En ny skogspolitik
Betänkande 1992/93:JoU15
Jordbruksutskottets betänkande
1992/93:JOU15
En ny skogspolitik
Innehåll
1992/93 JoU15
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1992/93:226 om en ny skogspolitik samt 107 motionsyrkanden som lagts fram med anledning av propositionen resp. under allmänna motionstiden 1993. Regeringens förslag utgår från en utredning som gjorts av 1991 års skogspolitiska kommitté och innebär en genomgripande omarbetning av 1979 års skogsvårdslag. Ädellövskogslagen införs i skogsvårdslagen.
Utskottet ansluter sig till förslaget att miljömålet införs som ett grundläggande mål i skogspolitiken. Det skall jämställas med produktionsmålet. Skogsbruket skall bedrivas effektivt och ansvarsfullt så att det ger en uthålligt god avkastning och så att skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga bevaras. Den biologiska mångfalden och den genetiska variationen i skogen skall bevaras. Impedimenten skyddas mot avverkning och föryngringsåtgärder. Med impediment menas mark som inte är lämplig för virkesproduktion utan produktionshöjande åtgärder, men som bär skog eller har förutsättningar att bära skog.
Skogspolitikens medel skall liksom hittills vara av rättslig, ekonomisk och administrativ art. Skogsägaren ges större frihet i valet av skogsbruksåtgärder. Han får större ansvar för att naturvårdsintressena tillgodoses vilket kräver goda kunskaper om skogens ekologi. Sedan skogsvårdsavgiften avskaffats kommer det statliga stödet till skogsbruket att minska. Utskottet förutsätter att näringen tar det ekonomiska huvudansvaret för skogsvården. I gengäld förenklas administrationen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att slopa röjnings- och gallringsskyldigheten liksom skyldigheten att avverka mogen skog. Likaså slopas tvånget att upprätta skogsbruksplan. Skogsägaren skall dock i avverkningsanmälan redovisa sin hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Ransoneringsbestämmelserna förenklas. Sanktionsreglerna anpassas till ädellövskogslagens bestämmelser vilket innebär att påföljden vid överträdelse kan bli böter eller fängelse i högst sex månader.
Utskottet biträder förslaget att miljökonsekvensbeskrivning skall krävas vid införande av nya skogsbruksmetoder och skogsodlingsmaterial. Skärpta regler införs för plantering av contortatall.
Den nya skogspolitiken kräver stora insatser vad gäller forskning och utbildning, inte minst vidareutbildning av dem som är verksamma i praktiskt skogsbruk. Rådgivningsinsatserna betonas. De kommer i ökad utsträckning att få finansieras av skogsägaren. Utskottet tillstyrker förslaget att den översiktliga skogsinventeringen skall upphöra och att riksskogstaxeringen skall fortsätta i oförminskad omfattning. Utskottet biträder förslaget att det statliga stödet till skogsbruket fortsättningsvis i regel skall begränsas till att omfatta vissa natur- och kulturåtgärder, ädellövskogsbruk och kalkning av skogsmark. Stödet skall finansieras med budgetmedel. Utskottet avvisar motionsförslag om införande av en skogsbruksavgift. Samtidigt uttalar utskottet att regional- och sysselsättningspolitiska insatser med fördel kan utnyttjas i skogsbruket och administreras av skogsvårdsorganisationen.
Utskottet förutsätter att Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens utvärdering av den nya skogspolitikens effekter på den biologiska mångfalden m.m. redovisas för riksdagen.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det behövs en statlig skogsvårdsorganisation som kan ha skogsägarnas förtroende. Frågan om organisatoriska ändringar bör anstå. I den framtida myndighetsorganisationen är det angeläget att man på ett bättre och mer effektivt sätt får en samordning av olika statliga myndighetsuppgifter på regional nivå. Skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet bolagiseras.
Utskottet har varit enigt i att förorda införande av miljömålet i skogspolitiken som jämbördigt med produktionsmålet. Från socialdemokratisk sida har man reserverat sig beträffande motiven för den nya politiken. De nuvarande reglerna om röjningsskyldighet och skogsbruksplan m.m. bör enligt socialdemokraterna finnas kvar, liksom vissa stödformer. Vidare bör anmälningsplikten få ett bredare innehåll med ökad redovisning av miljöhänsynen.
Vänstern förordar förbud mot plantering av contortatall medan nydemokraterna anser att tillämpningsreglerna för biotopskyddet bort läggas fast i detta sammanhang. Till betänkandet är fogade tolv reservationer (s, nyd), tre särskilda yttranden och en meningsyttring av suppleant (v).
Propositionen
Regeringen (Jordbruksdepartementet) har i proposition 1992/93:226 föreslagit
dels att riksdagen antar förslagen till
1. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),
2. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
3. lag om ändring i lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark,
4. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),
5. lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318),
6. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
dels att riksdagen godkänner vad som förordats om
7. miljömålet och produktionsmålet för skogsbruket (avsnitt 3.2 och3.3),
8. inventeringar (avsnitt 6.2),
9. grunderna för statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket (avsnitt4.1 och7),
10. bevarande av den biologiska mångfalden (avsnitt 8),
11. riktlinjer för överföring av fast egendom från staten till ett aktiebolag för produktion av skogsfrö och skogsplantor (avsnitt10),
dels att riksdagen bemyndigar regeringen 12. att genomföra ombildning av skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet till ett aktiebolag enligt de riktlinjer som förordats (avsnitt10),
13. att sälja aktier eller på annat sätt minska statens ägarandel i det nya bolaget (avsnitt10).
Vidare hemställs att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om 14. medlen i skogspolitiken (avsnitt4.1),
15. skogsbrukets sektorsansvar för miljövården (avsnitt4.2),
16. sektorsansvar för miljön (avsnitt 4.3),
17. nya skogsbruksmetoder (avsnitt 4.4),
18. föryngringsmetoder och skogsodlingsmaterial (avsnitt5.3),
19. insektshärjningar (avsnitt 5.5),
20. utbildning och forskning (avsnitt 6.3),
21. rådgivning och information (avsnitt 6.4),
22. skogsvårdsmyndigheten (avsnitt 9).
Under rubriken Anslagsfrågor för budgetåret 1993/94 har regeringen under nionde huvudtiteln föreslagit
(C 1) 1. att riksdagen godkänner den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom skogsvårdsorganisationens ansvarsområde i enlighet med vad som förordats i avsnittet Slutsatser,
(C 1) 2. att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000kr,
(C 2) att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter anvisar ett ramanslag på 275305000kr,
(C 3) att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen: Frö- och plantverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000kr,
(C 4) att riksdagen till Bidrag till skogsvård m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 90000000kr,
(C 5) att riksdagen till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6000000kr,
(C 6) att riksdagen till Insatser för skogsbruket för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 99000000kr,
och dels under fjortonde huvudtiteln
att riksdagen under reservationsanslaget Investeringar inom miljöområdet för budgetåret 1993/94 anvisar 55000000kr utöver vad som har föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga15.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag till nya mål för skogspolitiken. I förslaget ges miljöfrågorna en mer framskjuten plats än hittills. I fortsättningen skall det sålunda finnas både ett produktionsmål och ett miljömål för skogsbruket. Målen skall vara jämställda. Sammanfattningsvis uttrycks detta så att skogen, som är en nationell tillgång, skall skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls.
I propositionen föreslås ändringar i skogsvårdslagen (1979:429) och följdändringar i ett antal andra lagar. Miljöfrågornas växande betydelse markeras i skogsvårdslagen genom skärpning av de bestämmelser som rör hänsynen till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Ändringarna i lagen innebär också en betydande avreglering och därmed en ökad frihet för skogsägarna. Bestämmelserna i ädellövskogslagen (1984:119) inarbetas i skogsvårdslagen. Lagstiftningen avses träda i kraft den 1januari 1994.
Det statliga ekonomiska stödet till skogsbruket föreslås minska kraftigt. Den översiktliga skogsinventeringen upphör. Statligt stöd skall i huvudsak lämnas endast till ädellövskogsbruk och vissa natur- och kulturvårdsåtgärder. Anslaget för avsättning av skogsreservat förstärks och försöksverksamheten med skogsmarkskalkning utökas.
Skogsstyrelsens och skogsvårdsstyrelsernas organisation rationaliseras och anpassas till den nya skogspolitiken. Myndigheternas sektorsansvar för miljöfrågorna markeras tydligare än hittills. Den statliga produktionen av skogsfrö och skogsplantor överförs till ett aktiebolag.
Lagförslagen har granskats av lagrådet.
Lagförslagen bifogas till detta betänkande som bilaga 1.
Motioner
Motioner med anledning av propositionen
1992/93:Jo64 av John Andersson (-) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommande biotopproposition,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föreskrifter för impediment,
3. att riksdagen beslutar införa en dispensregel som medger undantag från skogsvårdslagens ransoneringskrav,
4. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att straffpåföljden fängelse införs i skogsvårdslagen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogsbruksplaner,
6. att riksdagen beslutar anslå 55000000kr för en fortsatt ÖSI-verksamhet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översiktlig skogsinventering,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om regionalpolitiskt stöd till skogsnäringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag om att skogsägaren skall stå för 20% av kalkningskostnaderna,
10. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om att anvisa ytterligare 55000000kr utöver vad som har föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga15,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarande av den biologiska mångfalden,
12. att riksdagen till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret 1993/94 anvisar 4000000kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 10000000kr,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett framtida stöd till planering och byggande av skogsvägar,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogsenergi.
1992/93:Jo65 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson(nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reservatsbildningen på lång sikt bör nå en högsta nivå av 5% av den produktiva skogsmarken nedanför odlingsgränsen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i första hand utnyttja statens markinnehav för den reservatsbildningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statens skogar bör erbjudas som ersättningsmark för mark avsedd för reservatsavsättning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast genomföra en grundlig och tillförlitlig inventering av värdefulla naturvårds- och kulturminnesvårdsobjekt på statens hela skogsmarksinnehav.
1992/93:Jo66 av Hans Dau och Olle Lindström (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om storleksgränsen på de områden som skall omfattas av avverkningsanmälan samt om tiden för anmälningarnas giltighet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ransoneringskravet för äldre skog,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om planering av skogsbilvägar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Skogsvårdsstyrelsens organisation.
1992/93:Jo67 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Domän SkogAB i "Dalafjällen" erbjuds genomföra ett försök med kommersiell naturvårdsförvaltning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avsatta medel för reservatsbildningar.
1992/93:Jo68 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvarsfördelning och samverkansformer för myndigheternas naturskyddsarbete.
1992/93:Jo69 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anmälningsskyldighet ej skall föreligga för hyggen under två hektar och att avverkningsanmälans giltighet skall vara fem år.
1992/93:Jo70 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ersättningsreglerna för intrång ändras till vad som gällde före 1987 års beslut,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att minst 5--15% av den produktiva skogsmarken nedan skogsodlingsgränsen skyddas i reservat inom 15år,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vissa hänsynsregler skall vara utformade som absoluta skyddsregler,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna för ett aktivt skogsbruk i inlandet.
1992/93:Jo71 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om en naturvårdsavgift på produkter från skogsbruk,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en nationalpark i Lundsneset--Tresticklan före den 1juli 1994,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur skogsägare skall fås att ta så stor naturvårdshänsyn att det uppstår mätbara effekter senast år 1994,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur skogar nära större tätorter skall kunna skyddas från konventionellt skogsbruk som minskar natur- och rekreationsvärdet,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur näringsläckaget från skogsmarkerna skall kunna minska,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att någon form av skogsbruksplan skall finnas kvar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det statliga stödet till skogsbruk i Norrland inte skall upphöra,
8. att riksdagen beslutar att ÖSI skall slutföras,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Contortatallen.
1992/93:Jo72 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att bidrag till skogsvägar får utbetalas inom en ram av 50000000kr finansierat genom anslaget Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder.
1992/93:Jo73 av Ulf Björklund (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om problemen med biotopskydd och nyttjanderättsavtal,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utarbeta långsiktiga modeller för att finansiera tillräckligt med reservatsavsättningar i syfte att bevara naturligt förekommande djur- och växtarter i livskraftiga bestånd.
1992/93:Jo74 av Harald Bergström (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i den framtida diskussionen om skogsnäringens sektorsansvar beakta skogsnäringens stora betydelse för svensk ekonomi och näringens svåra konkurrenssituation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skogspolitiska kommitténs förslag om samförstånd och kunskapsuppbyggnad skall vara det viktigaste medlet till att nå såväl produktions- som miljömålen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att myndigheter och verk åläggs att alltid underrätta markägare och även ge denne möjlighet att delta vid besök för inventeringar etc. på enskild mark.
1992/93:Jo75 av Stefan Attefall (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av statligt stöd till planering och samordning av skogsbilvägar.
1992/93:Jo76 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ÖSI,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogsbilvägar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda skogsvårdsinsatser i Norrland,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogsvårdslagstiftningen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rådgivning.
1992/93:Jo77 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sanktioner i skogsbruket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade skogskalkningsförsök främst i den sydsvenska skogen.
1992/93:Jo78 av Kjell Ericsson och Tage Påhlsson(c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biotopskydd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionalpolitiska konsekvenser och behovet av åtgärdsprogram,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avverkningsanmälan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ransoneringskrav,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om straffsanktioner.
1992/93:Jo79 av Jan Fransson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogsbrukets roll för den regionala utvecklingen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållande av nuvarande regler om röjning och skogsbruksplaner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vissa ransoneringsregler för äldre skog bör behållas för brukningsenheter om 50ha eller mer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållande av den översiktliga skogsinventeringen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tillägg till 14§SLV i enlighet med vad som i motionen anförts,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgning av 30§SLV i enlighet med vad som i motionen anförts,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundsynen på skogsbrukets kollektiva sektorsansvar för skogsmiljön,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en miljöfond för skogsbruket,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogsbrukets roll i miljövården.
1992/93:Jo80 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avverkningsanmälan.
1992/93:Jo81 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utgångspunkten för den framtida skogspolitiken,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring av skogsvårdslagen att röjningsskyldigheten bibehålls,
3. att riksdagen beslutar om sådan ändring av skogsvårdslagen att reglerna om vård av plant- och ungskog omfattar en första röjning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om meddelande av föreskrifter angående inplantering av främmande trädslag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anmälningsskyldighet för kvävegödsling,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anmälningsskyldighet vid helträdsutnyttjande,
7. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i skogsvårdslagen att kravet på skogsbruksplaner bibehålls,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning av skogens tillstånd vid anmälan om avverkning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fullföljande av arbetet med översiktliga skogsinventeringar,
10. att riksdagen beslutar att till anslaget C4, Bidrag till skogsvård, för budgetåret 1993/94 anvisa 120000000kr, dvs. 30000000kr utöver regeringens förslag,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av forskning om småskogsbruket,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sammanslagning av anslagen C5, Stöd till byggande av skogsvägar, och C6, Insatser för skogsbruket,
13. att riksdagen beslutar att till anslaget C6, Insatser för skogsbruket, för 1993/94 anvisa 105000000kr,
14. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket om fem år redovisar den nya skogspolitikens uppfyllande av miljömålet,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om privatisering av frö- och plantverksamheten,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av en skogsbruksavgift på 2 av det taxerade skogsbruksvärdet från den 1januari 1994.
1992/93:Jo82 av Karin Starrin och Pontus Wiklund (c,kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av utökad biobränsleanvändning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om regionalpolitiska konsekvenser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökat behov av utbildning.
Motioner väckta under allmänna motionstiden
1992/93:Jo301 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogsvårdsorganisationen i Östergötland.
1992/93:Jo302 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogsvårdsorganisationen i Västernorrlands län samt om ett regionkontor i Sollefteå.
1992/93:Jo303 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogsbruket i Jämtlands län.
1992/93:Jo304 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson(nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att såväl reglerna om biotopskydd som våtmarksdikning avgörs samtidigt som riksdagen antar en ny skogspolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid regelutformningen av en ny biotopskyddsparagraf, en helhetslösning måste göras där speciellt skogsvårdslagens och naturreservatens föreskrifter samt de civilrättsliga avtalen skall beaktas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att biotopskyddets kommande bestämmelser inte utformas som generellt gällande föreskrifter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att antalet biotoper bör begränsas och handläggningen ske objektvis och på ett rättssäkert sätt.
1992/93:Jo305 av Chris Heister (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogsbruksplaner och tillståndsredovisning.
1992/93:Jo306 av Marianne Jönsson m.fl. (c,s,fp) vari yrkas
1. att riksdagen anslår medel för en snabb inventering av Mittlandsskogen på Öland,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur ett ekonomiskt naturanpassat skogsbruk där skall kunna bedrivas.
1992/93:Jo307 av Agne Hansson och Christer Lindblom(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogsvårdens framtida organisation i Kalmar län.
1992/93:Jo308 av Margareta Israelsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Skogsvårdsstyrelsens lokalisering i Västmanland,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett försök med skogsmarkskalkning i Västmanland län,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogliga beredskapsarbeten i Västmanland.
1992/93:Jo309 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en fördubbling av bidraget för skogliga åtgärder inom skogliga stödområdet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatta bidrag till byggande av skogsbilvägar.
1992/93:Jo310 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en fördubbling av bidraget för skogliga åtgärder inom skogliga stödområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatta bidrag till byggande av skogsbilvägar.
1992/93:Jo506 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av importlagstiftningen för virke.
Inkomna skrivelser, uppvaktningar, skogsexkursioner
Inför arbetet med den skogspolitiska reformen har utskottet mottagit skrivelser från bl.a. Skogsindustriföreningen och Svenska Naturskyddsföreningen. Naturskyddsföreningen och Svenska Skogsarbetareförbundet har uppvaktat utskottet. Utskottet resp. enskilda ledamöter har även gjort skogsexkursioner i regi av Stora, Naturskyddsföreningen och DomänAB.
Utskottet
Inledning
Propositionen
Gällande skogspolitik beslutades i huvudsak år 1979 (prop. 1978/79:110, bet. 1978/79:JoU30 och SkU49, rskr. 1978/79:387 och 388). Väsentliga ändringar i skogsvårdslagen (1979:429) har därefter beslutats år 1983 (prop. 1982/83:145, bet. 1982/83:JoU34, rskr. 1982/83:360). Omfattande regleringar av skogsbruket i den fjällnära skogen beslutades av riksdagen år 1990 (prop. 1990/91:3, bet. 1990/91:JoU13, rskr. 1990/91:70).
Med hänvisning till att utvecklingen i flera avseenden blivit en annan än den som förutsågs under 1970-talets skogspolitiska utredningsarbete beslutade regeringen i juni 1990 att en kommitté med parlamentarisk sammansättning skulle tillkallas för att utvärdera skogspolitikens mål och medel och föreslå de förändringar som utvärderingen och bedömningen om den framtida utvecklingen kan föranleda. Kommittén antog namnet 1990 års skogspolitiska kommitté. Kommittén, vars direktiv kompletterades i november 1991, har avlämnat huvudbetänkandet Skogspolitiken inför 2000-talet (SOU1992:76) och slutbetänkandet Den framtida skogsvårdsorganisationen (SOU1992:111).
Lagrådets yttrande har inhämtats över de lagförslag som utarbetats i ärendet. Jordbruksministern har följt Lagrådets förslag.
Skogspolitiska kommitténs nulägesbeskrivning
Två tredjedelar av Sveriges landyta bär skog i någon form. De s.k. produktiva skogsmarkerna omfattar 23,5miljoner hektar eller 57% av landytan. Det totala virkesförrådet uppgår till 2,8miljarder skogskubikmeter. Härav är 85% barrträd.
Hälften av skogen ägs av privata, mindre skogsägare, 25% av privata bolag och resten av staten, kommuner och kyrkan. Ägandet av skogen har inte ändrats nämnvärt under de senaste åren. Däremot har strukturen ändrats. Som exempel kan nämnas att de tre största skogsbolagen äger mer än 80% av bolagsmarken. Av de ca 240000 privata brukningsenheterna drivs en allt mindre andel i kombination med jordbruk.
Endast små områden är opåverkade av skogsbruk. Genom god skogsvård och kvävegödning från luftföroreningar har den årliga tillväxten av virkesförrådet ökat kraftigt till närmare 100 miljoner skogskubikmeter. Till följd av detta och av den i förhållande till tillväxten låga avverkningen har virkesförrådet ökat med 1miljard skogskubikmeter eller 60% under de senaste 60 åren. Ökningen har varit särskilt stark under 1980-talet då den uppgick till 25--30miljoner kubikmeter om året.
Sedan mitten av 1960-talet har naturskyddet av skogsmark ökat kraftigt. Särskilt påtaglig är ökningen av arealen naturreservat och domänreservat främst i norra Sveriges inland. I södra och mellersta Sverige och i norra Sveriges kustland finns blott få större skogsområden som i ringa grad har påverkats av människan och som har naturskogskvaliteter.
Den årliga slutavverkningsarealen har under den senaste tioårsperioden uppgått till knappt 0,9% av skogsarealen. Det motsvarar en omloppstid på närmare 120år för skogen. Av den avverkade arealen får 15--20% ny skog genom naturlig föryngring. Resten planteras.
Under 1980-talet har det avverkats mellan 60 och 70 miljoner skogskubikmeter varje år. Det motsvarar 2--2,5% av det totala virkesförrådet. Med utgångspunkt häri kan det sägas att hela virkesförrådet omsätts på 40--45 år. Av det avverkade virket används 5% som energiråvara. Resten går till skogsindustriell förädling.
Den industriella förädlingen sker i huvudsak inom massa- och pappersindustrin och inom sågverksindustrin. Tillverkningen av massa har fördubblats under de senaste 30 åren medan pappersproduktionen har fyrdubblats. Samtidigt har antalet industrier minskat kraftigt. Stora industriinvesteringar har dock gjorts i utlandet, särskilt under de senaste åren.
Kommitténs framtidsbedömning
Den marknads- och konkurrentbild som tonar fram på kort sikt och den rikliga tillgången på avverkningsmogen skog väntas enligt kommittén leda till en fortsatt svag prisutveckling på virke under de närmaste åren. En tydligare prisdifferentiering är att vänta.
-- -- --
Det är kommitténs bedömning att miljöproblemen kommer att vara globala i högre grad i framtiden. Det finns stor risk för att ökande luftföroreningar leder till att problemen med skogsskador förvärras om inga motåtgärder sätts in. I så fall kommer virkesproduktionen att minska. På kort sikt (5--30 år) bedömer kommittén att miljöfrågorna i vid bemärkelse får en fortsatt och växande betydelse. Samtidigt som merparten av skogen kommer att vara en viktig råvaruleverantör till den svenska skogsindustrin kommer andra värden att vägas in mer än tidigare. Det blir enligt kommittén viktigare att i framtiden ytterligare öka naturvårdshänsynen vid bedrivande av skogsbruk. Det är troligt att det inom vissa områden, t.ex. i känsliga naturområden nära tätorter och på skärgårdsöar, kommer att ske en anpassning av skogsbruksmetoder och teknik. Samtidigt kan avsättningen av mark för naturvårdsändamål väntas öka.
Grunderna för en ny skogspolitik
I sin inledning anför jordbruksministern bl.a. följande.
Inför FN:s konferens om miljö och utveckling i juni 1992 i Rio de Janeiro hade bl.a. Sverige tagit initiativ till överläggningar med sikte på en global skogskonvention. Konventionen skulle utgöra ett komplement till konventionerna om klimatförändringar och om biologisk mångfald. Överläggningarna under konferensen resulterade bl.a. i att ett dokument om principer för global samstämmighet om brukande, bevarande och hållbar utveckling av alla slags skogar undertecknades, de s.k. Skogsprinciperna.
-- -- --
Skogsprinciperna har en direkt koppling till den konvention om biologisk mångfald som 154 stater, däribland Sverige, samt EG undertecknade vid konferensen. Konventionen introducerar på global bas ett modernt naturvårdstänkande.
-- -- --
Genom våra åtaganden vid miljökonferensen har vi förpliktat oss att utforma vår skogspolitik med hänsyn tagen till skogarnas globala betydelse i olika avseenden, men också på sådant sätt att vi tillvaratar de nyttigheter av olika slag som skogarna ger.
Svensk skogspolitik har sedan länge präglats av att staten mer eller mindre starkt har ställt krav på en varaktig hushållning med skogarna. Skälen härför har från tid till annan varierat. Det kan hävdas att kravet med tiden har stärkts och gjorts tydligare. I 1979 års skogspolitiska beslut slogs det bl.a. fast att vi bör eftersträva en väl avvägd hushållning med skogarna som gör det möjligt att kontinuerligt utnyttja det virke som skogarna kan ge. Även om miljöfrågorna mer än i tidigare skogspolitiska beslut lyftes fram, fick de inte den tyngd som vi i dag anser vara nödvändig och som även kommer till uttryck i de globala skogsprinciperna. Detta är ett av de viktigare skälen till att en omprövning av 1979 års beslut nu är angelägen. Kommitténs förslag och remissyttranden över detta utgör enligt min mening ett bra underlag för en sådan omprövning.
Jordbruksministern erinrar i detta sammanhang även om att Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) i sin rapport Skogspolitik för ett nytt sekel (Ds1991:31) pläderade för en omfattande avreglering.
Jordbruksministern anför vidare.
Jag vill först slå fast att skogspolitiken måste ges en långsiktig och ekologiskt anpassad inriktning. Mot bakgrund av det grundläggande kravet på en god hushållning och med hänsyn till de långa växttider som gäller för våra förhållanden är det inte möjligt och rimligt att med alltför korta intervaller ändra grunderna för skogspolitiken. Beslut som fattas i dag och åtgärder som vidtas i vår generation ger resultat först för kommande generationer. Å andra sidan måste givetvis nya kunskaper och värderingar få komma till uttryck i den konkreta utformningen och tillämpningen av politiken.
En annan grundläggande fråga gäller skogspolitikens roll i den samlade politiken. Skogspolitiken kan givetvis inte leva sitt eget liv utan måste passa in i den övergripande politiken.
-- -- --
Genom att utforma en ny skogspolitik som bygger på dessa grundläggande ställningstaganden för vi en för svensk skogspolitik lång tradition vidare. Det innebär ett fortsatt ansvarstagande för kommande generationer, ett ansvarstagande som i olika sammanhang har väckt uppmärksamhet internationellt. Inte minst därför är det angeläget att fortsätta utvecklingen av skogspolitiken med detta som grund och med inriktningen att bättre än hittills hävda ansvaret för miljön både nationellt och internationellt.
Miljömålet för skogsbruket
I propositionen sammanfattas förslaget till miljömål för skogsbruket på följande sätt.
Skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga skall bevaras. En biologisk mångfald och genetisk variation i skogen skall säkras. Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas. Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden skall värnas.
Skogsbrukets sektorsansvar för miljön lades fast redan i 1988 års miljöpolitiska beslut. Sektorsansvarets innebörd och principerna för dess tillämpning preciserades i anslutning till 1991 års miljöpolitiska beslut. De förnybara resurserna skall utnyttjas inom ramen för ekosystemens produktionsförmåga. Den biologiska mångfalden samt den genetiska variationen skall säkerställas. Växt- och djursamhällen skall bevaras så att i landet naturligt förekommande växt- och djurarter ges förutsättning att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd.
Den skogspolitiska kommittén har utvärderat nu gällande skogspolitik. Den slutsats man har dragit är att skogsbruket inte har levt upp till de krav på naturvårdshänsyn som gäller. En fortlöpande förbättring har dock kunnat iakttas under senare år. Kommittén anser att det uppställda målet om hushållning med skogstillgångarna har uppfyllts väl med avseende på volym. De krav på hänsyn som beslutades i samband med det skogspolitiska beslutet år 1979 har däremot inte tillgodosetts. Med dagens övergripande miljövårds- och naturvårdspolitiska mål skulle förmodligen även en fullständig efterlevnad av de ställda kraven i skogspolitiken ha betraktats som otillräcklig, anser kommittén.
Kommittén konstaterar att det i ett skogsbruk som det svenska helt enkelt inte går att bevara alla arter och naturtyper över hela arealen.
Kommittén redovisar tre tänkbara handlingslinjer för hur skogsbruket framgent skall bedrivas och skogsmarksarealen utnyttjas för att vi skall uppnå en hög produktion och samtidigt bevara en biologisk mångfald i skogsekosystemen.
Skog för produktion och skog för natur- och miljöskydd separeras areellt genom avsättning av stora naturreservat.
Skogen brukas med olika intensitet med hänsyn till skogsmarkens produktionsförmåga och avståndet till fabriker och marknad.
Skogen brukas med sikte på hög produktion och god natur- och miljöhänsyn över hela skogsmarksarealen.
Den sistnämnda handlingslinjen är enligt kommittén den bästa eftersom den troligen är den effektivaste formen av naturvård. Även i detta fall krävs avsättningar av nationalparker och naturreservat, främst i södra och mellersta Sverige samt i Norrlands kustland.
För egen del framhåller jordbruksministern bl.a. följande. Sverige är vad man kan kalla ett gammalt skogsbruksland. Vi har under århundraden brukat skogen och utnyttjat dess avkastning. Över tiden har behoven varierat. Också metoderna för skogsbruk och graden av hushållning har växlat. Stora skogsarealer i norra Sverige var länge orörda av skogsbruk, medan en förhållandevis stor andel av skogsmarken i södra och mellersta Sverige avverkades hårt för bränsle- och byggnadsändamål. Genom tiderna har nästan all skogsmark i vårt land kommit att beröras av skogsbruk på ett eller annat sätt. Många av de äldre skogarna i södra Sverige är egentligen första generationens skogar på gamla betesmarker.
-- -- --
Sverige är berett att i enlighet med våra internationella åtaganden bidra till brukande, bevarande och hållbar utveckling av våra egna skogar och därigenom bevara den biologiska mångfalden i skogsekosystemen. Jordbruksministerns förslag till miljömål för skogsbruket tar sin utgångspunkt i behovet av ett i vid mening långsiktigt bevarande av skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga och skogens ekosystem.
Det av tradition intensiva utnyttjandet av all skogsmark, framför allt i södra Sverige, har resulterat i att de naturskogskvaliteter som trots allt finns kvar är spridda och fragmentiserade. Detta skapar givetvis problem i vår strävan att skydda och bevara en biologisk mångfald i skogsekosystemen. Trots detta måste vi leva upp till vårt globala ansvar för miljön och bidra till en hållbar utveckling av skogsbruket internationellt sett. Den svenska skogen skall därför brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i våra skogar ges förutsättningar för att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas. Skogen skall också innehålla tillräckliga arealer skogsmark lämpad för rekreation och friluftsliv. Samtidigt måste vi slå vakt om det svenska kulturlandskapet och skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden. Härigenom ökar vi också värdet av den för vårt folk så väsentliga allemansrätten. Det kan synas som om dessa mångfacetterade krav kan vara svåra att tillgodose och att de skulle strida mot varandra. En viss åtgärd för emellertid ofta även med sig positiva effekter för flera av de syften jag har betonat. Insikten härom är nödvändig för att skapa förståelse för de insatser som behövs.
-- -- --
Jag anser mot denna bakgrund att det är hög tid att ställa upp ett särskilt miljömål för skogsbruket. Ett nationellt miljömål för skogsbruket bör utformas så att man lägger lika vikt vid produktionsmålet och miljömålet. Ett miljömål fyller inte bara en viktig allmän funktion. Det är också ett självändamål för skogsbruket. Ett bärkraftigt, långsiktigt skogsbruk kan inte bedrivas om man bortser från de naturgivna förutsättningarna eller motverkar dessa.
-- -- --
Kulturmiljön kommer särskilt till uttryck i skogsvårdslagstiftningen sedan några år. Skogen och skogsmarken rymmer många kulturhistoriska värden till vilka hänsyn måste tas då skogsbruket planeras och åtgärder utförs. Ansvaret härför delas av alla, såväl enskilda som myndigheter. Skador på kulturmiljön skall såvitt möjligt undvikas eller begränsas. Det framgår av 1988 års riksdagsbeslut om kulturmiljövården.
Jordbruksministern finner det inte meningsfullt att riksdagen och regeringen lägger fast några delmål. Han gör dock bl.a. följande kommentarer.
Avverkningens, särskilt slutavverkningens, effekter när det gäller kväveutlakningen är speciellt viktiga att uppmärksamma i de områden som är starkt utsatta för luftföroreningar. Det finns möjligheter att genom särskild omsorg och noggrannhet vid planeringen av avverkningarna motverka sådant läckage. Sådan planering är ett led i det s.k. ståndortsanpassade skogsbruket som slår igenom alltmer.
-- -- --
Luftföroreningarna och dess följder är ett av de största miljöproblemen i vårt land. Till detta kommer hoten om klimatförändringar och ökad ultraviolett strålning till följd av ett uttunnat ozonskikt. En viktig förebyggande åtgärd mot den ökade stress som luftföroreningar och atmosfäriska förändringar kan komma att medföra är ett mångformigt skogsekosystem med en god ekologisk anpassningsförmåga.
Produktionsmålet för skogsbruket
Regeringen föreslår följande målformulering.
Skogen och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god avkastning. Skogsproduktionens inriktning skall ge handlingsfrihet i fråga om användningen av vad skogen producerar.
Jordbruksministern betonar skogens och skogsbrukets stora betydelse för landets ekonomi och vårt välstånd. Skogen har under överskådlig tid varit en viktig försörjningskälla i vårt land. Den ger råvara för vår skogsindustri och den kan även förse oss med energiråvara. Skogsindustrin är vår främsta exportnäring. Nettoexportvärdet är mer än dubbelt så stort som för verkstads- och bilindustrin tillsammans. Därtill kommer att skogsindustrins import av insatsvaror är förhållandevis liten.
Det finns all anledning att anlägga en mer optimistisk syn på framtiden än vad kommittén gjort, framhåller jordbruksministern. Befolkningsutvecklingen talar för ett fortsatt ökat behov av de produkter som skogen kan ge. Internationella prognoser visar på en fortsatt stadig efterfrågeutveckling på massa och papper. Det är emellertid nödvändigt att skogsnäringen vidgar perspektivet. Vi kan inte längre utgå från att Sverige med sina sämre naturliga produktionsförutsättningar skall kunna förse världsmarknaden med s.k. bulkvaror av t.ex. trä och massa till konkurrenskraftiga priser i lika hög grad som hittills. Det är i stället nödvändigt att vi tar till vara de särskilda förutsättningar som vi har.
I det kortare perspektivet står vi inför utmaningen att på bästa sätt ta till vara den stora virkesvolym som finns i dagens skog. Omstrukturering av skogsindustrin och en fortsatt rationalisering av skogsbruket är led i strävan mot en ökad konkurrenskraft. Men det bör också vara möjligt att redan nu använda den producerade råvaran på ett effektivare sätt. Genom en bättre uppdelning på olika användningsområden, träbearbetning av olika slag och energiproduktion, borde betalningsförmågan för råvaran kunna förbättras. Det är vidare viktigt att virkesmarknaden fungerar väl om skogen skall bidra till samhällsekonomins utveckling.
Motionerna
Enligt motion Jo71 (v) bör regeringen återkomma med förslag om hur näringsläckaget från skogsmarkerna skall minska. Den nuvarande situationen betyder att skogsmarken töms på näringsämnen vilka hamnar i våra sjöar och hav där de bidrar till övergödning och förgiftning. Propositionen är på detta område undermålig, anser motionärerna (yrkande5).
I motion Jo74 (kds) yrkas att skogsnäringens stora betydelse för svensk ekonomi och näringens svåra konkurrenssituation beaktas i diskussionen om skogsnäringens sektorsansvar (yrkande1).
Vi ansluter oss till de föreslagna skogspolitiska målen, framhålls det i den socialdemokratiska gruppmotionen Jo81 om utgångspunkten för den framtida skogspolitiken (yrkande1). Det nya i skogspolitiken måste visa att man så långt som möjligt kan förena ett aktivt skogsbruk med inriktning på hög och värdefull virkesproduktion med bevarande av biologisk mångfald. Detta måste vara utgångspunkten för den framtida skogspolitiken, för att vi också i fortsättningen skall kunna vara ett ledande skogsland och ett internationellt föredöme, anser motionärerna. Det är enligt deras mening viktigt att man nu i klartext även formar skogsbrukets miljömål som jämställs med produktionsmålet. Detta måste göras för att i landet naturligt förekommande växt- och djurarter skall ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd.
Utskottets överväganden
Sverige har en lång skogspolitisk tradition. Denna har gått ut på att skogen skall skötas så att virket ger god avkastning och att skogsägaren skall sörja för återväxten efter avverkning. Staten har ställt krav på en varaktig hushållning med skogarna. I 1979 års skogspolitiska beslut slogs det fast att att vi bör eftersträva en väl avvägd hushållning med skogarna som gör det möjligt att kontinuerligt utnyttja det virke som skogen kan ge.
I takt med den snabba mekaniseringen av skogsbruket och den under senare år intensifierade miljödebatten har krav ställts på ett ekologiskt inriktat skogsbruk, krav som efter hand skärpts. Miljöfrågorna lyftes fram mer än tidigare i 1979 års beslut men fick inte den tyngd som i dag anses nödvändig. Som jordbruksministern framhåller är detta ett av de viktigare skälen till att en omprövning av skogspolitiken nu är angelägen.
Sverige har verkat för tillkomsten av de globala skogsprinciper som antogs vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992 och som har en direkt koppling till den konvention om biologisk mångfald som förelåg till undertecknande vid konferensen. Vi har därigenom åtagit oss gentemot det internationella samfundet att ge miljöfrågorna ökad tyngd i skogspolitiken. Vården av världens skogar är ett gemensamt ansvar för alla länder.
Utskottet delar jordbruksministerns mening att de förslag som lagts fram av den Skogspolitiska kommittén och remissyttrandena över denna utgör ett bra underlag för en omprövning av skogspolitiken. Utöver den starkare betoningen av miljöfrågorna kvarstår skogspolitikens inriktning mot hög och jämn virkesavkastning. Som jordbruksministern framhåller bör skogspolitiken även passa in i den övergripande politiken och näringspolitiken vars tyngdpunkt utgörs av generella insatser för ett positivt näringslivsklimat. Bärande inslag i näringslivspolitiken är avreglering, ökad konkurrens och avveckling av selektiva subventioner.
Utskottet betonar att de förenklingar som föreslås på intet sätt skall tolkas så att lagens krav på skogsägaren att sörja för skogens återväxt skulle minska. Däremot bör reformen resultera i ett varierat skogsbruk anpassat efter varje ståndort. Därigenom höjs beredskapen för att vi skall kunna möta och tillgodose varierande behov av olika virkesslag och -kvaliteter i en framtid. Skogsbrukarens egna kunskaper om de ekologiska sammanhangen och hans kännedom om de lokala förhållandena bör tas till vara. För att åstadkomma detta krävs att skogsbrukets utövare besitter en hög kunskapsnivå. I det långa perspektivet föreligger inget motsatsförhållande mellan effektivitetskravet på virkesuttaget och kravet att bevara den biologiska mångfalden. Det är angeläget att den utbildnings- och informationsverksamhet som föreslås i propositionen görs kraftfull och når vid omfattning.
Den nya skogspolitiken bör således gå ut på att visa att det är möjligt och nödvändigt att förena ett aktivt skogsbruk som inriktas på hög och jämn virkesproduktion med bevarande av biologisk mångfald. Därigenom skapas förutsättningar för att skogsnäringen även i framtiden bibehålls som vår viktigaste exportnäring med avgörande betydelse för såväl sysselsättning som välfärd.
Skogspolitiken måste ges en långsiktig och ekologiskt anpassad inriktning. Beslut som fattas i dag och åtgärder som vidtas i vår generation ger resultat först för kommande generationer. Å andra sidan måste givetvis nya kunskaper och värderingar få komma till uttryck i den konkreta utformningen och tillämpningen av politiken. Genom den nu föreslagna reformen förs en för svensk skogspolitik lång tradition vidare med inriktningen att bättre än hittills hävda ansvaret för miljön både nationellt och internationellt.
Mot bakgrund av det anförda biträder utskottet regeringens förslag att det i fortsättningen skall finnas både ett miljömål och ett produktionsmål för skogsbruket och att målen skall vara jämställda. Utskottet biträder även förslaget att det bör bli en fråga för skogsvårdsmyndigheten att utforma detaljmål i den utsträckning som behövs.
Utskottet tillstyrker alltså propositionens förslag till ändrad formulering av 1 § skogsvårdslagen. Däri föreskrivs att
skogen är en nationell tillgång som skall skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls,
vid skötseln skall hänsyn tas även till andra allmänna intressen.
Vad särskilt gäller miljömålet för skogsbruket får utskottet anföra följande.
1979 års skogspolitiska beslut innebar att de naturvårdspolitiska mål som fastställdes i samband med tillkomsten av naturvårdslagen år 1964 med senare ändringar år 1974 bekräftades. De har sedermera preciserats i samband med naturresurslagens tillkomst år 1986 och de miljöpolitiska besluten åren 1988 och 1991. I sistnämnda beslut betonades målet att slå vakt om den biologiska mångfalden liksom att sektorsansvaret, dvs. principen om varje samhällssektors ansvar för naturmiljön, måste beaktas vid all markanvändning.
Den skogspolitiska kommittén har utvärderat skogspolitiken och dragit slutsatsen att skogsbruket inte levt upp till de krav på naturvårdshänsyn som gäller. För att vi skall uppnå en hög produktion och samtidigt bevara en biologisk mångfald i skogsekosystemen bör skogen enligt kommitténs huvudförslag brukas med sikte på hög produktion och god natur- och miljöhänsyn över hela skogsmarksarealen. Det innebär att vissa avsättningar av nationalparker och naturreservat krävs.
Utskottet delar det synsätt som anläggs i propositionen i fråga om miljömålet. I gällande nationella skogspolitiska beslut har natur- och miljövården fått en undanskymd plats sett i dagens perspektiv. I dess ställe bör vårt nyttjande av skogen som produktionskälla inriktas på ett långsiktigt bevarande av skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga och ekosystemens funktion. Praktiskt taget all skogsmark i Sverige har berörts av skogsbruk i en eller annan form. Skogsekosystemen är liksom andra ekosystem dynamiska och stadda i ständig förändring. Den inneboende variationen inom arter, mellan arter och mellan olika ekosystem utgör en av de viktigaste förutsättningarna för ekosystemens anpassningsförmåga och motståndskraft. Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning att ett ambitiöst miljömål väl kan förenas med en fortsatt hög produktion av skogsråvara och en konkurrenskraftig svensk skogsnäring. Ett bärkraftigt långsiktigt skogsbruk kan inte bedrivas om man bortser från eller rent av motverkar de naturgivna förutsättningarna.
Det nationella miljömålet för skogsbruket bör utformas så att man lägger lika vikt vid produktionsmålet och miljömålet. I miljömålet bör även hänsynen till kulturmiljön ingå. Skador på kulturmiljön skall såvitt möjligt undvikas eller begränsas. Utskottet ansluter sig vidare till vad som anförs i propositionen om att avverkningens, och speciellt slutavverkningens, effekter när det gäller kväveutlakningen är speciellt viktiga att uppmärksamma i de områden som är starkt utsatta för luftföroreningar. Det är möjligt att genom särskild omsorg och noggrannhet vid planeringen av avverkningarna motverka sådant läckage. Sådan planering är ett led i det s.k. ståndortsanpassade skogsbruket som slår igenom alltmer. Utskottet har i detta avseende ingen annan mening än den som framförs i motion Jo71 om att näringsläckaget från våra skogsmarker måste hejdas. Till skillnad från motionärerna anser dock utskottet att det ingår i det ståndortsanpassade skogsbruket att det vid varje avverkningstillfälle görs sådana bedömningar att näringsläckaget nedbringas till ett minimum. De nya dikningsreglerna har samma syfte. Förslagen om kalkning och vitaliseringsgödsling innebär ytterligare åtgärder mot näringsläckaget. Med det anförda avstyrks motion Jo71 yrkande5.
Luftföroreningarna och deras följder är som jordbruksministern framhåller ett av de största miljöproblemen i vårt land. Särskilt i södra och västra Sverige har de orsakat mätbara effekter i form av direkta skador på träden och markskador. Även de globala hot om klimatförändringar och ökad ultraviolett strålning som föreligger på grund av växthuseffekten och ett uttunnat ozonskikt bör uppmärksammas i detta sammanhang. Bekämpningen av orsakerna kräver internationell samverkan. När det gäller försurningen ger även egna nationella åtgärder betydande effekt. Under den senaste tioårsperioden har de svenska svavelutsläppen minskat med 70%. Svavelskatten har bidragit till detta. En följd är att endast en åttondedel av svavelnedfallet över Sverige härrör från svenska källor. Kväveutsläppen har dock inte kunnat minskas i den utsträckning som förutsetts. En skatt på kväveoxidutsläpp har därför aviserats av regeringen. Därutöver krävs särskilda åtgärder för att restaurera bl.a. mark och vatten som tagit skada av luftemissionerna. För skogsmarkens del kan detta ske i form av kalkning och s.k. vitaliseringsgödsling.
Utskottet har i olika sammanhang uttalat övertygelsen att kraftfulla åtgärder krävs för att vi skall komma till rätta med både försurningsproblemen och de globala atmosfäriska miljöhoten. Sverige är med hänsyn till den geologiska strukturen särskilt känsligt för sura nedfall av svavel- och kväveoxider. Åtgärder måste vidtas både på det nationella planet och i internationell samverkan. Ett mångformigt skogsekosystem med en god ekologisk anpassningsförmåga innebär dock i sig självt en viktig förebyggande åtgärd mot den ökade stress som luftföroreningar och atmosfäriska förändringar kan komma att medföra.
Vad avser produktionsmålet för skogsbruket vill utskottet betona skogens och skogsbrukets stora betydelse för landets ekonomi och vårt välstånd. Skogen har under överskådlig tid varit en viktig försörjningskälla i vårt land. Den ger råvara för vår skogsindustri och den kan även förse oss med energiråvara. Skogsindustrin är vår främsta exportnäring. Nettoexportvärdet är mer än dubbelt så stort som för verkstads- och bilindustrin tillsammans.
Med hänsyn till skogsnäringens grundläggande betydelse för svensk ekonomi framstår enligt utskottets mening ett effektivt och rationellt bedrivet skogsbruk som en nödvändig förutsättning för en fortsatt välståndsutveckling. I stora delar av Sverige sysselsätter skogsnäringen en betydande del av arbetskraften. Den snabba modernisering av skogsbruket som ägt rum under senare år bör tillsammans med en aktivt bedriven utbildning av de i skogen yrkesverksamma möjliggöra en fortsatt utveckling mot ett varierat, ståndortsanpassat skogsbruk som drivs i samklang med de ekologiska behoven.
Utskottet delar även jordbruksministerns optimistiska syn på framtiden. Befolkningsutvecklingen talar för ett fortsatt ökat behov av de produkter som skogen kan ge. Internationella prognoser visar på en fortsatt stadig efterfrågeutveckling på massa och papper. Det är emellertid nödvändigt att skogsnäringen vidgar perspektivet. Svensk skogsnäring och skogsindustrin bör ta till vara de särskilda förutsättningar som vi har. En uthållig tillväxt som nationellt och globalt kan försörja en växande världsbefolkning måste ha en produktion som baserar sig på förnybara råvaror och en ökad återanvändning. I det perspektivet talar det mesta för att träbaserade produkter fortlöpande skall ersätta produkter som i huvudsak tillverkas med utnyttjande av fossil energi.
Utskottets ställningstagande beträffande utgångspunkten för skogspolitiken och den dubbla målsättningen för denna ligger i väsentliga delar i linje med den diskussion som förs i motion Jo81. Denna bör alltså inte föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida såvitt nu är i fråga (yrkande1).
Vad utskottet anfört är även ägnat att i hög grad tillgodose syftet med motion Jo74 yrkande1. Skogsnäringens stora betydelse för den svenska ekonomin måste som nämnts ständigt hållas i minnet vid avvägningen mellan hänsynen till produktionsmål och miljömål. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av yrkandet påkallas alltså inte.
Utskottet föreslår alltså att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen om miljömålet och produktionsmålet för skogsbruket.
Medlen i skogspolitiken
Propositionen
Allmänt
Regeringen bedömer att medlen i skogspolitiken liksom hittills bör vara av rättslig, ekonomisk och administrativ art. Avvägningen mellan dem bör dock förändras.
Jordbruksministern erinrar om att han tidigare har betonat kravet på långsiktighet i skogspolitiken och att målen för skogspolitiken måste ha en sådan inriktning. När det gäller utformningen av medlen behövs en större flexibilitet. Medlen måste, även om de syftar mot samma mål, kunna anpassas när förhållandena förändras och nya kunskaper tillförs. Viss stabilitet i medlen är dock önskvärd.
Den skogspolitik som nu bör läggas fast kännetecknas vad gäller medlen av tre förändringar i förhållande till gällande politik. För det första innebär det en ökad frihet för skogsägaren att agera inom de ramar som staten ställer upp. Den innebär för det andra ett ökat ansvar för skogsägaren: dels för att i den nya friheten tillgodose de av statsmakterna fastlagda skogspolitiska målen, dels ekonomiskt för sitt skogsbruk som en motprestation till de minskade skatter och avgifter som har beslutats. För det tredje förutsätter den nya skogspolitiken bättre kunskaper hos skogsägaren. Genom de förändringar som nu redovisats uppnås en integrering av naturvårdsintressena.
Sammantaget leder detta till att skogspolitikens medel bör ges en annan sammansättning än för närvarande. I likhet med kommittén bedömer jordbruksministern dock att de även i fortsättningen bör rymma rättsliga, ekonomiska och administrativa delar. Skogsvårdslagstiftningen bör som hittills ange ramarna för hur skogsbruket bör bedrivas. Lagstiftningen är i sina grundläggande delar allmänt accepterad. Den har skapat normer som svenska skogsägare finner riktiga och rimliga. Samtidigt är det nu dags att förenkla lagstiftningen.
-- -- --
Förslagen i det följande innebär även att visst skydd mot en exploatering av skogarna behålls.
Viktigare i sammanhanget är enligt min mening att föreskrifterna till lagen görs mindre detaljerade och att allmänna råd till lagstiftning verkligen framstår som sådana för skogsägaren och inte som bindande föreskrifter. Det är alltså nödvändigt att de bemyndiganden som lagen kommer att innehålla inte utnyttjas för att skapa en ny, omfattande och komplicerad detaljreglering för skogsägarna. Härigenom får skogsägaren den handlingsfrihet som kommittén har förordat och som leder till en nödvändig och önskvärd diversitet i skogsbruket. En sådan avreglering bidrar också till att stärka äganderätten. Detta är i linje med grunderna för det arbete som pågår inom Äganderättskommittén.
-- -- --
Flera bestämmelser i naturvårdslagstiftningen utgör delar i den lagstiftning som reglerar skogsbruket. Med den ökade tyngd som miljöfrågorna bör ges i skogspolitiken framstår det som alltmer tydligt att dessa lagbestämmelser kompletterar skogsvårdslagen. Detta ställer särskilda krav på samordning mellan lagarna. Motsvarande kan sägas om vissa bestämmelser i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
-- -- --
Med den nya inriktning som skogspolitiken bör ges blir det nödvändigare än någonsin att skogsägaren själv har eller kan ges sådana kunskaper om skogsbruk och miljöfrågor att de övergripande målen tillgodoses i verksamheten. En ökande andel skogsägare saknar den naturliga förankring i lantbruket som hittills har kännetecknat de svenska skogsägarna. Skogsfastigheter förvärvas i ökad utsträckning i kapitalplaceringssyfte eller av andra skäl än att bilda underlag för sysselsättning och permanent boende. Många blir skogsägare genom arv.
Under hela 1900-talet har rådgivning varit ett viktigt komplement till skogsvårdslagen. Rådgivningen har betonats kraftigt i de skogspolitiska besluten och anges särskilt i nu gällande lag. Den nya inriktningen av skogspolitiken förstärker rådgivningens betydelse. Politiken kräver också att rådgivningen breddas väsentligt för att omfatta även ekologi i vid mening och kulturmiljön.
-- -- --
För dem som yrkesmässigt verkar på olika nivåer och inom olika sektorer i skogsbruket är en adekvat utbildning viktig. Frågor om skogsutbildningen har tagits upp av regeringen i proposition 1992/93:170 om forskning för kunskap och framsteg.
-- -- --
I proposition 1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan m.m. tas upp frågan om fortsatta statliga insatser för utvecklingen av biobränsleanvändningen, en fråga med stark och betydelsefull anknytning till skogsbrukets framtid.
-- -- --
Statligt ekonomiskt stöd bör kunna ges en mindre framträdande roll i skogspolitiken. Generellt innebär regeringens näringspolitik en ökad frihet för företagarna. Det tar sig bl.a. uttryck i en minskad skatte- och avgiftsbelastning för företagen. I gengäld får företagen klara sig utan eller med minskat statligt stöd. Skogsbruket har som andra sektorer i näringslivet fått del av den minskade skattebelastningen. Men dessutom har skogsvårdsavgiften avskaffats. Skogsvårdsavgiften har finansierat bl.a. statligt stöd till skogsbruket. När den nu faller bort finns det ingen anledning att annat än i undantagsfall behålla statligt ekonomiskt stöd.
I det föregående har jag gjort den bedömningen att skogsbruket kommer att spela en viktig roll för sysselsättning och försörjning i vårt land och därmed för att behålla en levande landsbygd. Det måste emellertid stå helt klart att antalet sysselsatta i näringen aldrig kommer att vara på långt när så stort som tidigare. Behovet av rationaliseringar och kostnadssänkningar kommer att finnas kvar. Emellertid kommer skogsbruket även i fortsättningen att vara viktigt för att skapa regional balans. Skogsbruket rymmer också möjligheter till sysselsättning i verksamheter som kan vara viktiga investeringar för framtiden. I de fall staten behöver göra utvecklingsinsatser eller insatser för sysselsättning i skogsbygder, bör därför skogsbruket liksom hittills kunna komma i fråga för dessa inom ramen för regionalpolitiken. Insatserna bör administreras av skogsmyndigheten.
Skogsbrukets sektorsansvar för miljövården
Det sektorsansvar som skogsbruket redan har för naturmiljövården och kulturmiljövården måste utvecklas och stärkas.
-- -- --
Skogsbrukets sektorsansvar för miljön lades fast i 1988 års miljöpolitiska beslut. Den generella principen om sektorsansvaret för naturmiljön preciserades av riksdagen genom 1991 års miljöpolitiska beslut. Där anfördes bl.a. att de areella näringarna måste bygga på principen om en god och långsiktig hushållning med naturresurserna. Bevarandet av arter bör vara en angelägenhet för skogssektorn och inte ses som en separat naturvårdsfråga. Naturvårdsarbetet bör enligt beslutet delas in i tre nivåer som skall styra insatserna i form av prioritering, kostnadsfördelning och ansvar för arbetet. På den första nivån, det s.k. vardagslandskapet, skall ansvaret och kostnaderna för naturvården främst ligga på näringsutövarna inom de olika samhällssektorer som nyttjar naturen i sina verksamheter. Det framhölls att det krävs en ökad hänsyn till naturvården på denna nivå. Den andra nivån omfattar områden med högre naturvärden där speciella insatser för skydd och vård behövs för att uppfylla målsättningarna. Den tredje nivån utgörs av särskilt värdefulla områden och omfattar bl.a. de naturtyper och arter som på grund av sin känslighet bara tål liten eller ingen mänsklig påverkan och därför kräver ett mer eller mindre fullständigt skydd med stöd av naturvårdslagen.
Genom 1991 års beslut infördes ett nytt institut i naturvårdslagen för småbiotoper. Därmed kompletteras regelverket med skydd för mindre mark- och vattenområden på ett sätt som svarar mot de krav som den nya skogspolitiken ställer. Den närmare utformningen av biotopskyddet återstår, men målet är att det skall fylla det gap som hittills har ansetts finnas mellan skogsvårdslagens hänsynsbestämmelser och naturvårdslagens reservatsbestämmelser. Jordbruksministern utgår från att biotopskyddet så långt rättssäkerheten medger kommer att vara av generell natur och att skogsägarna med utgångspunkt i ökade kunskaper och bättre information om vilka värden som finns på deras fastigheter skall ha en positiv inställning till biotopskyddet. I vissa fall kan förhållandena dock vara sådana att naturvårdslagens bestämmelser om naturvårdsområde är bättre att tillämpa. I sådana sammanhang kan det vara aktuellt att använda civilrättsliga avtal. Det gäller t.ex. skydd för sådana känsliga skogsbiotoper som kommittén har hänvisat till och som faller utanför det lagstadgade biotopskyddet. Här behövs som kommittén betonar ett aktivt engagemang av skogsägaren.
Sammanfattningsvis anser jordbruksministern att skogsbrukets sektorsansvar för miljövården bör stärkas och att detta bör ske inom ramen för befintlig lagstiftning.
Myndigheters sektorsansvar för miljön
Myndigheternas sektorsansvar för miljön bör enligt jordbruksministerns bedömning fördelas enligt principerna i 1991 års miljöpolitiska beslut. I den proposition som låg till grund för beslutet framhölls också att övervägande skäl talade för att skogsvårdsmyndigheten skall handha tillämpningen av det nya biotopskyddet på skogsmarker. Riksdagen godtog detta. Jordbruksministern anser att det nu är dags att fullfölja denna linje på det sätt som kommittén har förordat utom i fråga om våtmarksdikning och jakt och viltvård. I övrigt anser han att den fördelning av ansvaret som Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har redovisat (i bet. SOU1992:76 s.140--142) är väl avvägd och i linje med statsmakternas intentioner.
Motionerna
Enligt motion Jo70 (s) bör ersättningsreglerna för intrång ändras till vad som gällde före 1987 års beslut då markägarnas möjligheter till ersättning utökades och hänsyn som tidigare varit obligatorisk nu blev ersättningsberättigad. Formellt bestod den ändring som då gjordes i att intrånget inte längre relaterades till hela fastigheten utan till "berörd del" av denna, framhåller motionärerna som anser att möjlighet därmed öppnades för markägaren att manipulera bort hänsynen genom att modifiera avverkningsytans storlek (yrkande1).
I motion Jo74 (kds) yrkas att samförstånd och kunskapsuppbyggnad skall vara det viktigaste medlet till att nå såväl produktions- som miljömålen (yrkande2). Motionären framhåller särskilt att skall vi klara av att nå de mål som ställs upp måste vi ha skogsägarna med oss och inte mot oss. Skogspolitiska kommitténs förslag bygger på samförstånd mellan skogsägare och myndigheter.
Enligt motion Jo79 (s) bör riksdagen göra ett tillkännagivande om skogsbrukets roll för den regionala utvecklingen. De förslag som läggs innebär sammantaget betydande försämringar för landsdelar med långa avstånd till avsättningsorter, framhåller motionären. Framför allt gäller detta Norrlands inland. En regional konsekvensbedömning av den skogspolitiska propositionen skulle visa att den har näst intill förödande regionalpolitiska konsekvenser (yrkande1). I motionen yrkas vidare att riksdagen gör uttalanden om skogsbrukets kollektiva sektorsansvar för skogsmiljön (yrkande8) och om skogsbrukets roll i miljövården (yrkande10). Motionären hänvisar till riksdagens uttalanden i samband med 1991 års miljöproposition då jordbruksutskottet framhöll att det är viktigt att åstadkomma en lämplig fördelning av ansvaret för naturvården mellan samhället och den enskilde. Skogsbrukets sektorsansvar, dvs. skyldigheten för skogsbrukarna/skogsägarna att bruka skogen på ett sätt som säkrar den biologiska mångfalden och den genetiska variationen, har varit utgångspunkten för ändringarna i naturvårdslagen. Enligt motionen finns det anledning att ifrågasätta tesen, att en avreglering och borttagande av skötselföreskrifter gynnar naturvården, att den ger ökad mångfald och ett mångfasetterat skogsbruk.
Enligt motion Jo64 (-) bör riksdagen begära utredning om och förslag till åtgärder för att främja en ökad användning av skogsenergi (yrkande14). I motion Jo82 (c,kds) betonas biobränslenas betydelse för både sysselsättningen och energiproduktionen. Motionärerna begär ökad användning av biobränslena (yrkande1), fäster vikt vid biobränslenas regionalpolitiska nytta (yrkande2) och föreslår tillkännagivande om ökat behov av utbildning av pannkonstruktörer och i panndrift (yrkande3).
I några motioner diskuteras särskilt det nya biotopskyddet enligt naturvårdslagen. Enligt motion Jo64(-) yrkande 1 bör i den kommande biotoppropositionen tillfredsställande redovisas på vilket sätt reglerna om skyddet av den biologiska mångfalden påverkar skogsnäringen, såväl vad gäller produktionsmål som miljömål. Enligt motion Jo73(kds) bör riksdagen göra ett tillkännagivande om problemen med biotopskydd och nyttjanderättsavtal (yrkande1). Enligt motion Jo78(c) bör underlag för beslut om skydd av småbiotoper redovisas i samband med jordbruksutskottets behandling av den skogspolitiska propositionen (yrkande1). I den fristående motionen Jo304(nyd) yrkas att såväl reglerna om biotopskydd som våtmarksdikning avgörs samtidigt som riksdagen antar en ny skogspolitik (yrkande1), att vid regelutformningen av en ny biotopskyddsparagraf en helhetslösning måste göras där speciellt skogsvårdslagens och naturreservatens föreskrifter samt de civilrättsliga avtalen skall beaktas (yrkande2), att biotopskyddets kommande bestämmelser inte utformas som generellt gällande föreskrifter (yrkande3) samt att antalet biotoper bör begränsas och handläggningen ske objektvis och på ett rättssäkert sätt (yrkande4).
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att en viktig del av den kritik som riktats mot skogspolitiken under senare år har gällt den administrativa belastningen av skogsägarna och den höga detaljeringsgrad som präglat kraven från myndigheterna inför en skoglig åtgärd. De förenklingar av de skogspolitiska medlen som görs i propositionen bör ses som uttryck för en större flexibilitet. Som jordbruksministern framhåller måste medlen kunna anpassas när förhållandena ändras och nya kunskaper tillförs. Regeringens förslag syftar till att ge skogsägaren ökad frihet att agera inom de ramar som staten ställer upp. Samtidigt får skogsägaren ökat ansvar, både vad gäller kostnaderna och miljöhänsynen, för att de skogspolitiska målen skall bli tillgodosedda. Den nya skogspolitiken förutsätter goda kunskaper hos skogsägaren och övriga i skogsbruket verksamma.
På myndighetsnivån innebär förslagen att föreskrifterna till lagen görs mindre detaljerade och att allmänna råd till lagstiftningen verkligen framstår som sådana för skogsägaren och inte som bindande föreskrifter. Som jordbruksministern påpekar är det nödvändigt att de bemyndiganden som lagen kommer att innehålla inte utnyttjas för att skapa en ny, omfattande och komplicerad detaljreglering för skogsägarna.
Utskottet vill även betona vikten av att det finns medel att ingripa för den händelse den ökade friheten i det enskilda fallet inte skulle motsvaras av ökat ansvarstagande eller hög kunskapsnivå. Därför bör sådana grundläggande bestämmelser finnas kvar som behövs för att tillgodose de övergripande målen och som bl.a. innefattar visst skydd mot en exploatering av skogarna.
Den höga ambition som innefattas i den nya, dubbla skogspolitiska målsättningen gör inte i och för sig skogsvården mindre komplicerad. Eftersom det är angeläget att skogsbrukarna uppfattar lagstiftningen som positiv finns det enligt utskottets mening ett stort behov av avreglering. Skogsbrukets företrädare har redan i stor utsträckning antagit erbjudanden om utbildning i ekologiska skogsbruksmetoder. Utskottet förutsätter att denna utbildningsverksamhet fortsätter och intensifieras bland de i skogsbruket yrkesverksamma.
Utskottet delar mot den angivna bakgrunden den allmänna syn på avregleringen som jordbruksministern anlägger. Som framhålls i motion Jo74 om kommitténs betoning av samförstånd mellan skogsägare och myndigheter måste sådant samförstånd till för att den nya skogspolitiken skall bli framgångsrik. Utskottet utgår från att både myndigheter och näringens företrädare i stor utsträckning delar dessa värderingar. Något särskilt riksdagsuttalande med anledning av yrkande2 i motionen synes inte påkallat.
Det anförda innebär att utskottet avstyrker förslaget i motion Jo79 yrkande10 att utöver den ökade ambitionsnivå som införandet av ett miljömål innebär även behålla det nuvarande regelverket intakt. Risken finns att ett bifall till motionen i detta avseende skulle motverka sitt syfte. Näringens företrädare har mottagit kommitténs och regeringens förslag positivt och uttalat intresse för att bedriva ett ekologiskt anpassat skogsbruk med hänsynstagande till behovet att bevara faunans och florans arter.
Utskottet har ingen annan mening än den som framförs i motion Jo79 om att skogsnäringen har stor betydelse för sysselsättningen i svenskt näringsliv och att skogsbruket har en viktig roll att spela för att behålla en levande landsbygd. Det måste emellertid stå helt klart att antalet sysselsatta i skogsbruket aldrig kommer att återgå till den höga nivå som den legat på tidigare. Behovet av rationaliseringar och kostnadssänkningar kommer att finnas kvar. Emellertid kommer skogsbruket även i fortsättningen att vara viktigt för att skapa regional balans. Skogsbruket rymmer också möjligheter till sysselsättning i verksamheter som kan vara viktiga investeringar för framtiden. I de fall staten behöver göra utvecklingsinsatser eller insatser för sysselsättning i skogsbygder bör därför skogsbruket liksom hittills kunna komma i fråga för dessa inom ramen för regionalpolitiken. Insatserna bör administreras av skogsmyndigheten. Regeringen har numera i kompletteringspropositionen föreslagit medel för regionalpolitiska satsningar i skogsbruket. Utskottet återkommer härtill i den fortsatta framställningen.
Vad utskottet anfört synes ägnat att i viss mån tillgodose syftet med motion Jo79 yrkande1. Motionsyrkandet bör inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Skogsbrukets sektorsansvar för miljövården preciserades av jordbruksutskottet och riksdagen i 1991 års beslut om miljöpolitiken. Sedermera har frågan närmare diskuterats av den ovan omnämnda arbetsgruppen i betänkandet (Ds1991:87) Naturvårdshänsyn och de areella näringarna.
Bevarandet av arter bör enligt beslutet vara en angelägenhet för skogssektorn och inte ses som en separat naturvårdsfråga. I "vardagslandskapet" skall ansvaret och kostnaderna ligga främst på näringsutövarna, medan speciella insatser för skydd och vård behövs i de områden som betecknas som en andra nivå. En tredje nivå innefattar områden som kräver mer eller mindre fullständigt skydd i form av nationalparker eller andra typer av skyddsområden. Dessutom infördes genom beslutet ett nytt skyddsinstitut kallat småbiotoper. Enligt beslutet beräknades de ersättningar som skall betalas ut till markägare för skydd av småbiotoper bli begränsade.
När det gäller skogsbrukets kostnadsansvar för miljövården är det, som jordbruksministern framhåller, i enlighet med 1991 års beslut att skogsbrukets ökade ansvar för naturmiljön bör kunna tillgodoses inom ramen för sektorsansvaret. Förvaltande av naturen och den biologiska mångfalden bör bli ett normalt inslag i verksamheten och i princip inte förutsätta statliga bidrag. Som jordbruksministern vidare påpekar tar skogsbruket redan nu ett kostnadsansvar för resurshushållning och miljövård.
Även i frågan om ersättningsrätten ansluter sig utskottet till regeringens uppfattning. Som framgår av propositionen anser regeringen att markägaren alltid skall svara för den kostnad som motsvarar ett intrång upp till den s.k. kvalifikationsgränsen samt att underlaget för beräkningen av denna gräns bör begränsas. Bagatellartade intrång skall inte läggas till grund för ersättning. Vidare konstateras att en höjning i övrigt av kvalifikationsgränsen för ersättning inte kan göras utan att man frångår det grundläggande riksdagsbeslutet år 1987 om ersättningsprinciperna. Som jordbruksministern påpekar får de lagtekniska förändringar som hänger samman med de förstnämnda frågorna behandlas i ett senare sammanhang.
Vad utskottet anfört om ersättningsfrågorna innebär att motion Jo70 yrkande1 avstyrks.
Sammanfattningsvis biträder utskottet jordbruksministerns mening att skogsbrukets sektorsansvar för miljövården stärks och att detta bör ske inom ramen för befintlig lagstiftning. Därmed avstyrks motion Jo79 yrkande8.
Utskottet har i och för sig ingen annan mening än den som framförs i flera motioner att det hade varit en fördel om detaljreglerna för biotopskydd lagts fast innan den skogspolitiska propositionen presenterades. Enligt utskottets bedömning är de ställningstaganden som görs i propositionen dock ganska väl preciserade. Naturvårdslagens regler om biotopskyddet beslöts av riksdagen i samband med 1991 års miljöpolitiska beslut. Vid införandet av det nya skyddsinstitutet nämndes som exempel på skyddsvärda objekt bl.a. åkerholmar, våtmarker och mindre ytvatten i jordbrukslandskapet, naturliga betes- och slåttermarker, källor och källkärr, klibbalskog och öppna rikkärr. Övervägande skäl talade enligt beslutet för att skogsvårdsstyrelserna skulle få uppgiften att när så behövs fatta beslut i de enskilda fallen om biotopskyddets omfattning när det gäller skogsmarken.
Som anförs i propositionen återstår den närmare utformningen av biotopskyddet, men målet är att det skall fylla det gap som hittills har ansetts finnas mellan skogsvårdslagens hänsynsbestämmelser och naturvårdslagens reservatsbestämmelser. Utskottet delar jordbruksministerns mening att biotopskyddet så långt rättssäkerheten medger bör vara av generell natur. Skogsägarna bör med utgångspunkt i ökade kunskaper och bättre information om vilka värden som finns på deras fastigheter kunna ha en positiv inställning till biotopskyddet. I vissa fall kan förhållandena dock vara sådana att naturvårdslagens bestämmelser om naturvårdsområde är bättre att tillämpa. I sådana sammanhang kan det vara aktuellt att använda civilrättsliga avtal.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo304.
Syftet med motionerna Jo64 yrkande 1, Jo73 yrkande1 och Jo78 yrkande1 tillgodoses delvis av vad utskottet anfört och bör inte föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet erinrar även om att frågan om fortsatta statliga insatser för utvecklingen av biobränsleanvändningen tas upp i proposition 1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan m.m. Propositionen bereds av både jordbruksutskottet och näringsutskottet. Frågan om biobränslen har en stark och betydelsefull anknytning till skogsbrukets framtid. Utskottet har med hänsyn till både regionalpolitiska överväganden och till det allmänna behovet att ersätta fossila bränslen med förnyelsebara ingen invändning mot vad som anförs i motion Jo82 om behovet av ökad biobränsleanvändning. Det sagda gäller även om vad i motionen anförs om behovet av utbildning i eldningsteknik. Någon anledning för riksdagen att i detta sammanhang göra något uttalande föreligger dock inte. Kravet på utredning i motion Jo64 yrkande14 får anses delvis tillgodosett genom klimatpropositionen. Även detta motionsyrkande avstyrks alltså.
Skogsvårdslagstiftningen
Propositionen
Skogsvårdslagens tillämpningsområde
Regeringen föreslår att skogsvårdslagens definition av begreppet skogsmark behålls oförändrad. Till lagens definition av vad som skall anses vara skogsmark läggs en definition av vad som skall anses vara skogliga impediment.
För närvarande undantas från skogsmarksbegreppet i lagen outnyttjad mark som på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion. I motiven nämns som exempel mark i anslutning till bebyggelse som bör hållas öppen av naturvårdsskäl.
Jordbruksministern föreslår att ytterligare en definition fogas till skogsmarksdefinitionen, nämligen en beskrivning av vad som skall avses med skogliga impediment. Det finns skäl att, när det gäller vissa naturvårdsföreskrifter, knyta skogsvårdslagens tillämpning till dessa impediment. Det gäller sådan mark som visserligen inte är lämplig för virkesproduktion, men där det ändå finns skog eller förutsättningar för skog. Impedimenten kan definieras som outnyttjad mark som inte är lämplig för virkesproduktion utan produktionshöjande åtgärder, men som bär skog eller har förutsättningar att bära skog.
Impedimenten fyller andra viktiga funktioner. De har i många fall höga naturvärden och bidrar till variationen i skogsekosystemen. Den naturliga karaktären hos de skogliga impedimenten bör bibehållas. För att åstadkomma ett mera fullständigt skydd för de skogliga impedimenten bör därför ett nytt bemyndigande införas i skogsvårdslagen som ger stöd för föreskrifter om förbud mot avverkning och andra skogsbruksåtgärder på dessa marker.
Anläggning av ny skog på skogsmark
Även i fortsättningen skall ny skog anläggas på skogsmark om markens virkesproducerande förmåga efter avverkning eller på grund av skada på skogen inte tas till vara på ett godtagbart sätt eller om marken ligger outnyttjad.
Med slutavverkning avser skogsvårdslagstiftningen i allmänhet kalavverkning, med eller utan kvarlämnande av fröträd. De föreskrifter som närmare reglerar återbeskogningskravet efter avverkning är emellertid inte anknutna till någon bestämd avverkningsform. Jordbruksministern framhåller att hans förslag i det följande att tillåta också andra avverkningsformer än den hittillsvarande traditionella slutavverkningsformen inte behöver få några återverkningar när det gäller reglerna för när återväxtskyldighet föreligger. Dock bör det vara möjligt att i vissa fall acceptera längre föryngringsperioder än vad som gäller för närvarande. Under förutsättning att naturlig föryngring är en lämplig föryngringsmetod bör upp till 20 år kunna accepteras med hänsyn till bl.a. lokala erfarenheter. Det bör uppdras åt Skogsstyrelsen att utforma föreskrifter.
Ny skog skall dessutom anläggas om skogstillståndet är uppenbart otillfredsställande.
En av de mer kritiserade reglerna i skogsvårdslagen har varit den bestämmelse som innebär skyldighet att anlägga ny skog när skogstillståndet är otillfredsställande (5:3-regeln). Kritiken har gällt att bestämmelsen, särskilt under den period då omfattande statligt ekonomiskt stöd lämnades, innebar att man i alltför stor utsträckning avverkade skogar med särskilda naturvärden och ersatte dem med ny skog.
När produktionsmålet och miljömålet jämställs bör det inte finnas ett specifikt krav från statens sida att vidta aktiva skogsbruksåtgärder på marker som har höga naturvärden. I viss utsträckning bör det emellertid även i fortsättningen ställas krav på att återväxtåtgärder sätts in på marker med dålig skog. Jordbruksministern föreslår att skogsvårdslagen ändras så att det ifrågavarande kravet på återväxtåtgärder begränsas till att gälla marker där skogstillståndet är uppenbart otillfredsställande.
Skogsodlingsmaterial
Jordbruksministern bedömer att skogsvårdslagens bestämmelser om skogsodlingsmaterial bör behållas oförändrade. Även i fortsättningen kommer det att finnas ett behov av att kunna reglera användningen av och handeln med skogsodlingsmaterial. Något skäl att ändra skogsvårdslagens bemyndigande för sådana regler finns därför inte.
Vad så gäller användningen av utländska trädslag förespråkar jordbruksministern en ökad restriktivitet. Han anser att vi som regel bör använda oss av trädarter som normalt finns i vårt land. Endast i undantagsfall bör främmande arter komma till användning. Nuvarande begränsning när det gäller användningen av contortatall bör således skärpas ytterligare i avvaktan på en mera långsiktig utvärdering av hittills anlagda bestånd. Han avser att senare återkomma till regeringen med förslag till nödvändiga författningsändringar.
Röjning och gallring av skog
I propositionen föreslås att skyldigheten för skogsmarkens ägare att röja och gallra i skogen tas bort. Enligt jordbruksministerns mening behövs det inte någon lagreglerad skyldighet för att förmå skogsägarna att också i fortsättningen röja och gallra i tillräcklig omfattning. Dagens röjning och gallring, som bestäms av bl.a. marknadssituationen, överensstämmer med vad som oberoende av lagstiftning varit brukligt bland skogsägare i allmänhet. Mot den bakgrunden föreslås att skogsvårdslagens regler om skyldighet att röja och gallra tas bort. Den skyldighet att vårda plantskogar som följer av skogsvårdslagens regler om anläggning av ny skog skall däremot fortfarande gälla.
Avverkning av skog
Jordbruksministern föreslår att skogsvårdslagens bestämmelser om tillåtna avverkningsformer ändras för att markera att slutavverkning kan innebära också andra huggningssätt än kalavverkning.
Liksom hittills bör det av skogsvårdslagen framgå att avverkning får ske om den främjar skogens utveckling. Därmed avses att avverkningen sker antingen som röjning eller som gallring.
Vid avverkning av slutavverkningsmogna träd bör även andra former än kalavverkning accepteras vilka är ändamålsenliga för återväxten av ny skog. Det bedrivs för närvarande ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete när det gäller sådana avverkningsformer främst med den inriktningen att de skall vara särskilt ändamålsenliga för naturvården. Syftet kan t.ex. vara att skapa nya naturvärden, föryngra genom brand efter avverkning, utnyttja virkesproduktionen i olika biotoper och samtidigt ta miljöhänsyn, avverka s.k. brandrefugier så att känsliga arter klarar sig, lära sig förena ekonomi och naturvård och på sikt minska behovet av reservat. Efter hand som metoderna har utvecklats och kan anses beprövade bör de kunna godtas som avverkningsform. Målet är sålunda att på sikt få fram de avverkningsformer som ger en önskvärd variation i skogen och frihet för skogsägaren.
Den ändrade inriktningen i fråga om nya avverkningsformer bör komma till uttryck i lagen på så sätt att begreppet slutavverkning tas bort ur bestämmelsen.
Lagens övriga avverkningsregler, som kräver att viss slutavverkningsålder uppnåtts, som begränsar slutavverkningen till viss högsta areal och som kräver att slutavverkning sker på viss minsta areal ersätts av dels ett förenklat skydd mot avverkning för den yngre skogen, dels ett förenklat ransoneringskrav.
Jordbruksministern föreslår att det i lagen tas in ett bemyndigande att till skydd för den yngre skogen föreskriva att trädbestånd under en viss ålder inte får avverkas. För att på varje brukningsenhet, med undantag för de minsta, främja en jämn åldersfördelning bör det nuvarande ransoneringskravet för storskogsbruket behållas. Begränsningen bör gälla för brukningsenheter som är större än 1000ha skogsmark. Vidare bör för brukningsenheter större än 100ha gälla att en avverkning skall begränsas om den skulle leda till att mer än hälften av brukningsenheten kommer att bestå av kalmark och skog yngre än 20 år. -- Det nuvarande kravet på viss slutavverkning bör slopas.
Insektshärjningar
Bestämmelserna i skogsvårdslagen till skydd mot insektshärjningar behålls oförändrade. De föreskrifter som utfärdats i anslutning till skogsvårdslagen innebär bl.a. en skyldighet att upparbeta skadad skog, att iaktta restriktioner när det gäller att lämna kvar hyggesavfall, att forsla ut virke ur skogen och att lagra virke på visst sätt. Skogsstyrelsen bör enligt propositionen få i uppdrag att se över föreskrifterna med hänsyn bl.a. till att en mängd växter och djur är beroende av död eller döende ved för sin överlevnad. Behovet av att lämna död och döende ved samt döda träd i skogen med hänsyn till naturvården bör därför tillgodoses bättre i framtiden. Det bör också vara möjligt att höja gränsen för högsta antal träd som får lämnas kvar i skogen efter avverkning eller stormfällning.
Det statliga stödet till insektsbekämpning slopas.
Motionerna
I motion Jo64 ifrågasätts om inte riksdagen borde avslå förslaget om en definition av impedimenten och ett införande av föreskrifter. Om nu inte detta anses möjligt bör åtminstone nödvändiga klargöranden göras så att inte nya stora problem skapas för människor i vissa regioner. Så bör exempelvis björkskogsbältet längs fjällkedjan även fortsättningsvis få användas av de människor som där bor. Den används mest till bränsle, men avverkning har även förekommit för att sälja björkmassaved, framhåller motionären (yrkande2). I motionen begärs även åtgärder så att de tekniska impedimenten i skogen redovisas i någon form när man diskuterar frågan om hur mycket skog som är skyddad från avverkning (yrkande11). Enligt motion Jo79(s) bör å andra sidan skyddet mot åtgärder på impediment markeras tydligare än i regeringens förslag genom att nu föreslagna föreskrifter på detta område införs i lagtexten (30§SVL; yrkande7).
Beträffande skogsodlingsmaterial yrkas i motion Jo71 på stopp av ytterligare plantering av contortatall (yrkande9), och i motion Jo81(s) yrkas på ett tillkännagivande om att föreskrifter bör meddelas vad gäller inplantering av främmande trädslag (yrkande4). Främmande arter bör inte få planteras in eller sättas ut i naturen utan särskilt tillstånd, anför motionärerna.
Enligt de socialdemokratiska motionerna Jo76 yrkande4, Jo79 yrkande2 i denna del och Jo81 yrkande2 bör röjningsskyldigheten bibehållas i skogsvårdslagen. Enligt yrkande3 i sistnämnda motion bör lagen ändras så att reglerna om vård av plant- och ungskog omfattar en första röjning.
Beträffande avverkningsreglerna yrkas i motion Jo64(-) att riksdagen beslutar införa en dispensregel som medger undantag från skogsvårdslagens ransoneringskrav (yrkande3). Sådan dispens kan behövas på privata skogsfastigheter i samband med generationsskifte eller vid köp av skog, anser motionären. Enligt motion Jo66(m) bör ransoneringskravet för äldre skog slopas (yrkande2) och enligt motion Jo78(c) bör endast storskogsbruket drabbas av ransoneringskravet (yrkande4). I motion Jo79(s) yrkas att vissa ransoneringsregler för äldre skog behålls för brukningsenheter om 50ha eller mer. En sådan regel krävs enligt motionen för att skogspolitiken skall kunna bidra på ett verksamt sätt till regional balans (yrkande3).
Under rubriken insektshärjningar har utskottet funnit lämpligt behandla den fristående motionen Jo506(fp) med yrkande om en översyn av importlagstiftningen för virke för undvikande av att skadeinsekter skall föras in och spridas i vårt land.
Utskottets överväganden
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag om skogsvårdslagens tillämpningsområde. Utskottet delar även regeringens mening att det finns anledning att i detta sammanhang definiera vad som skall anses vara skogliga impediment, nämligen mark som inte är lämplig för virkesproduktion utan produktionshöjande åtgärder men som bär skog eller har förutsättningar att bära skog. Utskottet ansluter sig även till förslaget i propositionen att ett nytt bemyndigande införs i skogsvårdslagen som ger stöd för föreskrifter om förbud mot avverkning och andra skogsbruksåtgärder på sådana marker.
Utskottets ställningstagande innebär att yrkande2 i motion Jo64 om avslag på propositionen i detta hänseende eller åtminstone införande av dispensmöjligheter för skogsbruk i fjällbjörksområdet avstyrks. Riksdagens beslut år 1990 om skogsbruket i fjällnära skogar innebar att sådana områden skulle avgränsas där avverkning inte kan ske på grund av bl.a. återväxtsvårigheter (prop.1990/91:3, JoU13). Utskottet ser inte heller att motionärens yrkande 11, om redovisning av de s.k. tekniska impedimentens areal, skulle vara ägnat att tillföra någon ytterligare kunskap av värde som motsvarar de insatser en sådan statistik skulle kräva.
Utskottet avstyrker även motion Jo79 yrkande7. Utskottet finner inte anledning att föra in detaljföreskrifter om avverkningsförbud m.m. på impediment i lagtexten. Dessa föreskrifter har sin naturliga plats i föreskrifter meddelade enligt det ovannämnda bemyndigandet.
Utskottet har ingen erinran mot jordbruksministerns förslag om reglerna för krav på anläggning av ny skog på skogsmark. Utskottet har inledningsvis betonat att de nya reglerna på intet sätt befriar skogsägaren från kravet att återbeskoga sin skogsmark efter avverkning. Skogsvårdslagens bestämmelser om föryngringsmetoder bör alltså behållas oförändrade. De nya reglerna innebär å andra sidan en ökad variationsmöjlighet vid val av avverkningsform och föryngringsmetod, allteftersom nya metoder kommer fram och prövas för ett ekologiskt anpassat skogsbruk. Utskottet ansluter sig vidare till förslaget om ändrad formulering av den s.k. 5:3-regeln.
Utskottet delar även regeringens syn på att bestämmelserna och kontrollen av skogsodlingsmaterial behålls oförändrade. Den nuvarande begränsningsregel som gäller för plantering av contortatall bör i enlighet med propositionen skärpas i avvaktan på en mera långsiktig utvärdering av hittills anlagda bestånd. Därmed synes syftet med motion Jo81 yrkande4 tillgodosett. Utskottet har ingen invändning mot motionärernas förslag om meddelande av föreskrifter om en högsta tillåten areal, för den händelse det bedöms angeläget. Något särskilt riksdagsuttalande om detta är dock icke påkallat.
Det anförda innebär att motion Jo71 yrkande9 avstyrks.
Utskottet har inte heller någon annan mening än regeringen om att skyldigheten för skogsmarkens ägare att röja och gallra i skogen bör tas bort. Utskottet biträder jordbruksministerns uppfattning att en ökad frihet för skogsägaren gynnar den biologiska mångfalden och att det finns risk för att den önskvärda variationen i framtidens skogar begränsas genom kraven på röjning och gallring. Markägaren bör därför ges möjlighet att själv avgöra när åtgärder skall sättas in för att påverka beståndets utveckling. Någon större risk för att skogstillväxten minskar i allvarlig omfattning bedöms inte föreligga. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Jo76 yrkande4, Jo79 yrkande2 och Jo81 yrkandena2 och3. Riksdagen bör således upphäva 9§SVL i enlighet med regeringens förslag.
Även de förslag som lagts fram om ändring av skogsvårdslagens bestämmelser om tillåtna avverkningsformer biträds av utskottet. Utskottet delar jordbruksministerns mening att avverkningen av slutavverkningsmogna träd liksom hittills skall vara ändamålsenlig för återväxten av ny skog, oavsett vilken form avverkningen får. Detta har redan betonats inledningsvis. Den ändrade inriktning i fråga om nya avverkningsformer som jordbruksministern beskrivit bör komma till uttryck i lagen på så sätt att begreppet slutavverkning tas bort ur avverkningsbestämmelsen.
När det gäller jordbruksministerns förslag om övriga avverkningsregler och de motioner som väckts i det sammanhanget får utskottet anföra följande.
Utskottet finner det rimligt att ersätta reglerna om slutavverkningsålder, ransoneringsreglerna och kraven på lägsta slutavverkningsareal med en regel om förenklat avverkningsskydd för yngre skog och ett förenklat ransoneringskrav. Syftet med bestämmelserna är att främja en jämn åldersfördelning på varje brukningsenhet, med undantag dock för de mindre. Det nuvarande ransoneringskravet för storskogsbruket bör alltså bibehållas på brukningsenheter över 1000ha. För alla brukningsenheter över 100ha skogsmark bör gälla att en avverkning skall begränsas, om den skulle leda till att mer än hälften av brukningsenheten skulle komma att bestå av kalmark och skog yngre än 20 år. Utskottet förutsätter att regeringen meddelar närmare föreskrifter.
Riksdagen bör således med avslag på motionerna Jo64 yrkande3, Jo66 yrkande2, Jo78 yrkande4 och Jo79 yrkande3 anta förslaget till 11§ skogsvårdslagen.
Riksdagen avslog med utförlig motivering för ett år sedan en motion med i stort sett samma innehåll som Jo506 om skadeinsekter i importerat virke (bet. 1991/92:JoU14). Med hänvisning härtill avstyrks motion Jo506.
Hänsyn till naturvården och kulturmiljövården
Propositionen
I propositionen föreslås sammanfattningsvis följande.
Skogsvårdsstyrelsens bemyndigande att meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas i skogsbruket till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen ändras i två avseenden. För det första utökas paragrafens exempel på hänsynstaganden med krav på kvarlämnande av enskilda träd och med angivande av ytterligare en åtgärd i skogsbruket, nämligen gödsling. För det andra skall hänsynsföreskrifterna inte bara gälla vid skötseln av skog utan också till skydd för skogliga impediment.
För att sanktion i någon form skall kunna utdömas skall också i fortsättningen krävas att skogsvårdsmyndigheten i ett föreläggande har angett vilka hänsyn som skall tas. Tillsynsbestämmelserna ändras så att föreläggande får meddelas omedelbart om det behövs för att bevara natur- eller kulturmiljövärden.
Straffreglerna skärps så att påföljden vid överträdelse kan bli böter eller fängelse i högst sex månader.
Ädellövskogslagens bestämmelser förs i stort sett oförändrade över till skogsvårdslagen. Den ändringen görs att Skogsvårdsstyrelsen i stället för länsstyrelsen fattar beslut i frågor om att ta mark i anspråk för annat ändamål än ädellövskogsbruk och i fråga om trädslagsbyte från ädellövskog till annat trädslag. Sådana beslut bör föregås av samråd med länsstyrelsen.
Jordbruksministern anför bl.a. följande.
Bestämmelserna om den naturvårdshänsyn som skall tas vid skötseln av skog har kritiserats för att de inte är tillräckliga för att effektivt skydda viktiga naturvärden. Det hävdas att det finns ett gap mellan skogsvårdslagstiftningens regler och naturvårdslagens skyddsregler och att de förstnämnda reglerna inte tillämpas i den omfattning som lagstiftningen ger utrymme för.
Bristerna i den nuvarande regleringen kan sägas gälla dels det förhållandet att föreskrifterna i just skogsvårdslagen inte i alla avseenden tillgodoser skyddsbehovet, dels den omständigheten att sanktionsbestämmelserna inte är tillräckliga. För att på ett effektivt sätt kunna uppnå det föreslagna miljömålet måste såväl bestämmelserna i skogsvårdslagen om natur- och kulturmiljöhänsyn och tillsyn som föreskrifterna kompletteras. Hänsynsreglerna måste tillämpas bättre än i dag.
En utökad reglering av naturvårdshänsynen kan i och för sig anses strida mot den allmänna inriktningen mot avreglering. Jordbruksministern anser emellertid att de skärpningar som här föreslås är nödvändiga. Däremot är han inte beredd att förorda ett omfattande system av regionalt anpassade bestämmelser som skulle bli följden av vad vissa remissinstanser har förordat. Självfallet måste vid tillämpningen av föreskrifterna en regional och lokal anpassning ske för att uppnå syftet med dem.
Staten bör i enlighet med vad som förordats i det föregående inrikta sin verksamhet på att förbättra miljökunskapen hos skogsägare och andra som är verksamma i skogsbruket. Ytterligare krafter måste alltså sättas in på utbildning och rådgivning. Erfarenheterna från kampanjen Rikare skog som har initierats av Skogsstyrelsen och som har bedrivits med stor framgång de senaste åren bör därvid kunna utnyttjas. Det är inte minst viktigt att i det sammanhanget ta till vara den lokala expertisen i de ideella naturvårdsorganisationerna.
På forskningens område pågår det i Sverige en rad försök som syftar till att finna konkreta former för vad man kan kalla ett ekologiskt skogsbruk.
De skogliga impedimentens virkesproduktion nyttjas i mycket liten utsträckning. För närvarande begränsar sig skogsägarnas intresse för impedimenten huvudsakligen till att utnyttja enstaka från förädlingssynpunkt värdefulla träd samt att avverka till husbehov.
Ädellövskogen
Jordbruksministern föreslår, i likhet med kommittén, att ädellövskogslagens bestämmelser flyttas över till skogsvårdslagen. Därmed skapas en bättre överblick över de bestämmelser som reglerar skogsbruket. En sådan åtgärd är också i överensstämmelse med sektorsansvaret för skogsvårdsmyndigheten.
Miljökonsekvensbeskrivningar
En ny bestämmelse införs i skogsvårdslagen som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer befogenhet att föreskriva att miljökonsekvensbeskrivningar skall finnas. Beskrivningen skall möjliggöra en bedömning av vilken inverkan som nya metoder för skogens skötsel och skogsodlingsmaterial har på miljön. Föreskrifterna får innebära att miljökonsekvensbeskrivningen skall upprättas av den som avser att använda metoden eller skogsodlingsmaterialet.
Motionerna
Regeringens förslag om sanktioner diskuteras i flera motioner. Enligt motionerna Jo64(-) yrkande4 och Jo78(c) yrkande5 bör riksdagen avslå regeringens förslag att straffpåföljden fängelse införs i skogsvårdslagen. I motion Jo77(c) framhålls att det bör klart framgå att råd och anvisningar kommer i främsta rummet innan föreläggande och eventuellt straff utdöms (yrkande1).
I motion Jo70 (s) begärs ett tillkännagivande om att vissa hänsynsregler skall vara utformade som absoluta skyddsregler. Som exempel anges i motionen bäckraviner, boträd för fåglar, mindre biotoper och kantzoner (yrkande3).
I en rad motioner yrkas på ändring av de bestämmelser som gäller resp. föreslås för avverkningsanmälan. Enligt motion Jo66(m) yrkande1 borde man kanske införa en differentierad skala på den hyggesstorlek som omfattas av anmälningsplikten. Beroende på var i landet fastigheten är belägen bör gränsen höjas till mellan 2 och 10ha. Att förlänga anmälningstiden för slutavverkning från en månad till sex veckor är en onödig förändring, anser motionärerna, som även för fram tanken på att ge avverkningsanmälningarna en giltighetstid av fem år för att undvika kostnadshöjningar för skogsbruket. Enligt motion Jo69(fp) bör anmälningsskyldighet ej föreligga för hyggen under 2ha, och avverkningstidens giltighet skall vara 5 år. Ett motsvarande yrkande förs fram i motionerna Jo78(c) yrkande3 och Jo80(m) vari begärs tillkännagivande om avverkningsanmälan (minst 2ha, en månad; giltighetstid 5 år).
I ett par motioner framförs förslag om tillägg till reglerna om avverkningsanmälan. I motion Jo79(s) yrkas att markägaren bör åläggas redovisningsskyldighet för planerade återväxtåtgärder (yrkande6). Enligt motion Jo81(s) bör anmälningsskyldighet införas även vid kvävegödsling (yrkande5) och vid helträdsutnyttjande (yrkande6) samt redovisning krävas även av skogens tillstånd vid anmälan om avverkning (yrkande8).
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att naturvårdshänsynen i skogsbruket regleras inte enbart i skogsvårdslagen utan även genom reglerna i naturvårdslagen (1964:822) om bl.a. markavvattning, samrådspliktiga arbetsföretag och det nya biotopskyddet liksom i bestämmelserna om naturvårdsområden, naturreservat och nationalparker. Även dessa regler måste, som jordbruksministern framhåller, ses som viktiga inslag i skogspolitiken.
Mot bakgrund av den ökade tyngd som miljöfrågorna bör ges i skogspolitiken delar utskottet regeringens förslag att skogsvårdsstyrelserna får meddela förelägganden omedelbart om så behövs för att bevara natur- och kulturmiljövärden. Det är inte minst de nya biotopskyddsreglerna som föranleder detta. Som redan nämnts kommer biotopskyddet till en del att bestå av generella regler som, om de överträds, kommer att omfattas av naturvårdslagens straffbestämmelser.
I övriga fall av förelägganden bör liksom hittills som huvudregel gälla att förelägganden föregås av råd till den berörde.
I den mån ett föreläggande inte har förenats med vite leder en överträdelse av föreläggandet till straffansvar. Utskottet delar regeringens uppfattning att det bör markeras att skogsvårdslagstiftningens bestämmelser har allvarlig karaktär, inte minst när överträdelserna rör naturvårdshänsyn. När nu ädellövskogslagens bestämmelser förs in i skogsvårdslagen finns det enligt utskottets mening anledning att utforma den gemensamma straffbestämmelsen i enlighet med vad som för närvarande gäller enligt ädellövskogslagen, dvs. att påföljden kan bestämmas till böter eller fängelse i högst sex månader. Riksdagen bör alltså med avslag på motionerna Jo64 yrkande4 och Jo78 yrkande5 anta regeringens förslag till 38§ skogsvårdslagen.
Med anledning av den oro som regeringens förslag enligt flera motioner utlöst i skogskretsar är det enligt utskottets mening angeläget att närmare belysa innebörden av den föreslagna skärpningen av sanktionsreglerna.
För att sanktion i någon form skall kunna utdömas vid överträdelse av bestämmelserna om naturvårds- och kulturmiljövårdshänsynen resp. hänsynen till rennäringen skall också i fortsättningen krävas att skogsvårdsmyndigheten i ett föreläggande har angett vilka hänsyn som skall tas.
Tillsynsbestämmelserna ändras emellertid så att föreläggande får meddelas omedelbart om det behövs för att bevara natur- eller kulturmiljövärden. Skogsvårdsmyndigheten skall alltså i brådskande fall inte först behöva ge råd och anvisningar.
Vidare bör framhållas att det enligt lagförslaget inte skall dömas till ansvar i ringa fall. I bilaga1 till detta betänkande lämnas en redogörelse för sanktionsstadgandets innehåll i olika avseenden.
Vad utskottet anfört innebär att syftet med motion Jo77 yrkande1 i väsentlig del tillgodoses. Yrkandet avstyrks alltså.
När det gäller förslagen i motionerna om ändrade regler för avverkningsanmälan resp. avskaffande av reglerna om anmälan får utskottet anföra följande.
Enligt skogsstatistiken för budgetåret 1990/91 har privatskogsbrukets medelhygge i Sverige en areal av mindre än 3ha. Motsvarande siffra för storskogsbruket är ca 15ha. Av den totala skogsavverkningen i riket föll omkring 45% på privatskogsbruket. Ett bifall till förslaget i exempelvis motion Jo69 skulle således få till följd att en mycket stor andel av avverkningarna i de privatägda skogarna skulle undandras den kontroll av naturvårdshänsyn som åsyftas med reglerna om avverkningsanmälan. Det finns än en gång skäl att erinra om att kommitténs utvärdering av skogsvårdslagen visat att skogsbruket inte tillräckligt iakttagit de nu gällande naturvårdshänsynen. Den skärpning av naturvårdshänsynen som är en grundläggande utgångspunkt för reformen av skogsvårdslagen bör ges kraft genom det sanktionspaket som föreslås i propositionen. I sammanhanget bör för övrigt erinras om att hyggen under ett halvt hektar inte omfattas av avverkningsanmälningsplikten och därför inte redovisas i statistiken.
När det gäller frågan om giltighetstidens längd av en avverkningsanmälan finner utskottet att hinder inte bör föreligga för den skogliga myndigheten att medge en utsträckt giltighetstid utöver ett år, förutsatt detta inte inkräktar på hänsynen till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen.
Vad utskottet anfört ger vid handen att utskottet biträder jordbruksministerns förslag och avstyrker motionerna Jo66 yrkande1, Jo69, Jo78 yrkande3 och Jo80 i den mån de ej blivit tillgodosedda.
Som framgår av den fortsatta framställningen tillstyrker utskottet jordbruksministerns förslag att avverkningsanmälan skall innehålla uppgifter om vad skogsägaren avser att göra för att tillgodose naturvårdens intressen i samband med avverkningen i syfte att upprätthålla och främja den biologiska mångfalden på sina marker.
Däremot är utskottet inte berett att tillgodose de yrkanden om utökad redovisningsskyldighet som förordas i motionerna Jo79 yrkande6 samt Jo81 yrkandena5, 6 och8. Enligt utskottets mening skulle ett bifall till dessa yrkanden medföra en ökad redovisningsbörda för skogsägarna som inte motsvaras av nyttan för naturvårdens intressen.
Yrkandet i motion Jo70 om att vissa hänsynsregler skall vara utformade som absoluta skyddsregler ansluter nära till naturvårdslagens regler om biotopskydd. Som framgår av den tidigare framställningen har tillämpningsbestämmelserna ännu inte utfärdats. Redan enligt gällande bestämmelser finns det i vissa fall tvingande föreskrifter om hänsyn till floran, faunan m.m. Motionen avstyrks såvitt nu är i fråga (yrkande3) i den mån den inte tillgodosetts med det anförda.
Utskottet biträder regeringens förslag att ädellövskogslagens bestämmelser flyttas över till skogsvårdslagen. Därmed skapas en bättre överblick över de bestämmelser som reglerar skogsbruket. En sådan åtgärd är också i överensstämmelse med sektorsansvaret för skogsvårdsmyndigheten.
Utskottet vill i det sammanhanget föreslå en ändring av förslaget till 24§ skogsvårdslagen enligt vilket Skogsvårdsstyrelsen på begäran skall lämna besked på förhand om ett visst skogsbestånd skall anses som ädellövskog.
Enligt förslaget till 13§ skall Skogsvårdsstyrelsen på begäran meddela beslut på förhand om viss avverkning är förenlig med ransoneringsbestämmelserna. Ett sådant beslut är bindande, medan olika uppfattningar gjort sig gällande huruvida förhandsbesked enligt ädellövskogslagen skall anses som bindande beslut eller icke bindande råd. I ett regeringsbeslut år 1987 (2124/86) har även förhandsbesked enligt ädellövskogslagen betraktats som ett bindande beslut. För vinnande av konsekvens i lagtexten föreslår utskottet att i förslaget till 24§ skogsvårdslagen orden lämna besked byts ut mot orden meddela beslut på förhand.
Utskottet biträder regeringens förslag att miljökonsekvensbeskrivning skall krävas vid införande av nya skogsbruksmetoder och skogsodlingsmaterial.
Skogsbruksplaner
Propositionen
Kravet att det för varje brukningsenhet skall finnas en skogsbruksplan slopas. Däremot skall skogsägaren vid sin anmälan av avverkning för myndigheten redovisa vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen i samband med avverkningen.
Kravet på innehav av skogsbruksplan infördes år 1983 i anslutning till andra lagändringar som syftade till en aktivare avverkning inom skogsbruket. Jordbruksministern betonar att varje skogsägare har behov av ingående kunskaper om hur skogen ser ut på brukningsenheten. Utan sådana kunskaper är det inte möjligt att planera verksamheten vare sig på kort eller på lång sikt. Behovet av en skogsbruksplan för detta ändamål är allmänt erkänt sedan länge. Enligt jordbruksministerns mening är denna uppfattning så djupt rotad att några tvingande krav i fråga om skogsbruksplan inte bör ställas. Han är inte heller beredd att biträda kommitténs förslag om skyldighet för markägaren att redovisa skogstillståndet på brukningsenheten. Han erinrar dock om att skogsvårdslagens tillsynsbestämmelser ger tillsynsmyndigheten rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
Information om naturvärden och kulturmiljövärden är en viktig grund för den redovisningsskyldighet som bör åvila skogsägaren i samband med avverkningsanmälan. En sådan anmälan bör i fortsättningen också innehålla uppgifter om vad skogsägaren avser att göra för att tillgodose naturvårdens intressen i samband med avverkningen i syfte att upprätthålla och främja den biologiska mångfalden på sina marker. Givetvis kan det aldrig bli fråga om att ställa högre krav på det nya uppgiftslämnandet än vad som följer resp. skogsägares kunskaper på området. Det innebär att skogsmyndigheten, om den finner anledning till det, kompletterar underlaget för sina bedömningar.
Motionerna
Förslaget att slopa kravet på skogsbruksplan har framkallat motionsyrkanden i olika riktningar. Enligt motion Jo64(-) yrkande5 bör man utgå från att information och rådgivning kring frågor om skogsbruksplaner ges nödvändigt utrymme i skogsmyndighetens arbetsuppgifter. Motionären anser vidare att uppgiftslämningsskyldighet bör utmönstras ur avverkningsanmälan. Enligt motion Jo71(v) yrkande6 bör någon form av skogsbruksplan finnas kvar, och i motionerna Jo79(s) yrkande2 i denna del och Jo81(s) yrkande7 yrkas att kravet på skogsbruksplaner bibehålls i skogsvårdslagen. Enligt den fristående motionen Jo305(m) bör alla detaljregler på skogsbrukets område avskaffas och kraven på skogsbruksplaner och tillståndsredovisning slopas.
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att slopa kravet på att det för varje brukningsenhet skall finnas en skogsbruksplan. Det har efter hand blivit nödvändigt för varje skogsägare att hålla sig underrättad om skogens tillstånd och att planera sin hushållning av skogen. Däremot talar det grundläggande intresset av att avreglera skogsbruket och öka markägarens eget ansvar och initiativ för att kravet på en redovisning av åtgärdsbehovet slopas. Som jordbruksministern framhåller ger skogsvårdslagens bestämmelser tillsynsmyndigheten rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
Riksdagen bör således med avslag på motionerna Jo71 yrkande6, Jo79 yrkande2 i denna del och Jo81 yrkande7 anta förslaget att 21b§ skogsvårdslagen skall upphöra att gälla.
Med det anförda avstyrks även motionerna Jo64 yrkande5 och Jo305.
Kunskapsförsörjning
Propositionen
Den skogspolitik som förordats i det föregående bygger på en ökad frihet för skogsägarna utan ingripande från myndigheterna med föreskrifter och förbud. Samtidigt ökar kraven på att skogsbruket skall bedrivas i samklang med de naturgivna förutsättningarna och på ett sådant sätt att den biologiska mångfalden värnas. Kunskaperna hos landets skogsägare varierar kraftigt. De stora skogsföretagen har under de senaste åren förstärkt sina staber med ekologisk kompetens. Samtidigt har omfattande utbildning av övriga anställda påbörjats.
-- -- --
Underlaget för planering av verksamheten för den enskilde skogsägaren behöver inte vara så omfattande som för de större företagen. Däremot skall det krävas att det vid anmälan om avverkning skall lämnas uppgifter om den hänsyn som kommer att tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen i samband med avverkningen. Visserligen skall det då inte kunna ställas större krav på skogsägaren än vad som är rimligt, bl.a. med hänsyn till utbildning och kunskaper, men den nya politiken bygger, som också kommittén har påpekat, på att kunskaperna om naturvård och ekologi är högre än för närvarande. Skogsägarna har ett ansvar för att själva skaffa sig de kunskaper som behövs i detta sammanhang.
Inventering
Riksskogstaxeringen drivs vidare i oförändrad omfattning. Däremot bör den översiktliga skogsinventeringen (ÖSI) upphöra den 1juli 1993. De pågående inventeringarna av sumpskogar och nyckelbiotoper slutförs under en begränsad tidsperiod. Skogsvårdsorganisationen tillförs medel för översiktliga bedömningar av naturvårdshänsyn.
Utbildning och forskning
Den nya skogspolitiken ställer krav på ökade kunskaper genom utbildning av skogsägare, yrkesverksamma i skogsarbete och tjänstemän. Den breda ansats som kännetecknar skogsforskningen i dag måste bestå. Ytterligare forskningsinsatser behövs för att göra skogsnäringen mer konkurrenskraftig på exportmarknaden och mer kundanpassad.
I den nyligen till riksdagen avlämnade propositionen om forskning för kunskap och framsteg (prop. 1992/93:170) har regeringen behandlat bl.a. den högre skogsutbildningen och forskningen på skogs- och skogsindustriområdena. I propositionen redovisas behovet av en reformerad skogsutbildning. För närvarande pågår inom Sveriges lantbruksuniversitet en översyn av jägmästare-, skogsmästare- och skogsteknikerutbildningarna. Syftet är dels att skapa en bättre bas för framtida forskning, dels att utforma utbildningarna med hänsyn till vad arbetsmarknaden kräver. Hittills har i översynsarbetet noterats ett behov av färre utbildningar och utbildade inom skogsbruket. Vidare har det uppmärksammats problem med kvaliteten och omfattningen av skogsarbetareutbildningen. Den senare frågan kommer att studeras närmare inom Utbildnings- och Jordbruksdepartementen. Det bör i sammanhanget även uppmärksammas att fortbildningen inte får komma i bakgrunden. Den nya skogspolitiken och den snabba tekniska utvecklingen ställer krav på ökade kunskaper. Men också den ökade andelen skogsägare med bristande kunskaper om elementär skogsskötsel talar härför.
I propositionen om forskning förordas vidare att det sedan flera år pågående forskningsprogrammet Skog och miljö fortsätter. Det uttalas att programmet bör kompletteras med nya insatser i ett brett forskningsprogram om träkvalitet och träfiber. För att ytterligare stärka skogsforskningen pekas på behovet av omfördelning av medel inom Lantbruksuniversitetet. Fortsatta insatser föreslås för verksamheten vid det branschägda skogsforskningsinstitutet SkogForsk.
Samlade innebär dessa insatser förutsättningar för en väsentlig förstärkning och förbättring av den grundläggande kunskapsnivån inom skogssektorn.
Rådgivning och information
Rådgivning kommer att vara ett viktigare medel i skogspolitiken än hittills. Den behöver kompletteras med informationsinsatser.
Jordbruksministern framhåller att rådgivningens betydelse kommer att öka genom den minskade detaljregleringen i kombination med ett ökat antal skogsägare som saknar förankring i lantbruket. Därtill kommer att rådgivningen måste ges en annan karaktär och ett annat innehåll än för närvarande. Kravet på bevarande av en biologisk mångfald leder till att rådgivningen måste rymma frågor som rör ekologi i vid mening och kulturmiljöfrågor. Det är frågor som således inte omfattar ekonomiska incitament för skogsägare men som för samhället i stort är väsentliga för utvecklingen.
Frågor som rör den ekonomiska driften av skogsfastigheten är även i fortsättningen i första hand en uppgift för skogsägarnas egna organisationer. Även den mer grundläggande rådgivningen bör så långt möjligt finansieras av skogsägaren. Det ligger emellertid i sakens natur att det inte är rimligt att låta skogsägaren betala den rådgivning som är ett led i tillsynen enligt lagstiftningen. Staten bör därför finansiera sådan rådgivning även i fortsättningen.
Skogsmyndighetens informationsverksamhet har varit ett viktigt komplement till rådgivningen. Det är viktigt att bygga vidare på den opartiska ställning som informationsverksamheten har getts under senare år. Med hänsyn till bl.a. det stora antalet skogsägare bör Skogsstyrelsen anvisas särskilda medel för att förankra den nya skogspolitiken inom hela skogsbruket.
Motionerna
I ett antal motioner framförs yrkanden om att den översiktliga skogsinventeringen skall fortsätta till dess hela landet inventerats. I motion Jo64(-) yrkande7 begärs ett tillkännagivande om översiktlig skogsinventering. När nu en mängd mark och reservat skall avsättas finns uppgifter framtagna genom ÖSI som är till stor hjälp, anför motionären, som även anser att slutförande av ÖSI bör ges förtur framför reservatbildning. Den föreslagna höjningen på 55miljoner kronor för reservatbildning bör i stället anslås till ÖSI, anser han. Yrkanden om att ÖSI skall slutföras framförs även i motionerna Jo71(v) yrkande8, Jo76(s) yrkande1, Jo79(s) yrkande5 och Jo81(s) yrkande9. Enligt sistnämnda motion bör 30miljoner kronor anvisas under nästa budgetår för ändamålet.
I motion Jo74 (kds) yrkande 3 påpekas vikten av att myndigheter och verk åläggs att alltid underrätta markägare och även ge denne möjlighet att delta vid besök för inventeringar etc. på enskild mark.
Enligt motion Jo81 (s) yrkande 11 har mycket av den forskning som har bedrivits om småskogsbruket finansierats genom skogsvårdsavgiften som nu är avskaffad. Den forskningen är för angelägen för Sverige för att abrupt avslutas. Forskning om småskogsbruket bör i framtiden finansieras genom skogsbruksavgifter, anser motionärerna.
I motion Jo71 (v) begärs förslag om hur skogsägare skall fås att ta så stor naturvårdshänsyn att det uppstår mätbara effekter senast år 1994 (yrkande3). Som exempel framhålls att när t.ex. en entreprenör använder sin egen dyra maskin måste han vara så effektiv som möjligt för att få någon vinst. I detta läge väger då eventuella naturvårdshänsyn som sänker vinstmarginalen mycket, mycket lätt, anser motionärerna.
Enligt motion Jo76 (s) yrkande 5 bör riksdagen göra ett tillkännagivande om rådgivningen. För att behålla nuvarande nivå på rådgivningen krävs ett betydande resurstillskott, anför motionärerna, med referens till den Skogspolitiska kommittén.
Utskottets överväganden
Utskottet ansluter sig, vilket redan framhållits, till regeringens mening att den nya skogspolitiken skall bygga på en ökad frihet för skogsägarna utan ingripanden från myndigheterna med föreskrifter och förbud. Samtidigt ökar kraven på att skogsbruket skall bedrivas i samklang med de naturgivna förutsättningarna och på ett sådant sätt att den biologiska mångfalden värnas. Utskottet delar den mening som framförs i motion Jo71 att ett hänsynsfullt skogsbruk i vissa fall kan vara svårt att förena med kraven på lönsamhet. Ofta kan dock motsatsen gälla. Exempelvis kan det vara mycket lönsamt -- även på mycket kort sikt -- att inte avverka i oländig terräng, i bäckraviner eller i sumpskog där de stora avverkningsmaskinerna riskerar att köra fast. De ökade kunskapskrav som enligt utskottets mening bör ställas på de i skogen yrkesverksamma gäller självfallet även de privata entreprenörer som i ökande grad utför avverkning åt både privatskogsbruket och storskogsbruket. Det är dock skogsägaren som i första hand har ansvaret för att skogsvården sköts i samklang med de naturgivna förutsättningarna och på ett sådant sätt att den biologiska mångfalden värnas. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo71 yrkande3.
Utskottet delar jordbruksministerns mening att riksskogstaxeringen är så grundläggande att den bör bedrivas vidare i oförändrad omfattning. Som framhålls i den forskningspolitiska propositionen (prop. 1992/93:170) torde taxeringen i ökad utsträckning böra finansieras genom att användarna betalar för de uppgifter som efterfrågas.
Den översiktliga skogsinventeringen (ÖSI) startade i sin nuvarande form efter 1979 års skogspolitiska beslut. Syftet med ÖSI har varit att skapa underlag för samhällsplanering av olika slag, för skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsplanering och för framställning av fastighetsvisa skogsbruksplaner. Till skillnad från riksskogstaxeringen ger ÖSI data som är geografiskt definierade. ÖSI har kostat flera hundra miljoner kronor, kostnader som väsentligt överstiger vad som beräknades vid dess start.
Utskottet biträder jordbruksministerns förslag att avveckla ÖSI vid utgången av innevarande budgetår. Inventeringen har från början bekostats med skogsvårdsavgiftsmedel som nu inte längre är tillgängliga. Riksdagen bör således med avslag på motionerna Jo64 yrkande7, Jo71 yrkande8, Jo76 yrkande1, Jo79 yrkande5 och Jo81 yrkande9 godkänna vad som förordats i propositionen om inventering (avsnitt6.2). Utskottet noterar i sammanhanget att det insamlade materialet har framskridit så långt att det enligt planerna skulle täcka hela landet vid utgången av år 1994. Det bör som jordbruksministern framhåller utnyttjas så långt möjligt och lämpligt och liksom hittills hållas allmänt tillgängligt.
I motion Jo74 uttalas att vederbörande markägare alltid bör underrättas och ges möjlighet att delta i besök som görs för inventeringar etc. på enskild mark (yrkande3). Enligt utskottets mening borde det vara en självklarhet att så sker. Något särskilt påpekande om behovet av sådan underrättelse från riksdagens sida bör icke vara påkallat.
Utskottet delar jordbruksministerns mening att en ökad andel av rådgivningen i fortsättningen bör finansieras av skogsägarna. Mot den bakgrunden avstyrker utskottet motion Jo76 yrkande5.
Som framgår av propositionen avser regeringen att genom olika insatser på utbildnings- och forskningsområdet öka förutsättningarna för en väsentlig förstärkning och förbättring av den grundläggande kunskapsnivån inom skogssektorn. Utskottet har ingen erinran mot vad jordbruksministern anför i denna del.
När det särskilt gäller den i motion Jo81 väckta frågan om finansiering av forskningen om småskogsbruket vill utskottet erinra om att näringslivet genomgående får ta på sig en ökad andel av det ekonomiska ansvaret för FoU-verksamheten. Inte minst gäller det den FoU som ligger nära den praktiska tillämpningen och som kanske kan kallas den produktionsinriktade FoU:n. Denna har hittills till icke obetydlig del finansierats med skogsvårdsavgiftsmedel vilka nu inte längre är tillgängliga. I fortsättningen kommer därför skogsägarna att vara hänvisade till andra finansieringskällor. I sammanhanget vill utskottet peka på den verksamhet som sedan någon tid bedrivs av SkogForsk och som tillkommit med statens goda minne och där privatskogsbruket är en stor intressent. Med det anförda avstyrks motion Jo81 yrkande11.
Statligt ekonomiskt stöd
Propositionen
Det statliga ekonomiska stödet till skogsbruket begränsas kraftigt. Tills vidare bör det regelmässigt endast lämnas till natur- och kulturvårdsåtgärder (15mkr), ädellövskogsbruk (20mkr) och kalkning av skogsmark (15mkr).
Jordbruksministern finner det rimligt att berörda skogsägare bidrar med 20% av beräknad kostnad för kalkningsåtgärder som vidtas på deras mark.
Skogsbruket är ett viktigt underlag för sysselsättning och försörjning. Insatser i skogsbruket är ofta effektiva som sysselsättningsskapande åtgärder och genererar framtida sysselsättning och inkomster. I regionalpolitiken kan insatser för skogsbruket vara värdefulla. De erfarenheter av denna verksamhet som har vunnits under en lång följd av år bör utnyttjas även i fortsättningen. I den mån det blir aktuellt med sysselsättningspolitiska eller regionalpolitiska insatser i skogsbruket bör de praktiskt administreras som hittills. Detta bör gälla även eventuellt fortsatt stöd till skogsplantering inom ramen för jordbrukspolitiken.
Motionerna
I en rad motioner framförs yrkanden om fortsatt statligt regionalpolitiskt stöd till skogsbruket. Yrkanden härom framförs i motionerna Jo64(-) yrkande8, Jo70(s) yrkande4, Jo71(v) yrkande7, Jo76 yrkande3, Jo78 yrkande2, Jo309 yrkande3 och Jo310 yrkande1. Yrkanden om regionalpolitiska åtgärder inom vissa län finns i motionerna Jo303(s, Jämtlands län) och Jo308(s, Västmanlands län) yrkande3.
I motion Jo64 (-) begärs förslag till ett framtida stöd till planering och byggande av skogsvägar (yrkande13). Motsvarande yrkanden återfinns i motionerna Jo66(m) yrkande3, Jo72(s), Jo75(kds), Jo309(s) yrkande4 och Jo310(s) yrkande2.
Enligt motion Jo64 (-) yrkande9 bör riksdagen avslå förslaget att skogsägaren skall stå för 20% av kalkningskostnaderna, och i motion Jo77(c) yrkas att riksdagen bör göra ett uttalande om ökade skogskalkningsförsök i främst den sydsvenska skogen (yrkande2). I motion Jo308(s) begärs uttalande om försök med skogsmarkskalkning i Västmanlands län (yrkande2).
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att skogsbruket enligt gällande skogspolitik i princip skall vara självfinansierat. De krav som ställs i skogsvårdslagen skall således tillgodoses utan statligt stöd. Endast i fall där det är ett samhällsintresse att få till stånd en skogsvård som går utöver vad som anses som skäliga krav på den enskilde skogsägaren skall statligt ekonomiskt stöd kunna ges. Omfattningen av det statliga stödet har varierat kraftigt under det senaste decenniet. Finansieringen av stödet har i allt högre grad skett med skogsvårdsavgiftsmedel. De allra senaste åren har denna finansiering kommit att gälla alla bidrag till skogsbruket. Sedan skogsvårdsavgiften avskaffats bortfaller den finansieringskällan.
Utskottet delar jordbruksministerns mening att i huvudsak allt generellt statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket bör avskaffas. Utskottet biträder således jordbruksministerns ställningstagande att inte föreslå ett återinförande av ett stöd för planering av skogsvägar. Behovet av optimal planering av skogsvägnätets utbyggnad bör enligt utskottets mening vara av så stort intresse för skogsägarna att dessa även i fortsättningen utnyttjar skogsvårdsstyrelsernas kompetens på området.
Som framhålls i propositionen förekommer det även mer indirekta ekonomiska stöd till skogsbruket, såsom till beredskapsarbeten i skogsbruket och till regionalpolitiskt motiverade åtgärder. Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning att insatser i skogsbruket ofta är effektiva som sysselsättningsskapande åtgärder. De genererar framtida sysselsättning och inkomster.
I det sammanhanget bör noteras att arbetsmarknadsministern i årets kompletteringsproposition (prop. 1992/93:150 bil.8, s.55) föreslår att 90miljoner kronor ställs till AMS förfogande för bidrag om högst 50% till arbeten med skogsbilvägar som avslutas senast den 31december 1994. I propositionen anförs att ett statligt bidrag till skogsbilvägar skapar sysselsättning till en förhållandevis låg kostnad i gles- och skogsbygder. AMS skall enligt förslaget samråda med Skogsstyrelsen och så långt möjligt utnyttja det planeringsunderlag och den administrativa erfarenhet, vad gäller stöd till skogsbilvägar, som skogsvårdsmyndigheten besitter. Arbetskraften skall anvisas eller godkännas av arbetsförmedlingen. Kompletteringspropositionen i denna del bereds i arbetsmarknadsutskottet.
Genom de sysselsättningspolitiska åtgärder som sålunda föreslås i kompletteringspropositionen finner utskottet att syftet med de motioner under detta avsnitt vari begärs medelsförstärkning för skogsvägbyggande och regionalpolitiskt stöd kommer att i väsentlig mån bli tillgodosett. Med hänvisning härtill avstyrks motionerna Jo64 yrkande13, Jo66 yrkande3, Jo72, Jo75, Jo308 yrkande3, Jo309 yrkande4 och Jo310 yrkande2.
Utskottet avstyrker, i anslutning till vad utskottet anfört om att skogsbruket i princip skall vara självfinansierat, även de motioner som innehåller yrkanden om ordinarie satsningar på stöd åt skogsbruket i form av regionalpolitiskt betingat stöd. Riksdagen bör således avslå motionerna Jo64 yrkande8, Jo70 yrkande4, Jo71 yrkande7, Jo76 yrkande3, Jo78 yrkande2, Jo303, Jo309 yrkande3 och Jo310 yrkande1.
Utskottet ansluter sig vidare till vad som förordas i den skogspolitiska propositionen om kalkningsverksamheten. Utskottet biträder således jordbruksministerns förslag att skogsägarna skall bidra till kalkningskostnaden med 20%. Därmed avstyrks motion Jo64 yrkande9.
Med hänsyn till de olika uppfattningar som finns om resultaten av en skogsmarkskalkning finner utskottet regeringens förslag om att försöksverksamheten fortsätter i ökande omfattning välavvägt. Därmed avstyrks motionerna Jo77 yrkande2 och Jo308 yrkande2.
Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagen bör godkänna vad i propositionen anförts om grunderna för statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket (avsnitten4.1 och7).
Bevarande av den biologiska mångfalden
Propositionen
För att stärka skyddet av den biologiska mångfalden avsätts ytterligare skogsmark som reservat. Avsättningstakten höjs i förhållande till dagsläget.
Det bör inte uteslutas att en nivå i storleksordningen 5% av den produktiva skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen kan vara nödvändig att uppnå.
För ytterligare reservatsavsättningar bör avsättas 55miljoner kronor. Huvuddelen av de samlade resurserna för inrättande av reservat m.m., 190445000kr, kommer att användas för skogsreservat.
Jordbruksministern framhåller att de åtgärder som behövs för att bevara den biologiska mångfalden inte kan begränsas till enskilda bestånd eller ens fastigheter utan måste utgå från kunskaper om hela landskapsavsnitt. Med den ordning som förordats kan man också ge verksamheten en annan tidsdimension än vad som är normalt. Genom att skydda olika områden under skilda tidsperioder är det många gånger möjligt att avstå från för både staten och markägaren dyrbara reservatsavsättningar som annars hade tett sig nödvändiga. Sådana tidsbegränsade skydd kan åstadkommas genom civilrättsliga avtal mellan markägaren och staten, t.ex. för att under viss tid överhålla avverkningsmogna bestånd och på så vis öka andelen gammal skog i landskapet. När det gäller de stora markägarna bör detta oftast kunna ske utan några kostnader för staten genom frivilliga insatser av det slag som DomänAB har redovisat i sitt remissvar. I andra fall kan det bli aktuellt att förordna om reservat utan att ägareförhållandet ändras och med en varierad grad av inskränkningar. I ytterligare andra fall kan långtgående inskränkningar genom reservatsavsättningar inte undvikas om skyddssyftet skall nås.
Miljömålet skall således tillgodoses genom en kombination av ökade reservatsavsättningar och en skärpt tillämpning av naturvårdshänsynen. För att bevara den biologiska mångfalden krävs enligt jordbruksministerns mening att en relativt stor andel av skogen består av äldre bestånd samt att äldre lövträdsdominerade bestånd finns väl spridda över landet.
Enligt propositionen är det uppenbart att ambitionerna beträffande reservatsbildningar måste höjas. Även i ett läge där skogsbruksmetoderna förändras i miljövänlig riktning är det nödvändigt att åstadkomma nya reservat i högre takt än i dag. Denna ökning bör i första hand orienteras till södra och mellersta Sverige samt till norra Sveriges kustland.
Det är ytterst angeläget att utvecklingen av den biologiska mångfalden i skogen nu noga följs upp. Myndigheterna måste ha en god bild av tillståndet för de växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen för att kunna tillämpa de olika styr- och stimulansåtgärder som står till buds. Mot denna bakgrund bör Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen ges i uppdrag att fortlöpande utvärdera den nya skogspolitikens effekter på den biologiska mångfalden och följa upp hur reservatsavsättningarna och de olika åtgärderna i skogsbruket bidrar till att uppfylla miljömålet.
Senare, när praktiska erfarenheter av den nya skogspolitiken har vunnits, kan det vara lämpligt att formulera ett riktvärde för reservatsbildningarna på lång sikt. Det bör härvid inte uteslutas att en nivå i storleksordningen 5% av den produktiva skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen kan vara nödvändig att uppnå. I uppdraget till myndigheterna bör ingå att bedömningar skall göras av hur omfattande behoven långsiktigt kommer att vara.
Motionerna
I två motioner framförs förslag om hur stora arealer som bör avsättas för att nå målet om artbevarande. Enligt motion Jo65(nyd) bör reservatsbildningen på lång sikt nå en högsta nivå av 5% av den produktiva skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen (yrkande1), medan enligt motion Jo70(s) minst 5--15% av den produktiva skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen bör skyddas i reservat inom 15 år (yrkande2).
I motion Jo71 yrkande 4 begärs förslag om hur skogar nära större tätorter skall skyddas från konventionellt skogsbruk som minskar natur- och rekreationsvärdet.
I motion Jo73 (kds) betonas behovet att utarbeta långsiktiga modeller för att finansiera tillräckliga reservatsavsättningar i syfte att bevara naturligt förekommande djur- och växtarter i livskraftiga bestånd (yrkande2).
Enligt motion Jo81 (s) bör Naturvårdsverket om fem år redovisa den nya skogspolitikens uppfyllande av miljömålet (yrkande14).
I första hand bör enligt motion Jo65 (nyd) statens markinnehav utnyttjas för reservatsbildningen (yrkande2). Statens skogar bör erbjudas som ersättningsmark för mark avsedd för reservatsavsättning (yrkande3). Snarast bör genomföras en grundlig och tillförlitlig inventering av värdefulla naturvårds- och kulturminnesvårdsobjekt på statens hela skogsmarksinnehav (yrkande4).
Enligt motion Jo67 (s) bör Domän AB i "Dalafjällen" erbjudas att genomföra ett försök med kommersiell naturvårdsförvaltning (yrkande1). Vidare yrkar motionärerna att avsatta medel för reservatsbildningar även bör innehålla en driftsdel både för naturvårdsförvaltning och ökad tillgänglighet för det rörliga friluftslivet (yrkande2).
I motion Jo71 (v) yrkande 2 begärs inrättandet av en nationalpark i Lundsneset--Tresticklan före den 1juli 1994.
I motion Jo306 (c, s, fp) begärs att riksdagen anslår medel för en snabb inventering av Mittlandsskogen på Öland (yrkande1) och att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur ett ekonomiskt naturanpassat skogsbruk där skall kunna bedrivas (yrkande2).
Utskottets överväganden
Skogspolitiska kommittén uppdrog på sin tid åt en grupp vetenskapsmän att analysera behovet av arealavsättning för att nå det av riksdagen fastställda miljömålet om bevarande av den biologiska mångfalden. Forskargruppen framhöll i en promemoria 1992-08-28 att i stort sett alla befintliga arealer av äldre naturskogsliknande bestånd behöver säkerställas i form av reservat om skogsbruket inte förändras i förhållande till den utformning det har haft under de senaste decennierna. Det skulle innebära en kraftig ökning av reservatsarealen upp till ca15% av skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen. Under förutsättning att dagens skogsbruksmetoder förändras så att skogsbruket mer efterliknar de naturliga störningsregimer skogsbestånd och landskap har utsatts för skulle reservatsbehovet mer än halveras.
Utskottet har i den föregående framställningen förordat att skogspolitiken skall bedrivas med hänsyn till skogens naturliga störningsregimer. Därmed bör kravet på avsättningar av naturreservat kunna anpassas. Utskottet ansluter sig alltså till förslaget i propositionen att Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen ges i uppdrag att fortlöpande utvärdera den nya skogspolitikens effekter.
Utskottet förutsätter därvid att regeringen återkommer till riksdagen med redovisning för hur den nya skogspolitiken uppfyller miljömålet. Därmed torde syftet med motion Jo81 yrkande14 vara tillgodosett, och någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida behövs inte.
I det sammanhanget kan det även vara aktuellt att som föreslås i motion Jo73 (yrkande2), långsiktiga modeller utarbetas för att finansiera tillräckliga reservatsavsättningar. Något särskilt riksdagsuttalande erfordras inte.
Senare, när praktiska erfarenheter vunnits av den nya skogspolitiken, kan det vara lämpligt att formulera ett riktvärde för reservatsbildningen på lång sikt. Som jordbruksministern framhåller kan det inte uteslutas att en nivå i storleksordningen 5% av den produktiva skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen kan vara nödvändig att avsätta. Att i dag göra en närmare bestämning är knappast meningsfullt. Riksdagen bör alltså med avslag på motionerna Jo65 yrkande1 och Jo70 yrkande2 godkänna vad som förordats i propositionen om bevarande av den biologiska mångfalden (avsnitt8).
Utskottet erinrar om att redan enligt nu gällande bestämmelser skall skogsbruket ta särskild hänsyn vid avverkning och andra skogsbruksåtgärder i tätortsnära områden och områden av betydelse för rekreation och friluftsliv. Någon särskild riksdagens åtgärd med anledning av motion Jo71 yrkande4 erfordras alltå inte.
Med anledning av förslagen i motion Jo65 om utnyttjande av statens markinnehav för reservatsbildning m.m. får utskottet erinra om att Domänverket sedan ett år tillbaka ombildats till ett bolag, DomänAB. Enligt vad utskottet erfarit är Domäns fastighetsinnehav inom det aktuella området Norrlands kustland och södra Sverige begränsat. Förutom de reservat som bildats är det sällsynt med skog av urskogsliknande karaktär på dessa marker. Bolagiseringen regleras i ett särskilt avtal mellan svenska staten och DomänAB. Enligt detta skall DomänAB medverka till bildande av reservat på annan mark än Domäns genom att erbjuda kompensationsmark. För denna skall bolaget ha marknadmässig ersättning. I övrigt gäller -- vid sidan av reservat som särskilt undantagits och som reglerats särskilt -- att Domän och Naturvårdsverket under en femårsperiod från tillträdesdagen skall utföra en gemensam inventering av hur naturskyddet skall ordnas.
Vad utskottet anfört synes i väsentlig utsträckning ägnat att tillgodose syftet med motion Jo65 yrkandena2--4. Någon ytterligare åtgärd påkallas alltså ej.
Dalafjällen har stått under Domänverkets beskydd sedan den tid då Domänverket hade ansvaret för våra nationalparker. Fortfarande har DomänAB ansvaret för skötseln av fjällen. Detta ansvar upphör enligt avtalet med staten efter en fyraårsperiod. Därefter kommer Dalafjällen fortfarande att tillhöra staten. Frågan om finansieringen av skötseln av fjällen liksom av andra områden som skall bli kvar i den statliga förvaltningen kommer då att aktualiseras. Utskottet utgår från att regeringen i god tid låter utreda hur den framtida skötseln av fjällen skall administreras. Därmed avstyrks motion Jo67 i den mån den ej blivit tillgodosedd.
Utskottet erinrar om att Tresticklan upptagits i Naturvårdsverkets nationalparksplan för Sverige. Enligt planen förutsätts dock att regleringen av sjön Tresticklan upphör eller ändras på ett sätt som kan accepteras från naturvårdssynpunkt. I avvaktan på den fortsatta beredningen avstyrks motion Jo71 yrkande2.
Mittlandsområdet på Öland är enligt Naturvårdsverkets rapport 3771 av riksintresse på grund av sin fauna, flora, kulturmark, odlingsbygd och ädellövskog. Mittlandsskogen är landets största ädellövskogsområde med en mosaik av skogsbestånd, lundar, ängar och rikkärr. Det torde åvila de naturvårdande och skogsvårdande myndigheterna att tillsammans med markägarna finna lämpliga metoder att vårda och bruka området i enlighet med principerna för skogsvården och natur- och kulturvården. Något särskilt riksdagsuttalande bör motion Jo306 inte föranleda.
Skogsvårdsmyndigheten
Propositionen
Det behövs även i fortsättningen statliga myndighetsfunktioner som för ut och verkställer skogspolitiken. Förändringar av den regionala organisationen bör avvakta ställningstagandena till Regionberedningens pågående arbete.
Skogspolitiken berör en mycket stor del av Sveriges landareal, 240000 brukningsenheter och ett avsevärt större antal skogsägare som skiljer sig åt i fråga om bakgrund, utbildning, tradition och ålder. Därtill kommer att skogsbruk och skogspolitik har kommit att bli en angelägenhet för allt fler människor utanför kretsen skogsägare. Den nya skogspolitiken markerar detta faktum ytterligare. Den förstärker dessutom kravet på en förtroendefull och nära kontakt mellan staten och alla som verkar i skogsbruket. Med hänsyn till detta anser jordbruksministern att det även i fortsättningen behövs statliga myndighetsfunktioner som för ut och förankrar skogspolitiken direkt hos skogsägarna och i förtroendefullt samarbete med dem. I det sammanhanget är en lokalt förankrad organisation av avgörande betydelse.
Skogsvårdsorganisationens ökade sektorsansvar för miljöfrågorna kommer att förändra sammansättningen av arbetsuppgifterna. Det kommer också att förstärka behovet av sådan vidareutbildning av personal som pågår inom organisationen. Bl.a. pågår utbildning i ekologi på högskolenivå.
Den framtida skogsvårdsorganisationen utreds även inom ramen för Regionberedningens arbete. För närvarande är det därför inte lämpligt att ta slutlig ställning till en ändrad regionindelning för skogsvårdsstyrelserna. Det är angeläget att man i den framtida myndighetsorganisationen på ett bättre och mer effektivt sätt får en samordning av olika statliga myndighetsuppgifter på regional nivå. Det gäller inte minst de frågor som har med de areella näringarna att göra. Det är också viktigt att integrera de naturvårdsfrågor som har anknytning till dessa näringar inom en sådan myndighet. Skogsvårdsorganisationens lokala förankring och obyråkratiska arbetssätt är en tillgång som måste tas till vara.
Motionerna
I motion Jo66 (m) yrkas att skogsvårdsstyrelserna bör finnas kvar i fortsättningen och då också överta ansvaret för våtmarksdikning samt jakt- och viltvård (yrkande4).
Enligt motion Jo68 (fp) bör riksdagen göra ett uttalande om ansvarsfördelning och samverkansformer för myndigheternas naturskyddsarbete. I avvaktan på Regionberedningens förslag bör SNV svara för övergripande policyfrågor enligt Natur90 och länsstyrelserna svara för läns- och kommuntäckande naturvårdsplanering. Länsstyrelserna bör enligt motionen också leda och genomföra det operativa arbetet med förhandlingar om markförvärv och intrångsersättningar.
I följande fristående motioner framförs yrkanden om bibehållande av skogsvårdsstyrelserna i vissa län, nämligen Jo301(s): Östergötland, Jo302(m): Västernorrlands län med regionkontor i Sollefteå, Jo307 (c, fp): Kalmar län och Jo308(s; yrkande1): Västmanland.
Utskottets överväganden
Utskottet delar jordbruksministerns mening att det även i fortsättningen behövs statliga myndigheter som för ut och förankrar skogspolitiken direkt hos skogsägarna och i förtroendefullt samarbete med dem. I det sammanhanget är en lokalt förankrad organisation av avgörande betydelse. Det finns dock som jordbruksministern anför anledning att avvakta Regionberedningens förslag i frågan.
I den framtida myndighetsorganisationen är det angeläget att man på ett bättre och mer effektivt sätt får en samordning av olika statliga myndighetsuppgifter på regional nivå. Det gäller inte minst de frågor som har med de areella näringarna att göra. Det är också viktigt att integrera de naturvårdsfrågor som har anknytning till dessa näringar. Skogsvårdsorganisationens lokala förankring och obyråkratiska arbetssätt är som jordbruksministern framhåller en tillgång som måste tas till vara.
Det anförda är ägnat att delvis tillgodose syftet med motion Jo66 yrkande4. Däremot bör ansvaret för våtmarksdikning och jaktfrågor ligga kvar på länsstyrelsen. Motionen avstyrks alltså.
Utskottet avstyrker motionerna Jo301, Jo302, Jo307 och Jo308 yrkande1 om skogsvårdsorganisationerna i vissa län.
När det gäller frågan i motion Jo68 om samverkansformerna för myndigheternas naturskyddsarbete hänvisar utskottet till att den Skogspolitiska kommittén lämnat en detaljerad redogörelse för ansvarsfördelningen i sitt betänkande, s.141--143. Enligt betänkandet fortsätter Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen sina överläggningar för att precisera ansvarsfördelningen. Utskottet förutsätter att beslut om den regionala statliga organisationen kan fattas sedan Regionberedningen slutfört sitt uppdrag. Motionen bör inte påkalla något särskilt uttalande från riksdagens sida.
Frö- och plantverksamheten
Propositionen
Skogsvårdsorganisationens verksamhet med produktion av skogsfrö och skogsplantor förs över till ett aktiebolag. Fast egendom som är statens och som utnyttjas i verksamheten överförs till bolaget. Vid lämpligt tillfälle bör hela eller delar av verksamheten privatiseras.
Motionerna
Enligt motion Jo79 (s) bör riksdagen uttala att skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet bör behållas inom SVO och divisioneras (yrkande4), och även i motion Jo81(s) avvisas bestämt förslaget om privatisering av frö- och plantverksamheten (yrkande15).
Utskottets överväganden
Som fastslås i propositionen är det redan med gällande skogspolitik skogsägarens ansvar att vidta de återväxtåtgärder som behövs efter avverkning. Skogsvårdsorganisationen har bedrivit frö- och plantproduktion under en följd av år, och det har blivit alltmer uppenbart att det är svårt att skilja på en kommersiell verksamhet och myndighetsverksamhet i anslutning till marknadsföringen av produkterna. Vidare tillämpar regeringen numera principen att kommersiell verksamhet inte skall bedrivas i myndighetsform. Utskottet biträder med hänsyn härtill jordbruksministerns förslag att skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet helt skiljs av från organisationens övriga verksamhet och att den samlad överförs till ett aktiebolag. Som jordbruksministern framhåller är det viktigt att verksamheten inte styckas upp utan att den drivs vidare i samlad form. Vid lämpligt tillfälle bör den kunna privatiseras. Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma villkoren för överföringen av tillgångar och skulder.
Utskottet anser för sin del, till skillnad från vad som anförs i motion Jo81, att en självständig frö- och plantverksamhet mycket väl kan kombineras med den långsiktiga planering som är nödvändig i skogsbruket. Gentemot argumentationen i motion Jo79 att reformen skulle få negativa regionalpolitiska effekter vill utskottet erinra om att skogsvårdsstyrelsernas nuvarande verksamhet på området icke är subventionerad. Vissa rationaliseringsåtgärder kommer dock att följa på bolagiseringen.
Riksdagen bör således med avslag på motionerna Jo79 yrkande4 och Jo81 yrkande15 dels godkänna vad som förordas i propositionen om riktlinjer för överföring av fast egendom från staten till ett aktiebolag för produktion av skogsfrö och skogsplantor, dels bemyndiga regeringen att genomföra ombildning av skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet till ett aktiebolag enligt de riktlinjer som förordats och att sälja aktier eller på annat sätt minska statens ägarandel i det nya bolaget (avsnitt10).
Finansieringsfrågor
Motionerna
Enligt motion Jo71 (v) bör riksdagen besluta om en naturvårdsavgift på produkter från skogsbruk. Avgiften tas ut så tidigt som möjligt i förädlingsprocessen när en producent har att välja mellan jungfrulig råvara eller returmaterial (yrkande1). Enligt motion Jo79 yrkande9 bör en miljöfond inrättas för skogsbruket genom en årlig avsättning grundad på skogsbruksvärdet. I motion Jo81(s) föreslås införande av en skogsbruksavgift på 2 av det taxerade skogsbruksvärdet från den 1januari 1994. Medlen bör enligt motionen användas för finansieringen av vissa gemensamma insatser för skogsbrukets utveckling, forskning, skogliga inventeringar, informations- och rådgivningskampanjer och speciella naturvårdsinsatser. Inkomsterna från denna skogsbruksavgift bör inte användas för inköp av skogsmark för gemensamma insatser för reservatsavsättningar. Huvuddelen av intäkterna bör föras till en fond för gemensamma insatser för skogsbrukets utveckling där företrädare för branschen bör ha majoritet vid användningen av fondens resurser (yrkande16).
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att skogsvårdsavgiften, som under de sista åren utgick med 8 av det taxerade fastighetsvärdet, slopades den 1juli 1992. I propositionen förordar jordbruksministern att skogsvårdsorganisationens myndighetsuppgifter i fortsättningen finansieras genom budgeten. Därvid har beräknats medel för angelägna naturvårdsuppgifter som tidigare finansierades med skogsvårdsavgiftsmedel. Detsamma gäller rådgivning och information om hur ett mer ståndortsanpassat skogsbruk skall planeras och bedrivas. Bidragen till naturvårds- och kulturvårdsåtgärder, bidrag till ädellövskogsbruk, statens kostnader för försöksverksamheten med skogsmarkskalkning med flera bidrag och ersättningar bör finansieras över det nya anslaget (C6) Insatser för skogsbruket. I övrigt bör enligt utskottets mening finansieringen av erforderliga skogsvårdsåtgärder i princip åvila skogsnäringen.
Utskottet är med hänvisning till det anförda inte berett att tillstyrka vad som i motionerna Jo71, Jo79 och Jo81 föreslås om införande av nya avgifter för att finansiera olika skogsvårdsåtgärder. Riksdagen bör således avslå motionerna såvitt nu är i fråga.
Utskottet ansluter sig, i de avsnitt som inte särskilt kommenterats, till regeringens förslag och överväganden.
Av den lämnade framställningen framgår att utskottet förordar viss ändring av förslaget till 24§ skogsvårdslagen.
Utskottet föreslår vidare den redaktionella ändringen av 25§ andra stycket sista meningen av förslaget till 25§ skogsvårdslagen, att orden "27§ andra stycket" ändras till "27 § tredje stycket".
I övrigt tillstyrks propositionens förslag till lagändringar. Riksdagen bör således anta förslagen till
1. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),
2. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
3. lag om ändring i lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark,
4. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),
5. lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318),
6. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
Utskottet förordar vidare att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförts om medlen i skogspolitiken (avsnitt4.1), skogsbrukets sektorsansvar för miljövården (avsnitt4.2), myndigheternas sektorsansvar för miljön (avsnitt4.3), nya skogsbruksmetoder (avsnitt4.4), föryngringsmetoder och skogsodlingsmaterial (avsnitt5.3), insektshärjningar (avsnitt5.5), utbildning och forskning (avsnitt6.3), rådgivning och information (avsnitt6.4) samt skogsvårdsmyndigheten (avsnitt9).
Anslagsfrågor för budgetåret 1993/94
NIONDE HUVUDTITELN
1. Skogsvårdsorganisationen (C 1) och Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter (C 2)
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna C1 och C2 ((s.98--101).
2. Skogsvårdsorganisationen: Frö- och plantverksamhet (C3)
Propositionen
Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1000kr till skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet. Jordbruksministern hänvisar till att han behandlat denna verksamhet i det föregående. Anslaget behövs under tiden tills verksamheten har överförts i bolagsform.
Med hänvisning till vad som anförts i det föregående tillstyrker utskottet regeringens förslag under C3.
3. Bidrag till skogsvård m.m. (C 4)
Propositionen
Från anslaget bekostas bidrag till särskilda skogsvårdsåtgärder inom det skogliga stödområdet, skogsodling efter avverkning av lågproducerande bestånd, vissa natur- och kulturvårdsåtgärder, ädellövskogsbruk och åtgärder mot skadegörelser av skogsinsekter. Vidare bekostas översiktliga skogsinventeringar från anslaget och eventuella kostnader för ersättningar enligt 19c§ skogsvårdslagen.
Några nya bidrag skall enligt propositionen inte kunna beviljas från detta anslag fr.o.m. nästa budgetår. Från anslaget täcks kostnaderna för tidigare beslutade bidrag och, i likhet med för närvarande, avsyning av aktuella projekt före utbetalning av de beslutade bidragen. Vidare bör i begränsad utsträckning kostnaderna för den slutliga sammanställningen av de senaste insamlade ÖSI-data belasta anslaget. Jordbruksministern föreslår ett anslag på 90miljoner kronor.
Motionerna
I motion Jo64 (-) yrkande 6 yrkas att anslaget påförs ytterligare 55miljoner kronor för att finansiera slutförandet av den översiktliga skogsinventeringen (ÖSI). Enligt motionen bör höjningen finansieras genom att riksdagen avslår propositionens förslag till höjning av anslaget till investeringar inom miljöområdet (för inköp av reservat).
Enligt motion Jo81 (s) bör riksdagen anvisa 120miljoner kronor under anslaget, dvs. 30miljoner kronor mer än enligt regeringens förslag, för finansiering av ÖSI (yrkande10).
Utskottets överväganden
Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående (s.43 f.) tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motionerna.
4. Stöd till byggande av skogsvägar (C 5) och Insatser för skogsbruket (C6; nytt anslag)
Propositionen
Möjligheten att bevilja nya bidrag till skogsvägbyggande från anslaget C5 upphörde den 1juli 1992. Från anslaget täcks kostnaderna för tidigare beslutade bidrag och avsyning av aktuella projekt. Utbetalningarna beräknas til 6miljoner kronor under budgetåret 1993/94.
Under det nya anslaget C 6 tas upp statligt stöd till insatser av olika slag för skogsbruket.
I fortsättningen bör över detta anslag finansieras bidrag till naturvårds- och kulturvårdsåtgärder, bidrag till ädellövskogsbruk, statens kostnader för försöksverksamheten med skogsmarkskalkning, kostnader för vissa civilrättsliga avtal på naturvårdsområdet samt intrångsersättningar som följer av skogsvårdsmyndighetens beslut. Vidare bör under detta anslag tas upp de tidsbegränsade projektmedel som förordats för att snabbt slutföra inventeringarna av småbiotoper och sumpskogar.
Jordbruksministern föreslår att 99 miljoner kronor anvisas under anslaget.
Motionerna
I motion Jo64 (-) yrkas att riksdagen anvisar 10miljoner kronor till byggande av skogsvägar (yrkande12). Enligt motion Jo76(s) yrkande2 bör 50miljoner kronor anvisas till byggande av skogsvägar under budgetåret 1993/94 i harmoni med EG:s regionalpolitik.
Enligt motion Jo81 (s) bör anslagen C5, Stöd till skogsvägar, och C6, Insatser för skogsbruket slås samman (yrkande12). Till det sammanlagda anslaget C6, Insatser för skogsbruket bör anvisas 105 miljoner kronor (yrkande13).
Utskottets överväganden
Utskottet har i den föregående framställningen avstyrkt motioner om statligt stöd till skogsvägar med hänvisning dels till skogsbrukets kostnadsansvar sedan skogsvårdsavgiften slopats, dels till regeln om att regional- och sysselsättningspolitiska satsningar i första hand är en fråga för arbetsmarknadsdepartementets -- och arbetsmarknadsutskottets -- budgetansvar.
I det sammanhanget har utskottet erinrat om att arbetsmarknadsministern i kompletteringspropositionen (prop. 1992/93:150) föreslagit att 90miljoner kronor ställs till AMS förfogande för bidrag om högst 50% till arbeten med skogsbilvägar som avslutas senast den 31december 1994. AMS skall samråda med Skogsstyrelsen och så långt möjligt utnyttja det underlag som finns i SVO.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna Jo64 yrkande12 och Jo76 yrkande2.
Yrkandena i motion Jo81 om sammanslagning av anslagen C5 och C6 synes innebära att ett gemensamt anslag om 105miljoner kronor skall anvisas och att ett stöd om 20miljoner kronor skall utgå till skogsvägar inom ramen för det sammanslagna anslaget. Bortsett från förslaget om bidrag till skogsvägar ser utskottet ingen saklig skillnad mellan regeringens förslag och motionen. Utskottet avstyrker motion Jo81 yrkandena12 och13.
Regeringens förslag tillstyrks.
FJORTONDE HUVUDTITELN
1. Investeringar inom miljöområdet (B3)
Propositionen
Under denna anslagsrubrik har i prop. 1992/93:100 (bil.15 s.79) föreslagits att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 135445000kr. Mot bakgrund av vad som redovisats i det föregående bör enligt jordbruksministern ytterligare 55miljoner kronor anvisas för ändamålet.
Motionen
I motion Jo64 (-) yrkande 10 yrkas avslag på regeringens förslag till ytterligare medelsanvisning. Den föreslagna beloppet bör i stället finansiera slutförandet av den översiktliga skogsinventeringen.
Utskottets överväganden
Med hänvisning till utskottets ställningstaganden i det föregående (s.43 f.) finner utskottet att riksdagen med avslag på motionsyrkandet bör bifalla regeringens förslag.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande näringsläckaget från skogsmarkerna att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo71 yrkande5, men. (v) - delvis
2. beträffande de skogspolitiska målen att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo74 yrkande1 och 1992/93:Jo81 yrkande1 godkänner vad i propositionen förordats om miljömålet och produktionsmålet för skogsbruket, res. 1 (s) - motiv.
3. beträffande samförstånd mellan skogsägare och myndigheter att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo74 yrkande2,
4. beträffande skogsbrukets regionala konsekvenser och dess roll i miljövården att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo79 yrkandena1 och10, res. 2 (s) - motiv. - delvis
5. beträffande ersättningsfrågorna att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo70 yrkande1, res. 2 (s) - motiv. - delvis
6. beträffande skogsbrukets sektorsansvar för miljön att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo79 yrkande8, res. 2 (s) - motiv. - delvis
7. beträffande biotopskydd och våtmarksdikning att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo304, res. 3 (nyd)
8. beträffande biotopskydd att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo64 yrkande1, 1992/93:Jo73 yrkande1 och 1992/93:Jo78 yrkande1,
9. beträffande utveckling av biobränsleanvändning att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo64 yrkande14 och 1992/93:Jo82,
10. beträffande impediment att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo64 yrkandena2 och11,
11. beträffande införande av vissa föreskrifter i lagen att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo79 yrkande7,
12. beträffande inplantering av främmande trädslag att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo81 yrkande4,
13. beträffande förbud mot plantering av contortatall att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo71 yrkande9, men. (v) - delvis
14. beträffande röjning och gallring att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo76 yrkande4, 1992/93:Jo79 yrkande2 i denna del och 1992/93:Jo81 yrkandena2 och3 antar regeringens förslag att 9§ skogsvårdslagen skall upphöra att gälla, res. 4 (s)
15. beträffande ransoneringskrav att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo64 yrkande3, 1992/93:Jo66 yrkande2, 1992/93:Jo78 yrkande4 och 1992/93:Jo79 yrkande3 antar regeringens förslag till 11§ skogsvårdslagen, res. 5 (s)
16. beträffande importlagstiftningen för virke att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo506,
17. beträffande sanktioner att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo64 yrkande4 och 1992/93:Jo78 yrkande5 antar förslaget till 38§ skogsvårdslagen,
18. beträffande tillämpningen av sanktionsbestämmelserna att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo77 yrkande 1,
19. beträffande bestämmelser för avverkningsanmälan att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo66 yrkande1, 1992/93:Jo69, 1992/93:Jo78 yrkande3, och 1992/93:Jo80,
20. beträffande utökad redovisningsskyldighet och anmälningsplikt att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo79 yrkande6 och 1992/93:Jo81 yrkandena5, 6 och8, res. 6 (s)
21. beträffande absoluta skyddsregler att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo70 yrkande 3,
22. beträffande förslag till 24 § SVL att riksdagen antar förslaget till 24§ skogsvårdslagen med den ändringen att orden lämna besked byts ut mot orden meddela beslut på förhand,
23. beträffande skogsbruksplaner att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo71 yrkande6, 1992/93:Jo79 yrkande2 i denna del och 1992/93:Jo81 yrkande7 antar regeringens förslag att 21b§ skogsvårdslagen skall upphöra att gälla, res. 7 (s)
24. beträffande skogsbruksplaner och tillståndsredovisning att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo305,
25. beträffande rådgivning kring skogsbruksplaner att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo64 yrkande 5,
26. beträffande effekterna av hänsynsreglerna att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo71 yrkande 3,
27. beträffande inventering att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo64 yrkande7, 1992/93:Jo71 yrkande8, 1992/93:Jo76 yrkande1, 1992/93:Jo79 yrkande5 och 1992/93:Jo81 yrkande9 godkänner vad i propositionen förordats om inventering, res. 8 (s)
28. beträffande underrättande av markägare vid inventeringar att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo74 yrkande 3,
29. beträffande rådgivning att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo76 yrkande 5,
30. beträffande forskning om småskogsbruket att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo81 yrkande 11,
31. beträffande stöd till skogsvägbyggande att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo64 yrkande13, 1992/93:Jo66 yrkande3, 1992/93:Jo72, 1992/93:Jo75 1992/93:Jo308 yrkande3, 1992/93:Jo309 yrkande4 och 1992/93:Jo310 yrkande2,
32. beträffande regionalpolitiskt stöd att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo64 yrkande8, 1992/93:Jo70 yrkande4, 1992/93:Jo71 yrkande7, 1992/93:Jo76 yrkande3, 1992/93:Jo78 yrkande2, 1992/93:Jo303, 1992/93:Jo309 yrkande3 och 1992/93:Jo310 yrkande1, res. 9 (s)
33. beträffande skogsägarnas bidrag till kalkningskostnaderna att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo64 yrkande9,
34. beträffande försöksverksamheten med kalkning att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo77 yrkande2 och 1992/93:Jo308 yrkande2,
35. beträffande grunderna för det statliga stödet att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om grunderna för statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket,
36. beträffande redovisning av miljömålets uppfyllande att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo81 yrkande 14, res. 10 (s)
37. beträffande utarbetande av långsiktiga finansieringsmodeller att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo73 yrkande 2,
38. beträffande den biologiska mångfalden att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo65 yrkande1 och 1992/93:Jo70 yrkande2 godkänner vad i propositionen förordats om bevarande av den biologiska mångfalden,
39. beträffande hänsyn i tätortsnära områden att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo71 yrkande 4,
40. beträffande utnyttjande av statens markinnehav för reservatsbildning att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo65 yrkandena 2--4,
41. beträffande Dalafjällen att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo67,
42. beträffande Tresticklan att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo71 yrkande 2,
43. beträffande Mittlandsområdet på Öland att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo306,
44. beträffande skogsvårdsstyrelsernas ansvarsområde att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo66 yrkande 4,
45. beträffande skogsvårdsstyrelsen i olika län att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo301, 1992/93:Jo302, 1992/93:Jo307 och 1992/93:Jo308 yrkande1,
46. beträffande ansvarsfördelningen mellan myndigheterna att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo68,
47. beträffande frö- och plantverksamheten att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo79 yrkande4 och 1992/93:Jo81 yrkande15 dels godkänner vad i propositionen förordats om riktlinjer för överföring av fast egendom från staten till ett aktiebolag för produktion av skogsfrö och skogsplantor, dels bemyndigar regeringen att genomföra ombildning av skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet till ett aktiebolag enligt de riktlinjer som förordats och att sälja aktier eller på annat sätt minska statens ägarandel i det nya bolaget, res. 11 (s)
48. beträffande naturvårdsavgift att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo71 yrkande 1, men. (v) - delvis
49. beträffande skogsbruksavgift att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo79 yrkande 9 och 1992/93:Jo81 yrkande16, res. 12 (s)
50. beträffande 25 § skogsvårdslagen att riksdagen antar förslaget till 25 § skogsvårdslagen med den ändringen att hänvisningen i andra stycket sista meningen skall avse 27§ tredje stycket i stället för 27§ andra stycket,
51. beträffande förslaget i övrigt om skogsvårdslagen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) i de delar som ej omfattas av utskottets hemställan ovan,
52. beträffande vattenlagen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
53. beträffande spridning av bekämpningsmedel över skogsmark att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark,
54. beträffande naturvårdslagen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),
55. beträffande växtskyddslagen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318),
56. beträffande plan- och bygglagen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
57. beträffande medlen i skogspolitiken m.m. att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförts om medlen i skogspolitiken, skogsbrukets sektorsansvar för miljövården, sektorsansvar för miljön, nya skogsbruksmetoder, föryngringsmetoder och skogsodlingsmaterial, insektshärjningar, utbildning och forskning, rådgivning och information samt skogsvårdsmyndigheten.
58. beträffande verksamheten inom skogsvårdsorganisationen att riksdagen godkänner den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom skogsvårdsorganisationens ansvarsområde i enlighet med vad som förordats i avsnittet Slutsatser,
59. beträffande skogsvårdsorganisationen att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000kr,
60. beträffande skogsvårdsorganisationen: myndighetsuppgifter att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 275305000kr,
61. beträffande skogsvårdsorganisationen: frö- och plantverksamhet att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen: Frö- och plantverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000kr,
62. beträffande bidrag till skogsvård m.m. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1992/93:Jo64 yrkande6 och 1992/93:Jo81 yrkande10 till Bidrag till skogsvård m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 90000000kr,
63. beträffande stöd till byggande av skogsvägar att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1992/93:Jo64 yrkande12, 1992/93:Jo76 yrkande2 och 1992/93:Jo81 yrkandena12 och13 i denna del till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6000000kr,
64. beträffande insatser för skogsbruket att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1992/93:Jo81 yrkandena12 och13 i denna del till Insatser för skogsbruket för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 99000000kr,
65. beträffande investeringar inom miljöområdet under fjortonde huvudtiteln att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1992/93:Jo64 yrkande10 under reservationsanslaget Investeringar inom miljöområdet för budgetåret 1993/94 anvisar 55000000kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (prop. 1992/93:100 bil.15., JoU12, rskr.243).
Stockholm den 4 maj 1993
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson(m), Inga-Britt Johansson(s), Lennart Brunander(c), Inge Carlsson(s), Mona SaintCyr (m), Kaj Larsson(s), Max Montalvo(nyd), Ulla Pettersson(s), Carl G Nilsson(m), Sinikka Bohlin(s), Lennart Fremling(fp), Berndt Ekholm(s) och Carl Olov Persson(kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag(v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. De skogspolitiska målen (mom. 2, motiveringen)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm (allas) anser att den del av utskottets yttrande som på s.17 börjar med "Sverige har" och på s.21 slutar med "för skogsbruket" bort ha följande lydelse:
"Skogen är en nationell tillgång som skall skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Vid skötseln skall hänsyn tas till andra allmänna intressen." Så lyder förslaget till en ny portalparagraf i skogsvårdslagen.
Genom att ange skogen som en nationell tillgång betonar man dess unika samhälleliga värden och att den är en resurs som inte endast har betydelse för den enskilde skogsägaren utan också för olika regioner och för hela samhället. Skogens skötsel innebär att huvuddelen av skogsmarken skall brukas genom ett aktivt, effektivt och ansvarsfullt skogsbruk.
Genom begreppet uthålligt knyter man skogsbruket till bl.a. Riodeklarationen och Brundtlandkommissionens uttalande om en varaktigt hållbar utveckling för nyttjandet av skogen som förnybar naturresurs. Detta innebär att skogsbruket måste bedrivas på ett sådant sätt att ekosystemet inte utarmas och att skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga vidmakthålls. De i portalparagrafen nämnda allmänna intressena inkluderar den del av naturvården som betecknas som den sociala funktionen.
Enligt utskottets mening är det betydelsefullt att man nu i klartext även formar miljömål för skogsbruket och att dessa jämställs med produktionsmålet. Detta måste göras för att i landet naturligt förekommande växt- och djurarter skall ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd.
Utskottet vill betona att det svenska skogsbruket med inriktning på ett uthålligt och aktivt skogsbruk har varit ett internationellt föredöme främst gällande produktionsperspektivet. Avgörande betydelse för detta är vår skogsvårdslagstiftning, skogsvårdsorganisation och länsstyrelsernas naturvårdsenheter. Det har borgat för att skogsbruket har drivits på ett uthålligt sätt och att vi byggt upp ett stort virkesförråd. Lagstiftningen har stått väl i samklang med vad som allmänt, nationellt och internationellt, har uppfattats som god skogsvård.
Skogen bidrar till en bättre miljö både globalt och regionalt genom växande skog och genom att en rad nyttiga produkter kan baseras på förnybara råvaror. Men kunskapen om skogsbrukets negativa påverkan på naturen, på hotade växters och djurs miljöer, har ökat. Utskottet vill understryka att en anpassning av skogsbruket därför är nödvändig för att slå vakt om biologisk mångfald. En förutsättning i framtiden för en framgångsrik export kommer att kräva miljöanpassade produkter, processer och skogsbruk.
Den nya skogspolitiken måste visa att man så långt som möjligt kan förena ett aktivt skogsbruk med inriktning på hög och värdefull virkesproduktion med bevarande av biologiskt mångfald. Utskottet anser, i likhet med vad som framförs i motion Jo81, att detta måste vara utgångspunkten för den framtida skogspolitiken, för att vi också i fortsättningen skall kunna vara ett fortsatt ledande skogsland och ett internationellt föredöme.
Propositionen innehåller en kort beskrivning av grunderna för en ny skogspolitik. Vården av världens skogar är ett gemensamt ansvar för alla länder. I detta ansvar ingår att värna om den biologisk mångfald som är en förutsättning för stabila ekosystem. Sverige har undertecknat en internationell konvention om biologiska mångfalden och tagit initiativ till utarbetandet av en global skogskonvention. Hittills har detta initiativ lett till att ett dokument med de s.k. skogsprinciperna kunde undertecknas vid FN:s konferens om miljö och utveckling 1992 i Rio de Janeiro.
Utskottet beklagar att frågan om den biologiska mångfalden, intrångs- och ersättningsfrågor inte tas upp i detta sammanhang utan i en särskild proposition som är aviserad senare i år.
Skogsnäringen
Skogsnäringen är vår viktigaste exportnäring och därmed en av vårt lands basnäringar med avgörande betydelse för såväl sysselsättning som välfärd. Förhållanden som skogstillgångar, framtida efterfrågan och utbud av skogsprodukter i andra länder är därför av stor betydelse vid utformningen av den svenska skogspolitiken.
En uthållig tillväxt som nationellt och globalt kan försörja en växande världsbefolkning måste ha en produktion som baserar sig på förnybara råvaror och en ökad återanvändning. I det perspektivet talar det mesta för att träbaserade produkter fortlöpande skall ersätta produkter som i huvudsak tillverkas med utnyttjande av fossil energianvändning.
Det finns redan i dag en positiv koppling mellan skogsnäringen och andra branscher, bland annat s.k. high-tech-industri. Skogsnäringen har varit basen för utvecklingen av framför allt avancerade styrsystem för processövervakning, effektiv miljörening och energianvändning samt utvecklande av effektiva transportsystem. Betydelsen för samhällsekonomin går utanför den egna branschen och motiverar ökad satsning på forskning och utveckling för svensk skogsindustri. Utskottet vill särskilt betona vikten av forskning som vidareförädlar produkter samt det angelägna i att hitta nya användningsområden för att bättre ta till vara den förnybara resurs som skogen utgör. Som exempel skulle man kunna tillverka industrikemikalier och motorbränsle av den svenska trävaran som råvara.
Vad utskottet anfört innebär att syftet med motion Jo81 i allt väsentligt tillgodosetts såvitt nu är i fråga (yrkande1).
Det anförda innebär även att utskottet avstyrker motionerna Jo71 yrkande5 och Jo74 yrkande1.
2. Medlen i skogspolitiken (mom. 4, 5 och 6, motiveringen)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm (allas) anser att den del av utskottets yttrande som på s.26 börjar med "Utskottet erinrar" och på s.28 slutar med "yrkande8" bort ha följande lydelse:
Enligt propositionen kan ett ambitiöst miljömål väl förenas med en fortsatt hög produktion av skogsråvara och en konkurrenskraftig svensk skogsnäring. Utskottet har inget att invända mot detta konstaterande. Däremot finns det anledning att ifrågasätta om, som det sägs i propositionen, en avreglering och borttagande av skötselföreskrifter genom ökad mångfald och ett mångfacetterat skogsbruk gynnar naturvården. Utskottet menar att denna beskrivning av avregleringens generella effekter är vilseledande och osaklig. Detta visas av att avsaknaden av regleringar inte förhindrade schabloniserade storskaliga skötselmetoder under 1960- och 1970-talen. Det är dessa årtiondens stora hyggen med åtföljande monokulturer utan ståndortsanpassning som i stor utsträckning har varit orsaken till miljömyndigheternas och miljöorganisationernas kritik mot skogsbruket. Utskottet delar därför den mening som uttrycks i flera socialdemokratiska motioner att regeringens förslag att avskaffa ett flertal grundläggande bestämmelser i skogsvårdslagen och samtidigt upphöra med de översiktliga skogsinventeringarna innebär en helt ny inriktning av den svenska skogspolitiken. Förslagen till en omfattande avreglering av såväl skogsvård som miljöhänsyn bygger på en felsyn. Tvärtemot dessa förslag styrker den hittillsvarande utvecklingen motionärernas uppfattning i frågan.
Utskottet vill framhålla att inte heller ett mångfacetterat skogsbruk alltid gynnar naturvården om det inte finns en samordning och en övergripande helhetssyn över större områden. I slutet av propositionen sägs det också att "det inte är möjligt att bevara den biologiska mångfalden genom åtgärder som planeras med utgångspunkt i bedömningar rörande ett enskilt arbetsobjekt". Därför krävs det enligt propositionen en samordning av "befintliga och pågående naturinventeringar" i landskapsformat. Det framhålls också att det är angeläget att verksamheten för skyddet av den biologiska mångfalden kan bedrivas enligt samma principer i småskogsbruket som nu har börjat tillämpas i storskogsbruket. Enligt utskottets uppfattning talar detta, tvärtemot vad som föreslås i propositionen, för ett bibehållande av verkningsfulla skogspolitiska medel.
Utskottet delar alltså den mening som framförs i motion Jo81 att den mycket höga ambitionsnivå som utmärker de nya skogspolitiska målen inte fullt ut avspeglas i de medel som sedan föreslås för att nå målen. Alltför mycket lämnas åt marknadskrafterna. Kortsiktiga marknadskrafter bekymrar sig dock alltför litet om det långsiktiga perspektivet och de kommande generationernas behov. Det finns alltså skäl att behålla den nuvarande bredden av skogspolitiska medel. Dessutom är det nödvändigt att medlen på samma sätt som hittills anpassas och förändras med hänsyn till den aktuella utvecklingen. Sverige behöver även framgent en stark skogspolitik som omfattar alla de medel som behövs för att uppnå högt ställda mål.
Vad gäller frågan om skogsbrukets sektorsansvar och frågan om ersättningsrätten vill utskottet anföra följande.
I samband med behandlingen av miljöpropositionen framhöll jordbruksutskottet att det är viktigt att åstadkomma en lämplig fördelning av ansvaret för naturvården mellan samhället och den enskilde. Skogsbrukets sektorsansvar, dvs. en skyldighet för skogsbrukarna/skogsägarna att bruka skogen på ett sätt som säkrar den biologiska mångfalden och den genetiska variationen, har varit utgångspunkten för ändringarna i naturvårdslagen. Utskottet vidhåller sin uppfattning, att när det gäller det s.k. vardagslandskapet i skogen bör ansvar och kostnader i huvudsak ligga på näringsutövaren som utnyttjar naturen i sin verksamhet.
Skogs- och jordbrukssektorn bör således vara skyldig att ta skälig naturvårdshänsyn utan att ersättning utgår.
Vad utskottet anfört är ägnat att tillgodose syftet med motion Jo79 yrkandena1, 8 och10 samt motion Jo70 yrkande1. Motionerna påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd såvitt nu är i fråga.
3. Biotopskydd och våtmarksdikning (mom. 7)
Max Montalvo (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.28 börjar med "Utskottet har" och på slutar med "motion Jo304" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det olyckligt att reglerna om biotopskydd och våtmarksdikning på grund av regeringens svaghet inte redovisats i den skogspolitiska propositionen. När så nu inte blivit fallet bör regeringen snarast återkomma med förslag om införande av en ny biotopskyddsparagraf vari en helhetslösning tecknas med sammanfattning av skogsvårdslagens och naturvårdslagens föreskrifter samt med beaktande av möjligheten att sluta civilrättsliga avtal. Utskottet delar även den åsikt som framförs i motion Jo304 att biotopskyddets tillämpningsbestämmelser inte bör utformas som generellt gällande föreskrifter, att antalet biotoper bör begränsas och att handläggningen bör ske objektvis och med iakttagande av kravet på rättssäkerhet. Vad utskottet anfört med anledning av motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande biotopskydd och våtmarksdikning att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo304 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Röjning och gallring (mom. 14)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.34 börjar med "Utskottet har inte heller" och slutar med "regeringens förslag" bort ha följande lydelse:
Förslaget i propositionen att slopa röjnings- och gallringsskyldigheten innebär enligt utskottets mening en uppenbar risk, att skogsägarna ges en felaktig signal att röjning inte skulle vara att betrakta som en lika viktig åtgärd som tidigare. Tvärtom visar såväl forskning som praktisk erfarenhet att en rätt utförd röjning är en förutsättning för en hög kvalitetsproduktion. Röjningsskyldigheten bör därför bibehållas i skogsvårdslagen.
Utskottet anser även att det klart bör framgå av lagen att vård av plantskog innefattar en första röjning som syftar till att säkerställa anläggningen av bestånd.
Riksdagen bör således med anledning av motionerna Jo76 yrkande4, Jo79 yrkande2 i denna del och Jo81 yrkandena2 och3 avslå regeringens förslag att 9§SVL skall upphöra att gälla. Samtidigt bör riksdagen begära att regeringen snarast återkommer med förslag till en paragraf om röjningsskyldighet, i enlighet med det anförda, som ersätter den nu gällande 9§ samt med erforderliga följdändringar.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande röjning och gallring att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo76 yrkande4, 1992/93:Jo79 yrkande2 i denna del och 1992/93:Jo81 yrkandena2 och3 avslår regeringens förslag om att 9§ skogsvårdslagen skall upphöra att gälla samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att regeringen snarast bör återkomma med förslag till ändrad lydelse varigenom röjningsskyldigheten bibehålls och utvidgas, jämte erforderliga följdändringar i övrigt,
5. Ransoneringskrav (mom. 15)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.34 börjar med "Utskottet finner" och slutar med "11§ skogsvårdslagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inte den uppfattning som framförs i propositionen att det är rimligt att införa en regel om förenklat avverkningsskydd för yngre skog och ett förenklat ransoneringskrav. Att ändra i skogsvårdslagen avseende skyddsålder och ransoneringar innebär att de totala avverkningsmöjligheterna i kustnära områden ökar. Industrin kan då i ökad utsträckning inrikta sin virkesfångst på områden nära industrier och marknader. Det gäller såväl egen skog som virkesköp.
Utskottet ansluter sig i stället till den uppfattning som kommer till uttryck i motion Jo79 att vissa ransoneringsregler för äldre skog bör behållas för brukningsenheter som är 50ha eller större. Den gräns på 100ha som anges i propositionen ligger enligt utskottets mening för högt dels med hänsyn till fastighetsstrukturen i privatskogsbruket, dels med hänsyn till den mycket kraftiga trappstegseffekt som denna förhållandevis höga arealgräns ger upphov till. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo79 yrkande3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att motionerna Jo64 yrkande3, Jo66 yrkande2 och Jo78 yrkande4 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande ransoneringskrav att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo79 yrkande3 samt med avslag på motionerna 1992/93:Jo64 yrkande3, 1992/93:Jo66 yrkande2 och 1992/93:Jo78 yrkande4 antar regeringens förslag till 11§ skogsvårdslagen samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om arealgränsen,
6. Utökad redovisningsskyldighet och anmälningsplikt (mom.20)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.38 börjar med "Däremot är" och slutar med "naturvårdens intressen" bort ha följande lydelse:
Av den anledningen bör, som uttrycks i motion Jo81, anmälningsskyldighet för kvävegödsling gälla för södra och mellersta Sverige. Anmälningsskyldighet bör också gälla för uttag av fingrenar och barr vid slutavverkning, dvs. helträdsutnyttjande. Vid anmälan om avverkning till myndigheten bör skogsägaren utöver redovisning om åtgärder angående naturvård och kulturmiljövård redovisa skogens tillstånd. Utskottet konstaterar i likhet med vad som anförs i motion Jo79 att kravet på en redovisning för uppfyllande av produktionsmålet saknas. Av det skälet bör i 14§SVL införas en fjärde punkt där markägaren åläggs redovisningsskyldighet för planerade återväxtåtgärder. Det bör ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av lagrummet.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo81 yrkandena5, 6 och8 och Jo79 yrkande6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande utökad redovisningsskyldighet och anmälningsplikt att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo79 yrkande6 och 1992/93:Jo81 yrkandena5, 6 och8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Skogsbruksplaner (mom. 23)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.40 börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "att gälla" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte ansluta sig till förslaget i propositionen att slopa kravet på skogsbruksplan och ersätta den med ett krav på redovisning av skogens tillstånd. Som utskottet anfört i det föregående (reservation2) finns det skäl att behålla nuvarande skogspolitiska medel. Enligt Skogspolitiska kommittén har skogsbruksplanerna varit ett värdefullt instrument för att behålla den nu gällande ordningen. De av kommittén anförda skälen för att slopa kravet på skogsbruksplaner är inte bärkraftiga. Upprättande av skogsbruksplaner ger också möjlighet att ta med miljö- och naturvårdshänsyn i skogsbruket. Skogsbruksplanerna skall även innehålla en redovisning av åtgärder för att tillvarata kulturmiljöns och naturvårdens intressen.
Riksdagen bör alltså med anledning av motionerna Jo71 yrkande6, Jo79 yrkande2 i denna del och Jo81 yrkande7 avslå regeringens förslag att 21b§ skogsvårdslagen skall upphöra att gälla. Det bör ankomma på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med förslag om erforderliga följdändringar.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande skogsbruksplaner att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo71 yrkande6, 1992/93:Jo79 yrkande2 i denna del och 1992/93:Jo81 yrkande7 avslår regeringens förslag att 21b§ skogsvårdslagen skall upphöra att gälla samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Inventering (mom. 27)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.44 börjar med "Utskottet biträder" och slutar med "allmänt tillgängligt" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den syn på de översiktliga skogsinventeringarna, ÖSI, som anläggs i flera motioner. Som framhålls i motion Jo81 sägs i propositionen att insatserna för att bevara den biologiska mångfalden kräver samordning av befintliga och pågående naturinventeringar och att samordningen bör ske i landskapsformat. Vidare sägs att det inte är möjligt att bevara den biologiska mångfalden genom åtgärder som planeras med utgångspunkt i bedömningar rörande enskilda arbetsprojekt. Uppenbarligen saknas det, som motionärerna framhåller, inte insikter om vad som behövs i fråga om information om skogen som naturresurs för att uppfylla de uppsatta miljömålen. Utskottet finner därför anmärkningsvärt att förslag läggs fram om att både ÖSI och de obligatoriska skogsbruksplanerna bör avskaffas utan att något sätts i stället. Om vi skall klara miljömålet, om skogsägarna skall kunna ta sitt sektorsansvar för miljön, om vi skall kunna tillbakavisa den internationella kritik som det svenska skogsbruket har fått under senare tid, då krävs det god och beståndsanknuten kunskap om vad som finns i skogen.
För att uppnå det nya miljömålet är det nödvändigt att utgå från en helhetssyn på skogslandskapet. För att anlägga denna helhetssyn krävs det, förutom grundläggande skogliga data, även information om de ekologiska, hydrologiska, historiska och estetiska förhållandena. En studie som har gjorts av Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen visar att utvecklingen i flera andra länder av denna typ av planering har kommit avsevärt längre än i Sverige.
Sammanfattningsvis finns det enligt utskottets mening mycket starka skäl att göra färdigt den första omgången ÖSI. Under tiden som detta sker bör det klarläggas hur den fortsatta informationsinsamlingen och àjourhållningen av material skall gå till. Frågan är vilken information som skall samlas in, hur inventeringen skall organiseras och finansieras och slutligen hur informationen skall användas.
En mindre del av det årliga anslaget för ÖSI har använts för att framställa naturvårdsinriktade skogsbruksplaner (NISP). Denna typ av planer har framställts inom områden med ovanligt höga naturvärden eller andra värden av allmänt intresse. Verksamheten med NISP bör fortsätta parallellt med att ÖSI fullföljs.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo64 yrkande7, Jo71 yrkande8, Jo76 yrkande1, Jo79 yrkande5 och Jo81 yrkande9 om fullföljandet av ÖSI bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I övrigt bör riksdagen godkänna vad som förordats i propositionen om inventering.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande inventering att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo64 yrkande7, 1992/93:Jo71 yrkande8, 1992/93:Jo76 yrkande1, 1992/93:Jo79 yrkande5 och 1992/93:Jo81 yrkande9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om den översiktliga skogsinventeringen samt i övrigt godkänner vad i propositionen förordats om inventering,
9. Regionalpolitiskt stöd (mom. 32)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "på området" och den del som på s.46 börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "yrkande1" bort ha följande lydelse:
Sveriges skogsbruk har stor betydelse för uppfyllandet av några av de mest centrala samhällsmålen. Enligt propositionen skall skogspolitiken även i fortsättningen bidra till att uppfylla de övergripande målen för den ekonomiska politiken, regional- och sysselsättningspolitiken samt miljöpolitiken. Utskottet vill erinra om att statsmakterna har, så sent som 1991, lagt fast de övergripande målen. I båda fallen är dessa mål högt ställda. Enligt utskottets mening tillgodoser inte de förslag som läggs fram i den skogspolitiska propositionen dessa mål. I särskilt hög grad gäller detta de regionalpolitiska målen.
När det gäller frågan om ett regionalpolitiskt stöd inom ramen för skogspolitiken erinrar utskottet, i anslutning till motion Jo76, om att ett fortsatt boende på landsbygden är en viktig fråga från skogsbrukets utgångspunkter. En aktiv och levande landsbygd med tillgång till arbetskraft och god infrastruktur är en viktig förutsättning för ett väl fungerande skogsbruk. Omvänt bidrar ett aktivt skogsbruk till möjligheterna för en fortsatt bosättning i många bygder. I ett läge där lönsamheten i skogsbruket viker, och när det finns avsättningsproblem, är det särskilt angeläget att samhället går in med stödåtgärder.
Utskottet anser att det är angeläget att främja regional utveckling genom skogspolitiska insatser. Ekonomiskt stöd till skogsbruket bör därför användas även i fortsättningen för att främja ett aktivt skogsbruk som i dagsläget ger arbetstillfällen och för framtiden en hög och värdefull skogsproduktion. Framför allt är det angeläget med ett statligt stöd till investeringar i skogsvård i Norrlands inland. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna med anledning av motionerna Jo64 yrkande8, Jo70 yrkande4, Jo71 yrkande7, Jo76 yrkande3, Jo78 yrkande2, Jo303, Jo309 yrkande3 och Jo310 yrkande1.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande regionalpolitiskt stöd att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo64 yrkande8, 1992/93:Jo70 yrkande4, 1992/93:Jo71 yrkande7, 1992/93:Jo76 yrkande3, 1992/93:Jo78 yrkande2, 1992/93:Jo303, 1992/93:Jo309 yrkande3 och 1992/93:Jo310 yrkande1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Redovisning av miljömålets uppfyllande (mom. 36)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.49 börjar med "Utskottet förutsätter" och slutar med "behövs inte" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det dock vara viktigt att riksdagen fastställer tidpunkten för när utvärderingen skall redovisas för riksdagen. Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Jo81, att regeringen efter fem år skall återkomma till riksdagen med en rapport angående måluppfyllelse. I det sammanhanget bör det också, enligt utskottets bedömning, finnas ett bättre underlag för hur stor del av skogsmarksarealen som bör undantas från skogsbruk. Med ledning av detta underlag bör då ett slutligt ställningstagande ske till omfattningen av reservatsavsättningar. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande redovisning av miljömålets uppfyllande att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo81 yrkande14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Frö- och plantverksamheten (mom. 47)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.53 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "(avsnitt10)" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som framförts i motionerna Jo79 och Jo81. Frö- och plantverksamheten har fungerat väl, vilket också påvisats av utredningen. Utskottet avvisar bestämt förslaget om privatisering. Privata marknadslösningar kan inte garantera den långsiktighet som krävs eftersom den bygger på en kortsiktig lönsamhet. Starka skogspolitiska skäl talar således för ett fortsatt statligt engagemang för den framtida frö- och plantförsörjningen. Riksdagen bör således avslå regeringens förslag i denna del. Verksamheten behålls inom SVO och divisionaliseras. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande frö- och plantverksamheten att riksdagen med avslag på propositionen i denna del och med anledning av motionerna 1992/93:Jo79 yrkande4 och 1992/93:Jo81 yrkande15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Skogsbruksavgift (mom. 49)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.54 börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder förslaget i motionerna Jo79 och Jo81 att vissa gemensamma insatser för skogsbrukets utveckling, forskning, skogliga inventeringar, informations- och rådgivningskampanjer och speciella naturvårdsinsatser bör kunna finansieras genom en skogsbruksavgift. En sådan avgift på 2 av det taxerade skogsbruksvärdet bör införas. Huvuddelen av intäkterna från avgiften bör föras till en fond för gemensamma insatser för skogsbrukets utveckling där företrädare för branschen bör ha majoritet vid beslut om användning av fondens resurser. Det bör särskilt framhållas att inkomsterna från skogsbruksavgiften inte bör användas för inköp av skogsmark för gemensamma reservatsavsättningar.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande skogsbruksavgift att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo79 yrkande9 och 1992/93:Jo81 yrkande16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Ersättningsfrågorna (mom. 9)
Ivar Virgin, Ingvar Eriksson, Mona Saint Cyr och Carl G Nilsson (allam) anför:
I anslutning till utskottets yttrande (på s.27) om ersättningsrätten vid intrång i pågående markanvändning på grund av förelägganden om naturvårdshänsyn vill vi anföra följande.
Speciellt den biologiska mångfalden riskerar att drabbas hårt om äganderätten inskränks. Mosaiken och mångfalden i naturen vidmakthålls speciellt av de många, olika, små markägarna med beslutanderätt över sin markanvändning. Äganderätten är en av de viktigaste förutsättningarna för en god naturvård och långsiktigt hushållande med naturresurserna.
Enligt vår mening bör ersättning utgå vid en försvårad pågående markanvändning och avse hela fastigheten. Med en sådan inriktning erhålls ett fullgott skydd för äganderätten på alla typer av fastigheter. Vi förutser betydande svårigheter om "berörd del av fastighet" skall definieras i det konkreta ersättningsärendet.
Någon ändring av ersättningsreglerna har inte aktualiserats i samband med förslagen om den nya skogspolitiken. De torde komma att närmare behandlas i samband med ett kommande förslag till miljöbalk. Vi har därför velat markera vår inställning i frågan genom detta särskilda yttrande.
2. Inplantering av främmande arter (mom. 12)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm (allas) anför:
1989 års miljöskyddsutredning har nyligen i sitt betänkande (SOU1993:27) föreslagit att bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar skall införas i miljöbalken. Utredningen föreslår att konsekvensbeskrivningar bör upprättas bl.a. om en verksamhet kan befaras ha betydande påverkan på människors hälsa och på miljön samt om en långsiktigt god hushållning med naturresurser kan äventyras. Ett exempel på åtgärder som bör föranleda krav på konsekvensbeskrivningar är enligt vår uppfattning inplantering av främmande trädslag. Enligt propositionen bör främmande arter endast i undantagsfall och då efter en noggrann värdering komma till användning. Enligt vår uppfattning bör detta skärpas ytterligare. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om att främmande arter inte får planteras in eller sättas ut i naturen utan särskilt tillstånd. Frågan om miljökonsekvensbeskrivningar torde komma att närmare behandlas i samband med Miljöskyddskommitténs förslag, men vi har redan nu velat fästa uppmärksamheten på frågan.
3. Rådgivning, utbildning och forskning (mom. 29, 30)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm (allas) anför:
Den nya skogspolitiken ställer ökade krav på kunskaper. Detta innebär att skogsägare och andra som är yrkesverksamma i skogsnäringen behöver utbildas. Vi har i den socialdemokratiska forskningsmotionen föreslagit ökade fasta forskningsresurser till SLU angående skogsforskningen samtidigt som vi föreslår att adekvat forskning för att mäta uppfyllelse av biologisk mångfald skall prioriteras.
Enligt propositionen skall rådgivning, information och utbildning prägla skogsvårdsorganisationens verksamhet. Om en ny skogspolitik som i stor utsträckning bygger på kunskap skall lyckas, krävs det omfattande utbildnings- och rådgivningsinsatser. Enligt tillgängliga uppgifter utvecklas skogsägandet mot att allt fler skogsägare är allt mindre beroende av sin skog och har allt mindre yrkeserfarenhet. Detta samtidigt som skötseln av skogen har blivit alltmer komplicerad och kunskapskrävande. Det nya miljömålet och näringens sektorsansvar för en rik och varierad skogsmiljö ställer också ökade krav på kunskaper hos skogsägarna.
Vi delar den uppfattning som framförs i propositionen att rådgivningen kommer att vara ett viktigare medel i skogspolitiken än hittills och att den behöver kompletteras med informationsinsatser. S.k. alternativa metoder för avverkning och beståndsanläggning är kunskapskrävande, liksom kraven på miljöhänsyn. Under de närmaste åren kommer det därför att behövas en omfattande rådgivning om den nya skogspolitiken skall utvecklas i avsedd riktning. Samtidigt konstaterar vi att den kraftiga nedskärningen av anslagen till rådgivning innebär att rådgivningsvolymen sjunker högst väsentligt. Det är nödvändigt att utvecklingen av rådgivnings- och informationsverksamheten noga följs, så att inte bristande resurser för kunskapsinhämtning omintetgör genomförandet av den nya skogspolitiken.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
Jag delar den mening som framförs i motion Jo71 att näringsläckaget från våra skogsmarker måste hejdas. Den nuvarande situationen betyder att skogsmarken töms på näringsämnen -- i stället hamnar näringen i våra sjöar och hav där de bidrar till övergödning och förgiftning.
Utdikningar, torrläggningar, felaktiga skogsbruksmetoder och stora kalhyggen bidrar till det ökande näringsläckaget. Trots förbättringar under senare år är situationen inte tillfredsställande. Propositionen är på detta område undermålig. Regeringen bör återkomma med förslag om hur näringsläckaget från skogsmarkerna skall minska. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört med anledning av yrkande5 i motionen. (Hemställan mom.1).
När det gäller contortatall delar jag den mening som framförs i motion Jo71 yrkande9. Varje ytterligare plantering av contorta bör alltså stoppas. De ca 500000ha som redan finns räcker. När plantering av contorta infördes var det för att få en tillfredsställande föryngring i kärva lägen, men eftersom planteringarna där drabbats av skador har contortaodling förbjudits i sådana områden. Kunskaperna om de ekologiska konsekvenserna är ännu så länge bristfälliga men konsekvenserna bedöms i huvudsak vara negativa. (Hemställan mom.13).
Jag delar den mening som framförs i motion Jo71 yrkande1, att ett av de effektivaste sätten att finansiera en ökad reservatsbildning är en naturvårdsavgift på produkter från skogen som kan användas till inköp av reservat och skötseln av dem. Avgiften bör tas ut så tidigt som möjligt i förädlingsprocessen när en producent har att välja mellan jungfrulig råvara eller returmaterial. Avgiften bidrar också till kretsloppssamhället eftersom returmaterial blir lönsammare. (Hemställan mom.48).
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.1, 13 och48 borde ha hemställt:
1. beträffande näringsläckaget från skogsmarkerna att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo71 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del,
13. beträffande förbud mot plantering av contortatall
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo71 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del,
48. beträffande naturvårdsavgift att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo71 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del,
Bilaga 1
Bilaga 2
Förslaget till sanktionsbestämmelser -- 38 § SVL -- har följande innebörd
Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot en föreskrift som har meddelats angående
a) användning av och handel med visst slag av skogsodlingsmaterial (7§ första stycket)
b) skydd mot avverkning av ungskog (10 § andra stycket)
c) ransoneringsbestämmelserna (11 §)
d) samråd med rennäringen (20 §)
e) insektsbekämpning (29 § första stycket);
2. bryter mot bestämmelsen att avverkningen skall vara ändamålsenlig för återväxt av ny skog eller främja skogens utveckling (10 § första stycket);
3. bryter mot
a) förbudet att utan tillstånd avverka i svårföryngrad skog eller skyddsskog (16 § första stycket)
eller bryter mot villkor för avverkning avseende
b) åtgärder för att begränsa eller motverka olägenhet och trygga återväxten (16 § tredje stycket)
c) avverkning i fjällnära skog på grund av naturvårds- eller kulturmiljövårdsintressen (18 § andra stycket)
d) hänsyn till rennäringens intressen (21 § tredje stycket);
4. bryter mot avverkningsförbud med anledning av att säkerhet inte ställs för dyra återväxtåtgärder ((36 §);
5. inte fullgör anmälningsskyldighet inför avverkning och dikning (14§);
6. inte rättar sig efter ett föreläggande eller bryter mot ett förbud som har meddelats för att
a) anpassa hygget med hänsyn till rennäringens intressen (31 §)
b) en föreskrift om hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen skall följas (30 §);
7. genom avverkning eller andra åtgärder
a) gör så att ett ädellövskogsbestånd upphör att vara ädellövskog (25 § första stycket första meningen)
b) bryter mot förbudet att påbörja avverkning i ett ädellövskogsbestånd innan tillstånd erhållits (27§ första stycket)
c) bryter mot ett avverkningsbeslut om sättet för avverkning i ädellövskog (27§ tredje stycket);
I ringa fall döms inte till ansvar.
För att sanktion i någon form skall kunna utdömas vid överträdelse av bestämmelserna om naturvårds- och kulturmiljövårdshänsynen skall också i fortsättningen krävas att skogsvårdsmyndigheten i ett föreläggande har angett vilka hänsyn som skall tas (jfr ovan p.6). Tillsynsbestämmelserna ändras emellertid så att föreläggande får meddelas omedelbart om det behövs för att bevara natur- eller kulturmiljövärden (35§). De skall alltså inte längre behöva föregås av råd och anvisningar.