitalförsörjning och lägre arbetsgivaravgifter måste komma till stånd.
- En kunskapsoffensiv måste påbörjas
Det kräver att både enskilda, företag och det allmänna satsar mer på kompetensutveckling. Ett rimligt mål är att hälften av en årskurs går vidare till högskola. Det kräver en större utbyggnad av platsantalet än den regeringen planerar för. Gymnasieskolan måste bli bättre på att erbjuda de utbildningar eleverna söker till. I dag tillgodoses bara drygt 60 % av förstahandsvalen, vilket leder till att många börjar gymnasiet med för svag motivation. En långsiktig lösning på finansiering av återkommande utbildning måste skapas. En form av individuella utbildningskonton bör övervägas.
- Välfärd och miljö
Välfärdspolitik och miljöskydd betraktas ofta som hämmande för snabb ekonomisk tillväxt. Motionärerna menar att det inte behöver vara så. Tillväxten vinner på att vi kan hejda segregationen, vända brottsutvecklingen och minska drogmissbruket. Ett socialt stabilt Sverige kan bli en konkurrensfaktor. Detsamma gäller miljön. Sveriges vackra, orörda natur kan bli ett argument vid företagsetableringar och för turismen. Ny miljövänlig teknik kan bli en konkurrensfördel i en värld med alltmer miljömedvetna konsumenter. Men det kräver att miljöpolitiken är en integrerad del av tillväxttänkandet. Tillväxten måste ske i former som är förenliga med ekologiskt tillväxttänkande. En grön skatteväxling i EU-perspektiv kan bli ett verksamt medel för detta.
Vänsterpartiet
I motion Fi17 (v) framhålls att Vänsterpartiet i stor utsträckning delar regeringens övergripande syn på den ekonomiska utvecklingen, dvs. sambanden mellan uthållig tillväxt, social trygghet och en god miljö. Däremot menar motionärerna att flera viktiga inslag i regeringens strategi försvårar möjligheten att realisera de goda avsikterna. Det beror bl.a. på att det, enligt motionärerna, finns en uppenbar motsättning mellan regeringens ambition att tillämpa kvalifikationsvillkoren för ett framtida EMU-medlemskap, de s.k. konvergenskriterierna, och det övergripande syftet att stimulera sysselsättning och välfärd. Denna EMU- anpassning minskar möjligheterna att bedriva en självständig och socialt framåtsyftande ekonomisk politik. I konvergensprogrammet finns enligt motionärernas uppfattning en strategi att minska den offentliga konsumtionen som inte är sakligt motiverad utifrån vare sig tillväxt- eller sysselsättningssynpunkt.
Som motionärerna ser det har den kommunala verksamheten en avgörande betydelse för framtida ekonomisk tillväxt, för att utveckla en social infrastruktur som är överensstämmande med förnyelse, rörlighet och flexibilitet. Vänsterpartiet vidhåller sina tidigare förslag till förstärkning av kommunsektorns ekonomi med 6 miljarder kronor. De försämringar av ersättningsnivåerna som är beslutade för bl.a. sjukförsäkringen och a-kassan, liksom för bostadstilläggen för pensionärerna, motverkar möjligheterna att stärka tillväxtkraften i ekonomin. Försämringar i trygghetssystemen minskar människors möjligheter att parera kriser, leder till uppgivenhet och utanförskap. Dessutom ökar belastningen på den kommunala ekonomin. Den osäkerhet som spritts om socialförsäkringssystemens hållbarhet bidrar till att minska konsumtionsbenägenheten och försvårar på så sätt regeringens möjligheter att uppnå målen om en sänkt sparkvot och en större privat konsumtion. Socialförsäkringssystemen bör ses över och samordnas bättre. Vänsterpartiet ställer sig därför positivt till att sjukförsäkringen och förtidspensionssystemet slås samman till en ohälsoförsäkring. I motionen understryks att arbetslinjen bör stärkas, genom att passiva bidragsformer ersätts med aktiva åtgärder och utbildningsinsatser och arbete.
Dagens nivåer på arbetslösheten ser motionärerna som ohållbara. Därför krävs en mer aktiv och sysselsättningsbefrämjande ekonomisk politik. Detta räcker inte - det krävs också strukturreformer. En långsiktig lösning av arbetslöshetsproblemet förutsätter steg mot en förkortad och omfördelad arbetstid. Även om sysselsättningsskäl är det bärande argumentet för en arbetstidsförkortning utgör jämställdhet, arbetsmiljö, hälsa och livskvalitet i bred betydelse mycket starka skäl för att förkorta arbetstiden.
En stram finanspolitik och saneringen av statens finanser måste ske på ett sätt som befordrar både sysselsättning och rättvis fördelning. En rättvisare fördelning av inkomster och förmögenheter bidrar i sig till att stimulera ekonomin genom att mer konsumtionsbenägna gruppers köpkraft ökar. Samtidigt präglas krispolitiken av svåra målkonflikter och balanserar mellan önskemålen att stimulera tillväxt och sysselsättning å ena sidan och önskemålen om en snabb budgetsanering och lägre räntenivåer å andra sidan.
Vid utformningen av penningpolitiken är det av avgörande betydelse att Riksbanken överger den ränteuppdragningspolitik som inleddes sommaren 1994 och som bidragit till att försvåra uppgången i ekonomin, fördyra investeringar och produktion och samtidigt skapa förväntningar om en sämre framtida ränteutveckling. Riksbankens inflations- och räntefixering har enligt motionärerna blivit en dålig och självuppfyllande profetia. Vänsterpartiet avvisar bestämt de propåer som kommit från Riksbanken om ett lagstadgat inflationsmål. Det vore att ta ytterligare ett steg i en riktning som minskar det ekonomisk- politiska handlingsutrymmet och försvårar en sysselsättningsstimulerande politik. En alltför rigid tolkning av inflationsmålet försämrar resursutnyttjandet i ekonomin och för med sig stora realekonomiska kostnader.
Motionärerna avvisar regeringens uppfattning om lönebildningsproblemen. Att som regeringen utpeka fackföreningsrörelsen som ansvarig för regeringens misslyckande med att få ner arbetslösheten är enligt motionärernas uppfattning fel. I den stabiliseringspolitiskt mycket känsliga period vi är inne i vore det önskvärt med breda löneavtal som täcker hela arbetsmarknaden.
I motionen framhålls att den största fördelningspolitiska frågan är rätten till kompetensutbildning. För att alla löntagare skall kunna erhålla kompetensutveckling föreslås i motionen att det inrättas ett framtidsfondssystem. Finanseringen av en framtidsfond bör ske via årliga vinstavsättningar. Ett grundavdrag kan eventuellt göras så att mindre företag med dålig lönsamhet ej omfattas av vinstdelningen.
Vad gäller skattepolitiken kan motionärerna dela regeringens uppfattning att utrymmet för ytterligare skattehöjningar är begränsat. Vänsterpartiet menar ändå att det statsfinansiella läget gör det motiverat att något ytterligare skärpa skatteuttaget.
Vänsterpartiet stöder förslaget i propositionen att höja skatten på koldi- oxidutsläpp och breddningen av fastighetsskatten till industrifastigheter. Båda dessa skattehöjningar är en följd av de överenskommelser som Vänsterpartiet och regeringen träffade i samband med finansieringen av EU-medlemskapet.
Kristdemokraterna
Inom fem år bör samhällsekonomin, anför Kristdemokraterna i motion Fi18, kunna nedbringa arbetslösheten till ca 5 %, långsiktigt säkra ett hållbart socialt trygghetssystem, samtidigt som ökade miljöhänsyn och avgörande steg mot en kretsloppsanpassning tagits. Politiken måste gå ifrån de traditionella konjunkturella till strukturella och tillväxthöjande åtgärder, från kvantitativ till kvalitativ tillväxt.
Sveriges direkta och indirekta utlandsberoende är betydande. Detta beror på att vår exportsektor är relativt stor, att den internationella ekonomin genomgår en kontinuerlig process av behövlig avreglering och att den svenska ekonomin utgör en liten del av den globala världsekonomin. Detta har kraftigt kringskurit statsmakternas möjligheter att genomföra en kortsiktig keynesiansk tillväxtstimulerande politik, det vill säga en politik som syftar till att tillfälligt expandera ekonomin över en konjunktursvacka genom en underbalanserad budget. Vid en sådan politik går pengarna ofta till fel projekt och vid fel tidpunkt. Eftersom statens finanser dessutom är i ett prekärt läge är denna väg helt stängd i dag. Att enbart förlita sig på extern draghjälp via expanderande exportmarknader är också otillfredsställande. Dels ökar det den svenska ekonomins uppdelning i en exportkonkurrerande och en inhemsk sektor, dels riskerar ekonomins långsiktiga utveckling bli ryckig på grund av valutasvängningar och plötsliga efterfrågefall på utländska marknader. Tillväxtpolitiken måste därför byta innehåll. Från att ha varit traditionellt konjunkturorienterad måste den nu bli strukturell. De kortsiktiga stabiliseringspolitiska tillväxtåtgärderna måste ge plats för en politik som via djupverkande och långsiktiga insatser främjar de reella förutsättningarna för tillväxt.
Arbetet med att främja strukturell tillväxt bör kompletteras med åtgärder syftande till att höja tillväxtens kvalitativa innehåll. Nya och befintliga företag i framtidsbranscherna måste växa i antal och på så sätt återvinna Sveriges plats bland ekonomiskt avancerade nationer. Vidare måste tillväxtens negativa effekter minimeras med avseende på miljö och människors hälsa och välbefinnande.
För att klara målsättningen att radikalt få ned arbetslösheten och öka tillväxten föreslår Kristdemokraterna ett stort antal åtgärder som, enligt motionärerna, ger en tydligare ansvarsfördelning mellan stat och företag, förbättrar företagens och företagandets finansiella villkor, som utvecklar tjänstesektorn och andra framtidssektorer samt stimulerar utbildning och forskning. Förslag om att AT-fonderna skall tillåtas köpa upp företag för ytterligare 10 miljarder kronor avvisas. Staten skall inte driva företag, utan sätta ramar och övervaka spelreglerna på marknaden. Det krävs mer kunskap om och förändrade attityder till företagande bl.a. genom särskilda företagarprogram i gymnasieskolan.
Saneringen av statens finanser måste fullföljas, vilket innebär krav på kraftigare besparingar i jämförelse med regeringens budgetpolitik. En sådan budgetpolitik sänker räntan och är därmed en av de viktigaste förutsättningarna för ökad tillväxt. Riksbankens ställning bör även stärkas och ges en mer fristående ställning. Statsskulden måste minskas genom en fortsatt ägarspridning och utförsäljning av statligt ägda företag. I motionen föreslås att en småföretagarminister bör tillsättas och kampen mot onödig byråkrati ges ökade resurser. Arbetsrätten måste moderniseras. Motionärerna förordar en arbetsrätt i enlighet med den som den tidigare riksdagsmajoriteten beslutade. Dessutom vill motionärerna pröva möjligheten till visstidsanställning i upp till två år och halvera återanställningstiden för personer under 55 år.
Även arbetsmarknadspolitiken måste reformeras. I motionen föreslås bl.a. att lärlingsutbildning införs ute i företagen, att arbetsmarknadsutbildningen styrs över till det reguljära utbildningsväsendet och att Arbetsmarknadsverket effektiveras och delas upp regionvis. Vidare föreslås att den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen återinförs samtidigt som lägsta beloppet åter höjs till 80 % av inkomsten. Motionärerna vill även införa möjligheten att ta ut ett sabbatsår och samtidigt ge någon arbetslös en chans att komma in på marknaden.
Kapitalförsörjningen för de mindre företagen måste förbättras genom ett permanent riskkapitalavdrag och avskaffande av dubbelbeskattningen. Tjänstesektorn måste öppnas upp genom lägre beskattning och nya attityder och regler. För tjänster riktade till hushållen föreslår Kristdemokraterna en särskild ungdomsskattsedel som befriar från moms och skattedelen av arbetsgivaravgiften.
Innovationer tas inte tillräckligt väl om hand i Sverige. För att främja kommersialisering av innovationer bör royalty på patenterade uppfinningar vara skattefri i två år och satsningar på innovativ teknikupphandling till mindre företag och uppfinnare ske.
Utbildning, forskning och kompetensutveckling är avgörande för ökad tillväxt. Här krävs en mängd åtgärder från kvalitativa satsningar bl.a. på en yrkeshögskola, lärlingssystem, inrättande av avdragsrätt på individuella utbildningskonton till återinförande av barntillägget i svux och svuxa. Kristdemokraterna framhåller att för industrins del och för att bevara svensk konkurrenskraft är det av vikt att en höjning av koldioxidskatten sker inom skatteväxlingens princip och inom ramen för det europeiska samarbetet. En sänkning av arbetsgivaravgiften måste vara ett villkor för ett riksdagsbeslut om en höjd koldioxidskatt. Miljökvalitetssäkring och en rättvisare och mer miljöanpassad förmånsbilbeskattning är andra viktiga steg för att uppfylla uppsatta miljömål.
En god etik och stabila spelregler är avgörande för ekonomins funktionssätt. En central myndighet för samordning och verkställande av arbetet mot ekobrott måste snarast inrättas.
När det gäller miljöpolitiken understryks i motionen att utifrån den kristdemokratiska förvaltarskapstanken kan ekoonomisk utveckling inte mätas med ett snävt ekonomiskt tillväxtbegrepp. Ekonomisk utveckling måste i stället ses som tillväxt av den totala nationalförmögenheten. Miljöområdet kommer i framtiden också att erbjuda nya tillväxtmöjligheter sett i ett traditionellt tillväxtperspektiv. Miljösektorn ger möjligheter till en mångfald olika arbeten. Dels finns en, menar motionärerna, potential för arbetstillfällen kopplade till kretsloppssamhället, som till exempel återvinningsindustrin, ny småskalig energiteknik med inhemska och förnybara energikällor. Dels är det uppenbart att den internationella marknaden för olika former av miljöteknik växer snabbt.
Utskottets ställningstagande till förslagen om riktlinjer för den ekonomiska politiken
I de bedömningar av den ekonomiska utvecklingen som tidigare redovisats i betänkandet anges i det s.k. huvudalternativet en tillväxt på drygt 2 % per år för de närmaste fem åren. I detta alternativ skulle sysselsättningen komma att öka med närmare 300 000 personer under perioden 1994-2000 och den öppna arbetslösheten sjunka från 8 % till 6 %. Som framgått får detta alternativ ses som en försiktig beräkning där hänsyn tagits till den mycket djupa konjunktursvacka den svenska ekonomin just har genomgått. Utskottet är av samma uppfattning som regeringen att ambitionen måste vara att ytterligare tränga tillbaka arbetslösheten.
I likhet med regeringen har utskottet mot denna bakgrund den bestämda uppfattningen att de närmaste årens politik främst måste inriktas mot åtgärder som stärker en långsiktigt hållbar tillväxt. Förutsättningarna att nå högre tillväxtbana än den som anges av huvudalternativet måste bedömas som goda, och därmed även förutsättningarna att nå högre sysselsättning samt lägre arbetslöshet. Det är samtidigt viktigt att klargöra att krisen i den svenska ekonomin ännu inte är övervunnen. Statens budgetunderskott är fortfarande mycket stort, och arbetslösheten är ännu mycket hög. Det kommer därför att krävas fortsatta insatser från regering och riksdag för att stärka tillväxten, och det kommer att krävas en medverkan och uppslutning omkring tillväxtpolitiken från andra parter i det svenska samhället.
Som framhålls i propositionen är det ett hot mot en god utveckling om olika delar av samhället i förtid intecknar ett kommande utrymme för standardförbättringar. Kraven på att få del av den växande produktionen kan bli för stora. Tillväxten kan tas ut på olika sätt: som stigande vinster, som stigande reallöner, som förbättrade offentliga finanser, som utökad offentlig verksamhet, som förbättrade sociala förmåner, som kortare arbetstid m.m. Men den räcker inte till allt på en gång. För närvarande måste högsta prioritet ges åt att förbättra de offentliga finanserna. Statsskulden som andel av BNP måste minska så att svensk ekonomi står bättre rustad för kommande lågkonjunkturer och internationella kriser.
I motion Fi15 (m) ställer sig motionärerna kritiska till att använda finanspolitiken i konjunkturpolitiskt syfte. Utifrån svepande påståenden om keynesiansk makroteori görs i motionen den bedömningen att det inte går att använda finanspolitiken i konjunkturpolitiken för att hålla tillbaka arbetslösheten och därigenom också skapa förutsättningar för bättre tillväxt. Den tid är förbi, heter det i motionen, då politiker kunde skapa konstgjord tillväxt genom att blåsa upp efterfrågan med finanspolitisk expansion. Enligt Moderata samlingspartiet måste finanspolitiken styras bort från den aktiva konjunkturpolitiken till förmån för långsiktig strukturpolitik .
Även i motion Fi18 (kds) hävdas att tillväxtpolitiken måste byta innehåll. Motiveringen är, såvitt utskottet förstår, densamma som i motion Fi15 (m). I den kristdemokratiska motionen sägs det att De kortsiktiga stabiliseringspolitiska tillväxtåtgärderna måste ge plats för en politik som via djupverkande och långsiktiga insatser främjar de reella förutsättningarna för tillväxt .
Enligt utskottets mening gör sig motionärerna skyldiga till en felsyn när man hävdar att en aktiv konjunkturpolitik för att bl.a. förbättra situationen på arbetsmarknaden genomgående skulle strida mot åtgärder som vidtas för att höja tillväxten i ekonomin. Enbart utbudsinriktade åtgärder kan inte lösa de nuvarande problemen i den svenska ekonomin.
Men självfallet är avvägningsproblemen mycket svåra mellan åtgärder för att hålla uppe efterfrågan och åtgärder som behövs för att sanera budgeten efter det att den offentliga sektorns finanser under de inledande åren av 1990-talet råkade i extrem obalans. Som bl.a. framhålls i motion Fi17 (v) präglas dagens krispolitik av svåra målkonflikter.
Önskemålet om att stimulera den inhemska efterfrågan måste i nuvarande svåra budgetläge vägas mot riskerna att försvaga den svenska kronan och höja räntemarginalen gentemot omvärlden. Det misstroende som funnits mot regeringens och riksdagens förmåga att få kontroll över statsfinanserna, som orsakades av den uppkomna krisen i statsfinanserna, har kostat det svenska folkhushållet oerhört mycket i form av höga räntemarginaler, utslagning av produktionskapacitet, låg aktivitet på hemmamarknaden och stor arbetslöshet. Krispolitiken balanserar mellan kraven på att stimulera tillväxt och sysselsättning å ena sidan och önskemålen om en snabb budgetsanering och lägre räntenivåer å andra sidan.
I motion Fi15 (m) anförs att budgetpolitiken bör ha som långsiktigt mål att balans uppnås mellan den privata och den offentliga sektorn. När den privata sektorn tillåts öka, minskar behovet av offentliga insatser. Den offentliga sektorns verksamhet och transfereringar kan därför successivt koncentreras till kärnuppgifterna. Samtidigt, menar motionärerna, kan skatten sänkas kraftigt, främst på arbete, för låg- och medelinkomsttagare.
Även i motionerna Fi16 (fp) och Fi18 (kds) förordas att den privatisering av offentlig verksamhet som inleddes av den borgerliga regeringen påskyndas och fullföljs.
I ett föränderligt samhälle måste som utskottet ser det staten och kommunerna kontinuerligt pröva vilken verksamhet som bör drivas i offentlig regi. Däremot finner utskottet ingen anledning att driva generella privatiseringsprogram utan hänsyn till de närmare omständigheterna i varje konkret fall.
Lönebildningen behandlas i motionerna Fi15 (m), Fi16 (fp) och Fi17 (v).
I motion Fi15 (m) framhålls att propositionens hela syn på lönebildningen är illa ägnad att skapa de nödvändiga förutsättningarna för tillväxt. Det är enligt motionärernas mening helt enkelt inte möjligt att sluta en central överenskommelse med en struktur som fungerar på en alltmer varierad arbetsmarknad. Lönebildningen måste främja en större lönevariation. Den viktigaste insatsen i denna riktning vore, enligt motionärerna, att avveckla regler t.ex. inom lagstiftningen om kollektivavtal som i dag motverkar ett mera modernt synsätt på lönebildningen. En sådan åtgärd skulle möjliggöra individuella löneavtal och göra arbetsmarknaden mer flexibel.
I motion Fi16 (fp) hävdas att lönebildningen är den svenska ekonomins akilleshäl. Lönekostnadsökningarna tycks även fortsättningsvis bli avsevärt högre än i vår omvärld. I motionen framhålls att det är parterna på arbetsmarknaden som bär det yttersta ansvaret för en lösning av problemen med lönebildningen. Staten bör, menar motionärerna, medverka till att skapa goda förutsättningar för ansvarsfulla avtal genom att bl.a. återställa skattereformerna och reformera arbetsrätten.
I motion Fi17 (v) anförs att höga vinstnivåer destabiliserar och försvårar avtalsrörelsen. I den stabiliseringspolitiskt mycket känsliga period vi är inne i vore det, menar motionärerna, önskvärt med breda löneavtal som täcker hela arbetsmarknaden. Löneutvecklingen bestäms långsiktigt av produktivitetsutvecklingen. Det är emellertid uppenbart att stora grupper inom den offentliga sektorn i dag är felavlönade. Lönediskrimineringen av kvinnor och kvinnodominerade arbeten är uppenbar. Bristen på samordning i löneförhandlingarna, framför allt på grund av arbetsgivarsidans ovilja, och frånvaron av utvecklade arbetsvärderingsinstrument försvårar löneförhandlingarna.
Utskottet anser att det finns problem med lönebildningen i Sverige, vilka kan medföra risker för destabilisering av ekonomin. Löneökningstakten i Sverige i den nu pågående avtalsrörelsen, som överstiger löneökningstakten i övriga Europa, är ofrånkomligen svår att förena med en prisstabilitet på god europeisk nivå under en längre period.
Som framhålls i propositionen kommer det, om lönebildningen även fortsättningsvis fungerar på nuvarande sätt, att vara mycket svårt att väsentligt pressa ned arbetslösheten. Alltför stora nominella löneökningar riskerar att bromsa den ekonomiska tillväxten i förtid och att permanenta arbetslösheten på en hög nivå.
Förhandlingarna om löneavtal har under 1995 genomförts utan central samordning. Därigenom har avtalsperiodernas längd kommit att variera från ett till tre år. Detta kan innebära en risk för att de först tecknade avtalen blir golv för kommande avtal vid nästa avtalsrörelse.
Den lösning på problem med lönebildningen som föreslås i motion Fi15 (m) tar dock utskottet bestämt avstånd ifrån. Att genom lagstiftning ensidigt försvaga löntagarorganisationernas ställning på arbetsmarknaden löser inte problemen. Risken är uppenbar att en utveckling mot individuella löneavtal bl.a. leder till att ett stort antal människor låses fast i ett låglönekollektiv. Erfarenheterna från de länder som prövat denna väg visar på att osäkrare anställningsförhållanden har utvecklats. De anställda erbjuds deltidsarbete och/eller korttidsanställningar. Det leder till ökad deltidsarbetslöshet och större segregation. Arbetslösheten blir högre för svaga grupper och får en starkare regional spridning - över huvud taget leder detta till ett samhälle med större skillnader i inkomst, arbete och trygghet.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Fi16 (fp) att det är parterna på arbetsmarknaden som har det yttersta ansvaret för att problemen med lönebildningen löses. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att regeringen under år 1996 kommer att ta kontakt med arbetsmarknadens parter för att få deras syn på den framtida lönebildningen. Bland annat bör parterna gemensamt inom ett år redovisa hur lönebildningen i Sverige skall ge en lönekostnadsutveckling på god europeisk nivå vid låg arbetslöshet.
Det råder stor enighet i riksdagen om att saneringen av den offentliga sektorns finanser måste fullföljas. I motionerna Fi15 (m), Fi16 (fp) och Fi18 (kds) hävdas att de av regeringen hittills genomförda budgetförstärkningarna främst har kommit till stånd genom skattehöjningar. Utskottet vill här påpeka att detta är en felaktig beskrivning av den hittills genomförda budgetsaneringen. Som framgått av utskottets redovisning av de medelfristiga kalkylerna skedde en utgiftsexplosion i den offentliga sektorns finanser åren 1991-1993. Perioden 1994-1995 kännetecknas av en mycket kraftig neddragning av utgifterna medan däremot inkomstförstärkningarna varit betydligt mindre.
I motion Fi17 (v) föreslås att skattesatsen i bolagsskatten höjs till 30 % och att det införs en värnskatt på 5 % på större vinster. Samtidigt sägs i motionen att man bör överväga att lindra den s.k. dubbelbeskattningen och förenkla skattereglerna för mindre företag. Motionärerna är dock av den uppfattningen att skatteuttaget ytterligare bör skärpas något på grund av det statsfinansiella läget.
Utskottet vill i likhet med vad som anförs i propositionen understryka att utrymmet för skattehöjningar är ytterst begränsat. Skattepolitiken har det senaste året präglats av behovet av att sanera de offentliga finanserna. Det har varit nödvändigt att höja skatteuttaget både för att minska det mycket stora budgetunderskottet som uppstod i början av 1990-talet och för att få en rimlig fördelningsprofil i budgetsaneringen. Samtidigt har det varit nödvändigt att begränsa skattehöjningarna så långt som möjligt för att inte i onödan försvaga den inhemska efterfrågan och försämra ekonomins funktionssätt.
De svenska företagsskatterna är konkurrenskraftiga vid en internationell jämförelse. Som utskottet ser det finns det ändå skäl att undersöka möjligheterna att förbättra de skattemässiga förutsättningarna för en fortsatt expansion av näringslivet.
I motion Fi16 (fp) görs en redovisning av hur Folkpartiet ser på sambandet mellan välfärdspolitik och tillväxt.
I diskussioner bland ekonomer om tillväxt och ekonomisk politik framstår ibland välfärdspolitiken som en belastning, en minuspost i kalkylen. Ett sådant synsätt vittnar, sägs det i motionen, om en oförmåga att se utanför det egna reviret. Det finns ingen anledning att tro, och det finns heller inte något vetenskapligt stöd för, att socialt instabila samhällen med växande klyftor, kriminalitet, segregation, försämrad offentlig service och krackelerande samhällsgemenskap skulle vara bra för tillväxten. Motionärernas uppfattning är därför att välfärdspolitiken i vid mening kan ses som en del av tillväxtpolitiken. Det är bra för tillväxten om folkhälsan blir bättre, om kunskapsnivån höjs genom bra skolor, om alkohol- och narkotikamissbruket kan trängas tillbaka, om kriminaliteten minskar samt om människorna känner att de kan lita på de offentliga försäkringssystemen och att vården kommer att fungera då de behöver den. Det nära sambandet mellan tillväxtpolitiken och välfärdspolitiken framgår också av att de största framstegen på båda områdena nås genom samma medel: att minska arbetslösheten.
Utskottet delar den syn på välfärden som tillväxtfaktor som framförs i motion Fi16 (fp). Som utskottet ser det överensstämmer denna syn på välfärden dven väl med de värderingar som varit en utgångspunkt vid utarbetandet av proposition 25.
Utskottet återkommer senare i betänkandet till de konkreta förslag inom miljö-, skatte-, arbetsmarknadsområdet och övriga områden som behandlas i propositionen och motionerna.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet de riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas av regeringen. Motionerna Fi15 (m) yrkandena 1, 2 i denna del, 7 och 32, Fi16 (fp) yrkandena 1 och 30, Fi17 (v) yrkande 1 samt Fi18 (kds) yrkandena 1 och 2 avstyrks av utskottet.
Privat sparande
I motion Fi15 (m) framhålls att sparandet och ägandet av sparandet är av central betydelse för kapitalbildningen. Det är ur sparandet investeringsmedlen tas. Från socialdemokratiskt håll hävdas det ofta, heter det i motionen, att det ökade hushållssparandet är en av huvudorsakerna till Sveriges ekonomiska problem. Tvärtom är ett tillräckligt stort hushållssparande en förutsättning för att vi skall ta oss ur problemen. Det som erfordras är att sparandet i hushållssektorn används för att finansiera investeringar som stärker tillväxtkraften.
Även i motion Fi18 (kds) framhålls att regeringen inte har förstått sambandet mellan högt sparande och tillväxt. Även i denna motion hävdas att sparandet framställs som ett betydande problem och en av orsakerna till djupet i den ekonomiska krisen och den höga arbetslösheten. Detta är, menar motionärerna, ett i grunden felaktigt synsätt. Individuellt sparande är en nödvändighet som statsmakterna på olika sätt skall premiera - detta finner även starkt stöd bland erkända nationalekonomer.
Som utskottet ser det blandar motionärerna ihop de problem som gäller sambandet mellan sparande och investeringar under ett konjunkturförlopp med de krav som ställs på sparandet för att öka tillväxten i en ekonomi med fullt kapacitetsutnyttjande.
I den lågkonjunktur som drabbade Sverige mycket hårt under de första åren av 1990-talet sjönk efterfrågan såväl på vår exportproduktion som på övrig produktion. Återhämtningen av ekonomin kom så småningom till stånd genom en kraftig ökning av exportefterfrågan, medan den inhemska efterfrågan - investering och konsumtion - fortsatte att vara och är alltjämt låg. Detta innebar en kraftig uppgång i hushållssparandet. Denna sparandeökning har inte tagits i anspråk för ökade investeringar eftersom efterfrågan varit svag. En ökning av t.ex. den privata konsumtionen - dvs. ett lägre hushållssparande - skulle ha lett till ökad aktivitet i ekonomin och på grund härav även en ökning i investeringarna. Det här beskrivna sambandet mellan sparande och investering gäller en ekonomi med outnyttjad kapacitet och en betydande arbetslöshet.
I en ekonomi som arbetar under full sysselsättning och i övrigt fullt kapacitetsutnyttjande är det nödvändigt att öka investeringarna för att kunna öka produktionskapaciteten. Det innebär att investeringarna i detta fall behöver öka på bekostnad av t.ex. privat konsumtion - dvs. en ökning av hushållssparandet. En ökning av investeringarna kan givetvis också finansieras genom utländsk upplåning, dvs. ett ökat bytesbalansunderskott.
Den yttersta konsekvensen av motionärernas uppfattning är att en ökning av sparkvoten skulle vara eftersträvansvärd även i situationer när arbetslösheten stiger kraftigt. En viktig förklaring till den synnerligen negativa utvecklingen av Sveriges ekonomi under 1990-talets första hälft kan kanske vara att ett sådant synsätt fick ett alltför stort genomslag i den ekonomiska politiken under några år. Däremot finns det givetvis ingen anledning att ha en negativ attityd till ett högt hushållssparande i en ekonomi i balans med en väl fungerande arbetsmarknad och offentliga finanser i ett gott skick.
När det gäller sparandet, kapitalförsörjningen och AP-fondernas placeringsrätt återkommer utskottet till dessa frågor längre fram i betänkandet.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi15 (m) yrkande 8 och Fi18 (kds) yrkande 12.
Saneringen av statsfinanserna
I propositionen (s. 5-6, 51-59) deklarerar regeringen att den är fast besluten att fullfölja saneringen av de offentliga finanserna. Under förra riksmötet presenterade regeringen i fyra steg ett omfattande saneringsprogram som inklusive vissa tidigare beslut uppgår till totalt 118 miljarder kronor. Förstärkningen av de offentliga finanserna har skett såväl genom utgiftsminskningar som genom skatte- och avgiftshöjningar. Huvuddelen av utgiftsminskningarna avser transfereringar till hushållen och statlig konsumtion. Däremot har de kommunala verksamheterna utbildning, hälso- och sjukvård samt vård och omsorg värnats.
Statsfinanserna är nu under kontroll. Underskottet i de offentliga finanserna minskar snabbt. Det beräknas minska från 13,4 % av BNP år 1993 till 4,4 % av BNP år 1996. De offentliga finanserna beräknas vara i balans 1998 med det budgetsaneringsprogram som redan har beslutats. Statsskulden mätt som andel av BNP beräknas stabiliseras redan i år och börja minska nästa år. Statsskulden kommer därmed att stabiliseras ett år tidigare än regeringen räknade med i kompletteringspropositionen och två år tidigare än vad som förutskickades i budgetpropositionen.
Med hänsyn till att de offentliga finanserna förbättras, till och med snabbare än vad som antogs i konvergensprogrammet, gör regeringen bedömningen att det inte finns anledning att nu föreslå ytterligare budgetförstärkningar. En ny prövning kommer emellertid att göras våren 1996.
I vårens kompletteringsproposition aviserade regeringen att den senare avsåg att lägga fram förslag om ett samlat tak för de offentliga utgifterna. Taket kommer att vara flerårigt, nominellt och omfatta hela den offentliga sektorn, dvs. staten, socialförsäkringarna och kommunerna.
I kompletteringspropositionen tog regeringen också ett fastare grepp över utgiftsutvecklingen genom att peka ut större anslagsöverskridanden och redovisa hur den avsåg att finansiera dem. I den nu aktuella propositionen meddelar regeringen att den har för avsikt att även i fortsättningen upprätthålla de strama budgetpolitiska principer som då etablerades.
Regeringen har därför under innevarande budgetår noga följt utvecklingen av statsbudgetens utgifter för att säkerställa att budgeten hålls inom anvisade ramar.
Regeringens uppfattning är att överskridanden av budgeterade utgifter skall finansieras, främst genom åtgärder inom det politikområde där överskridandet ägt rum, och i andra hand på något annat område. En första genomgång av utgiftsutvecklingen under innevarande år har gjorts, vilken resulterat i att ett antal befarade överskridanden har identifierats.
På två områden - bostadsbidragen och arbetslöshetsersättningen - föreligger risk för betydande anslagsöverskridanden. Bostadsbidragsutredningen kommer därför att ges tilläggsdirektiv om att pröva ytterligare besparingar motsvarande det prognosticerade överskridandet av bostadsbidragen.
Inom Arbetsmarknadsdepartementets område väntas utgifterna för arbetslöshetsersättningar under innevarande budgetår bli 2,5 miljarder kronor högre än vad som är beräknat i statsbudgeten. Överskridandet beror på att den öppna arbetslösheten minskar långsammare än väntat samtidigt som antalet personer i åtgärder finansierade över anslaget för arbetslöshetsersättningar har ökat mer än beräknat. Å andra sidan bedöms färre personer än väntat delta i insatser som finansieras över anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Regeringen framhåller att den ser det som angeläget att bevaka att utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen hålls inom budgeterade ramar. Regeringen avser därför att återkomma i denna fråga.
I propositionen pekas ytterligare några anslagsöverskridanden ut, och regeringen avser att även i dessa fall noga följa den fortsatta belastningen på anslagen. Skulle senare beräkningar bekräfta att överskridanden är att vänta kommer regeringen att återkomma med preciserade förslag till hur dessa skall finansieras. Regeringen kommer senare också att lägga fram förslag om hur vissa av riksdagen beslutade men ej finansierade utgiftsökningar skall finansieras.
Regeringen uppger att dess budgetpolitik för återstoden av mandatperioden innebär att den inte kommer att föreslå vare sig utgiftsökningar eller skattesänkningar som saknar finansiering.
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi15 att finanspolitiken måste styras över från aktiv konjunkturpolitik mot långsiktig strukturpolitik. En sänkning av den offentliga utgiftskvoten gör de offentliga finanserna mindre konjunkturkänsliga.
Med en offentlig sektor som är större än den privata är det enligt motionärerna svårt att få stabilitet i ekonomin. Ett långsiktigt mål bör därför vara att de offentliga utgifterna inte skall överstiga hälften av BNP, vilket kan jämföras med dagens nivå på närmare 70 %.
Budgetsaneringen bör baseras på utgiftsminskningar och inte på skattehöjningar. En sådan politik förbättrar ekonomins tillväxtmöjligheter.
Enligt motionärerna visar internationell erfarenhet och forskning att budgetkonsolidering som bygger på utgiftsnedskärningar snarare än skattehöjningar har bättre förutsättningar att bli framgångsrik och uthållig. En viktig anledning är att höga skatter försämrar tillväxtkraften i ekonomin, vilken är avgörande för att skulden skall minska i förhållande till BNP. Motionärerna hänvisar till det besparingsprogram som Moderata samlingspartiet redovisade i anslutning till vårens kompletteringsproposition och som innefattade utgiftsminskningar utöver regeringens förslag på netto 55 miljarder kronor och skattesänkningar på netto 37 miljarder kronor.
Regeringen bör enligt motionärerna specificera hur man avser att lägga ut de återstående 20 miljarder kronorna i den egna saneringsplanen samt de ytterligare 16 miljarder kronor som aviserades i konvergensprogrammet, dvs. sammanlagt 36 miljarder kronor. Uppslag till besparingar sägs regeringen kunna hämta ur den moderata partimotionen med anledning av vårens kompletteringsproposition.
I regeringens huvudalternativ - som motionärerna betecknar som relativt opimistiskt - ligger skuldkvoten fortfarande kvar på närmare 70 % av BNP vid ingången till nästa sekel. En så stor offentlig skuld kan knappast utgöra en stabil kärna i ekonomin, påpekar motionärerna. Den innebär att de offentliga finanserna är extremt känsliga för förändringar i den internationella räntenivån samt för förändringar i kronkursen.
Utöver det besparingsbehov som regeringen redovisar i propositionen är, som motionärerna ser det, ytterligare budgetförstärkningar nödvändiga för att etablera en tillräckligt stor trovärdighet för den ekonomiska politiken. De erinrar om att regeringen i kompletteringspropositionen aviserade besparingar på ytterligare 16 miljarder kronor, men att man nu väljer att skjuta dem på framtiden. OECD har i sin senaste granskning av svensk ekonomi rekommenderat regeringen att så snart som möjligt fatta beslut om även dessa utgiftsminskningar, påpekar de moderata motionärerna.
De synpunkter som motionärerna framför om skuldsaneringsprogrammets inriktning och storlek föreslår man att riksdagen skall som sin mening ge till känna för regeringen (yrkande 3).
Folkpartiet liberalerna ifrågasätter i motion Fi16 den inriktning regeringen har givit saneringen av statsfinanserna. Mycket kraftiga skattehöjningar har genomförts, och dessa har i synnerhet gällt sådana skatter som belastar företagandet och enskilda människors inkomster från arbete, studier och sparande. Ett redan högt skattetryck stiger därmed ytterligare.
Den förda politiken skapar inte stabilitet i skattereglerna, vilket skapar osäkerhet och är negativt för företagande och investeringar. Den leder dessutom till att skatternas totala omfattning ökar, vilket motionärerna ser som riskfyllt. Ett högt skattetryck innebär enligt deras mening att statsbudgeten blir mycket känslig för konjunktursvängningar. Därmed ökar risken för att budgetens underskott åter skulle öka vid en kommande konjunkturförsvagning.
Motionärerna befarar att dagens budgetförbättring inte är tillräckligt robust. Budgetsaneringen måste, enligt dem, i högre grad ske med minskade utgifter och i mindre grad med höjda skatter. De noterar också att de offentliga utgifternas andel av BNP sjunker, men att den kommer att ligga kvar på drygt 60 % i regeringens långsiktsperspektiv. En sådan utgiftskvot är, anser motionärerna, inte förenlig med en skattekvot på rimlig nivå. Målet bör därför vara att pressa ner den ytterligare.
Folkpartiet anser att budgetsaneringen under åren framöver bl.a. måste inriktas på transfereringarna till företag. Att dessa uppgår till över 40 miljarder kronor ser motionärerna som ett uttryck för en kvarlevande gammaldags socialdemokratisk näringspolitik som utgår från föreställningen att politiker på ett bättre sätt än företagare kan avgöra hur företag skulle skötas och inve-steringar göras. Inom socialförsäkringssystemen kan ytterligare besparingar göras, men det skall då ske på ett helt annat sätt än Socialdemokraterna gjort. Systemen skall göras mer försäkringsmässiga, inte mindre. Rundgången i a-kassan måste t.ex. brytas. Ytterligare ett viktigt besparingsområde är försvaret, där man med färre men bättre utbildade och utrustade värnpliktiga kan ge armén en modernare utformning.
Vänsterpartiet framhåller i motion Fi17 att en politik för arbete och utvecklad välfärd kräver ett solidariskt program för att sanera den offentliga ekonomin. Motionärerna anser dock att saneringsprogrammet måste anpassas efter svenska behov och inte efter EU:s och EMU:s krav för deltagande i den monetära unionen. En ensidig EU-anpassning hotar enligt deras mening såväl sysselsättning och välfärd som tillväxt i den svenska ekonomin.
Vänsterpartiets saneringsprogram omfattar enligt vad som uppges i motionen en nivå på 115 miljarder kronor, vilken fördelar sig med lika delar på skattehöjningar och besparingar. Motionärerna har inte kunnat stödja den nettobesparing på 3,5 miljarder kronor som uppnås när regeringen låter sänkta ersättningsnivåer i olika trygghetssystem finansiera en lägre matmoms. Vänsterpartiet har tidigare inte heller kunnat ställa sig bakom den budgetförstärkning på ytterligare 16 miljarder kronor som regeringen aviserade i konvergensprogrammet, och motionärerna noterar nu att regeringen i propositionen ansluter sig till Vänsterpartiets bedömning.
I förhandlingar med regeringen har Vänsterpartiet biträtt huvuddelen av det saneringsprogram som regeringen lagt fram, vilket gör att man nu är på väg att få kontroll över statsfinanserna. Motionärernas eget budgetalternativ ger dock kommunsektorn bättre möjligheter att trygga service och välfärd. Detta alternativ gör det också möjligt att skapa balans i den offentliga sektorn samtidigt som den generella välfärdspolitiken garanteras i handling, främst genom skatteökningar för dem med störst inkomster.
Kristdemokraterna påpekar i motion Fi18 att det för närvarande kanske är räntenivåerna som mer än något annat styr förutsättningarna för tillväxt i ekonomin. Dessa påverkas i sin tur av den internationella utvecklingen och i än högre grad av de offentliga finanserna. Med en statsskuld på ca 1 400 miljarder kronor kommer vi under överskådlig tid att vara utsatta för svåra påfrestningar. Osäkerheten om den ekonomiska politiken gör att låntagare får betala en riskpremie, vilket motionärerna ser som ödesdigert för företag och hushåll men också för staten.
Kristdemokraterna framhåller att inflationsbekämpningen måste prioriteras. Saneringen av statsfinanserna måste också påskyndas. En sådan inriktning är enligt motionärerna nödvändig för att vi skall kunna möta de påfrestningar som svensk ekonomi kommer att utsättas för i nästa lågkonjunktur. Kristdemokraterna är beredda att medverka till att ytterligare budgetförstärkningar på drygt 10 miljarder kronor kan komma till stånd.
Motionärerna tar fasta på en formulering i propositionen där det sägs att statsskulden och upplåningsbehovet minskar med ca 18 miljarder kronor när kärnbränslefonden förs över från Riksbanken till Riksgäldskontoret. Om detta är regeringens sätt att sanera statsfinanserna och minska statsskulden är det, som motionärerna ser det, mycket allvarligt. Saneringen får enligt deras mening aldrig bli en pappersprodukt där man genom kreativ bokföring tror sig lösa uppgiften. Dessa medel har betalats in av energiföretagen för att finansiera hanteringen av det utbrända kärnbränslet, slår motionärerna fast.
Vad som sägs i motionen om en fortsatt sanering av statsfinanserna föreslås riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen (yrkande 9).
Finansutskottet vill med anledning av propositionen och motionerna framhålla följande.
Förbättringen av statsfinanserna går nu betydligt snabbare än vad man hade anledning att räkna med så sent som i våras. Underskottet i de offentliga finanserna väntas 1996 motsvara 4,4 % av BNP, och har då på tre år minskat med motsvarande nio procentenheter av BNP.
Mätt som andel av BNP kommer statsskulden att stabiliseras redan i år. De offentliga finanserna beräknas vara i balans 1998.
Även om situationen nu ter sig mycket ljusare än för bara ett år sedan är krisen i den svenska ekonomin dock långtifrån övervunnen. Arbetslösheten är fortfarande mycket hög, och statens budgetunderskott är fortfarande stort. När statsskulden nu stabiliseras sker det också på en mycket hög nivå. Skall svensk ekonomi stå rustad inför kommande lågkonjunkturer och internationella kriser måste statsskulden som andel av BNP minska.
Med den nya inriktning som budgetpolitiken fått under förra riksmötet har regeringen lagt grunden för en stabilare utveckling. Beslut har fattats om ett omfattande budgetsaneringsprogram som inklusive vissa tidigare beslutade åtgärder stärker de offentliga finanserna med 118 miljarder kronor. Programmets omfattning motsvarar därmed 7,5 % av BNP.
Genom att kombinera skattehöjningar med utgiftsnedskärningar har saneringsprogrammets bördor kunnat fördelas på ett mer rättvist sätt. Den tiondel av hushållen som har den högsta ekonomiska standarden bidrar med närmare 30 % av budgetförstärkningen medan belastningen på den tiondel av hushållen med lägst standard begränsas till 5 % av budgetförstärkningarna.
Gjorda analyser visar också att den tiondel av hushållen med den högsta ekonomiska standarden får vidkännas de största procentuella förändringarna av disponibelinkomsterna medan låginkomsttagarna som grupp kommer något bättre ut, bl.a. beroende på sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel.
Saneringsprogrammet har alltså så långt möjligt utformats på ett sådant sätt att alla efter förmåga får bidra till att balansen i de offentliga finanserna återställs. Sammantaget har enligt utskottets mening åtgärderna därmed fått en rimlig fördelningsprofil.
Av betydelse för den fortsatta utvecklingen är den fasthet med vilken budgetarbetet bedrivs. Regeringen ställer numera krav på att varje ytterligare utgift, varje överskridande och varje annan försvagning av budgeten skall vara fullt ut finansierad. Budgetutvecklingen följs mycket noga och eventuella överskridanden bevakas för att om så erfordras snabbt kunna åtgärdas. Utskottet ser mycket positivt på dessa åtgärder eftersom en god budgetdisciplin är en grundläggande förutsättning för att nå framgång i saneringsarbetet.
Därtill kommer att riksdagen framöver skall behandla regeringens budgetförslag i mer samlad form. Med verkan från och med 1997 avser regeringen att lägga fast ett tak för de samlade offentliga utgifterna, vilket ytterligare främjar stadgan i budgetdisciplinen.
Av betydelse i sammanhanget är också att ansträngningarna att komma till rätta med obalanserna i ekonomin efter hand har fått en allt bredare parlamentarisk förankring i riksdagen. Förslagen i vårens kompletteringsproposition utformades i nära samarbete mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet. Centerpartiet står bakom även förslagen i den nu framlagda propositionen liksom Miljöpartiet de gröna. Utskottet konstaterar också att bakom konvergensprogrammet står fyra av riksdagens partier, nämligen Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna. Den breda uppslutningen kring det fortsatta saneringsarbetet ger stabila förutsättningar, vilket ökar tilltron till den förda politiken.
Moderata samlingspartiet presenterar i sin motion Fi15 ett skuldsaneringsprogram med en helt annan inriktning och omfattning än vad utskottet här har redovisat. Det moderata saneringsprogrammet bärs upp av utgiftsnedskärningar som är av sådan omfattning att de samtidigt ger utrymme för betydande skattesänkningar. Utgiftsminskningarna uppgår till 55 miljarder kronor netto och skattesänkningarna till netto 37 miljarder kronor.
I en tid då mycket stora uppoffringar krävs av medborgarna för att vi skall kunna komma till rätta med underskottet i de offentliga finanserna föreslår alltså Moderata samlingspartiet att ytterligare, mycket betydande besparingar skall genomföras för att skapa utrymme för en rad skattesänkningar.
Det moderata skuldsaneringsprogrammet saknar enligt utskottets mening därmed helt trovärdighet och kan inte vinna den breda uppslutning som krävs för att saneringen av statsfinanserna skall kunna drivas vidare med bestående kraft. Utskottet tar bestämt avstånd från en politik med denna inriktning och avstyrker därmed motion Fi15 (m) yrkande 3.
Kristdemokraterna riktar i sin motion Fi18 kritik mot den i propositionen beskrivna åtgärden att föra över kärnbränslefonden från Riksbanken till Riksgäldskontoret.
Utskottet vill med anledning härav anföra följande.
Reaktorinnehavare skall enligt lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. erlägga en årlig avgift så länge reaktorn är i drift. Influtna avgiftsmedel placeras på checkräkning i Riksbanken som till Statens kärnkraftsinspektion betalar en ränta motsvarande marknadsräntan på tioåriga statsobligationer.
Kärnbränslefondsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1994:107) föreslagit att nuvarande placeringsregler skall ändras så att det blir möjligt att få en bättre avkastning på tillgångarna. Med anledning härav har regeringen i proposition 1995/96:83 föreslagit att avgiftsmedlen skall föras över till en särskild fond, benämnd Kärnavfallsfonden, vars medel skall placeras i Riksgäldskontoret. Fonden skall förvaltas av en särskild styrelse som skall ges möjlighet att med friare placeringsregler öka fondens avkastning. Placeringar skall således kunna göras i aktier, obligationer och andra finansiella instrument.
Fondens tillgångar skall alltså placeras i Riksgäldskontoret, men kommer inte att avräknas mot statsskulden. Denna skuld visar nämligen statens ställning gentemot omvärlden, och den nu aktuella överföringen är en rent inomstatlig transaktion. Överföringen påverkar således inte statsskuldens storlek direkt, men kommer indirekt att få en sådan effekt eftersom den inverkar på statens upplåningsbehov.
Statens upplåningsbehov är definitionsmässigt liktydigt med summan av underskottet på statsverkets checkräkning - dvs. i princip statsbudgetens kassamässiga underskott - och Riksgäldskontorets nettoutlåning till statliga myndigheter, statliga bolag och andra statliga institutioner.
Fondens tillgångar kommer att redovisas på ett inlåningskonto i Riksgäldskontoret, och som en följd härav kommer överföringen att leda till att kontorets nettoutlåning och därmed även statens upplåningsbehov minskar. Ett minskat upplåningsbehov minskar i sin tur statsskuldens tillväxt.
Överföringen och den fortsatta uppbyggnaden av Kärnavfallsfonden innebär således att statsskuldens ökning begränsas. Omvänt gäller att upplåningsbehov och statsskuld kommer att öka den dag fondens tillgångar tas i anspråk för sitt avsedda ändamål.
Förslaget till nya former för förvaltning av reaktorinnehavarnas avgifter har sin upprinnelse i en framställning från dåvarande Statens kärnbränslenämnd som efterlyste friare placeringsregler för att kunna öka avkastningen på tillgångarna. Den i proposition 1995/96:83 föreslagna ordningen tillgodoser detta önskemål. Det är enligt utskottets mening riktigt att en fond av Kärnavfallsfondens karaktär inte inordnas i Riksbankens förvaltning. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion Fi18 (kds) yrkande 9.
Statsskuldspolitiken
För innevarande kalenderår bedömer Riksrevisionsverket (Budgetprognos 1) att upplåningsbehovet kommer att uppgå till 140 miljarder kronor. För nästa år förutses ett lånebehov på drygt 100 miljarder kronor. Verket har därvid inte beaktat effekten av att tillgångar flyttas från Riksbanken till Kärnavfallsfonden i Riksgäldskontoret, vilket bedöms minska upplåningsbehovet med ca 18 miljarder kronor. Riksgäldskontoret bedömer i sin senaste prognos att lånebehovet blir i det närmaste halverat nästa år.
Regeringen avser att i det korta perspektivet fortsätta upplåningen i utländsk valuta. Det markerar att regeringen inte har för avsikt att låta inflationen urholka statsskulden, anförs det i propositionen. Riksgäldskontoret skall enligt propositionen låna minst 30 miljarder kronor netto i utländsk valuta i år. Riksgäldsdirektören har för utskottet redovisat att den utländska upplåningen har uppgått till drygt 40 miljarder kronor under de tio första månaderna i år. Överläggningar pågår för närvarande mellan Finansdepartementet och Riksgäldskontoret om hur stor den fortsatta nettoupplåningen i utländsk valuta skall vara under år 1996.
I den moderata partimotionen Fi15 anförs att en upplåning i utländsk valuta naturligtvis kan vara fördelaktig, om en kronförstärkning kan förutses, men det kan diskuteras om man ändå skall utsätta sig för den extra risk som detta innebär. Behovet att minska påfrestningarna på den inhemska upplåningen genom utländsk upplåning förefaller inte vara så stort med det stora överskott i bytesbalansen som väntas. Vill man markera regeringens beslutsamhet att inte låta inflationen urholka statsskulden görs detta tydligare genom att öka satsningen på realränte- eller indexobligationer, anför motionärerna. Den kommande utredningen om statsskuldspolitiken bör, enligt motionärerna, ägna särskild uppmärksamhet åt motiven för upplåning i utländsk valuta, när bytesbalansen visar stort överskott.
Finansutskottet får med anledning härav anföra följande. Statlig upplåning i utländsk valuta innebär med nuvarande ränteskillnader mellan Sverige och omvärlden lägre kostnader jämfört med en upplåning i Sverige, i synnerhet om en kronförstärkning kan förutses. Räntorna på statsskulden är den enskilt största posten på statsbudgeten. De beräknas i år uppgå till ca 100 miljarder kronor. Även mycket små förändringar i den genomsnittliga räntenivån motsvarar mycket stora belopp.
En utländsk upplåning kan också, som anförs i propositionen, bidra till att förstärka förtroendet för regeringens politik att inte låta inflationen urholka statsskulden. Utskottet delar till skillnad från motionärerna regeringens uppfattning att en fortsatt utländsk upplåning kan vara fördelaktig för Sverige. Med tanke på det förväntade stora bytesbalansöverskottet och det totalt sett minskade upplåningsbehovet kan den utländska upplåningen dock väntas bli av något mindre omfattning nästa år.
En fortsatt upplåning i form av realränteobligationer anser utskottet vara av värde inte minst eftersom de utgör instrument som belyser inflationsförväntningarna. Svårigheterna att etablera en väl fungerande andrahandsmarknad för realränteobligationer har hittills bidragit till att omfattningen blivit relativt begränsad. De är således i dagsläget inte något alternativ till den utländska upplåningen.
Flera av de övriga frågor som tas upp i motion Fi15 (m) kommer att belysas av den utredare som regeringen tillkallat för att se över den statliga upplåningen. Han har till uppgift att kartlägga vilka faktorer som bör vara styrande för statsskuldens räntebindningstid, löptid och struktur, att analysera för- och nackdelar med att låna i utländsk valuta ur ett risk- och kostnadsperspektiv samt att kartlägga vilka faktorer som bör styra valutaupplåningens omfattning och sammansättning.
Med hänvisning härtill och vad utskottet anfört avstyrker utskottet motion Fi15 (m) yrkande 5.
Penningpolitiken
Under 1980-talet fick penningpolitiken kraftigt förändrade förutsättningar. Dessförinnan förekom en omfattande reglering av kredit- och valutamarknaderna, där utlåningsvolymer, utlåningens fördelning och räntenivån styrdes på administrativ väg. Likaså var finansiella transaktioner över landets gränser underkastade betydande restriktioner. Successivt avvecklades regleringarna och ersattes med styrmedel som via marknaderna påverkar räntor och valutakurser. Efter perioden 1976-82, då kronan devalverades vid fem tillfällen, var huvuduppgiften för Riksbanken att försvara den fasta växelkursen. Sedan man i november 1992 tvingades låta kronan flyta har Riksbanken angett prisstabilitet som sitt överordnade mål. Riksbanksfullmäktige har definierat prisstabilitetsmålet som att ökningen i konsumentpriserna skall begränsas till 2 % med en tolerans om en procentenhet uppåt och nedåt. Om inflationen tenderar att avvika från målet skall penningpolitiken utformas så att inflationen hålls inom det angivna intervallet. Penningpolitiken verkar emellertid med lång eftersläpning. Erfarenhetsmässigt tar det ett till två år innan en penningpolitisk åtgärd får full effekt.
Vid den utfrågning som finansutskottet hade med riksbankschefen Urban Bäckström den 16 november 1995 ansåg riksbankschefen att sannolikheten ökat för att inflationstakten i genomsnitt under 1996 kommer att ligga mellan 2,5 och 3 %, vid en oförändrad ekonomisk politik och förtroende för denna och fortsatt stabil tillväxt. För år 1997 bedömde riksbankschefen att inflationen i genomsnitt skulle bli något högre. En fortsatt appreciering av kronan skulle skapa en säkerhetsmarginal i penningpolitiken. Kronan måste alltjämt, enligt riksbankschefen, betecknas som undervärderad.
I likhet med vad som görs i propositionen vill utskottet understryka att det är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling att vi kan bibehålla en prisstabilitet på god europeisk nivå. Prisstabilitet stärker möjligheterna att uppnå en hög, stabil och långsiktigt hållbar tillväxt och en varaktigt hög sysselsättning. Låg och stabil inflation tenderar att dämpa konjunktursvängningarna i ekonomin. Därmed minskar risken för att arbetslösheten ökar i lågkonjunkturer på ett sådant sätt att den sedan stannar kvar på en hög nivå. Det har också visat sig att länder med låg och stabil inflation har lägre räntor och är mindre sårbara för störningar på de finansiella marknaderna.
Valutapolitiken
I november 1992 övergick Sverige till att ha en flytande växelkurs. I slutet av 1994 undertecknade Riksbanken avtalet om det europeiska monetära systemet (EMS- avtalet). Det innebar emellertid inte någon förändring av valutapolitiken. Flertalet av EU:s medlemmar deltar även i ett växelkurssamarbete, den s.k. växelkursmekanismen (ERM), som innebär ett gemensamt fastställande av växelkurser för deltagande valutor och ömsesidiga åtaganden för att upprätthålla pariteterna.
I propositionen konstaterar regeringen att en stabilitet i växelkursutvecklingen är önskvärd, men måste för att vara robust underbyggas med låg inflation och god balans i de offentliga finanserna. Det är enligt regeringen inte aktuellt att knyta kronan till ERM.
Regeringen gör bedömningen att den svenska kronan är undervärderad även efter det senaste halvårets förstärkning. Förbättrade statsfinanser, betydande överskott i bytesbalansen och en bibehållen låg inflation väntas leda till en fortsatt förstärkning av kronan och till lägre räntor samt till stabilitet i räntor och växelkurs.
I motion Fi17 (v) yrkas att ett framtida beslut om kronans knytning till ERM måste beslutas av riksdagen. Utskottet återkommer till detta.
I motion Fi15 (m) anför motionärerna att Sverige måste knyta kronan till ERM senast till våren om man vill vara med i EMU:s tredje fas redan från början. Ett onödigt dröjsmål kan enligt motionärerna tolkas som att vi inte på allvar siktar på medverkan i EMU. Därmed skapas osäkerhet om fastheten i låginflationspolitiken.
Ett av konvergensvillkoren för deltagande i EMU är att landet har uppvisat en stabil växelkurs utan allvarliga störningar och utan devalveringar på eget initiativ under minst två år före examinationstillfället. Det tolkades när konvergensvillkoren formulerades som att växelkursen under en tvåårsperiod skulle ha hållit sig inom det fluktuationsband på 2,25 % upp och ned från den nivå som fastställts inom ERM. Med det fluktuationsband på +/- 15 % som tillämpas i dag inom ERM är det inte sannolikt att ett deltagande i ERM i sig skulle anses som kvalificerande för ett deltagande i den tredje fasen av EMU. Enligt riksbankschefens uppfattning, som den framkom vid utfrågningen den 16 november, är det nödvändigt för Sverige att kunna uppvisa växelkursstabilitet under minst en tvåårsperiod om vi skall kunna kvalificera oss för deltagande i EMU. Ett formellt deltagande i ERM är inte avgörande.
Det är utskottets uppfattning att den ekonomiska politiken har vunnit allt större förtroende och därmed bidragit till en förstärkning av kronan och till en sänkning av de långa räntorna. Sedan riksdagens ställningstagande till inriktningen av den ekonomiska politiken den 15 juni i år har kronan fram till den 4 december förstärkts med ca 12,8 % gentemot D-marken, och räntan på femåriga statsobligationer har under samma tid sjunkit med 1,5 pro centenheter. Utskottet delar emellertid regeringens och riksbankschefens uppfattning att den svenska kronan är undervärderad och att detta är fallet även efter den förstärkning som skett sedan propositionen skrevs.
Riksbankens ställning
Sveriges anslutning till Maastrichtfördraget innebär åtaganden rörande centralbankens ställning som för Sveriges del kräver vissa lagändringar. Dessa förändringar har uppmärksammats av Riksbanksfullmäktige som i en skrivelse till finansutskottet har föreslagit att riksdagen hos regeringen skall begära en översyn av den svenska lagstiftningen rörande Riksbanken.
Riksbanksfullmäktige tar upp flera frågor i sin skrivelse. Det gäller frågan om riksbankschefens ställning och val av fullmäktige, inkl. mandatperioden och valbarhetskriterier, samt införandet av ett lagstadgat mål för penningpolitiken i riksbankslagen och förbud för fullmäktige att ta emot instruktioner samt frågan om ansvaret för valutapolitiken.
Fullmäktige erinrar i skrivelsen inledningsvis om att Riksbanken redan i dag även vid en internationell jämförelse har en självständig ställning. Vidare konstateras att en utgångspunkt för fullmäktige har varit att Riksbanken är världens äldsta centralbank och att den alltsedan sin tillkomst har varit underställd riksdagen. Redan detta faktum innebär att Riksbanken skiljer sig från traditionen i så gott som alla andra länder. Riksbanken har härigenom en speciell ställning i konstitutionellt hänseende. Det får anses kräva starka skäl, skriver fullmäktige, för att ändra ett förhållande som bestått i över 300 år.
I stadgan till det europeiska centralbankssystemet (ECBS-stadgan) finns ett uttryckligt krav på riksbankschefens självständighet. Enligt stadgan skall ämbetstiden för en centralbankschef vara minst fem år. Han får avsättas endast om han inte längre uppfyller de krav som ställs för att han skall kunna fullgöra sin arbetsuppgifter eller om han har gjort sig skyldig till allvarlig försummelse. Bestämmelser om fem års ämbetstid finns redan införda i regeringsformen. Däremot måste komplettering ske så att det finns uttryckliga kriterier för när riksbankschefen får avsättas. Ändringar skall göras oavsett om Sverige deltar i fas tre för införandet av den gemensamma valutan eller inte, skriver fullmäktige.
Riksbanken har redan nu en självständig ställning gentemot regeringen. Det gäller även vid en internationell jämförelse. I andra länder, där centralbanken är en myndighet under regeringen, förekommer det att regeringsledamöter kan delta i sammanträden vid vilka penningpolitiska beslut fattas. Enligt fullmäktiges uppfattning bör fullmäktige även framgent väljas av riksdagen eftersom Riksbanken är riksdagens verk. Det kan dock finnas anledning att se över mandatperioderna och valbarhetskraven.
Kärnpunkten i kravet på oberoende, framhåller fullmäktige vidare, är att varken den europeiska centralbanken (ECB), de nationella centralbankerna eller medlemmarna av deras beslutande organ skall begära eller ta emot instruktioner för utövandet av sin verksamhet från gemenskapsinstitutioner, medlemsstaternas regeringar eller något annat organ. Fullmäktige vill för att markera Riksbankens oberoende att det i riksbankslagen skall anges att riksdagen endast skall kunna ge instruktioner i form av lag.
Fullmäktige betonar att en förutsättning för gynnsam ekonomisk utveckling, inkl. stabil tillväxt och hög sysselsättning är att penningvärdet värnas. Därför bör ett lagstadgat mål sättas upp för Riksbanken att värna penningvärdet medan stöd för den allmänna ekonomiska politiken i övrigt måste utformas så att detta mål inte kommer i fara. Med ett mål angivet i lagen kan ingen tveksamhet råda om vad som är huvudmålet för penning- och valutapolitiken.
Fördraget och ECBS-stadgan berör inte valutapolitiken på nationell nivå, dvs. fram till inträdet i den tredje fasen av EMU. I den monetära unionen kommer rådet (ekonomi- och finansministrarna) att lägga fast övergripande riktlinjer för valutapolitiken avseende den gemensamma valutans växelkurs gentemot länder utanför unionen. Det blir således regeringarna som kan påverka valutapolitiken. I Sverige har Riksbanken ett grundlagsfäst ansvar för valutapolitiken. Vid en översyn av det svenska regelverket kan skillnaderna mellan den svenska traditionen och den som präglar ECB:s regler aktualisera en diskussion om ansvarsfördelningen när det gäller valutapolitiken. Fullmäktige anför att man finner en sådan diskussion naturlig, men vill understryka vikten av att ansvarsfördelningen även framgent utformas på ett sådant sätt att Riksbankens möjligheter att uppnå målet att värna penningvärdet bevaras.
I propositionen redovisar regeringen de många nya förutsättningarna för penning- och valutapolitiken, vilka har sin grund både i Sveriges medlemskap i EU och i de förändrade villkoren för den ekonomiska politiken i övrigt. Regeringen förklarar därvid att den avser att förbereda de förändringar i lagstiftningen som är motiverade av de nya förutsättningarna för penning- och valutapolitiken.
Riksdagen kommer senare att få ta ställning till frågan om ett svenskt deltagande i tredje etappen av EMU. Ett beslut i EU om vilka länder som skall ingå i EMU den 1 januari 1999 väntas vid eller strax efter årsskiftet 1997/98. Regeringen understryker vikten av att beslutet förbereds väl med både faktaunderlag och en bred allmän debatt. Regeringen har därför nyligen tillsatt en expertutredning för att ta fram underlag inför beslutet. Den skall vara klar i oktober 1996.
I propositionen konstateras att Sverige har en annan ordning än övriga EU-länder när det gäller ansvarsfördelningen avseende valutapolitiken. I Sverige är det Riksbanken som beslutar om växelkursregimen. I övriga EU-länder vilar ansvaret för denna typ av beslut på regeringen. Sådana skillnader mellan länderna i beslutskompetens kan försvåra Sveriges samarbete med andra länder inom EU. Valet av växelkursregim och frågor rörande valutasamarbete med andra länder, inkl. fastställande av centralkurser inom ERM, är centrala frågor inom den ekonomiska politiken. I propositionen konstateras att det mot denna bakgrund vore naturligt att ansvaret för dessa frågor ligger hos regeringen.
I tre partimotioner Fi15 (m) yrkande 6, Fi16 (fp) yrkande 3 och Fi18 (kds) yrkande 4 begärs att regeringen skall lägga fram lagförslag om att stärka Riksbankens oberoende.
I motion Fi15 (m) anför motionärerna att regeringen snarast bör lägga fram en proposition angående ökat oberoende för Riksbanken i enlighet med Riksbanksutredningens förslag. Motionärerna hänvisar till Riksbankens skrivelse till finansutskottet och anser att även om ett genomförande måste dröja till efter 1998 års val till den del det förutsätter grundlagsändring bör regeringen skyndsamt framlägga erforderliga förslag.
I motion Fi16 (fp) begärs också förslag om ändrad lagstiftning för att stärka Riksbankens självständighet, och motionärerna hänvisar till Riksbankens skrivelse. Det gäller bl.a. riksbankschefens ställning och förbud att begära eller motta instruktioner för fullmäktige. Vidare hänvisas till att regeringen anser att frågor om valutaregim bör flyttas från riksbanksfullmäktige till regeringen. Motionärerna anför att det överensstämmer med beslutsprocessen i flertalet andra länder och har ingen invändning mot det.
I motion Fi18 (kds) anser motionärerna också att regeringen bör lägga fram förslag i syfte att stärka Riksbankens ställning. De anser också att Riksbanken skall ges en från staten mer fristående ställning och att det är motiverat att lägga över beslutanderätten från Riksbanken till regeringen för valutapolitiken, valet av växelkursregim, valutasamarbete med andra länder och fastställande av centralkurser inom ERM.
Under behandlingen av proposition 25 har konstitutionsutskottet beslutat vverlämna till finansutskottet tre motioner rörande Riksbankens ställning som väcktes under allmänna motionstiden 1995.
I motion 1994/95:K204 av Lars Tobisson m.fl. (m) yrkas att riksdagen begär att regeringen med utgångspunkt i Riksbanksutredningens betänkande skyndsamt lägger fram förslag i syfte att stärka Riksbankens oberoende. I motion 1994/95:K219 av Anne Wibble och Lars Leijonborg (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att stärka Riksbankens oberoende. Lars Tobisson m.fl. (m) framhåller bl.a. att Riksbanksutredningens förslag var så utformade att ett kommande europeiskt samarbete på det monetära området inte onödigtvis skulle behöva försvåras eller fördröjas. Frågan om Riksbankens oberoende handlar enligt motionärerna inte bara om effektivitet i kampen mot inflationen utan rör också genom att Sverige nu är medlem i EU vår förmåga att uppfylla ett avtalsenligt åtagande. För Sveriges del blir det under alla omständigheter nödvändigt att ändra den grundlagsbestämmelse som föreskriver riksbankschefens obegränsade avsättlighet. Det är enligt motionärerna ofrånkomligt att regeringen förelägger riksdagen förslag om stärkande av Riksbankens oberoende under innevarande mandatperiod. Önskvärdheten av att markera bred politisk uppslutning kring målet att bekämpa inflationen och därmed sänka räntenivån motiverar att detta förslag läggs fram så snart som möjligt. De synpunkter som Anne Wibble och Lars Leijonborg (fp) framför i sin motion är liknande.
I motion 1994/95:Fi207 av Birgitta Hambraeus (c) yrkas att riksdagen beslutar att Riksbanken skall förbli under demokratisk kontroll som riksdagens bank (yrkande 3).
Som framgår av propositionen uttalade regeringen i konvergensprogrammet att den senare skulle återkomma med förslag beträffande de förändringar av Riksbankens ställning som följer av Sveriges åtagande enligt fördraget under etapp två av EMU, bl.a. beträffande riksbankschefens ställning. Enligt stadgan för ECBS skall centralbankschefen inte kunna avsättas annat än då han inte kan fullgöra sin tjänst eller uppenbart missköter sitt uppdrag. Utskottet har tidigare ställt sig positivt till att en sådan ändring föreläggs riksdagen under mandatperioden. Vad gäller de övriga frågorna som motionärerna och fullmäktige i Riksbanken tar upp vill utskottet anföra följande.
Fullmäktige utgår i sin skrivelse från att Sverige kommer att delta i den tredje fasen av EMU. Det är också utgångspunkten i förslagen i motionerna från Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna. Det är utskottets uppfattning att den svenska ekonomin kan utvecklas i den positiva riktning som redovisas i konvergensplanen. Sverige skulle enligt denna uppfylla konvergenskraven, med undantag för skuldkvoten och därmed sannolikt kvalificera sig för ett deltagande i EMU. Sverige deklarerade i medlemskapsförhandlingarna att ett slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången till den tredje etappen av EMU kommer att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med fördraget. Såvitt regeringen nu bedömer kan riksdagen behöva ta ställning till ett svenskt deltagande i den tredje etappen av EMU under våren 1997.
Regeringen har förklarat sin avsikt att förbereda de förändringar i lagstiftningen som är motiverade av de nya förutsättningarna för penning- och valutapolitiken. De förändringar i lagstiftningen som skall övervägas är sådana som i stor utsträckning berör regeringsformen. Utskottet utgår från att regeringen på det sätt som är brukligt vid sådana förändringar eftersträvar en bred och stabil parlamentarisk grund. Något ytterligare ställningstagande från riksdagens sida till Riksbankens skrivelse och yrkandena i motionerna synes därför inte motiverat. Med hänsyn härtill föreslår utskottet att motionerna 1994/95:K204 (m), 1994/95:K219 (fp), 1995/96:Fi15 (m) yrkande 6, 1995/96:Fi16 (fp) yrkande 3 och 1995/96:Fi18 (kds) yrkande 4 avslås av riksdagen.
Beträffande yrkande 3 i motion 1994/95:Fi207 (c) att riksdagen skall besluta att Riksbanken skall förbli under demokratisk kontroll som riksdagens bank, vill utskottet endast hänvisa till grundlagens bestämmelser och att det inte är aktuellt med någon förändring av huvudmannaskapet för Riksbanken. Motion 1994/95:Fi207 yrkande 3 avslås av utskottet.
Beslut om Sveriges deltagande i ERM
I Vänsterpartiets motion Fi17 yrkande 2 krävs att frågan om eventuell ERM- anslutning av kronan måste beslutas av riksdagen.
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Sverige kommer senare att ta ställning till deltagande i ERM. Beslut om anknytning och fastställande av centralkurs inom ERM bör ske på ett sådant sätt att möjligheter till spekulationer i största möjliga utsträckning begränsas. Det lämpar sig för Sveriges del därför inte för den beslutsordning som riksdagen tillämpar och som förordas i Vänsterpartiets partimotion. Motion Fi17 (v) yrkande 2 avstyrks därmed av utskottet.
Skattepolitiken
Inriktningen av skattepolitiken
I propositionen framhålls att skattepolitiken är ett av de områden som regeringen inriktar sig på för att stärka tillväxten och sysselsättningen. Skattepolitiken har under det senaste året präglats av behovet av att sanera statsfinanserna. Det har, anför regeringen, varit nödvändigt att höja skatteuttaget både för att minska de mycket stora budgetunderskott som uppstod i början av 1990-talet och för att få en rimlig fördelningsprofil i budgetsaneringen. Samtidigt har det varit nödvändigt att begränsa skattehöjningarna så långt som möjligt för att inte i onödan försvaga den inhemska efterfrågan och försämra ekonomins funktionssätt.
Regeringen betonar att utrymmet för fler skattehöjningar nu är ytterst begränsat och att det inte kan bli tal om vare sig ökade utgifter eller ofinansierade skattesänkningar.
I motion Fi15 av Carl Bildt m.fl. (m) anförs att målet för den ekonomiska politiken i bred bemärkelse bör vara att skapa förutsättningar för hög tillväxt, en god realinkomstutveckling och tillräckligt många nya arbeten för att eliminera massarbetslösheten. Budgetsaneringen måste enligt motionen baseras på utgiftsminskningar och inte på skattehöjningar. I motionen föreslås bl.a. sänkning av skatten på kapitalinkomster till 25 % (yrkande 10), sänkning till den tidigare nivån på avkastningsskatten på pensionsförsäkringar (yrkande 11), slopande av förmögenhetsskatten (yrkande 14), sänkning av fastighetsskatten på småhus och hyreshus till 1,5 % (yrkande 16) och slopande av den allmänna löneavgiften på 1,5 % (yrkande 20). I fråga om den statliga inkomstskatten kräver motionärerna en sänkning till 20 % (yrkande 17) och ett återinförande av fullt inflationsskydd i skatteskalan (yrkande 18). Därutöver föreslås en skattereduktion på 50 % för omsorgstjänster och vissa andra tjänster i hemmen (yrkande 23) och även en skattereduktion eller avdrag för reparation och underhåll av bostäder (yrkande 25). I motionen föreslås också att riksdagen hos regeringen begär förslag om finansiering av skattesänkningar med utgångspunkt i Moderata samlingspartiets budgetalternativ för innevarande budgetår (yrkande 24).
I motion Fi16 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) kritiseras propositionen för dess brist på företagar- och tillväxtvänlig ekonomisk politik. Nyckeln till fler jobb är fler företagare och därför bör så många som möjligt stimuleras att starta eget. Ett hinder mot en gynnsam utveckling är sådana skatter som belastar företagandet och enskilda människors inkomster från arbete, studier och sparande. Dagens instabila skattepolitik leder enligt motionärernas uppfattning till en sådan osäkerhet om de framtida skattereglerna att företagande och investeringar påverkas negativt. En annan invändning mot dagens skattepolitik gäller skatternas totala omfattning som enligt motionärernas mening inte bör överskrida nivån 50 %. I motionen yrkar de därför bl.a. på avskaffande av den tillfälliga höjningen av marginalskatten, den s.k. värnskatten (yrkande 11). De yrkar också på upphävande av beslutet om lägre moms på mat (yrkande 14). Förslag framförs också om ett antal skattesänkningar som berör företagande.
I motion Fi17 av Gudrun Schyman m.fl. (v) refereras regeringens konstaterande att utrymmet för ytterligare skattehöjningar är begränsat. Vänsterpartiet delar denna principsyn men menar ändå att det statsfinansiella läget gör det motiverat att något ytterligare skärpa skatteuttaget (yrkande 5 delvis).
Enligt motion Fi18 av Mats Odell m.fl. (kds) ligger roten till dagens arbetslöshet och ekonomiska problem i att Sverige under lång tid har haft en för svag ekonomisk tillväxt. Som ett led i att stimulera efterfrågan på tjänster och särskilt tjänster till hushållen, och därigenom främja sysselsättningen, föreslår motionärerna bl.a. en sänkning av tjänstemomsen (yrkande 19) och lägre beskattning av hushållstjänster (yrkande 20). I motionen föreslås också att en särskild skattsedel för ungdomar som utför tjänster åt hushållen införs (yrkande 21).
Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande (1995/96:SkU3y) till finansutskottet att det senaste årets ändringar inom beskattningen har bidragit till att sanera statsfinanserna. Skatteutskottet anför att det nu inte kan vara aktuellt att vidta några lättnader i uttaget av statlig inkomstskatt genom att upphäva den s.k. värnskatten eller att försvaga budgeten med ofinansierade skattesänkningar för dem som har förmögenhet eller kapitalinkomster. Inte heller vill skatteutskottet medverka till att nu höja momsen på mat till den generella momsnivån.
Beträffande frågan om skattebelastningen på tjänster av olika slag erinrar skatteutskottet om att en skattedifferentiering på detta område skulle vålla svåra gränsdragnings- och kontrollproblem och avvika från principerna om en enhetlig beskattning. Om en sänkning av skatterna för olika tjänster skall kunna nå påvisbara effekter från sysselsättningssynpunkt krävs mycket kraftiga sänkningar av skatterna på dessa områden med motsvarande skattebortfall som följd. Skatteutskottet avvisar ofinansierade skattesänkningar och vidhåller sin tidigare inställning att resultatet av Skatteväxlingsutredningens arbete bör avvaktas. Skatteutskottet vill dock inte utesluta att frågan om sänkning av skatten inom tjänstesektorn kan behöva prövas i framtiden.
När det gäller frågan om skattereduktion eller avdrag för reparation och underhåll av bostäder framhåller skatteutskottet att ett omfattande stöd till sådan verksamhet utgått under de senaste åren. Former för och omfattning av statens stöd till bl.a. underhåll och reparation av bostäder ingår i det utredningsuppdrag regeringen givit den bostadspolitiska utredningen. Utredningsarbetet skall enligt direktiven vara avslutat i september 1996. Resultatet av utredningens överväganden och den fortsatta beredningen av utredningens förslag bör avvaktas av riksdagen.
Skatteutskottet har, sammanfattningsvis, inte funnit någon anledning till erinran mot propositionen i nu nämnda delar och avstyrker aktuella motionsyrkanden.
Företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har anmält avvikande meningar till skatteutskottets yttrande.
Bostadsutskottet tar i sitt yttrande (BoU3y) till finansutskottet upp två av de yrkanden som behandlas i detta avsnitt. Det gäller för det första yrkande 25 i motion Fi15 (m) om avdrag eller skattereduktion för reparationer och underhåll av bostäder. Liksom skatteutskottet hänvisar bostadsutskottet till den bostadspolitiska utredningen och avstyrker motionen.
För det andra behandlar bostadsutskottet nivån på fastighetsskatten på bostäder. Enligt motion Fi15 (m) yrkande 16 bör fastighetsskatten sänkas till 1,5 % för år 1996. Bostadsutskottet erinrar om bakgrunden till beslutet om att fastighetsskatten skall vara 1,7 % av taxeringsvärdet fr.o.m. beskattningsåret 1996. År 1993 beslutade riksdagen om vissa höjningar under år 1994-1996 av de s.k. garanterade räntenivåerna i det statliga systemet för räntesubventioner vid ny- och ombyggnad av bostadshus. År 1994 beslutade riksdagen att höjningarna inte skulle genomföras vad avser åren 1995 och 1996. Den besparing som därmed uteblev beslutades i stället inhämtas genom en höjning av fastighetsskatten.
Bostadsutskottet konstaterar att beslutet att höja nivån på fastighetsskatten således fattades i syfte att ge utrymme för ekonomiska lättnader för vissa delar av bostadsbeståndet. Denna omfördelning inom bostadsbeståndet var nödvändig för att mildra de omfattande ekonomiska påfrestningar som drabbat framför allt de bostäder som producerades kring år 1990. Uteblivna åtgärder skulle ytterligare ha förvärrat situationen för dessa bostäder och sannolikt medfört ett ökande antal obeståndsfall. Sett ur bostadspolitisk synvinkel var således en höjd fastighetsskatt att föredra framför ett genomförande av höjningen av räntenivån. Bostadsutskottet anför att man vidhåller denna uppfattning och avstyrker således motionsyrkandet.
Moderata samlingspartiets företrädare har anmält avvikande mening i bostadsutskottet.
Finansutskottet vill för sin del anföra följande. Skattepolitiken är en central del av den ekonomiska politiken och har bidragit till att ge saneringen av statsfinanserna en rimlig fördelningsprofil. Under 1996 genomförs också en fördelningspolitisk skatteväxling, där momsen på mat sänks inom ramen för ett i stort sett oförändrat totalt skatteuttag. Sänkningen av matmomsen har vidtagits för att värna om särskilt utsatta grupper som barnfamiljer, pensionärer och låginkomsttagare som i allmänhet använder en relativt stor del av sin hushållsbudget till matinköp. Utskottet vill däremot bestämt avvisa en skattepolitik som försvagar budgeten med ofinansierade skattesänkningar för dem som har förmögenhet eller stora kapitalinkomster.
Beträffande nivån på fastighetsskatten hänvisar utskottet till bostadsutskottets yttrande. Finansutskottet har inte heller några invändningar mot skatteutskottets yttrande. Utskottet ställer sig med det anförda bakom den skattepolitik som redovisas i propositionen.
Med hänvisning till skatteutskottets och bostadsutskottets yttranden samt vad utskottet anfört avstyrks motionerna Fi15 (m) yrkandena 10, 11, 14, 16, 18, 20 och 23-25, Fi16 (fp) yrkandena 11 och 14, Fi17 (v) yrkande 5 (delvis) samt Fi18 (kds) yrkandena 19-21.
Kommunal inkomstbeskattning
I motion Fi15 av Carl Bildt m.fl. (m) tas den kommunala inkomstbeskattningen upp. Det sker i anslutning till en diskussion om behovet av att återställa marginalskattereformen. I motionen framhålls att kommunalskatterna redan i år genomsnittligt sett har stigit. Därtill förbereds i många kommuner ytterligare skattehöjningar inför år 1996. Detta skärper såväl marginalskatten som den genomsnittliga skatten på arbete och försämrar förutsättningarna för tillväxt och nya jobb. Därför bör en effektiv spärr mot kommunala skattehöjningar införas. Det bör ske i avvaktan på att en total översyn av de kommunala uppgifterna och deras finansiering har genomförts.
Motsvarande krav reses även i motion Fi10 av Carl Bildt m.fl. (m) som väckts med anledning av proposition 1995/96:64 Ett nytt utjämningssystem för kommuner och landsting m.m. Där läggs också ett konkret förslag till utformning av en sådan spärr. Motionärerna konstaterar att det i nuvarande samhällsekonomiska läge är särskilt angeläget att kommunalskatterna inte höjs. Tvärtom finns det skäl att uppmuntra till skattesänkningar när omprövningar och produktivitetshöjningar skapar utrymme för sådana.
För att motverka kommunala skattehöjningar bör enligt motionärerna en spärr byggas in i lagen om utbetalning av kommunalskattemedel för år 1996. Den bör utformas så att kommuner och landsting som beslutar om höjd utdebitering i praktiken endast får behålla en mindre del av de skatteintäkter som höjningen leder till. Det bör ske genom en ändrad neutraliseringsavgift i sådana fall.
Finansutskottet står bakom regeringens uttalanden i 1995 års kompletteringsproposition om att utrymmet för kommunala skattehöjningar är starkt begränsat och att den allmänna kommunala skattenivån inte kan höjas utan negativa återverkningar på samhällsekonomin. I anslutning till sin behandling av den kommunala ekonomin i våras hävdade utskottet att ekonomiska obalanser i kommuner och landsting främst måste åtgärdas med hjälp av utgiftsminskningar och effektiviseringar (1994/95:FiU19, rskr. 416, 417).
Utskottet står fast vid denna ståndpunkt men är samtidigt medvetet om att ett antal kommuner beslutat om ökad utdebitering för år 1996. Det måste enligt utskottet främst ses som ett uttryck för svårigheterna att såväl slå vakt om de kommunala kärnverksamheterna som samtidigt på kort tid anpassa sig till stora och på kommunal nivå svårpåverkbara utgiftsökningar, t.ex. effekterna av arbetslösheten.
Utskottet kan inte ställa sig bakom de förslag till åtgärder mot kommunala skattehöjningar fr.o.m. 1996 som förs fram i de moderata motionerna. Utskottet avstyrker därför motionerna Fi10 (m) yrkande 6 och Fi15 (m) yrkande 19.
Företagsbeskattning
Regeringen konstaterar i propositionen att de svenska företagsskatterna är konkurrenskraftiga vid en internationell jämförelse. Samtidigt medförde den omläggning som beslutades 1993 ett ökat skatteuttag på företagen. Regeringen har därför tidigare uttalat att skatteuttaget skall sänkas. En ram på två miljarder kronor har avsatts för detta ändamål. De regler som den borgerliga regeringen införde 1994 med en generell lättnad i beskattningen av utdelningar och reavinster medförde högst osäkra effekter på investeringarna, samtidigt som de innebar betydande skattelättnader för privatpersoner med stora aktieinnehav. Lättnader på bolagsnivå är principiellt sett att föredra, samtidigt som de kan förenas med ett tillfredsställande fördelningsmässigt utfall, skriver regeringen.
Ett riskkapitalavdrag innebärande en beloppsbegränsad skattereduktion vid deltagande i nyemissioner i onoterade aktiebolag under inkomståren 1996 och 1997 bör enligt regeringen införas. Vidare bör den tidigare avskaffade kvittningsrätten återinföras. Det innebär att företagare med nystartad aktiv verksamhet ges möjlighet att kvitta underskott i verksamheten mot tjänsteinkomster. Dessa frågor behandlas i proposition 1995/96:109. På längre sikt vill regeringen pröva en omläggning av beskattningen som innebär att företagen vid betalningen av bolagsskatt får tillgodoräkna sig de skatter som betalats på utdelningar och reavinster av ägare som är skattskyldiga i Sverige. Alltjämt bör dock gälla att ett finansieringsbehov utöver två miljarder kronor skall tillgodoses genom andra ändringar inom ramen för företagsbeskattningen. Om generella lättnader inte är möjliga att genomföra bör selektiva lättnader prövas. Avsikten är att de nya reglerna skall gälla fr.o.m. den 1 januari 1998. Ett utredningsarbete med denna inriktning aviseras.
I motion Fi15 av Carl Bildt m.fl. (m) betonas att skatteklimatet måste bli mer näringsvänligt. Enligt motionärernas mening missgynnar skattesystemet i Sverige företagande och kapitalbildning. I motionen yrkas nu först och främst slopad dubbelbeskattning på utdelad och kvarhållen vinst i aktiebolag, eftersom denna dubbelbeskattning leder till inlåsningseffekter som konserverar den etablerade företagsstrukturen och försvårar expansion inom nya, framtidsinriktade sektorer (yrkande 12). Vidare yrkas på lindrade spärregler för fåmansbolag och att det som inte kan betecknas som arbetsinkomst skall beskattas som kapitalinkomst (yrkande 13). Motionärerna kräver vidare slopad fastighetsskatt på industrifastigheter och kommersiella lokaler (yrkande 15) och föreslår slutligen införande av ett något annorlunda utformat riskkapitalavdrag för vissa riskkapitalplaceringar under de närmaste fem åren. Avdraget skall ha ett skattemässigt värde på 30 % och får ej överstiga 300 000 kronor årligen och skall avse förvärv av nyemitterade aktier direkt eller via särskilda mellanhandsinstitut i onoterade bolag som är verksamma i Sverige (yrkande 40).
För att förbättra riskkapitalförsörjningen föreslås även i motion Fi16 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) att den dubbla beskattningen av företagens vinster avskaffas (yrkande 12). Samma krav förs fram i motion Sk28 (yrkande 1) av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp). I motion Fi16 krävs också ett avskaffande av fastighetsskatten på industribyggnader (yrkande 13) och föreslås att ett riskkapitalavdrag som inte är tidsbegränsat till två år och som också gäller för aktier som handlas på nya marknadsplatser för innovatörskapital införs (yrkande 15).
Enligt motion Fi17 av Gudrun Schyman m.fl. (v) är rätten till kompetensutveckling en av dagens stora fördelningspolitiska frågor. De föreslår därför inrättandet av ett framtidsfondsystem med syfte att satsa på kompetensutveckling och utvecklande av arbetsorganisation och vars finansiering skall ske genom årliga vinstavsättningar. I avvaktan på att ett vinstdelningsprogram tas fram föreslår motionärerna att framtidsfonderna finansieras genom att bolagsskatten höjs från 28 till 30 %. De föreslår dessutom en extra värnskatt på 5 % för större bolagsvinster (yrkande 5 delvis). Vad beträffar regeringens förslag till kvittning och riskkapitalavdrag framhåller motionärerna risken för skatteplanering och avvisar därför regeringens tankar på återinförande av kvittningsrätten under fem år - dock att de möjligen kan tänka sig en mer begränsad tid, t.ex. 2-3 år - samt införandet av ett riskkapitalavdrag (yrkande 7 delvis).
I motion Fi18 av Mats Odell m.fl. (kds) förordas en som huvudprincip generell näringspolitik som stärker de befintliga företagens livskraft och främjar tillkomsten av nya företag. Motionärerna redovisar en positiv inställning till möjligheten till skattereduktion för riskkapitalinvesteringar för den som köper nyemitterade aktier i onoterade bolag men anser att stimulanser för ökad riskkapitalförsörjning inte skall vara beroende av konjunktursvängningar utan ges långsiktigt stabila villkor. Därför föreslås att avdragsmöjligheten skall vara permanent (yrkande 13). Vidare föreslår motionärerna att royalty på patenterade uppfinningar skall vara skattefri i två år (yrkande 14), ett omedelbart slopande av dubbelbeskattningen av riskkapital (yrkande 17) och ett återgående till de tidigare momsinbetalningsreglerna (yrkande 18). I motion Sk27 av Michael Stjernström m.fl. (kds) krävs också att dubbelbeskattningen på riskvilligt kapital avskaffas (yrkande 8).
Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande (SkU3y) att inriktningen i fråga om företagsbeskattningen bör vara att åstadkomma ett regelsystem som kan förväntas förbli stabilt och ge fasta spelregler åt företagen. För att komma dithän måste reglerna vara ordentligt genomtänkta och vinna ett brett politiskt stöd. Som regeringen anför bör därför planerna på förändringar inom företagsbeskattningen behandlas inom ett grundligt utredningsarbete med inriktning på att utforma en hållfast reform till 1998.
För dagen bör emellertid företagen ges en annan typ av skattelättnad som är lättare att genomföra, och skatteutskottet ser positivt på regeringens förslag till riskkapitalavdrag och återinförd kvittningsrätt.
Skatteutskottet har inget att invända mot propositionen och avstyrker motionerna.
Avvikande meningar till skatteutskottets yttrande har anmälts av företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning. Utskottet vill särskilt understryka att de lättnader som är aktuella för företagen av statsfinansiella skäl måste rymmas inom den ram på två miljarder kronor som tidigare har avsatts för detta ändamål. Det kan således inte komma i fråga att utöver de nu nämnda lättnaderna vidta sådana åtgärder som att upphäva besluten om fastighetsskatt på industrifastigheter eller tidigareläggning av momsinbetalningar.
Beträffande förslagen om en höjning av bolagsskatten och en extraskatt på större bolagsvinster vill utskottet påpeka att en ensidig höjning av bolagsskatten skulle inverka negativt på de svenska företagens konkurrensförmåga.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker finansutskottet motionerna Fi15 (m) yrkandena 12, 13, 15 och 40, Fi16 (fp) yrkande 12, 13 och 15, Fi17 (v) yrkandena 5 (delvis) och 7 (delvis), Fi18 (kds) yrkandena 13, 14, 17 och 18, Sk27 (kds) yrkande 8 samt Sk28 (fp) yrkande 1.
Fordonsskatt
Riksdagen tillstyrkte våren 1995 regeringens förslag om en höjning av försäljningsskatten på motorfordon med 20 % den 1 januari 1996 (prop. 1994/95:203, bet. SkU28, rskr. 439). Detta förslag var en av de åtgärder som vidtogs för att finansiera vårt medlemskap i Europeiska unionen.
Regeringen föreslår nu i propositionen att denna höjning återtas och ersätts med en höjning av fordonsskatten fr.o.m. den 1 januari 1996. Höjningen återtas genom en ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. För att få samma varaktiga nettoeffekt krävs att fordonsskatten höjs med 10 %.
Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SkU3y) propositionens förslag att återta höjningen av försäljningsskatten och i stället höja fordonsskatten.
Företrädare för Moderata samlingspartiet har i en avvikande mening till skatteutskottets yttrande anmält att de biträder förslaget att undanröja höjningen av försäljningsskatten men att de motsätter sig förslaget att höja fordonsskatten.
Finansutskottet har samma uppfattning som skatteutskottet och tillstyrker propositionens förslag. En lägre nivå på försäljningsskatten stimulerar förnyelsen av bilparken vilket har positiva effekter på miljön. Utskottet vill - i likhet med skatteutskottet - framhålla att det vore oansvarigt att slopa höjningen av försäljningsskatten utan att kompensera skattebortfallet.
I detta sammanhang vill utskottet ta upp följande. I proposition 1995/96:6 Vidareutveckling av systemet med miljöklasser för fordon m.m. föreslås att miljöklassystemet enligt bilavgaslagen (1986:1386) kompletteras med klasserna 1 E för elbilar och 1 H för hybridbilar. Detta föranleder följdändringar i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. Jordbruksutskottet har till finansutskottet överlämnat det senare lagförslaget för samordning med förslaget om ändring i samma lag som läggs fram i proposition 1995/96:25. Övriga förslag i proposition 1995/96:6 behandlas i betänkandet 1995/96:JoU6.
I skatteutskottets yttrande (1995/96:SkU2y) till jordbruksutskottet över proposition 1995/96:6 föreslås att den skattebefrielse som nu gäller för eldrivna bilar fram till den 1 januari 1998 består i avvaktan på det av regeringen aviserade förslaget om emissionskrav m.m. för dessa fordon. Ett enigt skatteutskott föreslår därför att övergångsbestämmelsen i förslaget till lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon utformas i enlighet med nuvarande regel om skattebefrielse för dessa bilar. Av betänkandet 1995/96:JoU6 framgår att jordbruksutskottet inte har något att invända mot skatteutskottets förslag.
Finansutskottet har ingen erinran mot regeringens förslag beträffande försäljningsskatt på motorfordon. Skatteutskottets komplettering är av lagteknisk karaktär och innebär ingen förändring jämfört med dagens regler. Utskottet tillstyrker att lagen får den utformning som skatteutskottet föreslår. Utskottets förslag till lydelse av lagen om försäljningsskatt framgår av bilaga 2 till betänkandet.
Förmånsbeskattning av bilar
I propositionen aviseras en översyn av vägtrafikens samlade beskattning omfattande såväl lätta som tunga fordon. Däremot bör enligt regeringen beskattningen av bilförmån inte aktualiseras i detta sammanhang.
I flera motioner framförs önskemål om en reformering av det nuvarande systemet för beskattning av bilförmån. Dit hör motion Fi18 (yrkande 33) av Mats Odell m.fl. (kds) vari begärs en rättvisare och mer miljöanpassad bilförmånsbeskattning, sänkt fast förmånsskatt och höjd skatt på den rörliga bränslekostnaden. Även i motion Fi23 (yrkande 9) av Karin Pilsäter och Ola Ström (båda fp) begärs en förändring av förmånsbeskattningen så att bensinsnåla bilar och korta körsträckor uppmuntras. I motion Fi41 (yrkande 6) av Eva Eriksson m.fl. (fp) efterlyses ett system som innebär beskattning efter faktisk körsträcka. Per Rosengren m.fl. (v) begär i motion Fi45 (yrkandena 1 och 2) skyndsamt förslag till skärpt förmånsbeskattning som innebär att den privata körningen schablonmässigt beräknas till 4 000 mil om året. Även i motion Fi54 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) föreslås att den privata körsträckan schablonmässigt skall beräknas till 4 000 mil om året eller att privata resor med tjänstebilar skall deklareras och beskattas för sig.
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU3y) att det är angeläget att få till stånd en beskattning som är mer relaterad till den privata körsträckan än vad det nuvarande regelverket medger. Skatteutskottet betonar att beskattningen av förmånsbilar med rätt utformning kan ha stor betydelse för miljön. Nuvarande regler innebär att det inte finns något incitament för förmånstagaren att begränsa sin körning eller att välja en bränslesnål bil. Enligt beräkningar, baserade på uppgifter från Trafik- och klimatkommitténs betänkande SOU 1995:64, är den genomsnittliga privata körsträckan för förmånsbilar 2 300 mil per år. I dag är reglerna utformade så att den skattskyldige beskattas efter en schablon som utgår från värdet av en bil om den körs 1 500 mil per år.
Skatteutskottet förutsätter att det utredningsarbete som pågår i regeringskansliet rörande beskattningen av förmånsbilar påskyndas så att ett förslag snabbt kan föreläggas riksdagen. Skatteutskottet anser att motionerna i väsentlig del får anses tillgodosedda med vad skatteutskottet anfört och avstyrker motionerna.
I skatteutskottet har avvikande mening avgivits av företrädarna för Folkpartiet och Vänsterpartiet.
Finansutskottet vill erinra om att finansministern i riksdagens kammare den 16 november 1995 redovisade att det nu görs en samlad översyn vad gäller beskattningen av vägtrafik i allmänhet. Frågan om bilförmånerna är utbruten ur det sammanhanget och studeras i särskild ordning.
Utskottet vill inte föregripa det arbete som pågår i regeringskansliet i dessa frågor och anser inte att något tillkännagivande är påkallat, men förutsätter liksom skatteutskottet att utredningsarbetet rörande beskattningen av förmånsbilar påskyndas så att ett förslag snabbt kan föreläggas riksdagen. Därmed avstyrks motionerna Fi18 (kds) yrkande 33, Fi23 (fp) yrkande 9, Fi41 (fp) yrkande 6, de båda yrkandena i Fi45 (v) samt Fi54 (mp).
Egenavgifter och löneavgifter
I motion Fi15 av Carl Bildt m.fl. (m) anförs att höjningen av egenavgiften till sjukförsäkringen med 3 procentenheter de närmaste åren omedelbart bör undanröjas (yrkande 21). Vidare framhålls att reglerna för socialavgifter bör ändras så att betalningsansvaret för samtliga socialförsäkringsavgifter överförs till löntagarna med motsvarande höjning av bruttolönen (yrkande 22).
Finansutskottet vill erinra om att riksdagen, på finansutskottets förslag, hösten 1994 godkände regeringens förslag att uttaget av allmänna egenavgifter till sjukförsäkringen bör höjas med 1 procentenhet per år under 1996-1998 (prop. 1994/95:25, bet. FiU1, rskr. 145, 146). I enlighet med detta beslut har regeringen i proposition 1995/96:69 Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m. föreslagit en höjning med 1 procentenhet från den 1 januari 1996. Finansutskottet hänvisar till socialförsäkringsutskottets behandling av den propositionen i betänkande 1995/96:SfU2 och ser ingen anledning att aktualisera någon ändring av tidigare fattade beslut rörande egenavgifter.
Utskottet kan inte heller finna något skäl till att i detta sammanhang föreslå en förändring av betalningsansvaret för socialförsäkringsavgifter.
Med det anförda avstyrks motion Fi15 (m) yrkandena 21 och 22.
Skatteundandragande m.m.
I propositionen betonas vikten av att kampen mot skattefusk och mot den ekonomiska brottsligheten skärps och effektiviseras. Regeringen redovisar också vissa åtgärder som vidtagits i syfte att bidra till att stärka samhälls moralen genom att motverka skattefusk och överutnyttjande av bidragssystemet. Regeringen aviserar också en rad nya initiativ för att motverka skattefusk och ekonomisk brottslighet.
I motion Fi18 (yrkande 31) av Mats Odell m.fl. (kds) föreslås att en central myndighet inrättas som samordnar och verkställer arbetet mot ekobrott. Ett väl fungerande samarbete mellan polis, åklagare samt kronofogde- och skattemyndigheter är, betonar motionärerna, nödvändigt för att uppnå bra resultat.
Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande (SkU3y) om att skatteförvaltningen har en central roll bl.a. för att komma till rätta med momsfusk. Skatteutskottet har inte något att erinra mot vad som anförs i propositionen i denna del och avstyrker motionen.
Kristdemokraternas företrädare har avgivit avvikande mening i skatteutskottet.
Finansutskottet instämmer i skatteutskottets yttrande. Liksom skatteutskottet vill finansutskottet understryka vikten av ett kraftfullt agerande från statsmakternas sida mot den ekonomiska brottsligheten. Utskottet vill erinra om att Ekobrottsberedningen har i uppdrag att se över de organisatoriska formerna för ekobrottsbekämpningen. Vidare pågår ett intensivt arbete i syfte att förbättra skattekontrollen. Dit hör översynen av de regler som bestämmer formerna för skatterevisioner, skattetillägg och förseningsavgifter. Även den pågående översynen av generalklausulen mot skatteflykt syftar till att stävja det otillbörliga skatteundandragandet. Enligt propositionen kommer förslag i ett flertal av dessa frågor att presenteras under våren.
Mot bakgrund av det anförda avstyrks motion Fi18 (kds) yrkande 31.
Arbetsmarknadspolitik
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Regeringen framhåller i propositionen (s. 65-71) att den aktiva arbetsmark nadspolitiken är av central betydelse för att främja en flexibel arbetsmark nad, förebygga inflation, stärka arbetskraftens kompetens och förhindra en permanent utslagning från arbetslivet. Målet är att göra en hög och full sysselsättning möjlig.
Uppgiften att undvika arbetslöshetsfällan är gigantisk. Återhämtningen har redan påbörjats, och regeringen räknar med att antalet sysselsatta skall öka med i genomsnitt 75 000 personer per år under 1995 och 1996. Det är en historiskt sett mycket hög ökningstakt, dubbelt så snabb som för genomsnittet i EU. Sysselsättningsökningen motsvaras emellertid inte av en lika snabb minsk ning av arbetslösheten, vilket enligt regeringen beror på att allt fler söker sig ut på arbetsmarknaden när ekonomin återhämtar sig och på att den genom snittliga arbetstiden samtidigt ökar. Som en följd härav beräknas den öppna arbetslösheten bara minska från 8,0 % år 1994 till 6,4 % år 1996.
Arbetslösheten är enligt regeringens uppfattning fortfarande för hög och minskar i alltför liten utsträckning. Behovet av att utveckla och förnya ar betsmarknadspolitiken är därför som störst nu. Regeringen anser att poli tiken måste fokuseras på att korta vakanstider, minska långtidsarbetslöshet och att mobilisera arbetskraften.
I propositionen redovisas en rad åtgärder som vidtagits för att effektivi sera arbetsmarknadspolitiken. Dessa insatser har kompletterats med en utbygg nad av den reguljära utbildningen. Arbetslinjen har stärkts. Personer som riskerar att slås ut permanent har prioriterats. Arbetslöshetsförsäkringen har ändrats i syfte att tydliggöra dess karaktär av omställningsförsäkring.
Om arbetslöshetsförsäkringen förvandlas från en omställningsförsäkring till en långsiktig försörjning hotas, som regeringen ser det, grundbulten i den aktiva arbetsmarknadspolitiken - arbetslinjen.
Det finns tecken på att arbetsmarknadspolitiska åtgärder används endast för att kvalificera för en ny ersättningsperiod. Detta måste enligt regeringens mening tas på allvar av hänsyn till den enskilde och inför risken att arbetsmarknadspolitiken nedgraderas.
Enligt regeringen behöver gränsen mellan arbetsmarknadsutbildning och reguljär utbildning göras tydligare. Arbetsmarknadsutbildningen skall i första hand ses som en omställningsutbildning och renodlas mot yrkesutbildning. Regeringen skall återkomma med förslag om en tydligare skiljelinje, vilket kan behöva följas av anpassningar i studiefinansieringssys temet.
Det finns enligt propositionen vidare skäl att överväga att ytterligare öka kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken. Samverkan mellan kommuner, försäkringskassa och arbetsförmedling skulle kunna leda till en effektivare arbetslöshetsbekämpning. En lokal förankring kan också bidra till större träffsäkerhet och minska risken för överutnyttjande. Möjligheten att kunna erbjudas arbetsmarknadspolitiska åtgärder och kvaliteten i dessa får dock inte vara avhängig av var man bor.
En förutsättning för ett effektivt bekämpande av fusk är att arbetsmarkna dens parter medverkar aktivt. Den som starkast försvarar ett väl utbyggt väl färdssamhälle är, som regeringen ser det, den som har störst anledning att vara noggrann med att det inte missbrukas.
I propositionen redovisas också det omfattande utredningsarbete som pågår och som berör arbetsmarknadspolitiken. Regeringen anmäler att den kommer att be dessa utredningar att redovisa sina överväganden och förslag i centrala frågor i februari 1996. Därefter avser regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till en fortsatt förnyelse av arbetsmarknadspolitiken.
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi15 att arbetsmarknaden måste göras mer dynamisk och flexibel om tillväxten skall kunna främjas och arbetslösheten pressas tillbaka genom flera riktiga arbeten. Det svenska sättet att organisera arbetsvillkoren kännetecknas av en hög grad av standardisering med centrala kollektivavtal och omfattande lagstiftning. Möjligheterna till lokala och individuella avvikelser är begränsade. Till den stela ordningen bidrar olika trygghetssystem och trygghetsföreställningar. Föränderlighet uppfattas som otryggt i stället för berikande.
Lönebildningen måste främja större lönevariation. Enklare arbeten skall kunna utföras till rimliga löner, medan hårt arbete, kunnande och skicklighet skall premieras. Centrala avtal fungerar inte på en alltmer varierad arbets marknad. Den lönerigiditet som regeringen visar leder till högre arbetslöshet och risk för kompetensunderskott eller kompetensflykt. Med en fungerande lönebildning får de unga signaler om lämplig utbildning.
Motionärerna knyter an till vad som sägs i propositionen om en bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen. Detta uttalande bör enligt deras mening fullföljas genom att antalet ersättningsdagar begränsas till 300. En sådan förändring bör införas samtidigt med de övriga moderniseringar av arbetsmarknadspolitiken som partiet föreslår. Hela försäkringen bör dessutom göras om till ett stödsystem som omfattar alla och som står fritt från de fackliga organisationerna (yrkande 29).
Huvudorsaken till företagandets stagnation under de senaste decennierna ligger i en alltför hårt reglerad arbetsmarknad. Att inte arbetslösheten exploderat tidigare förklaras av den offentliga sektorns tillväxt, vilket nu är en huvudorsak till den ekonomiska stagnationen. En annan förklaring ligger i att en växande arbetslöshet dolts av socialförsäkringssystemen.
Moderata samlingspartiet föreslår att regeringen skall ge sjuk- och arbetsskadeberedningen direktiv att utreda ett förslag om en allmän försäkring mot inkomstbortfall till följd av sjukdom och arbetslöshet (yrkande 4).
Folkpartiet liberalerna för i motion Fi16 fram synpunkter på arbetsmarknadens funktionssätt. Arbetsmarknaden förändras, medan däremot dess institu tioner och regelsystem knappast ändras alls. Motionärerna har stor tilltro till den aktiva arbetsmarknadspolitiken och arbetslinjen, men ser det som uppenbart att arbetsmarknadspolitiken för närvarande bär en alltför stor börda i den ekonomiska anpassningen och till följd därav inte uppfyller nödvändiga effektivitetskrav. Normala arbetstillfällen riskerar att trängas undan. Anslagen till arbetsmarknadspolitiken bör med hänsyn härtill begränsas och reglerna för arbetslösheten reformeras, anser motionärerna. De föreslår att riksdagen gör ett tillkännagivande av denna innebörd (yrkande 4).
Vänsterpartiet konstaterar i motion Fi17 att regeringen inte heller i tillväxt propositionen har några konstruktiva förslag på hur man skall få ner arbets lösheten. Motionärerna delar regeringens allmänna uppfattning att arbets marknadspolitiken främst skall stimulera rörlighet och eliminera flaskhalsar i ekonomin. Dock krävs enligt deras mening en helt annan ambitionsgrad, större resurser och bättre precision i åtgärderna än vad regeringen hittills presenterat.
Belastningen på arbetsmarknadspolitiken har varit för hård under 1990-talets första år, vilket lett till att aktiva åtgärder har fått stå tillbaka. De resurser som sätts av för att hävda arbetslinjen är otillräckliga liksom åtgärder riktade mot utsatta grupper. Äldre arbetskraft måste få pröva nya yrken. Arbetsgivarnas ekonomiska ansvar för rehabilitering, handikappade och praktikplatser måste öka. Ett modernt lärlingssystem bör diskuteras. Kopplingen mellan arbetsliv och utbildningsväsende måste skärpas.
Om alla de kvinnor som nu förlorar sina arbeten skall ges möjlighet att komma tillbaka till arbetsmarknaden krävs en bred och djup kompetenssatsning. Vänsterpartiets tidigare framförda förslag om ett särskilt kompetensutvecklingsprogram för dessa grupper måste enligt motionen aktualiseras på nytt.
Motionärerna föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som sägs i motionen om arbetsmarknadspolitiken (yrkande 12).
Kristdemokraterna anser i motion Fi18 att regeringen har resignerat inför arbetslösheten. Den traditionella arbetsmarknadspolitiken kan enligt motio närerna inte lösa problemen. Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras och stimulera samhällets strukturomvandling. Den måste utgå från subsidiaritetsprincipen, dvs. det en lägre nivå klarar av på egen hand skall inte högre nivåer lägga sig i. Samhällets insatser skall vara stödjande när så krävs, dock utan att skada ordinarie arbetsmarknad. Regeringens arbetsmarknadspolitik betecknar motionärerna som ett misslyckande. Det riktade anställningsstödet (RAS), ungdomsintroduktionen och uppsägningarna inom kommuner och landsting ses som tre tydliga exempel på detta.
Motionärerna anser också att Arbetsmarknadsverket bör effektiviseras. I dag är verket enligt deras mening en otymplig central planeringskoloss. Ar betsförmedlingarna bör omvandlas till aktiva jobbsökarcentra . Förmedlarna bör huvudsakligen ägna sin tid åt att finna jobb som passar till de arbetssö kande (yrkande 37).
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att det inte råder något tvivel om att de senaste årens situation på arbetsmarknaden ställt arbetsmarknadspolitiken inför en nästan övermäktig uppgift. Det har inte varit svårt att kritisera den från skilda utgångspunkter eftersom den inte har varit dimensionerad och utformad för en arbetslöshet av den omfattning som landet upplevt under de gångna åren. Det pågår nu en förnyelse. Politiken inriktas på att återupprätta arbetslinjen, förbättra flexibiliteten och motverka långtidsarbetslösheten. Förenklingar och effektiviseringar har genomförts, och ytterligare förändringar är att vänta. Den arbetsmarknadspolitiska utredningen kan väntas bli färdig inom kort. Arbetsmarknadsutskottet har under hand erfarit att regeringen avser att under nästa år lägga fram en arbetsmarknadspolitisk proposition.
Arbetsmarknadsutskottet anser därför att man inte genom uttalanden om inriktningen av den framtida politiken på området bör föregripa det förnyelsear bete som regeringen inlett. Enligt arbetsmarknadsutskottets mening bör finansutskottet med hänsyn härtill avstyrka de i sammanhanget aktuella motionerna.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har i var sin avvikande mening redovisat en annan uppfattning än utskottsmajoriteten.
Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets uppfattning. Eftersom Arbetsmarknadspolitiska utredningen inom kort väntas avrapportera sitt arbete och regeringen avser att under nästa år lägga fram en proposition om arbetsmarknadspolitiken ser utskottet ingen anledning för riksdagen att nu ta ett initiativ i någon av de frågor som tas upp i motionerna. Finansutskottet avstyrker med hänsyn härtill motionerna Fi15 (m) yrkande 29, Fi16 (fp) yrkande 4, Fi17 (v) yrkande 12 och Fi18 (kds) yrkande 37.
Arbetsmarknadsutskottet kommenterar i sitt yttrande inte Moderata samlingspartiets yrkande om att Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall ges i uppdrag att utreda ett förslag om en allmän försäkring mot inkomstbortfall till följd av sjukdom och arbetslöshet. Även i detta fall anser emellertid utskottet att det nämnda beredningsarbetet skall avvaktas innan några initiativ tas från riksdagens sida. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet även motion Fi15 (m) yrkande 4.
Återgång till 1994 års arbetsrättsliga regler
Moderata samlingspartiet begär i motion Fi15 att arbetslagstiftningen förenklas i två steg. Först bör de regler återinföras som gällde före den 1 januari 1995 så att förutsättningarna för nyanställning blir bättre. Detta bör ske redan nu från årsskiftet (yrkande 27).
Även Folkpartiet liberalerna för i sin motion Fi16 fram krav på en återgång till tidigare regler. Utvecklingen på arbetsmarknaden ställer krav på föränd ringar i lagstiftningen, och därför bör man till en början återinföra de regler i LAS och MBL som fyrpartiregeringen införde men som återställdes av den socialdemokratiska regeringen (yrkande 18).
Kristdemokraterna konstaterar i motion Fi18 att arbetsrätten framför allt är till för att värna den anställde i förhållande till arbetsgivaren. En stark arbetsrätt ger trygghet för den anställde, vilket är en styrka för företagen. Motionärerna anser dock att arbetsrätten på vissa områden fungerar som ett hinder för expansion. De förordar därför en återgång till vad som gällde under 1994. Därutöver borde man enligt deras mening dels pröva möjligheten till visstidsanställning upp till två år, dels halvera den tid, i dag tolv månader, under vilken arbetsgivaren vid nyanställning är skyldig att återanställa uppsagd personal (yrkande 11).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att utskottet så sent som en dryg månad tidigare behandlat frågor med anknytning till arbetsrätten. Det skedde i be tänkandet 1995/96:AU3, där utskottet tog ställning till liknande förslag och synpunkter som nu framförs av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna. Då liksom nu avsåg förslagen bl.a. en återgång till de regler i lagen om anställningsskydd (LAS) och i medbestämmandelagen (MBL) som infördes på förslag av fyrpartiregeringen och som gällde under 1994. Arbetsmarknadsutskottet avstyrkte motionerna huvudsakligen med motiveringen att ambitionen bör vara att söka lösningar kollektivavtalsvägen. En hänvisning gjordes också till Arbetsrättskommissionens arbete.
I enlighet med detta anser arbetsmarknadsutskottet att de i detta sammanhang behandlade motionerna bör avstyrkas.
I en gemensam avvikande mening tillstyrker Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna de aktuella motionsyrkandena.
Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets förslag och avstyrker motionerna Fi15 (m) yrkandena 27, Fi16 (fp) yrkande 18 samt Fi18 (kds) yrkande 11.
Den framtida inriktningen av arbetsrätten
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi15 att man i det andra steget av reformeringen av arbetsrätten måste genomföra en mer genomgripande avreg lering. Förenkling och avveckling bör ske. De grundläggande villkoren i arbetslivet bör regleras i en enda lag. Avtalen bör göras mer individuella - därigenom reduceras kollektivavtalen i betydelse. Arbetsrätten har utvecklats till en privilegielagstiftning för dem som har arbete, med påföljd att ungdomar utestängs till men för åldersstrukturen på arbetsplatsen. Man måste lämna föreställningen att en permanent anställning är det enda normala tillståndet. Motionärerna föreslår att riksdagen skall delge regeringen dessa synpunkter (yrkande 28).
Folkpartiet liberalerna förordar i motion Fi16 att en parlamentarisk arbets rättskommitté bör tillsättas med uppdrag att snabbt komma med förslag i fråga bl.a. om lagstiftningen om arbetsmiljö, medbestämmande och anställningsskydd. En verklig tillväxtpolitik förutsätter att företagaren kan anställa medhjälpare på rimliga villkor. Det finns anledning att ta upp vissa av de förslag som diskute rades i den arbetsrättskommitté som avsattes av socialdemokraterna efter va let, t.ex. en tydligare ställning för uppdragstagare och en förstärkning av den enskildes ställning på vissa punkter. Om människor kan anlitas på många olika sätt för att utföra avlönat arbete förbättras flexibiliteten (yrkande 19).
Arbetsmarknadsutskottet hänvisar till sitt betänkande 1995/96:AU3 i vilket utskottet behandlade förslag från Moderata samlingspartiet om en avreglering bestående i ökade möjligheter för parterna i anställningsavtalet att avtala bort det arbetsrättsliga regelverket. Utskottet tog avstånd från tanken att mera generellt göra lagreglerna rent dispositiva. Med hänvisning härtill avstyrker arbetsmarknadsutskottet de båda nu aktuella motionerna.
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet har var för sig redovisat avvikande meningar i vilka man tillstyrker sina resp. motioner.
Finansutskottet biträder arbetsmarknadsutskottets uppfattning och avstyrker motionerna Fi15 (m) yrkande 28 och Fi16 (fp) yrkande 19.
Arbetstidsfrågor
Folkpartiet vill i motion Fi16 vidga möjligheterna till flexibla arbetstider. På det individuella planet måste det vara de egna preferenserna som avgör av vägningen mellan arbetstid och fritid, medan grundprincipen för samhället måste vara att det skall löna sig ekonomiskt att arbeta. Det verkliga problemet är att människor inte får arbeta så mycket som de önskar. Det finns anledning att välkomna experiment med nya grepp i fråga om arbetstider. Särskilt starka skäl finns sannolikt för att decentralisera just avtal om arbetstider. Motionärerna föreslår att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om flexibla arbetstider (yrkande 25).
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi18 att övertiden begränsas och att arbetsti den i ett första steg sänks till sju timmar per dag för att efter sekelskif tet begränsas till sex timmar. Partiet vill också inrätta en stödfond för ar betsgivare som deltar i försök med minskad arbetstid och ersätter tidsbort fallet med nyanställningar. Motionärerna förordar att en miljard kronor sätts av för detta ändamål (yrkande 4).
Kristdemokraterna anser i motion Fi18 att arbetsmarknadsmedlen bör kunna utnyttjas för att bekosta ett sabbatsår för personer mellan 45 och 55 år. Detta skulle ge många möjlighet att komma in på en ny yrkesmässig bana samtidigt som vikariaten skulle minska arbetslösheten (yrkande 38).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att en parlamentarisk kommitté har tillkallats i början av detta år med uppgift att analysera de långsiktiga kon sekvenserna av alternativa arbetstidsförkortningar. Kommittén skall också undersöka på vilket sätt flexibla arbetstider kan införas och utreda konse- kvenserna av EG:s arbetstidsdirektiv för det svenska regelsystemet på arbets tidsområdet (dir. 1995:6). Den sistnämnda frågan har tagits upp med förtur i ett delbetänkande (SOU 1995:92). Kommitténs arbete skall enligt direktiven vara avslutat före utgången av detta år. Även på detta område kan således förslag vara att vänta.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller också att utskottet ännu inte behandlat motioner om arbetstid, ledighet och semester som väckts under den allmänna motionstiden i år. Dessa motioner innehåller förslag och synpunkter av samma eller liknande slag som framförs i de nu aktuella motionerna.
Arbetsmarknadsutskottet anser med hänsyn till det anförda att det inte finns anledning för riksdagen att nu ta ställning i sak till de aktuella motionerna.
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har var för sig avgivit avvikande meningar till förmån för sina resp. motioner.
Finansutskottet biträder även i denna fråga arbetsmarknadsutskottets förslag och avstyrker således motionerna Fi16 (fp) yrkande 25, Fi17 (v) yrkande 4 och Fi18 (kds) yrkande 38.
Jämställdhetsfrågor
I motion Fi23 för Karin Pilsäter och Ola Ström (båda fp) fram vissa synpunkter på jämställdhetsarbetet. Motionärerna har som utgångspunkt att ett mer jämställt samhälle är tillväxtbefrämjande. De anser att regeringen återigen undvikit jämställdhetsperspektivet i sitt grundläggande arbete (yrkande 1). Det kunskapslyft som behövs måste till stor del koncentreras på kvinnorna. En viktig förutsättning för att få kvinnor att satsa på studier och förkovran är att få bort de orättvisa löneskillnaderna. En kommission bör tillsättas för att ta ett helhetsgrepp på frågorna (yrkande 4).
I motion Fi24 lägger Margitta Edgren och Isa Halvarsson (båda fp) fram förslag om en kommission för arbetsvärdering av kvinnliga yrken. Jämställdhetsproblemet handlar inte om privat eller offentlig sektor. Den grundläggande frågan är hur kvinnors yrkesarbete värderas. En förutsättning för att könsmönstret på arbetsmarknaden skall kunna brytas är att mönstret för den traditionella lönebildningen ändras. Propositionen berör inte alls problemet, anför motionärerna.
I motion Fi49 hänvisar Ulla Hoffmann m.fl. (v) till det generella utred ningsdirektivet (dir. 1994:124) om jämställdhetsperspektivet i statligt utredningsarbete. Analys och redovisning av det slag som skall ingå i utredning arna saknas många gånger, t.ex. i förslaget om reformerat pensionssystem. Direktivet är enligt motionärerna ett av de viktigaste för jämställdheten. Varje sittande utredning och kommitté måste få tilläggsdirektiv att följa jämställdhetsdirektivet (yrkande 1). Direktivet bör också gälla alla regering ens propositioner (yrkande 2). De propositioner om ekonomin som regeringen lagt fram har alla saknat könsbaserad statistik. I fortsättningen bör alla propositioner innehålla sådan statistik (yrkande 3).
Arbetsmarknadsutskottet avstår från att yttra sig över motion Fi49 (v) yrkandena 2 och 3 men förordar för sin del att de här återgivna motionerna i övrigt avstyrks.
Utskottet hänvisar i sitt yttrande till vad som sägs i propositionen om att satsningen på vuxenutbildning och kompetenshöjning är viktig inte minst ur ett jämställdhetsperspektiv. Därigenom kan kvinnor stödjas och stimuleras att skaffa sig arbete inom andra expansiva delar av arbetsmarknaden. Ar betsmarknadsutskottet pekar även på det s.k. Mål 4-programmet som regeringen utarbetat inom ramen för Europeiska socialfonden. I det tas hänsyn till att kvinnors utvecklingsmöjligheter skall prioriteras och tas till vara.
Osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män samt metoder att angripa detta har enligt arbetsmarknadsutskottet börjat diskuteras alltmer under senare år. Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Arbetslivsinstitutet och Ar betsgivarverket är på olika sätt engagerade i frågan. Inom SCB pågår också ett arbete i syfte att förbättra lönestatistiken.
I frågan om det statliga utredningsarbetet har arbetsmarknadsutskottet ingen annan uppfattning än motionärerna om vikten av att jämställdhetsperspektivet blir beaktat. Det kan dock inte, anser arbetsmarknadsutskottet, ankomma på utskottet att se till att regeringen följer upp sina egna beslut i form av direktiv till utredningar.
Folkpartiet liberalerna och Vänsterpartiet har var för sig avgivit avvikande meningar till förmån för sina resp. motioner.
Finansutskottet anser i likhet med arbetsmarknadsutskottet att de båda folkpartistiska motionerna inte bör påkalla någon åtgärd. Finansutskottet avstyrker således motionerna Fi23 (fp) yrkandena 1 och 4 samt Fi24 (fp).
Vad beträffar de i motion Fi49 (v) framförda kraven har utskottet svårt att se att jämställdhetsarbetet skulle kunna främjas av att regeringen generellt åläggs att i alla propositioner redovisa könsbaserad statistik. Regeringen har exempelvis nyligen lagt fram en proposition om ett dubbelbeskattningsavtal med Malta, och såvitt utskottet kan förstå skulle en statistisk redovisning av begärt slag knappast ge detta avtal en mer allsidig belysning, än mindre bidra till att jämställdhetsarbetet förs framåt.
I den nu aktuella tillväxtpropositionen återfinns däremot flera utförliga redovisningar av t.ex. arbetsmarknadssituationen med fördelningar på män och kvinnor.
Självklart är det som utskottet ser det viktigt att jämställdhetsperspektivet får en allsidig belysning i offentliga utredningar och propositioner som tar upp frågor av betydelse för förhållandet mellan kvinnor och män. Men att därifrån ta steget fullt ut och generellt kräva en jämställdhetsredovisning i varje proposition oavsett ärendets art gagnar knappast jämställdhetsarbetet, ett sådant förslag motverkar snarare sitt eget syfte.
Med hänvisning härtill avstyrker finansutskottet motion Fi49 (v) yrkandena 1-3.
Arbetslöshetsförsäkring
Regeringen framhåller i propositionen (s. 68-69) att det finns skäl att tydliggöra arbetslöshetsförsäkringens roll som en omställningsförsäkring. Det måste finnas en bortre parentes . Detta ställer krav på framför allt samhällets del av det ömsesidiga åtagandet. Kraftfulla åtgärder måste sättas in för att individer så snabbt som möjligt skall få ett reguljärt arbete. Möjligheterna till utbildning och kompetenshöjning måste öka.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi16 att riksdagen bör begära ett förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring som också innebär att den den bortre parentesen införs nu (yrkande 24). Motionärerna framhåller också att skyddsnäten måste fungera om fler skall våga språnget att bli företagare. De ytterst strikta a- kassevillkoren för företagare måste förbättras. Något krav på att rörelsen skall ha avvecklats bör enligt motionärerna inte ställas, utan ersättning skall kunna lämnas även när företaget lagts i malpåse (yrkande 22).
Kristdemokraterna anser i motion Fi18 att samtliga på arbetsmarknaden skall tillförsäkras ett rimligt försäkringsskydd. Därför bör den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen återinföras, samtidigt som den lägsta ersättningsnivån höjs till 80 % (yrkande 34).
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att Utredningen om arbetslöshetsersättning enligt sina direktiv (dir. 1995:92) bl.a. skall pröva frågan om ersätt ningsperiodernas längd.
Enligt vad arbetsmarknadsutskottet erfarit under hand kommer regeringen under hösten 1996 att lämna förslag om utformning och inriktning av reglerna för en bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen.
Arbetsmarknadsutskottet delar regeringens uppfattning att det är önskvärt att arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring görs tydligare. Utskottet ser emellertid ingen anledning att mer preciserat nu ge uttryck för hur detta bör åstadkommas utan avvaktar förslag i frågan. För arbetsmarknadsutskottet är det dock av allra största vikt att ett sådant förslag också innebär ökade och effektiva insatser för att få de arbetslösa tillbaka i ett reguljärt arbete så snart som möjligt. Möjligheterna till utbildning och kompetenshöjning måste också öka.
De frågor som i övrigt aktualiseras i motionerna omfattas av pågående utredningsarbete.
Med hänvisning härtill anser arbetsmarknadsutskottet att de nu berörda motionsyrkandena bör avstyrkas.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna har i en gemensam avvikande mening tillstyrkt motionsförslagen om en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Folkpartiet liberalerna har i en särskild avvikande mening tillstyrkt sitt förslag om en arbetslöshetsförsäkring för företagare.
Finansutskottet anser i likhet med arbetsmarknadsutskottet att man bör avvakta den nu pågående utredningen. En sådan åtgärd ter sig naturlig inte minst med hänsyn till att utredaren blivit ombedd att redovisa sina överväganden och förslag i centrala frågor i februari 1996. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet bifall till förslaget om en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i motionerna Fi16 (fp) yrkande 24 och Fi18 (kds) yrkande 34.
Av samma skäl avstyrker utskottet förslaget om arbetslöshetsförsäkring för företagare i motion Fi16 (fp) yrkande 22.
Skärpta villkor för rätt till arbetslöshetsersättning
Regeringen föreslår att kvalifikationsgrunden för rätten till en första ersättningsperiod med arbetslöshetsersättning skall skärpas.
För att ge en bakgrund till detta förslag redovisar arbetsmarknadsutskottet i sitt yttrande vilka regler som för närvarande gäller för rätt till ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ALF). Arbetsmarknadsutskottet beskriver regelverket på följande sätt:
"Som allmänt villkor gäller enligt 4 § att den försäkrade inte kan erhålla lämpligt arbete. Den försäkrade skall därutöver stå till arbetsmarknadens förfogande, dvs. vara arbetsför och i övrigt oförhindrad att ta arbete, vara beredd att anta ett erbjudet lämpligt arbete och vara anmäld till arbetsförmedlingen.
För företagare gäller vissa särskilda regler.
I 5 § preciseras i vilka fall ett erbjudet arbete skall anses som lämpligt.
Utöver detta allmänna villkor skall ett medlemsvillkor och ett arbetsvillkor vara uppfyllda.
Medlemsvillkoret innebär att den försäkrade skall ha varit medlem i kassan under minst tolv månader, eller i fråga om företagare, normalt 24 månader. (6 § första stycket punkt 1). Rätt att bli medlem i en kassa har var och en som uppfyller villkor i kassans stadgar om arbete inom dess verksamhetsområde, dock bl.a. inte om arbete utförs mindre än 17 timmar per vecka (47 §).
Arbetsvillkoret innebär att en viss mängd förvärvsarbete skall ha utförts under en tidsperiod som ligger omedelbart före arbetslösheten. Den arbetslöse skall med andra ord ha en aktuell anknytning till arbetsmarknaden.
Tidsperioden, ramtiden, uppgår till tolv månader. Sedan den 1 januari 1995 gäller i fråga om mängden arbete att detta skall ha utförts i minst 80 dagar fördelade på minst fem månader. Endast dag då förvärvsarbete har utförts i minst tre timmar får räknas.
I detta sammanhang anses som förvärvsarbete även anställningar med statliga subventioner, t.ex. beredskapsarbete, anställning med rekryteringsstöd eller nyanställningar enligt det system med avdrag från arbetsgivaravgifter som gäller till utgången av juni 1996. Även anställning med lönebidrag, anställning inom Samhall och skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) utgör förvärvsarbete enligt 6 §. Detsamma gäller s.k. utbildningsvikariat. Även personer som bedriver näringsverksamhet med s.k. starta-eget-bidrag utför förvärvsarbete i lagens mening. Däremot är arbetsplatsförlagda åtgärder i form av t.ex. arbetslivsutveckling (ALU) och arbetsplatsintroduktion inte att betrakta som förvärvsarbete. Dessa åtgärder utgör definitionsmässigt arbetsmarknadsutbildning och enligt lagar om resp. åtgärd skall den som anvisats åtgärden inte anses som arbetstagare när han eller hon deltar i verksamheten. Motsvarande gällde i fråga om ungdomsintroduktion.
Även annat än det som enligt 6 § utgör förvärvsarbete kvalificerar för ersättning eller utgör s.k. jämställd tid. En försäkrad kan i dag kvalificera sig med jämställd tid både för en första ersättningsperiod och för ytterligare ersättning när den första ersättningsperioden löpt till ända.
Vad som är sådan jämställd tid preciseras och begränsas i 7 §:
Arbetsmarknadsutbildning, tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt, tid med föräldrapenningförmåner, semester eller viss annan ledighet från arbetet.
I fråga om arbetsmarknadsutbildning (eller yrkesinriktad rehabilitering) förutsätts för att tiden skall betraktas som jämställd tid normalt att utbildningen fullföljs. Plikttjänstgöring och tid med föräldrapenning är bara jämställt upp till två månader. I den mån tid av detta slag inte är jämställd tid, är den i stället överhoppningsbar.
Jämställd tid kan således hänföra sig både till en anställning (semester och viss annan ledighet) och till sådant som sker utanför ramen för ett anställningsförhållande.
I 8 § finns reglerna om överhoppningsbar tid. Bestämmelsen innebär att man inte räknar (hoppar över) tid då ramtiden enligt 6 § skall bestämmas.
Med 8 § förhindras att ett upparbetat förvärvsvillkor eller del av det går förlorat. En person som efter lång tids förvärvsarbetande blir sjuk och borta från förvärvslivet kan med stöd av 8 § tillgodoräkna sig det tidigare förvärvsarbetet även om detta skulle ligga längre tid tillbaka än inom den i 6 § angivna ramtiden på tolv månader.
Förutom styrkt sjukdom är bl.a. viss vuxenutbildning, tvångsvård eller frihetsberövande, samt vård av barn under två år överhoppningsbar tid.
Genom en koppling till 7 § blir även viss tid som nämns där överhoppningsbar enligt 8 §, nämligen i den mån tiden inte är jämställd. Arbetsmarknadsutbildning som inte fullföljs, och totalförsvarsplikttjänstgöring och tid med föräldrapenningförmåner överstigande två månader är således överhoppningsbar tid.
De nu beskrivna reglerna har i systematiskt hänseende - med undantag för det regelsystem som gällde under andra halvåret 1994 - varit i princip oförändrade alltsedan deras tillkomst 1973.
För den arbetsmarknadspolitiska åtgärden arbetslivsutveckling finns särskild reglering i lagen (1995:409) om arbetslivsutveckling. Av 2 § följer att tiden i sådan verksamhet skall vara jämställd tid. Vid bestämmande av ramtiden skall tiden vara överhoppningsbar i den mån den inte är jämställd."
I propositionen (s. 123-125) föreslår regeringen att arbetslöshetsersättning skall lämnas första gången enbart till den som blivit arbetslös efter att ha utfört reguljärt förvärvsarbete, dvs. den sökande skall ha varit etablerad på arbetsmarknaden.
Regeringen vill med detta förslag starkare betona arbetslinjen i försäkringen. Dagens regler innebär att man vid en tillfällig anställning på kanske bara någon månad kan få inträde i en arbetslöshetskassa och efter ett drygt års medlemskap få arbetslöshetsersättning på ett arbetsvillkor som helt uppfyllts med annat än reguljärt förvärvsarbete. Genom att reguljärt arbete ges en central roll för kvalificeringen framträder det försäkringsmässiga inslaget i arbetslöshetsförsäkringen tydligare, sägs det i propositionen.
Vissa arbeten för vilka statligt stöd lämnas skall därför inte längre kvalificera för en första ersättningsperiod. Det gäller anställning på s.k. utbildningsvikariat, beredskapsarbete och egen verksamhet med starta-eget-bidrag.
Vid fortsatt eller senare arbetslöshet skall däremot arbetsvillkoret kunna uppfyllas med jämställd tid. Den som kvalificerat sig för en första period genom reguljärt förvärvsarbete kan alltså få ytterligare ersättningsperioder genom tid i beredskapsarbete eller andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Även tid med föräldrapenningförmåner eller tid genom totalförsvarsplikt på tillsammans högst två månader är kvalifikationsgrundande för en andra ersättningsperiod.
De lagtekniska ändringar som regeringen föreslår beskriver arbetsmarknadsutskottet på följande sätt:
"Viss ledighet som i dag betraktas som jämställd tid enligt 7 § skall i stället anses som förvärvsarbete, vilket klargörs genom ändringar i 6 och 7 §§. Det är semester, eller annan ledighet - med helt eller delvis bibehållen lön - än för sjukdom, totalförsvarsplikt eller barns födelse.
I ett nytt andra stycke 6 § undantas från begreppet förvärvsarbete de ovannämnda tre slagen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
7 § skall till skillnad från i dag bara ta sikte på den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod. För denne skall viss tid jämställas med förvärvsarbete. Utöver vad som gäller i dag skall de nyss angivna tre slagen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder omfattas.
Förändringarna innebär alltså både att viss tid som i dag är att anse som jämställd i stället skall likställas med förvärvsarbete och att tid som nu anses utgöra förvärvsarbete i stället blir jämställd tid.
Begreppet jämställd tid kommer således att få en förändrad innebörd i förhållande till i dag.
En anpassning görs också i lagen om arbetslivsutveckling. Den tid som en arbetslös deltagit i sådan verksamhet skall anses som jämställd tid enligt 7 § ALF.
Några förändringar i fråga om vad som skall vara överhoppningsbar tid föreslås inte."
Nuvarande regler om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) är i fråga om arbetsvillkor, jämställd tid och överhoppningsbar tid uppbyggda enligt i princip samma modell som i ALF. Något krav på medlemskap i arbetslöshetskassa uppställs inte.
Utformningen av arbetsvillkoret skiljer sig dock något åt mellan de båda systemen.
Förutom genom förvärvsarbete och jämställd tid kan kvalificering ske genom det s.k. studerandevillkoret enligt 9 §. Rätt till ersättning har även den, som efter avslutad utbildning på heltid, som omfattar minst ett läsår och som berättigar till studiesocialt stöd, under viss ramtid stått till arbetsmarknadens förfogande som arbetssökande eller förvärvsarbetat minst 90 dagar.
För KAS föreslår regeringen att en motsvarande ändring görs beträffande möjligheten att kvalificera sig för en första ersättningsperiod. Även för KAS skall det alltså krävas kvalificering genom reguljärt förvärvsarbete för en första ersättningsperiod. Det skall dock fortfarande vara möjligt att kvalificera sig genom att uppfylla studerandevillkoret.
Den lagtekniska lösningen är densamma som beträffande ALF, dvs. det föreslås ändringar i 6 och 7 §§ och en anpassning i lagen om arbetslivsutveckling.
Någon ändring föreslås inte heller i denna lag i fråga om vad som skall betraktas som överhoppningsbar tid.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996. Detta innebär att den som första gången söker ersättning som avser tid fr.o.m. denna dag skall uppfylla arbetsvillkoret enligt de nya reglerna.
Vänsterpartiet motsätter sig i motion Fi17 förslaget om skärpt arbetsvillkor. Från arbetstagarens synpunkt är utbildningsvikariat och beredskapsarbete normalt arbete som följer kollektivavtalen. Enligt motionärerna bör a-kasseutredningen analysera frågan i ett större sammanhang (yrkande 13).
I motion Fi50 kritiserar Ulla Hoffmann m.fl. (v) regeringsförslaget för dess följder för föräldralediga. En föräldraledig kvinna med kort förvärvsliv bakom sig riskerar att bli utan a-kassa. Reglerna inskränker på kvinnors rätt att kombinera förvärvsarbete med skötsel av små barn och att betraktas som enskilda individer i ekonomiskt hänseende. Därför bör föräldraledighet jämställas med reguljärt förvärvsarbete, anser motionärerna.
Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med regeringen att den som gör anspråk på arbetslöshetsersättning skall ha en fast anknytning till arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att regeringen i vårens kompletteringsproposition aviserat att den senare skulle lägga fram förslag som innebär att det skall krävas ett arbetsvillkor som endast består av förvärvsarbete för en första ersättningsperiod.
Regeringsförslaget är, som arbetsmarknadsutskottet ser det, mer långtgående än vad som aviserats i så måtto att inte allt förvärvsarbete skall kvalificera för en första ersättningsperiod. I huvudsak skall bara s.k. reguljärt arbete godtas.
Enligt arbetsmarknadsutskottets mening kan man diskutera hur långt denna princip bör tillämpas. Subventionerade anställningar kan ha mer eller mindre likhet med ett reguljärt arbete. Den föreslagna lösningen innebär, förutom att arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering hålls utanför, att man gör åtskillnad mellan olika slag av förvärvsarbete. Vissa av staten subventionerade anställningar skall vara likställda med reguljärt arbete, åter andra skall bara kvalificera för ersättning vid fortsatt arbetslöshet. Anställning med lönebidrag och med rekryteringsstöd kommer alltjämt att vara fullt ut kvalificerande för ersättning och detsamma gäller nyanställningar med anställningsstöd (RAS). Däremot kommer utbildningsvikariat, beredskapsarbete och arbete i eget företag med starta- eget-bidrag inte att kvalificera för en första ersättningsperiod. Det är först sedan en person en gång påbörjat en ersättningsperiod som sådant förvärvsarbete kan tillgodoräknas.
Arbetsmarknadsutskottet känner viss tveksamhet inför den avgränsning som propositionen bygger på. Särskilt gäller detta förslaget om att beredskapsarbete och utbildningsvikariat inte skall vara kvalificerande för förstagångsersättning.
Arbetsmarknadsutskottet anser för egen del att en annan mer långsiktig lösning bör prövas som ett alternativ till det nu framlagda förslaget. a- kasseutredningen bör därför ges i uppdrag att överväga en ytterligare förlängning av den tid som en person skall ha förvärvsarbetat för att komma i fråga för en första ersättningsperiod. Arbetsmarknadsutskottet anser att en sådan skärpning av arbetsvillkoret är ett tydligare och enklare sätt att uttrycka kravet på fast förankring på arbetsmarknaden. En betydande besparing skulle kunna uppnås på det sättet.
En av de invändningar som arbetsmarknadsutskottet riktar mot regeringsförslaget gäller dess effekter för personer som har kvalificerat sig för arbetslöshetsersättning men som tar ett erbjudet beredskapsarbete i stället för att gå ut i öppen arbetslöshet. Enligt arbetsmarknadsutskottet kan det inträffa att en person med ett upparbetat arbetsvillkor som anvisas en subventionerad anställning går miste om rätt till ersättning vid senare inträffad arbetslöshet. Denna anställning kvalificerar inte för en första ersättningsperiod, och till följd av att tiden i anställningen inte föreslås bli överhoppningsbar enligt 8 § kan det upparbetade arbetsvillkor som föregick den subventionerade anställningen gå förlorat. Arbetsmarknadsutskottet anser att detta är en icke acceptabel effekt av förslaget. Därför bör enligt arbetsmarknadsutskottets mening gälla att den som har ett upparbetat villkor när en sådan anställning påbörjas får tillgodoräkna sig även detta arbete när ersättningsrätten senare prövas. I praktiken innebär detta att ersättningsrätten blir bedömd på samma sätt som om personen redan hade påbörjat en ersättningsperiod enligt 7 §.
Arbetsmarknadsutskottet påpekar att detta kan regleras genom ett tillägg till 6 § i resp. lag.
I sammanhanget föreslår arbetsmarknadsutskottet även en annan ändring i lagförslaget. Som det nu utformats görs det i 6 § till en definitionsfråga om en subventionerad anställning eller verksamhet med starta- eget-bidrag skall anses som förvärvsarbete. I 6 § anses sådant arbete inte som förvärvsarbete, medan 7 § i lagförslaget bygger på att det utgör förvärvsarbete. En bättre lösning vore enligt arbetsmarknadsutskottets mening att i båda lagrummen utgå från att det är förvärvsarbete, men i 6 § föreskriva att det inte får tillgodoräknas vid uppfyllande av arbetsvillkoret.
Mot bakgrund härav föreslår arbetsmarknadsutskottet att 6 § andra stycket i resp. lag ges följande lydelse:
Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från förvärvsarbete som 1. arbetsgivaren finansierat med stöd av lagen (1995:411) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter eller förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, eller som 2. bedrivits med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet. Detta gäller dock inte i fråga om förvärvsarbete enligt punkt 1 om den försäkrade/sökanden då arbetet påbörjas uppfyller arbetsvillkoret med annat förvärvsarbete än som nyss sagts.
Arbetsmarknadsutskottet uppger att det är ett begränsat antal personer som har ett upparbetat arbetsvillkor och som utan att ha börjat en ersättningsperiod blir anvisade en subventionerad anställning av nu avsett slag. Om de börjat lyfta ersättning gäller 7 §, och i det fallet får de tillgodoräkna sig anställningen för att uppfylla ett nytt arbetsvillkor. Den minskning av besparingseffekten som blir följden av den föreslagna ändringen bedömer arbetsmarknadsutskottet vara begränsad.
I fråga om utbildningsvikariaten finns det enligt arbetsmarknadsutskottets mening anledning att göra ett förtydligande. Den nya regeln avser endast den som ersätter en arbetstagare som utbildar sig. Ersättaren kan således inte kvalificera sig för en första ersättningsperiod genom vikariatet.
De nya reglerna förutsätter att den som bedömer rätten till ersättning har kännedom om vad för slags förvärvsarbete det är fråga om. De uppgifter som arbetsgivaren på begäran skall lämna enligt 32 § ALF resp. 30 § KAS torde därför behöva kompletteras.
Som redan nämnts gör regeringen i propositionen åtskillnad mellan dem som aldrig uppburit arbetslöshetsersättning och dem som någon gång gjort det och föreslår att kvalifikationsvillkoren för den förstnämnda gruppen skärps. Arbetsmarknadsutskottet ifrågasätter om alla som en gång uppburit arbetslöshetsersättning skall behandlas mer förmånligt än de som aldrig tidigare uppburit ersättning. Utskottet framhåller följande i denna fråga:
Den föreslagna 7 § om uppfyllande av arbetsvillkoret genom jämställd tid avser den som en gång påbörjat en ersättningsperiod. Den tar således sikte på såväl fortsatt arbetslöshet som senare inträffad arbetslöshet. Den tidigare påbörjade ersättningsperioden kan ligga mycket långt tillbaka i tiden. Utskottet känner sig tveksamt till att en person som påbörjat en ersättningsperiod någon gång långt tidigare skall behandlas mera förmånligt än den som inte förut lyft ersättning. En sådan regel är diskutabel även med tanke på de utredningssvårigheter som kan uppstå. Den tidigare ersättningsperioden kan hänföra sig till en annan arbetslöshetskassa. En uppstramning av 7 § i det nu angivna hänseendet skulle innebära en besparing i förhållande till regeringsförslaget. Enligt utskottets mening bör A- kasseutredningen överväga även den nu angivna frågeställningen.
Arbetsmarknadsutskottet aktualiserar också behovet av en särskild övergångsregel. De nya bestämmelserna skall enligt förslaget träda i kraft vid årsskiftet. Vid prövningen av rätten till förstagångsersättning som avser tid efter ikraftträdandet får subventionerat arbete eller jämställd tid inte tillgodoräknas ens om det ligger i tiden före ikraftträdandet. Arbetsmarknadsutskottet anser att det är rimligt att personer som före ikraftträdandet påbörjat ett beredskapsarbete eller ett utbildningsvikariat skall kunna tillgodoräkna sig detta arbete för uppfyllande av arbetsvillkoret enligt de äldre reglerna.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår att man inför en övergångsregel av följande lydelse:
Rätten till ersättning för den som inte påbörjat en ersättningsperiod och som före ikraftträdandet påbörjat sådant förvärvsarbete som avses i 6 § andra stycket punkten 1 skall i fråga om detta arbete bedömas enligt 6 § i dess äldre lydelse.
Med de redovisade ändringarna är arbetsmarknadsutskottet berett att ställa sig bakom regeringsförslaget. Arbetsmarknadsutskottet anser därmed att motionerna Fi17 ( v) yrkande 13 och Fi50 (v) bör avstyrkas.
Moderata samlingspartiet samt Vänsterpartiet har till yttrandet fogat var sin avvikande mening om förslaget till skärpt arbetsvillkor. Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna har i en gemensam avvikande mening föreslagit att även personer med starta-eget-bidrag bör omfattas av de av Arbetsmarknadsutskottet föreslagna lagändringarna.
Finansutskottet får i denna fråga anföra följande. Såsom framgår av den redogörelse som arbetsmarknadsutskottet har lämnat över det nuvarande rättsläget krävs för rätt till arbetslöshetsersättning att den försäkrade har varit medlem i en arbetslöshetskassa i minst tolv månader och att han eller hon under den senaste tolvmånadersperioden har utfört förvärvsarbete i minst tre timmar per dag i minst 80 dagar fördelat på minst fem månader. Medlem i en arbetslöshetskassa kan i princip alla bli som arbetar inom kassans verksamhetsområde och som utför ett arbete på minst 17 timmar per vecka.
Den försäkrade skall alltså under året närmast före arbetslöshetstillfället ha utfört förvärvsarbete av viss omfattning för att kunna komma i fråga för stöd. När arbetslöshetskassorna i dag prövar om detta s.k. arbetsvillkor är uppfyllt får den försäkrade tillgodoräkna sig inte bara tid i reguljärt förvärvsarbete och vissa anställningar med statliga subventioner. Han eller hon får också inkludera semester, tid i arbetsmarknadsutbildning, viss tid med föräldraledighet och totalförsvarsplikt samt tid i arbetslivsutveckling (ALU).
De många åtgärder som får räknas in i arbetsvillkoret leder till att man vid en tillfällig anställning på kanske bara någon månad kan få inträde i en arbetslöshetskassa och efter drygt ett års medlemskap få arbetslöshetsersättning grundad på ett arbetsvillkor som helt uppfylls med annat än reguljärt förvärvsarbete.
Regeringens förslag till skärpning innebär att för den som tidigare inte uppburit arbetslöshetsersättning skall i fortsättningen i princip endast följande grunda rätt till ersättning, nämligen
- reguljärt förvärvsarbete,
- anställning med lönebidrag,
- anställning med rekryteringsstöd,
- anställning med riktat anställningsstöd (RAS),
- anställning inom Samhall,
- skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare (OSA),
- semester samt
- ledighet med helt eller delvis bibehållen lön, t.ex. tjänstledighet (dock ej ledighet med lön i samband med sjukdom, föräldrapenning och totalförsvarsplikt).
För den som tidigare aldrig uppburit arbetslöshetsersättning kommer därmed flera bidragsgrundande åtgärder att falla bort. I huvudsak är det följande åtgärder m.m. som i fortsättningen inte skall räknas in i arbetsvillkoret vid förstagångsersättning:
- beredskapsarbete,
- anställning på utbildningsvikariat,
- näringsverksamhet med starta-eget- bidrag,
- arbetsmarknadsutbildning,
- fullgjord arbetslivsutveckling (ALU) samt
- föräldraledighet och fullgjord totalförsvarsplikt på tillsammans högst två månader.
Dessa åtgärder m.m. som går under samlingsbegreppet jämställd tid skall i fortsättningen bara vara kvalifikationsgrundande vid fortsatt arbetslöshet.
Riksdagen har i anslutning till vårens kompletteringsproposition fattat principbeslut om att villkoren vid förstagångsersättning skall skärpas (prop. 1994/95:150, FiU20, rskr. 447). Regeringens nu framlagda förslag är ett förslag till lagreglering av detta principbeslut. Arbetsmarknadsutskottet pekar i sitt yttrande på ett alternativt sätt att lagreglera en sådan skärpning. Enligt arbetsmarknadsutskottet bör a- kasseutredningen som ett alternativ till den utformning regeringen givit sitt förslag överväga att ytterligare förlänga den tid som en person skall ha förvärvsarbetat för att få rätt till ersättning. Arbetsmarknadsutskottet anser att en sådan skärpning av arbetsvillkoret är ett tydligare och enklare sätt att uttrycka kravet på fast förankring på arbetsmarknaden. I avvaktan på en sådan prövning godtar emellertid arbetsmarknadsutskottet regeringsförslaget med vissa ändringar.
Arbetsmarknadsutskottet anser att det framlagda förslaget till lagreglering av det skärpta arbetsvillkoret bör ändras i tre avseenden.
För det första ifrågasätter arbetsmarknadsutskottet om de som en gång uppburit arbetslöshetsersättning därefter alltid skall få tillgodoräkna sig jämställd tid. Utskottet känner sig tveksamt till att en person som påbörjat en ersättningsperiod någon gång långt tidigare skall behandlas mer förmånligt än den som inte lyft ersättning. En sådan regel är diskutabel även med tanke på de utredningssvårigheter som kan uppstå om t.ex. den tidigare ersätt ningsperioden hänför sig till en annan arbetslöshetskassa. Arbetsmarknadsutskottet anser med hänsyn härtill att a-kasseutredningen bör ges i uppdrag att överväga även denna fråga.
För det andra föreslår arbetsmarknadsutskottet att en ny övergångsregel införs i lagförslagen. Den som efter årsskiftet blir arbetslös för första gången kommer med de nya reglerna inte att få tillgodoräkna sig jämställd tid. En person som före årsskiftet varit anställd på ett utbildningsvikariat får alltså inte tillgodoräkna sig denna tid när hans rätt till ersättning prövas. Arbetsmarknadsutskottet föreslår att personer som tidigare inte uppburit arbetslöshetsersättning och som före ingången av 1996 påbörjat antingen ett beredskapsarbete eller ett utbildningsvikariat skall som kvalifikationsgrundande få tillgodoräkna sig tiden i denna åtgärd såväl före som efter årsskiftet. I yttrandet redovisar arbetsmarknadsutskottet ett förslag till erforderlig övergångsbestämmelse.
För det tredje föreslår arbetsmarknadsutskottet att en ändring görs i förslagen till ALF och KAS för att man skall undvika oönskade effekter för dem som uppfyller arbetsvillkoret för en första ersättningsperiod. Blir en sådan person arbetslös har han rätt till arbetslöshetsersättning och kan därefter kvalificera sig för nya ersättningsperioder med hjälp av jämställd tid. Väljer han å andra sidan att ta ett beredskapsarbete eller ett utbildningsvikariat i stället för att direkt gå ut i öppen arbetslöshet kan han gå miste om rätten till ersättning vid senare inträffad arbetslöshet eftersom dessa båda åtgärder inte längre är kvalifikationsgrundande. Arbetsmarknadsutskottet anser att detta är en icke acceptabel effekt av förslaget. Därför bör enligt arbetsmarknadsutskottes mening gälla att den som har ett upparbetat villkor när ett bredskapsarbete eller ett utbildningsvikariat anvisas skall få tillgodoräkna sig även detta arbete när ersättningsrätten senare prövas. I yttrandet redovisar arbets marknadsutskottet ett förslag till ändring av 6 § andra stycket i resp. lag som skulle tillgodose detta krav.
Ett utmärkande drag i den svenska arbetsmarknadspolitiken har varit beto ningen av arbetslinjen. I stället för passivt stöd skall insatserna inriktas på aktiva åtgärder. Den nu föreslagna skärpningen av villkoren för arbetslös hetsersättning är ett steg i denna riktning. Enligt finansutskottets mening skall arbetslöshetsförsäkringen i första hand fungera som en omställningsför säkring avsedd att ge stöd vid arbetslöshet för dem som genom tidigare förvärvsarbete har etablerat sig på arbetsmarknaden. I likhet med regeringen anser utskottet att grundvalen för den aktiva arbetsmarknadspolitiken skulle kunna hotas om försäkringen förvandlas till en källa för långsiktig försörj ning.
Finansutskottet anser således att det är angeläget att arbetsvillkoret i för säkringen stramas upp på angivet sätt. För egen del har finansutskottet inget att erinra mot de synpunkter som arbetsmarknadsutskottet haft på regering ens förslag i denna del. Finansutskottet kan också ställa sig bakom de förslag till ändringar i ALF och KAS som arbetsmarknadsutskottet anser bör komma till stånd. I visst avseende kan emellertid finansutskottet tänka sig att komplettera de lagändringar som arbetsmarknadsutskottet förespråkar. Det gäller såväl förslaget till ändrad lydelse av 6 § andra stycket i ALF och KAS som förslaget till övergångsbestämmelse. Finansutskottet anser att man tills vidare och i avvaktan på vidare utredningsarbete i det fall att den arbetslöse redan har ett upparbetat arbetsvillkor skall få räkna in inte bara beredskapsarbete och anställning på utbildningsvikariat i arbetsvillkoret utan även tid i näringsverksamhet med starta-eget- bidrag. Övergångsregeln bör på motsvarande sätt även omfatta den som före ikraftträdandet påbörjat verksamhet med starta-eget-bidrag.
Med detta tillägg samt med de av arbetsmarknadsutskottet föreslagna ändringarna godtar finansutskottet regeringens förslag till skärpta arbetsvillkor vid förstagångsersättningar.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet avstyrker bifall till motionerna Fi17 (v) yrkande 13 och Fi50 (v).
Avstängning från rätt till arbetslöshetsersättning
Regeringen föreslår att den som är arbetslös och avvisar ett erbjudet arbete eller en arbetsmarknadspolitisk åtgärd skall stängas av från rätt till ersättning under 60 ersättningsdagar mot f.n. 20. Vid egen uppsägning utökas avstängningstiden från 20 till 40 ersättningsdagar.
Arbetsmarknadsutskottet ger i sitt yttrande en beskrivning av vilka regler som enligt ALF och KAS gäller vid avstängning från rätten till arbetslös hetsersättning. Av arbetsmarknadsutskottets redovisning framgår följande:
"I 29-31 §§ ALF finns regler om avstängning från ersättning vid självförvållad arbetslöshet.
I 29 § anges i vilka fall avstängning skall ske. Reglerna har mycket gammalt ursprung och återfanns redan i 1934 års förordning om erkända arbetslöshetskassor. Därifrån är de överförda till 1956 års kassaförordning och vidare till den nuvarande 1973 års lag om arbetslöshetsförsäkring. De har sedan dess varit i stort sett oförändrade. I paragrafen anges fyra olika slag av avstängningsgrundande beteenden:
1. lämna arbetet frivilligt utan giltig anledning,
2. skiljas från det på grund av olämpligt uppträdande,
3. avvisa erbjudet lämpligt arbete eller
4. utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen vålla att anställning inte kommer till stånd.
Reglerna samspelar med bestämmelsen i 5 § om vad som skall anses utgöra lämpligt arbete och även med den grundläggande definitionen i 4 § av begreppet arbetslös.
I 30 § anges vilka avstängningstider som skall gälla enligt principen ju längre varaktighet på arbetet, desto längre avstängningstid. Avstängningstiden mäts i ersättningsdagar (dvs. beloppsmässigt) men maximeras av tid som mäts i kalenderdagar.
För närvarande är avstängningstiden fem dagar om arbetet skulle ha varat högst fem dagar, tio dagar om arbete skulle ha varat sex till tio dagar och tjugo dagar om arbetet skulle ha varat mer än tio dagar. I avstängningstiden räknar man bara in dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller dagpenning ha lämnats om den försäkrade inte hade blivit avstängd, eller dagar då förvärvsarbete utförts. Den totala avstängningstiden får inte överstiga 14, 28 resp. 56 kalenderdagar.
I fall då det är uppenbart att den arbetslöse inte vill anta erbjudet arbete krävs det 20 dagars arbete innan ersättning kan utbetalas, den s.k. 20- dagarsregeln vid arbetsovilja. Exempel på detta är att den försäkrade vid upprepade tillfällen avvisat lämpligt erbjudet arbete eller lämnat arbetet frivilligt utan giltig anledning.
Enligt 31 § skall avstängningsbestämmelserna i 29 och 30 §§ tillämpas analogt i fråga om arbetsmarknadspolitiska åtgärder som berättigar till utbildningsbidrag.
I Regelbok för arbetslöshetskassor, utgiven av Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), anges att starka skäl måste föreligga för att en medlem skall anses ha giltig anledning att sluta sitt arbete på egen begäran. I en kommentar i regelboken anges som exempel på sådana starka skäl att en medlem inte fått ut lön av arbetsgivaren eller att arbetet är olämpligt för honom av hälsoskäl, vilket måste styrkas, i regel med läkarintyg.
AMS har vidare utfärdat vissa föreskrifter om vad som skall anses som giltig anledning att lämna sitt arbete.
Som giltig anledning att lämna arbetet godtas flyttning av hem eller arbetsplats under vissa angivna omständigheter. Vidare anses en medlem som slutat ett deltidsarbete på grund av att ersättningsrätten avbrutits enligt 20 § förordningen (1988:1400) om arbetslöshetsförsäkring ha haft giltig anledning att lämna sitt arbete. Samma gäller en medlem som slutat en tillsvidareanställning på deltid på grund av att rätten till ersättning begränsats enligt 21 a § i förordningen.
I en rättsvetenskaplig undersökning av professor Anna Christensen som publicerades år 1980, Avstängning från arbetslöshetsersättning, finns en redogörelse för lagens förarbeten och ett stort antal rättsfall. Författaren indelar de s.k. vägransgrunderna, dvs. de skäl som anförs för att avvisa eller sluta ett arbete, i tre grupper, arbetsmarknadsrelaterade, personrelaterade och företagsrelaterade.
Frågan om vad som är lämpligt arbete och följderna av att avvisa ett sådant omfattas av Utredningen om arbetslöshetsersättningen - en omställningsersättning (dir. 1995:92). Utredaren skall enligt direktiven slutredovisa uppdraget senast den 30 september 1996, men enligt vad som sägs i propositionen avser regeringen att be utredarna att redovisa överväganden och förslag i centrala frågor i februari 1996.
De nu beskrivna reglerna i ALF har sin motsvarighet i KAS-systemet."
I propositionen (s. 125-127) erinras om den sedan länge gällande principen att den som frivilligt avstår från de möjligheter till arbete som finns inte omedelbart bör komma i åtnjutande av arbetslöshetsersättning som alternativ till en arbetsinkomst. De nu gällande avstängningstiderna har sitt ursprung i en helt annan arbetsmarknadssituation och i ett helt annat statsfinansiellt läge, sägs det i propositionen.
De resurser som samhället ställer till förfogande för att komma till rätta med arbetslösheten måste utnyttjas fullt ut för att hjälpa alla de arbetslösa som ofrivilligt har fått lämna sina arbeten och som inte ges en chans att komma in på arbetsmarknaden, sägs det vidare. Ett verksamt sätt att visa detta är att förlänga avstängningstiderna, vilket bl.a. torde öka intresset hos arbetstagaren att tillsammans med arbetsgivaren och den fackliga organisationen försöka komma till rätta med orsaken till att han eller hon vill lämna sin arbetsplats och på så sätt förhindra att arbetslöshet uppstår.
I propositionen föreslås således förlängda avstängningstider. Till skillnad från vad som gäller i dag skall olika tider gälla för olika slag av avstängningsgrundande beteenden. Längre tider skall gälla för den som skilts från arbetet på grund av otillbörligt förfarande (punkt 2), avvisat erbjudet lämpligt arbete (punkt 3) eller som genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat att anställning inte kommit till stånd (punkt 4) än för den som lämnat sitt arbete utan giltig anledning (punkt 1).
Rör det sig om ett arbete på minst 10 dagar skall avstängningen enligt punkterna 2-4 uppgå till 60 ersättningsdagar, men den får därvid inte överstiga 168 kalenderdagar.
Den som lämnar sitt arbete utan giltig anledning skall - om arbetet uppgår till minst 10 dagar - stängas av under 40 ersättningsdagar, men aldrig mer än 112 kalenderdagar.
I anslutning till denna del av förslaget föreslår regeringen att den som utsatts för kränkande särbehandling, t.ex. trakasserier eller mobbning, skall anses ha haft giltig anledning att lämna arbetet. En förutsättning är dock att förhållandet styrkts med läkarintyg eller liknande och att konstruktiva försök gjorts för att komma till rätta med problemen.
Vid upprepade fall av självförvållad arbetslöshet skall kravet på utfört arbete innan ersättning åter kan lämnas utökas från 20 till 80 dagars förvärvsarbete.
Slutligen föreslås en samordningsregel mellan ALF och KAS. En sökande som blivit avstängd från ersättning från KAS skall vara avstängd från ersättning enligt ALF även om han eller hon skulle uppfylla medlemsvillkoret under avstängningstiden. Detta regleras genom ett nytt tredje stycke i 4 § ALF.
Vänsterpartiet motsätter sig i motion Fi17 förslaget om förlängda avstängningstider. Att människor säger upp sig frivilligt beror ofta på missförhållanden på arbetsplatsen, framhåller motionärerna, som ser det som mycket olyckligt att man inför regeländringar innan en samlad bedömning gjorts av a-kasseutredningen. De pekar också på olika konsekvenser som förslaget för med sig såsom att personer låses in i olämpliga arbetssituationer och att tillväxten påverkas negativt av minskad rörlighet på arbetsmarknaden. Med hänvisning härtill yrkar motionärerna avslag på de föreslagna avstängningsreglerna (yrkande 14).
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att regeringens förslag till skärpta avstängningsregler i bara ett avseende påverkar bedömningen av vad som skall utgöra skäl för avstängning. Ändringen gäller den som lämnar sitt arbete efter att ha utsatts för kränkande särbehandling. Vad som åsyftas är trakasserier eller mobbning av den anställde. Genom att ta bort ordet frivilligt i 29 § punkt 1 ALF resp. 26 § punkt 1 KAS är avsikten att markera att den som lämnat sin anställning av detta skäl inte gjort det vare sig frivilligt eller utan giltig anledning. Som arbetsmarknadsutskottet förstår saken är den förändrade bedömningen att se som en uppmjukning i förhållande till i dag. I övrigt skall alltså skäl av olika slag, hänförliga till arbetsmarknaden, den enskilde eller till arbetet, alltjämt kunna godtas, påpekar arbetsmarknadsutskottet.
Arbetsmarknadsutskottet anser att det liksom hittills måste finnas starka skäl för att en försäkrad skall anses ha giltig anledning att sluta en anställning (prop. 1973:56 s. 184). En anställd som behandlats kränkande kan ha sådana starka skäl. I propositionen sägs att en förutsättning för att giltig anledning skall anses föreligga är att förhållandet styrkts med läkarintyg eller liknande och att konstruktiva försök gjorts att komma till rätta med problemen. Arbetsmarknadsutskottet gör i anslutning härtill följande uttalande:
"Ett läkarintyg skulle kunna tala för att den utsatte verkligen tagit illa vid sig. Normalt torde dock ett sådant intyg - om det alls är möjligt att införskaffa - inte kunna styrka mer än den drabbades upplevelse och besvär. Även sådant som kan framkomma genom kontakter t.ex. med den fackliga organisationen eller med en anpassningsgrupp bör kunna ingå i underlaget för bedömningen. Normalt bör det också krävas att konstruktiva försök gjorts på arbetsplatsen att komma till rätta med problemen. Det kan dock tänkas fall då den drabbade inte bör lastas för att sådana försök inte kommit till stånd. Vidare kan det i fråga om mycket små arbetsplatser vara så att den enda utredning som står till buds består av motstridiga uppgifter från de berörda - arbetstagaren och arbetsgivaren. Detta bör inte utesluta att arbetstagaren ändå kan anses ha haft giltig anledning att lämna arbetet. Utskottet vill med det anförda framhålla att det inte bör vara någon absolut förutsättning att förhållandet styrkts med läkarintyg eller liknande och att försök gjorts att komma till rätta med problemen. Förhållandena skiftar alltför mycket för att det skall vara möjligt att i förväg slå fast vad som kan utgöra giltig anledning och vad som skall krävas för att visa detta. Hänsyn måste tas till omständigheterna i det enskilda fallet.
Utskottet vill även påpeka följande. När det i lagen i dag sägs att avstängning skall ske om den försäkrade lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning ligger det nära till hands att tolka detta så att den försäkrade inte skall ha förmåtts att lämna sitt arbete, det skall vara hans eget val. Annars är arbetslösheten inte självförvållad. Ett slopande av ordet frivilligt skulle kunna tolkas i annan riktning än vad som är avsett, dvs. att lagen inte längre skulle ge utrymme för att se till vad som faktiskt ligger bakom att den anställde lämnar arbetet. Avsikten är emellertid som nämnts att den som lämnar arbetet efter att ha utsatts för kränkande särbehandling inte skall avstängas. Att frivilligrekvisitet tas bort betyder att den nu angivna bedömningen fortsättningsvis i stället får ske med utgångspunkt i rekvisitet 'giltig anledning'. Den som efter t.ex. trakasserier och mobbning lämnar arbetet på ett sätt som egentligen gör att det inte kan anses frivilligt kan anses ha giltig anledning att göra så."
Av besparingsskäl föreslår arbetsmarknadsutskottet att avstängningstiden förlängs för den som lämnat sitt arbete utan giltig anledning. Arbetsmarknadsutskottet förordar således att den längsta avstängningstiden i detta fall skall utökas med fem dagar. I stället för de 40 ersättningsdagar som föreslås i propositionen anser arbetsmarknadsutskottet att avstängningstiden skall sättas till 45 dagar. Utökningen föranleder en ändring i de i propositionen intagna förslagen till 30 § ALF och 27 § KAS.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår dessutom att kraven skärps även i ett annat avseende, nämligen då den försäkrade har uppenbart visat att han eller hon inte vill ta ett lämpligt arbete (30 § tredje stycket ALF resp. 27 § tredje stycket KAS). Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att när det gäller återkvalificeringskravet för dessa skiljer det sig från förslaget till motsvarande regeln om återkvalificering efter fusk enligt 34 § ALF resp. 35 § KAS. I båda fallen skall den försäkrade ha utfört arbete i 80 dagar, men vid fusk kan återkvalificering enbart ske med förvärvsarbete enligt den nya 6 §, dvs. i princip enbart genom reguljärt arbete. Någon sådan begränsning föreslås inte i propositionen för återkvalificering vid avstängning på grund av arbetsovilja.
Arbetsmarknadsutskottet anser emellertid att det finns skäl att se mycket allvarligt på fallen med arbetsovilja. På motsvarande sätt som vid fusk bör en person som avstängts av detta skäl kunna återkvalificera sig endast genom sådant arbete som enligt 6 § första stycket berättigar till en första ersättnings period. Med hänsyn härtill föreslår arbetsmarknadsutskottet att lagförslagen och att 30 § tredje stycket ALF resp. 27 § tredje stycket KAS ges följande lydelse:
Är det uppenbart att en försäkrad/stödtagaren inte vill anta lämpligt arbete, såsom då den försäkrade/stödtagaren vid upprepade tillfällen antingen har avvisat erbjudet sådant arbete eller lämnat sitt arbete utan giltig anledning, skall den försäkrade/stödtagaren vara avstängd till dess han eller hon utfört sådant förvärvsarbete som enligt 6 § första stycket får tillgodoräknas för uppfyllande av arbetsvillkoret under 80 dagar.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller att de nya reglerna säkerligen kan vara styrande för många som står inför valet att säga upp sig eller fortsätta en anställning, vilket kan få effekter av det slag som Vänsterpartiet pekar på. En belysning av detta saknas i propositionen, framhåller arbetsmarknadsutskottet, som därför värdesätter att hela frågan om vad som skall anses som lämpligt arbete och utgöra giltig anledning att lämna arbetet omfattas av Utredningen om arbetslöshetsersättning. Man kan utgå från att utredningen i det sammanhanget även belyser de effekter som Vänsterpartiet befarar att de skärpta reglerna skall föra med sig.
Arbetsmarknadsutskottet är med de i detta sammanhang redovisade ändringarna i lagförslagen berett att ställa sig bakom propositionen i denna del. Det innebär, anser arbetsmarknadsutskottet, att motion Fi17 (v) yrkande 14 bör avstyrkas.
Vänsterpartiet har i en avvikande mening tillstyrkt förslaget i sin egen partimotion.
Finansutskottet får i anslutning härtill anföra följande. Arbetsmarknadsutskottet föreslår två ändringar i regeringens förslag till utökade avstängningstider för dem som befinner sig i självförvållad arbetslöshet.
För det första föreslår arbetsmarknadsutskottet av besparingsskäl att avstängningstiden utökas för dem som lämnar sitt arbete utan giltig anledning. Regeringen har i propositionen föreslagit att avstängningstiden i normalfallet skall utökas från 20 till 40 ersättningsdagar. Den totala avstängningstiden skall enligt regeringens förslag dock inte få överstiga 112 kalenderdagar. Arbetsmarknadsutskottet föreslår att avstängningstiden i stället fastställs till 45 ersättningsdagar.
För det andra föreslår arbetsmarknadsutskottet en ytterligare skärpning av avstängningsvillkoret för den som uppenbart visat att han eller hon inte vill ta ett erbjudet arbete. I propositionen föreslås att vid sådan arbetsovilja skall den försäkrade stängas av från ersättning till dess att han eller hon haft ett förvärvsarbete i 80 dagar, mot för närvarande 20. Arbetsmarknadsutskottets förslag innebär att man vid återkvalificeringen inte skall få tillgodoräkna sig jämställd tid, dvs. i de 80 dagarna skall inte få inräknas tid i beredskapsarbete, utbildningsvikariat, arbetsmarknadsutbildning m.m.
Finansutskottet anser att de förslag till ändringar som arbetsmarknadsutskottet förordar är välmotiverade. Finansutskottet har i övrigt inget att erinra mot propositionens förslag i denna del. Med arbetsmarknadsutskottets förslag till ändringar tillstyrker finansutskottet därför regeringens förslag till utökade avstängningsvillkor.
Finansutskottet avstyrker därmed motion Fi17 (v) yrkande 14.
Åtgärder mot fusk med arbetslöshetsförsäkringen
Enligt nuvarande regler får en arbetslöshetskassa utesluta en medlem som medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktiga eller vilseledande uppgift om förhållande som är av betydelse för rätten till ersättning. Denna möjlighet används mycket sällan. Under första halvåret 1995 var det bara en medlem som på detta sätt uteslöts från en arbetslöshetskassa.
Finner kassan att en uteslutning är ett för hårt straff kan den i stället frånkänna medlemmen rätt till ersättning för en tid av högst ett år. Under första halvåret 1995 beslutade arbetslöshetskassorna att frånkänna medlemmar sammanlagt 5 680 ersättningsdagar. Längsta frånkännandetiden är formellt ett år, men den har i praktiken uppgått till högst ca 60 ersättningsdagar, vilket motsvarar ungefär tre månader.
Om någon lämnar oriktiga uppgifter eller inte fullgör sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet och därigenom orsakar att felaktig ersättning betalas ut skall det för mycket utbetalda beloppet återbetalas. Detsamma gäller om någon av annat skäl uppbär felaktig ersättning. En förutsättning är dock att den som uppburit ersättningen skäligen borde ha insett detta. Återbetalningsskyldigheten kan efterges helt eller delvis i särskilda fall.
Det kontanta arbetsmarknadsstödet får dras in eller skäligen nedsättas om stödtagaren medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter. Någon tidsgräns anges inte.
I propositionen (s. 128-130) föreslås följande. Om en arbetslöshetskassa finner att en fuskande medlem inte bör uteslutas skall medlemmen i stället frånkännas rätt till ersättning. Regeln, som i dag är fakultativ, görs således obligatorisk. Frånkännandetiden sätts till minst 130 ersättningsdagar, vilket i tid motsvarar ungefär sex månader. Om det finns särskilda skäl, såsom att den felaktiga uppgiften lett till ersättning under endast enstaka dagar vid något tillfälle, får frånkännandet bestämmas till färre ersättningsdagar.
För att utbetalning åter skall kunna ske måste medlemmen ha utfört förvärvsarbete under 80 dagar. Endast sådant arbete som berättigar till en första ersättningsperiod får räknas, och endast dag då arbete utförts minst tre timmar.
I fråga om KAS föreslås att reglerna för indragning av stödet utformas på motsvarande sätt.
Arbetsmarknadsutskottet delar regeringens uppfattning att det finns anledning att ingripa kraftfullt mot de personer som fuskar sig till ersättning. Det är av utomordentlig vikt för hela systemets legitimitet att ersättning inte betalas ut till den som inte är berättigad.
Systemets trovärdighet förutsätter emellertid inte bara kännbara reaktioner för den som ertappas med fusk utan också att det finns ett effektivt system för att upptäcka fusket.
Arbetsmarknadsutskottet åberopar en undersökning som Riksrevisionsverket lagt fram i vilken man gör uppskattningen att 6-10 % av det utbetalade beloppet i arbetslöshetsersättningen går till personer som utför svart arbete. Sett i detta perspektiv finner arbetsmarknadsutskottet att det onekligen är slående hur litet sanktionsreglerna kommer till användning.
Sanktioner av det mycket ingripande slag som föreslås i propositionen förutsätter rättssäkerhet i tillämpningen, framhåller arbetsmarknadsutskottet. Ett beslut om att dra in ersättning under så lång tid som det kan vara fråga om måste bygga på ett fullgott beslutsunderlag. Arbetsmarknadsutskottet ser därför med tillfredsställelse på att RRV lämnat konkreta förslag till hur fusk både kan förhindras och uppdagas på ett effektivare sätt än i dag. Arbetsmarknadsutskottet utgår från att förslagen övervägs vidare i annat sammanhang. Det är, anser utskottet vidare, också värt att notera att AMS fått ökade resurser för tillsynen av arbetslöshetskassorna (prop. 1994/95:218, AU15, rskr. 398, 399).
Arbetsmarknadsutskottets förslag i fråga om 6 § föranleder följdändringar i de föreslagna 34 § ALF resp. 35 § KAS. Utskottet föreslår för egen del följande ändring:
Till den som har frånkänts ersättning/vars stöd har dragits in - - - får ersättning/kontant arbetsmarknadsstöd betalas ut först sedan han eller hon/stödtagaren har utfört sådant förvärvsarbete som får tillgodoräknas enligt 6 § första stycket under 80 dagar - - -.
Med det anförda och med den nyss angivna ändringen tillstyrker utskottet propositionen i den nu berörda delen.
Finansutskottet har i denna fråga ingen annan uppfattning än regeringen och arbetsmarknadsutskottet. Det är av utomordentlig vikt för hela systemets legitimitet att man ingriper kraftfullt mot personer som fuskar till sig ersättning. Såsom arbetsmarknadsutskottet påpekar förutsätter emellertid systemets trovärdighet också att det finns ett effektivt system för att upptäcka fusket. AMS har fått ökade resurser för tillsynen av arbetslöshetskassorna, och enligt finansutskottets mening är det angeläget att dessa medel används bl.a. för insatser av detta slag.
Finansutskottet har således i sak inget att erinra mot regeringens förslag till skärpta regler mot fusk. Tidigare har utskottet på förslag av arbetsmarknadsutskottet förordat att 6 § ALF och KAS ändras. Detta föranleder en ändring också i förslagen till 34 § ALF resp. 35 § KAS. Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande redovisat ett förslag till sådan ändring.
Med denna av arbetsmarknadsutskottet föreslagna följdändringen tillstyrker finansutskottet propositionen på denna punkt.
Kostnadseffekter
Regeringen räknar i propositionen med att förslaget om ändrade regler för frånkännande och indragning av arbetslöshetsersättning skall leda till en besparing som är större än de 1 300 miljoner kronor som angavs i vårens kompletteringsproposition.
De förslag till ytterligare ändringar som finansutskottet föreslår i regelverket leder till såväl ökade besparingar som försvagningar.
Förslaget om att utöka antalet avstängningsdagar från 40 till 45 för den som utan giltig anledning lämnar sitt arbete ger en besparing på mellan 55 och 60 miljoner kronor per år.
Förslaget till skärpta avstängningsvillkor vid arbetsovilja ger också en besparing, men av mer marginell art.
Utskottets förslag att de som har ett upparbetat arbetsvillkor inte skall förlora detta om de tar ett beredskapsarbete, utbildningsvikariat eller beviljas starta-eget-bidrag i stället för att gå ut i en första arbetslöshetsperiod leder å andra sidan till att besparingseffekten begränsas. Utskottet beräknar denna försvagning till ca 30 miljoner kronor per år.
Den föreslagna övergångsregeln leder till att budgeten försvagas engångsvis med i runt tal 170 miljoner kronor. Den bestående kapitaleffekten av en sådan engångsvis försvagning kan beräknas till mellan 15 och 20 miljoner kronor.
Sammantaget leder utskottets ändringsförslag således till att budgeten varaktigt förstärks med 55-60 miljoner kronor och varaktigt försvagas med 45-50 miljoner kronor, dvs. till en nettoförstärkning på 10 miljoner kronor.
Utbildning, kompetensutveckling och forskningspolitik
Den övergripande strategin
Som ett led i politiken för att stärka tillväxten avser regeringen att under de kommande åren genomföra en bred satsning på utbildning och kompetensutveckling, anförs det i propositionens inledning. Detta skall ske i takt med att sådana satsningar kan finansieras. En hög kunskapsnivå är enligt regeringen avgörande för Sveriges möjligheter att bekämpa arbetslösheten och förhindra utslagning. Ny kunskap och kompetens krävs för att vi skall få till stånd en miljömässigt hållbar utveckling. Utbildning och kunskaper ger den enskilde bättre förutsättningar för ett rikare liv, med möjligheter till ett större inflytande och utveckling i arbetslivet, framhåller regeringen.
I syfte att vidmakthålla och förbättra kvaliteten i den grundläggande utbildningen avser regeringen att under våren 1996 ta ställning till en tioårig grundskola, varvid det i beredningen bl.a. ingår att analysera de ekonomiska konsekvenserna utifrån finansieringsprincipens tillämpning. Vidare har riksdagen på regeringens förslag avsatt ca 6 miljarder kronor av arbetsmarknadsmedel till högre utbildning, kommunal vuxenutbildning, gymnasieutbildning och folkbildning under läsåret 1995/96. Regeringen avser att återkomma med förslag gällande omfattning och inriktning av dessa åtgärder under läsåret 1996/97. En ytterligare förlängning därefter bör enligt regeringen inte ske. I stället är det regeringens avsikt att återkomma med förslag till permanenta satsningar. En fortsatt utbyggnad av den högre utbildningen aviseras, varvid minst hälften av platserna bör avse naturvetenskapliga och tekniska utbildningar. Utbyggnaden av den högre utbildningen bör ske främst vid de mindre och medelstora högskolorna med särskild tyngd på Bergslagen, Malmö och Sundsvall-Härnösand-Östersund samt dessutom sydöstra Sverige. Enligt propositionen bör en kommitté tillkallas för att utreda hur en etablering av en ny högskola i Malmö skall kunna genomföras.
Regeringen framhåller att det finns stor efterfrågan på en kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning med en stark arbetsplatsintegrering. Det är regeringens avsikt att under mandatperioden inleda en försöksverksamhet med en sådan yrkesutbildning.
De många och snabba förändringarna i gymnasieskolan ställer stora krav på skolpersonalen, anförs det i propositionen. Regeringen följer utvecklingen noga och kommer att lägga fram de förslag som kan bli nödvändiga för att fullfölja kvalitetshöjningen.
S.k. basår - som sedan några år förekommit inom högskolan - anordnas fr.o.m. innevarande läsår även inom den kommunala vuxenutbildningen, vilket har den fördelen att utbildningen kan spridas geografiskt. Denna form av basår bör enligt regeringen vidareutvecklas. Regeringen anser också att bl.a. behovet av en tydligare gränsdragning mellan reguljär utbildning och arbetsmarknadsutbildning motiverar en översyn av vuxenutbildningens dimensionering. Eftersom flera frågor i sammanhanget är akuta avser regeringen att sätta i gång en skyndsam process i nära samband med kommittén för ett nationellt kunskapslyft för vuxna (U 1995:09, dir. 1995:67).
Moderaterna begär i partimotion Fi15 (m) yrkande 36 att riksdagen våren 1996 skall föreläggas ett konkret program för en samlad kunskapsutveckling. I motionen beskrivs en strategi i tio steg för att förstärka kompetensen som en hävstång för tillväxt. Strategin måste enligt motionärerna omfatta alla delar av utbildningen och kunskapsutvecklingen från de tidiga levnadsårens skola till den mest avancerade forskningen. Ett avgörande inslag i strategin är en stimulerande lönebildning. Motionärerna förordar ett nationellt skolpengssystem för att åstadkomma en stimulerande konkurrens. De vill också öka möjligheterna för den enskilde att fullgöra utbildningen på mer individuella villkor. Det offentligas ansvar bör anges som ett erbjudande för alla om utbildning i grundskola och gymnasium samt åtminstone en tvåårig eftergymnasial utbildning och, efter fallenhet, en längre akademisk utbildning, anförs det. Erbjudandet skall enligt motionärerna ha utnyttjats förslagsvis vid 25 års ålder eller, vad gäller akademisk utbildning, ha påbörjats vid denna ålder. Därefter bör finansieringen av utbildning ske antingen via arbetsgivaren eller med ett s.k. utbildningskonto, anför motionärerna. En större rörlighet mellan skolan och andra yrkesområden är önskvärd, och det behövs en ny lärarutbildning, sägs det vidare i motionen. Inför ett mer konkret beslut om en fortsatt utbyggnad av den akademiska utbildningen måste enligt motionärerna de kvalitativa villkoren analyseras noga. Det gäller också var den bör äga rum. Linköpings och Umeå uni versitet har fortfarande utbyggnadsmöjligheter, och motionärerna kan också tänka sig etablering av ett nytt universitet eller en ny teknisk högskola i landet.
Folkpartiet anför i partimotion Fi16 (fp) yrkande 8 att en politik för kunskapsuppbyggnad kräver insatser över ett brett fält. Hela utbildningssystemet från lågstadiet och framåt har betydelse. Möjligheterna till eterkommande kunskapsinhämtande framhålls som en strategisk faktor. Studiemedelssystem liksom lönepolitik har också stor betydelse, anför motionärerna. I yrkande 26 i samma motion presenteras Den Nya Folkskolan. Den innebär ett brett utbud av utbildningar och finansieringslösningar för individen, vilket står till buds under hela livet. Den Nya Folkskolan är enligt motionärerna en utopi, därför att vi i dag inte har de ekonomiska resurser som krävs för att alla önskemål om utbildning för vuxna skall kunna tillgodoses. Motionärerna vill ha en tioårig grundskola med start vid sex års ålder. För de fristående skolorna förordar de en återgång till en ersättningsnivå på 85 % och en tydlig avgiftsbegränsning. De vill öka valfriheten för gymnasieeleverna att planera sin utbildning individuellt genom ett system kallat gymnasiebank. Det innebär att de tre gymnasieåren får utnyttjas mer flexibelt och att eleven kan varva studier och yrkespraktik. Ett nästa steg i utvecklingen av komvux bör enligt motionärerna vara att ge alla som så önskar möjlighet att få gymnasiekompetens i kärnämnena. Den grundläggande högskoleutbildningen måste expandera, vilket förutsätter att forskningen parallellt byggs ut samt att utbildningen lönar sig för den enskilde i högre grad än för närvarande.
Även Kristdemokraterna betonar i motion Fi18 (kds) yrkande 23 vikten av att kvaliteten i utbildningarna fokuseras och förbättras, och inte enbart en utökning av antalet platser.
Vänsterpartiet anför i sin partimotion Fi17 (v) yrkande 11 att det är viktigt att utreda hur högskolorna skall få ännu bredare kontaktytor till arbetslivet. Vidare begärs en noggrann utredning snarast av de s.k. NT-platserna. Sommaruniversitetet bör enligt motionärerna permanentas. För att nå de stora grupper som har en djupt rotad misstro mot universitetsstudier behöver nya modeller för högskolestudier - t.ex. modifierade distansutbildningskurser - arbetas fram och antagningen breddas. Nedskärningarna i grund- och gymnasieskolan ger skäl att tro att en likvärdig skola inte kan garanteras för alla. Motionärerna framhåller att skolutbildningens kvalitet vilar såväl på ett nationellt som på ett kommunalt ansvar, och de överväger därför att åter aktualisera sektorsbidraget till skolan. Inom vuxenutbildningen krävs ett nytänkande, bl.a. genom att olika utbildningsanordnare samverkar bättre. Tillgången och närheten till utbildningsplatser måste förbättras och undervisningen bedrivas på ett sätt så att de studerande kan påverka studierna och studietakten. Frågan om hur finansieringen i framtiden skall fördelas mellan individ, samhälle och arbetsgivare måste utredas. De många kvinnor som mister sina arbeten de närmaste åren behöver ett system som gör det möjligt för dem att genomgå utbildningar på gymnasie- eller högskolenivå inom det reguljära utbildningssystemet med tillfredsställande ekonomiskt stöd, anser Vänsterpartiet.
Utbildningsutskottet delar i sitt yttrande (1995/96:UbU2y) motionärernas uppfattning att en politik för kunskaps uppbyggnad kräver insatser över ett brett fält. Det är också regeringens mening. Som framgått ovan är frågan om en förlängning av skolpliktstiden till tio år under beredning. En parlamentariskt sammansatt kommitté följer utvecklingen i gymnasieskolan, och regeringen förklarar sig i propositionen (s. 76) ha för avsikt att lägga fram de förslag som kan bli nödvändiga för att fullfölja kvalitetshöjningen. De ökade kraven på skolpersonalen är också uppmärksammade. Utskottet noterar att direktiven till utredningen om det inre arbetet i skolan tar upp den förändrade situationen för lärarna. Inom Utbildningsdepartementet pågår arbete med en översyn av lärarutbildningen. Utredningen om ett nationellt kunskapslyft för vuxna skall i ett första steg föreslå mål för ett sådant lyft som ett led i en strategi för livslångt lärande. Därvid skall kommittén bedöma om de allmänna målen för den samhällsstödda vuxenutbildningen behöver revideras, och hur dessa mål skall kompletteras för att omfatta alla former av vuxenutbildning. I ett andra steg skall kommittén, med beaktande av den centrala frågan om ansvaret för utbildningens finansiering, ta ställning till vilket ansvar som skall vila på den offentligt finansierade utbildningen och på arbetslivet för olika typer av utbildningsinsatser och föreslå vilket ansvar varje individ bör ta för sin egen kompetensutveckling. Andra utredningar har nyligen slutförts om villkoren för fristående skolor på grundskole- resp. gymnasienivå. En parlamentarisk kommitté har i uppdrag att dra upp riktlinjer för en fortsatt reformering av studiestödssystemet. I direktiven till den kommittén betonas behovet av en vidgad rekrytering till utbildning, varvid det största problemet anges vara den befarade höga skuldsättningen. Utskottet vill framhålla att studie stödssystemets utformning bestäms av statsmakterna, medan ansvaret för lönebildningen i princip åvilar arbetsmarknadens parter. När det gäller de kvalitativa villkoren för en utbyggnad av den högre utbildningen utgår utskottet från att de uppmärksammas i regeringens beredning av kommande konkreta förslag om utbyggnad. När regeringen bereder sina kommande förslag om en permanent utbyggnad av högskoleutbildningen med särskild inriktning på naturvetenskapliga och tekniska utbildningar, är det enligt utskottets mening självklart att erfarenheterna av de s.k. NT-platserna måste ingå i underlaget. De i det föregående nämnda utredningarna om reformering av studiestödet och om ett nationellt kunskapslyft för vuxna kan - med hänsyn till de givna direktiven - förväntas behandla ett flertal frågor om vuxenutbildning. En särskild utredare har tillsatts med huvuduppgift att föreslå en strategi som långsiktigt främjar utvecklingen i hela landet av de möjligheter till distansutbildning som den moderna informationstekniken erbjuder.
Med hänvisning till det anförda anser utbildningsutskottet att riksdagen inte bör göra de tillkännagivanden som föreslås i motionerna Fi15 (m) yrkande 36, Fi16 (fp) yrkandena 8 och 26 , Fi17 (v) yrkande 11 och Fi18 (kds) yrkande 23. Utbildningsutskottet förordar således att finansutskottet avstyrker dessa.
En gemensam avvikande mening till förmån för motionerna Fi15 (m), Fi16 (fp) och Fi18 (kds) har anmälts av företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna.
Vänsterpartiet stöder motion Fi17 (v) i en egen avvikande mening.
Finansutskottet delar utbildningsutskottets mening och avstyrker motionerna Fi15 (m) yrkande 36, Fi16 (fp) yrkandena 8 och 26, Fi17 (v) yrkande 11 (delvis) och Fi18 (kds) yrkande 23.
Individuella utbildningskonton och framtidsfonder
I motion Fi16 (fp) yrkande 27 betonas företagens ansvar för den egna personalens kompetensutveckling men också att staten bör underlätta fortbildning med hänsyn till den samhällsekonomiska nyttan av sådana insatser. Motionärerna vill att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om individuella utbildningskonton. Även Kristdemokraterna i motion Fi18 har ställt ett yrkande om individuella utbildningskonton. Kristdemokraterna vill pröva möjligheten att införa avdragsrätt för avsättningar till individuella utbildningskonton som kan användas för att finansiera studieperioder. Anställda och arbetsgivare bör löpande kunna sätta av medel som den anställde sedan vid olika tillfällen under den förvärvsarbetande perioden av livet kan ta ut och på detta sätt finansiera behovet av livslångt lärande (yrkande 25). Ett system med utbildningskonton förordas - utan formell hemställan i saken - även i motion Fi15 (m).
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi17 inrättandet av ett s.k. framtidsfondssystem. Syftet med framtidsfonderna skall vara att ge alla löntagare möjligheter till kompetensutveckling. Därtill skall framtidsfonderna verka för utvecklandet av arbetsorganisationer för att förbättra arbetsmiljöer och produktivitet. Finansieringen av framtidsfonderna bör ske via årliga vinstavsättningar, anser motionärerna (yrkande 5).
Utbildningsutskottet framhåller i sitt yttrande (1995/96:UbU2y) att frågan om kompetensutveckling är mycket viktig. Utskottet hänvisar till vad som anförts i propositionen (s. 78) om att ett livslångt lärande ställer nya krav på utbildare och stöd till kompetensutveckling på arbetsplatserna. I den anpassning och utveckling som ett kompetenslyft för hela nationen kräver har arbetslivets företrädare en väsentlig roll, sägs det. Regeringen kommer att inbjuda till överläggningar om kompetensutveckling. Härutöver hänvisar utskottet till vad som under rubriken Den övergripande strategin anfördes om uppdraget till utredningen om ett nationellt kunskapslyft för vuxna. Utbildningsutskottet förordar att finansutskottet avstyrker motion Fi16 yrkande 27.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna tillstyrker motion Fi16 (fp) yrkande 27 i en avvikande mening.
Finansutskottet delar utbildningsutskottets syn på vikten av återkommande kompetensutveckling. Regeringen har aviserat att frågan om kompetensutveckling kommer att bli föremål för överläggningar med många parter. Därför är det enligt utskottets uppfattning inte meningsfullt att nu göra något tillkännagivande om kompetensutvecklingens framtida former. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motionerna Fi16 (fp) yrkande 27, Fi17 (v) yrkande 5 delvis och Fi18 (kds) yrkande 25.
Stiftelsehögskolor
I den strategi för den högre utbildningen som förespråkas i motion Fi15 (m) ingår även att överföra ytterligare minst ett större lärosäte från staten till en fristående stiftelse. En lämplig högskola för en sådan förändring vore Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm, anser motionärerna (yrkande 39).
Utbildningsutskottet noterar i sitt yttrande (1995/96:UbU2y) att motionärerna inte berör hur bildandet av en sådan stiftelse skulle finansieras. Att överföra statliga högskolor till stiftelseägda bolag som tillförs kapital av statens medel minskar kraftigt regeringens och riksdagens möjligheter att utöva kontroll över och demokratisk insyn i hur statens resurser används, något som utbildningsutskottet inte vill förorda. Utbildningsutskottet anser därför att finansutskottet bör avstyrka motion Fi15 (m) yrkande 39.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet har en avvikande mening i yttrandet.
Finansutskottet är av samma åsikt som utbildningsutskottet och avstyrker motion Fi15 (m) yrkande 39.
Yrkesinriktad eftergymnasial utbildning
Regeringens planer på försöksverksamhet med kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning tas upp i två motioner. Enligt motion Fi15 (m) bör sådan yrkesutbildning prioriteras framför en forcerad utbyggnad av den akademiska utbildningen. Motionärerna vill att riksdagen hos regeringen skall begära förslag redan under våren 1996 om 20 000 utbildningsplatser i avancerad yrkesutbildning (yrkande 37). I motion Fi18 (kds) välkomnas den aviserade försöksverksamheten, men motionärerna anser att tidsangivelsen under mandatperioden är alltför vag. Kristdemokraterna anser att det är mycket angeläget att snabbt etablera en yrkeshögskola för att få till stånd en genomtänkt och kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning (yrkande 26).
Utbildningsutskottet hänvisar i sitt yttrande (1995/96:UbU2y) till ett utredningsbetänkande med titeln Yrkeshögskolan: Kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning (SOU 1995:38). I detta betänkande förordas att en ny struktur, kallad Yrkeshögskolan, skapas med uppdrag att inom ramen för tilldelade resurser ansvara för kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Ett nytt organ, yrkeshögskolestyrelsen, föreslås bli inrättat i varje län och administrativt knytas till länsstyrelsen. Ett särdrag i yrkeshögskolan är att en väsentlig del av utbildningen sker i form av lärande i arbete i företag eller på andra arbets platser. Utredaren förutser dock problem när det gäller att få arbetsgivare att ställa upp som utbildningsanordnare utan att få ersättning från det allmänna, konstaterar utbildningsutskottet i sitt referat. Remissbehandlingen av betänkandet har avslutats under hösten 1995.
Utbildningsutskottet säger sig ha förståelse för regeringens bedömning att det behövs försöksverksamhet innan en helt ny form av eftergymnasial utbildning kan införas på bred front. Riksdagen bör enligt utskottets mening inte ingripa i regeringens beredning av ärendet, utan avvakta regeringens kommande förslag.
Utbildningsutskottet anser därför att finansutskottet bör avstyrka motionerna Fi15 (m) yrkande 37 och Fi18 (kds) yrkande 26.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna yrkar bifall till sina respektive motioner i var sin avvikande mening.
Finansutskottet anser liksom utbildningsutskottet att riksdagen bör invänta regeringens förslag angående den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen. Att frågan är angelägen gör det inte mindre viktigt att vara grundlig i behandlingen av ärendet. En alltför snabb expansion av utbildningsväsendet kan skapa flaskhalsar längre fram, särskilt om statsmakterna inte tar tillräckligt med tid på sig för att definiera näringslivets behov av kvalificerad yrkesutbildad arbetskraft. Motionerna Fi15 (m) yrkande 37 och Fi18 (kds) yrkande 26 avstyrks.
Lärlingsutbildning
Förslag till ett lärlingssystem med treårig utbildning i s.k. dualsystem begärs i motion Fi18 (kds) (yrkande 35). Ett sådant bör utvecklas exempelvis enligt den tyska modellen med tre dagar praktik och två dagar teori varje vecka med rimlig ersättning, stigande med tiden, heter det i motionen.
Utbildningsutskottet konstaterar att nuvarande bestämmelser om individuella program i gymnasieskolan innebär att en elev kan kombinera yrkesutbildning under anställning hos en arbetsgivare med studier i gymnasieskolan (lärlingsutbildning). Ett sådant individuellt program skall vara treårigt och omfatta minst kärnämnena svenska, engelska, samhällskunskap, religionskunskap och matematik. Kommittén om utvecklingen i gymnasieskolan skall bl.a. följa hur lärlingsutbildningen utvecklas genom samverkan mellan å ena sidan kommuner och å andra sidan företag, organisationer och offentliga arbetsgivare. Mot bakgrund av det anförda anser utbildningsutskottet att finansutskottet bör avstyrka motion Fi18 (kds) yrkande 35.
Företrädarna för Folkpartiet och Kristdemokraterna stöder motionsyrkandet i en gemensam avvikande mening.
Finansutskottet delar utbildningsutskottets mening. Fi18 (kds) yrkande 35 avstyrks.
Utbildning i grundskolan om entreprenörskap
En starkare ställning för entreprenörskap i skolans utbildning förordas i motionerna Fi16 (fp) och Fi18 (kds). Det är enligt motionärerna viktigt att frigöra och ta till vara människors kreativitet. Eleverna bör redan i skolan stimuleras att vilja och våga bli företagare. I den förstnämnda motionen sägs att entreprenörskap bör vara en självklar naturlig del i det samhällsvetenskapliga ämnet redan i grundskolan (yrkande 29). Enligt den sistnämnda motionen bör företagarprogram införas i gymnasieskolan (yrkande 8). Kristdemokraterna anser att skolan kan spela en viktig roll för att ge eleverna förståelse för företagandets roll och betydelse i samhället, ett perspektiv - menar de - som helt saknas i propositionen (yrkande 22).
Utbildningsutskottet anför i sitt yttrande (1995/96:UbU2y) att det är mycket viktigt för vårt samhälle att kreativa människor vill och vågar bli företagare. När det gäller skolutbildningen är det centrala i detta sammanhang enligt utskottets mening att skolan främjar ett förhållningssätt till livet som präglas av flexibilitet, nyfikenhet, beredskap att ta till sig nya möjligheter och ny kunskap samt vilja att ta ansvar. I de nya läroplanerna för det offentliga skolväsendet (Lpo 94 och Lpf 94) sägs att eleverna skall få möjligheter att ta initiativ och ansvar och att de skall ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att arbeta och att lösa problem, både självständigt och tillsammans med andra. Kursplanerna lämnar ett betydande utrymme för lärare och elever att tillsammans välja både innehåll och arbetsformer för studierna och planera verksamheten. När det gäller gymnasieskolan noterar utskottet att en kurs i företagsekonomi (30 gymnasiepoäng) ingår i alla de nationella program som innehåller yrkesämnen. Vidare har många kommuner inrättat lokala kurser, inriktade på företagande. Utskottet utgår från att såväl utbudet av kurser som innehållet i kursplanerna - nationella såväl som lokala - omprövas med viss regelbundenhet. Med det anförda förordar utbildningsutskottet att finansutskottet avstyrker motionerna Fi16 (fp) yrkande 29 och Fi18 (kds) yrkande 8.
Finansutskottet delar utbildningsutskottets syn och avstyrker motionerna Fi16 (fp) yrkande 29 och Fi18 (kds) yrkandena 8 och 22.
Ny högskola i Malmö
Malmö, rikets tredje stad, har stor betydelse för utvecklingen i såväl regionen Sydsverige som landet som helhet, anförs det i propositionen (s. 74). Strukturomvandlingen och en låg utbildningsnivå har skapat stora problem i Malmö. För att främja näringsliv och sysselsättning men också för utvecklingen av samhället i övrigt är utbildning och forskning och en välutbildad arbetskraft ytterst viktigt. Detta har också anförts i en skrivelse till regeringen från Malmö stad. Mot denna bakgrund bör en kommitté tillkallas för att utreda hur en etablering av en ny högskola i Malmö ska kunna genomföras, skriver regeringen.
I motion Fi15 (m) kritiseras regeringens avsikt att upprätta en ny högskola. Motionärerna förordar i stället att Lunds universitet, som sedan lång tid har en omfattande verksamhet i Malmö, får ett vidgat uppdrag att utveckla såväl utbildning som forskning vid fyra olika enheter, nämligen Lund, Malmö, Kristianstad och Helsingborg. Även en sådan struktur för den högre utbildningen och forskningen i Skåne bör bli föremål för skyndsam utredning, anser motionärerna (yrkande 38). Enligt motion Fi40 av Margitta Edgren m.fl. (fp) borde den aviserade utredningen även ha fått i uppdrag att undersöka möjligheten att skapa t.ex. ett campus i Malmö och ett i Helsingborg med koppling till Lunds universitet. Motionärerna beklagar också att direktiven inte ger utrymme för utredningen att pröva möjligheten att skapa ett virtuellt universitet i Malmö.
Utbildningsutskottet konstaterar att den i propositionen aviserade utredningen numera har påbörjats (dir. 1995:135). I den kommitté som tillkallats ingår bl.a. Lunds universitets rektor och tre andra ledamöter av universitetets styrelse samt flera företrädare för Malmö stad, representerande olika politiska partier. Kommittén skall senast den 1 mars 1996 redovisa sina ställningstaganden till hur en etablering av en ny högskola i Malmö med forskningsanknytning - på sätt som gäller för högskolor - skall kunna genomföras.
Utbildningsutskottet anser inte att riksdagen bör ta initiativ till förändring eller utökning av kommitténs direktiv. Därför förordar utbildningsutskottet att finansutskottet avstyrker motionerna Fi15 (m) yrkande 38 och Fi40 (fp).
Motion Fi15 (m) och motion Fi40 (fp) får stöd i avvikande meningar av företrädarna för Moderata samlingspartiet respektive Folkpartiet och Kristdemokraterna.
Finansutskottet är av samma mening som utbildningsutskottet. Fi15 (m) yrkande 38 och Fi40 (fp) avstyrks.
Högskoleutbyggnadens lokalisering i övrigt
Utbyggnaden av den högre utbildningen bör fortsätta. Detta är på sikt av avgörande betydelse för tillväxten, anför regeringen i propositionen (s. 73). Regeringen skriver vidare att utbyggnaden av den högre utbildningen främst bör ske vid de mindre och medelstora högskolorna med en särskild tyngd på Bergslagen, Malmö och Sundsvall-Härnösand-Östersund. Dessutom bör en utbyggnad ske i sydöstra Sverige, anser regeringen.
Regeringens ambitioner angående den högre utbildningens utbyggnad har givit anledning till ett stort antal motioner. I dessa framförs skäl för att bygga ut utbildningen vid olika högskolor eller grupper av högskolor. Motionerna Fi64 (s, c, fp), Fi46 (v) och Fi51 (kds) gäller utbildning vid Linköpings universitet, förlagd till Norrköping. Motion Fi35 (s) gäller Högskolan i Luleå, som bör byggas ut och på sikt bli universitet. I motion Fi36 (s) beskrivs planer för högskoleverksamhet (yrk. 1) och avancerad eftergymnasial yrkesutbildning (yrk. 2) i Dalarna. Motion Fi59 (c, s) gäller Högskolan i Gävle/Sandviken, motion Fi38 (fp) Högskolan i Halmstad, motionerna Fi63 (s, c) och Fi31 (fp) Högskolan i Jönköping, motionerna Fi19 (s), Fi42 (m) och Fi57 (c) Högskolan i Kalmar, motion Fi65 (s) Högskolan i Karlskrona/Ronneby, motionerna Fi52 (s), Fi25 (m), Fi30 (fp) och Fi58 (c) Högskolan i Karlstad och motion Fi56 (c) Mitthögskolan, som enligt motionärerna bör byggas ut till universitet. Motion Fi37 (fp) gäller Högskolan i Skövde, motion Fi48 (v) Högskolan i Trollhättan/Uddevalla, motionerna Fi43 (s), Fi61 (c) och Fi34 (kds) de mindre och medelstora högskolorna i Västsverige och motion Fi60 (c, s) Högskolan i Växjö, som enligt motionärerna även bör tillföras forskningsresurser. Motion Fi53 (s) tar upp lokalisering av högre teknisk utbildning i Örebro (yrk. 1) samt Örebro läns möjligheter att delta i försöksverksamhet med kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning (yrk. 2).
Utbyggnad av högskoleutbildningen i Stockholmsområdet tas upp i motionerna Fi20 (m) och Fi26 (m). Motionärerna framhåller särskilt vikten av ytterligare utbildningsplatser i Haninge kommun. De beklagar också att regeringen inte tagit fasta på förslaget i betänkandet Kronan. Spiran. Äpplet (SOU 1994:127) om ett nätverksuniversitet på Södertörn. I motion Fi33 (fp) anförs att en utökning av högskoleplatserna i Storstockholm, framför allt på Södertörn, måste ligga i den långsiktiga planeringen och att målet är ett modernt nätverksuniversitet med hjärtat på Novum i Huddinge.
Utbildningsutskottet anser att riksdagen bör ta ställning till utbyggnaden av universitet och högskolor utifrån ett samlat förslag från regeringen. Något sådant har inte lagts fram i förevarande proposition. De uppgifter som lämnas i motionerna ger inte ett så heltäckande underlag att riksdagen nu bör markera några prioriteringar mellan olika universitet och högskolor i landet. Utbildningsutskottet anser därför att finansutskottet bör föreslå riksdagen att avslå här aktuella motioner.
Finansutskottet avstyrker med hänvisning till vad utbildningsutskottet har anfört motionerna Fi19 (m), Fi20 (m), Fi25 (m), Fi26 (m), Fi30 (fp), Fi31 (fp), Fi33 (fp), Fi34 (kds), Fi35 (s), Fi36 (s), Fi37 (fp), Fi38 (fp), Fi42 (s), Fi43 (s), Fi46 (v), Fi48 (v), Fi51 (kds), Fi52 (s), Fi53 (s, c), Fi56 (c), Fi57 (c), Fi58 (c), Fi59 (c, s), Fi60 (c, s), Fi61 (c), Fi63 (s, c), Fi64 (s, c, fp) och Fi65 (s).
Jämställdhetsbefrämjande åtgärder
Motion Fi23 av Karin Pilsäter och Ola Ström (fp) yrkande 3 tar upp jämställdhetsfrågor inom utbildningsväsendet. Motionärerna anser att åtgärder måste sättas in omgående för att göra de tekniska och naturvetenskapliga högskoleutbildningarna i högre grad intressanta och relevanta för kvinnor. Modellen med ett förberedande basår, som används för att öka rekryteringen till sådan utbildning, bör kunna användas också för att öka rekryteringen av män till andra studievägar med påfallande sned rekrytering, t.ex. vissa lärarutbildningar och vård- och omsorgsutbildningar. Motionärerna efterlyser också åtgärder för att få fler kvinnor att forska, disputera, bli professorer och bli entreprenörer inom verksamheter som knoppas av från högskolevärlden. Utbildningsbidrag för doktorander, som återinfördes vid förra riksmötet, bör avskaffas och doktorandtjänsterna återinföras på bred front, anser motionärerna.
Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande (1995/96:UbU2y) om att regeringen aviserat en ny forskningspolitisk proposition till hösten 1996. Som framgår av den senaste budgetpropositionen är återinförandet av utbildningsbidrag för doktorander en åtgärd på kort sikt. I den forskningspolitiska propositionen avser regeringen bl.a. att lägga fram ett förslag till ett nytt och mer flexibelt system för studiefinansieringen i forskarutbildningen. Sedan år 1993 och fem år framåt pågår på regeringens uppdrag det s.k. NOT-projektet, som drivs gemensamt av Skolverket och Högskoleverket och som syftar till att öka ungdomars, och då särskilt flickors, intresse för teknik och naturvetenskap. Projektet riktar sina insatser bl.a. till lärare, lärarutbildare och syopersonal. Man försöker sprida idéer om metodisk utveckling av undervisningen (bl.a. genom det s.k. NOT-bladet) och stimulera uppbyggnaden av kontaktnät för att åstadkomma samverkan kring undervisningsprocessen.
Utbildningsutskottet anser mot bakgrund av det anförda att något tillkännagivande i enlighet med motion Fi23 yrkande 3 inte är påkallat, varför utskottet förordar att finansutskottet avstyrker detsamma.
Företrädaren för Folkpartiet har anmält avvikande mening till förmån för det aktuella motionsyrkandet.
Finansutskottet anser i likhet med utbildningsutskottet att riksdagen bör invänta den forskningspolitiska propositionen. Reformer av studiestödet bör vara väl förberedda. Motion Fi23 (fp) yrkande 3 avstyrks.
IT-utbildning m.m.
Vikten av att informationstekniken kommer till bred användning i utbildningen på alla nivåer framhålls i motionerna Fi16 (fp) yrkande 28 och Fi32 av Anne Wibble m.fl. (fp) yrkande 2. Enligt motionärerna kräver detta bl.a. betydande satsningar på lärarutbildning och på utveckling av läromedel och pedagogiska metoder. Berörda myndigheter bör i en bred anmodan från regeringen uppmärksammas på behovet av en naturlig integration av tillämpad IT inom utbildningen på bredden, heter det i den sistnämnda motionen.
På annat ställe i motion Fi32 (fp) kritiseras den svenska lagstiftningen på IT-området för att vara svår att överblicka. Inte minst är det svårt för företag och organisationer som arbetar med olika IT-tillämpningar att hålla sig à jour med de nya rättsliga former som aktualiseras av de många utredningarna på området. Motionärerna framhåller att det finns anledning att eftersträva en samlad lagstiftning för informationssamhället (yrkande 1).
Utbildningsutskottet hänvisar i sitt yttrande (1995/96:UbU2y) till att IT- kommissionen arbetar med att analysera hur informationstekniken förändrar näringsliv och samhälle och vilka ytterligare initiativ staten kan behöva ta på detta område. Särskild uppmärksamhet ägnas åt skillnader mellan olika socialgrupper liksom mellan kvinnors och mäns användning av IT. Kommissionen har i sitt första delbetänkande (SOU 1995:68) redovisat sitt arbetsprogram för åren 1995 och 1996 inom några prioriterade områden. Utbildningsområdet är ett av dessa. I arbetsprogrammet ingår bl.a. att kommissionen avser att göra en kartläggning av situationen på lärarhögskolorna när det gäller medvetenheten och kunskapen om de möjligheter IT ger för undervisningen och pedagogiken. Kommissionen har nyligen anordnat ett mycket välbesökt seminarium om IT-baserade läromedel. Regeringen aviserar (prop. s. 17) att en proposition kommer att överlämnas i början av nästa år med förslag till åtgärder för att ytterligare bredda användningen av IT.
Mot bakgrund av det anförda förordar utbildningsutskottet att finansutskottet avstyrker motionerna Fi16 (fp) yrkande 28 och Fi32 (fp) yrkande 2.
I en gemensam avvikande mening tillstyrker företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna båda motionsyrkandena.
Finansutskottet delar utbildningsutskottets bedömning och avstyrker motionerna Fi16 (fp) yrkande 28 och Fi32 (fp) yrkande 2. Beträffande behovet av samlad lagstiftning för informationssamhället konstaterar finansutskottet att IT-kommissionen bevakar även denna fråga. Av kommissionens delbetänkande SOU 1995:68 framgår att IT-kommissionen avser att följa utvecklingen inom det rättsliga området genom fortgående diskussioner med regeringskansliet och med pågående utredningar. Kommissionen skall bl. a. vara rådgivare till Datalagsutredningen. Kommissionen kan i detta sammanhang bidra till att helheter beaktas så att också problem som skär på tvären genom olika traditionella rättsområden blir belysta. Med hänvisning till det anförda avstyrker finansutskottet motion Fi32 (fp) yrkande 1.
Alternativa gymnasiekurser
I motion Fi44 av Carl-Johan Wilson (fp) föreslås en försöksverksamhet med alternativa gymnasiekurser motsvarande kärnämneskurserna i matematik, svenska och engelska. De alternativa kurserna skulle inte ge allmän behörighet till högskolestudier. Syftet är att anpassa utbildningen till elevernas behov och att motverka att skoltrötta elever får en negativ uppfattning om skolan befäst.
Utbildningsutskottet hänvisar till vad som anfördes när ett liknande motions yrkande avslogs av riksdagen vid föregående riksmöte (bet. 1994/95: UbU10). Utvecklingen i gymnasieskolan följs för närvarande av en parlamentarisk kommitté. Flera av de områden som enligt direktiven åligger kommittén att följa knyter an till problematiken med kärnämnena på de yrkesförberedande programmen. Bl.a. skall kommittén undersöka i vilken utsträckning målet kan nås att alla ungdomar skall få en fullständig gymnasieutbildning. I uppdraget ligger också att utvärdera effekterna av den höjda ambitionsnivån inom de yrkesförberedande utbildningarna och studera hur undervisningen i kärnämnena bör utvecklas för att främja elevernas studieresultat. Med det anförda avstyrker utbildningsutskottet motion Fi 44 (fp).
Finansutskottet avstyrker, med hänvisning till utbildningsutskottets yttrande, motion Fi44 (fp).
Kunskapsinsatser för regional tillväxt
För att främja regional tillväxt framför allt i norra Sveriges inland föreslås i motion Fi28 av Ulla Löfgren och Olle Lindström (m) yrkande 2 kunskapsinsatser omfattande grundskolans högstadium, gymnasiet, den högre utbildningen samt vidareutbildningen av vuxna inom teknik, naturvetenskap, språk och företagsekonomi. Ansvaret för insatsen bör läggas på en organisation där i första hand Umeå universitet, Högskolan i Luleå och Mitthögskolan samverkar. Hela kunskapsinsatsen bör kunna bidra till att öka förädlingsgraden inom framför allt den norrländska industrin, anser motionärerna. Finanseringen skall ske genom en successiv avveckling av det selektiva företagsstödet, heter det.
Utbildningsutskottet anser för sin del inte att riksdagen bör göra något tillkännagivande om den kunskapssatsning som föreslås i motionen. Utskottet förordar att finansutskottet avstyrker motionsyrkandet.
Finansutskottet vill med anledning av motionen anföra följande. Som framgår av propositionen intar tillväxt- och arbetsbefrämjande åtgärder i dag en central plats i den kommunala verksamheten. Till den hör, noterar finansutskottet, grundskolan och gymnasieskolan. Samverkan mellan kommun, högskola, statliga företag, storföretag och småföretag pågår på sina håll redan i dag. Drivkrafterna för sådan samverkan är starkare än tidigare. Regeringen avser enligt propositionen (s. 84) att utforma ett program för att stimulera denna utveckling. Vad beträffar företagsstödet vill utskottet påminna om att en utredning för närvarande arbetar med frågan om begränsning och effektivisering av sådant stöd. Utskottet anser, i likhet med utbildningsutskottet, att riksdagen inte bör göra något uttalande med anledning av motion Fi28 (m) yrkande 2, varför den avstyrks.
Folkbildning
Regeringen konstaterar i propositionen (s. 73) att sammanlagt ca 6 miljarder kronor av arbetsmarknadsmedel har satsats på högre utbildning, kommunal vuxenutbildning, gymnasial utbildning samt folkbildning läsåret 1995/96. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag om omfattning och inriktning av sådana utbildningsåtgärder för läsåret 1996/97. Det är enligt regeringens åsikt inte rimligt med stora satsningar inom utbildningsområdet på konjunkturell grund, varför en ytterligare förlängning efter läsåret 1996/97 inte bör komma till stånd. I stället avser regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till permanenta satsningar bl.a. på en förbättring av vuxnas möjligheter till vidareutbildning och kompetensutveckling. Takten i utbyggnaden avgörs av möjligheterna till permanent finansiering.
I propositionen (s. 76-77) erinras om att en kommitté tillsatts för att föreslå mål för ett nationellt kunskapslyft för vuxna som ett led i ett livslångt lärande. Enligt direktiven skall kommittén senast den 1 mars 1996 redovisa sina överväganden om dessa mål och om behovet av utbildning för vuxna. Vidare skall kommittén senast den 1 oktober 1996 lägga fram förslag till ansvarsfördelning mellan den offentligt finansierade utbildningen, arbetslivet och individen och förslag till lämplig arbetsfördelning mellan olika anordnare av samhällsstödd vuxenutbildning. Uppdraget skall slutredovisas senast den 1 mars 1997. Regeringen anför i propositionen att flera av frågorna inom vuxenutbildningen är akuta och bör övervägas i ett kortare perspektiv. Regeringen avser därför att sätta i gång en skyndsam process i nära samband med kommittén . Några förslag beträffande bl.a. folkbildningens omfattning, uppgifter m.m. läggs inte fram nu.
Frågor om folkbildningen tas upp i flera motioner.
I motionerna Fi27 av Lars Hjertén (m) och Fi47 Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) yrkande 1 betonas vikten av att anordnare av folkbildning, dvs. studieförbund och folkhögskolor, får besked så snart som möjligt om hur stora de arbetsmarknadspolitiskt motiverade satsningarna kommer att bli läsåret 1996/97. För att utbildningen skall bli av så hög kvalitet som möjligt behöver anordnarna tid för planering, för anställning av personal och för anskaffning av lokaler och utrustning. Samma uppfattning framförs i motion Fi18 (kds) yrkande 36.
I motion Fi47 (v) yrkande 2 hemställs att de särskilda, arbetsmarknadspolitiskt motiverade medlen till folkbildningen läsåret 1996/97 skall vara av samma omfattning som under de tre senaste budgetåren, då mellan 510 och 539 miljoner kronor anvisades per budgetår.
Enligt motionerna Fi27 (m) och Fi47 (v) yrkande 3 är det också viktigt för den långsiktiga planeringen och utvecklingen inom folkbildningen och för utbildningens kvalitet att de särskilda, arbetsmarknadspolitiskt motiverade medlen efter läsåret 1996/97 läggs samman med det ordinarie anslaget och således permanentas. I motion Fi27 motiveras detta med att korttidsutbildade, handikappade och invandrare måste ges möjligheter att öka sin kompetens och att det är dessa grupper som är prioriterade inom folkbildningen. I motion Fi47 betonas att folkbildningen bör ses som en sådan kraft som motverkar uppkomsten av det s.k. tvåtredjedelssamhället. Folkbildningen får därför inte ställas åt sidan när de arbetsmarknadspolitiskt motiverade medlen till utbildning och forskning permanentas efter läsåret 1996/97.
Enligt motion Fi17 (v) yrkande 11 (delvis) bör folkhögskolorna få fler fasta utbildningsplatser.
Vänsterpartiets yrkande omfattar också synpunkter på hur folkhögskolorna kan användas. Enligt motionärerna bör de kunna fungera som studiecentrum i ett system med distansstudier i form av open university . Vänsterpartiet anser vidare att folkhögskolor - liksom i dag universitet, högskolor och kommunal vuxenutbildning - skall kunna genomföra basårsutbildningar som förbereder de studerande för högskoleutbildningar inom de tekniska och naturvetenskapliga områdena (Fi17 yrkande 11 delvis samt Fi47). Enligt motion Fi17 bör även vissa studieförbund kunna genomföra basårsutbildning.
Kulturutskottet konstaterar i sitt yttrande (1995/96:KrU2y) att riksdag och regering under en period med ett bekymmersamt arbetsmarknadspolitiskt läge har kunnat lita till studieförbundens och folkhögskolornas förmåga att snabbt och flexibelt kunna anordna utbildningar med särskilda arbetsmarknadsmedel. Utvärderingar har visat att utbildningarna har nått de avsedda grupperna. Den fria och frivilliga folkbildningens arbetsformer har visat sig vara väl lämpade för sådana arbetsmarknadspolitiskt motiverade utbildningsinsatser. Kulturutskottet delar den positiva syn på folkbildningens insatser som kommer till uttryck i motionerna. I likhet med motionärerna vill kulturutskottet stryka under vikten av att sådana utbildningsinsatser har en hög kvalitet. Det är därför viktigt att, när nu regeringen aviserar motsvarande åtgärder för läsåret 1996/97, utbildningsanordnarna får besked i god tid om vilka resurser som kommer att ställas till förfogande. Utbildningsanordnarna får då bättre möjligheter att planera utbildningen, att anställa lärare och annan personal med erforderlig kompetens och att anskaffa lokaler och utrustning.
Kulturutskottet förutsätter att det aviserade förslaget från regeringen om medel bl.a. till utbildningsinsatser inom folkbildningen kommer att föreläggas riksdagen i början av år 1996 i samband med att förslag läggs fram om medel på tilläggsbudget för det förlängda budgetåret 1995/96. Utskottet anser att det inte är nödvändigt med något särskilt uttalande från riksdagen i denna fråga, varför de aktuella motionsyrkandena avstyrks.
När det gäller frågan om regeringens aviserade förslag om permanenta utbildningssatsningar efter läsåret 1996/97 vill kulturutskottet anföra följande. De hittillsvarande särskilt anvisade medlen har sin grund i det svåra arbetsmarknadsläget och behovet av kompetenshöjande utbildningsinsatser. Det är i dag svårt att förutse arbetsmarknadsläget om två år. Det finns emellertid en rad andra faktorer - utöver arbetslöshet - som ökar behovet av kompetenshöjande och utvecklande insatser. Där har studieförbunden och folkhögskolorna en särskild uppgift att fylla genom sitt flexibla arbetssätt och sina unika pedagogiska metoder och arbetssätt i övrigt.
Den utredning som omnämns i propositionen, och som har till uppdrag att föreslå mål för ett nationellt kunskapslyft för vuxna som ett led i en strategi för ett livslångt lärande, har nyligen inlett sitt omfattande arbete. Kulturutskottet vill också erinra om att en bred utvärdering av folkbildningen ännu pågår, både på statens uppdrag och inom studieförbunden och folkhögskolorna själva. Kulturutskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen inte nu har tillräckligt underlag för att göra ett uttalande om nivån på de av regeringen aviserade förslagen om permanenta satsningar på bl.a. folkbildningen efter läsåret 1996/97. Kulturutskottet avstyrker med hänvisning till det anförda de nu aktuella yrkandena i motionerna Fi17 (v), Fi27 (m) och Fi47 (v).
Vad beträffar folkbildningens arbetsformer vill kulturutskottet erinra om att en särskild utredare har tillkallats för att föreslå åtgärder som kan främja användningen av distansmetoder inom främst vuxenutbildningen och högskolan. Utredarens huvuduppgift är enligt direktiven (dir. 1995:69) att föreslå en strategi som långsiktigt främjar utvecklingen i hela landet av de möjligheter till distansutbildning som den moderna informationstekniken erbjuder. Under arbetet skall projekt bedrivas av bl.a. studieförbund och folkhögskolor eller i samarbete med dem. Projekten skall syfta till att göra de olika utbildningarna mera flexibla och tillgängliga för grupper som har svårigheter att utnyttja dagens utbildningsmöjligheter. Utredaren skall bl.a. studera och överväga behovet av stöd till lokala och regionala centrum, i vilka olika utbildningsanordnare kan samarbeta kring införandet av distansmetoder. Möjligheterna att utveckla och använda resurssnåla distansmetoder inom de friare studieformer som kännetecknar folkbildningen skall också prövas.
Kulturutskottet anser mot denna bakgrund att det är för tidigt att nu göra ett uttalande om folkhögskolornas uppgifter i ett framtida system med olika slag av distansutbildning. Resultaten av utredningsarbetet bör inte föregripas, varför motion Fi17 (v) yrkande 11 i denna del avstyrks.
När det gäller s.k. basårsutbildningar vill kulturutskottet först påminna om att vissa universitet och högskolor vid tilldelningen av medel till grundutbildning åläggs som särskilt åtagande att anordna och erbjuda behörighetsgivande förutbildning (s.k. basår). Denna basårsutbildning anordnas i enlighet med förordningen (1992:819) om behörighetsgivande förutbildning vid universitet och högskolor. Antagning till basåret och den därpå följande grundutbildningen i högskolan sker samtidigt. Den som klarar basåret med godkänt resultat har en garanterad plats på grundutbildning i högskolan. Basår anordnas också - med extra statsbidrag till särskilda utbildningsåtgärder mot arbetslösheten under läsåret 1995/96 - inom kommunal vuxenutbildning. Medlen motsvarar totalt 1 500 helårsplatser. Skolverket fördelar medlen och skall därvid ta hänsyn till förläggningen av motsvarande behörighetsgivande förutbildning vid universitet och högskolor och eftersträva en ökad geografisk spridning. Någon garanterad högskoleplats är inte kopplad till basårsutbildningen inom den kommunala vuxenutbildningen.
I proposition 1995/96:25 (s. 77) erinras om att syftet med basårsutbildningen är att ge studerande med allmän behörighet de särskilda förkunskaper som krävs för en teknisk eller matematisk/naturvetenskaplig utbildning och att ett särskilt mål är att stimulera kvinnor att söka till sådan högskoleutbildning. Det sägs också att fördelen med att anordna basårsutbildning inom kommunal vuxenutbildning är att utbildningen kan få en större geografisk spridning. Denna form av basår bör enligt regeringens mening vidareutvecklas.
Kulturutskottet förutsätter att regeringen vid sina överväganden om en vidare utveckling av basårsutbildningen och om en ytterligare spridning av utbildningen i landet tar i beaktande att även vissa folkhögskolor och studieförbund har utbildning inom det naturvetenskapliga området och att folkbildningens arbetssätt och pedagogik kan vara av särskilt värde även inom basårsutbildningen. Kulturutskottet anser dock att riksdagen inte bör göra något uttalande i frågan, särskilt mot bakgrund av att en omfattande utredning om ett nationellt kunskapslyft för vuxna nyligen startat och av att utskottet inte har underlag för att bedöma möjligheterna att utfärda erforderligt utbildningsbevis över en genomgången basårsutbildning vid folkhögskola och inom studieförbund. Mot bakgrund av det anförda avstyrker kulturutskottet motionerna Fi17 (v) och Fi47 (v), båda motionerna i denna del.
Vänsterpartiet har i avvikande meningar tagit ställning för motionerna Fi17 (v) yrkande 11, Fi27 (m) samt Fi47 (v) yrkandena 1-3.
Utbildningsutskottet inser, i likhet med kulturutskottet, att de berörda utbildningsanordnarna har behov av besked så snart det är möjligt om vilka insatser de förväntas göra inom ramen för ett särskilt statsbidrag för läsåret 1996/97. Riksdagen bör kunna utgå från att regeringen beaktar detta utan något särskilt tillkännagivande från riksdagens sida. Enligt utbildningsutskottets mening bör finansutskottet föreslå riksdagen att avslå motion 1995/96:Fi18 (kds) yrkande 36.
Gemensam avvikande mening angående arbetsmarknadsmedel till utbildning läsåret 1996/97 har anmälts av Vänsterpartiets och Kristdemokraternas ledamöter i utbildningsutskottet.
Finansutskottet delar kulturutskottets mening på alla punkter och avstyrker - vad gäller folkbildning finansierad med arbetsmarknadspolitiska medel - motionerna Fi27 (m), Fi47 (v) yrkandena 1 och 2 samt Fi17 (v) yrkande 11 (delvis). Finansutskottet avstyrker i detta sammanhang även motion Fi18 (kds) yrkande 36. Motionsyrkandena angående andra aspekter av folkhögskolornas arbetsformer och arbetsuppgifter, dvs. Fi17 (v) yrkande 11 (delvis) samt Fi47 (v) yrkandena 3 och 4, avstyrks likaledes av utskottet med hänvisning till vad kulturutskottet anfört.
Barntillägget i svux och svuxa
Kristdemokraterna kritiserar i motion Fi18 att barntillägget i det särskilda vuxenstudiestödet (svux) och det särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa (svuxa) slopats fr.o.m. den 1 juli i år. Enligt motionärerna har detta tillsammans med övriga försämringar av stödet skapat stor osäkerhet och finansiella problem hos de studerande med försörjningsansvar. Många studerande har sett sig tvungna att sluta sina studier. Motionärerna begär därför ett tillkännagivande om att barntillägget inom svux och svuxa skall återinföras.
I motion Fi23 ställer sig även Karin Pilsäter (fp) och Ola Ström (fp) kritiska till att barntillägget slopats. Beslutet ser de som ett stort misstag. Att ta bort barntillägget är, enligt deras mening, den enskilda nedskärning i svux och svuxa som slår hårdast mot kvinnor och framför allt mot lågutbildade kvinnor. De båda motionärerna anser därför att regeringen skall upphäva den beslutade indragningen av barntillägget. De begär ett tillkännagivande om detta.
Socialförsäkringsutskottet framhåller i sitt yttrande (1995/96:SfU2) att utskottet under hösten har uppmärksammats på olika negativa konsekvenser av de försämringar i vuxenstudiestödet som genomfördes under föregående riksmöte. Utskottet har därför som ett led i sin uppföljningsverksamhet bjudit in bl.a. Centrala studiestödsnämnden (CSN) till en utfrågning för att få dessa förhållanden bättre belysta. En av CSN nyligen framlagd undersökning visar att sedan höstterminen 1994 har antalet studerande med svux minskat med 13 % och svuxa med 28 % samt att studiemedel har valts som finansieringsalternativ av 28 % fler vuxenstuderande än tidigare. CSN har ännu inte en klar bild av det slutliga utfallet för höstterminen 1995. Redan nu kan emellertid CSN konstatera att det totalt sett inte är fråga om några volymökningar, vilket enligt rapporten är förvånande med hänsyn till att det tillförts medel för att skapa många fler platser på gymnasienivå. Ser man till åldersfördelningen bland dem som uppburit svux och svuxa visar en analys att antalet personer i åldersgruppen 25 år och äldre har minskat med drygt 25 % medan nedgången bland dem som är under 25 år är något mindre.
Socialförsäkringsutskottet återger också resultatet av en av Folkbildningsrådet genomförd snabbenkät som besvarats av 109 folkhögskolor. Den visar tydligt att skolorna vid höstens antagningar har haft betydligt svårare än tidigare att rekrytera elever ur gruppen äldre, kortutbildade och inom denna grupp framför allt kvinnor med barn. Vanligtvis söker sig dessa som externatstuderande till folkhögskolornas allmänna kurser på grundskole- och gymnasienivå, och det framgår klart att det är på just dessa kurser, som man har kunnat notera fler återbud och tidiga avhopp än tidigare.
Socialförsäkringsutskottet erinrar om det yttrande som utskottet avgav till finansutskottet med anledning av årets kompletteringsproposition. I det sammanhanget framhöll socialförsäkringsutskottet att villkoren för svux och svuxa ändrats i sådan omfattning att dessa stödformer alltmer förlorat sin betydelse som utbildningspolitiskt medel avsett att ge olika grupper av vuxna möjlighet till en kompletterande grundskole- och gymnasieutbildning för att på så sätt stärka deras position i arbetslivet. För dem som endast kunde få stöd med lägsta belopp kunde studiemedel te sig som ett bättre studiefinansieringsalternativ. De lägsta stödnivåerna i svux och svuxa hade därmed i praktiken spelat ut sin roll, framhöll socialförsäkringsutskottet, som i sitt nu avgivna yttrande konstaterar att utvecklingen tycks bekräfta dessa farhågor. De som framför allt har fått svårt att finansiera sina studier synes vara de mest prioriterade grupperna inom vuxenstudiestödet, bland vilka många kvinnor befinner sig. Det finns enligt socialförsäkringsutskottets mening stor anledning för såväl regeringen som Studiestödsutredningen att särskilt uppmärksamma detta och överväga vilka åtgärder som behöver vidtas för att intentionerna bakom vuxenstudiestödet skall kunna förverkligas.
Socialförsäkringsutskottet anser dock inte att det nu finns anledning för riksdagen att förorda att barntillägget i svux och svuxa återinförs. Den samlade bedömningen av hur det tillgängliga utrymmet för vuxenstudiestöd bäst kan användas bör i stället ankomma på regeringen. Socialförsäkringsutskottet anser därför att de båda motionsyrkandena bör avstyrkas.
Finansutskottet gör för egen del ingen annan bedömning än socialförsäkringsutskottet. Finansutskottet avstyrker således motionerna Fi18 (kds) yrkande 24 och Fi23 (fp) yrkande 2.
Resekostnadsersättning för studerande vid SSV
I motion Fi39 av Sigge Godin m.fl. (fp, m, c, v, mp och kds) begärs att resekostnadsersättningen för elever vid Statens skolor för vuxna (SSV) snarast skall återinföras. Enligt motionärerna har ca 40 % av dem som studerar vid SSV:s skola i Härnösand tvingats upphöra med sin utbildning, och av dessa uppges huvuddelen vara kvinnor.
Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande om att de med statliga medel subventionerade reserabatterna för studerande slopats fr.o.m. innevarande budgetår. Det gäller såväl stödet till det s.k. CSN-kortet som medel till reseersättningar till studerande vid SSV i Härnösand och Norrköping.
Centrala studiestödsnämnden (CSN) har därefter genom förhandlingar med trafikföretagen kunnat nå en tillfredsställande lösning för de studerandes reserabatter. De vuxna studerande som inte uppbär studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd - vilket förutsätter bl.a. studier på minst halvtid - har emellertid inte fått tillgång till rabatter på sina resor. Genom att det särskilda stödet för resekostnader för distansstuderande vid SSV slopats måste sådana studerande vid SSV som inte får studiestöd själva helt bekosta resorna mellan hemmet och skolan. Av de SSV-studerande i Härnösand har endast 3,4 % studiestöd.
Socialförsäkringsutskottet anser att det är otillfredsställande att elever vid SSV är den enda studerandegrupp som, med några undantag, inte kan erhålla några rabatter från trafikföretagen. Att i likhet med motionärernas förslag låta staten - såsom tidigare - helt bekosta dessa elevers resor anser sig socialförsäkringsutskottet dock inte kunna medverka till.
Däremot är socialförsäkringsutskottet av den uppfattningen att det borde vara möjligt att ge ett visst bidrag till resorna så att elevernas resor inte blir förhållandevis dyrare än andra studerandegruppers. Eftersom det rör sig om vuxenstuderande borde medel för detta kunna lämnas från anslaget E 5 Vuxenstudiestöd m.m. Den på detta anslag uppförda anslagsposten Vuxenstudiebidrag dr beräknad så att ett visst antal svuxstöd kan rymmas inom denna. Tas medel från denna anslagspost måste antalet stöd minskas inför vårterminen 1996. Socialförsäkringsutskottet kan för sin del acceptera en sådan minskning eftersom det endast rör sig om en mindre begränsning.
Socialförsäkringsutskottet förordar således att finansutskottet i detta syfte skall ta initiativ till en ändring i studiestödslagen och föreslå att regeringen bemyndigas att föra över medel från den angivna anslagsposten till en ny anslagspost under anslaget E 7 Bidrag till vissa studiesociala ändamål. Det bör, enligt socialförsäkringsutskottet, få ankomma på regeringen att utforma de närmare föreskrifterna för det förordade resekostnadsbidraget.
Finansutskottet anser i likhet med socialförsäkringsutskottet att motionärernas förslag att staten liksom tidigare helt skall bekosta dessa elevers resor inte är en möjlig väg att lösa de studerandes problem. Som socialförsäkringsutskottet redovisar har CSN i förhandlingar med trafikföretagen träffat en överenskommelse om reserabatter för studerande som uppbär studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd. Eleverna vid SSV omfattas inte av rabatten eftersom de bedriver distansstudier på mindre än halvtid och därmed inte är berättigade till vare sig studiemedel eller svux.
Finansutskottet ser inga hinder för att en liknande överenskommelse träffas mellan CSN och trafikföretagen avseende eleverna vid SSV.
Finansutskottet har inhämtat att CSN i dagarna träffat en uppgörelse med SJ, SAS och Transwede Airways AB vilken fr.o.m. 1996 ger studerande vid SSV i Härnösand och Norrköping samma resanderabatter som gäller för övriga studerande med studiemedel eller svux eller svuxa. Rabatten omfattar dock inte SSV-studerande bosatta på studieorten, dvs. i Härnösand och Norrköping, ej heller de elever som bedriver studier i endast en kurs.
CSN räknar med att även de mindre trafikföretagen skall ansluta sig till den träffade uppgörelsen.
Genom avtalet har motionärernas syfte i allt väsentligt blivit tillgodosett. Enligt utskottets mening erfordras därför inte något särskilt initiativ från riksdagens sida i denna fråga.
Finansutskottet avstyrker således bifall till motion Fi39 (fp, m, c, v, mp och kds).
Näringspolitiken
Företagandets villkor
Den ekonomiska politiken bör i möjligaste mån präglas av stabilitet när det gäller företagandets villkor, sägs det i propositionen (s. 81). Det minskar osäkerheten för företagare som satsar tid, pengar och engagemang på riskfyllda projekt. Att starta och driva företag är ett risktagande, där många osäkra kommersiella faktorer måste bedömas och hanteras. Det finns ett värde i sig i att staten försöker bidra till att minska denna osäkerhet genom att i största möjliga utsträckning se till att de institutionella förutsättningarna är förutsägbara, heter det vidare. Detta kräver i sin tur, menar regeringen, att förändringar rörande exempelvis skatter, arbetsrätt, stödsystem m.m. genomförs under så bred politisk enighet som möjligt för att säkerställa att förändringarna är långsiktigt hållbara. Regeringen betonar att de förändringar som görs måste genomföras på ett sådant sätt att företagen ges en rimlig tid till anpassning. Olika företagsformer skall behandlas likvärdigt, anförs det vidare i propositionen. Med dessa utgångspunkter avser regeringen att regelmässigt ta initiativ till diskussioner med övriga riksdagspartier, fackliga organisationer och berörda företagsorganisationer innan större förändringar sker.
Stabila spelregler för ökad produktivitet är rubriken på ett avsnitt i motion Fi15 av Carl Bildt m.fl. (m). Den snabba svenska tillväxten mellan 1870 och 1970 berodde bl.a. på vår förmåga att bygga upp institutioner som främjade stabilitet och entreprenörskap, framhåller motionärerna. Under senare tid har politiken däremot präglats av tvära kast. Att Sverige har halkat efter övriga OECD-länder beror delvis på att vi har varit dåliga på att värna om mark nadsekonomins institutioner, däribland äganderätten, framgår det av motionen. Kravet på förutsebarhet innebär inte att lagar och regler aldrig skall ändras; dåliga regler skall ersättas av bättre. Men man ska ha rimlig tid på sig för att förbereda sig inför en förändring, menar motionärerna (yrkande 2).
Riksdagen bör göra ett uttalande om behovet av fasta spelregler för företagare och företagande, anförs det i motion Fi16 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 9). Företagaren vill veta vad som gäller, inskärper motionärerna. Affärsrisken är fullt tillräcklig - att därutöver behöva oroa sig för ändrade politiska förutsättningar är en mycket negativ och hämmande faktor fortsätter motionärerna och kritiserar Socialdemokraternas s.k. återställare och därpå i vissa fall återställare av återställarna. Motionärerna konstaterar att regler självfallet måste ändras emellanåt, men då måste det vara i syfte att förbättra för företagen.
Även i motion Fi18 av Mats Odell m.fl. (kds) yrkas ett tillkännagivande från riksdagen om behovet av stabila spelregler (yrkande 30). Motionärerna kritiserar regeringens regelförändringar t.ex. när det gäller avdragsrätten vid pensionssparande och momsredovisning. Åtgärder av det slaget skapar en osäkerhet bland de ekonomiska aktörerna som omfattar fler än de direkt drabbade, sägs det i motionen.
Motionärerna framhåller också vikten av positiva attityder till företagande och efterlyser åtgärder som kan främja sådana (yrkande 6). Ansvaret för att främja kunskap om företagande vilar såväl på skolor och organisationer som på politiker och företagare. Om en särskild småföretagarminister, med ansvar att granska alla regeringsförslag ur småföretagarnas synvinkel, hade ingått i regeringen skulle det ha uppfattats som en positiv signal (yrkande 7).
Enligt motion Fi28 av Ulla Löfgren och Olle Lindström (m) bör en avveckling av de selektiva företagsstöden inom regionalpolitiken nu inledas (yrkande 1).
Näringsutskottet vill i sitt yttrande (1995/96:NU3y) framhålla vikten av att det skapas sunda och fasta spelregler för näringslivet. Det gäller t.ex. det allmänna regelverket för företagen, skattesystemet och energipolitiken. Insatserna inom näringspolitiken bör främst vara av generell karaktär och avse områden där marknaden har lyckats mindre väl. I vissa fall kan också behov av mer selektiva, branschinriktade åtgärder uppstå. Det är mycket angeläget att beslut om förändringar i regelverket för företagen fattas med så stor politisk enighet som möjligt, anser näringsutskottet. Stora ansträngningar bör göras för att uppnå blocköverskridande samförstånd. Som sägs i propositionen bör sålunda beslut om större förändringar föregås av diskussioner med företrädare för de olika riksdagspartierna, fackliga organisationer och företagarorganisationer.
Med det anförda avstyrker näringsutskottet motionerna Fi15 (m), Fi16 (fp) och Fi18 (kds) i berörda delar.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna har i en avvikande mening i huvudsak ställt sig bakom förslagen i de av utskottet avstyrkta motionerna.
Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning och avstyrker således Fi15 (m) yrkande 2 (i denna del), Fi16 (fp) yrkande 9 samt Fi18 (kds) yrkandena 6, 7 och 30. Mot bakgrund av näringsutskottets yttrande avstyrks även motion Fi28 (m) yrkande 1.
Etikens betydelse för företagande och tillväxt
I motion Fi18 (kds) framhålls att en väl fungerande marknadsekonomi förutsätter ett samhälle med en grundläggande etisk samsyn. Hederlighet och personligt ansvarstagande är viktiga fundament som underlättar ekonomins funktionssätt genom att det håller transaktionskostnaderna på en rimlig nivå och därmed leder till effektivitet i ekonomin. Skapandet av goda institutioner, goda normer, vanor och regler är den viktigaste långsiktiga uppgiften för ekonomisk politik anser motionärerna, som yrkar att riksdagen ger regeringen detta till känna.
Finansutskottet vill för sin del anföra följande. Goda institutioner leder till goda normer, på ekonomins område liksom på andra områden. Som regeringen framhåller i propositionens inledningskapitel behöver företagsamheten för sin utveckling ett väl fungerande rättsväsen, goda mekanismer för tvistlösning och effektiva sanktioner mot osund näringsverksamhet. Som utskottet tidigare har framhållit är också en effektiv kamp mot ekonomisk brottslighet viktig för sund konkurrens och sunda ekonomiska förhållanden. Däremot anser inte utskottet att ett visserligen välvilligt men allmänt hållet tillkännagivande till regeringen i den vaga form som motionen föreslår skulle utgöra något konstruktivt bidrag för att utveckla företagande och tillväxt. Motion Fi18 (kds) yrkande 29 avstyrks således.
AP-fondens placeringsrätt
Regeringen föreslår i propositionen att Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) ges möjlighet att köpa aktier för ytterligare 10 miljarder kronor. Detta kan på sikt ge AP-fonden en högre avkastning samtidigt som det innebär en bättre riskspridning, anför regeringen. AP-fondens totala fondkapital uppgick vid årsskiftet 1994/95 till 562 miljarder kronor. Detta förvaltas till 92 % av första till tredje fondstyrelserna och till 7 % resp. 1 % av fjärde och femte fondstyrelserna. AP- fonden har drygt 90 % av sina tillgångar investerade i tillgångsslag som är direkt beroende av ränteutvecklingen, exempelvis obligationer. Jämförelser över längre perioder visar att aktier har högre avkastning än räntebärande tillgångar. Som parallell kan nämnas att försäkringsbolagen har valt att placera omkring en tredjedel av sina tillgångar i aktier. Ändringen av AP-fondens placeringsregler kommer dessutom att öka utbudet av riskkapital, vilket är särskilt viktigt mot bakgrund av att behovet av riskkapital blir större vid försäljning av Nordbanken och andra statliga tillgångar.
Det aviserade förslaget om en utvidgad placeringsrätt avvisas i motionerna Fi15 (m), Fi16 (fp) och Fi18 (kds).
Det är ett utslag av samma socialistiska idéer som låg bakom löntagarfonderna och kommer därför med kraft att bekämpas, sägs det i den förstnämnda motionen. Problemen i dagens Sverige beror inte på för mycket privat och för litet statligt ägande, anför Moderata samlingspartiet och menar att såväl statliga fonder och institutioner som fondsparande har gynnats medan individuellt aktiesparande har motarbetats. Motionärerna avvisar regeringens argument för förslaget om utvidgad placeringsrätt för AP-fonden. Parallellen med de privata försäkringsbolagen är falsk, hävdar motionärerna och invänder vidare att riskkapitalförsörjningen inte är något problem för de företag som AP-fonden kan väntas placera medel i. Den typen av företag har numera tillgång till den internationella kapitalmarknaden (yrkande 9).
Förslaget att låta AP-fonden köpa mer aktier i syfte att förbättra riskkapitalförsörjningen visar hur dålig insikt regeringen har i småföretagarnas situation, anförs det - utan hemställan i saken - i motion Fi16. De flesta småföretag vill inte ha en statlig jättefond som delägare, hävdar motionärerna. Fondsocialism har aldrig varit en lösning på Sveriges problem, heter det vidare.
Kristdemokraterna som också avvisar förslaget om utvidgad placeringsrätt för AP-fonden (motion Fi18 yrkande 3) anser att politiken bör eftersträva mer av ägandespridning i stället för ett ökat institutionellt ägande. Ett aktivt ägarskap är en viktig del i en fungerande marknadsekonomi, anför motionärerna.
Vänsterpartiet ser positivt på regeringens förslag att ge AP-fonden rätt att förvärva aktier för ytterligare 10 miljarder kronor, sägs det i motion Fi17 (yrkande 7). Motionärerna erinrar om att partiet tidigare har framfört förslag om en sådan utvidgning.
Näringsutskottet delar regeringens uppfattning att AP-fondens placeringsrätt bör utökas. Därmed kan en bättre avkastning på fondens kapital uppnås. En utökad placeringsrätt kan också främja det svenska näringslivets tillgång till riskvilligt kapital. Med detta avstyrker näringsutskottet de berörda yrkandena i motionerna Fi15 (m) och Fi18 (kds). Motion Fi17 (v), i vilken förslaget om utökad placeringsrätt välkomnas, är tillgodosedd i denna del och avstyrks sålunda.
Företrädarna för Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna yrkar i en avvikande mening bifall till vad de i sina motioner har anfört om AP-fondens placeringsrätt. De avstyrker Vänsterpartiets motion i denna del.
Finansutskottet anser i likhet med näringsutskottet att det är värdefullt att AP-fonden ges möjlighet att förbättra avkastningen på kapitalet och avstyrker motionerna Fi15 (m) yrkande 9 och Fi18 (kds) yrkande 3. Motion Fi17 (v) yrkande 7 är med regeringens förslag tillgodosett i denna del, varför det avstyrks.
Riskkapitalförsörjning till småföretag
Staten vidtar åtgärder på olika plan när det gäller att förbättra småföretagens möjligheter att utvecklas, konstateras det i propositionen (s. 87). Det gäller bl.a. riktade insatser för att förbättra företagens tillgång på riskvilligt kapital. Exempel på sådana insatser är lån från de regionala utvecklingsbolagen inom ALMI Företagspartner AB, projektstöd från Industrifonden samt innovationsstöd från Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Stiftelsen Innovationscentrum.
De förutvarande regionala utvecklingsfonderna ersattes den 1 juli 1994 av regionala utvecklingsbolag. Staten innehar genom moderbolaget ALMI Företagspartner AB lägst 51% av aktiekapitalet i de regionala bolagen. Verksamheten består av information, rådgivning och finansiering. Målgruppen är små och medelstora företag med tyngdpunkt på företag med färre än 50 anställda. ALMI-koncernen arbetar med bland annat riskfyllda lån, nyföretagarlån och företagarlån till kvinnor.
Stiftelsen Industrifonden arbetar med främst projektstöd till industriföretag för att dela risken med företagen i samband med mer betydande produktutvecklings- och marknadsföringsprojekt. I propositionen uttalas att fonden bör överväga att avsätta en särskild medelsram för att dels förstärka samverkan mellan små och större företag vad gäller produktutveckling, dels stimulera avknoppningar från större företag. Både ALMI och Industrifonden har avkastningskravet att det samlade kapitalet - ca 4 resp. 2,5 miljarder kronor - skall bevaras intakt.
NUTEK förmedlar ett produktutvecklingsstöd för affärsutvecklingsprojekt i tidiga faser, s.k. såddfinansiering, vilket finansieras via anslaget till teknisk forskning och utveckling och till informationsteknik (IT). För innevarande budgetår, som avser 18 månader, har NUTEK avsatt ca 87 miljoner kronor för ändamålet, varav ca 60 miljoner avser deltagande i Eureka-projektet. Genom att återbetalningsmedel från tidigare beviljade produktutvecklingsstöd också kan disponeras har NUTEK tillgång till ytterligare ca 37 miljoner kronor för produktutvecklingsstöd.
Stiftelsen Innovationscentrum inrättades den 1 juli 1994. Stiftelsen har till ändamål att ge ekonomiskt stöd till innovationer i tidiga utvecklingsstadier som antas kunna kommersialiseras samt att på andra sätt verka för främjandet av innovationer.
I motion Fi16 begär Folkpartiet ett tillkännagivande om behovet av insatser för att förbättra riskkapitalförsörjningen för nya och växande företag (yrkande 16). Bland annat anförs att tillkomsten av högteknologiska företag, byggda på idéer som föds inom högskolor och universitet, bör främjas. Om erfarenheterna av Innovationscentrums verksamhet visar sig goda bör staten ha beredskap att skjuta till ytterligare pengar, anser motionärerna.
De små och medelstora företagens förmåga att växa och utvecklas är beroende av tillgång på s.k. riskvilligt kapital, framhåller Vänsterpartiet i motion Fi17 (yrkande 7). I den situation som nu råder borde staten gå in som garant för att ge dessa företag en rimlig tillgång på sådant kapital. Motionärerna erinrar om att Vänsterpartiet tidigare har föreslagit att de två riskkapitalbolagen Atle och Bure helt skulle köpas tillbaka av staten. På så sätt skulle bolagen kunna utnyttjas mer offensivt för att underlätta riskkapitalförsörjningen i nya företag med tillväxtpotential. I motionen förordas att NUTEK skall ges andra befogenheter och att dess funktioner bör renodlas. Om NUTEK omdestinerade pengar från det nuvarande företagsstödet till den nämnda typen av högteknikföretag, anses det kunna medföra en ökning av tillväxtföretagen.
Näringsutskottet konstaterar i sitt yttrande (1994/95:NU3y) att statsmakterna mer generellt har vidtagit en rad åtgärder vad gäller riskkapitalförsörjning. Det gäller verksamhet som bedrivs av ALMI, Industrifonden, NUTEK och Innovationscentrum. Vad beträffar stöd till de små högteknologiska företagen vill utskottet peka på den verksamhet som bedrivs av NUTEK och Innovationscentrum samt den nya verksamhet som skall byggas upp hos Industrifonden. Självfallet skall dessa verksamheter följas upp och erfarenheterna utvärderas.
Beträffande riskkapitalföretagen Atle och Bure som berörs i motion Fi17 (v) konstaterar näringsutskottet att riksdagen våren 1995 godkände försäljning av Atle och Bure. Enligt meddelande från Näringsdepartementet i slutet av november 1995 närmar sig försäljningen sitt fullbordande.
Med det anförda avstyrker näringsutskottet motionerna Fi16 (fp) och Fi17 (v) i berörda delar.
Avvikande meningar angående statligt stöd till högteknologiska företag har fogats till yttrandet av företrädarna för Folkpartiet resp. Vänsterpartiet.
Finansutskottet ansluter sig till näringsutskottets uppfattning och avstyrker motionerna Fi16 (fp) yrkande 16 och Fi17 (v) yrkande 7 i denna del.
Försök med regional riskkapitalförsörjning
I motion Fi55 av Kjell Ericsson (c) föreslås att staten skall stödja ett försök med regional riskkapitalförsörjning (yrkande 1). Stiftelsen Aktiefrämjandet har utvecklat en teoretisk modell för regional försörjning av riskkapital på marknadsmässiga villkor, sägs det i motionen. Modellen har följande tre huvudmoment: kartläggning och påverkan av strukturen på placeringsobjekt, påverkan av centrala kapitalförvaltare samt initierande av regionalt sparande och kapitalförvaltning. Modellen avses i första hand bli tillämpad i Västerbottens län. Projektet har förankrats hos banker, investmentföretag, ALMI m.fl., och enligt bedömningar torde det vara möjligt att avlänka och återföra riskkapital på 200 miljoner kronor per år i Västerbottens län, anför motionären. Projektet skall med början i januari 1996 genomföras av Stiftelsen för regional riskkapitalförsörjning, varvid huvuddelen av projektet kommer att genomföras av de olika intressenterna. Motionären anser dock att följande två moment bara kan genomföras med företrädesvis statligt stöd: utveckling och beskrivning av modellen så att den kan användas i alla regioner samt utbildning av regionala och kommunala näringslivs- och sysselsättningsansvariga över hela landet. Kostnaderna för dessa moment har beräknats uppgå till 3,5 miljoner kronor per år under 1996 och 1997. Motionären föreslår att staten tillskjuter dessa medel genom omfördelning inom ramen för de näringspolitiska anslagen (yrkande 2).
Näringsutskottet understryker i sitt yttrande (1995/96:NU3y) att den modell som skisseras i motionen kan vara en framgångsrik metod att pröva. Det är av värde att olika initiativ för att främja nyföretagande och tillväxt tas till vara. Enligt vad utskottet erfar är frågan föremål för överväganden inom Näringsdepartementet. Olika vägar att underlätta kapitalförsörjningen prövas, och det aktuella projektet bör kunna bedömas i det perspektivet.
Med det anförda anser näringsutskottet att motion Fi55 (c) är tillgodosedd och avstyrker den därför.
Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning att den föreslagna modellen för regional riskkapitalförsörjning skulle kunna vara värdefull. Det finns dock ingen anledning att föregripa Näringsdepartementets ställningstagande. Finansutskottet avstyrker därför motion Fi55 (c).
Beskattning av andel-i-vinst
Företagen bör uppmuntras att införa andel-i-vinst-system, skriver Folkpartiet i motion Fi16 (fp). Ett sådant system ökar arbetsglädjen, engagemanget och produktiviteten, hävdar motionärerna som gläder sig åt att antalet företag som prövat systemet har ökat kraftigt. Regeringen har emellertid hotat med att skattereglerna för systemen skall förändras. Det vore mycket olyckligt om den förändringen genomfördes, anser motionärerna (yrkande 17).
Finansutskottet konstaterar att det inte föreligger något regeringsförslag angående andel-i-vinst-system samt att ämnet inte berörs i den här behandlade propositionen. Motion Fi16 (fp) yrkande 17 avstyrks därför.
Kvinnors företagande
Riksdagen beslöt i juni 1994 - på initiativ av arbetsmarknadsutskottet och efter förslag av finansutskottet - om införande av särskilda företagarlån till kvinnor (bet. 1993/94:FiU20). Kammarkollegiet förde hösten 1994 över ett belopp på 50 miljoner kronor till dåvarande Industri- och nyföretagarfonden från ett särskilt anslag som kollegiet disponerar för ändamålet.
I juni 1995 beslöt riksdagen att för budgetåret 1995/96 öka det aktuella anslaget till 149 miljoner kronor (prop. 1994/95:150, bet. FiU20). Från den 1 juli 1995 har ansvaret för de särskilda företagarlånen till kvinnor förts över från Industrifonden till ALMI Företagspartner AB.
Det finns anledning att även framöver verka för att nyetableringar av företag hålls på en hög nivå, varvid det inte minst gäller att underlätta för kvinnor att starta egen verksamhet, sägs det i propositionen (s. 88). Efterfrågan på medel för de särskilda företagarlånen till kvinnor har varit hög, konstateras det i propositionen. För att öka resurserna för lån till kvinnliga företagare bör ALMI avsätta en särskild ram inom den totala kapitalmängd som står till bolagets förfogande, heter det vidare. I detta sammanhang bör lån till kvinnor som avser att starta kooperativa företag uppmärksammas. Den företagskooperativa utredningen (C 1994:05) arbetar med frågor som rör kapitalförsörjningen i kooperativa företag (dir. 1994:05), erinras det om.
Riksdagen bör göra ett uttalande om särskild inriktning av de näringspolitiska insatserna för kvinnliga företagare, anförs det i motion 1995/96:Fi23 av Karin Pilsäter och Ola Ström (fp). För att Sverige skall kunna ta sig ur massarbetslöshetens grepp krävs att många små nya företag startas och att många små företag växer, heter det i motionen. Motionärerna framhåller att detta inte går att åstadkomma på bred front utan att kvinnorna engageras. Det ordinarie supportsystemet fungerar inte alltid för kvinnor, vilket är den främsta orsaken till att separata insatser för stöd till kvinnors företagande behövs, anser motionärerna. De erinrar om att Folkpartiet liberalerna tidigare har föreslagit utökade låneramar för de särskilda företagarlånen till kvinnor. Inte bara ALMI utan även NUTEK, länsstyrelserna, arbetsförmedlingarna och övriga statliga organ bör prioritera stöd till kvinnors företagande, menar motionärerna vidare. I propositionen sägs att ALMI i sin omprioritering bör uppmärksamma lån till kvinnor som avser att starta kooperativa företag. Motionärerna anser att lån till kvinnliga företagare skall kunna omfatta alla företagsformer.
I motion Fi15 (m) sägs beträffande företagarlånen till kvinnor - utan formell hemställan i saken - att det är viktigt att denna typ av stöd till nyföretagande präglas av stabilitet och långsiktighet. Motionärerna noterar att den åtgärd som regeringen nu vidtar inte innebär att det överförs mer medel från staten till ALMI för lån till kvinnliga företagare. Förslaget innebär i stället en tendens till ökad central styrning av ALMI, anför motionärerna.
Näringsutskottet anser (yttrande 1995/96:NU3y) att en viktig åtgärd inom näringspolitiken är att särskilt stödja kvinnors företagande. Det finns en stor utvecklingspotential bland kvinnliga företagare. Som sägs i propositionen har efterfrågan på de särskilda företagarlånen till kvinnor varit hög.
Mot bakgrund härav välkomnar näringsutskottet regeringens utsaga att ALMI bör avsätta en särskild ram inom den totala kapitalmängd som står till bolagets förfogande. Likaså ser utskottet med stor tillfredsställelse på vad som sägs i propositionen om att lån till kvinnor som avser att starta kooperativa företag skall uppmärksammas i detta sammanhang. Enligt näringsutskottets uppfattning står detta inte i motsatsställning till att alla företagsformer skall behandlas lika. Enligt vad näringsutskottet har erfarit har det förekommit att kooperativa företag har särbehandlats i negativ mening. Detta låg bakom det uttalande som riksdagen - på näringsutskottets initiativ - gjorde våren 1994 om vikten av likabehandling av kooperativa företag (bet. 1993/94:NU15). Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi23 (fp) i aktuell del.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna ger sitt stöd till motion Fi23 yrkande 6 i en gemensam avvikande mening.
Finansutskottet är av samma mening som näringsutskottet. Motion Fi23 (fp) yrkande 6 avstyrks.
Teknikspridning
I propositionen (s. 83) konstaterar regeringen att teknikutveckling och produktförnyelse är två områden av strategisk betydelse för den svenska konkurrenskraften. Ett första steg i en satsning på detta område har tagits genom att medel avsatts för teknikspridning till små och medelstora företag. Regeringen har gett NUTEK (Närings- och teknikutvecklingsverket) i uppgift att genomföra ett program för tekniköverföring till små och medelstora företag. I uppgiften ingår dels att uppmuntra efterfrågan på ny teknik hos dessa företag, dels att få de instanser som har kunskap om ny teknik att förmedla denna. NUTEK har som uppgift att skapa och vidmakthålla nätverk för att underlätta överföringen av information om ny teknik mellan högskolor/universitet, industriforskningsinstitut, Patent- och registreringsverket, andra statliga institutioner samt mindre och medelstora företag.
I propositionen aviseras också tillsättandet av en utredning om samarbetet mellan universitet, högskolor och industrin (s. 93). Utredaren skall enligt direktiven (dir. 1995:139) undersöka om de befintliga samverkansformerna - kontaktsekretariat, teknikparker, teknikbrostiftelser, holdingbolag inom högskolans ram, industriforskningsinstitut och kompetenscentrum - är ändamålsenliga. Utredaren skall också göra en översyn av den lagstiftning som gäller rätten till uppfinningar gjorda i tjänsten av personal på universitet och högskolor. Utredningen skall vara avslutad den 30 april 1996.
Regeringen har kallat en särskild utredare med uppgift att kartlägga möjligheterna till teknikupphandlingar från den offentliga sektorns sida. Delar av den svenska industrin har utvecklats som ett resultat av teknikupphandlingar, framhålls det i propositionen (s. 83). Regeringens ambition är nu att identifiera nya områden för teknikupphandling. Av särskilt intresse är upphandling riktad till IT- och miljöområdet.
Ett program för stimulans av samarbete mellan högskolor och näringsliv ute i regionerna aviseras också i propositionen. Kraven på högskolorna som motorer för kompetensutvecklingen av regionernas näringsliv kommer att öka i takt med att allt fler företag och kommuner kommer till insikt om kompetensens betydelse för långsiktig konkurrenskraft och tillväxt, spås det i propositionen.
Frågan om teknikspridning tas upp i flera motioner med anledning av proposition 1995/96:25. I motion Fi15 (m) anförs att behovet av omvärldsbevakning och internationellt affärskunnande ökar, vilket anses ställa högre krav på teknikspridning än tidigare. Motionärerna föreslår bl.a. att en databas med aktuell forskning borde startas, exempelvis av NUTEK. En nationell mentorsbank, bestående t.ex. av pensionerade företagare, skulle kunna bistå små, växande och nya företag med relevant kunskap, sägs det vidare i motionen. Motionärerna anser att riksdagen bör göra ett uttalande om att det behövs insatser för att främja en ökad teknikspridning till företag (yrkande 31).
Också i motion Fi18 (kds) föreslås att riksdagen skall göra ett uttalande om behovet av insatser för att göra nya rön inom forskning och utveckling (FoU) mer lättillgängliga för småföretag (yrkande 16). Förutom insatser för att åstadkomma ett allmänt gott investerings- och företagsklimat måste ytterligare åtgärder vidtas som främjar kommersialisering av innovationer i Sverige, anser motionärerna. Av avgörande betydelse är härvid att innovatörer och exploatörer kopplas ihop. I Förenta staterna kanaliseras minst 1 % av all statlig teknikupphandling till små och medelstora företag, sägs det i motionen. En sådan ordning borde prövas även i Sverige, menar motionärerna (yrkande 15).
I motion Fi22 av Sigge Godin (fp) anförs att en kunskapsbrostiftelse bör skapas i samverkan med Mitthögskolan. Mitthögskolan, menar motionären, har en väl utbyggd enhet för företagskontakter. Enheten har personal i Härnösand, Sundsvall och Östersund och anordnar konferenser och seminarier för att förmedla forskares kompetens till näringslivet. En kunskapsbrostiftelse skulle kunna vara ett sätt att utveckla en region med låg utbildningsnivå. Stiftelsen borde ges minst samma förutsättningar som Teknikbrostiftelsen i Luleå för att ge Västernorrland och Jämtlands län samma utvecklingsmöjligheter som resten av Sverige, anser motionären.
Näringsutskottet anser (1995/96:NU3y) att det är angeläget att det skapas system som kan underlätta för småföretagen att få del av kunskaps- och teknikutveckling. Småföretagen har många gånger svårt - både av kulturella och geografiska skäl - att hitta fram till den kunskap som finns hos olika organ. Småföretagen kan av naturliga skäl inte själva bygga upp all erforderlig specialistkompetens. Därför är det ytterst angeläget att det skapas kanaler, så att småföretagen kan få tillgång till denna kompetens på annat sätt.
Som framgått ovan har staten vidtagit olika typer av åtgärder för att främja teknikspridning till småföretag. Vidare kommer flera utredningar att behandla denna fråga. Näringsutskottet kan med hänvisning härtill inte se något behov av ett uttalande av riksdagen i saken och avstyrker därför motionerna Fi15 (m), Fi18 (kds) samt Fi22 (fp) såvitt här är i fråga.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna ger i en avvikande mening sitt stöd för motionerna Fi15 och Fi18 i berörda delar.
Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning och avstyrker motionerna Fi15 (m) yrkande 31, Fi18 (kds) yrkandena 15 och 16 samt Fi22 (fp).
Konkurrens och avreglering
En väl fungerande konkurrens är nödvändig för att det skall skapas ett tillräckligt omvandlingstryck i ekonomin, sägs det i propositionen (s. 89). Den nya konkurrenslagen (i kraft sedan den 1 juli 1993) ger möjligheter till kraftfulla tvångsåtgärder och sanktioner, sägs det i propositionen. Förutsättningarna för en effektiv konkurrenstillsyn har därigenom förbättrats betydligt. Kartellbildningar med prissamarbete, uppdelning av marknader eller annat konkurrenshämmande samarbete måste motarbetas, liksom missbruk av marknadsdominans, anför regeringen.
Regeringen redovisar i propositionen en lång rad utredningar som nyligen tillsatts eller kommer att tillsättas. Bland dem kan nämnas två utredningar med syfte att granska konkurrenssituationen i livsmedelssektorn och en med uppdrag att ge förslag till system för prisinformation i avsikt att stärka konsumenternas ställning. En särskild utredare utvärderar erfarenheterna av den nya konkurrenslagen för att eventuellt föreslå skärpningar. Vidare pågår en utredning för översyn av statligt företagsstöd. Utredningsbetänkandet Konkurrens i balans - åtgärder för ökad konkurrensneutralitet vid offentlig prissättning m.m. (SOU 1995:105) framlades i november 1995 och är för närvarande ute på remiss.
Ytterst betydelsefull är den parlamentariska utredning som för närvarande ser över de bostadspolitiska styrmedlen och kreditförsörjningen av bostadsbyggande, anförs det i propositionen. Den sägs vara ett väsentligt led i regeringens arbete med att driva fram en skärpt konkurrens inom bygg- och byggmaterialsindustrin. Utredningsarbetet skall vara avslutat senast den 30 september 1996.
Vidare har flera uppdrag på konkurrensområdet förelagts länsstyrelserna. Det gäller såväl kartläggning av konkurrensförhållanden som information om stödregler och bevakning av avreglerade marknader.
I de fem motionerna Fi15 (m), Fi16 (fp), Fi23 (fp), Fi17 (v) och Fi18 (kds) diskuteras olika frågor om konkurrens och avreglering. Genomgående krävs åtgärder för att skärpa konkurrensen.
I motion Fi15 (m) anförs att Sverige bör gå längre vad gäller avregleringar och skärpt konkurrensövervakning än vad EU kräver (yrkande 30). Cirka tre fjärdedelar av den svenska ekonomin utgörs dels av den offentliga sektorn som är helt skyddad från konkurrens, dels av en relativt stor privat sektor (t.ex byggnads- och livsmedelsindustrierna) som i varierande grad också har varit skyddad från konkurrens, konstaterar motionärerna. Regeringen borde ta på sig ansvaret för att på nytt få igång förnyelseprocessen inom den kommunala sektorn, anförs det. Detta kan ske genom att konkurrenslagstiftningen förstärks och genom ändring av skattelagstiftningen så att konkurrensneutralitet mellan offentlig och privat verksamhet kan uppstå (yrkande 26).
I motion Fi16 (fp) påtalas bl.a. bristerna i konkurrensen inom bostads- och byggsektorn samt inom jordbruks- och livsmedelssektorn. Dyra bostäder och dyr mat har blivit följden, menar motionärerna. Bristen på konkurrens inom produktionen av vård och omsorg leder till dyr service, heter det vidare (yrkandena 5 och 7). Motionärerna kritiserar också (yrkande 6) de statliga transfereringarna till företagssektorn - över 40 miljarder kronor - och uttalar sin misstro mot Socialdemokraternas förmåga att komma framåt på avregleringarnas område. Ett skäl till misstron är enligt motionärerna att Socialdemokraterna är så starkt bundna till vissa välorganiserade intressen.
Den viktigaste förutsättningen för konkurrens i tjänstesektorn är att alla de kvinnor som arbetar och har idéer inom vård, omsorg, utbildning och service till människor i alla åldrar får tillfälle att förverkliga sina idéer utanför de offentliga monopolen, heter det i motion Fi23 av Karin Pilsäter och Ola Ström (fp) (yrkande 5). Att dessa kvinnor motarbetas är jämställdhetshämmande, framhåller motionärerna. När den kvinnliga skaparkraften släpps loss leder det ofta till lägre kostnader för skattebetalarna, anförs det vidare.
Vänsterpartiet ställde, i samband med tillkomsten av konkurrenslagen, vissa mer långtgående krav bl.a. på uppdelning av etablerade monopolföretag inom exempelvis byggsektorn, sägs det i motion Fi17 (v). Motionärerna förordar en utredning om konkurrenssituationen inom byggsektorn. Tillämpningen av konkurrenslagen anses vara otillfredsställande, varför den av regeringen aviserade översynen av lagstiftningen välkomnas (yrkande 7).
Slutligen aktualiseras bekymren med onödig byråkrati av Kristdemokraterna. I motion Fi18 (kds) framhålls att det finns anledning att fortsätta arbetet med att inventera och kartlägga vad som upplevs som byråkrati och krångel och finna former för att minska sådana olägenheter. Det finns också skäl att se över alla de myndigheter, organisationer och institutioner som på olika sätt handhar företagarfrågor och söka hitta former för att samordna olika verksamheter. Detta borde vara uppdraget för en utredning, anser motionärerna. De föreslår vidare inrättandet av en företagarombudsman som får uppgiften att tillvarata företagarnas intressen gentemot myndigheterna, bl.a. genom att främja och slå vakt om ett förenklat regelsystem (yrkande 10).
Näringsutskottet instämmer i sitt yttrande (1995/96:NU3y) i regeringens bedömning om vikten av en väl fungerande konkurrens. Det är särskilt betydelsefullt för en öppen ekonomi som den svenska.
Som redovisats har regeringen vidtagit en lång rad åtgärder i syfte att upprätthålla och skärpa konkurrensen. Något behov av ett uttalande av riksdagen om ytterligare insatser kan näringsutskottet därför inte se.
Det arbete med att fortlöpande se över det offentliga regelverket som regeringen bedriver ser näringsutskottet också som ett led i strävandena att upprätthålla konkurrensen. Näringsutskottet avstyrker därför motionerna Fi15 (m), Fi16 (fp), Fi17 (v) och Fi18 (kds) i berörda delar.
I en gemensam avvikande mening tillstyrker företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna motionerna Fi15 (m), Fi16 (fp) och Fi18 (kds) i berörda delar, samtidigt som motion Fi17 (v) i berörd del avstyrks.
Det motsatta görs i en avvikande mening anmäld av Vänsterpartiet.
Finansutskottet anser att de åtgärder som regeringen har vidtagit är väl avvägda och avstyrker i likhet med näringsutskottet Fi15 (m) yrkandena 26 och 30, Fi16 (fp) yrkandena 5, 6 och 7, Fi17 (v) yrkande 7 i denna del samt Fi18 (kds) yrkande 10. Finansutskottet vill i detta sammanhang, med hänvisning till regeringens insatser, avstyrka även motion Fi23 (fp) yrkande 5.
Patentförsäkring
En utvecklad patentstrategi är ett viktigt konkurrensmedel av stor betydelse för enskilda företag, framhålls det i propositionen (s. 92). Om svenska företag blir mera medvetna om de möjligheter som ligger i patentsystemet skulle detta leda till en mera konkurrenskraftig industri.
Patent är avsedda att vara effektiva immaterialrättsliga skydd. Det har emellertid blivit vanligare med medvetna patentintrång, konstaterar regeringen. En patentintrångsförsäkring ger en patentinnehavare med små ekonomiska resurser en möjlighet att hävda sin rätt även i kostnadskrävande rättsprocesser. Inom EU-kommissionen övervägs en försäkring på europeisk nivå, men denna kan komma att bli verklighet först om två till fem år. Regeringen avser att undersöka möjligheterna till en svensk övergångslösning, byggd på kommersiella grunder.
I motion Fi16 (fp) uttrycks oro över skyddet för patentintrång. Det brådskar att ge försäkringsfrågan en generell och acceptabel lösning, eftersom den patentintrångsförsäkring som uppfinnarföreningen har haft i 15 år upphör att gälla vid årsskiftet, menar motionärerna. Åtgärder som kan krävas handlar om att staten garanterar ett grundkapital om 20 miljoner kronor, motsvarande tio gånger försäkringsbeloppet för de uppfinnare som vill teckna en rättsskyddsförsäkring mot patentintrång. Enligt motionärerna bör en sådan lösning med en statlig garanti kunna komma till stånd (yrkande 23).
Finansutskottet konstaterar att regeringen är medveten om risken för luckor i försäkringsskyddet vad avser patentintrång. Frågan bevakas inom regeringskansliet och ambitionen är, som framgår av propositionen, att för Sveriges del åstadkomma ett system som upprätthåller försäkringsskyddet innan frågan får sin lösning på europeisk nivå. Finansutskottet stöder regeringens ambition men finner ingen anledning att ge regeringen anvisningar om detaljerna i en sådan övergångslösning. Motion Fi16 (fp) yrkande 23 avstyrks därför.
Statliga företag
Regeringen anser i propositionen (s. 87) att staten bör bli en mer professionell och aktiv företagsägare. På så sätt kan staten bättre främja tillväxten i näringslivet och förräntningen av det statskapital som är bundet i företagssektorn. En mer professionell ägarutövning från statens sida kan även bidra till ökad mångfald och komplettering av ägarstrukturen i näringslivet, sägs det. I 1995 års budgetproposition redovisades ett förslag som bl.a. innebar att regeringen skulle bemyndigas att besluta i vissa frågor som rör förvaltningen av statligt ägda företag. Regeringen avser att senare återkomma med en proposition som innehåller vissa kompletteringar och justeringar av det nämnda förslaget.
Det finns anledning att gå vidare med försäljningen av statliga företag, framhålls det i motion Fi18 (kds) (yrkande 5). Utvecklingen mot ett minskat statligt ägande pågår runt om i hela Europa, påpekar motionärerna och föreslår att det program för försäljning av statliga företag som beslutades av den borgerliga regeringen 1991 fullföljs. De företag som kan vara aktuella för försäljning är enligt motionärerna sådana som är verksammma inom konkurrensutsatt verksamhet. Vid utförsäljning bör enligt motionärernas uppfattning allmänheten och de anställda i företagen vara en viktig målgrupp.
Näringsutskottet anser i sitt yttrande (1995/96:NU3y) att frågor rörande det statliga ägandet av företag bör behandlas i samband med den av regeringen aviserade propositionen. Motion Fi18 (kds) avstyrks därmed i berörd del av näringsutskottet.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna ger sitt stöd till motion Fi18 (kds) yrkande 5 i en gemensam avvikande mening.
Finansutskottet anser i likhet med näringsutskottet att frågor som berör det statliga företagsägandet som sådant bör behandlas när en proposition föreligger. Utskottet avstyrker därmed motion Fi18 (kds) yrkande 5.
Omfördelning av medel för förbättring av inomhusmiljön
Under föregående riksmöte beslöt riksdagen införa tre olika tidsbegränsade stimulansbidrag med det gemensamma syftet att främja byggverksamheten.
För att stimulera till ROT-åtgärder och minska arbetslösheten inom byggsektorn har riksdagen sålunda infört ett bostadsförbättringsstöd. Stödet lämnas som ett engångsbidrag och motsvarar 15 % av kostnaderna (för egnahem exkl. materialkostnader) för projekt som påbörjas under innevarande år senast den 30 september och som avslutas före utgången av 1996. Riksdagen har inte fastställt något tak för det samlade stödet. Ursprungligen reserverades för detta ändamål 1 500 miljoner kronor. På grund av den stora efterfrågan har emellertid medelstilldelningen visat sig otillräcklig. Riksdagen har därför helt nyligen beslutat att ytterligare högst 500 miljoner kronor skall få användas till bostadsförbättringsstöd.
På senvåren införde riksdagen ett investeringsbidrag för nybyggnad av bostäder. Bidraget kompletterar det ordinarie statliga stödet och motsvarar 10 % av underlaget för detta. Det utgår med ett engångsbelopp för arbeten som utförs under perioden den 20 april 1995-den 31 december 1996 och för vilka ansökan om bidrag lämnats senast den 1 oktober i år. Investeringsbidrag fick enligt det ursprungliga riksdagsbeslutet lämnas inom en ram på högst 2 000 miljoner kronor. Det resurstillskott som nyligen gått till bostadsförbättringsstödet har emellertid finansierats genom en motsvarande neddragning av denna ram. För ändamålet disponeras därför nu i praktiken bara 1 500 miljoner kronor.
På senvåren beslöt riksdagen också införa ett bidrag för förbättring av inomhusmiljön i bostäder och vissa lokaler där främst barn och ungdomar vistas. Bidrag lämnas med 30 % av kostnaden för miljöförbättringsåtgärder där avtal om huvudentreprenad träffas före den 1 mars 1996 och slutbesiktning av arbetena görs före den 1 februari 1997. Miljöförbättringsbidrag får lämnas inom en ram på högst 1 800 miljoner kronor.
I propositionen föreslås (s. 136-137) att ytterligare en omfördelning skall göras mellan de tre bidragsformerna. Upp till 800 miljoner kronor av de medel som har satts av som bidrag för förbättring av inomhusmiljön skall sålunda få användas till såväl bidrag för bostadsförbättringsåtgärder som bidrag för nyproduktion av bostäder. Projekt med uttalad miljöprofil skall därvid prioriteras.
För att vidga möjligheterna att ansöka om stöd till åtgärder för förbättring av inomhusmiljön föreslås samtidigt att de tidsfrister som gäller för detta stöd förlängs. Regeringen föreslår också att man fastställer en dag när ansökan om sådant stöd senast skall ha lämnats.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi17 att de 800 miljoner kronor som omfördelas skall kunna användas som stöd till såväl ekologiskt byggande med miljövänliga byggmaterial, som försök med slutna, kretsloppsbaserade avloppssystem och åtgärder för energieffektivisering i bostäder (yrkande 7).
I motion Fi62 av Åke Gustavsson (s) och Marianne Andersson (c) föreslås att riksdagen gör ett tillkännagivande med anledning av vad som förordas i motionen om att större kulturmiljöhänsyn skall tas vid fördelningen av medel för bostadsförbättringsåtgärder.
Kulturutskottet behandlar i denna del av sitt yttrande endast motion Fi62 (s, c). Utskottet erinrar om de betydande belopp som av sysselsättningsskäl anvisats över statsbudgeten under de senaste åren för olika byggnadsåtgärder och konstaterar att satsningarna har haft god effekt på sysselsättningen, vilket bl.a. inneburit att ombyggnadsverksamheten kunnat öka väsentligt. Kulturutskottet delar motionärernas oro för att alltför hårdhänta och okänsliga ändringsåtgärder genomförs utan att hänsyn tas till de kulturhistoriska värden som finns även i relativt ung bebyggelse från 1930-, 1940- och 1950-talen. Enligt kulturutskottets uppfattning bör man därför vid bidragsfördelningen ta hänsyn till i vad mån kulturmiljövärden bevaras. Kulturutskottet förordar således att motion Fi62 (s, c) tillstyrks.
Bostadsutskottet konstaterar att efterfrågan på i första hand bostadsförbättringsbidrag men även investeringsbidrag för nyproduktion av bostäder avsevärt överstiger vad som avdelats för stödgivningen. Efterfrågan på den tredje bidragsformen, miljöförbättringsbidraget, har däremot varit begränsad, och endast en mindre del av de tillgängliga medlen har hittills tagits i anspråk.
Bostadsutskottet anser att det nu föreslagna ytterligare medelstillskottet till bostadsförbättringsbidraget är en förutsättning för att stödgivningen skall kunna fullföljas enligt tidigare riksdagsbeslut. Utskottet har inte heller något att erinra mot att tidsfristerna för miljöförbättringsbidraget utökas och att ett slutdatum för ansökningar av sådana bidrag införs. Likaså godtar bostadsutskottet att den förlängda tidsfristen även skall omfatta det utökade stöd som lämnas ur den statliga fonden för fukt- och mögelskador.
Bostadsutskottet tillstyrker således regeringens föreslag till omfördelning av upp till 800 miljoner kronor av miljöförbättringsbidraget och förslagen om ändrade tidsfrister m.m. Däremot motsätter sig bostadsutskottet de förslag till nya prövningsregler som förs fram såväl i propositionen som i de båda motionerna. Några nya kriterier för prioritering mellan olika projekt bör inte införas, anser bostadsutskottet, eftersom de projekt som kan komma i fråga för stöd redan har påbörjats. Ansökningstiden för nybyggnadsbidraget har dessutom gått ut och uppgifter om projektens miljöprofil m.m. finns normalt inte redovisade i de ansökningar som är föremål för länsstyrelsernas beredning. Därtill kommer att bostadsministern vid en frågedebatt i riksdagen den 7 november 1995 givit uttryck för uppfattningen att de inkomna bidragsansökningarna kommer att beviljas.
I frågan om omfördelning av medel för förbättrad inomhusmiljö godtar alltså bostadsutskottet propositionens förslag utom vad gäller uttalandet att projekt med uttalad miljöprofil skall prioriteras vid anslagsprövningen. För att undvika oklarhet om vilka regler som gäller för de aktuella stödformerna anser bostadsutskottet att riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet sagt om användningen av de medel som är en förutsättning för stödet.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet godtar i ett särskilt yttrande den föreslagna omfördelningen men markerar att partiet motsatte sig stödformen när den infördes för ett år sedan.
Företrädarna för Vänsterpartiet förklarar i ett särskilt yttrande varför partiet inte fullföljer sitt motionskrav på denna punkt.
Finansutskottet har för egen del inget att erinra mot den föreslagna omfördelningen av stödet till byggande. Liksom bostadsutskottet tillstyrker finansutskottet således att upp till 800 miljoner kronor av de medel som satts av för förbättringar av inomhusmiljön skall få utnyttjas för bidrag till bostadsförbättringsåtgärder och bidrag till nyproduktion av bostäder. Utskottet biträder också de nya tidsgränser som regeringen förordar för bidraget för förbättring av inomhusmiljön och det stöd som lämnas ur fonden för fukt- och mögelskador.
Eftersom de projekt som kan få del av resurstillskottet redan skall ha påbörjats är det som bostadsutskottet framhåller inte rimligt att nu införa nya kriterier för prioritering mellan projekten. Även om det i och för sig är önskvärt att främja projekt med uttalad miljöprofil bör den nu aktuella bidragsprövningen inte göras utifrån en sådan prioritering. Av samma skäl bör inte heller sådana kriterier som föreslås i de båda motionerna knytas till bidragsprövningen. För att det inte skall föreligga någon oklarhet på denna punkt bör riksdagen i enlighet med bostadsutskottets förslag markera detta genom ett tillkännagivande till regeringen.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker propositionen utom vad gäller förslaget att projekt med uttalad miljöprofil skall prioriteras vid bidragsgivningen. Samtidigt avstyrker utskottet bifall till motionerna Fi17 (v) yrkande 7 i denna del och Fi62 (s, c).
Energipolitiken
Riktlinjer för energipolitiken
I propositionen återger regeringen principerna för energipolitiken . Enligt de riktlinjer som beslutades 1991 skall energipolitikens mål vara att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Härigenom främjas en god ekonomisk och social utveckling i Sverige. Energipolitiken skall utgå från vad natur och miljö kan bära.
Regeringen avser att inom kort återkomma till riksdagen med förslag till nya riktlinjer för energipolitiken. Därvid kommer regeringen att beakta förslag från Energikommission. Energikommissionen som skall framlägga sitt betänkande i mitten av december har haft i uppdrag att utvärdera pågående program för omställning av energisystemet och upprätta förslag till tidtabell för det fortsatta arbetet. En utgångspunkt för regeringen är att energipolitiken skall baseras på långsiktigt hållbara politiska beslut. Regeringen avser därför att söka parlamentariskt samförstånd inför riksdagsbeslutet om nya riktlinjer.
I motion Fi15 av Carl Bildt m.fl (m) hävdas att den energipolitiska debatten sedan 1980 har varit förlamad av partipolitiska låsningar. Detta, menar motionärerna, har skapat en osäkerhet om den framtida energiförsörjningen som med stor säkerhet har inverkat negativt på investeringarna i Sverige. Moderata samlingspartiet pekar på den höga arbetslösheten och inskärper att alla politiska strävanden inklusive energipolitiken måste utformas i syfte att underlätta för nya jobb i nya och växande företag. Därtill kommer enligt motionärerna syftet att förhindra klimatförändringar. En förtida kärnkraftsavveckling är utesluten om dessa syften skall uppnås, menar motionärerna som vill att riksdagen gör ett tillkännagivande om energipolitikens inriktning (yrkande 33).
Näringsutskottet erinrar i sitt yttrande (1995/96:NU3y) om att riksdagen våren 1995 avslog ett antal motioner med yrkanden om den allmänna omställningen av energisystemet. Utskottet hänvisade då (bet. 1994/95:NU20 s . 24) till Energikommissionens arbete och ansåg att kommissionens slutsatser borde avvaktas. Någon anledning att nu inta en annan ståndpunkt än vad som gjordes våren 1995 kan näringsutskottet inte se och avstyrker därmed motion Fi15 (m) yrkande 33.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet tillstyrker sin motion i en avvikande mening.
Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattningen och avstyrker motion Fi15 (m) yrkande 33.
Insatser för ny energiteknik
Stöd till vindkraft
I propositionen föreslås att 1991 års energipolitiska program för stöd till ny energiteknik tillförs ytterligare medel. Regeringen vill stärka satsningarna på vindkraft och solenergi enligt följande. Ytterligare 100 miljoner kronor bör anslås för stöd till investeringar i vindkraftverk. Förslaget skall ses mot bakgrund av det stora intresse för vindkraftsinvesteringar som har noterats de senaste åren. De medel - 250 miljoner kronor - som staten 1991 anslog för investeringsstöd är fulltecknade. Samtidigt pekar mycket på att vindkraften i Sverige kommer att kunna utvecklas ytterligare. För detta talar inte minst det faktum att den nya ellagen som träder i kraft den 1 januari 1996 tillförsäkrar små elproducenter, till vilka vindkraftsproducenterna hör, garanterad avsättning för sin produktion.
Det föreslagna stödet förutsätter notifiering hos och godkännande av EU- kommissionen.
Vindkraftssatsningarna berörs i motion Fi17 av Gudrun Schyman m.fl. (v) och motion Fi41 av Eva Eriksson m.fl. (fp). Såväl Vänsterpartiet som Folkpartiet ser positivt på propositionens förslag. Vänsterpartiet vill emellertid gå längre än regeringen. I motion Fi17 (v) yrkas att 200 miljoner kronor, dvs. 100 miljoner kronor utöver regeringens förslag, anslås för stöd till investeringar i vindkraft (yrkande 9) . I Folkpartiets motion Fi41 biträds regeringens förslag till tilläggsförslag för stöd för vindkraftsinvesteringar, men motionärerna föreslår att stödnivån sänks från 35 % av investeringskostnaden till 30 %, så att stödet räcker till fler (yrkande 5).
Näringsutskottet delar i sitt yttrande (1995/96:NU3y) regeringens uppfattning att stödet till satsningar på vindkraft bör ökas. Utskottet anser att det är av särskilt intresse att den nya ellagsstiftningen som träder i kraft den 1 januari 1996 innebär garanterad avsättning för bl.a. vindkraftsproducenter. Näringsutskottet biträder storleken på det belopp som regeringen föreslår för stöd till vindkraftsinvesteringar, 100 miljoner kronor. En ännu större ökning, vilket föreslås i motion Fi17 (v), kan näringsutskottet av bl.a. statsfinansiella skäl inte tillstyrka. Inte heller anser näringsutskottet att det är lämpligt att under det sista året i programperioden besluta om förändringar av regelverket av den typ som föreslås i motion Fi41 (fp). Med det anförda tillstyrker näringsutskottet propositionen i här aktuell del och avstyrker de båda nämnda motionerna i motsvarande delar.
Företrädarna för Folkpartiet och Vänsterpartiet yrkar bifall till sina respektive motioner i var sin avvikande mening.
Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning och tillstyrker proposition 25 moment 2 i denna del. Finansutskottet avstyrker motionerna Fi17 (v) yrkande 9 och Fi41 (fp) yrkande 5.
Stöd till solenergiområdet
Solenergiområdet skall enligt regeringens förslag tillföras ytterligare 100 miljoner kronor för forskning, teknikutveckling och investeringar. Av dessa medel viks 25 miljoner kronor för investeringsstöd för solvärme i bostäder. Enligt Boverket som ansvarar för detta bidrag finns ett växande intresse för solvärmeinvesteringar i bostäder, och antalet ansökningar om stöd förväntas öka kraftigt under våren 1996. 5 miljoner kronor avsätts för teknikupphandling av ackumulatorsystem för fastbränsleeldning (vedeldning) och solvärme för uppvärmning av småhus. Energiteknikfonden skall enligt regeringens förslag tillföras 30 miljoner kronor för forskning om solvärme. För forskning och utveckling av solcellsteknik, dvs. framställning av elektrisk energi med hjälp av solstrålning, anslås 40 miljoner kronor för en tidsperiod av fem år. Sammantaget begär regeringen att riksdagen anvisar 200 miljoner kronor på tilläggsbudget till årets statsbudget till anslaget Insatser för ny energiteknik (E 7).
Regeringens förslag till satsningar på solenergi har inte föranlett några motioner.
Näringsutskottet instämmer i regeringens bedömning att satsningarna på solenergiområdet bör öka och tillstyrker därmed förslaget om höjt anslag.
Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning och tillstyrker propositionens yrkande 2 i denna del.
Användning av alternativa drivmedel
I propositionen föreslås att Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) skall få disponera de medel i Energiteknikfonden som i 1991 års energipolitiska beslut avsattes för användning av motoralkoholer t.o.m. budgetåret 1997. Tiden för KFB:s förfogande över medlen gick ut den 30 juni 1995.
Energiteknikfonden har sedan sin tillkomst den 1 juli 1988 tillförts medel som motsvarar 10 kr per kubikmeter olja av skatten på oljeprodukter. Genom 1991 års energipolitiska beslut tillfördes fonden ytterligare 110 miljoner kronor om året under en femårsperiod. Dåvarande Transportforskningsberedningen (TFB), numera KFB, skulle bl.a. få disponera 30 miljoner kronor om året under fyra år fr.o.m. budgetåret 1991/92. Medlen skulle användas för stöd till utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användningen av motoralkoholer. Riksdagen ställde sig våren 1993 bakom regeringens bedömning att ytterligare studier avseende vilka inblandningar av alkoholer i bensin som är optimala på längre sikt behövde göras.
KFB har i en skrivelse till regeringen i juni 1995 hemställt om att få disponera återstående medel t.o.m. budgetåret 1997.
Inga motioner har väckts med anledning av regeringens förslag. KFB:s verksamhetsområde tillhör trafikutskottets beredningsområde.
Näringsutskottet har utifrån de synpunkter som utskottet har att beakta inget att erinra mot regeringens förslag.
Finansutskottet tillstyrker proposition 25 yrkande 3.
Miljöpolitiken
Miljöpolitikens inriktning
I avsnitt 4.8 (s. 102-110) i propositionen redovisar regeringen utförligt sina överväganden om miljöpolitiken och sambanden mellan ekonomisk tillväxt och miljövård. Ett centralt mål för tillväxtpolitiken är en varaktigt hög och ekologiskt långsiktigt hållbar tillväxt.
Miljöpolitikens mål är att skydda människors hälsa, att bevara den biologiska mångfalden, att främja en långsiktig hushållning med naturresurserna samt att värna natur- och kulturlandskapet. Många miljöproblem kan endast lösas genom en teknisk och ekonomisk utveckling med mer resurssnål teknik samt ökad återvinning och återanvändning. Andra miljöproblem förutsätter att tillväxten anpassas så att ökad förslitning eller utarmning av naturen motverkas. Vidare finns i detta avsnitt av propositionen redogörelser angående producentansvaret, miljöskulden, ekonomiska styrmedel, handel och svensk miljöpolitik inom EU.
Arbetet med att begränsa industriutsläppen måste fortsätta och anpassas till ny kunskap om miljöeffekterna och ny teknik. En försenad miljöprövning kan få negativa effekter för utrikeshandel och sysselsättning.
Regeringen hänvisar även till det arbete som pågår i Miljöbalksutredningen med syfte att bl.a. se över hur tillståndsgivningen i ökad utsträckning kan behandla de industriella anläggningarnas avfallsströmmar och kemikalieanvändning. Vidare redovisas arbetet inom kemikalieområdet, avfallspolitiken och insamlingen av miljöfarliga batterier.
I fråga om offentlig upphandling meddelas att en särskild utredare tillkallats för att kartlägga vilka varu- och tjänsteområden i offentlig upphandling som har väsentlig betydelse för miljön (dir. 1995:114). En ny delegation för miljöteknik med uppdrag att bidra till introduktion av ny teknik kommer att inrättas, knuten till NUTEK.
Omställningen av samhället till en hållbar utveckling kommer under en lång tid att involvera omfattande resurser i form av kapital, kunskaper och arbetskraft och kan samtidigt stimulera den ekonomiska utvecklingen. Regeringen har under det senaste året avsatt betydande belopp för arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom miljösektorn.
I Moderata samlingspartiets motion Fi15 anförs sammanfattningsvis att miljöpolitiken måste bygga på flexibilitet och förnyelse i syfte att skapa förutsättningar för nya resurseffektiva verksamheter som kan ersätta gamla resursslukande verksamheter (yrkande 34). I motionen framhålls bl.a. att ett kraftfullt och väl utvecklat europeiskt miljösamarbete kommer att vara av väsentlig betydelse i framtiden. De stora miljöproblemen är i ökad utsträckning internationella.
I Folkpartiets motion Fi16 föreslås ett riksdagens tillkännagivande angående miljöpolitiken som konkurrensmedel (yrkande 31). En ambitiös miljöpolitik skall vara en integrerad del av en politik för uthållig utveckling. Tillgång till oförstörd natur är en konkurrensfaktor både vid investeringsbeslut och för turismen. Miljöteknik är redan och kan bli en ännu större svensk exportvara.
I motion Fi17 från Vänsterpartiet anförs bl.a. att på sikt är miljöanpassad produktion och konsumtion det enda möjliga systemet för svenskt näringsliv och därmed välfärden (yrkande 8). En av förutsättningarna för att klara utvecklingen är högutbildad arbetskraft som är väl införstådd och medveten om kretsloppssamhällets villkor. Tillväxt är önskvärd om den sker inom ramen för kretsloppssamhället. Samhällets åtgärder måste bedömas utifrån ett helhetsperspektiv som grundas på kretsloppstänkande, och miljöansvaret måste genomsyra alla beslut.
I motion Fi18 från Kristdemokraterna föreslås ett tillkännagivande angående miljökvalitetssäkring inom den samlade produktionsapparaten. I detta ligger också återvinningsindustrin (yrkande 32). Regeringen bör på dessa områden återkomma med förslag som gagnar en miljöriktig och uthållig tillväxt.
Jordbruksutskottet anför i sitt yttrande (JoU3y) att det i allt väsentligt kan ansluta sig till regeringens överväganden om miljöpolitiken. Jordbruksutskottet delar uppfattningen i propositionen att tillväxten måste ske utan ökad förslitning av natur och miljö och så att resursbasen för framtida generationer inte äventyras. I yttrandet konstateras att de behandlade motionerna innehåller yrkanden som jordbruksutskottet i stor utsträckning kan instämma i. Jordbruksutskottet erinrar också om att Kretsloppsdelegationen har till uppgift att föreslå en strategi för en kretsloppsanpassad varuproduktion m.m.
Finansutskottet har inget att invända mot jordbruksutskottets yttrande. Utskottet delar uppfattningen att det är värdefullt att miljöpolitiken får en framträdande plats i överväganden om ekonomisk politik och tillväxtpolitik. Som anförs i propositionen kan miljöpolitiken ge tillväxtpolitiken möjligheter som det gäller att tillvarata.
Synpunkterna och förslagen i motionerna sammanfaller i stor utsträckning med vad som anförts i propositionen. Vikten av ett kraftfullt europeiskt miljösamarbete, miljöteknik som en viktig svensk exportvara och att alla beslut måste genomsyras av miljöansvar är frågor som det råder bred enighet om. Något tillkännagivande är inte påkallat.
Motionerna Fi15 (m) yrkande 34, Fi16 (fp) yrkande 31, Fi17 (v) yrkande 8 samt Fi18 (kds) yrkande 32 avstyrks därmed.
Koldioxidskatt
I propositionen anförs att koldioxidskatten för industrin bör höjas till hälften av den nivå som gäller allmänt. Önskemålet om att dämpa utsläppen är centralt i detta sammanhang. Samtidigt bör man sträva efter att värna om den energiintensiva industrins konkurrensförutsättningar genom lämpligt utformade nedsättningsregler som inte leder till konkurrenssnedvridningar. Regeringen avser att i januari 1996 meddela EU- kommissionen de föreslagna åtgärderna. Förutsatt att EU:s ministerråd inte har några invändningar bör de nya reglerna kunna träda i kraft den 1 juli 1996.
I motion Fi15 (m) avvisas regeringens tankar på en fördubblad koldioxidskatt (yrkande 35). En ensidigt höjd koldioxidskatt på produktionen i Sverige riskerar att leda till att tillverkningen omlokaliseras till andra länder som saknar koldioxidskatt. Miljöeffekten uteblir därför enligt motionärerna.
I motion Fi18 (kds) anförs att det är oacceptabelt att höjningen av koldioxidskatten inte kombineras med en sänkning av arbetskraftskostnaderna (yrkande 28). En sänkning av arbetsgivaravgiften är enligt motionärerna ett villkor för ett riksdagsbeslut om höjd koldioxidskatt.
Skatteutskottet (SkU3y) har ingen annan uppfattning än regeringen. Koldioxidskatten för industrin bör av miljöskäl höjas till hälften av den nivå som allmänt gäller. Därmed avstyrker skatteutskottet motionerna.
Avvikande mening har till skatteutskottets yttrande anmälts av företrädare för Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna. Miljöpartiets företrädare har avgivit ett särskilt yttrande.
Jordbruksutskottet framhåller i sitt yttrande (JoU3y) att man delar regeringens åsikt att denna skatt är ett viktigt miljörelaterat inslag i skattesystemet. Från de utgångspunkter jordbruksutskottet har att företräda finns ingen anledning att erinra mot regeringens bedömning angående behovet av en höjd koldioxidskatt. Jordbruksutskottet avstyrker motionskrav som går mot regeringens bedömning.
Moderata samlingspartiets representant har anmält avvikande mening.
Finansutskottet delar uppfattningarna i skatteutskottets och jordbruksutskottets yttranden. Av miljöskäl är en höjning av koldioxidskatten för industrin önskvärd. Som anförs i propositionen har koldioxidutsläppen ökat de senaste åren, och gjorda prognoser tyder på svårigheter att uppfylla målet att stabilisera koldioxidutsläppen till år 2000. Utskottet vill vidare erinra om att för närvarande prövar en parlamentarisk utredning - Skatteväxlingskommittén - frågan om hur en växling mellan skatter på arbete och miljörelaterade skatter kan komma till stånd. Utskottet vill inte föregripa det arbete som pågår rörande dessa frågor.
Därmed avstyrks motionerna Fi15 (m) yrkande 35 och Fi18 (kds) yrkande 28.
Övergångsbestämmelser för växthusnäringen
I motion Fi21 av Ingvar Eriksson (m) pekas på växthusnäringens och grönfodertorkarnas förhållanden i vad avser energibeskattningen. För växthusnäringen gäller för närvarande en metod med skattenedsättning redan vid leverans av skattepliktigt bränsle, men denna särregel, som förlängts en gång, upphör den 1 januari 1996 då även växthusnäringen inordnas i industribeskattningen. Det innebär att ett system med återbetalning införs. Motionären anför att det nya förhållandet leder till att trädgårdsodlaren visserligen får tillgodogöra sig lägre skatter (i likhet med övrig industri), men först sedan denne köpt och betalat det aktuella bränslet fullt beskattat. Därefter blir det möjligt att ansöka om återbetalning. I motionen framhålls att odlaren således måste förskottera energiskatterna och ligga ute med stora belopp för statens räkning, oftast innan intäkterna kommit företaget till godo.
Motionären yrkar nu förlängning av nuvarande bestämmelser om växthusnäringens energi- och koldioxidbeskattning (yrkande 1). Beträffande grönfodertorkarna innebär motionen skattelättnader som gör det möjligt för de svenska grönfodertorkarna att drivas vidare med rimliga villkor (yrkande 2).
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU3y) att regeringen bör fortsätta arbetet med inriktning på att före den 1 juli 1996 återkomma med förslag till riksdagen om dubblering av koldioxidskatten för industrin och i anslutning härtill föreslå nedsättningsregler för den energiintensiva industrin. Skatteutskottet menar att i avvaktan på förslag bör växthusnäringen - som framhålls i motion Fi21 (yrkande 1) - behålla de lättnader som nu gäller för denna näring. Skatteutskottet behandlar för närvarande frågan om ett initiativ som tillgodoser syftet med detta yrkande.
Skatteutskottet anför vidare att man tidigare framhållit att branscher som grönfodertorkarnas bör bli föremål för en ingående analys vid utformningen av de nedsättningsregler som övervägs i regeringskansliet. Skatteutskottet förutsätter att denna analys sker i anslutning till de förslag om nedsättningsregler för den energiintensiva industrin som förutskickas i propositionen.
Finansutskottet noterar att skatteutskottet arbetar vidare med frågan rörande växthusnäringen. I motion Fi21 (m) fokuseras på systemet för återbetalning av skattereduktionen. Beträffande skattesatsen gäller följande. Med gällande övergångsregler kommer växthusnäringen - i likhet med övrig industri - att beläggas med 25% av energiskattens respektive koldioxidskattens normala nivå från 1 januari 1996, jämfört med 15% i dag.
Finansutskottet vill inte föregripa skatteutskottets behandling.
Inte heller beträffande grönfodertorkarnas villkor vill utskottet föregripa något ställningstagande utan nöjer sig med erinra att regeringen i propositionen anmält att man avser att föreslå nedsättningsregler så att inte de nedsatta skattesatserna leder till konkurrenssnedvridningar.
Därmed avstyrks de båda yrkandena i motion Fi21 (m).
Miljö- och renhållningslag
I motion Fi41 av Eva Eriksson m.fl. (fp) återfinns några mer preciserade yrkanden angående miljö- och renhållningslagstiftningen m.m. Motionärerna anför att miljöskyddslagen snarast bör ändras så att miljöskyddsavgift tas ut vid alla överträdelser av givna villkor (yrkande 2). Vidare framhålls i motionen att kommunernas möjlighet att monopolisera hanteringen av industriavfall bör avskaffas. Då skulle det skapas möjligheter för nya företag att starta verksamhet inom återvinningssektorn utan att dessa riskerar att få basen för sin verksamhet kommunaliserad när de skapar fungerande system för återvinning m.m. (yrkande 3). På längre sikt måste hela renhållningslagen ses över för att den utvecklingskraft som ryms i kretsloppssamhället skall tas till vara. Motionärerna föreslår att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att ta fram en reformerad renhållnings- och återvinningslagstiftning (yrkande 4).
Jordbruksutskottet avstyrker i sitt yttrande (JoU3y) motionen i berörda delar. Folkpartiets representant har avgivit ett särskilt yttrande.
Finansutskottet har inga invändningar mot jordbruksutskottets ställningstagande. Miljöbalksutredningen behandlar flera av de frågor som väcks i motionen. I likhet med jordbruksutskottet anser utskottet att riksdagen inte nu bör föreslå några ändringar i miljölagstiftningen, eftersom en proposition om en samlad miljöbalk kommer att föreläggas riksdagen senare under denna valperiod.
Därmed avstyrks motion Fi41 (fp) yrkandena 2-4.
Grön skatteväxling
I propositionen anförs att i Sverige och internationellt har frågan om s.k. grön skatteväxling diskuterats alltmer. Skatteväxlingen innebär att sänkta skatter på arbete finansieras med en höjning av skatterna på miljöskadlig verksamhet. Sverige genomförde i och med 1990 års skattereform som första land i Europa en skatteväxling, då ett antal miljöskatter infördes och skatten på arbete sänktes. En förändring av skattestrukturen kan öka omvandlingstrycket i näringslivet i en ekologiskt hållbar riktning.
I flera motioner föreslås att det tas steg i denna riktning. I motion Fi16 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) föreslås kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter för tjänsteverksamheter, finansierade med en kombination av besparingar och vissa miljöskatter (yrkande 31). Samma förslag återfinns i motion Fi41 av Eva Eriksson m.fl. (fp) (yrkande 1), där det också anförs att skattehöjningen kan bidra till effektivisering av energianvändningen. Enligt motion Fi23 av Karin Pilsäter och Ola Ström (fp) - också med samma förslag - gör kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter inom tjänstesektorn det billigare att anlita professionella tjänsteproducenter såväl för andra företag som för privatpersoner (yrkande 7).
Också i Kristdemokraternas partimotion Fi18 föreslås kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter för tjänsteverksamheter, finansierade med en kombination av besparingar och vissa miljöskatter (yrkande 27).
Skatteutskottet påpekar i sitt yttrande (SkU3y) att regeringen eftersträvar att bl.a. tillgodose miljöhänsynen genom en ändring av skattestrukturen så att skattebelastningen på arbetskraften lättas och beskattningen på miljöstörande utsläpp ökas - så kallad skatteväxling. Samtidigt framhåller regeringen att det är uteslutet med ofinansierade skattesänkningar. Med hänvisning till pågående utredningsarbete avstyrker skatteutskottet kraven på att skatteväxling genomförs nu.
Företrädare för Folkpartiet och Kristdemokraterna har anmält avvikande mening till skatteutskottets yttrande. Miljöpartiets företrädare har avgivit ett särskilt yttrande.
Finansutskottet har inga invändningar mot skatteutskottets yttrande. Liksom regeringen anser utskottet att man bör avvakta resultaten från de två kommittéer som arbetar med dessa frågor innan man vidtar några mer omfattande åtgärder på detta område. En parlamentarisk utredning - Skatteväxlingskommittén - prövar frågan om hur en växling mellan skatter på arbete och miljörelaterade skatter kan komma till stånd. Energikommissionens arbete berör förutsättningarna för en ökad miljörelatering av det svenska skattesystemet.
Utskottet menar att det är viktigt med ett fullgott beslutsunderlag och avstyrker därmed motionerna Fi16 (fp) yrkande 10, Fi18 (kds) yrkande 27, Fi23 (fp) yrkande 7 samt Fi41 (fp) yrkande 1.
Utvecklingsinsatser för ny teknik och nya bränslen
I partimotion Fi17 (v) föreslås att riksdagen avsätter ytterligare 300 miljoner kronor till ekologisk omställning under innevarande budgetår (yrkande 10). Enligt motionärerna har det program som regeringen och Vänsterpartiet kommit överens om blivit en stor framgång.
I motion Fi41 av Eva Eriksson m.fl. (fp) föreslås att de ökade skatteintäkter som en reform av beskattning av tjänstebilar kommer att leda till bl.a. kan användas till utvecklingsinsatser på fordonssidan, som stimulanser till elbilar, ny motorteknik och nya bränslen.
I sitt yttrande (JoU3y) till finansutskottet avstyrker jordbruksutskottet, främst av statsfinansiella skäl, förslaget i motion Fi17 (v) att ytterligare 300 miljoner kronor skall anvisas under detta budgetår för ekologisk omställning.
Vänsterpartiets representant har anmält avvikande mening i jordbruksutskottet.
Finansutskottet delar uppfattningen i jordbruksutskottets yttrande att det av statsfinansiella skäl inte bör anvisas extra medel till ekologisk omställning.
Vidare vill utskottet understryka att även om det är viktigt att stimulera utvecklingsinsatser på miljösidan bör man inte redan innan skatteintäkterna är ett faktum åta sig nya utgifter.
Med det anförda avstyrks motionerna Fi17 (v) yrkande 10 och Fi41 (fp) yrkande 7.
Infrastruktur
Underhåll av enskilda vägar
I två motioner tas den av riksdagen tidigare beslutade minskningen av anslaget till enskilda vägar upp.
I motion Fi28 av Ulla Löfgren och Olle Lindström (m) anförs att regeringen borde ha lagt förslag om hur det statliga, lågtrafikerade vägnätet skall sänka sina kostnader till den nivå som enskilda väghållare förmår att klara (yrkande 3).
Liknande förslag framförs i motion Fi29 av Per Westerberg m.fl. (m). I båda motionerna framhålls att om underhållskostnaderna för det lågtrafikerade allmänna vägnätet skulle sänkas till samma nivå som kostnaden för det enskilda vägnätet, skulle det innebära en besparing på mellan 600 och 800 miljoner kronor.
Finansutskottet vill i detta sammanhang hänvisa till den analys av användningen av bidraget till drift och byggande av enskilda vägar som riksdagen begärde under våren 1995 (1994/95:TU18, rskr. 293). Vägverket har i början av december 1995 presenterat den begärda analysen. Utskottet vill inte föregripa den fortsatta behandlingen av frågan.
Med det anförda avstyrks motionerna Fi28 (m) yrkande 3 och Fi29 (m).
Europeiska unionen
I propositionen anförs att Sveriges medlemskap i EU har skapat nya förutsättningar såväl för svensk ekonomi som för våra möjligheter att påverka utformningen av EU:s politik. Enligt regeringen finns tydliga tecken på ett ökat intresse för Sverige som investeringsland och på att Sveriges uppfattning i olika frågor tillmäts betydelse. I vissa andra avseenden har dock de positiva effekterna av medlemskapet ännu inte slagit igenom. I propositionen anförs att effekterna av vårt medlemskap kommer att bli tydligare på sikt, bl.a. vad gäller de svenska företagens exportmöjligheter, stimuleringen av den regionala utvecklingen och av de möjligheter Sverige nu har att påverka t.ex. EU:s handels-, jordbruks- och sysselsättningspolitik. Regeringen ser även miljöpolitiken som ett prioriterat område, där de nya förutsättningarna som EU-medlemskapet ger skall tas till vara fullt ut.
Samarbetet med länderna kring Östersjön främjas även i andra former, sägs det i propositionen. En förbättrad ekonomisk situation i samtliga länder eller länderregioner runt Östersjön, med dess totalt närmare 50 miljoner invånare, skulle medföra en positiv utveckling i norra Europa som helhet och innebära nya exportmöjligheter för svenska företag. I förlängningen skulle detta även stärka Sveriges attraktionskraft som investeringsland. I propositionen erinras om att Sverige är ordförandeland i Östersjörådet 1995/96 och att statsministern kommer att stå som värd för ett toppmöte med de elva Östersjöstaternas regeringschefer och EU- kommissionens president i Visby i maj 1996.
Utrikesutskottet instämmer i sitt yttrande (UU1y) i regeringens bedömning att östutvidgningen spelar en avgörande roll för att utsträcka den nuvarande säkerheten, stabiliteten och välståndet i västra Europa till att omfatta hela Europa. En stark ekonomisk utveckling i vårt närområde och på andra viktiga exportmarknader kan skapa gynnsamma förutsättningar också för Sveriges ekonomi. I likhet med regeringen noterar utrikesutskottet att utvidgnings perspektivet även ställer nya krav på EU av institutionell och finansiell natur. EU:s gemensamma jordbrukspolitik och strukturpolitiken är särskilt angelägna att se över inför en utvidgning österut av unionen.
Finansutskottet har inget att invända mot utrikesutskottets yttrande. Utskottet delar de uppfattningar som förs fram i propositionen.
Åtgärder för Baltikum och Östeuropa
I propositionen föreslås att 50 miljoner kronor anvisas på tilläggsbudget till Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa. Programmet för energieffektivisering och ökad användning av förnybara energikällor i Baltikum och Östeuropa ingår som en del av den svenska klimatpolitiken på energiområdet. Programmet har rönt stor uppmärksamhet internationellt. Detta beror på att insatser av denna typ är intressanta inom ramen för den försöksperiod för s.k. gemensamt genomförande under FN:s ramkonvention om klimatförändringar som nu pågår.
Inga motioner har väckts i denna del.
Finansutskottet delar regeringens uppfattning att programmet bör tillföras ökade resurser. Som anförs i propositionen ger begränsningar av koldioxidutsläpp samma effekt ur klimatsynpunkt oavsett om de sker i Sverige eller i andra länder. Samtidigt ger varje satsad krona mer effekt i Baltikum än i Sverige.
Med det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen anvisar 50 miljoner kronor på tilläggsbudget till Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa.
Hemställan
Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande konvergensprogrammet
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi16 yrkande 2,
res. 1 (m, fp)
2. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:25 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 1, 2 i denna del, 7 och 32, 1995/96:Fi16 yrkandena 1 och 30, 1995/96:Fi17 yrkande 1 och 1995/96:Fi18 yrkandena 1 och 2 godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen förordar samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 2 (m, fp, kds)
res. 3 (v)
3. beträffande privat sparande
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 8 och 1995/96: Fi18 yrkande 12,
res. 4 (m, fp, kds)
4. beträffande sanering av statsfinanserna
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 3 och 1995/96: Fi18 yrkande 9,
res. 5 (m)
res. 6 (kds)
res. 7 (fp)-.motiv.
5. beträffande statsskuldspolitiken
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi15 yrkande 5,
res. 8 (m, fp, kds)
6. beträffande Riksbankens ställning
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 6, 1995/96:Fi16 yrkande 3, 1995/96:Fi18 yrkande 4, 1994/95:Fi207 yrkande 3, 1994/95: K204 och 1994/95:K219,
res. 10 (m,fp,kds)
res. 11 (v) -motiv.
7. beträffande beslut om kronans anslutning till ERM
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi17 yrkande 2,
res. 12 (v)
Skattepolitiken
8. beträffande inriktningen av skattepolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 10, 11, 14, 16- 18, 20 och 23-25, 1995/96:Fi16 yrkandena 11 och 14, 1995/96:Fi17 yrkande 5 i denna del samt 1995/96:Fi18 yrkandena 19-21,
res. 13 (m)
res. 14 (fp)
res. 15 (v)
res. 16 (kds)
9. beträffande kommunal inkomstbeskattning
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi10 yrkande 6 och 1995/96: Fi15 yrkande 19,
res. 17 (m)
res. 18 (fp) -motiv.
res. 19 (v) -motiv.
10. beträffande företagsbeskattning
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 12, 13, 15 och 40, 1995/96:Fi16 yrkandena 12, 13 och 15, 1995/96:Fi17 yrkandena 5 i denna del och 7 i denna del, 1995/96:Fi18 yrkandena 13, 14, 17 och 18 samt 1995/96:Sk27 yrkande 8 och 1995/96:Sk28 yrkande 1,
res. 20 (m, fp)
res. 21 (v)
res. 22 (kds)
11. beträffande fordonsskatt
att riksdagen
dels med anledning av proposition 1995/96:25 yrkande 6 och proposition 1995/96:6 yrkande 2 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:915) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon med den ändringen att 8 § och övergångsbestämmelserna erhåller den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelsen samt beslutar om sådan ändring av ingressen till nämnda lag som föranleds härav,
dels med bifall till proposition 1995/96:25 yrkande 7 antar regeringens förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
res. 23 (m)
12. beträffande förmånsbeskattning av bilar
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi18 yrkande 33, 1995/96:Fi23 yrkande 9, 1995/96:Fi41 yrkande 6, 1995/96:Fi45 och 1995/96:Fi54,
res. 24 (fp)
res. 25 (v)
res. 26 (kds)
13. beträffande egenavgifter och löneavgifter
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi15 yrkandena 21 och 22,
res. 27 (m)
res. 28 (fp) -motiv.
14. beträffande skatteundandragande m.m.
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi18 yrkande 31,
res. 29 (kds)
res. 30 (m, fp) -motiv.
Arbetsmarknadspolitiken
15. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 4 och 29, 1995/96:Fi16 yrkande 4, 1995/96:Fi17 yrkandena 3 och 12 samt 1995/96:Fi18 yrkande 37,
res. 31 (m)
res. 32 (fp)
res. 33 (v)
res. 34 (kds)
16. beträffande återgång till 1994 års arbetsrättsliga regler
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 27, 1995/96:Fi16 yrkande 18 samt 1995/96:Fi18 yrkande 11,
res. 35 (m,fp,kds)
17. beträffande den framtida inriktningen av arbetsrätten
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 28 och 1995/96: Fi16 yrkande 19,
res. 36 (m)
res. 37 (fp)
18. beträffande arbetstidsfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 25, 1995/96:Fi17 yrkande 4 och 1995/96:Fi18 yrkande 38,
res. 38 (fp)
res. 39 (v)
res. 40 (kds)
19. beträffande jämställdhetsfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi23 yrkandena 1 och 4, 1995/96:Fi24 och 1995/96:Fi49,
res. 41 (fp)
res. 42 (v)
20. beträffande en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 24 och 1995/96: Fi18 yrkande 34,
res. 43 (m,fp,kds)
21. beträffande arbetslöshetsförsäkring för företagare
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi16 yrkande 22,
res. 44 (fp)
22. beträffande skärpta villkor för rätt till arbetslöshetsersättning
att riksdagen med anledning av proposition 1995/96:25 yrkande 8 i denna del och 9 i denna del samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi17 yrkande 13 och 1995/96:Fi50
dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 6 § med den ändringen att paragrafens andra stycke får följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
Med utfört Vid prövning av förvärvsarbete arbetsvillkoret avses dock inte bortses från förvärvsarbete som 1. anställning som arbetsgivaren 1. arbetsgivaren finansierat med finansierat med stöd av stöd av
- lagen (1995:411) - lagen (1995:411) om tillfällig om tillfällig avvikelse från avvikelse från lagen (1981:691) om lagen (1981:691) om socialavgifter, socialavgifter, eller eller
- förordningen - förordningen (1987:411) om (1987:411) om beredskapsarbete, beredskapsarbete, eller som 2. tid då sökanden bedrivit egen 2. bedrivits med näringsverksamhet stöd av med stöd av förordningen förordningen (1984:523) om (1984:523) om bidrag till bidrag till arbetslösa m.fl. arbetslösa m.fl. som startar egen som startar egen näringsverksamhet. näringsverksamhet. Detta gäller dock inte om den försäkrade då arbetet påbörjas uppfyller arbetsvillkoret med annat förvärvsarbete än som nyss sagts.
dels beslutar att punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring skall betecknas 3 och 4 samt att i övergångsbestämmelserna till nämnda lagförslag skall införas en ny punkt, 2, med följande lydelse:
Rätten till ersättning för den som inte påbörjat en ersättningsperiod och som före ikraftträdandet påbörjat sådant förvärvsarbete som avses i 6 § andra stycket skall i fråga om detta arbete bedömas enligt 6 § i dess äldre lydelse.
dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd såvitt avser 6 § med den ändringen att paragrafens andra stycke får följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
Med utfört Vid prövning av förvärvsarbete arbetsvillkoret avses dock inte bortses från förvärvsarbete som 1. anställning som arbetsgivaren 1. arbetsgivaren finansierat med finansierat med stöd av stöd av
- lagen (1995:411) - lagen (1995:411) om tillfällig om tillfällig avvikelse från avvikelse från lagen (1981:691) om lagen (1981:691) om socialavgifter, socialavgifter, eller eller
- förordningen - förordningen (1987:411) om (1987:411) om beredskapsarbete, beredskapsarbete, eller som 2. tid då sökanden bedrivit egen 2. bedrivits med näringsverksamhet stöd av med stöd av förordningen förordningen (1984:523) om (1984:523) om bidrag till bidrag till arbetslösa m.fl. arbetslösa m.fl. som startar egen som startar egen näringsverksamhet. näringsverksamhet. Detta gäller dock inte om sökanden då arbetet påbörjas uppfyller arbetsvillkoret med annat förvärvsarbete än som nyss sagts.
dels beslutar att punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd skall betecknas 3 och 4 samt att i övergångsbestämmelserna till nämnda lagförslag skall införas en ny punkt, 2, med följande lydelse:
Rätten till ersättning för den som inte påbörjat en ersättningsperiod och som före ikraftträdandet påbörjat sådant förvärvsarbete som avses i 6 § andra stycket skall i fråga om detta arbete bedömas enligt 6 § i dess äldre lydelse.
res. 45 (m)
res. 46 (v)
23. beträffande avstängningsreglerna
att riksdagen med anledning av proposition 1995/96:25 yrkandena 8 i denna del och 9 i denna del samt med avslag på motion 1995/96:Fi17 yrkande 14
dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 30 § med den ändringen
dels att i första stycket det första talet 40 i stället skall vara 45,
dels att tredje stycket skall ha följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
Är det uppenbart attÄr det uppenbart att en försäkrad inte en försäkrad inte vill anta lämpligt vill anta lämpligt arbete, såsom då arbete, såsom då den försäkrade vid den försäkrade vid upprepade upprepade tillfällen antingen tillfällen antingen har avvisat har avvisat erbjudet sådant erbjudet sådant arbete eller lämnat arbete eller lämnat sitt arbete utan sitt arbete utan giltig anledning, giltig anledning, skall den skall den försäkrade vara försäkrade vara avstängd till dess avstängd till dess han eller hon han eller hon utfört utfört sådant förvärvsarbete förvärvsarbete som under 80 dagar. enligt 6 § första stycket får tillgodoräknas för uppfyllande av arbetsvillkoret under 80 dagar.
dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd såvitt avser 27 § med den ändringen
dels att i första stycket det första talet 40 i stället skall vara 45,
dels att tredje stycket skall ha följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
Är det uppenbart att Är det uppenbart att stödtagaren inte stödtagaren inte vill anta lämpligt vill anta lämpligt arbete, såsom då arbete, såsom då stödtagaren vid stödtagaren vid upprepade upprepade tillfällen antingen tillfällen antingen har avvisat har avvisat erbjudet sådant erbjudet sådant arbete eller lämnat arbete eller lämnat sitt arbete utan sitt arbete utan giltig anledning, giltig anledning, skall stödtagaren skall stödtagaren vara avstängd till vara avstängd till dess han eller hon dess han eller hon utfört utfört sådant förvärvsarbete förvärvsarbete som under 80 dagar. enligt 6 § första stycket får tillgodoräknas för uppfyllande av arbetsvillkoret under 80 dagar.
res. 47 (v)
24. beträffande regler mot fusk
att riksdagen med anledning av proposition 1995/96:25 yrkandena 8 i denna del och 9 i denna del
dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 34 § med den ändringen att i andra stycket orden avses i 6 § ersätts av får tillgodoräknas enligt 6 § första stycket ,
dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd såvitt avser 35 § med den ändringen att i andra stycket orden avses i 6 § ersätts av får tillgodoräknas enligt 6 § första stycket ,
25. beträffande lagförslagen i vvrigt
att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:25 yrkande 8 i denna del, 9 i denna del och 10 antar förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
dels lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, dels lag om ändring i lagen (1995:409) om arbetslivsutveckling,
i den mån de inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,
res. 48 (v) villk. res. 46 och 47
Utbildning, kompetensutveckling och forskningspolitik
26. beträffande den övergripande utbildningsstrategin
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 36, 1995/96:Fi16 yrkandena 8 och 26, 1995/96:Fi17 yrkande 11 i denna del och 1995/96: Fi18 yrkande 23,
res. 49 (m,fp,kds)
res. 50 (v)
27. beträffande individuella utbildningskonton och framtidsfonder
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 27, 1995/96:Fi17 yrkande 5 i denna del och 1995/96:Fi18 yrkande 25,
res. 51 (m,fp,kds)
res. 52 (v)
28. beträffande stiftelsehögskolor
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi15 yrkande 39,
res. 53 (m)
29. beträffande yrkesinriktad eftergymnasial utbildning
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 37, 1995/96:Fi18 yrkande 26,
res. 54 (m)
res. 55 (kds)
30. beträffande lärlingsutbildning
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi18 yrkande 35,
res. 56 (fp, kds)
31. beträffande utbildning i grundskolan om entreprenörskap
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 29 och 1995/96: Fi18 yrkandena 8 och 22,
res. 57 (fp, kds)
32. beträffande ny högskola i Malmö
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 38 och 1995/96: Fi40,
res. 58 (m)
res. 59 (fp, kds)
33. beträffande högskoleutbyggnadens lokalisering i övrigt
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi19, 1995/96:Fi20, 1995/96: Fi25, 1995/96:Fi26, 1995/96:Fi30, 1995/96:Fi31, 1995/96:Fi33, 1995/96:Fi34, 1995/96:Fi35, 1995/96:Fi36, 1995/96:Fi37, 1995/96: Fi38, 1995/96:Fi42, 1995/96:Fi43, 1995/96:Fi46, 1995/96:Fi48, 1995/96:Fi51, 1995/96:Fi52, 1995/96:Fi53, 1995/96:Fi56, 1995/96: Fi57, 1995/96:Fi58, 1995/96:Fi59, 1995/96:Fi60, 1995/96:Fi61, 1995/96:Fi63, 1995/96:Fi64 och 1995/96:Fi65,
res. 60 (v) -motiv.
34. beträffande jämställdhetsbefrämjande åtgärder
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi23 yrkande 3,
res. 61 (fp)
35. beträffande IT-utbildning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 28 och 1995/96: Fi32,
res. 62 (m,fp,kds)
36. beträffande alternativa gymnasiekurser
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi44,
37. beträffande kunskapsinsatser för regional tillväxt
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi28 yrkande 2,
38. beträffande folkbildning
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi17 yrkande 11 i denna del, 1995/96:Fi18 yrkande 36, 1995/96:Fi27 och 1995/96:Fi47,
res. 63 (v)
39. beträffande barntillägget i svux och svuxa
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi18 yrkande 24 och 1995/96: Fi23 yrkande 2,
res. 64 (fp,v,kds)
40. beträffande resekostnadsersättning för studerande vid Statens skolor för vuxna
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi39,
Näringspolitiken
41. beträffande företagandets villkor
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 2 i denna del, 1995/96:Fi16 yrkande 9, 1995/96:Fi18 yrkandena 6, 7 och 30 samt 1995/96:Fi28 yrkande 1,
res. 65 (m,fp,kds)
42. beträffande etikens betydelse för företagande och tillväxt
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi18 yrkande 29,
res. 66 (kds)
43. beträffande AP-fondens placeringsrätt
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 9, 1995/96:Fi17 yrkande 7 i denna del och 1995/96:Fi18 yrkande 3,
res. 67 (m,fp,kds)
44. beträffande riskkapitalförsörjning till småföretag
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 16, 1995/96:Fi17 yrkande 7 i denna del,
res. 68 (m,fp,kds)
res. 69 (v)
45. beträffande försök med regional riskkapitalförsörjning
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi55,
46. beträffande beskattning av andel i vinst
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi16 yrkande 17,
res. 70 (m,fp,kds)
47. beträffande kvinnors företagande
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi23 yrkande 6,
res. 71 (m,fp,kds)
48. beträffande teknikspridning
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 31, 1995/96: Fi18 yrkandena 15 och 16 samt 1995/96:Fi22,
res. 72 (m,fp,kds)
49. beträffande konkurrens och avreglering
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 26 och 30, 1995/96:Fi16 yrkandena 5-7, 1995/96:Fi17 yrkande 7 i denna del, 1995/96:Fi18 yrkande 10 och 1995/96:Fi23 yrkande 5,
res. 73 (m,fp,kds)
50. beträffande patentförsäkring
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi16 yrkande 23,
res. 74 (fp)
51. beträffande statliga företag
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi18 yrkande 5,
res. 75 (m,fp,kds)
52. beträffande omfördelning av medel för förbättring av inomhusmiljön
att riksdagen med anledning av proposition 1995/96:25 yrkande 4 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi17 yrkande 7 i denna del och 1995/96:Fi62 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Energipolitiken
53. beträffande riktlinjer för energipolitiken
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi15 yrkande 33,
res. 76 (m)
54. beträffande stöd till vindkraft
att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:25 yrkande 2 i denna del samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi17 yrkande 9 i denna del och 1995/96:Fi41 yrkande 5 godkänner vad utskottet anfört,
res. 77 (fp)
res. 78 (v)
55. beträffande stöd till solenergiområdet
att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:25 yrkande 2 i denna del godkänner vad utskottet anfört,
56. beträffande anslag till Insatser för ny energiteknik
att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:25 yrkande 2 i denna del och med avslag på motion 1995/96:Fi17 yrkande 9 i denna del till Insatser för ny energiteknik på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 200 000 000 kr,
res. 79 (v) -villk. res. 78
57. beträffande användning av alternativa drivmedel
att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:25 yrkande 3 godkänner vad regeringen förordar om Kommunikationsforskningsberedningens framtida rätt att disponera medel ur energiteknikfonden,
Miljöpolitiken
58. beträffande miljöpolitikens inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 34, 1995/96:Fi16 yrkande 31, 1995/96:Fi17 yrkande 8 och 1995/96:Fi18 yrkande 32,
res. 80 (m)
res. 81 (fp)
res. 82 (v)
res. 83 (kds)
59. beträffande koldioxidskatt
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 35 och 1995/96: Fi18 yrkande 28,
res. 84 (m)
res. 85 (kds)
60. beträffande övergångsbestämmelser för växthusnäringen
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi2,
61. beträffande miljö- och renhållningslag
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi41 yrkandena 2-4,
res. 86 (m,fp,kds)
62. beträffande grön skatteväxling
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 10, 1995/96:Fi18 yrkande 27, 1995/96:Fi23 yrkande 7 och 1995/96:Fi41 yrkande 1,
res. 87 (fp)
res. 88 (kds)
63. beträffande utvecklingsinsatser för ny teknik och nya bränslen
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi17 yrkande 10 och 1995/96: Fi41 yrkande 7,
res. 89 (v)
Infrastruktur
64. beträffande underhåll av enskilda vägar
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi28 yrkande 3 och 1995/96: Fi29,
res. 90 (m)
Åtgärder för Baltikum och Östeuropa
65. beträffande anslag till Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa
att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:25 yrkande 5 till Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr.
Stockholm den 7 december 1995
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg (s), Lars Tobisson (m), Lisbet Calner (s), Bo Nilsson (s), Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Susanne Eberstein (s), Johan Lönnroth (v), Kristina Nordström (s), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kds) och Per Bill (m).
Reservationer
1. Konvergensprogrammet (mom. 1)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Konvergensprogrammet och de medelfristiga kalkylerna börjar med Enligt utskottets och slutar med yrkande 2 bort ha följande lydelse:
Den snabba förbättringen av statsbudgeten, främst skatteintäkterna, väcker viss oro beträffande konjunkturkänsligheten i de offentliga finansernas utveckling. Flera studier (OECD, IMF, EU-kommissionen) av konjunkturkänsligheten i olika länders finanser har visat att den är mycket högre i Sverige än i andra länder. I likhet med vad som anförs i motion Fi16 (fp) anser utskottet att regeringen i nästa avstämning bör redovisa en analys av detta och därvid också ta hänsyn till risken för en konjunkturdämpning någon gång under de närmaste åren. En sådan saknas i den BNP-utveckling som ligger till grund för konvergensprogrammet.
Flera bedömare, bl.a. OECD, har pekat på bristen på säkerhetsmarginaler. Mot bakgrund av den osäkerhet som alltid råder om konjunkturutvecklingen, de svenska finansernas konjunkturkänslighet och Sveriges historia av återkommande underskott anser utskottet att de budgetförstärkningar som regeringen tidigare aviserat bör preciseras och beslutas nu. Som t.ex. OECD framhåller bör det handla om besparingar i de offentliga utgifterna, inte fortsatta skattehöjningar.
Vad utskottet med anledning av motion Fi16 (fp) yrkande 2 här anfört om en nödvändig komplettering av konvergensprogrammet bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande konvergensprogrammet
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi16 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en komplettering av konvergensprogrammet.
2. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 2)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Osäkerhetsfaktorer i konjunkturbedömningen börjar med Utskottet vill och slutar med i försörjningsbalansprognosen bort ha följande lydelse:
I år är ekonomin uppe på en tillväxtpuckel. Som utskottet ser det finns det skäl att understryka att den troliga tillväxten på 3,5 % inte kan tolkas som ett trendbrott efter vilket Sverige går in i en längre period med hög tillväxt. Den oväntat höga tillväxten förklaras bl.a. av den mycket starka efterfrågan på våra exportprodukter som har kunnat tillgodoses bl.a. på grund av ledig produktionskapacitet och svag växelkurs.
Enligt utskottets mening kan propositionens konjunkturbedömning ifrågasättas på flera punkter. Allmänt förutses att tillväxten skall överstiga 3 % i år för att därefter successivt dämpas. Som också framgår av flertalet prognosinstituts bedömningar, finns det anledning att vara mindre optimistisk än regeringen beträffande den fortsatta utvecklingen. Till att börja med är det möjligt att regeringen överskattar utvecklingen av den privata konsumtionen. Dess prognos bygger på att hushållen skall minska sitt eget sparande, när sparandet ökar i den offentliga sektorn. Bl.a. den höga arbetslösheten och det faktum att minskningen av den offentliga sektorns underskott sker som en följd av höjda skatter och inte som en följd av ökade besparingar gör detta tveksamt.
Vidare kan regeringen mycket väl ha överskattat exporten och investeringarna nästa år. Dels kan exporten komma att öka långsammare som en följd av en något mindre gynnsam internationell konjunktur. Dels kan den hållas tillbaka därför att svensk konkurrenskraft återigen försämras på grund av större löneökningar än i omvärlden i kombination med kronans förstärkning.
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Det medelfristiga perspektivet. Utvecklingen fram t.o.m. år 2000 börjar med Utskottet vill och slutar med detta decennium bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning. Det är anmärkningsvärt att regeringen accepterar en utveckling där arbetslösheten år 2000 uppgår till 10 % i huvudalternativet och i det optimistiska alternativet inte kommer att understiga 8 %.
I de medelfristiga kalkylerna gör regeringen bedömningen att en bättre fungerande arbetsmarknad skulle kunna leda till högre tillväxt - i snitt drygt 2,6 % att jämföra med 2,1 %i huvudkalkylen - utan att inflationen tar fart. En mer flexibel arbetsmarknad, som antas gälla för det s.k. högalternativet, skulle kunna pressa ned den totala arbetslösheten till alltfort höga 8 %. Utskottet har mot denna bakgrund svårt att förstå att regeringen inte föreslår några åtgärder i propositionen för att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden.
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets ställningstagande till förslagen om riktlinjer för den ekonomiska politiken börjar med I de och slutar med av utskottet bort ha följande lydelse:
Regeringens tillväxtproposition
Den nu framlagda s.k. tillväxtpropositionen aviserades av regeringen redan i våras. Den ingav förhoppningar om att den ensidigt kamerala ansatsen i den ekonomiska politiken skulle omprövas till förmån för mer strukturella reformer i tillväxtfrämjande syfte. Dessa förhoppningar har inte infriats.
I propositionen meddelas att regeringen har tillsatt eller ämnar tillsätta ett mycket stort antal utredningar på olika områden. Ytterligare ett stort antal utredningar är redan tillsatta och i färd med att analysera andra eller närliggande områden. I avvaktan på dessa görs ingenting. Utskottet känner mot bakgrund av regeringens passivitet stor oro för att problemen i den svenska ekonomin befästs. Ju längre tiden går desto svårare blir problemen att lösa.
Dess värre är det också så att av de konkreta förslag som återfinns i propositionen är flera direkt tillväxthämmande. Som exempel kan nämnas förslaget att ge AP-fonden rätt att köpa mer aktier. Ett ökat statligt företags ägande är inte vad Sverige behöver i dag och är långsiktigt tillväxtfientligt.
Sammanfattningsvis måste utskottet konstatera att regeringen saknar en analys av tillväxtens drivkrafter. Den långsiktiga utvecklingsförmågan i svensk ekonomi bedöms ligga kring 1,7 % per år, vilket är lågt jämfört med andra länder och uppenbart otillräckligt i förhållande till rimliga ambitioner i fråga om sysselsättningen. Den debatt som har förts i Sverige under lång tid om bristande utvecklingskraft och flexibilitet som orsak till att Sverige har halkat efter tycks ha gått regeringen förbi. Det är även märkligt att de dramatiskt nya konkurrensvillkor vårt land möter, inte minst gentemot de snabbväxande länderna i Central- och Östeuropa, inte tycks ha observerats av regeringen. Därmed saknas också förslag som skulle kunna rätta till strukturella brister. Det finns gott om utredningar, men ont om konkreta förslag.
Tillväxtens förutsättningar
Innebörden av ekonomisk utveckling är att människors önskningar och behov blir bättre tillfredsställda. Ekonomisk tillväxt är i dess egentliga betydelse därför för det första alltid något positivt och för det andra inte i huvudsak något materiellt.
Ekonomsk tillväxt kommer till stånd genom ökade insatser av arbete och kapital eller genom att arbetet och kapitalet utnyttjas bättre, dvs. genom ökad produktivitet. Den tid är förbi då politiker kunde skapa tillväxt genom att blåsa upp efterfrågan med finanspolitisk expansion. Politiken av i dag måste i stället inriktas på att skapa och vidmakthålla institutioner - i vid bemärkelse - vilka främjar utbudet av arbete och kapital samt stimulerar produktivitetsförbättringar.
Det politiker främst kan bidra med för att öka produktivitetstillväxten är att skapa förutsättningar för investeringar i innovationer, ny teknologi och utbildning. Viktigt i detta avseende är ett skattesystem och ränteläge som gör det lönsamt att företa sig . För att få ned räntorna krävs i sin tur att skattesänkningarna motsvaras av ännu större besparingar i de offentliga utgifterna.
Tillväxten måste vara uthållig. Därav följer att det är nödvändigt att en ambitiös miljöpolitik blir en integrerad del av en politik för uthållig tillväxt. Tillgång till oförstörd natur är en konkurrensfaktor både vid investeringsbeslut och för turismen. Miljöteknik är redan och kan bli en ännu större svensk exportvara. På miljöområdet märks också tydligare än på många andra områden otillräckligheten i nationellt beslutsfattande. Det får visserligen aldrig bli en ursäkt för att inte vidta de åtgärder vi kan göra på det nationella planet, men riktigt genomslag får de miljöpolitiska besluten när de fattas på internationellt plan. Genom EU-medlemskapet har Sverige fått en unik möjlighet att driva en ambitiös miljöpolitik internationellt.
För att möjliggöra personliga investeringar i utbildning krävs dessutom ett utbildningsväsende i toppklass. Sedan är det enskilda mäniskor och företag som måste fatta beslut om att satsa på utbildning. För att främja produktiviteten kan politiker även undanröja lagar och regler som bromsar förändring och utveckling och värna om institutioner och spelregler som både stärker stabiliteten i ekonomin och motiven för att ta egna initiativ och risker. På så sätt skapas en miljö för entreprenörer. Förutom de faktorer vi redan nämnt förutsätter detta ökad konkurrens. Detta kan ske genom privatisering och avregleringar.
En framtidsinriktad tillväxtstrategi. Åtgärder för att skapa uthållig tillväxt
Om Sverige skall kunna återta en tätposition bland industrinationerna måste Sverige bli ett land med många fler entreprenörer. Nya företag och företagare är ett nödvändigt villkor för att produktionskapaciteten skall kunna öka och att den permanentning av den höga arbetslösheten som nu hotar skall kunna undvikas. Men för att detta skall komma till stånd fordras ett gott företagsklimat.
De nya arbetstillfällena måste skapas i den privata sektorn. Utrymmet för produktivitets- och effektivitetsförbättringar i framför allt de stora företagen innebär att man i dessa företag samtidigt kan öka produktionen och minska antalet anställda. Under den senaste tioårsperioden minskade antalet anställda i storindustrin med 19 % medan småindustrin ökade antalet anställda med 11 %. Dessutom finns - med rätt förutsättningar - goda expansionsmöjligheter inom tjänstesektorn.
Ett gynnsamt klimat för de mindre och medelstora företagen är därför av största vikt inför 1990-talets kamp mot den höga arbetslösheten men också för saneringen av statsfinanserna.
När det gäller den allmänna inriktningen av tillväxtpolitiken är det bl.a. följande områden som är av central betydelse:
- skattepolitiken
- arbetsmarknadens funktionssätt
- lönebildningen
- avvägningen mellan privat och offentlig sektor
- konkurrens
Skattepolitiken måste ges en sådan inriktning att det totala skattetrycket sänks. I synnerhet måste skatterna på arbete sänkas och marginalskatten bli högst 50 %.
De skattebelastningar på sparande och kapitalbildning som försämrar förutsättningarna för investeringar måste elimineras.
Det är nödvändigt att riskkapitalförsörjningen förbättras genom att avskaffa den dubbla beskattningen av företagens vinster. Dubbelbeskattningen är i praktiken en straffskatt på nya jobb. Nu har regeringen meddelat att denna fråga skall utredas för att eventuellt få sin lösning om två år. Utskottet välkomnar omsvängningen men det är beklagligt att dyrbar tid gått till spillo. För svensk tillväxt är det centralt att vinstmedel från de just nu vinstrika, väletablerade exportföretagen kan kanaliseras över till nya innovationsföretag. Dubbelbeskattningen försvårar en sådan överföring genom att den låser in vinsterna i de företag där de genererats. Detta fenomen är extra starkt i en högkonjunktur.
Riskkapitalavdrag införs och utskottet välkomnar att så nu skall ske. Men enligt utskottets mening borde det inte finnas en tidsbegränsning på två år, och dessutom bör avdraget också gälla för aktier som handlas på nya marknadsplatser för innovatörskapital. Regeringens förslag riskerar att strypa den framväxande marknadsplatsen för mötet mellan riskvilliga sparare och innovationsföretag som befinner sig i ett tidigt stadium i sin utveckling.
Skattereglerna för s.k. fåmansföretag bör ändras och sänkas i syfte att förenkla för egenföretagarna.
När det gäller skattepolitiken är det särskilt viktigt att skattereglerna utformas så att en växande tjänstesektor verkligen kan uppstå. Före skattereformen 1990/91 var flertalet tjänster inte momsbelagda, men i samband med skattereformen infördes full moms. Tjänster som i huvudsak förbrukas och köps av företag kan möjligen bära full moms. Men det är uppenbart att s.k. hushållsrelaterade tjänster, där produktivitetsutvecklingen synes vara långsammare och konkurrensen med gör-det- själv är större, har svårt att bära dagens totala skattebörda. En lindring av skatten på hushållstjänster får inte motsvarande genomslag på de offentliga inkomsterna eftersom dessa tjänster i dag i stor utsträckning utförs svart eller inte alls.
Den stora invändningen mot dagens skattepolitik gäller emellertid skatternas totala omfattning. Enligt utskottets uppfattning är det ekonomiskt- politiskt riskfyllt att låta skattetrycket väsentligt överskrida nivån 50 % av BNP. Det är vad som nu sker efter regimskiftet förra året. Skattetrycket väntas dessutom stiga ytterligare framöver.
En frågeställning som ständigt dyker upp i samband med en diskussion om Sveriges långsiktiga utvecklingskraft är den om arbetsmarknadens funktionssätt. Skillnaden mellan högtillväxtscenariet och huvudalternativet beskrivs som en skillnad främst i detta avseende. Om arbetsmarknaden blir mer flexibel och fungerar bättre kan tillväxten bli högre, om den fungerar som nu blir tillväxten lägre.
Regeringen och de fackliga organisationerna till trots håller arbetsmarknaden på att förändras. Permanenta heltidsanställningar i ett och samma företag blir mindre vanliga. I stället utvecklas nya kontraktsformer, tidsbegränsade anställningar, uppdragstagande, underentreprenörskap, företagande, växling mellan dessa olika former etc. Arbetsmarknadens institutioner och regelsystem förändras däremot mycket långsamt. En gynnsam utveckling av ekonomin kräver därför reformer inom detta område. En första början bör omedelbart ske genom återgång till de av den borgerliga regeringen beslutade reglerna för arbetsrätten, både LAS och MBL.
Även vad gäller lönebildningen krävs reformer. Under många år har lönebildningen varit den svenska ekonomins akilleshäl. Kompensationstänkande mellan olika grupper har i hög grad styrt löntagarnas organisationer, och en sned maktfördelning vid konflikter och förhandlingar har reducerat arbetsgivarnas motståndskraft. De återkommande devalveringarna har likaledes lärt arbetsgivarna att det är ofarligt att acceptera höga lönekrav - när företagen har prissatt sig ur marknaden på grund av för högt kostnadsläge har statsmakterna ändå sänkt reallönerna genom devalvering av kronan.
Med rörlig växelkurs och en riksbank som håller inflationen i schack är det främst sysselsättningen som blir förloraren när kostnadsökningen blir för stor. Med utgiftstak - vilket ju i praktiken också innebär ett skattetak - för den offentliga sektorn gäller även på detta område att det är antalet arbetstillfällen som blir mindre än eljest vid stora lönekostnadsökningar.
Det är parterna på arbetsmarknaden som har det yttersta ansvaret för att problemen med lönebildningen löses. Det finns emellertid viktiga frågor som ligger inom det politiska systemets ram att besluta om. Dit hör t.ex. ett skattesystem som gör att det lönar sig att arbeta och utbilda sig. Att återställa grundtankarna i den stora skattereformen är mycket angeläget. En allmän arbetslöshetsförsäkring finansierad med egenavgifter skulle dels ge individen ett verkligt val om han eller hon vill tillhöra en fackförening eller ej, dels öka motivationen för arbetstagarna att inte medverka till löneavtal som höjer arbetslösheten. Det är också viktigt att motverka den utveckling som nu tycks vara på gång där facken, förutom a-kassan, skall administrera kollektiva tilläggsförsäkringar på t.ex. sjukförsäkringsområdet. Förändringar i arbetsrätten som dels gör den mera lättadministrerad för småföretagare, dels stärker individens ställning är nödvändiga.
För att en situation där kompetens och erfarenhet ger en relativt högre lön skall accepteras krävs att utbildnings- och fortbildningssystemet är sådant att den som vill öka sin kompetens har god möjlighet att göra det. Allmänt gäller att en större löneflexibilitet måste eftersträvas.
En aktiv arbetsmarknadspolitik och den svenska arbetslinjen finns det, enligt utskottets uppfattning, skäl att värna om under förutsättning att den görs effektiv. Det är viktigt att människor hjälps med utbildning, flyttning och annat aktivt stöd under en omställningsperiod i stället för enbart kontanta bidrag. Som utskottet ser det är det emellertid uppenbart att arbetsmarknadspolitiken för närvarande bär en alltför stor börda i den ekonomiska anpassningen och att den därmed inte kan uppfylla nödvändiga effektivitetskrav. Tidvis tycks det rent av vara svårt för arbetsmarknadsmyndigheterna att göra av med anslagna medel. De många olika stödsystem som finns för företagen tränger undan normala arbetstillfällen. Det tycks också vara så att många enskilda människor söker sig till s.k. aktiva insatser enbart för att kvalificera sig för en ny period av kontantstöd. Enligt utskottets mening bör anslagen till arbetsmarknadspolitiken begränsas och reglerna för arbetslöshetsförsäkringen reformeras. Utskottet återkommer längre fram i betänkandet till frågor som rör arbetsmarknadspolitiken.
Budgetpolitiken bör bl.a. ha som långsiktigt mål att bättre balans uppnås mellan den privata och den offentliga sektorn. När den privata sektorn tillåts öka, minskar behovet av offentliga insatser. Den offentliga sektorns verksamhet och transfereringar kan då successivt koncentreras till kärnuppgifterna. Utskottet anser att totala offentliga utgifter som med regeringens politik ännu vid sekelskiftet överstiger 60 % av BNP är omöjliga att förena med en god ekonomisk utveckling.
Offentliga monopol, omfattande transfereringar och inskränkt valfrihet leder förutom till minskad valfrihet för medborgarna också till sämre utnyttjande av de totala ekonomiska resurserna. Trögheten i stora, icke konkurrensutsatta offentliga system ger dålig effektivitet. Det hårda skattetryck som krävs för att finansiera en stor offentlig sektor försvagar dessutom tillväxtkraften i ekonomin, och de nya jobben blir färre.
På 1980-talet inleddes en våg av avregleringar och ökad konkurrens. Över hela världen avskaffades offentliga monopol till förmån för konkurrens, mer av privat ägande och marknadslösningar. Så även i Sverige, där bl.a. regleringar av kreditmarknaden, valutahandeln, taxitrafiken och inrikesflyget avskaffades.
Trots detta tyder mycket på att förekomsten av monopol, oligopol, regleringar och omfattande statliga subventioner till företagssektorn fortfarande är en gigantisk hämsko på en rationell ekonomisk aktivitet i vårt land. Studier tyder på att situationen i flera avseenden är sämre i Sverige än i jämförbara länder.
Flera rapporter och utredningar har beskrivit de effektivitetsförluster bristen på sund konkurrens innebär. Att Sverige, tvärt emot den beskrivning som ofta ges av vårt land som en liten men vppen ekonomi, är ett land där stora sektorer av ekonomin kännetecknas av obefintlig eller otillräcklig konkurrens leder till höga kostnader, krav på subventioner, låg produktivitet och svag förmåga att alstra nya arbeten. Utskottet anser att åtgärder krävs för att öka konkurrensen och minska subventionerna till företagssektorn.
Av effektivitetsskäl och för att inte snedvrida konkurrensen mellan verksamheter i den offentliga och den privata sektorn måste staten gå vidare med ägarspridning och sälja statliga företag.
Utskottet återkommer senare i betänkandet till de konkreta förslag som förs fram i motionerna inom skatte-, arbetsmarknads-, utbildnings- och miljöområdet samt frågor rörande näringspolitiken.
Sammanfattningsvis innebär utskottets ställningstagande till riktlinjerna för den ekonomiska politik som krävs för att åstadkomma en uthållig tillväxt att utskottet avstyrker propositionens riktlinjer.
Vad utskottet här anfört om riktlinjer för den ekonomiska politiken med anledning av motionerna Fi15 (m) yrkandena 1, 2 i denna del, 7 och 32, Fi16 (fp) yrkandena 1 och 30 samt Fi18 (kds) yrkandena 1 och 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Enligt utskottets mening lämnas i motion Fi17 (v) inte några väsentliga bidrag till hur den ekonomiska politiken bör utformas. Med hänvisning härtill avstyrks yrkande 1 i denna motion.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på proposition 1995/96:25 yrkande 1 och motion 1995/96:Fi17 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 1, 2 i denna del, 7 och 32, 1995/96:Fi16 yrkandena 1 och 30 samt 1995/96:Fi18 yrkandena 1 och 2 godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,
3. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 2)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets ställningstagande till förslagen om riktlinjer för den ekonomiska politiken börjar med I de bedömningar och slutar med avstyrks av utskottet bort ha följande lydelse:
Bakgrunden. 1990-talets kris
Den depression som utlöstes under 1990- talets första år var en direkt följd av produktivitetsproblemen sedan 1970- talet, kostnadsökningarna under 1980- talet och den felaktigt inriktade ekonomiska politiken. Den konsoliderade offentliga sektorn uppvisade ett överskott på 66 miljarder år 1989, som sedan förvandlades till ett underskott på närmare 200 miljarder år 1993. Åren 1991 till 1993 föll produktionen med 5 %.
Det mest utmärkande draget för den depression som drabbade svensk ekonomi under 1990-talets första år var den s.k. realräntechocken. På ett par år gick realräntan från minus till plus 8 %. En så kraftig realräntechock leder i det närmaste till en paralysering av all verksamhet; hushåll och företag slutar att låna, amorterar av gamla lån och minskar den effektiva efterfrågan. Plötsligt blev lån mindre fördelaktiga ur skattesynpunkt. Detta bidrog till intensiteten i den privata skuldsaneringen, och omvänt till fallet i efterfrågan på varor och tjänster. Höginkomsttagare som kunde mobilisera ett stort sparande gynnades mest av denna utveckling. Vidare utgjorde omläggningen av den ekonomiska politiken, i riktning mot inflationsbekämpning, en viktig förklaring till realräntechocken. Det var inflationsnivån och inte så mycket de nominella räntorna som förändrades. Från att ha legat på en nivå runt 10 % minskade inflationen till ca 2 %. De höga realräntorna under 1990-talets inledning tvingade alltså fram en skuldsanering i hushåll och företag, dels genom lägre konsumtion i hushållssektorn, dels genom en lägre nivå på de fysiska investeringarna i företagssektorn. I praktiken tog staten över skulderna i den privata sektorn. Från att ha genererat underskott under större delen av 1980-talet visade den privata sektorn ett överskott på 162 miljarder år 1993. På ett fåtal år stärktes den privata sektorns finansiella sparande med 200 miljarder samtidigt som den offentliga sektorn drog på sig motsvarande underskott. Den offentliga skuldökningen var beklaglig men i den uppkomna situationen nödvändig. Om inte staten ökat underskotten hade depressionen fördjupats, betalningssystemet slagits ut och kapitaldestruktionen förvärrats. Däremot hade staten kunnat föra en helt annan politik under 1980-talet för att minska spekulationen och den kreditdrivna efterfrågeexpansionen. Inflationen och kostnadstrycket hade kunnat hållas tillbaka med en mer restriktiv ekonomisk politik. Den ekonomiska politiken var för svag och kortsiktigt inriktad. Den borgerliga regeringens oförmåga att upprätthålla sysselsättningsnivån i samhället bidrog till att kraftigt förstärka krisen och fördjupa det statliga underskottet.
Den förda politiken och regeringens inriktning av tillväxtpolitiken
Regeringens tillväxtproposition har en mycket övergripande karaktär. Den innehåller resonemang om tillväxtens allmänna förutsättningar, men väldigt få konkreta förslag. Som utskottet ser det finns det inslag i regeringens övergripande syn på den ekonomiska utvecklingen som är positiva, men samtidigt präglas de konkreta åtgärderna och systemförändringarna av en politisk uppgivenhet. Utskottet anser att den ekonomiska politiken måste baseras på den produktiva rättvisan och den generella välfärden.
Utskottet delar i stor utsträckning regeringens övergripande syn på den ekonomiska utvecklingen, dvs. sambanden mellan uthållig tillväxt, social trygghet och en god miljö. Däremot är det utskottets uppfattning att flera viktiga inslag i regeringens strategi försvårar möjligheten att realisera de goda avsikterna. Det beror bl.a. på att det finns en uppenbar motsättning mellan regeringens ambition att tillämpa kvalifikationsvillkoren för ett framtida EMU-medlemskap, de s.k. konvergenskriterierna, och det övergripande syftet att stimulera sysselsättning och välfärd. Denna EMU- anpassning minskar möjligheterna att bedriva en självständig och socialt framåtsyftande ekonomisk politik.
Enligt utskottets mening är regeringens ekonomiska politik alldeles för hårt bunden vid ett uppfyllande av EMU:s konvergenskrav. I konvergensprogrammet finns en strategi att minska den offentliga konsumtionen som inte är sakligt motiverad utifrån vare sig tillväxt- eller budgetsaneringssynpunkt. I propositionen anger regeringen att utgiftskvoten beräknas minskas från över 70 % av BNP år 1994 till 62 % år 1998. Utskottet ser positivt på en utveckling som gör att utgiftskvoten kan sjunka som en följd av ekonomisk tillväxt, dvs. en utveckling som gör att arbetslösheten sjunker och sysselsättningen ökar. Utskottet är emellertid av den bestämda uppfattningen att den kommunala verksamheten har en avgörande betydelse för framtida ekonomisk tillväxt, för att utveckla en social infrastruktur som är överensstämmande med förnyelse, rörlighet och flexibilitet. De försämringar av ersättningsnivåerna som är beslutade för bl.a. sjukförsäkringen och a-kassan, liksom för bostadstilläggen för pensionärerna, motverkar möjligheterna att stärka tillväxtkraften i ekonomin. Försämringar i trygghetssystemen minskar människors möjligheter att parera kriser, leder till uppgivenhet och utanförskap. Dessutom ökar belastningen på den kommunala ekonomin. Den osäkerhet som spritts om socialförsäkringssystemens hållbarhet bidrar till att minska konsumtionsbenägenheten och försvårar på så sätt regeringens möjligheter att uppnå målen om en sänkt sparkvot och en större privat konsumtion.
Det bör också framhållas att konvergenskravet på ett tak för budgetunderskottet på 3 % av BNP begränsar utrymmet för konjunkturpolitiken i framtiden, dvs. minskar möjligheterna att via statsbudgeten och de offentliga utgifterna påverka sysselsättningsnivån. Om Sverige går in i en ny lågkonjunktur, t.ex. efter en kronanslutning till ERM, kan en sådan reglering av budgetpolitiken få mycket svåra följder för den svenska ekonomin. Det gäller inte minst möjligheten att hålla tillbaka arbetslösheten.
Utskottets förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken
Det helt överskuggande problemet i den svenska ekonomin är den mycket höga arbetslösheten. Antagandet om en total arbetslöshet på 10 % vid sekelskiftet är helt oacceptabelt.
För att skapa sysselsättning och få ner arbetslösheten krävs enligt utskottet en medveten strategi som bygger på följande punkter.
- Miljöomställning av produktion och konsumtion. En aktiv skattepolitik i riktning mot en miljöinriktad skatteväxling, styrande regelsystem och stimulanser genom t.ex. utbyggda miljöfonder.
- En politik för ökad produktivitet. Kompetenshöjning i arbetslivet och ökade satsningar på utbildning. Stöd till nyföretagande och mindre företag genom skattestimulanser och kreditstöd. En aktiv arbetsmarknadspolitik med tonvikt på stimulanser och stöd till de arbetssökande i stället för åtgärder riktade mot de arbetslösa.
- En medveten strategi för att begränsa övertiden och införa en successivt kortare arbetsdag med inriktning på sextimmarsdagen. Samhället bör stödja denna process genom sänkta arbetsgivaravgifter för försök med kortare arbetsdag.
- En välfärdspolitik som upprätthåller den kommunala sysselsättningen inom vård, skola och omsorg. Detta innebär en medveten satsning på kvinnors arbetsmarknad.
Den allmänna utgångspunkten för den politik utskottet vill förorda är att den samhällsekonomiska effektiviteten måste öka, arbetslösheten pressas och välfärden stärkas. Det betyder bl.a. att riktlinjerna måste forma en politik för ett starkare omvandlingstryck, en näringsstruktur inriktad på uthållig tillväxt, satsningar på kompetensutveckling och en starkare kommunal ekonomi. Steg måste tas mot en kortare arbetstid samtidigt som rimliga ersättningsnivåer i socialförsäkringar och a-kassa införs. Regeringens strategi att förändra de grundläggande trygghetssystemen genom lägre ersättningsnivåer och kortare ersättningsperioder - vad som kallas den bortre gränsen - får enligt utskottets uppfattning direkt destruktiva effekter. Dessa systemförändringar bidrar inte till att förstärka den offentliga ekonomin i någon större utsträckning, men däremot till att minska trygghet och välfärd.
Det saneringsprogram som nu genomförts innebär att statsfinanserna är på väg mot kontroll. Utskottet vill dock understryka att finanspolitiken måste vara fortsatt stram. Men vid utformningen av finanspolitiken måste fördelningsmässiga hänsyn väga tungt. Utskottet vill därför framhålla vikten av att ett större utrymme skapas för kommunsektorn att trygga service och välfärd. Saneringsprogram bör utformas på ett sådant sätt att det blir möjligt att skapa balans i den offentliga ekonomin samtidigt som den generella välfärdspolitiken garanteras i handling, främst genom skatteökningar för dem med störst inkomster.
När det gäller penningpolitiken är det av avgörande betydelse att Riksbanken överger den räntehöjningspolitik som inleddes sommaren 1994 och som bidragit till att försvåra uppgången i ekonomin, att fördyra investeringar och produktion och samtidigt skapat förväntningar om en sämre framtida ränteutveckling. Riksbankens inflations- och räntefixering blev en ond och självuppfyllande profetia. Utskottet vill bestämt avvisa de propåer som kommit från Riksbanken om ett lagstadgat inflationsmål. Det vore att ta ytterligare ett steg i en riktning som minskar det ekonomisk-politiska handlingsutrymmet och försvårar en sysselsättningsstimulerande politik. En alltför rigid tolkning av inflationsbekämpningen försämrar resursutnyttjandet i ekonomin och för med sig stora realekonomiska kostnader. Utskottet delar uppfattningen att inflationen bör hållas på en låg nivå, bl.a. för att värna låginkomsttagarnas ekonomiska ställning. En rationellt utformad antiinflationspolitik måste dock ta sin utgångspunkt i utbudspåverkande åtgärder, dvs. eliminera flaskhalsar på arbetsmarknaden, förbättra kompetensutvecklingen och stimulera tillgången på riskvilligt kapital. En inflationsbekämpning som enbart tar sikte på att hålla tillbaka efterfrågenivån får destruktiva samhällsekonomiska effekter.
Regeringen måste när det gäller lönebildningen ta på sig det avgörande ansvaret för att de nominella löneuttagen hamnar på en nivå som är samhällsekonomiskt hållbar. Regeringen borde t.ex. ha ingripit mot de höga vinstnivåerna i industrin som destabiliserade och försvårade avtalsrörelsen. I den stabiliseringspolitiskt mycket känsliga period vi är inne i vore det önskvärt med breda löneavtal som täcker hela arbetsmarknaden. Löneutvecklingen bestäms långsiktigt av produktivitetsutvecklingen. Det är emellertid uppenbart att stora grupper inom den offentliga sektorn i dag är felavlönade. Lönediskrimineringen av kvinnor och kvinnodominerade arbeten är uppenbar. Bristen på samordning i löneförhandlingarna, framför allt på grund av arbetsgivarsidans ovilja, och frånvaron av utvecklade arbetsvärderingsinstrument försvårar löneförhandlingarna.
För att skapa en uthållig utveckling för nästa århundrade krävs en strategi som tar sikte på jämlikhet, jämställdhet och ekologisk balans. Detta förutsätter att maktkoncentrationen i näringslivet motverkas. Enligt utskottets uppfattning bör därför industrins devalveringsvinster avsättas till framtidsfonder för arbetslivets förnyelse och kompetensutveckling. Det är viktigt att värna och utveckla kvinnors arbetsmarknad, och utskottet vill bestämt avvisa de s.k. piglösningar som diskuteras. Ny teknik och teknologi gör det möjligt att förnya arbetslivet så att alla människor, kvinnor såväl som män, kan ta del i arbetslivet. En uthållig tillväxt kräver en aktiv resurshushållning. Men detta förutsätter investeringsprogram för miljöanpassade transportlösningar och alternativa energisystem samt en allmän miljöomställning av produktion och konsumtion.
Utskottet återkommer senare i betänkandet till de konkreta förslagen som förs fram i motionerna inom skatte-, arbetsmarknads-, utbildnings- och miljöområdena samt frågor rörande näringspolitiken.
Sammanfattningsvis innebär utskottets ställningstagande till riktlinjerna för den ekonomiska politik som krävs för att åstadkomma en uthållig tillväxt att utskottet avstyrker propositionens riktlinjer.
Vad utskottet här anfört om riktlinjer för den ekonomiska politiken med anledning av motion Fi17 (v) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna,
Enligt utskottets mening lämnas i motionerna Fi15 (m), Fi16 (fp) och Fi18 (kds) inte några positiva eller väsentliga bidrag till hur den ekonomiska politiken bör utformas. Med hänvisning härtill avstyrks dessa motioner i här aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på proposition 1995/96:25 yrkande 1 och motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 1, 2 i denna del och 32, 1995/96:Fi16 yrkandena 1 och 30, 1995/96:Fi18 yrkandena 1 och 2 godkänner vad som förordas i motion 1995/96:Fi17 yrkande 1 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Privat sparande (mom. 3)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Privat sparande börjar med Som utskottet och slutar med yrkande 12 bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att den socialdemokratiska regeringen uppenbarligen inte förstår vikten av ett stort hushållssparande.
Sparandet och ägandet av sparandet är av central betydelse för kapitalbildningen. Det är ur sparandet investeringsmedlen tas. Som framhålls i motionerna hävdas det ofta från socialdemokratiskt håll att det ökade hushållssparandet är en av huvudorsakerna till Sveriges ekonomiska problem. Det felaktiga i Socialdemokraternas syn på sparandet är att man endast ser på det som ett konjunkturfenomen. Förändringar i sparandet får med ett sådant betraktelsesätt endast betydelse för hur den totala efterfrågan i ekonomin utvecklats. Utskottet vill emellertid understryka att ett tillräckligt stort hushållssparande är en förutsättning för att vi skall ta oss ur problemen. Det som erfordras är att sparandet i hushållssektorn används för att finansiera inve- steringar som stärker tillväxtkraften.
Enskilt sparande måste stimuleras liksom enskilt ägande. Alla tankar på att försämra villkoren för privat pensionssparande måste avvisas.
Vad utskottet här med anledning ur motionerna Fi15 (m) yrkande 8 och Fi18 (kds) yrkande 12 anfört om hushållssparandets betydelse för kapitalbildningen och därmed tillväxten i ekonomin bör av riksdagen ges regeringen till känna.
När det gäller sparandets betydelse för riskkapitalförsörjningen och frågan om AP-fondernas placeringsrätt återkommer utskottet till dessa frågor längre fram i betänkandet.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande privat sparande
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 8 och 1995/96:Fi18 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om privat sparande och enskilt ägande,
5. Sanering av statsfinanserna (mom. 4)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Saneringen av statsfinanserna börjar med "Finansutskottet vill med" och slutar med "Fi15 (m) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet får med anledning härav anföra följande. Enligt utskottets mening måste finanspolitiken styras över från aktiv konjunkturpolitik mot en långsiktig strukturpolitik. En sänkning av den offentliga utgiftskvoten gör de offentliga finanserna mindre konjunkturkänsliga.
Såsom Moderata samlingspartiet framhåller i sin motion är det svårt att få stabilitet i ekonomin så länge som den offentliga sektorn är större än den privata. Ett långsiktigt mål bör därför vara att de offentliga utgifterna inte skall överstiga hälften av BNP, vilket kan jämföras med dagens nivå på närmare 70 %.
Av grundläggande betydelse är också att budgetsaneringen baseras på utgiftsminskningar och inte på skattehöjningar. En sådan politik förbättrar ekonomins tillväxtmöjligheter.
Internationell erfarenhet och forskning visar att en budgetkonsolidering som bygger på utgiftsnedskärningar snarare än skattehöjningar har bättre förutsättningar att bli framgångsrik och uthållig. En naturlig förklaring till detta är att höga skatter försämrar tillväxtkraften i ekonomin, vilken är av avgörande betydelse för att skulden skall minska i förhållande till BNP.
Den tidigare borgerliga regeringens saneringsprogram omfattade budgetförstärkningar på sammanlagt 190 miljarder kronor, varav drygt tre fjärdedelar utgjordes av utgiftsnedskärningar. Därefter har den socialdemokratiska regeringen fått igenom 79 miljarder kronor i egna budgetförstärkningar i riksdagen. Dessa budgetförstärkningar består till 60 % av skattehöjningar.
Skall tillväxten kunna främjas måste skattetrycket begränsas. Moderata samlingspartiet presenterade i anslutning till vårens kompletteringsproposition ett program för budgetförstärkningar som innefattar både utgiftsminskningar och skattesänkning. Utgiftsminskningarna uppgick till netto 55 miljarder kronor och skattesänkningar till netto 37 miljarder kronor. Detta program bör enligt utskottets mening ligga till grund för den fortsatta saneringen av statsfinanserna.
Inledningsvis bör regeringen specificera hur man avser att lägga ut de återstående 20 miljarder kronorna i den egna saneringsplanen samt de ytterligare 16 miljarder kronor som aviserades i konvergensprogrammet, dvs. sammanlagt 36 miljarder kronor. Det bör göras med utgångspunkt i det moderata saneringsprogrammet.
Även i regeringens mest gynnsamma budgetscenario kommer skuldkvoten fortfarande att ligga kvar på närmare 70 % av BNP vid ingången av nästa sekel. Med en så stor offentlig skuld är det svårt att få stabilitet i ekonomin. Den stora skulden bidrar tvärtom till att de offentliga finanserna är extremt känsliga för förändringar i den internationella räntenivån samt för förändringar i kronkursen.
Det besparingsbehov som regeringen redovisar i propositionen är med hänsyn härtill otillräckligt. Ytterligare budgetförstärkningar måste komma till stånd för att Sverige skall kunna etablera en tillräckligt stor trovärdighet för den ekonomiska politiken. Sådana förstärkningar ligger också i linje med rekommendationer som OECD har givit Sverige. I sin senaste granskning av den svenska ekonomin har nämligen OECD uppmanat regeringen att så snart som möjligt fatta beslut om den i konvergensprogrammet angivna utgiftsminskningen.
De synpunkter som de moderata motionärerna redovisat i motion Fi15 (m) yrkande 3 om skuldsaneringsprogrammets inriktning och storlek bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande sanering av statsfinanserna
att riksdagen med bifall till motion1995/96:Fi15 yrkande 3 samt med avslag på motion 1995/96:Fi18 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av fortsatta utgiftsminskningar och skattesänkningar,
6. Sanering av statsfinanserna (mom. 4)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Saneringen av statsfinanserna börjar med "Kristdemokraterna riktar" och slutar med "motion Fi18 (kds) yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Kristdemokraterna riktar i sin motion kritik mot den i propositionen beskrivna åtgärden att föra över medel för kärnkraftens avveckling från Riksbanken till Riksgäldskontoret. Utskottet vill med anledning härav anföra följande.
Reaktorinnehavare skall enligt lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. erlägga en årlig avgift så länge reaktorn är i drift. Influtna avgiftsmedel placeras på checkräkning i Riksbanken som till Statens kärnkraftsinspektion betalar en ränta motsvarande marknadsräntan på tioåriga statsobligationer.
Såsom framgår av propositionen kommer dessa medel att föras över till Riksgäldskontoret för att där inordnas i en nyinrättad fond benämnd Kärnavfallsfonden. Fonden skall förvaltas av en särskild styrelse som ges möjlighet att med friare placeringsregler öka fondens avkastning. Placeringar skall kunna göras i aktier, obligationer och andra finansiella instrument.
Med tanke på att varken den tilltänkta fonden eller inriktningen på dess placeringar svarar mot Riksbankens verksamhet är det rimligt att tillgångarna lyfts ur banken. Utskottet ser emellertid inget rimligt skäl till att fonden måste knytas till Riksgäldskontoret eftersom förvaltningen skall ombesörjas av en särskild styrelse. Kontoret saknar dessutom kompetens för aktieförvaltning. Lika väl som AP-fonden har kunnat byggas upp vid sidan av Riksbanken och Riksgäldskontoret, lika självklar kan Kärnavfallsfonden göra det.
I tillväxtpropositionen framkommer dock det skäl som tycks vara den egentliga anledningen till att fonden knyts till Riksgäldskontoret. Genom att göra så kan regeringen hävda att statsskulden och upplåningsbehovet minskar med 18 miljarder kronor.
Om detta är regeringens sätt att sanera statsfinanserna och minska statsskulden är det, som utskottet ser det, mycket allvarligt. Saneringen får aldrig bli en pappersprodukt där man genom kreativ bokföring tror sig lösa uppgiften. Dessa medel har betalats in av energiföretagen för att finansiera hanteringen av det utbrända kärnbränslet och skall användas för detta ändamål. Den skenbara förbättring som regeringen kan tillgodoräkna sig i dag genom åtgärden leder bara till att upplåningsbehovet ökar i motsvarande grad den dag fondens tillgångar skall tas i anspråk för sitt avsedda ändamål.
Såsom också framhålls i den kristdemokratiska motionen måste saneringen av statsfinanserna påskyndas. Utskottet noterar med tillfredsställelse att Kristdemokraterna är beredda att medverka till att ytterligare budgetförstärkningar på drygt 10 miljarder kronor kan komma till stånd.
Vad utskottet här anfört med anledning av motionen Fi18 (kds) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande sanering av statsfinanserna
att riksdagen med bifall till motion1995/96:Fi18 yrkande 9 samt med avslag på motion 1995/96:Fi15 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om den fortsatta saneringen av statsfinanserna och utnyttjandet av Kärnavfallsfonden,
7. Sanering av statsfinanserna (mom. 4, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Saneringen av statsfinanserna börjar med "Finansutskottet vill" och slutar med "motion Fi15 (m) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Mycket kraftiga skattehöjningar har genomförts, och dessa har i synnerhet gällt sådana skatter som belastar företagandet och enskilda människors inkomster från arbete, studier och sparande. Ett redan högt skattetryck stiger därmed ytterligare.
Den förda politiken främjar inte stabiliteten i skattereglerna, vilket skapar osäkerhet och är negativt för företagande och investeringar. Den leder dessutom till att skatternas totala omfattning ökar, vilket utskottet ser som riskfyllt. Ett högt skattetryck innebär att statsbudgeten blir mycket känslig för konjunktursvängningar. Därmed ökar risken för att budgetens underskott åter skulle komma att öka vid en kommande konjunkturförsvagning.
Dagens budgetförbättring är enligt utskottets mening inte tillräckligt robust. Budgetsaneringen måste i högre grad ske med minskade utgifter och i mindre grad med höjda skatter.
Uskottet noterar att de offentliga utgifternas andel av BNP sjunker, men att utgiftskvoten kommer att ligga kvar på drygt 60 % i regeringens långsikts perspektiv. En så hög utgiftskvot är enligt utskottets mening inte förenlig med en skattekvot på rimlig nivå. Målet bör därför vara att pressa ner den ytterligare.
Budgetsaneringen under åren framöver måste inriktas på bl.a. transfereringarna till företag. Att dessa uppgår till över 40 miljarder kronor ser utskottet som ett uttryck för en kvarlevande gammaldags socialdemokratisk näringspolitik som utgår från föreställningen att politiker på ett bättre sätt än företagare kan avgöra hur företag skall skötas och investeringar göras.
Inom socialförsäkringssystemen kan ytterligare besparingar uppnås genom att man gör systemen mer försäkringsmässiga, inte mindre. Så t.ex. måste rundgången i a-kassesystemet. brytas. Ytterligare ett viktigt besparingsområde är försvaret, där man med färre men bättre utbildade och utrustade värnpliktiga kan ge armén en modernare utformning.
Utskottet avstyrker därmed motion Fi15 (m) yrkande 3.
8. Statsskuldspolitiken (mom. 5)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Statsskuldspolitiken börjar med Finansutskottet får och slutar med yrkande 5 bort ha följande lydelse:
Som motiv för att i det korta perspektivet fortsätta upplåningen i utländsk valuta anförs i propositionen att det skulle minska påfrestningarna på den inhemska upplåningen. Utskottet anser i likhet med motionärerna att detta behov inte förefaller så stort med det stora överskott i bytesbalansen som väntas. Vill man markera regeringens beslutsamhet att inte låta inflationen urholka statsskulden, görs detta ännu tydligare genom att öka satsningen på realränte- eller indexobligationer. Upplåning i utländsk valuta kan naturligtvis vara fördelaktig, om en kronförstärkning förutses, men det kan diskuteras om man ändå skall utsätta sig för den extra risk detta innebär. Den kommande utredningen om statsskuldspolitiken bör därför enligt utskottet ägna särskild uppmärksamhet åt motiven för upplåning i utländsk valuta, när bytesbalansen visar stort överskott.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi15 (m) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande statsskuldspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi15 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Valutapolitiken (textavsnittet)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist, (m) Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Valutapolitiken börjar med Ett av konvergensvillkoren och slutar med propositionen skrevs bort ha följande lydelse:
Som utskottet redovisat anser regeringen enligt propositionen att det inte är aktuellt att knyta kronan till ERM. Med en strikt tolkning av Maastrichtfördraget skall valutan ha varit stabil under två år inom ramen för ERM. Det råder bred politisk enighet om att Sverige bör återgå till fast växelkurs. Den viktigaste förutsättningen är dock att återskapa en ekonomi med god utvecklingskraft och stabilt sunda statsfinanser.
Finansutskottet delar motionärernas uppfattning att en trovärdighetsskapande åtgärd, som omedelbart skulle stärka kronan och sänka räntenivån, vore att regeringen klargör sin avsikt att när konvergensvillkoren är uppfyllda föreslå Sveriges övergång till EMU:s tredje fas med gemensam valuta. Det skulle medverka till lägre inflation och mer stabilitet i den ekonomiska politiken i Sverige och därmed även vara gynnsamt för tillväxten.
10. Riksbankens ställning (mom. 6)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riksbankens ställning börjar med Fullmäktige utgår och slutar med av riksdagen bort ha följande lydelse:
Forskning visar att länder med fasta växelkurser och en mer oberoende centralbank har lägre inflation. Den dämpande effekten på inflationen av en oberoende centralbank är dessutom större vid flytande än vid fasta växelkurser. Det är svårt för en centralbank att föra en trovärdig låginflationspolitik, när växelkursen flyter och den är beroende av regeringen eller parlamentet.
Det finns därför som utskottet ser det goda skäl att nu vidta åtgärder för att stärka Riksbankens oberoende. Som framgått har ett enigt riksbanksfullmäktige i skrivelsen till finansutskottet begärt förändringar i huvudsaklig överensstämmelse med Riksbanksutredningens förslag. Även om ett genomförande måste dröja till efter 1998 års val till den del det förutsätter grundlagsändring, bör regeringen enligt utskottets mening skyndsamt framlägga erforderliga förslag. Särskilt angeläget är att det av lagstiftningen tydligt framgår att det övergripande målet för penningpolitiken är att värna penningvärdet. Det skulle skänka trovärdighet åt de politiska instansernas beslutsamhet att hålla inflationen nere.
I propositionen förordar regeringen att frågor om valutaregim bör flyttas från riksbanksfullmäktige till regeringen. Detta överensstämmer med beslutsprocessen i flertalet andra länder. Utskottet har inget att invända mot denna ordning.
Utskottet tillstyrker således förslagen i motionerna 1994/95:K204 (m), 1994/95:K219 (fp), 1995/96:Fi15 (m) yrkande 6, 1995/96:Fi16 (fp) yrkande 3 och 1995/96:Fi18 (kds) yrkande 4 om att regeringen snarast bör lägga fram en proposition angående ökat oberoende för riksbanken i enlighet med riksbanksutredningens förslag.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande Riksbankens ställning
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:K204, 1994/95:K219, 1995/96:Fi15 yrkande 6, 1995/96:Fi16 yrkande 3 och 1995/96:Fi18 yrkande 4 samt med avslag på motion 1994/95:Fi207 yrkande 3 hos regeringen begär förslag om ökat oberoende för Riksbanken i enlighet med vad utskottet anfört,
11. Riksbankens ställning (mom. 6, motiveringen)
Johan Lönnroth (v) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riksbankens ställning börjar med Som framgår och slutar med avstyrks av utskottet bort ha följande lydelse:
Riksbanken har sedan sommaren 1994 fört en politik som inneburit allt högre räntor. Det har bidragit till att försvåra uppgången i ekonomin, fördyra investeringar och produktion samtidigt som det skapar förväntningar om en sämre framtida ränteutveckling. Därmed har Riksbankens inflations- och räntefixering blivit en självuppfyllande profetia. Att som riksbanksfullmäktige förordar ange ett lagstadgat inflationsmål för penningpolitiken vore därför mycket olyckligt. Utskottet avvisar bestämt en sådan lagstiftning. Det skulle minska den ekonomiska politikens handlingsutrymme och försvåra en sysselsättningsstimulerande politik.
Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionerna 1994/95:K204 (m), 1994/95:K219 (fp), 1995/96:Fi15 (m) yrkande 6, 1995/96:Fi16 (fp) yrkande 3, 1995/96:Fi18 (kds) yrkande 4.
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i Vänsterpartiets motion och i motion 1994/95:FI207 (c) yrkande 3 att det är angeläget att Riksbanken förblir under parlamentarisk kontroll som riksdagens bank. Ett eventuellt framtida deltagande i tredje etappen av EMU skulle reducera Riksbanken till en sedeldepå för norra Europa. Möjligheterna att utöva någon demokratisk kontroll över penning- och valutapolitiken vore därmed obefintlig. Det finns därför skäl att slå fast Riksbankens ställning som riksdagens bank. Något särskilt tillkännagivande om att grundlagens bestämmelser härom fortfarande skall gälla skall inte behövas, varför motion 1994/95:Fi207 (c) yrkande 3 avstyrks av utskottet.
12. Beslut om kronans anslutning till ERM (mom. 7)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Beslut om Sveriges deltagande i ERM börjar med Finansutskottet vill och slutar med därmed av utskottet bort ha följande lydelse:
Frågan om en eventuell anknytning av den svenska kronan till ERM är av sådan avgörande betydelse för vår framtida ekonomiska utveckling och vårt ekonomiska oberoende att det är en självklarhet att en sådan fråga måste kräva ett ställningstagande från riksdagens sida.
Utskottet tillstyrker således motion Fi17 (v) yrkande 2 och anser att vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande beslut om kronans anslutning till ERM
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi17 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att en eventuell ERM-anslutning av kronan skall beslutas av riksdagen,
13. Inriktningen av skattepolitiken (mom. 8)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Inriktningen av skattepolitiken börjar med Finansutskottet vill och slutar med yrkandena 19-21 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i detta sammanhang anföra följande. När Socialdemokraterna övertog regeringsmakten i oktober 1994 var svensk ekonomi på väg upp ur recessionen. Det gällde framför allt den exportinriktade industrin. Utvecklingen på arbetsmarknaden hade vänt och arbetslösheten minskade. Underskottet i de offentliga finanserna kvarstod dock som en följd av att den borgerliga regeringens saneringsprogram ännu inte nått full effekt. I detta läge valde den socialdemokratiska regeringen att med hjälp av Vänsterpartiet och Miljöpartiet i riksdagen driva igenom ett eget saneringsprogram, som till större delen vilar på skattehöjningar. Den socialdemokratiska regeringen upphävde flertalet av den borgerliga regeringens skattesänkningar samt införde och höjde ytterligare ett stort antal skatter. Totalt uppgår de socialdemokratiska skattehöjningarna till närmare 60 miljarder kronor, varav en stor del har drabbat företagande och arbete. Denna politik har underminerat Sveriges långsiktiga utvecklingskraft.
Regeringens starkt försenade s.k. tillväxtproposition är även i detta avseende en besvikelse. Utöver olika besked om att företagna skattehöjningar inte kommer att ändras innehåller propositionen mest meddelanden om en lång rad pågående eller kommande utredningar. Därutöver redovisas vissa planer på kommande förslag till riksdagen, varav flera är direkt tillväxthämmande, t.ex. höjningen av koldioxidskatten, som direkt drabbar företagen och därmed möjligheten att skapa nya riktiga arbeten.
För att finanspolitiken verkligen skall kunna verka stabiliserande krävs att den offentliga sektorn inte är så stor att den tränger ut den privata sektorn och att dess utgifter inte tillåts växa på ett okontrollerat sätt. Budgetsaneringen måste därför baseras på utgiftsminskningar och inte på skattehöjningar. Samtidigt skulle ett lägre skattetryck förbättra ekonomins tillväxtmöjligheter.
Det främsta problemet inom kapitalbeskattningen är de extra pålagor som sparandet och kapitalbildningen, och därmed också investeringsförutsättningarna, belastas av i form av bl.a. förmögenhetsskatt och fastighetsskatt. Mot denna bakgrund föreslår vi då det gäller kapitalbeskattningen bl.a. att skattesatsen för kapitalinkomster sänks till 25 %, att den skärpta beskattningen av det långsiktigt bundna pensionssparandet undanröjs samt att fastighetsskatten på flerfamiljshus och småhus på sikt slopas eller i vart fall att höjningen av fastighetsskatten till 1,7 % 1996 undanröjs.
En kraftig sänkning av skatten på arbete bör vara ett viktigt inslag i den långsiktiga skattepolitiken, om arbetslösheten i Sverige skall kunna pressas ned. Det gäller såväl sänkt kommunalskatt och höjt grundavdrag som sänkta synliga och förmånsrelaterade socialförsäkringsavgifter och, på sikt, sänkt mervärdesskatt. Mot denna bakgrund anser utskottet att den statliga inkomstskatten bör sänkas från 25 till 20 % från den 1 januari 1996 och att fullt inflationsskydd samtidigt bör införas i skatteskalan. Brytpunkten bör successivt räknas upp, så att målet från marginalskattereformen om att endast 10 % av de heltidsarbetande skall betala statlig inkomstskatt uppnås och den allmänna löneavgiften bör slopas. Vidare bör en skattereduktion på 50 % införas för utbetald ersättning för omsorg och vissa andra tjänster i hemmen, som i dag normalt inte utförs inom den reguljära arbetsmarknaden, och frågan om avdrag eller skattereduktion för reparation och underhåll av bostaden snabbutredas.
Utskottet delar uppfattningen att beslutet om lägre moms på mat bör upphävas. I stället bör mer tillväxthämmande skatter sänkas. Utskottet instämmer således i motion Fi16 (fp) yrkande 14.
Självfallet bör inte skatteuttaget ytterligare skärpas. Därmed avstyrks motion Fi17 (v) yrkande 5 delvis.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Finansutskottet tillstyrker motion Fi15 (m) yrkandena 10, 11, 14, 16-18, 20 och 23-25. Motion Fi16 (fp) yrkandena 11 och 14 och Fi18 (kds) yrkandena 19-21 anses därmed vara tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande inriktningen av skattepolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi15 yrkandena 10, 11, 14, 16-18, 20 och 23-25 samt med anledning av motionerna 1995/96:Fi16 yrkandena 11 och 14 samt 1995/96:Fi18 yrkandena 19-21 och med avslag på motion 1995/96:Fi17 yrkande 5 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Inriktningen av skattepolitiken (mom. 8)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Inriktningen av skattepolitiken börjar med Finansutskottet vill och slutar med yrkandena 19-21 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att en starkt bidragande orsak till Sveriges problem enligt utskottets mening är att andelen företagare i relation till den totala arbetskraften har minskat mycket kraftigt de senaste decennierna. Denna negativa utveckling har accentuerats under den nuvarande regeringen som fört en politik som bl.a. inneburit mycket kraftiga höjningar av sådana skatter som belastar företagandet och enskilda människors inkomster från arbete, studier och sparande. Värnskatt, återinförd dubbelbeskattning, slopad kvittningsrätt, höjda arbetsgivaravgifter, höjd skatt på pensionssparande och kapitalförsäkring, skatt på industribyggnader, förtida momsinbetalning, höjd och breddad fastighetsskatt och mycket annat har lett till att ett redan högt skattetryck har stigit ytterligare.
Denna politik har varit negativ i främst två hänseenden. För det första har de återkommande ändringarna fram och tillbaka skadat förtroendet för regelsystemets stabilitet och lett till en ökad osäkerhet beträffande skattereglernas framtida utformning. För det andra är det ekonomiskt riskfyllt att låta skattetrycket väsentligt överskrida nivån 50 % av BNP, vilket nu är fallet. Därtill kommer att skattetrycket kan förväntas stiga ytterligare. Sådana förhållanden påverkar företagande och investeringar negativt. Det förhållandet att det sjunkande budgetunderskottet i alldeles för hög utsträckning hämtats in genom skattehöjningar gör att det finns en risk för att budgetförbättringen visar sig inte vara så robust som vore önskvärt. Budgetsaneringen bör således i högre grad ske med minskade utgifter och i mindre grad med höjda skatter. Det är därför angeläget, både från budgetsynpunkt och från tillväxtsynpunkt, att sänka ett antal strategiska skatter.
Vad som nu bör göras är att med kraft inrikta politiken på en satsning på nyföretagande eftersom nyckeln till fler jobb heter fler företagare. Den svenska företagsamheten måste utnyttjas. Människors affärsidéer och vilja och förmåga att starta egna företag och expandera redan etablerade företag måste uppmuntras och stimuleras. Alla onödiga hinder och byråkratiska svårigheter måste tas bort och vägen jämnas för en våg av nyföretagande.
Här gäller det naturligtvis att utforma beskattningen på företagande och kapital på ett smidigt sätt så att den inte upplevs som en hämsko som får folk att avstå från att förverkliga en nyetablering eller investering. Utskottet vill med kraft understödja yrkandet om ett slopande av den extra marginalskatten på inkomster över brytpunkten - den s.k. värnskatten - som Socialdemokraterna i förening med Vänsterpartiet drev igenom med den s.k. återställarpropositionen förra hösten. Denna extraskatt på arbete, som går stick i stäv mot principerna i den stora skattereformen som på sin tid genomfördes av Socialdemokraterna och Folkpartiet, bör snarast utmönstras ur systemet.
Den enda skattesänkning av betydelse som Socialdemokraterna har genomfört är sänkningen av momsen på mat från 21 till 12 %. Länge stod Socialdemokraterna emot det populistiska kravet på en momsdifferentiering, innebärande lägre moms på mat, och i den nyss omnämnda skattereformen var en enhetlig moms en av hörnstenarna. Av uppenbarligen opportuna skäl har man nu i stället gått in för en kraftig differentiering som träder i kraft vid årsskiftet. Det är högst tvivelaktigt om de grupper som man vill hjälpa har någon nytta av matmomssänkningen. Det kan tvärtom förhålla sig så att den mest gynnar välbeställda människor med dyra matvanor. Utskottet biträder därför kravet i fp-motionen på att beslutet om lägre moms på livsmedel bör upphävas.
Självfallet bör inte skatteuttaget ytterligare skärpas. Därmed avstyrks motion Fi17 (v) yrkande 5 delvis.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi16 (fp) yrkandena 11 och 14 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed är i stora delar motionerna Fi15 (m) yrkandena 10, 11, 14, 16-18, 20 och 23-25 samt Fi18 (kds) yrkandena 19-21 tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande inriktningen av skattepolitiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 10, 11, 14, 16-18, 20 och 23-25, 1995/96:Fi16 yrkandena 11 och 14 samt 1995/96:Fi18 yrkandena 19-21 och med avslag på motion 1995/96:Fi17 yrkande 5 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Inriktningen av skattepolitiken (mom. 8)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Inriktningen av skattepolitiken börjar med Finansutskottet vill och slutar med yrkandena 19-21 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att för att skapa sysselsättning och få ner arbetslösheten krävs en medveten strategi där även skattepolitiken måste spela en viktig roll. Vänsterpartiet redovisade under våren 1995 en rad skattepolitiska förslag i syfte att stimulera en uthållig tillväxt, sunda statsfinanser och en rättvis fördelningspolitik. Sommarens och höstens utveckling visar att de förslag som då presenterades i allt väsentligt var väl avvägda. Den utvärdering av skattereformen som nyligen presenterades understryker dessutom behovet av ytterligare fördelningspolitiska åtgärder samt behovet av vissa tillkommande inkomstförstärkningar på skatteområdet.
Några av de viktigaste huvuddragen i den skattepolitik som nu bör föras är följande. En miljöinriktad skatteväxling som bidrar till att få till stånd en miljöomställning av produktion och konsumtion. Stöd till mindre företag, näringsverksamhet och nyföretagande genom skattestimulanser, kreditstöd och förenklingar av skattereglerna samt kraftfulla åtgärder mot de konkurrenssnedvridningar som ekonomisk brottslighet medför. De föreslagna lättnaderna i beskattningen av företag och näringsverksamhet bör finansieras inom ramen för en höjd bolagsbeskattning. Försök med kortare arbetstid bör stimuleras genom sänkta arbetsgivaravgifter, och på motsvarande vis bör onormal övertid motverkas genom förhöjda avgifter. Vidare bör en ram för skattesänkningar avsättas i syfte att stimulera sysselsättningen inom tjänsteproduktion - kommunal och privat. Det bör dock beredas i särskild ordning hur ramen skall läggas ut för att ge maximala sysselsättningseffekter.
En fortsatt övergång från inkomstbeskattning och arbetsgivaravgifter till förmån för egenavgifter riskerar att skapa stora fördelningsproblem och sneda marginaleffekter. Utskottet föredrar i görligaste mån arbetsgivaravgifter och traditionella skatter framför egenavgifter. Riksdagen har även uttalat sig för behovet av en samlad översyn kring frågan om egenavgifterna. Utskottet vill understryka behovet av en sådan översyn och att riksdagen därvid slopar eller justerar de takregler som finns för egenavgifterna.
Av statsfinansiella och fördelningspolitiska skäl bör den s.k. värnskatten ej slopas. Utskottet menar dessutom att fördelningsprofilen bör skärpas genom att grundavdraget för inkomster över brytpunkten slopas. Även en sänkt matmoms kan ge positiva fördelningseffekter. Dessa effekter uteblir dock om sänkningen finansieras med sänkta ersättningsnivåer i bl.a. a- kassa. Utskottet kan av fördelningspolitiska och statsfinansiella skäl därför för närvarande inte stödja en sänkt matmoms. Därmed är motion Fi16 (fp) yrkande 14 tillgodosett.
För att skapa en uthållig tillväxt krävs en strategi som tar sikte på jämlikhet, jämställdhet och ekologisk balans. Maktkoncentrationen i näringslivet bör motverkas genom uppbyggandet av samhälleliga motkrafter. Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att en del av industrins vinster bör avsättas till framtidsfonder för arbetslivets förnyelse och kompetensutveckling.
Enligt utskottets mening bör politiken läggas upp i enlighet med dessa riktlinjer. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion Fi17 (v) yrkande 5 (delvis). Motionerna Fi15 (m) yrkandena 10, 11, 14, 16-18, 20, 23-25, Fi16 (fp) yrkande 11 samt Fi18 (kds) yrkandena 19-21 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande inriktningen av skattepolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi17 yrkande 5 i denna del och med anledning av 1995/96:Fi16 yrkande 14 avslår motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 10, 11, 14, 16 -18, 20 och 23-25, 1995/96:Fi16 yrkande 11 samt 1995/96:Fi18 yrkandena 19-21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Inriktningen av skattepolitiken (mom. 8)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Inriktningen av skattepolitiken börjar med Finansutskottet vill och slutar med yrkandena 19-21 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att de konkreta förslagen på skatteområdet saknas i den s.k. tillväxtpropositionen. Regeringens hittillsvarande politik för att stärka statsfinanserna har ju främst omfattat skattehöjningar och ideologiskt betingade återställare, vilka sammantaget allvarligt begränsat utvecklingstakten i den svenska ekonomin. I tillväxtpropositionen lämnas beskedet att dessa skattehöjningar kommer att ligga fast under överskådlig tid.
Inför 1990-talets kamp mot den höga arbetslösheten och för sanering av statsfinanserna är det av största vikt att förbättra klimatet för små- och nyföretagande. Detta hänger samman med den stora betydelse nyföretagandet har för en förnyelse av näringslivet.
Vad som omedelbart bör göras är emellertid att öppna den privata tjänstesektorn för en ökad sysselsättning i stor skala. Åtgärderna bör sikta på att skapa många nya jobb och därmed höja den totala produktionen och samtidigt - vilket är viktigt - introducera tusentals människor in i företagandets villkor och ge dem erfarenheten av att arbeta som företagare. Vartannat nystartat företag just nu är ett tjänsteföretag i branscher som bygg- och anläggning, data, miljö, ekonomi, försäkring, media, reklam, underhållning, turism, restaurang, frisör, skomakare, bilreparationer, städbolag och tvättinrättningar. Stimulanser för att påskynda företagsamheten inom tjänstesektorn skulle få påtagliga positiva effekter på antalet nya jobb. Utskottet noterar med beklagande att regeringen inte har presenterat några åtgärder för att främja tjänsteproduktion. Kristdemokraterna förordar en sänkning av tjänstemomsen, vilket skulle öka efterfrågan inom bl.a. ovanstående branscher och därmed ge många nya jobb. I Kristdemokraternas förslag ingår även en fullt finansierad sänkning av arbetsgivaravgifterna med 1,5 procentenheter.
En annan punkt som regeringen bör satsa på och som ligger i linje med ett nyligen antaget betänkande av Europaparlamentet är att främja utbudet av tjänster till hushållen. Flera europeiska länder har genomfört reformer på detta område. Härigenom skulle man uppnå dels en minskning av antalet arbetslösa, dels att andra, vars sammanlagda börda av förvärvsarbete och hemarbete är mycket stor, skulle få denna arbetsbörda minskad. Samtidigt skulle denna sektor, som i dag präglas av en stor andel svart arbetskraft, bli vit. Förändringar i skattesystemet är nödvändiga för att öppna marknaden för tjänster riktade direkt mot hushållen.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla ett förslag med inriktning att förbättra arbetsmarknaden för arbetslösa ungdomar som Kristdemokraterna har lanserat. Det är ett förslag om en särskild skattsedel för ungdomar under 25 år som i företagsform utför tjänster riktade åt hushållen. Utöver generella åtgärder för att främja uppkomsten av en stark tjänstesektor föreslås därför en ungdomsskattesedel som berättigar till befrielse från såväl tjänstemoms som skattedelen av arbetsgivaravgiften.
Utskottet delar uppfattningen att beslutet om lägre moms på mat bör upphävas. I stället bör mer tillväxthämmande skatter sänkas. Utskottet instämmer således i motion Fi16 (fp) yrkande 14. Självfallet bör inte skatteuttaget ytterligare skärpas. Därmed avstyrks motion Fi17 (v) yrkande 5 delvis.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion Fi18 (kds) yrkandena 19-21. Motionerna Fi15 (m) yrkandena 10, 11, 14, 16-18, 20, 23-25 samt Fi16 (fp) yrkandena 11 får därmed anses vara tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande inriktningen av skattepolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi18 yrkandena 19-21 och med anledning av motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 10, 11, 14, 16-18, 20 och 23-25, 1995/96:Fi16 yrkandena 11 och 14 med avslag på 1995/96:Fi17 yrkande 5 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Kommunal inkomstbeskattning (mom. 9)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kommunal inkomstbeskattning börjar med Finansutskottet står bakom och slutar med yrkande 19 bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottet finns det ett samband mellan det kommunala skattetrycket och tillväxtkraften i ekonomin. Svårigheterna med den kommunala sektorns finansiering beror ytterst på denna sektors totala omfattning. Om man inkluderar det statliga skatteuttaget för att betala statsbidragen till kommuner och landsting krävs en utdebitering på nära 40 % av landets förvärvsinkomster för att finansiera den kommunala verksamheten. Detta är skadligt ur samhällsekonomisk synvinkel eftersom tillväxtkraften i ekonomin hämmas.
För att få en långsiktigt hållbar lösning på finansieringen krävs enligt utskottet en grundläggande omprövning av verksamheten, bl.a. innebärande att vissa uppgifter förs över från den offentliga sektorn till den privata sektorn. På kortare sikt måste höjningarna av kommunalskatterna hindras. En spärr mot kommunala skattehöjningar bör införas i samband med utbetalning av kommunalskattemedel från och med år 1996. Den bör utformas så att kommuner eller landsting som beslutar om höjd utdebitering i praktiken endast får behålla en mindre del av de skatteintäkter som höjningen leder till.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillstyrks motionerna Fi10 (m) yrkande 6 och Fi15 (m) yrkande 19.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande kommunal inkomstbeskattning
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi10 yrkande 6 och 1995/96:Fi15 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Kommunal inkomstbeskattning (mom. 9, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kommunal inkomstbeskattning börjar med Finansutskottet står bakom och slutar med yrkande 19 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att det inte finns något utrymme för kommunala skattehöjningar. För att förbättra samhällsekonomins funktionssätt bör strävan tvärtom vara att sänka det kommunal skatteuttaget. Med det nya utjämningssystem som införs från och med 1996 ges kommunerna och landsting mer likvärdiga ekonomiska förutsättningar för sin verksamhet. Slopade offentliga monopol och stimulans av enskilda alternativ skulle skapa ökad konkurrens vilket är ett viktigt instrument för effektivisering. Det bör effektivt kunna bidra till att även de ekonomiskt utsatta kommunerna kan utveckla sin verksamhet utan att behöva tillgripa skattehöjningar.
Utskottet vill påpeka att staten och kommunsektorn har ett gemensamt intresse av att den kommunala utdebiteringsnivån inte höjs ytterligare. Utskottet utgår därför från att överenskommelser om detta kan träffas på frivillig väg. Utskottet ser sålunda ingen anledning till att biträda förslagen i de aktuella motionerna. Därmed avstyrks motionerna Fi10 (m) yrkande 6 och Fi15 yrkande 19.
19. Kommunal inkomstbeskattning (mom. 9, motiveringen)
Johan Lönnroth (v) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kommunal inkomstbeskattning börjar med Finansutskottet står och slutar med yrkande 19 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet menar att verksamheterna i kommunsektorn är av helt avgörande betydelse för välfärden, för den ekonomiska tillväxten och för förnyelsen av svensk ekonomi. De grundläggande välfärdstjänsterna utförs i kommunsektorn - det handlar om utbildning, vård och omsorg, men också om kultur som blir en allt viktigare regional tillväxtfaktor.
Att i detta läge på det sätt moderaterna föreslår begränsa kommunernas möjlighet att höja skatten vore fel. Den kommunala självstyrelsen måste värnas.
Utskottet avstyrker därför motionerna Fi10 (m) yrkande 6 och Fi15 yrkande 19.
20. Företagsbeskattning (mom. 10)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Företagsbeskattning börjar med Finansutskottet delar och slutar med yrkande 1 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att med marginalskattereformen och företagsskattereformen som genomfördes 1991 av den borgerliga regeringen förbättrades situationen för mindre kapitalintensiva företag, småföretag, nyetableringar och individuella familjeägda företag avsevärt. Genom bl.a. återinförandet av dubbelbeskattningen på utdelning och kvarhållna vinster i aktiebolag, höjningen av skatten på kapitalinkomster och utvidgningen av fastighetsskatten till att omfatta bl.a. industribyggnader har åter en försämring skett i riktning mot vad som gällde före 1991.
I propositionen redovisas vissa riktlinjer för ett kommande förslag för eventuella lättnader i dubbelbeskattningen som regeringen givit 1992 års företagsskatteutredning i uppdrag att utarbeta med inriktning på förändringar tidigast 1998. Man hänvisar härvid till en mycket komplicerad modell vars enda egentliga syfte kan sägas vara att lägga ut en dimridå kring en politisk reträtt. I den mån modellen inte genomförs är avsikten uppenbarligen att begränsa lättnaderna till onoterade bolag. Regeringen medger genom sina uttalanden att dubbelbeskattning av vinster är principiellt felaktig. Ideologiska dogmer hindrar den trots detta att acceptera den modell som genomfördes av den borgerliga regeringen och som tidigare också genomförts av den socialdemokratiska regeringen i Norge. Det tekniskt krångliga förslag som nu skall utredas och den begränsning till onoterade bolag som diskuteras innebär att nya snedvridningar skapas.
Den enhetliga beskattning av kapitalinkomster som infördes 1994 bör återställas omedelbart. Det kan bl.a. ske genom att beskattning enbart sker i bolagssektorn och inte ytterligare hos ägaren eller genom en modell som innebär avräkning av erlagd bolagsskatt.
Vissa spärregler för delägare i fåmansaktiebolag som syftar till att minska risken för skatteflykt är visserligen i någon form erforderliga men de regler som nu gäller bör lindras. En reform bör ha som utgångspunkt att enbart det belopp som kan betecknas som ersättning för arbete bör beskattas som arbetsinkomst. Övriga inkomster för fåmansbolagsdelägare bör i sin helhet betraktas som kapitalinkomst alternativt realisationsvinst. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag som kan träda i kraft senast den 1 januari 1997. Motsvarande justeringar bör göras i det system som gäller för enskild firma och handelsbolag.
Det förslag avseende s.k. riskkapitalavdrag som lagts fram av regeringen och som fullföljs i proposition 1995/96:109 är i olika avseenden alltför begränsat.
Fastighetsskatten på industrifastigheter är att betrakta som en skatt på arbetande kapital och drabbar särskilt mindre och medelstora företag. Den bör därför avskaffas.
De nya reglerna för redovisning och betalning av mervärdesskatt kommer att medföra svåra likviditetsproblem för många företag och i synnerhet för små och medelstora företag. I och med att många företag hamnar i en situation som innebär att de måste göra momsinbetalningar på intäkter som de ännu inte har erhållit förvandlas företagen i praktiken till kreditinstitut för staten. Denna klart tillväxthämmande åtgärd måste upphävas.
Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts rörande företagsbeskattningen. Med hänvisning till vad som anförts tillstyrks motionerna Fi15 (m) yrkandena 12, 13, 15 och 40 och Fi18 (kds) yrkande 18. Därmed är motionerna Fi16 (fp) yrkandena 12, 13 och 15 samt Sk28 (fp) yrkande 1 tillgodosedda. Motionerna Fi17 (v) yrkandena 5 (delvis) och 7 (delvis), Fi18 (kds) yrkandena 13, 14, 17 samt Sk27 (kds) yrkande 8 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande företagsbeskattning
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 12, 13, 15 och 40, 1995/96:Fi18 yrkande 18 samt 1995/96:Sk28 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1995/96:Fi16 yrkandena 12, 13 och 15 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi17 yrkandena 5 i denna del och 7 i denna del, 1995/96:Fi18 yrkandena 13, 14 och 17 samt 1995/96:Sk27 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Företagsbeskattning (mom. 10)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Företagsbeskattning börjar med Finansutskottet delar och slutar med yrkande 1 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att bolagsskatten i Sverige är lägre än vad som är vanligt i ett internationellt perspektiv. Utskottet anser i likhet med regeringen att företagsskatten bör vara konkurrenskraftig men den bör enligt utskottets mening också verksamt bidra till att finansiera gemensamma utgifter. Utskottet anser därför att skattesatsen bör höjas till 30 %. Även vid denna höjning kommer bolagsskatten att ligga på en internationellt sett konkurrenskraftig nivå. Höjningen bör bidra till att finansiera ett system med framtidsfonder avsedda att ge alla löntagare en behövlig kompetensutveckling. Utöver höjningen av bolagsskatten gör det statsfinansiella läget det motiverat att ta ut en värnskatt på 5 % av de bolagsvinster som överstiger 50 miljoner kronor.
I propositionen föreslår regeringen ett införande av ett system med s.k. riskkapitalavdrag samt ett återinförande av den s.k. kvittningsrätten. Utskottet menar - i likhet med den ståndpunkt som den socialdemokratiska regeringen tidigare intagit - att sådana avdrag eller skattereduktioner är svårkontrollerade och att de lätt kan komma att utnyttjas för icke avsedd skatteplanering. Utskottet avvisar därför det svårhanterliga undantag i skattelagstiftningen som riskkapitalavdraget innebär. Utskottet menar dock att de förslag till skattehöjningar inom bolagsbeskattningen som Vänsterpartiet redovisat gör det möjligt att finansiera och garantera förmånliga lån till mindre och medelstora företag. Därmed kan man förbättra företagens behov av tillgång till riskvilligt kapital utan att införa det s.k. riskkapitalavdraget.
När det gäller kvittningsrätten vill utskottet påpeka att Vänsterpartiet alltsedan skattereformens genomförande har deklarerat att partiet kan biträda en begränsad kvittningsrätt. Hösten 1994 beslöt dock riksdagen efter en uppgörelse mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att kvittningsrätten skulle avskaffas. Nu föreslår den socialdemokratiska regeringen efter bara ett år att kvittningsrätten skall återinföras. Utskottet kan biträda ett återinförande av en kvittningsrätt för att stimulera framväxten av fler mindre företag. Utskottet menar dock att denna kvittningsrätt bör begränsas i förhållande till vad som är fallet i regeringens förslag, lämpligen till en period av 2-3 år.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att motion Fi17 (v) yrkandena 5 (delvis) och 7 (delvis) tillstyrks. Motionerna Fi15 (m) yrkandena 12, 13, 15 och 40, Fi16 (fp) yrkandena 12, 13 och 15, Fi18 (kds) yrkandena 13, 14, 17 och 18, Sk27 (kds) yrkande 8 samt Sk28 (fp) yrkande 1 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande företagsbeskattning
att riksdagen med bifall till 1995/96:Fi17 yrkandena 5 i denna del och 7 i denna del och med avslag på motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 12, 13, 15 och 40, 1995/96:Fi16 yrkandena 12, 13 och 15, 1995/96:Fi18 yrkandena 13, 14, 17 och 18, 1995/96:Sk27 yrkande 8 samt 1995/96:Sk28 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Företagsbeskattning (mom. 10)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Företagsbeskattning börjar med Finansutskottet delar och slutar med yrkande 1 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i den kristdemokratiska motionen att man i politiken bör eftersträva en marknadsekonomi baserad på etiska principer och styrd av sociala och ekologiska hänsyn. Den grundläggande uppgiften för staten när det gäller näringspolitiken bör vara att lägga fast ramar och långsiktiga spelregler. Dessa måste vara stabila och tillväxtbefrämjande. Endast då kan en sund näringsverksamhet utvecklas. Näringspolitiken skall stärka de befintliga företagens livskraft och främja tillkomsten av nya företag. Utskottet är enigt med Kristdemokraterna om att politikerna inte kan skapa arbeten men väl skapa ett näringsklimat som uppmuntrar till företagande och investeringar.
För att möta ett ökat nyföretagande och säkra de onoterade, mindre och nya företagens finansieringsbehov måste tillgången på riskkapital öka. Utskottet stöder i princip tanken på en skattereduktion för riskkapitalinvesteringar för den som köper nyemitterade aktier i onoterade bolag men anser att stimulanserna för en ökad riskkapitalförsörjning inte skall vara beroende av konjunktursvängningar utan måste ges långsiktiga stabila villkor. Därför bör avdragsmöjligheten enligt utskottets mening vara permanent.
Förutom ett allmänt bra investerings- och företagsklimat måste ytterligare åtgärder vidtas som främjar kommersialisering av innovationer i Sverige. Av avgörande betydelse är att innovatörer och exploatörer kopplas ihop. För att höja innovationstakten, snabbare omsätta innovationer på marknaden och minska incitamenten att placera royaltyinkomster utomlands bör royalty på patenterade uppfinningar vara skattefri i två år. Utskottet tillstyrker även i denna del Kristdemokraternas förslag.
Skattesystemet bör vara utformat så att det skapar incitament för företagande. Avkastningen på riskvilligt kapital i företag får då inte beskattas hårdare än annan kapitalavkastning. Dubbelbeskattningen medför att viljan att satsa riskvilligt kapital i företag minskar, då beskattningen på helt riskfria placeringar i bank eller obligationer beskattas betydligt lägre. Minskad tillgång till riskvilligt kapital kommer att försvåra nödvändig utveckling och nya investeringar i näringslivet. Dubbelbeskattningen bör avskaffas omedelbart. Utskottet är samtidigt positivt till att regeringen parallellt med detta genom ett tilläggsdirektiv till Företagsskatteutredningen prövar en modell som torde kunna vinna en bred uppslutning och som i korthet innebär att aktieägarna beskattas genom vanlig utdelningsskatt men att de utdelande företagen får avräkna den svenska skatt som aktieägarna får betala på sin utdelning.
De nya reglerna för redovisning och betalning av mervärdesskatt kommer att medföra svåra likviditetsproblem för många företag och i synnerhet för små och medelstora företag. I och med att många företag hamnar i en situation som innebär att de måste göra momsinbetalningar på intäkter som de ännu inte har erhållit förvandlas företagen i praktiken till kreditinstitut för staten. Denna klart tillväxthämmande åtgärd måste upphävas.
Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts rörande företagsbeskattningen. Med hänvisning till vad som anförts tillstyrks motionerna Fi18 (kds) yrkandena 13, 14, 17 och 18 samt Sk27 (kds) yrkande 8. I den mån motionerna Fi15 (m) yrkandena 12, 13, 15 och 40, Fi16 (fp) yrkandena 12, 13 och 15 samt Sk28 (fp) yrkande 1 inte är tillgodosedda genom detta avstyrks de. Motion Fi17 (v) yrkandena 5 (delvis) och 7 (delvis) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande företagsbeskattning
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi18 yrkandena 13, 14, 17 och 18 samt 1995/96:Sk27 yrkande 8 och med anledning av motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 12, 13, 15 och 40, 1995/96:Fi16 yrkandena 12, 13 och 15 samt 1995/96:Sk28 yrkande 1 och med avslag på motion 1995/96:Fi17 yrkandena 5 i denna del och 7 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Fordonsskatt (mom. 11)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Fordonsskatt börjar med Finansutskottet har samma och slutar med kompensera skattebortfallet bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill erinra om att Moderata samlingspartiet redan när frågan var aktuell i våras framhöll att en höjning av försäljningsskatten på motorfordon skulle vara negativ från miljösynpunkt och utskottet biträder givetvis förslaget att undanröja denna höjning. Däremot motsätter sig utskottet förslaget att nu höja fordonsskatten. Det svenska skatteuttaget är redan så högt att det i stället bör sänkas. Utskottet avstyrker propositionen i denna del.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande fordonsskatt
att riksdagen
dels med anledning av proposition 1995/96:25 yrkande 6 och proposition 1995/96:6 yrkande 2 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:915) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon med den ändringen att 8 § och övergångsbestämmelserna erhåller den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelsen samt beslutar om sådan ändring av ingressen till nämnda lag som föranleds härav,
dels avslår regeringens i proposition 1995/96:25 yrkande 7 framlagda förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
24. Förmånsbeskattning av bilar (mom. 12)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förmånsbeskattning av bilar börjar med Finansutskottet vill och slutar med samt Fi54 (mp) bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i motion Fi23 (fp) att förmånsbeskattningen bör förändras så att bensinsnåla bilar och korta körsträckor uppmuntras. Vidare vill utskottet framhålla - i likhet med vad som anförs i motion Fi23 (fp) - att beskattningen av tjänstebilar är en skattefråga med en tydlig jämställdhetsaspekt. Systemet med schablonbeskattning av s.k. förmånsbilar gynnar till mycket stor del män i goda inkomstlägen. Ett reformerat system med den inriktning som Folkpartiet liberalerna förordar bör leda till ökade skatteintäkter som kan användas för t.ex. jämställdhets- och utvecklingsfrämjande åtgärder. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed bifalls motionerna Fi23 (fp) yrkande 9 och Fi41 (fp) yrkande 6 medan motionerna Fi18 (kds) yrkande 33, Fi45 (v) samt Fi54 (mp) anses tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande förmånsbeskattning av bilar
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi23 yrkande 9 samt 1995/96:Fi41 yrkande 6 och med anledning av motionerna 1995/96:Fi18 yrkande 33, 1995/96:Fi45 och 1995/96:Fi54 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Förmånsbeskattning av bilar (mom. 12)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förmånsbeskattning av bilar börjar med Finansutskottet vill och slutar med samt Fi54 (mp) bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill påpeka att riksdagen för snart två år sedan begärde förslag från regeringen till nya regler för bilförmånsbeskattning. De nya reglerna skulle i ökad grad ta hänsyn till omfattningen av det privata bruket av bilen. Dessa förslag borde enligt utskottets mening ha förelagts riksdagen så att de skärpta reglerna skulle ha kunnat träda i kraft den 1 januari 1995. Trots flera uttalanden i samma riktning från skatteutskottet sedan dess föreligger fortfarande inte något förslag från regeringen. Enligt finansutskottets mening bör riksdagen inte godta regeringens anmärkningsvärt långa dröjsmål med handläggningen av denna fråga. Riksdagen bör därför kräva att regeringen lägger fram förslag med den tidigare angivna inriktningen så att riksdagen kan besluta i frågan under våren 1996.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillstyrks de båda yrkandena i motion Fi45 (v). Motionerna Fi18 (kds) yrkande 33, Fi23 (fp) yrkande 9, Fi41 (fp) yrkande 6 samt Fi54 (mp) anses därmed vara tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande förmånsbeskattning av bilar
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi45 och med anledning av motionerna 1995/96:Fi18 yrkande 33, 1995/96:Fi23 yrkande 9, 1995/96:Fi41 yrkande 6 och 1995/96:Fi54 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Förmånsbeskattning av bilar (mom. 12)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förmånsbeskattning av bilar vill och slutar med samt börjar med Finansutskottet Fi54 (mp) bort ha följande lydelse:
Finansutskottet finner det mycket anmärkningsvärt att regeringen inte effektuerar riksdagens beställning av en mer miljöanpassad förmånsbilsbeskattning. Riksdagen har begärt ett sådant förslag av regeringen. Finansministern har på först en skriftlig och senare på en muntlig fråga i riksdagen inte kunnat ge något besked om när ett sådant förslag kan komma att presenteras. Utskottet - liksom Kristdemokraterna - förespråkar en modell där den fasta förmånsskatten sänks och där förmånstagaren själv betalar sin rörliga bränslekostnad. Det kan inte vara rimligt att efter 1500 mil ha en marginalkostnad som är lika med noll för ett obegränsat utnyttjande av förmånsbilen. Mot bakgrund av att det finns ca 200 000 förmånsbilar i Sverige som står för 5 % av fordonen men 9 % av koldioxidutsläppen, är beskattningen av dessa fordon mycket kritisk för genomförandet av landets trafikmiljöambitioner. Utskottet emotser snarast att regeringen återkommer med det av riksdagen beställda förslaget till en rättvisare och mer miljöanpassad förmånsbilsbeskattning.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillstyrks motion Fi18 (kds) yrkande 33. Motionerna Fi23 (fp) yrkande 9, Fi41 (fp) yrkande 6, de båda yrkandena i Fi45 (v) samt Fi54 (mp) anses tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande förmånsbeskattning av bilar
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi18 yrkande 33 och med anledning av motionerna 1995/96:Fi23 yrkande 9, 1995/96:Fi41 yrkande 6, 1995/96:Fi45 och 1995/96:Fi54 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Egenavgifter och löneavgifter (mom. 13)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Egenavgifter och löneavgifter börjar med Finansutskottet vill och slutar med och 22 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill erinra om att den största skattehöjning Socialdemokraterna genomfört är höjningen av egenavgiften till sjukförsäkringen med 3 procentenheter de närmaste åren. Eftersom sjukförsäkringen redan är fullt ut finansierad, går det inte att hävda annat än att det är fråga om en ren inkomstskattehöjning. Samtidigt som skatteuttaget ökar med nästan 15 miljarder kronor höjs marginalskatten för alla. Därutöver har regeringen infört en ny löneskatt - den allmänna löneavgiften - vilket också höjer den totala skatten på arbete. Dessa skattehöjningar bör omedelbart undanröjas.
De avgifter till socialförsäkringssystemen som i dag tas ut i form av arbetsgivaravgifter och motsvarande egenavgifter är i alltför begränsad omfattning relaterade till de sociala förmåner de avser finansiera. Av 1995 års arbetsgivaravgifter på sammanlagt 32,86 procentenheter är betydligt mindre än hälften (knappt 13 procentenheter) relaterade till utgående förmåner. Motsvarande andel av egenavgifterna är knappt 1,5 procentenheter. Till den del arbetsgivaravgifter och egenavgifter inte är förmånsrelaterade är de att betrakta som rena inkomstskatter.
Från Socialdepartementet har aviserats att man överväger att i ökad utsträckning ta ut socialavgifter för också den del av en arbetsinkomst som inte berättigar till några förmåner. Därmed skärps marginalskatten på arbete ytterligare - tvärtemot inriktningen för den överenskommelse om nytt pensionssystem som träffades mellan den förra regeringen och Socialdemokraterna.
Enligt denna överenskommelse skall en del av pensionsavgiften betalas av löntagarna med en motsvarande höjning av bruttolönen. För att göra skatterna mera synliga och för att kunna stärka sambandet mellan avgifter och utgående förmåner bör betalningsansvaret för samtliga socialförsäkringsavgifter överföras till löntagarna med motsvarande höjning av bruttolönen.
Utskottet anser att avgifterna så långt möjligt bör relateras till utgående förmåner. Därigenom minskar skattekilen på arbete, även om det är osannolikt att obligatoriska, förmånsrelaterade socialavgifter helt saknar snedvridande skadeverkningar. Skadeverkningarna är åtminstone väsentligt mindre än om det vore frågan om en ren skatt. De arbetsgivaravgifter som inte är att hänföra till något av socialförsäkringssystemen bör successivt slopas.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillstyrks motion Fi15 (m) yrkandena 21 och 22.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande egenavgifter och löneavgifter
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi15 yrkandena 21 och 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Egenavgifter och löneavgifter (mom. 13, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Egenavgifter och löneavgifter börjar med Finansutskottet vill och slutar med för socialförsäkringsavgifter bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att egenavgifterna till sjukförsäkringen inte bör höjas. Avsikten med höjningen är att dölja att en obligatorisk avgift i praktiken används för att finansiera den icke obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet förordar i annat sammanhang övergång till en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och den bör delvis finansieras med egenavgifter.
Utskottet kan inte biträda förslaget i motion Fi15 (m) att reglerna för socialavgifter bör ändras så att betalningsansvaret för samtliga socialförsäkringsavgifter överförs till löntagarna med motsvarande höjning av bruttolönen.
29. Skatteundandragande m.m. (mom. 14)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skatteundandragande m.m. börjar med Finansutskottet instämmer och slutar med yrkande 31 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att det för en sund konkurrens är av största betydelse att bekämpa ekobrotten. I vissa branscher är det utomordentligt svårt att överleva och hävda sig om man följer regelboken. Detta är självfallet helt oacceptabelt. Om den etiska ansatsen uteblir riskerar vi att ohederligheten breder ut sig. I den långsiktiga kampen mot den ekonomiska brottsligheten är samhällets förankring i en god etik av avgörande betydelse. När etiken uteblir och lagens efterlevnad hotas måste staten gripa in. Lagstiftningen måste vara klar och entydig för att minimera riskerna för missbruk och oönskade beteenden. Normöverföring i hem och skola är förmodligen den viktigaste insatsen mot ekobrottslighet på längre sikt.
För att snabbt få grepp om den alltmer utbredda ekonomiska brottsligheten menar utskottet - i likhet med Kristdemokraterna - att en central myndighet bör inrättas som samordnar och verkställer arbetet mot ekobrott. Ett väl fungerande samarbete mellan polis, åklagare, kronofogde- och skattemyndigheter är nödvändigt för att uppnå bra resultat.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi18 (kds) yrkande 31 tillstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande skatteundandragande m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi18 yrkande 31 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Skatteundandragande m.m. (mom. 14, motiveringen)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skatteundandragande m.m. börjar med Finansutskottet instämmer och slutar med (kds) yrkande 31 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill erinra om att kampen mot ekonomisk brottslighet är viktig för att upprätthålla det allmänna rättsmedvetandet. Den borgerliga regeringen vidtog flera krafttag på detta område.
För att kunna etablera en hög skattemoral är det viktigt att skatterna upplevs som rättvisa. De får inte vara godtyckliga. Ingrepp av typen engångsskatter leder till att skattemoralen undergrävs.
Utskottet vill dock inte nu i detalj reglera de organisatoriska formerna för arbetet mot ekobrott. Därmed avstyrks motion Fi18 (kds) yrkande 31.
31. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 15)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Arbetsmarknadspolitikens inriktning börjar med "Finansutskottet ansluter sig" och slutar med "Fi15 (m) yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Dagens höga svenska arbetslöshet är både oacceptabel och onödig. En för hög beskattning av arbete, i synnerhet tjänster, en stel arbetsmarknadslagstiftning och en oflexibel lönebildning tvingar människor till arbetslöshet trots att det finns arbete som behöver utföras.
I motion Fi15 av Moderata samlingspartiet analyseras arbetslösheten i det breda perspektiv som propositionen saknar. Motionärerna framhåller att det är anmärkningsvärt att regeringen tycks acceptera en strukturarbetslöshet på 10 %. De anser också att det blir alltmer uppenbart att regeringens hittillsvarande insatser mot arbetslösheten misslyckats.
Finansutskottet delar denna bedömning.
Åtgärdas inte de strukturproblem som finns på den svenska arbetsmarknaden kommer de att utgöra ett allt allvarligare hinder för konkurrenskraft, tillväxt och flera riktiga arbeten. Den ökade rörligheten i ekonomin i stort, globaliseringen och genombrottet för informationstekniken kommer att göra det nödvändigt att organisera arbetsmarknaden på ett sätt som gör snabba anpassningar möjliga.
Enligt utskottets mening svarar inte regeringens politik mot de krav som morgondagens arbetsmarknad ställer. Arbetslöshetssituationen riskerar därmed att förvärras ytterligare.
Det motstånd mot en mer dynamisk lönebildning som framträder i propositionen är inte konstruktivt. Dagens svenska lönestruktur leder både till svårigheter att utveckla en marknad för tjänster och till att incitamenten investera i mer produktiv kunskap blir otillräckliga.
En alltför hårt reglerad arbetsmarknad är en av huvudorsakerna till företagsamhetens stagnation under de senaste decennierna. Arbetsrätten bör därför enligt utskottets mening reformeras i två etapper. I ett första steg bör lagstiftningen återställas till vad som gällde under 1994. I ett andra steg bör en mera genomgripande avreglering komma till stånd, syftande bl.a. till en utveckling mot mera individuella anställningsavtal.
Enligt finansutskottets mening måste en mer fundamental förändring av arbetslöshetsförsäkringen komma till stånd. Försäkringen bör innehålla starka incitament för den enskilde att söka och ta arbete. I enlighet med Moderata samlingspartiets förslag bör den därför förses med en "bortre parentes" vid 300 dagar. Den bör också göras allmän och inte vara kopplad till de fackliga organisationerna.
Som en följd av de åtgärder som utskottet här förordat kan arbetsmarknadspolitiken ges en rimligare uppgift och koncentreras till dem som har särskilda behov av stöd, framför allt de som riskerar långtidsarbetslöshet.
Lönebildningen måste främja en större lönevariation. Regeringens negativa inställning till en mer varierad lönesättning leder både till att många arbeten inte kommer ut på marknaden och till att investeringar i utbildning lönar sig illa. Effekten av det blir högre arbetslöshet och risk för kompetensunderskott eller kompetensflykt. Lönebildningen skall ge signaler om lämplig utbildningsinriktning. Om lönebildningen fungerar väl kommer flera att välja att studera t.ex. teknik och naturvetenskap. Lönebildningens möjlighet att stimulera investeringar i produktivt kunnande kan inte ersättas på annat sätt.
Med den politik som utskottet ställt sig bakom i det föregående kommer arbetsmarknadspolitiken att ges en rimligare uppgift. Lägre skatter på arbete, mindre krångel för och i företag, och en arbetslöshetsförsäkring som ger starka incitament till ett aktivt arbetssökande minskar arbetslösheten och statens kostnader för den. Det är samtidigt viktigt att de arbetsmarknadsinsatser som ändå kommer att krävas är väl avpassade till den enskildes behov och av hög kvalitet. Detta kan uppnås bl.a. genom att åtgärderna i högre grad konkurrensutsätts. Som framhålls i den moderata motionen skulle man med konkurrerande institutioner bättre kunna främja en förnyelse av åtgärderna.
Moderata samlingspartiet föreslog i våras en ytterligare sänkning av kompensationen vid olika former av frånvaro från arbete, både därför att det innebär direkta besparingar för staten och därför att det ökar incitamenten att arbeta, vilket leder till ökad tillväxt. Åtgärder av detta slag framstår enligt utskottets mening som befogade. Utskottet föreslår därför att regeringen ger Sjuk- och arbetsskadeberedningen direktiv att utreda förslag om en allmän inkomstbortfallsförsäkring.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet biträder motion Fi15 (m) yrkandena 4 och 29.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi15 yrkandena 4 och 29 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 4, 1995/96:Fi17 yrkandena 3 och 12 samt 1995/96:Fi18 yrkande 37 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om arbetsmarknadspolitikens inriktning, om en bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen och om tilläggsdirektiv till Sjuk- och arbetsskadeberedningen,
32. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 15)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Arbetsmarknadspolitikens inriktning börjar med "Finansutskottet ansluter sig" och slutar med "Fi18 (kds) yrkande 37" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet får med anledning härav anföra följande. Vårt samhälles oförmåga att generera nya arbeten är ett allt överskuggande problem som behöver en politisk lösning. Trots socialdemokratiska vallöften om minskad arbetslöshet är den öppna arbetslösheten nu högre än för ett år sedan.
Av helt avgörande betydelse är hur den långsiktiga utvecklingskraften skall kunna öka, men denna centrala frågeställning berör inte regeringen i sin proposition. Den innehåller mest allmänt välvilliga formuleringar - om t.ex. betydelsen av utbildning - men saknar på flera viktiga områden konkreta förslag. Dessutom är de få konkreta förslag som finns illa underbyggda och svarar inte mot de krav som riksdagen tidigare ställt. Bl.a. gäller detta förslaget till ändrad arbetslöshetsersättning som inte bygger på ett sådant fullgott underlag som både arbetsmarknadsutskottet och finansutskottet krävde då riksdagen i våras fattade ett principbeslut i frågan.
För att komma till rätta med de rådande sysselsättningsproblemen måste andelen egenföretagare öka. En effekt av det blir med säkerhet att andelen sysselsatta växer mot full sysselsättning. Man måste komma bort från föreställningen att Sverige är en nation av löntagare.
En aktiv arbetsmarknadspolitik är viktig och kan ge positiva effekter, men det står helt klart att en sådan politik inte ensam löser Sveriges ekonomiska problem.
Utskottet noterar att regeringen har insett att lönebildningen är ett problem, men att inbjuda arbetsmarknadens parter till överläggningar är knappast något nydanande. Även om det är parterna på arbetsmarknaden som har det yttersta ansvaret för att problemen med lönebildningen löses borde den värderingen ändå tillåtas att det skulle vara bra om lönesättningen premierade kompetens och utbildning och inte försvårade ungdomars inträde på arbetsmarknaden.
Utskottet har stor tilltro till den aktiva arbetsmarknadspolitiken och arbetslinjen. Det är dock uppenbart att arbetsmarknadspolitiken för närvarande bär en alltför stor börda. Arbetsmarknadsmyndigheterna tycks tidvis ha svårt att göra av med anslagna medel. Alltför många stödsystem riskerar att tränga undan normala arbetstillfällen. Ett annat problem är att många tycks söka sig till s.k. aktiva insatser enbart för att kvalificera sig för kontantstöd. Därför bör anslagen begränsas och reglerna för arbetslöshetsförsäkringen reformeras.
Utskottet har ingen invändning mot att reglerna i arbetslöshetsförsäkringen stramas upp så att den tydligare blir en omställningsförsäkring med en bortre parentes . Rundgången måste brytas.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion Fi16 (fp) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi16 yrkande 4 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 4 och 29, 1995/96:Fi17 yrkandena 3 och 12 samt 1995/96:Fi18 yrkande 37 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om arbetsmarknadspolitikens inriktning,
33. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 15)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Arbetsmarknadspolitikens inriktning börjar med "Finansutskottet ansluter sig" och slutar med "Fi15 (m) yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Kampen mot arbetslösheten och kampen för sunda statsfinanser är två sidor av samma mynt och de viktigaste utgångspunkterna för en framåtsyftande och uthållig politik. Strategin skall bygga på en grundläggande samhällsförändring i riktning mot ett jämlikt och jämställt samhälle i ekologisk balans.
Propositionen innehåller en del positiva inslag i fråga om synen på den ekonomiska utvecklingen, men de konkreta åtgärderna och systemförändringarna präglas av politisk uppgivenhet. Antagandet om en 10-procentig total arbetslöshet vid sekelskiftet är helt oacceptabelt.
Dagens arbetslöshetsnivå är ohållbar. Därför behövs en mer aktiv och sysselsättningsbefrämjande ekonomisk politik. Den offentliga sektorn måste få ett större samhällsekonomiskt utrymme. Den planerade sysselsättningsminskningen på närmare 100 000 personer inom den offentliga sektorn måste förhindras.
Försämringen av ersättningsnivån i bl.a. a-kassan minskar möjligheterna till en stärkt tillväxtkraft i ekonomin. Arbetslösa tvingas acceptera arbeten med mycket låga löner, vilket skapar en låglönesektor. Effekten blir ökade klassklyftor med invandrare och lågutbildade kvinnor som den nya underklassen.
Det är regeringen som har det avgörande ansvaret för att de nominella löneuttagen hamnar på en nivå som är samhällsekonomiskt hållbar. Därför är det fel att peka ut fackföreningsrörelsen som ansvarig för regeringens misslyckande med att få ner arbetslösheten. Trots devalveringsgödda övervinster i exportsektorn har varje regeringsinitiativ saknats för att konstruktivt underlätta avtalsrörelsen. Regeringen bör i detta syfte nu lägga fram förslag om antingen höjd bolagsskatt eller vinstdispositioner för kompetensutveckling under löntagarinflytande.
I det nuvarande läget vore det önskvärt med breda löneavtal som täcker hela arbetsmarknaden. Bristen på samordning i förhandlingarna och frånvaron av utvecklade arbetsvärderingsinstrument vidmakthåller lönediskrimineringen av kvinnor och kvinnodominerade arbeten.
På det arbetsmarknadspolitiska området saknar regeringen varje förslag som skulle kunna stimulera sysselsättningen eller höja kunskapsnivån. De föreslagna begränsningarna av ersättningsrätten inom arbetslöshetsförsäkringen har ingenting med tillväxtpolitik att göra.
Det krävs större resurser och bättre precision i arbetsmarknadspolitiken. Den starka pressen på arbetsmarknadspolitiken har lett till att aktiva åtgärder har fått stå tillbaka för passiva. Bördan kommer att vara fortsatt tung om arbetslösheten inte pressas ned. Politiken måste inriktas på att hävda arbetslinjen och att stödja särskilt utsatta grupper. Arbetsgivarnas ansvar måste öka när det gäller rehabilitering och handikappade.
Lägre ersättningsnivåer och osäkra ersättningsperioder genom den bortre parentesen kommer att få destruktiva effekter. Åtgärderna förstärker inte den offentliga ekonomin nämnvärt, men leder till minskad trygghet och välfärd. I själva verket försvåras därmed den aktiva arbetsmarknadspolitikens möjligheter och de arbetslösas beredskap till omställning. Det är orimligt att utförsäkrade skall tvingas leva på socialbidrag. Det är en del av regeringens systemskifte.
Regeringsförslagen läggs fram utan konsekvensutredningar. Det är olyckligt, inte minst med tanke på att en sittande utredning har till uppgift att utarbeta ett samlat förslag. Behovet av konsekvensutredningar är något som har betonats inte bara av Vänsterpartiet utan med skärpa har det framhållits även av såväl arbetsmarknadsutskottet som finansutskottet. Analysen är bristfällig och flera av förslagen är inkonsekventa. Arbetsmarknadsutskottets kompletteringar och övergångsregler kan inte dölja detta faktum. Att ett lagstiftningsarbete som berör så många människors trygghet i svåra situationer tillåts ske med den nonchalans som utmärkt regeringens förslag i denna fråga är häpnadsväckande. Nu, liksom under den borgerliga regeringens tid, fattas dessutom beslut som knappast hinner göras kända bland berörda innan de träder i kraft.
Man kan inte motivera besparingar i arbetslöshetsförsäkringen med hänvisning till att försäkringssystemet för närvarande inte är fullt ut finansierat. Ett sådant resonemang måste avvisas med skärpa eftersom det tycks bygga på att det skulle finnas ett utgiftstak för a- kassan. Det är inte de arbetslösa som genom försämringar av sin rätt till ersättning skall axla denna börda. Försäkringen måste ses som en del av den aktiva arbetsmarknadspolitiken, vilken i sin tur är integrerad i den ekonomiska politikens huvuduppgift - att kraftfullt bekämpa arbetslösheten. Kostnaden för dessa insatser måste hela samhället bära. Utskottet kan inte heller ansluta sig till det synsätt som ligger bakom propositionens betoning av det försäkringsmässiga inslaget i försäkringen.
Utskottet accepterar de skärpta reglerna mot fusk. Förmodligen handlar det dock mest om utökad kontroll och tillämpning av regelverket för att komma till rätta med fusk och missbruk. Bedömningarna av missbrukets omfattning grundar sig dessutom på rena gissningar. Regeringsförslaget innebär kraftiga straffskärpningar. I flera fall blir det fråga om dubbla och tredubbla straff. Denna fråga borde få en mer välgrundad belysning i samband med pågående utredning. Jämförelser med situationen i andra socialförsäkringssystem och straffsatser i ekonomiska termer vid andra förseelser och brott borde utvärderas. Beslutet bör nu ses som en stark politisk markering med förhoppningsvis preventiva effekter.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion Fi17 (v) yrkandena 3 och 12. Övriga i sammanhanget berörda motioner bör avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi17 yrkandena 3 och 12 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 4 och 29, 1995/96:Fi16 yrkande 4 samt 1995/96:Fi18 yrkande 37 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om arbetsmarknadspolitikens inriktning,
34. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 15)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Arbetsmarknadspolitikens inriktning börjar med "Finansutskottet ansluter sig" och slutar med "Fi18 (kds) yrkande 37" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet får med anledning härav anföra följande. Propositionen svarar inte mot de förväntningar som funnits om konkreta förslag för att stimulera tillväxten och pressa ned arbetslösheten. Regeringen verkar ha resignerat. Problemen kan inte lösas med traditionell arbetsmarknadspolitik. I de delar propositionen innehåller konkreta förslag bygger inte dessa på sådant fullgott underlag som både arbetsmarknadsutskottet och finansutskottet krävde då riksdagen i våras fattade ett principbeslut i frågan.
Tillväxtpolitiken måste byta innehåll och ge plats för insatser som främjar de reella förutsättningarna för tillväxt. Man måste åstadkomma ett gynnsammare klimat för små- och nyföretagande i hela landet. Företagaren måste våga ta risker och våga nyanställa. Familjeföretagaren måste stimuleras. Med en riktig strategi för tillväxt bör arbetslösheten ha kunnat nedbringas till ca 5 % inom en femårsperiod.
Den förda politiken under det senaste året har inte varit lyckad - det riktade anställningsstödet, ungdomsintroduktionen och uppsägningarna i kommuner och landsting är tydliga exempel på regeringens misslyckanden.
För att tillväxten skall stimuleras måste arbetsmarknadspolitiken reformeras. Den skall stimulera arbetskraftens rörlighet och samhällets strukturomvandling. Politiken bör utgå från subsidiaritetsprincipen - samhällets nivå skall vara stödjande när så krävs, utan att skada den ordinarie arbetsmarknaden.
Arbetsrätten skall värna om den anställde i förhållandet gentemot arbetsgivaren. En trygghet för den anställde är en styrka för företagen. På vissa områden fungerar dock de nuvarande reglerna som ett hinder för företagsexpansion.
Man bör därför återgå till vad som gällde under år 1994 i fråga om tur ordning, blockader och fackligt veto. Tiden för visstidsanställning bör därutöver förlängas ytterligare, från i dag högst sex månader till två år. Dessutom bör man förkorta den tid under vilken en uppsagd under 55 år har återanställningsrätt från i dag tolv till sex månader.
Regeringen skjuter de nödvändiga besluten om en modernisering och reformering på framtiden. Detta är beklagligt.
Regeringens förslag om skärpning av arbetsvillkoret och kraftfullare åtgärder mot fusk bör tillstyrkas.
Alla på arbetsmarknaden bör tillförsäkras ett rimligt försäkringsskydd. Därför bör den allmänna och obligatoriska arbetslöshetsförsäkring som gällde under andra halvåret 1994 återinföras. Ersättningsnivån bör samtidigt höjas till 80 % av inkomsten.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion Fi18 (kds) yrkande 38. Övriga berörda motioner avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi18 yrkande 37 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 4 och 29, 1995/96:Fi16 yrkande 4 samt 1995/96:Fi17 yrkandena 3 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om arbetsmarknadspolitikens inriktning,
35. Återgång till 1994 års arbetsrättsliga regler (mom. 16)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Återgång till 1994 års arbetsrättsliga regler börjar med "Finansutskottet ansluter sig" och slutar med "Fi18 (kds) yrkande 11" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att en återgång bör ske till de regler i LAS och MBL i enlighet med vad som utvecklats i reservation 1 till arbetsmarknadsutskottets betänkande 1995/96:AU3. Genom den socialdemokratiska återställarpolitiken för ett år sedan försämrades förutsättningarna för tillkomsten av nya arbeten. Den bidrog också till att en önskvärd expansion av småföretagen motverkades.
Finansutskottet tillstyrker således motionerna Fi15 (m) yrkande 27, Fi16 (fp) yrkande 18 och Fi18 (kds) yrkande 11.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande återgång till 1994 års arbetsrättsliga regler
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 27, 1995/96:Fi16 yrkande 18 samt 1995/96:Fi18 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om första steget i en arbetsrättslig reform,
36. Den framtida inriktningen av arbetsrätten (mom. 17)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den framtida inriktningen av arbetsrätten börjar med "Finansutskottet biträder" och slutar med "Fi16 (fp) yrkande 19" bort ha följande lydelse:
Arbetsrätten har i realiteten utvecklats till en privilegielagstiftning för dem som har ett arbete. Framför allt ungdomar stängs ute. De problem som en rigid arbetsrätt skapar kommer att ytterligare accentueras när kravet på rörlighet på arbetsmarknaden tilltar.
Arbetsrätten bör reformeras i två steg. Först bör på det sätt utskottet redovisat på annan plats i detta betänkande en återgång ske till vad som gällde under 1994.
Den fortsatta reformeringen bör ta sikte på mera grundläggande förändringar enligt vad som föreslås av Moderata samlingspartiet. Merparten av dagens arbetsrätt bör avvecklas och ersättas med en lag som anger de grundläggande villkoren för arbetsmarknaden, t.ex. i fråga om arbetsmiljön.
Om större möjlighet ges till individuella anställningsavtal reduceras kollektivavtalen i betydelse. En viktig del av reformeringen är att man inte bör utgå från den permanenta anställningen som en huvudregel. Projektanställningar och, inte minst, eget företagande kommer i framtiden att bli lika viktigt. Lagstiftningen måste ta hänsyn till detta.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi15 (m) yrkande 28.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande den framtida inriktningen av arbetsrätten
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi15 yrkande 28 och med anledning av motion 1995/96:Fi16 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om andra steget i en arbetsrättslig reform,
37. Den framtida inriktningen av arbetsrätten (mom. 17)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den framtida inriktningen av arbetsrätten börjar med "Finansutskottet biträder" och slutar med "Fi16 (fp) yrkande 19" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i Folkpartiet liberalernas uppfattning att företagen måste kunna nyrekrytera personal på rimliga villkor.
Till en början bör Socialdemokraternas återställare återställas på det sätt utskottet redovisat på annan plats i detta betänkande. Man bör sedan gå vidare med de förslag som diskuterades i den förra arbetsrättskommittén t.ex. om uppdragstagare och nya former för att anlita arbetskraft.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande den framtida inriktningen av arbetsrätten
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi16 yrkande 19 och med anledning av motion 1995/96:Fi15 yrkande 28 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om andra steget i en arbetsrättslig reform,
38. Arbetstidsfrågor (mom. 18)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Arbetstidsfrågor börjar med "Finansutskottet biträder även" och slutar med "Fi18 (kds) yrkande 38" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är fullt legitimt att den enskilde kan vilja variera sin arbetstid i olika skeden av livet. Den samhälleliga regleringen bör vara så begränsad som möjligt. Det finns särskilt starka skäl att decentralisera avtal om arbetstider. Försök med flexibla arbetstider bör välkomnas. Arbetsgivarna bör tillmötesgå individuella önskemål om arbetstiden och dess förläggning.
Med det anförda biträder utskottet förslaget i motion Fi16 (fp) yrkande 18.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande arbetstidsfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi16 yrkande 25 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi17 yrkande 4 och 1995/96:Fi18 yrkande 38 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om samhällets reglering av arbetstider,
39. Arbetstidsfrågor (mom. 18)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Arbetstidsfrågor börjar med "Finansutskottet biträder även" och slutar med "Fi18 (kds) yrkande 38" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. Skall arbetslöshetsproblemet kunna lösas långsiktigt måste man bland andra åtgärder också inrikta sig på att förkorta och omfördela arbetstiden. Till en början bör övertiden begränsas, vilket skulle ge omedelbara sysselsättningseffekter. En extra arbetsgivaravgift som ökas ytterligare när gällande tak passeras bör övervägas på allt övertids- och mertidsarbete. Det skulle också gynna deltidsarbetande som vill utöka sin arbetstid. En generell sänkning av arbetstiden bör sedan ske i två steg till 30 timmars arbetsvecka efter år 2000.
Inte bara sysselsättningsskäl talar för arbetstidsförkortning utan även jämställdhet, arbetsmiljö, hälsa och livskvalitet. En stödfond bör inrättas för arbetsgivare som deltar i försöksverksamhet.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi17 (v) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande arbetstidsfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi17 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 25 och 1995/96:Fi18 yrkande 38 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om arbetstider,
40. Arbetstidsfrågor (mom. 18)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Arbetstidsfrågor börjar med "Finansutskottet biträder även" och slutar med "Fi18 (kds) yrkande 38" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i Kristdemokraternas förslag att arbetsmarknadsmedel bör kunna utnyttjas för att bekosta ett sabbatsår för personer mellan 45 och 55 år. Detta skulle ge många möjlighet att komma in i en ny yrkesmässig bana samtidigt som vikariaten skulle leda till att arbetslösheten minskar.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi18 (kds) yrkande 38.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande arbetstidsfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi18 yrkande 38 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 25 och 1995/96:Fi17 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett sabbatsår,
41. Jämställdhetsfrågor (mom. 19)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Jämställdhetsfrågor börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "samt Fi24 (fp)" bort ha följande lydelse:
Ett mera jämställt samhälle befrämjar tillväxt. Jämställdhetsperspektivet måste finnas med hela tiden, men det saknas i regeringens proposition. Utvecklingskraften hos kvinnor måste släppas fram. De måste ges bättre utbildningsmöjligheter, bättre möjligheter att starta företag och bättre förutsättningar att använda sin entreprenörsanda.
Man måste också gå vidare för att komma till rätta med löneskillnaderna. En viktig förutsättning för att kvinnor skall bli villiga att satsa på studier och förkovran är att de orättvisa löneskillnaderna undanröjs. En kommission bör ta ett helhetsgrepp på frågan om de orättvisa löneskillnaderna.
Utskottet biträder med det anförda motionerna Fi23 (fp) yrkandena 1 och 4 samt Fi24 (fp).
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande jämställdhetsfrågor
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi23 yrkandena 1 och 4 samt 1995/96:Fi24 och med avslag på motion 1995/96:Fi49 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om det fortsatta jämställdhetsarbetet,
42. Jämställdhetsfrågor (mom. 19)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Jämställdhetsfrågor börjar med "Vad beträffar de" och slutar med "Fi49 yrkandena 1-3" bort ha följande lydelse:
Arbetslösheten bland kvinnor ökar nu. Skall alla de kvinnor som tvingas lämna sina arbeten när den offentliga sektorn skärs ned kunna komma tillbaka till arbetsmarknaden krävs omfattande satsningar på kompetensutveckling. Över huvud taget är kvinnors rätt till kompetensutveckling en hävstång i kampen för jämställdhet. Utskottet anser därför att Vänsterpartiets tidigare förslag om ett särskilt kompetensutvecklingsprogram bör aktualiseras.
Utskottet beklagar att regeringen även i detta sammanhang står passiv inför det stora behov som finns av att förändra den könssegregerade arbetsmarknaden, liksom av att upphäva den könsdiskriminering som fortfarande präglar arbetslivet. Initiativ på dessa områden skulle befrämja tillväxt och sysselsättning och förstärka kvinnors makt. Utskottet vill peka på de förslag som tidigare lagts fram av Vänsterpartiet om ökade resurser till JämO, tvingande regler om arbetsvärdering och särskilt löneutrymme för att avveckla lönediskrimineringen. Dessa förslag har högsta prioritet.
Det förekommer alltför ofta att offentliga utredningar läggs fram utan den analys och redovisning ur jämställdhetsperspektiv som skall ske enligt det generella jämställdhetsdirektivet. Detta är allvarligt! Man bör ta fasta på kravet i Vänsterpartiets motion Fi49 om tilläggsdirektiv till alla statliga utredningar och kommittéer, enligt vilket de skall åläggas att följa jämställdhetsdirektivet. Innehållet i detta direktiv måste givetvis även gälla för regeringens propositioner som behandlar ekonomiska frågor vilka är av betydelse för förhållandet mellan kvinnor och män. Hittills har så inte skett. Många av de nedskärningar som gjorts har därför drabbat kvinnor i avsevärt högre utsträckning än män, vilket de inte skulle gjort om jämställdhetsmålet, så som det uttalats av regeringen, hade varit övergripande.
Utskottet biträder med det anförda förslagen i motion Fi49 (v). Med utskottets ställningstagande blir även motionerna Fi23 (fp) yrkandena 1 och 4 samt Fi24 (fp) delvis tillgodosedda. I övrigt avstyrks dessa motioner.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande jämställdhetsfrågor
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fi49 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi23 yrkandena 1 och 4 och 1995/96:Fi24 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om det fortsatta jämställdhetsarbetet,
43. En allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (mom. 20)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Arbetslöshetsförsäkring börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "samt Fi18 (kds) yrkande 34" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring av det slag som gällde under senare delen av år 1994 bör återinföras. Den skall vara så utformad att den inte möjliggör en evig rundgång mellan kontantstöd och åtgärder. Detta är viktigt för att understryka försäkringens karaktär av omställningsförsäkring.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet här anfört. Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi16 (fp) yrkande 24 och Fi18 (kds) yrkande 34.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 24 och 1995/96:Fi18 yrkande 34 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en återgång till det regelverk som gällde under 1994,
44. Arbetslöshetsförsäkring för företagare (mom. 21)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Arbetslöshetsförsäkring börjar med "Av samma skäl" och slutar med "Fi16 (fp) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Arbetslöshetsförsäkringen måste ge företagaren ett skyddsnät om han eller hon misslyckas. Reglerna är i dag alltför strikta. Det borde också vara möjligt att lägga företaget i malpåse . Nuvarande regler tvingar fram en avveckling av företag som skulle kunna ge försörjning i framtiden.
Utskottet biträder med det anförda motion Fi16 (fp) yrkande 22.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande arbetslöshetsförsäkring för företagare
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi16 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. Skärpta villkor för rätt till arbetslöshetsersättning
(mom. 22)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skärpta villkor för rätt till arbetslöshetsersättning börjar med "Finansutskottet får i" och slutar med "Fi17 (v) yrkande 13 och Fi50 (v)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att flera av de förslag som framförs i propositionen är mindre väl beredda. Enligt utskottets mening bör därför regeringsförslaget ändras i vissa avseenden.
Såsom utskottet närmare utvecklar på annan plats i detta betänkande bör för det första en tidsbegränsning införas i arbetslöshetsförsäkringen och denna bör i enlighet med Moderata samlingspartiets förslag sättas till 300 dagar. Riksdagens beslut år 1994 om en begränsning av antalet ersättnings perioder var ett i princip riktigt beslut, och utskottet beklagar att den ändrade riksdagsmajoriteten sedermera undanröjde det innan det hunnit få verkan. Utskottet anser att regeringen skyndsamt bör återkomma med förslag som innebär att arbetslöshetsersättningen ger ersättning under en tidsbegränsad period och att man bryter den eviga rundgången mellan ersättning och sådana arbetsmarknadspolitiska åtgärder som kvalificerar för nya ersättnings perioder.
För det andra bör en övergångsregel knytas till lagändringarna för att man skall undvika vissa oönskade effekter. Utskottet återkommer i det följande till hur denna övergångsregel skall utformas.
Därjämte föreslår utskottet att lagförslagen ges en annan teknisk utformning än den som förordas i propositionen.
Kostnaderna för utbetalda arbetslöshetsersättningar är mycket höga. Fram t.o.m. oktober i år har mer än 30 miljarder kronor betalats ut avseende närmare 66 miljoner ersättningsdagar. Till detta kommer ersättningar för personer i ALU, hittills i år nära 3,5 miljarder kronor. Med nuvarande finansieringsmodell, 4,32 % arbetsmarknadsavgift och en finansieringsavgift uppgående till 70 % av den genomsnittliga dagpenningen, beräknas att en arbetslöshetsnivå på ungefär 6 % är finansierad. Dessa uppgifter visar tydligt att det är angeläget med besparingar inom det kontanta arbetslöshetsstödet.
Ett sätt att minska kostnaderna är att kräva en starkare anknytning till arbetsmarknaden av den som begär ersättning. Enligt propositionen är det rimligt att sökanden har varit etablerad på arbetsmarknaden för att få arbetslöshetsersättning första gången. Förutom att åstadkomma en besparingseffekt är avsikten med regeringens förslag i denna del att understryka det försäkringsmässiga inslaget i försäkringen. Detta sker genom att reguljärt arbete ges en central roll vid kvalificeringen för ersättning.
Liksom regeringen anser utskottet att den som gör anspråk på arbetslös hetsersättning skall ha en fast anknytning till arbetsmarknaden. En markering av detta slag gjordes när riksdagen för snart ett år sedan på förslag av arbetsmarknadsutskottet beslöt att skärpa det s.k. arbetsvillkoret. För att starkare betona kravet på fast anknytning till förvärvslivet utökades då det antal dagar som den arbetslöse skall ha förvärvsarbetat för att få rätt till ersättning från 75 till 80 fördelat på minst fem i stället för fyra månader. Regeringens nu framlagda förslag kan ses som ytterligare ett steg i samma riktning.
I kompletteringspropositionen i våras aviserade regeringen att det skulle krävas ett arbetsvillkor som endast består av förvärvsarbete för en första ersättningsperiod. Regeringsförslaget går längre än vad som aviserades i så måtto att inte allt förvärvsarbete skall kvalificera för en första ersättningsperiod. I huvudsak skall bara s.k. reguljärt arbete godtas. Subventionerade anställningar kan ha mer eller mindre likhet med reguljärt arbete. Den föreslagna lösningen innebär, förutom att arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering hålls utanför, att man gör åtskillnad mellan olika slag av förvärvsarbete. Vissa av staten subventionerade anställningar skall vara likställda med reguljärt arbete, åter andra skall bara kvalificera för ersättning vid fortsatt arbetslöshet. Anställning med lönebidrag och med rekryteringsstöd kommer alltjämt att vara fullt ut kvalificerande för ersättning och detsamma gäller nyanställningar med anställningsstöd (RAS). Däremot kommer utbildningsvikariat, beredskapsarbete och arbete i eget företag med starta- eget-bidrag inte att kvalificera för en första ersättningsperiod. Det är först sedan en person en gång påbörjat en ersättningsperiod som sådant förvärvsarbete kan tillgodoräknas.
Utskottet är med hänsyn till behovet av besparingar i arbetslöshetsersättningarna berett att ställa sig bakom regeringsförslagen med vissa reservationer som utvecklas nedan.
Som ett komplement till det nu framlagda förslaget anser utskottet att A-kasseutredningen bör överväga möjligheten att ytterligare förlänga den tid som en person skall ha förvärvsarbetat för att komma i fråga för en första ersättningsperiod. Utskottet anser att en sådan skärpning av arbetsvillkoret är ett enkelt sätt att uttrycka kravet på fast förankring på arbetsmarknaden. En betydande besparing skulle kunna uppnås på det sättet.
Med regeringsförslaget kan det inträffa att en person med ett upparbetat arbetsvillkor som anvisas en subventionerad anställning går miste om rätt till ersättning vid senare inträffad arbetslöshet. Denna subventionerade anställning kvalificerar inte för en första ersättningsperiod och till följd av att tiden i anställningen inte föreslås bli överhoppningsbar enligt 8 § kan det upparbetade arbetsvillkor som föregick den subventionerade anställningen gå förlorat.
Finansutskottet anser inte att detta utgör något betydande praktiskt problem. Enligt utskottets mening skall inte en person som blivit arbetslös omedelbart erbjudas en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Personen måste själv förväntas söka arbete. I det fallet kommer en person som har ett upparbetat villkor att kunna erhålla ersättning varvid 7 § gäller.
Enligt finansutskottets mening finns det dock skäl att göra en annan bedömning i ett mycket ringa antal fall. Det gäller personer som tidigare inte uppburit ersättning men som hade ett upparbetat arbetsvillkor när de före den 1 januari 1996 påbörjade en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Som en följd av regeringens förslag kommer dessa personer inte längre att kunna få ersättning efter avslutad arbetsmarknadspolitisk åtgärd. När de accepterade åtgärden visste de inte att den skulle komma att påverka deras ersättningsrätt negativt. Med hänsyn härtill bör denna grupp behandlas i särskild ordning.
Problemet kan lösas genom en särskild övergångsbestämmelse. Utskottet har erfarit att ett mycket litet antal personer berörs och att den finansiella effekten därför är begränsad.
Utskottet föreslår även en annan ändring i lagförslaget. Som det nu utformats görs det i 6 § till en definitionsfråga om en subventionerad anställning eller verksamhet med starta-eget-bidrag skall anses som förvärvsarbete. I 6 § anses sådant arbete inte som förvärvsarbete, medan 7 § i lagförslaget bygger på att det utgör förvärvsarbete. En bättre lösning vore enligt utskottets mening att i båda lagrummen utgå från att det är förvärvsarbete, men i 6 § föreskriva att det inte får tillgodoräknas vid uppfyllande av arbetsvillkoret.
Med dessa ändringar skulle 6 § andra stycket i resp. lag kunna ges följande lydelse:
Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från förvärvsarbete som 1. arbetsgivaren finansierat med stöd av lagen (1995:411) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter eller förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, eller som 2. bedrivits med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet.
Utskottet konstaterar i sammanhanget att de nya reglerna inte innebär någon förändring i fråga om möjligheterna att uppfylla medlemsvillkoret. Enligt 47 § kan var och en som uppfyller villkor i kassans stadgar om arbete inom dess verksamhetsområde bli medlem. Ett krav är dock att förvärvsarbete utförs i genomsnitt minst 17 timmar per vecka.
I fråga om utbildningsvikariaten finns det enligt utskottets mening anledning till ett förtydligande. Den nya regeln avser endast den som ersätter en arbetstagare som utbildar sig. Ersättaren kan således inte kvalificera sig för en första ersättningsperiod genom vikariatet.
Med de nu angivna ändringarna är utskottet berett att ställa sig bakom regeringsförslaget. Utskottet återkommer till kostnadseffekterna av förslagen längre fram i detta betänkande. Ställningstagandet innebär att motionerna Fi17 (v) yrkande 13 och Fi50 (v) bör avstyrkas.
dels att den del av utskottets yttrande som sju sidor längre fram under rubriken Kostnadseffekter börjar med "Regeringen räknar i" och slutar med "nettoförstärkning på 10 miljoner kronor" bort ha följande lydelse:
Regeringen räknar i propositionen med att förslaget om ändrade regler för frånkännande och indragning av arbetslöshetsersättning skall leda till en besparing som är större än de 1 300 miljoner kronor som angavs i vårens kompletteringsproposition.
De förslag till ytterligare ändringar som finansutskottet föreslår i regelverket leder till såväl ökade besparingar som försvagningar.
Förslaget om att utöka antalet avstängningsdagar från 40 till 45 för den som utan giltig anledning lämnar sitt arbete ger en besparing på mellan 55 och 60 miljoner kronor per år.
Förslaget till skärpt avstängningsvillkor vid arbetsovilja ger också en besparing, men av mer marginell art.
Utskottets förslag att den som hade ett upparbetat arbetsvillkor när han före den 1 januari 1996 påbörjade ett beredskapsarbete, ett utbildningsvikariat eller näringsverksamhet med starta-eget-bidrag inte skall förlora detta leder å andra sidan till att besparingseffekten begränsas, men även i detta fall mycket marginellt.
Sammantaget leder utskottets ändringsförslag således till att budgeten varaktigt förstärks med 55-60 miljoner kronor.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande skärpta villkor för rätt till arbetslöshetsersättning
att riksdagen med anledning av proposition 1995/96:25 yrkande 8 i denna del och 9 i denna del samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi17 yrkande 13 och motion 1995/96:Fi50
dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 6 § med den ändringen att paragrafens andra stycke får följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse:
Regeringens Reservanternas förslag förslag
Med utfört Vid prövning av förvärvsarbete arbetsvillkoret avses dock inte bortses från förvärvsarbete som 1. anställning som arbetsgivaren 1. arbetsgivaren finansierat med finansierat med stöd av stöd av
- lagen (1995:411) - lagen (1995:411) om tillfällig om tillfällig avvikelse från avvikelse från lagen (1981:691) om lagen (1981:691) om socialavgifter, socialavgifter eller eller
- förordningen - förordningen (1987:411) om (1987:411) om beredskapsarbete, beredskapsarbete, eller som 2. tid då sökanden bedrivit egen 2. bedrivits med näringsverksamhet stöd av med stöd av förordningen förordningen (1984:523) om (1984:523) om bidrag till bidrag till arbetslösa m.fl. arbetslösa m.fl. som startar egen som startar egen näringsverksamhet. näringsverksamhet.
dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd såvitt avser 6 § med den ändringen att paragrafens andra stycke får följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse:
Regeringens Reservanternas förslag förslag
Med utfört Vid prövning av förvärvsarbete arbetsvillkoret avses dock inte bortses från förvärvsarbete som 1. anställning som arbetsgivaren 1. arbetsgivaren finansierat med finansierat med stöd av stöd av
- lagen (1995:411) - lagen (1995:411) om tillfällig om tillfällig avvikelse från avvikelse från lagen (1981:691) om lagen (1981:691) om socialavgifter, socialavgifter eller eller
- förordningen - förordningen (1987:411) om (1987:411) om beredskapsarbete, beredskapsarbete, eller som 2. tid då sökanden bedrivit egen 2. bedrivits med näringsverksamhet stöd av med stöd av förordningen förordningen (1984:523) om (1984:523) om bidrag till bidrag till arbetslösa m.fl. arbetslösa m.fl. som startar egen som startar egen näringsverksamhet. näringsverksamhet.
dels beslutar att de båda lagförslagen förses med en övergångsregel av innebörd att ersättningsrätten för personer som före ikraftträdandet påbörjat utbildningsvikariat, beredskapsarbete eller verksamhet med starta-eget-bidrag och som då har ett upparbetat arbetsvillkor skall bedömas enligt 6 § i dess äldre lydelse,
46. Skärpta villkor för rätt till arbetslöshetsersättning (mom. 22)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skärpta villkor för rätt till arbetslöshetsersättning börjar med "Finansutskottet får i" och slutar med "Fi17 (v) yrkande 13 och Fi50 (v)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet finner det märkligt att aktiva åtgärder som arbetsmarknadsutbildning inte skall kvalificera för förstagångsersättning. Särskilt märkligt blir det med hänsyn till att utbildning kvalificerar i KAS- systemet. Som Vänsterpartiet påpekar i motion Fi50 innebär de föreslagna reglerna också att särskilt kvinnor med kort förvärvsliv bakom sig kommer att missgynnas eftersom de inte får tillgodoräkna sig föräldraledigheten för förstagångsersättning.
Från arbetstagarens synpunkt är beredskapsarbete och utbildningsvikariat normalt arbete. Hela frågan om vad som skall kvalificera för ersättning bör i stället övervägas av utredningen om arbetslöshetsersättning. Den skall enligt vad som framgår av propositionen redovisa merparten av sina förslag i början av nästa år.
Med hänsyn härtill anser utskottet att förslaget om skärpt arbetsvillkor bör avstyrkas. Det innebär att motionerna Fi17 (v) yrkande 13 och Fi50 (v) tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande skärpta villkor för rätt till arbetslöshetsersättning
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi17 yrkande 13 och 1995/96:Fi50 avslår proposition 1995/96:25 yrkande 8 i denna del och yrkande 9 i denna del,
47. Avstängningsreglerna (mom. 23)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Avstängning från rätt till arbetslöshetsersättning börjar med "Finansutskottet får i" och slutar med "Fi17 (v) yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning härav framhålla följande. Förlängda avstängningstider kan få negativa effekter. Att människor säger upp sig frivilligt beror ofta på missförhållanden på arbetsplatsen. Arbetsmarknadens funktionssätt kan påverkas negativt av ett system som låser in människor i olämpliga arbetssituationer. Dessutom påverkas tillväxten negativt av mindre rörlighet på arbetsmarknaden. Förslaget om skärpta avstängningsregler bör avstyrkas i nuvarande läge. Även denna fråga bör analyseras av utredningen om arbetslöshetsersättning.
Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi17 (v) yrkande 14 innebär att utskottet avstyrker propositionen i denna del och anser att riksdagen skall påtala förslagets negativa effekter på tillväxten.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande avstängningsreglerna
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi17 yrkande 14 avslår proposition 1995/96:25 yrkande 8 i denna del och yrkande 9 i denna del samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om avstängningsreglernas effekt på tillväxten,
48. Lagförslagen i övrigt (mom. 25)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 46 och 47
Johan Lönnroth (v) anser att moment 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
25. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen avslår proposition 1995/96:25 yrkande 8 i denna del, 9 i denna del och 10,
49. Den övergripande utbildningsstrategin (mom. 26)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den övergripande utbildningsstrategin börjar med Finansutskottet delar och slutar med Fi18 (kds) yrkande 23 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar motionärernas uppfattning att det krävs insatser över ett brett fält för att uppmuntra till ökade kunskaper. Förutsättningarna för att ta till vara barns vilja till lärande redan i tidig ålder måste uppmärksammas. Hela utbildningsväsendet, från grundskolans lågstadium till och med högre utbildning och forskning, måste präglas av flexibilitet, mångfald och valfrihet. Villkoren för fristående skolor bör vara sådana att skolorna tillförsäkras ekonomiska förutsättningar som är likvärdiga med de offentliga skolornas genom en schabloniserad ersättning. Skolorna skall vara öppna för alla. Därav följer att uttag av elevavgifter minimeras. Flexibiliteten i gymnasieutbildningen bör öka. Det offentligas ansvar att erbjuda utbildning för vuxna bör utvidgas, till att börja med så att alla som önskar får möjlighet att skaffa sig gymnasiekompetens i kärnämnena. Den högre utbildningen måste expandera, men det är viktigt att det sker i former som säkerställer hög kvalitet. För att den expanderande högskoleutbildningen skall attrahera tillräckligt många måste utbildning löna sig för den enskilde, dvs. den s.k. utbildningspremien måste öka. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Fi15 (m) yrkande 36, Fi16 (fp) yrkandena 8 och 26 samt Fi18 (kds) yrkande 23 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi17 (v) yrkande 11 (delvis) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande den övergripande utbildningsstrategin
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 36, 1995/96:Fi16 yrkandena 8 och 26 samt 1995/96:Fi18 yrkande 23 och med avslag på motion 1995/96:Fi17 yrkande 11 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående den övergripande strategin inom utbildningspolitiken,
50. Den övergripande utbildningsstrategin (mom. 26)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den övergripande utbildningsstrategin börjar med Finansutskottet delar och slutar med yrkande 23 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser det angeläget att utreda hur högskolorna skall få ännu bredare kontaktytor till arbetslivet. När de särskilda insatser som nu är finansierade med arbetsmarknadsmedel skall ersättas med permanent utbyggnad av högskoleväsendet är det viktigt att de så kallade NT-platserna noggrant utvärderas. Sommaruniversitetet bör permanentas. Det kan medverka till att bryta den sociala snedrekryteringen till högre utbildning och stimulera fler ungdomar att söka till sådan. En lämplig modell för att nå de grupper som hyser misstro mot universitetsstudier är modifierade distansutbildningskurser, där studierna bedrivs med hjälp av modern teknik men i mindre studiegrupper som träffas regelbundet. Som regionala studiecentrum för studiegrupperna kan folkhögskolorna med sin vuxenpedagogiska erfarenhet fungera. Det är vidare viktigt att utveckla ett system som gör det möjligt för de många som mister sina arbeten att genomgå utbildningar på gymnasie- eller högskolenivå inom det regionala utbildningssystemet med tillfredsställande ekonomiskt stöd.
Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi17 (v) yrkande 11 i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi15 (m) yrkande 36, Fi16 (fp) yrkandena 8 och 26 samt Fi18 (kds) yrkande 23 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande den övergripande utbildningsstrategin
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fi17 yrkande 11 i denna del och med avslag på motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 36, 1995/96:Fi16 yrkandena 8 och 26 samt 1995/96:Fi18 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående den övergripande strategin inom utbildningspolitiken,
51. Individuella utbildningskonton och framtidsfonder (mom. 27)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Individuella utbildningskonton och framtidsfonder börjar med Finansutskottet delar och slutar med yrkande 25 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den enskilde skall ha möjlighet att förkovra sig på eget initiativ. Utskottet delar förvisso uppfattningen att företagen har ansvar för den egna personalens kompetensutveckling, men staten bör underlätta fortbildning eftersom nyttan av sådana satsningar kommer inte bara individen och hennes arbetsgivare till del, utan även samhället. Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag om individuella utbildningskonton. Utskottet tillstyrker därmed motion Fi16 (fp) yrkande 27 och motion Fi18 (kds) yrkande 25. Motion Fi17 (v) yrkande 5 i denna del avstyrks. Vad utskottet här har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande individuella utbildningskonton och framtidsfonder
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi16 yrkande 27 samt 1995/96:Fi18 yrkande 25 och med avslag på motion 1995/96:Fi17 yrkande 5 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
52. Individuella utbildningskonton och framtidsfonder (mom. 27)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Individuella utbildningskonton och framtidsfonder börjar med Finansutskottet delar och slutar med yrkande 25 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att arbetsgivarna måste ta ett större ansvar för de anställdas kompetensutveckling. Det måste bli ett slut på det missbruk av mänsklig arbetskraft som det innebär att arbetsgivarna kan anställa personer med god och adekvat utbildning, för att sedan efter ett antal år sortera bort dessa på grund av bristande kompetens och förpassa dem ut i en arbetslöshet där staten får gå in och satsa på ny utbildning för att individen åter skall komma in på arbetsmarknaden. Utskottet anser att en god modell kan vara ett system av framtidsfonder för kompetensutveckling. Finansiering av en framtidsfond bör ske via årliga vinstavsättningar. Ett grundavdrag kan eventuellt göras så att mindre företag med dålig lönsamhet inte omfattas av vinstdelningen. Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen detta till känna och tillstyrker därmed motion Fi17 (v) yrkande 5 i denna del. Samtidigt avstyrks motionerna Fi16 (fp) yrkande 27 och Fi18 (kds) yrkande 25.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande individuella utbildningskonton och framtidsfonder
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi17 yrkande 5 i denna del och med avslag på motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 27 och 1995/96:Fi18 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
53. Stiftelsehögskolor (mom. 28)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stiftelsehögskolor börjar med Finansutskottet är och slutar med yrkande 39 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att erfarenheterna av överförandet av Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping till stiftelser är utomordentligt goda. Ytterligare minst ett större lärosäte - gärna Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm - bör därför överföras från staten till en fristående stiftelse. Utskottet tillstyrker motion Fi15 (m) yrkande 39. Vad utskottet här har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande stiftelsehögskolor
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi15 yrkande 39 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
54. Yrkesinriktad eftergymnasial utbildning (mom. 29)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Yrkesinriktad eftergymnasial utbildning börjar med Finansutskottet anser och slutar med yrkande 26 avstyrks bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att eftergymnasial yrkesutbildning, i huvudsak efter de principer som anges i SOU 1995:38, bör introduceras med början höstterminen 1996. Regeringen bör under våren 1996 förelägga riksdagen förslag om 20 000 utbildningsplatser i sådan utbildning. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet därför motion Fi15 (m) yrkande 37. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi18 (kds) yrkande 26 får därmed anses tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande yrkesinriktad eftergymnasial utbildning
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi15 yrkande 37 och med anledning av motion 1995/96:Fi18 yrkande 26 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
55. Yrkesinriktad eftergymnasial utbildning (mom. 29)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Yrkesinriktad eftergymnasial utbildning börjar med Finansutskottet anser och slutar med yrkande 26 avstyrks bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att en försöksverksamhet med kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning är angelägen. Den bör sättas i gång snabbt, särskilt eftersom en ytterligare förlängning av påbyggnadsutbildningarna i gymnasieskolan knappast är möjlig. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion Fi18 (kds) yrkande 26. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi15 (m) yrkande 37 får därmed anses vara tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande yrkesinriktad eftergymnasial utbildning
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi18 yrkande 26 och med anledning av motion 1995/96:Fi15 yrkande 37 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
56. Lärlingsutbildning (mom. 30)
Anne Wibble (fp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Lärlingsutbildning börjar med Finansutskottet delar och slutar med yrkande 35 avstyrks bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att nuvarande bestämmelser om individuella program i gymnasieskolan innebär att en elev kan kombinera yrkesutbildning under anställning hos en arbetsgivare med studier i gymnasieskolan. Denna form av lärlingsutbildning med delat huvudmannaskap har emellertid kommit till mycket ringa användning - hösten 1994 fanns knappt 60 ungdomar i sådan utbildning. Att utveckla praktiksystemet ytterligare i samarbete mellan ortens företagare och gymnasieskolan är ett sätt för kommunerna att garantera bl.a. ungdomar arbetsmöjligheter och framtida anställning. Regeringen bör därför vidta åtgärder för att öka användningen av lärlingsutbildning med delat huvudmannaskap. Utskottet tillstyrker motion Fi18 (kds) yrkande 35. Vad utskottet här har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande lärlingsutbildning
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi18 yrkande 35 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
57. Utbildning i grundskolan om entreprenörskap (mom. 31)
Anne Wibble (fp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utbildning i grundskolan om entreprenörskap börjar med Finansutskottet delar och slutar med och 22 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är viktigt att frigöra och ta till vara människors kreativitet. Ett led i detta är att stimulera ungdomar att vilja och våga bli företagare. Om goda kunskaper om företagande och entreprenörskap kunde förmedlas av skolan vore mycket vunnet för framtiden. Möjliga vägar att gå vore att integrera entreprenörskap som en del av ämnet samhällskunskap redan i grundskolan och att inrätta särskilda företagarprogram i gymnasieskolan. Motionerna Fi16 (fp) yrkande 29 och Fi18 (kds) yrkandena 8 och 22 tillstyrks därför. Vad utskottet här har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande utbildning i grundskolan om entreprenörskap
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 29 och 1995/96:Fi18 yrkandena 8 och 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
58. Ny högskola i Malmö (mom. 32)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ny högskola i Malmö börjar med Finansutskottet är och slutar med Fi40 avstyrks bort ha följande lydelse:
Finansutskottet finner regeringens struktur för den högre utbildningen i Skåne mindre genomtänkt. Den innebär risker för kvaliteten både vid den nya högskolan i Malmö och vid Lunds universitet. Utskottet förordar i stället en annan utveckling av den högre utbildningen och forskningen i Skåne, nämligen ett vidgat uppdrag till Lunds universitet i enlighet med förslaget i motion Fi15 (m) yrkande 38. Även en sådan struktur bör bli föremål för skyndsam utredning. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillstyrks motion Fi15 (m) yrkande 38, och motion Fi40 (fp) får anses tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande ny högskola i Malmö
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi15 yrkande 38 och med anledning av motion 1995/96:Fi40 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
59. Ny högskola i Malmö (mom. 32)
Anne Wibble (fp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ny högskola i Malmö börjar med Finansutskottet är och slutar med Fi40 avstyrks bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den nyligen tillkallade kommittén bör få i uppdrag att även undersöka möjligheterna att inom ramen för Lunds universitet skapa ett campus i Malmö och ett i Helsingborg. Utredningen bör ta i beaktande vad Lunds universitets stora ämnesbredd betyder för de studenter som väljer att utbilda sig där, inte minst som morgondagens samhälle kräver breda kunskaper. Kopplingen till Helsingborgs högre utbildningar är också viktiga att beakta liksom vad Högskolan i Kristianstad erbjuder. Utredningen bör också ta upp och penetrera de möjligheter som IT-utvecklingen ger för att sprida utbildning på distans. En modell är det engelska Open university, en annan är USA:s s.k. virtuella universitet. Den tidsram som givits utredningen är enligt utskottets mening alltför snäv för att utredningen skall kunna ge regeringen och riksdagen underlag att fatta ett väl genomtänkt beslut. Med hänvisning till detta tillstyrker utskottet motion Fi40 (fp). Motion Fi15 (m) yrkande 38 får anses vara tillgodosedd. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande ny högskola i Malmö
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi40 och med anledning av motion 1995/96:Fi15 yrkande 38 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
60. Högskoleutbyggnadens lokalisering i övrigt (mom. 33, motiveringen)
Johan Lönnroth (v) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Högskoleutbyggnadens lokalisering i övrigt börjar med Finansutskottet avstyrker och slutar med och Fi65 (s) bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att varken föreliggande proposition eller motionerna ger ett sådant underlag att riksdagen i detta sammanhang bör ta ställning till någon prioritering mellan olika universitet och högskolor. Finansutskottet avstyrker således och med hänvisning till det anförda ovan uppräknade motioner.
61. Jämställdhetsbefrämjande åtgärder (mom. 34)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Jämställdhetsbefrämjande åtgärder börjar med Finansutskottet anser och slutar med avstyrks bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är angeläget att göra särskilda insatser för att locka flickor och kvinnor till utbildningar som ger dem en stark ställning på framtidens arbetsmarknad. Flickor har bättre betyg än pojkarna på grundskola och gymnasium. Ändå söker de i mindre grad än pojkarna till långa högskoleutbildningar och tekniska utbildningar. Utskottet anser att det omgående måste sättas in åtgärder för göra N/T-utbildningarna attraktiva för kvinnor. Insatser kan göras på alla nivåer; på grundskola och gymnasium kan pedagogik, SYO, lärarutbildning och lärarfortbildning inriktas mot detta mål, på eftergymnasial nivå kan man och bör man utveckla det tekniska basåret . Basår med andra inriktningar, exempelvis miljö, är också tänkbart. Utskottet tror också att basårsutbildningar inom vård- och omsorgsområdet skulle kunna bidra till minskad könsmässig snedrekrytering till vård- och omsorgsyrkena. Det behövs också fler åtgärder för att locka kvinnor att forska, disputera, bli professorer och entreprenörer inom verksamheter som knoppas av från högskolan. Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen detta till känna. Motion Fi23 (fp) yrkande 3 tillstyrks således.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande jämställdhetsbefrämjande åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi23 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
62. IT-utbildning m.m. (mom. 35)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken IT-utbildning m.m. börjar med Finansutskottet delar och slutar med yrkande 1 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att regeringen inte har förstått hur viktigt det är med IT-träning på alla utbildningsnivåer. Betydelsen av IT-kunskaper kan inte överskattas. Det krävs betydande satsningar på lärarutbildning, utveckling av läromedel och pedagogiska metoder för att datorer skall bli ett naturligt verktyg för både elever och lärare. Utskottet anser därför att regeringen i en bred anmodan skall göra berörda myndigheter uppmärksamma på behovet av en naturlig integration av tillämpad IT inom utbildningen på alla nivåer. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Fi16 (fp) yrkande 28 och Fi32 (fp) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande IT-utbildning m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 28 och 1995/96:Fi32 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
63. Folkbildning (mom. 38)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Folkbildning börjar med Finansutskottet delar och slutar med kulturutskottet anfört bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att frågan om medelstilldelningen till folkbildningen för arbetsmarknadspolitiskt motiverade utbildningsinsatser under läsåret 1996/97 måste lösas snarast. I dag finansieras utbildning till ett värde av åtskilliga miljarder kronor per år med arbetsmarknadsmedel. Inte minst folkbildningen har stått som framgångsrik anordnare av utbildning som staten har köpt åt de arbetslösa. Regeringen har nu aviserat att utbildningsinsatser på konjunkturell grund inte skall göras efter vårterminen 1997. Osäkerhet råder även om det närmaste läsårets utbildningsinsatser, eftersom några medel ännu inte har anslagits. Utskottet anser att utbildningsanordnarna snarast måste få klartecken för nästa års verksamhet. Regeringen bör omedelbart lägga förslag om en medelsanvisning till folkbildningen som minst motsvarar vad som anvisats för de senaste tre budgetåren.
Utskottet anser också att regeringen bör beakta folkbildningens potential när den lägger fram förslag om permanenta utbildningssatsningar efter 1997. Folkbildningen har en dubbel roll, som innebär att den skall ge både medborgerlig bildning och en höjd utbildningsnivå över hela landet. Det är en sådan kraft som motverkar uppkomsten av tvåtredjedelssamhället. Av särskild vikt är att korttidsutbildade, handikappade och invandrare prioriteras inom folkbildningen.
För övrigt anser utskottet att regeringen bör uppdra åt utredningen om distansmetoder i vuxenutbildningen och högskolan att överväga hur folkhögskolorna kan utnyttjas för sådan undervisning. Med sin stora kompetens och vuxenpedagogiska verksamhet skulle folkhögskolorna kunna fungera som regionala utbildningscentra, så kallade open university .
Motionerna Fi17 (v) yrkande 11 i denna del, samt Fi47 (v) tillstyrks således. Motionerna Fi18 (kds) yrkande 36 och Fi17 (m) är mot bakgrund av det anförda tillgodosedda.
Vad utskottet här har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande folkbildning
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi17 yrkande 11 i denna del samt 1995/96:Fi47 och med anledning av motionerna 1995/96:Fi18 yrkande 36 och 1995/96:Fi27 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
64. Barntillägget i svux och svuxa (mom. 39)
Anne Wibble (fp), Johan Lönnroth (v) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Barntillägget i svux och svuxa som börjar med Finansutskottet gör och slutar med yrkande 2 bort ha följande lydelse:
De negativa konsekvenserna av att svux och svuxa försämrats visar enligt finansutskottets uppfattning på angelägenheten av att åtgärder snabbt vidtas för att inte också vårterminen 1996 skall bli en förlorad termin för lågutbildade vuxna föräldrar som vill stärka sin ställning på arbetsmarknaden genom bättre utbildning. Slopandet av barntillägget är den enskilda försämring inom vuxenstudiestödet som hårdast drabbat denna grupp. Utskottet anser därför att barntillägget snarast bör återinföras i avvaktan på att Studiestödsutredningen hittar lösningar som förbättrar studiemöjligheterna för dessa och andra vuxenstuderande.
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motionerna Fi18 (kds) yrkande 24 och Fi23 (fp) yrkande 2 att regeringen snarast bör återkomma med ett förslag att återinföra barntillägget i svux och svuxa.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande barntillägget i svux och svuxa
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:Fi18 yrkande 24 och 1995/96:Fi23 yrkande 2 hos regeringen begär förslag om återinförande av barntillägget i svux och svuxa i enlighet med vad utskottet anfört,
65. Företagandets villkor (mom. 41)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Företagandets villkor börjar med Finansutskottet delar och slutar med yrkande 1 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att stabila och tydliga spelregler är en nödvändighet om man vill främja företagande. Den socialdemokratiska regeringens återställare och därefter i vissa fall återställare av återställarna har skapat stor osäkerhet såväl bland företagare och entreprenörer som bland andra ekonomiska aktörer. Självfallet måste regler ändras emellanåt, men då skall det vara i syfte att underlätta för företagen. Utskottet anser därför att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad som sägs om stabila spelregler för företagare i motionerna Fi15 (m) yrkande 2 i denna del, Fi16 (fp) yrkande 9 och Fi18 (kds) yrkande 30. Motionerna Fi18 (kds) yrkandena 6 och 7 samt Fi28 (m) yrkande 1 får därmed anses tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande företagandets villkor
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96: Fi15 yrkande 2 i denna del, 1995/96:Fi16 yrkande 9 och 1995/96:Fi18 yrkandena 6, 7 och 30 samt 1995/96:Fi28 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
66. Etikens betydelse för företagande och tillväxt (mom. 42)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Etikens betydelse för företagande och tillväxt börjar med Finansutskottet vill och slutar med avstyrks således bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar övertygelsen att långsiktig ekonomisk utveckling måste grundas på hederlighet, ansvar och rättsmedvetande. Sådana etiska normer är de yttersta institutionella förutsättningarna för ett ekonomiskt starkt samhälle. Hederlighet och personligt ansvarstagande underlättar ekonomins funktionssätt genom att det håller transaktionskostnaderna på en rimlig nivå och därmed leder till effektivitet i ekonomin. Finansutskottet menar att den grundläggande uppgiften för staten när det gäller ekonomisk tillväxt och företagande är att lägga fast ramar och långsiktiga spelregler. Dessa måste vara stabila och tillväxtskapande. Utskottet beklagar, liksom Kristdemokraterna, med denna bakgrund den osäkerhet som gällt kring de regler och förutsättningar företagen omfattas av. Med detta vill utskottet tillstyrka att riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen med anledning av motion Fi18 (kds) yrkande 29.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande etikens betydelse för företagande och tillväxt
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi18 yrkande 29 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
67. AP-fondens placeringsrätt (mom. 43)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken AP-fondens placeringsrätt börjar med Finansutskottet anser och slutar med det avstyrks bort ha följande lydelse:
Finansutskottet avvisar regeringens förslag att ge AP-fonden utvidgad placeringsrätt. Det argument som framförs, förbättrad riskkapitalförsörjning för svenska företag, är inte hållbart. De stora företagen - dem som AP-fonden troligen kommer att söka sig till som aktieägare - har numera tillgång till hela den internationella kapitalmarknaden. De mindre företagen vill inte ha stora statliga fonder som delägare. Det är för övrigt avsevärt mycket mer angeläget att sprida ägandet och uppmuntra privat sparande i olika former än att öka det statliga företagsägandet. Vad som här anförts vill utskottet - med anledning av motionerna Fi15 (m) yrkande 9 och Fi18 (kds) yrkande 3 - att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna. Motion Fi17 (v) yrkande 7 i denna del avstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande AP-fondens placeringsrätt
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 9 och 1995/96:Fi18 yrkande 3 och med avslag på motion 1995/96:Fi17 yrkande 7 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
68. Riskkapitalförsörjning till småföretag (mom. 44)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riskkapitalförsörjning till småföretag börjar med Finansutskottet ansluter sig och slutar med yrkande 7 i denna del bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är angeläget att förbättra riskkapitalförsörjningen för nya och växande företag. Riskkapitalförsörjning är ofta ett problem för inte minst de högteknologiska företag som föds inom högskolor och universitet. Om erfarenheterna från Innovationscentrum visar sig goda förordar utskottet att staten skjuter till ytterligare pengar för att stödja innovatörer.
Utskottet förordar också ett bättre riskkapitalavdrag än det som regeringen har föreslagit. Med anledning av motion Fi16 (fp) yrkande 16 yrkar utskottet att riksdagen ger regeringen till känna vad som här anförts. Motion Fi17 (v) yrkande 7 i denna del avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande riskkapitalförsörjning till småföretag
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fi16 yrkande 16 och med avslag på motion 1995/96:Fi17 yrkande 7 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
69. Riskkapitalförsörjning till småföretag (mom. 44)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riskkapitalförsörjning till småföretag börjar med Finansutskottet ansluter sig och slutar med yrkande 7 i denna del bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att de små och medelstora företagens förmåga att växa och utvecklas är beroende av tillgången på s.k. riskvilligt kapital. I den situation som nu råder borde staten gå in som garant för att ge dessa företag en rimlig tillgång på sådant kapital. Medel borde med NUTEK:s försorg kunna omdestineras från det nuvarande företagsstödet till högteknikföretag i behov av riskkapital. Företagsstödet bör användas för en aktiv innovationspolitik. Utskottet beklagar samtidigt regeringens försäljning av Atle och Bure och förutsätter att de pengar som försäljningen inbringat används offensivt för att stödja nya företag med tillväxtpotential.
Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi17 (v) yrkande 7 i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi16 (fp) yrkande 16 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande riskkapitalförsörjning till småföretag
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fi17 yrkande 7 i denna del och med anledning av motion 1995/96:Fi16 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
70. Beskattning av andel i vinst (mom. 46)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Beskattning av andel i vinst börjar med Finansutskottet konstaterar och slutar med avstyrks därför bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att antalet företag som prövar andel-i-vinstsystem har ökat, vilket är mycket positivt. Den utvecklingen bör som utskottet ser det uppmuntras. Regeringen aviserade hösten 1994 försämringar av beskattningsreglerna för andel-i- vinstsystem. Några sådana förslag har sedermera - till utskottets tillfredsställelse - inte presenterats. För att undanröja osäkerheten om de framtida villkoren för andel-i-vinst- system bör riksdagen enligt utskottets mening tydligt deklarera att några förändringar av nuvarande skatteregler inte skall komma i fråga. Vad som här anförts med anledning av motion Fi16 (fp) yrkande 17 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande beskattning av andel i vinst
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fi16 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
71. Kvinnors företagande (mom. 47)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kvinnors företagande börjar med Finansutskottet är och slutar med yrkande 6 avstyrks bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att en viktig etgärd inom näringspolitiken är att särskilt stödja kvinnors företagande. Den möjlighet till speciella lån för kvinnliga företagare som infördes under den tidigare regeringen har visat goda resultat. Det finns en stor utvecklingspotential bland kvinnliga företagare. Enligt utskottets mening är det angeläget att fler kvinnor blir företagare. Den fråga som tas upp i motion Fi23 (fp) och som rör likabehandling av alla företag oberoende av verksamhetsform anser utskottet vara mycket viktig. Det som sägs i propositionen om att lån till kvinnor som avser att starta kooperativa företag särskilt skall uppmärksammas av ALMI innebär, enligt utskottets mening, risk för att kooperativa företag särbehandlas. Utskottet anser att näringspolitiken måste vara generell och innebära att alla typer av företag behandlas likvärdigt. Utskottet ser vidare detta uttalande i propositionen som ett uttryck för en tendens till ökad central styrning av ALMI. Det är, enligt utskottets uppfattning, viktigt att denna typ av stöd till nyföretagandet präglas av stabilitet och långsiktighet och att centralstyrning undviks. Detta bör ges regeringen till känna, och utskottet tillstyrker därför motion Fi23 (fp) yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande kvinnors företagande
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi23 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
72. Teknikspridning (mom. 48)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Teknikspridning börjar med Finansutskottet delar och slutar med samt Fi22 (fp) bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att ytterligare insatser bör göras för att främja teknikspridning till småföretag. Visserligen pågår en del arbete på området, men med hänsyn till den snabba utvecklingen är detta inte tillräckligt. Finansutskottet förordar ett nytt och mera kraftfullt angreppssätt. Det är således inte ytterligare anslagsmedel som erfordras. I stället gäller det att hitta nya vägar för att göra t.ex. relevant forskningsinformation lätt tillgänglig för småföretagen. Vidare bör redan pågående arbete, t.ex. digitalisering av PRV:s tekniska information, påskyndas och slutföras. Detta gäller också pågående verksamhet med mentorskapsprogram. Riksdagen bör enligt utskottets mening göra ett uttalande med denna innebörd. Således tillstyrker utskottet motionerna Fi15 (m) yrkande 31 och Fi18 (kds) yrkandena 15 och 16. Motion Fi22 (fp) som tar upp en specifik regional fråga avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande teknikspridning
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 31 och 1995/96:Fi18 yrkandena 15 och 16 samt med avslag på motion 1995/96:Fi22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
73. Konkurrens och avreglering (mom. 49)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Konkurrens och avreglering börjar med Finansutskottet anser och slutar med yrkande 5 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att en ökad konkurrens och avreglering behövs i den svenska ekonomin. Välfärdsförlusterna till följd av bristande konkurrens har kartlagts i flera studier. Det gäller t.ex. byggsektorn, jordbruks- och livsmedelssektorn och den offentligt producerade vården och omsorgen. Särskilt inom sistnämnda sektor ger bristen på konkurrens skadliga effekter på kvinnors löner och arbetsförhållanden. Sverige bör enligt utskottets mening ligga i frontlinjen när det gäller skärpt konkurrensövervakning och avreglering och vara pådrivande inom EU. För en öppen ekonomi som den svenska är det helt avgörande med en fri och stark konkurrens om den internationella konkurrenskraften skall kunna upprätthållas. Utskottet anser också att det är av stor betydelse att det av den tidigare regeringen inledda arbetet med avreglering fortsätter. Stora ansträngningar bör göras för att också framöver motverka byråkrati och krångel. En strävan bör vara att finna former för att samordna olika myndigheters krav på företag.
Vad som här anförts med anledning av motionerna Fi15 (m) yrkandena 26 och 30, Fi16 (fp) yrkandena 5-7, Fi18 (kds) yrkande 10 samt Fi23 yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi17 (v) yrkande 7 i denna del avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande konkurrens och avreglering
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:Fi15 yrkandena 26 och 30, 1995/96:Fi16 yrkandena 5-7, 1995/96:Fi18 yrkande 10 samt 1995/96:Fi23 yrkande 5 och med avslag på motion 1995/96:Fi17 yrkande 7 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
74. Patentförsäkring (mom. 50)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Patentförsäkring börjar med Finansutskottet konstaterar och slutar med avstyrks därför bort ha följande lydelse:
Finansutskottet gör bedömningen att frågan om försäkringsskydd mot patent intrång måste få en snabb lösning. De svenska uppfinnarnas försäkringsskydd försämras vid det förestående årsskiftet (1 januari 1996), då den patentintrångsförsäkring som uppfinnarföreningen har haft i 15 år upphör att gälla. För att skydda svenska uppfinningar och deras upphovsmän och kvinnor bör staten omedelbart garantera ett grundkapital om 20 miljoner kronor för ett upprätthållet försäkringsskydd. På så sätt skulle rättigheterna för de svenska uppfinnarna tryggas till dess det finns en patentintrångsförsäkring på europeisk nivå. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion Fi16 (fp) yrkande 23.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande patentförsäkring
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi16 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
75. Statliga företag (mom. 51)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Statliga företag börjar med Finansutskottet anser och slutar med yrkande 5 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser av principiella skäl att statens företagsägande bör vara högst begränsat. Statens främsta uppgift inom näringspolitiken är inte att agera i ägarrollen, utan att ange generella ramar för företagens verksamhet. Med en privatisering av statliga företag uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetenta företag och en ökad aktiespridning tillika med en breddad riskkapitalmarknad. Den privatisering som inleddes under den förra regeringen bör fortsätta. Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi18 (kds) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande statliga företag
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fi18 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
76. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 53)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riktlinjer för energipolitiken börjar med Finansutskottet delar och slutar med yrkande 33 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagen nu måste göra ett uttalande om energipolitikens inriktning. Innebörden av ett sådant uttalande skall vara att energipolitiken bör utformas så att tillväxt och sysselsättning främjas och miljöskadliga utsläpp begränsas, samt att en förtida avveckling av kärnkraften står i strid med en sådan politik.
Sedan folkomröstningen om kärnkraft år 1980 har den svenska energipolitiska debatten varit förlamad av partipolitiska låsningar. Detta har skapat en osäkerhet om den framtida energiförsörjningen som har inverkat negativt på investeringarna och sysselsättningen i Sverige. Enligt utskottets mening är huvudfrågan hur en energipolitik för god miljö, företagande, tillväxt och sysselsättning skall utformas. Statsmakterna måste göra klart att det är sysselsättning, tillväxt och begränsningar av miljöfarliga utsläpp som har den högsta prioriteten, och att det i ett sådant läge är uteslutet med en förtida avveckling av kärnkraften.
Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi15 (m) yrkande 33 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande riktlinjer för energipolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fi15 yrkande 33 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
77. Stöd till vindkraft (mom. 54)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stöd till vindkraft börjar med Finansutskottet delar och slutar med yrkande 5 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser liksom näringsutskottet att stödet till satsningar på vindkraft bör ökas. Utskottet biträder storleken på tilläggsanslaget, 100 miljoner kronor. Eftersom det i dag finns en så stor efterfrågan på investeringsbidrag för vindkraftssatsningar anser dock utskottet att bidragsnivån bör sänkas från 35 % till 30 % av investeringskostnaden. På så sätt skulle de anslagna medlen räcka till fler vindkraftsproducenter.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion Fi41 (fp) yrkande 5. Motion Fi17 (v) yrkande 9 i denna del avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande stöd till vindkraft
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi41 yrkande 5 och med anledning av proposition 1995/96:25 yrkande 2 i denna del och med avslag på motion 1995/96:Fi17 yrkande 9 i denna del vad utskottet anfört samt som sin mening ger regeringen detta till känna,
78. Stöd till vindkraft (mom. 54)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stöd till vindkraft börjar med Finansutskottet delar och slutar med yrkande 5 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med regeringen att det behövs ytterligare medel för stödet till investeringar i vindkraftverk för att utbyggnaden inte skall avbrytas. Enligt utskottets mening bör dock anslaget såsom föreslagits i motion Fi17 (v) yrkande 9 (i denna del) ökas med ytterligare 100 miljoner kronor - utöver regeringens förslag på 100 miljoner kronor Detta är nödvändigt om de ansökningar som finns hos NUTEK skall kunna tillgodoses. Riksdagen bör sålunda besluta om att ytterligare 200 miljoner kronor skall anvisas som stöd till vindkraft under anslaget Insatser för ny energiteknik på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96. Utskottet tillstyrker därmed motion Fi17 (v) yrkande 9 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande stöd till vindkraft
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi17 yrkande 9 i denna del och med anledning av proposition 1995/96:25 yrkande 2 i denna del samt med avslag på motion 1995/96:Fi41 yrkande 5 godkänner vad utskottet anfört,
79. Anslag till Insatser för ny energiteknik (mom. 56)
Under förutsättning av bifall till reservation 78
Johan Lönnroth (v) anser
att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:
56. beträffande anslag till Insatser för ny energiteknik
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi17 yrkande 9 i denna del och med anledning av proposition 1995/96:25 yrkande 2 i denna del till Insatser för ny energiteknik på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 300 000 000 kr,
80. Miljöpolitikens inriktning (mom. 58)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Miljöpolitikens inriktning börjar med Finansutskottet har och slutar med avstyrks därmed bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att miljöpolitiken måste bygga på flexibilitet och förnyelse i syfte att skapa förutsättningar för nya resurseffektiva verksamheter. Arbetet mot klimatförändringar bör ske genom gemensamma ekonomiska styrmedel i hela Europa i stället för ensidiga skattehöjningar mot produktion i Sverige.
Dagens allt högre miljökrav medför ett ökat omvandlingstryck på det svenska näringslivet. Det är redan snarare regel än undantag att det är kunderna som är pådrivande i miljöarbetet. Lagstiftarna har blivit ifrånsprungna av marknaden när det gäller att ställa miljökrav. Många företag har redan känt av det omvandlingstrycket.
Svenska företag måste ges chansen att möta de ökade miljökraven. För att klara omvandlingen krävs ökad anpassningsförmåga. Miljön ställer därför samma krav på näringspolitiken som samhällsekonomin gör i stort. Regelsystemen måste bli flexiblare för att underlätta förändringar. Företag och anställda måste känna incitament för att åstadkomma förbättringar, inte minst på miljöområdet. Hindren för konkurrens måste undanröjas för att underlätta för kunden att välja det mest attraktiva.
Miljölagstiftningen bör skärpas och ett effektivare sanktionssystem mot miljöbrott bör införas. Erfarenheter visar att en sträng miljölagstiftning har positiva effekter på utvecklingsnivån och teknikstandarden bland företagen. Miljökraven när det gäller utsläpp bör successivt skärpas så att den bästa tillgängliga tekniken hela tiden används.
Utskottet vill framhålla att ett kraftfullt och väl utvecklat europeiskt miljösamarbete kommer att vara av väsentlig betydelse i framtiden. De stora miljöproblemen är i ökad utsträckning internationella. Sverige bör verka för en ökad minimiharmonisering av miljöregler inom EU i syfte att öka effektiviteten dels i den inre marknaden, dels i den gemensamma miljöpolitiken.
Utskottet delar synpunkterna i motion Fi15 (m) att ekonomiska styrmedel är ett miljöpolitiskt verktyg bland flera och att de bör användas när det är motiverat av effektivitetsskäl. Möjligheterna till gemensamma EU-regler bör alltid beaktas när det handlar om gränsöverskridande miljöproblem.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrks motion Fi15 (m) yrkande 34, medan motionerna Fi16 (fp) yrkande 31, Fi17 (v) yrkande 8 och Fi18 (kds) yrkande 32 avstyrks. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:
58. beträffande miljöpolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi15 yrkande 34 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 31, 1995/96:Fi17 yrkande 8 och 1995/96:Fi18 yrkande 32 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
81. Miljöpolitikens inriktning (mom. 58)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Miljöpolitikens inriktning börjar med Finansutskottet har och slutar med avstyrks därmed bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att miljöpolitiken är och ännu mer kan bli en positiv konkurrens- och tillväxtfaktor.
Miljöpolitikens yttersta mål är att säkra mänsklighetens överlevnadsmöjligheter på den här planeten. Det råder ingen tvekan om att vissa mänskliga aktiviteter verkligen hotar den mänskliga livsmiljön och redan förstört livsbetingelserna för många andra arter på jorden. Massavverkningen av urskogar, förgiftningen av vattnet och koldioxidutsläppen är exempel på mänskliga aktiviteter som redan fått och hotar få ännu större globala effekter i framtiden. Uttunningen av ozonlagret är ett konkret exempel på en miljöförändring som förorsakar sjukdomar och hotar livsmöjligheterna i vissa områden på jorden.
För oss svenskar spelar naturen en stor roll. Det faktum att vårt land är glest befolkat har också gjort att miljöförstöringen är liten jämfört med många andra länder. Bevarandet av naturen har ett starkt stöd hos svenska folket. Miljöpolitiken har också framgångsrikt hanterat några av de tidigt identifierade miljöhoten.
Utskottet menar att en ambitiös miljöpolitik skall vara en integrerad del av en politik för uthållig utveckling. Tillgång till oförstörd natur är en konkurrensfaktor både vid investeringsbeslut och för turismen. Miljöteknik är redan och kan bli en ännu större svensk exportvara.
På miljöområdet märks tydligare än på många andra otillräckligheten i nationellt beslutsfattande. Det får visserligen aldrig bli en ursäkt att inte vidta de åtgärder vi kan göra på det nationella planet, men riktigt genomslag får de miljöpolitiska besluten när de fattas på internationellt plan. Genom EU-medlemskapet har Sverige fått en unik möjlighet att driva en ambitiös miljöpolitik internationellt. Det är obegripligt att det politiska parti i Sverige som särskilt säger sig värna om miljön, Miljöpartiet, tillhör dem som motarbetade ett svenskt EU-medlemskap och nu driver att vi bör gå ur.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrks motion Fi16 (fp) yrkande 31 medan motionerna Fi15 (m) yrkande 34, Fi17 (v) yrkande 8 och Fi18 (kds) yrkande 32 avstyrks. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:
58. beträffande miljöpolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi16 yrkande 31, och med avslag på motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 34, 1995/96:Fi17 yrkande 8 och 1995/96:Fi18 yrkande 32 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
82. Miljöpolitikens inriktning (mom. 58)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Miljöpolitikens inriktning börjar med Finansutskottet har och slutar med avstyrks därmed bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i regeringens uppfattning om miljöfrågornas centrala betydelse för näringslivets utveckling, men tvingas tyvärr konstatera att det saknas konkreta åtgärder i propositionen på trafik- och energiområdet som på allvar skulle innebära en radikal förändring i nödvändig riktning. På en rad områden har Sverige halkat efter den internationella utvecklingen.
I debatten antas ibland miljöfrågorna vara lösta eller på väg att lösas - inte minst i avancerade och välordnade länder som Sverige. Detta är tyvärr fel. Naturvårdsverket konstaterar i den senaste utvärderingen att av nio viktiga miljömål kommer Sverige endast att klara ett.
På sikt är miljöanpassad produktion och konsumtion det enda möjliga systemet för svenskt näringsliv och därmed välfärd. Marknaden för miljöteknik i bred mening är den som uppvisar snabbast tillväxt i världssamfundet. I vissa länder ökar den med 10 % om året.
Utskottet vill framhålla att en förutsättning för att klara denna utveckling är högutbildad arbetskraft som är väl införstådd och medveten om kretsloppssamhällets villkor. Välutbildad arbetskraft kommer att behövas i alla branscher som vill överleva. Gradvis försvinner skillnaderna i utbildningsnivå för olika arbetstagare. Okvalificerade jobb försvinner, kvar blir jobb där alla tar sitt ansvar utifrån gedigna kunskaper.
Tillväxt är önskvärd om den sker inom ramen för kretsloppssamhället. Då skapar vi mer av efterlängtade resurser. Om en papperstillverkare byter till en process som medför att energiåtgången minskar, mer returpapper används, vatten och kemikalieförbrukningen minskar, samtidigt som produktionen ökar, är det en välkommen form av tillväxt.
Därför måste samhällets åtgärder bedömas utifrån ett helhetsperspektiv som grundas på kretsloppstänkande. Miljöansvaret måste genomsyra alla beslut. Regeringen konstaterar att kostnaden för att reparera miljöskador ökar. Då borde rimligen anslagen för att sanera markskador, bevara biologisk mångfald, återställa Östersjön, minimera avfallsmängder investera i kollektivtrafik etc. också öka. Det är åtgärder som samtidigt leder till ökad sysselsättning. Detta sker dock inte.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrks motion Fi17 (v) yrkande 8 medan motionerna Fi15 (m) yrkande 34, Fi16 (fp) yrkande 31 och Fi18 (kds) yrkande 32 avstyrks. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:
58. beträffande miljöpolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi17 yrkande 8 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 34, 1995/96:Fi16 yrkande 31 och 1995/96:Fi18 yrkande 32 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
83. Miljöpolitikens inriktning (mom. 58)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Miljöpolitikens inriktning börjar med Finansutskottet har och slutar med avstyrks därmed bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att miljön och våra naturresurser är en viktig del i den totala nationalförmögenheten och att miljöhänsyn därför måste tas när företag expanderar och ekonomin utvecklas. Miljöområdet kommer i framtiden också att erbjuda nya tillväxtmöjligheter sett i ett traditionellt tillväxtperspektiv.
Inom miljö- och energiområdet kommer arbetstillfällena att öka högst avsevärt när samhället ställs om till att fungera med utgångspunkt i ett resursbevarande och ekologiskt synsätt. Omställningen av energisystemet till förmån för energieffektivisering och utveckling av förnybar energiproduktion är ett område som kommer att dominera förnyelsearbetet de närmaste 10-20 åren.
Miljökvalitetssäkring inom den samlade produktionsapparaten är ett annat viktigt utvecklingsområde. I detta ligger också återvinningsindustrin. Regeringen bör på dessa områden återkomma med förslag som gagnar en miljöriktig och uthållig tillväxt. Utskottet menar att en särskild avfallsskatt kan ge ytterligare stimulans till återvinningsindustrin.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrks motion Fi18 (kds) yrkande 32, medan motionerna Fi15 (m) yrkande 34, Fi16 (fp) yrkande 31 och Fi17 (v) yrkande 8 avstyrks. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:
58. beträffande miljöpolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi18 yrkande 32 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi15 yrkande 34, 1995/96:Fi16 yrkande 31 och 1995/96:Fi17 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
84. Koldioxidskatt (mom. 59)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Koldioxidskatt börjar med Finansutskottet delar och slutar med yrkande 28 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill påpeka att regeringens överväganden om koldioxid skatten innebär en ensidig fördubbling av koldioxidskatten för den svenska industrin. Det är inte ens fråga om en skatteväxling, eftersom inga andra skatter föreslås sänkta. Det aviserade förslaget leder till ytterligare beskattning av produktionen i Sverige och till utslagning av arbetstillfällen. Enligt utskottets mening bör Sverige i stället verka för en gemensam miniminivå för koldioxidbeskattning i EU och för andra åtgärder för att begränsa koldioxidutsläppen. Eftersom de som svarar för de största utsläppen planeras få en skatterabatt, kan effekten av skatten dessutom ifrågasättas.
En ensidigt höjd koldioxidskatt på produktionen i Sverige riskerar vidare att leda till att tillverkningen omlokaliseras till andra länder som saknar koldioxidskatt. Miljöeffekten uteblir därför. Ensidigt höjda skatter på produktion i Sverige leder förvisso alltid till att tillverkningen tenderar att flytta utomlands, men när det gäller koldioxidbeskattningen riskerar de negativa effekterna att dubblas. Produktion i Sverige är nämligen koldioxideffektiv i en internationell jämförelse. Omfördelning av tillverkning till andra länder kan därför leda till ökade koldioxidutsläpp.
Utskottet vill också framhålla att ytterligare höjda koldioxidskatter på produktionen i Sverige motverkar företagens lönsamhet och den ekonomiska tillväxten, vilket kan leda till långsammare teknisk förnyelse samt sämre möjligheter att uppnå viktiga miljömål.
Ett argument som ibland har använts för att försvara ensidiga höjningar av koldioxidskatten i Sverige är att det skulle ge en demonstrationseffekt som får andra länder att följa efter. Mycket litet pekar emellertid på att så är fallet. Sverige, som redan har världens högsta koldioxidskatt, har under en rad av år varit nästan ensamt om att över huvud taget ha en sådan beskattning.
Utskottet instämmer således i förslaget i motion Fi15 (m) yrkande 35 att regeringen bör uppmanas att avstå från att fördubbla koldioxidskatten för den svenska industrin och i stället söka andra och effektivare vägar att begränsa koldioxidutsläppen, t.ex. genom fortsatt användning av de svenska kärnkraftverken, studium av ett system med överlåtbara utsläppsrätter och fortsatt arbete för en gemensam skattenivå för koldioxidutsläpp i EU. Riksdagen bör med bifall till motion Fi15 (m) yrkande 35 ge regeringen till känna vad utskottet anfört medan motion Fi18 (kds) yrkande 28 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:
59. beträffande koldioxidskatt
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi15 yrkande 35 och med avslag på motion 1995/96:Fi18 yrkande 28 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
85. Koldioxidskatt (mom. 59)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Koldioxidskatt börjar med Finansutskottet delar och slutar med yrkande 28 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att det i propositionen aviserade förslaget om en höjning av koldioxidskatten för industrin är oacceptabelt, då detta företas ensidigt utan att kombineras med en sänkning av arbetskraftskostnaderna. En höjning av koldioxidskatten kan motiveras ur miljöhänseende, och utskottet anser att åtgärder för att få ned koldioxidutsläppen måste prioriteras. För industrins del och för att bevara svensk konkurrenskraft är det dock av vikt att höjningen av koldioxidskatten sker inom skatteväxlingens princip och även inom ramen för det europeiska samarbetet. En sänkning av arbetsgivaravgiften bör vara ett villkor för ett riksdagsbeslut om höjd koldioxidskatt för industrin.
Riksdagen bör med bifall till motion Fi18 (kds) yrkande 28 ge regeringen till känna vad utskottet anfört, medan motion Fi15 (m) yrkande 35 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:
59. beträffande koldioxidskatt
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi18 yrkande 28 och med avslag på motion 1995/96:Fi15 yrkande 35 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
86. Miljö- och renhållningslag (mom. 61)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Miljö- och renhållningslag börjar med Finansutskottet har och slutar med yrkandena 2 - 4 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i motion Fi41 (fp) att det finns brister i miljöskyddslagen som innebär att miljöskyddsavgift ej påförs vid alla överträdelser av givna villkor. En svårighet i detta hänseende utgör kravet att överträdelsen skall ha inneburit ekonomiska fördelar för den som ansvarar för verksamheten, vilket kan vara mycket svårt att bevisa. Här krävs således en förbättring av sanktionssystemet i miljöskyddslagen så snart som möjligt.
Vidare framgår av motionen att det kommunala renhållningsmonopolet utgör ett hinder för en effektiv återvinning av industriavfall. Om kommunernas möjligheter att monopolisera hanteringen av industriavfallet togs bort skulle flera nya företag kunna komma till stånd inom denna sektor utan risk för att basen för deras verksamhet skulle bli kommunaliserad. På sikt måste hela renhållningslagen ses över för att den utvecklingskraft som finns i kretsloppssamhället skall tas till vara. Producentansvaret måste också ses över. Ambitionen måste vara att kretsloppet skall drivas av en efterfrågan på återvunnet material, inte bara ett lagreglerat tvång att återta förbrukade produkter. Utskottet förutsätter att frågorna blir föremål för noggranna överväganden i Miljöbalksutredningen.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Fi41 (fp) yrkandena 2-4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:
61. beträffande miljö- och renhållningslag
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fi41 yrkandena 2-4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
87. Grön skatteväxling (mom. 62)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Grön skatteväxling börjar med Finansutskottet har och slutar med yrkande 1 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att en ambitiös miljöpolitik bör vara en integrerad del av en politik för uthållig utveckling. Genom EU- medlemskapet har Sverige fått en unik möjlighet att driva en ambitiös miljöpolitik internationellt, och även om Sverige redan för världens mest ambitiösa koldioxidpolitik finns det anledning att gå vidare. Eftersom Sverige fortfarande är en stor förbrukare av fossila bränslen som avger koldioxid stöder utskottet av miljöpolitiska skäl regeringens förslag till höjning av koldioxidskatten men föreslår samtidigt - med bifall till Folkpartiet liberalernas förslag - att arbetsgivaravgifterna sänks.
Därmed tillstyrks motionerna Fi16 (fp) yrkande 10, Fi23 (fp) yrkande 7 samt Fi41 (fp) yrkande 1. Motion Fi18 (kds) yrkande 27 anses därmed vara tillgodosedd. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts.
dels att utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse:
62. beträffande grön skatteväxling
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 10, 1995/96:Fi23 yrkande 7 och 1995/96:Fi41 yrkande 1 samt med anledning av motion 1995/96:Fi18 yrkande 27 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
88. Grön skatteväxling (mom. 62)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Grön skatteväxling börjar med Finansutskottet har och slutar med yrkande 1 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill påpeka att Kristdemokraterna länge har arbetat för en skatteväxling, dvs. sänkta skatter på arbetskraft kombinerat med höjda skatter på miljöförorening och förbrukning av energi och ändliga råvaror. Med de exceptionellt höga lönsamhetsnivåer och starka konkurrensfördelar som svensk industri för närvarande upplever är det rätt tid att inleda en sådan skatteomläggning nu.
Det i propositionen aviserade förslaget om en höjning av koldioxidskatten är oacceptabelt då detta företas ensidigt utan att kombineras med en sänkning av arbetskraftskostnaderna. En höjning av koldioxidskatten kan motiveras ur miljöhänseende, och utskottet anser att åtgärder för att få ned koldioxidutsläppen måste prioriteras. För industrins del och för att bevara svensk konkurrenskraft är det dock av vikt att höjningen av koldioxidskatten sker inom skatteväxlingens princip och även inom ramen för det europeiska samarbetet. En sänkning av arbetsgivaravgiften bör vara ett villkor för ett riksdagsbeslut om höjd koldioxidskatt för industrin.
Utskottet föreslår att riksdagen gör ett tillkännagivande av angiven innebörd till regeringen och ställer sig således bakom motion Fi18 (kds) i denna del.
Därmed tillstyrks motion Fi18 (kds) yrkande 27. Motionerna Fi16 (fp) yrkande 10, Fi23 (fp) yrkande 7 samt Fi41 (fp) yrkande 1 anses därmed vara tillgodosedda. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts.
dels att utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse:
62. beträffande grön skatteväxling
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi18 yrkande 27 och med anledning av motionerna 1995/96:Fi16 yrkande 10, 1995/96:Fi23 yrkande 7 och 1995/96:Fi41 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
89. Utvecklingsinsatser för ny teknik och nya bränslen (mom. 63)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utvecklingsinsatser för ny teknik och nya bränslen börjar med Finansutskottet delar och slutar med yrkande 7 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att stödet till ekologisk omställning har blivit en stor framgång. Det statliga bidraget har varit upp till 30 % av investeringskostnaden. 400 projektansökningar har inkommit till Naturvårdsverket, motsvarande en bidragsvolym på 1,8 miljarder kronor. Projekt och idéer som haft god sysselsättningseffekt, inneburit tekniska framsteg och bedömts ha god spridningseffekt har premierats. Projekten täcker en stor del av samhällsstrukturen från biobränslepelletstillverkning till förarlösa spårbussar och högtryckstvättar utan kemikalier. Det finns ett stort antal intressanta projekt, inte minst inom trafik- och avfallssektorn, som skulle kunna utvecklas med fortsatt stöd.
Utskottet tillstyrker förslaget i motion Fi17 (v) yrkande 10 att riksdagen bör avsätta ytterligare 300 miljoner kronor för detta ändamål på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96. Vidare är utskottet positivt inställt till förslaget i motion Fi41 (fp) yrkande 7 att använda ökade skatteintäkter från tjänstebilsbeskattningen till utvecklingsinsatser på fordonssidan. Utskottet är dock inte berett att i detta sammanhang tillstyrka detta yrkande.
dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:
63. beträffande utvecklingsinsatser för ny teknik och nya bränslen
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi17 yrkande 10 och med avslag på motion 1995/96:Fi41 yrkande 7 till Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 300 000 000 kr,
90. Underhåll av enskilda vägar (mom. 64)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Underhåll av enskilda vägar börjar med Finansutskottet vill i och slutar med och Fi29 (m) bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i motion Fi29 (m) att regeringen borde fokusera på vad som kan göras för att sänka kostnaderna för den del av det allmänna vägnätet som är jämförbar med det enskilda vägnätet i stället för att - som i budgetpropositionen våren 1995 - föreslå minskningar av anslaget till enskilda vägar. Om underhållskostnaderna för det lågtrafikerade allmänna vägnätet skulle sänkas till samma nivå som kostnaden för det enskilda vägnätet, skulle det innebära en besparing på mellan 600 och 800 miljoner kronor. Det vore en avsevärt större besparing än vad den av riksdagens majoritet beslutade halveringen av anslaget till enskilda vägar innebar.
Utskottet vill erinra om att Moderata samlingspartiet i sitt budgetalternativ våren 1995 föreslog att 200 miljoner kronor skulle föras över från anslaget Drift och underhåll av statliga vägar till anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrks motion Fi29 (m), medan motion Fi28 (m) yrkande 3 anses tillgodosedd. Vad utskottet anförts bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse:
64. beträffande underhåll av enskilda vägar
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi29 och med anledning av motion 1995/96:Fi28 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 2)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna har med regeringen överenskommit om vissa gemensamma riktlinjer i syfte att främja en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling. Denna överenskommelse fullföljs i detta betänkande. Vi har emellertid skilda ideologiska utgångspunkter och målsättningar, varför överenskommelsen till dels utgör kompromisser mellan dessa.
Syftet med överenskommelsen är att skapa en varaktig och bred majoritet för en långsiktigt bra ekonomisk politik. Det är ett gemensamt intresse över partigränserna att så snabbt som möjligt ta Sverige och svenska staten ur det ekonomiska moras som vi nu befinner oss i. Vi har visserligen skilda uppfattningar om hur dessa ekonomiska problem har uppkommit, vilka som bär den politiska anvaret för det, osv. För framtidens skull är det emellertid av avgörande betydelse att snabbt ta oss ur det. Om vi inte gör det leder det till att kommande generationer blir betydligt fattigare, att välståndet snabbt urgröps och att miljöproblemen växer.
Med anledning av propositionen om en politik för arbete, trygghet och utveckling har en lång rad förslag väckts i motioner från andra oppositionspartier. Dessa förslag går i många fall utöver vad propositionen handlar om, och utgör också i hög grad upprepningar av tidigare väckta förslag i samband med årets budgetproposition och kompletteringsproposition. Jag vill i detta sammanhang påpeka att vi självklart står fast vi de krav vi tidigare väckt i anslutning till budget- och kompletteringspropositionen. Vi avser att återkomma med dem inför nästa budget.
2. Riksbankens ställning (mom. 6)
Roy Ottosson (mp) anför:
Riksbanken skall i högre grad än hittills stödja den långsiktiga ekonomiska politik som riksdagen beslutat. Övergripande krav att minska miljöskulden och arbetslösheten skall vara centrala. Detta torde förutsätta att riksdagen genom lagstiftning stärker sin styrning av Riksbanken. Riksdagen bör således i lag fastställa att Riksbankens mål skall vara att stödja den långsiktiga ekonomiska politiken.
Riksdagen bör också genom lag fastställa Riksbankens penningpolitiska mål. Det skall vara att bibehålla en prisstabilitet på god europeisk nivå. Prisstabilitet har avgörande betydelse för möjligheterna att uppnå en ekologiskt hållbar ekonomisk utveckling. En varaktigt låg och stabil prisökningstakt leder bl.a. till lägre räntor och minskad känslighet för konjunktursvängningar. Det innebär bättre förutsättningar för ökad självtillit och livskvalitet i vårt land.
3. Beslut om kronans anslutning till ERM (mom. 7)
Roy Ottosson (mp) anför:
Den svenska kronan bör, enligt min mening, inte anslutas till ERM eller knytas till andra valutor. Den flytande växelkursen har fungerat bra och i praktiken gjort det omöjligt att på ett skadligt sätt spekulera mot kronan. Kronan bör därför även fortsättningsvis vara flytande.
En anslutning till ERM eller knytning till andra valutor skulle däremot öppna för omfattande spekulation som allvarligt och varaktigt kan skada svensk ekonomi. Det skulle också försvåra saneringen av statens finanser och därmed riskera att rasera den förbättring av svensk ekonomi som nu påbörjats.
Avgörande förändringar i den valutapolitiska regimen, som t.ex. en eventuell anslutning till ERM, bör beslutas av regeringen. Riksdagen, eller riksdagspartierna, bör ges stort inflytande över sådana beslut. Riksbanken bör således fråntas rätten till sådana beslut.
4. Inriktningen av skattepolitiken (mom. 8)
Per-Ola Eriksson (c) anför:
Centerpartiet röstade mot höjningen av fastighetsskatten från 1,5 % till 1,7 % när beslutet togs av riksdagen hösten 1994 (1994/95:FiU1). Höjningen röstades igenom av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
Centerpartiet vidhåller att det hade varit bättre att inte höja fastighetsskatten. Beslutet är dock fattat. Det bör i detta sammanhang understrykas att den mest centrala faktorn för att pressa ner boendekostnaderna för den enskilde är räntenivån. Överenskommelsen mellan regeringen och Centerpartiet om den ekonomiska politiken våren 1995 har medverkat till att räntorna har sjunkit. Därmed kan boendekostnaderna minska.
5. Förmånsbeskattning av bilar (mom. 12)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anför:
Vi vill erinra om att den som har tjänstebil i allmänhet behöver bilen i sitt arbete och att innehavet av tjänstebilen medför en kännbar kostnad i form av inkomstbeskattning av förmånen. En skärpning av förmånsbeskattningen kan befaras medföra att allt fler väljer att köpa en egen bil för att mot milersättning använda den i tjänsteutövningen. Därmed riskerar man att bl.a. få en äldre bilpark med sämre miljö- och trafiksäkerhetseffekter. Därtill kommer en ökad byråkrati. Vi motsätter oss inte en översyn av reglerna men menar att nya regler inte skall försvåra tjänstebilsinnehav.
6. Förmånsbeskattning av bilar (mom. 12)
Roy Ottosson (mp) anför:
Beskattningen av tjänstebilar har stor betydelse för miljön. Det grundläggande problemet är att det inte finns något incitament för fömånstagaren att begränsa sin körning eller att välja en bränslesnål bil. Förändrad beskattning av tjänstebilar skulle bidra till att begränsa biltrafiken och därmed minska behovet av nya vägar betydligt. Därmed skulle stat och kommun spara flera miljarder kronor.
I december 1993 beslutade riksdagen att hos regeringen begära en skyndsam utredning av bilförmånsbeskattningen för beslut under 1994. Ännu har ingen utredning presenterats. Därför är det hög tid att riksdagen ånyo hos regeringen begär förslag om nya regler för beskattning av förmånsbil.
Ett nytt skattesystem bör ge samma incitament för att begränsa bilkörning och välja bränsleeffektiv bil som privat bilägande. Ett rimligt alternativ är att dagens förmånstagare använder privat bil och skriver reseräkningar på sina tjänsteresor. Med kraftigt höjd förmånsbeskattning motsvarande 4 000 mils privat körning kommer flertalet förmånstagare att välja privat bilägande i stället för förmånsbilar. Ett annat alternativ är att privata resor med tjänstebilar deklareras för sig och beskattas på rimligt sätt.
Förmånsbeskattningen av tjänstebilar bör omgående skärpas så att bilkörningen dämpas. Det har särskilt stor betydelse för storstädernas miljösituation. Minskad bilkörning har en rad positiva effekter som t.ex. minskad energianvändning, mindre utsläpp av miljö- och hälsoskadliga ämnen, minskat behov av kostsamma väginvesteringar och ökad framkomlighet för nyttotrafik.
Jag förutsätter därför att regeringen inom de närmaste månaderna återkommer till riksdagen med förslag om skärpt förmånsbeskattning av tjänstebilar.
7. Egenavgifter och löneavgifter (mom. 13)
Per-Ola Eriksson (c) anför:
Höjningen av egenavgifterna till sjukförsäkringen beslutades hösten 1994 (1994/95:FiU1). Centerpartiet motsatte sig denna höjning och vidhåller att detta beslut inte bort fattas. Riksdagens godkännande av höjningen är emellertid nu ett faktum.
8. Egenavgifter och löneavgifter (mom. 13)
Johan Lönnroth (v) anför:
Vänsterpartiets principiella inställning är att socialförsäkringarna skall finansieras med arbetsgivaravgifter och skatter och att arbetsgivaravgifterna skall betalas även på inkomstdelar överstigande 7,5 basbelopp. Med egen avgifter för både sjukförsäkring och pensionsförsäkring slår det samlade uttaget hårt mot dem som har låga inkomster och är därför oacceptabelt. Utformningen av egenavgifterna måste omprövas i samband med beslut om det framtida pensionssystemet. Regeringen bör också utföra den översyn av egenavgiftssystemet som utlovades i proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk- politiska åtgärder, m.m.
9. Egenavgifter och löneavgifter (mom. 13)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna anser att egenavgifterna skall avskaffas. Vi ser med oro på de negativa effekter på kommunal verksamhet som ökningen av egenavgifterna nu medför. Egenavgifterna är ju avdragsgilla mot kommunal skatt och minskar därför inkomsterna i kommuner och landsting. Det tvingar i sin tur fram ökad besparingar inom vård, omsorg och skola.
Ökade egenavgifter medför också att beskattningen av låginkomsttagare relativt sett ökas i förhållande till höginkomsttagare. Detta är en bakvänd fördelningspolitik som vi anser är socialt oacceptabel.
Vi anser också att arbetsgivaravgifterna bör betraktas som skatt på arbete. Dessa arbetsskatter vill vi skall sänkas mot att skatter på energianvändning och miljöskadliga utsläpp ökas i motsvarande grad.
10. Arbetstidsfrågor (mom. 18)
Roy Ottosson (mp) anför:
Allt talar för att arbetstiden bör sänkas eftersom effektivisering, automatisering, datorisering etc. ger oss möjlighet att lönearbeta färre timmar. Alternativet till sänkt arbetstid är hög arbetslöshet och stora kostnader. Genom att dela på jobben skapas det fler arbetstillfällen. Med tanke på den allvarliga situationen på arbetsmarknaden bör sänkt arbetstid vara en prioriterad reform.
11. Regler mot fusk (mom. 24)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anför:
Riksrevisionsverket (RRV) har i en nyligen framlagd rapport, Fusk - syst embrister och fusk i välfärdssystem, uppskattat att 6-10 % av det belopp som betalas ut i arbetslöshetsersättning går till personer som uppbär ersättning och utför arbete för vilket de är medvetna om att varken skatt eller sociala avgifter kommer att betalas (svartjobb). RRV:s studie tyder också på att arbetslöshetsersättning i viss utsträckning betalas ut till personer som samtidigt utför ordinarie heltidsarbete.
Mot denna bakgrund är det utomordentligt anmärkningsvärt att det under första halvåret 1995 bara var en (1) person av totalt 3 700 000 medlemmar som uteslöts från sin arbetslöshetskassa på grund av fusk. Vi förutsätter därför att arbetslöshetskassorna och AMS nu på allvar tar itu med detta problem och skärper sin kontroll så att trovärdigheten i systemet kan återupprättas.
12. Stiftelsehögskolor (mom. 28)
Per-Ola Eriksson (c) anför:
Centerpartiet har tidigare medverkat till skapandet av stiftelsehögskolor. Vi stödde förslagen att överföra Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping till stiftelser. Centerpartiet har inga principiella invändningar mot stiftelsehögskolor. Varje högskola måste emellertid ses i sitt eget sammanhang, samtidigt som man bör eftersträva en balanserad helhet.
Chalmers respektive Högskolan i Jönköping har bara varit stiftelseägda en kort tid. Även om de första tecknen pekar på att överförandet till stiftelser har varit till fördel för de båda högskolorna finns det skäl att låta ytterligare någon tid förflyta innan man börjar överväga förändringar för fler lärosäten.
13. Högskoleutbyggnadens lokalisering i övrigt (mom. 33)
Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anför:
Även om riksdagen inte nu tar ställning till omfattningen och lokaliseringen av en permanent utbyggnad av den högre utbildningen vill vi understryka att det nya lärosätet i den södra delen av Stockholms län bör byggas upp som ett universitet med en flervetenskaplig struktur, i enlighet med den moderata reservationen i betänkandet 1994/95:UbU11.
14. Barntillägget i svux och svuxa (mom. 39)
Johan Lönnroth (v) anför:
För att nå en samstämmighet med andra studiestöd kunde vi i våras acceptera att barntillägget i svux och svuxa avskaffades. Vi ansåg emellertid att man inte samtidigt kunde acceptera den låga nivå som stöden då skulle komma att ligga på utan föreslog att ersättningsnivån i svux och svuxa skulle höjas till 75 % av arbetslöshetsersättningen. Eftersom riksdagen inte biföll detta förslag finner vi mot bakgrund av de negativa konsekvenser som följt av försämringarna i vuxenstudiestöden att det är nödvändigt att återinföra barntillägget till svux och svuxa fr.o.m. den 1 januari 1996 i avvaktan på att Studiestödsutredningen hittar andra lösningar på de problem som uppkommit.
15. Barntillägget i svux och svuxa (mom. 39)
Roy Ottosson (mp) anför:
Jag anser att barntillägget i svux och svuxa borde återinföras. Som framhålls i betänkandet har borttagandet redan medfört dramatiska negativa effekter. Jag förutsätter att regeringen snart återkommer med förslag till verksamma åtgärder för att förbättra möjligheterna till studier för vuxna med barn.
16. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 53)
Anne Wibble (fp) anför:
Vi är inställda på att tillsammans med andra partier - i första hand Socialdemokraterna som vi samverkade med i Linje 2 i folkomröstningen 1980 och i andra hand Centerpartiet som tillsammans med oss och Socialdemokraterna gjorde en energipolitisk uppgörelse våren 1991 - dra upp riktlinjerna för framtidens energipolitik. Vi framförde redan 1991 stor tvekan om realismen i att avveckla kärnkraften till år 2010. Den tveksamheten har förstärkts. Men eftersom knappast någon förordar utbyggnad av ny kärnkraft i Sverige måste vi under alla förhållanden börja planera för ett energisystem där kärnkraften steg för steg försvinner. En kärnkraftsavveckling som sker med hjälp av storskalig introduktion av fossila bränslen är inte acceptabel. Inte heller anser vi att de sista outbyggda älvarna bör exploateras. När kärnkraften successivt fasas ut ur det svenska energisystemet bör den ersättas med förnyelsebara, miljövänliga energislag, i första hand biobränsle. Avregleringen av elmarknaden, som nu efter en onödig försening genomförs, underlättar tillkomsten av grön , alltså miljövänligt producerad, elkraft på marknaden.
17. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 53)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna anser att kärnkraften skall avvecklas så snart som möjligt, dock senast till år 2010 enligt tidigare fattat beslut i riksdagen. Varje antydan till att överge riksdagsbeslutet, och därmed i princip också att svika svenska folkets mening i folkomröstningen om kärnkraften, urholkar demokratins trovärdighet. Det leder också till kostsamma felslut inom både näringsliv och offentlig verksamhet. Det är därför av största vikt att regeringen entydigt slår fast att beslutet om att avveckla kärnkraften till 2010 gäller.
Vi ser med tillfredsställelse på att investeringbidragen till vind- och sol energi nu påtagligt ökas. Tidigare beslut om investeringsbidrag till bättre inomhusmiljö m.m. bidrar också på ett verksamt sätt till att underlätta omställningen i energianvändningen. Ytterligare beslut måste emellertid fattas som främst stimulerar effektivare energianvändning och minskat beroende av elenergi. Ökat utnyttjande av flödande energikällor, som t.ex. biobränslen, bör också gynnas. Bland annat av dessa skäl bör en s.k. grön skatteväxling påskyndas.
18. Miljöpolitikens inriktning (mom. 58)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpolitiken hade under perioden 1988-1991 ett kraftigt uppsving i svensk politik. En rad viktiga beslut för en bättre miljö och miljöanpassning av det svenska samhället fattades i riksdagen. Sålunda påbörjades en grön skatteväxling genom införande av koldioxidskatten mot att den statliga inkomstskatten sänktes. Ett flertal miljöavgifter infördes vilket snart medförde påtagliga positiva resultat - ett sådant exempel var kväveoxidavgiften på större energianläggningar. Miljölagstiftningen skärptes, och arbetet på att införa en heltäckande och effektiv miljölagstiftning i en samlad miljöbalk påbörjades. Konkreta och utvärderingsbara mål för miljön beslutades av riksdagen. En rad statliga miljöprojekt och aktionsplaner antogs och genomfördes - ett exempel är projekten för minskade utsläpp till haven.
Den därefter följande regeringsperioden innebar dessvärre stagnation och flera steg tillbaka i miljöpolitiken. Ytterst få beslut för bättre miljö fattades i riksdagen under perioden 1991-1994. Koldioxidskatten urholkades för industrin, planerade och i vissa fall beslutade miljöavgifter infördes aldrig och det fortsatta arbetet med ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken försvann från den politiska dagordningen. Miljölagstiftningen urholkades delvis, främst i syfte att stärka äganderätten. Den förra regeringen lade slutligen fram ett förslag till miljöbalk. Men den var så illa urvattnad och osammanhängande att dess antagande hade inneburit varaktiga försämringar av miljölagstiftningen. Lyckligtvis drog den nya regeringen tillbaka förslaget för att utarbeta ett bättre som skall föreläggas riksdagen nästa år.
Vi kan nu konstatera att de av riksdagen fattade målen för miljön i flera avseenden inte uppfylls. De statliga miljöprojekten och aktionsplanerna har inte ersatts med nya med högre ambitionsnivåer - vilket hade varit det rimliga. Internationellt sett har Sverige gått från att vara ett föredöme till att bli en eftersläpare i miljöpolitiken. Tillväxten inom miljöbranschen uppvisar påtagligt lägre tal för Sveriges del än inom OECD i genomsnitt.
Det är därför glädjande att en stor majoritet av riksdagen nu står bakom vad som sägs i propositionen och betänkandet om miljödimensionen i en politik för arbete, trygghet och utveckling. Miljökraven ses nu som en av de viktigaste drivkrafterna för en hållbar ekonomisk utveckling. De skapar ett förändringstryck som leder till effektivare och mer ekonomisk användning av både naturresurser och arbetskraft. Miljöbranschen är i sig en viktig tillväxtbransch med stora och växande möjligheter i framtiden. Genom en s.k. grön skatteväxling skapas förutsättningar för minskad miljöskuld, ökad livskvalitet och fortsatt välfärd. I såväl propositionen som i betänkandet erkänns också att traditionell tillväxtfixerad politik i praktiken kommit att ske på miljöns bekostnad. De riktlinjer som nu slås fast för den ekonomiska politiken innebär att den ekonomiska utvecklingen i fortsättningen skall ske på miljöns villkor. Det är viktigt att detta också slagits fast i det s.k. konvergensprogram som regeringen med stöd av bl.a. Miljöpartiet inlämnat till EU.
För att verkligen fullfölja dessa ambitioner krävs emellertid ytterligare en lång rad beslut i riksdagen. De första har redan fattats. Ett exempel på det är den omfattande satsningen på förbättrad inomhusmiljö som blev resultatet av Miljöpartiets och regeringens första uppgörelse som kom förra vintern - den är i pengar räknat sannolikt den största enskilda statliga miljösatsningen hittills! Ett annat exempel är de nu framlagda förslagen på ökade satsningar på vind- och solenergi som också de är resultat av uppgörelser mellan Miljöpartiet och regeringen.
Nya konkreta miljömål och aktionsplaner måste läggas fram i riksdagen. Den gröna skatteväxlingen måste påskyndas. Resultaten av arbetet med gröna räkenskaper i ekonomin måste utnyttjas i högre grad i budgetarbete och ekonomisk planering i staten. En rad omprioriteringar behöver göras inom den statliga budgeten. En förbättrad miljölagstiftning måste snart bli verklighet. Sverige måste åter bli pådrivande och föregångare i internationella sammanhang vad gäller miljöpolitik.
19. Koldioxidskatt (mom. 59)
Roy Ottosson (mp) anför:
Enligt Miljöpartiet de gröna hade en större höjning av koldioxidskatten än den nu föreslagna varit önskvärd. Denna höjning borde även vara kopplad till en sänkning av arbetsgivaravgiften, så kallad skatteväxling. För industri där höjningen av koldioxidskatten medför mycket höga kostnader, även med hänsyn taget till sänkta arbetsgivaravgifter, skall det ges möjlighet till nedsättning av skatten. Nedsättningsmöjligheten skall vara kopplad till en plan för reducering av energianvändningen.
Koldioxidskatten är en utsläppsskatt som bör träffa alla utsläpp av koldioxid som adderar till koldioxidhalten i atmosfären med lika kraft. Koldioxid skatten bör även utvidgas till att gälla elproduktion med fossila bränslen och skattesatsen bör vara lika oavsett vilken slags kraftproduktion eller industri det är fråga om. Inkomsterna av koldioxidskatten bör bidra till insatser för ökad energieffektivitet och förnybara energikällor. Olika typer av bidrag och stöd till bl.a. investeringar i anläggningar för produktion av biobränslen och uppvärmning av fastigheter genom t.ex. utnyttjande av solvärmeteknik kan här bli aktuella.
Miljöpartiet de gröna avser att i andra sammanhang återkomma med förslag enligt de riktlinjer som vi tidigare diskuterat, men vi anser att den nu föreslagna förändringen i nuläget ändå får ses som ett steg i rätt riktning.
20. Grön skatteväxling (mom. 62)
Roy Ottosson (mp) anför:
Enligt Miljöpartiet de gröna bör den aviserade höjningen av koldioxidskatten vara kopplad till en sänkning av arbetsgivaravgiften, så kallad skatteväxling.
Inkomsterna av koldioxidskatten bör bidra till insatser för ökad energieffektivitet och förnybara energikällor. Olika typer av bidrag och stöd till bl.a. investeringar i anläggningar för produktion av biobränslen och uppvärmning av fastigheter genom t.ex. utnyttjande av solvärmeteknik kan här bli aktuella.
Miljöpartiet de gröna avser att i andra sammanhang återkomma med förslag enligt de riktlinjer som vi tidigare diskuterat.
21. Underhåll av enskilda vägar (mom. 64)
Per-Ola Eriksson (c) anför:
Riksdagen beslutade under våren 1995 att minska stödet till enskilda vägar (1994/95:TU18). Centerpartiet motsatte sig detta beslut.
De enskilda vägarna är en viktig del av vägnätet och bidrar till att uppfylla den vägpolitiska målsättningen om regional balans. Det är en väsentlig princip att vägkapitalet förvaltas på ett sådant sätt att gjorda investeringar inte urholkas. För att kunna upprätthålla en sådan princip krävs en långsiktig strategi för drift- och underhållsåtgärder.
Centerpartiet har anvisat finansiering för att kunna anslå medel till enskilda vägar och avser att återkomma till denna fråga senast i samband med behandlingen av budgetpropositionen för år 1997.
22. Underhåll av enskilda vägar (mom. 64)
Johan Lönnroth (v) anför:
Vänsterpartiet anser att riksdagen tidigare skurit ned anslaget till enskilda vägar alltför kraftigt. Vi föreslog i anslutning till kompletteringspropositionen våren 1995 att riksdagen skulle anvisa ytterligare 100 miljoner kronor till enskilda vägar. Vi vidhåller detta krav även om vi inte har något formellt yrkande nu.
23. Underhåll av enskilda vägar (mom. 64)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpartiet har tidigare i budgetsammanhang motionerat och reserverat sig för ökat anslag till underhåll av enskilda vägar. Vi står självklart fast vid dessa krav och avser att återkomma med dem inför nästa års budget.
Propositionernas lagförslag
Proposition 25
1. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:915) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon
2. Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)
3. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring 4. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
5. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:409) om
arbetslivsutveckling Proposition 6
2. Förslag till lag om ändring i lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon
Av utskottet framlagt lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1995:915) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:915) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon
dels att 2 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon1 skall ha följande lydelse,
dels att 8 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon i paragrafens lydelse enligt lagen (1995:915) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att ikraftträdandebestämmelserna till lagen (1995:915) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
2 §2 Beteckningar som används i denna lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen (1972:595) och i bilregisterkungörelsen (1972:599). Med miljöklasserna Med miljöklasserna 1, 2 eller 3 avses 1, 2, 3, 1 E eller i denna lag de 1 H avses i denna miljöklasser som lag de miljöklasser anges i 2 a § som anges i 2 a § bilavgaslagen bilavgaslagen (1986:1386). (1986:1386).
I fråga om fordon, I fråga om fordon, som är inrättat för som är inrättat för drift med drift med elektricitet från elektricitet från batterier, skall batterier, skall vid beräkning av vid beräkning av tjänstevikten tjänstevikten avdrag göras för avdrag göras för vikten av vikten av batterierna och de batterierna och de särskilda särskilda anordningar som anordningar som fogar samman fogar samman battericellerna. battericellerna. Personbilar, lastbilar och bussar som är inrättade för drift med elektricitet från batterier i fordonet skall vid tillämpningen av denna lag hänföras till miljöklass 1.
För personbilar, lastbilar och bussar som avses i tredje stycket skall skatt inte tas ut om skattskyl digheten inträder under perioden den 1 januari 1995 - den 31 december 1997.
Nuvarande lydelse
8 § Skatten utgår för skattepliktiga personbilar, bussar och lastbilar med belopp som framgår av följande uppställning. Skatten beräknas till helt tiotal kronor så att överskjutande krontal bortfaller.
Fordonsslag miljöklass 1 miljöklass 2 miljöklass 3
1. personbil 7 kronor 70 öre 7 kronor 70 öre 7 kronor 70 öre
per kilogram per kilogram per kilogram
tjänstevikt tjänstevikt tjänstevikt, ökat
med 2 400 kronor
2. buss
med en total- 7 kronor 70 öre 7 kronor 70 öre 7 kronor 70 öre
vikt av högst per kilogram per kilogram per kilogram
3 500 kilo- tjänstevikt tjänstevikt tjänstevikt, ökat
gram med 2 400 kronor
med en total- ¾ 6 000 kronor 20 000 kronor
vikt översti-
gande 3 500
kilogram men
högst 7 000
kilogram
med en total- ¾ 20 000 kronor 65 000 kronor
vikt översti-
gande 7 000
kilogram
3. lastbil med
skåpkarosseri
med en total- 7 kronor 70 öre 7 kronor 70 öre 7 kronor 70 öre
vikt av högst per kilogram per kilogram per kilogram
3 500 kilo- tjänstevikt tjänstevikt tjänstevikt, ökat
gram med 2 400 kronor
med en total- ¾ 6 000 kronor 20 000 kronor
vikt översti-
gande 3 500
kilogram men
högst 7 000
kilogram
med en total- ¾ 20 000 kronor 65 000 kronor
vikt översti-
gande 7 000
kilogram
4. lastbil utan
skåpkarosseri
med en total- 4 800 kronor 4 800 kronor 7 200 kronor
vikt av högst
3 500 kilo-
gram
med en total- ¾ 6 000 kronor 20 000 kronor
vikt översti-
gande 3 500
kilogram men
högst 7 000
kilogram
med en total- ¾ 20 000 kronor 65 000 kronor
vikt översti-
gande 7 000
kilogram
Skatten utgår för motorcykel med 1 610 kronor om tjänstevikten inte överstiger 75 kilogram, med 2 110 kronor om tjänstevikten är högre men inte överstiger 160 kilogram, med 3 240 kronor om tjänstevikten är högre än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med 5 380 kronor.
Utskottets förslag
Skatten tas ut för skattepliktiga personbilar, bussar och lastbilar med belopp som framgår av följande uppställning. Skatten beräknas till helt tiotal kronor så att överskjutande krontal bortfaller.
Fordonsslag miljöklass 1 miljöklass 2 miljöklass 3
1. personbil 6 kronor 40 öre 6 kronor 40 öre 6 kronor 40 öre
per kilogram per kilogram per kilogram
tjänstevikt tjänstevikt tjänstevikt, ökat
med 2 000 kronor
2. buss
med en total- 6 kronor 40 öre 6 kronor 40 öre 6 kronor 40 öre
vikt av högst per kilogram per kilogram per kilogram
3 500 kilo- tjänstevikt tjänstevikt tjänstevikt, ökat
gram med 2 000 kronor
med en total- ¾ 6 000 kronor 20 000 kronor
vikt översti-
gande 3 500
kilogram men
högst 7 000
kilogram
med en total- ¾ 20 000 kronor 65 000 kronor
vikt översti-
gande 7 000
kilogram
3. lastbil med
skåpkarosseri
med en total- 6 kronor 40 öre 6 kronor 40 öre 6 kronor 40 öre
vikt av högst per kilogram per kilogram per kilogram
3 500 kilo- tjänstevikt tjänstevikt tjänstevikt, ökat
gram med 2 000 kronor
med en total- ¾ 6 000 kronor 20 000 kronor
vikt översti-
gande 3 500
kilogram men
högst 7 000
kilogram
med en total- ¾ 20 000 kronor 65 000 kronor
vikt översti-
gande 7 000
kilogram
4. lastbil utan
skåpkarosseri
med en total- 4 000 kronor 4 000 kronor 6 000 kronor
vikt av högst
3 500 kilo-
gram
med en total- ¾ 6 000 kronor 20 000 kronor
vikt översti-
gande 3 500
kilogram men
högst 7 000
kilogram
Fordonsslag miljöklass 1 miljöklass 2 miljöklass 3
med en total- ¾ 20 000 kronor 65 000 kronor
vikt översti-
gande 7 000
kilogram
Skatten tas ut för motorcykel med 1 340 kronor om tjänstevikten inte överstiger 75 kilogram, med 1 760 kronor om tjänstevikten är högre men inte överstiger 160 kilogram, med 2 700 kronor om tjänstevikten är högre än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med 4 480 kronor. För personbilar, lastbilar och bussar som är inrättade för drift med elekt ricitet från batterier i fordonet skall skatt tas ut med motsvarande belopp som gäller för miljöklass 1.
Övergångsbestämmelser
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Denna lag träder i 1. Denna lag kraft den 1 januari träder i kraft 1996. Äldre såvitt avser 2 § föreskrifter gäller och 8 § tredje fortfarande i fråga stycket den 1 juli om förhållanden som 1996 och i övrigt hänför sig till den 1 januari 1996. tiden före ikraftträdandet. 2. För personbilar, lastbilar och bussar som är inrättade för drift med elektricitet från batterier i fordonet skall inte försäljningsskatt tas ut för tiden till och med den 31 december 1997.
3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Inledning 3
Regeringens lagförslag 4
Yttranden från andra utskott 5
Utfrågningar 5
Propositionernas förslag 5
Proposition 25 5
Proposition 6 6
Motionsyrkandena 6
Motionsyrkanden med anledning av proposition 25 6
Motionsyrkande med anledning av proposition 64 17
Motionsyrkanden med anledning av proposition 109 17
Motioner från allmänna motionstiden 1995 17
UTSKOTTET 18
Den ekonomiska politiken 18
Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 18
Det korta perspektivet. Utvecklingen fram t.o.m. år 1996 18
Prognosförutsättningar 18
Försörjningsbalansen 19
Inflationsutvecklingen 22
Löneutvecklingen 22
Arbetsmarknaden 23
Utvecklingen av de offentliga finanserna 24
Osäkerhetsfaktorer i konjunkturbedömningen 24
Det medelfristiga perspektivet. Utvecklingen fram t.o.m. år 2000 27
Konvergensprogrammet och de medelfristiga kalkylerna 30
Riktlinjer för tillväxtpolitiken 31
Regeringens förslag till riktlinjer 31
Förslag till riktlinjer i partimotionerna 34
Moderata samlingspartiet 34
Folkpartiet liberalerna 36
Vänsterpartiet 38
Kristdemokraterna 39
Utskottets ställningstagande till förslagen om riktlinjer för den ekonomiska politiken 41
Privat sparande 46
Saneringen av statsfinanserna 47
Statsskuldspolitiken 53
Penningpolitiken 54
Valutapolitiken 55
Riksbankens ställning 56
Beslut om Sveriges deltagande i ERM 60
Skattepolitiken 60
Inriktningen av skattepolitiken 60
Kommunal inkomstbeskattning 63
Företagsbeskattning 64
Fordonsskatt 66
Förmånsbeskattning av bilar 67
Egenavgifter och löneavgifter 68
Skatteundandragande m.m. 69
Arbetsmarknadspolitik 69
Arbetsmarknadspolitikens inriktning 69
Återgång till 1994 års arbetsrättsliga regler 73
Den framtida inriktningen av arbetsrätten 74
Arbetstidsfrågor 74
Jämställdhetsfrågor 75
Arbetslöshetsförsäkring 77
Skärpta villkor för rätt till arbetslöshetsersättning 78
Avstängning från rätt till arbetslöshetsersättning 87
Åtgärder mot fusk med arbetslöshetsförsäkringen 92
Kostnadseffekter 93
Utbildning, kompetensutveckling och forskningspolitik 94
Den övergripande strategin 94
Individuella utbildningskonton och framtidsfonder 97
Stiftelsehögskolor 98
Yrkesinriktad eftergymnasial utbildning 99
Lärlingsutbildning 100
Utbildning i grundskolan om entreprenörskap 100
Ny högskola i Malmö 101
Högskoleutbyggnadens lokalisering i övrigt 102
Jämställdhetsbefrämjande åtgärder103
IT-utbildning m.m. 104
Alternativa gymnasiekurser 105
Kunskapsinsatser för regional tillväxt 105
Folkbildning 106
Barntillägget i svux och svuxa 109
Resekostnadsersättning för studerande vid SSV 111
Näringspolitiken 112
Företagandets villkor 112
Etikens betydelse för företagande och tillväxt 114
AP-fondens placeringsrätt 114
Riskkapitalförsörjning till småföretag 116
Försök med regional riskkapitalförsörjning 117
Beskattning av andel-i-vinst 118
Kvinnors företagande 118
Teknikspridning 120
Konkurrens och avreglering 121
Patentförsäkring 123
Statliga företag 124
Omfördelning av medel för förbättring av inomhusmiljön 125
Energipolitiken 127
Riktlinjer för energipolitiken 127
Insatser för ny energiteknik 128
Stöd till vindkraft 128
Stöd till solenergiområdet 129
Användning av alternativa drivmedel 130
Miljöpolitiken 130
Miljöpolitikens inriktning 130
Koldioxidskatt 132
Övergångsbestämmelser för växthusnäringen 133
Miljö- och renhållningslag 134
Grön skatteväxling 134
Utvecklingsinsatser för ny teknik och nya bränslen 135
Infrastruktur 136
Underhåll av enskilda vägar 136
Europeiska unionen 136
Åtgärder för Baltikum och Östeuropa 137
Hemställan 138
Reservationer
1. Konvergensprogrammet (mom. 1)(m, fp) 149
2. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 2) (m, fp, kds) 149
3. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 2) (v) 156
4. Privat sparande (mom. 3) (m, fp, kds) 160
5. Sanering av statsfinanserna (mom. 4) (m) 161
6. Sanering av statsfinanserna (mom. 4) (kds) 162
7. Sanering av statsfinanserna (mom. 4, motiveringen) (fp) 163
8. Statsskuldspolitiken (mom. 5) (m, fp, kds) 164
9. Valutapolitiken (textavsnittet) (m, fp) 164
10. Riksbankens ställning (mom. 6) (m, fp, kds) 165
11. Riksbankens ställning (mom. 6, motiveringen) (v) 166
12. Beslut om kronans anslutning till ERM (mom. 7) (v) 166
13. Inriktningen av skattepolitiken (mom. 8) (m) 167
14. Inriktningen av skattepolitiken (mom. 8) (fp) 168
15. Inriktningen av skattepolitiken (mom. 8) (v) 170
16. Inriktningen av skattepolitiken (mom. 8) (kds) 171
17. Kommunal inkomstbeskattning (mom. 9) (m) 172
18. Kommunal inkomstbeskattning (mom. 9, motiveringen) (fp) 173
19. Kommunal inkomstbeskattning (mom. 9, motiveringen) (v) 174
20. Företagsbeskattning (mom. 10) (m, fp) 174
21. Företagsbeskattning (mom. 10) (v) 175
22. Företagsbeskattning (mom. 10) (kds) 177
23. Fordonsskatt (mom. 11) (m) 178
24. Förmånsbeskattning av bilar (mom. 12) (fp) 179
25. Förmånsbeskattning av bilar (mom. 12) (v) 179
26. Förmånsbeskattning av bilar (mom. 12) (kds) 180
27. Egenavgifter och löneavgifter (mom. 13) (m) 180
28. Egenavgifter och löneavgifter (mom. 13, motiveringen) (fp) 181
29. Skatteundandragande m.m. (mom. 14) (kds) 182
30. Skatteundandragande m.m. (mom. 14, motiveringen) (m, fp) 182
31. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 15) (m) 183
32. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 15) (fp) 184
33. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 15) (v) 186
34. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 15) (kds) 188
35. Återgång till 1994 års arbetsrättsliga regler (mom. 16)
(m, fp, kds) 189
36. Den framtida inriktningen av arbetsrätten (mom. 17) (m) 189
37. Den framtida inriktningen av arbetsrätten (mom. 17) (fp) 190
38. Arbetstidsfrågor (mom. 18) (fp) 190
39. Arbetstidsfrågor (mom. 18) (v) 191
40. Arbetstidsfrågor (mom. 18) (kds) 191
41. Jämställdhetsfrågor (mom. 19) (fp) 192
42. Jämställdhetsfrågor (mom. 19) (v) 192
43. En allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (mom. 20)
(m, fp, kds) 193
44. Arbetslöshetsförsäkring för företagare (mom. 21) (fp) 194
45. Skärpta villkor för rätt till arbetslöshetsersättning
(mom. 22) (m) 194
46. Skärpta villkor för rätt till arbetslöshetsersättning
(mom. 22) (v) 199
47. Avstängningsreglerna (mom. 23) (v) 199
48. Lagförslagen i övrigt (mom. 25) (v) 200
49. Den övergripande utbildningsstrategin (mom. 26)
(m, fp, kds) 200
50. Den övergripande utbildningsstrategin (mom. 26) (v) 201
51. Individuella utbildningskonton och framtidsfonder
(mom. 27) (m, fp, kds) 201
52. Individuella utbildningskonton och framtidsfonder
(mom. 27) (v) 202
53. Stiftelsehögskolor (mom. 28) (m) 203
54. Yrkesinriktad eftergymnasial utbildning (mom. 29) (m) 203
55. Yrkesinriktad eftergymnasial utbildning (mom. 29) (kds) 203
56. Lärlingsutbildning (mom. 30) (fp, kds) 204
57. Utbildning i grundskolan om entreprenörskap (mom. 31)
(fp, kds) 204
58. Ny högskola i Malmö (mom. 32) (m) 205
59. Ny högskola i Malmö (mom. 32) (fp, kds) 205
60. Högskoleutbyggnadens lokalisering i övrigt
(mom. 33, motiveringen) (v) 206
61. Jämställdhetsbefrämjande åtgärder (mom. 34) (fp) 206
62. IT-utbildning m.m. (mom. 35) (m, fp, kds) 207
63. Folkbildning (mom. 38) (v) 207
64. Barntillägget i svux och svuxa (mom. 39) (fp, v, kds) 208
65. Företagandets villkor (mom. 41) (m, fp, kds) 209
66. Etikens betydelse för företagande och tillväxt (mom. 42)
(kds) 209
67. AP-fondens placeringsrätt (mom. 43) (m, fp, kds) 210
68. Riskkapitalförsörjning till småföretag (mom. 44)
(m, fp, kds) 210
69. Riskkapitalförsörjning till småföretag (mom. 44) (v) 211
70. Beskattning av andel i vinst (mom. 46) (m, fp, kds) 211
71. Kvinnors företagande (mom. 47) (m, fp, kds) 212
72. Teknikspridning (mom. 48) (m, fp, kds) 212
73. Konkurrens och avreglering (mom. 49) (m, fp, kds) 213
74. Patentförsäkring (mom. 50) (fp) 214
75. Statliga företag (mom. 51) (m, fp, kds) 214
76. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 53) (m) 215
77. Stöd till vindkraft (mom. 54) (fp) 215
78. Stöd till vindkraft (mom. 54) (v) 216
79. Anslag till Insatser för ny energiteknik (mom. 56) (v) 216
80. Miljöpolitikens inriktning (mom. 58) (m) 217
81. Miljöpolitikens inriktning (mom. 58) (fp) 218
82. Miljöpolitikens inriktning (mom. 58) (v) 219
83. Miljöpolitikens inriktning (mom. 58) (kds) 220
84. Koldioxidskatt (mom. 59) (m) 220
85. Koldioxidskatt (mom. 59) (kds) 221
86. Miljö- och renhållningslag (mom. 61) (m, fp, kds) 222
87. Grön skatteväxling (mom. 62) (fp) 223
88. Grön skatteväxling (mom. 62) (kds) 223
89. Utvecklingsinsatser för ny teknik och nya bränslen
(mom. 63) (v) 224
90. Underhåll av enskilda vägar (mom. 64) (m) 225
Särskilda yttranden
1. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 2) (mp) 226
2. Riksbankens ställning (mom. 6) (mp) 226
3. Beslut om kronans anslutning till ERM (mom. 7) (mp) 227
4. Inriktningen av skattepolitiken (mom. 8) (c) 227
5. Förmånsbeskattning av bilar (mom. 12) (m) 227
6. Förmånsbeskattning av bilar (mom. 12) (mp) 228
7. Egenavgifter och löneavgifter (mom. 13) (c) 228
8. Egenavgifter och löneavgifter (mom. 13) (v) 228
9. Egenavgifter och löneavgifter (mom. 13) (mp) 229
10. Arbetstidsfrågor (mom. 18) (mp) 229
11. Regler mot fusk (mom. 24) (m) 229
12. Stiftelsehögskolor (mom. 28) (c) 230
13. Högskoleutbyggnadens lokalisering i övrigt (mom. 33) (m) 230
14. Barntillägget i svux och svuxa (mom. 39) (v) 230
15. Barntillägget i svux och svuxa (mom. 39) (mp) 231
16. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 53) (fp) 231
17. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 53) (mp) 231
18. Miljöpolitikens inriktning (mom. 58) (mp) 232
19. Koldioxidskatt (mom. 59) (mp) 233
20. Grön skatteväxling (mom. 62) (mp) 234
21. Underhåll av enskilda vägar (mom. 64) (c) 234
22. Underhåll av enskilda vägar (mom. 64) (v) 234
23. Underhåll av enskilda vägar (mom. 64) (mp) 234
Bilagor
Bilaga 1. Propositionernas lagförslag
Proposition 25 235
1. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:915) om ändring i
lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon 235
2. Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) 239
3. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring 247
4. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd 252
5. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:409) om
arbetslivsutveckling 257
Proposition 6 258
2. Förslag till lag om ändring i lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon 258
Bilaga 2. Av utskottet framlagt lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1995:915) om ändring i
lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon 262
_______________________________ 1 Lagen omtryckt 1984:159. 2 Senaste lydelse 1994:1789. Ändringarna innebär bl.a. att fjärde stycket upphävs.