En ekonomisk politik för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000, m.m.
Betänkande 1995/96:FiU15
Finansutskottets betänkande
1995/96:FIU15
En ekonomisk politik för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000, m.m.
Innehåll
1995/96 FiU15
Sammanfattning
Inledning
Det alltjämt svåra läget på arbetsmarknaden kräver ytterligare åtgärder. Utskottet framhåller att samarbetet mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet har haft en avgörande betydelse för den politiska stabiliteten och bidragit till sänkta räntor. Samarbetet har också lett till att riksdagen ställt sig bakom de åtgärder för att stärka den svenska ekonomin som föreslogs i årets vårproposition. De tidigare beslutade åtgärderna för att pressa tillbaka arbetslösheten förstärks nu med bl.a. en miljard kronor till ett treårigt program för småföretagens utveckling, förnyelse och tillväxt, en miljard kronor för ett femårigt program för kretsloppsanpassning, en miljard kronor till ett program för att stärka samarbete och utveckling i Östersjöregionen samt en kraftig satsning på utbildning, t.ex. 30 000 permanenta högskoleplatser.
Konjunkturutvecklingen
Konjunkturutvecklingen i Västeuropa kännetecknas alltjämt av en avmattning som håller tillbaka efterfrågan på svenska exportvaror. Det positiva inslaget i det internationella konjunkturläget är bl.a. en fortsatt god ekonomisk utveckling i Förenta staterna och en utveckling i Japan som kan innebära att Japan kommer ur den svacka som under några år präglat ekonomin. Konjunkturinstitutet gör i sin senaste prognos bedömningen att konjunktur- avmattningen blir kortvarig Den svenska ekonomin kan nå en BNP- tillväxt på något under 1 % år 1996 och något över 2 % år 1997. Utvecklingen på arbetsmarknaden har varit mycket svag de senaste månaderna vilket med stor sannolikhet innebär att antalet sysselsatta minskar i år. En återhämtning bör kunna ske nästa år. Förutsättningarna för att underskottet i den offentliga sektorn skall stanna vid ca 2,5 % av BNP år 1997 är mycket goda.
Förslagen
I betänkandet behandlar finansutskottet regeringens förslag till åtgärder för att halvera den öppna arbetslösheten fram till år 2000 (prop. 1995/96:207 och 222) jämte motioner.
Skattepolitiken
Utskottet tillstyrker regeringens förslag på skatteområdet. Försäljningsskatten på motorfordon slopas på personbilar i miljöklass 1 och 2 samt sänks till 2 000 kr i miljöklass 3. Utskottet tillstyrker i sammanhanget, på förslag av skatteutskottet, en motion som föreslår att lagen skall tillämpas fr.o.m. dagen för offentliggörandet av förslaget den 11 juni 1996. Fordonsskatten höjs den 1 oktober 1996 med 50 % utom för dieselbilar av årsmodell 1994 eller senare. För dessa begränsas höjningen till 15 %. Utskottet tillstyrker att tobaksskatten höjs med 15 % den 1 januari 1997. Stämpelskatten sätts tillfälligt ned till en tredjedel vid förvärv av fast egendom och tomträtter under perioden från den 12 juni 1996 till den 31 december 1997. Allmänna pensionsfonden föreslås, för att skapa konkurrensneutralitet, bli skattskyldig enligt stämpelskattelagen för förvärv och inteckningar för juridiska personer fr.o.m den 1 augusti 1996. Slutligen tillstyrker utskottet förslaget att skatten på utdelningar och vinster på andelar i allemansfonder höjs från 20 % till 30 % fr.o.m. år 1997.
Näringspolitiken
På näringsområdet föreslås att en miljard kronor avsätts till ett treårigt program för utveckling, förnyelse och tillväxt. Medlen skall användas för att främja småföretagsutveckling i vid mening. Vidare föreslås att en miljard kronor avsätts under en femårsperiod till ett program för att stärka samarbete och utveckling i Östersjöregionen. Medlen skall tillföras en fond som fördelas efter förslag av Statsministerns Östersjöråd. Rådets arbete skall koncentreras till fem områden; livsmedel, energisystem, ömsesidigt kunskapsutbyte, stärkt infrastruktur samt samarbete för att skydda miljön runt Östersjön. Slutligen föreslås inom näringsområdet att dessutom en miljard kronor avsätts för ett femårigt program för omställning till en hållbar utveckling med syfte att driva på den tekniska utvecklingen samt att skapa sysselsättning främst genom kretsloppsanpassning av byggnader, återvinning och minskad deponering av byggnadsmaterial samt åtgärder inom va- området och avfallsområdet. Av de medel (400 miljoner kronor) som är avsatta för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting för år 1996 föreslås att 200 miljoner kronor skall få användas för projekt som bidrar till omstruktureringen i den kommunala verksamheten. Genom projekten förbättras förutsättningarna för en fortsatt anpassning till den ekonomiska situationen. Anpassningen kan ske på ett sätt som säkerställer kvaliteten i ett långsiktigt perspektiv och möjliggör en lägre takt i uppsägningen av personal och en höjning av de anställdas kompetens.
Utbildningspolitiken
På utbildningsområdet föreslås att den tidigare aviserade utbildningssatsningen med 100 000 reguljära platser inom vuxenutbildningen fullföljs och byggs ut successivt. Den skall vara fullt genomförd från hösten 1997. 30 000 permanenta platser inrättas inom högskolan, från år 1997 med 15 000 och från hösten 1999 med 15 000. Ett förslag till fördelning av platserna redovisas i propositionen.
Arbetsmarknad för ökad sysselsättning
Finansutskottet instämmer i regeringens uppfattning att förutsättningarna för att kampen mot arbetslösheten skall lyckas är en god samhällsekonomisk grund, en förbättrad och utbyggd utbildning samt goda förutsättningar för företagen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag inom arbetsmarknadspolitikens område. Arbetslivsutveckling skall bedrivas även under år 1997. Under budgetåret 1997 avsätts högst 620 miljoner kronor för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten. Av medlen får 20 miljoner kronor användas för att stimulera effektivare arbetsformer inom arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten. Individuella handlingsplaner upprättas mellan arbetsförmedlingen och den arbetssökande. Den utbildning som erbjuds en arbetssökande som arbetsmarknadsutbildning skall vara anpassad till den sökandes behov och förutsättningar samt till kraven på arbetsmarknaden. Sammansättningen av arbetsförmedlingsnämnderna ger kommunerna en starkare roll. Majoriteten i arbetsförmedlingsnämnderna skall utses på förslag av kommunen. I nämnden skall finnas representanter för det lokala näringslivet och arbetstagarorganisationer. Det bör finnas en arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun. En arbetslös som deltar i en av arbetsförmedlingen erbjuden aktivitet får aktivitetsstöd i form av utbildningsbidrag, som i normalfallet får utgå i högst 6 månader. Ersättning lämnas med samma belopp som den arbetslöse skulle fått från arbetslöshetskassa respektive KAS, dock lägst 230 kr. Utomnordisk medborgare som varit arbetslös och inskriven vid arbetsförmedlingen i två år eller längre skall vid behov kunna erbjudas rätt att studera i reguljärt utbildningsväsende motsvarande grundskole- och gymnasienivå inom ramen för arbetsmarknadsutbildning. Anställningskravet vid arbetsplatsintroduktion slopas från den 1 september 1996. En arbetsgivare får beviljas rekryteringsstöd med högst 350 kr per dag, dock högst 50 % av lönekostnaden, i högst 6 månader om arbetsgivaren anställer en person som arbetsförmedlingen anvisar. Motsvarande regler bör gälla för statsbidrag till beredskapsarbete av tjänstekaraktär. En arbetsgivare får beviljas bidrag för utbildningsvikariat med högst 350 kr per dag, dock högst 50 % av lönekostnaden, i högst 6 månader om arbetsgivaren anställer en person som arbetsförmedlingen anvisar. När arbetsgivaren själv bekostar fortbildning i ny teknik eller för utförande av nya arbetsuppgifter kan utbildningsstöd till arbetsgivaren ges med högst 40 kr per timme, dock motsvarande högst 20 000 kr per vikarie. Vikariatstöd får beviljas i högst sex månader. Vikariatstöd bör kunna lämnas som stöd till arbetsgivaren då ordinarie anställd är ledig med lön för att starta egen verksamhet. Reglerna skall gälla från den 1 januari 1997. Pendlingsstöd skall fr.o.m. den 1 januari 1997 lämnas endast för de reskostnader som överstiger de kostnader som den arbetslöse normalt skulle ha haft för resor till och från ett arbete inom normalt pendlingsavstånd, dock högst 1 200 kr/månad. Regeln för restid slopas. Särskilda åtgärder skall vidtas för äldre långtidsarbetslösa. Personer över 55 år som har rätt till arbetslöshetsersättning och som varit inskrivna vid arbetsförmedlingen i minst två år skall få möjlighet att delta i ett offentligt tillfälligt arbete (OTA). Ersättningen skall motsvara arbetslöshetsersättningen. OTA skall finnas under 1997 och 1998. Arbetslösa kvinnor som tidigare arbetat inom främst den offentliga sektorn skall få möjlighet att starta eget företag eller kooperativ. Stöd till sådan åtgärd skall kunna utgå i högst tolv månader till dem som varit inskrivna vid arbetsförmedlingen i mer än två år.
Arbetslöshetsförsäkringen
Arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring markeras tydligare. Försäkringen är och skall vara en omställningsförsäkring för personer med en fast förankring på arbetsmarknaden. Omställningsförsäkringen skall också ge tydliga signaler om att arbetslöshetsersättningen är tillfällig. På förslag av arbetsmarknadsutskottet biträder finansutskottet regeringens förslag till ändringar i reglerna för arbetslöshetsersättning (ALF) och kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). Utskottet föreslår dock att regeringens förslag skall modifieras på några punkter. För rätt till arbetslöshetsersättning under en första ersättningsperiod kommer i fortsättningen att krävas att den arbetslöse i princip arbetat på minst halvtid under minst nio månader. Den arbetslöse skall under de tolv månaderna närmast före anmälan till arbetsförmedlingen i minst nio månader ha utfört reguljärt arbete under minst 80 timmar/månad, eller halvtid enligt gällande kollektivavtal. Arbete med rekryteringsstöd kommer inte längre att kvalificera för en första ersättningsperiod. För rätt till ny ersättningsperiod skall den sökande ha uppfyllt ett nytt arbetsvillkor. Det kan ske genom att den sökande haft reguljärt förvärvsarbete eller deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i minst sex månader med minst 80 timmar per månad. Han eller hon kan också kvalificera sig genom att under motsvarande tid genomgå utbildning med särskild studiefinansiering. Möjligheten att omväxlande uppbära arbetslöshetsersättning och delta i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd begränsas till högst tre år (ersättningstid). Ersättningstiden kan förlängas till högst fyra år om sökande under ersättningstiden har utfört reguljärt förvärvsarbete eller deltagit i reguljär utbildning. För den som före det kommande årsskiftet påbörjat en ersättningsperiod räknas redan förbrukade ersättningsdagar i den pågående perioden in i den totala ersättningstiden. Pågående period skall dock anses ha börjat tidigast den 1 januari 1996. För rätt till KAS under en första ersättningsperiod krävs förvärvsarbete under minst sex månader. Möjligheten att kvalificera sig för en första ersättningsperiod med KAS genom det s.k. studievillkoret behålls för att stimulera främst ungdomar att fullfölja sin utbildning. De ändringar som görs i arbetslöshetsersättningen kommer i övrigt också att gälla för KAS. Dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen skall beräknas på genomsnittet av arbetstiden och inkomsten under de tolv månaderna närmast före arbetslösheten. Dessa tolv månader utgör en ramtid som kan förlängas bakåt i tiden vid styrkt sjukdom och vård av eget barn eller adoptivbarn som inte fyllt två år. När ersättningsnivån skall fastställas bortses från sådan tid som alltså blir överhoppningsbar. Vid beräkningen av dagpenningnivån minskas normalarbetstiden om den arbetslöse sänkt sitt arbetsutbud. Normalarbetstiden och normalinkomsten ökas å andra sidan om sökande har utfört reguljärt förvärvsarbete sammanhängande i minst sex månader under ersättningstiden. Dagersättningen är alltid lägst 230 kr. Den som avvisar erbjudande om utbildning som ger rätt till studiefinansiering motsvarande arbetslöshetsersättning eller avbryter sådan utbildning utan giltig anledning skall avstängas från rätt till arbetslöshetsersättning. Antalet karensdagar i ALF och KAS ökar från fem till sex.
Enligt finansutskottets mening bör ersättningsnivån inom arbetslöshetsförsäkringen höjas till 80 % den 1 januari 1998. Utskottet anser dock att höjningen skall finansieras fullt ut genom besparingar på arbetslöshetsförsäkringens utgiftssida och att finansieringen av höjningen skall vara säkerställd innan något förslag framläggs. I propositionen anges ett antal tänkbara besparingsalternativ som enligt finansutskottets mening bör kunna ligga till grund för fortsatta överväganden. Det gäller dels möjligheten att begränsa uppräkningen av ersättningen på grund av löneavtal till högst 2 %, dels möjligheten att samordna arbetslöshetsersättningen med avgångsvederlag, semesterersättning och föräldrapenning. Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets uppfattning att det i dag gällande maximala beloppet för dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen inte bör höjas i samband med att ersättningsnivån höjs till 80 %. Till betänkandet har fogats 172 reservationer och 18 särskilda yttranden som framgår av innehållsförteckningen. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna har lämnat 19 gemensamma reservationer. Till en av dessa har även Miljöpartiet anslutit sig.
Inledning
I detta betänkande behandlar finansutskottet
dels proposition 1995/96:207 En ekonomisk politik för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000,
dels proposition 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m.,
dels de med anledning av proposition 207 väckta motionerna 1995/96:Fi109 av Carl Bildt m.fl. (m), 1995/96:Fi110 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), 1995/96:Fi111 av Gudrun Schyman m.fl. (v), 1995/96:Fi112 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp), 1995/96:Fi113 av Alf Svensson m.fl. (kds), 1995/96:Fi114 av Birgitta Hambraeus (c), 1995/96:Fi115 av Lena Klevenås (s),
dels de med anledning av proposition 222 väckta motionerna 1995/96:Fi116 av Gudrun Schyman m.fl. (v), 1995/96:Fi117 av Birger Schlaug m.fl. (mp), 1995/96:Fi118 av Alf Svensson m.fl. (kds), 1995/96:Fi119 av Karin Falkmer m.fl. (m), 1995/96:Fi120 av Bo Lundgren m.fl. (m), 1995/96:Fi121 av Beatrice Ask m.fl. (m), 1995/96:Fi122 av Per Unckel m.fl. (m), 1995/96:Fi123 av Anne Wibble m.fl. (fp), 1995/96:Fi124 av Kenth Skårvik m.fl. (fp), 1995/96:Fi125 av Sten Tolgfors och Per Bill (m), 1995/96:Fi126 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp), 1995/96:Fi127 av Eva Eriksson (fp), 1995/96:Fi128 av Ulf Melin (m), 1995/96:Fi129 av Jerry Martinger (m), 1995/96:Fi130 av Hans Karlsson och Ann- Marie Fagerström (s), 1995/96:Fi131 av Inger Lundberg m.fl. (s), 1995/96:Fi132 av Gudrun Lindvall (mp), 1995/96:Fi133 av Lars Hedfors och Eskil Erlandsson (s, c), 1995/96:Fi134 av Karin Olsson m.fl. (s, c), 1995/96:Fi135 av Helena Nilsson och Ingbritt Irhammar (c), 1995/96:Fi136 av Kjell Ericsson (c) och 1995/96:Fi137 av Lisbeth Staaf- Igelström (s),
dels de med anledning av händelse av större vikt väckta motionerna 1995/96:A45 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), 1995/96:A46 av Alf Svensson m.fl. (kds) samt 1995/96:A49 av Carl Bildt m.fl. (m).
Regeringens lagförslag
Regeringens i proposition 222 framlagda lagförslag återfinns i bilaga 1 till betänkandet. Såvitt avser förslagen till dels lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, dels lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd har utskottet vidtagit vissa rättelser avseende nuvarande lydelse.
Utskottets lagförslag
Av utskottet framlagda lagförslag återfinns i bilaga 2 till betänkandet resp. i utskottets hemställan.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett tio av riksdagens utskott tillfälle att avge yttrande över de förslag i propositionerna jämte motioner som rör resp. utskotts beredningsområde. Yttranden har avlämnats från - skatteutskottet (1995/96:SkU13y), - lagutskottet (1995/96:LU6y), - utrikesutskottet (1995/96:UU7y), - socialförsäkringsutskottet (1995/96:SfU6y), - kulturutskottet (1995/96:KrU12y), - utbildningsutskottet (1995/96:UbU7y), - jordbruksutskottet (1995/96:JoU8y), - näringsutskottet (1995/96:NU10y), - arbetsmarknadsutskottet (1995/96:AU6y) samt - bostadsutskottet (1995/96:BoU11y).
Yttrandena återfinns i betänkandets del 2, bilagorna 3-12.
Inkomna skrivelser m.m.
Under ärendets gång har utskottet mottagit skrivelser från Arbetslöshetskassornas samorganisation, Fondbolagens förening, Kooperativa institutet, Lärare vid landstingets folkhögskolor i Västernorrland samt privatpersoner. En gemensam skrivelse har den 4 juli inkommit från företrädare i utskottet för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna med förslag om vissa omedelbara åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för nya, verkliga jobb och minska den totala arbetslösheten.
Företrädare för Kooperativa institutet har inför en delegation av utskottet redovisat synpunkter på förslaget om nedsättning av socialavgifterna.
Utfrågning
Generaldirektör Alf Carling från Konjunkturinstitutet har den 28 juni inför utskottet redovisat institutets rapport Konjunkturläget juni 1996.
Propositionernas förslag
Proposition 207
I proposition 207 föreslår regeringen (Finansdepartementet) 1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken som regeringen förordat, 2. att riksdagen godkänner vad regeringen har anfört (2.2) om målet att halvera den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000.
Proposition 222
I proposition 222 föreslår regeringen (Finansdepartementet) 1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:537) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, 2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327), 3. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343), 4. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 5. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall, 6. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 7. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1851) om skattelättnader för sparande i allemansfond, 8. att riksdagen till Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 000 000 000 kr, 9. att riksdagen till Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under första huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 000 000 000 kr, 10. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under fjortonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning med 1 000 000 000 kr, 11. att riksdagen godkänner den föreslagna användningen av medel på det under sjunde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Särskilda insatser för vissa kommuner och landsting (avsnitt 5.6), 12. att riksdagen godkänner att en utbildningssatsning görs i enlighet med de riktlinjer som regeringen förordar (avsnitt 6.3.1 och 6.4.1), 13. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om arbetslivsutveckling, 14. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa, 15. att riksdagen godkänner regeringens förslag att högst 620 000 000 kronor av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten (avsnitt 7.2.5), 16. att riksdagen godkänner regeringens förslag i fråga om sammansättningen av arbetsförmedlingsnämnderna (avsnitt 7.2.6), 17. att riksdagen godkänner regeringens förslag att det bör finnas en arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun (avsnitt 7.2.6), 18. att riksdagen godkänner regeringens förslag om att sammanföra bidragen till deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder till ett aktivitetsstöd och nivån på sådant stöd (avsnitt 7.2.7), 19. att riksdagen godkänner regeringens förslag i fråga om utomnordiska medborgares och arbetshandikappades rätt att studera inom det reguljära utbildningsväsendet motsvarande grundskole- och gymnasienivå inom ramen för arbetsmarknadsutbildning (avsnitt 7.3.3), 20. att riksdagen godkänner regeringens förslag att anställningskravet vid arbetsplatsintroduktion slopas fr.o.m. den 1 september 1996 (avsnitt 7.3.4), 21. att riksdagen godkänner regeringens förslag om bidragsnivåer och bidragsvillkor vid rekryteringsstöd och statsbidrag till beredskapsarbete av tjänstekaraktär (avsnitt 7.3.6), 22. att riksdagen godkänner regeringens förslag i fråga om bidragsnivåer och bidragsvillkor vid utbildningsvikariat (avsnitt 7.3.7), 23. att riksdagen godkänner regeringens förslag i fråga om villkoren för pendlingsstöd (avsnitt 7.3.9), 24. att riksdagen godkänner regeringens förslag att äldre arbetslösa skall ges möjlighet till viss sysselsättning inom offentliga sektorn (avsnitt 7.4.2), 25. att riksdagen godkänner regeringens förslag i fråga om aktivitetsstöd/starta- eget bidrag till arbetslösa kvinnor (avsnitt 7.4.6), 26. att riksdagen godkänner regeringens förslag till besparingar i fråga om aktivitetsstödet, rekryteringsstödet och upphandlad arbetsmarknadsutbildning (avsnitt 7.2.7 och 7.3.3), 27. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, 28. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.
Motionerna
Motionsyrkanden med anledning av proposition 207
1995/96:Fi109 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om målet att villkoren för arbete och företagande skall förbättras så att den verkliga arbetslösheten sjunker väsentligt mer än vad som motsvaras av en halvering av den öppna arbetslösheten till år 2000, 3. att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen beslutar godkänna utgiftstaken för åren 1997, 1998 och 1999, 4. att riksdagen beslutar godkänna den preliminära fördelningen av utgifterna per utgiftsområde i enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:Fi110 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som anförts i motionen, 2. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om målet att halvera såväl den öppna som den totala arbetslösheten genom tillkomsten av ca 400 000 nya jobb till år 2000, 3. att riksdagen beslutar om utgiftstak totalt och för enskilda utgiftsområden enligt vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen beslutar om sänkta arbetsgivaravgifter med sammanlagt 12 miljarder kronor enligt vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen beslutar avskaffa dubbelbeskattningen av aktier enligt vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen beslutar upphäva de särskilda, restriktiva placeringsreglerna för allemansfonder samtidigt som den förmånligare skattesatsen avskaffas, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att brytpunkten i inkomstbeskattningen ej bör sänkas, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lägre skatt för fåmansbolag, 9. att riksdagen beslutar att upphäva beslutet om förlängning av sjuklöneperiod, 10. att riksdagen beslutar att upphäva beslutet om snabbare inbetalning av moms.
1995/96:Fi111 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett program för sysselsättning, 3. att riksdagen godkänner målet om att halvera den öppna arbetslösheten, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målet om en halvering av den öppna arbetslösheten.
1995/96:Fi112 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att anta de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som föreslås i motionen, 2. att riksdagen beslutar att anta de mål för minskad arbetslöshet som föreslås i motionen.
1995/96:Fi113 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas 1. att riksdagen antar de riktlinjer för den ekonomiska politiken som anges i motionen, 2. att riksdagen antar vad i motionen anförts om målet att halvera den totala arbetslösheten till år 2000.
1995/96:Fi114 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen beslutar utreda Riksbankens uppgifter och se över lagen om Riksbanken.
1995/96:Fi115 av Lena Klevenås (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den halvårsvisa avstämningen av den öppna arbetslösheten bör kompletteras med en avstämning av hur omställningen till det ekologiskt hållbara samhället fortskrider, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöanpassad fastighetsskatt.
Motionsyrkanden med anledning av proposition 222
1995/96:Fi116 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett program för sysselsättningen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett samlat ställningstagande för att justera de fördelningspolitiska skevheterna i skattereformen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för skattepolitiken, 4. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om tillfällig nedsättning av stämpelskatten i vissa fall, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ökad miljörelatering av bilbeskattningen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dubbelbeskattningen, 7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till värnskatt på bolag enligt vad i motionen anförts, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avsättning till periodiseringsfond, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjd bolagsskatt, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkta arbetsgivaravgifter och sänkt skatt för tjänsteproduktion, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopat grundavdrag, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tredjepartsfinansiering för ekologiskt hållbar utveckling, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om halvering av patentavgifter, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringsstöd till jordbruket, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om program för omställning till hållbar utveckling, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gymnasieelevers möjlighet att behörighets- eller konkurrenskomplettera betyg utan att behöva erlägga någon avgift, 18. att riksdagen beslutar att öka antalet folkhögskoleplatser med 5 000 utöver vad regeringen föreslår eller således att anslaget höjs med 40 miljoner kronor, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkhögskolors möjlighet att ge basårsutbildning, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att särskilt utbildningsbidrag skall utgå för hela den studietid som behövs för att kortutbildade och arbetslösa personer skall kunna fullfölja sina studier, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förlängning av arbetsplatsintroduktion till ett år för arbetslösa akademiker utan arbetslivserfarenhet och invandrare, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten för arbetslösa akademiker, med naturvetenskaplig eller teknisk grundexamen, att få särskilt utbildningsbidrag under ett år för att läsa en praktisk pedagogisk utbildning, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden som ett fjärde mål för AMV, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om institut för utvärdering av arbetsmarknadspolitiken, 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokal förankring av arbetsmarknadspolitiken, 26. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till nivå på aktivitetsstödet, 27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordnad rehabilitering, 28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en modifierad äldreregel vid förtidspension, 29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av systemet med individuella handlingsplaner, 30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljningsprogram efter datorteksutbildning, 31. att riksdagen beslutar att bidraget vid utbildningsvikariat skall uppgå till högst 500 kr per dag och 80 kr per studietimme, 32. att riksdagen avslår regeringens förslag om bidragsnivåer och bidragsvillkor vid rekryteringsstöd och statsbidrag till beredskapsarbete av tjänstekaraktär, 33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagreglering för ledighet vid starta eget-verksamhet, 34. att riksdagen beslutar om att förlänga lagen (1995:409) om arbetslivsutveckling budgetåret 1997, 35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om offentliga arbetsgivares ansvar för invandrare på arbetsmarknaden, 36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpning av lagen mot etnisk diskriminering, 37. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till lag om offentliga arbeten för äldre, 38. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om äldre arbetslösas sysselsättning i offentliga sektorn enligt vad i motionen anförts, 39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nytt förslag till åtgärd för lokalt bundna långtidsinskrivna, 40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett obligatoriskt system av praktikplatser, 41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett system av framtidsfonder, 42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en tidsplan för förkortning av arbetstiden, 43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att initiera samtal med arbetsmarknadens parter om en arbetstidsförkortning, 44. att riksdagen beslutar om utvidgad försöksverksamhet med arbetstidsförkortning enligt vad i motionen anförts, 45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk utredning av arbetsrätten, 46. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förtur till lediga timmar för deltidsanställda enligt vad i motionen anförts, 47. att riksdagen hos regeringen begär förslag till rätt till kompetensutveckling på arbetsplatsen enligt vad i motionen anförts, 48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ändring i förordningen om lönebidrag, 49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återta ändringen i förordningen om lönebidrag, 50. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till besparingar i fråga om aktivitetsstöd, rekryteringsstöd och upphandlad arbetsmarknadsutbildning, 51. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, 52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av höjning av a- kasseersättningen till 80 %, 53. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, 54. att riksdagen beslutar om a- kasseersättning till deltidsarbetslösa enligt vad i motionen anförts.
1995/96:Fi117 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om synen på sysselsättning och lönearbete, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om framtidens arbetsmarknad, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ökad tillväxt inte löser problemet med arbetslösheten, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den ekologiska omställningen som motor för framtidens arbetsmarknad, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målet för sänkning av den totala och den öppna arbetslösheten, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om "gröna" jobb och utökade budgetramar inom energisektorn, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kretsloppsanpassade va- system, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppdrag till Naturvårdsverket om sammanställning av erfarenheter från kretsloppsanpassade va-system, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökad utgiftsram för sanering av miljöskadade områden, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökad utgiftsram för kalkning av försurade sjöar, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om naturvårdsinventeringar, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om naturbevakare, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att investeringsbidrag till allergisanering skall ingå i de aviserade miljösatsningarna, 14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till "grönt" ROT-bidrag i enlighet med vad som anförts i motionen, 15. att riksdagen avslår förslaget till lag om tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöanpassade transportsystem, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att begränsa buller, 18. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1996:537) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, 19. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327), 20. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343), 21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av beskattningen av bilförmån i enlighet med riktlinjerna i motionen, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad beräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt, 23. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändring av stödet till kulturarbetare i form av ett konstnärstillägg i enlighet med vad som anförts i motionen, 24. att riksdagen beslutar att programmet för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen skall genomföras på tre år i stället för fem år och ges en tydlig miljöinriktning, 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en skatteväxling på 25 miljarder kronor på tre år och 100 miljarder kronor fram till år 2010, 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskad arbetslöshet genom sänkt arbetstid, 27. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om 35 timmars veckoarbetstid i enlighet med vad som anförts i motionen, 28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om initiativ till ett kontrakt med arbetsmarknadens parter om en arbetstidsförkortning till 35 timmars arbetsvecka, 29. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om sabbatsår enligt den danska modellen; en förutsättning för tjänstledigheten bör vara att en arbetslös kan beredas arbete i den tjänstlediges ställe under tiden för tjänstledigheten, 30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av möjligheten till arbetsdelning enligt den danska s.k. sopåkarmodellen, 31. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur moment om företagande kan komma in i kursplanerna i alla stadier i undervisningsväsendet, 32. att riksdagen hos regeringen begär förslag till inrättande av ett särskilt organ för fortlöpande förenklingar och avregleringar för företagande, 33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattningen av arbetande kapital, 34. att riksdagen beslutar att börsnoterade aktier vid förmögenhetsbeskattning skall värderas till 75 % av marknadsvärdet, 35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statligt stöd till nätverk som stimulerar småföretagens miljötänkande, 36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare medel för utökning av rådgivningen vid landets kooperativa utvecklingscentra som del i den aviserade satsningen på företagande, 37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överflytta ansvar för delar av anslag för nyföretagarlån till kvinnors företagande till LKU, 38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att undersöka en alternativ utformning av nedsättningen av sociala avgifter för företag, 39. att riksdagen avslår regeringens förslag till treårigt program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt, 40. att riksdagen hos regeringen begär förslag till samlad redovisning och analys av företagsstöden i enlighet med vad som anförts i motionen, 41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av särskilda stimulanser för tjänstesektorn, 42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sambandet mellan ekonomisk tillväxt och sysselsättningen inom den offentliga sektorn, 43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder som medför en ökad ekonomisk ram för kommuner och landsting, 44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitikens uppgift, 45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förnyelse av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, 46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åldersgränsen vid offentliga tillfälliga arbeten för äldre, 47. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en utredning om villkoren för lokala arbetsmarknader enligt förslaget i motionen, 48. att riksdagen, vid bifall till hemställanspunkt 26 om sänkt arbetstid, hos regeringen begär förslag om tidsbegränsade arbetsmarknadspolitiska åtgärder i befintlig verksamhet enligt den s.k. Kalmarmodellen, 49. att riksdagen hos regeringen begär tillsättandet av en utredning om sammanslagna lokala organisationer i enlighet med vad som anförts i motionen, 50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en mer genomtänkt planering av den utökade utbildningen, 51. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda utbildningsinsatser för arbetslösa med specifika läs- och skrivsvårigheter, 52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på ökade insatser från näringslivet vad gäller arbetsplatsförlagd utbildning, praktik och fortbildning, 53. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat deltagande från universitet och högskolor i form av service till och samarbete med offentliga tjänstesektorn och det privata näringslivet, 54. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärlingssystem, 55. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med könsuppdelad statistik i enlighet med vad i motionen anförts, 56. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att hälften av det stöd som utgår till nyföretagande skall tilldelas kvinnliga företagare, 57. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att hälften av AMS medel för arbetslöshetsåtgärder skall tilldelas kvinnor, 58. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samordning av olika ersättningssystem, 59. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk beredning för samordning av olika ersättningssystem, 60. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade åldersgränser för studiestöd via a-kassa för gymnasie/grundskolestudier, 61. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, 62. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, 63. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvalificering och garantinivå i arbetslöshetsförsäkringen, 64. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen, 65. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansieringen av en höjning av ersättningsnivån till 80 % i arbetslöshetsförsäkringen för dem med lägre inkomster, 66. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bortre parentes och ersättningar vid långvarig arbetslöshet, 67. att riksdagen av regeringen begär förslag om ändring av lagbestämmelserna om visstidsanställning vid arbetsanhopning i enlighet med vad som anförts i motionen, 68. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om provanställning, 69. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagbestämmelserna om turordningsregler i företag med högst 10 anställda i enlighet med vad som anförts i motionen, 70. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring som omöjliggör stridsåtgärd som har till ändamål att kollektivavtal skall träffas med ett företag som inte har några arbetstagare eller där bara företagaren eller dennes familjemedlemmar är arbetstagare, 71. att riksdagen antar de i motionen framställda förslagen till ändringar i lagen mot etnisk diskriminering.
1995/96:Fi118 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkt fastighetsskatt, 2. att riksdagen avslår regeringens förslag om slopad förmånsbehandling av allemansfonder, 3. att riksdagen beslutar om enkelbeskattning på risksparande i enlighet med den lagstiftning som infördes av fyrpartiregeringen att gälla fr.o.m. den 1 januari 1997, 4. att riksdagen avslår regeringens förslag om att sänka avsättningsmöjligheten till periodiseringsfond, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om minskat företagsstöd med 2 200 miljoner kronor för 1997, 2 500 miljoner kronor för 1998 och 2 700 miljoner kronor för 1999 för finansiering av nedsättning av arbetsgivaravgifterna, 6. att riksdagen avslår regeringens förslag om avskaffandet av riskkapitalavdrag, 7. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra en översyn av reglerna för riskkapitalavdrag, 8. att riksdagen avslår regeringens förslag om att minska uppräkningen av skiktgränsen för statlig skatt, 9. att riksdagen beslutar att antalet nya permanenta platser i högskolan under 1999 begränsas till 7 500 och att studiemedel anvisas i motsvarande omfattning, 10. att riksdagen beslutar att 10 000 nya permanenta platser inrättas på komvux år 1997 och att studiemedel anvisas i motsvarande omfattning, 11. att riksdagen beslutar att 180 miljoner kronor anvisas till folkhögskolor och studieförbund utöver regeringens förslag, för att nya permanenta platser skall inrättas 1997, och att studiemedel anvisas i motsvarande omfattning, 12. att riksdagen beslutar att barntillägget i svuxa återinförs, 13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättandet av system med kompetenskonto, 14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett nationellt program med speciell inriktning på företagande i gymnasieskolan, förslag om folkhögskolekurser om företagande samt förslag om kurser och utbildningsprogram inriktade på företagande på högskolenivå, 15. att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande av ett nytt institut direkt underställt Arbetsmarknadsdepartementet, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt reformering av AMS, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nytt sätt att mäta resultatet i arbetsmarknadspolitiken, med intervall i antalet personer i åtgärder och med kostnadseffektivitet i form av resultat med människor i reguljärt arbete efter en åtgärdsperiod, 18. att riksdagen beslutar slopa anställningskravet vid arbetsplatsintroduktion fr.o.m. den 1 augusti 1996, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den personkrets som kan omfattas av ALU, 20. att riksdagen beslutar avskaffa pendlingsstödet, 21. att riksdagen avslår regeringens förslag om tillfälliga offentliga arbeten, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lönebidrag för arbetshandikappade, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sabbatsår, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomslöner, 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulansbidrag för arbetsdelning inom offentlig verksamhet, 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning/kompetensutveckling för personal inom kommunernas och landstingens vård- och omsorgsverksamhet, 27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionalpolitisk helhetssyn och avskaffande av startbidraget, 28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, 29. att riksdagen avslår regeringens förslag avseende arbetsvillkoret, normalarbetstid och normalinkomst, 30. att riksdagen beslutar om fortsatt anläggningsstöd för salix, 31. att riksdagen beslutar om fortsatt investeringsstöd för solvärme i bostäder, 32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt stöd till investeringar i vindkraft, 33. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen att skattereduktion inom ramen för ROT- åtgärder skall medges för konvertering av elvärme till andra uppvärmningsformer, 34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sysselsättning inom jordbruks- och livsmedelssektorn, 35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatteavdrag och fonderingsmöjligheter för yrkesfiskare.
1995/96:Fi119 av Karin Falkmer m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen avslår förslaget om ett program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett investeringsstöd för jordbruket, 3. att riksdagen avslår förslaget om ett program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen avslår förslaget om ett program för omställning till hållbar utveckling i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen avslår förslaget om särskilda insatser för omstrukturering i vissa kommuner och landsting i enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:Fi120 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1851) om skattelättnader för sparande i allemansfonder i enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:Fi121 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag om en utbildningssatsning i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vuxenutbildningen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personliga utbildningskonton, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad och kvalitet i utbildningen och då i synnerhet i den högre utbildningen.
1995/96:Fi122 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen avslår regeringens förslag i fråga om sammansättningen av arbetsförmedlingsnämnderna i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen avslår regeringens förslag att det bör finnas en arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens förslag om utomnordiska invandrares och arbetshandikappades möjligheter att studera inom det reguljära utbildningsväsendet på grundskole- och gymnasienivå, 5. att riksdagen avslår regeringens förslag att äldre arbetslösa skall ges möjlighet till viss sysselsättning inom offentliga sektorn i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen avslår regeringens förslag i fråga om aktivitetsstöd/starta- eget-bidrag till arbetslösa kvinnor i enlighet med vad som anförts i motionen, 7. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen, 8. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd i enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:Fi123 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsmarknadspolitiken bör förbli en statlig angelägenhet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts a) om utvärdering av hur målen för Arbetsmarknadsverket har uppnåtts, b) om verkan av personalförstärkningar till arbetsförmedlingarna och c) om hur arbetslivsutveckling (ALU) har fungerat, 3. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag till lag om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokala arbetscenter för långtidsarbetslösa, 5. att riksdagen beslutar att alla långtidsarbetslösa kvinnor skall få ökade möjligheter att starta företag, 6. att riksdagen godkänner att högst 420 000 000 kr av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten, 7. att riksdagen godkänner att högst 200 000 000 kr av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får anslås till lönebidrag, 8. att riksdagen beslutar, i enlighet med vad som anförts motionen, om sådan återgång till reglerna som gällde i LAS och MBL före den 1 januari 1995, 9. att riksdagen beslutar om sådan ändring av arbetslöshetsförsäkringen att en "bortre parentes" sätts efter två år, 10. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om användningen av medel för Särskilda insatser för vissa kommuner och landsting, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utbildningssektorn präglas av kvalitet, mångfald och långsiktighet, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om programmet för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om programmet för omställning till hållbar utveckling.
1995/96:Fi124 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om situationen för Samhall AB, 2. att riksdagen beslutar att 200 miljoner kronor tillförs Samhall AB för år 1997 genom en omdisponering av medlen till tillfälliga personalförstärkningar till arbetsförmedlingen och AMI.
1995/96:Fi125 av Sten Tolgfors och Per Bill (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av frihandel mellan EU och tredje land samt den inre marknadens fulla förverkligande och upprätthållande, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Essendeklarationens intentioner förverkligas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det socialdemokratiska förslaget om en europeisk sysselsättningsunion, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en liberalisering av den sociala stadgan, det sociala protokollet och den nuvarande regleringsambitionen på arbetsrättens område, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att regeringen vid EU:s pågående regeringskonferens driver kraven på fördragsmässigt stöd för en systematisk avreglering av EG:s regelverk, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetstidsdirektivet.
1995/96:Fi126 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att även arbetsskapande kulturprojekt inom folkbildningen skall kunna erhålla ekonomiskt stöd ur de medel som anslås för vuxenutbildningsprojekt.
1995/96:Fi127 av Eva Eriksson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som tillgodoser egenföretagares och närståendes till egenföretagare möjlighet att få del av särskilt utbildningsbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som tillgodoser egenföretagares och närståendes till egenföretagare möjlighet att få del av utbildningsstöd till att starta eget i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som tillgodoser egenföretagares och närståendes till egenföretagare möjlighet att få del av offentliga tillfälliga arbeten i enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:Fi128 av Ulf Melin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens avtal med Stiftelsehögskolan i Jönköping angående utbyggnaden av Internationella handelshögskolan.
1995/96:Fi129 av Jerry Martinger (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att nedsättning av stämpelskatt i vissa fall skall ske i enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:Fi130 av Hans Karlsson och Ann- Marie Fagerström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av diskrimineringslag i arbetslivet vad avser personer med funktionshinder.
1995/96:Fi131 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av samordnade insatser för att utveckla svensk formgivning som ett medel för ökad tillväxt, nationell identitet och livskvalitet.
1995/96:Fi132 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett program för utveckling av arbetstillfällen inom äggproduktionen i enlighet med riksdagsbeslutet om förbud mot värphönshållning i bur.
1995/96:Fi133 av Lars Hedfors och Eskil Erlandsson (s, c) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att slopandet av försäljningsskatten på personbilar i miljöklasserna 1 och 2 börjar gälla fr.o.m. den 11 juni 1996, 2. att riksdagen beslutar att sänkningen till 2 000 kr i miljöklass 3 börjar gälla fr.o.m. den 11 juni 1996.
1995/96:Fi134 av Karin Olsson m.fl. (s, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att möjliggöra för kooperativa företag och lokala kooperativa utvecklingscenter att på olika sätt aktivt medverka i processen för att minska arbetslösheten i vårt land.
1995/96:Fi135 av Helena Nilsson och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnliga affärsrådgivare.
1995/96:Fi136 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Almi företagspartner AB bör få i uppdrag att utveckla ett system för kreditgivning i enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:Fi137 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Almi företagspartner AB bör få i uppdrag att utveckla ett system för kreditgivning i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motionsyrkanden med anledning av händelse av större vikt
1995/96:A45 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett förslag, att presenteras skyndsamt, om sänkta arbetsgivaravgifter inom tjänstesektorn finansierade med besparingar, i första hand på de s.k. företagsstöden, 2. att riksdagen beslutar upphäva de förändringar i arbetsrätten som vidtagits efter valet 1994.
1995/96:A46 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om attityder till företagande, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för att minska byråkratin för mindre företag i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen beslutar om en moderniserad arbetsrätt i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ytterligare förändringar av arbetsrätten, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillgång till riskkapital, 6. att riksdagen beslutar om enkelbeskattning på risksparande i enlighet med de regler som infördes av fyrklöverregeringen, 7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för att förbättra investeringsklimatet i enlighet med vad som anförts i motionen, 8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för kompetensutveckling och forskning i enlighet med vad som anförts i motionen, 9. att riksdagen beslutar om återgång till den tidigare tidpunkten för företagens momsinbetalningar, 10. att riksdagen beslutar att dagens regler för arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen fortsatt skall gälla, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företagsstöd, 12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för att stimulera tjänstesektorn i enlighet med vad som anförts i motionen, 13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av arbetsmarknadspolitiken i enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:A49 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för den ekonomiska politiken i syfte att främja tillväxt och fler arbetstillfällen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningar för en flexibel lönebildning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om studier av goda internationella exempel, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om enklare regler för nya företagare och för att anställa i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopad dubbelbeskattning i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen beslutar om lindrade spärregler för fåmansbolag från och med den 1 januari 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen, 7. att riksdagen beslutar ändra lagstiftningen om riskkapitalavdrag från och med den 1 januari 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen, 8. att riksdagen beslutar att inkomster av royalty som härrör från patent skall beskattas som kapitalinkomst från den 1 januari 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen, 9. att riksdagen beslutar införa rätt till nuvärdeavskrivning från den 1 september 1996 i enlighet med vad som anförts i motionen, 10. att riksdagen beslutar om återgång till tidigare betalningsregler för mervärdesskatt från den 1 september 1996 i enlighet med vad som anförts i motionen, 11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkning av den statliga inkomstskatten till 20 % från den 1 januari 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen, 12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkning av egenavgiften till sjukförsäkringen med tre procentenheter i förhållande till genomförda och beslutade höjningar fram till 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen, 13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ökad förmånsrelatering av socialavgifterna i syfte att minska den totala skatten på arbete i enlighet med vad som anförts i motionen, 14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avveckling av den allmänna löneavgiften i enlighet med vad som anförts i motionen, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande generellt sänkt kommunalskatt, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande reformering av mervärdesskatten, 17. att riksdagen beslutar upphäva de höjningar av energibeskattningen som föreslogs i proposition 1995/96:198 i enlighet med vad som anförts i motionen, 18. att riksdagen beslutar om en 50- procentig skattereduktion för vissa hushållstjänster i enlighet med vad som anförts i motionen, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattningen av tjänstebilar, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyldighet för kommunerna att upphandla i konkurrens, 21. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inställelse av uppgiftslämnandeskyldighet under två år i enlighet med vad som anförts i motionen, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en statlig avregleringsdelegation, 23. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av förmånsrättslagen (1970:979) om förmånsrätt för skattefordringar i enlighet med vad som anförts i motionen, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reformeringen av systemet med löneförmånsrätt och lönegaranti, 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatta privatiseringar, 26. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en förenklad arbetsrätt att gälla från den 1 januari 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen, 27. att riksdagen beslutar att från den 1 september 1996 till den 31 december 1998 sätta lagen om anställningstrygghet ur kraft i enlighet med vad som anförts i motionen, 28. att riksdagen beslutar om vissa ytterligare förändringar av arbetsrätten i enlighet med vad som anförts i motionen, 29. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att arbetsdomstolen skall upphöra från den 1 januari 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen, 30. att riksdagen beslutar om en förändring av LAS vad gäller uppsägningstiden i enlighet med vad som anförts i motionen, 31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den svenska arbetsrättsliga hållningen i EU, 32. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en nationell skolpeng med sikte på den 1 juli 1999 i syfte att konkurrensutsätta skolan i enlighet med vad som anförts i motionen, 33. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en utbyggnad med 20 000 platser på tre år i eftergymnasial utbildning tillsammans med företagen, i enlighet med vad som anförts i motionen, 34. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program för förstärkt kvalitet i den högre utbildningen i enlighet med vad som anförts i motionen, 35. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett långsiktigt kunskapsprogram i enlighet med vad som anförts i motionen, 36. att riksdagen hos regeringen begär förslag om personliga utbildningskonton i enlighet med vad som anförts i motionen, 37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en särskild utredning av vilka forskningsområden som har särskild betydelse och särskild potential för Sverige och svenska företag, 38. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en databas om forskning i enlighet med vad som anförts i motionen, 39. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen, 40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om analyser av sociala ersättningars, skatters och inkomstrelaterade avgifters påverkan på lönebildning och arbetslöshet, 41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av en stramare arbetsmarknadspolitik, 42. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett brett lärlingsprogram med introduktion den 1 januari 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen, 43. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett nytt stödsystem för långtidsarbetslösa i enlighet med vad som anförts i motionen, 44. att riksdagen hos regeringen begär förslag om undanröjande av kvarvarande hinder för privat arbetsförmedling i enlighet med vad som anförts i motionen, 45. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett ökat svenskt utnyttjande av EU:s miljöprogram för jordbruket i enlighet med vad som anförts i motionen, 46. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utvidgat stöd till vallodlingen inom ramen för miljöstödet i enlighet med vad som anförts i motionen, 47. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förenklade regler för miljöersättningen i enlighet med vad som anförts i motionen, 48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av effekterna av ett investeringsstöd till animalieproduktion, 49. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förbättring av svenskundervisningen för invandrare i enlighet med vad som anförts i motionen, 50. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ny utbildningsorganisation i Norrland i enlighet med vad som anförts i motionen, 51. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny ordning för regionalt stöd, 52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett program för att främja kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden, 53. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nytt system för rehabilitering, 54. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av Samhall och systemet med lönebidrag, 55. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kontinuerlig redovisning av effekterna av åtgärderna för fler jobb.
Utskottet
Den ekonomiska politiken
Den ekonomiska utvecklingen
Det internationella konjunkturläget
I finansutskottets senaste betänkande om den ekonomiska politiken (1995/96:FiU10, rskr. 304), behandlat och godkänt av riksdagen den 11 juni 1996, framhöll utskottet att den internationella konjunkturutvecklingen är svårbedömd. Avmattningen av den ekonomiska aktiviteten under det sista kvartalet 1995 och det första kvartalet 1996 pekade mot att den genomsnittliga tillväxten i EU blir betydligt lägre i år än vad som förutsågs hösten 1995. Tillväxten i Förenta Staterna och utanför OECD-området bedömdes emellertid bli god i år och nästa år. Det gäller flera av de asiatiska länderna. Det är framför allt i Europa som tillväxten är svagare än väntat. Både OECD och EU-kommissionen har gjort nedrevideringar avseende BNP-tillväxten. Den ligger nu närmare den bedömning som den svenska regeringen gjorde i vårpropositionen (jfr tabell 1). OECD beräknar tillväxten för OECD-Europa till 1,4 % i år och 2,5 % 1997. Kommissionens motsvarande prognos för EU-länderna anger tillväxttakten på 1,5 % och 2,4 %. Motsvarande bedömning i vårpropositionen var 1,7 % i år och 2,5 % nästa år.
Konjunkturinstitutet (KI) publicerade den 25 juni en reviderad bedömning av den ekonomiska utvecklingen för åren 1996 och 1997.
Tabell 1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet Årlig procentuell förändring 19 95 1996 1997 KI OEC Fi- OEC Fi- 1 D2 dep KI D2 dep3 3 1 BNP: Förenta 2, 2, 2, 2, 2, 2, 2, Staterna 1 1 3 2 3 0 5 Japan 0, 2, 2, 2, 2, 2, 2, 9 6 2 2 9 4 7 Tyskland 1, 0, 0, 1, 1, 2, 2, 9 6 5 1 8 4 3 Frankrike 2, 1, 1, 1, 2, 2, 2, 5 2 0 2 1 4 6 Storbrita 2, 2, 2, 2, 2, 3, 2, nnien 6 3 2 0 9 0 6 EU 2, - 1, 1, - 2, 2, 5 4 7 5 5 OECD 1, 1, 2, 2, 2, 2, 2, totalt 9 9 1 0 4 5 5
Konsument priser: OECD Europa 3, 2, 3, - 2, 3, - (exkl. 1 5 0 4 1 Turkiet)
Arbetslös het i % av arbetskra ften: OECD 7, - 7, 7, - 7, 7, 6 7 9 6 9 EU 11 - 11 11 - 11 10 ,2 ,4 ,0 ,3 ,9
1 KI: 960618 2 OECD: 960530 3 Fi-dep: 960410
Källor: Konjunkturinstitutet (KI), OECD och Finansdepartementet (Fi-dep)
Den svaga ekonomiska utvecklingen i EU förklaras till stor del av utvecklingen i Tyskland. För ett år sedan gjorde OECD bedömningen att den tyska BNP-tillväxten år 1996 skulle uppgå till nära 3 %. Ett halvår senare - OECD Economic Outlook december 1995 - nedreviderades prognosen till 2,5 %. Nedskrivningen av prognosen motiverades med att löneökningarna blev större än vad OECD-sekretariatet räknat med samtidigt som apprecieringen av D- marken under år 1995 blev väsentligt kraftigare och gick snabbare än vad man hade förväntat. Att tillväxten i december ändå bedömdes bli så pass hög som 2,5 % byggde på förutsättningen om en återhämtning av exporten vilket, tillsammans med lägre ränta, skulle ge en god tillväxt i investeringarna. Den privata konsumtionen i år bedömdes öka med 2,5 %. Denna bedömning gjorde OECD mot bakgrund av vissa planerade skattesänkningar för hushållen i kombination med lägre räntor även om den tyska regeringen annonserat en neddragning av de statliga utgifterna. I den nu aktuella prognosen - OECD Economic Outlook Juni 1996 - anges för i år en tillväxt för Tyskland som uppgår till 0,5 %. Skillnaden gentemot decemberprognosen förklaras främst av att den privata konsumtionen nu bedöms öka med knappt 1,5 %. Vidare gjordes i decemberprognosen bedömningen att de totala inve-steringarna skulle öka med drygt 3,5 %. I OECD:s senaste Outlook antas investeringarna minska med 2,4 %. Det redan mycket bekymmersamma läget på den tyska arbetsmarknaden kommer mot här angiven bakgrund att försämras ytterligare i år och nästa år. OECD:s Tysklandsprognoser visar hur svårbedömt konjunkturläget i Europa är. Den nedrevidering av tillväxtprognosen för Tyskland som OECD nu genomför är nästan av samma storlek som de ändringar i prognoserna som framtvingades av sammanbrottet i det västeuropeiska växelkurssystemet i början av 1990- talet. För nästa år gör OECD bedömningen att det sker en återhämtning i den tyska ekonomin. För hela EU anges en tillväxt på 2,5 %, vilken är densamma som angavs i OECD:s decemberprognos. Av tabell 1 framgår att OECD:s prognos för Förenta Staterna ligger något under motsvarande bedömning i vårpropositionen. Som framhålls i proposition 207 utvecklades såväl den privata konsumtionen som investeringarna starkt under första kvartalet 1996, uppgifter som emellertid OECD- sekretariatet inte haft möjlighet att beakta. Det bör innebära att den amerikanska ekonomin nu går in i en stabil tillväxtbana. Arbetslösheten fortsätter att sjunka och uppgår i dag till 5,5 %. Man får gå tillbaka 20 år i tiden för att hitta motsvarande låga arbetslöshetstal för Förenta Staterna. OECD:s prognos för den japanska ekonomin innebär en tillväxt på 2,2 % i år och 2,4 % nästa år. Tillväxten i Kina och de s.k. DAE-länderna - dvs. Korea, Taiwan, Hongkong, Singapore, Thailand och Malaysia - fortsätter att vara mycket hög. Skillnaden mellan KI:s och OECD:s prognos (se tabell 1) gäller främst utvecklingen i Japan. Här redovisar KI en väsentligt mer positiv utveckling för den japanska ekonomin med en tillväxt på drygt 2,5 % i år och nära 3 % nästa år. Bakgrunden till KI:s högre tillväxttakter är bl.a. det positiva utfallet för första kvartalet även om det finns stor risk att uppgifterna för första kvartalet kan överdriva den underliggande styrkan i ekonomin. En icke oväsentlig del av uppgången beror på en stark ökning av offentliga investeringar som ett led i stimulanspolitiken. Till detta kommer att preliminära nationalräkenskapsuppgifter för Japan ofta visar sig vara mindre tillförlitliga. Det förefaller emellertid som om den massiva finanspolitiska injektionen nu ger resultat. I finansutskottets betänkande 1995/96:FiU10 framhölls att det ännu inte går att säga att uppgången kommer att vara självgående. Att tillväxten i år, som KI förutsätter, blir högre än vad tidigare prognos visat bör det dock inte råda någon tvekan om. För år 1997 är läget annorlunda; fortfarande är osäkerheten stor om tillväxten kommer att visa god styrka när effekten av stimulanspolitiken klingar av. Den senaste redovisade statistiken visar dock att konsumtionsökningen tycks hålla i sig, att bostadsbyggandet ökar och att nybilsregistreringen fortsätter att utvecklas väl. De faktorer som kan bryta den nu påbörjade uppgången är bl.a. att konsumtionsskatterna kommer att höjas våren 1997. Därtill kommer att de tillfälliga inkomstskattelättnaderna, som varit i kraft i år, skall avvecklas. Det bör också nämnas att kapacitetsutnyttjandet i den japanska industrin alltjämt är mycket lågt, vilket kan hålla tillbaka investeringarna. I detta sammanhang kan också nämnas att parlamentet godkänt en serie lagar som tryggar statligt stöd åt de skuldtyngda finans- institutionerna. Förutsättningar finns sålunda för en stabil god tillväxt i Japan, vilket också skulle innebära en påtaglig stimulans till den amerikanska ekonomin; en utveckling som också borde få positiva effekter på tillväxten i EU- länderna.
Utvecklingen i vissa östeuropeiska länder
Flertalet östeuropeiska länder är nu inne i en återhämtningsfas efter den djupa krisen i samband med planekonomiernas sönderfall. Det forna östblocket beräknas år 1996 för första gången sedan år 1989 sammantaget ha en positiv tillväxt. Potentialen för fortsatta produktionsökningar är mycket stor, inte minst mot bakgrund av det kraftiga fallet i produktionsnivån under senare år. I hela regionen finns dock en osäkerhet om i vilken takt marknadsanpassningen kommer att fortsätta. För de baltiska länderna väntas tillväxten år 1996 bli relativt god. Inflationen är i jämförelse med OECD-länderna mycket hög. Rysslands tillväxt blev negativ förra året, men kan bli positiv andra halvåret i år (jfr tabell 2).
Tabell 2 BNP-tillväxt och inflation i de baltiska länderna och Ryssland 1993 199 1995 1996 4 Estland BNP - - 8,5 2,7 2,9 4-5 Infla 35 42 29 20-2 tion 5
Lettland BNP -15 - 0,6 1,6 1-3 Infla 35 26 23 17-2 tion 2
Litauen BNP -24 0,6 2,7 3-5 Infla 189 45 36 25-3 tion 4
Ryssland BNP -12 -15 -4 0-1 Infla 840 215 131 40-6 tion 0 Källa: OECD och Östekonomiska Institutet vid Handelshögskolan i Stockholm
Utvecklingen i Sverige
I betänkande 1995/96:FiU10 konstaterade utskottet att prognosen för den svenska ekonomins utveckling fram t.o.m. år 1997 utgick ifrån att den internationella konjunkturavmattningen skulle bli kortvarig. Det framhölls emellertid att osäkerheten i bedömningen av utvecklingen i EU-området var stor.
I den nu aktuella propositionen anförs att det finns risk för att vårpropositionens tillväxtprognos - 1,4 % för i år och 2 % nästa år - inte kommer att infrias. Man understryker emellertid att läget är svårbedömt. Den information som tillkommit efter Finansdepartementets senast publicerade prognos visar att utrikeshandeln första kvartalet 1996 utvecklats något svagare än förväntat. Det gäller även den privata konsumtionen. I propositionen refereras till Statistiska centralbyråns (SCB) senaste undersökning av hushållens inköpsplaner (96-05-30) som inte visar några tecken som tyder på att hushållen skulle vara på väg att öka konsumtionstakten. I propositionen anförs vidare att de faktorer som positivt påverkar den svenska ekonomin är den fortsatt goda utvecklingen av statens finanser som ökar framtidstron och förbättrar möjligheterna till lägre räntor. I det sammanhanget framhålls i propositionen de förbättrade utsikterna för prisstabilitet som möjliggjort att styrräntan hittills i år har sänkts med drygt 2,5 procentenheter.
I den i juni publicerade Economic Outlook från OECD redovisas en försörjningsbalansprognos för Sverige som är i det närmaste identisk med den prognos som Finansdepartementet presenterade i vårpropositionen. Sålunda gör OECD bedömningen att produktionstillväxten i år kommer att uppgå till 1,3 % och nästa år till 2,0 %. Den öppna arbetslösheten förväntas i år uppgå till 7,6 och nästa år till 7,2 %, vilket innebär en högre arbetslöshet än vad som angavs i vårpropositionen. Den 25 juni publicerade Konjunkturinstitutet (KI) sin senaste prognos. I tabell 3 redovisas KI:s försörjningsbalans fram t.o.m. år 1997 och i anslutning härtill vissa nyckeltal i tabell 4.
Tabell 3 Försörjningsbalans, 1994-1997
Miljarder kr Procentuell volymförändring 1995 19 19972 94 199 19962 5
BNP 1 0,8 2,2 634, 2, 3,0 (1,4) (2,0) 9 6 Import 3,2 3,7 563, 13 8,7 (5,0) (4,7) 8 ,4 Tillgång 2 1,4 2,5 198, 4, 4,3 (2,2) (2,6) 7 9
Privat 1,0 1,7 konsumtion 853, 0, 0,3 (0,8) (1,7) 5 8 Offentlig - - -1,2 -0,6 konsumtion 422, 0, 2,3 (0,9) (- 6 5 1,1) Stat - - -0,9 0,4 131, 0, 4,5 (5,2) (- 3 1 3,3) Kommuner - - -1,3 -1,0 291, 0, 1,2 (-1,0) (0,0) 3 7
Bruttoinves - 9,4 1,3 teringar 237, 0, 10, (10,0) (2,4) 8 2 6 Näringsliv 10,1 1,9 171, 14 24, (10,9) (2,1) 6 ,4 5 därav 15,0 -2,0 industri 60,9 28 37, (17,0) (- ,6 5 4,0) Bostäder - - 26,1 -2,3 26,7 35 27, (19,2) (5,6) ,3 9 Myndigheter -4,6 1,4 39,4 10 1,6 (0,1) (1,1) ,6
Lagerinvest -1,3 0,3 eringar1) 17,5 1, 0,5 (-1,0) (0,1) 5 Export 3,8 5,4 667, 14 11, (4,5) (6,1) 3 ,1 4
Användning 2 1,4 2,5 198, 4, 4,3 (2,2) (2,6) 7 9 Inhemsk 1 0,4 1,3 användning 531, 1, 1,6 (1,3) (1,1) 3 9
1 Förändring i % av föregående års BNP 2 Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i proposition 1995/96:150
Källa: Konjunkturinstitutet
Tabell 4 Nyckeltal 199 4 199 19962 19972 5
Timlön, 5,6 4,6 kostnad 2,4 3,4 (5,3)2 (4,3) KPI, dec.- 1,5 2,1 dec. 2,6 2,6 (1,9) (2,3) NPI, dec.- 0,9 0,7 dec. 1,7 1,0 (1,0) (1,3) Disponibel 0,7 0,4 inkomst 1,1 -0, (0,8) (0,3) 1 Sparkvot 8,0 6,7 (nivå) 8,6 8,2 (8,3) (7,0) Industriproduk 13, 1,2 5,0 tion 8 9,4 (2,8) (5,4) Öppen 7,9 7,0 arbetslöshet 8,0 7,7 (7,2) (6,5) (nivå) Arbetsmarknads politiska 4,8 5,3 åtgärder1 5,2 4,4 (5,2) (5,2) Handelsbalans 67, 106 112,3 132,0 (mdr kr) 1 ,6 (102,7) (119,0) Bytesbalans (i 2,3 3,1 % av BNP) 0,4 2,0 (1,8) (2,5)
1 I % av arbetskraften 2 Uppgifterna inom parentes är motsvarande bedömning i proposition 1995/96:150
Källa: Konjunkturinstitutet
Konjunkturinstitutet gör följande sammanfattning av försörjningsbalansprognosen. Svag efterfrågetillväxt präglar fortfarande utvecklingen i den svenska ekonomin. Konjunkturavmattningen i Västeuropa håller tillbaka efterfrågan på svenska exportvaror. Samtidigt bidrar den kraftiga apprecieringen under det senaste året till att den svenska exportindustrin nu förlorar marknadsandelar för bearbetade varor. Privat och offentlig konsumtion inom landet hålls tillbaka av finanspolitiska åtstramningsåtgärder. Den privata konsumtionen stimuleras visserligen i år av markant stigande reallöner och av fallande räntor. Men osäkerhet och pessimism bland hushållen, inte minst som följd av den fortsatt höga arbetslösheten, kommer enligt institutets bedömning att hålla sparkvoten uppe och bromsa konsumtionstillväxten. Den enda del av efterfrågan som fortfarande växer kraftigt är de fasta investeringarna. Investeringskonjunkturen tog fart sent efter deprecieringen och omslaget för exportefterfrågan. Ännu i år ger den ett kraftigt positivt bidrag till efterfrågetillväxten (ca 1,5 % av BNP). Samtidigt vänder dock lagercykeln nedåt efter två år med lageruppbyggnad. Utvecklingen hittills under år 1996 ändrar inte institutets tidigare bedömning att konjunkturavmattningen blir relativt kortvarig. Betingelserna för en vändning uppåt i den internationella konjunkturen framstår fortfarande som goda. Låg inflationstakt och sjunkande räntor bör kunna stimulera efterfrågetillväxten såväl i Sverige som i övriga Västeuropa. Lagercykeln vänder också troligen något uppåt i slutet av prognosperioden. Tillväxten för de fasta investeringarna får å andra sidan antas avstanna nästa år. För tillväxtutsikterna är det då väsentligt att den privata konsumtionen till stor del kan ta över rollen som tillväxtmotor . Det måste i så fall ske trots en relativt svag köpkraftsutveckling för hushållen. Konsumtionsprognosen innebär att sparkvoten faller med drygt 1 procentenhet nästa år efter att i år ha legat kvar vid ca 8 %. KI:s prognos innebär en BNP-tillväxt något under 1 % år 1996 och något över 2 % år 1997. Risker finns för en mer utdragen lågkonjunktur beroende på dels att den västeuropeiska utvecklingen kan försvagas av problem i anpassningen till EMU:s konvergenskrav, dels att ökad oro bland de svenska hushållen, främst orsakad av läget på arbetsmarknaden, kan medföra en svagare konsumtionsefterfrågan. Inflationstakten i Sverige är nu mycket låg. Den kan antas förbli låg under prognosperioden, även om konsumentprisernas ökningstakt kan nå något över 2 % år 1997. De totala löneökningarna i ekonomin beräknas bli drygt 5,5 % i år och drygt 4,5 % nästa år. Reallönerna stiger alltså kraftigt, men beroende på finanspolitiska åtstramningar och en svag sysselsättningsutveckling ökar hushållens reala disponibelinkomster med endast ca 1 % år 1996 och 0,5 % år 1997. Den privata konsumtionen väntas stiga med 1 % år 1996 och med drygt 1,5 % år 1997. Den offentliga konsumtionen fortsätter att minska under prognosperioden, med ungefär 1 % per år i genomsnitt. De fasta investeringarna ökar i år i nästan samma takt som förra året eller med nära 10 %, men nästa år väntas ökningstakten avta till ca 1 %. Å andra sidan väntas lagercykelns bidrag till efterfrågan slå om, från -1,3 % av BNP 1996 till +0,3 % år 1997. Utrikeshandeln kommer att ge positiva bidrag till tillväxten i år och framför allt nästa år. KI räknar med att ökningstakten för export av varor och tjänster tilltar från knappt 4 % i år till nära 5,5 % nästa år. Importens ökningstakt väntas bli klart lägre; drygt 3 % 1996 och drygt 3,5 % år 1997. Överskottet i bytesbalansen fortsätter att växa och beräknas nästa år nå över 3 % av BNP.
En jämförelse med KI:s prognos för BNP- utvecklingen och motsvarande bedömning i vårpropositionen (se tabell 3) visar att KI har en lägre produktionstillväxt för i år och en något högre nästa år. För åren 1996 och 1997 sammantagna är skillnaden mellan de båda prognoserna marginell. Förklaringen till att KI och Finansdepartementet inte har samma fördelning av tillväxten mellan de båda åren är olikheter vad gäller bedömningen av utvecklingen av den offentliga konsumtionen. När det gäller försörjningsbalansen i övrigt kan konstateras att KI har en mer försiktig bedömning av exportens utveckling i jämförelse med vårpropositionens prognos. Detsamma gäller importen. Utrikeshandelns bidrag till tillväxten är i stort densamma i de båda prognoserna.
Under de första åren på 1990-talet försvann drygt en halv miljon arbetstillfällen på den svenska arbetsmarknaden. Av dessa var ca 410 000 i privat sektor och ca 120 000 i offentlig sektor. Nästan hälften av nedgången i antalet arbetade timmar mellan åren 1990 och 1993 har återtagits år 1996. Under samma period har emellertid endast en knapp tiondel av antalet sysselsatta återtagits. Förklaringen är bl.a. att övertidsuttaget har ökat samtidigt som sjukfrånvaron har minskat. Enligt Konjunkturinstitutets arbetsmarknadsprognos i junirapporten kommer den öppna arbetslösheten att i jämförelse med vårpropositionens bedömning bli högre såväl för i år som nästa år (jfr tabell 5). I sin redovisning av arbetsmarknadsläget konstaterar institutet att utvecklingen på arbetsmarknaden också varit mycket svag de senaste tre månaderna (mars-maj) enligt arbetskraftsundersökningen (AKU). Antalet sysselsatta personer stagnerade redan under senare delen av 1995, men har därefter minskat.
Tabell 5 Arbetsmarknad 1 000-tal, 16-64 år Niv Förändring (om ej å annat anges) 199 19 19 19 2 93 94 95 19961 1997 1 Befolkning 5 14 10 443 21 30 25 Personer i 4 - - -25 -15 arbetskraften 423 10 53 54 (-4) (4) 3 Personer i arbetsmarknadspo - 13 23 litiska 165 23 39 36 åtgärder därav utanför - 29 23 arbetskraften 107 39 14 32 Sysselsatta 4 - - -32 23 185 21 37 61 (16) (36) 1 därav: jord- och - -7 -1 skogsbruk 141 -4 -1 11 (-2) (0) industri - 4 10 841 -6 10 41 (9) (24) 9 - -1 0 byggnadsverksamh 272 -3 17 5 (5) (4) et 6 privat 1 -7 24 tjänstesektor 560 -5 31 34 (17) (8) 4 offentlig 1 - - -19 -12 sektor 363 -5 38 7 (-13) 6 Öppen arbetslöshet (nivå) i % av 5,3 8, 8, 7, 7,9 7,0 arbetskraften 2 0 7 (7,2) (6,5 ) Personer i åtgärder: i % av arbetskraften 3,7 4, 5, 4, 4,8 5,3 (nivå) 4 3 4 (5,2) (5,2 ) 1 Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i proposition 1995/96:150 Källa: Konjunkturinstitutet
Nedgången tycks ske på bred front i ekonomin, men är särskilt tydlig inom den privata tjänstesektorn. Mätt som helårsgenomsnitt beräknas antalet sysselsatta personer minska med drygt 30 000 i år. Den genomsnittligt arbetade tiden per sysselsatt fortsätter att öka främst beroende på minskad sjukfrånvaro. Nästa år förutses en viss återhämtning i antalet sysselsatta när den ekonomiska aktiviteten tilltar. Förändringen i antalet arbetade timmar och antalet sysselsatta i ett längre perspektiv - från 1980 till i dag - framgår av följande diagram.
Diagram Sysselsättning i timmar och personer samt total arbetslöshet
Index. Basår=1980
Källa: Konjunkturinstitutet
När sysselsättningsläget försvagas minskar utbudet av arbetskraft vilket minskar ökningen av arbetslösheten. Förändringar i arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken påverkar också i hög grad utvecklingen av arbetsutbudet och den uppmätta arbetslösheten under prognosperioden. I år ökar det totala antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder med knappt 15 000. Som följd av en omfördelning från sysselsättningsåtgärder till utbildningsåtgärder kommer antalet personer i arbetsmarknadspolitiska utbildningar att stiga med närmare 30 000. Nästa år beräknas det totala antalet personer i åtgärder stiga med ytterligare 20 000-25 000. Ökningen beror främst på sysselsättningspropositionens förslag om att erbjuda långtidsarbetslösa personer över 55 år möjlighet att delta i verksamheten inom offentlig sektor. KI har i beräkningarna antagit att denna åtgärd i statistiken kommer att redovisas på samma sätt som den s.k. arbetslivsutvecklingen (ALU). Därmed kommer dessa personer inte att betraktas som sysselsatta utan registreras som varande i utbildning utanför arbetskraften. Sammantaget innebär detta att antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder beräknas öka från 4,4 % av arbetskraften 1995 till 4,8 resp. 5,3 % åren 1996 och 1997. Därmed begränsas uppgången i den öppna arbetslösheten i er till 0,2 procentenheter. Nästa år beräknar KI att den öppna arbetslösheten minskar från 7,9 till 7 %. Summan av antalet öppet arbetslösa och antalet personer i åtgärder, den s.k. totala arbetslösheten, utgör dock en något större andel av arbetskraften år 1997 än år 1995. Förutom de ovan diskuterade förändringarna i den direkta arbetsmarknadspolitiken tillkommer en ökning av antalet utbildningsplatser i det reguljära utbildningssystemet. Detta bidrar ytterligare till att minska den uppmätta arbetskraften. Personer i dessa åtgärder ingår dock inte i begreppet total arbetslöshet i det föregående.
Den offentliga sektorns finansiella sparande har hittills i år utvecklats betydligt bättre än som tidigare förutsetts (jfr tabell 6). Tillsammans med ytterligare åtgärder för budgetsanering, som föreslogs i vårpropositionen, torde detta enligt KI:s bedömning innebära att underskottet i den offentliga sektorn kommer att stanna vid ca 2,5 % av BNP år 1997 och därmed uppfylla EU:s konvergenskrav.
Tabell 6 Finansiellt sparande och offentlig skuld I procent av BNP om ej annat anges
199 199 1995 19962 19972 3 4 Offentlig - - - -4,2 -2,4 sektor 12, 10, 8,1 (-5) (- 3 8 3,3) Staten - - - -5,2 -2,8 15, 12, 8,8 2 1 Kommunerna - - 0,0 -0,5 0,7 0,3 0,4 AP-fonden 1,0 0,9 2,2 1,7 1,1
Privat sektor 6,4 5,5 10, 11, 10,1 3 2 Hushåll 5,5 4,6 6,0 6,2 5,8 Företag 0,9 1,0 4,2 5,0 4,2
Bytesbalans - 2,3 3,1 2,0 0,4 2,0
Statens 242 185 139 57 43 lånebehov, (76) (59) mdkr Statsskuld 86,2 84,3 78, 84, 84,8 (86,8) (85,8 3 3 ) Konsoliderad offentlig 80,1 78,5 76, 79, 78,7 (81,6) (81,3 bruttoskuld1 0 3 ) 1 Enligt definition i Maastrichtkriteriet 2 Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i proposition 1995/96:150
Källa: Konjunkturinstitutet
Inriktningen av den ekonomiska politiken
Målet om en halvering av den öppna arbetslösheten
Den viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken är att bekämpa arbetslösheten. I proposition 207 föreslår regeringen att riksdagen ställer sig bakom målet att halvera den öppna arbetslösheten från 8 % år 1994 till 4 % år 2000. I partimotionerna från Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Miljöpartiet de gröna framhålls att regeringens målsättning att halvera den öppna arbetslösheten innebär en för låg ambitionsnivå. I motion Fi109 (m) (yrkande 2) anförs att begränsningen till den öppna arbetslösheten gör detta till ett skenmål. Med statistiska manipulationer och politiska beslut skulle man, menar motionärerna, till och med helt kunna avskaffa den öppna arbetslösheten. Skall riksdagen ta ställning till ett politiskt mål när det gäller att bekämpa arbetslösheten, måste detta utgå från den verkliga arbetslösheten och avse åtgärder som skapar förutsättningar för riktiga jobb i dagens och morgondagens företag. Motionärerna föreslår att riksdagen i stället ställer sig bakom ett mål som innebär att villkoren för arbete och företagande skall förbättras så att den verkliga arbetslösheten sjunker väsentligt mer än vad som motsvaras av en halvering av den öppna arbetslösheten till år 2000. I motion Fi110 (fp) (yrkande 2) framhålls att propositionens yrkande att riksdagen skall acceptera målet att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 inte är tillräckligt ambitiöst. Motionärerna anser att utformningen av detta mål är mycket farlig genom att det fokuserar på fel sak. Sverige kan, paradoxalt nog, nå målet men ändå befinna sig i massarbetslöshet med de oerhört allvarliga sociala konsekvenser det för med sig. Genom att begränsa målet till den öppna arbetslösheten gör regeringen det möjligt att nå målet genom kreativ bokföring . Genom omdefinitioner och en våldsam expansion av billiga arbetsmarknadspolitiska åtgärder - som för de berörda medborgarna inte skiljer sig nämnvärt från öppen arbetslöshet - kan regeringen hävda att målet nåtts trots att mycket lite hänt i verkligheten. Motionärernas förslag är att statsmakternas mål för sysselsättningspolitiken uttrycks i nytillkommande arbeten (med avdrag för antalet jobb som försvunnit under samma period). Det innebär att både den öppna och den totala arbetslösheten till sekelskiftet skall ha halverats till högst 4 % respektive 6,5 % genom att antalet jobb har ökat med 400 000. Kristdemokraterna framhåller i sin motion Fi113 (kds) (yrkande 2) att regeringens målsättning att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 varken är tillräckligt långtgående eller baserad på rätt variabel. Motionärerna anser att målet skall vara att halvera den totala arbetslösheten till år 2000. Regeringens målsättning riskerar att utmynna i en politik som endast flyttar människor från öppen till dold arbetslöshet. Regeringens förslag till målsättning, att arbetslösheten skall halveras till 4 % år 2000 är, sägs det i motion Fi112 (mp) (yrkande 2) inte tillräckligt. Målsättningen säger inget om hur stor den totala arbetslösheten, dvs. den öppna arbetslösheten plus de som sysselsätts i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, skall vara. Bristerna i själva målsättningen gör, menar motionärerna, att regeringens avsikter kan ifrågasättas. Det finns en uppenbar risk att regeringens politik leder till att en orimligt stor andel av arbetskraften kommer att vara sysselsatt i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I motion Fi117 (mp) (yrkande 5) föreslås att målet skall vara att den totala arbetslösheten uppgår till högst 7 % år 2000.
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande (AU6y) till finansutskottet att utskottet inte har någon annan mening än motionärerna när det gäller önskvärdheten att få ned den totala arbetslösheten. Men redan målet om att halvera den öppna arbetslösheten är ett mycket ambitiöst mål i det arbetsmarknadsläge som råder.
Finansutskottet vill med anledning av här behandlade motionsyrkanden anföra följande.
Socialdemokraternas och Centerpartiets samarbete har sedan våren 1995 haft en avgörande betydelse för den politiska stabiliteten och bidragit till sänkta räntor. Samarbetet har också lett fram till att riksdagen ställt sig bakom de åtgärder för att stärka den svenska ekonomin som föreslogs i årets vårproposition. Samarbetet fullföljs nu genom de ekonomisk-politiska propositionerna med en offensiv näringspolitik, utbildning för tillväxt och åtgärder för ökad trygghet och sysselsättning samt åtgärder för att uppnå en ekologisk hållbar utveckling. I motionerna framhålls att det är felaktigt att ställa upp ett mål att halvera den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000. I motion Fi109 (m) och motion Fi110 (fp) antyds att regeringen valt detta mål för att med hjälp av kreativ bokföring kunna dölja hur stor den totala arbetslösheten faktiskt är. Detta är ett misstänkliggörande av regeringens avsikt som utskottet bestämt avvisar. De mål som nu ställs upp av regeringen motiveras av flera skäl. För det första måste målet klart kunna kvantifieras utan att kunna misstolkas samtidigt som det måste kunna uppnås med tillgängliga medel. Den öppna arbetslösheten uppfyller de kraven. I internationell statistik är den öppna arbetslösheten den vanligaste kvantifieringen av arbetslösheten. Den öppna arbetslösheten går inte att misstolka. Det finns dessutom ytterst få ekonomer som påstår sig med säkerhet kunna ange hur stor minskningen av den totala arbetslösheten skulle bli efter en given tidsperiod på grund av t.ex. förbättrade villkor för företag och företagande. Ett annat viktigt motiv till att välja en halvering av den öppna arbetslösheten som mål för regeringen och riksdagen är synen på arbetslöshet. Arbetslinjen har för de flesta av riksdagens partier varit en självklar grundpelare i den ekonomiska politiken. I en alltmer internationaliserad omgivning ställs stora krav på strukturförändringar på arbetsmarknaden. Det innebär att arbetslinjen måste utvecklas till att bli arbets- och kompetenslinjen. Människor som är i utbildning - antingen därför att de vill bredda sina möjligheter på arbetsmarknaden eller tvingas därtill på grund av att arbetssituationen förändrats - utför självfallet ett värdefullt arbete både för sig själva och samhället. Att påstå att människors utbildning och omskolning enbart handlar om kreativ bokföring visar på en cynism som utskottet inte kan ställa sig bakom. I motionerna Fi109 (m) och Fi110 (fp) används uttrycken riktiga jobb på ett tvivelaktigt sätt. Såvitt utskottet kan tolka motionerna avser motionärerna med riktiga jobb på ett alltför ensidigt sätt arbetstillfällen i den privata sektorn. Utskottet anser inte att arbeten skulle vara riktigare än andra bara för att de utförs i särskilda sektorer av ekonomin. Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks motionerna Fi109 (m) yrkande 2, Fi110 (fp) yrkande 2, Fi112 (mp) yrkande 2, Fi113 (kds) yrkande 2 och Fi117 (mp) yrkande 5.
I motion Fi111 (v) (yrkandena 3 och 4) ser Vänsterpartiet det som utomordentligt bra att regeringen nu är beredd att ställa upp konkreta mål för arbetslöshetsbekämpningen. Samtidigt menar motionärerna att regeringens politik är otillräcklig för att stimulera framväxten av ordinarie arbetstillfällen. Det vore olyckligt om målet att halvera den öppna arbetslösheten uppnås på konstlad väg - t.ex. genom att antalet personer i åtgärder ytterligare ökar eller via statistiska manipulationer. I motionen framhålls vikten av att förvärvsfrekvensen återgår till tidigare höga nivåer.
Finansutskottet konstaterar att motionärerna är av samma uppfattning som regeringen när det gäller formuleringen av sysselsättningsmålet. Givetvis är det också utskottets uppfattning att om efterfrågan på exportmarknaden och hemmamarknaden utvecklas på ett sådant sätt att också exempelvis andelen äldre långtidsarbetslösa minskar så är detta en mycket positiv utveckling. Avsikten med de i propositionen föreslagna åtgärderna är också att successivt höja förvärvsfrekvensen till de höga nivåer som tidigare karakteriserat den svenska arbetsmarknaden. Mot bakgrund av att yrkande 3 i motion Fi111 (v) i sak inte innebär något utöver vad som anges i förslaget i propositionen behöver motionsyrkandet inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida varför det avstyrks. Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks även motionens yrkande 4. Med det anförda tillstyrker utskottet det i proposition 207 föreslagna målet för sysselsättningspolitiken att halvera den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000.
Kontinuerlig rapportering om sysselsättningen m.m.
I motion A49 (m) föreslås att regeringen med jämna mellanrum bör redovisa effekterna av vidtagna åtgärder för att minska arbetslösheten (yrkande 55).
I motion Fi115 av Lena Klevenås (s) föreslås att den i propositionen föreslagna halvårsvisa avstämningen av den öppna arbetslösheten kompletteras med en avstämning av hur omställningen till det ekologiskt hållbara samhället fortskrider (yrkande 1).
Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Av proposition 207 framgår att regeringen kommer att regelbundet följa upp utvecklingen på arbetsmarknaden. En avstämning i förhållande till målet om en halverad arbetslöshet år 2000 kommer att redovisas för riksdagen varje halvår i anslutning till vårpropositionen och budgetpropositionen. Detta kommer att ske med början våren 1997. Därmed inleds en procedur av samma slag som den som gäller för konvergensprogrammet. Med hänvisning till vad utskottet här anfört anser utskottet att motionens krav på redovisning av effekter av vidtagna åtgärder för att minska arbetslösheten är tillgodosett. Utskottet avstyrker sålunda yrkande 55 i motion A49 (m). Vad gäller motion Fi115 (s) anser finansutskottet i likhet med vad jordbruksutskottet anfört i sitt yttrande (JoU8y) att det av både praktiska och principiella skäl är en fördel om sådana redovisningar som motionären föreslår även i fortsättningen görs i den årliga skrivelse som regeringen överlämnar till riksdagen angående miljöarbetet under året (senast skr. 1995/96:120). Finansutskottet avstyrker med det anförda motion Fi115 (s) yrkande 1.
Resultat av den förda politiken
Den djupa lågkonjunkturen och försämringen av de offentliga finanserna i början av 1990-talet ställde den ekonomiska politiken inför mycket svåra problem. Av vårpropositionen (prop. 1995/96:150) och av utskottets betänkande om den ekonomiska politiken (1995/96:FiU10) framgår att Sveriges ekonomi i flera avseenden utvecklats positivt. Bl.a. ökade förra året BNP med 3 % och sysselsättningen med 60 000 personer. Bytesbalansen visade ett rekordstort överskott och inflationen är nu lägre än den har varit på decennier. Sunda statsfinanser och stabila priser måste enligt utskottet också fortsättningsvis vara grunden i regeringens strategi för en halverad arbetslöshet. Saneringen av de offentliga finanserna är en nödvändig förutsättning för att arbetslösheten uthålligt skall kunna bekämpas. Målen är att stabilisera statsskulden som andel av BNP 1996, att reducera underskottet i de offentliga finanserna till mindre än 3 % av BNP 1997 och att nå balans i de offentliga finanserna 1998. Utgiftstaket ligger fast. Att fullfölja budgetsaneringen är en avgörande förutsättning för att räntorna skall kunna pressas ned och för att vårt lands ekonomi åter skall kunna stärkas. Som framhålls i proposition 207 har även i dessa avseenden den ekonomiska politiken varit framgångsrik de första två åren:
- Den offentliga sektorns finansiella underskott minskade från 10,8 % av BNP 1994 till 8,1 % år 1995 och beräknas minska till 5,1 % år 1996.
- Räntan på en femårig statsobligation har sjunkit från ca 11 % i april 1995 till ca 7,5 % i början av juni 1996.
- Riksbanken har sedan årsskiftet sänkt den s.k. reporäntan från ca 8,9 % till 5,9 % i början av juli.
- Den svenska kronan har stärkts med över 15 % mot ecu-index sedan april 1995.
Av Konjunkturinstitutets senaste bedömning framgår att den ekonomiska utvecklingen har varit något svagare än konjunkturprognoserna i vårpropositionen förutsätter. De offentliga finanserna tycks emellertid ha utvecklats något starkare. Ett särskilt oroande problem är dock att sysselsättningen inte har utvecklats fullt så positivt och att arbetslösheten inte har minskat i den takt som förväntades. En viktig orsak till denna utveckling är den fördjupade och utdragna avmattningen av den internationella konjunkturen, särskilt i Tyskland och Frankrike.
Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
I vårpropositionen presenterades ett scenario där den öppna arbetslösheten skulle sjunka från 7,2 % år 1996 till 5,7 % år 2000 under förutsättning att tillväxten uppgick till 2-2,5 % per år fram till sekelskiftet. Det motsvarar en minskning av arbetslösheten med drygt 60 000 personer. Dessa beräkningar inkluderade effekten av den i vårpropositionen föreslagna utbildningssatsningen. Av de scenarier som redovisades i vårpropositionen och i finansutskottets betänkande 1995/96:FiU10 framgick klart att den ekonomiska tillväxten måste bli högre och att svensk ekonomi måste fungera bättre för att det uppsatta målet att halvera den öppna arbetslösheten skall kunna nås. Detta kommer att kräva fortsatta insatser och en uppslutning från alla parter kring uppgiften.
Den 28 maj 1996 justerade utskottet sitt senaste betänkande 1995/96:FiU10 om den ekonomiska politiken. Den 12 juni fastställde riksdagen de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken som finansutskottet föreslagit i riksdagen. I detta avsnitt behandlar ånyo utskottet riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Det ligger i sakens natur att detta avsnitt om de samlade riktlinjerna i flera avseenden blir en upprepning av motsvarande avsnitt i FiU10. Utskottet har därför med hänvisning till den tidigare behandlingen valt att i detta betänkande behandla de yrkanden som hör till ämnesområdet allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken relativt kortfattat. Längre fram i betänkandet behandlar utskottet de nu tillkommande detaljerade förslagen till åtgärder för att minska arbetslösheten.
I proposition 207 sammanfattas de förslag regeringen nu lägger fram med avsikt att till sekelskiftet halvera den öppna arbetslösheten på följande sätt:
- Den reguljära utbildningen byggs ut med 100 000 platser i vuxenutbildningen för att ge i första hand arbetslösa med låg utbildningsnivå en chans att förbättra sina kunskaper och därmed sina möjligheter på arbetsmarknaden.
- Högskolan byggs ut med 30 000 reguljära platser. Utbyggnaden sker över hela landet med särskild tyngdpunkt på Malmö, Sundsvall-Härnösand-Östersund, Bergslagen och Sydöstra Sverige. Regeringen preciserar nu fördelningen av de 30 000 platserna. Minst hälften av platserna blir inom naturvetenskap och teknik.
- Ett program genomförs omfattande 1 miljard kronor för investeringar för hållbar utveckling och kretsloppsanpassning.
- Ett program genomförs omfattande 1 miljard kronor för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt.
- En fond omfattande 1 miljard kronor för Östersjösamarbetet inrättas och inriktas bl.a. på att stärka näringslivsutvecklingen. Den nordiska invest- eringsbanken tillförs ytterligare resurser.
- Arbetsgivaravgifterna reduceras med 5 procentenheter för den del av lönesumman i ett företag som understiger 600 000 kr. Sänkningen gäller även för egenföretagare.
- Lättnader genomförs i dubbelbeskattningen med inriktning på små och medelstora företag.
- Försäljningsskatten på motorfordon avskaffas för att stimulera bilförsäljningen. Förmånsbeskattningen av tjänstebilar sänks och förändras så att den blir beroende av den privata körsträckan.
- Stämpelskatten reduceras till en tredjedel under perioden den 12 juni 1996 till den 31 december 1997 för att stimulera fastighetsmarknaden.
- En översyn görs av förutsättningarna för expansion i tjänstesektorn.
- Arbetsförmedlingarna stärks samtidigt som de centrala resurserna reduceras. Kommunerna får en starkare roll. Användningen av de arbetsmarknadspolitiska medlen blir mer flexibel.
- Ersättningsnivån i a-kassan avses att höjas till 80 % den 1 januari 1998. Kostnaderna finansieras helt genom regelförändringar inom a-kassan.
- Arbetslöshetsförsäkringens roll som en omställningsförsäkring stärks. En bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen införs den 1 januari 1997.
- Tydliga och konkreta individuella handlingsplaner skall upprättas i samarbete mellan arbetsförmedlingen och den arbetssökande.
- Arbetslösa mellan 25 och 55 år ges möjlighet att studera under ett år på grund- och gymnasieskolenivå med ett särskilt utbildningsbidrag motsvarande arbetslöshetsersättningen. Även anställda kan få del av utbildningsbidraget under förutsättning att de ersätts med långtidsarbetslösa inskrivna vid en arbetsförmedling.
- 40 000 äldre långtidsarbetslösa får sysselsättning i kommunerna, landstingen och staten med ersättning på a- kassenivå.
I motion Fi110 (m) anförs att regeringen och Moderata samlingspartiet har två fundamentalt olika strategier för att bekämpa massarbetslösheten. Regeringens politik är att öka satsningen på arbetsmarknads- och utbildningsåtgärder för att minska den öppna arbetslösheten. Därmed, menar motionärerna, befästs nivån på den verkliga arbetslösheten, och hushållen får fortsätta att bära de enorma kostnaderna. Den moderata politiken syftar i stället till att skapa förutsättningar för fler riktiga arbeten. Därmed kan den verkliga arbetslösheten minska. Bidragsberoendet avtar, kostnaderna för arbetslösheten sjunker och välståndet ökar. I motionen har redovisats riktlinjer för en politik som, enligt motionärerna, genom en förnyelse av Sveriges ekonomi skapar goda förutsättningar för företagande, expansion och nya jobb. Förslagen kan sammanfattas på följande sätt.
- De offentliga finanserna måste bringas i långsiktigt hållbar balans. Det kräver högre ekonomisk tillväxt och återhållsamhet med offentliga utgifter.
- En flexibel lönebildning är nödvändig. Regeringen bör underlätta för aktörerna på arbetsmarknaden att förnya lönesättningen så att den främjar den enskildes utveckling och tillkomsten av fler jobb.
- Företagen måste få goda förutsättningar att växa om de skall kunna anställa flera. Skatten på arbete och kunskap, skatten på kapitalbildning och skatten på företagande måste sänkas i en sammanhållen strategi.
- En långtgående liberalisering av arbetsmarknaden är ett viktigt inslag i en politik för större rörlighet och fler jobb. En ny arbetsrättslig lagstiftning, med endast ett begränsat antal grundläggande stadganden om villkoren på arbetsmarknaden bör införas. Lagen om anställningsskydd (LAS) bör sättas ur kraft för nyanställningar från den 1 september i år under den tid som åtgår för att förbereda en total förenkling av arbetsrätten.
- Kunskap blir allt viktigare för både konkurrenskraften och den sociala rörligheten. En nationell skolpeng bör införas, den kvalificerade eftergymnasiala utbildningen byggas ut och insatser göras för att främja kvaliteten i den högre utbildningen.
- Arbetsmarknadspolitiken skall vara stram och bidra till att arbetsmarknaden fungerar väl. En allmän arbetslöshetsförsäkring bör införas och ersättningen begränsas till 300 dagar.
De åtgärder som motionärerna vill ha genomförda redan från den 1 september i år är följande:
- Undantag för lagen om anställningsskydd (LAS) för nyanställningar
- Återintroduktion av den enklare arbetsrätt som gällde till den 31 december 1994
- Skattereduktion för vissa hushållstjänster
- Rätt till nuvärdeavskrivning av investeringar i maskiner och inventarier
- Bättre betalningsregler för mervärdesskatt
- Energiskattehöjningarna som genomförts och beslutats under året un-danröjs
- Frihet för privat arbetsförmedling.
Den sammanlagda effekten för statens finanser av förslagen i motion A49 (m) och i motion Fi109 (m) innebär enligt motionärerna en nettoförstärkning med några hundra miljoner årligen jämfört med budgetförslaget i partimotionen 1995/96:Fi78 (m) som väcktes med anledning av vårpropositionen.
Utskottet vill understryka att arbetet med budgetsaneringen måste drivas vidare, vilket innebär att finanspolitiken måste vara fortsatt mycket stram. Det är emellertid i detta sammanhang anmärkningsvärt att motionärerna även fortsättningsvis i de nu aktuella motionerna blundar för de svåra avvägningsproblem som en regering ställs inför när finanspolitiken måste stramas åt. Som utskottet ser det är det nödvändigt att regering och riksdag mildrar de negativa effekter på inkomstfördelningen och på arbetsmarknaden som kan uppstå i arbetet med att sanera den offentliga sektorns finanser. Finansutskottet delar den uppfattning som framförs i skatteutskottets yttrande (SkU13y) att ansvaret för de budgetpolitiska målen och kravet på fördelningspolitisk hänsyn gör att det inte kan bli tal om åtgärder som försvagar budgeten eller medför en förskjutning inom saneringsprogrammet som rubbar den fördelningspolitiska balansen. I sammanhanget bör det erinras om att värnskatten och den lägre mervärdesskatten på livsmedel utgör viktiga inslag i denna balans. Värnskatten kommer enligt gällande lagstiftning att upphöra inkomståret 1999. Som skatteutskottet konstaterade tidigare i våras kommer regeringen att föreslå hur det samlade skatte- och avgiftsuttaget skall justeras för att en bättre fördelningsprofil skall nås. Avgörande för den fördelningspolitiska profilen är också balansen mellan besparingar och skattehöjningar. Som nämnts ställs i motion Fi109 (m) krav på förändringar av arbetsmarknadspolitiken och då bl.a. en långt gående förändring av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Utskottet tolkar den moderata motionen så att regeringen omgående bör förbereda en lagstiftning som bl.a. sätter lagen om anställningsskydd (LAS) ur kraft för nyanställningar redan från den 1 september i år. I likhet med vad som anförs i propositionen anser utskottet att arbetsrätten behöver förändras. Det är en viktig fråga för både löntagare och arbetsgivare. Arbetsrätten måste ha en ändamålsenlig utformning och spegla en rimlig avvägning mellan löntagarnas behov av skydd mot godtyckliga och diskriminerande beslut och företagens behov av att kontinuerligt kunna anpassa sin organisation och sin arbetsstyrka till förändrade förutsättningar. Det är anmärkningsvärt att de moderata motionärerna inte beaktar de svåra avväganden som finns i en utformning av arbetsrätten. De väljer att ensidigt stödja arbetsgivarna. Utskottet anser att strävan bör vara att förändringen av arbetsrätten skall åstadkommas av arbetsmarknadens parter i samverkan. Arbetsmarknadens parter har meddelat regeringen att de har för avsikt att försöka nå en eller flera partsgemensamma uppgörelser på arbetsrättens område. Regeringen har i samband härmed ställt medlare till parternas förfogande. Parterna skall senast den 23 augusti i år redovisa resultaten av överläggningarna. Utskottet avvaktar mot den bakgrunden regeringens besked när de gäller dessa frågors fortsatta behandling. I den moderata motionen framhålls vidare som en viktig del av riktlinjerna för den ekonomiska politiken att det måste skapas goda villkor för företagande och att en ökad konkurrens är nödvändig för tillväxten och därmed möjliggör en ökning av antalet sysselsatta. Bl.a. ställs krav på en sänkning av företagsskatterna, skatten på arbete och kunskap och skatten på kapitalbildning. Utskottets uppfattning är att framtidens utmaningar kräver goda villkor för företag och företagande. Det är i huvudsak inom den privata sektorn som de nya jobben måste komma. Skatte- och näringspolitiken måste därför utformas så att de ger goda generella förutsättningar för företagande i Sverige.
I propositionen föreslås därför en sådan riktning av den ekonomiska politiken. Sålunda skall arbetsgivaravgiften reduceras från den 1 januari 1997 med 5 procentenheter för den del av lönesumman i ett företag som understiger 600 000 kr. Därigenom stimuleras särskilt de mindre företagen. Även egenföretagare omfattas. Vidare aviseras en permanent lättnad i dubbelbeskattningen med inriktning mot små och medelstora företag. Ändringar aviseras i räntefördelningen för enskilda näringsidkare för att underlätta generationsskiften. Dessutom kommer arbetet att intensifieras för att förenkla skattereglerna för enskilda näringsidkare. För att förenkla skatteuppbörden särskilt för småföretag kommer ett nytt enklare skatteuppbördssystem - skattekonton - att införas. En översyn av skatte- och förmånsreglerna för utländska experter och andra nyckelpersoner skall ske. Slutligen har regeringen fattat beslut som innebär att tullrutinerna förenklas.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att de i propositionen föreslagna skattelättnaderna också kommer att finansieras fullt ut. I samband med att utskottet här behandlar den moderata motionen Fi109 (m) finns det anledning att framhålla att regeringen i anslutning till finansieringen av de föreslagna skattelättnaderna också har beaktat de fördelningspolitiska aspekterna.
I motion A49 (m) yrkande 2 tas frågan upp om förutsättningar för en flexibel lönebildning. I motionen framhålls att det är parterna på arbetsmarknaden som har det yttersta ansvaret för att problemet med lönebildningen löses. Motionärerna framhåller att om problemen med lönebildningen skall lösas måste emellertid bl.a. grundtankarna i skattereformen återställas, arbetslöshetsförsäkringen finansieras med egenavgifter och arbetsrätten förändras. Utskottet har tidigare i betänkandet kommenterat Moderata samlingspartiets syn på skattepolitiken och arbetsrätten. Utskottet återkommer till dessa frågor längre fram i betänkandet och kommer också att behandla finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen. Det är utskottets uppfattning att en avgörande förutsättning för att arbetslösheten uthålligt skall minska är att lönebildningen förbättras. Så länge som lönebildningen fungerar på nuvarande sätt är det mycket svårt att hållbart pressa tillbaka arbetslösheten. Utgångspunkten måste vara att Sverige, även vid väsentligt lägre arbetslöshetsnivåer än den nuvarande, skall ha en lönekostnadsutveckling på låg europeisk nivå. Lönebildningen måste utformas så att de arbetslösas intressen tas till vara i större utsträckning än i dag. Utskottet delar propositionens uppfattning att om Sverige skall komma ur massarbetslösheten behövs ett nytt kontrakt för samverkan på lönebildningens område. I samband med vårpropositionen inbjöd därför regeringen arbetsmarknadens parter till att inför regeringen redovisa sin syn på hur den framtida lönebildningen i Sverige skall utformas. Lönebildningen bör i första hand vara en fråga för arbetsmarknadens parter. Samtidigt har staten ansvar för olika regelverk som formar förutsättningarna för lönebildningen. Vid de diskussioner som påbörjades den 28 maj överenskoms att arbetsmarknadens parter senast den 10 juni 1997 skall redovisa sin syn på lönebildningen och möjligheterna att gemensamt formulera nödvändiga förändringar av förhandlings- och lönebildningssystem. Regeringens fortsatta agerande vad gäller lönebildningen är beroende av de svar parterna lämnar.
I motion A49 (m) yrkande 40 framhålls att det bland svenska experter länge rått samstämmighet om att de negativa effekterna av höga ersättningsnivåer var begränsade. I dag har, menar motionärerna, detta starkt ifrågasatts. Mot den bakgrunden är det enligt motionärerna angeläget att som underlag för förändringar analysera sociala ersättningars, skatters och inkomstrelaterade avgifters inverkan på lönebildningen och arbetslösheten. I motionen föreslås att en sådan analys presenteras för riksdagen senast hösten 1997. Utskottet konstaterar att i motionen nämns att två större studier har genomförts inom det ämnesområde som anges i motionen. De frågor som motionärerna vill ha belysta följs även löpande upp i Konjunkturinstitutets rapporter och utgör även viktig information i den analys av den svenska ekonomins utveckling som presenteras i bilaga 1 till vårpropositionen och motsvarande bilaga i budgetpropositionen. Även den löpande uppföljning av åtgärder för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 som regeringen nu föreslår bör kunna lämna bidrag till den analys som efterfrågas av motionärerna. Utskottet anser inte mot denna bakgrund att det finns behov av en särskild utredning i enlighet med förslaget i motion A 49 (m).
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi109 (m) yrkande 1 och motion A 49 (m) yrkandena 1, 2 och 40.
I motion Fi110 (fp) understryks att kampen mot arbetslösheten är en kamp för goda företagarvillkor. Att expandera den offentliga sektorn är med dagens skatter och budgetunderskott inte ett realistiskt alternativ. Därför finns i dagens Sverige ingen annan metod att komma till rätta med arbetslösheten än att satsa på företagandet. Inriktningen av de ekonomiskt politiska åtgärderna måste i grunden bygga på att selektiva inslag byts mot ett bättre generellt företagsklimat. Som allra viktigast anser motionärerna det vara att kraftigt sänka arbetsgivaravgifterna i första hand finansierat med besparingar i de s.k. företagsstöden och att reformera arbetsrätten. I motionen framförs också flera punkter i de program som Folkpartiet tidigare fört fram i riksdagen och som man ser som mycket viktiga i kampen för fler jobb:
- Ett avskaffande av dubbelbeskattningen av aktieutdelningar.
- Ett återupprättande av hälften kvar i skattereformen, dvs. avskaffande av den s.k. värnskatten och ett nej till det nya avsteg som nu föreslås och som ger permanent höjd marginalskatt för ca 50 000 människor utöver dem som redan fått det genom andra skatte- och avgiftshöjningar.
- Ett avskaffande av de nya momsinbetalningsreglerna.
- En konkurrens- och avregleringspolitik som spar pengar åt stat och kommun genom minskade subventioner, spar pengar åt konsumenterna genom lägre priser och skapar ett sundare affärsklimat byggt på konkurrens på lika villkor. En sådan politik bör bl.a. inkludera ett stopp för den kommunala bolagshysterin, ett återupprättande av medborgarnas lagstadgade valfrihet när det gäller vård, barnomsorg och utbildning, ett nej till den planerade skärpningen av det kommunala planmonopolet avsett att göra det möjligt för kommunalpolitiker att stoppa lågprisaffärer.
- Förändringar i regelverket som påverkar lönebildningen. Som motionärerna ser det har utfallen av de senaste lönerörelserna gjort det uppenbart att det råder en obalans på lönemarknaden till arbetsgivarnas nackdel. Därför är Folkpartiet berett att medverka till att regelförändringar av olika slag skapar bättre balans. Det skulle vara en klar fördel om egenavgifterna i arbetslöshetskassorna var högre, så att det fanns ett för de anställda tydligare samband mellan höga lönekostnadshöjningar och hög arbetslöshet i en bransch.
- En ansvarsfull energiuppgörelse. Osäkerheten om elförsörjningen hämmar en viktig del av svensk industri. Det är angeläget att göra klart att den omställning av det svenska energisystemet som förestår inte kommer att resultera i stora och plötsliga elprishöjningar.
Motionärerna vill starkt understryka att inga åtgärder får vidtas som äventyrar en trovärdig budgetsanering och därmed en fortsatt låg inflation och lägre räntor. Uttryckt i miljarder kronor innebär förslagen i motionen följande.
Bättre företagsklimat 1997 1998
Sänkta 5 12 arbetsgivaravgifter, i första hand för tjänstesektorn Avskaffad 5,5 5,5 dubbelbeskattning för alla företag Nej till sänkt brytpunkt 0,9 1 Nej till försämrad - 3 periodiseringsfond Sänkt skatt för 0,4 0,4 fåmansbolag Nej till längre 1,1 1,1 arbetsgivarperiod Slopad förtida 8 - momsinbetalning
Totalt sänkta skatter 20,9 23 för företagande avgår regeringens 5,6 5,8 förslag till sänkning Nej till finansiering 5,8 6 via Securum
Att finansiera 21,1 23,1 Finansiering Reducerat företagsstöd 8 8 Höjd pensionsålder, 4 7 ändrad förtidspension Totalt minskade utgifter 12 15 Höjd matmoms 10 10 Total finansiering 22 25
I motion Fi113 (kds) anförs att ekonomisk tillväxt är en förutsättning för att minimera arbetslösheten och utveckla välfärden för alla. Finanspolitiken måste vara fortsatt stram och budgetsaneringen fullföljas. Skattepolitiken måste ges en sådan inriktning att det totala skattetrycket sänks, främst genom att skatten på arbete sänks. Därutöver är det angeläget att den del av tjänstesektorn som riktar sig till de privata hushållen får skattelättnader som leder till utveckling och expansion.
Budgetpolitiken måste bl.a. ha som långsiktigt mål att bättre balans uppnås mellan den privata och den offentliga sektorn. Ty när den privata sektorn tillåts expandera, minskar behovet av offentliga insatser. För att inte snedvrida konkurrensen och för att ge god effektivitet i den offentliga sektorn måste staten gå vidare med ägarspridning och sälja statliga företag. Det är också viktigt att strukturpolitiken utformas för en uthållig tillväxt. Det är nödvändigt att en ambitiös miljöpolitik blir en integrerad del av tillväxtpolitiken.
I motionen sammanfattas Kristdemokraternas förslag om tillväxt för nya jobb på följande sätt:
- En helt avgörande faktor för att lyckas nedbringa arbetslösheten är den attityd till företagande som det politiska etablissemanget utstrålar. Regelverket måste ge stark motivation för att starta och driva företag.
- Byråkratin måste minska bl.a. genom en samordning av de olika verksamheter som handhar företagarfrågor.
- Arbetsrätten bör förändras så att den bättre speglar de förhållanden som gäller i dag. Kristdemokraterna menar att beslut snarast måste fattas om en ny arbetsrätt. Beslut bör omedelbart kunna tas om att de regler som infördes av fyrpartiregeringen skall återinföras.
- Tillgången på riskkapital måste bli bättre. Risksparande skall inte beskattas hårdare än det helt riskfria banksparandet.
- Royalty på patenterade uppfinningar bör vara skattefri.
- Möjligheten att införa avdragsrätt för avsättningar till individuella utbildningskonton bör prövas.
- De nya reglerna för företagens momsinbetalningar som gäller ny tidpunkt för redovisning och inbetalning av mervärdesskatt måste rivas upp.
- Företagsstöden bör ses över och sänkas i utbyte mot sänkta arbetsgivaravgifter.
- Tjänster till hushållen bör kunna stimuleras enligt en utvidgad modell av den typ som prövats i Danmark.
Som utskottet ser det föreslås i motionerna Fi110 (fp) och Fi113 (kds) riktlinjer för den ekonomiska politiken som helt överensstämmer med de motioner som dessa partier väckte med anledning av vårpropositionen. På samma sätt som i motion Fi109 (m) ställs krav på skattelättnader och på förändringar i arbetsrätten även om de i jämförelse med förslagen från Moderata samlingspartiets motioner inte alls är av samma omfattning. De synpunkter på lönebildningen som framförs i motionerna Fi110 (fp) och Fi113 (kds) har också stora likheter med den syn på denna fråga som framförs i motionerna Fi109 (m) och A 49 (m). Med hänvisning till utskottets tidigare behandling av riktlinjerna för den ekonomiska politiken och utskottets tidigare redovisade ställningstagande till skattepolitiken, frågor rörande åtgärder inom arbetsmarknadsområdet och lönebildningen, som utskottet redovisat i anslutning till behandlingen av motionerna Fi109 (m) och A 49 (m), avstyrker utskottet yrkande 1 i motion Fi110 (fp) och yrkande 1 i motion Fi113 (kds). Utskottet vill här tillägga att de frågor i motionerna Fi110 (fp) och Fi113 (kds) som behandlar förslag om nedsättning av socialavgifter och åtgärder för att stimulera utvecklingen i tjänstesektorn tar utskottet ställning till längre fram i betänkandet i avsnittet nedsättning av socialavgifter resp. om en översyn av reglerna inom tjänstesektorn. Som framgår av proposition 207 skall regeringen nu göra en översyn av förutsättningarna för expansion i tjänstesektorn.
Av propositionerna 207 och 222 framgår att när det gäller utgiftstaket och fördelning av utgifterna på utgiftsområden är de föreslagna åtgärderna i propositionerna finansierade fullt ut och att det av riksdagen den 11 juni i år beslutade utgiftstaket ligger fast. En viss omfördelning kan dock komma att ske mellan utgiftsområdena till följd av riksdagens beslut. I motionerna Fi109 (m) yrkandena 3 och 4 och Fi110 (fp) yrkande 3 föreslås att riksdagen dels godkänner de utgiftstak som föreslås i motionerna för åren 1997, 1998 och 1999, dels godkänner fördelningen på utgiftsområden i enlighet med den uppläggning av den ekonomiska politiken som föreslås i respektive motion. Som en följd av att utskottet inte kan ställa sig bakom den inriktning av den ekonomiska politiken som föreslås i dessa motioner avstyrker utskottet de förslag till inriktning av budgetarbetet som framgår av yrkandena 3 och 4 i motion Fi109 (m) och yrkande 3 i motion Fi110 (fp).
I motion Fi111 (v) krävs en ny och mer expansiv inriktning på politiken om vi skall ha utsikter att komma tillbaka till full sysselsättning. Arbetslösheten i Sverige ökade mycket snabbt vid 1990- talets början, men långtidsarbetslösheten är fortfarande relativt begränsad i ett europeiskt perspektiv. Det talar för, menar motionärerna, att det fortfarande borde finnas möjligheter att komma ur massarbetslösheten någorlunda snabbt. Men det förutsätter å andra sidan en mycket starkare efterfrågeutveckling, dvs. en politik som tillåter en tillväxt av hemmamarknaden utan att statsfinanserna urholkas. Hemmamarknaden måste stärkas genom en mer konjunkturstimulerande politik. Den nuvarande ekonomiska politiken är, sägs det i motionen, för restriktiv. Den privata konsumtionen är för svag och det privata sparandet för högt. Vänsterpartiet föreslår därför en något lättare finanspolitik och en högre nivå på de statliga utgifterna. Ett höjt grundavdrag för låginkomsttagare bör genomföras. De ytterligare budgetförstärkningar som regeringen och Centerpartiet kom överens om i den ekonomiska vårpropositionen i april måste avvisas. Regeringen är för ensidigt inriktad på EMU-anpassning, något som försvårar arbetslöshetsbekämpningen. Riksbanken måste också ta ytterligare steg för att sänka ränteläget. Motionärerna menar att saneringen av statens ekonomi måste ske på ett mer rättvist sätt. Nu får låginkomsttagarna bära de tyngsta bördorna. De fortsatta neddragningarna inom offentlig sektor tränger ut kvinnor i arbetslöshet och bidragsberoende. En mer rättvis fördelningspolitik omfördelar konsumtionsutrymmet och stimulerar hemma marknaden. Ett större utrymme för kommunerna stärker kvinnornas arbetsmarknad och gynnar den ekonomiska tillväxten. Jämställdhet och rättvis fördelning skapar förutsättningar för en balanserad ekonomisk utveckling. I motionen föreslås ett program för sysselsättningen med följande sammansättning. - Stöd till kommunsektorn i form av sänkta arbetsgivaravgifter 5,0 mdr - Stöd till privat tjänstesektor via sänkta arbets- givaravgifter 5,0 mdr - Sänkta egenavgifter på näringsinkomster för egenföretagare 0,6 mdr - Sänkta arbetsgivaravgifter för försök med 6-timmars arbetsdag 1,5 mdr - Kreditstöd i form av en skatterabatt för småföretag 1,0 mdr - Ett grönt investeringsprogram 1,5 mdr - Aktiv arbetsmarknadspolitik, kommuner, utb. kvinnor, invandrare och arbetshandikappade 3,0 mdr - Näringspolitik, FOU-stöd, nätverk 1,2 mdr - Akuta jobbinsatser för arbetslösa ungdomar 1,2 mdr Totalt: 20,0 mdr
En successiv arbetstidsförkortning är, enligt motionärerna, en nödvändig del av sysselsättningsprogrammet. Dessutom föreslås i motionen ett kompetensutvecklingsprogram i arbetslivet genom framtidsfonder finansierade via vinstavsättningar i näringslivet under inflytande av parterna på arbetsmarknaden.
Utskottet konstaterar att Vänsterpartiet står fast vid sitt förslag till inriktning av den ekonomiska politiken så som det presenterades i anslutning till vårpropositionen. Det innebär bl.a. att motionärerna avvisar den inriktning av arbetet med att fullfölja budgetsaneringen som riksdagen godkände den 11 juni i år. Som utskottet ser det är avvägningsproblemen mellan efterfrågestimulanser och fortsatt budgetsanering mycket svåra att lösa. I propositionen nämns tre åtgärder - försäljningsskatten på motorfordon avskaffas, förmånsbeskattningen av tjänstebilar sänks och stämpelskatten reduceras till en tredjedel temporärt - för att öka efterfrågan. Det är utskottets uppfattning att det i nuvarande budgetläge inte är tillrådligt att vidta ytterligare åtgärder med denna inriktning. I motion Fi111 (v) hävdas vidare att fördelningspolitiken i budgetsaneringen är felaktig och bör ändras. Utskottet delar inte denna uppfattning. Det är riktigt att de fördelningspolitiska frågorna också fortsättningsvis måste ha hög prioritet. Men det är ofrånkomligt att den höga arbetslösheten, neddragningen av de offentliga utgifterna och de stora förändringarna i transfereringssystemet innebär stora fördelningspolitiska påfrestningar. Det framtvingade budgetsaneringsprogrammet omfattar nu 126 miljarder kronor. Det råder emellertid inget tvivel om att det är den höga arbetslösheten som mer än något annat skapar orättvisor, vidgar klyftorna och urholkar den sociala tryggheten. Den viktigaste fördelningspolitiska uppgiften är därför att genom en sund och uthållig finans- och penningpolitik, en aktiv närings-, regional- och arbetsmarknadspolitik och stora satsningar på utbildning åter ge alla människor möjlighet att försörja sig genom eget arbete. Då motionärerna avvisar den inriktning av arbetet med att fullfölja budgetsaneringen som riksdagen godkände den 11 juni i år skulle konsekvenserna av deras politik medföra stora fördelningspolitiska påfrestningar i form av ökad arbetslöshet. Beräkningar som Finansdepartementet genomfört pekar mot att de samlade effekterna av saneringsprogrammet, åtgärderna i vårpropositionen och sysselsättningspropositionen kan sägas ha en rimlig fördelningspolitisk profil. I motion Fi111 (v) upprepar Vänsterpartiet sitt påstående att den av regeringen förordade ekonomiska politiken, som kännetecknas av en mycket stram finanspolitik, är helt inriktad på ett deltagande i EMU. Utskottet vill återigen understryka att detta är en felsyn. Även om Sverige skulle välja att stå utanför EMU så måste det stora underskottet i de offentliga finanserna elimineras. När det gäller kravet på en successiv arbetstidsförkortning, som framförs i motion Fi111 (v), hänvisar utskottet till vad utskottet anför i anslutning till behandlingen av motion Fi112 (mp). Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi111 (v) yrkandena 1 och 2.
I motionerna Fi112 (mp) och Fi117 (mp) återfinns Miljöpartiets förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken för att minska arbetslösheten. De sammanfattas i motion Fi112 (mp) i följande punkter:
- Förkortad arbetstid. Normalarbetstiden sänks till 35 timmar per vecka från 1998. För att underlätta genomslaget på arbetsmarknaden sänks egen- avgifterna. För statens del finansieras denna inkomstminskning genom lägre kostnader för a-kassa och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
- Lägre skatt på arbete. Den relativa arbetskraftskostnaden sänks genom successiv neddragning av främst arbetsgivaravgifter. Sänkningen finansieras genom höjda energi- och miljöskatter. Fram t.o.m. 1999 bör ca 25 miljarder växlas från skattebasen arbete till skattebasen energi och miljö. Detta gynnar bl.a. tjänstesektorn (både privat och offentligt) och miljö- och återvinningssektorn.
- Bättre möjligheter för små och medelstora företag. Översyn och förenkling av regelverk, en mer flexibel arbetsrätt, ökad tillgänglighet av riskvilligt kapital, ändrade skatteregler som underlättar för både nyföretagande och tillväxt i små och medelstora företag m.m.
- Utbyggnad av miljöanpassad infrastruktur och satsning på gröna jobb. Utbyggnad av miljöanpassade trafik- och energisystem med såväl statliga direktinvesteringar som investeringsbidrag, samt arbetsmarknadsåtgärder inriktade på miljö- och hälsoområdet i vid mening. Högre energi- och miljöskatter (i en skatteväxling), samt en väsentligt förbättrad miljölagstiftning i en miljöbalk, bidrar verksamt till att öka förändringstrycket i näringslivet.
- Utveckling av de offentliga verksamheterna inom välfärdens kärnområden. Satsningar på bättre vård, omsorg och utbildning ger jobb i sig, men förbättrar också möjligheterna för näringsliv och samhälle och fungerar bättre ekonomiskt sett. En väl fungerande offentlig sektor är också viktig för att vidmakthålla och utveckla en stark hemmamarknad. Satsningarna finansieras främst genom att minska transfereringar till medel- och höginkomsttagare och till företag.
- Ökad social rättvisa. Den ekonomiska politiken skall utformas solidariskt så att alla medborgare ges rimliga ekonomiska möjligheter att delta i både den demokratiska processen och i produktionen. Nödvändiga besparingar för att klara statens finanser skall inte riktas mot dem som har de lägsta inkomsterna eller minsta ekonomiska marginalerna - av såväl sociala som ekonomiska skäl.
- Ökad jämlikhet mellan könen. Kvinnor måste ges bättre möjligheter att starta och driva företag, och därmed också utveckla potentiella marknader som i dag saknas eller är små.
- Sanering av statens finanser. Saneringen av statens finanser måste fullföljas så att statens räntekostnader kan minska och det internationella förtroendet för svensk ekonomi förstärkas ytterligare.
Utskottet vill med anledning av de riktlinjer för den ekonomiska politiken som anges i motionerna Fi112 (mp) och Fi117 (mp) anföra följande. Som utskottet framhöll vid behandlingen av vårpropositionen delar utskottet i många avseenden den syn på miljöpolitiken som framförs i motionerna från Miljöpartiet. När det gäller den ekologiska omställningen av det svenska samhället framhålls i proposition 207 att miljöpolitiken har en övergripande roll i regeringens strategi för hög tillväxt och ökad sysselsättning. Tillväxten stimuleras genom att krav ställs på omställning av det svenska samhället som behövs för att tillväxten skall ske på ett ekologiskt hållbart sätt. Sverige skall ligga i frontlinjen när det gäller att utveckla och använda ny miljöteknik. Kretsloppssamhället ger nya jobb och nya företag. Sverige skall sträva efter att vara ett föregångsland där tillväxt och ekologi går hand i hand. Visionen är att skapa det ekologiskt hållbara samhället. Med tanke på den nuvarande svåra situationen på arbetsmarknaden talar starka skäl för att - trots det ansträngda budgetläget - avsätta 1 miljard kronor för specifika miljöinvesteringar, vilket också föreslås i propositionen. Såvitt utskottet förstår är förslaget om arbetstidsförkortning en av de viktigaste delarna i den ekonomiska politik som Miljöpartiet förordar. I betänkande 1995/96:FiU10 om vårpropositionen framhöll utskottet att denna fråga är mycket komplex. En kort redogörelse gavs för en forskningsrapport som presenterade en översikt över teorier och empirisk forskning inom detta område. Vidare hänvisade utskottet till att den av regeringen tillsatta 1995 års arbetstidskommitté bl.a. har som uppgift att analysera konsekvenserna för sysselsättningen av förkortad arbetstid. Utredningen skall lämna slutförslag i höst. I motion Fi112 (mp) understryks också vikten av att skapa bättre möjligheter för små och medelstora företag. Utskottet vill i det sammanhanget hänvisa till att det i propositionen föreslås att 1 miljard kronor avsätts till ett program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt. Programmet, som har en tydlig småföretagsinriktning, avser att underlätta för Sverige att utveckla kunskapssamhället, göra det enklare att vara företagare och att påbörja omställningen mot en hållbar utveckling. Programmet innebär bl.a. att en delegation för förenkling för småföretagen inrättas vars uppgift är att redovisa förslag som kan stimulera till nyetableringar samt möjligheter till förenklingar av regler för småföretag. Utöver småföretagsprogrammet avser regeringen att initiera en bred samverkan i länen för en effektiv närings- och regionalpolitik inriktad mot de mindre företagen. Utskottet, som ställer sig bakom propositionens förslag, behandlar dessa frågor mer ingående i betänkandets avsnitt om program för företagsutveckling, förnyelse och tillväxt. Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi112 (mp) yrkande 1 och motion Fi117 (mp) yrkandena 1-4, 6 och 42. Utskottet tillstyrker de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas i proposition 207.
Studier av internationella exempel
I motion A49 (m) yrkande 3 framhålls att Sverige bör dra nytta av goda internationella exempel i kampen mot arbetslösheten. Motionärerna förordar att initiativ tas till grundläggande studier av goda exempel från andra länder för att vidga beslutsunderlaget som en del av en nödvändig liberalisering av den svenska arbetsmarknaden. Resultaten av studierna bör enligt motionärerna successivt redovisas för riksdagen under de kommande två åren. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att följa den ekonomiska utvecklingen och den förda politiken i länder som har eller har haft problem liknande dem som drabbat Sverige. Samtidigt vill utskottet erinra om att sådana organisationer som OECD, EU-kommissionen och Internationella Valutafonden (IMF) löpande redovisar analyser och presenterar statistiskt material som möjliggör sådana jämförelser. Utskottet vill i detta sammanhang även nämna att Konjunkturinstitutet i sin senaste rapport om konjunkturläget gör en jämförande analys av arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder i Norden. Institutet planerar att utvidga denna analys till att omfatta fler länder i kommande rapporter. Med det anförda avstyrker utskottet motion A49 (m) yrkande 3.
Svensk arbetsmarknad i ett europeiskt perspektiv
I motion Fi125 av Sten Tolgfors och Per Bill (båda m) begärs ett tillkännagivande till regeringen utifrån motionärernas syn på svensk arbetsmarknad i ett europeiskt perspektiv. Motionärerna framhåller vikten av frihandel mellan EU och tredje land, samt den inre marknadens fulla förverkligande och upprätthållande. Motionärerna betonar också vikten av att Essen-deklarationens intentioner förverkligas både i Europa och i Sverige. Man kritiserar vidare det socialdemokratiska förslaget om en europeisk sysselsättningsunion som motionärerna karakteriserar som substanslöst. Det är enligt motionärerna inte fler deklarationer eller målsättningar i fördragen som krävs för att få ner arbetslösheten. Redan i Romfördraget slås vikten av god sysselsättning fast. Huvudansvaret för sysselsättningen ligger och måste ligga på den nationella nivån. Det är nämligen medlemsländerna som huvudsakligen bestämmer i frågor som arbetsrätt, lönebildning, arbetsmarknadspolitik och utbildningsinsatser. Det finns ingenting att vinna på att dessa frågor görs till överstatliga politikområden. Tvärtom måste utrymme ges för en anpassning till inhemska förhållanden. Att skapa ett bättre näringsklimat och lägga grund för växande internationell konkurrenskraft är i huvudsak en utmaning för Sveriges riksdag, liksom för övriga europeiska parlament. Vissa av de beslut som måste tas den kommande tiden måste dock, enligt motionärerna, föregås av avreglering på europeisk nivå. Den sociala stadgan och det sociala protokollet manifesterar en i deras tycke alltför långtgående allmän ambition till europeisk reglering. Slutligen framförs kravet att Sverige vid den pågående regeringskonferensen skall driva kravet på ett fördragsmässigt stöd för en systematisk avreglering av EU:s regelverk. En allmänt omfattad uppfattning är att den europeiska arbetsmarknaden generellt sett är för stel och att detta är en av EU-områdets allvarligaste konkurrenshämmande faktorer. Det är därför olyckligt att vissa EU-direktiv är så detaljerade och/eller så långt gående att de bidrar till att öka denna stelhet. Exempel på detta ger det s.k. arbetstidsdirektivet och överlåtelsedirektivet. Som motionärerna ser saken bör arbetsrätt primärt vara en nationell angelägenhet. Medlemsländerna bör i huvudsak få välja sina egna arbetsrättsliga lösningar.
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande (AU6y) att man tidigare under våren har haft att bedöma flera av de frågor som tas upp i motion Fi125 (m) (1995/96:UU13, AU3y m.fl., rskr. 199). Arbetsmarknadsutskottet finner därför inte skäl att i detta sammanhang penetrera alla de frågor som motionärerna berör. Arbetsmarknadsutskottets uppfattning är att det inte räcker att fullfölja den inre marknaden och att fullfölja Essenpunkterna. Sysselsättningsfrågan bör lösas med mer av europeiskt samarbete. Det är viktigt att EU:s medlemsländer har en gemensam strategi för att möta arbetslösheten och få till stånd ökad sysselsättning. Samtidigt krävs en kraftfull arbetsmarknadspolitik nationellt i Sverige. Arbetsmarknadsutskottet ställde sig bakom regeringens uppfattning att Sverige vid EU:s regeringskonferens 1996 skulle verka för en s.k. sysselsättningsunion, dvs. att det i grundfördragen förs in ett avsnitt om sysselsättningspolitik med gemensamma mål, gemensamma procedurer och ett gemensamt åtagande att följa vissa principer för sysselsättningspolitiken. Arbetsmarknadsutskottets uppfattning är vidare att arbetstagarnas ställning inom EU snarare måste stärkas än försvagas. Av den anledningen förordade arbetsmarknadsutskottet att regeringen vid regeringskonferensen skulle verka för att EG:s sociala protokoll, som rör bl.a. arbetstagarnas rättigheter, skrivs in i Romfördraget. En försämring av arbetstagarnas rättigheter genom en uttunning av det sociala protokollet eller Europarådets sociala stadga kommer enligt arbetsmarknadsutskottets mening inte att leda till ökad sysselsättning inom EU. Riksdagen har nyligen (prop. 1995/96:162, bet. AU9, rskr. 219) beslutat att EG:s arbetstidsdirektiv tills vidare skall genomföras på det sättet att det i arbetstidslagen förs in en bestämmelse om s.k. EG-spärr, dvs. en bestämmelse om att kollektivavtal som slutits med avvikelse från arbetstidslagens regler inte får underskrida direktivets minimikrav. De materiella bestämmelserna i arbetstidslagen och annan berörd lagstiftning skall i princip lämnas oförändrade i avvaktan på att Arbetstidskommittén slutför sitt arbete. Av hänsyn till Arbetstidskommitténs arbete anser arbetsmarknadsutskottet att riksdagen inte bör uttala någon mening om bestämmelserna i EG:s arbetstidsdirektiv. Med det anförda avstyrker arbetsmarknadsutskottet motion Fi125.
Näringsutskottet tar i sitt yttrande (NU10y) upp frågan om frihandel, som tas upp som en punkt i motion Fi125 (m). Frihandel är, enligt näringsutskottets mening, en avgörande drivkraft för den globala ekonomiska utvecklingen. Som sägs i både propositionen och den nämnda motionen bör Sverige fortsätta att verka för ökad liberalisering i världshandeln. Enligt näringsutskottets mening är det angeläget att Sverige inom EU intar en aktiv och pådrivande roll och fortsätter att verka för ökad frihandel mellan EU och tredje land. Den inre marknaden utgör, enligt näringsutskottets uppfattning, ett kärnområde i EU-samarbetet. Genom den inre marknaden har svenska företag och konsumenter fått tillgång till en hemmamarknad som omfattar ca 370 miljoner invånare. En väl fungerande inre marknad är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomi och utveckling. Det är därför väsentligt att en effektiv tillämpning av lagstiftningen beträffande denna marknad säkerställs, så att det inte uppkommer konkurrenssnedvridningar mellan företag i olika länder. Sverige bör fortsätta att inom EU agera i denna riktning. Med det anförda avstyrker näringsutskottet den nämnda motionen i berörd del. Finansutskottet delar de uppfattningar i arbetsmarknadsutskottets och näringsutskottets yttranden som här redovisats. Något tillkännagivande till regeringen med anledning av motion Fi125 (m) är enligt finansutskottets mening inte påkallat varför den avstyrks.
Riksbankens uppgifter
I motion Fi114 av Birgitta Hambraeus (c) begärs en utredning om Riksbankens uppgifter och en översyn av riksbankslagen.
Utskottet redovisade i sitt av riksdagen den 11 juni 1996 godkända betänkande 1995/96:FiU10 (rskr. 304) att ett arbete påbörjats för att förbereda förändringar i lagstiftningen mot bakgrund av de nya förutsättningarna för penning- och valutapolitiken. Finansutskottet ser inte anledning att föregripa regeringens arbete och avstyrker motion Fi114 (c).
Skattepolitiken
Fördelningspolitiska effekter av skattepolitiken
I motion Fi116 (yrkande 3) av Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslås riktlinjer för skattepolitiken som innebär att större hänsyn bör tas till skatternas fördelningspolitiska effekter. Partiets förslag innefattar bl.a. en sänkning av skatten på lägre inkomster, t.ex. genom höjt grundavdrag. Förslaget bör enligt motionärerna kombineras med ett slopat grundavdrag för inkomster som ligger över brytpunkten. Förmögenhetsskatten breddas och ytterligare skalsteg införs. För att stödja mindre och nystartade företag förespråkar motionärerna sänkta egenavgifter för egenföretagare och ett kreditstöd genom skatteavdrag. Inom tjänstesektorn föreslås sänkta arbetsgivaravgifter för såväl kommunal som privat tjänstesektor. Bolagsbeskattningen bör enligt motionärerna höjas och en särskild värnskatt på 5 % tas ut. På energi- och miljöområdet vill motionärerna se ett successivt ökat skatteuttag, främst för el och koldioxidutsläpp. De höjda skatterna på energi- och miljöområdet bör ingå i en plan för en grön skatteväxling för att finansiera sänkt skatt på arbete. En målsättning kan vara att växlingen skall omfatta 5-6 % av BNP. Regeringen bör, föreslår motionärerna vidare (yrkande 2), i samband med budgetpropositionen hösten 1996 för riksdagen redovisa ett samlat ställningstagande till hur de fördelningspolitiska skevheterna i skattereformen skall justeras.
Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande (SkU13y) att stora uppoffringar gjorts för att sanera de offentliga finanserna och återvinna omvärldens förtroende för en stabil svensk krona. Det är viktigt att saneringspolitiken fullföljs så att målen om balans i de offentliga finanserna successivt nås. Samtidigt som de budgetpolitiska riktlinjerna ligger fast är det, anför skatteutskottet vidare, viktigt att de åtgärder som vidtas för att öka tillväxten och sysselsättningen är fördelningspolitiskt godtagbara. Att begränsa arbetslösheten är mycket angeläget, även ur fördelningspolitisk synpunkt. Skatteutskottet erinrar om att värnskatten och den lägre mervärdesskatten på livsmedel utgör viktiga fördelningspolitiska inslag. Värnskatten kommer enligt gällande lagstiftning att upphöra inkomståret 1999. Regeringen har emellertid aviserat att den kommer att föreslå hur det samlade skatte- och avgiftsuttaget skall justeras för att en bättre fördelningsprofil skall nås. Skatteutskottet avstyrker motionen i här aktuella delar med det anförda och med hänvisning till vad skatteutskottet anfört tidigare i ett yttrande till finansutskottet (1995/96:SkU12y).
Finansutskottet har tidigare i betänkandet behandlat riktlinjerna för den ekonomiska politiken och i det sammanhanget berört de fördelningspolitiska konsekvenserna av den ekonomiska politiken. Utskottet avstyrker, i likhet med skatteutskottet, motion Fi116 (v) yrkandena 2 och 3.
Tillfällig nedsättning av stämpelskatt
I proposition 222 (avsnitt 4.2, yrkande 5) föreslås en tillfällig nedsättning av stämpelskatten i syfte att minska transaktionskostnaden vid förvärv av fastigheter. Stämpelskatten sätts ned till en tredjedel vid förvärv av fast egendom och tomträtter under tiden den 12 juni 1996-den 31 december 1997. En förutsättning är att inskrivning beviljas före utgången av mars 1998. I stället för skattesatserna 1,5 % respektive 3 % skall de nya skattesatserna vara 0,5 % respektive 1 %. Överskjutande skatt på förvärv som skrivs in fram till den 1 augusti 1996 kommer att återbetalas i särskild ordning.
Avslagsyrkanden framställs i motioner från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I motion Fi116 (yrkande 4) av Gudrun Schyman m.fl. (v) anför motionärerna att stämpelskatten utgör en så pass begränsad kostnad vid köp av småhus att den inte på något avgörande sätt påverkar beslutet att genomföra ett förvärv. Vid större affärer uppgår stämpelskatten visserligen till betydande belopp men spelar även i dessa fall en marginell roll för den långsiktiga avkastningen och därmed prisbilden. Även om antalet fastighetsaffärer ökar är det enligt motionärerna osannolikt att detta skulle påverka byggandet. I motion Fi117 (yrkande 15) av Birger Schlaug m.fl. (mp) anförs att det är tveksamt om en stimulans för köp av redan byggda fastigheter kommer att ha någon effekt på byggandet. Det är enligt motionärerna bättre att t.ex. satsa ytterligare på allergisanering av skolor och bostäder. I motion Fi129 av Jerry Martinger (m) anförs att hänvisningen till förvärvsdatum kan ge upphov till tolkningstvister, och motionären hemställer därför att nedsättningen får avse alla inskrivningsbeslut som fattas efter den 12 juni 1996 och där ansökan om inskrivning har ingivits senast den 31 december 1997.
Skatteutskottet instämmer i sitt yttrande (SkU13y) i regeringens bedömning att en tillfällig nedsättning av stämpelskatten skulle öka omsättningshastigheten på fastighetsmarknaden. Nuvarande stämpelskatt höjer transaktionskostnaderna och bidrar till att dämpa omsättningen. Enligt skatteutskottets mening kan en sänkning av stämpelskatten på fastigheter underlätta en återhämtning inom byggsektorn och anser därför att förslaget bör genomföras. När det gäller den närmare utformningen finner skatteutskottet fog för de invändningar som görs i motion Fi129 (m), men konstaterar samtidigt att en förändring av det slag som motionären föreslår medför en merkostnad av betydande storlek. Vid en samlad bedömning anser skatteutskottet att anknytningen till förvärvsdatum bör behållas. Sammantaget tillstyrker skatteutskottet propositionen i denna del och avstyrker de aktuella motionerna. Vid yttrandet har avvikande meningar fogats från Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna samt en gemensam avvikande mening från Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. I sin avvikande mening anför Moderata samlingspartiets representanter att de utgår från att ett underlag för att bedöma de statsfinansiella effekterna av att tillstyrka motion Fi129 (m) kommer att kunna tas fram under finansutskottets beredning av ärendet.
Bostadsutskottet ansluter sig i sitt yttrande (BoU11y) till propositionens förslag på de i propositionen angivna grunderna. De av bostadsutskottet behandlade motionsyrkandena avstyrks i motsvarande del. Vid yttrandet har avvikande meningar fogats från företrädarna för Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.
Finansutskottet vill med anledning av motion Fi129 (m) anföra följande. Enligt jordabalken (20 kap. 2 §) skall lagfart sökas inom tre månader efter det att den handling på vilken förvärvet grundas upprättades. Det innebär att de förvärv som ägt rum under tiden 12 mars-12 juni och där köparen ännu inte ansökt om inskrivning skulle beröras av motionärernas förslag. Enligt motionsförslaget skulle dessa köp belastas med den lägre stämpelskatten. Kostnaden under en tremånadersperiod för skattesänkningen beräknas vara 500 miljoner kronor (helårseffekten beräknas i propositionen till 2 miljarder kronor). Samtidigt bör man emellertid i en kalkyl beakta hur aktörerna på fastighetsmarknaden kan tänkas agera med anledning av de nya reglerna. Vid en samlad bedömning av olika faktorer innebär det att kostnaden troligen kommer att vara lägre än 500 miljoner, men fortfarande uppgå till ett betydande belopp. Sammanfattningsvis innebär detta att kostnaden kan komma att uppgå till uppemot 500 miljoner kronor, men att det råder osäkerhet om det exakta beloppet. Utskottet konstaterar således att om motionen tillmötesgås kommer det att leda till kraftigt minskade statsinkomster. Det kan dessutom påpekas att eftersom åtgärden är avsedd som en stimulansåtgärd är det verkningslöst att sänka stämpelskatten med effekt för förlupen tid. Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet och bostadsutskottet därför propositionen i denna del och avstyrker motionerna Fi116 (v) yrkande 4, Fi117 (mp) yrkande 15 och Fi129 (m).
Fastighetsskatt
I motion Fi118 (yrkande 1) av Alf Svensson m.fl. (kds) anförs att det stora problemet på fastighetsmarknaden inte är stämpelskatten utan fastighetsskatten. Motionärerna föreslår därför att fastighetsskatten sänks från 1,7 % till 1,5 % och att skatteuttaget i storstäder och skärgård begränsas genom en takregel. I motion Fi115 (yrkande 2) av Lena Klevenås (s) föreslår motionären att fastighetsskatten bör utformas så att investeringar som är bra från miljösynpunkt uppmuntras.
Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande (SkU13y) om att utskottet senast har behandlat yrkanden angående fastighetsskatten i ett yttrande till bostadsutskottet (1995/96:SkU8y). Enligt skatteutskottets uppfattning saknas det statsfinansiellt utrymme för en allmän sänkning av fastighetsskatten som föreslås i motion Fi118 (kds). Höjningen av skattesatsen från 1,5 % till 1,7 % har gjort det möjligt att undvika en höjning av den garanterade räntan för vissa bostäder. De speciella problemen för den bofasta befolkningen i vissa skärgårdsområden och andra attraktiva fritidsområden har tagits upp i en särskild översyn inom Finansdepartementet som har målsättningen att redovisa sitt arbete före halvårsskiftet 1996. Vad beträffar behovet av stimulanser för miljöriktiga investeringar som föreslås i motion Fi115 (s) anser skatteutskottet att detta bör kunna tillgodoses på annat sätt än via fastighetsbeskattningen. Med det anförda avstyrker skatteutskottet motionerna. Vid yttrandet har avvikande meningar fogats från Moderata samlingspartiets och Kristdemokraternas representanter.
Bostadsutskottet avstyrker i sitt yttrande (BoU11y) motionsförslaget om sänkt fastighetsskatt med hänvisning till att det behandlade och avstyrkte motsvarande förslag om fastighetsskatten i betänkande 1995/96:BoU10 (se s. 10). Vid yttrandet har en avvikande mening fogats från Moderata samlingspartiet och en gemensam från Folkpartiet liberalernas och Kristdemokraternas representanter. Särskilda yttranden har anförts av Centerpartiets, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas företrädare.
Finansutskottet noterar att skatteministern i ett frågesvar i riksdagen den 28 juni har redovisat vissa överväganden med anledning av översynen av fastighetsbeskattningen i vissa skärgårdsområden och andra attraktiva fritidsområden. Utskottet avstyrker, i likhet med skatte- och bostadsutskotten, motion Fi118 (kds) yrkande 1. Utskottet har ingen annan mening än skatteutskottet när det gäller motion Fi115 (s) yrkande 2 och avstyrker därmed även detta yrkande.
Stämpelskatt för AP-fonden
I proposition 222 (avsnitt 4.2.3, yrkande 6) föreslår regeringen att AP- fonden skall vara skattskyldig enligt stämpelskattelagen. Eftersom den, till skillnad från andra placerare på fastighetsmarknaden, inte behöver betala stämpelskatt, snedvrids emellertid konkurrensen på denna marknad. Genom regeringsförslaget kommer AP-fonden att arbeta under samma villkor som övriga marknadsaktörer.
Skatteutskottet har i sitt yttrande (SkU13y) inte funnit någon anledning till erinran mot förslaget och tillstyrker det därför.
Inte heller finansutskottet finner någon anledning till erinran varför propositionen tillstyrks i denna del.
Skatter och avgifter på motorfordon
I proposition 222 (avsnitt 4.3, yrkandena 1-3) föreslås ett skifte från försäljningsskatt till fordonsskatt i syfte att stimulera till en förnyelse av bilparken. Försäljningsskatten på personbilar slopas i miljöklass 1 och 2 och sänks till 2 000 kr i miljöklass 3 med verkan fr.o.m. den 12 juni 1996. Försäljningsskatt som debiterats fram till lagändringens ikraftträdande den 1 augusti 1996 skall återbetalas till den skattskyldige. Fordonsskatten höjs med 50 % för personbilar och 15 % för dieselbilar av årsmodell 1994 eller senare. Av administrativa skäl kan höjningen av fordonsskatten träda i kraft först fr.o.m. den 1 oktober 1996. En följdändring berör bilskrotningslagen (1975:343).
Förslaget om höjd fordonsskatt avstyrks i motion Fi120 (yrkande 1) av Bo Lundgren m.fl. (m). Motionärerna har ingen invändning mot att en övergång till moderna och miljövänliga bilar underlättas genom slopad försäljningsskatt men anser att det är fel att höja fordonsskatten eftersom detta gör det svårare för personer som är beroende av bilen för sitt arbete eller bor i glesbygd. I motion Fi117 (yrkandena 18-20) av Birger Schlaug m.fl. (mp) hemställer motionärerna att förslaget avslås. Det är enligt motionärerna tveksamt om det är positivt ur miljösynpunkt att stimulera till en förnyelse av bilparken. Effekten kan enligt motionärerna i stället bli att den totala bilparken och därmed bilåkandet vkar, bl.a. på bekostnad av kollektivtrafiken. I motion Fi116 (yrkande 5) av Gudrun Schyman m.fl. (v) anför motionärerna att det föreslagna skiftet bör följas av fler och snabba steg som skärper miljöprofilen när det gäller beskattningen av bilismen. Även om det pågår ett utredningsarbete med denna inriktning anser motionärerna att riksdagen bör deklarera att en ökad miljörelatering är önskvärd och att denna bör innefatta ett differentierat skatteuttag med hänsyn till bensinförbrukning, utsläpp och annan miljöpåverkan under bilens livscykel. I motion Fi133 av Lars Hedfors (s) och Eskil Erlandsson (c) yrkar motionärerna att reglerna skall börja tillämpas den 11 juni i stället för den 12 juni 1996 eftersom uppgifter av denna innebörd lämnats vid den presskonferens som hölls när förslagen presenterades.
I sitt yttrande (SkU13y) instämmer skatteutskottet i regeringens bedömning att försäljningsskatten på personbilar bidrar till att dämpa omsättningen av bilparken, vilket bidragit till att den svenska bilparken blivit allt äldre. En förskjutning av skatteuttaget på bilar från försäljningsskatt till fordonsskatt torde bidra till att öka omsättningen och ha positiva effekter på miljön, trafiksäkerheten och aktiviteten i bilindustrin. Om den högre försäljningsskatten på personbilar i miljöklass 3 bibehålls bidrar detta till att introducera miljövänligare bilar. Skatteutskottet delar således regeringens bedömning och anser att förslaget bör genomföras. Med hänsyn till att uppgifter lämnats om ett ikraftträdande redan den 11 juni finns det, enligt skatteutskottets mening, skäl att justera datum för ikraftträdande så att även denna dag täcks in. Ändringen berör punkt 3 av vvergångsbestämmelserna till lagen (1996:537) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. Bestämmelsen bör härvid ges en utformning som klargör att försäljningsskatt skall utgå i miljöklass 3 även efter ikraftträdandet. Vidare bör, anför skatteutskottet, en följdändring göras i punkt 2 av övergångsbestämmelserna i förslaget till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343). Vad avser förslaget i motion Fi116 (v) om miljörelaterad bilbeskattning avstyrker skatteutskottet motionärernas förslag med hänvisning till det pågående utredningsarbetet i Kommunikationskommittén (K 1995:01). Till skatteutskottets yttrande har avvikande meningar fogats från Moderata samlingspartiets, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas företrädare.
Även finansutskottet finner skäl för ett skifte från försäljningsskatt till fordonsskatt i syfte att stimulera en förnyelse av bilparken och tillstyrker därför regeringsförslaget med de ändringar som skatteutskottet förordat. Finansutskottets lagförslag återfinns i hemställan till betänkandet. Utskottet kan konstatera att ändringen av ikraftträdandedagen från den 12 till den 11 juni kommer att medföra minskade statsinkomster på ett belopp i storleksordningen 7 miljoner kronor. (Helårseffekten beräknas i propositionen bli 1,5 miljarder kronor för åren 1997-1999.) Finansutskottet instämmer vidare i skatteutskottets yttrande beträffande yrkandet om miljörelaterad bilbeskattning om motion Fi116 (v). Utskottet tillstyrker därmed motion Fi133 (s, c) samt propositionen i denna del med angiven justering och avstyrker motionerna Fi116 (v) yrkande 5, Fi117 (mp) yrkandena 18-20 och Fi120 (m) yrkande 1.
Tobaksskatt
I proposition 222 (avsnitt 4.4, yrkande 4) föreslås att skatten på tobaksvaror höjs med 15 % fr.o.m. den 1 januari 1997. Förslaget ingår som ett led i finansieringen av de åtgärder som regeringen föreslår för att minska arbetslösheten. För en sådan höjning talar, menar regeringen, folkhälsoskäl samt att Sverige för närvarande ligger under de miniminivåer på tobaksskatt som gäller inom EU.
Skatteutskottet instämmer i regeringens förslag beträffande tobaksskatten och tillstyrker i sitt yttrande (SkU13y) därför regeringens förslag.
Finansutskottet har ingen annan mening än skatteutskottet och tillstyrker därmed proposition 222 i denna del.
Skattereglerna för allemansfonder
I propositionen (yrkande 7, avsnitt 4.5) föreslås att de särskilda skattelättnaderna för sparande i allemansfond slopas fr.o.m. år 1997. Regeringen konstaterar i propositionen att allemansfonderna i inte obetydlig mån bidragit till dagens breda aktieägande. Denna fördel har tidigare uppvägt det från principiella grunder negativa med en selektiv sparstimulans. I nuvarande ekonomiska läge finns emellertid inte, enligt regeringens mening, tillräckliga skäl att bibehålla en sådan skattestimulans för ökat hushållssparande, varför den föreslås avvecklas. Om särreglerna för beskattningen tas bort faller skälet för de särskilda spar- och placeringsregler som finns i lagen (1983:89) om allemanssparande. Regeringen aviserar därför att den senare kommer att återkomma till riksdagen med förslag beträffande allemansfondernas spar- och placeringsregler.
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi120 (yrkande 2) att frågan om slopad förmånsbehandling av allemansfonder bör tas upp i samband med en generell sänkning av skatten på kapitalinkomster. Regeringsförslaget, som måste kombineras med att placeringsreglerna blir likvärdiga med andra former av aktiefondsparande, bör enligt motionärerna avslås i avvaktan på ett förslag om detta. I Folkpartiet liberalernas motion Fi110 föreslås (yrkande 6) att de särskilda spar- och placeringsreglerna upphävs samtidigt som skattereglerna ändras. Motionärerna har emellertid ingenting att erinra emot att förmånsbehandlingen av allemansfonder slopas. I Kristdemokraternas motion Fi118 (yrkande 2) yrkas avslag på regeringsförslaget att slopa förmånsbehandlingen. Motionärerna delar inte regeringens uppfattning att det av statsfinansiella skäl finns anledning att skärpa beskattningen av sparande i allemansfonder. De anser att det alltid finns skäl för att skattemässigt gynna ett grundsparande hos hushållen.
Skatteutskottet tar i sitt yttrande (SkU13y) upp förslagen beträffande skattereglerna men inte beträffande spar- och placeringsreglerna. I yttrandet konstaterar skatteutskottet att skattelättnaderna för allemansfonder utgör ett avsteg från principen om neutral beskattning och anser, i likhet med regeringen, att det i nuvarande ekonomiska läge inte finns tillräckliga skäl att bibehålla denna skattestimulans för ett ökat hushållssparande. Skatteutskottet tillstyrker sålunda propositionen i denna del och avstyrker motionerna Fi120 (m) och Fi118 (kds) i här aktuella delar. Vid skatteutskottets yttrande i denna del har fogats avvikande meningar från företrädarna för Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna.
Finansutskottet behandlade särreglerna för allemansfonder senast i sitt betänkande om ändringar i lagen om allemanssparande, m.m. (bet. 1995/96: FiU2). Utskottet erinrade i det sammanhanget om de positiva effekter som allemansfonderna har haft för att bredda aktieägandet och för att tillföra nytt kapital till riskkapitalmarknaden. Mot bakgrund av det nuvarande statsfinansiella läget och med hänsyn till att de sysselsättningspolitiska åtgärder som regeringen föreslår i propositionerna, och som utskottet här ställer sig bakom, behöver finansieras, delar utskottet regeringens uppfattning att de gynnsamma skattereglerna för allemansfonder bör avvecklas. I propositionen aviserar regeringen att den avser att återkomma med förslag om de särskilda spar- och placeringsreglerna för allemansfonderna. Regeringen har dessutom i ett pressmeddelande den 26 juni 1996 aviserat att de särskilda spar- och placeringsreglerna som gäller för allemansfonderna bör tas bort fr.o.m. 1997. Utskottet delar regeringens uppfattning att avskaffandet av allemanssparreglerna fordrar ytterligare överväganden med avseende på övergångsbestämmelserna och finner det därför lämpligt att riksdagen avvaktar med regeländringar tills regeringen återkommer med förslag i frågan. Utskottet tillstyrker med det anförda förslagen i propositionen och avstyrker motionerna Fi110 (fp) yrkande 6, Fi118 (kds) yrkande 2 och Fi120 (m) yrkande 2.
Företagsbeskattning
I motion Fi116 av Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslås dels en särskild värnskatt om 5 % på bolagsvinster som överstiger 50 miljoner kronor (yrkande 7), dels höjd bolagsskatt från 28 % till 30 % (yrkande 9). Intäkterna från skattehöjningarna skall, enligt motionärerna, användas för att finansiera Vänsterpartiets förslag om skattelättnader bl.a. för mindre företag.
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU13y) motionen i aktuella delar med motiveringen att förslagen skulle leda till en ej godtagbar överbeskattning. Vid yttrandet har en avvikande mening fogats från Vänsterpartiets företrädare.
Finansutskottet instämmer i skatteutskottets yttrande och avstyrker därmed motion Fi116 (v) yrkandena 7 och 9.
Dubbelbeskattning av aktier och riskkapitalavdrag
Regeringen meddelar i proposition 222 (avsnitt 4.6.1) att den avser att föreslå en lättnad i den ekonomiska dubbelbeskattningen i onoterade aktiebolag fr.o.m. den 1 januari 1997. Den närmare utformningen kommer regeringen att ta ställning till när Företagsskatteutredningen har lämnat sitt förslag, som väntas i slutet av juli. Ett utrymme på 3,5 miljarder kronor avsätts för denna lättnad. Avsikten är att samtidigt slopa det s.k. riskkapitalavdraget. I tre motioner - A49 av Carl Bildt m.fl. (m) (yrkande 5), Fi110 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 5) samt A46 (yrkande 6) och Fi118 (yrkande 3) båda av Alf Svensson m.fl. (kds) - föreslås att dubbelbeskattningen avskaffas helt. Enligt motion Fi116 av Gudrun Schyman m.fl. (v) (yrkande 6) bör man i första hand lösa frågan om lättnader av dubbelbeskattning i bolagsledet. Vad gäller riskkapitalavdraget har yrkanden väckts i tre motioner. I motion A49 (m) föreslås att lagstiftningen om riskkapitalavdrag förlängs i tre år utöver vad som nu är beslutat (yrkande 7). Enligt motionärerna är riskkapitalavdraget synnerligen begränsat och kan inte kompensera för att den dubbla beskattningen återinförts, men enligt motionärernas uppfattning kan det finnas anledning att ha ett reviderat riskkapitalavdrag (med höjd avdragsgräns till 300 000 kr) under en övergångsperiod. I motion A46 (kds), som väcktes före propositionen, anförs (yrkande 5) att det är viktigt att tillgången på riskkapital förbättras och att riskkapitalavdraget förändras på det sätt som föreslås i motion A49 (m). I motion Fi118 (kds) yrkas avslag på regeringens förslag att avskaffa riskkapitalavdraget (yrkande 6). Vidare föreslås att en översyn görs av reglerna för riskkapitalavdrag (yrkande 7).
Skatteutskottet instämmer i sitt yttrande (SkU13y) i vad som anförs i propositionen om att det är önskvärt med en lättnad i dubbelbeskattningen för mindre och medelstora företag för att därigenom skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning i dessa företag. Hur reglerna skall utformas och avgränsas bör för närvarande lämnas öppet i avvaktan på utredningens förslag. Skatteutskottet ställer sig även bakom förslaget att finansiera delar av lättnaden i dubbelbeskattningen genom att slopa riskkapitalavdraget. Vad skatteutskottet anför i sitt yttrande innebär att det instämmer i regeringens bedömning samt avstyrker de aktuella motionerna. Vid yttrandet har fogats avvikande meningar från Moderata samlingspartiets, Folkpartiet liberalernas, Vänsterpartiets och Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet gör för egen del ingen annan bedömning än skatteutskottet utan avstyrker därmed motionerna A46 (kds) yrkandena 5 och 6, A49 (m) yrkandena 5 och 7, Fi110 (fp) yrkande 5, Fi116 (v) yrkande 6 och Fi118 (kds) yrkandena 3, 6 och 7.
Avdragsrätten för periodiseringsfonder
I proposition 222 (avsnitt 4.6.1) meddelar regeringen att den avser att begränsa avdragsrätten för avsättning till periodiseringsfond från 25 % till 20 % av inkomsten. Avdragsrätten föreslås begränsas av statsfinansiella skäl och bör enligt regeringen gälla fr.o.m. 1998 års taxering i fråga om avsättningar för beskattningsår som avslutas efter den 31 december 1996. I motion Fi116 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs (yrkande 8) att motionärerna kan stödja regeringens förslag när det gäller aktiebolag och ekonomiska föreningar. De menar dock att många enskilda firmor och handels- och kommanditbolag har en så ansträngd finansiell situation att övervägande skäl talar för att dessa bör få behålla avdragsrätten för avsättning till periodiseringsfond med 25 %. Alf Svensson m.fl. (kds) yrkar i motion Fi118 avslag på regeringens förslag (yrkande 4) eftersom det leder till höjd beskattning av företagandet.
Skatteutskottet instämmer i sitt yttrande (SkU13y) i regeringens bedömning att en minskning med 5 procentenheter bör kunna ske utan att några mer påtagliga olägenheter uppkommer. Skatteutskottet förordar med andra ord propositionens förslag och avstyrker motionerna i här aktuella delar. Vid yttrandet har avvikande meningar fogats från Vänsterpartiets och Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet instämmer i skatteutskottets yttrande och avstyrker därmed motionerna Fi116 (v) yrkande 8 och Fi118 (kds) yrkande 4.
Förmögenhetsbeskattningen av aktier m.m.
Som ett led i finansieringen av en höjning av det generella fribeloppet vid förmögenhetsbeskattningen från 800 000 till 900 000 kr beslutade riksdagen nyligen (prop. 1995/96:198, bet. SkU31, rskr 305) att aktier som noteras på börsens A-lista vid 1997 års taxering skall tas upp till sitt fulla noterade värde mot tidigare 75 % av detta värde. I det sammanhanget anförde regeringen att marknadsnoterade aktier och liknande tillgångar i princip bör tas upp till sitt fulla värde. I proposition 222 (avsnitt 4.6.2) uttalar regeringen att aktier som noteras på börsens O- och OTC-listor alltjämt bör vara befriade från förmögenhetsskatt, eftersom företagens tillväxt och tillgången på riskvilligt kapital inte bör hämmas på ett olämpligt sätt.
I motion Fi117 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas på en återgång till 75 % för börsnoterade aktier (yrkande 34). Motionärerna föreslår även att en översyn bör göras över beskattningen av arbetande kapital (yrkande 33).
Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande (SkU13y) om att den översyn som pågår rörande förmögenhetsskatten kommer att redovisas inom kort. I avvaktan härpå finns det enligt skatteutskottets uppfattning inte anledning att avvika från regeringens nuvarande bedömningar eller att ompröva frågan om värderingen av börsaktier. Skatteutskottet avstyrker således motion Fi117 (mp) i denna del. Vid yttrandet har avvikande meningar fogats från Moderata samlingspartiets och Miljöpartiet de grönas företrädare.
Finansutskottet finner regeringens bedömning att aktier som noteras på O- och OTC-listorna bör vara befriade från förmögenhetsbeskattning välmotiverad. Andra ändringar av förmögenhetsbeskattningen som i övrigt kan vara aktuella bör övervägas först när regeringens översyn är avslutad och förslagen remissbehandlats. Utskottet avstyrker därför, liksom skatteutskottet, motion Fi117 (mp) yrkandena 33 och 34.
Åtgärder för enskilda näringsidkare och fåmansföretag
Fr.o.m. inkomståret 1994 gäller nya skatteregler för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag. Syftet med reglerna är att ge dessa näringsidkare likvärdiga skattevillkor som ägare av enmansaktiebolag. Samtidigt innebär det nya regelverket att skattesystemet blivit mer komplicerat. I proposition 222 (avsnitt 4.6.3) anförs att regeringen i höst återkommer med vissa detaljförbättringar och förenklingar på grundval av en promemoria från Finansdepartementet som regeringen presenterar inom kort. Enligt regeringens bedömning bör en fortsatt utvärdering och översyn göras beträffande dessa regler, vilket är motiverat även på grund av förslaget om lättnader i dubbelbeskattningen av aktiebolag. När regeringen tagit ställning till detaljutformningen av detta förslag kommer även beskattningen av fåmansföretag att ses över.
I motion A49 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar att lindra spärreglerna för fåmansbolag fr.o.m. 1997, så att den som redovisar en rimlig arbetsinkomst från bolaget (minst 10 basbelopp) skall få rätt att betrakta vvrig inkomst från bolaget som utdelning (yrkande 6). Även motion Fi110 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) går ut på lättnader i de särskilda skattereglerna för fåmansföretag (yrkande 8).
Skatteutskottet påpekar i sitt yttrande (SkU13y) att de frågor som tagits upp i motionerna omfattas av de överväganden som pågår inom regeringen och att regeringen så snart som möjligt kommer att redovisa sina ställningstaganden för riksdagen. I avvaktan härpå avstyrker utskottet motionerna i dessa delar. Vid yttrandet har fogats avvikande meningar från Moderata samlingspartiets och Folkpartiet liberalernas företrädare.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker därmed motionerna A49 (m) yrkande 6 och Fi110 (fp) yrkande 8.
Beskattning av royalty och patent, m.m.
I motion A49 av Carl Bildt m.fl. (m) föreslås skattelättnader för royalty på patenterade uppfinningar (yrkande 8). Royalty skall i princip hänföras till den förvärvskälla från vilken den har utgått. Motsvarande förslag framförs även i motion A46 av Alf Svensson m.fl. (kds) i samband med att motionärerna föreslår att riksdagen hos regeringen bör begära förslag om åtgärder för att förbättra investeringsklimatet (yrkande 7).
Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande (SkU13y) om att det vid tidigare års behandling av denna fråga har anfört att det inte kan anses aktuellt att ompröva dessa regler. Vad som anförts i motionerna innebär inte något nytt som nu bör föranleda en annan bedömning. Utskottet avstyrker alltså dessa motionsyrkanden. Vid yttrandet har avvikande meningar fogats av Moderata samlingspartiets och Kristdemokraternas företrädare.
Ett annat yrkande i motion A49 (m) är att regler om nuvärdesavskrivning införs från den 1 september 1996 (yrkande 9).
Frågan om nuvärdesavskrivning har behandlats i tidigare utredningsarbete men har inte föranlett lagstiftning. Enligt skatteutskottets mening saknas det skäl att i detta sammanhang ta upp denna fråga och ompröva avskrivningsreglerna varför motionen i denna del avstyrks. Moderata samlingspartiets företrädare i skatteutskottet har anmält en avvikande mening i frågan.
Finansutskottet instämmer i skatteutskottets yttrande beträffande förslagen om beskattning av royalty och avstyrker därmed motionerna A46 (kds) yrkande 7 och A49 (m) yrkande 8. Finansutskottet delar även skatteutskottets uppfattning beträffande nuvärdesavskrivning och avstyrker motion A49 (m) yrkande 9.
Nedsättning av socialavgifter
I proposition 222 (s. 4.14) anför regeringen att det är viktigt, trots de strama budgetrestriktioner som gäller, att de indirekta lönekostnaderna reduceras, inte minst i små och medelstora företag. Regeringen kommer därför i höst att lägga fram förslag om nedsättning av socialavgifterna fr.o.m. 1997 med 5 procentenheter på ett underlag om högst 600 000 kr på årsbasis, dvs. från ca 33 % inklusive allmän löneavgift till ca 28 %. Även egenavgifterna för egenföretagare sätts ned med 5 procentenheter. Regeringen har beräknat att förslaget kommer att minska statens inkomster med 2 100 miljoner kronor år 1997, 2 300 miljoner kronor år 1998 och 2 300 miljoner kronor år 1999.
I motion A49 (m) begär motionärerna förslag från regeringen om en sänkning av egenavgiften till sjukförsäkringen med 3 procentenheter i förhållande till genomförda och beslutade höjningar fram till 1998, att socialavgifterna i ökad utsträckning förmånsrelateras och att löneavgiften avvecklas, allt i syfte att minska den totala skatten på arbete (yrkandena 12-14). I partimotionen Fi110 (fp) föreslås en sänkning av arbetsgivaravgifterna (yrkande 4). För att finansiera detta föreslås i motionen sänkta företagsstöd. Liknande förslag framförs i motion Fi118 (kds) (yrkande 5). Enligt motion Fi116 (v) bör frågan om sänkta arbetsgivaravgifter beredas mer fullständigt. Enligt motionen bör man bl.a. överväga att begränsa nedsättningen till företag med högst 50 anställda. Vidare bör man enligt motionen vidga nedsättningen till en ram på 10 miljarder kronor fördelat på offentlig och privat tjänsteproduktion. Motionärerna anser också att enskilda näringsidkare bör stimuleras genom att undanta 40 000 kr från underlaget för avgifterna (yrkande 10). I motion Fi117 (mp) anförs att det för närvarande inte finns tillräckliga skäl för temporära stimulanser av hushålls tjänster eller ROT-åtgärder. Frågan om lägre skatter på arbete bör i stället lösas varaktigt genom skatteväxling med högre skatt på energi- och resurs förbrukning i storleksordningen 100 miljarder kronor till år 2010 och ca 25 miljarder kronor för de närmaste tre åren (yrkande 25). Enligt motionärerna bör regeringen undersöka en alternativ utformning av nedsättningen av sociala avgifter för företagen (yrkande 38).
Skatteutskottet instämmer i sitt yttrande (SkU13y) i regeringens bedömning att det är viktigt, trots de strama budgetrestriktioner som nu gäller, att de indirekta lönekostnaderna reduceras. Det är också angeläget att åtgärderna genomförs skyndsamt, och det är enligt skatteutskottets mening inte möjligt att snabbt skapa ett underlag för allmänna skattelättnader genom ett system med skatteväxling eller genom långtgående besparingar. Skatteutskottet finner därför i likhet med regeringen att åtgärderna bör inriktas framför allt mot de små och medelstora företagen för att ge tillräckliga incitament för nyanställningar och uppmuntra egenföretagande. Skatteutskottet ställer sig därför bakom den planerade utformningen av nedsättningsreglerna och avstyrker motionerna. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna har fogat var sin avvikande mening till skatteutskottets yttrande.
Näringsutskottet avstyrker i sitt yttrande (NU10y) motion Fi118 (kds). Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna har fogat en gemensam avvikande mening om näringspolitiken till yttrandet där även den aktuella motionen behandlas.
Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande (SfU6y) att det är angeläget inte minst för människors förtroende för socialförsäkringssystemet att socialavgifter som riksdagen beslutat om också används för de angivna ändamålen. För att rätt kunna bedöma behovet av uttag av olika socialavgifter är det därmed också viktigt att statens inkomster och utgifter redovisas på ett tydligt sätt. Socialförsäkringsutskottet har för egen del inte något att invända mot det förhållandet att en nedsättning av socialavgifterna avses ske men förutsätter att regeringen vid utformningen av det kommande förslaget beaktar vad socialförsäkringsutskottet anfört om socialavgifternas ändamål. Eftersom det aviserade förslaget utgör en del i ett sammanhållet förslag till åtgärder mot arbetslösheten utgår socialförsäkringsutskottet vid sin bedömning från denna storlek på det ekonomiska utrymmet för nedsättning av de sociala avgifterna. Socialförsäkringsutskottet kan med denna utgångspunkt inte tillstyrka motion Fi110 (fp) yrkande 4 till den del det avser en större nedsättning av avgifterna. Socialförsäkringsutskottet anser att regeringens förslag med den närmare utformningen av nedsättningen av avgifterna bör avvaktas och avstyrker därför bifall till motionerna Fi116 (v) yrkande 10 och Fi117 (mp) yrkande 38. Beträffande frågan om sänkning av den allmänna sjukförsäkringsavgiften har socialförsäkringsutskottet i sitt av riksdagen nyligen godkända betänkande 1995/96:SfU7 avstyrkt ett motsvarande motionsyrkande. Socialförsäkringsutskottet vidhåller sin uppfattning. Även frågan om ökad förmånsrelatering av socialavgifter behandlades i socialförsäkringsutskottets betänkande 1995/96:SfU7. Socialförsäkringsutskottet konstaterade bl.a. att det för huvuddelen av socialavgifterna fanns en direkt finansiell koppling. För vissa avgifter fanns det däremot inte något direkt samband mellan avgift och förmån. Socialförsäkringsutskottet, som framhöll att den bristande överensstämmelsen mellan avgifter och förmåner hade sin grund i bl.a. den allmänna försäkringens solidariska och obligatoriska karaktär, avstyrkte den ifrågavarande motionen. Socialförsäkringsutskottet anser inte att det finns skäl att frångå den uppfattningen i denna fråga. Med hänvisning till det anförda avstyrker socialförsäkringsutskottet bifall till motion A49 (m) yrkandena 12 och 13. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna har lämnat var sin avvikande mening till yttrandet.
Finansutskottet vill i likhet med socialförsäkringsutskottet understryka betydelsen av den allmänna försäkringens solidariska och obligatoriska karaktär. Utskottet delar också socialförsäkringsutskottets uppfattning att det är viktigt att statens inkomster och utgifter redovisas på ett tydligt sätt. Finansutskottet har i flera sammanhang uttalat att det är grundläggande för att riksdagen skall kunna bereda och ta ställning till budgetförslaget att inkomster och utgifter redovisas var för sig på inkomst- respektive utgiftssidan i statsbudgeten. Därigenom kommer statens kostnader för olika verksamheter att framgå tydligt, vilket gör det möjligt att göra prioriteringar på rationella grunder mellan olika utgiftsområden. Fr.o.m. innevarande budgetår redovisas i stort sett hela socialförsäkringen brutto över statsbudgeten. Finansutskottet anser vidare i likhet med vad som anförs i propositionen att det, trots de budgetrestriktioner som gäller, är viktigt att de indirekta lönekostnaderna reduceras. Det är av stor betydelse inte minst i små och medelstora företag för att ge utrymme för nyanställningar och så att egenföretagande uppmuntras. Regeringen bör därför återkomma med förslag om att sänka socialavgifterna med 5 procentenheter fr.o.m. 1997 i enlighet med vad som aviseras i propositionen. Finansutskottet delar skatte-, socialförsäkrings- och näringsutskottens uppfattning att motionerna A49 (m) yrkandena 12-14, Fi110 (fp) yrkande 4, Fi116 (v) yrkande 10, Fi117 (mp) yrkandena 25 och 38 samt Fi118 (kds) yrkande 5 bör avslås av riksdagen.
Förmånsbeskattning av bilar
I proposition 222 (avsnitt 4.6.5) aviserar regeringen att den i samband med budgetpropositionen kommer att föreslå att reglerna om bilförmåner ändras på grundval av promemorian Beskattning av bilförmån - en ny modell. Regeringen kommer att ta slutlig ställning till förslaget efter remissbehandlingen, men avsikten är att skatteuttaget på bilförmån skall sänkas med i storleksordningen 1 000 miljoner kronor. I propositionen anförs att förslaget kommer att stimulera den inhemska aktiviteten och bidra till en förbättrad miljö och ökad trafiksäkerhet. Förmånsbeskattningen skall bygga på en korrekt värdering av förmånen med hänsyn bl.a. till ränteläget och skall inte längre uppmuntra till överdriven privat körning. Regeringen anför också att den nuvarande överbeskattningen av förmånsbilar i stort sett kommer att försvinna. Regeringen menar att ändringen av beskattningen av bilförmån bör finansieras genom att uppjusteringen av skiktgränsen för statlig inkomstskatt begränsas för inkomståret 1997 med drygt 3 000 kr. Finansutskottet behandlar detta förslag i följande avsnitt om inkomstskatten.
I motion A49 av Carl Bildt m.fl. (m) förordas att förmånsbeskattningen för tjänstebilar sänks fr.o.m. 1997 (yrkande 19). I motion Fi117 av Birger Schlaug m.fl. (mp) föreslås att den nuvarande nivån på beskattningen av bilförmåner bör behållas men med en ökad relatering till den privata körsträckan (yrkande 21).
Skatteutskottet kan i sitt yttrande (SkU13y) konstatera att det råder bred enighet om att beskattningen av bilförmåner bör ändras i den riktning som regeringen anger och avstyrker därmed motionerna. Vid yttrandet har en avvikande mening fogats från Miljöpartiet de grönas företrädare. En gemensam avvikande mening har avgivits av företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna beträffande ändrad beskattning av bilförmåner med en annan finansiering.
Finansutskottet instämmer i skatteutskottets yttrande och avstyrker därmed motionerna A49 (m) yrkande 19 och Fi117 (mp) yrkande 21.
Inkomstbeskattning
Regeringen aviserar i proposition 222 (avsnitt 4.6.5) att den avser att finansiera ändringen av reglerna beträffande bilförmåner (vilket utskottet behandlat i föregående avsnitt) genom att begränsa uppjusteringen av skiktgränsen för statlig inkomstskatt.
Att en begränsning av uppräkningen av skiktgränsen skall utnyttjas som finansieringskälla för åtgärden avvisas i motionerna Fi110 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 7, Fi117 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande 22 och Fi118 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 8. I motion Fi116 av Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslås att grundavdraget reduceras eller slopas över brytpunkten som ett bra alternativ till att begränsa uppjusteringen av skiktgränsen (yrkande 11).
Förslag om inkomstbeskattningen har även framställts av Carl Bildt m.fl. (m) i motion A49. Motionärerna menar att den s.k. värnskatten leder till minskad avkastning på investeringar i utbildning. Det är olyckligt i ett läge när sådana investeringar är särskilt viktiga. Ett av Sveriges tillväxtproblem är, anför motionärerna, att intresset för bättre och bredare kunskap och kompetens är för litet. Det är mot den bakgrunden motionärerna finner det nödvändigt att avveckla den s.k. värnskatten med omedelbar verkan. Därmed skall målet om ca 50 % marginalskatt åter kunna nås vad avser inkomstbeskattningen (yrkande 11). Vidare föreslår motionärerna (yrkande 15) att det bör skapas ett utrymme för kommunerna att sänka kommunalskatten med i vart fall 1:50 kr 1999. Utrymmet kan skapas genom att staten tar över visst finansieringsansvar från kommunerna, exempelvis grundskolan.
Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande (SkU13y) att det är en fördelningspolitiskt lämplig åtgärd att begränsa uppjusteringen av skiktgränsen för 1997 för att finansiera förändrade regler för beskattningen av bilförmåner. Regeringens förslag innebär att inkomstskatten räknas upp med sammanlagt ca 800 kr för inkomster över brytpunkten. Skatteutskottet anser att detta är godtagbart. Några närmare ställningstaganden till dessa frågor erfordras enligt skatteutskottets mening inte för närvarande, och skatteutskottet avstyrker därför motionerna i dessa delar. Till yttrandet har en gemensam avvikande mening fogats av Moderata samlingspartiets, Folkpartiet liberalernas och Kristdemokraternas företrädare. Dessutom finns avvikande meningar från Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas företrädare. Vad beträffar förslagen i motion A49 (m) anför skatteutskottet i sin diskussion om de generella riktlinjerna för skattepolitiken att det gjorts stora uppoffringar för att sanera de offentliga finanserna och återvinna omvärldens förtroende för en stabil svensk krona. Det är viktigt att saneringspolitiken nu fullföljs. Skatteutskottet erinrar om att värnskatten, liksom den lägre mervärdesskatten på livsmedel, utgör viktiga fördelningspolitiska inslag i skattepolitiken. Avgörande för den fördelningspolitiska profilen är även balansen mellan besparingar och skattehöjningar. Mot den bakgrunden avstyrks motionen i här aktuell del. Till yttrandet har Moderata samlingspartiets företrädare fogat en avvikande mening.
Finansutskottet instämmer i skatteutskottets ställningstagande till motionerna och avstyrker således motionerna A49 (m) yrkandena 11 och 15, Fi110 (fp) yrkande 7, Fi116 (v) yrkande 11, Fi117 (mp) yrkande 22 samt Fi118 (kds) yrkande 8.
Skatteuppbörd
Regeringen meddelar i proposition 222 (avsnitt 4.6.6) att den avser att så snart som möjligt föreslå en starkt förenklad administration av företagens skatte- och avgiftsbetalningar genom ett nytt system med skattekonton som Skattebetalningsutredningen kommer att lägga fram förslag till inom kort.
Motionerna A49 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 10, A46 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 9 och Fi110 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 10 innebär att riksdagen skall besluta om en återgång till de tidigare redovisningstiderna för moms. Riksdagen beslutade hösten 1995 att förkorta redovisningsperioderna för moms från två månader för dem som inte bedriver EU-handel till en månad för alla och att förkorta betalningstiderna från 35 dagar till 20 dagar efter redovisningsperiodens slut. Omläggningen motiverades av statsfinansiella skäl och konkurrensskäl och utformades med särskilda undantag för de mindre företagen. Undantagen har numera byggts ut (prop. 1995/96:198, bet. SkU31, rskr. 305) och innebär bl.a. att den förkortade betalningstiden inte gäller för företag med en omsättning på högst 40 miljoner kronor.
Skatteutskottet anser i sitt yttrande (SkU13y) att det inte finns tillräckliga skäl att frångå nuvarande regler för momsinbetalningar och avstyrker motionerna i dessa delar. Vid yttrandet har en gemensam avvikande mening fogats av Moderata samlingspartiets, Folkpartiet liberalernas och Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet vill med anledning av att regeringen aviserat förslag om en rationaliserad skatteuppbörd anföra följande. Skattebetalningsutredningens förslag (SOU 1996:100) innebär som redovisats en stark förenkling av administrationen för företagens skatte- och avgiftsinbetalningar. Det är emellertid angeläget att möjligheterna att följa och analysera inflödet av olika skatteslag på aggregerad nivå inte försämras. Denna information är av stort värde för att kunna bedöma bl.a. konjunkturförloppet i ekonomin som helhet. Vad gäller ställningstagandet till motionerna har utskottet ingen annan åsikt än skatteutskottet och avstyrker därför motionerna A46 (kds) yrkande 9, A49 (m) yrkande 10 och Fi110 (fp) yrkande 10.
Energibeskattningen
I proposition 222 (avsnitt 4.6.7) meddelas att ett förslag om att ersätta produktionsskatten på äldre vattenkraft med en fastighetsskatt kommer att utarbetas inom Finansdepartementet. En omläggning till fastighetsskatt skulle enligt vad som anförs i propositionen medföra att de ekonomiska snedvridningar som den nuvarande produktionsskatten ger upphov till minskar. En proposition i ämnet kommer att överlämnas till riksdagen under hösten 1996.
I motion A49 av Carl Bildt m.fl. (m) föreslås att riksdagen upphäver de höjningar som riksdagen nyligen beslutat om efter förslag från regeringen i proposition 1995/96:198 (bet. SkU31, rskr. 305). I motionen anförs att höjningarna av produktionsskatterna på el ökar näringslivets kostnader och drabbar den energiintensiva industrin mycket hårt. Enligt motionärerna kan höjningarna leda till att många arbetstillfällen går förlorade, och de hemställer att beslutet om höjda produktionsskatter på el undanröjs (yrkande 17).
Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande (SkU13y) att riksdagen nyligen har beslutat om höjningar av produktionsskatterna på elektrisk kraft från kärnkraftverk och från äldre vattenkraftverk. Höjningarna träder i kraft den 1 september 1996 och den 1 juli 1997 (prop. 1995/96:198, SkU31). De utgör en del av finansieringen av den satsning på 130 000 utbildningsplatser som genomförs under de kommande åren. När det gäller den energiintensiva industrin pågår inom regeringskansliet en skyndsam utvärdering av produktionsskatterna med hänsyn bl.a. till övervältringseffekterna. Som regeringen anför skulle en omläggning till fastighetsskatt medföra att de ekonomiska snedvridningar som den nuvarande produktionsskatten ger upphov till minskar. Skatteutskottet anser att det aviserade förslaget om en omläggning till fastighetsskatt bör avvaktas varför motionen avstyrks. En avvikande mening har avgivits av företrädarna för Moderata samlingspartiet.
Finansutskottet instämmer i skatteutskottets yttrande och avstyrker därmed motion A49 (m) yrkande 17.
Skatteavdrag för yrkesfiskare
I motion Fi118 av Alf Svensson m.fl. (kds) föreslås att regeringen snarast lägger fram förslag om särskilda skatteavdrag för yrkesfiskare i syfte att likställa villkoren för denna yrkesgrupp med vad som gäller i våra grannländer (yrkande 35).
Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande (SkU13y) om att det tidigare (1995/96:SkU2) har förutsatt att regeringen så snart som möjligt till riksdagen redovisar resultatet av de överväganden som pågår inom regeringen i denna fråga och med hänvisning härtill avstyrkt föreliggande motioner på denna punkt. Skatteutskottet finner inte anledning att nu bedöma detta på annat sätt utan avstyrker motionen. Vid yttrandet har fogats en gemensam avvikande mening från Moderata samlingspartiets och Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet instämmer i skatteutskottets ställningstagande och avstyrker motion Fi118 (kds) yrkande 35.
Näringspolitiken
Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt
I proposition 222 (s. 5.14-5.31) redovisar regeringen sin övergripande syn på näringspolitikens inriktning. De senaste årens ändrade villkor för företagandet beskrivs.
Regeringen föreslår att ett särskilt treårigt program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt skall inrättas. Fyra huvudrubriker anges såsom riktningsgivande för programmet, nämligen Företag skall växa med kunskap, Enklare att starta och driva företag, En ny regional näringspolitik och Fler exportföretag. Under var och en av dessa rubriker preciseras i sin tur en rad insatser som avses ingå i programmet. Bland förslagen kan nämnas inrättandet av en delegation för förenkling för småföretagen samt olika åtgärder för att främja kunskapsöverföring och teknikspridning, bl.a. mellan högskolor och de små och medelstora företagen. Vidare skall särskilda insatser genomföras beträffande skogsnäringen, miljöteknikområdet och tjänstesektorn. Småföretagens riskkapitalförsörjning och införande av en patentintrångsförsäkring skall underlättas. En ökad betoning skall göras beträffande samverkan mellan aktörer på den regionala nivån.
Till programmet föreslås på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 ett reservationsanslag på 1 miljard kronor att anvisas under tolfte huvudtiteln. I huvudsak innehåller propositionen endast allmänna beskrivningar av hur medlen skall fördelas på angivna ändamål. Från den nu angivna beloppsramen föreslås att 500 miljoner kronor avsätts för en fortsättning av bl.a. det s.k. tillfälliga småföretagsstödet (s. 5.26). Etgärderna bör i princip ha samma inriktning som hittills men även kunna användas för samma ändamål som det s.k. länsanslaget, anför regeringen.
Enligt motion Fi119 av Karin Falkmer m.fl. (m) bör riksdagen avslå förslaget om ett program för småföretagsutveckling m.m. Motionärerna stöder visserligen de åtgärdsförslag som stämmer överens med Moderaternas tidigare presenterade näringspolitiska förslag, men de anser i övrigt att programmet varken är konkret eller genomtänkt (yrkande 1).
I motion A49 (m) begärs förslag om enklare regler för att bli företagare och för hushållen att anställa någon för att utföra tjänster (yrkande 4). Motionärerna föreslår också att företagens skyldighet att lämna statistiska uppgifter skall ställas in under två år (yrkande 21). Vidare bör en statlig avregleringsdelegation inrättas (yrkande 22).
Även i motion Fi117 (mp) föreslås ett särskilt organ med uppgift att verka för fortlöpande förenklingar och avregleringar för företagandet (yrkande 32). Motionärerna anser samtidigt att förslaget om ett program för småföretagsutveckling m.m. bör avslås (yrkande 39). Regeringen bör till riksdagen lämna en samlad redovisning och analys av alla företagsstöd (yrkande 40). För ökad sysselsättning föreslås dels (yrkande 35) statligt stöd till nätverk som stimulerar småföretagens miljötänkande, dels (yrkande 36) ytterligare medel för rådgivning vid de lokala kooperativa utvecklingscentrumen (LKU). En del av nyföretagarlånen och lånen till kvinnors företagande bör beviljas av LKU, anser motionärerna vidare och föreslår i enlighet härmed en överflyttning av medel från ALMI (yrkande 37). Kvinnligt företagande skall tilldelas hälften av det statliga stödet för nyföretagande, framhåller de slutligen (yrkande 56).
I motion A46 (kds) efterlyses förslag till åtgärder för att minska byråkratin för små företag (yrkande 2). Sänkta företagsstöd i utbyte mot sänkta skatter och arbetsgivaravgifter är ett annat förslag från motionärerna (yrkande 11), som i övrigt anser det angeläget med en samlad översyn av de statliga företagsstöden.
I motion Fi134 av Karin Olsson m.fl. (s, c) förespråkas åtgärder för att kooperativa företag och lokala kooperativa utvecklingscentrum (LKU) skall kunna medverka till att minska arbetslösheten.
I motion Fi135 av Helena Nilsson och Ingbritt Irhammar (båda c) efterlyses ett system med kvinnliga affärsrådgivare i varje kommun.
ALMI Företagspartner AB skall ges i uppdrag att utarbeta ett system för kreditgivning, begärs det i motion Fi136 av Kjell Ericsson (c); det hänvisas till en modell som tillämpas i Holland. Ett likalydande krav framställs i motion Fi137 av Lisbeth Staaf-Igelström (s).
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU13y) förslaget i motion A49 (m) om förenklingar för nya företagare m.m. med hänvisning till pågående arbete inom regeringen. Företrädarna för Moderaterna har avgivit en avvikande mening. När det gäller yrkandet i motion Fi135 (c) har näringsutskottet erfarit att systemet med kvinnliga affärsrådgivare har fungerat väl på de orter där det har tillämpats. Näringsutskottet anser dock att det i första hand är kommunerna själva som bör ta ställning till en utökning och avstyrker motionen.
Näringsutskottet anför i sitt yttrande (NU10y) inledningsvis att programmet ansluter sig till vad som anförs i propositionen om näringspolitikens syfte, nämligen att främja tillväxt och förnyelse i näringslivet. Med olika generella medel skall det nationella produktionssystemet stärkas, sägs det vidare. Såvitt gäller programmet för småföretagsutveckling m.m. upplyser näringsutskottet att kompletterande information om medelstilldelningen har inhämtats från Näringsdepartementet. Det betonas dock att riksdagens beslut endast skall gälla det totala anslagsbeloppet. Med anledning av de aktuella motionerna konstaterar näringsutskottet att många av de frågor som tas upp i dessa behandlas i propositionen. Det gäller t.ex. förenklingar för företagen, avregleringar, teknikspridning, teknikupphandling, forskningssamverkan, åtgärder på miljöteknikområdet, patentfrågor, riskkapitalförsörjning, tjänstesektorn och exportfrämjande. Regeringens förslag till program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt, m.m. tillstyrks av näringsutskottet, som finner att åtgärderna som föreslås däri har en sådan inriktning som överensstämmer med dess syn på hur näringspolitiken bör bedrivas. Därmed avstyrks motionerna i berörda avseenden. Beträffande program för småföretagsutveckling m.m. har avvikande meningar anmälts från företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna.
Finansutskottet har ingen annan mening än skatteutskottet och näringsutskottet och tillstyrker således regeringens förslag om att ett reservationsanslag på 1 miljard kronor anvisas på tilläggsbudget under tolfte huvudtiteln till Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt. Motionerna, Fi117 (mp) yrkandena 32, 35-37, 39, 40 och 56, Fi119 (m) yrkande 1, Fi134 (s, c), Fi135 (c), Fi136 (c) och Fi137 (s), A46 (kds) yrkandena 2 och 11 och A49 (m) yrkandena 4, 21 och 22 avstyrks därmed.
Översyn av reglerna inom tjänstesektorn
I proposition 222 (s. 5.24) aviseras att regeringen skall låta göra en översyn av reglerna för anlitande av tjänster och en analys av vilken roll privatpersoners köp av tjänster har för samhällsekonomin. Uppdraget, som bör slutföras under innevarande år, avses också innefatta att förslag skall lämnas till regeländringar i syfte att stimulera utbud av och efterfrågan på tjänster. I propositionen anförs att de senaste decenniernas starka expansion inom denna sektor visar att den privata tjänstesektorn inte behöver skattelättnader eller andra stimulanser för att expandera men att 1990-talets svåra ekonomiska kris och massarbetslöshet dock ger skäl för att överväga vilka åtgärder som skulle kunna vidtas för att på kort sikt underlätta sektorns expansion. Regeringen anser att det kan finnas anledning att överväga om och hur tillfälliga stimulanser som ROT- avdrag kan inriktas på annat än byggnads åtgärder. I propositionen aviseras ett uppdrag till Riksskatteverket att belysa möjligheterna till administrativa förenklingar och överväga om det går att införa ett standardiserat system för betalning av tjänster som i Frankrike.
I motion A49 (m) hävdas att den höga skatten på arbete är ett särskilt problem för den privata tjänstesektorn. Det kan ifrågasättas om mervärdesskatt över huvud taget borde tas ut på denna typ av tjänster (yrkande 16). Dagens EU- regler hindrar en särbehandling av dessa tjänster. Därtill kommer tekniska svårigheter och det statsfinansiella läget som gör det svårt att genomföra generella sänkningar av beskattningen av arbete i sådan omfattning att det skulle få några nämnvärda effekter för hushållens möjligheter att efterfråga tjänster. Enligt motionärernas mening bör därför särskilda åtgärder vidtas som på ett väsentligt sätt minskar den så kallade skattekilen för dessa tjänster. På grund av svårigheterna att nu genomföra tillräckliga allmänna sänkningar av beskattningen av arbete föreslår de i stället en skattereduktion på 50 % för vissa hushållstjänster (yrkande 18). Därigenom elimineras skattekilen eller reduceras den väsentligt. Eftersom tjänster av det slag det här är fråga om knappast utförs alls på ett sätt som redovisas för skattemyndigheterna, blir skattebortfallet försumbart. Sannolikt leder förslaget till ökade skatteinkomster genom att många arbetslösa kan få ett riktigt arbete. I motion A45 (fp) föreslås att regeringen skyndsamt skall lägga fram förslag till en sänkning av arbets givaravgifterna inom tjänstesektorn med ca 7 procentenheter. Inkomstbortfallet bör enligt motionen finansieras genom sänkt företagsstöd (yrkande 1). I motion A46 (kds) begär motionärerna en stimulans för tjänsteföretagande genom direkta statliga bidrag till tjänster i hushållet enligt en dansk modell och genom skattereduktion med 60 % av arbetskostnaderna för byggnadsåtgärder (ROT-åtgärder) och vissa andra tjänster såsom bilrepara tioner, större trädgårdsarbeten och installation av exempelvis vitvaror och datorer (yrkande 12). I motion Fi117 (mp) anförs att det inte för närvarande finns tillräckliga skäl för temporära stimulanser av hushålls tjänster eller ROT-åtgärder. Problemet med de stora skattekilarna på arbete bör enligt motionärerna lösas på ett mer generellt sätt genom en skatteväxling där högre skatter på energi- och resursförbrukning växlas mot lägre skatter på arbete, i första hand arbetsgivar- och egenavgifter. Miljöpartiet anser att en sådan skatteväxling i storleksordningen 100 miljarder kronor bör genomföras fram till år 2010. För de närmaste tre åren bör skatteväxlingen omfatta ca 25 miljarder kronor. En skatteväxling gynnar, generellt sett, tjänstesektorn eftersom den är mycket energi- och naturresurssnål (yrkande 41).
Skatteutskottet har i sitt yttrande (SkU13y) inte något att erinra mot att regeringen ser över frågan om andra tillfälliga stimulanser av privatpersoners köp av tjänster, och skatteutskottet utgår från att man i den planerade översynen kommer att ta upp alla goda uppslag. Samtidigt vill skatteutskottet framhålla att de förslag som regeringen hittills har presenterat på dessa områden har finansierats fullt ut och att åtgärderna enligt skatteutskottets mening också har utformats på ett sätt som är godtagbart från fördelningspolitiska och andra utgångspunkter. Det statsfinansiella läget innebär enligt skatteutskottets uppfattning att dessa förutsättningar måste gälla även i fortsättningen. De aktuella motionerna i dessa frågor framstår mot denna bakgrund som orealistiska och saknar i allt väsentligt underlag för en närmare bedömning. De avstyrks därför av skatteutskottet. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Miljöpartiet de gröna har fogat avvikande meningar till yttrandet.
Socialförsäkringsutskottet konstaterar i sitt yttrande (SfU6y) att i den översyn av reglerna för anlitande av tjänster som regeringen aviserar skall analyseras vilken roll privatpersoners köp av tjänster har för samhällsekonomin och förslag läggas om regeländringar som stimulerar utbud och efterfrågan på tjänster riktade mot hushållen. Med hänvisning till att denna översyn bör avvaktas avstyrker socialförsäkringsutskottet bifall till motion A45 (fp) yrkande 1. Folkpartiet liberalerna tillstyrker i en avvikande mening sitt motionsförslag.
Näringsutskottet anför i sitt yttrande (NU10y) att de särskilda insatser för tjänstesektorn som regeringen aviserar överensstämmer med näringsutskottets syn på hur näringspolitiken bör bedrivas. Näringsutskottet avstyrker motionerna A45 (fp) och A46 (kds) i berörda delar. Företrädarna för Folkpartiet och Kristdemokraterna har fogat var sin avvikande mening till yttrandet.
Finansutskottet ställer sig bakom regeringens planer rörande dessa frågor och avstyrker i likhet med skatte-, socialförsäkrings- resp. näringsutskottet motionerna A45 (fp) yrkande 1, A46 (kds) yrkande 12, A49 (m) yrkandena 16 och 18 och Fi117 (mp) yrkande 41.
Stöd till jordbruket
I proposition 222 aviserar regeringen (s. 5.28-5.30) ett nytt investeringsstöd till jordbruket. Det skall i princip ersätta bl.a. det nationella stöd som hittills har lämnats inom ramen för landsbygdsstödet, vilket avskaffas till följd av en anpassning till EG:s regler om s.k. försumbart stöd. Det nya stödet avses möjliggöra dels ökad sysselsättning i glesbygdsområden, dels förstärkta miljö- och djurskyddsåtgärder. Främst är det investeringar i de sju nordligaste länen som bör komma i fråga för stödet, anförs det. Stödet finansieras med medel som i dag anslås för landsbygdsstöd, och det skall kunna medfinansieras av EG. Närmare uppgifter om villkoren anges i propositionen.
I motion A49 (m) föreslås insatser för ökad sysselsättning inom lantbruket. Sverige bör öka utnyttjandet av EU:s miljöprogram för jordbruket, anförs det (yrkande 45). Vidare efterlyses ett utvidgat stöd till vallodlingen inom ramen för miljöstödet (yrkande 46). Samtidigt anser motionärerna att reglerna för miljöersättningen skall förenklas (yrkande 47) och att en utvärdering bör göras av effekterna för jobben som ett investeringsstöd till animalieproduktionen kan få (yrkande 48). En positiv inställning till investeringsstödet uttrycks i motion Fi116 (v). Vissa synpunkter på utformningen framförs dock, däribland att den småskaliga livsmedelsförädlingen bör premieras och att villkoren för näringslivets utveckling på lands- och i glesbygden inte försämras (yrkande 14). Enligt vad som sägs i motion Fi118 (kds) bör anläggningsstöd till energigrödan salix vara möjligt även i fortsättningen. Finansieringen kan ordnas genom tidigare anslagna, outnyttjade medel till anläggning av energiskog m.m. (yrkande 30). Vidare framhålls att en ökning av sysselsättningen inom jordbruks- och livsmedelssektorerna förutsätter att EU- stöden utnyttjas fullt ut (yrkande 34). I motion FiU119 av Karin Falkmer m.fl. (m) stöds förslaget om ett nytt investeringsstöd till jordbruket. Det betonas att finansieringen bör ordnas inom ramen för en statsfinansiellt neutral omfördelning av medel för det nationella stödet (yrkande 2). Möjligheterna till fler arbetstillfällen genom småskalig äggproduktion tas upp i motion Fi132 av Gudrun Lindvall (mp). Regeringen bör i linje härmed uppmanas att inventera gällande stödformer, även sådana från EU, anser motionären.
Jordbruksutskottet konstaterar i sitt yttrande (JoU8y) att regeringens förslag om investeringsstöd till stor del sammanfaller med de synpunkter som jordbruksutskottet tidigare redovisat (1995/96:JoU7y). Även de berörda motionsförslagen tillgodoses i allt väsentligt, anser jordbruksutskottet och avstyrker dem därför. Yrkandena om utnyttjandet av EU:s miljöprogram och miljöstöd till vallodling avstyrks likaså. Med hänsyn till pågående översynsarbete bör inte heller förslaget om förenklade regler för miljöersättningen föranleda någon åtgärd av riksdagen. Jordbruksutskottet avstyrker slutligen förslaget rörande äggproduktionen. Det hänvisas till att riksdagen under hösten 1996 förutses fatta beslut om förutsättningarna för näringsgrenen, bl.a. med avseende på omställningen av burhållningssystemet. Avvikande meningar har anmälts av dels företrädarna för Moderata samlingspartiet, till förmån för motion A49 i berörda delar, dels företrädaren för Miljöpartiet de gröna till förmån för motion Fi132.
Finansutskottet, som ansluter sig till jordbruksutskottets uppfattning, avstyrker motionerna A49 (m) yrkandena 45-48, Fi116 (v) yrkande 14, Fi118 (kds) yrkandena 30 och 34, Fi119 (m) yrkande 2 och Fi132 (mp).
Patentavgifter
I motion Fi116 (v) föreslås att patentavgifterna skall halveras i Sverige och att Sverige skall arbeta för sänkningar av patentavgifterna i Europa (yrkande 13). Enligt motionärernas mening är avgifterna i dag alltför höga och innebär att patent inte söks i erforderlig omfattning.
Lagutskottet erinrar i sitt yttrande (LU6y) om att Patent- och registreringsverket (PRV) handlägger ärenden angående patent. Av patentlagen (1967:837) framgår att det i patentärenden utgår avgifter av olika slag, bl.a. ansökningsavgifter och progressiva årsavgifter. Tanken är att den som upprätthåller sitt patent även har framgång med sin uppfinning och då kan betala årsavgifter enligt en stigande skala. Verksamheten vid PRV är helt avgiftsfinansierad. Enligt lagutskottets mening utgör avgifterna för att söka och upprätthålla patent endast en mindre del av de totala kostnaderna i ett patentärende. De stora kostnaderna torde i regel hänföra sig till arbetet med utformningen av ansökningshandlingarna, exempelvis ombudsarvoden och översättningskostnader. De avgifter som utgår till PRV i patentärenden synes därför knappast påverka antalet patentansökningar. En minskning av avgifternas storlek skulle dessutom leda till antingen att PRV:s verksamhet måste finansieras på ett annat sätt än för närvarande eller att verksamheten fick skäras ned. Lagutskottet kan för sin del inte ställa sig bakom något av dessa alternativ. Mot denna bakgrund förordar lagutskottet att motion Fi116 (v) i berörd del avstyrks.
Även näringsutskottet tar upp patentfrågorna i sitt yttrande (NU10y). Dessa skiljer sig kraftigt åt mellan Förenta Staterna och Japan å ena sidan och Europa å den andra. Den genomsnittliga patentkostnaden uppgår enligt uppgift till ca 17 000 kr i Förenta Staterna, till ca 9 000 kr i Japan och till ca 45 000 kr i Sverige. Enligt näringsutskottets mening kan höga patentkostnader innebära ett hinder för framför allt små företag. Detta är en fråga som det vore värdefullt att få en närmare belysning av. Näringsutskottet noterar vidare med tillfredsställelse att regeringen avser att inom ramen för det föreslagna småföretagsprogrammet fatta beslut om att genomföra en patentintrångsersättning.
Finansutskottet noterar att patentkostnaderna enligt näringsutskottet kan innebära problem för i första hand de små företagen. Finansutskottet utgår från att regeringen överväger hithörande frågor i samband med det fortsatta arbetet med det i propositionen föreslagna treåriga programmet för småföretagsutveckling. Samtidigt konstaterar finansutskottet med utgångspunkt i vad lagutskottet anför om patentavgifterna att dessa generellt sett inte torde vara hämmande för antalet patentansökningar. En sänkning av patentavgifterna skulle påverka finansieringen av verksamheten vid Patent- och registeringsverket. De alternativ som står till buds får negativa statsfinansiella konsekvenser. Med det anförda avstyrker finansutskottet motion Fi116 (v) yrkande 13.
Privatiseringar av statliga företag
I motion A49 (m) förordas att den privatisering av statliga företag som inleddes under den borgerliga regeringen återupptas (yrkande 25). Telia AB och Vattenfall AB föreslås därvid ges förtur. Enligt motionärerna bör staten inte äga företag. Statens främsta uppgift inom näringspolitiken bör i stället vara att ange ramar och regelverk för företagens verksamhet och bidra till att skapa gynnsamma förutsättningar för fler arbetstillfällen och fler företag. Om staten både bestämmer spelreglerna på marknaden och själv uppträder som en aktör på densamma uppstår en rad problem bl.a. i form av risker för en osund konkurrens, heter det i motionen.
Näringsutskottet avstyrker i sitt yttrande (NU10y) det aktuella motionsyrkandet i anslutning till sin behandling av näringspolitikens allmänna inriktning. Utan att närmare gå in på frågan om privatiseringen av statliga företag anför näringsutskottet att näringspolitikens syfte är att främja förnyelse och tillväxt i näringslivet. En sådan politik innebär enligt näringsutskottet att med olika generella medel stärka det nationella produktionssystemet. Därvid är det centralt att spelreglerna är överskådliga, konsekventa och stabila. Privatiseringsfrågorna behandlas i en avvikande mening avgiven av representanterna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna om näringspolitikens inriktning.
Finansutskottet konstaterar att riksdagen nyligen behandlat regeringens förslag om aktiv förvaltning av statens företagsägande (prop. 1995/96:141). I sitt av riksdagen godkända betänkande avstyrkte näringsutskottet därvid (bet. 1995/96:NU26 s. 21) en rad motioner om privatiseringar av statliga företag. Med hänvisning till det anförda avstyrker finansutskottet motion A49 (m) yrkande 25.
Insatser för svensk formgivning
I motion Fi131 av Inger Lundberg m.fl. (s) föreslås att regeringen som ett led i en offensiv utveckling av svenskt näringsliv skall ta initiativ till samordnade insatser för att stärka och utveckla svensk formgivning och design. I motionen pekas på en rad åtgärder som enligt motionärerna är ägnade att leda till detta mål. Näringspolitiska, utbildningspolitiska och kulturpolitiska insatser föreslås.
Kulturutskottet anser i sitt yttrande (KrU12y) att det vid utformningen av en framtida politik för formgivning och industridesign måste ske en sammanvägning av kulturpolitiska, utbildningspolitiska och näringspolitiska synpunkter. Det beredningsarbete som med utgångspunkt i Kulturutredningens förslag (se betänkande SOU 1995:84 s. 417, 420-421 och 427-428) och remissyttrandena däröver pågår inom regeringskansliet bör inte föregripas. Kulturutskottet anser därför att motion Fi131 (s) inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Näringsutskottet hänvisar i sitt yttrande (NU10y) till att det innevarande budgetår finns medel upptagna för området under anslaget Småföretagsutveckling. Vidare kan förslag på designområdet bli aktuella i den kulturpolitiska propositionen. Med detta avstyrks den nämnda motionen av utskottet.
Finansutskottet har från sina utgångspunkter inte anledning att göra någon annan bedömning än kulturutskottet och näringsutskottet, varför motion Fi131 (s) avstyrks.
Program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen
Regeringen föreslår i proposition 222 (s. 5.31-5.32) att riksdagen skall anvisa ett anslag på 1 miljard kronor till samarbete och utveckling inom Östersjöregionen. En fond skapas med syfte att under en femårsperiod stärka samarbete och utveckling i Östersjöregionen. Det ligger i Sveriges intresse att utvecklingen runt Östersjön fortskrider och påskyndas, påpekas det i propositionen. En ökad handel har en central betydelse både för den ekonomiska utvecklingen och för att föra folken närmare varandra. Genom regeringschefsmötet i Visby i maj 1996 har Sveriges roll tydliggjorts. Om Östersjöområdet kan utvecklas till en naturlig bro mellan de tidigare kommunistiska länderna och EU kan en marknadsplats för nära en halv miljard människor skapas i Sveriges närområde. Ett speciellt råd har inrättats i Statsrådsberedningen - Statsministerns Östersjöråd. Rådet skall, enligt propositionen, vara det centrala forumet för samordning och utveckling av den svenska Östersjöpolitiken. Avsikten är att rådets arbete skall koncentreras till följande fem områden: svensk exportindustri, bl.a. avseende livsmedel; energisystem; ömsesidigt kunskapsutbyte; stärkt infrastruktur; samarbete för att skydda miljön runt Östersjön. I syfte att stimulera tillväxt och sysselsättning bör de föreslagna medlen anvisas för åtgärder och projekt inom bl.a. de redovisade fem områdena samt för att öka handeln och investeringarna och i övrigt stärka samarbetet mellan stater och näringsliv i regionen. De angivna medlen skall tillföras en fond. Fördelning av medlen skall ske under en femårsperiod, efter förslag av Statsministerns Östersjöråd.
I motion Fi119 av Karin Falkmer m.fl. (m) avstyrks regeringens förslag om ett program för samarbete och utveckling i Östersjöregionen (yrkande 3). Den konstruktion och det tillvägagångssätt som föreslås i propositionen måste enligt motionärerna ifrågasättas. I motionen erinras om att Moderata samlingspartiet redan i budgetmotionen i januari 1995 föreslog en betydligt högre ordinarie anslagsnivå när det gäller stödet till närområdet. Nivån på det framtida samlade svenska stödet till närområdet samt inriktningen och fördelningen av detta stöd bör bestämmas i budgetarbetet hösten 1996. Motionärerna anför vidare att man av propositionen kan få intrycket att det föreslagna stödet skall gå till svensk export av bl.a. livsmedel, men de utgår från att detta dock är en missuppfattning. Att stödja export av livsmedel till de baltiska länderna skulle, enligt motionärerna, försvåra dessa länders möjligheter att själva bygga upp en livsmedelsproduktion. För att kunna avgöra om det föreslagna programmet för Östersjöregionen är väl använda medel ur sysselsättningssynpunkt erfordras att det klargörs hur medlen skall fördelas, anförs det i motion Fi123 av Anne Wibble m.fl. (fp) (yrkande 12). Motionärerna konstaterar att 200 miljoner kronor (per år i fem år) inte räcker till särskilt många projekt, varför de anser att det finns anledning att prioritera bland insatsområdena. De menar att inriktningen bör vara att stöd skall ges till vattenrening, kärnsäkerhet i Östeuropa samt rökgasrening och energieffektivisering. Vänsterpartiet framhåller i motion Fi116 att man ser positivt på regeringens förslag om ett program för ett utökat Östersjösamarbete (yrkande 15). Regeringens förslag om att inrätta ett Östersjöråd i Statsrådsberedningen betraktas vidare som ett steg i rätt riktning. Rådets uppgifter bör dock klargöras, anser motionärerna. Vänsterpartiet avser att återkomma beträffande östbiståndets volym och fördelning i samband med budgetpropositionen hösten 1996. Motionärerna anser vidare att Östersjöns miljö inte kan ses skild från verksamheter och miljöåtgärder på Nordkalotten och i Barentsregionen. De föreslår därför att det - utöver den fond som regeringen föreslår - skall inrättas en fond för Barentsregionen på 100 miljoner kronor att användas under en femårsperiod. I motion Fi117 föreslår Miljöpartiet att riksdagen beslutar att programmet för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen skall genomföras på tre år i stället för på fem och ges en tydlig miljöinriktning (yrkande 24). I motionen anförs att behovet av ekonomiskt bistånd till det fortsatta arbetet för miljön i och kring Östersjön är stort, liksom till kärnsäkerhet och nedläggning av kärnkraftverk.
Utrikesutskottet tillstyrker i sitt yttrande (UU7y) regeringens förslag att en fond för Östersjösamarbete inrättas. Berörda motioner avstyrks. Utrikesutskottet erinrar om att riksdagen tidigare beslutat om ett samarbetsprogram med Central- och Östeuropa fram t.o.m. år 1998 (prop. 1994/95:160, UU16, rskr. 242). Enligt utrikesutskottets uppfattning är det angeläget att fondens verksamhet och det normala östsamarbetet genomförs på så sätt att insatserna kompletterar och förstärker varandra. Utrikesutskottet framför även synpunkter på ansvarsfördelningen för olika samarbetsområden. Till utrikesutskottets yttrande har representanter för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna respektive Vänsterpartiet avgivit avvikande meningar. Miljöpartiets representant har avgivit ett särskilt yttrande.
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU10y) att riksdagen anvisar de av regeringen föreslagna medlen för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen. Som framgår av yttrandet när det gäller stöd till svensk export av bl.a. livsmedel har näringsutskottet erfarit från regeringskansliet att stödet avser kunskapsöverföring i allmän bemärkelse inom hela livsmedelskedjan. Det gäller t.ex. regler för djurhållning, hygienfrågor och distributionskedjan. I det fall att det skall kunna bli fråga om stöd till export av produkter skall det, enligt uppgift, avse högt förädlade livsmedel. Aktuella motioner avstyrks. Avvikande meningar har anmälts av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet respektive Miljöpartiet.
Finansutskottet anser, i likhet med utrikesutskottet och näringsutskottet, att regeringens förslag i denna del bör tillstyrkas. Utskottet delar regeringens uppfattning att en ökad handel har en central betydelse både för den ekonomiska utvecklingen och för att föra folken närmare varandra. Utskottet vill erinra om att medlen föreslås anvisas i form av reservationsanslag. Detta innebär att outnyttjade medel får användas längst tre år efter det att anslaget senast var uppfört på statsbudgeten. Om medel från anslaget behöver utnyttjas även efter treårsperiodens slut, bör regeringen föreslå riksdagen att på nytt föra upp anslaget på statsbudgeten (prop. 1992/93:100 bil. 1 s.129-131, FiU20 (behandling av det återförvisade ärendet FiU10), rskr. 189). Det kan noteras att denna regel föreslås få lags form i proposition 1995/96:220 Lag om statsbudgeten. Utskottet finner regeringens förslag väl avvägt och tillstyrker därmed att 1 miljard kronor anvisas som reservationsanslag på tilläggsbudget under första huvudtiteln till Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen. Därmed avstyrks motionerna Fi116 (v) yrkande 15, Fi117 (mp) yrkande 24, Fi119 (m) yrkande 3 samt Fi123 (fp) yrkande 12.
Program för omställning till hållbar utveckling
Regeringen föreslår i proposition 222 (s. 5.33-5.35) ett femårigt program för omställning till hållbar utveckling. Det skall syfta till att driva på den tekniska utvecklingen och att skapa sysselsättning, främst genom kretsloppsanpassning av byggnader och teknisk infrastruktur. Insatser inom fyra områden nämns särskilt som stödgrundande. Det gäller insatser inom va-sektorn för bl.a. minskat utsläpp av kväve och fosfor från avloppsvatten, återanvändning av byggnadsmaterial, renovering med hälso- och miljöanpassade material samt inom avfallsområdet för bl.a. avskiljning av miljöfarligt avfall. Regeringen påpekar dock att även åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling inom vissa andra områden kan omfattas av stödprogrammet. Åtgärderna skall inriktas på projekt av pilotkaraktär och som annars inte skulle komma till stånd. Regeringen föreslår att ytterligare 1 miljard kronor tillförs fjortonde huvudtitelns anslag Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning. Medlen skall fördelas av delegationen för ekologisk omställning vid Naturvårdsverket.
Avslag på regeringens förslag yrkas i motion Fi119 av Karin Falkmer m.fl. (m). Motionärerna förordar i stället sänkta skatter och strukturella förändringar såsom medel för att nya jobb skall skapas och fler investeringar i miljövänligare teknik skall underlättas (yrkande 4). I motion Fi123 av Anne Wibble m.fl. (fp) framhålls som väsentligt att mandatet för delegationen för ekologisk omställning får en klar innebörd. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom (yrkande 13). Vänsterpartiet anför i motion Fi116 att det sannolikt är samhällsekonomiskt lönsamt med ett större anslag än 200 miljoner kronor per år under perioden. I motionen föreslås vidare att även energieffektiviserings- och sparåtgärder i byggnader samt utveckling i ekologisk riktning inom trafik- och va-sektorerna borde kunna innefattas i programmet. Ett tillkännagivande begärs i enlighet härmed (yrkande 16).
Jordbruksutskottet tillstyrker i sitt yttrande (JoU8y) regeringens förslag om ytterligare medel för omställning till hållbar utveckling. Därmed avstyrks motion Fi119 (m) i berörd del. Jordbruksutskottet ser inget hinder mot att också sådana sektorer som nämns i motion Fi116 (v) kan erhålla stöd. Det aktuella yrkandet avstyrks därför. Såvitt gäller frågan om mandat för delegationen föreslår jordbruksutskottet att riksdagen bör göra ett tillkännagivande av innebörd att regeringen i budgetpropositionen för år 1997 bör lägga fram förslag som innebär att delegationen får en självständig ställning och tilldelas ett särskilt myndighetsanslag. Också i övrigt bör delegationen få ställning som statlig förvaltningsmyndighet, anförs det. Genom jordbruksutskottets ställningstagande tillgodoses i viss mån motion Fi123 (fp) i motsvarande del. Till jordbruksutskottets yttrande har avvikande meningar i denna del avgivits av företrädarna för Moderata samlingspartiet och Vänsterpartiet var för sig. Folkpartiet liberalerna har anmält ett särskilt yttrande.
Även bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (BoU11y) regeringens förslag. Såvitt gäller Vänsterpartiets yrkande om att programmet inte nu skall bindas till en årlig nivå om 200 miljoner kronor under fem år framhåller bostadsutskottet fördelen av att programmet redan i inledningsskedet ges en viss tryggad finansiering. Såvitt gäller yrkandet om att programmet borde omfatta fler områden understryker bostadsutskottet vikten av att programmet utformas så att det blir möjligt att lämna stöd för projekt som bidrar till att flytta fram positionerna när det gäller omställningen till en hållbar utveckling. Det kan, anförs det, finnas anledning att vara uppmärksam på att programmet ges denna framåtsyftande karaktär. Bostadsutskottet utgår samtidigt från att regeringen under programperioden kommer att redovisa för riksdagen hur programmet framskrider. Såvitt gäller kravet på att även bl.a. energisparåtgärder borde ingå i programmet finner bostadsutskottet grundad anledning att anta att frågan kommer att aktualiseras i de nyligen inledda överläggningarna om energipolitiken. Kravet i motion Fi123 (fp) om ett klart mandat till delegationen kommer enligt bostadsutskottets uppfattning att tillgodoses utan någon riksdagens begäran därom. Det hänvisas till den översyn av mandatet som aviseras i propositionen.
Finansutskottet delar den uppfattning om medelstilldelning som redovisas av jordbruksutskottet och bostadsutskottet och tillstyrker propositionens förslag att på tilläggsbudget anvisa 1 miljard kronor till reservationsanslaget Invest eringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning. Motionerna Fi116 (v) yrkande 16, Fi119 (m) yrkande 4 och Fi123 (fp) yrkande 13 avstyrks sålunda, det sistnämnda yrkandet i berörd del. Frågor som jordbruksutskottet tar upp vad gäller organisatoriska former och medelsanvisning beträffande delegationen för ekologisk omställning kommer på sedvanligt sätt att redovisas i budgetpropositionen. Något tillkännagivande av det slag som föreslås av jordbruksutskottet finner finansutskottet inte vara påkallat och motion Fi123 (fp) yrkande 13 avstyrks därför även i nu aktuellt avseende. Finansutskottet erinrar om att medlen föreslås bli anvisade i form av reservationsanslag. Detta innebär att outnyttjade medel får användas längst tre år efter det att anslaget senast var uppfört på statsbudgeten. Om medel från anslaget behöver utnyttjas även efter treårsperiodens slut, bör regeringen föreslå riksdagen att på nytt föra upp anslaget på statsbudgeten (prop. 1992/93:100 bil. 1 s. 129-131, bet. FiU20 (rskr. 189) (behandling av det återförvisade ärendet FiU10). Det kan noteras att regeln föreslås i proposition 1995/96:220 Lag om statsbudgeten få laga form.
Kretsloppsanpassade system
I motion Fi117 (mp) föreslås en rad åtgärder för kretsloppsanpassning. Va- system berörs i två förslag. Ett fullständigt kretslopp borde inkludera även avloppsvattnet - de däri lösta näringsämnena måste på ett ekologiskt avpassat sätt återföras till främst jordbruksmarken, anförs det (yrkande 7). Vidare begärs att Naturvårdsverket ges i uppdrag att sammanställa erfarenheter från de befintliga va-system som är kretsloppsanpassade (yrkande 8). Motionärerna anser vidare att en ökad utgiftsram behövs för dels sanering av miljöskadade områden (yrkande 9), dels kalkning av försurade sjöar (yrkande 10). Även naturvårdsområdet berörs i motionen. Länsstyrelsernas miljövårdsenheter bör förstärkas för bl.a. länsvisa naturvårdsinventeringar (yrkande 11), och ett system med s.k. naturbevakare bör byggas upp för skydd av hotade arter (yrkande 12). Två av förslagen gäller främst byggnadsområdet. Investeringsbidrag till allergisanering skall ingå i de aviserade miljösatsningarna (yrkande 13) och ett grönt ROT-bidrag bör införas (yrkande 14), föreslås det slutligen.
Jordbruksutskottet påpekar i sitt yttrande (JoU8y) att yrkandena 9-12 i motion Fi117 (mp) tar sikte på enskilda anslag inom utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård. Med hänsyn bl.a. till att motsvarande förslag nyligen har avslagits av riksdagen (1995/96:JoU6y, FiU10) avstyrks de. Företrädaren för Miljöpartiet de gröna har avgivit en avvikande mening.
Bostadsutskottet avstyrker i sitt yttrande (BoU11y) förslagen på va- området. Det är inte lämpligt att knyta upp omställningsprogrammet till åtgärder med tämligen specifik inriktning, anförs det. Vidare utgår bostadsutskottet från att en uppföljning av den bidragsgivning som omfattas av det nu framlagda regeringsförslaget kommer att innefattas i den utvärdering av pågående bidragsgivning som Naturvårdsverket avses redovisa våren 1997. Förslaget om naturvårdsinventeringar bör enligt bostadsutskottets mening kunna prövas i budgetarbetet under hösten 1996 och avstyrks därför. Även kraven på allergisanering och grönt ROT-bidrag avstyrks. Bostadsutskottet hänvisar till att motsvarande krav helt nyligen har behandlats av riksdagen (1995/96: BoU10y). Avvikande mening har avgivits av företrädaren för Miljöpartiet de gröna och särskilda yttranden av företrädarna för Moderata samlingspartiet resp. Folkpartiet liberalerna.
Finansutskottet har i dessa frågor ingen annan uppfattning än jordbruksutskottet och bostadsutskottet och avstyrker motion Fi117 (mp) yrkandena 7-14.
Stöd till energiprojekt
Gällande riktlinjer för energipolitiken antogs av riksdagen år 1991 (prop. 1990/91:88, bet. NU40). Våren 1996 slutfördes remissbehandlingen av betänkandet Omställning av energisystemet (SOU 1995:139) och inleddes partiöverläggningar om den framtida energipolitiken. I proposition 222 meddelar (s. 5.13) regeringen nu sin avsikt att under nästa riksmöte förelägga riksdagen förslag till riktlinjer för energipolitiken. En utgångspunkt är att omställningen och utvecklingen av energisystemet bör grundas på långsiktigt hållbara politiska beslut, som framstår som trovärdiga över tiden, anförs det.
I motion Fi118 (kds) presenteras tre förslag om stöd till energiprojekt. Fortsatta investeringsstöd för solvärme i bostäder (yrkande 31) resp. vindkraftverk (yrkande 32) efterlyses. Vidare sägs (yrkande 33) att konvertering av elvärme till andra uppvärmningsformer borde främjas genom skattereduktion enligt ROT-programmet.
Skatteutskottet påpekar i sitt yttrande (SkU13y) beträffande förslaget om skattereduktion att konvertering av värmesystemet i ett hus i allmänhet torde kräva sådana åtgärder att det blir fråga om ombyggnad. Då arbetskostnaderna härför skall ingå i underlaget för skattereduktionen är förslaget delvis tillgodosett, anses det. Yrkandet avstyrks. Företrädaren för Kristdemokraterna har avgivit en avvikande mening.
Näringsutskottet lämnar i sitt yttrande (NU10y) en redovisning av läget beträffande energipolitiken och berörda stödformer. Det erinras om att riksdagen kommer att behandla hithörande frågor dels under nästa riksmöte såvitt gäller riktlinjerna för energipolitiken, dels under hösten 1996 när det gäller budgetramen för energi. Näringsutskottet avstyrker därför de aktuella förslagen i motion Fi118 (kds).
Bostadsutskottet erinrar i sitt yttrande (BoU11y) beträffande förslaget till skattereduktion för arbeten som är förknippade med konvertering från elvärme till andra uppvärmningsformer om riksdagens nyligen beslutade möjlighet till skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete (1995/96:SkU32). Det påpekas att mer detaljerade frågor om enskilda byggnadsåtgärder inte togs upp vid utskottsbehandlingen. Bostadsutskottet förutsätter att även den nya lagen om skattereduktion - som i den aktuella delen i huvudsak anknyter till den tidigare gällande lagen - ger möjlighet för berörda myndigheter att bevilja skattereduktion för den typ av åtgärder som nu diskuteras. Yrkandet avstyrks med hänsyn härtill. Företrädaren för Kristdemokraterna har avgivit en avvikande mening, och ett särskilt yttrande har avgivits av företrädarna för Moderata samlingspartiet.
Finansutskottet anser - i likhet med vad som sägs i yttrandena från skatte-, närings- och bostadsutskotten - att motion Fi118 (kds) yrkandena 31-33 bör avslås av riksdagen.
Miljöanpassat transportsystem
I motion Fi117 (mp) krävs en politik för mer miljöanpassade transportsystem (yrkande 16). Motionärerna anser beträffande persontransporterna att kollektivtrafikens andel bör ökas och beträffande godstransporterna att den spårbundna trafiken och sjöfarten bör främjas. Genom ett ökat inslag av inhemska, miljöanpassade drivmedel och oljor skulle fler gröna jobb kunna skapas, anförs det vidare.
Finansutskottet konstaterar att riksdagen nyligen har avslagit (1995/96: FiU10, rskr. 304) ett förslag med motsvarande syfte från Miljöpartiet de gröna. En reservation (mp) till förmån för motionsförslaget avgavs. I sitt yttrande till finansutskottet över den ekonomiska vårpropositionen erinrade trafikutskottet (1995/96:TU5y) bl.a. om att regeringen i slutet av året skulle komma att förelägga riksdagen ett förslag till inriktning av infrastrukturplaneringen för perioden 1998-2007. Finansutskottet finner inte skäl till ändrad uppfattning och avstyrker motion Fi117 (mp) yrkande 16.
Åtgärder för att begränsa buller
I proposition 222 anförs under rubriken Samverkan mellan arbetsmarknadspolitiken och andra politikområden (s. 7.9) sammanfattningsvis att arbetsmarknadspolitiken har en central roll i den ekonomiska politiken för skapandet av en väl fungerande arbetsmarknad men att kontaktpunkter även med andra politikområden, däribland miljöpolitiken, kan utvecklas.
I motion Fi117 (mp) riktas kritik mot gällande planer för begränsning av buller bl.a. på de statliga vägarna och stomnätet för järnvägen. Motionärerna anser att åtgärdstakten är för långsam och föreslår ytterligare arbetsmarknadspolitiska satsningar på bullersaneringen (yrkande 17).
Finansutskottet erinrar om att riksdagen nyligen behandlat regeringens skrivelse Vår miljö - Miljöarbetet under året (skr. 1995/96:120). I avsnittet om ett miljöanpassat transportsystem redovisas etgärder mot trafikbuller. Det hänvisas till proposition 1993/94:215 Handlingsplan mot buller och de där aviserade uppdragen till bl.a. trafikverken och Naturvårdsverket och som syftade till att medverka till en kraftig minskning av trafikbullret. Skrivelsen i denna del föranledde inte några närmare kommentarer i jordbruksutskottet (JoU17). Enligt vad som erfarits pågår för närvarande beredning inom regeringskansliet av berörda rapporter. Mot denna bakgrund avstyrker finansutskottet motion Fi117 (mp) yrkande 17.
Tredjepartsfinansiering för ekologiskt hållbar tillväxt
För att ekologiskt hållbar tillväxt skall främjas bör enligt motion Fi116 (v) staten stödja s.k. tredjepartsfinansiering, främst genom informationsinsatser (yrkande 12). Systemet går ut på att den entreprenör som svarar för en investering samtidigt skall garantera ett visst resultat (t.ex. lägre energiåtgång). Priset för förbrukaren (t.ex. på el) höjs dock inte, och den mellanskillnad som därvid uppstår tillfaller entreprenören för återbetalning av investeringen.
Bostadsutskottet anför i sitt yttrande (BoU11y) att det inte är en uppgift främst för staten att medverka till att den föreslagna finansieringsformen kommer till stånd. Det kan förutsättas att den av motionärerna efterfrågade informationen tas fram utan någon riksdagens begäran därom. Motionen avstyrks i berörd del.
Finansutskottet gör ingen annan bedömning och avstyrker således motion Fi116 (v) yrkande 12.
Särskilda insatser för omstrukturering i vissa kommuner och landsting
I proposition 222 föreslår regeringen (s. 5.36-5.37) att av de 400 miljoner kronor som anvisats för särskilda insatser för vissa kommuner och landsting år 1996 högst 200 miljoner kronor skall få användas för projekt i kommuner och landsting som kan bidra till omstrukturering av den kommunala verksamheten (yrkande 11).
De av riksdagen våren 1995 anslagna 400 miljoner kronorna skall användas för kommuner och landsting med en särskilt svår ekonomisk situation och ekonomiska problem vid införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet. Ännu har medlen inte fördelats. Därför anser regeringen att högst hälften av de anslagna medlen engångsvis under år 1996 även bör få användas för projekt som underlättar den omstrukturering som måste ske för att åstadkomma en verksamhet som motsvarar den ekonomiska situationen. Detta bedöms även ge vissa positiva sysselsättningseffekter under den tid projekten pågår.
Enligt motion Fi119 av Karin Falkmer m.fl. (m) bör propositionens förslag avslås (yrkande 5). Enligt motionärerna ligger ansvaret på kommunerna och landstingen själva att verksamheten effektiviseras och anpassas till de resurser som finns tillgängliga. Som ett verksamt medel att effektivisera verksamheten pekas i motionen på de förslag som förts fram från Moderata samlingspartiet om att det bör bli obligatoriskt att upphandla alla verksamheter i konkurrens så att de offentliga monopolen kan öppnas för de privata företagen.
I motion Fi123 av Anne Wibble m.fl. (fp) hänvisas till att Folkpartiet i samband med behandlingen av förslaget till ett nytt bidrags- och utjämningssystem yrkade avslag på att en akutpott skulle avsättas för vissa kommuner och landsting (yrkande 10). I det aktuella läget anser motionärerna emellertid att 200 miljoner kronor engångsvis bör fördelas till de kommuner och landsting som har ökade verksamhetskrav inom skola, vård och äldreomsorg snarare än till dem som har särskilt svårt att använda sina resurser effektivt. Någon särskild kommitté för att fördela pengarna behövs inte, menar motionärerna.
Finansutskottet delar regeringens uppfattning att det kan behövas särskilda statliga insatser för att stödja en nödvändig omstrukturering av verksamheten i de ekonomiskt mest utsatta kommunerna och landstingen. Även om det, som anges i motion Fi119 (m), primärt ankommer på huvudmännen själva att genomföra effektiviseringar och omställningar inom de ramar som anges av statsmakterna vill utskottet framhålla att kommuner och landsting enligt regeringens förslag skall svara för minst hälften av kostnaderna för de aktuella projekten.
Finansutskottet ställer sig också bakom att medlen skall fördelas efter ansökan och att särskild hänsyn därvid skall tas till kommunernas och landstingens ekonomiska situation. Beträffande kravet i motion Fi123 (fp) att pengarna skall fördelas direkt av regeringen konstaterar utskottet att den av regeringen föreslagna ordningen ligger väl i linje med det selektiva sätt att hantera de aktuella medlen som hittills använts. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi119 (m) yrkande 5 och Fi123 (fp) yrkande 10.
Upphandling i konkurrens
I Moderata samlingspartiets partimotion A49 ställs under rubriken Politik för fler och växande företag krav på att kommunerna skall åläggas att upphandla i konkurrens (yrkande 20). En kommunal konkurrensrevision bör vidare genomföras kontinuerligt för att visa att kommunen sköter upphandling, konkurrensutsättning m.m. Motionärerna hävdar att det är orimligt att någon verksamhet, som kan genomföras i konkurrens, drivs i form av offentligt monopol. Likaså är det felaktigt, heter det, att den offentliga sektorn i egen regi driver verksamheter som skulle kunna utföras av andra. Basen för företagande skulle kunna vidgas väsentligt om den offentliga sektorn begränsar sina egna utföraranspråk. I motionen ifrågasätts om kommuner över huvud taget skall bedriva verksamhet i företagsform. Kommunala bolag bör i stället privatiseras och därmed bli en del av en dynamisk företagsutveckling. Näringsverksamhet i kommunerna bör enligt motionen inte förekomma.
Näringsutskottet behandlar konkurrensfrågorna övergripande i sitt yttrande (NU10y) i samband med andra allmänna frågor om näringspolitikens inriktning. Där sägs bl.a. att näringspolitikens syfte är att främja förnyelse och tillväxt i näringslivet. En sådan politik innebär att med olika generella medel stärka det nationella produktionssystemet. Därvid är det enligt näringsutskottet centralt att spelreglerna är överskådliga, konsekventa och stabila. Sund konkurrens är vidare en förutsättning för ett dynamiskt näringsliv. Med hänvisning därtill avstyrks bl.a. det här aktuella motionsyrkandet. Konkurrensfrågorna tas upp i en avvikande mening av företrädarna från Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna om näringspolitikens inriktning.
Finansutskottet behandlade motsvarande motionskrav våren 1995 i sitt betänkande 1994/95:FiU22 om offentlig upphandling. Utskottet erinrade därvid om att en rad olika åtgärder vidtas på olika plan för att utveckla den offentliga upphandlingen. Lagen om offentlig upphandling reglerar således all offentlig upphandling. Kommun- och landstingsförbunden stöder vidare aktivt sina medlemmar i deras strävan att i större utsträckning konkurrensutsätta verksamheten. Utskottet underströk också bl.a. att det ligger i den upphandlande myndighetens eget intresse att genom upphandling utnyttja de möjligheter som finns att effektivisera verksamheten. Utskottet ansåg inte att det fanns något behov av ytterligare initiativ från riksdagens sida.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker således motion A49 (m) yrkande 20.
Övriga kommunala frågor
I motion Fi117 av Birger Schlaug m.fl. (mp) hänvisar Miljöpartiet till sin partimotion med anledning av regeringens vårproposition. För att på kort sikt förbättra möjligheterna att behålla personal i kommuner och landsting föreslogs en ökning av den ekonomiska ramen för kommunsektorn med cirka 2 miljarder kronor år 1997, 5 miljarder år 1998 och 7 miljarder år 1999. Genom dessa åtgärder skulle personalneddragningarna i kommunsektorn kunna reduceras med 20 000 anställda under treårsperioden, utöver vad som blir resultatet av den av Miljöpartiet föreslagna arbetstidsförkortningen.
Finansutskottet vill i sammanhanget endast hänvisa till sitt utlåtande i det nyligen av riksdagen behandlade betänkandet över vårpropositionen (1995/96:FiU10 s. 143). Utskottet uttalade därvid, när det gäller de allmänna förutsättningarna för kommunsektorn, sitt stöd för regeringens principiella grundsyn att de offentliga verksamheterna skall prioriteras framför transfereringar och statlig verksamhet. Enligt utskottet hade vidare den överenskommelse som träffats mellan regeringen och de två kommunförbunden om den kommunala ekonomin skapat förutsättningar att, utifrån kraven på en stabilisering av de offentliga finanserna, upprätthålla en kommunal verksamhet av rimligt god kvalitet. Utskottet kunde vid detta tillfälle inte tillstyrka de motionskrav som nu åter framförs från Miljöpartiet om en ökad ekonomisk ram för kommunsektorn. Utskottet hänvisade främst till de finansieringslösningar som motionärerna fört fram, t.ex. när det gäller förslaget att ändra besluten om avdragsgilla egenavgifter i socialförsäkringarna. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Fi117 (mp) yrkande 43.
Utbildning för tillväxt
Behovet av kunskapslyft
I proposition 222 (avsnitt 6.2) slår regeringen fast att Sverige skall konkurrera med kompetens, inte med låga löner. Regeringen menar att för att skapa en långsiktigt stabil välståndsutveckling med en rättvis och rationell fördelning av inkomsterna måste Sverige konsekvent satsa på en snabb utveckling av kunskapssamhället. Den mest effektiva fördelningspolitiken, anförs vidare, är den som stimulerar den ekonomiska tillväxten, höjer kunskapsnivån och minskar arbetslösheten. Ökade kunskaper är inte enbart bra för ekonomin, utan dessutom grunden för social, politisk och kulturell utveckling och för att det skall vara möjligt att ta långsiktiga miljöhänsyn inriktade på hållbar utveckling. Detta kräver, framhåller regeringen, en förstärkt ungdoms- och högskoleutbildning, ett livslångt lärande och ett kunskapslyft för de lågutbildade grupper av vuxna vilka annars riskerar att hamna utanför arbetsmarknaden. Regeringen visar i propositionen att utbildningsnivån i landet har höjts under de senaste 25 åren. Trots denna positiva utveckling menar regeringen att utbildnings- och kunskapsnivån måste höjas ytterligare. Det är särskilt viktigt mot bakgrund av den samhällsomvandling som sker. Det handlar om förändringar av produktionsmetoder, arbetsorganisation och informationsflöden. Denna utveckling ställer nya krav på individer och samhälle. Vidare påpekar regeringen att det råder ojämlikhet mellan män och kvinnor vilket avspeglas i utbildningsvalen och senare i yrkesvalen. Dessa val är mycket könsbundna. Att kvinnor och män träder in på utbildningsområden som traditionellt är förknippade med det andra könet ser regeringen som ett viktigt sätt att bryta könssegregeringen på arbetsmarknaden. Regeringen anför också att kvinnors kunskaper inte tas till vara i samhället trots att de i dag i genomsnitt har högre utbildning än män. Vidare redovisar regeringen resultat från en internationell studie av läsförståelse. Studien visar att läsförståelsen i Sverige är högre än i alla de övriga undersökta länderna. Trots det visar undersökningen att omkring en fjärdedel av Sveriges befolkning mellan 16 och 65 år har en läsförståelse som understiger vad som kan sägas vara målen i läroplanen för det obligatoriska skolväsendet för årskurs 9. Detta anser regeringen vara oacceptabelt. Regeringen menar att det är viktigt att vuxna svenskar kan få del av gymnasial utbildning motsvarande den som erbjuds ungdomar samtidigt som kvaliteten bör höjas i ungdomsskolans utbildning.
Vuxenutbildning
I proposition 222 (avsnitt 6.3.1 och 6.4.1, yrkande 12) föreslår regeringen att en särskild statlig satsning på vuxenutbildning skall göras under fem år för att under denna period åstadkomma ett kraftigt kunskapslyft för den grupp vuxna som har störst behov av utbildning och hittills har fått minst av samhällets utbildningsinsatser. Detta görs i syfte att öka sysselsättning och tillväxt. Målgruppen för den särskilda utbildningssatsningen är i första hand vuxna arbetslösa som helt eller delvis saknar treårig gymnasiekompetens. Därutöver skall satsningen också vända sig till anställda som helt eller delvis saknar denna kompetens. Övriga vuxna skall få delta i mån av plats. Satsningen skall också bidra till att utveckla nya former för att möta vuxnas utbildningsbehov i framtiden och därmed efter femårsperioden kunna avlösas av ett nytt vuxenutbildningssystem. På regeringens förslag har riksdagen nyligen beslutat att den särskilda satsningen på vuxenutbildning skall inledas redan under läsåret 1996/97. Statliga medel har anvisats motsvarande 62 000 utbildningsplatser inom den kommunala vuxenutbildningen (komvux) samt i kvalificerad yrkesutbildning hösten 1996 (prop. 1995/96:150, UbU6y, FiU10, rskr. 304). Riksdagen godkände vid samma tillfälle regeringens preliminära beräkning av utgiftsramarna för utgiftsområde 16: Utbildning och universitetsforskning innebärande bl.a. en ökad volym på vuxenutbildning med 28 000 platser fr.o.m. år 1997. Inom ramen för de 90 000 platserna beräknas försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning få en ökad omfattning (+2 000 platser hösten 1997 och +2 500 platser hösten 1998). Den avses läsåret 1996/97 omfatta 1 700 platser. Dessutom har inom ramen för vuxenutbildningssatsningen på 100 000 platser 10 000 platser per år avsatts för folkbildningen. Statens kostnader för hela satsningen beräknas uppgå till ca 3 miljarder per år för utbildningskostnaden exkl. studiestöd. Utöver de platser som avsätts för folkhögskolan och för kvalificerad yrkesutbildning skall kommunerna ges ansvaret för att vuxenutbildningssatsningen genomförs. Kommunerna skall, efter ansökan, få bidrag för vuxenutbildning som ligger på gymnasial nivå. Även statens skolor för vuxna skall kunna få extra medel för gymnasial utbildning som planeras i samverkan med kommuner. Som villkor för att få bidrag skall gälla att verksamheten anordnas utöver den gymnasiala vuxenutbildning som erbjuds med kommunala medel och att omfattningen av denna gymnasiala vuxenutbildning således inte minskas. En delegation skall få regeringens uppdrag att under ett inledningsskede fördela medlen och följa verksamheten.
I Moderaternas kommittémotion Fi121 yrkas avslag på regeringens förslag till utbildningssatsning (yrkande 1). Motionärerna anser att regeringen har valt en mycket dyrbar lösning, vars effekt på antalet arbetslösa kan ifrågasättas. I stället hänvisar man till att det i kommunerna redan finns ett väl fungerande system för vuxenutbildning. Vidare åberopas ett tidigare av Moderaterna framfört yrkande om resurser till komvux motsvarande den volym den av arbetsmarknadsskäl motiverade utbildningen har i dag. I yrkande 2 i samma motion anförs att det är bättre att utvidga kommunernas skyldigheter att erbjuda grundläggande vuxenutbildning till att även omfatta gymnasiekurser än att införa ett nytt projektbidrag. Härvid bör en prioritering av kärnämneskurser vara utgångspunkten för ändrade regler vad gäller grundläggande vuxenutbildning. I motion A49 (m) - som väcktes innan förevarande proposition lagts fram - begärs (yrkande 33) förslag av regeringen om en utbyggnad med 20 000 platser på tre år i eftergymnasial utbildning tillsammans med företagen, en kvalificerad yrkesutbildning. Denna motsvarar ett uppenbart företagsbehov och skulle kunna ha en påtagligt positiv betydelse redan för dagens arbetslösa. Åberopande redan föreliggande erfarenheter av den nyligen beslutade försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning framförs i motion Fi121 (m) att det finns all anledning för regeringen att överväga om inte en del av de av regeringen föreslagna utbildningsplatserna borde föras över till det aktuella försöket (yrkande 4).
Utbildningsutskottet ställer sig i sitt yttrande (UbU7y) bakom regeringens förslag till en satsning på vuxenutbildning enligt propositionsförslaget och anser att finansutskottet bör avstyrka yrkandet om avslag på regeringens förslag till utbildningssatsning. Utbildningutskottet är heller inte berett att i detta sammanhang närmare överväga frågan om en så omfattande förändring när det gäller kommunernas skyldigheter att erbjuda utbildning på gymnasial nivå inom komvux som förordas i motion Fi121. Såvitt avser försöket med kvalificerad yrkesutbildning erinrar utbildningsutskottet om att regeringen avser att avsevärt öka omfattningen jämfört med de tidigare av riksdagen beslutade 1 700 platserna. Med det anförda föreslår utbildningsutskottet att finansutskottet avstyrker bifall till motionerna. Till yttrandet har en avvikande mening fogats från Moderata samlingspartiets företrädare.
Även kulturutskottet tillstyrker i sitt yttrande (KrU12y) förslaget i propositionen om en satsning på vuxenutbildning.
Finansutskottet välkomnar satsningen på vuxenutbildning. Utbildning är en viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt, och att satsa på kompetens- och kunskapshöjning utgör en väsentlig, långsiktig strategi för att sänka arbetslösheten. Det finns ett behov av ett kunskapslyft i Sverige för att leda landet ut ur arbetslösheten utan att fastna i en situation där Sverige tvingas konkurrera med omvärlden med hjälp av låga löner. Utskottet gör därmed samma ställningstagande som utbildningsutskottet och kulturutskottet till förslagen och tillstyrker således bifall till propositionen i här aktuell del och avstyrker motionerna Fi121 (m) yrkandena 1, 2 och 4 samt A49 (m) yrkande 33.
Innehållet i utbildningarna m.m.
I motion A49 (m) begärs förslag om ett långsiktigt kunskapsprogram. Efter en bred undersökning av företagens fortsatta behov av högutbildade medarbetare bör regeringen föreslå en i verkligheten förankrad strategi för hur en kunskaps- och företagsexpansion skall kunna genomföras på ett ömsesidigt stödjande sätt (yrkande 35). I motion Fi117 (mp) efterlyses i ett likartat yrkande en mer genomtänkt planering av utbildningssatsningen (yrkande 50). Motionärerna menar att frågan om innehållet i utbildningarna liksom möjligheterna för framtida anställning efter olika utbildningar inte har närmare berörts.
Utbildningsutskottet påpekar i sitt yttrande (UbU7y) att regeringen i propositionen utförligt redovisar förhållandena på arbetsmarknaden för arbetstagare på skilda utbildningsnivåer. Bilden som framträder är tydlig. Låg utbildning ger generellt sämre förutsättningar för att få fotfäste och att lyckas på arbetsmarknaden. Den av regeringen redovisade strategin är lika tydlig, nämligen att höja de lågutbildades kompetensnivå så att den motsvarar efterfrågan och möjliggör fortsatt lärande. Den breda satsning över hela utbildningsområdet - inklusive högskolan - som nu avses, skall bidra till att skapa goda förutsättningar för det livslånga lärandet. Satsningen skall främja individernas förmåga att stärka sin ställning i arbetslivet samtidigt som näringsliv och offentlig sektor får möjlighet till en betydande kompetenshöjning. För att möta behovet i näringslivet av hög kompetens inom naturvetenskap och teknik anger regeringen att inriktningen på utbyggnaden av högskolan bör vara att minst hälften av platserna skall avse naturvetenskapliga och tekniska utbildningar. Utbildningsutskottet anser att de nu berörda yrkandena i motionerna inte bör föranleda någon riksdagens särskilda åtgärd, varför finansutskottet bör avstyrka desamma. Till yttrandet har fogats avvikande meningar från Moderata samlingspartiets och Miljöpartiet de grönas företrädare.
Finansutskottet har inget att invända mot utbildningsutskottets ställningstagande och avstyrker därmed motionerna A49 (m) yrkande 35 och Fi117 (mp) yrkande 50.
Arbetslösa med specifika läs- och skrivsvårigheter
Enligt motion Fi117 (mp) bör nu tillfället utnyttjas att göra en rejäl insats för att ge de arbetslösa med specifika läs- och skrivsvårigheter en god undervisning, så att de får tillgång till läsning och skrivning, två viktiga medel för ett aktivt deltagande inte bara i arbetslivet utan även i hela den demokratiska processen (yrkande 51).
Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande (UbU7y) än en gång (jfr 1995/96:UbU6y s. 13) om att det enligt skollagen (4 kap. 1 §) ingår i kommunernas skyldighet att uppmärksamma problemen för barn med speciella läs- och skrivsvårigheter. När det gäller vuxna vill utskottet likaså peka på att varje kommuninvånare har rätt att delta i grundläggande vuxenutbildning från och med det andra kalenderhalvåret det år han fyller 20 år, om han saknar sådana färdigheter som normalt uppnås i grundskolan och är bosatt i landet (11 kap. 10 § skollagen). Utbildningsutskottet utgår ifrån att kommunerna arbetar på ett sätt som innebär att lagstiftningens krav uppfylls och föreslår att finansutskottet avstyrker förevarande yrkande. Vid yttrandet har Miljöpartiet de grönas företrädare fogat en avvikande mening.
Finansutskottet följer utbildningsutskottets förslag och avstyrker motion Fi117 (mp) yrkande 51.
Ökade insatser från näringslivet i utbildningen
Ett uttalande av riksdagen om krav på ökade insatser från näringslivet vad gäller arbetsplatsförlagd utbildning, praktik och fortbildning begärs i motion Fi117 (mp) (yrkande 52). Det handlar, anförs det i motionen, t.ex. om att tidigt väcka ungdomars intresse genom att ställa upp med meningsfull praktik för skoleleverna. Motionärerna kommer också in på frågan om ökad samverkan med näringslivet när det gäller högre utbildning. Företagen borde kunna gå in med t.ex. fortbildning av lärare och forskare.
Utbildningsutskottet har i sitt yttrande (UbU7y) inget att erinra mot syftet med motionen. Förslaget om ett tillkännagivande av riksdagen i enlighet med yrkandet bör emellertid enligt utbildningsutskottets mening avstyrkas av finansutskottet. Till yttrandet har fogats en gemensam avvikande mening från Miljöpartiet de grönas och Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet gör samma ställningstagande som utbildningsutskottet och avstyrker därmed motion Fi117 (mp) yrkande 52.
Lärlingsutbildningar
I två motionsyrkanden berörs lärlingsutbildningen. Lärlingssystem bör enligt motion Fi117 (mp) ingå som en naturlig del i både ungdoms- och vuxenutbildning (yrkande 54). Företag med mer än ett visst antal anställda bör ta emot lärlingar för utbildning. I motion A49 (m) begärs förslag om ett brett lärlingsprogram med introduktion den 1 januari 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 42). Om yrkesinriktad utbildning mer målmedvetet integreras i företagen, förbättras effektiviteten.
Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande (UbU7y) om att regeringen i proposition 222 ägnar ett särskilt avsnitt åt lärlingsutbildning och arbetsplatsförlagd utbildning. Utbildningsutskottet instämmer i regeringens uppfattning att sådan utbildning bör kunna utnyttjas betydligt mer än vad som sker i dag. Som utbildningsutskottet ser det är syftet med de förevarande yrkandena tillgodosett med vad utskottet har redovisat om regeringens avsikter i nu berört hänseende. Med hänvisning härtill anser utbildningsutskottet att finansutskottet bör avstyrka motionerna. Till denna del av yttrandet har fogats en gemensam avvikande mening från Moderata samlingspartiets, Folkpartiet liberalernas, Miljöpartiet de grönas och Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet har inte anledning att göra något annat ställningstagande än utbildningsutskottet utan avstyrker yrkande 54 i motion Fi117 (mp) och yrkande 42 i motion A49 (m).
Fördelning av vuxenutbildningssatsningen mellan folkbildningen och komvux m.m.
Vänsterpartiet förordar i motion Fi116 (yrkande 18) en annan fördelning av vuxenutbildningssatsningen, nämligen 15 000 platser i folkhögskolan och 85 000 platser inom komvux. En utökning av platserna inom folkhögskolan skulle ge nya folkhögskolor en möjlighet att starta sin verksamhet utan att någon minskning behöver ske på de redan etablerade skolorna, anför motionärerna. Vänsterpartiet föreslår vidare i motionen (yrkande 19) att även folkhögskolor skall kunna anordna basår. En lägre utbyggnadstakt när det gäller komvux och en annan fördelning av vuxenutbildningssatsningen mellan komvux å ena sidan och folkbildningen å den andra förordas av Kristdemokraterna i motion Fi118 (yrkandena 10 och 11). För att kvalitetskraven skall kunna uppfyllas och utbildningsanordnarna få rimliga planeringsförutsättningar bör enligt motionärerna endast 10 000 nya permanenta platser inom komvux inrättas år 1997 och resurser för studiemedel anvisas i motsvarande grad. Motionärerna vill att 180 miljoner kronor skall anvisas för budgetåret 1997 utöver regeringens förslag till nya permanenta platser på folkhögskolor och särskilt hos studieförbunden. I motion Fi126 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp) erinras om att kulturministern i ett pressmeddelande i anslutning till proposition 222 lyft fram kulturens betydelse för tillväxt och regional utveckling. Motionärerna efterlyser konkretiseringar i propositionen av sådana satsningar som speciellt avser kulturområdet. De föreslår att det inom den särskilda vuxenutbildningssatsningen även skall få ingå arbetsskapande kulturprojekt.
Utbildningsutskottet har i sitt yttrande över den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150, yttr. UbU6y) tillstyrkt regeringens där framförda förslag såvitt avser utbildningssatsningens omfattning. Utbildningsutskottet ser ingen anledning att nu (UbU7y) göra någon annan bedömning. Vad gäller folkhögskolan och studieförbunden noterar utskottet att regeringen tydligt har markerat att kommunerna inom ramen för vuxenutbildningssatsningen skall kunna anlita olika utbildningsanordnare, bl.a. såväl folkhögskolor som studieförbund och enskilda utbildningsanordnare. Det har enligt utbildningsutskottets mening stort värde att kommunerna på detta sätt dels får den helt övervägande delen av ansvaret för vuxenutbildningssatsningen, dels får frihet att välja den organisation och utnyttja de utbildningsanordnare som är effektivast och som bäst svarar mot målgruppernas behov och de lokala förutsättningarna, vilka självfallet varierar mellan kommunerna. Med hänvisning till vad det anfört förordar utbildningsutskottet att finansutskottet avstyrker motionerna Fi116 (v) yrkande 18 samt Fi118 (kds) yrkandena 10 och 11. Till yttrandet har fogats en avvikande mening från Kristdemokraternas företrädare. Vad avser yrkande 19 i motion Fi116 (v) utgår utbildningsutskottet från att kommunerna skall kunna utnyttja folkhögskolor även för att anordna basår. Något tillkännagivande om detta är därför inte behövligt, varför finansutskottet bör föreslå att riksdagen avslår yrkandet.
Även kulturutskottet behandlar och avstyrker i sitt yttrande (KrU12y) motionerna Fi116 (yrkandena 18 och 19) och Fi118 (yrkande 11). Vid yttrandet har fogats avvikande meningar från Vänsterpartiets och Kristdemokraternas företrädare. Kulturutskottet behandlar vidare motion Fi126 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp). Kulturutskottet vill framhålla att utbildningssatsningen syftar till att ge sådana vuxna arbetslösa och anställda som saknar treårig gymnasiekompetens möjlighet att skaffa sig denna kompetens. En viktig del i satsningen är att motivera och väcka intresse för utbildning, t.ex. genom orienteringskurser, pröva på- kurser och aktiv rekryteringsverksamhet bland studieovana. Det bör åvila kommunerna och utbildningsanordnarna att finna de bästa och mest effektiva verksamhetsformerna. Med det anförda avstyrker kulturutskottet motionen.
Finansutskottet som vill understryka vikten av att utnyttja folkbildningens, inte minst studieförbundens, kapacitet att nå ut till de människor som är arbetslösa eller korttidsutbildade tar samma ställning till motionerna som utbildnings- och kulturutskotten och avstyrker därför bifall till motionerna Fi116 (v) yrkandena 18 och 19, Fi118 (kds) yrkandena 10 och 11 samt Fi126 (fp).
Särskilt utbildningsbidrag
Regeringen redovisar i proposition 222 (avsnitt 6.7) sin avsikt att den 1 juli 1997 införa ett särskilt utbildningsbidrag. Förslag härom kommer att presenteras i budgetpropositionen till hösten. I nu förevarande proposition anger regeringen att personer mellan 25 och 55 år som är arbetslösa bör ges möjlighet att under högst ett studieår studera på motsvarande grundskole- eller gymnasienivå med ett särskilt utbildningsbidrag på a-kassa/KAS-nivå. Anställda mellan 25 och 55 år med minst fem års heltids- eller deltidsanställning kan ges motsvarande möjlighet, förutsatt att berörda lokala parter har slutit avtal där arbetsgivaren åtar sig att som ersättare bereda plats åt en långtidsarbetslös inskriven vid arbetsförmedlingen.
I motion Fi116 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett uttalande av riksdagen om att särskilt utbildningsbidrag skall utgå för hela den studietid som behövs för att kortutbildade och arbetslösa personer skall kunna fullfölja sina studier (yrkande 20). Det anförs i motionen att det är få människor som på ett år kommer att hinna med att få gymnasiekompetens. I yrkande 22 i samma motion föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten för arbetslösa akademiker med naturvetenskaplig eller teknisk grundexamen att få särskilt utbildningsbidrag under ett år för att genomgå praktisk-pedagogisk utbildning. För att bl.a. minska orättvisorna i studiefinansieringen enligt regeringens förslag bör nedre åldersgränsen för studier via a-kassa höjas till 35 år, föreslås det i motion Fi117 av Birger Schlaug m.fl. (mp) (yrkande 60). Vidare bör enligt motionärerna den övre gränsen med hänsyn till de äldre arbetslösas speciella situation tas bort. Motion Fi127 av Eva Eriksson (fp) utgår från den praxis som gäller för arbetslösa som samtidigt bedriver begränsat eget företagande. Den innebär att ersättning inte utges om verksamheten i företaget överstiger 10 timmar per vecka. Motionären pekar på att detta leder till att deltidsföretagare inte kommer att omfattas av vissa av de nya åtgärder som föreslås i propositionen. Förslagen bör ändras så att dessa personer inkluderas (yrkandena 1 och 2).
Utbildningsutskottet nämner i sitt yttrande (UbU7y), som svar på förslaget i motion Fi116, andra former av studiestöd som vuxenstuderande kan söka efter att de studerat ett år med det av regeringen föreslagna särskilda studie stödet. Utbildningsutskottet konstaterar därefter att det inte är berett att förorda en ändring av de villkor för det nu aktuella särskilda utbildningsbidraget som regeringen har angivit i propositionen. Ej heller beträffande målgruppen och det ändrade syftet med vuxenutbildningssatsningen är utbildningsutskottet berett att ställa sig bakom motionärernas förslag om att inom ramen för den nu aktuella satsningen bereda arbetslösa akademiker möjlighet att genomgå en praktisk- pedagogisk utbildning. Med det anförda föreslår utbildningsutskottet att finansutskottet avstyrker bifall till yrkandena 20 och 22 i motion Fi116 (v). Finansutskottet bör därjämte enligt utbildningsutskottet föreslå riksdagen att godkänna vad regeringen anfört om syftet med och målgrupp för den särskilda utbildningssatsningen i den mån det inte berörts i utbildningsutskottets yttrande. Vad beträffar åldersgränsen har utbildningsutskottet inget att erinra mot de åldersgränser som anges i propositionen varför yrkande 60 i motion Fi117 (mp) bör avstyrkas. Slutligen föreslår utbildningsutskottet att även motion Fi127 (fp) i berörda delar bör avstyrkas. Vid yttrandet har fogats en avvikande mening från Miljöpartiet de grönas företrädare.
Arbetsmarknadsutskottet tar i sitt yttrande (AU6y) upp motion Fi127 (yrkandena 1 och 2) vari frågan om rätten till arbetslöshetsersättning för arbetslös deltidsföretagare aktualiseras. Arbetsmarknadsutskottet hänvisar till att frågan omfattas av det uppdrag Utredningen om ersättning vid arbetslöshet och omställning (ARBOM) har. Utredningens arbete bör inte föregripas varför motionsyrkandena bör avstyrkas.
Finansutskottet avstyrker, i likhet med utbildningsutskottet, motionerna Fi116 (v) yrkandena 20 och 22 och Fi117 (mp) yrkande 60. I likhet med såväl utbildningsutskottet som arbetsmarknadsutskottet avstyrker finansutskottet motion Fi127 (fp) yrkandena 1 och 2.
Barntillägget i svuxa
I motion Fi118 (kds) föreslås att riksdagen beslutar att barntillägget i det särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa, svuxa, återinförs (yrkande 12).
Utbildningsutskottet menar i sitt yttrande (UbU7y) att riksdagen bör avslå detta yrkande med hänvisning till beredningen av Studiestödsutredningens (SOU 1996:90) förslag. Till yttrandet har fogats en avvikande mening från Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet instämmer i utbildningsutskottets ställningstagande och avstyrker därmed motion Fi118 (kds) yrkande 12.
Högskoleutbyggnaden
Riksdagen har tidigare beslutat om tillfälliga utbildningssatsningar inom högskolan (senast prop. 1995/96:150, yttr. UbU6y, bet. FiU10, rskr. 304). Dessa kommer läsåret 1996/97 att omfatta 10 650 helårsplatser. Riksdagen godkände vid samma tillfälle regeringens förslag att låta den tillfälliga satsningen avlösas av en permanent utbyggnad med 30 000 utbildningsplatser under perioden 1997-1999. Denna kommer att påbörjas hösten 1997 med 15 000 utbildningsplatser, en nettoökning med 4 350 platser jämfört med läsåret 1996/97. Till skillnad från vad som anfördes i proposition 1995/96:150 - att ytterligare 10 000 platser borde tillkomma hösten 1998 - bör enligt vad regeringen nu anför i proposition 222 (avsnitt 6.8) de återstående 15 000 platserna tillkomma först hösten 1999. I propositionen (s. 6.30) redovisar regeringen sin bedömning rörande fördelningen av de 30 000 platserna mellan universiteten och högskolorna.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi118 att högskoleutbyggnaden begränsas till 22 500 platser i stället för av regeringen föreslagna 30 000 (yrkande 9). Motionärerna pekar på risken för att kvaliteten blir lidande vid en alltför snabb utbyggnad. Hösten 1999 bör därför tillkomma endast 7 500 platser.
Utbildningsutskottet noterar i sitt yttrande (UbU7y) att regeringen - för att ge utrymme för en god planering av den fortsatta expansionen - har ändrat sitt förslag från den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) om takten i expansionen. I stället för att ytterligare 10 000 platser skall tillkomma år 1998 och ytterligare 5 000 platser år 1999 planerar regeringen nu att samtliga 15 000 ytterligare platser skall tillkomma först år 1999. Som utbildningsutskottet nyligen har anfört i sitt yttrande över vårpropositionen (yttr. 1995/96:UbU6y s. 8) spelar Högskoleverkets bedömning av högskolornas arbete med kvalitetsutveckling en viktig roll vid beslut rörande den högre utbildningen. Verket har också till uppgift att stödja och främja arbetet vid universitet och högskolor med att förbättra verksamhetens kvalitet. Utbildningsutskottet anser inte att riksdagen bör motsätta sig regeringens plan för expansionen och förordar därför att finansutskottet avstyrker motion Fi118 (kds) yrkande 9. Till yttrandet har en avvikande mening fogats av Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet instämmer i utbildningsutskottets ställningstagande och avstyrker därmed motion Fi118 (kds) yrkande 9.
Kvalitet i utbildningen
Frågan om bibehållen kvalitet i utbildningen mot bakgrund av den föreslagna satsningen tas upp i ytterligare tre motionsyrkanden (jfr yrkande 9 i motion Fi118 (kds) ovan). Att ständigt beakta utbildningarnas kvalitet bör enligt motion Fi121 av Beatrice Ask m.fl. (m) vara den avgörande utgångspunkten såväl för tidpunkten för en fortsatt utbyggnad som för fördelningen av platser mellan lärosäten. Det är i dag minst lika viktigt att öka examinationsfrekvensen som att forcera fram nya platser. Ett uttalande av riksdagen härom begärs i motionen (yrkande 5). Även i motion A49 av Carl Bildt m.fl. (m) framförs att utbyggnaden skall ske med beaktande av utbildningens kvalitet (yrkande 34). I syfte att ge företräde åt kvalitetsinvesteringar, t.ex. vad avser lärarkompetens och utrustning, bör enligt motionärerna ett särskilt kvalitetsanslag inrättas. I motion Fi123 av Anne Wibble m.fl. (fp) föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utbildningssektorn präglas av kvalitet, mångfald och långsiktighet (yrkande 11). Ett långsammare tempo i själva utbyggnaden kan accepteras, om det är nödvändigt för att behålla kvaliteten.
Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande (UbU7y) om att det tidigare under innevarande riksmöte vid ett par tillfällen har behandlat motionsledes framförda yrkanden liknande dem som nu är för handen. Vid sin beredning av den s.k. tillväxtpropositionen (1995/96:25), i vilken regeringen hade aviserat sin avsikt att permanenta den hittillsvarande av arbetsmarknadsskäl pågående satsningen på utbildning, och med anledning av en i anslutning till propositionen väckt motion utgick utskottet när det gäller de kvalitativa villkoren för en utbyggnad av den högre utbildningen från att de uppmärksammas av regeringen i kommande förslag om utbyggnad (1995/96:UbU2y). Frågor om kvaliteten i utbildningen aktualiserades återigen motionsledes med anledning av regeringens s.k. vårproposition (1995/96:150) med förslag till beräkning av utgiftsområdena 15 och 16 (1995/96:UbU6y). Utbildningsutskottet hänvisar i nu förevarande sammanhang till vad det tidigare anfört i frågan. Utbildningsutskottet ställer sig inte bakom förslaget om ett särskilt kvalitetsanslag. All verksamhet inom högskolan är underkastad bestämmelserna i 1 kap. högskolelagen (1992:1434) där det föreskrivs att verksamheten skall avpassas så att en hög kvalitet nås, såväl i utbildningen som i forskningen och det konstnärliga utvecklingsarbetet. Det är en gemensam angelägenhet för högskolornas personal och studenterna vid högskolorna att de tillgängliga resurserna utnyttjas effektivt för att hålla en hög kvalitet i verksamheten (4 §). Utbildningsutskottet föreslår sammanfattningsvis att finansutskottet avstyrker bifall till motionerna. Till yttrandet har fogats en gemensam avvikande mening från Moderata samlingspartiets, Folkpartiet liberalernas och Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet avstyrker i likhet med utbildningsutskottet motionerna Fi121 (m) yrkande 5, Fi123 (fp) yrkande 11 och A49 (m) yrkande 34.
Forskningsområden av särskild betydelse för Sverige
I motion A49 (m) anförs att forskningen måste hålla högsta kvalitet för att Sverige skall kunna möta den internationella konkurrensen (yrkande 37). Motionärerna föreslår att regeringen säkerställer att en bred process inleds genom vilken universitet, högskolor och företag söker definiera vilka forskningsområden, inriktningar och villkor i övrigt som är av särskild betydelse för Sverige och svenska företags utveckling, liksom vilka områden där Sverige har särskilda möjligheter att hävda en position i forskningsfronten. I yrkandet talas det om en särskild utredning.
Utbildningsutskottet noterar i sitt yttrande (UbU7y) att utredningen Nyttiggörande av forskningsresultat, samverkan näringsliv-högskola, NYFOR, (N 1995:10) nyligen överlämnade sitt huvudbetänkande Samverkan mellan högskolan och näringslivet (SOU 1996:70) till regeringen. Utredningen behandlar utförligt frågor som rör exempelvis näringslivets behov av högskolan och högskolans uppgift att samverka med näringslivet. Utredningens betänkande, som för närvarande remissbehandlas, kommer att ingå i underlaget för forskningspropositionen i september. Utbildningsutskottet utgår från att frågor av den art som motionärerna här tar upp kommer att behandlas i forskningspropositionen, varför finansutskottet bör föreslå att förevarande yrkande avslås av riksdagen. Till yttrandet har fogats en avvikande mening från Moderata samlingspartiets företrädare.
Finansutskottet gör samma ställningstagande till förslaget som utbildningsutskottet, och motion A49 (m) yrkande 37 avstyrks därmed.
Utbytet mellan högskolor och näringsliv
I motion Fi117 (mp) yrkande 53 begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat deltagande från universitet och högskolor i form av service till och samarbete med den offentliga tjänstesektorn och det privata näringslivet.
I sitt yttrande (UbU7y) erinrar utbildningsutskottet om det nyligen avlämnade utredningsbetänkandet Samverkan mellan högskolan och näringslivet (SOU 1996:70), i vilket NYFOR-kommittén framför ett antal förslag för att underlätta ett samspel mellan högskolan och näringslivet. Utbildningsutskottet konstaterar att de frågor som motionärerna tar upp helt nyligen har utretts och utgår från att de kommer att närmare behandlas av regeringen i forskningspropositionen och budgetpropositionen. Med hänvisning härtill bör, enligt utbildningsutskottets mening, finansutskottet avstyrka motionen. Till yttrandet har en gemensam avvikande mening fogats av Miljöpartiet de grönas och Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet gör ingen annan bedömning än utbildningsutskottet, varför motion Fi117 (mp) yrkande 53 avstyrks.
Stiftelsehögskolan i Jönköping
I motion Fi128 (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens avtal med Stiftelsen Högskolan i Jönköping angående utbyggnaden av Internationella Handelshögskolan (IHH). Motionären åberopar vad regeringen i propositionen anför om ytterligare platser (600) till högskolan och finner som det enda rimliga att utbyggnaden av IHH enligt avtalet med staten (100 platser årligen under perioden 1997-1999) ligger utöver nytillskottet .
Regeringen har i proposition 222 redovisat sin bedömning rörande fördelningen av de 30 000 platserna mellan universiteten och högskolorna under perioden 1997-1999. Av dessa tillförs Stiftelsen Högskolan i Jönköping 600 platser. Utbildningsutskottet har i sitt yttrande (UbU7y) inget att erinra mot att regeringens slutliga förslag i höstens budgetproposition utarbetas i huvudsaklig överensstämmelse med sammanställningen i propositionen. Motionen bör enligt utbildningsutskottet avslås av riksdagen. Till yttrandet har fogats en avvikande mening från Moderata samlingspartiets företrädare.
Finansutskottet gör från sina utgångspunkter ingen annan bedömning än utbildningsutskottet och avstyrker därmed motion Fi128 (m).
Individuella utbildningskonton
I fyra motioner tas frågan om personliga utbildningskonton upp. Motionärerna i motion Fi121 av Beatrice Ask m.fl. (m) begär ett uttalande av riksdagen om vad i motionen anförts om sådana konton för vuxnas utbildning (yrkande 3) och hänvisar till motion A49 (m) yrkande 36, där ett system med personliga utbildningskonton närmare utvecklas. Ett likartat förslag framförs av Kristdemokraterna i motionerna Fi118 (yrkande 13) och A46 (yrkande 8).
Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande (UbU7y) om att det vid två tillfällen tidigare under innevarande riksmöte har behandlat motionsyrkanden med förslag om en ordning med individuella utbildningskonton och då avstyrkt dem (1995/96:UbU2y och 6y). Studiestödsutredningen har nyligen till regeringen överlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1996:90) Sammanhållet studiestöd. Regeringens överväganden och förslag med anledning av det betänkandet bör avvaktas, enligt utbildningsutskottet, innan riksdagen uttalar sig om formerna för ett framtida studiestödssystem. Till yttrandet har en gemensam avvikande mening fogats från Moderata samlingspartiets, Folkpartiet liberalernas och Kristdemokraternas företrädare.
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU13y) från sina utgångspunkter motionerna A49 (m), Fi118 (kds) och Fi121 (m) i här aktuella delar. Till yttrandet i denna del har fogats avvikande meningar från Moderata samlingspartiets och Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet gör ingen annan bedömning än utbildnings- och skatteutskotten och avstyrker därmed motionerna A46 (kds) yrkande 8, A49 (m) yrkande 36, Fi118 (kds) yrkande 13 och Fi121 (m) yrkande 3.
Betygskomplettering
I proposition 222 (s. 6.15) anger regeringen att kommunerna inom ramen för den nu aktuella vuxenutbildningssatsningen får en skyldighet att genomföra prövning för den som vill skaffa sig ett formellt betyg utan att ha gått en kurs. Prövningen skall kunna ske avgiftsfritt.
I motion Fi116 (v) begärs ett tillkännagivande av riksdagen till regeringen om att även gymnasieskolans elever skall ges möjlighet att behörighets- eller konkurrenskomplettera betyg utan att behöva erlägga någon avgift (yrkande 17).
Utbildningsutskottet har i sitt yttrande (UbU7y) inget att erinra mot vad regeringen anfört om kommunernas skyldighet. Vad avser motionsförslaget hänvisas till gällande bestämmelser på området varefter det avstyrks.
Finansutskottet har från sina utgångspunkter ingen anledning att göra någon annan bedömning än utbildningsutskottet och avstyrker därmed motion Fi116 (v) yrkande 17.
Nationell skolpeng
Riksdagen bör, föreslås det i motion A49 (m), hos regeringen begära förslag om ett system med nationell skolpeng i syfte att konkurrensutsätta skolan (yrkande 32). En förutsättning för att göra skolan mer variationsrik är att fristående skolor garanteras goda arbetsmöjligheter. En full frihet kan främjas genom introduktion av en nationell skolpeng som går till de skolor, fristående och kommunala, som förmår tillgodose elevers och föräldrars önskemål. Formerna för systemet bör utvecklas skyndsamt, så att det kan introduceras senast den 1 juli 1999, anför motionärerna.
Utbildningsutskottet avstyrker motionen i här aktuell del med hänvisning till att det för kort tid sedan behandlade ett likartat yrkande väckt med anledning av den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150, mot. Fi78 yrk. 5, UbU6y) och utgår från att förevarande yrkande innefattar samma grundläggande förändring såvitt avser kommunernas ansvar för skolans finansiering som det då aktuella yrkandet. Till yttrandet har en avvikande mening fogats av Moderata samlingspartiets företrädare.
Finansutskottet gör från sina utgångspunkter ingen annan bedömning än utbildningsutskottet, varför motion A49 (m) yrkande 32 avstyrks.
Databas om forskning
Förslag om en databas om forskning förs fram i motion A49 (m) yrkande 38. I databasen bör finnas upplysningar om forskningens resultat och om pågående forskningsprojekt. En sådan databas bör vara tillgänglig för företagen.
Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande (UbU7y) om att regeringen i proposition 1995/96:125 Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik anmälde att Högskoleverket skulle få i uppdrag att i samråd med Forskningsrådsnämnden m.fl. utarbeta ett förslag till ett forskningsinformationssystem med Internet som informationsbärare. Målet är att nå ett väl utbyggt och överblickbart system över hela landet år 1998. Systemet skall vara riktat mot allmänheten och mot utbildningsväsendet. Utbildningsutskottet hade tidigare i vår inget att erinra mot planerna (1995/96: UbU5y). Utbildningsutskottet har erfarit att uppdraget kommer att beslutas inom kort och att Högskoleverket redan har påbörjat överläggningar med intressenter i frågan. Med hänvisning till att motionärernas syfte med yrkandet förefaller tillgodosett med de redovisade förhållandena föreslår utbildningsutskottet att finansutskottet avstyrker bifall till yrkandet. Till yttrandet har fogats en avvikande mening från Moderata samlingspartiets företrädare.
Finansutskottet instämmer i utbildningsutskottets yttrande och avstyrker motion A49 (m) yrkande 38.
Ny utbildningsorganisation i Norrland
En ny utbildningsorganisation med stöd av modern informationsteknik bör enligt motion A49 (m) utvecklas i Norrland (yrkande 50). Den skall kunna omfatta alla utbildningsnivåer och syfta till att säkerställa att företagsetableringar inte uteblir i Norrlands inland därför att utbildningsmöjligheterna för anställda och deras familjer inte är konkurrenskraftiga jämfört med andra delar av landet. Umeå universitet, Högskolan i Luleå och Mitthögskolan bör göras gemensamt ansvariga för den nya organisationen, som bör introduceras den 1 januari 1997, anser motionärerna.
Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande (UbU7y) om att regeringen i proposition 222 (s. 6.31) aviserar en nationell IT-satsning inom universitets- och högskoleområdet samt biblioteksväsendet m.m. Distansutbildningskommittén (U 1995:07, dir. 1995:69) har till uppgift att föreslå åtgärder som kan främja användningen av distansmetoder inom främst vuxenutbildningen och högskolan. Kommittén skall lämna sitt slutbetänkande i maj 1998. Riksdagen bör enligt utskottets mening inte föregripa regeringens förslag på dessa punkter, varför finansutskottet föreslås avstyrka motionen i här aktuell del. Till yttrandet har fogats en avvikande mening från Moderata samlingspartiets företrädare.
Finansutskottet gör ingen annan bedömning än utbildningsutskottet och avstyrker därmed motion A49 (m) yrkande 50.
Svenskundervisning för invandrare
I motion A49 (m) framhålls att ett stort hinder för invandrarnas inträde på den svenska arbetsmarknaden och i det svenska samhällslivet i övrigt är bristande kunskaper i svenska språket. Motionärerna vill därför (yrkande 49) att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förbättring av svenskundervisningen för invandrare (sfi). Regeringen bör under hösten 1996 återkomma till riksdagen med ett program för hur sfi skall ges högsta prioritet, anför de.
Utbildningsutskottet hänvisar i sitt yttrande (UbU7y) till dels Invandrarpolitiska kommitténs (Ku 1994:11) slutbetänkande, dels en rapport från Skolverket (april 1996). Dessa är för närvarande under remissbehandling respektive planeras att remissbehandlas inom kort. I avvaktan på resultatet från remissbehandlingen föreslår utbildningsutskottet att motionen i här aktuell del avstyrks. Till yttrandet har fogats en avvikande mening från Moderata samlingspartiets företrädare.
Finansutskottet har ingen anledning att göra någon annan bedömning än utbildningsutskottet och avstyrker därmed motion A49 (m) yrkande 49.
Utbildning i företagande
I två motioner behandlas frågor om utbildning i företagande och vikten av att skolan bidrar till att lägga grunden till ett företagsvänligt klimat. I Miljöpartiets motion Fi117 framhålls att det är viktigt att moment om företagande kommer in i kursplanerna i alla stadier i undervisningsväsendet (yrkande 31). Kristdemokraterna begär i sin motion Fi118 (yrkande 14) förslag om ett nationellt program i gymnasieskolan med speciell inriktning på företagande, motsvarande kurser inom folkhögskolan samt kurser och utbildningsprogram inriktade på företagande på högskolenivå. Ett motsvarande förslag åtefinns även i motion A46 (kds). Inställningen till företagande, företagsklimatet, är avgörande för benägenheten att starta företag, anförs det. Politiker, skolor, företagare, organisationer m.fl. har ett gemensamt ansvar härvidlag. I skolundervisningen bör ingå moment om företagens betydelse och företagandets villkor, anser motionärerna som ett element i deras förslag till politik för att förändra attityden till företagande (yrkande 1).
Utbildningsutskottet, som behandlar förslagen i motionerna Fi117 (mp) och Fi118 (kds), erinrar i sitt yttrande (UbU7y) om att det tidigare vid flera tillfällen har behandlat frågor om arbetsliv och företagande i skolan. Senast i början av innevarande riksmöte pekade utskottet bl.a. på att företagarfrågor tas upp i flera av de nya kursplanerna som fastställts och att det också förekommer olika lokala kurser inom området (bet. 1995/96:UbU3 s. 21). Utskottet framhöll att den nya gymnasieskolan ger betydligt större utrymme för flexibla lösningar på lokal nivå, vilket också många kommuner har utnyttjat. Företagarutbildning har startats vid ett antal gymnasieskolor. På högskolenivå förekommer vid flera högskolor kurser och utbildningsprogram. Högskolorna själva beslutar om vilka kurser som skall ges vid resp. högskola. Det ankommer inte på riksdagen att besluta om innehållet i universitetens och högskolornas utbildningar. Finansutskottet bör enligt utbildningsutskottet avstyrka förevarande yrkanden om företagarutbildning. Till yttrandet har en gemensam avvikande mening fogats av Miljöpartiet de grönas och Kristdemokraternas företrädare.
Näringsutskottet avstyrker i sitt yttrande (NU10y) motion A46 (kds) yrkande 1. Till yttrandet har en avvikande mening fogats från Kristdemokraternas företrädare.
Finansutskottet gör ingen annan bedömning än utbildningsutskottet respektive näringsutskottet och avstyrker därmed motionerna A46 (kds) yrkande 1, Fi117 (mp) yrkande 31 och Fi118 (kds) yrkande 14.
En arbetsmarknad för ökad sysselsättning
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
I proposition 222 (s. 7.9-7.10) framhålls att kampen mot arbetslösheten kräver samverkan och samordning av politiken inom flera områden. Arbetsmarknadspolitiken har en central roll i den ekonomiska politiken för skapandet av en väl fungerande arbetsmarknad. Den kompletterar övriga ekonomisk-politiska åtgärder och har därmed många beröringspunkter med andra politikområden. Beträffande den aktiva arbetsmarknadspolitiken påpekas i proposition 222 (s. 7.10-7.13) att de mål för arbetsmarknadspolitiken som fastställdes i början av 1960-talet i sina huvuddrag fortfarande gäller. Huvuduppgiften för arbetsmarknadspolitiken är att bidra till att lösa upp strukturella obalanser genom att med olika åtgärder underlätta och påskynda anpassningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Arbetsmarknadspolitiken har också ett stabiliseringspolitiskt mål genom att den skall bidra till att motverka konjunkturellt betingade sysselsättningsvariationer. Arbetsmarknadspolitikens styrka har varit att den kunnat kombinera det ekonomiskt nödvändiga med det socialt angelägna. Erfarenheterna från 1990- talets omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser måste enligt regeringen utnyttjas i den strategi som skall utformas för att nå målet att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000. Enligt regeringens uppfattning bör den framtida arbetsmarknadspolitiken ha följande inriktning.
- Arbetsförmedlingens huvuduppgift är att tillse att platserna snabbt tillsätts. - Den enskilde arbetssökande skall genom särskilda insatser rustas för de arbeten som är eller blir lediga. - Målinriktade individuella handlingsplaner skall upprättas som tydliggör den arbetslöses och myndigheternas ansvar. - När det inte finns arbeten på den reguljära arbetsmarknaden eller lämpliga utbildningsinsatser skall arbetsmarknadspolitiken ha möjlighet att på annat sätt förhindra att långtidsarbetslöshet uppstår. - Arbetsmarknadspolitiken skall ha resurser för att förhindra utslagning från arbetsmarknaden. Äldre arbetssökande utanför den reguljära arbetsmarknaden skall erbjudas ett offentligt tillfälligt arbete. - Kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken skall utvecklas. - En hållbar försäkring vid arbetslöshet skall skapas. - Arbetsmarknadspolitiken skall medverka till och påskynda förändringarna av vårt samhälle. Det gäller inte minst i jämställdhetsarbetet och i miljöarbetet. - De arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas utformning skall samordnas.
Moderata samlingspartiet förordar i motion A49 att de aktiva arbetsmarknads åtgärderna snabbt ges en stramare inriktning (yrkande 41 i denna del). En mycket hårdare prioritering av vilka som skall komma i åtnjutande av arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör ske. Arbetsmarknadspolitiken skall inte ges någon stabiliseringspolitisk funktion utan syfta till att få arbetsmarknaden att fungera bättre, anser motionärerna. Unga människor bör hänvisas till det ordinarie utbildningsväsendet. Utöver förmedlingsverksamheten bör arbetsmarknadsinsatserna inriktas mot dem som är eller löper stor risk att bli arbetslösa för lång tid. I Folkpartiet liberalernas kommittémotion Fi123 påpekas att en hel rad av förslagen i propositionen berör den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Vissa av förslagen leder i rätt riktning, andra är mindre bra. Positivt är att den lokala arbetsförmedlingen får ett större ansvar för verksamheten än tidigare. Motionärerna varnar dock bestämt för tendensen att kommunalisera arbetsmarknadspolitiken. Det kan vara ett första steg till att övervältra ett ansvar på kommunerna som ytterligare kommer att urholka deras möjligheter att klara sina angelägna uppgifter på utbildnings- och vårdområdena (yrkande 1). I Vänsterpartiets motion Fi116 framhålls att sysselsättningspolitikens mål fortfarande är full sysselsättning. Om Sverige skall kunna ta sig ur den ekonomiska krisen måste sysselsättningen öka. Lönebildningen får inte tillåtas att skapa ökade klyftor. Arbetsmarknadspolitiken ensam kan inte skapa några jobb. Den kan endast ha tillfälliga stabiliseringspolitiska uppgifter vid sidan om huvuduppgiften att bidra till en effektiv matchningsprocess genom förmedlingsverksamhet och insatser för att höja kompetens och arbetslivserfarenhet inom tillväxtområden. Kampen mot arbetslösheten kräver samverkan och samordning av politiken inom flera områden (yrkande 1). Enligt Miljöpartiets motion Fi117 är arbetsmarknadspolitiken ett komplement till den allmänna ekonomiska politiken, näringspolitiken och utbildningspolitiken. Arbetsmarknadspolitikens uppgift blir svår när den ekonomiska politiken och näringspolitiken har misslyckats så att nära 13 % av arbetskraften är utan arbete. I detta läge är det viktigt med en genomtänkt strategi för arbetsmarknadspolitiken dels på kort och medellång sikt, dels på lång sikt. På lång sikt kommer de arbetsmarknadspolitiska uppgifterna att gälla personer som av olika skäl är svårplacerade på arbetsmarknaden. Här behövs utbildning, kompetensutveckling och olika slag av rehabiliterande insatser. På kort sikt blir arbetsmarknadspolitikens uppgift svårare. Det gäller en mängd människor - även välutbildade - som inte kan få jobb. Deras arbetsförmåga måste tas till vara för samhällsnyttiga insatser hellre än att de förblir passivt sysslolösa (yrkande 44). Det kommer under lång tid att finnas ett stort behov av fortsatta arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är därför angeläget att åtgärderna får en mer långsiktig och effektiv utformning än de har i dag (yrkande 45). Kristdemokraterna anför i motion A46 att arbetsmarknadspolitiken bör reformeras (yrkande 13). I dag är just detta område ett av de mest genomreglerade med ett stort statligt verk som dirigent. Detta måste nu i grunden omprövas. Motionärerna pekar på de förslag som i olika sammanhang har förts fram av partiet. Exempel på sådana förändringar är
- en uppdelning av Arbetsmarknadsverket (AMV) regionvis, - att arbetsmarknadsutbildningen bör ingå i det reguljära utbildningsväsendet, - ett praktiksystem för ungdomar respektive invandrare, - en samordnad rehabilitering, - en regional helhetssyn, - obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och - stödjande insatser för arbetslösa.
I motionen hävdas också att det är nödvändigt att få en ny syn på den statliga arbetsmarknadspolitiken kontra kommunerna och deras ansvar för de arbetslösa.
Arbetsmarknadsutskottet hänvisar i sitt yttrande (AU6y) till uttalandet i proposition 1995/96:207 att arbetsmarknadspolitiken har en central roll i den ekonomiska politiken. Arbetsmarknadsutskottet delar denna uppfattning men upprepar samtidigt vad man många gånger tidigare sagt: En aldrig så effektiv arbetsmarknadspolitik kan i sig inte skapa arbete och tillväxt. Insatserna på det arbetsmarknadspolitiska området kan inte isoleras från andra politikområden. I ett läge där alla bedömare är eniga om att läget på arbetsmarknaden är allvarligt måste flera politikområden samverka för att nå målet att minska arbetslösheten. Arbetsmarknadsutskottet understryker vidare behovet av en nationell kraftsamling för att framgångsrikt kunna bekämpa arbetslösheten. Alla måste ta ett gemensamt ansvar. Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att samtliga oppositionspartier som har motionerat delar regeringens uppfattning att arbetslösheten måste pressas ned. Det råder bred enighet om behovet av samverkan mellan flera politikområden för att härigenom pressa ned arbetslösheten. Det gäller insatser inom områden som utbildningspolitiken, näringspolitiken, miljöpolitiken, regionalpolitiken och jämställdhetspolitiken. Det råder också bred enighet om att sysselsättningsökningen i huvudsak måste komma i de små och medelstora företagen. Arbetsmarknadsutskottet konstaterar dock också i yttrandet att förslagen om hur sysselsättningen skall kunna öka och arbetslösheten pressas ned i flera avseenden skiljer sig mellan partierna. Något samlat alternativ till regeringens inriktning och förslag beträffande den framtida arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken finns emellertid inte. Avslutningsvis avstyrks berörda motioner. Representanterna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna har avgivit en gemensam avvikande mening i denna del. Vänsterpartiets och Miljöpartiets representant har avgivit var sin avvikande mening.
Finansutskottet delar, liksom arbetsmarknadsutskottet, regeringens uppfattning att förutsättningarna för att kampen mot arbetslösheten skall lyckas är en god samhällsekonomisk grund, en förbättrad och utbyggd utbildning samt goda förutsättningar för företagen. Som arbetsmarknadsutskottet påpekar finns det i denna del en betydande samsyn mellan partierna. Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att förmågan att kombinera det ekonomiskt nödvändiga med det socialt angelägna även i fortsättningen i hög grad måste genomsyra insatserna för att få fler människor i arbete, utbildning eller åtgärd. Därigenom kan arbetsmarknaden bli så flexibel att flaskhalsar och inflationsdrivande löneökningar kan undvikas. Det är den utgångspunkten som måste vara vägledande för målen och för vad som skall uppnås med arbetsmarknadspolitiken under de kommande åren. Utskottet har inget att invända mot regeringens uppfattning om den framtida arbetsmarknadspolitikens inriktning. Utskottet har tidigare i betänkandet, i avsnittet om den ekonomiska politiken, närmare kommenterat bl.a. målet att halvera den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000. Utskottet har därvid ställt sig bakom målet. Därmed avstyrks motionerna Fi116 (v) yrkande 1, Fi117 (mp) yrkandena 44 och 45, Fi123 (fp) yrkande 1, A46 (kds) yrkande 13 samt A49 (m) yrkande 41 i denna del.
Uppföljning av arbetsmarknadspolitiken
I proposition 222 (s. 7.17) konstateras att förutsättningen för en väl fungerande mål- och resultatstyrd organisation är att det finns en omfattande styrnings-, uppföljnings- och utvärderingsverksamhet. AMS och länsarbetsnämndernas nya organisation skall skapa bättre förutsättningar för detta. Fler utvärderings- och forskningsuppdrag skall i framtiden läggas på fristående organisationer, myndigheter och universitet. En bredare utvärdering är angelägen när kommunernas roll i genomförandet av den nationella arbetsmarknadspolitiken ökar. Vidare avser regeringen att från och med den 1 januari 1997 inrätta ett nytt institut under Arbetsmarknadsdepartementet som får i uppdrag att göra löpande utvärderingar av arbets marknadspolitiken.
Moderata samlingspartiet förespråkar i motion A49 att arbetsmarknadspolitiken i allmänhet och AMS i synnerhet blir föremål för kontinuerlig, noggrann och oberoende revision. Vid en sådan revision bör grundligt prövas om den förda arbetsmarknadspolitiken alls haft några positiva effekter som inte skulle ha uppstått i alla fall (yrkande 41 i denna del). Folkpartiet liberalerna påpekar i motion Fi123 att regeringen i propositionen anger att det är viktigt att Arbetsmarknadsverket kan hålla nere vakanstiderna för lediga platser, minska långtidsarbetslösheten och motverka långa tider utan arbete. Folkpartiet anser att dessa mål är goda men ifrågasätter om de kan hålla. Detta är enligt motionärerna standardfraser, som utfästs varje år men sällan leder till resultat. Regeringen bör därför presentera en utvärdering av hur verkets mål har uppnåtts hittills (yrkande 2 i denna del). Vänsterpartiet ser positivt på förändringarna inom AMV:s verksamhet med målstyrning och friare utnyttjande av åtgärdsmedel. Det förutsätter enligt motion Fi116 (v) också större lokalt inflytande samt ställer större krav på uppföljning och utvärdering. Det finns behov av en instans för utvärdering som står fri från regeringsmakten vare sig det sker inom ett samlat institut eller inom olika institutioner. Vänsterpartiet motsätter sig en placering direkt under departementet (yrkande 24). Miljöpartiet anför i motion Fi117 att regeringen snarast bör komplettera sina förslag med könsuppdelad statistik vad gäller arbetsmarknad, arbetsmarknadsåtgärder och utbildningssatsningar som bekostas med skattemedel. Miljöpartiet vill se det faktiska resultatet av att regeringen uttalat att den arbetar för att låta jämställdhetsperspektivet genomsyra samtliga beslut (yrkande 55). Enligt Kristdemokraterna i motion Fi118 är propositionens förslag om inriktning på uppföljning och utvärdering riktig. Det innebär att utvärderings- och forskningsuppdrag läggs på fristående organisationer, myndigheter och universitet. Riksdagen bör avslå förslaget om inrättande av ett nytt institut direkt underställt Arbetsmarknadsdepartementet (yrkande 15). Vidare bör enligt samma motion ett nytt utvärderingssystem tillskapas som också ser till kvaliteten i de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas utförande. Med en sådan helhetssyn bör kvantiteten mätas i intervall (yrkande 17).
Arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande (AU6y) att regeringen avser att ytterligare utveckla mätmetoder som beskriver resultaten i arbetsmarknadspolitiken. Det finns uppenbara fördelar med att placera ett utvärderingsinstitut under Arbetsmarknadsdepartementet. Därigenom ökar förutsättningarna för att resultaten av institutets arbete tas till vara i den konkreta och praktiska utformningen av den framtida arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadsutskottet ser därför positivt på regeringens initiativ om att inrätta ett nytt institut under Arbetsmarknadsdepartementet med uppgift att fortlöpande göra olika typer av utvärderingar av arbetsmarknadspolitiken. Vidare påpekar arbetsmarknadsutskottet att man delar den uppfattning som förs fram i Kristdemokraternas motion Fi118, nämligen att man i utvärderingar måste se till såväl kvantitet som kvalitet. Självfallet är det av stort intresse att i utvärderingar också belysa hur sannolikheten att få ett fast eller temporärt arbete påverkas av olika typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder respektive öppen arbetslöshet. En rad studier av denna karaktär har också genomförts i den svenska arbetsmarknadspolitiska forskningen under 1990-talet. Dessa studier finns redovisade i en expertbilaga till Arbetsmarknadspolitiska kommitténs betänkande (SOU 1996:34). Arbetsmarknadsutskottet utgår från att såväl kvantitativa som kvalitativa studier kommer att göras inom ramen för den intensifierade utvärdering av arbetsmarknadspolitiken som förespråkas i propositionen. Beträffande den av Folkpartiet i motion Fi123 efterlysta utvärderingen av hur AMV uppnått målen hittills anför arbetsmarknadsutskottet att man inte har någon annan uppfattning än motionärerna när det gäller önskvärdheten av uppföljning och utvärdering av uppsatta mål. De senaste åren har regeringen i budgetpropositionen relativt detaljerat redovisat av AMV uppnådda resultat i förhållande till uppställda mål. Arbetsmarknadsutskottet förutsätter för sin del att dessa redovisningar kommer att presenteras även i fortsättningen. Arbetsmarknadsutskottet avstyrker de i yttrandet behandlade motionerna. Avvikande meningar har anmälts av representanterna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet respektive Kristdemokratiska samhällspartiet.
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning att det finns starka skäl till att ytterligare bygga ut verksamheten med utvärdering och uppföljning av arbetsmarknadspolitiken. Utskottet instämmer också i vad som sägs i propositionen om att förutsättningen för en väl fungerande mål- och resultatstyrd organisation är att det finns en omfattande styrnings-, uppföljnings- och utvärderingsverksamhet. Utskottet noterar vidare med tillfredsställelse att regeringen avser att ytterligare utveckla de resultatbeskrivande måtten och mätmetoderna. Som påpekas i propositionen kommer måtten eller indikatorerna att kopplas till verksamhetsmålen och fördelas på kvinnor och män samt på olika delgrupper på arbetsmarknaden. Motionerna Fi116 (v) yrkande 24, Fi117 (mp) yrkande 55, Fi118 (kds) yrkandena 15 och 17, Fi123 (fp) yrkande 2 i denna del samt A49 (m) yrkande 41 i denna del avstyrks därmed.
Övergripande mål för Arbetsmarknadsverket
Av proposition 222 (s. 7.14-7.17) framgår att de övergripande målen för Arbetsmarknadsverket (AMV) följer målen för den aktiva arbetsmarknadspolitiken och för budgetåret 1997 innebär att vakanstiderna för lediga platser skall hållas nere, att långtidsarbetslösheten skall minskas och att långa perioder utan reguljärt arbete skall motverkas. Regeringen aviserar att tydligare verksamhetsmål kommer att sättas för AMV i regleringsbrevet för budgetåret 1997. De övergripande målen kommer att brytas ned i ett antal verksamhetsmål, vilka skall vara enkla, tydliga och uppföljningsbara enligt propositionen. Regeringen kommer vidare att ställa krav på skärpt uppföljning i regleringsbrevet.
Vänsterpartiet anser i motion Fi116 att målet att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden bör föras in som ett fjärde konkret övergripande mål för AMV (yrkande 23). Kristdemokraterna förordar i motion Fi118 att AMS som en central myndighet ytterligare minskas till förmån för fältarbetet på arbetsförmedlingarna (yrkande 16).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar i sitt yttrande (AU6y) om att enligt förordningen (1987:405) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall arbetsmarknadsmyndigheterna verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor och motverka en könsuppdelad arbetsmarknad (7 §). Det innebär att målet att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden ingår som en röd tråd i AMV:s samtliga verksamheter. Vidare framhåller arbetsmarknadsutskottet att man ser positivt på regeringens uppdrag till RRV att göra en översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur ett jämställdhetsperspektiv. Beträffande de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna anför arbetsmarknadsutskottet att det förslag som läggs fram i propositionen i dagens läge måste bedömas som rimligt och realistiskt. Arbetsmarknadsutskottet noterar att det mer exakta medelsbehovet för åtgärderna och fördelningen av medlen på anslag kommer att redovisas i budgetpropositionen för år 1997. Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motionerna i berörda delar. Vänsterpartiets respektive Kristdemokraternas representant har avgivit avvikande meningar.
Finansutskottet avstyrker mot bakgrund av arbetsmarknadsutskottets yttrande motionerna Fi116 (v) yrkande 23 och Fi118 (kds) yrkande 16.
Arbetsförmedling och arbetsmarknadsinstitut
I proposition 222 (s. 7.18-7.19) föreslås att riksdagen godkänner regeringens förslag att under budgetåret 1997 högst 620 miljoner kronor av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmark nadsinstituten. Under budgetåret 1995/96 får 900 miljoner kronor (600 miljoner kronor räknat på 12 månader), under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, användas för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmark nadsinstituten. Regeringen föreslår nu att högst 620 miljoner kronor av medlen för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1997 får användas för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmark nadsinstituten. Av de föreslagna medlen bör 20 miljoner kronor få användas för projekt i syfte att stimulera ef fektivare arbetsformer och därmed skapa ytterligare utrymme för ar betsförmedlingens och arbets marknadsinstitutens arbete med individuella handlingsplaner.
Folkpartiet liberalerna vill i motion Fi123 inte förneka att ett resurstillskott i detta läge är ofrånkomligt men anser att 200 miljoner kronor av de av regeringen föreslagna 620 miljoner kronorna bör anslås till lönebidrag. Riksdagen föreslås därför godkänna att högst 420 miljoner kronor av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas till tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten (yrkande 6).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar i sitt yttrande (AU6y) om att arbetsmarknadsläget har försvagats under de senaste månaderna. Att i detta läge i likhet med innevarande budgetår förstärka arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut synes arbetsmarknadsutskottet välbetänkt. Genom en sådan resursförstärkning ökar också möjligheterna att förverkliga intentionerna med de individuella handlingsplanerna. Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionen. Folkpartiet liberalernas representant har avgivit en avvikande mening till yttrandet.
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning. Utskottet tillstyrker att högst 620 miljoner kronor av medlen för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfälliga personalför stärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten under budgetåret 1997. Vidare tillstyrker utskottet att 20 miljoner kronor av medlen får användas för projekt av det i propositionen angivna slaget. Därmed avstyrks motion Fi123 (fp) yrkande 6.
Lokal samverkan i arbetsförmedlingsnämnderna
Regeringen föreslår i proposition 222 (s. 7.19-7.21) att riksdagen godkänner att instruktionen för AMV ändras så att där framgår att det bör finnas en arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun. Riksdagen föreslås vidare godkänna regeringens förslag i fråga om sam mansättningen av arbetsförmedlingsnämnderna. Förslaget innebär att ordföranden och en majoritet av ledamöterna i arbetsförmedlingsnämn den utses efter förslag av kommunen, vilket innebär att kommunen får ett avgörande inflytande över nämndens verksamhet. I nämnden skall också finnas representanter för det lokala näringslivet och arbetstagarorganisatio ner. I propositionen anförs att kommunerna under första delen av 1990-talet har fått en allt mer krävande roll när det gäller att genomföra den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Trots ökade statliga insatser i arbetsmarknadspolitiken har kommunernas kostnader för olika typer av insatser för arbetslösa vuxit snabbt. En statligt dimensionerad och styrd arbetsmarknadspolitik i nära samverkan med lokal kompetens, leder till bättre lösningar för de enskilda individerna. Enligt propositionen framgår kommunernas stora intresse och engagemang i arbetsmarknadsfrågor bland annat av det stora antal kommuner som anmält intresse för att delta i regeringens försök med utökad lokal samverkan (prop. 1995/96:148, AU13, rskr. 223).
Moderata samlingspartiet hävdar i motion Fi122 att ett huvudinslag i regeringens politik är att delar av arbetslösheten skall kommunaliseras. Detta är enligt motionen en riskfylld strategi. Erfarenheterna av den försöksverksamhet som riksdagen nyligen beslutat om bör enligt motionärerna först prövas. Mot denna bakgrund bör riksdagen avslå regeringens förslag dels i fråga om sammansättningen av arbetsförmedlingsnämnderna, dels att det bör finnas en arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun (yrkandena 2 och 3). Vänsterpartiet har i motion Fi116 inget att erinra mot förslagen om ytterligare lokal förankring samt ändring av arbetsförmedlingsnämndernas ställning och sammansättning. Partiet vill dock framhålla att det i den allmänna debatten tycks förekomma missförstånd om vad reformen i realiteten innebär. Några stora medelstillskott kommer inte kommunerna till del. Enligt Vänsterpartiet måste arbetsmarknadspolitiken ses som en del av den ekonomiska politiken och ansvaret utkrävas av regeringen. Den lokala arbetsmarknaden måste kunna gå utanför kommungränserna. Individer får inte låsas in i kommunala sysselsättningsprojekt. Samtidigt skulle lokal samverkan och lokalt ansvar kunna effektivisera arbetet förutsatt att arbetsmarknaden är expansiv och resurserna tillräckliga. Den arbetsmarknadspolitiska ambitionen måste vara den förhärskande, inte endast den socialpolitiska (yrkande 25).
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande (AU6y) att kommunernas ökade engagemang i arbetsmarknadspolitiken har medfört ett växande behov av lokal anpassning av arbetsmarknadspolitiken. Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning är det inte fråga om att ett utökat lokalt ansvar kommer att innebära att man överger den nationella arbetsmarknadspolitiken. I stället kommer den att kompletteras med värdefulla kunskaper och erfarenheter genom ett ökat lokalt engagemang. Arbetsmarknadsutskottet framhåller vidare i yttrandet att man inte har någon annan uppfattning än motion Fi116 (v) att den arbetsmarknadspolitiska ambitionen måste vara den förhärskande när arbetsmarknadspolitikens lokala förankring utvecklas. Den reguljära arbetsmarknadens behov och effektivitet skall stå i fokus för arbetsförmedlingsnämndernas verksamhet. Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att företrädare för länsarbetsnämnd och arbetsförmedling även framgent skall ingå i arbetsförmedlingsnämnderna. Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna. Moderata samlingspartiets representanter har avgivit en avvikande mening till arbetsmarknadsutskottets yttrande.
Finansutskottet ställer sig i likhet med arbetsmarknadsutskottet bakom propositionens förslag i denna del. Därmed tillstyrks att riksdagen godkänner regeringens förslag i fråga om sammansättningen av arbetsförmedlingsnämnderna. Även regeringens förslag att det bör finnas en arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun tillstyrks. Motionerna Fi116 (v) yrkande 25 samt Fi122 (m) yrkandena 2 och 3 avstyrks.
Aktivitetsstöd
I proposition 222 (s. 7.21-7.22) föreslås att en arbetslös som deltar i en av arbetsförmedling/arbets marknadsinstitut erbjuden aktivitet får ett aktivitetsstöd. Aktivitetsstödet lämnas i form av utbildningsbidrag. Ett beslut om aktivitetsstöd får i normalfallet omfatta högst sex månader men kan i vissa fall förlängas. Ersättningen lämnas med samma belopp som den arbetslöse skulle ha fått från arbetslöshetskassa eller KAS. Tekniken kommer i detta avseende att likna den som för närvarande gäller vid arbetslivsutveckling (ALU). Någon uppräkning av dagpenningbeloppet skall således inte göras. Det lägsta utbildningsbidrag som lämnas skall vara KAS-beloppet, 230 kr per dag. Reglerna om stödet skall samlas i en förordning och skall gälla från den 1 januari 1997. Den föreslagna regelförändringen beräknas leda till en besparing på 189 miljoner kronor för budgetåret 1997, vilket riksdagen föreslås godkänna.
Vänsterpartiet godtar i motion Fi116 att ersättningen i de individinriktade stödformerna slås ihop till ett aktivitetsstöd. Partiet avvisar emellertid den föreslagna nivån på stödet. Som följd härav avvisas också regeringens förslag till besparing genom det föreslagna aktivitetsstödet. Besparingens innebörd är enligt Vänsterpartiets mening oklar. Budgetmässiga prioriteringar bör dessutom, framhåller man, göras i ett sammanhang och således invänta den ordinarie budgetprocessen (yrkandena 26 och 50 i denna del).
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (AU6y) regeringens förslag och avstyrker motionen. Vänsterpartiets representant har avgivit en avvikande mening.
Finansutskottet gör ingen annan bedömning än arbetsmarknadsutskottet. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag om att sammanföra bidragen till deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder till ett aktivitetsstöd och nivån på detta stöd. Samtidigt bör riksdagen godkänna regeringens förslag till besparing i fråga om aktivitetsstödet. Motion Fi116 (v) yrkandena 26 och 50 i denna del avstyrks därmed.
Individuella handlingsplaner
I proposition 222 (s. 7.24-7.26) framhålls att ett centralt hjälpmedel för att nå fram till en tillfällig eller fast anställning är individuella och målinriktade handlingsplaner. Hand lingsplanen skall vara ett ömsesidigt kontrakt mellan arbetsförmed ling/arbetsmarknadsinstitut och den arbetssökande. Regeringen menar att en ambitionshöjning måste ske i arbetet med individuella handlingsplaner.
I motion Fi116 ger Vänsterpartiet sitt fulla stöd till arbetssättet med individuella handlingsplaner. Regeringen borde utarbeta klarare riktlinjer om vad en handlingsplan skall innefatta samt klarlägga vissa form- och ansvarsfrågor. Propositionen har enligt Vänsterpartiet inte tillräckligt belyst rättstryggheten för den enskilde. Regeringen bör återkomma med ett bättre preciserat förslag i budgetpropositionen (yrkande 29).
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande (AU6y) att individuella handlingsplaner är ett centralt hjälpmedel för ett mer målinriktat arbetssökande. En individuell handlingsplan kan generellt beskrivas som en kombinerad utbildnings- och jobbsökarstrategi för den arbetssökande och utformas i samråd mellan den arbetssökande och arbetsförmedlingen. Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning måste ett ansvar läggas också på arbetsförmedlingen att fullfölja sina åtaganden enligt kontraktet . Regeringen bör enligt arbetsmarknadsutskottet skyndsamt närmare överväga formerna för detta. Den behandlade motionen avstyrks. Vänsterpartiets representant har avgivit en avvikande mening till arbetsmarknadsutskottets yttrande i denna del.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets uppfattning att individuella handlingsplaner är ett centralt hjälpmedel i arbetssökandet. Likaså delar utskottet arbetsmarknadsutskottets uppfattning att det vore motsägelsefullt att riksdagen i en situation där AMV:s verksamhet allt tydligare inriktas på målstyrning och friare utnyttjande av åtgärdsmedel skulle detaljreglera vad en individuell handlingsplan skall innefatta. Motion Fi116 (v) yrkande 29 avstyrks därmed.
Platsförmedling
I proposition 222 (s. 7.26-7.28) anförs att ett mer aktivt samarbete med arbetsmarknadens parter och utökade företagskontakter särskilt med de mindre företagen är en förutsättning för att effektivisera arbetsförmedlingsverksamheten. Den offentliga arbetsförmedlingen skall även i framtiden vara anslagsfinansierad, heltäckande och avgiftsfri. Platsförmedlingen är arbetsförmedlingens grundläggande uppgift och tillika en av hörnstenarna i den aktiva arbets marknadspolitiken.
Moderata samlingspartiet anser i motion A49 att det fortfarande finns restriktioner i den privata förmedlingsverksamhet som etablerats sedan arbetsförmedlingens monopol upphörde 1993. Mycket talar enligt motionen för att dessa restriktioner gör det onödigt svårt för arbetslösa att hitta en lämplig och intresserad arbetsgivare. I motionen föreslås att kvardröjande hinder för privat arbetsförmedling undanröjs redan från den 1 september 1996 (yrkande 44).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar i sitt yttrande (AU6y) om att det enligt propositionen (1992/93:218, AU16, rskr. 345) om avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet skall ske en utvärdering av lagstiftningsändringarna under 1996. Förberedelserna för utvärderingen pågår för närvarande i regeringskansliet. I avvaktan på resultatet av utvärderingen anser arbetsmarknadsutskottet att riksdagen inte bör göra något uttalande i den aktuella frågan. Arbetsmarknadsutskottet vill dock i sammanhanget betona att man bör eftersträva samverkan och samarbete mellan den offentliga förmedlingen och alternativa förmedlingsformer. Detta kan bidra till att öka arbetsmarknadens effektivitet. Mot denna bakgrund avstyrks motionen. Moderata samlingspartiets representanter har avgivit en avvikande mening i denna del.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än arbetsmarknadsutskottet i denna fråga. Därmed avstyrks motion A49 (m) yrkande 44.
Arbetsmarknadsutbildningens inriktning
I proposition 222 (s. 7.28-7.31) anförs att arbetsmarknadsutbildning skall vara anpassad till den arbetssökandes behov och förutsättningar samt till kraven på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutbildning skall bl.a. kunna användas för att kursdeltagarna skall få möjlighet att utveckla egna affärsidéer i syfte att starta egna företag eller kooperativ. Utbildningen skall också kunna användas för att utveckla nya utbildningar, t.ex. miljöinformatörsutbildning. Regeringen kommer att överväga vilka utbildningar som skall kunna vara öppna för en förmånlig studiefinansiering. Enligt nuvarande system kan studier upp till 40 poäng inom högskolan beviljas som arbetsmarknadsutbildning. Regeringen avser att inom ramen för upphandlad arbetsmarknadsutbildning göra en besparing motsvarande 300 miljoner kronor budgetåret 1997 som delfinansiering av utbildningssatsningen. Riksdagen föreslås godkänna denna besparing.
Vänsterpartiet anför i motion Fi116 att riksdagen bör avslå förslaget till besparing på 300 miljoner kronor i fråga om upphandlad arbetsmarknadsutbildning. Det finns enligt motionen inte något beslutsunderlag varigenom man kan bedöma hur en eventuell växling kan ske gentemot satsningen på vuxenutbildning. Frågan bör därför prövas i budgetprocessen (yrkande 50 i denna del).
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (AU6y) regeringens förslag till besparing. Motionen avstyrks. Vänsterpartiets representant har anmält avvikande mening i denna del.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än arbetsmarknadsutskottet i denna fråga och tillstyrker därmed att riksdagen godkänner förslaget till besparing i fråga om upphandlad arbetsmarknadsutbildning. Motion Fi116 (v) yrkande 50 i denna del avstyrks därmed.
Arbetsmarknadsutbildning för handikappade och utomnordiska medborgare
I proposition 222 (s. 7.31-7.32) föreslås att arbetsförmedlingen/arbets marknadsinstitut vid behov skall kunna erbjuda utomnordiska medborgare som varit arbetslösa och inskrivna vid arbetsförmedlingen i två år eller längre samt arbetslösa arbetshandikappade möjlighet att studera på grundskole- och gymnasienivå inom det reguljära utbildningsväsendet inom ramen för arbetsmarknadsutbildning. Nämnda grupper har ofta behov av längre och mer omfattande utbildning. Av de arbetshandikappade inskrivna vid arbetsförmedlingen/arbetsmarknads institut i oktober 1995 hade endast 45 % en högre utbildning än grundskola, medan för samtliga arbetssökande under samma tid 70 % hade en högre utbildningsbakgrund än grundskola. En jämförelsevis stor andel av utomnordiska medborgare har endast förgymnasial utbildning.
I kommittémotion Fi122 (m) kritiseras förslaget att utomnordiska invandrare och arbetshandikappade skall få möjlighet att studera på a-kassa inom det reguljära utbildningsväsendet på grundskole- och gymnasienivå. Motionärerna befarar motsättningar olika grupper emellan och att besvärande orättvisor blir följden. Motionärerna betraktar förslaget som ogenomtänkt och förordar att riksdagen skickar tillbaka förslaget till regeringen för ytterligare överväganden - bl.a. bör Studiestödsutredningens förslag beaktas (yrkande 4).
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande (AU6y) att man anser att riksdagen skall godkänna regeringens förslag i denna del och avstyrka motionen. Moderata samlingspartiets representanter har anmält avvikande mening i denna fråga.
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning och tillstyrker därmed regeringens förslag i denna del. Motion Fi122 (m) yrkande 4 avstyrks således.
Arbetsplatsintroduktion
I proposition 222 (s. 7.33) föreslår regeringen att anställningskravet vid arbetsplatsintroduktion (API) slopas från och med den 1 september 1996. Arbetsplatsintroduktion är en praktikåtgärd som får beviljas arbetslösa från och med den 1 juli det år de fyller 20 år. För ungdomar under 25 år får åtgärden, med vissa undantag, bara beviljas om den följs av en anställning som varar minst sex månader. Anställningskravet uppges missgynna ungdomar i åldern 20-25 år eftersom motsvarande regel inte finns vare sig för äldre eller för dem som är yngre än 20 år och har praktik inom ramen för det kommunala uppföljningsansvaret. Förändringen motiveras också av utvecklingen med en minskning av antalet lediga platser.
I motion Fi116 uppmärksammar Vänsterpartiet situationen för arbetslösa akademiker utan arbetslivserfarenhet och invandrare. Dessa grupper kan i dag få arbetsplatsintroduktion under sex månader. I motionen föreslås att den tiden utvidgas till ett år (yrkande 21). Kristdemokraterna föreslår i motion Fi118 att anställningskravet vid arbetsplatsintroduktion slopas redan den 1 augusti 1996 (yrkande 18).
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (AU6y) regeringens förslag och avstyrker motionerna. Vänsterpartiets representant har avgivit en avvikande mening.
Finansutskottet gör ingen annan bedömning än arbetsmarknadsutskottet. Därmed tillstyrks regeringens förslag att anställningskravet vid arbetsplatsintroduktion slopas fr.o.m. den 1 september 1996. Motionerna Fi116 (v) yrkande 21 och Fi118 (kds) yrkande 18 avstyrks.
Datortek
I proposition 222 (s. 7.33-7.34) påpekas att fr.o.m. den 1 juli 1996 är datorteken öppna även för dem som har fyllt 25 år. Härigenom blir verksamheten en möjlighet även för äldre som saknar dataerfarenhet. Det är viktigt att eftersträva att den hittills uppnådda jämna könsfördelningen mellan kvinnor och män bland deltagarna i datorteken bibehålls. Verksamheten innebär att arbetssökande under högst tre månader tränar grundläggande datakunskaper på halvtid och deltar i arbetsmarknadsinriktade projektarbeten på den andra halvtiden. Datortekens arbetsmarknadsinriktade projektdel ingår som ett utvecklingsområde i det svenska programmet för insatser inom EU:s Mål 3- program.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi116 ett uppföljningsprogram för arbetslösa ungdomar upp till 25 år som genomgått datortekutbildning. Ungdomarna skall med ett särskilt rekryteringsstöd i högst sex månader kunna arbeta i små företag (yrkande 30).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar i sitt yttrande (AU6y) om att man behandlade motsvarande yrkande från Vänsterpartiet i yttrandet 1995/96:AU4y till finansutskottet med anledning av den ekonomiska vårpropositionen 1995/96:150. Arbetsmarknadsutskottet bedömde därvid att man genom de befintliga åtgärderna rekryteringsstöd och arbetsplatsintroduktion redan i dag kan tillgodose det uppföljningsbehov motionärerna talar om. Arbetsmarknadsutskottet vidhåller sin bedömning och avstyrker motionen. Vänsterpartiets representant har avgivit en avvikande mening.
Finansutskottet instämmer, liksom vid behandlingen av vårpropositionen (bet. 1995/96:FiU10, rskr. 304), i arbetsmarknadsutskottets bedömning i denna fråga. Därmed avstyrks motion Fi116 (v) yrkande 30.
Rekryteringsstöd och beredskapsarbete
I proposition 222 (s. 7.34-7.36) föreslås att en arbetsgivare från den 1 januari 1997 får beviljas rekryteringsstöd med högst 350 kr per dag, dock högst 50 % av lönekostnaden i högst sex månader om han anställer en person som arbets förmedling/arbetsmarknadsinstitut anvisar. Vid deltidsarbete skall stödet reduceras i proportion till arbetstiden. Motsvarande regler föreslås gälla för statsbidrag till beredskapsarbete av tjänstekaraktär. Enligt gällande bestämmelser lämnas rekryteringsstöd under högst sex månader och med högst 50 % av lönekostnaden per månad, dock med högst 7 000 kr per månad. Bidragstiden kan i vissa fall förlängas till tolv månader. Liknande regler gäller för beredskapsarbete. Europeiska kommissionen har utifrån EG:s regler om statsstöd framfört vissa synpunkter när det gäller utformningen av det nuvarande rekryteringsstödet. Genom de förändringar som nu föreslås av stödet torde reglerna vara i överensstämmelse med EG:s riktlinjer för sysselsättningsstöd. Förändringen avseende rekryteringsstödet beräknas ge upphov till en besparing motsvarande 600 miljoner kronor under budgetåret 1997. Medlen skall delfinansiera utbildningssatsningen.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi116 att riksdagen avslår förslaget om bidragsnivåer och bidragsvillkor vid rekryteringsstöd och statsbidrag till beredskapsarbete av tjänstekaraktär. Förslaget till besparing i rekryteringsstödet bör också avslås. Motionärerna framhåller att det är mycket svårt att i propositionen utläsa hur regelförändringen i rekryteringsstödet kan ge upphov till den angivna besparingen (yrkandena 32 och 50 i denna del).
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (AU6y) regeringens förslag i denna del och avstyrker motionen. Vänsterpartiets representant har avgivit en avvikande mening.
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning och tillstyrker därmed regeringens förslag om bidragsnivåer och bidragsvillkor vid rekryteringsstöd och statsbidrag till beredskapsarbete av tjänstekaraktär. Vidare tillstyrks förslaget till besparing i fråga om rekryteringsstödet. Motion Fi116 (v) yrkandena 32 och 50 (i denna del) avstyrks.
Utbildningsvikariat
I proposition 222 (s. 7.37-7.39) föreslås vissa förändringar i fråga om bidragsnivåer och bidragsvillkor vid utbildningsvikariat. Förslaget innebär att en arbetsgivare som anställer en utbildningsvikarie för den ordinarie anställde, som med lön deltar i av arbetsgivaren anordnad fortbildning, av arbetsförmedlingen skall kunna få ett vikariatsstöd på högst 350 kr per heldag som vikarien arbetar, dock högst 50 % av lönekostnaden inklusive sociala avgifter och semesterersättning per månad. Vid deltidsarbete skall stödet reduceras i proportion till arbetstiden. Regeringen föreslår att stöd också skall kunna lämnas när en anställd vill pröva möjligheten att starta eget. Förslaget innebär vidare att en arbetsgivare som har kostnader för utbildning som syftar till att den anställde skall kunna tillgodogöra sig ny teknik eller utföra nya arbetsuppgifter skall kunna beviljas ett utbildningsstöd med högst 40 kr per utbildningstimme, dock motsvarande högst 20 000 kr per vikarie. Utbildningen skall vara godkänd av länsarbetsnämnden. Förslaget skall gälla från och med den 1 januari 1997. Därmed upphör utbildningsvikariaten i sin nuvarande form.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi116 att bidraget vid utbildningsvikariat skall uppgå till högst 500 kr per dag och 80 kr per studietimme (yrkande 31). Vidare konstateras i motionen att propositionens förslag om att vikariatsstöd skall kunna lämnas till arbetsgivare då ordinarie anställd är ledig för att starta eget liknar det förslag Vänsterpartiet tidigare fört fram. Av förslaget framgår dock inte om anställda får rätt till tjänstledighet för att starta eget. Enligt motionärernas mening bör frågan om tjänstledighet för att starta eget lagregleras (yrkande 33).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar i sitt yttrande (AU6y) om att riksdagen (bet. 1995/96:FiU10, rskr. 304) efter förslag i den ekonomiska vårpropositionen 1995/96:150 beslutat om avdragsbegränsningar för arbetsgivare i utbildningsvikariaten från den 1 juli 1996. Arbetsmarknadsutskottet uttalade därvid i sitt yttrande (1995/96:AU4y) till finansutskottet att det var rimligt att den i propositionen föreslagna utbildningssatsningen delfinansierades genom regeländringar i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Utskottet flaggade också för att en omläggning av ersättningssystemet i utbildningsvikariaten var förestående, bl.a. mot bakgrund av den kritik Riksrevisionsverket framfört mot åtgärdens avdragsregler. Vidare erinrar arbetsmarknadsutskottet om att man nyligen med anledning av Vänsterpartiets motion 1994/95:A706 avvisat förslag om att rätten till tjänstledighet skall vidgas till att gälla även för att starta eget företag (1995/96:AU9, rskr. 219). Arbetsmarknadsutskottet står fast vid sin uppfattning. Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker således propositionen och avstyrker motionen. Vänsterpartiets representant har avgivit en avvikande mening.
Finansutskottet har inga invändningar mot arbetsmarknadsutskottets yttrande i denna del. Således tillstyrks propositionens förslag i fråga om bidragsnivåer och bidragsvillkor vid utbildningsvikariat. Motion Fi116 (v) yrkandena 31 och 33 avstyrks.
Arbetslivsutveckling (ALU)
I proposition 222 (s. 7.39-7.41) föreslås att åtgärden arbetslivsutveckling (ALU) skall bedrivas även under nästa budgetår. Den nuvarande lagen (1995:409) om arbetslivsutveckling upphör att gälla vid utgången av år 1996. Detta föranleder en lag om arbetslivsutveckling som skall gälla under budgetåret 1997.
Folkpartiet liberalerna anser i kommittémotion Fi123 att en utvärdering bör göras av hur arbetslivsutveckling fungerat (yrkande 2 i denna del). Vänsterpartiet anser i motion Fi116, mot bakgrund av partiets inställning till förslagen om arbetslöshetsersättning, att den nuvarande lagen (1995:409) om arbetslivsutveckling skall förlängas budgetåret 1997 (yrkande 34). Kristdemokraterna föreslår i motion Fi118 att ALU också skall kunna erbjudas arbetslösa som inte är berättigade till a-kassa eller KAS-ersättning. Gruppen skulle därvid omfattas av det föreslagna aktivitetsstödet (yrkande 19).
Arbetsmarknadsutskottet kommenterar i sitt yttrande (AU6y) det aktuella förslaget dels i avsnittet Arbetslivsutveckling, dels i avsnittet om arbetslöshetsförsäkringen, under rubriken De särskilda lagarna om ALU och OTA. Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att ALU får anvisas arbetslösa fr.o.m. den 1 juli det år de fyller 20 år om de inte kunnat beredas arbete på den reguljära arbetsmarknaden eller utbildning eller någon annan lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Härutöver krävs att de arbetslösa uppbär a-kassa eller kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). Det finns, påpekar arbetsmarknadsutskottet, sedan länge en stark koppling mellan rätten till arbetslöshetsersättning och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. När den arbetslöse deltar i en åtgärd lämnas utbildningsbidrag med åtminstone samma belopp som han eller hon skulle ha fått i a-kassa eller KAS. Arbetsmarknadsutskottet utgår från att även ALU kommer att omfattas av utvärdering och uppföljning av arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att regeringens förslag till ALU-lag är anpassad till den i samma proposition föreslagna nya lydelsen av 7 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) resp. lagen om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). Det anges sålunda att tiden i ALU kvalificerar för en ny ersättningsperiod. Hur länge åtgärden måste pågå för att vara kvalifikationsgrundande anges inte. För att få svar på frågan om kvalificering skett måste den särskilda lagen läsas tillsammans med ALF alternativt KAS, som anger att det krävs sex månaders aktivitet. Arbetsmarknadsutskottet anser att kvalifikationskravet inte bör innebära att aktiviteten i fråga måste ha viss omfattning, utan ett nytt arbetsvillkor kan upparbetas med en kombination av olika aktiviteter. Arbetsmarknadsutskottet påpekar vidare att den nuvarande ALU-lagen innehåller i 3 § en regel om analogvis tillämpning av avstängningsreglerna i ALF resp. KAS som saknar motsvarighet i det nu framlagda lagförslaget. Med den lydelse av 29 § ALF resp. 26 § KAS som arbetsmarknadsutskottet förordar på annan plats i yttrandet (AU6y) omfattas även ALU. Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker berörda motioner. Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet respektive Kristdemokraterna har avgivit avvikande meningar i denna del.
Finansutskottet tillstyrker, i likhet med arbetsmarknadsutskottet, propositionens förslag att åtgärden arbetslivsutveckling skall bedrivas även under nästa budgetår. Utskottet tillstyrker också att riksdagen antar regeringens förslag till lag om arbetslivsutveckling (bilaga 1). Motionerna Fi116 (v) yrkande 34, Fi118 (kds) yrkande 19 och Fi123 (fp) yrkande 2 i denna del avstyrks.
Pendlingsstöd
I proposition 222 (s. 7.41) föreslås att pendlingsstöd fr.o.m. den 1 januari 1997 endast lämnas för de reskostnader som överstiger de kostnader som den arbetslöse normalt skulle haft för resor till och från arbetet inom normalt pendlingsavstånd. Regeln för restid slopas. Ersättningen föreslås liksom i dag utgå med högst 1 200 kr per månad
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi118 att pendlingsstödet avskaffas (yrkande 20).
Arbetsmarknadsutskottet anser att regeringens förslag i fråga om villkoren för pendlingsstöd bör godkännas. Motionen avstyrks således.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än arbetsmarknadsutskottet i denna del. Således tillstyrks regeringens förslag i fråga om villkoren för pendlingsstöd medan motion Fi118 (kds) yrkande 20 avstyrks.
Invandrarna på arbetsmarknaden
Av proposition 222 (s. 7.42-7.46) framgår att regeringen anser att insatser för invandrare i huvudsak skall ske inom ramen för generella arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ett visst behov av kompletterande insatser för invandrare finns dock. Bl.a. krävs ökad information och rådgivning till invandrarföretagare, översyn av lagstiftningen mot etnisk diskriminering i arbetslivet samt ökad kunskap om mångfald i arbetslivet. Dessutom ser regeringen det som väsentligt att fortsätta arbetet med mentorskap och att stimulera arbetsgivare att ta initiativ till att anställa invandrare. Sedan den 1 juli 1994 finns det regler om förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Under de snart två år som lagstiftningen varit i kraft har dock inget ärende prövats i Arbetsdomstolen. Även om inte diskriminering är den huvudsakliga orsaken till invandrares svaga situation på arbetsmarknaden måste sådan diskriminering förhindras. Mot denna bakgrund har regeringen för avsikt att se över lagstiftningen mot etnisk diskriminering i arbetslivet.
Vänsterpartiet framhåller i motion Fi116 att offentliga arbetsgivare har ett särskilt ansvar för att bryta det diskriminerande mönstret på arbetsmarknaden. Motionärerna anser att det framgent måste vara ett övergripande mål för den statliga rekryteringspolitiken att rekrytera fler personer med invandrarbakgrund. Regeringen bör enligt deras mening också se till att en större andel av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna riktas till invandrare (yrkande 35). Vänsterpartiet välkomnar regeringens förslag om en översyn av lagstiftningen mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Enligt motionen bör lagstiftningen utsträckas så att den även omfattar ett förbud mot indirekt diskriminering samt mot diskriminering under anställningsförfarandet (yrkande 36). Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi117 att lagen mot etnisk diskriminering kompletteras med ett portalstadgande som anger att ändamålet med lagen är att främja allas rätt till lika behandling i arbetslivet oberoende av hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Vidare bör krav ställas på aktiva åtgärder från arbetsgivarens sida för att främja en utjämning av villkoren för grupper som är eftersatta på grund av sin etniska tillhörighet. Miljöpartiet föreslår att riksdagen antar ett i motionen framlagt förslag till ändringar i lagen mot etnisk diskriminering (yrkande 71).
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motionärernas förslag. De synpunkter som Vänsterpartiet framför i fråga om offentliga arbetsgivares ansvar för invandrare ligger enligt arbetsmarknadsutskottet i viss mån i linje med pågående utredningsarbete varför något initiativ från riksdagens sida inte är påkallat. Arbetsmarknadsutskottet anser vidare att de ändringar som Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna föreslår i lagen om etnisk diskriminering inte bör föranleda någon åtgärd i avvaktan på resultatet av den översyn som regeringen aviserat beträffande denna lagstiftning. Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna har i var sin avvikande mening biträtt sina respektive förslag.
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning att riksdagen inte bör ta något initiativ i dessa frågor i avvaktan på resultatet av de nämnda översynerna. Med hänvisning härtill avstyrker finansutskottet motionerna Fi116 (v) yrkandena 35 och 36 samt Fi117 (mp) yrkande 71.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre (OTA)
Regeringen föreslår i proposition 222 (s. 7.47-7.48) att särskilda åtgärder skall vidtas för äldre långtidsarbetslösa (yrkande 24). Personer över 55 år som har rätt till arbetslöshetsersättning och som har varit arbetssökande och inskrivna vid en arbetsförmedling i två år eller mer skall enligt propositionen kunna få ett offentligt tillfälligt arbete (OTA) inom kommun, landsting eller stat. Denna grupp består i dag av ca 27 500 personer. Den som deltar i en sådan åtgärd skall få ett aktivitetsstöd som motsvarar nivån på arbetslöshets ersättningen. Arbetsförmedlingen skall anvisa till åtgärden som enligt förslaget skall finnas under 1997 och 1998. Regeringen föreslår att riksdagen antar en särskild lag, som anger att den som anvisats ett offentligt tillfälligt arbete inte skall anses som arbetstagare i annat avseende än när det gäller arbetsmiljölagen (yrkande 14). Lagförslaget innebär vidare att den tid under vilken en person deltagit i offentligt tillfälligt arbete skall kvalificera för en ny ersättningsperiod inom samma ersättningstid. Den som anvisas till ett offentligt tillfälligt arbete skall fortsätta att söka ett reguljärt arbete. Arbetsförmedlingen skall dessutom minst en gång om året ompröva beslutet om en anvisning till offentligt tillfälligt arbete. Regeringen räknar med att upp till 40 000 personer per månad kan komma att omfattas av denna åtgärd under respektive budgetår. Regeringen anser att 150 miljoner kronor skall avsättas till kommuner och landsting för extra kostnader som uppkommer i samband med de offentliga tillfälliga arbetena. Detta tillskott avses bli finansierat genom en i propositionen (s. 7.22) föreslagen besparing på utbildningsbidraget.
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi122 förslaget om offentliga tillfälliga arbeten för äldre (yrkandena 1 och 5). Förslaget är enligt motionärerna ogenomtänkt. Även Folkpartiet liberalerna avvisar förslaget i motion Fi123 (yrkande 3). Detsamma gör Vänsterpartiet i motion Fi116 (yrkandena 37 och 38). Motionärerna anser att regeringen bör återkomma i budgetpropositionen med ett nytt förslag till åtgärd för lokalt bundna långtidsinskrivna. Syftet bör vara att aktivera den arbetslöse i meningsfull verksamhet inom den offentliga sektorn Åtgärden bör kunna vara i ett år med möjlighet till förlängning samt medföra ersättning med minst a-kassenivå plus 15 % (yrkande 39). Miljöpartiet de gröna accepterar i motion Fi117 med viss förändring regeringens förslag som en provisorisk lösning (yrkande 46). Motionärerna anser att en absolut 55-årsgräns blir alltför stelbent. Om en åldersgräns anses behövas bör den sättas väsentligt lägre, t.ex. vid 45 års ålder. Regeringen bör också låta utreda en mer permanent lösning med lokala arbetsmarknader för utförande av samhällsnyttiga insatser (yrkande 47). Också Kristdemokraterna avvisar i motion Fi118 regeringens förslag (yrkande 21). Eva Eriksson (fp) begär i motion Fi127 att egenföretagare och deras närstående skall kunna få del av offentliga tillfälliga arbeten (yrkande 3). Den som kombinerar en deltidsanställning med eget företagande på mer än tio timmar per vecka är inte berättigad till vare sig a-kassa eller KAS vid arbetslöshet i anställningen och är därmed även utestängd från OTA.
Arbetsmarknadsutskottet biträder propositionens förslag och avstyrker motionerna. Arbetsmarknaden för äldre är problematisk, påpekar arbetsmarknadsutskottet, som därför finner det värt att pröva olika initiativ som ger äldre arbetslösa möjlighet att komma till sin rätt på arbetsmarknaden. Åtgärden med offentliga tillfälliga arbeten är planerad som en kortvarig aktivitet för arbetslösa äldre. Det får - påpekar arbetsmarknadsutskottet - naturligtvis inte vara fråga om att ge dessa personer uppgifter som de inte har förmåga eller lämplighet för. Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att anvisningarna sker omdömesgillt. Vidare förutsätter arbetsmarknadsutskottet att en noggrann utvärdering görs av de effekter som OTA har för såväl de personer som omfattas av åtgärden som de arbetsplatser och branscher som berörs. Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att regeringens förslag till lag om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa är anpassad till den i samma proposition föreslagna nya lydelsen av 7 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) resp. lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). Det anges sålunda att tiden i OTA kvalificerar för en ny ersättningsperiod. Hur länge åtgärden måste pågå för att vara kvalifikationsgrundande anges inte. För att få svar på frågan om kvalificering skett måste den särskilda lagen läsas tillsammans med ALF alt. KAS, som anger att det krävs sex månaders aktivitet. Arbetsmarknadsutskottet anser att kvalifikationskravet inte bör innebära att aktiviteten i fråga måste ha viss minsta omfattning, utan ett nytt arbetsvillkor kan upparbetas med en kombination av olika aktiviteter. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna har i en gemensam avvikande mening tillstyrkt förslagen i sina parti- och kommittémotioner medan Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna i särskilda avvikande meningar biträtt sina resp. partiers motionsförslag.
Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets syn på behovet av åtgärder för äldre långtidsarbetslösa. Finansutskottet anser sålunda att riksdagen bör godkänna regeringens förslag att äldre arbetslösa skall ges möjlighet till viss sysselsättning inom den offentliga sektorn (yrkande 24) samt anta det av regeringen framlagda förslaget till lag om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (yrkande 14). Regeringens lagförslag framgår av bilaga 1 till detta betänkande. Riksdagen bör vidare avslå motionerna Fi116 (v) yrkandena 37-39, Fi 117 (mp) yrkandena 46 och 47, Fi118 (kds) yrkande 21, Fi122 (m) yrkandena 1 och 5, Fi123 (fp) yrkande 3 samt Fi127 (fp) yrkande 3.
Arbetshandikappade på arbetsmarknaden
Av proposition 222 framgår (s. 7.48-7.49) att regeringen har för avsikt att studera hur det samlade offentliga stödet till arbetshandikappade fungerar. Man kommer därvid att se över effektiviteten i de arbetsmarknadspolitiska medel som avsätts till lönebidrag samt till Samhall AB. I en första delredovisning kommer lönebidragen att analyseras.
Moderata samlingspartiet föreslår i motion A49 att verksamheten vid Samhall AB liksom systemet med lönebidrag bör bli föremål för extern utvärdering (yrkande 54). Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi123 att ytterligare 200 miljoner kronor av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall användas till lönebidrag under 1997 (yrkande 7). Vänsterpartiet anser i motion Fi116 att regeringen tolkat riksdagens tidigare beslut i frågan om lönebidragsanställda i allmännyttiga organisationer på ett felaktigt sätt. Andemeningen i riksdagens beslut var inte att det bara är vid omförhandlingar efter den 1 juli 1996 som ett oförändrat bidrag skall kunna lämnas under resten av året. Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om behovet av en ändring i lönebidragsförordningen på denna punkt (yrkande 48). Motionärerna anser vidare att den numera slopade bestämmelsen i 17 a § i lönebidragsförordningen skall återinföras (yrkande 49). Den innebar att man vid omförhandling av ett lönebidrag skulle beakta risken för att den arbetshandikappade kunde förlora sitt arbete. Även Kristdemokraterna föreslår i motion Fi118 att en paragraf motsvarande den tidigare 17 a § i lönebidragsförordningen skall införas. Lönebidraget skall inte sänkas om det finns risk för att den arbetshandikappade sägs upp. Möjligheten till oförändrat bidrag skall enligt motionen även gälla dem som redan fått nya beslut under våren 1996. Slutligen föreslår Kristdemokraterna att möjligheten att lämna lönebidrag upp till 90 % av lönekostnaden i ideella organisationer skall gälla även efter årsskiftet (yrkande 22). I motion Fi124 föreslår Kenth Skårvik m.fl. (fp) att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om det bekymmersamma läget för Samhall AB till följd av de ekonomiska krav som statsmakterna ställt på bolaget allt sedan bolagiseringen 1992 (yrkande 1). Motionärerna föreslår också att riksdagen skall tillföra Samhall ytterligare 200 miljoner kronor för år 1997. Medlen skall tas från de 600 miljoner kronor som Arbetsmarknadsverket föreslås få för tillfälliga personalförstärkningar (yrkande 2). I motion Fi130 föreslår Hans Karlsson och Ann-Marie Fagerström (båda s) att riksdagen skall begära att regeringen så snart som möjligt lägger fram ett förslag till lag mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar i sitt yttrande om den översyn som regeringen skall göra av det samlade offentliga stödet till arbetshandikappade. Med hänsyn härtill är det enligt arbetsmarknadsutskottet inte påkallat att begära en extern utvärdering av Samhall och lönebidragen av det slag som förordas i den moderata motionen. Arbetsmarknadsutskottet avstyrker också Folkpartiets förslag att avsätta ytterligare 200 miljoner kronor i lönebidrag under 1997. Motsvarande yrkande avvisade utskottet i anslutning till vårpropositionen, och utskottet ser nu inget skäl att frångå sin tidigare bedömning. Även de i motion Fi124 framförda förslagen om Samhall avstyrks av arbetsmarknadsutskottet. Arbetsmarknadsutskottet anser inte heller att det finns skäl att påtala behovet av en diskrimineringslag för funktionshindrade. Som motionärerna själva framhåller är det arbete som pågår inom regeringskansliet på området långt framskridet. De motionsvis framförda kraven på en ändring av lönebidragsförordningen får på en punkt stöd av arbetsmarknadsutskottet. Det gäller frågan om nivån på de lönebidrag som omförhandlats före den 1 juli 1996. Lönebidrag för en arbetshandikappad som varit anställd med bidrag i minst fyra år får efter årsskiftet lämnas med högst 80 % av lönekostnaden. För att förhindra att lönebidragsanställda inom allmännyttiga organisationer sades upp har riksdagen tidigare i år beslutat omfördela extra medel till lönebidrag (bet. 1995/96:AU15, rskr. 276). Åtgärden var ett provisorium som skulle gälla under 1996 i avvaktan på att frågan om lönebidrag skulle få en långsiktig lösning. Riksdagens beslut innebar att lönebidrag till en arbetshandikappad med anställning i en allmännyttig organisation efter omförhandling skulle kunna utgå med oförändrat belopp under resten av året även om bidraget tidigare överstigit 80 % av lönekostnaden. Den förändring som regeringen vidtagit i lönebidragsförordningen med anledning av riksdagens beslut innebär att rätten till oförändrat lönebidrag endast gäller i de fall då omförhandling sker efter den 1 juli. Arbetsmarknadsutskottet anser emellertid att beslutet härutöver bör omfatta de fall där lönebidrag efter en omförhandling under första halvåret 1996 lämnas med högst 80 % av lönekostnaden och där ett högre bidrag kan förhindra att den arbetshandikappade förlorar sitt arbete. Ett oförändrat bidrag skall däremot inte kunna utgå till en arbetsgivare som vid omförhandling under samma tid accepterat ett lägre bidrag utan att säga upp den anställde. Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört om lönebidragsmedel inom allmännyttiga organisationer. Däremot anser inte arbetsmarknadsutskottet att den förutvarande 17 a § i lönebidragsförordningen (1991:333) bör återinföras. Denna bestämmelse gällde bara vid omprövning av beslut om lönebidrag som fattats före den 1 juli 1991. Bestämmelsen hade betydande nackdelar genom att den skapade oklarhet om vilka bidragsnivåer som gällde. Bestämmelsen var därigenom svår att hantera för arbetsförmedlingen. Enligt arbetsmarknadsutskottets mening kan regeln ha bidragit till att motverka vissa av de av riksdagen uppsatta målen med det flexibla lönebidraget. Frågan om hur lönebidragsreglerna bör utformas efter utgången av 1996 bör enligt arbetsmarknadsutskottet anstå i avvaktan på regeringens översyn av det offentliga stödet till arbetshandikappade. Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna har i var sin avvikande mening biträtt sina förslag om extern utvärdering av Samhall resp. extra medel till lönebidrag. Kristdemokraterna har i en avvikande mening biträtt sitt förslag om att återinföra 17 a § i lönebidragsförordningen. Samma krav framför Vänsterpartiet i en avvikande mening i vilken också förslaget om en lag mot diskriminering i arbetslivet får partiets stöd.
Finansutskottet vill i frågan om nivån på omförhandlade lönebidrag framhålla följande. Enligt gällande regler får lönebidrag förlängas utöver det fjärde anställningsåret endast om det är motiverat med hänsyn till den arbetshandikappades arbetsförmåga och möjligheter att övergå till en anställning utan lönebidrag. Efter årsskiftet 1995/96 får vid en sådan förlängning bidrag lämnas med högst 80 % av lönekostnaden. Syftet med det initiativ som riksdagen tidigare i år tog på förslag av arbetsmarknadsutskottet var att man i avvaktan på frågans långsiktiga lösning så långt möjligt skulle förhindra att lönebidragsanställda inom allmännyttiga organisationer sades upp under 1996. Riksdagens beslut innebar att för en arbetshandikappad - som var anställd i en allmännyttig organisation och för vilken bidrag tidigare lämnats med mer än 80 % av lönekostnaden - skulle bidrag kunna utgå med oförändrat belopp året ut även efter en sådan omförhandling. Den ändring som regeringen vidtog i lönebidragsförordningen med anledning av riksdagens beslut innebär emellertid att rätten till oförändrat lönebidrag gäller endast i de fall omförhandlingen genomförs efter den 1 juli 1996. Syftet med riksdagens beslut uppnås därmed inte fullt ut för de arbetstagare i allmännyttiga organisationer, vars lönebidrag varit föremål för omförhandling under första halvåret 1996, och där omförhandlingen resulterat i att arbetstagaren blivit uppsagd till följd av att lönebidraget bestämts till 80 % men där uppsägningstiden fortfarande löper den 1 juli 1996. Finansutskottet kan emellertid konstatera att regeringen den 4 juli 1996 har beslutat om en ändring i lönebidragsförordningen som helt tillgodoser syftet med riksdagens beslut. Arbetsmarknadsutskottets synpunkter är därmed tillgodosedda och något initiativ i frågan erfordras inte från riksdagens sida. Eftersom även motionerna Fi116 (v) yrkande 48 och Fi118 (kds) yrkande 22 delvis är tillgodosedda bör de inte föranleda någon vidare åtgärd. I övrigt ansluter sig finansutskottet till arbetsmarknadsutskottets uppfattning. Finansutskottet förordar sålunda att riksdagen avslår motionerna A49 (m) yrkande 54, Fi116 (v) yrkandena 48 och 49, Fi118 (kds) yrkande 22, Fi123 (fp) yrkande 7, Fi124 (fp) yrkandena 1 och 2 samt Fi130 (s).
Nya former för sysselsättning åt arbetslösa
I proposition 222 (s. 7.49-7.50) framhåller regeringen att det är angeläget att arbetsförmedlingsnämnderna tar initiativ till att finna lokala former för att ta vara på de tillfälliga arbeten som finns på den lokala arbetsmarknaden. Det finns också skäl att lokalt pröva nya former där en kommersiell verksamhet för tillfälliga arbeten kan varvas med olika arbetsmarknadspolitiska program. Exempel på en sådan verksamhet är ett kommunalt eller kooperativt lokalt arbetscenter som säljer utbildning för arbetslösa till arbetsförmedlingen. Sådan utbildning (eller praktik) skulle enligt propositionen kunna omfatta 75 % av dagen för en arbetslös, medan resterande 25 % ägnas åt tillfälligt arbete där utbildningen kan omsättas i praktisk tillämpning. Det lokala arbetscentret tar ansvar för att tillfälliga jobb blir utförda med kompetent arbetskraft till marknadsmässiga priser. Arbetstagaren är anställd hos det lokala arbetscentret när uppdragen utförs och under övrig tid anvisad till arbetsmarknadspolitisk åtgärd med aktivitetsstöd, dvs. ersättning motsvarande arbetslöshetsersättningen.
Moderata samlingspartiet framhåller i motion A49 att de huvudsakliga arbetsmarknadspolitiska insatserna skall riktas mot dem som är, eller löper stor risk att bli arbetslösa för lång tid. Enligt motionärerna bör ett nytt stödsystem upprättas för de långtidsarbetslösa. Företagen bör engageras, eventuellt med stöd, för att långtidsarbetslösa skall kunna erbjudas ett subventionerat arbete under högst 150 dagar (yrkande 43). Folkpartiet liberalerna avvisar i motion Fi123 principen om lokala arbetscentrum för långtidsarbetslösa (yrkande 4). Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi117 att en utredning görs om möjligheterna till arbetsdelning enligt den danska s.k. sopåkarmodellen (yrkande 30). Den innebär att tre heltidsanställda delar sina arbeten med en arbetslös. De tre lönerna och en a- kassa läggs ihop och delas i fyra delar. Samtliga arbetar tre veckor av fyra. Miljöpartiet vill sänka arbetstiden. Förutsatt att partiets förslag i denna fråga får riksdagens stöd, anser motionärerna att regeringen bör återkomma med förslag om en tidsbegränsad arbetsmarknadspolitisk åtgärd i befintlig verksamhet enligt den s.k. Kalmarmodellen (yrkande 48). Den innebär att personer skall kunna tilldelas en arbetsmarknadsåtgärd som i princip motsvarar de arbetsuppgifter de hade innan arbetslösheten. Ersättningen grundas på den tidigare lönen och utgår med 75 % i form av a-kassa och med 15 % i form av ett bidrag från kommunen. Metoden är enligt motionärerna inte problemfri men bör ses som ett akut ingrepp vid en samtidig anpassning av normalarbetstiden. I samma motion föreslås också att regeringen skall undersöka möjligheterna att samordna eller slå samman i första hand arbetsförmedling, försäkringskassa och den del av kommunens socialtjänst som handlägger socialbidragen (yrkande 49). Kristdemokraterna föreslår i motion Fi118 att ett särskilt stimulansstöd skall utgå till arbetsdelning inom offentlig verksamhet (yrkande 25). Finansieringen bör ske inom ramen för de särskilda insatser som regeringen föreslår för omstruktureringen i den kommunala verksamheten.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker i sitt yttrande de i detta sammanhang redovisade motionerna. Arbetsmarknadsutskottet delar inte den kritik som Folkpartiet riktar mot förslaget om lokala arbetscentra för långtidsarbetslösa. Dessa arbetscentra bygger på frivillighet, påpekar arbetsmarknadsutskottet, och de lokala parterna på arbetsmarknaden måste känna ett ansvar för att finna formerna för denna blandade åtgärd. Arbetsmarknadsutskottet anser inte att åtgärdsarsenalen bör utökas med ett stödsystem av det slag Moderata samlingspartiet föreslår. Arbetsmarknadsutskottet avvisar också de föreslagna lösningarna för arbetsdelning. "Sopåkarmodellen" innebär att a-kassa används för att delfinansiera en permanent verksamhet, vilken med tiden kommer att förutsätta motsvarande bidrag, och Kalmarmodellen kan utnyttjas av kommunerna för att övervältra kostnader på staten. Vad beträffar förslaget om en försöksverksamhet med sammanslagna lokala organisationer erinrar arbetsmarknadsutskottet om att försök i denna riktning redan pågår. Regeringen har nyligen utsett 40 kommuner som får möjlighet att ingå i ett försöksprojekt där kommunerna friare skall få använda arbetsmarknadspolitiska medel för att minska arbetslösheten. Kommunerna är spridda från Trelleborg i söder till Kalix i norr. En förutsättning är att kommunerna själva ställer upp med 25 % av kostnaden. Utvärdering av försöksprojekten förutsätts. I avvaktan på att erfarenheter kan dras av den nu inledda försöksverksamheten bör ytterligare åtgärder med denna inriktning inte aktualiseras, anser arbetsmarknadsutskottet. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna har i var sin avvikande mening biträtt sina resp. motionsförslag.
Finansutskottet anser i likhet med arbetsmarknadsutskottet att motionsförslagen inte bör föranleda någon åtgärd. Finansutskottet avstyrker således motionerna A49 (m) yrkande 43, Fi117 (mp) yrkandena 30, 48 och 49, Fi118 (kds) yrkande 25 och Fi123 (fp) yrkande 4.
Näringslivets ansvar för ungdomars sysselsättning
Av proposition 222 (s. 7.50-7.52) framgår att alla kommuner nu har tecknat avtal med länsarbetsnämnderna och tagit ett samlat ansvar för de arbetslösa ungdomarna under 20 år. För närvarande omfattas nära 15 000 ungdomar av detta ansvar. Eftersom kommunerna ansvarar för verksamheten kan de också anpassa åtgärderna efter lokala behov. Regeringen understryker vikten av att ungdomar även i framtiden kan erbjudas arbetspraktik. Näringslivet har hittills tagit ett stort ansvar för de arbetslösa ungdomarna genom att erbjuda praktikplatser inom olika program. Regeringens ambition är alltjämt att samtliga ungdomar under 25 år skall erbjudas arbete, utbildningsplats eller en arbetsmarknadspolitisk åtgärd senast 100 dagar efter det att de anmält sig som arbetslösa till arbetsförmedlingen. Regeringens ambition är också att en gymnasiestuderande som söker sommararbete inför sommaren 1997 skall kunna erbjudas ett sådant arbete.
Vänsterpartiet anser i motion Fi116 att fler praktikplatser måste tas fram i alla branscher och yrken. Motionärerna föreslår att man inrättar ett system med obligatoriska praktikplatser grundade på praktikantavtal mellan parterna, praktikplatser som skall omfatta ungdomar under 25 år samt invandrare (yrkande 40). Kristdemokraterna framhåller i motion Fi118 att lönebildningen för ungdomar måste bli mer flexibel och ingångslönerna lägre för att fler ungdomar skall få arbete (yrkande 24).
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker de båda motionerna. I motsats till Vänsterpartiet anser arbetsmarknadsutskottet att man bör fortsätta på den inslagna vägen när det gäller ungdomars praktikplatser, nämligen att näringslivet och kommunerna tar ansvar för praktikplatser utan tvingande regler. Arbetsmarknadsutskottet anser vidare att det underlag som Kristdemokraterna presenterar i sin motion inte är tillräckligt som grund för ett riksdagsuttalande om lönebildningen. Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har i avvikande meningar var för sig tillstyrkt sina motionsförslag.
Finansutskottet anser i likhet med arbetsmarknadsutskottet att de båda motionerna bör avstyrkas. Finansutskottet föreslår således att riksdagen avslår motionerna Fi116 (v) yrkande 40 och Fi118 (kds) yrkande 24.
Insatser för att öka kvinnors företagande
I proposition 222 (s. 7.52-7.53) föreslås att arbetslösa kvinnor från främst offentlig sektor skall få möjlighet att starta eget företag eller kooperativ. Aktivitetsstöd/starta-eget bidrag skall kunna utgå i högst tolv månader till de kvinnor som har varit inskrivna på arbetsförmedlingen i mer än två år. Bidraget införs för att minska arbetslösheten för kvinnor som tidigare har varit anställda inom den offentliga sektorn samt för att öka kvinnors företagande genom att ta till vara deras särskilda kompetens. Särskilt invandrar kvinnornas möjligheter bör tas till vara enligt propositionen. Vidare skall enligt propositionen kompletterande insatser kunna erbjudas i form av vägledning, utbildning och stödjande nätverk. För varje deltagare bör finnas en handlingsplan. Ett viktigt inslag är att erbjuda kvinnor som fått starta eget-bidrag att ingå i nätverk för idéspridning och kunskapsöverföring. Insatserna för att främja kvinnligt företagande skall kunna finansieras genom medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och genom medel från Europeiska socialfondens mål 3.
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi122 det föreslagna stödet till arbetslösa kvinnor. I stället för särskilda bidrag bör villkoren för företagande förbättras genom lägre skatter och en modern arbetsrätt (yrkande 6). Dessutom har Moderata samlingspartiet i motion A49 föreslagit att ett program för att främja kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden utvecklas. En upplösning av dagens offentliga monopol bör utgöra ett huvudinslag i programmet, vilket bör redovisas för riksdagen senast hösten 1997. Bakgrunden är den starkt könssegregerade arbetsmarknaden med 57 % av de förvärvsarbetande kvinnorna inom den offentliga sektorn (yrkande 52). Folkpartiet liberalerna ställer sig i motion Fi123 positivt till förslaget om att arbetslösa kvinnor skall få ökade möjligheter att starta företag. Stödet bör dock kunna utgå till alla kvinnor som är långtidsarbetslösa och inte bara främst till dem som tidigare har jobbat i offentlig sektor (yrkande 5). Miljöpartiet de gröna framhåller i motion Fi117 vikten av att hälften av AMS medel för arbetslöshetsåtgärder tilldelas kvinnor (yrkande 57).
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag och avstyrker förslagen i motionerna. Arbetsmarknadsutskottet ser positivt på det i propositionen föreslagna stödet. Särskilt kvinnorna är berörda av övertalighetsproblemen inom den offentliga sektorn, och alla möjligheter bör därför tas till vara att kanalisera de kunskaper och erfarenheter, som dessa personer besitter in i ny meningsfull och lönsam verksamhet. Alltför få kvinnor är företagare. Bidraget avser att stödja kvinnor som vill starta eget företag eller kooperativ. Arbetsmarknadsutskottet anser mot bakgrund av kvinnors underrepresentation som företagare att stödet kan vara ett viktigt instrument för att få en mer jämställd situation även inom detta område. Arbetsmarknadsutskottet betonar vikten av vägledning, utbildning och stödjande nätverk, eftersom tidigare erfarenheter visat på goda resultat där starta-eget bidraget kompletterats med dessa insatser. Vidare utgår arbetsmarknadsutskottet från att företagsidén prövas på sedvanligt sätt. Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning är det angeläget att åtgärden riktas till främst kvinnor som tidigare arbetat i den offentliga sektorn. Utskottet delar därför inte Folkpartiets uppfattning att stödet bör ges en bredare utformning och utan särskild prioritering omfatta samtliga långtidsarbetslösa kvinnor. Beträffande Miljöpartiets yrkande att kvinnorna bör få en rättvis andel av de arbetsmarknadspolitiska stöden anför arbetsmarknadsutskottet att den föreslagna åtgärden är ett led i denna riktning genom att den fokuseras på kvinnors företagande. Arbetsmarknadsutskottet delar inte Moderata samlingspartiets uppfattning om hur kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden bör främjas. Arbetsmarknadsutskottet betonar i sammanhanget att det är väsentligt - för såväl samhället som för de enskilda - att kvinnornas kunskaper och erfarenheter tas till vara både inom den offentliga sektorn och inom den privata sektorn. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Vänsterpartiet har var för sig i avvikande meningar redovisat sina uppfattningar i frågan.
Finansutskottet har inget att invända mot arbetsmarknadsutskottets yttrande i denna del. Därmed tillstyrker utskottet att regeringens förslag i fråga om aktivitetsstöd/starta-eget bidrag till arbetslösa kvinnor godkänns (yrkande 24). Samtidgt avstyrker finansutskottet motionerna A49 (m) yrkande 52, Fi117 (mp) yrkande 57, Fi122 (m) yrkande 6 samt Fi123 (fp) yrkande 5.
Arbetsrätten
Regeringen framhåller i proposition 222 (s. 7.68-7.69) att arbetsrätten behöver förändras. Den måste ha en ändamålsenlig utformning och spegla en rimlig avvägning mellan å ena sidan löntagarnas behov av skydd mot godtyckliga och diskriminerade beslut och å andra sidan företagens behov av att kunna anpassa sin organisation och sin arbetsstyrka till ändrade förutsättningar och behov. Arbetsrätten skall vara utformad så att den inte försvårar för företagen att expandera och att nysatsa.
Moderata samlingspartiet utvecklar sin syn på arbetsrätten i motion A49. Från den 1 januari 1999 bör merparten av den arbetsrättsliga lagstiftningen ersättas med några få indispositiva stadganden, t.ex. om saklig grund vid uppsägning. I förhandlingar skall andra villkor kunna läggas till. Det innebär bl.a. att turordningsreglerna avskaffas. De enskilda parterna bör ha det avgörande inflytandet över lönesättningen, vilket leder till en mer varierad lönebildning. Den enskilde - arbetstagare lika väl som arbetsgivare - måste enligt motionärerna själv få välja om han eller hon vill företrädas av sin organisation, vilket innebär att kollektivavtalens räckvidd bör begränsas (yrkande 26). Härutöver bör de regler som gällde under 1994 återinföras (yrkande 28). Vidare bör 11 § LAS endast föreskriva en månads uppsägningstid med möjlighet att avtala om längre tid. Därigenom underlättas anställningar av äldre för vilka idag gäller tvingande regler om sex månaders uppsägningstid (yrkande 30). Moderata samlingspartiet motsätter sig det arbete som pågår inom EU i fråga om en europeisk arbetsrätt. Enligt motionärerna bör den svenska regeringen inom EU verka för att unionens regelverk på detta område begränsas till vad som kan motiveras av strikta hälso- och säkerhetsskäl (yrkande 31). Folkpartiet liberalerna kritiserar i motion Fi123 regeringens återställare 1994 som enligt motionärerna var förödande för företagsamheten. I motionen krävs en omedelbar återgång till 1994 års lydelse av LAS och MBL (yrkande 8). Motsvarande yrkande framställer Folkpartiet i motion A45 (yrkande 2). Även Vänsterpartiet kritiserar i motion Fi116 regeringens hantering av arbetsrätten, fast från andra utgångspunkter. Det är enligt motionärernas mening inte rimligt att överlåta till parterna att i kollektivavtal lösa frågan om yttrandefrihet, ojämn maktbalans m.m. Sådana frågor skall beslutas av riksdagen genom lag för att få fullt genomslag på arbetsmarknaden. Vänsterpartiet föreslår att regeringen skall tillsätta en parlamentarisk utredning med stort inflytande för parterna och med uppgiften att föreslås en ny lagstiftning som tillgodoser trygghet i anställningen, inflytande och demokrati i arbetslivet samt yttranderätt för arbetstagare (yrkande 45). Enligt Vänsterpartiets mening bör regeringen i två frågor återkomma med förslag till lagstiftning utan att först behöva avvakta den begärda utredningen. Det gäller dels rätten för deltidsarbetslösa till företräde till anställning med fler arbetstimmar (yrkande 46), dels rätten för alla anställda till kompetensutveckling på arbetsplatsen (yrkande 47). Miljöpartiet de gröna anser i motion Fi117 att den framtida arbetsrätten bör ta sikte på regler som direkt stärker arbetstagarnas ställning i arbetslivet samtidigt som de bidrar till att öka företagens produktivitet och flexibilitet. Enligt motionärerna finns det inte några skäl att ändra de nuvarande reglerna om provanställning på upp till sex månader (yrkande 68). Följande förändringar vill motionärerna däremot genomföra. För att motverka övertidsuttag och i stället möjliggöra nyanställningar bör den längsta tiden för visstidsanställning vid arbetsanhopning förlängas från nuvarande sex till tolv månader under en tvåårsperiod (yrkande 67). Småföretagen är starkt beroende av nyckelpersoner och bör därför ha särskilda turordningsregler. Arbetsgivare med högst tio anställda skall kunna undanta två personer från turordningen såvida detta inte innebär könsdiskriminering eller en kränkning av föreningsrätten (yrkande 69). Stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag i syfte att tvinga fram kollektivavtal bör förbjudas i enlighet med vad som gällde under 1994 (yrkande 70). Kristdemokraterna framhåller i motion A46 att arbetsrätten måste förenklas och moderniseras så att den bättre svarar mot dagens förhållanden. Riksdagen bör besluta om en omedelbar återgång till 1994 års regler (yrkande 3). Under hösten bör regeringen återkomma med förslag om ytterligare regeländringar, t.ex. halvering av tiden för återanställningsrätt för personer under 55 år och förlängd tid för visstidsanställning vid arbetsanhopning till två år (yrkande 4).
Arbetsmarknadsutskottet instämmer i regeringens uppfattning att arbetsrätten behöver förändras. Det skulle vara av stort värde om parterna gemensamt kunde finna lösningar på de problemen. Om lösningarna tillkommer i samförstånd ökar förutsättningarna för beständighet i regelsystemet. En annan styrka med lösningar som båda parterna på arbetsmarknaden står bakom är att de kan ge en signal till företagandet om att reglerna inte bara skall uppfattas som problem och hinder. Reglerna blir ett uttryck för vad parterna ser som en rimlig intresseavvägning. Det är därför mycket beklagligt att parterna inte kunnat komma fram till några gemensamma lösningar inom ramen för Arbetsrättskommissionens arbete. Arbetsmarknadsutskottet uttrycker ändå förhoppningen att arbetet inom kommissionen inte skall vara utan värde för framtiden. Medlare har nu i uppdrag att understödja parternas förhandlingar för att lösa de motsättningar som finns. Det återstår att avvakta resultatet av detta medlingsarbete, som skall redovisas för regeringen den 23 augusti. Arbetsmarknadsutskottet skulle se med stor tillfredsställelse om medlingsarbetet leder till att parterna kommer överens. I avvaktan på resultatet av medlarnas arbete anser arbetsmarknadsutskottet att det saknas anledning att precisera vilka förändringar inom arbetsrätten som kan anses påkallade. Arbetsmarknadsutskottet tar dock med skärpa avstånd från Moderata samlingspartiets förslag om genomgripande förändringar av arbetsrätten med en lagstiftning på miniminivå som är helt främmande för dagens samhälle. Arbetsmarknadsutskottet anser att de i detta sammanhang behandlade motionsyrkandena bör avstyrkas. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna har i en gemensam avvikande mening och Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna i var sin avvikande mening biträtt sina resp. förslag.
Finansutskottet har inget att tillägga till vad arbetsmarknadsutskottet framfört. I likhet med arbetsmarknadsutskottet avstyrker således finansutskottet motionerna A45 (fp) yrkande 2, A46 (kds) yrkandena 3 och 4, A49 (m) yrkandena 26, 28, 30 och 31, Fi116 (v) yrkandena 45-47, Fi117 (mp) yrkandena 67-70 och Fi123 (fp) yrkande 8.
Lagen om anställningsskydd, m.m.
Moderata samlingspartiet föreslår i motion A49 att man i avvaktan på en av motionärerna begärd översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen skall sätta den nuvarande lagen om anställningsskydd ur kraft för nyanställningar. Åtgärden skall gälla under en drygt tvåårig period med början från den 1 september 1996 (yrkande 27). Motionärerna anser också att specialdomstolar inte bör förekomma. Arbetsdomstolens funktioner bör övergå till de allmänna domstolarna (yrkande 29).
Arbetsmarknadsutskottet tar med skärpa avstånd från Moderata samlingspartiets förslag om genomgripande förändringar av arbetsrätten med en lagstiftning på miniminivå som är helt främmande för dagens samhälle. Med samma styrka bör även förslaget om att under en period sätta LAS ur kraft för nyanställningar avvisas, anser arbetsmarknadsutskottet som avstyrker de båda motionsyrkandena.
Även finansutskottet avstyrker motion A49 (m) yrkandena 27 och 29.
Arbetstidsfrågor
Vänsterpartiet framhåller i motion Fi116 att det nu är dags att påbörja en försöksverksamhet med förkortad arbetstid inom olika sektorer och branscher. Försöksverksamheten skall helt eller delvis finansieras genom avdrag på arbetsgivaravgiften när arbetstidsförkortningen leder till nyanställningar. För att försöksverksamheten skall få volym bör 1,5 miljarder kronor avsättas i enlighet med Vänsterpartiets övriga förslag i anslutning till sysselsättningspaketet (yrkande 44). Motionärerna anser också att regeringen bör ta initiativ till samtal mellan parterna om hur och när en arbetstidsförkortning kan inledas (yrkande 43). Vidare anser de att regeringen bör ges i uppdrag att under hösten återkomma till riksdagen med en tidsplan för en generell arbetstidsförkortning. Inriktningen bör därvid vara att sänka arbetstiden till 35 timmar i veckan före sekelskiftet och till 30 timmar i veckan på andra sidan sekelskiftet (yrkande 42). Miljöpartiet framhåller i motion Fi117 att en arbetstidsförkortning skulle kunna bidra till att arbetslösheten sänks (yrkande 26). Miljöpartiet vill förkorta arbetstiden till 30 timmar per vecka. Som ett första steg mot detta mål föreslår motionärerna att man under innevarande mandatperiod skall införa en ny arbetstidslag med en normalarbetstid på 35 timmar per vecka (yrkande 27). För att arbetstidsförkortningen skall få avsedd effekt på arbetslösheten måste alla berörda parter gemensamt anstränga sig för att genomföra omställningen. Regeringen bör av denna anledning bjuda in arbetsmarknadens parter för att sluta ett kontrakt om en arbetstidsförkortning enligt den lösning som förordas i motionen (yrkande 28). Arbetsmarknadsutskottet avvisar motionärernas förslag. Utskottet har nyligen prövat liknande motionsförslag och då avvisat dem med hänvisning till Arbetstidskommittén som bl.a. har till uppgift att analysera konsekvenserna av alternativa arbetstidsförkortningar. Arbetsmarknadsutskottet ansåg då att kommittén borde få granska frågan helt förutsättningslöst och står alltjämt fast vid denna uppfattning. I var sin avvikande mening biträder Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna sina resp. motionsförslag.
Finansutskottet föreslår liksom arbetsmarknadsutskottet att motionerna Fi116 (v) yrkandena 42-44 samt Fi117 (mp) yrkandena 26-28 avstyrks.
Sabbatsår
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi117 att regeringen skall lägga fram förslag till lag om sabbatsår enligt dansk modell (yrkande 29). En förutsättning för tjänstledigheten bör vara att en arbetslös bereds arbete i den tjänstlediges ställe. Ersättningsnivån bör vara 90 % av a- kassan. Även Kristdemokraterna förordar i motion Fi118 ett system med sabbatsår för personer mellan 45-55 år (yrkande 23). Sabbatsåret skulle kunna bekostas av den enskilde individen, t.ex. genom förtida pensionsuttag. Möjligheten att använda arbetsmarknadsmedel för denna åtgärd bör också övervägas. Med sabbatsåret tillskapas dessutom vikariatplatser i företagen.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att de arbetsmarknadspolitiska åtgärder där ersättning utgår i relation till a- kasseersättningen är inriktade på utbildning, arbetslivskontakt eller företagande. En sådan användning anser arbetsmarknadsutskottet vara betydligt mer framtidsinriktad än motionärernas förslag som avstyrks. Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna biträder i var sin avvikande mening sina resp. motionsförslag.
Socialförsäkringsutskottet kommenterar det kristdemokratiska förslaget som utskottet avstyrker, bl.a. med hänvisning till att uttaget av pension momentant kan innebära ökade kostnader för försäkringen. Kristdemokraterna biträder sitt förslag i en avvikande mening.
Finansutskottet gör för egen del ingen annan bedömning än arbetsmarknadsutskottet och socialförsäkringsutskottet. Finansutskottet avstyrker således motionerna Fi117 (mp) yrkande 29 och Fi118 (kds) yrkande 23.
Regionalt stöd
Moderata samlingspartiet föreslår i motion A49 att tyngdpunkten i regionalpolitiken skall förskjutas från stöd till insatser som syftar till att göra orter och regioner mer attraktiva för företagsexpansion på företagens egna villkor (yrkande 51). Det selektiva företagsstödet bör enligt motionärernas mening avvecklas. Motionärerna föreslår att man inför en ny ordning för anslag till särskilda regionala investeringar och att länsstyrelserna ges ett huvudansvar för denna verksamhet. Kristdemokraterna är i motion Fi118 kritiska mot flyttlasspolitiken. I stället för en flyttlasspolitik bör statsmakterna anlägga en regionalpolitisk helhetssyn. Startbidraget, även kallat flyttbidraget bör enligt motionärerna avskaffas. De anser också att det är nödvändigt med aktiva arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder som tillförsäkrar de lokala områdena och regionerna möjligheter till fortsatt sysselsättning om hela Sverige skall leva (yrkande 27).
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att de regionalpolitiska stödformerna nyligen har utretts. Enligt arbetsmarknadsutskottet bör beredningen av detta förslag avvaktas. Utskottet avstyrker därför de båda motionerna. Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna biträder i skilda avvikande meningar sina resp. motionsförslag.
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning och föreslår att riksdagen avslår motionerna A49 (m) yrkande 51 och Fi118 (kds) yrkande 27.
Kompetensutveckling
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi116 att företag skall sätta av en del av sin vinst till regionala och nationella fonder, s.k. framtidsfonder. Dessa skall sedan användas till bl.a. kompetensutveckling i arbetslivet. Ansvaret för de anställdas vidareutbildning bör bäras av arbetsgivarna kollektivt i form av sådana fonder (yrkande 41). Även Kristdemokraterna lägger i motion Fi118 fram förslag om kompetensutveckling. I motionen föreslås att länsarbetsnämnden skall kunna teckna avtal om utbildning/kompetensutveckling inom den kommunala vården och omsorgen i syfte att förhindra uppsägningar (yrkande 26).
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker de båda motionerna. Utskottet anser att riksdagen i avvaktan på visst beredningsarbete inte bör lägga fast hur kompetensutvecklingen i arbetslivet skall utformas. Den metod som Kristdemokraterna förespråkar har enligt arbetsmarknadsutskottet varit positiv under en begränsad tidsperiod, men utskottet är inte berett att i detta sammanhang ta ställning till en fortsatt användning av åtgärden. Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har i var sin avvikande mening biträtt sina resp. förslag.
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning och avstyrker motionerna Fi116 (v) yrkande 41 och Fi118 (kds) yrkande 26.
Arbetslöshetsförsäkringen
Inledning
Hösten 1995 föreslog regeringen att villkoren för arbetslöshetsförsäkringen skulle skärpas. Syftet med åtgärden var att framhäva arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring. Om försäkringen kom att fungera som en långsiktig försörjningsmöjlighet hotades enligt regeringen grundbulten i den aktiva arbetsmarknadspolitiken - arbetslinjen. Mot denna bakgrund föreslog regeringen att i princip endast reguljärt arbete skulle berättiga till en första ersättningsperiod. Regeringen föreslog också att avstängningstiden skulle förlängas bl.a. för dem som går ut i självförvållad arbetslöshet liksom för dem som fuskar till sig arbetslöshetsersättning. Med vissa smärre ändringar godtog riksdagen dessa förslag (prop. 1995/96:25, FiU1, rskr. 132) som trädde i kraft den 1 januari 1996.
Propositionens förslag
Nu återkommer regeringen i proposition 222 (avsnitt 8) med förslag som ytterligare skärper villkoren för arbetslöshetsförsäkringen, och även denna gång är syftet med åtgärden att markera försäkringens roll som omställningsförsäkring. De förändringar som nu föreslås för arbetslöshetsförsäkringen omfattar i princip också det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS). Rätten till arbetslöshetsersättning under en första ersättningsperiod bör enligt regeringen bygga på en fast förankring på arbetsmarknaden. Nuvarande arbetsvillkor ger inte en tillräcklig anknytning anser regeringen, som föreslår att arbetsvillkoret ändras i två avseenden. För det första föreslås att anställning med rekryteringsstöd inte längre skall berättiga till en första ersättningsperiod. För det andra föreslås att kvalifikationstiden för arbetsvillkoret skärps såväl i fråga om det tidigare arbetets varaktighet som beträffande omfattningen av arbetsinsatsen per månad. Regeringens förslag innebär i princip att minst nio månaders arbete på minst halvtid kommer att krävas för att få en första ersättningsperiod. Kvalifikationstiden för en ny ersättningsperiod skärps också i någon mån. För att bli berättigad till fortsatt ersättning krävs att sökanden haft reguljärt förvärvsarbete eller deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i minst sex månader med minst 80 timmar per månad. Han eller hon kan också kvalificera sig genom att under motsvarande tid genomgå utbildning med särskild studiefinansiering. Möjligheten att omväxlande uppbära arbetslöshetsersättning och delta i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd bör enligt regeringen dessutom begränsas i tiden. En omställningsersättning skall ge tydliga signaler om att arbetslöshets ersättningen är tillfällig. Stöd bör enligt propositionen därför normalt kunna lämnas i högst tre år. Under denna ersättningsperiod skall å andra sidan åtgärder vidtas som underlättar för den arbetslöse att återgå till reguljärt arbete. Arbetsförmedlingen skall tillsammans med den arbetslöse göra upp en individuell handlingsplan som främjar en sådan återgång. Den arbetslöse skall med stöd av handlingsplanen aktivt arbeta för att komma tillbaka till arbetslivet och inte bara passivt ta emot arbetslöshetsersättning. Den bortre gränsen väntas också fungera som en drivkraft för de arbetssökande att snabbt återgå till reguljärt arbete med stöd av aktiviteter som är väl anpassade till deras förutsättningar och till behoven på arbetsmarknaden. Enligt propositionen har den föreslagna ersättningstidens längd bestämts så att det under denna tidsrymd skall vara möjligt att finna en lösning även för arbetssökande som behöver omfattande service eller åtgärder för att återgå till den reguljära arbetsmarknaden. Regeringen anser slutligen också att anknytningen till arbetsmarknaden skall betonas starkare genom att nivån på dagpenningen grundas på den sökandes aktuella förvärvssituation som den återspeglar sig i inkomstförhållandena under de tolv månaderna närmast före arbetslösheten. De föreslagna ändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1997.
Regeringen har i bl.a. den ekonomiska vårpropositionen aviserat att den kommer att föreslå att kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen höjs från 75 till 80 % från den 1 januari 1998. Höjningen, som beräknas kosta 1 500 miljoner kronor, skall finansieras genom regelförändringar i systemen för arbetslöshetsersättningen. Något förslag till höjning läggs inte fram i proposition 222. Av propositionen framgår emellertid att regeringen avser att återkomma till nivåhöjningen först när finansieringen är säkerställd. Två av de nu redovisade förslagen skall bidra till denna finansiering. Det gäller dels förslaget att anställning med rekryteringsstöd inte längre skall berättiga till en första ersättningsperiod, dels förslaget att kvalifikationstiden för en första ersättningsperiod skall utökas. Tillsammans uppges dessa förändringar leda till en besparing på 500 miljoner kronor. Därmed återstår alltså 1 000 miljoner kronor för att höjningen skall vara finansierad fullt ut. Som tänkbara finansieringsalternativ för att uppnå denna tillkommande besparing anges i propositionen dels möjligheten att begränsa uppräkningen av ersättningen på grund av löneavtal till högst 2 %, dels möjligheten att samordna arbetslöshetsersättningen med avgångsvederlag, semesterersättning och föräldrapenning. Ingen av dessa åtgärder förs emellertid nu fram som konkreta förslag.
Lagtekniskt genomförande av förslagen i propositionen
Arbetsmarknadsutskottet beskriver i sitt yttrande (AU6y) förslagen mer i detalj. I sju punkter redovisar arbetsmarknadsutskottet vilka förändringar som föreslås och hur dessa tekniskt påverkar utformningen av lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Efterföljande redovisning återger arbetsmarknadsutskottets beskrivning av propositionens förslag.
1. Ändrad systematik i fråga om arbetsvillkoret
Reglerna bygger sedan lång tid tillbaka på att man kvalificerar sig för ersättning antingen genom förvärvsarbete (arbetsvillkor) eller genom s.k. jämställd tid. Jämställd tid är bl.a. tid i arbetsmarknadsutbildning. Fram till den 1 januari innebar reglerna att s.k. jämställd tid i princip var kvalificerande på samma sätt som förvärvsarbete. En lagändring från årsskiftet innebar att jämställd tid blev kvalificerande enbart för den som en gång påbörjat en ersättningsperiod.
I det nu framlagda förslaget slopas begreppet jämställd tid. I stället byggs lagen upp med två olika slag av arbetsvillkor. 6 § anger villkoren för att kvalificera sig för ersättning första gången, medan 7 § anger vilka krav som skall vara uppfyllda för fortsatt ersättning, nytt arbetsvillkor. Tidigare avsåg 6 § i princip förvärvsarbete, medan 7 § angav andra sätt att kvalificera sig. Med den nya systematiken ingår förvärvsarbete som en kvalifikationsgrund i båda lagrummen. 7 § innefattar i övrigt vidare möjligheter till kvalificering än 6 § dels genom att alla slags förvärvsarbeten - även subventionerade sådana - tillgodoräknas, dels genom att en mindre mängd arbete krävs för kvalificering, dels genom att även t.ex. arbetsmarknadspolitiska åtgärder ingår bland kvalifikationsgrunderna.
2. Skärpt arbetsvillkor
Den grundläggande regeln innebär att den arbetslöse under en tolvmånadersperiod (ramtid) före arbetslöshetens inträde kvalificerar sig för ersättning genom arbete. Det skärpta arbetsvillkoret innebär till en början att den mängd arbete som skall utföras för att ge rätt till ersättning i en första period utökas. I dag förutsätts enligt ALF förvärvsarbete under 80 dagar fördelade på minst fem månader. Endast dag då arbete utförts i minst tre timmar tillgodoräknas. Enligt förslaget utökas kravet för förstagångskvalificering till arbete i minst nio månader, varvid endast sådana månader räknas då arbete utförts i minst 80 timmar. De nya reglerna innebär att mängden arbete skall vara större, ha längre varaktighet och större kontinuitet. För närvarande innebär arbetsvillkoret minst 240 timmars förvärvsarbete. Med förslaget kommer det att krävas minst 720 timmar.
Vidare föreslås en förändring i fråga om vilka slag av förvärvsarbeten som skall grunda rätt till ersättning. Fram till årsskiftet 1995/96 gjordes ingen skillnad mellan olika slag av förvärvsarbete. Det kunde avse arbete som egen företagare eller lönearbete, med eller utan statliga subventioner. Från årsskiftet undantogs i princip vissa slag av subventionerade arbeten, nämligen näringsverksamhet med starta- eget-bidrag, utbildningsvikariat och beredskapsarbete. Nu nämnda slag av arbeten skulle vara kvalifikationsgrundande enbart för den som redan påbörjat en ersättningsperiod.
Det som föreslås innebär ingen principiell ändring i detta hänseende. Fortfarande skall alltså enligt 6 § i princip endast reguljärt förvärvsarbete kvalificera för en första ersättningsperiod. Ytterligare en form av subventionerat arbete utesluts, nämligen anställning med rekryteringsstöd. Anställning genom utbildningsvikariat, som i dag undantas enligt en särskild bestämmelse i 6 §, kommer enligt vad utskottet erfarit att inordnas under undantaget för anställning med rekryteringsstöd och därmed inte heller fortsättningsvis kvalificera för förstagångsersättning. Även framöver kommer olika slag av subventionerade anställningar för arbetshandikappade att kunna tillgodoräknas även för en första ersättningsperiod.
I fråga om förstagångskvalificering för KAS föreslås dels att den tid under vilken arbete skall ha utförts ökas från fem till sex månader, dels att hänsyn skall tas endast till månad då arbete utförts under 80 timmar jämfört med för närvarande 75 timmar.
Liksom för närvarande skall kontant arbetsmarknadsstöd därutöver kunna utges till den som uppfyller det s.k. studerandevillkoret enligt 9 § KAS.
3. Kvalificering för fortsatt ersättning
Hittills har 7 § i resp. lag reglerat s.k. jämställd tid. Som nämnts mönstras detta begrepp nu ut ur paragrafen. 7 § kommer i stället att reglera möjligheterna att kvalificera sig för den som en gång påbörjat en ersättningsperiod, s.k. nytt arbetsvillkor.
Sådan kvalificering kan för det första ske genom förvärvsarbete som företagare eller löntagare. I detta sammanhang godtas även subventionerade arbeten. Därutöver kan kvalificering liksom i dag ske genom arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering med statligt utbildningsbidrag. Vidare skall kvalificering kunna ske även genom annan utbildning med studiefinansiering som motsvarar arbetslöshetsersättningen. Vad som avses är utbildning upp till ett läsår som är ett led i den utbildningssatsning som föreslås i propositionens avsnitt 6.7.
Förvärvsarbetet eller deltagandet i den arbetsmarknadspolitiska åtgärden eller studierna måste omfatta minst sex månader. Endast månad då verksamheten utförts under minst 80 timmar beaktas.
Även tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt eller tid med föräldrapenningsförmån grundar rätt till ny ersättningsperiod, dock högst två månader tillsammans.
Åtgärderna arbetslivsutveckling (ALU) och offentliga tillfälliga arbeten för äldre (OTA) föreslås bli reglerade genom särskilda lagar i vilka det bl.a. klargörs att tiden i åtgärden är kvalificerande för ett nytt arbetsvillkor enligt 7 §.
4. Begränsning av ersättningsrätten
Den s.k. bortre parentesen införs genom förändringar i 14 och 15 §§.
Ett nytt begrepp införs, ersättningstid. I 14 § anges att ersättning som grundar sig på ett arbetsvillkor som uppfyllts enligt 6 § kan lämnas längst under tre år från den första karensdagen i den första ersättningsperioden. Detta är en kalendertidsberäkning. Ersättningsrätten upphör när de tre åren löpt till ända. Dock kan ersättningstiden förlängas med högst ett år i två fall, nämligen om den försäkrade utfört förvärvsarbete enligt 6 § eller genomgått utbildning som inte är arbetsmarknadsutbildning. Någon möjlighet att vid beräkningen av ersättningstid bortse från tid t.ex. då den försäkrade varit sjuk medges inte.
I ersättningstiden ingår en eller flera ersättningsperioder om vardera 300 dagar. Ersättningsperiodens längd föreslås vara densamma i både ALF och KAS. De nuvarande reglerna om längre ersättningsperiod för äldre tas bort. En ersättningsperiod är liksom i dag en beloppsmässig bestämning, så till vida att en ersättningsperiod rymmer ett visst antal ersättningsdagar (dagpen ningbelopp). En person som uppbär full arbetslöshetsersättning förbrukar 300 ersättningsdagar under ca 14 månader eller på ett år ca 240 ersättningsdagar. Detta innebär att ersättningstiden maximalt kommer att rymma drygt 2,5 ersättningsperioder. För en deltidsarbetslös som uppbär färre antal dagpenningbelopp under en kalenderperiod kan förslaget om maximal ersättningstid begränsa ersättningsrätten i förhållande till i dag.
Även den som kvalificerar sig genom ett nytt arbetsvillkor enligt 7 § har rätt till en ny ersättningsperiod, vilket följer av 15 § andra stycket. Den nya ersättningsperioden räknas tidigast från det att den föregående ersättningsperioden gick till ända eller på annat sätt upphörde. Till skillnad från vad som nu gäller skall således en bruttoberäkning ske av ersättningsperioderna (15 § andra stycket sista meningen). I dag kan ersättningsperioderna överlappa varandra.
För närvarande förbrukas ersättningsdagar endast då arbetslöshetsersättning eller KAS utges men inte under tid då den försäkrade deltar exempelvis i ALU eller arbetsmarknadsutbildning. I propositionen föreslås att man i ersättningsperioden även skall inräkna dagar då den försäkrade/sökanden deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller i den tidigare nämnda utbildningen med särskild studiefinansiering. Detta innebär i princip att tid som är kvalificerande för en ny ersättningsperiod enligt 7 § också skall räknas in i ersättningsperioderna. Man når därigenom ersättningsperiodens slut snabbare än för närvarande.
Om arbetslösheten upphör innan ersättningsperioden gått till ända skall liksom i dag gälla att den försäkrade har rätt till ersättning under återstående antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet även om arbets- och karensvillkoren inte är uppfyllda. Denna rätt till ersättning föreslås dock bli begränsad. Förutsättningen för fortsatt ersättning skall vara att de återstående dagarna under perioden ligger inom den maximala ersättningstiden på tre alternativt fyra år (15 § första stycket).
Om en sammanhängande tid av 12 månader har förflutit från det att den försäkrade senast uppbar ersättning skall vad som sagts nyss inte gälla (15 § första stycket andra meningen). I sådant fall skall ersättningsrätten prövas på nytt. Om förutsättningarna enligt 6 § föreligger börjar en ny ersättningstid och en ny ersättningsperiod att löpa. Någon möjlighet till återkvalificering enligt 7 § föreligger inte i denna situation.
5. Dagpenningberäkning
Försäkringen bygger på en inkomstbortfallsprincip. Dagpenningens storlek grundar sig på inkomsten innan den försäkrade blev arbetslös. Man utgår från den inkomst som den arbetslöse vanligen hade under arbetstid som var normal före arbetslöshetens inträde, s.k. normalarbetstid.
För närvarande gäller två alternativa beräkningssätt för normalarbetstiden. Antingen skall som normalarbetstid gälla den genomsnittliga arbetstid i det förvärvsarbete som innebar att arbetsvillkoret uppfylldes eller, om det är förmånligare, i allt det förvärvsarbete som utförts under hela ramtiden enligt 6 §.
Nu föreslås att normalarbetstiden i stället skall hänföra sig till den genomsnittliga arbetstiden under de sista tolv månaderna innan den arbetslöse anmälde sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Även månader som inte kan tillgodoräknas för uppfyllande av arbetsvillkoret skall således räknas in. En person som kvalificerat sig genom heltidsarbete under nio månader men inte arbetat under övriga tre månader under ramtiden får alltså sin dagpenning beräknad som om arbetet utförts på 3/4-tid. Någon överhoppningsbar tid medges inte heller i detta sammanhang. En person som varit sjuk under hela tolvmånadersperioden kan således inte hänföra sig till någon normalarbetstid. I så fall utges enligt 17 § ersättning med lägsta dagpenning, för närvarande 230 kr.
Omprövning av underlaget för bestämmande av dagpenningen får i princip inte ske under pågående ersättningsperiod. Detta gäller inte om den försäkrade haft ett sammanhängande avbrott under ersättningsperioden på minst sex månader med reguljärt förvärvsarbete med högre inkomst eller längre normalarbetstid. Vidare föreslås att den som under löpande ersättningstid uppfyllt ett nytt arbetsvillkor genom arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering får sin dagpenning bestämd till belopp som motsvarar utbildningsbidraget.
6. Avstängningsreglerna
Avstängning från rätt till ersättning kan ske både på grund av olika slag av arbetsvägran och på grund av vägran att delta i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. För närvarande regleras detta i olika lagrum, 31 § hänvisar i fråga om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna till tre olika arbetsvägransfall i 29 §. Vägransfallen föreslås nu bli reglerade i ett och samma lagrum, 29 §.
I en fjärde punkt i 29 §, i princip motsvarande nuvarande 31 § som föreslås bli upphävd, anges att avstängning skall ske om någon avvisat ett erbjudande om en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i form av anställning, praktikperiod eller arbets marknadsutbildning eller avvisat ett erbjudande om annan utbildning med en studiefinansiering som motsvarar ar betslöshetsersättningen. Även den nya etgärden offentliga tillfälliga arbeten för äldre och studier med särskilt utbildningsbidrag enligt avsnitt 6.7 i propositionen omfattas av avstängningsreglerna.
Någon förändring föreslås inte när det gäller avstängningstiderna. Beroende på arbetets/åtgärdens/studiernas längd kan avstängning ske mellan 10 och 60 dagar.
7. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997. För den som har påbörjat en ersättningsperiod före den 1 januari 1997 räknas redan förbrukade ersättningsdagar i den pågående perioden av från den maximala ersättningstiden.
Avslag på föreslagna ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd
Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna yrkar helt avslag på förslagen till ändringar i ALF och KAS. Folkpartiet liberalerna har invändningar i fråga om den bortre gränsen i ersättningsperioden. Kristdemokraterna motsätter sig propositionens förslag i fråga om arbetsvillkor, normalarbetstid och normalinkomst.
Moderata samlingspartiet välkomnar i motion Fi122 i och för sig förslaget om en tidsgräns men anser att gränsen borde vara snävare. Motionärerna anser dessutom att arbetsvillkoret borde uppgå till tolv månader och att ersättningsnivån borde beräknas på lönen under de senaste 24 månaderna. I motionen avvisas också den aviserade höjningen av ersättningsnivån till 80 %. Mot bakgrund härav anser motionärerna att riksdagen skall avslå de föreslagna ändringarna i ALF (yrkande 7) och KAS (yrkande 8). Vänsterpartiet kritiserar i motion Fi116 propositionen från en rad olika utgångspunkter. Förslagen är illa genomarbetade och ofullständiga. De kan leda till orättvisa mellan enskilda och motverka arbetslinjen. Förslagen saknar konsekvensanalyser och flera frågor lämnas obesvarade i propositionen. Vad kommer exempelvis att hända efter utförsäkringen, och vilket är förhållandet mellan handlingsplanen och avstängningsreglerna. De nya reglerna kommer att slå hårt mot dem som regeringen annars säger sig vilja prioritera - ungdomar, kvinnor, deltidsarbetslösa, invandrare m.fl. Stora grupper kommer dessutom att stängas ute trots god förankring på arbetsmarknaden. Eventuella förändringar av regelverket bör anstå tills ARBOM lämnat sina förslag och sedvanlig beredning med remissomgång skett. Motionärerna avstyrker de föreslagna ändringarna av såväl ALF (yrkande 51) som KAS (yrkande 53). Miljöpartiet de gröna anser i motion Fi117 att redan dagens kvalificeringsregler slår snett och skapar orimliga tröskeleffekter särskilt för ungdomar. En ovillkorlig förutsättning för en bortre gräns bör vara att försäkringen då ersätts av ett annat godtagbart ersättningssystem. Eftersom propositionen saknar förslag om detta avstyrks förslagen (yrkande 66), inklusive de föreslagna ändringarna i ALF (yrkande 61) och KAS (yrkande 62).
Arbetsmarknadsutskottet påpekar i sitt yttrande att regelverket för arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet är komplicerat och svårtillgängligt. Lagstiftningens komplexitet talar för att nödvändiga regeländringar av mer genomgripande slag bör genomföras samlat och åtföljas av en ingående redovisning av såväl allmänna överväganden som vad som mer specifikt avses med var och en av de konkreta lagändringarna. Utredningen om ersättning vid arbetslöshet och omställning (ARBOM) har ett vittomfattande uppdrag att lämna förslag till hur en ny arbetslöshetsförsäkring skall utformas. Enligt direktiven skall utredningen redovisa sitt uppdrag senast vid utgången av september 1996. Arbetsmarknadsutskottet anser att goda skäl skulle ha talat för att avvakta med mer ingripande förändringar i regelsystemet till dess att ARBOM hunnit lägga fram ett samlat förslag och detta beretts i vanlig ordning. Berörda organ skulle då haft möjlighet att lägga fram sina synpunkter inte bara på de mer övergripande frågorna. Därmed skulle man säkerligen också ha kunnat vinna klarhet och få en bättre överskådlighet i regelsystemet. Trots detta vill inte arbetsmarknadsutskottet motsätta sig att förändringar beslutas redan nu. Det tyngsta skälet är det nära sambandet mellan ändringarna i försäkringen och den nya inriktning av arbetsmarknadspolitiken som föreslås i proposition 222. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall syfta till en återgång till den reguljära arbetsmarknaden och de får - framhåller arbetsmarknadsutskottet - under inga omständigheter bara vara ett sätt att kvalificera sig för ytterligare ersättning. Då hotas arbetslinjen. Arbetslöshetsförsäkringen är och skall vara en omställningsförsäkring för personer med fast förankring på arbetsmarknaden. Det är, anser arbetsmarknadsutskottet, naturligt att dessa viktiga principer nu konkretiseras genom lagregler om skärpt arbetsvillkor och en bortre gräns i försäkringen. Till detta kommer de ökande kostnaderna för arbetslöshetsersättningen, bl.a. till följd av försämrat arbetsmarknadsläge. Med hänvisning härtill avstyrker arbetsmarknadsutskottet de avslagsyrkanden som Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna har i fråga om ändringarna i ALF och KAS. De tre partierna har var för sig i avvikande meningar biträtt sina avslagsyrkanden.
Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. Arbetslinjen är arbetsmarknadspolitikens fundament. En aktiv arbetsmarknadspolitik hjälper företag att snabbt tillsätta lediga platser och stödjer de arbetslösa i deras ansträngningar att åter finna ett förvärvsarbete. Det är viktigt att stödet uppfattas som ett ömsesidigt åtagande mellan samhälle och medborgare och inte som ett bidrag som utgår till de arbetslösa utan krav på motprestation. Som arbetsmarknadsutskottet framhåller skall de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna syfta till en återgång till den reguljära arbetsmarknaden, och de får under inga omständigheter bara vara ett sätt att kvalificera sig för ytterligare ersättning. Då hotas arbetslinjen. Arbetslöshetsförsäkringen är och skall vara en omställningsförsäkring för personer med en fast förankring på arbetsmarknaden. Omställningsförsäkringen skall också ge tydliga signaler om att arbetslöshetsersättningen är tillfällig. De förslag som regeringen redovisar i propositionen innebär att försäkringens roll som omställningsförsäkring markeras kraftigare. Förändringen kombineras med att samhällets åtagande gentemot de arbetslösa samtidigt tydliggörs i de individuella handlingsplaner som skall göras upp för var och en av de arbetssökande. Båda åtgärderna utgör viktiga inslag i arbetet med att begränsa arbetslösheten. Liksom arbetsmarknadsutskottet kan finansutskottet således inte biträda de framförda yrkandena om avslag på propositionens förslag. Finansutskottet avstyrker således motionerna Fi116 (v) yrkandena 51 och 53, Fi117 (mp) yrkandena 61, 62 och 66 samt Fi122 (m) yrkandena 7 och 8.
Finansutskottet övergår nu till att behandla de konkreta ändringsförslag som regeringen förordar i ALF och KAS. Framställningen utgår från den redovisning som arbetsmarknadsutskottet lämnat i sitt yttrande på s. 63-70. Arbetsmarknadsutskottet kommenterar där lagförslagen närmare, gör vissa förtydliganden samt förordar att förslagen justeras på några punkter. I den mån inget annat anges tar arbetsmarknadsutskottets synpunkter sikte på både ALF och KAS.
Arbetsvillkoret
I såväl ALF som KAS anges i 6 § vilket arbetsvillkor som gäller för en första ersättningsperiod på 300 dagar och i 7 § vad som krävs för en ny ersättnings period.
Miljöpartiet de gröna avvisar i motion Fi117 förslaget att den aviserade höjningen av ersättningsnivån till 80 % i a-kassan delvis skall finansieras genom skärpta kvalifikationskrav för att komma in i försäkringen (yrkande 63). Även Kristdemokraterna avvisar i motion Fi118 tills vidare regeringens finansieringsförslag i denna del (yrkande 29, delvis). Motionärerna finner ingen anledning att än en gång föregripa en sittande utredning om själva villkoren inom arbetslöshetsförsäkringen.
Arbetsmarknadsutskottet kommenterar de föreslagna ändringarna av arbetsvillkoret på följande sätt.
6 § Skärpt arbetsvillkor
Som redovisats ovan innebär det nya arbetsvillkoret enligt 6 § ALF skärpningar i flera avseenden. Enligt propositionen bör man dock hålla i minnet att skärpningen för flertalet inte innebär några förändringar i möjligheten att få ersättning vid arbetslöshet. Regeringen utgår från att förslaget för personer med tillfälliga arbeten, säsongsarbeten eller deltidsarbeten och som söker mer arbete bör medverka till en förändring av arbetsmarknaden i riktning mot fler tillsvidareanställningar och arbeten med längre arbetstid, inte minst för deltidsarbetande kvinnor. Arbetsmarknadsutskottet skulle självfallet gärna se att detta blev effekterna av förslaget. Det går emellertid inte att bortse från att även grupper med en relativt fast förankring på arbetsmarknaden kan komma att stå utanför försäkringen t.ex. därför att de arbetat oregelbundet och vissa månader inte kommit upp i de 80 timmar som krävs, t.ex. s.k. springvikarier och anropsanställda. För att uppfylla arbetsvillkoret kommer det att krävas minst 720 arbetade timmar. Fall kan tänkas där inte ens den dubbla mängden arbetade timmar är tillräckligt. Utskottet noterar att regeringen noga kommer att följa vilka effekter förändringarna får på områden där tillfälliga och korta anställningar är vanligt förekommande. En sådan uppföljning är mycket angelägen. Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att regeringen vid behov återkommer till riksdagen i denna fråga.
Arbetsvillkorets krav på minst 80 timmars förvärvsarbete per månad får antas utgå från att en person skall arbeta minst halvtid för att anses ha den förankring på arbetsmarknaden som är grundvillkoret för att omfattas av försäkringen. Om arbetstiden på ett avtalsområde är kortare än 40 timmar per vecka skulle kravet på 80 arbetade timmar per månad kunna leda till att en halvtidsarbetande inte lyckas kvalificera sig. Detta kan inte ha varit avsett. Arbetsmarknadsutskottet anser att halvtidsarbete i enlighet med tillämpligt kollektivavtal för branschen skall kvalificera även om den försäkrade därigenom inte uppfyller kravet på 80 timmars förvärvsarbete per månad. Detta kan lämpligen regleras genom en föreskriftsrätt i frågan för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
En regel om detta kan tilläggas 6 § tredje stycket resp. lag. Regeln skulle kunna ges följande lydelse.
"Om särskilda skäl föreligger får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer /också/ medge att vid prövningen av arbetsvillkoret enligt första stycket även månad då arbete inte utförts i minst 80 timmar får räknas in."
Lagförslaget kan läsas som om utbildningsvikariat (förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av lagen om tillfällig avvikelse från lagen om socialavgifter) fortsättningsvis skulle kvalificera för en första ersättningsperiod. Detta är inte avsikten. Utbildningsvikariaten skall från den 1 januari nästa år (avsnitt 7.3.7 i propositionen) inte längre konstrueras genom en rätt för arbetsgivaren att göra avdrag från socialavgifterna utan i stället genom ett direkt bidrag. Enligt vad utskottet inhämtat är regeringens avsikt att även fortsättningsvis utesluta utbildningsvikariaten som kvalificeringsgrund för en första ersättningsperiod, vilket författningsmässigt skall ske genom att de inordnas under reglerna för rekryteringsstöd.
7 § Nytt arbetsvillkor
Lagrummet innehåller en uppräkning av vilka aktiviteter som kan kvalificera för en ny ersättningsperiod (nytt arbetsvillkor). Lagen bygger i och för sig på ett och samma förvärvsarbetsbegrepp. Skillnaden mellan 6 och 7 §§ är att vissa subventionerade förvärvsarbeten inte kvalificerar för en första ersättningsperiod. Alla slag av förvärvsarbeten, i eget företag eller som anställd och med eller utan statliga subventioner, kan däremot tillgodoräknas enligt 7 §. Den redaktionella utformningen kan ge intrycket att egen näringsverksamhet med starta-eget-bidrag inte skulle utgöra förvärvsarbete i lagens mening. Detta är inte avsikten. Den särskilda regleringen av denna åtgärd får enligt utskottet ses som ett - i och för sig överflödigt - förtydligande.
Även viss fullföljd reguljär utbildning kommer att vara kvalificerande, nämligen om den bedrivs med särskild studiefinansiering enligt vad som föreslås i propositionens avsnitt 6.7.
Utöver vad som följer av denna paragraf kan ett nytt arbetsvillkor uppfyllas genom deltagande i arbetslivsutveckling eller i offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (avsnitt 7.4.2). Detta regleras i särskilda lagar om resp. åtgärd enligt förslag som läggs fram i propositionen.
Utskottet vill i detta sammanhang framföra att det för överskådlighetens och systematikens skull möjligen vore en fördel om man när det gäller kvalificering genom åtgärder mera generellt kunde knyta rättigheterna i försäkringen till deltagandet i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller till en handlingsplan och därigenom komma ifrån lagregler med uppräkningar av olika slag av åtgärder. Den föreslagna 7 § ger intryck av att innehålla en uttömmande uppräkning men ger varken i sin nuvarande eller föreslagna utformning fullständigt svar på vilka åtgärder som kvalificerar för fortsatt ersättning. Svar måste sökas såväl i de nyssnämnda särskilda lagarna som i förordningar som anger att vissa åtgärder utgör arbetsmarknadsutbildning.
I sammanhanget kan även pekas på den föreslagna 29 § punkt 4 som måste verka förbryllande för den oinvigde. Där anges att avstängning kan ske bl.a. om ett erbjudande om en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i form av praktikperiod avvisats. Man ställer sig frågan om en sådan praktikperiod grundar några rättigheter i försäkringen. Utskottet återkommer till detta i den fortsatta framställningen.
I 7 § likställs med förvärvsarbete dels tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt, dels tid med föräldrapenningförmån, i båda fallen dock tillsammans högst två månader.
Viss tvekan kan råda om den kvalificerande aktiviteten i sig måste omfatta minst sex månader för att kunna tillgodoräknas. Enligt utskottets mening bör regeln inte ges den innebörden. Ett nytt arbetsvillkor bör med andra ord på samma sätt som i dag kunna uppfyllas med en kombination av förvärvsarbete och åtgärd upp till erforderliga sex månader. På motsvarande sätt skall självfallet t.ex. fyra månaders förvärvsarbete och två månaders tid med föräldrapenningförmån kunna kvalificera för fortsatt ersättning.
Det bör i sammanhanget noteras att de särskilda lagarna om ALU och OTA synes bygga på motsvarande synsätt. Tiden i åtgärden kvalificerar, oavsett åtgärdens omfattning. Utskottet återkommer till dessa lagförslag i det följande.
Förslaget om att åtgärderna enligt 7 § skall kvalificera endast om de ligger inom en ramtid av tolv månader före ansökan om ersättning i den nya ersättningsperioden kan möjligen få till effekt att åtgärder förläggs så sent som möjligt i ersättningsperioden; den kan ju annars vara förlorad i kvalificeringshänseende. Detta överensstämmer knappast med den allmänna ambitionen att undvika att åtgärder används enbart i syfte att ge möjlighet till ny ersättningsperiod. Samtidigt innebär den föreslagna regeln att det läggs ett ansvar på den som genomgått exempelvis en arbetsmarknadsutbildning i tidigt skede av ersättningsperioden att finna en lösning på sin sysselsättningssituation - en annan av de tankar som bär upp de föreslagna ändringarna.
Arbetsmarknadsutskottet vill inte föreslå någon ändring av förslaget på denna punkt men förutsätter att regeringen noga följer effekterna av lagändringen och vid behov återkommer till riksdagen i frågan.
Med den nu föreslagna förändringen och med de gjorda förtydligandena är utskottet berett att tillstyrka förslaget om skärpt arbetsvillkor. Det innebär att Kristdemokraternas avslagsyrkande i denna del bör avstyrkas (motion Fi118 yrk. 29 delvis).
På annan plats i yttrandet avstyrker arbetsmarknadsutskottet Miljöpartiet de grönas motion Fi117 (yrkande 63).
Finansutskottet har sett utifrån sitt beredningsområde inget att tillägga till vad arbetsmarknadsutskottet anfört om arbetsvillkoret. I likhet med arbetsmarknadsutskottet anser finansutskottet att de som fortlöpande arbetar minst halvtid skall anses ha den förankring på arbetsmarknaden som är grundvillkoret för försäkringen. Undantag bör i enlighet med arbetsmarknadsutskottets förslag därför göras för dem som arbetar halvtid inom avtalsområden där arbetstiden är kortare än 40 timmar per vecka. Detta föranleder en ändring av 6 § tredje stycket i ALF resp. KAS. Med förslaget om skärpt arbetsvillkor markeras att försäkringen är en omställningsförsäkring för dem som har en fast förankring på arbetsmarknaden. Finansutskottet ser detta som önskvärt och delar således inte de uppfattningar som kommer till uttryck i de båda motionerna. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi117 (mp) yrkande 63 och Fi118 (kds) yrkande 29 i denna del. Finansutskottet föreslår att riksdagen godkänner vad arbetsmarknadsutskottet anfört om ändring av arbetsvillkoret.
Överhoppningsbar tid
När arbetsvillkoret skall fastställas görs en bedömning av den sökandes arbetsförhållanden tolv månader närmast före ansökan (ramtid). Denna tolvmånadersperiod kan utökas om den sökande under ramtiden varit förhindrad att arbeta på grund av vissa i lagen närmare angivna skäl. Sådan tid som inte skall beaktas kallas överhoppningsbar tid och bestämmelserna om den återfinns i 8 §.
Arbetsmarknadsutskottet kommenterar detta lagrum på följande sätt.
8 § Överhoppningsbar tid
Några sakliga förändringar föreslås inte i detta lagrum. Förslagen är följd ändringar i förhållande till den nya 7 §.
Utskottet noterar att de kriterier som anges i 8 § första stycket punkt 2 - heltidsutbildning för vuxna - är tillämpliga för studier med särskild studiefinansiering (propositionens avsnitt 6.7) om de bedrivs på heltid. Tiden i utbildningen skulle därmed vara samtidigt kvalificerande och överhoppningsbar. Detta kan inte gärna ha varit avsett. Den nu berörda punkten borde i stället på samma sätt som tid enligt andra stycket ange som förutsättning för överhoppningsbarheten att tiden inte är kvalificerande för ersättning. Med detta tillägg skulle det också klargöras att tiden i studierna med särskild studiefinansiering, om dessa bedrivs på heltid, är överhoppningsbar för den som inte påbörjat en ersättningsperiod - en sådan person kan ju inte grunda någon ersättningsrätt på studierna. Därmed blir det möjligt för den som inte var arbetslös när heltidsstudierna påbörjades att i stället enligt 6 § tillgodoräkna sig det förvärvsarbete som föregick utbildningen.
Utskottet föreslår med hänvisning till detta att det görs ett tillägg till 8 § första stycket punkt 2 av följande lydelse.
- - - heltidsutbildning som - - - fem månader, i den mån sådan tid inte enligt 7 § kvalificerar för en ny ersättningsperiod, - - -.
Finansutskottet biträder arbetsmarknadsutskottets synpunkter och föreslår att 8 § första stycket punkt 2 i ALF och KAS förtydligas på angivet sätt. Finansutskottet föreslår att riksdagen godkänner vad arbetsmarknadsutskottet anfört om överhoppningsbar tid.
Ersättningstid och ersättningsperiod
I propositionen föreslås att ersättningstid införs som ett nytt begrepp i ALF och KAS. Ersättningstiden, som i normalfallet uppgår till tre år, anger hur länge en arbetslös kan uppbära arbetslöshetsersättning omväxlande med att befinna sig i arbetsmarknadspolitisk åtgärd m.m. innan han eller hon når den bortre gräns då stödet upphör. Bestämmelserna om ersättningstid och ersättningsperiod återfinns i 14 och 15 §§.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi123 att den bortre gränsen bör sättas vid två år i enlighet med vad som gällde i den allmänna arbetslöshetsförsäkring som fyrpartiregeringen införde 1994. Motionärerna betonar att en bortre gräns måste kombineras med att konkreta aktiviteter och arbetssökande sätts in tidigt under arbetslösheten (yrkande 9).
Arbetsmarknadsutskottet kommenterar bestämmelserna om ersättningstid och ersättningsperiod på följande sätt.
14 och 15 §§ Ersättningstid och ersättningsperiod
Genom det nya begreppet ersättningstid införs en tidsmässig begränsning av rätten till ersättning. En kalendertid börjar löpa i och med den första karensdagen. Någon överhoppningsbar tid enligt 8 § godtas inte i detta sammanhang.
Tiden kan förlängas endast i två angivna fall (14 § första stycket andra meningen), nämligen om den försäkrade under ersättningstiden utfört förvärvsarbete som avses i 6 § eller genomgått utbildning som inte är arbetsmarknadsutbildning.
Enligt motiveringen (s. 8.14) avses dagar med reguljärt förvärvsarbete som inte samtidigt har fyllts ut med arbetslöshetsersättning. Någon sådan precisering finns emellertid inte i lagtexten. Frågan får betydelse för s.k. deltidsstämplande. Inte heller framgår det klart om arbetet måste ha viss omfattning för att förlänga ersättningstiden.
Samtidigt som mycket talar för en precisering av lagtexten i detta hänseende kan utskottet konstatera att den därmed skulle bli än mer komplicerad. Man skulle alternativt, för enkelhetens skull, kunna överväga att helt ta bort förlängningsregeln - skulle tolv månader gå utan att den försäkrade uppbär ersättning upphör ju ändå ersättningsperioden.
Lagtextens utbildning som inte är arbetsmarknadsutbildning motsvaras i motivtexten av reguljär utbildning (s. 8.12 och 8.14). Frågan kan ställas hur man skall se på den särskilda utbildningen enligt avsnitt 6.7 i propositionen. Paragrafens tredje stycke talar för att sådan utbildning inte skall anses som arbetsmarknadsutbildning. Följaktligen borde även utbildning av detta slag förlänga ersättningstiden.
Ytterligare en oklarhet synes råda beträffande dessa studier. Enligt lagtexten skall de anses ingå i ersättningsperioden (14 § tredje stycket) medan enligt motivtexten (s. 8.14) tid i reguljär utbildning inte skall räknas in. Arbetsmarknadsutskottet utgår från att avsikten är att tiden i sådan utbildning skall räknas in i ersättningsperioden, förutsatt givetvis att en sådan löper - utbildning av nu ifrågavarande slag kan ju även beviljas icke arbetslösa.
Arbetsmarknadsutskottet vill i sammanhanget även framföra att det nyssnämnda stycket möjligen kan missförstås. Det kan läsas så att dagar i arbetsmarknadsutbildning inte skall räknas in i ersättningsperioden. Detta är inte avsikten. I detta sammanhang faller arbetsmarknadsutbildningen in under det vidare begreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder, medan den utbildning som särskilt avses i detta stycke är den nyssnämnda utbildningen enligt avsnitt 6.7 i propositionen.
Det nuvarande systemet bygger på principen att en påbörjad ersättnings period får utnyttjas fullt ut. Om arbetslösheten upphör innan ersättnings perioden går till ända, får återstående dagar utnyttjas vid ny arbetslöshet även om den arbetslöse då inte uppfyller arbetsvillkoret (15 § första stycket första meningen). Någon annan ändring föreslås inte i detta avseende än att denna rätt skall begränsas av den maximala ersättningstiden på tre alt. fyra år. Möjligen kan sägas att regelns lydelse är mindre lyckad i förhållande till det nya systemet där ersättningsdagar förbrukas även vid t.ex. arbetsmarknadsutbildning. En person i utbildning anses normalt inte arbetslös.
En fråga - dock inte med direkt samband med försäkringens regelverk - är vad som skall ske när ersättningstiden löper till ända och någon ytterligare ersättning inte kan utges. Skall en eventuellt pågående åtgärd som förutsätter att personen är a- kasseberättigad avbrytas? Frågan inställer sig särskilt när det gäller den nya åtgärden offentliga tillfälliga arbeten för äldre (OTA).
En annan fråga av mera praktisk art är hur kassan skall få den information som behövs för att fortlöpande hålla sig à jour med förbrukningen av ersättningsdagar t.ex. vid utbildning med särskild studiefinansiering. Skall prövning av rätten till en ny ersättningsperiod ske mitt under pågående sådana studier? Skall den enskilde hållas underrättad om förbrukningen av ersättningsdagar?
Införandet av en bortre gräns i försäkringen och de regler som föreslås för att reglera detta väcker naturligen en rad frågor av olika slag. Bl.a. med tanke på att det dröjer innan någon kommer att nå ersättningstidens slut och därigenom bli utförsäkrad till följd av de nya reglerna förutsätter utskottet att mycket av det som skapar tveksamhet hinner klaras ut dessförinnan. Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen i samband med de förslag som läggs fram efter beredning av ARBOM:s utredning, vilket skall ske under våren 1997.
Med de nu angivna reservationerna ansluter sig utskottet till regeringsförslaget om ersättningstid och ersättningsperiod. Det innebär att motion Fi123 (yrk. 9) - i vilken föreslås bortre gräns vid två år - bör avstyrkas.
Finansutskottet har för egen del inget att tillägga till vad arbetsmarknadsutskottet anfört. Finansutskottet avstyrker således motion Fi123 (fp) yrkande 9 och föreslår att riksdagen godkänner vad arbetsmarknadsutskottet anfört om ersättningstid och ersättningsperiod.
Dagpenningberäkningen
Såsom tidigare nämnts föreslås i propositionen att nivån på dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen skall fastställas enligt delvis nya principer. Detta regleras i 20 § ALF.
Kristdemokraterna avvisar i motion Fi118 tills vidare regeringens förslag i denna del (yrkande 29, delvis). Liksom beträffande arbetsvillkoret finner motionärerna ingen anledning att föregripa en sittande utredning om själva villkoren inom arbetslöshetsförsäkringen.
Arbetsmarknadsutskottet framför följande synpunkter på den föreslagna lagregleringen av dagpenningberäkningen i ALF.
20 § ALF, Dagpenningberäkning
Syftet med den föreslagna förändringen är att skapa en mer rättvisande ersättning. Den nuvarande ordningen innebär att dagpenningen kan grunda sig på förhållanden som ligger relativt långt tillbaka i tiden. Detta återspeglar enligt regeringen inte på ett rättvisande sätt sökandens verkliga anknytning till arbetsmarknaden. Därför föreslås att den ersättningsgrundande inkomsten skall utgöra ett genomsnitt av den sökandes inkomster av förvärvsarbete under de tolv månaderna omedelbart före anmälan som arbetslös hos arbetsförmedlingen. Sökandens normalarbetstid beräknas som ett genomsnitt av arbetstiden under samtliga tolv månader. Av 20 § första stycket jämfört med 17 § andra stycket första meningen följer att dagpenning som inte uppgår till 75 % av den försäkrades dagsförtjänst i vart fall lämnas med lägsta dagpenningbelopp som uppgår till 230 kr.
Som nämnts inledningsvis innebär den föreslagna regeln att någon överhoppningsbar tid enligt 8 § inte beaktas. En person som uppfyller arbetsvillkoret enligt 6 § med heltidsarbete men som varit sjuk den närmaste tolvmånadersperioden före arbetslösheten skulle således inte få någon inkomstrelaterad ersättning utan lägsta dagpenning.
Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till principen att dagpenningen bör grunda sig på aktuella förhållanden men känner sig tveksamt till det som blir konsekvensen av förslaget. Det är inte rimligt att man därför att man utan egen förskyllan varit hindrad att utföra förvärvsarbete skall drabbas vid senare inträffad arbetslöshet. Utskottet föreslår att den tid om tolv månader till vilken normalarbetstiden skall hänföras förlängs bakåt i tiden i två fall, nämligen vid styrkt sjukdom och vid vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år. Man skall med andra ord i dessa fall tillämpa en ramtidsberäkning på motsvarande sätt som vid prövning av arbetsvillkoret.
Den föreslagna 20 § tredje stycket ALF skulle därmed kunna få följande lydelse.
"Som normalarbetstid - - - offentliga arbetsförmedlingen. Vid bestämmande av denna ramtid räknas inte tid då den försäkrade varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom eller vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år. Omprövning av - - -".
Med den nu angivna justeringen ansluter sig arbetsmarknadsutskottet till propositionens förslag. Det innebär också att Kristdemokraternas motion Fi118 (yrk. 29) bör avstyrkas i motsvarande del.
Finansutskottet biträder arbetsmarknadsutskottets ändringsförslag och föreslår att 20 § tredje stycket ALF ändras på föreslaget sätt. När normalarbetstiden skall fastställas som underlag för dagpenningnivån skall således den som varit förhindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom eller vård av eget barn eller adoptivbarn under två år få tillgodoräkna sig denna tid som överhoppningsbar tid. För de berörda innebär detta att även inkomstförhållanden längre tillbaks i tiden än tolv månader kan påverka nivån på dagpenningen. Finansutskottet föreslår alltså att riksdagen godkänner vad arbetsmarknadsutskottet anfört om dagpenningberäkningen. Vad utskottet här anfört innebär att utskottet avstyrker motion Fi118 (kds) yrkande 29 i denna del.
Avstängningsregler
Arbetsmarknadsutskottet kommenterar de i propositionen föreslagna ändringarna av avstängningsreglerna på följande sätt.
29 § Avstängning från ersättning
Förslaget i denna del innebär som nämnts att avstängning på grund av vägran att arbeta och på grund av vägran att delta i åtgärder sammanförs i en enda paragraf.
I den nuvarande 31 § anges att bestämmelserna i 29 § 1-3 om arbete skall tillämpas i fråga om arbetsmarknadspolitiska åtgärder som berättigar till utbildningsbidrag. Paragrafen fick den lydelsen från den 1 juli 1995. Tidigare var bestämmelsen fakultativ. Det hette att avstängningsreglerna i 29 § - får, om det är skäligt - tillämpas i fråga om arbetsmarknadspolitiska åtgärder som berättigar till utbildningsbidrag. Vid utskottsbehandlingen kommenterades inte denna ändring i skärpande riktning särskilt (1994/95:AU15). Den nuvarande regleringen innebär att avstängningsreglerna vid arbete skall tillämpas analogvis i fråga om vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Enligt motiveringen är den nu föreslagna ändringen föranledd av att avstängning skall kunna ske även av den som tackar nej till en utbildning med särskild studiefinansiering. Lagförslaget går emellertid därutöver.
Den nya utformningen av 29 § punkt 4 innebär till en början att en uppräkning görs av ett antal arbetsmarknadspolitiska åtgärder som, om de avvisas, skall föranleda avstängning.
Här nämns även arbetsmarknadspolitisk etgärd i form av anställning. Utskottet har svårt att se skälet till denna reglering. Att avstängning kan ske följer redan av punkterna 1-3 i lagrummet. Vidare skall avstängning kunna ske på grund av avvisning av praktikperiod . Denna arbetsmarknadspolitiska åtgärd nämns ingen annanstans i lagen - jämför vad som sagts ovan i anslutning till 7 §. Utskottet föreslår att lagregeln i stället knyter an till begreppet arbetsmarknadspolitisk åtgärd resp. utbildning med särskild studiefinansiering (avsnitt 6.7 i propositionen).
Regeln skulle möjligen kunna förstås så att avstängning bara kan ske om den försäkrade avvisat en åtgärd, inte om den avbrutits av en icke godtagbar anledning. På motsvarande sätt som för närvarande bör enligt utskottets mening avstängning kunna ske även i det sistnämnda fallet, vilket bör klargöras i lagtexten.
Vidare uppkommer frågan hur avstängningsreglerna förhåller sig till den föreslagna nya åtgärden offentliga tillfälliga arbeten för äldre (OTA). Enligt ordalydelsen är paragrafens punkter 1-3 tillämpliga i detta fall, dvs. avstängning skall ske om den försäkrade lämnar ett arbete utan giltig anledning eller avvisar ett lämpligt sådant arbete.
Frågan kan ställas om det är rimligt att avstänga en arbetslös som inte vill acceptera ett erbjudande om sådant arbete eller lämnar arbetet. Utskottet vill för sin del hänvisa till att avstängningsreglerna enligt 29 § 1-3 inte är ovillkorliga. En viss skälighetsbedömning skall ske genom att det skall saknas giltig anledning att lämna arbetet resp. att det erbjudna arbetet skall vara lämpligt . Utskottet anser det rimligt att man vid prövningen av dessa rekvisit väger in den speciella situation som målgruppen för åtgärden befinner sig i. Man bör kunna se betydligt mildare på dessa vägransfall än på övriga fall.
Utskottet föreslår att 29 § punkt 4 ALF resp. 26 § punkt 4 KAS får följande lydelse.
"4. avvisat erbjudande om en arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller om en utbildning med en studiefinansiering som motsvarar arbetslöshetsersättningen eller utan giltig anledning avbrutit en sådan åtgärd eller utbildning."
Finansutskottet har utifrån sitt beredningsområde inget att tillägga till de kommentarer arbetsmarknadsutskottet gör i anslutning till avstängningsreglerna. Finansutskottet föreslår att 29 § punkt 4 ALF och 26 § punkt 4 KAS ändras i enlighet med arbetsmarknadsutskottets förslag och att man således i lagtexten klargör att avstängning skall ske även i de fall man utan giltig anledning avbryter en pågående åtgärd. Finansutskottet föreslår således att rikdagen godkänner vad arbetsmarknadsutskottet anfört om avstängningsreglerna i ALF och KAS.
Övergångsbestämmelser
Arbetsmarknadsutskottet framför följande synpunkter på propositionens förslag till ikraftträdande och övergångsbestämmelser för ändringarna i ALF och KAS.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997. Enligt motiven skall den nya ordningen få snabbt genomslag. Därför bör hänsyn tas även till redan förbrukade ersättningsdagar.
Den föreslagna övergångslösningen kräver enligt utskottets mening vissa kompletteringar. Det bör till en början klargöras när ersättningstid skall börja löpa. Vidare bör det klargöras vad som skall gälla övergångsvis beträffande längden på den ersättningsperiod som löper vid ikraftträdandet. Enligt utskottets mening bör de äldre reglerna gälla övergångsvis. Äldre personer kan inom såväl ALF som KAS ha längre ersättningsperioder, som de således bör få utnyttja fullt ut. En normal ersättningsperiod om 150 dagar inom KAS förlängs inte. De äldre reglerna bör också gälla vad avser förbrukningen av ersättningsdagar.
Enligt utskottets mening är det rimligt att se till förhållandena upp till ett år före ikraftträdandet, dvs. från den 1 januari 1996.
I övrigt krävs enligt utskottets mening inga särskilda övergångsbestämmelser. Det innebär bl.a. att prövningen av arbetsvillkoret efter ikraftträdandet sker enligt 6 och 7 §§ i deras nya lydelse.
Utskottet föreslår följande lydelse av övergångsbestämmelsen.
"För den som vid ikraftträdandet har en löpande ersättningsperiod skall följande gälla. Ersättningstiden enligt 14 § skall anses ha börjat löpa den 1 januari 1996 eller vid den senare tidpunkt då ersättningsperioden påbörjats. Den löpande ersättningsperiodens längd bestäms enligt 14 § i dess äldre lydelse. Ersättningsdagar i den löpande ersättningsperioden som enligt de äldre reglerna förbrukats före ikraftträdandet avräknas från ersättningstiden i den mån de hänför sig till tiden efter den 1 januari 1996."
Finansutskottet har för egen del inget att erinra mot att övergångsreglerna kompletteras på det av arbetsmarknadsutskottet angivna sättet. Finansutskottet föreslår sålunda att riksdagen godkänner vad arbetsmarknadsutskottet anfört om övergångsbestämmelser.
Ökning av antalet karensdagar
Finansutskottet har i det föregående ställt sig bakom de förslag till dndringar som arbetsmarknadsutskottet anser bör göras i de framlagda lagförslagen. Ändringsförslagen innebär att den samlade besparingseffekten av propositionens förslag övergångsvis försvagas. Utan att lägga fram något konkret förslag i frågan pekar arbetsmarknadsutskottet i sitt yttrande på möjligheten att öka antalet karensdagar i arbetslöshetsförsäkringen och KAS från fem till sex. Detta förslag bör enligt finansutskottets mening utnyttjas för att finansiera de försvagningar som framkommer vid årsskiftet med utskottets förslag. Med en sådan lösning är dessa försvagningar väl finansierade.
Finansutskottet föreslår sålunda att antalet karensdagar i ALF och KAS ökas från fem till sex den 1 januari 1997. Förslaget föranleder ändring av 13 § första stycket ALF och KAS där ordet "fem" i första meningen ersätts med "sex". Arbetsmarknadsutskottets förslag till ändringar av ALF och KAS bör alltså kompletteras med att 13 § i de båda lagarna ändras på angivet sätt. Ändringen bör enligt finansutskottets mening genomföras på följande sätt. Efter ikraftträdandet gäller karensvillkoret enligt 13 § i dess nya lydelse när rätten till ersättning för en första eller ytterligare ersättningsperiod skall prövas. Den som påbörjat en ersättningsperiod före ikraftträdandet behöver inte uppfylla det nya karensvillkoret vid ny arbetslöshet enligt 15 § första stycket första meningen. Den som fullgjort karensdagar före ikraftträdandet men vid den tidpunkten ännu inte börjat lyfta ersättning omfattas däremot av det nya karensvillkoret. Finansutskottet föreslår att riksdagen godkänner vad utskottet här anfört om vkning av antalet karensdagar i ALF och KAS.
Lagförslagen i övrigt
Såsom framgår av den lämnade redovisningen föreslår arbetsmarknadsutskottet att de i propositionen föreslagna ändringarna i ALF och KAS jämkas på några punkter. Arbetsmarknadsutskottet har föreslagit ändring av 6 § tredje stycket ALF och KAS i fråga om om arbetsvillkoret, 8 § första stycket punkt 2 ALF och KAS i fråga om överhoppningsbar tid, 20 § tredje stycket ALF i fråga om normalarbetstid, 29 § punkt 4 ALF resp. 26 § punkt 4 KAS i fråga om avstängningsregler samt övergångsbestämmelserna i ALF och KAS. Finansutskottet har för egen del föreslagit att 13 § första stycket ALF och KAS ändras i fråga om antalet karensdagar.
Finansutskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till ändringar av ALF (yrkande 27) och KAS (yrkande 28) med dessa ändringar och tillägg. Utskottets förslag till ändringar i de båda lagförslagen framgår av den till detta betänkande fogade bilaga 2.
Ersättning till deltidsarbetslösa
Vänsterpartiet begär i motion Fi116 att de tidigare reglerna för ersättning till deltidsarbetslösa skall återinföras (yrkande 54). Vad som krävs för att effektivt bekämpa missförhållandena för deltidsarbetslösa är enligt Vänsterpartiet arbetsrättsliga reformer och riktade insatser från förmedlingarnas sida. I avvaktan på dessa åtgärder bör de tidigare ersättningsreglerna återinföras.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motionärernas förslag, bl.a. med hänvisning till att utredningen om ersättning vid arbetslöshet och omställning, ARBOM, kommer att pröva frågor med anknytning till de deltidsarbetslösa. ARBOM väntas senare i år presentera sina förslag. Vänsterpartiet har i en avvikande mening tillstyrkt sitt förslag.
Finansutskottet biträder arbetsmarknadsutskottets förslag och avstyrker motion Fi116 (v) yrkande 54.
Allmän arbetslöshetsförsäkring
Moderata samlingspartiet lägger i motion A49 fram ett förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring som behandlar alla arbetslösa lika (yrkande 39). Motionärerna anser att det helt saknas skäl att knyta ersättningen till de fackliga organisationerna, så länge staten i praktiken står för finansieringen. Ersättning bör ges endast vid tillfälligt inkomstbortfall. Inträde bör beviljas efter tolv månaders arbete. Ersättningen bör grundas på den genomsnittliga lönen under de 24 sista månaderna före arbetslösheten och uppgå till 75 %. Ersättningsperioden bör vara begränsad till 300 dagar för att gränsen skall fylla sitt syfte att skapa en positiv drivkraft för ett aktivt arbetssökande. Kommunerna bör ansvara för ersättningen till dem som inte längre omfattas. Den enskildes egenfinansiering bör öka för att stärka incitamenten till en lönebildning som medför en god tillgång till arbete. En sådan allmän arbetslöshetsförsäkring bör inrättas från 1997. Skyddet vid arbetslöshet måste sedan utvecklas vidare med hänsyn till den mer mångfasetterade arbetsmarknaden. Kristdemokraterna upprepar i motion Fi118 sitt tidigare krav på en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som ersätter nuvarande arbetslöshetsförsäkring och KAS enligt det system som infördes av fyrpartiregeringen år 1994. Ersättningsnivån bör vara minst 80 % (yrkande 28).
Arbetsmarknadsutskottet hänvisar till den pågående ARBOM-utredningen och avstyrker förslagen i de båda motionerna. Det saknas anledning att föregripa detta utredningsarbete anser arbetsmarknadsutskottet, som därför inte finner skäl att ta ställning i sak till förslaget om en återgång till den allmänna obligatoriska försäkring som fyrpartiregeringen införde år 1994. I en gemensam avvikande mening förordar Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna att en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring återinförs.
Finansutskottet anser i likhet med arbetsmarknadsutskottet att de båda motionerna inte bör föranleda någon åtgärd. Utskottet avstyrker således motionerna A49 (m) yrkande 39 och Fi118 (kds) yrkande 28.
Finansiering av höjningen av ersättningsnivån
Vänsterpartiet vill enligt motion Fi116 ha en återgång till 80 % ersättningsnivå. Finansiering bör inte ske genom besparingar på försäkringens utgiftssida. I stället bör höjningen i första hand finansieras externt inom det samlade budgetalternativ som Vänsterpartiet redovisat. Tänkbart är också en mycket måttlig höjning av arbetsmarknadsavgiften eller en begränsad höjning av bolagsskatten. Ett annat alternativ är att den växling av uttaget av arbetsgivaravgifter som föreslås i proposition 209 inte genomförs. Med ett fortsatt system med sänkt sjukförsäkringsavgift och höjd arbetsmarknadsavgift kan arbetslöshetsförsäkringen tillföras medel för ändamålet (yrkande 52). Miljöpartiet de gröna anser enligt motion Fi117 att den nuvarande grundnivån i arbetslöshetsförsäkringen, 230 kr, är för låg. Ersättningsnivån bör vara 80 % för lägre avlönade, vilket bör finansieras genom införandet av ett s.k. brutet tak som för närvarande bör motsvara 4,2 basbelopp eller 12 700 kr (yrkande 65). Vid inkomster därutöver bör ersättningen vara 80 % för den del av inkomsten som ligger under brytpunkten och 40 % för återstoden (yrkande 64).
Arbetsmarknadsutskottet hänvisar även i denna fråga till den pågående ARBOM- utredningen som bl.a. kommer att ta upp frågor med anknytning till försäkringens finansiering. Något skäl att föregripa utredningsarbetet finns inte, anser arbetsmarknadsutskottet som avstyrker förslagen i de båda motionerna. Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna biträder i var sin avvikande mening sina respektive motionsförslag.
Enligt finansutskottets mening bör ersättningsnivån inom arbetslöshetsförsäkringen höjas till 80 % den 1 januari 1998. Utskottet anser i likhet med regeringen att höjningen skall finansieras fullt ut genom besparingar på arbetslöshetsförsäkringens utgiftssida och att finansieringen av höjningen skall vara säkerställd innan något förslag framläggs. I propositionen anges ett antal tänkbara besparingsalternativ som enligt finansutskottets mening bör kunna ligga till grund för fortsatta överväganden. Det gäller dels möjligheten att begränsa uppräkningen av ersättningen på grund av löneavtal till högst 2 %, dels möjligheten att samordna arbetslöshetsersättningen med avgångsvederlag, semesterersättning och föräldrapenning. Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets uppfattning att det i dag gällande maximala beloppet för dagpenning enligt 17 § första stycket inte bör höjas i samband med att ersättningsnivån höjs till 80 %. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna Fi116 (v) yrkande 52 och Fi117 (mp) yrkandena 64 och 65.
Förslag på tilläggsbudget
Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för löpande budgetår på tilläggsbudget göra en ny beräkning av statsinkomster samt ändra anslag och anvisa nya anslag. Så har skett i ett antal propositioner under innevarande budgetår, vilket finansutskottet senast redovisat i betänkandet 1995/96:FiU10. I propositionerna 207 (s. 32-37) och 222 (s. 3.1-3.7) återfinns sammanfattningar av de förslag som nu läggs fram för riksdagens beslut samt de förslag som aviseras. Regeringen anger att flera av förslagen mot bakgrund av ärendets natur har beretts i annan ordning än vad som normalt sker när en längre beredningstid står till buds. Regeringen har tidigare uttalat att för att bibehålla förtroendet för de offentliga finanserna skall utgiftsökningar och inkomstminskningar vara fullt finansierade genom samtidigt beslutade utgiftssänkningar eller inkomstökningar (prop. 1994/95:100 bil. 1). Regeringen redovisar i förevarande proposition hur förslagen skall finansieras. De anslagsförändringar som föreslås på tilläggsbudget för budgetåret 1995/96 innebär en bruttoökning som uppgår till 3 miljarder kronor. De finansieras genom lika stora inleveranser från det statliga bolaget Securum.
Tabell 7 Specifikation av förändringar i utgiftsanslagen för budgetåret 1995/96 i förhållande till statsbudgeten 1000-tal kronor Belopp Förslag till Förändring i stats- nytt anslags- Ökning (+) budgeten belopp Minskning(-) Förslag Statschefen och regeringen Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen, reservationsanslag 1 000 000 +1 000 000
Näringsdepartementet Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt, reservationsanslag 1 000 000 +1 000 000
Miljödepartementet Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning, reservationsanslag 100 000 1 100 000 +1 000 000
Summa totalt 100 000 3 100 000 +3 000 000
Finansiering Utdelning från Securum +3 000 000
Ytterligare utdelning från Securum på 3 miljarder kronor används som finansiering av förändringar på inkomstsidan under budgetåren 1995/96-1999. I praktiken avses dessa medel inlevereras under åren 1997 och 1998.
Förfarandet att använda indragningar från Securum som finansieringskälla kritiseras i två motioner. I motion Fi109 (m) anförs att endast 2,8 miljarder kronor av den av regeringen totalt föreslagna inleveransen från Securum bör tas i anspråk. Detta belopp motsvarar bortfallet av stämpelskatt åren 1996 och 1997. Vad i övrigt kan erhållas vid en avveckling av Securum bör användas för att nedbringa budgetunderskottet och statsskulden. I motion Fi110 (fp) avvisas bestämt den enligt motionärerna undermåliga finansieringen av regeringens förslag. Enligt motionärerna sänker förslaget trovärdigheten i den pågående budgetsaneringen. Att använda inleveranser från Securum, vilket i praktiken innebär fastighetsförsäljningar till statlig konsumtion är oacceptabelt. De fastigheter som Securum äger har staten övertagit som en följd av bankkrisen. Försäljning av dessa har i tidigare skede betraktats som en återbetalning av bankstöd. Kostnaderna för bankstödet lånades upp och belastar nu statsskulden. Det enda rimliga är, menar motionärerna, att intäkter från fastigheter som försäljs används till att betala av på statsskulden.
Finansutskottet konstaterade vid behandlingen av den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150, bet. FiU10) att de ändringar som då gjordes på tilläggsbudget innebar att utgifterna på statsbudgeten för innevarande budgetår 1995/96 minskat med omkring 1,3 miljarder kronor. Sammantaget hade därmed ändringarna på tilläggsbudget under innevarande budgetår inneburit en nettobelastning om ca 1,2 miljarder kronor. Utskottet noterar med tillfredsställelse att de förslag till ökade utgifter på tilläggsbudget som nu läggs fram i proposition 222 är finansierade. De av utskottet tillstyrkta utgiftsökningarna avser en engångsvis uppbyggnad av tre anslag. Utskottet har inga invändningar mot finansieringen.
Övrigt Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen
Enligt lagen (1991:1047) om sjuklön utges inte sjuklön för den första dagen i sjuklöneperioden. För de följande dagarna i sjuklöneperioden utgör sjuklönen 75 % av anställningsförmånerna. Sjuklöneperioden omfattar den första dag arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom och de därpå följande 13 kalenderdagarna. Om sjukperioden fortsätter efter sjuklöneperioden utges ersättning i form av sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. I proposition 1995/95:209 har regeringen föreslagit att sjuklöneperioden fr.o.m. den 1 januari 1997 skall förlängas från två till fyra veckor.
I motion Fi110 (fp) krävs att riksdagen skall upphäva beslutet om förlängning av sjuklöneperioden (yrkande 9). Enligt motionärerna kommer de nya reglerna att slå särskilt hårt mot mindre och medelstora företag, dvs. just de företag som regeringen säger sig värna om. I motion A46 (kds) begärs att riksdagen beslutar att dagens regler för arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen skall gälla även fortsättningsvis (yrkande 10). Enligt motionärerna skulle en förlängd sjuklöneperiod verka hämmande för tillväxten och försvåra för dem som inte har god hälsa att få en anställning,
Socialförsäkringsutskottet konstaterar i sitt yttrande (SfU6y) att regeringen i proposition 1995/96:209 har lämnat förslag om att sjuklöneperioden skall förlängas från 14 till 28 dagar fr.o.m. den 1 januari 1997. Avsikten är att riksdagen skall behandla denna proposition jämte motioner under hösten. Med hänsyn därtill anser socialförsäkringsutskottet att det för närvarande inte är påkallat med någon åtgärd från riksdagens sida i denna fråga och avstyrker bifall till de två aktuella motionsyrkandena.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet angående frågans hantering. Utskottet avstyrker därför motionerna Fi110 (fp) yrkande 9 och A46 (kds) yrkande 10.
Rehabilitering
I motion A49 (m) begärs ett nytt system för rehabilitering. I motionen ifrågasätts det nuvarande rehabiliteringssystemets effektivitet (yrkande 53). Enligt motionärerna är lagstiftning och kontroll sannolikt lika problematiska som verktyg här som på flertalet andra områden som är relaterade till den moderna arbetsmarknaden. Motionärerna anser att det vore mer ändamålsenligt att bygga ett rehabiliteringssystem på ett mera direkt samarbete med företagen. Överenskommelser med företag om att dessa svarar för preciserade rehabiliteringsuppgifter vore troligen bättre än den nuvarande institutionaliseringslinjen.
Enligt motion Fi116 (v) bör förslaget från Arbetsmarknadspolitiska kommittén (SOU 1996:34) om en samordnad rehabilitering nu genomföras (yrkande 27). Enligt förslaget skall försäkringskassan, arbetsförmedlingen och kommunen bilda samverkansorganisation på lokal nivå för planering och beställning av rehabiliterings- och andra arbetsförberedande insatser.
Socialförsäkringsutskottet redogör i sitt yttrande (SfU6y) för nuvarande regelsystem när det gäller rehabilitering liksom för pågående utrednings- och beredningsarbete samt riksdagens tidigare uttalanden när det gäller behovet av ett väl fungerande rehabiliteringsarbete. Socialförsäkringsutskottet pekar förutom på de föreliggande förslagen från Arbetsmarknadspolitiska kommittén även på det pågående arbetet i Sjuk- och arbetsskadekommittén. Enligt socialförsäkringsutskottets mening bör det omfattande utrednings- och beredningsarbetet som för närvarande pågår avvaktas. Motionerna bör därför avslås. Avvikande meningar har anmälts av företrädarna för Moderata samlingspartiet och Vänsterpartiet till förmån för deras respektive motionsyrkanden.
Finansutskottet anser i likhet med socialförsäkringsutskottet att det för närvarande med hänsyn till pågående arbete inom området inte är påkallat med några initiativ från riksdagens sida när det gäller rehabiliteringsfrågorna. Utskottet avstyrker därför motionerna A49 (m) yrkande 53 och Fi116 (v) yrkande 27.
Förtidspensionering
I motion Fi116 (v) anförs att förtidspensionering fr.o.m. årsskiftet 1996/97 kommer att medges endast på grund av medicinska skäl. Även om förtidspensioneringen som metod bör minimeras blir enligt motionärerna pressen på individen i dagens arbetsmarknadsläge orimligt stor. En modifierad s.k. äldreregel vid förtidspension bör därför prövas tillsammans med andra kompletterande åtgärder (yrkande 28).
Socialförsäkringsutskottet tar upp frågan i sitt yttrande (SfU6y) till finansutskottet. Socialförsäkringsutskottet redovisar inledningsvis gällande regler, vilka främst tar sikte på nedsatt arbetsförmåga som grund för förtidspensionering. I fråga om försäkrad som fyllt 60 år gäller för närvarande de s.k. äldrereglerna. Bedömningen gäller därvid främst den försäkrades förmåga och möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete. Dessa äldreregler upphör dock att gälla vid årsskiftet 1996/97 (prop. 1994/95:147, bet. SfU10, rskr. 343).
I den proposition som föregick riksdagsbeslutet uppgav regeringen att det är av stor vikt att uppkomna kostnader på grund av sjukdom och arbetslöshet i största möjliga utsträckning hanteras inom socialförsäkringen respektive arbetsmarknadspolitiken. En sådan strävan skulle enligt regeringen underlätta politiska prioriteringar mellan olika politikområden samt bidra till att stärka tilltron till systemen. Särskilt viktigt var detta enligt regeringen när de olika ersättningssystemen utsätts för stort ekonomiskt tryck. Förslaget skulle därför enligt propositionen ses som ett första steg mot en renodling av förtidspensioneringen till att ge ersättning vid nedsatt arbetsförmåga på grund av medicinska faktorer. För att avskaffandet av äldrereglerna inte skulle få orimliga sociala konsekvenser skulle ändringen enligt regeringen genomföras i samband med att särskilda åtgärder görs inom arbetsmarknadspolitiken för äldre personer i arbetskraften.
Socialförsäkringsutskottet delade regeringens bedömning och tillstyrkte lagändringen. Riksdagen biföll utskottets förslag. Socialförsäkringsutskottet anger nu i sitt yttrande att man vidhåller sin tidigare uppfattning att det är motiverat att avskaffa de s.k. äldrereglerna. Motionsyrkandet avstyrks således av utskottet. Representanterna för Vänsterpartiet och Miljöpartiet har gemensamt anmält en avvikande mening i frågan.
Finansutskottet gör inget annat ställningstagande än socialförsäkringsutskottet och avstyrker därför motion Fi116 (v) yrkande 28.
Samordning av olika ersättningssystem
I motion Fi117 (mp) begärs tillkännagivanden om behovet av samordning av olika ersättningssystem och om en parlamentarisk beredning för samordning av sådana system (yrkandena 58 och 59). Motionärerna pekar på att det för närvarande finns en stor mängd ersättningssystem för människor som är sjuka, arbetslösa, har sociala problem, deltar i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller genomgår utbildning. Enligt vad som anförs i motionen skulle en bättre organisatorisk samverkan på lokal nivå underlättas av en samordning eller sammanslagning av olika ersättningssystem.
Ersättningssystemen är nu under utredning i olika sammanhang och motionärerna menar att det finns tecken på att resultaten kan medföra ytterligare splittring mellan systemen. För att få den nödvändiga samordningen och överblicken bör därför en parlamentarisk beredning tillsättas med uppgift att utarbeta ett samlat och samordnat förslag för de olika ersättningssystemen. Beredningen bör ske snabbt och bygga på den information och det arbete som gjorts av de kommittéer och utredningar som har och har haft till uppgift att se över olika ersättningssystem, anförs i motionen.
Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande (SfU6y) att de olika sociala ersättningssystemen främst har till uppgift att trygga människors ekonomi genom en omfördelning av resurser när de drabbas av mer eller mindre oförutsedda händelser som exempelvis ohälsa eller arbetslöshet. I det pågående utredningsarbetet finns enligt socialförsäkringsutskottet en strävan till en renodling av de olika ersättningssystemen. Som exempel anges arbetet i Sjuk- och arbetsskadekommittén samt pågående utredningar om arbetslöshetsersättningen och studiestödssystemet. Socialförsäkringsutskottet pekar särskilt på att Sjuk- och arbetsskadekommittén skall ägna speciell uppmärksamhet åt samspelet mellan olika ersättningssystem och att bättre harmonisera reglerna i olika delar av trygghetssystemet. Socialförsäkringsutskottet utgår för sin del från att samspelet mellan olika ersättningssystem särskilt uppmärksammas i det fortsatta utrednings- och beredningsarbetet och förordar att motion Fi117 (mp) avstyrks i denna del. Miljöpartiet har anmält en avvikande mening till förmån för sitt motionsyrkande.
Finansutskottet konstaterar att de problem som uppmärksammats i motionen spänner över flera politikområden. Förutom socialföräkringen berörs inte minst också arbetsmarknadspolitiken och arbetslöshetsförsäkringen. Av statsfinansiella skäl är det angeläget att olika offentliga åtaganden noga prövas och att möjligheterna att minska utgifterna tas till vara. Finansutskottet vill peka på behovet av bättre samspel mellan de olika ersättningssystemen, tydligare avgränsning mellan systemen och behovet av harmonisering av reglerna. Ett arbete med denna inriktning pågår sedan några år. Finansutskottet utgår från att regeringen ägnar stor uppmärksamhet åt samordningsfrågorna i den fortsatta beredningen av förslagen från Arbetsmarknadpolitiska kommittén och Sjuk- och arbetsskadekommittén. Utskottet ser för närvarande inte behov av någon parlamentarisk beredning. Något särskilt initiativ från riksdagens sida är därför inte påkallat. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion Fi117 (mp) yrkandena 58 och 59.
Förmånsrätt och lönegaranti
I motion A49 (m) begärs förslag till ändring i förmånsrättslagen beträffande förmånsrätt för skattefordringar och ett tillkännagivande till regeringen om reformering av systemet med löneförmånsrätt och lönegaranti (yrkandena 23 och 24). Motionärerna anser att skatteförmånsrätten är en väsentlig omständighet när företag skall räddas genom rekonstruktion. Vid rekonstruktioner är det mycket små marginaler som avgör om en rekonstruktion skall komma till stånd eller inte. Därför bör, enligt motionärernas mening, skatteförmånsrätten tas bort. Ett mer jämbördigt regelsystem för samtliga fordringsägare, inklusive staten, skulle vara till fördel för alla parter. Om staten tvingas att bevaka sina fordringar på samma villkor som övriga fordringsägare skulle dessutom, anser motionärerna, oseriös företagsamhet sannolikt kunna upptäckas betydligt snabbare än vad som sker i dag. När det gäller lönegarantin anför motionärerna att nuvarande bestämmelser innebär risker för en snedvridning av konkurrensen genom s.k. bekvämlighetskonkurser. I motionen föreslås förenklingar som, enligt motionärerna, innebär ett fortsatt gott grundskydd för arbetstagarna, eliminering av riskerna för snedvridning av konkurrensen, förenklad administration och minskade utgifter för staten. Förslaget går bl.a. ut på att de medel som betalats in av arbetsgivarna till lönegarantifonden i stället skall betalas till försäkringskassan. Vidare bör, anser motionärerna, den koppling som i dag finns mellan lönegarantibestämmelserna och förmånsrätten upphävas.
Lagutskottet erinrar i sitt yttrande (LU6y) till finansutskottet om att regeringen i slutet av år 1995 beslutat om direktiv till en kommitté med uppgift att utreda frågor om bl.a. förmånsrätt i konkurs och lönegaranti. I yttrandet gör lagutskottet en översiktlig redovisning av lagstiftningen på området och av kommitténs utredningsuppdrag. Kommitténs huvuduppgift är att ta ställning till dels om statens förmånsrätt för skatter bör slopas, dels om företagshypotek bör ges en annan ställning än det har i dag och dels om arbetstagares löneskydd vid arbetsgivarens konkurs kan förbättras utan att statens kostnader för lönegarantin ökar. Av direktiven framgår att utredningen är oförhindrad att lägga fram förslag som innebär att kopplingen mellan lönegarantin och förmånsrätten löses upp. Lagutskottet erinrar om att motionsyrkanden liknande de nu aktuella prövades i början av juni 1996 i samband med att riksdagen antog lagen om företagsrekonstruktion (bet. 1995/96:LU11 s. 28). Enligt lagutskottet har några nya omständigheter inte tillkommit som bör föranleda att riksdagen nu frångår de ställningstaganden som gjordes tre veckor tidigare. Lagutskottet anser därför att de aktuella motionsyrkandena för närvarande inte bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd. En avvikande mening har anmälts av företrädarna för Moderata samlingspartiet.
Finansutskottet konstaterar för sin del att några nya omständigheter inte föreligger i förhållande till läget för en månad sedan. Riksdagens beslut med anledning av föreliggande motionskrav bör därför inte nu omprövas. Finansutskottet intar således samma ståndpunkt som lagutskottet och avstyrker motion A49 (m) yrkandena 23 och 24.
Stöd till kulturarbetare
Enligt motion Fi117 (mp) bör regeringen lägga fram förslag om förändring av stödet till kulturarbetare (yrkande 23). Stödet bör vara generellt och utformas som ett konstnärstillägg motsvarande 70 % av inkomsten upp till 50 000 kr per år och utgå med högst 35 000 kr. Vid en inkomst överstigande 80 000 kr per år bör stödet avtrappas för att helt upphöra vid en årsinkomst om 150 000 kr.
Kulturutskottet hänvisar i sitt yttrande (KrU12y) till att Kulturutredningen i sitt slutbetänkande Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84) har ägnat frågan om ett generellt konstnärsstöd särskild uppmärksamhet (s. 254-258 samt 661-689). En av de stödformer som har övervägts är ett konstnärstillägg med samma principiella utformning som föreslås i motion Fi117. Utredningen gör bedömningen att en stödform av detta slag inte bör införas. Efter remissbehandling av Kulturutredningens betänkande bereds ärendet i regeringskansliet. Avsikten är att en kulturproposition skall föreläggas riksdagen i samband med budgetpropositionen i september månad. Kulturutskottet anser att beredningsarbetet inte bör föregripas, varför motion Fi117 (mp) bör avstyrkas vad avser de förslag som faller inom kulturutskottets beredningsområde. Till yttrandet har fogats en avvikande mening från Miljöpartiet de grönas företrädare.
Finansutskottet har inte anledning att göra någon annan bedömning av förslaget dn kulturutskottet och avstyrker därmed motion Fi117 (mp) yrkande 23.
Hemställan
Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken 1. beträffande målet om en halvering av den öppna arbetslösheten att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:207 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi109 yrkande 2, 1995/96:Fi110 yrkande 2, 1995/96:Fi111 yrkandena 3 och 4, 1995/96:Fi112 yrkande 2, 1995/96:Fi113 yrkande 2 och 1995/96:Fi117 yrkande 5 godkänner vad regeringen har anfört om målet att halvera den öppna arbetslösheten till 4 procent år 2000, res. 1 (m, fp, kds) res. 2 (v) res. 3 (mp) 2. beträffande kontinuerlig rapportering om sysselsättningen m.m. att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A49 yrkande 55 och 1995/96:Fi115 yrkande 1, res. 4 (m, fp) 3. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:207 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1995/96:A49 yrkandena 1, 2 och 40, 1995/96:Fi109 yrkande 1, 1995/96:Fi110 yrkande 1, 1995/96:Fi111 yrkandena 1 och 2, 1995/96:Fi112 yrkande 1, 1995/96:Fi113 yrkande 1, 1995/96:Fi117 yrkandena 1-4, 6 och 42 godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen har förordat samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 5 (m, fp, kds) res. 6 (v) res. 7 (mp) 4. beträffande utgiftstak och fördelning på utgiftsområden att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi109 yrkandena 3 och 4 samt 1995/96:Fi110 yrkande 3, res. 8 (m) res. 9 (fp) 5. beträffande studier av internationella exempel att riksdagen avslår motion 1995/96:A49 yrkande 3, res. 10 (m, fp) 6. beträffande svensk arbetsmarknad i ett europeiskt perspektiv att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi125, res. 11 (m, fp, kds) 7. beträffande Riksbankens uppgifter att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi114, Skattepolitiken 8. beträffande fördelningspolitiska effekter av skattepolitiken att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi116 yrkandena 2 och 3, res. 12 (v) res. 13 (m) - motiv. 9. beträffande tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 5 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 4, 1995/96:Fi117 yrkande 15 och 1995/96:Fi129 antar regeringens förslag till lag om tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall, res. 14 (m) res. 15 (v, mp) 10. beträffande fastighetsskatt att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi115 yrkande 2 och 1995/96:Fi118 yrkande 1 res. 16 (m) res. 17 (fp, kds) 11. beträffande stämpelskatt för AP-fonden att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 6 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,
12. beträffande skatter och avgifter på motorfordon att riksdagen med anledning av proposition 1995/96:222 yrkandena 1-3 och med bifall till motion 1995/96:Fi133 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 5 och 1995/96:Fi117 yrkandena 18-20 samt 1995/96:Fi120 yrkande 1 antar regeringens förslag till dels lag om ändring i lagen (1996:537) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon med den ändringen att övergångsbestämmelserna erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag 1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1996. 2. Ändringarna i 4 § första stycket 1 och 8 § 1 träder dock i kraft den 1 augusti 1996. 3. 3. De nya Försäljningskatt lydelserna av 4 § enligt 8 § 1 skall första stycket 1 inte tas ut om och 8 § 1 skall skattskyldighet tillämpas om inträtt efter den skattskyldighet 11 juni 1996. inträtt efter den 10 juni 1996. 4. Äldre 4. I övrigt gäller föreskrifter gäller äldre föreskrifter fortfarande i fråga i fråga om om förhållanden som förhållanden som hänför sig till hänför sig till tiden före tiden före ikraftträdandet. ikraftträdandena.
dels lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327), dels lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343) med den ändringen att övergångsbestämmelserna erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1996. 2. Har skyldighet 2. Har skyldighet att betala att betala skrotningsavgift skrotningsavgift inträtt efter den inträtt efter den 11 juni 1996 skall 10 juni 1996 skall avgift tas ut även avgift tas ut även i de fall i de fall försäljningsskatt försäljningsskatt inte skall betalas inte skall betalas för sådana fordon för sådana fordon enligt lagen enligt lagen (1978:69) om (1978:69) om försäljningsskatt försäljningsskatt på motorfordon. på motorfordon. 3. För personbilar som är inrättade för drift med elektricitet från batterier i fordonet skall inte skrotningsavgift tas ut för tiden till och med den 31 december 1997. res. 18 (m) res. 19 (v) res. 20 (mp) 13. beträffande tobaksskatt att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 4 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
14. beträffande regler för sparande i allemansfond att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 7 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi110 yrkande 6, 1995/96:Fi118 yrkande 2 och 1995/96:Fi120 yrkande 2 antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1851) om skattelättnader för sparande i allemansfond, res. 21 (m, kds) res. 22 (fp) 15. beträffande företagsbeskattning att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi116 yrkandena 7 och 9, res. 23 (v) 16. beträffande dubbelbeskattning av aktier och riskkapitalavdrag att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A46 yrkandena 5 och 6, 1995/96:A49 yrkandena 5 och 7, 1995/96:Fi110 yrkande 5, 1995/96:Fi116 yrkande 6 och 1995/96:Fi118 yrkandena 3, 6 och 7, res. 24 (m, fp, kds) res. 25 (v) res. 26 (mp) - motiv. 17. beträffande avdragsrätt för periodiseringsfonder att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 8 och 1995/96:Fi118 yrkande 4, res. 27 (m, fp, kds) res. 28 (v) 18. beträffande förmögenhetsbeskattning av aktier att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi117 yrkandena 33 och 34, res. 29 (m, kds) res. 30 (mp) 19. beträffande åtgärder för enskilda näringsidkare och fåmansföretag att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A49 yrkande 6 och 1995/96:Fi110 yrkande 8, res. 31 (m, fp, kds) 20. beträffande beskattning av royalty och patent, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A46 yrkande 7 och 1995/96:A49 yrkandena 8 och 9, res. 32 (m, fp, kds) 21. beträffande nedsättning av socialavgifter att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A49 yrkandena 12-14, 1995/96:Fi110 yrkande 4, 1995/96:Fi116 yrkande 10, 1995/96:Fi117 yrkandena 25 och 38 samt 1995/96:Fi118 yrkande 5, res. 33 (m) res. 34 (fp) res. 35 (v) res. 36 (mp) res. 37 (kds) 22. beträffande förmånsbeskattning av bilar att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A49 yrkande 19 och 1995/96:Fi117 yrkande 21, res. 38 (m) res. 39 (mp) res. 40 (v) - motiv. 23. beträffande inkomstbeskattning att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A49 yrkandena 11 och 15, 1995/96:Fi110 yrkande 7, 1995/96:Fi116 yrkande 11, 1995/96:Fi117 yrkande 22 och 1995/96:Fi118 yrkande 8, res. 41 (m, fp, kds) res. 42 (v) res. 43 (mp) 24. beträffande skatteuppbörd att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A46 yrkande 9, 1995/96:A49 yrkande 10 och 1995/96:Fi110 yrkande 10, res. 44 (m, fp, kds) 25. beträffande energibeskattningen att riksdagen avslår motion 1995/96:A49 yrkande 17, res. 45 (m) 26. beträffande skatteavdrag för yrkesfiskare att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi118 yrkande 35, res. 46 (m, kds) Näringspolitiken 27. beträffande program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 8 samt med avslag på motionerna 1995/96:A46 yrkandena 2 och 11, 1995/96:A49 yrkandena 4, 21 och 22, 1995/96:Fi117 yrkandena 32, 35-37, 39, 40 och 56, 1995/96:Fi119 yrkande 1, 1995/96:Fi134, 1995/96:Fi135, 1995/96:Fi136 och 1995/96:Fi137 till Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 000 000 000 kr, res. 47 (m) res. 48 (fp) res. 49 (mp) res. 50 (kds) 28. beträffande översyn av reglerna inom tjänstesektorn att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A45 yrkande 1, 1995/96:A46 yrkande 12, 1995/96:A49 yrkandena 16 och 18 och 1995/96:Fi117 yrkande 41, res. 51 (m, fp, kds) res. 52 (mp) 29. beträffande stöd till jordbruket att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A49 yrkandena 45-48, 1995/96:Fi116 yrkande 14, 1995/96:Fi118 yrkandena 30 och 34, 1995/96:Fi119 yrkande 2 och 1995/96:Fi132, res. 53 (m) res. 54 (v) res. 55 (mp) res. 56 (kds) 30. beträffande patentavgifter att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi116 yrkande 13,
31. beträffande privatiseringar av statliga företag att riksdagen avslår motion 1995/96:A49 yrkande 25, res. 57 (m, fp, kds) 32. beträffande insatser för svensk formgivning att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi131,
33. beträffande program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 9 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 15, 1995/96:Fi117 yrkande 24, 1995/96:Fi119 yrkande 3 och 1995/96:Fi123 yrkande 12 till Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under första huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 000 000 000 kr, res. 58 (m) res. 59 (fp) res. 60 (v) res. 61 (mp) 34. beträffande program för omställning till hållbar utveckling att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 10 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 16, 1995/96:Fi119 yrkande 4 och 1995/96:Fi123 yrkande 13 beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under fjortonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning med 1 000 000 000 kr, res. 62 (m) res. 63 (fp) res. 64 (v) 35. beträffande kretsloppsanpassade system att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi117 yrkandena 7-14, res. 65 (mp) 36. beträffande stöd till energiprojekt att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi118 yrkandena 31-33, res. 66 (kds) 37. beträffande miljöanpassat transportsystem att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi117 yrkande 16, res. 67 (mp) 38. beträffande åtgärder för att begränsa buller att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi117 yrkande 17, res. 68 (mp) 39. beträffande tredjepartsfinansiering för ekologiskt hållbar tillväxt att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi116 yrkande 12, res. 69 (v) 40. beträffande särskilda insatser för omstrukturering i vissa kommuner och landsting att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 11 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi119 yrkande 5 och 1995/96:Fi123 yrkande 10 godkänner den föreslagna användningen av medel på det under sjunde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Särskilda insatser för vissa kommuner och landsting, res. 70 (m) res. 71 (fp) 41. beträffande upphandling i konkurrens att riksdagen avslår motion 1995/96:A49 yrkande 20, res. 72 (m, fp) 42. beträffande övriga kommunala frågor att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi117 yrkande 43, res. 73 (mp)
Utbildning för tillväxt 43. beträffande vuxenutbildning att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 12 samt med avslag på motionerna 1995/96:A49 yrkande 33 och 1995/96:Fi121 yrkandena 1, 2 och 4 godkänner att en utbildningssatsning görs i enlighet med de riktlinjer som regeringen förordar, res. 74 (m) 44. beträffande innehållet i utbildningarna m.m. att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A49 yrkande 35 och 1995/96:Fi117 yrkande 50, res. 75 (m, mp) 45. beträffande arbetslösa med specifika läs- och skrivsvårigheter
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi117 yrkande 51, res. 76 (mp) 46. beträffande ökade insatser från näringslivet i utbildningen att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi117 yrkande 52, res. 77 (mp) 47. beträffande lärlingsutbildningen att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A49 yrkande 42 och 1995/96:Fi117 yrkande 54, res. 78 (m, fp, mp, kds) 48. beträffande fördelning av vuxenutbildningssatsningen mellan folkbildningen och komvux att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi116 yrkandena 18 och 19, 1995/96:Fi118 yrkandena 10 och 11 samt 1995/96:Fi126, res. 79 (v) res. 80 (kds) 49. beträffande särskilt utbildningsbidrag att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi116 yrkandena 20 och 22, 1995/96:Fi117 yrkande 60 samt 1995/96:Fi127 yrkandena 1 och 2, res. 81 (v) res. 82 (mp) 50. beträffande barntillägget i svuxa att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi118 yrkande 12, res. 83 (kds) 51. beträffande högskoleutbyggnaden att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi118 yrkande 9, res. 84 (kds) 52. beträffande kvalitet i utbildningen att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A49 yrkande 34, 1995/96:Fi121 yrkande 5 och 1995/96:Fi123 yrkande 11, res. 85 (m, fp, kds) 53. beträffande forskningsområden av särskild betydelse för Sverige att riksdagen avslår motion 1995/96:A49 yrkande 37, res. 86 (m) 54. beträffande utbytet mellan högskolor och näringsliv att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi117 yrkande 53, res. 87 (mp, kds) 55. beträffande stiftelsehögskolan i Jönköping att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi128, res. 88 (m) 56. beträffande individuella utbildningskonton att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A46 yrkande 8, 1995/96:A49 yrkande 36, 1995/96:Fi118 yrkande 13 och 1995/96:Fi121 yrkande 3, res. 89 (m, fp, kds) 57. beträffande betygskomplettering att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi116 yrkande 17, res. 90 (v) 58. beträffande nationell skolpeng att riksdagen avslår motion 1995/96:A49 yrkande 32, res. 91 (m) 59. beträffande databas om forskning att riksdagen avslår motion 1995/96:A49 yrkande 38, res. 92 (m) 60. beträffande ny utbildningsorganisation i Norrland att riksdagen avslår motion 1995/96:A49 yrkande 50, res. 93 (m) 61. beträffande svenskundervisning för invandrare att riksdagen avslår motion 1995/96:A49 yrkande 49, res. 94 (m) 62. beträffande utbildning i företagande att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A46 yrkande 1, 1995/96:Fi117 yrkande 31 och 1995/96:Fi118 yrkande 14, res. 95 (mp, kds)
Arbetsmarknad för ökad sysselsättning 63. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A46 yrkande 13, 1995/96:A49 yrkande 41 i denna del, 1995/96:Fi116 yrkande 1, 1995/96:Fi117 yrkandena 44 och 45 samt 1995/96:Fi123 yrkande 1, res. 96 (m, fp, kds) res. 97 (v) res. 98 (mp) 64. beträffande uppföljning av arbetsmarknadspolitiken att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A49 yrkande 41 i denna del, 1995/96:Fi116 yrkande 24, 1995/96:Fi117 yrkande 55, 1995/96:Fi118 yrkandena 15 och 17 samt 1995/96:Fi123 yrkande 2 i denna del, res. 99 (m) res. 100 (fp) res. 101 (v) res. 102 (mp) res. 103 (kds) 65. beträffande övergripande mål för Arbetsmarknadsverket att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 23 och 1995/96:Fi118 yrkande 16, res. 104 (v) res. 105 (kds) 66. beträffande arbetsförmedling och arbetsmarknadsinstitut att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 15 samt med avslag på motion 1995/96:Fi123 yrkande 6 godkänner regeringens förslag att högst 620 000 000 kr av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten under budgetåret 1997, res. 106 (fp) 67. beträffande lokal samverkan i arbetsförmedlingsnämnderna att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkandena 16 och 17 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 25 och 1995/96:Fi122 yrkandena 2 och 3 dels godkänner regeringens förslag i fråga om sammansättningen av arbetsförmedlingsnämnderna, dels godkänner regeringens förslag att det bör finnas en arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun, res. 107 (m) res. 108 (v) 68. beträffande aktivitetsstöd att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkandena 18 och 26 i denna del samt med avslag på motion 1995/96:Fi116 yrkandena 26 och 50 i denna del dels godkänner regeringens förslag om att sammanföra bidragen till deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder till ett aktivitetsstöd och nivån på sådant stöd, dels godkänner regeringens förslag till besparingar i fråga om aktivitetsstödet, res. 109 (v) 69. beträffande individuella handlingsplaner att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi116 yrkande 29, res. 110 (v) 70. beträffande platsförmedling att riksdagen avslår motion 1995/96:A49 yrkande 44, res. 111 (m) 71. beträffande arbetsmarknadsutbildningens inriktning att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 26 i denna del samt med avslag på motion 1995/96:Fi116 yrkande 50 i denna del godkänner regeringens förslag till besparingar i fråga om upphandlad arbetsmarknadsutbildning, res. 112 (v) 72. beträffande arbetsmarknadsutbildning för handikappade och utomnordiska medborgare att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 19 samt med avslag på motion 1995/96:Fi122 yrkande 4 godkänner regeringens förslag i fråga om utomnordiska medborgares och arbetshandikappades rätt att studera inom det reguljära utbildningsväsendet motsvarande grundskole- och gymnasienivå inom ramen för arbetsmarknadsutbildning, res. 113 (m) 73. beträffande arbetsplatsintroduktion att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 20 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 21 och 1995/96:Fi118 yrkande 18 godkänner regeringens förslag att anställningskravet vid arbetsplatsintroduktion slopas fr.o.m. den 1 september 1996, res. 114 (v) res. 115 (kds) 74. beträffande datortek att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi116 yrkande 30, res. 116 (v) 75. beträffande rekryteringsstöd och beredskapsarbete att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkandena 21 och 26 i denna del samt med avslag på motion 1995/96:Fi116 yrkandena 32 och 50 i denna del dels godkänner regeringens förslag om bidragsnivåer och bidragsvillkor vid rekryteringsstöd och statsbidrag till beredskapsarbete av tjänstekaraktär, dels godkänner regeringens förslag till besparingar i fråga om rekryteringsstödet, res. 117 (v) 76. beträffande utbildningsvikariat att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 22 samt med avslag på motion 1995/96:Fi116 yrkandena 31 och 33 godkänner regeringens förslag i fråga om bidragsnivåer och bidragsvillkor vid utbildningsvikariat, res. 118 (v) 77. beträffande arbetslivsutveckling (ALU) att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 13 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 34, 1995/96:Fi118 yrkande 19 och 1995/96:Fi123 yrkande 2 i denna del antar regeringens förslag till lag om arbetslivsutveckling, res. 119 (fp) res. 120 (v) res. 121 (kds) 78. beträffande pendlingsstöd att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 23 samt med avslag på motion 1995/96:Fi118 yrkande 20 godkänner regeringens förslag i fråga om villkoren för pendlingsstöd, res. 122 (kds) 79. beträffande invandrarna på arbetsmarknaden att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi116 yrkandena 35 och 36 samt 1995/96:Fi117 yrkande 71, res. 123 (v) res. 124 (mp) 80. beträffande offentliga tillfälliga arbeten för äldre att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkandena 14 och 24 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkandena 37-39, 1995/96:Fi117 yrkandena 46 och 47, 1995/96:Fi118 yrkande 21, 1995/96:Fi122 yrkandena 1 och 5, 1995/96:Fi123 yrkande 3 och 1995/96:Fi127 yrkande 3 dels antar regeringens förslag till lag om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa, dels godkänner regeringens förslag att äldre arbetslösa skall ges möjlighet till viss sysselsättning inom offentliga sektorn, res. 125 (m, fp, kds) res. 126 (v) res. 127 (mp) 81. beträffande arbetshandikappade på arbetsmarknaden att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A49 yrkande 54, 1995/96:Fi116 yrkandena 48 och 49, 1995/96:Fi118 yrkande 22, 1995/96:Fi123 yrkande 7, 1995/96:Fi124 och 1995/96:Fi130, res. 128 (m) res. 129 (fp) res. 130 (v) res. 131 (kds) 82. beträffande nya former för sysselsättning åt arbetslösa att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A49 yrkande 43, 1995/96:Fi117 yrkandena 30, 48 och 49, 1995/96:Fi118 yrkande 25 och 1995/96:Fi123 yrkande 4, res. 132 (m) res. 133 (fp) res. 134 (mp) res. 135 (kds) 83. beträffande näringslivets ansvar för ungdomars sysselsättning att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 40 och 1995/96:Fi118 yrkande 24, res. 136 (v) res. 137 (kds) 84. beträffande insatser för att öka kvinnors företagande att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 25 samt med avslag på motionerna 1995/96:A49 yrkande 52, 1995/96:Fi117 yrkande 57, 1995/96:Fi122 yrkande 6 och 1995/96:Fi123 yrkande 5 godkänner regeringens förslag i fråga om aktivitetsstöd/starta eget-bidrag till arbetslösa kvinnor, res. 138 (m) res. 139 (fp, v) res. 140 (mp) 85. beträffande arbetsrätten att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A45 yrkande 2, 1995/96:A46 yrkandena 3 och 4, 1995/96:A49 yrkandena 26, 28, 30 och 31, 1995/96:Fi116 yrkandena 45-47, 1995/96:Fi117 yrkandena 67-70 och 1995/96:Fi123 yrkande 8, res. 141 (m, fp, kds) res. 142 (v) res. 143 (mp) 86. beträffande lagen om anställningsskydd, m.m. att riksdagen avslår motion 1995/96:A49 yrkandena 27 och 29, res. 144 (m) 87. beträffande arbetstidsfrågor att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi116 yrkandena 42-44 och 1995/96:Fi117 yrkandena 26-28, res. 145 (v) res. 146 (mp) 88. beträffande sabbatsår att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi117 yrkande 29 och 1995/96:Fi118 yrkande 23, res. 147 (mp, kds) 89. beträffande regionalt stöd att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A49 yrkande 51 och 1995/96:Fi118 yrkande 27, res. 148 (m) res. 149 (kds) 90. beträffande kompetensutveckling att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 41 och 1995/96:Fi118 yrkande 26, res. 150 (v) res. 151 (kds) Arbetslöshetsförsäkringen
91. beträffande avslag på föreslagna ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkringen och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi116 yrkandena 51 och 53, 1995/96:Fi117 yrkandena 61, 62 och 66 samt 1995/96:Fi122 yrkandena 7 och 8 , res. 152 (m) res. 153 (v) res. 154 (mp) 92. beträffande arbetsvillkoret att riksdagen med anledning av proposition 1995/96:222 yrkandena 27 i denna del och 28 i denna del samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi117 yrkande 63 och 1995/96:Fi118 yrkande 29 i denna del dels godkänner vad utskottet anfört om arbetsvillkoret, dels antar 6 och 7 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring med den ändringen att 6 § skall erhålla den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelsen, dels antar 6 och 7 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd med den ändringen att 6 § skall erhålla den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelsen, res. 155 (mp) res. 156 (kds) 93. beträffande överhoppningsbar tid att riksdagen med anledning av proposition 1995/96:222 yrkandena 27 i denna del och 28 i denna del dels godkänner vad utskottet anfört om överhoppningsbar tid, dels antar 8 § i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring med den ändringen att paragrafen skall erhålla den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelsen, dels antar 8 § i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd med den ändringen att paragrafen skall erhålla den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelsen,
94. beträffande ersättningstid och ersättningsperiod att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkandena 27 i denna del och 28 i denna del och med avslag på motion 1995/96:Fi123 yrkande 9 dels godkänner vad utskottet anfört om ersättningstid och ersättningsperiod, dels antar 14 och 15 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, dels antar 14 och 15 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, res. 157 (fp) 95. beträffande dagpenningberäkningen att riksdagen med anledning av proposition 1995/96:222 yrkande 27 i denna del samt med avslag på motion 1995/96:Fi118 yrkande 29 i denna del dels godkänner vad utskottet anfört om dagpenningberäkningen, dels antar 20 § i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring med den ändringen att paragrafen skall erhålla den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelsen, res. 158 (kds) 96. beträffande avstängningsregler att riksdagen med anledning av proposition 1995/96:222 yrkandena 27 i denna del och 28 i denna del dels godkänner vad utskottet anfört om avstängningsregler, dels antar 29 § i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring med den ändringen att paragrafen skall erhålla den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelsen, dels antar 26 § i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd med den ändringen att paragrafen skall erhålla den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelsen,
97. beträffande ökning av antalet karensdagar att riksdagen dels godkänner vad utskottet anfört om ytterligare en karensdag, dels antar den ändring i 13 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring som framgår av den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelsen, dels antar den ändring i 13 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd som framgår av den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelsen, dels beslutar om sådan ändring av ingresserna till de i propositionen framlagda förslagen till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd som föranleds därav,
98. beträffande övergångsbestämmelser att riksdagen med anledning av proposition 1995/96:222 yrkandena 27 i denna del och 28 i denna del dels godkänner vad utskottet anfört om övergångsbestämmelserna, dels beslutar att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring skall erhålla den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelsen, dels beslutar att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd skall erhålla den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelsen,
99. beträffande lagförslagen i övrigt att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkandena 27 i denna del och 28 i denna del antar regeringens förslag till dels lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, dels lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, i den mån de inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,
100. beträffande ersättning till deltidsarbetslösa att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi116 yrkande 54, res. 159 (v) 101. beträffande allmän arbetslöshetsförsäkring att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A49 yrkande 39 och 1995/96:Fi118 yrkande 28, res. 160 (m, fp, kds) 102. beträffande finansiering av höjningen av ersättningsnivån att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 52 och 1995/96:Fi117 yrkandena 64 och 65, res. 161 (v) res. 162 (mp)
Övrigt 103. beträffande arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A46 yrkande 10 och 1995/96:Fi110 yrkande 9, res. 165 (m, fp, kds) res. 166 (v) 104. beträffande rehabilitering att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A49 yrkande 53 och 1995/96:Fi116 yrkande 27, res. 167 (m) res. 168 (v) 105. beträffande förtidspensionering att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi116 yrkande 28, res. 169 (v) 106. beträffande samordning av olika ersättningssystem att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi117 yrkandena 58 och 59, res. 170 (mp) 107. beträffande förmånsrätt och lönegaranti att riksdagen avslår motion 1995/96:A49 yrkandena 23 och 24, res. 171 (m) 108. beträffande stöd till kulturarbetare att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi117 yrkande 23. res. 172 (mp)
Stockholm den 5 juli 1996
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg (s), Bo Nilsson (s), Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Susanne Eberstein (s), Kristina Nordström (s), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kds), Sven-Erik Österberg (s), Per Bill (m), Lars Bäckström (v) och Bo Lundgren (m).
Reservationer
1. Målet om en halvering av den öppna arbetslösheten (mom. 1)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Målet om en halvering av den öppna arbetslösheten börjar med Arbetsmarknadsutskottet anför i och slutar med 4 % år 2000 bort ha följande lydelse:
Mål för arbetslösheten
Den nu viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken är att bekämpa arbetslösheten. I proposition 207 konkretiseras detta mål genom kravet att den öppna arbetslösheten måste halveras från 8 % år 1994 till 4 % år 2000. Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna Fi109 (m), Fi110 (fp) och Fi113 (kds): att när regeringen nu begränsar målet för arbetslösheten till att omfatta endast den öppna arbetslösheten riskerar man att göra målet till ett skenmål. Det socialdemokratiska och centerpartistiska målet inriktas på symtomen, inte på orsakerna till den höga arbetslösheten. Genom att målsätta den öppna arbetslösheten bortser man från alla de personer som - därför att de saknar arbete - deltar i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder och alla de som skulle vilja ha ett arbete men inte anser det vara meningsfullt att söka. Den verkliga arbetslösheten kan man dölja i åtgärder av olika slag eller genom att flytta ut arbetslösa utanför den formella statistiska definitionen av arbetskraften . Enligt utskottets uppfattning måste målet att pressa tillbaka arbetslösheten formuleras mer offensivt och ambitiöst. Utgångspunkten måste vara det verkliga problemet, nämligen att det skapas för få arbeten inom näringslivet. Företagsklimatet måste förbättras så att fler människor vill och vågar satsa på nya och växande företag. Riksdagen bör således slå fast att målet är att förbättra villkoren för arbete och företagande så att så många nya arbetstillfällen kan skapas att den totala arbetslösheten halveras. Utskottet noterar att även Miljöpartiet i motionerna Fi112 (mp) och Fi117 (mp) anser att målet för arbetslösheten bör avse en halvering av den totala arbetslösheten. Vad utskottet här anfört om målet för arbetslösheten bör riksdagen med anledning av motionerna Fi109 (m) yrkande 2, Fi110 (fp) yrkande 2, Fi112 (mp) yrkande 2, Fi113 (kds) yrkande 2 och Fi117 (mp) yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna. Av yrkandena 3 och 4 i motion Fi111 (v) framgår att Vänsterpartiet godtar regeringens mål att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000. Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks dessa två yrkanden.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande målet om en halvering av den öppna arbetslösheten att riksdagen med avslag på proposition 1995/96:207 yrkande 2 och motion 1995/96:Fi111 yrkandena 3 och 4 samt med anledning av motionerna 1995/96:Fi109 yrkande 2, 1995/96:Fi110 yrkande 2, 1995/96: Fi112 yrkande 2, 1995/96:Fi113 yrkande 2 och 1995/96: Fi117 yrkande 5, godkänner vad utskottet anfört om mål för arbetslösheten och som sin mening ger regeringen detta till känna,
2. Målet om en halvering av den öppna arbetslösheten (mom. 1)
Lars Bäckström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Målet om en halvering av den öppna arbetslösheten börjar med Finansutskottet vill med och slutar med 4 % år 2000 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är bra att regeringen nu ställer upp konkreta mål för kampen mot arbetslösheten och deklarerar att dessa mål skall följas upp halvårsvis. Detta öppnar för att regeringen är beredd att jämställa arbetet med att få ner arbetslösheten med processen som gäller för konvergenskriterierna. När en sådan inriktning skall omsättas i praktisk handling betyder det att arbetslöshetsbekämpningen måste styra den ekonomiska politiken på ett helt annat sätt än tidigare. Finansutskottet välkomnar en sådan inriktning av politiken. Målet att halvera den öppna arbetslösheten kan dock komma i konflikt med ett strikt uppfyllande av konvergenskriterierna. Om konflikt skulle uppstå anser utskottet att konvergenskriterierna inte får ses som överordnade gentemot målet att halvera den öppna arbetslösheten. Enligt finansutskottets mening måste kampen mot arbetslösheten och för ökad sysselsättning nu ses som huvudmålet för den ekonomiska politiken. I en rad yrkanden framställs krav på mer långtgående målsättningar för kampen mot arbetslösheten. Utskottet delar självklart uppfattningen att arbetslösheten är ett stort misslyckande och att det grundläggande målet måste vara en politik för full sysselsättning. Det finns dock ett flertal skäl att ändock tillstyrka den av regeringen föreslagna målsättningen att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000. För det första måste målet klart kunna kvantifieras utan att kunna misstolkas samtidigt som det måste kunna uppnås med tillgängliga medel. Den öppna arbetslösheten uppfyller de kraven. I internationell statistik är den öppna arbetslösheten den vanligaste kvantifieringen av arbetslösheten. Den öppna arbetslösheten går inte att misstolkas. Det finns dessutom ytterst få ekonomer som påstår sig med säkerhet kunna ange hur stor minskningen av den totala arbetslösheten skulle bli efter en given tidsperiod på grund av t.ex. förbättrade villkor för företag och företagande. Ett annat viktigt motiv till att välja en halvering av den öppna arbetslösheten som mål för regering och riksdag är synen på arbetslöshet. Arbetslinjen har för de flesta av riksdagens partier varit en självklar grundpelare i den ekonomiska politiken. I en alltmer internationaliserad omgivning ställs stora krav på strukturförändringar på arbetsmarknaden. Det innebär att arbetslinjen måste utvecklas till att bli arbets- och kompetenslinjen. Människor som är i utbildning - antingen därför att de vill bredda sina möjligheter på arbetsmarknaden eller tvingas därtill på grund av att arbetssituationen förändrats - utför självfallet ett värdefullt arbete både för sig själva och samhället. Att påstå att människors utbildning och omskolning enbart handlar om kreativ bokföring visar på en cynism som utskottet inte kan ställa sig bakom. I motionerna Fi109 (m) och Fi110 (fp) används uttrycken riktiga jobb på ett tvivelaktigt sätt. Såvitt utskottet kan tolka motionerna avser motionärerna med Sriktiga jobb på ett alltför ensidigt sätt arbetstillfällen i den privata sektorn. Utskottet anser inte att vissa arbeten skulle vara riktigare än andra bara för att de utförs i särskilda sektorer av ekonomin. Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks motionerna Fi109 (m) yrkande 2, Fi110 (fp) yrkande 2, Fi112 (mp) yrkande 2, Fi113 (kds) yrkande 2 och Fi117 (mp) yrkande 5.
I motion Fi111 (v) (yrkande 4) betonas att regeringens politik är otillräcklig för att stimulera framväxten av ordinarie arbetstillfällen. Motionärerna framhåller att det vore olyckligt om målet att halvera den öppna arbetslösheten främst uppnås på vad som skulle kunna betraktas som konstlad väg - via statistiska manipulationer eller t.ex. genom att volymerna i åtgärderna ökar. Vänsterpartiet framhåller därför att det är viktigt att förvärvsfrekvensen återgår till tidigare höga nivåer. Finansutskottet konstaterar att motionärerna är av samma uppfattning som regeringen när det gäller formuleringen av ett konkret sysselsättningsmål för år 2000. Givetvis är det också finansutskottets uppfattning att vare sig arbetsmarknads- eller utbildningspolitiken ensamma kan skapa några jobb. Det krävs i stället en positiv utveckling på såväl hemmamarknaden som exportmarknaden för att nå sysselsättningspolitikens grundläggande mål om arbete åt alla. Avsikten med åtgärder som föreslås av regeringen och utskottet är också att successivt höja förvärvsfrekvensen tilll de höga nivåer som tidigare karakteriserat den svenska arbetsmarknaden. För att undanröja alla tvivel om att detta måste vara den gemensamma bakomliggande synen när det gäller målet om att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad som här anförts med anledning av motion Fi111 (v) yrkande 4. I övrigt vad gäller Fi111 (v) yrkande 3 torde detta vara tillgodosett genom ett bifall till propositionen och det bör därför av formella skäl avslås. Med det anförda tillstyrker utskottet det i proposition 207 föreslagna målet för sysselsättningspolitiken att halvera den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande målet om en halvering av den öppna arbetslösheten att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:207 yrkande 2 samt med anledning av motion 1995/96:Fi111 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi109 yrkande 2, 1995/96:Fi110 yrkande 2, 1995/96:Fi111 yrkande 3, 1995/96:Fi112 yrkande 2, 1995/96:Fi113 yrkande 2 och 1995/96:Fi117 yrkande 5 godkänner vad utskottet har anfört om målet att halvera den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000 samt som sin mening ger regeringen detta till känna,
3. Målet om en halvering av den öppna arbetslösheten (mom. 1)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Målet om en halvering av den öppna arbetslösheten börjar med Arbetsmarknadsutskottet anför i och slutar med 4 % år 2000 bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är regeringens förslag till målsättning, att arbetslösheten skall halveras till 4 % år 2000, inte tillräckligt. Målsättningen säger inget om hur stor den totala arbetslösheten, dvs. den öppna arbetslösheten plus de som sysselsätts i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, skall vara. Någon mer tydlig långsiktig målsättning anges inte heller. Bristerna i själva målsättningen gör att regeringens politik leder till att en orimligt stor andel av arbetskraften kommer att vara sysselsatt i arbetsmarknadspolitiska åtgärder som inte leder till nya arbetstillfällen som på ett verksamt sätt bidrar till den ekonomiska utvecklingen. Politiken måste därför, enligt utskottets mening, inriktas på att halvera såväl den öppna arbetslösheten som den totala arbetslösheten till sekelskiftet. Den öppna arbetslösheten bör understiga 4 % och den totala arbetslösheten bör understiga 7 % år 2000. Vad utskottet här anfört i enlighet med yrkande 2 i motion Fi112 (mp) och yrkande 5 i motion Fi117 (mp) och med anledning av motsvarande yrkanden i motionerna Fi109 (m), Fi110 (fp) och Fi113 (kds) vad gäller målet för arbetslösheten bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet tolkar yrkandena 3 och 4 i motion Fi111 (v) så att Vänsterpartiet godtar regeringens angivande av målet för arbetslösheten. Av det anförda framgår att utskottet avstyrker dessa två motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande målet om en halvering av den öppna arbetslösheten att riksdagen med avslag på proposition 1995/96:207 yrkande 2 samt motion 1995/96:Fi111 yrkandena 3 och 4 och med bifall till motionerna 1995/96:Fi112 yrkande 2 och 1995/96:Fi117 yrkande 5 samt med anledning av motionerna 1995/96:Fi109 yrkande 2, 1995/96:Fi110 yrkande 2 och 1995/96:Fi113 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om mål för arbetslösheten,
4. Kontinuerlig rapportering om sysselsättningen m.m. (mom. 2)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kontinuerlig rapportering om sysselsättningen m.m. börjar med Utskottet vill med och slutar med i motion A49 (m) bort ha följande lydelse:
Utskottet vill med anledning av motion A49 (m) yrkande 55 anföra följande. Samtidigt som arbetslösheten är mycket hög sker förändringar i arbetsmarknadens struktur allt snabbare. Mot den bakgrunden ställs stora krav på val och utformning av de åtgärder som måste vidtas för att pressa tillbaka arbetslösheten. Det är därvid viktigt, som framhålls i motion A49 (m), att effekterna av vidtagna åtgärder för utvecklingen av den totala arbetslösheten följs upp noggrant så att de kan förstärkas om detta skulle visa sig vara nödvändigt. Regeringen bör med jämna mellanrum - t.ex. halvårsvis - för riksdagen redovisa en sådan uppföljning. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion A49 (m) yrkande 55.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande kontinuerlig rapportering om sysselsättningen m.m. att riksdagen med anledning av motion 1995/96:A49 yrkande 55 och med avslag på motion 1995/96:Fi115 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 3)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den ekonomiska politiken börjar med Den ekonomiska utvecklingen och slutar med Tabell 6 Finansiellt sparande och offentlig skuld bort ha följande lydelse:
Det ekonomiska läget
Europakonjunkturen fortsatt svag
Såväl OECD som EU-kommissionen och Konjunkturinstitutet har i sin senaste analys av konjunkturläget reviderat ned prognoserna för tillväxten i Europa från i höstas. Fortfarande räknar man dock med att förutsättningar finns för att Europakonjunkturen skall vända redan andra halvåret 1996. Drivkrafterna väntas vara ökad efterfrågan från USA, Asien samt Central- och Östeuropa. Dessutom är inflationen och löneökningarna låga, vilket antas skapa en bra grogrund för tillväxten. Det föreligger emellertid risk för att återhämtningen inte infinner sig förrän nästa år, bl.a. mot bakgrund av de höga realräntorna i flertalet europeiska länder utom Tyskland. Arbetslösheten väntas dessutom vara oförändrat hög, vilket inverkar negativt på hushållens framtidstro. Det är ofrånkomligt att den svaga efterfrågetillväxten i Europa negativt påverkar den svenska ekonomin. Avmattningen håller tillbaka efterfrågan på svenska exportvaror.
Svensk ekonomi i stagnation
Sedan regeringen lade fram sina propositioner om åtgärder som syftar till lägre arbetslöshet har såväl AMS som Konjunkturinstitutet redovisat nya bedömningar om den ekonomiska utvecklingen och läget på arbetsmarknaden. Båda förutser en försämring av sysselsättningsläget. Under år 1996 bedöms antalet arbetstillfällen minska och arbetslösheten öka. En blygsam förbättring förutses för år 1997 men sammantaget bedöms läget på arbetsmarknaden vara sämre nästa år än år 1995. Den totala arbetslösheten ligger kvar kring 13 %. Den 26 juni redovisade Statistiska centralbyrån (SCB) sin Indikatorer - Ekonomisk månadsöversikt och Industriförbundet sin Planenkät 1996. Enligt SCB visar en samstämmig ekonomisk statistik att försvagningen av konjunkturen i Sverige - med första tendensen på avmattning i fjol sommar - fortsatt efter årsskiftet. BNP under första kvartalet i år är endast 0,1 % högre än andra kvartalet 1995 vilket kan likställas med nolltillväxt i den svenska ekonomin under de tre senaste kvartalen. Industriförbundets planenkät indikerar att en vändpunkt i industrikonjunkturen kan låta vänta på sig under större delen av år 1997. Förutsättningarna för en snar och stark omsvängning är mycket bleka. Dels låter en förstärkt Europakonjunktur vänta på sig - några klara tecken på en förestående uppgång kan ännu inte skönjas -, dels är den svenska industrins konkurrenskraftsläge på väg att försämras dramatiskt. Arbetskraftskostnaderna per producerad enhet stiger nu snabbare i Sverige än i de flesta konkurrensländer, och den betydande apprecieringen av kronan, som för år 1996 kommer att hamna någonstans i intervallet 10-15 % jämfört med år 1995, kommer att helt förändra konkurrenssituationen. Storleken på apprecieringen kan jämföras med storleken på deprecieringen under år 1993 som var drygt 20 % och utlöste en rekordartad exportboom.
dels att utskottets yttrande under rubriken Resultat av den förda politiken bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken börjar med Utskottet vill understryka och slutar med yrkandena 1, 2 och 40 bort utgå,
dels att utskottets yttrande som under här nämnda rubrik börjar med Som utskottet ser och slutar med i motion Fi110 (fp) bort ha följande lydelse:
Riktlinjer för den ekonomiska politiken
Enligt utskottets uppfattning kommer inte de åtgärder som regeringen med stöd av centern föreslår och aviserar i propositionerna 207 och 222 att medföra att den totala arbetslösheten minskar. Utskottet känner stark oro för följderna av den nu förda politiken. En ökad arbetslöshet kommer att leda till sämre ekonomi, bristande självkänsla och sociala problem för dem som drabbas. Arbetslösheten kostar oss alla mycket i form av lägre produktion och stora utgifter, till exempel för vård och omsorg. Nya verkliga arbetstillfällen måste ges tillfälle att växa fram i dagens och i morgondagens företag. Den politik som Socialdemokraterna med stöd av Centern har föreslagit riksdagen räcker inte till. Utan en omläggning av politiken kommer den totala arbetslösheten att ligga kvar på en oacceptabelt hög nivå. En grundläggande förutsättning för att pressa tillbaka arbetslösheten är en trovärdig och långsiktigt hållbar sanering av de offentliga finanserna. Därmed kan de fortfarande alltför höga räntorna bringas ned. Det förutsätter i sin tur att tillväxten stärks och att betydligt färre människor blir beroende av offentliga insatser för sin försörjning. Den ekonomiska politiken måste få en sådan inriktning att tillväxtkraften stärks och förutsättningarna för nya arbetstillfällen avsevärt förbättras. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen därför ställa sig bakom följande åtgärder.
Fullständig enkelbeskattning
Förslaget om att slopa dubbelbeskattningen enbart för mindre och medelstora företag räcker inte. Gränsdragningen kommer dessutom att leda till snedvridningar. En av de avgörande nackdelarna med dubbelbeskattningen som gäller alla företag är att kapital låses in i historiskt vinstrika företag till nackdel för en fungerande kapitalförsörjning för nya och växande företag. Fullständig enkelbeskattning bör införas från den 1 januari 1997.
Kraftigt lindrade regler för fåmansbolag
Dagens spärregler för så kallade fåmansaktiebolag är särskilt diskriminerande för snabbväxande mindre företag. Reglerna måste ändras från den 1 januari 1997 så att kapitalavkastningen också i dessa företag beskattas som kapitalinkomst.
Riskkapitalavdraget bibehålls för fåmansbolag
Även i en miljö med enkelbeskattning kan ett riskkapitalavdrag förbättra förutsättningarna för riskkapitalförsörjning till mindre och medelstora företag. Reglerna bör således bibehållas under i varje fall en femårsperiod. De bör dessutom förbättras bland annat genom att riskspridning genom mellanhandsinstitut tillåts.
Reglerna för avsättning till periodiseringsfonder urholkas inte
Regeringen föreslår att reserveringsmöjligheten för framtida investeringar genom avsättning till periodiseringsfond begränsas. Det försämrar situationen särskilt för mindre och medelstora företag. Förslaget bör därför inte genomföras.
Reglerna för inbetalning av mervärdesskatt reformeras
De nyligen införda reglerna för betalningen av mervärdesskatt innebär att företag i många fall kan tvingas betala mervärdesskatt trots att de själva inte erhållit betalning från kunder. De nya reglerna strider därför mot det allmänna rättsmedvetandet och innebär dessutom försämrad likviditet och högre kostnader för företagen. Betalningstidpunkterna måste ändras så att dessa effekter undanröjs.
Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen bibehålls
Den beslutade förlängningen av arbetsgivarperioden från 2 till 4 veckor utan motsvarande minskningar av arbetsgivaravgiften är, som regeringen själv framhåller i sin proposition, att betrakta som en ren skattehöjning. Den ökar kostnaderna för att anställa och snedvrider också i övrigt. Beslutet bör undanröjas.
Royalty av patent beskattas som kapitalinkomst
Det är viktigt att skapa en god miljö för innovatörer och uppfinnare. Det bör därför införas en möjlighet för den som har royaltyinkomster grundade på patent att från och med år 1997 få dessa att beskattas som kapitalinkomst. En tidsbegränsad skattebefrielse för inkomster från nya patent bör övervägas.
Inflationsskyddet får inte försämras
Den aviserade försämringen av inflationsskyddet innebär en fortsatt urholkning av marginalskattereformen och att ytterligare ca 50 000 personer får betala marginalskatter på drygt 55 % i stället för ca 30 %.
Marginalskattereformen återställs
Den så kallade värnskatt som infördes år 1995 innebar att marginalskatten höjdes med 5 procentenheter för ungefär en tredjedel av alla heltidsarbetande. Den motverkar intresset för att skaffa bättre kunskap och högre kompetens och försämrar dessutom arbetsutbudet. Den statliga inkomstskatten bör sänkas till 20 % redan den 1 januari 1997.
Permanenta åtgärder för expansion i tjänstesektorn
Den privata tjänstesektorn, särskilt till den del det gäller tjänster till enskilda hushåll, påverkas mycket negativt av de stora skattekilarna på arbete. I debatten finns olika förslag som syftar till lägre eller slopad mervärdesskatt på tjänster, inkomstskatteavdrag, skattereduktioner eller sänkta eller slopade arbetsgivaravgifter. Det finns också förslag om att i Sverige införa en modell motsvarande den som används i Danmark för vissa hushållstjänster. Regeringen aviserar en utredning om tjänstesektorns beskattning. Ambitionerna förefaller emellertid vara alltför snäva. Enligt utskottets mening bör en sådan utredning genomföras snabbt så att permanenta åtgärder kan genomföras redan den 1 januari 1998. En rejäl belysning av samtliga de förslag som i dag finns i debatten bör genomföras. Enligt utskottets mening bör ett statsfinansiellt utrymme på cirka 5 miljarder kronor avsättas för en permanent sänkning av skatten på arbete inom tjänstesektorn från den 1 januari 1998.
Omedelbara åtgärder för tjänstesektorn
I avvaktan på att den breda utredning utskottet vill förespråka kan redovisa sitt resultat bör omedelbara åtgärder som skapar förutsättningar för en expansion inom den privata tjänstesektorn genomföras. Under perioden den 1 oktober 1996 till den 31 december 1997 bör arbetsgivaravgifter inte tas ut för sedvanliga hushållstjänster, trädgårdsarbete samt icke-subventionerad barn- och äldreomsorg. Dessutom bör en skattereduktion införas på 30 % av arbetskostnaden för den som köper tjänsten. Skattereduktionen bör också gälla när barn betalat för dessa tjänster åt pensionerade föräldrar. Genom dessa förslag reduceras skattekilen kraftigt och elimineras i vissa fall.
En ny arbetsrätt
Den arbetsrättsliga lagstiftningen har en stor betydelse för företagens möjligheter till smidig anpassning till nya krav. Detta förhållande kommer att förstärkas i takt med att omvandlingshastigheten på arbetsmarknaden ökar. Den lagstiftning som i dag reglerar villkoren på arbetsmarknaden är i stora delar skapad för förhållanden som inte längre är för handen. Lagstiftningen måste förändras och moderniseras. En utredning med denna inriktning bör snarast tillsättas.
Omedelbar återgång till 1994 års regler i LAS och MBL
Den arbetsrättsliga reglering som infördes av den borgerliga regeringen och gällde 1994 bör omedelbart införas i avvaktan på en generell modernisering av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Därigenom underlättas provanställningar och tidsbegränsade anställningar vid arbetsanhopning. Turordningsreglerna blir mindre rigida. Genom att vetoreglerna i MBL slopas underlättas entreprenader samtidigt som stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag förbjuds.
En allmän arbetslöshetsförsäkring införs
Regeringens förslag till förändringar av arbetslöshetsförsäkringen är ogenomtänkt och svårhanterligt. En allmän arbetslöshetsförsäkring som till större del än i dag finansieras med egenavgifter bör i stället återinföras. Därigenom får den enskilde ett verkligt val närdet gäller hur han eller hon vill ordna sin fackliga tillhörighet och arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen medverkar också till att löneavtalen inte leder till ökad arbetslöshet. Karaktären av omställningsförsäkring måste understrykas.
Utbildning med högre kvalitet
Den avgörande utgångspunkten för en fortsatt utbyggnad av den högre utbildningen och fördelningen av platser mellan lärosäten måste vara utbildningens kvalitet. Betydelsen av kvalitetssäkring innebär att själva takten i utbyggnaden aldrig får bli det viktigaste. Det bör mot denna bakgrund övervägas att inrätta ett särskilt kvalitetsinslag för att ge företräde åt kvalitetsinvesteringar i form av bl.a. lärarkompetens och utrustning.
Införande av personliga utbildningskonton
Genom ett system med personliga utbildningskonton kan bättre ekonomiska förutsättningar skapas för alla vuxna att påbörja fort- och vidareutbildning. Det kan ske genom att den enskilde medges skattebefrielse för de medel som avsätts samtidigt som arbetsgivaren ges rätt att skattefritt avsätta lika mycket som den enskilde. En form av utfyllnad på kontot kan övervägas för låginkomsttagare.
Ett utbyggt lärlingsprogram
Lärlingssystem bör ingå som en naturlig del i såväl ungdoms- som vuxenutbildning. Genom att yrkesinriktad utbildning integreras mer målmedvetet i företagen förbättras effektiviteten. Lärlingsutbildningen bör expandera och ersättningarna fastställas till en nivå som gör lärlingsprogrammen attraktiva också för företagen.
Undanröj beslutet om en sjätte AP-fond
Regeringens förslag om en sjätte AP-fond är en återgång till de idéer som en gång låg bakom införandet av löntagarfonder. I detta fall blir dessutom effekterna värre för mindre och medelstora företag. Erfarenheten har visat att kollektiv kapitalbildning inte löser de problem med kapitalförsörjningen som bl.a. skapats av dubbelbeskattningen.
En oberoende riksbank med klart mål
En trovärdig och långsiktigt hållbar sanering av de offentliga finanserna är en viktig förutsättning för att bringa ned den fortfarande höga räntenivån. Det är också avgörande med en stark trovärdighet för en hållbar inflationsbekämpning. Riksbankens formella oberoende måste därför stärkas. Målet att värna penningvärdet bör lagfästas, liksom förbud för fullmäktige att motta instruktioner.
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken börjar med Utskottet konstaterar att och slutar med Fi111 (v) yrkandena 1 och 2 bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som under här nämnda rubrik börjar med Utskottet vill med och slutar med i proposition 207 bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening lämnas i motionerna Fi111 (v), Fi112 (mp) och Fi117 (mp) förslag som på väsentliga punkter strider mot vad utskottet ovan anfört om inriktningen av den ekonomiska politiken. Med hänvisning härtill avstyrks den inriktning av politiken som förordas i dessa motioner. Sammanfattningsvis innebär utskottets ställningstagande till riktlinjerna för den ekonomiska politiken att utskottet avstyrker propositionens riktlinjer. Vad utskottet här anfört om riktlinjer för den ekonomiska politiken med anledning av motionerna Fi109 (m), Fi110 (fp) och Fi113 (kds) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på proposition 1995/96:207 yrkande 1 och motionerna 1995/96:Fi111 yrkandena 1 och 2, 1995/96:Fi112 yrkande 1 och 1995/96:Fi117 yrkandena 1-4, 6 samt 42 och med anledning av motionerna 1995/96:A49 yrkandena 1, 2 och 40, 1995/96:Fi109 yrkande 1, 1995/96:Fi110 yrkande 1 samt 1995/96:Fi113 yrkande 1 godkänner vad utskottet förordat och som sin mening ger regeringen detta till känna,
6. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 3)
Lars Bäckström (v) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Resultat av den förda politiken bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som börjar med Utskottet vill understryka och slutar med yrkandena 1, 2 och 40 bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande under här nämnda rubrik som börjar med Som utskottet ser och slutar med i motion Fi110 (fp) bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande under här nämnda rubrik som börjar med Utskottet konstaterar att och slutar med yrkandena 1 och 2 bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som under här nämnda rubrik börjar med Utskottet vill med och slutar med i proposition 207 bort ha följande lydelse:
Inriktningen av den ekonomiska politiken
Regeringen har i två propositioner (1995/96:207 och 1995/96:222) presenterat förslag för att stärka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Utskottet kan ställa sig bakom flera av förslagen i propositionerna. Det är därvid särskilt positivt att regeringen nu är beredd att fastställa ett mer konkret mål för kampen mot den öppna arbetslösheten. Finansutskottet tvingas dock samtidigt konstatera att förslagen är fram- tagna under tidspress. Ett något märkligt förhållande då problemet med den mycket höga arbetslösheten varit ett dominerande samhällsproblem under lång tid. Förslagen är tyvärr också klart otillräckliga med hänsyn till den mycket allvarliga situationen när det gäller sysselsättningen I flera avseenden redovisar regeringen dessutom förslag som går i fel riktning och som snarare riktar sig mot de arbetslösa än mot bristen på arbetstillfällen. Detta gäller inte minst på arbetsmarknadsområdet, och då särskilt förslagen till förändrade regler för a- kassan. Sammantaget ger förslagen i propositionen sannolikt små sysselsättningseffekter. I själva verket talar mycket för att arbetslösheten kommer att öka under det kommande året. Finansutskottet kan därför inte ställa sig bakom de förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen redovisar i proposition 207. I nuvarande ytterst allvarliga läge på arbetsmarknaden krävs enligt utskottets bedömning en ny inriktning på den ekonomiska politiken. En inriktning som inte ensidigt tar fasta på att anpassa den svenska ekonomin och statsbudgeten efter de krav som ställs vid ett svenskt medlemskap i en europeisk valutaunion (EMU). Utskottet vidhåller naturligtvis uppfattningen att de offentliga finanserna måste saneras. Målet att balansera statsbudgeten år 1998 eller senast år 1999 ligger därför kvar. Det räcker dock inte med besparingar och skattehöjningar om statens ekonomi skall förstärkas varaktigt. Lika viktigt är att riksdagen med högre prioritet än i dag formar en politik för en uthållig utveckling. En politik som skapar förutsättningar för fler arbetstillfällen och ökad sysselsättning så att den totala arbetslösheten inom en nära framtid väsentligen pressas ner. Det är uppenbart att Sverige inte i längden vare sig socialt eller ekonomiskt har råd med dagens höga arbetslöshetsnivåer. Den svenska modellen har underminerats successivt under trycket av arbetslöshet och en svag ekonomisk tillväxt sedan 1970- talets mitt och under depressionen under 1990-talets första år. Massarbetslösheten bidrar till att stora grupper marginaliseras. De fackliga organisationerna försvagas parallellt med att kapitalmakten stärks. Återigen fördjupas och tilltar könsorättvisorna. Det gäller nu att åter forma en politik för full sysselsättning med hela folket i arbete. Detta kan ses som en svår uppgift men den är enligt utskottets bedömning på intet sätt omöjlig. Sverige demonstrerade under några decennier att det var möjligt att förena välfärd, en effektiv ekonomi, full sysselsättning och hög ekonomisk tillväxt. Kapitalets rörlighet och expansionen av de finansiella marknaderna samt EU- anpassningen har sedan dess minskat utrymmet för en socialt progressiv politik. Utskottet vill understryka att den negativa utvecklingen kan och måste brytas. Det går att bevara en välutbyggd offentlig sektor, och ändå stimulera företagandet. Det går att förena en låg inflation med full sysselsättning bl.a. med hjälp av en aktiv arbetsmarknadspolitik och en jämnare inkomstfördelning. Det går att trygga en uthållig utveckling och driva en politik för full sysselsättning genom en industriell förnyelse, bättre villkor för tjänsteproduktionen, en grön skatteväxling och miljöomställning, samt kortare arbetstider. Skall Sverige ha utsikter att åter komma in i en positiv utveckling krävs stabilitet och långsiktighet. Då krävs det en bredare politisk bas. Ett alternativ förankrat i arbetarrörelsens fackliga och politiska organisationer med en tydlig röd-grön profil. När den socialdemokratiska regeringen tillträdde hösten 1994 presenterade den ett omfattande program för att sanera statens finanser. Ett program som efter förhandlingar parlamentariskt kunde förankras genom stöd från Vänsterpartiet. Programmet omfattade då 114 miljarder kronor. Under våren 1995 inledde den socialdemokratiska regeringen ett samarbete med Centerpartiet, och saneringsprogrammet har därefter utökats med 12 miljarder kronor till 126 miljarder kronor. Enligt såväl regeringens som Riksrevisionsverkets och Konjunkturinstitutets prognoser förbättras statsfinanserna nu snabbt. I regeringens ekonomisk- politiska vårproposition 1995/96:150 från april 1996 beräknades underskottet i det offentliga finansiella sparandet sjunka redan år 1997 till -2,7 % av BNP. Och i KI:s senaste prognos från juni 1996 beräknades underskottet för år 1997 till -2,4 % av BNP. Enligt utskottets uppfattning är förbättringen så påtaglig att det nu finns ett visst utrymme för en något lättare finanspolitik och det även vid beaktande av målet om ett underskott som inte överstiger 3 % av BNP. Vid en BNP på 1 760 miljarder kronor skulle de offentliga utgifterna teoretiskt kunna stiga med ca 10 miljarder kronor och underskottet fortfarande ligga på en nivå om 3 % av BNP som är det formella EMU-kriteriet. Arbetslösheten och den allmänna konjunkturen liksom efterfrågan utvecklas dock inte lika positivt. Genom den strama finanspolitiken beräknas den offentliga konsumtionen falla med 1,2 % år 1996 och 0,6 % år 1997. Det innebär ännu fler avskedanden och färre sysselsatta inom landsting och kommuner. Den privata efterfrågan beräknas dock för år 1997 öka med 1,7 %. Detta förutsätter att hushållen minskar sitt sparande - en prognos som slagit fel vid upprepade tillfällen tidigare. Det är inte låginkomsttagare och arbetslösa som står för det höga hushållssparandet, utan det är grupper i högre inkomstlägen som har möjligheter att spara väsentliga belopp. En skarpare fördelningspolitik som fördelade om från välbeställda grupper till hushåll med lägre inkomster skulle därför verksamt bidra till att öka den effektiva efterfrågan och minska sparandet. En rad uppgifter pekar också på växande problem med en ökande arbetslöshet och fallande sysselsättning. Under 1996 beräknas antalet sysselsatta minska med 30 000 personer. För år 1997 beräknas den öppna arbetslösheten falla från 7,9 % till 7 %. En viktig orsak till detta är emellertid omfattande arbetsmarknadspolitiska satsningar. Summan av antalet öppet arbetslösa och antalet personer i åtgärder, dvs. den s.k. totala arbetslösheten, beräknas utgöra en något större andel av arbetskraften år 1997 än år 1995. Den mycket bekymmersamma situationen vad gäller sysselsättningen och den allmänna konjunkturutvecklingen gör det nu enligt finansutskottet motiverat att ompröva den finanspolitik som riksdagen tidigare lagt fast. De senaste rapporterna om förbättrade statsfinanser gör det också möjligt att göra en sådan erforderlig justering utan att påtagligt rucka på de stabiliseringspolitiska målen vad gäller statsfinanserna. Även om utskottet ser förslagen i de nu aktuella propositionerna som otillräckliga så välkomnar utskottet flera av förslagen. Det gäller bland annat regeringens förslag på det näringspolitiska området, t.ex. lättnaderna för småföretagarna. Även utbildningssatsningarna för vuxenstuderande bör genomföras. Däremot vill utskottet bestämt avvisa flera av förslagen inom arbetsmarknadspolitiken: det gäller särskilt systemförändringarna inom a- kassan, främst den s.k. bortre parentesen i försäkringen, de nya kvalifikationskraven och alla tankegångar om att börja manipulera med ersättningsnivåerna. Utskottet motsätter sig dessutom förslaget att äldre långtidsarbetslösa ska utföra arbete inom vård och omsorg till inkomster på a- kassenivå. De ytterligare förslag till försämringar i än mer långtgående riktning som redovisas i motionerna Fi109 (m), Fi110 (fp) och Fi113 (kds) avvisas självklart också. Sverige behöver fler moderna företag och breda kompetenslyft Finansutskottet vill därför i stället hävda den moderna arbetslinjen - arbeten till ordinarie löner och kompetenssatsningar som leder till trygga arbetsförhållanden. En utveckling av arbetsmarknadspolitiken i socialpolitisk riktning, där aktiva insatser alltmer ersätts av passiva försörjningsåtgärder måste avvisas. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken är och förblir ett viktigt instrument för att hävda den ekonomiska tillväxten, välfärden och den fulla sysselsättningen. Utskottet menar att trygga arbetsvillkor och en vettig lönestruktur är viktiga medel för att pressa fram effektivitetshöjande investeringar och förändringar i arbetslivet. Det är främst på tre övergripande områden som regeringens politik enligt utskottets bedömning är otillräcklig för att komma till rätta med den svaga ekonomiska utvecklingen och den höga arbetslösheten.
Stärk hemmamarknaden genom en mer konjunkturstimulerande politik. Den ekonomiska politiken är för restriktiv. Den privata konsumtionen är för svag och det privata sparandet för högt. Utskottet förordar en något lättare finanspolitik, en högre nivå på de statliga utgifterna och ett höjt grundavdrag för låginkomsttagare. Risken är stor att de ytterligare budgetförstärkningar som riksdagen beslöt om med anledning av den ekonomiska vårpropositionen (1995/96:150) kan försämra det ekonomiska läget. Regeringen har hittills drivit en politik som alltför ensidigt varit inriktad på EMU- anpassning, något som försvårat en politik för att främja sysselsättning och kamp mot arbetslösheten.
Det krävs åtgärder för att komma till rätta med den strukturella arbetslösheten. En stor del av arbetslösheten beror på att det svenska näringslivet har för få kunskapsintensiva företag, på att tjänstesektorns expansion förhindras av oförmånliga kostnadsvillkor och på att arbetstiderna fördelas på ett felaktigt sätt. Utskottets uppfattning är att det behövs en aktiv näringspolitik inriktad på förnyelse och omvandling i näringslivet, bättre villkor för offentlig och privat tjänstesektor och en omfördelning av arbetstiderna. En arbetstidsreform är enligt vår mening helt nödvändig om Sverige skall komma tillbaka till full sysselsättning. Såväl en arbetstidsförkortning som ett ökat utrymme för offentlig och privat tjänstesektor skulle stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden.
En aktiv fördelningspolitik för uthållig tillväxt. Marknadskrafternas spel tillsammans med åtgärder för att sanera statsfinanserna har förstärkt inkomstklyftorna och ökat orättvisorna mellan könen. Samtidigt som sparandet ligger på en hög nivå så har många hushåll svårt att klara sina dagliga utgifter. Detta är förhållanden som klart säger att saneringen av statens ekonomi måste ske på ett mer rättvist sätt. För närvarande får låginkomsttagare bära alltför tunga bördor. De fortsatta neddragningarna inom den offentliga sektorn tränger ut kvinnor i arbetslöshet och bidragsberoende. En mer rättvis fördelningspolitik skulle omfördela konsumtionsutrymmet och stimulera hemmamarknaden. Ett större utrymme för kommunerna stärker kvinnornas arbetsmarknad och tryggar den gemensamma välfärden. Jämställdhet och rättvis fördelning skapar förutsättningar för en balanserad ekonomisk utveckling.
Sammanfattningsvis föreslår utskottet en inriktning av den ekonomiska politiken som innebär:
- en aktiv och efterfrågestimulerande ekonomisk politik,
- en strukturpåverkande politik via aktiv näringspolitik och arbetstidsrefor-mer,
- en mer rättvis fördelningspolitik via skattesänkningar för låginkomsttagare, skattehöjningar för höginkomsttagare och ett större ekonomiskt utrymme för kommunsektorn.
Utskottet har för att förverkliga en politik med en sådan inriktning prövat de förslag som Vänsterpartiet redovisat i motion Fi111 (v) och därvid funnit att de i allt väsentligt bör kunna ligga till grund för ett offensivt åtgärdsprogram mot arbetslösheten och för ökad sysselsättning. Programmet kan också genomföras utan att statsfinanserna påtagligt försämras. Enligt utskottets bedömning går det att uppnå målen om balans i statsbudgeten år 1988 eller senast år 1999 vid ett saneringsprogram om 114 miljarder kronor. Givet ett något högre skatteuttag på ca 4 miljarder kronor kan därmed de samlade statliga utgifterna de närmaste åren ökas med ca 16 miljarder kronor. Huvuddelen av det nedanstående 20- miljardersprogrammet för sysselsättning har dock inte karaktären av utgiftsökningar utan av skatte- och avgiftssänkningar. Det angivna 20- miljarderspaketet måste dock utformas med hänsyn såväl till saneringsprogram som budgetrestriktioner. En väsentlig del bör därmed finansieras genom inkomstförstärkningar, främst genom höjd skatt på högre inkomster, kapital och energi samt en höjd bolagsskatt, liksom utgiftsreduceringar. Ett närmare ställningstagande i dessa frågor bör dock anstå till ordinarie budgetbehandling hösten 1996.
Ett samlat 20-miljarderspaket för nya arbetstillfällen bör ha följande sammansättning:
- Stöd till kommunsektorn i form av sänkta arbetsgivaravgifter 5 mdr
- Stöd till privat tjänstesektor via sänkta arbetsgivaravgifter 5 mdr
- Sänkta egenavgifter på näringsinkomster för egenföretagare 0,6 mdr
- Sänkta arbetsgivaravgifter för försök med 6-timmars arbetsdag 1,5 mdr
- Kreditstöd i form av en skatterabatt för småföretag 1 mdr
- Ett grönt investeringsprogram 1,5 mdr
- Aktiv arbetsmarknadspolitik, kommuner, utb. kvinnor, invandrare
och arbetshandikappade 3 mdr
- Näringspolitik, FoU-stöd, nätverk1,2 md r
- Akuta jobbinsatser för arbetslösa ungdomar 1,2 mdr
Totalt: 20 mdr
Utskottet vill dessutom framhålla att en successiv arbetstidsförkortning är en nödvändig del av ett uthålligt program för att öka sysselsättningen och bekämpa arbetslösheten. Därtill förordar utskottet ett kompetensutvecklingsprogram i arbetslivet genom framtidsfonder finansierade via vinstavsättningar i näringslivet under inflytande av parterna på arbetsmarknaden, ett program som bör omfatta ca 2 mdr. Vidare krävs att ett system med obligatoriska praktikplatser grundade på praktikavtal mellan parterna inrättas. Utskottets ställningstagande till riktlinjerna för den ekonomiska politiken innebär att utskottet avstyrker propositionens inriktning. Vad utskottet här anfört om inriktningen för den ekonomiska politiken med anledning av motion Fi111 (v) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i motionerna Fi109 (m), Fi110 (fp), Fi112 (mp), Fi113 (kds) och Fi117 (mp) uppfyller inte enligt utskottets mening de krav som måste ställas på den ekonomiska politiken. Det gemensamma borgerliga programmet som det presenterats av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna skulle i praktiken innebära att hushållen genom stora skattehöjningar och nedskärningar i trygghetssystemen tvingades finansiera ytterligare lättnader för företag och på kapitalinkomster. Det var ett alternativ som prövades under de borgerliga regeringsåren 1991 till 1994, och som väljarna med kraft avvisade i valet 1994. Inte heller de förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i motionerna Fi112 (mp) och Fi117 (mp) uppfyller enligt utskottet de krav som man måste ställa på den ekonomiska politiken. Utskottet delar i och för sig många av motionärernas synpunkter, bland annat vad gäller vikten av förkortad arbetstid och satsningar på en miljöanpassad infrastruktur och gröna jobb. Motionärernas förslag och deras konsekvenser vad gäller finans- och budgetpolitik liksom fördelningseffekter är dock av en sådan karaktär att de enligt utskottets bedömning inte kan ligga till grund för utformningen av nya riktlinjer för den ekonomiska politiken.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på proposition 1995/96:207 yrkande 1 och motionerna 1995/96:A49 yrkandena 1, 2 och 40, 1995/96:Fi109 yrkande 1, 1995/96:Fi110 yrkande 1, 1995/96:Fi112 yrkande 1, 1995/96:Fi113 yrkande 1 och 1995/96:Fi117 yrkandena 1-4, 6 och 42 godkänner vad som förordats i motion 1995/96:Fi111 yrkande 1 och 2 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 3)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Resultat av den förda politiken bort ha följande lydelse:
Den förda politiken
Den förda politiken har i alltför hög grad förlitat sig på de konkurrensfördelar som deprecieringen av kronan gav exportindustrin. Den nu pågående saneringen av statsfinanserna har dessutom besvärande fördelnings- och välfärdspolitiska brister som medför att den inhemska efterfrågan har försvagats onödigt mycket. Nu när kronkursen åter har stigit och vi genomgår en ny lågkonjunktur, stiger arbetslösheten från en redan hög nivå. Som utskottet ser det är det viktigt att den ekonomiska återhämtningen och de omfattande investeringarna i näringslivet leder till långsiktigt ökad produktionsförmåga och konkurrenskraft. Detta är en viktig föutsättning för att de hundratusentals arbetstillfällen som förlorats i näringslivet under 1990- talets början ska kunna återvinnas och bli fler. Ambitionen måste vara att ytterligare arbetstillfällen skapas inom den privata sektorn. Samtidigt måste andra allvarliga obalanser i ekonomin åtgärdas. De investeringar som nu sker, och som varit motor i den ekonomiska återhämtningen, är i alltför hög grad koncentrerade till traditionell råvarubaserad industri. Dessa investeringar ger dessvärre mycket få nya arbetstillfällen, ibland leder de tvärtom till färre arbetstillfällen. Arbetslösheten stannar därför på mycket höga nivåer, ekonomisk tillväxt till trots. I ett längre perspektiv framstår också inriktningen på investeringarna som konserverande av en industri- och näringsstruktur som redan nu är föråldrad. Sverige behöver i stället betydligt mer investeringar i tjänstesektorn, i miljösektorn och i informationssektorn, för att verkligen uppnå en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling. Sverige riskerar annars att få en alltmer utarmad ekonomi med allt färre arbetstillfällen. I den av riksdagen behandlade vårpropositionen försummade regeringen dessa problem. I stället återföll man i en traditionell tillväxtfixerad betongpolitik. Den alltmer nödvändiga politiken för förnyelse av näringslivet uteblev än en gång. Risken är stor att den socialdemokratiska regeringen och Centerpartiet med förslagen i de nu aktuella propositionerna fortsätter att konservera en näringsstruktur som varken ger arbetstillfällen eller bättre ekonomi i framtiden. Utskottet finner det egendomligt att regeringen, med sitt uttalade engagemang för att minska arbetslösheten, i praktiken väljer bort de internationellt mest expansiva delarna av näringslivet. Oförmågan att fullfölja påbörjade satsningar och löften på miljöområdet, liksom frånvaron av en offensiv strategi för att utveckla tjänstesektorn, leder till ett tomt intet i regeringens ekonomiska politik. I likhet med vårpropositionen är också propositionerna 207 och 222 ett steg bakåt när det gäller de nya arbetstillfällen som måste komma. Som framgår av utskottets redogörelse för den ekonomiska utvecklingen finns det stora osäkerheter i bedömningarna av bl.a. konsumtionen, tillväxten och arbetslösheten. Det som starkt oroar är att tillväxten nu bedöms bli lägre och arbetslösheten högre än vad som förutsågs i vårpropositionen. Denna utveckling ställer ökade krav på utformningen av den ekonomiska politiken. En inriktning av politiken som bl.a. innebär att man sparar mindre på utsatta grupper skulle möjliggöra en mer positiv utveckling. En omläggning av den nuvarande ekonomiska politiken är således nödvändig.
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken börjar med Utskottet vill understryka och slutar med yrkandena 1, 2 och 40 bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som under här nämnda rubrik börjar med Som utskottet ser det och slutar med i motion Fi110 (fp) bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som under här nämnda rubrik börjar med Utskottet konstaterar att och slutar med yrkandena 1 och 2 bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som under här nämnda rubrik börjar med Utskottet vill med och slutar med förordas i proposition 207 bort ha följande lydelse:
Riktlinjer för den ekonomiska politiken
Utskottet anser det viktigt att understryka att det är orealistiskt att tro att problemen på arbetsmarknaden kan lösas med ökad ekonomisk tillväxt. Framtidens arbetsmarknad ser inte ut som den vi varit vana vid. Den enskilt viktigaste åtgärden för att på kort och medellång sikt förbättra sysselsättningen är, enligt utskottets mening, en förkortad arbetstid. En arbetstidsförkortning till 35 timmar per vecka bör genomföras fram till sekelskiftet. Åtgärder behövs för att stärka framför allt de små och medelstora företagens konkurrensmöjligheter, bland annat vad gäller riskkapitalförsörjning och skatteregler. Utskottet är emellertid tveksamt till om särskilda lättnader behövs för tjänstesektorn. I stället bör man pröva generella åtgärder i samband med utformningen av skatteväxlingen. Utskottet avvisar specialinriktade åtgärder för vissa hushållstjänster ( pigavdrag , skattereduktion för reparation och underhåll) då dessa endast innebär en omfördelning av jobb och i huvudsak gynnar grupper som redan är välbeställda. En ekologisk omställning till ett kretsloppssamhälle ser utskottet som nödvändig för att Sverige på sikt skall kunna bevara och förstärka sin internationella konkurrenskraft. Sverige måste ta täten i denna omställning. Endast härigenom kan de framtida arbetena tryggas. Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till motion Fi117 (mp) där det ges ett stort antal exempel på och förslag om satsningar på gröna arbetstillfällen. En skatteväxling med höjda skatter på energi- och naturresursförbrukning och lägre skatter på arbete, i storleksordningen 100 miljarder kronor fram till år 2010, måste genomföras. Välfärdens kärna, tjänsteutbudet i kommuner och landsting, har en stor betydelse för sysselsättningen. Enligt utskottets uppfattning bör verkningarna av planerade nedskärningar mildras bl.a. genom att de planerade höjningarna av egenavgifterna inte genomförs - de redan införda egenavgifterna bör dessutom avskaffas. Detta skulle medföra att åtminstone 20 000 arbetstillfällen inom landsting och kommuner kan räddas fram till år 1999. Arbetsmarknadspolitiken måste förnyas. En satsning på permanenta lokala arbetsmarknader bör göras för arbetslösa som har små utsikter att åter få arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. En total omorganisation av arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå behövs med sammanslagning av arbetsförmedling, försäkringskassa och delar av kommunernas socialtjänst. De olika ersättningssystemen vid arbetslöshet, ohälsa och utbildning måste samordnas och delvis slås ihop för att undvika den nuvarande splittringen. Men utskottet avvisar hårdare kvalifikationskrav för att få a-kassa och KAS. Ersättningsnivån i a-kassan bör höjas till 80 % för låginkomsttagare och finansieras genom successivt lägre procentuell ersättning vid högre inkomster, s.k. brutet tak. En bortre parentes i a-kassan är acceptabel endast om det klart framgår vad som skall komma därefter. Som utskottet ser det bör efter a-kasseperiodens utgång ersättning utgå som ett grundskydd, lika för alla, på en nivå som ungefär motsvarar grundskyddet i förtidspensioneringen, inkl. bostadstillägg. Vissa reformer behövs i arbetsrätten. Enligt utskottets mening bör möjligheten till visstidsanställning vid arbetsanhopning förlängas från 6 månader till 1 år. Undantag från turordningsregler bör medges för 2 personer i företag med högst 10 anställda. Blockadåtgärder för att teckna kollektivavtal mot enmans- och familjeföretag utan utomstående anställda bör inte vara tillåten. Möjligheten till provanställning utöver 6 månader behöver, enligt utskottets mening, inte förlängas. Sammanfattningsvis innebär utskottets ställningstaganden till riktlinjerna för den ekonomiska politiken att utskottet avstyrker propositionens inriktning. Vad utskottet här anfört om inriktningen för den ekonomiska politiken med anledning av motionerna Fi112 (mp) och Fi117 (mp) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i motionerna Fi109 (m), Fi110 (fp), Fi111 (v) och Fi113 (kds) uppfyller inte enligt utskottets mening de krav som i dag måste ställas på den ekonomiska politiken.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på proposition 1995/96:207 yrkande 1 och motionerna 1995/96:A49 yrkandena 1, 2 och 40, 1995/96:Fi109 yrkande 1, 1995/96:Fi110 yrkande 1, 1995/96:Fi111 yrkandena 1 och 2 och med anledning av motionerna 1995/96:Fi112 yrkande 1, 1995/96: Fi113 yrkande 1 och 1995/96:Fi117 yrkandena 1-4, 6 och 42 godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,
8. Utgiftstak och fördelning på utgiftsområden (mom. 4)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken börjar med Av propositionerna 207 och slutar med i motion Fi110 (fp) bort ha följande lydelse:
I motionerna Fi109 (m) och Fi110 (fp) föreslås förändringar av utgiftstaket och fördelning av utgifterna på utgiftsområden.
I motionerna Fi109 (m) yrkandena 3 och 4 och Fi110 (fp) yrkande 3 föreslås att riksdagen dels godkänner de utgiftstak som föreslås i motionerna för åren 1997, 1998 och 1999, dels godkänner fördelningen på utgiftsområden i enlighet med den uppläggning av den ekonomiska politiken som föreslås i respektive motion.
Utskottet konstaterar att det inte finns någon regel i den nya budgetprocessen som hindrar riksdagen att nu besluta sänka utgiftstaket för de kommande tre budgetåren. Utskottet föreslår mot denna bakgrund att det statliga utgiftstaket med utgångspunkt från de detaljerade förslag till åtgärder som redovisas i motion Fi109 (m) bestäms till 670 miljarder kronor 1997, 652 miljarder kronor 1998 och 641 miljarder kronor 1999. Det är en sänkning av utgiftstaket med 53, 68 respektive 94 miljarder kronor jämfört med riksdagens beslut den 11 juni för de tre åren. Vad gäller fördelningen av de statliga utgifterna per utgiftsområde kommer utskottet vid höstens behandling av budgetpropositionen att lägga förslag härom utifrån här angivet utgiftstak för de kommande tre åren. Vad utskottet här anfört om utgiftstak och fördelning på utgiftsområden bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande utgiftstak och fördelning på utgiftsområden att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fi109 yrkandena 3 och 4 och med avslag på motion 1995/96:Fi110 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Utgiftstak och fördelning på utgiftsområden (mom. 4)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken börjar med Av propositionerna 207 och slutar med i motion Fi110 (fp) bort ha följande lydelse:
I motionerna Fi109 (m) och Fi110 (fp) föreslås förändringar av utgiftstak och fördelning av utgifterna på utgiftsområden.
I motionerna Fi109 (m) yrkandena 3 och 4 och Fi110 (fp) yrkande 3 föreslås att riksdagen dels godkänner de utgiftstak som föreslås i motionerna för åren 1997, 1998 och 1999 och dels godkänner fördelningen på utgiftsområden i enlighet med den uppläggning av den ekonomiska politiken som föreslås i respektive motion.
Utskottet konstaterar att det inte finns någon regel i den nya budgetprocessen som hindrar riksdagen att nu besluta sänka utgiftstaket för de kommande tre budgetåren. Utskottet föreslår mot denna bakgrund att det statliga utgiftstaket med utgångspunkt från de detaljerade förslag till åtgärder som redovisas i motion Fi110 (fp) bestäms till 706 miljarder kronor år 1997, 699 miljarder kronor år 1998 och 710 miljarder kronor år 1999. Det är en sänkning av utgiftstaket med 17, 21 respektive 25 miljarder kronor jämfört med riksdagens beslut den 11 juni för de tre åren. Vad gäller fördelningen av de statliga utgifterna per utgiftsområde kommer utskottet vid höstens behandling av budgetpropositionen att lägga förslag härom utifrån här angivet utgiftstak för de kommande tre åren. Vad utskottet här anfört om utgiftstak och fördelning på utgiftsområden bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna,
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande utgiftstak och fördelning på utgiftsområden att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fi110 yrkande 3 och med avslag på motion 1995/96:Fi109 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Studier av internationella exempel (mom. 5)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Studier av internationella exempel börjar med Utskottet delar motionärernas och slutar med motion A49 (m) yrkande 3 bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion A49 (m) yrkande 3: att det finns goda exempel från andra länder - t.ex. Förenta staterna och Nya Zeeland - som illustrerar vad som krävs av förändringar i arbetsmarknadens struktur för att nya arbetstillfällen skall skapas. Viktiga slutsatser som kan dras från de amerikanska erfarenheterna är att en mer avreglerad arbetsmarknad främjar tillkomsten av fler arbetstillfällen. Erfarenheterna från Nya Zeeland är av speciellt intresse därför att Nya Zeeland och Sverige länge hyllade samma välfärdsideal. I början av 1980-talet stod det emellertid klart att Nya Zeeland inte skulle kunna fortsätta på den inslagna vägen. På initiativ av en socialdemokratisk regering inleddes i stället ett avregleringsarbete som i sin inriktning i stor utsträckning sammanfaller med vad utskottet tror bör gälla också för Sverige. Inte minst arbetsmarknaden gjordes enklare med positiva effekter på arbetslösheten som följd. Utvecklingen såväl i Förenta staterna som i Nya Zeeland avviker kraftigt och positivt från de mycket betydande arbetslöshetsproblem som hela Europa brottas med. Även om skillnader förvisso finns mellan olika delar av vår världsdel är ändå huvudintrycket att större delen av Europa har problem som dr likartade de svenska. 20 miljoner arbetslösa i EU-länderna talar också sitt tydliga språk. Enligt utskottets mening är det avgörande att Sverige drar nytta av goda internationella exempel i kampen mot arbestlösheten. Utskottet förordar därför att initiativ tas till grundläggande studier av goda exempel från andra länder för att vidga beslutsunderlaget som en del av en nödvändig liberalisering av den svenska arbetsmarknaden. Resultaten av studierna bör successivt redovisas för riksdagen under de kommande två åren. Vad utskottet har anfört om studier av andra länders åtgärder i kampen mot arbetslösheten bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet tillstyrker yrkande 3 i motion A49 (m).
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande studier av internationella exempel att riksdagen med anledning av motion 1995/96:A49 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Svensk arbetsmarknad i ett europeiskt perspektiv (mom. 6)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Svensk arbetsmarknad i ett europeiskt perspektiv bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi125 (m) att den svenska arbetsmarknaden måste ses utifrån ett europeiskt och internationellt perspektiv. De svenska företagen konkurrerar på en internationell marknad där det är angeläget att skapa bästa tänkbara förutsättningar för att de ska kunna överleva och därigenom skapa sysselsättning. Genom att stärka Europas konkurrenskraft gentemot internationella konkurrenter kan sysselsättningssituationen i Europa förbättras. Detta kräver en politik för långsiktigt goda villkor för företagande och produktion som lägger grunden för arbetstillfällen och välfärd. Det är därför viktigt att den inre marknaden förverkligas och upprätthålls och att Essendeklarationens intentioner förverkligas. Förslaget till europeisk sysselsättningsunion har visat sig vara innehållslöst. Sverige bör vid den pågående regeringskonferensen driva kravet på ett fördragsmässigt stöd för en systematisk avreglering av EU:s regelverk. Sverige bör verka för att arbetstidsdirektivet ersätts med betydligt liberalare direktiv eller helt avskaffas. Riksdagen bör med anledning av motion Fi125 (m) som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande svensk arbetsmarknad i ett europeiskt perspektiv att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fi125 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Fördelningspolitiska effekter av skattepolitiken (mom. 8)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Fördelningspolitiska effekter av skattepolitiken bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har tidigare i betänkandet behandlat riktlinjerna för den ekonomiska politiken och i det sammanhanget berört de fördelningspolitiska konsekvenserna av den ekonomiska politiken. Utskottet är av den uppfattningen att det nu och särskilt med tanke på den svaga hemmamarknaden behövs en justering av fördelningspolitiken så att efterfrågan kan öka. Det kan därför vara lämpligt att göra vissa fördelningspolitiskt motiverade justeringar av skatteuttaget, som t.ex. höjt grundavdrag för lägre inkomstskikt kombinerat med ett reducerat eller slopat grundavdrag över brytpunkten. Finansutskottet delar den bedömning som redovisas av såväl regeringen som Vänsterpartiet, att det i samband med skattereformen var riktigt att övergå till ett enklare skattesystem med lägre skattesatser och bredare skattebaser. Finansutskottet kan vidare konstatera att Vänsterpartiet hade rätt när man kritiserade både skattereformens fördelningsprofil och den bristfälliga finansieringen. Som Vänsterpartiet hävdade i samband med skattereformen så har den givit upphov till ökade offentliga underskott. Detta är förhållanden som numera erkänns även av regeringen som deklarerat att den avser att återkomma till dessa frågor. Utskottet ser det som positivt att regeringen och Vänsterpartiet kommit fram till samma principsyn när det gäller skattereformens fördelningseffekter och finansiering. Utskottet delar dessutom regeringens och Vänsterpartiets uppfattning att det är viktigt med stabila och förutsebara skatteregler. Regeringen bör därför i samband med budgetpropositionen hösten 1996 för riksdagen redovisa ett samlat ställningstagande till hur de fördelningspolitiska skevheterna i skattereformen skall justeras. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till känna. Enligt utskottets mening bör skattepolitiken, vilket föreslagits i motion Fi116 (v), nu utvecklas efter två linjer - en röd skatteväxling för rättvis fördelning och ökad efterfrågan och en grön skatteväxling för en långsiktigt uthållig utveckling. I detta perspektiv är således inte huvudfrågorna att höja eller minska skatteuttaget utan snarast att omfördela skatteuttaget på ett sådant sätt att rättvis fördelning och uthållig tillväxt stimuleras. Vad som ovan anförts angående riktlinjer för skattepolitiken bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet tillstyrker således bifall till motion Fi116 (v) yrkandena 2 och 3.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande fördelningspolitiska effekter av skattepolitiken att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört dels om ett samlat ställningstagande för att justera de fördelningspolitiska skevheterna i skattereformen, dels om riktlinjer för skattepolitiken,
13. Fördelningspolitiska effekter av skattepolitiken (mom. 8, motiveringen)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser att finansutskottets yttrande under rubriken Fördelningspolitiska effekter av skattepolitiken bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i denna fråga anföra följande. Arbetslösheten i Sverige är rekordhög, och det finns tecken på att den kommer att öka under överblickbar tid. Den socialdemokratiska regeringen har misslyckats med att främja tillkomsten av riktiga jobb eftersom man saknar den grundläggande insikten om företagandets villkor. Arbetslösheten har förvärrats av regeringens politik. Sedan 1994 har regeringen genomfört skattehöjningar på ca 80 miljarder kronor som till en betydande del riktat sig mot företagen och försvårat expansion och nyanställningar. Den viktigaste fördelningspolitiska ambitionen är att eliminera massarbetslösheten. Då krävs ett program för förändring där företagande och initiativkraft står först på dagordningen. Företagen måste ges verkliga möjligheter att växa om de skall kunna ge riktiga och trygga jobb åt de människor som i dag drabbats av arbetslöshet. För detta krävs en företagsexpansion som saknar motstycke i modern tid. En sådan utveckling kan åstadkommas endast genom en djupgående och snabb förbättring av företagandets villkor och en ökad frihet för människor att själva forma sitt liv. Tillväxt och fler jobb kräver att ekonomin fungerar väl och att de offentliga finanserna är i god ordning. Även Socialdemokraterna har tvingats inse att stora budgetunderskott och hög inflation endast ger mycket kortsiktigt positiva effekter. Den saneringspolitik som regeringen bedriver är inriktad på att skydda kollektiva och etablerade lösningar och innebär att företagare och enskilda drabbas av skatte- och avgiftshöjningar. Som nämnts har regeringen höjt skatterna med ca 80 miljarder kronor sedan 1994. Huvuddelen av skattehöjningarna har gällt beskattningen av arbete. Det har blivit dyrare att anställa, och förutsättningarna för en långsiktigt fungerande lönebildning har försämrats. Näringslivets kapitalförsörjning har också försvårats och fördyrats genom bl.a. införandet av dubbel skatt på det egna riskbärande kapitalet i aktiebolag. Kapitalbildningen har hämmats också i andra avseenden, bl.a. genom återinförd förmögenhetsskatt och en vidgning av fastighetsskatten till kommersiella lokaler och industrifastigheter. Genom de kraftiga energiskattehöjningarna har svensk industri fått ett högre kostnadsläge och därmed sämre konkurrensförmåga. Särskilt allvarlig är den s.k. värnskatten som inneburit att ökad kunskap och större kompetens lönar sig mindre. Tillsammans med den kraftiga höjningen av egenavgifter är marginalskatten för en stor del av de heltidsarbetande nu ungefär 60 % i stället för de 50 % som var målet i marginalskattereformen. Hög beskattning på arbete och återinförd dubbelbeskattning är och har varit negativt vad gäller ambitionen att skapa goda förutsättningar för företagande och nya jobb. När vissa begränsade lindringar föreslås motverkas de emellertid med råge genom skattehöjningar på andra områden. Genom att ge med ena handen och samtidigt ta mer med den andra skapas, som framgått av ett antal analyser och kommentarer efter det att propositionerna har presenterats, inga nya jobb. Saneringen av Sveriges offentliga finanser måste nu ges en inriktning där skattesänkningar och minskade offentliga utgifter går hand i hand. Moderaterna har under våren föreslagit successiva utgiftsminskningar som uppgår till drygt 65 miljarder kronor mer än vad regeringen föreslagit för år 1999. Dessa möjliggör skattesänkningar på närmare 61 miljarder kronor för hushåll och företag, samtidigt som budgetsaldot blir 8 miljarder kronor bättre än regeringens. Det lägre skattetryck vi föreslår ger också enskilda människor en större rådighet över den egna vardagen. Det gör det bl.a. möjligt att undvika den fattigdomsfälla som kombinationen av minskade offentliga tjänster och högre skatter i dag försätter ett växande antal människor i. Utskottet anser att inriktningen av skattepolitiken bör överensstämma med vad som redovisats ovan. De övergripande målen skall vara att skapa förutsättningar för snabb tillväxt, nya jobb och en god reallöneutveckling. I motion Fi116 (v) yrkandena 2 och 3 föreslås att skattepolitiken bör utvecklas efter två linjer - en röd skatteväxling för rättvis fördelning och ökad efterfrågan och en grön skatteväxling för en långsiktigt uthållig utveckling. Utskottet kan inte tolka detta på annat sätt än att den skattepolitik motionärerna förespråkar har motsatt verkan än de här förespråkade riktlinjerna. Motionsförslagen innebär att förutsättningarna för ekonomisk tillväxt försämras genom att skattehinder byggs upp som barriärer för initiativkraft och nyföretagande. Med det anförda avstyrks motion Fi116 (v) yrkandena 2 och 3.
14. Tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall (mom. 9)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning av regeringsförslaget och motion Fi129 (m) anföra följande. Regeringens förslag om en tillfällig nedsättning av stämpelskatten gäller förvärv under perioden den 12 juni 1996-den 31 december 1997. Anknytningen till datum för förvärvet kan enligt utskottets mening ge upphov till problem vid tillämpningen. Överlåtelse av fastighet sker vanligen genom dubbla köpehandlingar. Först upprättas ett köpekontrakt med de olika villkor som skall gälla för köpet. Köpekontraktet innehåller bl.a. bestämmelser om när och hur betalning skall ske. Sedan betalning erlagts och andra villkor uppfyllts upprättas ett köpebrev. Ansökan grundar sig sedan normalt på köpebrevet. Som en följd av detta förfarande finns det vanligen inte någon uppgift om kontraktsdatum i ett lagfartsärende, och detta förhållande kan ge upphov till ett visst merarbete för de inblandade när nedsättningsfrågan skall avgöras. Den allvarligaste invändningen mot den lösning som regeringen valt är emellertid de uppenbara möjligheterna att kringgå kravet att förvärvet skall ha skett den 12 juni 1996 eller senare. Om kontraktsdagen ligger före den 12 juni finns det nämligen goda möjligheter för parterna att skriva ett nytt kontrakt som är daterat efter denna tidpunkt. På samma sätt blir det möjligt att under första kvartalet 1998 dagteckna köpekontrakt före den 1 januari 1998. Om detta blir ett vanligt förfarande har anknytningen till förvärvsdagen inte någon egentlig uppgift att fylla. Vid behandlingen av detta ärende i skatteutskottet har man från majoritetens sida bedömt att omskrivningen av kontrakt inte kommer att få någon mer betydande omfattning och att anknytningen till förvärvsdag därför har en betydelse för att begränsa kostnaden för nedsättningen. Betydande belopp skulle kunna gå förlorade om anknytningen till förvärvsdag slopas. Finansutskottet gör emellertid en annan bedömning härvidlag. Det är högst sannolikt att aktörerna på marknaden anpassar sitt agerande, t.ex. genom att upprätta nya kontrakt, vilket de har goda incitament att göra. Det innebär att merkostnaden kommer att bli betydligt mindre än vad skatteutskottet utgått ifrån. Utskottet anser att det förslag som läggs fram i motion Fi129 av Jerry Martinger (m) innebär en förbättring och förenkling av reglerna både för de enskilda och inskrivningsmyndigheterna, varför motionen tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi129, med anledning av proposition 1995/96:222 yrkande 5 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 4 och 1995/96:Fi117 yrkande 15 antar regeringens förslag till lag om tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall med den ändringen att 1 och 2 §§ erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
1 § Vid 1 § Vid tillämpning av 8 § tillämpning av 8 § lagen (1984:404) om lagen (1984:404) om stämpelskatt vid stämpelskatt vid inskrivningsmyndigh inskrivningsmyndigh eter skall i eter skall i stället för vad som stället för vad som där stadgas gälla där stadgas gälla följande. Skatten följande. Skatten enligt första och enligt första och andra styckena är andra styckena är fem respektive tio fem respektive tio kronor för varje kronor för varje fullt tusental fullt tusental kronor av kronor av egendomens värde om egendomens värde om förvärvet sker ansökan om under tiden den 12 inskrivning sker juni 1996-31 under tiden den 12 december 1997 och juni 1996-31 inskrivning december 1997 och beviljas senast den inskrivning 31 mars 1998. beviljas senast den 31 mars 1998. 2 § Har fast 2 § Har ansökan om egendom eller inskrivning tomträtter ingivits och förvärvats efter beviljats under den 11 juni 1996 tiden den 12 juni och har inskrivning 1996-31 juli 1996 beviljats under och har tiden den 12 juni stämpelskatt 1996-31 juli 1996 fastställts enligt och har bestämmelserna i 8 stämpelskatt § lagen (1984:404) fastställts enligt om stämpelskatt vid bestämmelserna i 8 inskrivningsmyndigh § lagen (1984:404) eter skall två om stämpelskatt vid tredjedelar av den inskrivningsmyndigh inbetalda skatten eter skall två återbetalas med tredjedelar av den tillämpning av inbetalda skatten bestämmelserna i 40 återbetalas med § nämnda lag. tillämpning av Detsamma gäller den bestämmelserna i 40 dröjsmålsavgift som § nämnda lag. kan ha påförts den Detsamma gäller den skattskyldige. dröjsmålsavgift som Beslut om kan ha påförts den återbetalning skattskyldige. enligt denna Beslut om bestämmelse skall återbetalning vid tillämpning av enligt denna lagen om bestämmelse skall stämpelskatt vid vid tillämpning av inskrivningsmyndigh lagen om eter anses utgöra stämpelskatt vid ett beslut enligt inskrivningsmyndigh den lagen. eter anses utgöra ett beslut enligt den lagen.
15. Tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall (mom. 9)
Roy Ottosson (mp) och Lars Bäckström (v) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall bort ha följande lydelse:
Finansutskottet gör bedömningen att en sänkning av stämpelskatten inte kommer att påverka prisbilden i någon nämnvärd omfattning. Vid köp av småhus är stämpelskatten en så pass begränsad kostnad att den inte på något avgörande sätt påverkar beslutet om huruvida affären skall genomföras eller ej. Vid större affärer på fastighetsmarknaden, för företag och fastighetsförvaltare, kan dock stämpelskatten utgöra betydande belopp. Sådana affärer är dock vanligen mer långsiktiga till sin natur, och stämpelskatten spelar då en marginell roll för den långsiktiga avkastningen och därmed prisbilden. Även om stämpelskatten skulle bidra till ett ökat antal större fastighetsaffärer anser utskottet att det är osannolikt att detta i sin tur skulle påverka byggandet. Utskottet anser att de medel som regeringen föreslår skall satsas på åtgärden kan bidra till att skapa betydligt fler arbetstillfällen om de används på ett mer effektivt sätt och kan därför inte tillstyrka förslaget. Med det anförda avstyrker utskottet förslaget i proposition 222 om en tillfällig nedsättning av stämpelskatten och tillstyrker motionerna Fi116 (v) yrkande 4 och Fi117 (mp) yrkande 15. Eftersom regeringsförslaget avstyrks saknar motion Fi129 (m) aktualitet, varför även den avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 4 och 1995/96:Fi117 yrkande 15 avslår proposition 1995/96:222 yrkande 5 och motion 1995/96:Fi129,
16. Fastighetsskatt (mom. 10)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Fastighetsskatt bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i denna fråga anföra följande. Fastighetsskatten strider mot tanken på neutralitet mellan olika former av näringsverksamhet och investeringar och är en felaktig metod för beskattningen av ägda bostäder. På sikt bör därför, anser utskottet, fastighetsskatten slopas och för ägda bostäder ersättas med en schablonmässigt beräknad intäkt av kapital med ett lägre skatteuttag. För att begränsa de nuvarande snedvridningarna av fastighetsbeskattningen bör man samtidigt reducera underlaget för beskattningen till det taxerade byggnadsvärdet, dvs. att beskattningen av markvärdet slopas. Effekterna av den fastighetsskattehöjning från 1,5 till 1,7 % som genomförts av den socialdemokratiska regeringen och den genomförda fastighetstaxeringen blir orimliga. Moderata samlingspartiet föreslog mot den bakgrunden i oktober 1995 att skatteutskottet genom ett initiativ skulle föreslå riksdagen att fastighetsskatten på bostäder skulle sänkas från 1,7 till 1,5 % av taxeringsvärdet fr.o.m. den 1 januari 1996. Samtidigt föreslog man att de orimliga regionala skillnaderna skulle undanröjas eller lindras genom att markvärdet inte tas upp till beskattning fullt ut. I avvaktan på en permanent lösning borde fastighetsskatt endast tas ut på hälften av det markvärde som överstiger 100 000 kronor. Inget annat parti var då berett att stödja förslaget till initiativ. Enligt utskottets mening bör regeringen skyndsamt återkomma med förslag till riksdagen som överensstämmer med det moderata initiativet. Motion Fi118 (kds) yrkande 1 tillstyrks därmed medan motion Fi115 (s) avstyrks med vad skatteutskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande fastighetsskatt att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fi118 yrkande 1 och med avslag på motion 1995/96:Fi115 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Fastighetsskatt (mom. 10)
Anne Wibble (fp) och Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Fastighetsskatt bort ha följande lydelse: Finansutskottet ansluter sig i den aktualiserade frågan till den uppfattning som framför allt Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna under det senaste riksdagsåret framfört om behovet av förändringar av fastighetsskattesystemet. Vid den senaste riksdagsbehandlingen av frågan (se betänkandet 1995/96:BoU10) anförde ledamöterna från dessa partier i en reservation följande:
Fr.o.m. år 1996 har skattesatsen för fastighetsskatten för samtliga bostads fastigheter höjts till 1,7 % av taxeringsvärdet. Från samma tidpunkt gäller nya taxeringsvärden för egnahem, baserade på 1994 års marknadsvärde. Samtidigt gäller att taxeringsvärdena justeras årligen i ett nytt system med s.k. rullande fastighetstaxering. De sammanlagda effekterna härav blir förödande för många familjer. Värst drabbade är de som bor i storstäder och skärgårdar. Många barnfamiljer, pensionärer med låga inkomster, de som köpt sina hus när priserna stod som högst under åren 1988-1991 och familjer som drabbas av arbetslöshet, kommer helt enkelt inte att ha råd att bo kvar. I motionerna från fp respektive kds har mot denna bakgrund föreslagits att en översyn av boendebeskattningsfrågorna snarast bör genomföras. Även bostadsutskottet anser att behovet av en sådan översyn är uppenbart. Mest akut är därvid att riksdagen utan ytterligare fördröjning föreläggs förslag om åtgärder som kan mildra fastighetsbeskattningens effekter i våra skärgårdar och övriga särskilt utsatta områden. Det är nödvändigt att nu undanröja den berättigade oro för framtiden som finns bl.a. hos den bofasta skärgårdsbefolkningen. Även mer generella frågor med betydelse för boendebeskattningen bör övervägas i enlighet med motionsförslagen. Det gäller exempelvis möjligheten att införa en takregel för markvärdet vid fastighetsbeskattningen och en begränsning av förmögenhetsbeskattningen genom slopad sambeskattning eller genom en höjning av det skattefria grundbeloppet.
Utskottet anser att riksdagen med anledning av Kristdemokraternas partimotion Fi118 yrkande 1 som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet här citerat från reservationen i bostadsutskottet. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi118 yrkande 1. Motion Fi115 (s) yrkande 2 avstyrks däremot.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande fastighetsskatt att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi118 yrkande 1 och med avslag på motion 1995/96:Fi115 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Skatter och avgifter på motorfordon (mom. 12)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Skatter och avgifter på motorfordon bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är rimligt att underlätta en övergång till moderna och miljövänliga bilar och att skapa stabila regler som inte missgynnar svensk bilindustri. Mot den bakgrunden tillstyrker utskottet förslaget om slopad försäljningsskatt på motorfordon. Utskottet har inte något att erinra mot att skattesänkningen tidigareläggs en dag vilket föreslagits i motion Fi133 (s, c). Utskottet avvisar emellertid förslaget om en skärpning av fordonsskatten. Beskattningen av bilar har höjts vid flera tillfällen sedan Socialdemokraterna återtog regeringsansvaret. Regeringen planerar dessutom ytterligare skärpningar av drivmedelsbeskattningen. Det är enligt utskottets mening fel att försvåra situationen ytterligare för personer som är beroende av bilen för sitt arbete eller med tanke på att man bor i glesbygd. Förslaget om höjd fordonsskatt bör avslås. Vad avser övriga förslag instämmer utskottet i skatteutskottets ställningstagande, varför de avstyrks. Med det anförda tillstyrker utskottet i huvudsak yrkande 1 och 3 i propositionen och motionerna Fi120 (m) yrkande 1 och Fi133 (s, c). Däremot avstyrks förslaget i propositionen om höjd fordonsskatt (yrkande 2) och motionerna Fi116 (v) yrkande 5 och Fi117 (mp) yrkandena 18 och 20.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande skatter och avgifter på motorfordon att riksdagen dels avslår regeringens i proposition 1995/96:222 yrkande 2 framlagda förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) samt motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 5 och 1995/96:Fi117 yrkandena 18-20, dels med anledning av proposition 1995/96:222 yrkandena 1 och 3 och med bifall till motionerna 1995/96:Fi120 yrkande 1 och 1995/96:Fi133 antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1996:537) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon med den ändringen att övergångsbestämmelserna erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse: Regeringens förslag Utskottets förslag 1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1996. 2. Ändringarna i 4 § första stycket 1 och 8 § 1 träder dock i kraft den 1 augusti 1996. 3. 3. De nya Försäljningsskatt lydelserna av 4 § enligt 8 § 1 skall första stycket 1 inte tas ut om och 8 § 1 skall skattskyldighet tillämpas om inträtt efter den skattskyldighet 11 juni 1996. inträtt efter den 10 juni 1996. 4. Äldre 4. I övrigt gäller föreskrifter gäller äldre föreskrifter fortfarande i fråga i fråga om om förhållanden som förhållanden som hänför sig till hänför sig till tiden före tiden före ikraftträdandet. ikraftträdandena.
2. lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343) med den ändringen att övergångsbestämmelserna erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1996. 2. Har skyldighet 2. Har skyldighet att betala att betala skrotningsavgift skrotningsavgift inträtt efter den inträtt efter den 11 juni 1996 skall 10 juni 1996 skall avgift tas ut även avgift tas ut även i de fall i de fall försäljningsskatt försäljningsskatt inte skall betalas inte skall betalas för sådana fordon för sådana fordon enligt lagen enligt lagen (1978:69) om (1978:69) om försäljningsskatt försäljningsskatt på motorfordon. på motorfordon. 3. För personbilar som är inrättade för drift med elektricitet från batterier i fordonet skall inte skrotningsavgift tas ut för tiden till och med den 31 december 1997.
19. Skatter och avgifter på motorfordon (mom. 12)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Skatter och avgifter på motorfordon bort ha följande lydelse:
Som framgår ovan tillstyrker finansutskottet regeringens förslag vad gäller skatter och avgifter på motorfordon. Finansutskottet kan dock inte instämma i skatteutskottets yttrande beträffande yrkandet om miljörelaterad bilbeskattning i motion Fi111. Utskottet anser tvärtom att de nu aktuella besluten måste följas av andra åtgärder som skärper miljöprofilen när det gäller beskattningen av bilismen. För närvarande utreds frågan om hur ekonomiska styrmedel kan användas inom kommunikationssektorn, och en särskild utredare skall se över avvägningen ur miljösynpunkt mellan olika skatter. Detta innebär bl.a. att beskattningen av vägtrafiken skall ses över. Utskottet ser, i likhet med Vänsterpartiet, positivt på detta utredningsarbete. Utskottet menar vidare att det skulle vara värdefullt för det fortsatta arbetet om riksdagen redan nu klart deklarerade att den önskar se en ökad miljörelatering av bilbeskattningen. Detta bör ske genom ett differentierat skatteuttag efter en miljöklassning som tar hänsyn t.ex. till bensinförbrukning, utsläpp och annan miljöpåverkan under bilens livscykel. Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i aktuell del samt motionerna Fi116 (v) yrkande 5 och Fi133 (s, c). Däremot avstyrks övriga motioner.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande skatter och avgifter på motorfordon att riksdagen med anledning av proposition 1995/96:222 yrkandena 1-3 och med bifall till motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 5 och 1995/96:Fi133 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi117 yrkandena 18-20 och 1995/96:Fi120 yrkande 1 dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:537) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon med den ändringen att övergångsbestämmelserna erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse: Regeringens förslag Utskottets förslag 1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1996. 2. Ändringarna i 4 § första stycket 1 och 8 § 1 träder dock i kraft den 1 augusti 1996. 3. 3. De nya Försäljningsskatt lydelserna av 4 § enligt 8 § 1 skall första stycket 1 inte tas ut om och 8 § 1 skall skattskyldighet tillämpas om inträtt efter den skattskyldighet 11 juni 1996. inträtt efter den 10 juni 1996. 4. Äldre 4. I övrigt gäller föreskrifter gäller äldre föreskrifter fortfarande i fråga i fråga om om förhållanden som förhållanden som hänför sig till hänför sig till tiden före tiden före ikraftträdandet. ikraftträdandena.
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327), dels antar regeringens förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343) med den ändringen att övergångsbestämmelserna erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1996. 2. Har skyldighet 2. Har skyldighet att betala att betala skrotningsavgift skrotningsavgift inträtt efter den inträtt efter den 11 juni 1996 skall 10 juni 1996 skall avgift tas ut även avgift tas ut även i de fall i de fall försäljningsskatt försäljningsskatt inte skall betalas inte skall betalas för sådana fordon för sådana fordon enligt lagen enligt lagen (1978:69) om (1978:69) om försäljningsskatt försäljningsskatt på motorfordon. på motorfordon. 3. För personbilar som är inrättade för drift med elektricitet från batterier i fordonet skall inte skrotningsavgift tas ut för tiden till och med den 31 december 1997.
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en ökad miljörelatering av bilbeskattningen,
20. Skatter och avgifter på motorfordon (mom. 12)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Skatter och avgifter på motorfordon bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning av regeringsförslaget anföra följande. Förslaget att ta bort försäljningsskatten på personbilar och i stället höja fordonsskatten motiveras bl.a. med att miljöskäl talar för en snabbare förnyelse av bilparken. Det är, enligt utskottets mening, tveksamt om effekten av en sådan åtgärd är positiv ur miljösynpunkt. Effekten kan i stället bli att den totala bilparken och därmed bilåkandet ökar bl.a. på bekostnad av kollektivtrafiken. Förslaget avvisas därför. I dag används i stor utsträckning importerade fossila driv- och smörjmedel i den svenska transportsektorn. Ett ökat inslag av inhemskt producerade, miljöanpassade, drivmedel och oljor från skogs- och jordbruksprodukter skulle kunna generera en stor mängd gröna arbetstillfällen. Exempel på möjliga vägar att gå är successivt ökad inblandning av motoralkohol i bensin, etanoldrift i stället för dieseldrift och rapsoljor som ersätter mineraloljor. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med det anförda avstyrker utskottet proposition 222 i denna del liksom motionerna Fi116 (v) yrkande 5, Fi133 (s, c) och Fi120 (m) yrkande 1. Utskottet tillstyrker motion Fi117 (mp) yrkandena 18-20.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande skatter och avgifter på motorfordon att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkandena 18-20 samt med avslag på proposition 1995/96:222 yrkandena 1-3 samt motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 5, 1995/96:Fi120 yrkande 1 och 1995/96: Fi133 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Regler för sparande i allemansfond (mom. 14)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Regler för sparande i allemansfond bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det privata sparandet skall gynnas. Tyvärr har regeringen fortsatt en politik som undergräver det privata sparandet genom begränsningar av avdragsutrymmet för pensionssparande, genom höjd avkastningsskatt på pensionssparande, m.m. Regeringens politik synes vara inriktad på att öka det statskontrollerade och institutionella ägandet av svenskt näringsliv. Genom att metodiskt skattemässigt missgynna privat sparande och förmögenhetsuppbyggande har Socialdemokraterna minskat det riskvilliga kapital som står till förfogande för näringslivet. Med det anförda avstyrker utskottet förslaget i proposition 222 om slopade skattelättnader för allemansfonderna och motion Fi110 (fp) yrkande 6. Utskottet tillstyrker därmed motionerna Fi118 (kds) yrkande 2 och Fi120 (m) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande regler för sparande i allemansfond att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi118 yrkande 2 och 1995/96:Fi120 yrkande 2 avslår proposition 1995/96:222 yrkande 7 och motion 1995/96:Fi110 yrkande 6,
22. Regler för sparande i allemansfond (mom. 14)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Regler för sparande i allemansfond bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det finns goda skäl att avskaffa det skattemässiga gynnandet av allemansfonder. Det är emellertid viktigt att de särskilda placeringsreglerna för allemansfonder då också avskaffas. Regeringen bör skyndsammast återkomma till riksdagen med lagförslag som innebär att de särskilda spar- och placeringsreglerna för allemansfonder slopas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringsförslaget och motion Fi110 (fp) yrkande 6 samt avstyrker motionerna Fi118 (kds) yrkande 2 och Fi120 (m) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande regler för sparande i allemansfond att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 7, med anledning av motion 1995/96:Fi110 yrkande 6 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi118 yrkande 2 och 1995/96:Fi120 yrkande 2 dels antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1851) om skattelättnader för sparande i allemansfond, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Företagsbeskattning (mom. 15)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Företagsbeskattning bort ha följande lydelse:
Finansutskottet förordar från sina utgångspunkter de förslag som Vänsterpartiet för fram. Bolagsbeskattningen bör enligt utskottets mening höjas och en särskild värnskatt bör tas ut på 5 % i enlighet med vad som föreslås i motionen. Höjningen av bolagsskatten och införandet av en särskild värn- skatt för bolag motiveras av att andra åtgärder därigenom kan genomföras, t.ex. en sänkning av egenavgifter för egenföretagare och kreditstöd till mindre företag genom skatteavdrag. En sådan politik handlar inte om att höja skatterna generellt, utan om att omfördela skatteuttaget på ett sådant sätt att rättvis fördelning och uthållig tillväxt stimuleras. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi116 (v) yrkandena 7 och 9.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande företagsbeskattning att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkandena 7 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Dubbelbeskattning av aktier och riskkapitalavdrag (mom. 16)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Dubbelbeskattning av aktier och riskkapitalavdrag bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att regeringens aviserade förslag om att slopa dubbelbeskattningen för små och medelstora företag visar att regeringen erkänner att det var fel att återinföra dubbelbeskattningen av riskkapital. Dubbelbeskattningen, liksom en del andra delar av det svenska skattesystemet, är utformad på ett sätt som direkt motverkar företagande. Det är särskilt allvarligt i en situation när det krävs mer företagande för att skapa tillväxt i ekonomin och för att minska den stora arbetslösheten. Det kan inte vara bra med ett skattesystem som så tydligt missgynnar sparare som är beredda att satsa sina besparingar på riskfyllt sparande i aktier. Förslaget att nu slopa dubbelbeskattningen för vissa företag är bra, men det är inte tillräckligt och kommer att leda till åtskilliga problem. Bl.a. kommer gränsdragningen mellan företag av olika storlek att leda till snedvridningar. En av de avgörande nackdelarna med dubbelbeskattningen som gäller alla företag, inte enbart dem som regeringen nu riktar sitt förslag mot, är att kapital låses in i historiskt vinstrika företag till nackdel för en fungerande kapitalförsörjning för nya och växande företag. Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att fullständig enkelbeskattning bör införas från den 1 januari 1997. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Förslag med denna innebörd har framförts i motionerna A46 (kds) yrkandena 5 och 6, A49 (m) yrkandena 5 och 7, Fi110 (fp) yrkande 5 och Fi118 (kds) yrkandena 3, 6 och 7, varför de tillstyrks. Däremot avstyrks motion Fi116 (v) yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande dubbelbeskattning av aktier och riskkapitalavdrag att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:A46 yrkandena 5 och 6, 1995/96:A49 yrkandena 5 och 7, 1995/96:Fi110 yrkande 5 och 1995/96:Fi118 yrkandena 3, 6 och 7 och med avslag på motion 1995/96:Fi116 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Dubbelbeskattning av aktier och riskkapitalavdrag (mom. 16)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Dubbelbeskattning av aktier och riskkapitalavdrag bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i denna fråga anföra följande. I propositionen aviserar regeringen förslag om en lättnad i den s.k. dubbelbeskattningen för aktier i onoterade bolag fr.o.m. 1997. Utskottet ser problem med att en företagsvinst skattas både hos den juridiska personen och hos den som mottar utdelad vinst. Utskottet kan därför bifalla förslag till lindringar eller ett slopande av dubbelbeskattningen. En förutsättning är dock att det sker på ett fördelningspolitiskt acceptabelt sätt. Som anförs i motion Fi116 av Gudrun Schyman m.fl. (v) bör problemet med dubbelbeskattning inte heller överdrivas. Utskottet ser det som värdefullt att regeringen i propositionen redogör för och argumenterar mot några av de förenklade påståenden som har redovisats i den allmänna debatten. Utskottet instämmer också i regeringens bedömning att många sakskäl talar för att en lindring bör läggas i företagsledet. Alla möjligheter att genomföra en lättnad i bolagsledet bör prövas innan denna konstruktion avvisas. Utskottet menar vidare att en lättnad av den s.k. dubbelbeskattningen huvudsakligen bör finansieras inom ramen för den samlade företagsbeskattningen. I detta sammanhang noterar utskottet med tillfredsställelse att regeringen redan nu aviserar ett borttagande av riskkapitalavdraget. Verkligheten har visat att detta avdrag har ett mycket begränsat värde för att stimulera till långsiktiga och produktiva investeringar. Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motion Fi116 (v) yrkande 6 och avslag på övriga motioner som behandlas under denna rubrik som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande dubbelbeskattning av aktier och riskkapitalavdrag att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1995/96:A46 yrkandena 5 och 6, 1995/96:A49 yrkandena 5 och 7, 1995/96:Fi110 yrkande 5 och 1995/96:Fi118 yrkandena 3, 6 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Dubbelbeskattning av aktier och riskkapitalavdrag (mom. 16, motiveringen)
Roy Ottosson (mp) anser att finansutskottets yttrande under rubriken Dubbelbeskattning av aktier och riskkapitalavdrag bort ha följande lydelse:
I propositionen aviseras kommande förslag om lättnader i dubbelbeskattningen för onoterade bolag. Lättnaderna - 3,5 miljarder kronor - skall enligt regeringen bekostas bl.a. genom att riskkapitalavdraget avskaffas och att avsättningsmöjligheterna till periodiseringsfond minskas från 25 till 20 %. Enligt finansutskottets uppfattning är det viktigt att lättnader genomförs i dubbelbeskattningen och att mer riskkapital ställs till företagens förfogande. Men riksdagen bör ta ställning till dessa frågor, finansieringen och anslutande detaljförslag, i ett sammanhang, lämpligen då den utlovade propositionen behandlas. I avvaktan på detta avslås samtliga här aktuella motioner.
27. Avdragsrätt för periodiseringsfonder (mom. 17)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Avdragsrätt för periodiseringsfonder bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att regeringens förslag att begränsa reserveringsmöjligheterna för framtida investeringar genom avsättning till periodiseringsfond försämrar situationen för företagen. Särskilt de mindre och medelstora företagen skulle drabbas. Förslaget bör därför inte genomföras. Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion Fi118 (kds), att avsättningsmöjligheterna till periodiseringsfond bör stå kvar vid 25 %. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion Fi118 (kds) yrkande 4 och avstyrker motion Fi116 (v) yrkande 8.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande avdragsrätt för periodiseringsfonder att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi118 yrkande 4 och med avslag på motion 1995/96:Fi116 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Avdragsrätt för periodiseringsfonder (mom. 17)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Avdragsrätt för periodiseringsfonder bort ha följande lydelse:
När det gäller regeringens planer på att minska avdragsrätten för avsättning till periodiseringsfond från 25 till 20 % kan finansutskottet stödja detta när det gäller aktiebolag och ekonomiska föreningar. Utskottet menar dock, i likhet med vad som anförs i motion Fi116 (v), att många enskilda firmor och handels- och kommanditbolag kan ha en ansträngd finansiell situation. Övervägande skäl talar därför för att dessa bör få behålla en möjlighet att sätta av 25 %. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi116 (v) yrkande 8 och avstyrker motion Fi118 (kds) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande avdragsrätt för periodiseringsfonder att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkande 8 och med avslag på motion 1995/96:Fi118 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Förmögenhetsbeskattning av aktier (mom. 18)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Förmögenhetsbeskattning av aktier bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna att endast 75 % av värdet av börsnoterade aktier bör tas upp till förmögenhetsbeskattning. Motion Fi117 (mp) yrkande 34 tillstyrks således. Yrkande 33 avstyrks däremot.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande förmögenhetsbeskattning av aktier att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkande 34 och med avslag på motion 1995/96:Fi117 yrkande 33 antar
Lag om ändring i lagen (1996:0000) om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.
Härigenom föreskrivs att lagen (1996:0000) om ändring i lagen (1991: 1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt skall upphöra att gälla såvitt avser punkt 2 av övergångsbestämmelserna till upp hävandelagen.
30. Förmögenhetsbeskattning av aktier (mom. 18)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Förmögenhetsbeskattning av aktier bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna att det behövs en översyn över beskattningen av arbetande kapital, däribland dubbelbeskattningen av aktier, vilket utskottet behandlat ovan. Riskkapital är en livsnerv för ett vitalt näringsliv. Särskilt små och stora företag har många gånger problem med riskkapitalförsörjningen. Den av regeringen aviserade översynen måste fullföljas. Det är nödvändigt att beskattningen av arbetande kapital hålls låg så att privat företagsägande inte missgynnas jämfört med institutionellt och annat ägande. Detta bör riksdagen med bifall till motion Fi117 (mp) yrkande 33 som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet instämmer vidare i den i motion Fi117 framförda kritiken mot riksdagens nyligen fattade beslut om höjning av förmögenhetsbeskattningen av börsnoterade aktier från 75 % till 100 % av marknadsvärdet. Utskottet anser att höjningen inte bör genomföras. Utskottet tillstyrker därför motion Fi117 (mp) yrkande 34.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande förmögenhetsbeskattning av aktier att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkandena 33 och 34 dels antar
Lag om ändring i lagen (1996:0000) om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.
Härigenom föreskrivs att lagen (1996:0000) om ändring i lagen (1991: 1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt skall upphöra att gälla såvitt avser punkt 2 av övergångsbestämmelserna till upphävandelagen.
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om beskattningen av arbetande kapital,
31. Åtgärder för enskilda näringsidkare och fåmansföretag (mom. 19)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Åtgärder för enskilda näringsidkare och fåmansföretag bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det måste bli enklare att bli företagare. Visserligen förbättrades och förenklades regelsystemet för företagare under den förra mandatperioden, men inte minst på skatteområdet upplevs det fortfarande som krångligt att starta ett företag. Ett viktigt sätt att skapa ett bättre företagsklimat är att sänka beskattningen av fåmansbolag. Omfattande spärregler för fåmansföretag har införts i det i sig rimliga syftet att undvika att aktiebolagsformen utnyttjas för att omvandla arbetsinkomster till kapitalinkomster. Utgångspunkten är att man för varje bolag definierar en "normal" avkastning, vilken får betraktas som utdelning. All vinst på investerat kapital som överstiger denna av staten accepterade avkastning beskattas som arbetsinkomst med skattesatser uppemot 70 %. I såväl motion A49 (m) som Fi110 (fp) framhålls att dessa fåmansregler måste förändras på ett genomgripande sätt. Dagens spärregler för fåmansbolag är särskilt diskriminerande för snabbväxande mindre företag. Reglerna måste, enligt utskottets mening, ändras från den 1 januari 1997 så att kapitalavkastningen också i dessa företag beskattas som kapitalinkomst. Regeringen bör snarast återkomma med lagförslag i enlighet med motionsförslagen. Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motionerna A49 (m) yrkande 6 och Fi110 (fp) yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande åtgärder för enskilda näringsidkare och fåmansföretag att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:A49 yrkande 6 och 1995/96:Fi110 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Beskattning av royalty och patent, m.m. (mom. 20)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Beskattning av royalty och patent, m.m. bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är mycket viktigt att skapa en god miljö för innovatörer och uppfinnare. Det bör därför införas en möjlighet för den som har royaltyinkomster grundade på patent att från och med 1997 få dessa att beskattas som kapitalinkomst. Detta skulle höja innovationstakten, snabbare omsätta innovationer på marknaden och minska incitamenten att placera royaltyinkomster utomlands. Vidare bör en tidsbegränsad skattebefrielse från nya patent övervägas. Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med de lagändringar som behövs. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna A46 (kds) yrkande7 och A49 (m) yrkandena 8 och 9 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: 20. beträffande beskattning av royalty och patent, m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:A46 yrkande 7 och 1995/96:A49 yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Nedsättning av socialavgifter (mom. 21)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Nedsättning av socialavgifter bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning härav framhålla att syftet bakom merparten av dagens arbetsgivaravgifter är att finansiera löntagarnas pensions- och socialförsäkringsförmåner. I realiteten kan de sägas vara skatter/avgifter som för löntagarnas räkning betalas av arbetsgivarna. De olika avgifterna är enligt utskottets mening dåligt relaterade till utgående förmåner. En viktig uppgift är därmed att så långt som möjligt förmånsrelatera socialförsäkringsavgifterna till utgående förmåner. Det bör då vara möjligt att minska den rena skatten på arbete med i vart fall 5 procentenheter. Enligt utskottets mening bör avgifterna också synliggöras genom att löntagarna får det faktiska betalningsansvaret och löneskatter som inte kan räknas som egentliga socialförsäkringsavgifter, t.ex. den allmänna löneavgiften, successivt avvecklas. Vidare anser utskottet att egenavgiften till sjukförsäkringen skall sänkas med 3 procentenheter i förhållande till redan genomförda och beslutade höjningar fram till år 1998 samt samordnas med de motsvarande avgifter som betalas av arbetsgivarna för löntagarnas räkning och i likhet med dessa relateras till utgående förmåner. Finansutskottet tillstyrker med det anförda motion A49 (m) yrkandena 12-14.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande nedsättning av socialavgifter att riksdagen med bifall till motion 1995/96:A49 yrkandena 12-14 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi110 yrkande 4, 1995/96:Fi116 yrkande 10, 1995/96:Fi117 yrkandena 25 och 38 och 1995/96:Fi118 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Nedsättning av socialavgifter (mom. 21)
Anne Wibble (fp) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Nedsättning av socialavgifter bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den av regeringen aviserade sänkningen av socialavgifterna är otillräcklig. Enligt utskottets uppfattning bör arbetsgivaravgifterna sänkas med sammanlagt 12 miljarder kronor. Vidare bör sänkningen koncentreras till tjänstesektorn och en mindre del därav användas till att helt avskaffa arbetsgivaravgifterna för hushållstjänster, i första hand under en fyraårig försöksperiod. Sänkningen bör finansieras med besparingar i första hand på de s.k. företagsstöden. En summa av den nämnda storleken skulle räcka till en sänkning av arbetsgivaravgiften inom tjänstesektorn med 7 procentenheter. Finansutskottet föreslår mot bakgrund härav att riksdagen med bifall till motion Fi110 (fp) yrkande 4 som sin mening ger regeringen detta till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande nedsättning av socialavgifter att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi110 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1995/96:A49 yrkandena 12-14, 1995/96:Fi116 yrkande 10, 1995/96:Fi117 yrkandena 25 och 38 samt 1995/96:Fi118 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Nedsättning av socialavgifter (mom. 21)
Lars Bäckström (v) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Nedsättning av socialavgifter bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser vidare i likhet med vad som anförs i propositionen att det trots de budgetrestriktioner som gäller är viktigt att de indirekta lönekostnaderna reduceras. Det är av stor betydelse inte minst i små och medelstora företag för att ge utrymme för nyanställningar och så att egenföretagande uppmuntras. Förslaget kommer om det genomförs att vara en stimulans för mindre företag och det särskilt i den arbetskraftsintensiva tjänstesektorn. Det senare är viktigt då många tecken tyder på att det just är inom denna sektor som det finns en påtaglig potential för att skapa nya jobb. En stimulans till tjänstesektorn är också viktig för att slå vakt om de arbetstillfällen som redan finns inom denna sektor. En ytterligare diskussion och överväganden kring tjänstesektorn redovisas för övrigt även av utskottet längre fram i detta betänkande. Finansutskottet ställer sig dock inte okritiskt till den modell som regeringen föreslagit. Utskottet kan konstatera att den av regeringen aviserade modellen för nedsättning av socialavgifter innebär att en del av stödet kommer att gå inte bara till de mindre företagen utan också till de etablerade större och starka företagen. Enligt utskottets mening bör man om förslaget skall genomföras minimera risken för sådant läckage . Det bör därför övervägas en ytterligare begränsning så att nedsättningen enbart riktas till företag med högst 50 anställda. Utskottet menar vidare att det finns skäl att överväga en modell av väsentligt större omfattning än den som regeringen förespråkat. I Vänsterpartiets motion Fi116 (v) yrkande 10 redovisas en sådan modell som främst riktar in sig på att stödja och stärka tjänstesektorn. Avsikten är att med en större och mer specialinriktad satsning nå bättre effekter på sysselsättningen. Motionärerna föreslår därför en ram för skatte- och avgiftssänkningar på 10 miljarder kronor, fördelad på såväl offentlig som privat tjänsteproduktion. I motion Fi116 (v) finns också ett tidigare förslag från Vänsterpartiets sida om att enskilda näringsidkare skall stimuleras genom att de första 40 000 kronorna befrias från egenavgifter. Detta skulle, enligt utskottets mening, kunna förbättra situationen för många av de egna företagare som i dag kan leva på knappa marginaler, och det skulle stimulera nystartandet av enskild näringsverksamhet. Enligt finansutskottets mening bör riksdagen begära en mer fullständig beredning som inkluderar såväl regeringens som Vänsterpartiets alternativ. Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet motion Fi116 (v) yrkande 10.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande nedsättning av socialavgifter att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1995/96:A49 yrkandena 12-14, 1995/96:Fi110 yrkande 4, 1995/96:Fi117 yrkandena 25 och 38 och 1995/96:Fi118 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. Nedsättning av socialavgifter (mom. 21)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Nedsättning av socialavgifter bort ha följande lydelse:
I motion Fi117 (mp) yrkande 41 krävs ett riksdagsuttalande om att det för närvarande inte finns tillräckliga skäl för speciella stimulanser av hushållstjänster eller ROT-åtgärder.
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Regeringens förslag till nedsättning av arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna, som beräknas kosta 2 miljarder kronor årligen, har i debatten presenterats som inledningen till en skatteväxling. Som framhålls i motion Fi117 (mp) är regeringens förslag synnerligen magert som inledningen till en skatteväxling. En skatteväxling måste enligt utskottets uppfattning vara mer generell och omfatta mångdubbelt större belopp. Miljöpartiet föreslår i storleksordningen 100 miljarder kronor till år 2010 och ca 25 miljarder kronor för de närmaste tre åren. Utskottet anser i likhet med motionärerna att frågan om att begränsa den alltför höga beskattningen av arbete bör lösas inom ramen för en skatteväxling med högre skatt på energi- och resursförbrukning och lägre skatter på arbete. Regeringens förslag är av intresse främst för egenföretagare och företagare med ett fåtal anställda. Lönesumman 600 000 kr motsvarar ca 2-3 anställda och den maximala avgiftsnedsättningen blir 30 000 kr/år. Även om summan är liten kan den sannolikt ha en viss betydelse för företag som lever på marginalen. Utskottet anser dock att man bör överväga en annan utformning av skattereduktionen. Det största steget för en företagare är ofta när han skall skaffa sig sin första anställde. Detta innebär ofta en betydande tröskel med mycket nytt att sätta sig in i. En bättre utformning av avgiftsnedsättningen skulle kunna vara att särskilt underlätta för företagaren att komma över denna tröskel. Nedsättningen kunde då exempelvis utformas som en tioprocentig avgiftsnedsättning på en lönesumma av 300 000 kr. Riksdagen bör uppmana regeringen att inför propositionen utreda en sådan alternativ utformning av nedsättningen. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Fi117 (mp) yrkandena 25 och 28 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande nedsättning av socialavgifter att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkandena 25 och 38 och med avslag på motionerna 1995/96:A49 yrkandena 12-14, 1995/96:Fi110 yrkande 4, 1995/96:Fi116 yrkande 10 och 1995/96: Fi118 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. Nedsättning av socialavgifter (mom. 21)
Mats Odell (kds) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Nedsättning av socialavgifter bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den sänkning som redovisas i propositionen är så liten att den knappast får någon effekt i termer av nya jobb. Sänkningen blir som högst för företaget 2 500 kr per månad. Det finns inte någon anledning att motsätta sig sänkningen, men finansieringen borde, som föreslås i motion Fi118 (kds), ske genom en minskning av de statliga företagsstöden. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi118 (kds) yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande nedsättning av socialavgifter att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi118 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1995/96:A49 yrkandena 12-14, 1995/96:Fi110 yrkande 4, 1995/96:Fi116 yrkande 10 samt 1995/96:Fi117 yrkandena 25 och 38 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. Förmånsbeskattning av bilar (mom. 22)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Förmånsbeskattning av bilar bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att regeringen skyndsamt bör lägga fram förslag till ändrade regler för beskattning av bilförmåner med en annan finansiering av åtgärden än att begränsa uppräkningen av skiktgränsen för statlig inkomstskatt. De nya reglerna måste dessutom vara enklare än de som nu presenteras av regeringen. Därmed tillstyrks motion A49 (m) yrkande 19 medan motion Fi117 (mp) yrkande 21 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande förmånsbeskattning av bilar att riksdagen med anledning av motion 1995/96:A49 yrkande 19 och med avslag på motion 1995/96:Fi117 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
39. Förmånsbeskattning av bilar (mom. 22)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Förmånsbeskattning av bilar bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den nuvarande totala nivån på beskattningen av bilförmåner bör behållas och att beskattningen i ökad utsträckning bör relateras till den privata körsträckan. Därmed tillstyrks motion Fi117 (mp) yrkande 21 medan motion A49 (m) yrkande 19 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande förmånsbeskattning av bilar att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkande 21 och med avslag på motion 1995/96:A49 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
40. Förmånsbeskattning av bilar (mom. 22, motiveringen)
Lars Bäckström (v) anser att finansutskottets yttrande under rubriken Förmånsbeskattning av bilar bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i skatteutskottets ställningstagande i så måtto att utskottet ser det som ett steg i rätt riktning att skapa ett system som gör att det uppstår ett starkt ekonomiskt motiv att begränsa antalet körda mil. Utskottet är dock inte berett att ta slutlig ställning till nivån på själva förmånsbeskattningen. Finansutskottet ställer sig dock inte avvisande till att överväga ett sänkt takbelopp under förutsättning att fördelnings- och miljömål kan tillgodoses. Finansutskottet anser dock att ett slutligt ställningstagande i denna fråga bör anstå till dess att regeringen redovisat ett samlat och heltäckande förslag. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A49 (m) yrkande 19 och Fi117 (mp) yrkande 21.
41. Inkomstbeskattning (mom. 23)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Inkomstbeskattning bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att den aviserade försämringen av inflationsskyddet innebär en fortsatt urholkning av marginalskattereformen och att ytterligare ca 50 000 personer får betala marginalskatter på drygt 55 % i stället för ca 30 %. Den s.k. värnskatt som infördes 1995 innebar att marginalskatten höjdes med 5 procentenheter för ungefär en tredjedel av de heltidsarbetande. Den motverkar intresset för att skaffa bättre kunskap och högre kompetens och försämrar dessutom arbetsutbudet. Den statliga inkomstskatten bör sänkas till 20 % redan den 1 januari 1997. De flesta inkomsttagare bör endast betala kommunal inkomstskatt. Det blir därmed extra viktigt att kommunalskatterna är låga. Vad utskottet här anfört med bifall till motionerna A49 (m) yrkande 11, Fi110 (fp) yrkande 7 och Fi118 (kds) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte är tillgodosedda med det anförda.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande inkomstbeskattning att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:A49 yrkande 11, 1995/96:Fi110 yrkande 7, 1995/96:Fi118 yrkande 8, med anledning av motion 1995/96:A49 yrkande 15 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 11 och 1995/96:Fi117 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
42. Inkomstbeskattning (mom. 23)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Inkomstbeskattning bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i huvudsak i skatteutskottets ställningstagande till motionerna. På en punkt är dock finansutskottet av annan mening än skatteutskottet. Det gäller förslaget om att begränsa uppräkningen av skiktgränserna för 1997 i syfte att finansiera förändrade regler för beskattningen av bilförmåner. Då utskottet ännu inte tagit slutgiltig ställning finns för närvarande ej skäl att fatta beslut om hur åtgärden skall finansieras. Utskottet vill dock inte heller avvisa förslaget om reducerad uppjustering av skiktgränsen då det även kan motiveras av statsfinansiella och fördelningspolitiska skäl. Förslaget bör därför bli föremål för fortsatt prövning. Förslaget är dock inte helt invändningsfritt. Det kan enligt finansutskottets mening diskuteras om skatter bör skärpas genom justeringar av index eller genom mer entydiga beslut till skatteskärpningar. Finansutskottet förespråkar rent principiellt det senare alternativet. Enligt finansutskottets bedömning är ett alternativ som då bör övervägas det förslag som redovisas i motion Fi116 (v) yrkande 11. I detta yrkande föreslår motionären ett reducerat eller slopat grundavdrag över brytpunkten. Med detta ställningstagande tillstyrks motion Fi116 (v) yrkande 11. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande inkomstbeskattning att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkande 11 och med avslag på motionerna 1995/96:A49 yrkandena 11 och 15, 1995/96:Fi110 yrkande 7, 1995/96:Fi117 yrkande 22 och 1995/96: Fi118 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
43. Inkomstbeskattning (mom. 23)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Inkomstbeskattning bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att en begränsning av uppräkningen av skiktgränsen för statlig inkomstskatt, vilket regeringen aviserat i propositionen, inte är en godtagbar finansieringskälla för kommande ändringar av beskattningen av bilförmåner och att eventuella ändringar av skiktgränsen bör övervägas endast i samband med en allmän översyn i syfte att åstadkomma lättnader för främst lägre inkomsttagare. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion Fi117 (mp) yrkande 22. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande inkomstbeskattning att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkande 22 och med avslag på motionerna 1995/96:A49 yrkandena 11 och 15, 1995/96:Fi110 yrkande 7, 1995/96:Fi116 yrkande 11 och 1995/96: Fi118 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
44. Skatteuppbörd (mom. 24)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Skatteuppbörd bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör de tidigare reglerna för betalning av moms återinföras. Den likviditetsförsämring som genomfördes försvagar möjligheterna att investera i nya arbetstillfällen, och de långsiktiga kostnaderna skärper uttaget för de företag som har nyckeln till högre tillväxt, nya arbeten och ökat välstånd i sin hand. Ändringarna innebär att många företag blir tvungna att betala in moms till staten redan innan de fått betalt av sina kunder. Detta är principiellt oacceptabelt. Regeringen bör lägga fram ett lagförslag som innebär att betalnings tidpunkterna ändras så att dessa effekter undanröjs. Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motionerna A46 (kds) yrkande 9, A49 (m) yrkande 10 och Fi110 (fp) yrkande 10 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande skatteuppbörd att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:A46 yrkande 9, 1995/96:A49 yrkande 10 och 1995/96:Fi110 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. Energibeskattningen (mom. 25)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Energibeskattningen bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i denna fråga anföra följande. Riksdagen har nyligen fattat beslut om kraftiga höjningar av produktionsskatterna på elektrisk kraft från kärnkraftverk och äldre vattenkraftverk. Dessa skattehöjningar försämrar hushållens ekonomiska situation och ökar näringslivets kostnader. Läget är särskilt allvarligt för den energiintensiva industrin. Denna har normalt sin marknad utanför Sverige och har därför inte någon möjlighet att övervältra en kostnadsökning på sina kunder. För den elintensiva industrin innebär de beslutade höjningarna en elkostnadsökning på 8-10 %. Med den höjning som genomförts vid årsskiftet uppgår ökningen till nära 20 %. För de mest elintensiva företagen som aluminiumsmältverk och ferrolegeringsproducenter betyder höjningen att de får en kostnadsökning på ca 40 000-50 000 kr per anställd. Med höjningen vid årsskiftet blir kostnadsökningen ca 100 000 kr per anställd. Jämför man elprisnivån för de elintensiva företagen före skattehöjningarna erlägger företagen i allmänhet 20-24 öre per kWh medan konkurrentföretagen i Norge betalar 10-15 öre, i USA och Kanada 12-14 öre. Dven om det finns länder med högre prisnivå än den svenska ligger således de viktigaste konkurrentländerna lägre. De flesta elintensiva företag är bundna av fleråriga kontrakt med sina elleverantörer, och kontrakten ger leverantörerna rätt att övervältra alla nya skatter, även produktionsfaktors- eller fastighetsskatter, som påförs leverantörerna. Den höjning som genomfördes vid årsskiftet har övervältrats på detta sätt även om den för närvarande är föremål för process. Även ur miljösynpunkt är produktionsskatterna förkastliga. Den nordiska elmarknaden har startat vid årsskiftet men har ännu inte nått sin fulla funktion. I den mån de svenska företagen vänder sig till danska eller finska kraftleverantörer för att undgå de svenska prishöjningarna kommer en betydande del av leveranserna att vara dansk kolkondenskraft eller via Finland levererad rysk kärnkraft. Utskottet anser att vårens beslut om successiva höjningar av produktionsskatterna på el skall undanröjas och tillstyrker därför motion A49 (m) yrkande 17 i denna del. Regeringen bör skyndsamt återkomma med ett förslag med denna innebörd.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse: 25. beträffande energibeskattningen att riksdagen med bifall till motion 1995/96:A49 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
46. Skatteavdrag för yrkesfiskare (mom. 26)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Skatteavdrag för yrkesfiskare bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i denna fråga anföra följande. I motion Fi118 (kds) anförs att det också på fiskeområdet behövs åtgärder som leder till ökad sysselsättning. Enligt motionärerna måste skattereglerna snarast harmoniseras med våra grannländer för att sysselsättningen inom fisket skall kunna hållas uppe och nya arbetstillfällen skall kunna erbjudas inom beredningsindustrin. Också detta handlar om att våra svenska företag måste få likvärdiga villkor för konkurrens med andra länder. Motionärerna, som tidigare pläderat för ett särskilt yrkesfiskaravdrag och ett fiskekonto, anser att ett yrkesfiskaravdrag är ett minimikrav. Frågorna har uppmärksammats sedan lång tid tillbaka, och vid sin senaste behandling av dessa frågor förutsatte skatteutskottet (1995/96:SkU2) att regeringen skulle redovisa resultatet av sina överväganden för riksdagen så snart detta kunde ske. Som anförs i motionen är det nu hög tid att fatta beslut om denna för sysselsättningen inom fiskeområdet viktiga åtgärd. Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att regeringen skyndsamt lägger fram ett förslag till riksdagen om ett yrkesfiskaravdrag och om de övriga regler som kan behövas för att uppnå jämbördiga konkurrensförhållanden så att nya regler kan träda i kraft i år. Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med anledning av motion Fi118 (kds) yrkande 35 som sin mening ger regeringen till känna vad som här har anförts om konkurrensneutrala skatteregler för yrkesfiskare.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse: 26. beträffande skatteavdrag för yrkesfiskare att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fi118 yrkande 35 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
47. Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt (mom. 27)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är näringspolitikens främsta syfte att skapa de goda villkor för företagandet som krävs för ett starkt och växande näringsliv och som samtidigt utgör grunden för nya och riktiga arbeten. Detta synsätt präglar de motioner som har väckts av Moderata samlingspartiet. Kraftiga förändringar krävs inom finans- , skatte-, arbetsmarknads-, utbildnings- och näringspolitikens områden. Den näringspolitik som bedrevs av den borgerliga regeringen gick ut på att genom generella insatser skapa goda förutsättningar för företagande, investeringar och produktivt arbete i Sverige, som skulle möjliggöra en hög och stabil ekonomisk tillväxt och därmed lägre arbetslöshet. Denna politik bör, enligt finansutskottets mening, föras vidare. Av särskild vikt är att villkoren för de små och medelstora företagen förbättras. Dessa företag intar en nyckelroll när det gäller möjligheterna att åstadkomma den nödvändiga sysselsättningsökningen i Sverige. Regeringens nu presenterade förslag till program för småföretagsutveckling bör emellertid avslås av riksdagen. Finansutskottet kan inte se det som sägs i propositionen som ett sammanhållet, konkret eller genomtänkt program. Enstaka inslag i programmet kan finansutskottet dock stödja, t.ex. införandet av en patentintrångsförsäkring. I Moderata samlingspartiets motioner lämnas en rad förslag som särskilt syftar till att förbättra näringsklimatet och därmed skapa nya arbeten. Bland de förslag som har specifik bäring på regeringens förslag om ett småföretagsprogram vill finansutskottet särskilt nämna förenklingar för dem som vill starta företag eller anställa någon för att utföra tjänster och för minskning av krånglet i övrigt för företag. Vidare bör företagens skyldighet att lämna statistiska uppgifter till myndigheterna ställas in under två år. Inrättande av en statlig avregleringsdelegation är också ett viktigt inslag liksom en översyn av befintliga företagsstöd i syfte att åstadkomma en minskning. Säkerställande av en väl fungerande konkurrens är grundläggande i en aktiv näringspolitik och åtgärder bör vidtas med detta syfte. Riksdagen bör således avslå regeringens förslag och i stället anmoda regeringen att återkomma med förslag i enlighet med vad som här har förordats. Därmed tillstyrks motionerna Fi119 (m) yrkande 1 och A49 (m) yrkandena 4, 21 och 22. Övriga här behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse: 27. beträffande program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:A49 yrkandena 4, 21 och 22 samt 1995/96:Fi119 yrkande 1 och med avslag på proposition 1995/96:222 yrkande 8 och motionerna 1995/96:A46 yrkandena 2 och 11, 1995/96:Fi117 yrkandena 32, 35-37, 39, 40 och 56, 1995/96: Fi134, 1995/96:Fi135, 1995/96:Fi136 och 1995/96:Fi137 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
48. Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt (mom. 27)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt bort ha följande lydelse:
Finansutskottet tillstyrker det av regeringen föreslagna programmet för småföretagsutveckling. Flera inslag i det stämmer överens med den syn som finansutskottet har på hur näringspolitiken bör bedrivas. Enligt utskottets mening finns dock anledning att beträffande vissa av åtgärderna gå betydligt längre än vad regeringen nu föreslår. Detta bör framför allt vara fallet vad gäller förslagen om förenklingar för företagen, reglerna inom tjänstesektorn, försäkring mot patentintrång samt kvinnors företagande. Vidare anser finansutskottet att regeringen skyndsamt bör presentera förslag om besparingar avseende företagsstöden. Dessa besparingar tillsammans med andra medel skall användas för att finansiera kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter, i första hand inom tjänstesektorn. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed är motionerna A46 (kds) yrkandena 2 och 11 och A49 (m) yrkandena 4 och 22 delvis tillgodosedda. Övriga motionsförslag avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse: 27. beträffande program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 8 samt med anledning av motionerna 1995/96:A46 yrkandena 2 och 11, 1995/96:A49 yrkandena 4 och 22 och med avslag på motionerna 1995/96:A49 yrkande 21, 1995/96:Fi117 yrkandena 32, 35-37, 39, 40 och 56, 1995/96:Fi119 yrkande 1, 1995/96:Fi134, 1995/96:Fi135, 1995/96:Fi136 och 1995/96:Fi137 till Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 000 000 000 kr samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
49. Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt (mom. 27)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att ett väl fungerande näringsliv är en grundläggande förutsättning för en uthållig samhällsutveckling. För en sådan utveckling erfordras en livskraftig och växande privat företagssektor, bestående av små och medelstora företag - inklusive kooperativa företag. Denna syn kommer också till uttryck i motionsförslagen från Miljöpartiet. Det i propositionen föreslagna programmet för småföretagsutveckling m.m. bör enligt finansutskottets uppfattning avslås av riksdagen. Även om många av de ändamål som redovisas däri är både vällovliga och viktiga, har förslaget påtagliga brister. Sålunda anges t.ex. inte hur de föreslagna medlen skall fördelas på olika områden eller vilket organ som skall ha ansvaret för respektive åtgärd. Insatserna tycks vidare tangera annat statligt stöd och stöd via EU. Ett exempel på en stödinsats som inte bör komma till stånd är det i propositionen redovisade projektet Ljusåret 1997. Riksdagen bör däremot ställa sig bakom de förslag som har presenterats av Miljöpartiet. En grundläggande uppfattning är att företagstillväxten måste ske på ett sådant sätt att resurs- och energieffektiva produktionssätt främjas och sysselsättningen ökas. En ekologisk omställning till ett kretsloppssamhälle är nödvändig för att Sverige på sikt skall kunna förstärka sin internationella konkurrenskraft. Endast härigenom kan en bestående ökning av sysselsättningen uppnås. Om antalet småföretag skall kunna ökas och befintliga företag växa är det angeläget med en översyn av de långsiktiga förutsättningarna för företagandet, anser finansutskottet. Detta gäller både generellt och speciellt beträffande tjänstesektorn, inom vilken många av de nya arbetstillfällen som erfordras måste komma till stånd. Ett positivt företagsklimat, vilket är nödvändigt för en ökad sysselsättning, förutsätter att det finns en i grunden positiv inställning till företagande hos befolkningen. Ansvaret för detta ligger hos företagen själva, hos opinionsbildare, hos skolor och hos olika organisationer. Till ett positivt företagsklimat hör, enligt finansutskottets uppfattning, även förenklade villkor för företagandet. Det gäller regler om skatter, deklarationer, lämnande av uppgifter till myndigheter, m.m. Enligt utskottets mening bör ett särskilt organ inrättas med uppgift att verka för fortlöpande förenklingar och avregleringar för företagande. Innan ytterligare stödformer beslutas bör vidare en samlad översyn över allt företagsstöd genomföras syftande till förenkling och effektivisering av existerande företagsstöd. Företagsstödsutredningens betänkande bör kunna utgöra ett underlag härvidlag. Regeringen bör anmodas att till hösten 1996 återkomma till riksdagen med ett mer genomarbetat förslag till program för småföretagsutveckling. Ytterligare ett förslag från Miljöpartiet gäller införande av ett statligt stöd till nätverk som skall stimulera småföretagens miljötänkande. Ett projekt i Göteborg - Projektet företag och miljö - kan stå som modell för hur sådana åtgärder bör utformas. Projektet syftar till att få till stånd samarbete eller nätverk mellan småföretag. Riksdagen bör vidare besluta om en höjning av anslaget Stöd till kooperativ utveckling med 13,5 miljoner kronor för innevarande budgetår. Höjningen skall användas för att öka bidraget till de kooperativa utvecklingscentrumen (LKU). Dessa är ett mycket effektivt redskap i kampen mot arbetslösheten. Den föreslagna anslagsökningen kan finansieras genom att medel överförs från anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under Arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel. LKU bör vidare ges ansvar för en del av den verksamhet med nyföretagarlån och lån till kvinnors företagande som ALMI Företagspartner AB bedriver. Riksdagen bör sålunda anmoda regeringen att lägga fram förslag härom. Totalt bör ca 40 miljoner kronor föras över från ALMI, varav hälften bör avse lån till kvinnors företagande. Slutligen anser finansutskottet att riksdagen bör göra ett tillkännagivande om att hälften av statens stöd till nyföretagande bör vara riktat till kvinnors företagande. Utskottet vill framhålla att det inte är någon positiv särbehandling som förordas, utan att det är fråga om att uppnå rättvisa i behandlingen av män och kvinnor.
Med det nu sagda avstyrks regeringens förslag och tillstyrks motion Fi117 (mp) yrkandena 32, 35-37, 39, 40 och 56. Övriga här behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse: 27. beträffande program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkandena 32, 35-37, 39, 40 och 56 samt med avslag på proposition 1995/96:222 yrkande 8 och motionerna 1995/96:A46 yrkandena 2 och 11, 1995/96:A49 yrkandena 4, 21 och 22, 1995/96:Fi119 yrkande 1, 1995/96:Fi134, 1995/96:Fi135, 1995/96:Fi136 och 1995/96:Fi137 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
50. Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt (mom. 27)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt bort ha följande lydelse:
Finansutskottet finner att regeringens förslag om ett program för småföretagsutveckling m.m. delvis ligger i linje med vad Kristdemokraterna förordar. Utöver vad som anges ingå i programmet fordras dock en rad ytterligare åtgärder för att få till stånd nya och växande företag, anser finansutskottet. De förslag som har särskild anknytning till det nu presenterade programmet och för vilka finansiering har redovisats i Kristdemokraternas budgetalternativ gäller kompetensutveckling och forskning, förenklingar och avregleringar för företag och företagare samt forskningsprogram inriktade på företagande på högskolenivå. I fråga om företagsstöd anser finansutskottet att en översyn av dessa bör göras i syfte att åstadkomma en sänkning. Som Kristdemokraterna förordar bör sålunda en sänkning av företagsstöden göras med 2,2 miljarder kronor, 2,5 miljarder kronor resp. 2,7 miljarder kronor för de tre åren 1997, 1998 och 1999. Dessa medel bör användas för en sänkning av arbetsgivaravgifterna. Finansutskottet anser vidare att ett system för stimulans av hushållstjänster, liknande det som finns i Danmark, bör införas. Modellen innebär att hushållet betalar en viss, i förväg fastställd, timersättning till den som utför tjänsten. I Danmark uppgår detta belopp till 60 Dkr. Resterande timersättning betalas av staten. Enligt finansutskottets mening har den danska modellen stor potential; den möjliggör för alla hushåll, oavsett inkomst, att anlita utomstående hjälp för de vanligast förekommande hushållsgöromålen. Genom att även icke- subventionerad barnomsorg och sjukvård inkluderas i förslaget, kan fler få bättre vård och omsorg, samtidigt som kommunerna avlastas. Riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram förslag av här angiven innebörd. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i berörd del och motion A46 (kds) yrkandena 2 och 11. Övriga nu aktuella motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse: 27. beträffande program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 8 samt motion 1995/96:A46 yrkandena 2 och 11 och med avslag på motionerna 1995/96:A49 yrkandena 4, 21 och 22, 1995/96:Fi117 yrkandena 32, 35-37, 39, 40 och 56, 1995/96:Fi119 yrkande 1, 1995/96:Fi134, 1995/96:Fi135, 1995/96:Fi136 och 1995/96:Fi137 till Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 000 000 000 kr samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
51. Översyn av reglerna inom tjänstesektorn (mom. 28)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Översyn av reglerna inom tjänstesektorn bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i likhet med vad som anförs i motionerna A45 (fp), A46 (kds) och A49 (m) framhålla att den privata tjänstesektorn påverkas mycket negativt av de stora skattekilarna på arbete. Det gäller särskilt tjänster till enskilda hushåll. I de nämnda motionerna redovisas eller föreslås flera olika förslag att komma till rätta med detta problem. Som exempel på sådana åtgärder nämns sänkt eller slopad mervärdesskatt på tjänster, inkomstskatteavdrag, skattereduktion eller sänkta eller slopade arbetsgivaravgifter. I motion A46 (kds) nämns den modell som används i Danmark för vissa hushållstjänster. I propositionen aviserar regeringen en utredning om tjänstesektorns beskattning. Ambitionerna förefaller emellertid vara alltför snäva. Enligt utskottets mening bör en sådan utredning genomföras snabbt så att permanenta åtgärder kan genomföras redan den 1 januari 1998. En rejäl belysning av samtliga de förslag som i dag finns i debatten bör genomföras. Enligt utskottets mening bör ett statsfinansiellt utrymme på ca 5 miljarder kronor avsättas för en permanent sänkning av skatten på arbete inom tjänstesektorn från den 1 januari 1998. I avvaktan på att den breda utredning som utskottet här förordat kan redovisa sitt resultat bör omedelbara åtgärder som skapar förutsättningar för expansion inom den privata tjänstesektorn genomföras. Från den 1 oktober 1996 till den 31 december 1997 bör arbetsgivaravgifter inte tas ut för sedvanliga hushållstjänster, trädgårdsarbete samt icke-subventionerad barn- och äldreomsorg. Dessutom införs en skattereduktion på 30 % av arbetskostnaden för den som köper tjänsten. Skatten bör också gälla när barn betalat för dessa tjänster åt pensionerade föräldrar. Genom dessa förslag reduceras skattekilen kraftigt. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna A45 (fp) yrkande 1, A46 (kds) yrkande 12 och A49 (m) yrkandena 16 och 18 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse: 28. beträffande översyn av reglerna inom tjänstesektorn att riksdagen dels med anledning av motionerna 1995/96:A45 yrkande 1 i denna del, 1995/96:A46 yrkande 12 i denna del, 1995/96:A49 yrkandena 16 och 18 i denna del och med avslag på motion 1995/96:Fi117 yrkande 41 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om översyn av reglerna inom tjänstesektorn, dels med anledning av motionerna 1995/96:A45 yrkande 1 i denna del, 1995/96:A46 yrkande 12 i denna del, 1995/96:A49 yrkande 18 i denna del hos regeringen begär förslag om slopade arbetsgivaravgifter och skattereduktion för vissa tjänster i enlighet med vad utskottet anfört,
52. Översyn av reglerna inom tjänstesektorn (mom. 28)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Översyn av reglerna inom tjänstesektorn bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning av förslagen att göra en översyn av reglerna för tjänstesektorn anföra följande. I den politiska debatten har det väckts ett flertal förslag till stimulans för fler arbeten, i första hand i den del av tjänstesektorn som vänder sig till hushållen. Enligt utskottets mening kan det i och för sig anföras motiv för att diskutera särskilda stimulanser inom tjänstesektorn. Ett sådant motiv är de stora skattekilarna som tillsammans med svårigheten att rationalisera många tjänster gör att de blir mycket dyra. Motsvarande skattekilar finns i och för sig också inom industriell tillverkning men kan där neutraliseras genom fortsatt produktivitetshöjning och blir därför inte lika påtagliga. Ett annat motiv är att minska förekomsten av s.k. svartarbete som antas vara särskilt utbrett inom vissa delar av tjänstesektorn. Men det finns också argument som talar emot speciella stimulanser till hela eller delar av tjänstesektorn. Även om sådana stimulanser leder till en ökad efterfrågan och fler jobb inom de tjänster som stimulansen avser så är det inte säkert att de ökar hushållens totala konsumtion. I stället kan hushållen dra ner sin efterfrågan på andra icke subventionerade varor eller tjänster så att den totala effekten på sysselsättningen blir obetydlig. Införandet av tidsbegränsade stimulanser, som de aktuella ROT- avdragen, kan på samma sätt leda till att konsumtionen omfördelas över tiden men inte ökar totalt över en längre period. Specialinriktade skattesubventioner kan också få olika fördelningseffekter beroende på vilken typ av arbeten de inriktas mot. De mest aktuella och debatterade förslagen om reparation och underhåll samt städtjänster m.m. är främst intressanta för relativt ekonomiskt starka personer. De avser också arbeten som - sett från en total samhällsprioritering, t.ex. jämfört med neddragningar inom vård och skola - knappast hör till de mest angelägna. Som framhålls i motion Fi117 (mp) finns det, efter en sammanvägning av argumenten för och emot, för närvarande inte tillräckliga skäl att införa speciella riktade stimulanser för vissa slag av hushållstjänster eller regering ens tidigare förslag till temporära ROT- avdrag för reparation och underhåll. Frågan om de stora skattekilarna på arbete bör lösas på ett mer generellt sätt genom en skatteväxling. En generell skatteväxling lindrar kostnadsnackdelarna i vissa delar av tjänstesektorn men löser dem inte helt. I samband med utredningen om skatteväxling och i andra sammanhang bör man överväga om det behövs ytterligare omfördelningar av skatterna som gynnar en bredare del av tjänstesektorn. En sådan omfördelning skulle eventuellt kunna ske inom ramen för momssystemet. Utskottets slutsats är således att det inte bör införas speciella skattereduktioner för t.ex. reparations- , underhålls- och städtjänster. Inte heller bör det införas generella subventioner till företag som utför sådana tjänster. Däremot kan riktade stöd ändå bli aktuella i form av insatser för dem som har svårast att få arbete på dagens arbetsmarknad: de långtidsarbetslösa, handikappade, invandrare, lågutbildade. Sådana insatser kan - som framgår av motionen - genomföras i andra former än skattelättnader. Vad utskottet här har anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi117 (mp) yrkande 41 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse: 28. beträffande översyn av reglerna inom tjänstesektorn att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkande 41 och med avslag på motionerna 1995/96:A45 yrkande 1, 1995/96:A46 yrkande 12 och 1995/96:A49 yrkandena 16 och 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
53. Stöd till jordbruket (mom. 29)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Stöd till jordbruket bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att Sveriges inträde i EU är en viktig förutsättning för en ekonomisk expansion i landet. Utskottet anser till skillnad från regeringen att Sverige bör öka utnyttjandet av EU:s miljöprogram för jordbruket jämfört med i dag. Sverige utnyttjar endast drygt hälften av den miljöersättning som EU-avtalet ger möjlighet till, vilket gör att svenska lantbruksföretag hamnar i en ofördelaktig situation. Ett bättre utnyttjande av framförhandlade EU-medel skulle både ge flera arbetstillfällen och vara bra för miljön. Finansutskottet förordar även att stödet till vallodlingen utvidgas inom ramen för miljöersättningen. Ersättningsprogrammen har gjorts onödigt krångliga och detaljerade. Syftet med miljöstödet är att vi inom ramen för EU-avtalet skall kunna skydda och utveckla värdefulla områden i kulturlandskapet. Krångliga regler på nationell nivå motverkar detta syfte, vilket bland annat visat sig genom att vi inte kunnat utnyttja hela det budgeterade anslaget för miljöersättningar. Reglerna för miljöersättningen bör förenklas inför nästa ersättningsperiod. Riksdagen bör med bifall till motionerna Fi119 (m) yrkande 2 och A49 (m) yrkandena 45-48 och med anledning av motion Fi118 (kds) yrkande 34 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Övriga här behandlade motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse: 29. beträffande stöd till jordbruket att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi119 yrkande 2 och 1995/96:A49 yrkandena 45-48 och med anledning av motion 1995/96:Fi118 yrkande 34 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 14, 1995/96:Fi118 yrkande 30 och 1995/96:Fi132 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
54. Stöd till jordbruket (mom. 29)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Stöd till jordbruket bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill betona att jordbrukssektorn tillsammans med livsmedelsindustrin svarar för en hel del arbetstillfällen i landet. Dess värre går utvecklingen åt fel håll, trots det ekonomiska stöd som näringen får efter EU-inträdet. Regeringens förslag om ett stöd till investeringar till jordbruket i de sju nordligaste länen är positivt, anser utskottet. Stöd till följande områden bör prioriteras, nämligen den småskaliga livsmedelsförädlingen, sådan verksamhet som hittills har omfattats av landsbygdsstödet, lands- och glesbygden - som bör ges resurser i minst samma omfattning som hittills och på ett sätt som inte missgynnar dessa områden i förhållande till större tätorter - samt till de delar av jordbruket som relativt sett har missgynnats genom EU- medlemskapet, t.ex. inom mjölk- resp. köttproduktionen. Mot bakgrund av det nu anförda anser finansutskottet att riksdagen bör bifalla motion Fi116 (v) yrkande 14. Övriga här behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande stöd till jordbruket att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkande 14 och med avslag på motionerna 1995/96:A49 yrkandena 45-48, 1995/96:Fi118 yrkandena 30 och 34, 1995/96:Fi119 yrkande 2 och 1995/96:Fi132 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
55. Stöd till jordbruket (mom. 29)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Stöd till jordbruket bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att framtidens äggproduktion måste inriktas på ökad småskalighet. Mindre enheter kan ge fler arbetstillfällen, särskilt på landsbygden. Sådana kan också ge miljövinster, eftersom stora anläggningar ger upphov till koncentrerade utsläpp av skadliga ämnen. Lokal produktion och distribution innebär samtidigt att transporterna förkortas. Regeringen bör inventera befintliga stödformer, inklusive de bidrag som kan erhållas från EU. Vidare bör regeringen utarbeta ett program för hur äggproduktionen - mot bakgrund av förbudet mot att hålla värphöns i bur efter år 1998 - skall kunna ge fler arbetstillfällen. Enligt finansutskottets mening bör det också finnas en sådan nationell rådgivare för äggproduktion som föreslagits av Jordbruksverket i rapporten Värphöns, kontrollstation 1996. Förutom ren äggproduktion bör även packeri- och distributionsverksamhet, och kanske även förädling av produkten, ingå i inventeringen om utvecklingsmöjligheterna för en decentraliserad äggproduktion. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi132 (mp). Övriga här behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse: 29. beträffande stöd till jordbruket att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi132 och med avslag på motionerna 1995/96:A49 yrkandena 45-48, 1995/96:Fi116 yrkande 14, 1995/96:Fi118 yrkandena 30 och 34 och 1995/96:Fi119 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
56. Stöd till jordbruket (mom. 29)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Stöd till jordbruket bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla vikten av att Sverige använder EU:s stöd fullt ut för att sysselsättningen inom jordbruks- och livsmedelssektorerna skall kunna stimuleras. De ytterligare medel som härigenom kan fås skulle möjliggöra en generell ersättning till vallodling. Det är vidare angeläget med en ökad utgiftsram för att främja sysselsättningen, anser finansutskottet. Enligt beräkningar från lantbruksorganisationerna skulle en offensiv satsning på livsmedelssektorn kunna ge upphov till 20 000 arbetstillfällen. I detta sammanhang vill finansutskottet betona vikten av beslut redan nu i vissa frågor rörande den avsedda omställningen av energisystemet. Såvitt sådana beslut har bäring på jordbruksområdet finner utskottet att hittillsvarande anläggningsstöd avseende salix bör finnas kvar även i fortsättningen. Finansieringen kan ske inom ramen för tidigare anslagna, outnyttjade medel till anläggning av energiskog, lövskog och våtmark. Med vad nu har sagts tillstyrker finansutskottet motion Fi118 (kds) yrkandena 30 och 34. Övriga här aktuella motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse: 29. beträffande stöd till jordbruket att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi118 yrkandena 30 och 34 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi119 yrkande 2, 1995/96:A49 yrkandena 45-48, 1995/96:Fi116 yrkande 14 och 1995/96:Fi132 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
57. Privatiseringar av statliga företag (mom. 31)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Privatiseringar av statliga företag bort ha följande lydelse:
Finansutskottet förordar i enlighet med vad som anförs i motion A49 (m) att privatiseringen av statliga företag återupptas. Utgångspunkten bör vara den förteckning över statliga företag som bör privatiseras som antogs under föregående mandatperiod. Till denna bör föras Telia och Vattenfall. Enligt utskottets mening bör staten inte äga företag. Statens främsta uppgift inom näringspolitiken bör i stället vara att ange ramar och regelverk för företagens verksamhet och bidra till att skapa gynnsamma förutsättningar för fler arbetstillfällen och fler företag. Om staten både bestämmer spelreglerna på marknaden och själv uppträder som en aktör på densamma finns en uppenbar risk för en osund konkurrens. Utskottet anser att det framgångsrika privatiseringsarbetet från förra mandatperioden bör återupptas. Det ger positiva effekter på sysselsättningen av flera skäl. Ekonomin vitaliseras, de statliga företagen ges expansionsmöjligheter, riskkapitalmarknaden breddas och statens skuldsättning minskas. Det sänker också räntan och avkastningskraven på riskkapitalmarknaden. Med det anförda tillstyrker utskottet motion A49 (m) yrkande 25.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse: 31. beträffande privatiseringar av statliga företag att riksdagen med bifall till motion 1995/96:A49 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
58. Program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen (mom. 33)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser - i likhet med vad som anförs i Moderata samlingspartiets motion - att regeringens förslag om program för Östersjöregionen skall avslås av riksdagen. I propositionen föreslås att 1 miljard kronor skall avsättas till en fond för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen. Dessa medel, som är avsedda att förbrukas under en femårsperiod, skall administreras av en organisation inom Statsrådsberedningen. Denna konstruktion och detta tillvägagångssätt måste ifrågasättas. Utskottet delar Moderata samlingspartiets uppfattning att stödet till de nya demokratierna kring Östersjön har hög prioritet. Det måste vara en del av en långsiktig strategi för att främja ländernas självständighet, skapandet av en rättsstat, marknadsekonomins utveckling samt förbättring av miljön. Den socialdemokratiska regeringens intresse för närområdet i Östersjön är senkommet. Utskottet vill erinra om att Moderata samlingspartiet redan i sin budgetmotion i januari 1995 föreslog en betydligt högre ordinarie anslagsnivå när det gäller stödet till närområdet. För innevarande budgetår innebär Moderata samlingspartiets budgetalternativ en nivå som ligger ca 200 miljoner kronor över regeringens. Detta förslag avslogs av majoriteten. Nivån på det framtida samlade svenska stödet till närområdet samt inriktningen och fördelningen av detta bör beslutas i budgetarbetet i höst. Därigenom kan den totala effekten av resursinsatsen avvägas på bästa sätt. Det vore fel om statliga subventioner av sysselsättningsskäl till verksamheter i Sverige skulle ingå i det stöd som kallas Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen. Prövningen av insatserna måste ske samlat. Utskottet noterar vidare att det råder stor oklarhet om det stöd avseende livsmedelsexport som aviseras i propositionen. Utskottet är kritiskt mot den typ av opreciserade förslag som regeringen lägger fram i propositionen. Ett grundläggande krav är att förslagens innebörd skall gå att uttyda av propositionstexten. Regeringens förslag om stöd till svensk exportindustri, bl.a. avseende export av livsmedel till Baltikum, har såväl en sakpolitisk som en moralisk dimension. Sverige ingår i EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Det svenska jordbruket får därigenom subventioner, liksom exportstöd. Redan mot den bakgrunden är det svårbegripligt att regeringen aviserar ytterligare stöd, om än i propositionen opreciserat, till svensk livsmedelsexport. Estland hör till de länder som har gjort långtgående liberaliseringar av jordbrukssektorn. Att i ett sådant läge överväga ytterligare stöd för svensk livsmedelsexport till bl.a. Estland vore att medvetet söka slå ut bl.a. estnisk livsmedelsproduktion. Med det anförda tillstyrks motion Fi119 (m) yrkande 3. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse: 33. beträffande program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi119 yrkande 3 och med avslag på proposition 1995/96:222 yrkande 9 och motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 15, 1995/96:Fi117 yrkande 24 samt 1995/96:Fi123 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
59. Program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen (mom. 33)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av finansutskottets yttrande under rubriken Program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen som börjar med Utskottet finner regeringens och slutar med (fp) yrkande 12 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar regeringens åsikt att stöd till Östersjöregionen är angeläget. Av propositionen kan inte utläsas hur de föreslagna medlen skall fördelas på olika områden. Vad som dock kan konstateras är att 200 miljoner kronor om året inte kommer att räcka till särskilt många projekt. Därför anser utskottet - i likhet med vad som anförs i Folkpartiets motion - att det bör ske en prioritering bland insatsområdena. Inriktningen bör sålunda vara att stödet skall gå till vattenrening, kärnsäkerhet i Östeuropa, rökgasrening och energieffektivisering. Riksdagen bör göra ett uttalande härom. Utskottet noterar vidare att det råder stor oklarhet om det stöd avseende livsmedelsexport som aviseras i propositionen. Utskottet är kritiskt mot den typ av opreciserade förslag som regeringen lägger fram i propositionen. Ett grundläggande krav är att förslagens innebörd skall gå att uttyda av propositionstexten. Regeringens förslag om stöd till svensk exportindustri, bl.a. avseende export av livsmedel till Baltikum, har såväl en sakpolitisk som en moralisk dimension. Sverige ingår i EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Det svenska jordbruket får därigenom subventioner, liksom exportstöd. Redan mot den bakgrunden är det svårbegripligt att regeringen aviserar ytterligare stöd, om än i propositionen opreciserat, till svensk livsmedelsexport. Estland hör till de länder som har gjort långtgående liberaliseringar av jordbrukssektorn. Att i ett sådant läge överväga ytterligare stöd för svensk livsmedelsexport till bl.a. Estland vore att medvetet söka slå ut bl.a. estnisk livsmedelsproduktion. Med det förordade tillkännagivandet kan utskottet tillstyrka propositionen i berörd del, liksom motion Fi123 (fp) yrkande 12. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse: 33. beträffande program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 9 och motion 1995/96:Fi123 yrkande 12 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 15, 1995/96:Fi117 yrkande 24 och 1995/96:Fi119 yrkande 3 till Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under första huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 000 000 000 kr samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
60. Program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen (mom. 33)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen bort ha följande lydelse:
Finansutskottet ser positivt på regeringens förslag om att skapa en fond för Östersjöregionen. I likhet med vad som anförs i Vänsterpartiets motion vill utskottet emellertid påpeka att Östersjöns miljö inte bör ses skilt från verksamheter och miljöåtgärder som vidtas på Nordkalotten och i Barentsregionen. Det är vidare troligt att ett ökat ekonomiskt utbyte inom den sistnämnda regionen skulle minska behovet av andra regionalpolitiska insatser i samtliga berörda länder. Utskottet föreslår därför att riksdagen skall göra ett uttalande om att det - utöver den fond som regeringen föreslår - skall skapas en fond för Barentsregionen på 100 miljoner kronor att användas under en femårsperiod. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och motion Fi116 (v) yrkande 15. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse: 33. beträffande program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 9 och motion 1995/96:Fi116 yrkande 15 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi117 yrkande 24, 1995/96:Fi119 yrkande 3 och 1995/96:Fi123 yrkande 12 till Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under första huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 000 000 000 kr samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
61. Program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen (mom. 33)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att regeringens förslag har stora likheter med det förslag om en miljöfond för Östeuropa som Miljöpartiet lade fram tidigare under våren 1996. Som sägs i Miljöpartiets motion var dock det sistnämnda förslaget mer entydigt inriktat på miljöåtgärder. Dessutom var avsikten att programmet skulle genomföras under tre år i stället för som regeringen nu föreslår under fem år. Utskottet föreslår sålunda att det av regeringen redovisade programmet skall genomföras på tre år och att det skall ges en tydlig miljöinriktning. Det innebär att anslaget blir större per år än vad regeringen föreslagit. En eventuell förlängning av programmet kan komma att aktualiseras om satsningen slagit väl ut. Med ett tillkännagivande av riksdagen av denna innebörd kan utskottet ställa sig bakom att de av regeringen begärda medlen anvisas. Motion Fi117 (mp) yrkande 24 tillstyrks. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse: 33. beträffande program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkande 24 och med anledning av proposition 1995/96:222 yrkande 9 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 15, 1995/96:Fi119 yrkande 3 och 1995/96:Fi123 yrkande 12 till Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under första huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 000 000 000 kr och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
62. Program för omställning till hållbar utveckling (mom. 34)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Program för omställning till hållbar utveckling bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att förslaget att öka statsutgifterna genom att anslå 1 miljard kronor för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning bör avslås. Det är, menar utskottet, angeläget att slå fast att utvecklingen av ny teknik inte påskyndas genom politiska program och miljardsubventioner. Industrin för miljöteknik är en av världens just nu mest dynamiska branscher. För att denna bransch skall kunna växa ännu mer behöver den konkurrens och generellt goda förutsättningar för företagande - inte miljardsubventioner. Statliga satsningar av detta slag är exempel på en närings- och sysselsättningspolitik som har visat sig verkningslös och ofta lett utvecklingen i fel riktning. En effektiv näringspolitik går i stället ut på att förbättra näringsklimatet genom lägre skatter och strukturella förändringar. Endast genom sådana åtgärder ökar förutsättningarna för fler arbetstillfällen och fler investeringar i ny, miljövänligare teknik. Det framlagda förslaget visar att regeringens politik är motsägelsefull. Miljardsatsningen skall enligt propositionen bl.a. användas till sysselsättningsskapande, teknikutvecklande och miljöförbättrande åtgärder inom byggsektorn. Det är emellertid mindre än ett halvår sedan fastighetsskatten höjdes, vilket drabbade miljöanpassade hus extra hårt. Höjningen bidrog till en minskad efterfrågan på bygginvesteringar i energibesparande utrustning. Enligt finansutskottet är det också märkligt att regeringen väljer att med statliga budgetmedel finansiera miljösatsningar åt kommuner och näringsliv, samtidigt som den avstår från att öka medfinansieringen från EU i fråga om miljöstöd. Slutligen vill finansutskottet förorda att olika politiska syften inte blandas ihop. Arbetsmarknadspolitik bör sålunda inte benämnas miljöpolitik och miljöpolitiken bör inte försvagas med sysselsättningsmål. Med det sagda tillstyrker utskottet motion Fi119 (m) i här berörd del. Regeringens förslag om ett program för omställning till hållbar utveckling avstyrks däremot liksom övriga här behandlade motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse: 34. beträffande program för omställning till hållbar utveckling att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi119 yrkande 4 och med avslag på proposition 1995/96:222 yrkande 10 och motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 16 och 1995/96:Fi123 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
63. Program för omställning till hållbar utveckling (mom. 34)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Program för omställning till hållbar utveckling bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att regeringen föreslår ett femårigt program för investeringsbidrag med syfte att driva på den tekniska utvecklingen samt att skapa sysselsättning genom kretsloppsanpassning. Enligt utskottets uppfattning bör tidigare beslut om kretsloppsanpassning och utvidgning av producentansvaret i samhället vara vägledande i programarbetet. Det är viktigt att arbetet blir framåtsyftande och att tyngdpunkten inriktas mot att stimulera marknader för ny miljöteknik. Inom detta område kan skapas nya framtidsjobb som är nödvändiga i ett långsiktigt arbete mot ett ekologiskt hållbart samhälle. Såvitt gäller frågan om delegationen för ekologisk omställning vill finansutskottet betona det angelägna i att det görs en översyn av delegationens mandat. Det är viktigt att mandatet får en klar innebörd för att pengarna skall kunna användas effektivt. Stöden bör endast lämnas till progressiva projekt och sådana som aldrig annars hade kommit till stånd. Stöd som innebär subventioner till kommuner som av olika skäl inte genomfört vad som närmast måste betraktas som löpande underhåll av va-näten får alltså inte förekomma. För att försäkra sig om att programmet får den nu - i korthet - angivna inriktningen föreslår finansutskottet att riksdagen med anledning av motion Fi123 (fp) yrkande 13 som sin mening ger regeringen detta till känna. Övriga här behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse: 34. beträffande program för omställning till hållbar utveckling att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 10 och motion 1995/96:Fi123 yrkande 13 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 16 och 1995/96:Fi119 yrkande 4 beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under fjortonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning med 1 000 000 000 kr samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
64. Program för omställning till hållbar utveckling (mom. 34)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Program för omställning till hållbar utveckling bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det inte är möjligt att förutse behovet av omställningsåtgärder fem år framåt. Den utvärdering av det tidigare stödet som planeras till april månad år 1997 kan komma att bringa klarhet i detta. Enligt utskottets uppfattning är det dock sannolikt samhällsekonomiskt lönsamt med en satsning på mer än 200 miljoner kronor per år för perioden. Samtidigt vill utskottet peka på några tveksamheter i det föreslagna programmet. Kretsloppsanpassning behövs inom samhällets alla sektorer. Någon anledning att begränsa verksamheten finns därför inte. Utskottet anser att ytterligare två områden bör kunna omfattas, nämligen dels energieffektiviserings- och sparåtgärder i byggnader, dels ekologiskt inriktad utveckling inom trafik- och va- sektorerna. Behovet av de angivna åtgärderna är stort och de rymmer samtidigt en stor sysselsättningspotential. Finansutskottet vill särskilt framhålla det angelägna i att medlen inte kommer att användas till underhåll av gamla, konventionella system. Med det anförda tillstyrks regeringens förslag om program för omställning till hållbar utveckling och motion Fi116 (v) yrkande 16. Övriga här behandlade motionsyrkanden avstyrks i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse: 34. beträffande program för omställning till hållbar utveckling att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 10 och motion 1995/96:Fi116 yrkande 16 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi119 yrkande 4 och 1995/96:Fi123 yrkande 13 beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under fjortonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning med 1 000 000 000 kr samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
65. Kretsloppsanpassade system (mom. 35)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Kretsloppsanpassade sy- stem bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening måste omställningen till ett kretsloppssamhälle under de närmaste decennierna prägla utvecklingen i alla länder. Både själva omställningsfasen och processer i ett framtida kretsloppssamhälle ger många nya arbetstillfällen som kan ersätta dem som försvinner med den tidigare resursslösande och miljöstörande tekniken. Finansutskottet vill påminna om att vi har en stor mängd äldre miljöförsyndelser att ta hand om. Ca 2 000 platser är kända som förorenade. En uppskattning av Naturvårdsverket visar emellertid att totala antalet förorenade platser uppgår till 7 000 stycken. En bedömning är att sanering av miljöskadade områden ger inte bara direkta utan även indirekta sysselsättningseffekter, eftersom utbildning om ny teknik och saneringsmetoder behövs. Finansutskottet anser därför att arbetet med sanering av miljöskadade områden bör utökas. Dock bör bidrag lämnas bara i de fall då uppgift om vem som bär ansvaret för föroreningen inte kan fastställas eller då den ansvarige saknar ekonomiska resurser att genomföra efterbehandling. Finansutskottet erinrar om att en annan konsekvens av vår oförmåga att tillräckligt snabbt ställa om till ett ekologiskt hållbart samhälle gäller försurningen av mark och vattendrag. Restaurering av sjöar och vattendrag liksom kalkning av skogsmarker kommer att vara nödvändigt under en lång tid framöver. Därmed ökar behovet av arbetskraft för försurningsbekämpningen. Utskottet anser alltså att kalkningsinsatserna bör utökas under det kommande budgetåret. Vidare bör länsstyrelsernas miljövårdsenheter förstärkas för att länsvisa naturvårdsinventeringar och revideringar av naturvårdsplaner skall kunna genomföras i ökad omfattning. Dessa enheter har getts nya arbetsuppgifter och den gröna naturvården på länsstyrelserna har inte sällan kommit i kläm. Personalresurser bör tillföras länsstyrelserna för det ändamål som motionärerna tar sikte på. Enligt beräkningar kan 30 årsarbeten härigenom beredas för personer med naturvetenskaplig utbildning. Plundringen av sällsynta och hotade växter och djur tilltar. Därmed ökar behovet av s.k. naturbevakare. Uppbyggnaden av ett sådant bevakningssystem skulle, menar utskottet, resultera i ca 50 årsarbeten och det till en årlig kostnad av ca 15 miljoner kronor. Allergisanering är enligt finansutskottets mening ytterligare ett område som kan bidra till en förbättrad miljö i kombination med en positiv effekt på sysselsättningen. Staten har under de senaste åren riktat olika former av tidsbegränsade stöd till bygg- och bostadssektorerna. I de flesta fallen har dessa stöd kunnat utgå utan att krav ställts på att byggnadsåtgärderna skall vidtas på ett ekologiskt hållbart och miljöriktigt sätt. Följden har blivit att många bostäder byggts eller byggts om enligt metoder som redan visat sig ge problem. Användandet av olämpliga byggmaterial och installation av komplicerade ventilationsanläggningar har starkt bidragit till de osunda inomhusmiljöer som i dag finns både i bostäder och i många andra byggnader. Ett av de stöd till byggnadsåtgärder som kunnat utgå under senare tid har emellertid givits den förordade inriktningen. Stödet till s.k. allergisanering, dvs. bidraget för förbättringar av inomhusmiljön i bostäder och vissa lokaler, har endast utgått till åtgärder som bedömts vara nödvändiga för att avhjälpa olägenheter som föranletts av fukt och dålig luftkvalitet, brister i ventilationssystemen eller av hälsofarliga material. Ursprungligen anslogs 1 800 miljoner kronor för detta ändamål. Under hösten 1995 godkände riksdagen att 800 miljoner kronor av de anslagna medlen skulle få användas för det extra statliga stödet för bostadsförbättring. Omfördelningen gjordes mot bakgrund av att regeringen vid detta tillfälle redovisade bedömningen att de anslagna medlen för åtgärder i inomhusmiljön inte fullt ut skulle komma att tas i anspråk. Det har emellertid därefter visat sig att efterfrågan på detta stöd beräknas överstiga de nu tillgängliga medlen med omkring 800 miljoner kronor. Finansutskottet ansluter sig till förslaget från Miljöpartiet om ytterligare medel om 600 miljoner kronor till detta ändamål. Ett grönt ROT-bidrag kan, enligt finansutskottets uppfattning, vara ytterligare ett angeläget inslag i kretsloppsanpassade system. Medel härför liksom för fortsatt allergisanering kan finansieras genom att riksdagen avslår regeringens förslag om en nedsättning av stämpelskatten. Stöd bör kunna utgå för åtgärder som innebär miljöanpassning och energieffektivisering. Stödberättigade åtgärder bör exempelvis vara konvertering av eluppvärmning till biobränslen eller fjärrvärme, kretsloppsanpassning av olika tekniska system samt åtgärder för att minska bullerproblemen i arbets-, hem- och utomhusmiljöer. Villkoren för bidraget bör utformas så att det stimulerar till ett ekologiskt riktigt byggande med miljöanpassade material, byggmetoder och energisystem. Med det anförda tillstyrks motion Fi117 (mp) yrkandena 7-14.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse: 35. beträffande kretsloppsanpassade system att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkandena 7-14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
66. Stöd till energiprojekt (mom. 36)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Stöd till energiprojekt bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill påminna om att under perioden 1993-1994, då skattereduktion medgavs för vissa ROT- åtgärder, kom praxis i fråga om energiinstallationer att utvecklas på ett sådant sätt att reduktion bara medgavs i vissa fall. En förutsättning för skattereduktion var således att åtgärder samtidigt vidtogs i det befintliga värmesystemet. Det innebar bl.a. att oklarhet ibland kom att råda huruvida skattereduktion kunde komma i fråga eller inte. Enligt utskottets mening bör oklarheter av denna typ undanröjas i det nu införda systemet med skattereduktion. En övergång till mer energisnåla och miljövänligare uppvärmningsformer bör naturligtvis stimuleras och inte motverkas av skattereduktionen. I enlighet med förslaget i Kristdemokraternas motion bör därför reglerna utformas så att det klart framgår att konvertering av elvärme till andra uppvärmningsformer skall omfattas av skattereduktionen. Utskottets ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med det anförda tillstyrks motion Fi118 (kds) i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse: 36. beträffande stöd till energiprojekt att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi118 yrkandena 31-33 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
67. Miljöanpassat transportsystem (mom. 37)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Miljöanpassat transportsystem bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i motionärernas uppfattning om vikten av att Sveriges transportsystem miljöanpassas. När det gäller persontransporterna bör åtgärderna inriktas på att andelen kollektivtrafik skall ökas. På motsvarande sätt bör godstransporterna på väg minskas till förmån för spårbunden trafik och sjöfart. Enligt en uppskattning innebär en ökning av SJ:s trafikvolym med 20 % att personalstyrkan ökar med 5 %. Med den inriktningen nås två syften, nämligen en nödvändig miljöanpassning av transportsektorn och en mängd nya gröna jobb. Även ett ökat inslag av inhemskt producerade, miljöanpassade drivmedel etc. från skogs- och jordbruket skulle kunna generera många sådana arbetstillfällen liksom stimulans av ny bilteknik skulle kunna göra det. Finansutskottet tillstyrker därmed motion Fi117 (mp) yrkande 16.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse: 37. beträffande miljöanpassat transportsystem att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
68. Åtgärder för att begränsa buller (mom. 38)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Åtgärder för att begränsa buller bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att bl.a. trafikverken och kommunerna genomför åtgärder för begränsning av buller inom trafiksektorn. Med nuvarande åtgärdstakt beräknas att alla statliga vägar med mer än 65 dBA i utomhusmiljön skall vara åtgärdade år 2003. Relativt omfattande åtgärder för att begränsa buller i befintlig miljö ingår även i Banverkets stomnätsplan för perioden 1994-2003. Enligt finansutskottets mening bör ytterligare satsningar göras på bullersanering, dels av miljö- och hälsoskäl, dels av arbetsmarknadspolitiska skäl. Satsningen kan beräknas ge ett årsarbete per miljon kronor i årskostnad. Därtill kommer gynnsamma effekter för sysselsättningen inom t.ex. konsultbranschen och materialindustrin. Finansutskottet tillstyrker med det sagda motion Fi117 (mp) yrkande 17.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse: 38. beträffande åtgärder för att begränsa buller att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
69. Tredjepartsfinansiering för ekologiskt hållbar tillväxt (mom. 39)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Tredjepartsfinansiering för ekologiskt hållbar tillväxt bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill instämma i vad som sägs i förslaget från Vänsterpartiet om en statlig satsning på tredjepartsfinansiering. Som har beskrivits i det föregående måste entreprenören leva upp till sitt löfte för att få betalt för sin arbetsinsats. Genom systemet underlättas investeringar för en ekologiskt hållbar utveckling, t.ex. när det gäller energieffektivisering. Särskilt på det området uppnås också betydande vinster i fråga om antalet arbetstillfällen. Statens uppgift bör vara att sprida kännedom om systemet och att t.ex. utforma mallar för kontrakt m.m. Kostnaden härför uppskattas till 10 miljoner kronor. Finansutskottet vill mot denna bakgrund tillstyrka motion Fi116 (v) yrkande 12.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse: 39. beträffande tredjepartsfinansiering för ekologiskt hållbar tillväxt att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
70. Särskilda insatser för omstrukturering i vissa kommuner och landsting (mom. 40)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Särskilda insatser för omstrukturering i vissa kommuner och landsting bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Fi119 (m) att regeringens förslag att 200 miljoner kronor av de 400 miljoner kronor som avsatts till krishjälp till kommuner och landsting i stället skall få användas till omstruktureringsprojekt bör avslås av riksdagen. Enligt utskottets uppfattning ankommer det självklart på huvudmännen själva att inom de ramar som statsmakterna anger ansvara för nödvändiga rationaliseringar och effektiviseringar. Detta är ett grundläggande moment i det kommunala självbestämmandet. Utskottet vill i stället peka på att riksdag och regering genom att lagstifta om obligatorisk upphandling kan stödja kommuner och landsting i deras arbete med att utnyttja resurserna på ett effektivt sätt. Med vad utskottet här anfört tillstyrks motion Fi119 (m) yrkande 5. Utskottet avstyrker propositionens yrkande 11 liksom motion Fi123 (fp) yrkande 10.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse: 40. beträffande särskilda insatser för omstrukturering i vissa kommuner och landsting att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi119 yrkande 5 samt med avslag på proposition 1995/96:222 yrkande 11 och motion 1995/96:Fi123 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
71. Särskilda insatser för omstrukturering i vissa kommuner och landsting (mom. 40)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Särskilda insatser för omstrukturering i vissa kommuner och landsting bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Fi123 (fp) att 200 miljoner kronor av de 400 miljoner kronor som avsatts som en akutpott engångsvis bör fördelas till de kommuner och landsting som främst ställs inför ökade verksamhetskrav inom skola, vård och omsorg. Utskottet avstyrker därför regeringens förslag som i praktiken innebär ett stöd till kommuner och landsting som inte använder sina resurser på ett effektivt sätt. De relativt begränsade belopp det handlar om bör enligt utskottet kunna fördelas direkt av regeringen och inte genom något omständligt administrativt förfarande. Utskottet tillstyrker således motion Fi123 (fp) yrkande 10 och avstyrker propositionens yrkande 11 liksom motion Fi119 (m) yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse: 40. beträffande särskilda insatser för omstrukturering i vissa kommuner och landsting att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi123 yrkande 10 och med avslag på proposition 1995/96:222 yrkande 11 och motion 1995/96:Fi119 yrkande 5 godkänner vad utskottet anfört om användningen av medel på det under sjunde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Särskilda insatser för vissa kommuner och landsting,
72. Upphandling i konkurrens (mom. 41)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Upphandling i konkurrens bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i motion A49 (m) om att kommuner och landsting bör åläggas att upphandla i konkurrens. Det kan enligt utskottets mening inte vara rimligt att omfattande och viktiga verksamheter som skola, omsorg och sjukvård i praktiken genomförs i form av offentligt monopol. Andra viktiga uppgifter som för närvarande utförs i egen regi skulle även kunna utföras av andra. Därigenom skulle basen för företagande kunna vidgas högst väsentligt. Utskottet anser att den grundlägggande principen bör vara att all kommunal verksamhet skall bedrivas i förvaltningsform. De kommunala bolagen bör privatiseras och därmed bli en del i en dynamisk företagsutveckling. Näringsverksamhet i kommunerna bör inte heller förekomma. Utskottet kan också ställa sig bakom förslaget i motionen att en kontinuerlig konkurrensrevision bör genomföras i kommuner och landsting. Med det anförda tillstyrker utskottet motion A49 (m) yrkande 20.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse: 41. beträffande upphandling i konkurrens att riksdagen med bifall till motion 1995/96:A49 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
73. Övriga kommunala frågor (mom. 42)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Övriga kommunala frågor bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi117 (mp) att den ekonomiska ramen för kommunsektorn bör vidgas eftersom gapet mellan resurser och behov kan väntas öka med nästan 3 % per år de närmaste åren. Utskottet ger därför sitt stöd till förslaget från Miljöpartiet till ekonomiska lättnader för kommuner och landsting i form av en utebliven höjning åren 1997 och 1998 av egenavgifterna. Det ekonomiska utrymmet kan därigenom beräknas förbättras med ca 2 miljarder kronor år 1997, 5 miljarder kronor år 1998 och 7 miljarder kronor år 1999. Ett sådant ekonomiskt utrymme innebär att kvaliteten i den kommunala verksamheten kan upprätthållas samtidigt som nya eller tidigare jobb i kommuner och landsting för motsvarande 20 000 anställda kan skapas eller behållas. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi117 (mp) yrkande 43.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse: 42. beträffande övriga kommunala frågor att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkande 43 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
74. Vuxenutbildning (mom. 43)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Vuxenutbildning bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer med motionärerna att regeringens förslag till särskild statlig satsning på vuxenutbildning under fem år är en mycket dyrbar lösning, både vad gäller utbildningen som sådan och det aviserade särskilda utbildningsbidraget. Projektets effekt på antalet arbetslösa kan ifrågasättas. I kommunerna finns redan i dag ett väl fungerande system för vuxenutbildning. Utskottet anser att det är en bättre ordning att, som motionärerna förordat, utvidga kommunernas skyldigheter att erbjuda grundläggande vuxenutbildning till att även omfatta gymnasiekurser än att införa det i propositionen föreslagna projektbidraget. En prioritering av kärnämneskurser bör vara utgångspunkten för ändrade regler vad gäller grundläggande vuxenutbildning. Enligt utskottets mening bör regeringen överväga att föra över en del av de utbildningsplatser som nu anvisas för vuxnas utbildning till försöksverksamheten med kvalificerad eftergymnasial utbildning. Redan nu visar det sig att en utbyggnad till 20 000 platser på tre år i eftergymnasial utbildning är mer realistisk än de beslutade 4 500 platserna. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i dessa delar. Finansutskottet föreslår således att riksdagen med bifall till motionerna Fi121 (m) yrkandena 1, 2 och 4 samt A49 (m) yrkande 33 avslår regeringens förslag om en särskild statlig vuxenutbildningssatsning och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet här anfört om utvidgat kommunalt ansvar för vuxenutbildning och fler platser i försöksverksamheten med kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse: 43. beträffande vuxenutbildning att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:A49 yrkande 33 och 1995/96:Fi121 yrkandena 1, 2 och 4 samt med avslag på proposition 1995/96:222 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
75. Innehållet i utbildningarna m.m. (mom. 44)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Innehållet i utbildningarna m.m. bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har samma inställning som motionärerna att det till grund för omfattande utbildningssatsningar måste finnas en genomtänkt planering. Frågan om innehållet i utbildningarna liksom möjligheterna för framtida anställning efter olika utbildningar bör analyseras. Utskottet anser att regeringen efter en bred undersökning om arbetsmarknadens fortsatta behov av högutbildade personer bör återkomma till riksdagen med en i verkligheten gediget förankrad strategi för hur en kunskaps- och företagsexpansion skall kunna genomföras på ett ömsesidigt stödjande sätt. Finansutskottet föreslår med hänvisning till det anförda att riksdagen med anledning av motionerna Fi117 (mp) yrkande 50 och A49 (m) yrkande 35 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet här anfört.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse: 44. beträffande innehållet i utbildningarna m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:A49 yrkande 35 och 1995/96:Fi117 yrkande 50 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
76. Arbetslösa med specifika läs- och skrivsvårigheter (mom. 45)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Arbetslösa med specifika läs- och skrivsvårigheter bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att gruppen arbetslösa med specifika läs- och skrivsvårigheter inte har uppmärksammats i regeringens förslag till satsning på vuxenutbildning. Färdigheter i läsning och skrivning är viktiga medel för ett aktivt deltagande inte bara i arbetslivet utan även i hela den demokratiska processen. Utskottet finner det därför angeläget att särskilda utbildningsinsatser görs för denna grupp. Utskottet föreslår därför att riksdagen med bifall till motion Fi117 (mp) yrkande 51 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet här anfört.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse: 45. beträffande arbetslösa med specifika läs- och skrivsvårigheter att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkande 51 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
77. Ökade insatser från näringslivet i utbildningen (mom. 46)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Ökade insatser från närings livet i utbildningen bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att näringslivet gör ökade insatser för att stimulera såväl utbildning som intresse för utbildning inom de sektorer där företagen behöver kvalificerad arbetskraft. Det handlar bl.a. om att tidigt väcka ungdomars intresse genom att ställa upp med meningsfull praktik för grundskoleelever och genom välplanerad arbetsförlagd utbildning för gymnasieelever. Även när det gäller fortbildning av lärare och forskare bör företagen aktivt kunna medverka. Vid utbildningssatsningar av det slag som nu föreslås måste enligt utskottets mening en ökad samverkan med näringslivet ske. Utskottet föreslår riksdagen att med bifall till motionsyrkandet som sin mening ge regeringen detta till känna.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse: 46. beträffande ökade insatser från näringslivet i utbildningen att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkande 52 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
78. Lärlingsutbildningen (mom. 47)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Lärlingsutbildningen bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer med motionärerna i att lärlingssystem bör ingå som en naturlig del i både ungdoms- och vuxenutbildning. Om yrkesinriktad utbildning mer målmedvetet integreras i företagen förbättras effektiviteten. Lärlingsutbildningen bör expandera och ersättningarna fastställas till en nivå som gör lärlingsprogrammen attraktiva också för företagen. Regeringen bör återkomma med förslag om hur ett utbyggt lärlingsprogram snarast skall kunna introduceras. Uskottet förordar att riksdagen med anledning av motionerna Fi117 (mp) yrkande 54 och A49 (m) yrkande 42 som sin mening ger regeringen till känna vad här anförts.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse: 47. beträffande lärlingsutbildningen att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:A49 yrkande 42 och 1995/96:Fi117 yrkande 54 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
79. Fördelning av vuxenutbildningssatsningen mellan folkbildningen och komvux (mom. 48)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Fördelning av vuxenutbildningssatsningen mellan folkbildningen och komvux bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Fi116 (v) att fördelningen av platserna i vuxenutbildningssatsningen bör vara 15 000 platser i folkhögskolan och 85 000 inom komvux. Utskottet anser att bas- årsutbildningen även bör kunna förläggas till folkhögskolor. Folkhögskolornas arbetssätt och pedagogik bör kunna vara av stort värde inom basårsutbildningen, särskilt när det gäller att stimulera nya grupper att söka sig till högskolestudier. Finansutskottet förordar med det anförda att riksdagen bifaller motion Fi116 (v) yrkandena 18 och 19.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse: 48. beträffande fördelning av vuxenutbildningssatsningen mellan folkbildningen och komvux att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkandena 18 och 19 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi118 yrkandena 10 och 11 och 1995/96:Fi126 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
80. Fördelning av vuxenutbildningssatsningen mellan folkbildningen och komvux (mom. 48)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Fördelning av vuxenutbildningssatsningen mellan folkbildningen och komvux bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det inom komvux finns uppenbara problem att klara kvalitetskraven med den snabba utbyggnad som regeringen föreslår. Utöver den utbyggnad som sker redan hösten 1996 (prop. 1995/96:150, UbU6y, FiU10, rskr. 304) bör därför den ytterligare utbyggnaden hösten 1997 begränsas till 10 000 platser. Medel till utbildningen och till studiemedel bör beräknas i enlighet med detta. Studieförbunden och folkhögskolorna har tidigare visat sig ha god förmåga att med kort varsel anordna nya utbildningsplatser med god kvalitet. Med sin annorlunda inriktning kompletterar de komvux på ett bra sätt. I budgetpropositionen bör regeringen därför föreslå att 180 miljoner kronor anvisas under anslaget Bidrag till folkbildning, för att nya permanenta platser skall inrättas hos studieförbund och folkhögskolor. Studiemedel bör anvisas i motsvarande omfattning. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion Fi118 (kds) yrkandena 10 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet här anfört.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse: 48. beträffande fördelning av vuxenutbildningssatsningen mellan folkbildningen och komvux att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi118 yrkandena 10 och 11 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkandena 18 och 19 samt 1995/96:Fi126 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
81. Särskilt utbildningsbidrag (mom. 49)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Särskilt utbildningsbidrag bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar motionärernas uppfattning att en begränsning av tiden för särskilt utbildningsbidrag till ett år kan ge problem eftersom få människor på den tiden kommer att få gymnasiekompetens. Enligt utskottets mening bör det särskilda utbildningsbidraget utgå under hela den studietid som behövs för att fullfölja studier på en nivå motsvarande högst ett treårigt program på gymnasieskolan eller motsvarande på exempelvis folkhögskolan. Utskottet ställer sig vidare bakom motionärernas förslag att möjlighet öppnas för arbetslösa akademiker med naturvetenskaplig eller teknisk grundutbildning under ett år för att genomgå en praktisk-pedagogisk utbildning om 40 poäng. Därigenom kan de bli behöriga lärare inom naturvetenskap och teknik. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi116 (v) yrkandena 20 och 22.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse: 49. beträffande särskilt utbildningsbidrag att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkandena 20 och 22 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi117 yrkande 60 och 1995/96:Fi127 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
82. Särskilt utbildningsbidrag (mom. 49)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Särskilt utbildningsbidrag bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser - i likhet med vad som anförs i motion Fi117 (mp) yrkande 60 - att åldersgränserna för det särskilda utbildningsbidraget, knutet till a-kassenivån, bör ändras för att bl.a. minska de orättvisor i studiefinansie-ringen som uppkommer med regeringens förslag. Sålunda bör den nedre åldersgränsen för sådant bidrag höjas till 35 år. Den övre åldersgränsen bör med hänsyn till de äldre arbetslösas speciella situation tas bort. Utskottet föreslår riksdagen att med bifall till motionsyrkandet som sin mening ge regeringen till känna vad ovan anförts.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse: 49. beträffande särskilt utbildningsbidrag att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkande 60 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkandena 20 och 22 och 1995/96:Fi127 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
83. Barntillägget i svuxa (mom. 50)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Barntillägget i svuxa bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att i motion Fi118 (kds) yrkande 12 föreslås att riksdagen beslutar att barntillägget i det särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa, svuxa, återinförs. Utskottet har samma uppfattning som motionärerna att det är nödvändigt att återinföra barntillägget i svuxa för att säkerställa särskilt ensamstående föräldrars möjligheter till studier, till dess att riksdagen beslutat om ett nytt samlat studiestödssystem. Finansutskottet tillstyrker motionsyrkandet och föreslår att riksdagen hos regeringen begär att detta åtgärdas.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse: 50. beträffande barntillägget i svuxa att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi118 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
84. Högskoleutbyggnaden (mom. 51)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Högskoleutbyggnaden bort ha följande lydelse:
Finansutskottet noterar att regeringen - för att ge utrymme för en god planering av den fortsatta expansionen - har ändrat sitt förslag från vårpropositionen om takten i expansionen. I stället för att ytterligare 10 000 platser skall tillkomma år 1998 och ytterligare 5 000 platser år 1999 planerar regeringen nu att samtliga 15 000 ytterligare platser skall tillkomma först år 1999. Utskottet välkomnar denna förändring, men anser likväl att expansionen går alltför snabbt. Satsningen på högre utbildning måste vara långsiktig och ske i en jämn takt som är väl avvägd efter utbildningsanordnarnas möjligheter att erbjuda en högkvalitativ utbildning. Utskottet föreslår därför att riksdagen med anledning av motion Fi118 (kds) yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna att antalet nya permanenta platser i högskolan år 1999 bör begränsas till 7 500.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse: 51. beträffande högskoleutbyggnaden att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi118 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
85. Kvalitet i utbildningen (mom. 52)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Kvalitet i utbildningen bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill för sin del betona att den avgörande utgångspunkten såväl för tidpunkten för en fortsatt utbyggnad av den högre utbildningen som för fördelningen av platser mellan lärosäten måste vara att ständigt beakta utbildningarnas kvalitet. Det är i dag minst lika viktigt att öka examinationsfrekvensen som att forcera fram nya platser. Betydelsen av kvalitetssäkring talar för att själva takten i utbyggnaden aldrig får bli det viktigaste. Ett långsammare tempo kan enligt utskottets mening accepteras om det är nödvändigt för att behålla kvaliteten. I syfte att ge företräde åt kvalitetsinvesteringar i form av bl.a. lärarkompetens och utrustning anser utskottet att det bör övervägas att ett särskilt kvalitetsanslag inrättas. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en genomarbetad bedömning av hur förutsättningar för undervisning med mycket god kvalitet skall skapas. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna Fi121 (m) yrkande 5, Fi123 (fp) yrkande 11 och A49 (m) yrkande 34 som sin mening ger regeringen till känna vad här anförts om kvalitet i utbildningen.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse: 52. beträffande kvalitet i utbildningen att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:A49 yrkande 34, 1995/96:Fi121 yrkande 5 och 1995/96:Fi123 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
86. Forskningsområden av särskild betydelse för Sverige (mom. 53)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Forskningsområden av särskild betydelse för Sverige bort ha följande lydelse:
Finansutskottet finner det viktigt att, som motionärerna bakom motion A49 (m) föreslagit, en bred process inleds genom vilken universitet, högskolor och företag söker definiera vilka forskningsområden, inriktningar och villkor i övrigt som är av särskild betydelse för Sverige och svenska företags utveckling. Det bör också definieras inom vilka områden Sverige har särskilda möjligheter att hävda en position i forskningsfronten. Regeringen bör enligt utskottets mening säkerställa att så sker. Mot bakgrund av vad utskottet här anfört tillstyrks motion A49 (m) yrkande 37.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse: 53. beträffande forskningsområden av särskild betydelse för Sverige att riksdagen med bifall till motion 1995/96:A49 yrkande 37 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
87. Utbytet mellan högskolor och näringsliv (mom. 54)
Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Utbytet mellan högskolor och näringslivet bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har samma uppfattning som motionärerna att det är angeläget att utbytet mellan högskolor och näringsliv förbättras. Ett sätt på vilket detta skulle kunna ske är att universitet och högskolor öppnar sin verksamhet gentemot företag och den offentliga tjänstesektorn genom att studerande i forskarutbildning får tjänstgöra på speciella tidsbegränsade deltidstjänster. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i dessa avseenden. Vad utskottet här anfört om ökat utbyte mellan högskolor och näringsliv m.m. bör riksdagen med anledning av motion Fi117 (mp) yrkande 53 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse: 54. beträffande utbytet mellan högskolor och näringsliv att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkande 53 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
88. Stiftelsehögskolan i Jönköping (mom. 55)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Stiftelsehögskolan i Jönköping bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att enligt statens avtal med Stiftelsen Högskolan i Jönköping angående utbyggnaden av Internationella Handelshögskolan skall denna tillföras 100 nya platser årligen under perioden 1997-1999. Utskottet finner som det enda rimliga att det av regeringen föreslagna tillskottet av ytterligare 600 platser till högskolan ligger utöver de avtalsreglerade platserna. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion Fi128 (m).
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse: 55. beträffande stiftelsehögskolan i Jönköping att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi128 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
89. Individuella utbildningskonton (mom. 56)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Individuella utbildningskonton bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna att ett system med en mer långsiktig uppbyggnad av medel för vuxnas utbildning i form av personliga utbildningskonton bör införas. Praktiskt bör detta ske genom att den enskilde medges skattebefrielse för de medel han avsätter till ett sådant utbildningskonto. Arbetsgivaren skall ges rätt att skattefritt avsätta lika mycket som den enskilde gjort. För låginkomsttagare kan en form av utfyllnad på kontot övervägas. Ett sådant system skulle kunna introduceras relativt skyndsamt och på några år ge alla vuxna bättre ekonomiska förutsättningar att påbörja fort- och vidareutbildning. Utskottet föreslår riksdagen att med anledning av motionerna Fi118 (kds) yrkande 13, Fi121 (m) yrkande 3, A46 (kds) yrkande 8 och A49 (m) yrkande 36 som sin mening ge regeringen till känna vad här anförts.
dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse: 56. beträffande individuella utbildningskonton att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:A46 yrkande 8, 1995/96:A49 yrkande 36, 1995/96:Fi118 yrkande 13 och 1995/96:Fi121 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
90. Betygskomplettering (mom. 57)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Betygskomplettering bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill peka på att det vid ett genomförande av en ordning med särskilt utbildningsbidrag kommer att vara skillnad mellan dem som studerar inom ramen för den särskilda vuxenutbildningssatsningen och övriga studerande. Enligt utskottets uppfattning bör avgifter slopas helt vid samtliga prövningar. Den studerandes privatekonomi får inte utgöra hinder för att genomgå prövning. Vad utskottet här anfört om avgiftsfri prövning bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion Fi116 (v) yrkande 17.
dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse: 57. beträffande betygskomplettering att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
91. Nationell skolpeng (mom. 58)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Nationell skolpeng bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion A49 (m) att införandet av ett system med nationell skolpeng skulle göra valfriheten i skolan reell för alla och innebära att staten tar ett huvudansvar för skolans finansiering. Skolpengen skall tilldelas de skolor, fristående lika väl som kommunala, som förmår tillgodose elevers och föräldrars önskemål. Den konkurrens som därvid kan uppkomma är enligt utskottets mening kvalitetsdrivande. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett konkret förslag i denna riktning med sikte på att ett nationellt skolpengssystem skall kunna introduceras senast den 1 juli 1999. Utskottet tillstyrker med det anförda motion A49 (m) yrkande 32.
dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse: 58. beträffande nationell skolpeng att riksdagen med bifall till motion 1995/96:A49 yrkande 32 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
92. Databas om forskning (mom. 59)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Databas om forskning bort ha följande lydelse:
Finansutskottet noterar att utbildningsutskottet tidigare utan att ha något att erinra däremot behandlat förslaget i anslutning i IT- propositionen till ett forskningsinformationssystem med Internet som informationsbärare (prop. 1995/96:125, UbU5y). Utskottet vill i sammanhanget framhålla att databasen för forskning måste finnas tillgänglig för företagen, särskilt för de mindre företagen. I databasen bör, förutom upplysningar bl.a. om pågående forskningsprojekt, också finnas teknikrapporter från Sveriges tekniska attachéer. Med hänvisning till det anförda tillstyrker finansutskottet motion A49 (m) yrkande 38.
dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse: 59. beträffande databas om forskning att riksdagen med bifall till motion 1995/96:A49 yrkande 38 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
93. Ny utbildningsorganisation i Norrland (mom. 60)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Ny utbildningsorganisation i Norrland bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om en organisation i huvudsak i enlighet med vad som anges i motion A49 (m). Enligt utskottets mening bör riksdagen således bifalla motion A49 (m) yrkande 50.
dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse: 60. beträffande ny utbildningsorganisation i Norrland att riksdagen med bifall till motion 1995/96:A49 yrkande 50 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
94. Svenskundervisning för invandrare (mom. 61)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Svenskundervisning för invandrare bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är av största vikt att insatserna för att ge invandrare kunskaper i det svenska språket förstärks. Utan det språk som talas här kommer många invandrare att förbli på arbetsmarknadens utsida. Regeringen bör därför redan hösten 1996 lägga fram ett förslag till riksdagen för hur svenskundervisningen för invandrare skall ges högsta prioritet. I sammanhanget bör beaktas att skolor med olika huvudmän, såsom fristående skolor, har större möjligheter att erbjuda alla, också invandrare, en utbildning som både ger goda kunskaper och en tydlig identitet. Med vad utskottet här anfört tillstyrks motion A49 (m) yrkande 49.
dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse: 61. beträffande svenskundervisning för invandrare att riksdagen med bifall till motion 1995/96:A49 yrkande 49 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
95. Utbildning i företagande (mom. 62)
Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Utbildning i företagande bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att skolan bidrar till att lägga grunden för ett företagsvänligt klimat genom att skapa förståelse hos eleverna för företagandets villkor och betydelse för samhället. Det är därför viktigt att moment om företagande kommer in i kursplanerna på alla stadier inom utbildningsväsendet. Utskottet anser också att ytterligare ett nationellt program med speciell inriktning på företagande bör inrättas i gymnasieskolan. Vidare bör regeringen verka för att kurser och utbildningar om företagande på högskolenivå anordnas av universiteten och högskolorna i ökad utsträckning. Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna A46 (kds) yrkande 1, Fi117 (mp) yrkande 31 och Fi118 (kds) yrkande 14.
dels att utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse: 62. beträffande utbildning i företagande att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:A46 yrkande 1, 1995/96:Fi117 yrkande 31 och 1995/96:Fi118 yrkande 14 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
96. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 63)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknadspolitikens inriktning bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill påpeka att Sverige befinner sig i en synnerligen allvarlig sysselsättningskris med rekordhög arbetslöshet i växande, ökat antal varsel och vikande sysselsättning. AMS nyligen publicerade och reviderade prognos för år 1996 visar att den öppna arbetslösheten i snitt för år 1996 kommer att uppgå till 8,2 %. Därtill kommer ca 5 % att vara i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I detta läge uppträder regeringen närmast handlingsförlamad. En sedan länge utlovad sysselsättningsproposition uteblir under en konstlad förevändning om den s.k. arbetsrättskommissionens sammanbrott, en händelse som enligt utskottet i sig inte på något sätt borde vara avgörande för regeringen att avstå från att lägga fram förslag om en sysselsättningspolitik. Först när flera oppositionspartier utnyttjar sin parlamentariska rätt att påkalla ingripande från riksdagens sida och själva för fram förslag till en politik för fler jobb lägger regeringen fram en proposition som dessvärre i flera avseenden är ofullständig. Trots att regeringen synes ha omprövat en del frågor saknas ändå de konstruktiva förslagen. Vad gäller förslagen inom arbetsmarknadspolitiken ger den närmast ett intryck av att ha tillkommit i stor hast. Bl.a. saknas förslag om en reformering av såväl arbetsrätten som arbetslöshetsförsäkringen. Regeringens målsättning att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 är enligt utskottets mening inte tillräcklig. Risken är att människor bara flyttas om i statistiken - från öppen arbetslöshet till någon form av åtgärd, utan ett riktigt jobb . Målet måste vara att halvera den totala arbetslösheten. Ett sådant mål kan uppnås om man för en rätt politik. Enligt utskottets mening måste en rad åtgärder vidtas för att främja sysselsättning i företagen. Företagande måste sättas främst på dagordningen. Det företagande som måste växa är av alla slag. Tjänsteföretagen och industriföretagen behöver exempelvis bli fler och ges förutsättningar att expandera. Det måste bli enklare att bli företagare och att anställa. Bättre villkor för arbete och företagande måste skapas bl.a. genom att skatte- och näringspolitiken utformas så att drivkrafterna till företagande avsevärt stärks. Lönebildningen är ett stort problem på arbetsmarknaden. Kompensationstänkande mellan olika grupper har alltför mycket styrt löntagarnas organisationer. Det är önskvärt att lönesättningen premierar kompetens och utbildning och inte försvårar ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Utskottet tillstyrker motionerna Fi123 (fp) yrkande 1, A46 (kds) yrkande 13, och A49 (m) yrkande 41 i denna del. Motionerna Fi116 (v) yrkande 1 och Fi117 (mp) yrkande 44 och 45 bör avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse: 63. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:A46 yrkande 13, 1995/96:A49 yrkande 41 i denna del och 1995/96:Fi123 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 1, 1995/96:Fi117 yrkandena 44 och 45 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
97. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 63)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknadspolitikens inriktning bort ha följande lydelse:
Finansutskottet är starkt kritiskt till regeringens hantering av sysselsättningspropositionen. Under våren har regeringen aviserat att den hade för avsikt att lägga fram en sysselsättningsproposition den 28 maj. Med krystade argument om att parterna inte förmått komma överens om arbetsrättens utformning meddelade regeringen att sysselsättningspropositionen skulle läggas fram först till hösten. Utskottet finner det märkligt att regeringen lägger över ansvaret på parterna att utforma arbetsrätten och att regeringen skyller sin passivitet när det gäller att bekämpa massarbetslösheten på parterna. Ur löntagarnas synpunkt kan detta ses som ren utpressning. Regeringen har nu i all hast utformat och presenterat en proposition där innehållet i ringa grad kommer att påverka massarbetslösheten. Det handlar främst om avisering av förslag som kommer i höstens budget. Propositionen har pressats genom riksdagen med mycket kort motionstid och allt för kort hanteringstid i utskottet. Regeringens förslag är till stora delar dåligt genomarbetade och utskottet har inte fått erforderlig tid att förbättra förslagen. En allvarlig invändning mot innehållet är det synnerligen illa förberedda förslaget till ändring i arbetslöshetsförsäkringen som hårt kommer att drabba utsatta grupper på arbetsmarknaden. Liksom Vänsterpartiet i motion Fi116 anser utskottet att regeringens politik är helt otillräcklig för att få ned arbetslösheten och stärka den uthålliga tillväxten. Målet att halvera den öppna arbetslösheten är bra, men inte tillräckligt. Det långsiktiga målet måste vara full sysselsättning. Kampen mot arbetslösheten måste vara det överordnade målet för den ekonomiska politiken. Då går det inte att som regeringen nyligen gjort, dra in miljardbelopp från AMS resurser för aktiva åtgärder samtidigt som konjunkturavmattningen nu minskar sysselsättningen. Detta går tvärt emot ambitionen att minska den öppna arbetslösheten. Såväl AMS som Konjunkturinstitutets senaste prognoser redovisar att arbetslösheten kommer att öka under hösten. Om Sverige skall kunna ta sig ur den ekonomiska krisen måste sysselsättningen öka. Vad som krävs är miljöomställning, stärkt utvecklingskraft i näringslivet med ökade satsningar på kompetensutveckling i arbetslivet och en successiv nedtrappning av arbetstiden. Som Vänsterpartiet har utvecklat i annat sammanhang bör ett sysselsättningspaket omfattande minst 20 miljarder kronor utarbetas. Ett sådant paket bör ha en inriktning mot näringspolitik, kommunsektor, miljöomställning och arbetsmarknadspolitik. Huvudproblemet för sysselsättningsläget är att hemmaefterfrågan är så svag. Regeringens EMU-anpassade ekonomiska politik har aktivt bidragit till detta. Även den hårda politiken mot kommunsektorn har bidragit till ett sämre sysselsättningsläge. Utskottet anser att den något lättare finanspolitik som Vänsterpartiet redovisat i motionen till vårbudgeten och till proposition 207 aktivt skulle bidra till att minska arbetslösheten. När det gäller problemet med lönebildningen vill utskottet peka på att även regeringen har ett ansvar. Lönebildningen får inte tillåtas att skapa ökade klyftor. Arbetet skall ge löneinkomster som inte medför fattigdom för de arbetande. Särskilt viktigt är att säkra kvinnornas rätt och möjlighet till arbete. Kvinnorna drabbas särskilt hårt av nedskärningar och rationaliseringar inom kommunsektorn och av rationaliseringar inom kontorsadministration och handel. Utskottet tillstyrker motion Fi116 (v) yrkande 1. Motionerna Fi117 (mp) yrkandena 44 och 45, Fi123 (fp) yrkande 1, A46 (kds) yrkande 13 och A49 (m) yrkande 41 i denna del bör avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse: 63. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi117 yrkandena 44 och 45, 1995/96:Fi123 yrkande 1, 1995/96:A46 yrkande 13 och 1995/96:A49 yrkande 41 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
98. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 63)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknadspolitikens inriktning bort ha följande lydelse:
Finansutskottet är starkt kritiskt till att regeringen inte lagt den aviserade sysselsättningspropositionen den 28 maj som regeringen aviserat. Propositionen kom först sedan flera partier utnyttjat sin parlamentariska rätt att motionera med anledning av den uteblivna propositionen. Det är uppseendeväckande att regeringen i ett läge med massarbetslöshet inte agerar och lämnar aviserade förslag till riksdagen för att möta behovet av åtgärder i syfte att få ned arbetslösheten. Nyligen publicerade siffror både från AMS och Konjunkturinstitutet visar att arbetslösheten ökar och kommer att uppgå till över 13 % detta år. Den öppna arbetslösheten kommer att uppgå till 8,2 % och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer att uppgå till närmare 5 % av arbetskraften. När regeringen numera funnit för gott att lämna sina förslag till riksdagen tvingas man konstatera att förslagen inte annat än marginellt kan bidra till att pressa ned arbetslösheten. Det saknas ett helhetsgrepp över situationen på arbetsmarknaden. Regeringens ambition att pressa ned den öppna arbetslösheten är för låg. Målet bör också vara att halvera den totala arbetslösheten. Utskottet anser att den totala arbetslösheten skall tillåtas vara högst 7 % år 2000. Målet för den öppna arbetslösheten skall vara högst 4 % vid samma tidpunkt. Regeringen sätter sin tilltro till att ekonomisk tillväxt kan lösa problemen på arbetsmarknaden. Denna förhoppning är orealistisk. Erfarenheten, särskilt under senare år, visar att ekonomisk tillväxt inte alls ger samma positiva effekter på sysselsättningen som tidigare. Det beror på att produktiviteten ökar. Detta är särskilt uttalat i de traditionella industriella basnäringarna. Den enskilt största åtgärden för att pressa ned arbetslösheten och förbättra sysselsättningen är en förkortning av arbetstiden. En sådan arbetstidsförkortning bör vara förhållandevis stor och kopplas till en samtidig minskning av skatter och avgifter på arbete. Nettolönen efter skatt kan då bibehållas och arbetskraftskostnaden dämpas. Nedskärningar på verksamheter inom den offentliga sektorn har medfört ökade kostnader i a-kassan, i arbetsmarknadspolitiken och i form av snabbt ökade socialbidragsutbetalningar. Samtidigt kan vi konstatera att de offentliga verksamheterna inom vård, omsorg och skola fungerar allt sämre - välfärden urholkas på ett sätt som skadar både människor och ekonomi. Omfördelningar av resurser inom den offentliga sektorn från arbetsmarknadspolitiska åtgärder och transfereringar till välbeställda och företag, till kärnverksamheterna inom främst skola, vård och omsorg, skulle ge både riktiga arbeten och en bättre fungerande arbetsmarknad. Den nödvändiga miljöanpassningen av samhället ställer stora krav på omställningar som också skapar många nya arbetstillfällen. De gröna branscherna är internationellt mycket expansiva, och långt fler gröna jobb behövs i traditionella branscher. Genom en skatteväxling för miljön och medvetna statliga satsningar på gröna jobb, t.ex. genom investeringsbidrag till energiomställning, allergisanering och ökad naturvård, kan åtskilliga nya jobb skapas. Arbetsmarknadspolitiken skall vara ett komplement som förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt. De arbetssökande får stöd till kompetensutveckling och att finna nya arbeten - eller starta eget. Den överbelastning som arbetsmarnadspolitiken nu råkat in i är resultatet av en misslyckad ekonomisk politik. En förnyelse av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna behövs så som har skisserats i Miljöpartiets motion. Utveckling av lokala arbetsmarknader är särskilt viktigt i sammanhanget. Utskottet tillstyrker motion Fi117 (mp) yrkandena 44 och 45. Motionerna Fi116 (v) yrkande 1, Fi123 (fp) yrkande 1, A46 (kds) yrkande 13 och A49 (m) yrkande 41 i denna del bör avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse: 63. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkandena 44 och 45 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 1, 1995/96:Fi123 yrkande 1, 1995/96:A46 yrkande 13 och 1995/96:A49 yrkande 41 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
99. Uppföljning av arbetsmarknadspolitiken (mom. 64)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Uppföljning av arbetsmarknadspolitiken bort ha följande lydelse:
Starka skäl talar enligt finansutskottets uppfattning för att en noggrann och fristående utvärdering görs av arbetsmarknadspolitiken i allmänhet och AMS i synnerhet. Liksom Moderata samlingspartiet i motion A49 anser utskottet det angeläget att grundligt pröva huruvida några positiva effekter uppnåtts av den arbetsmarknadspolitik som förts på senare år. Utskottet anser med hänvisning till det anförda att motion A49 (m) yrkande 41 i denna del bör tillstyrkas. Övriga berörda motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse: 64. beträffande uppföljning av arbetsmarknadspolitiken att riksdagen med bifall till motion 1995/96:A49 yrkande 41 i denna del och med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 24, 1995/96:Fi117 yrkande 55, 1995/96:Fi118 yrkandena 15 och 17 samt 1995/96:Fi123 yrkande 2 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
100. Uppföljning av arbetsmarknadspolitiken (mom. 64)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Uppföljning av arbetsmarknadspolitiken bort ha följande lydelse:
I likhet med Folkpartiet i motion Fi123 anser finansutskottet att de av regeringen uppsatta målen för AMV är goda. Dock måste det ifrågasättas om de kommer att kunna uppnås. Regeringen bör därför presentera en utvärdering av hur verkets mål har uppnåtts hittills. Utskottet tillstyrker därför motion Fi123 (fp) yrkande 2 i denna del. Övriga berörda motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse: 64. beträffande uppföljning av arbetsmarknadspolitiken att riksdagen med bifall till motion 1995/96: Fi123 yrkande 2 i denna del och med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 24, 1995/96:Fi117 yrkande 55, 1995/96:Fi118 yrkandena 15 och 17 samt 1995/96: A49 yrkande 41 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
101. Uppföljning av arbetsmarknadspolitiken (mom. 64)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Uppföljning av arbetsmarknadspolitiken bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med Vänsterpartiet i motion Fi116 att det är viktigt med ett oberoende och självständigt tillvägagångssätt vid uppföljning och utvärdering av arbetsmarknadspolitiken. Det är därför väsentligt att det eller de organ som svarar för utvärderingarna också är fristående från regeringsmakten. Ett utvärderingsinstitut bör således inte vara organisatoriskt placerat direkt under Arbetsmarknadsdepartementet. Det anförda innebär att motion Fi116 (v) yrkande 24 tillstyrks. Övriga berörda motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse: 64. beträffande uppföljning av arbetsmarknadspolitiken att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkande 24 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi117 yrkande 55, 1995/96:Fi118 yrkandena 15 och 17, 1995/96:Fi123 yrkande 2 i denna del samt 1995/96:A49 yrkande 41 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
102. Uppföljning av arbetsmarknadspolitiken (mom. 64)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Uppföljning av arbetsmarknadspolitiken bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i Miljöpartiets motion att regeringen snarast bör komplettera sina förslag med könsuppdelad statistik vad gäller arbetsmarknad, arbetsmarknadsåtgärder och utbildningssatsningar som bekostas med skattemedel. Utskottet vill se det faktiska resultatet av att regeringen uttalat att den arbetar för att låta jämställdhetsperspektivet genomsyra samtliga beslut. Vidare bör förslaget om att inrätta ett nytt institut under Arbetsmarknadsdepartementet avvisas. Utvärderings- och forskningsuppdrag bör läggas på fristående organisationer, myndigheter och universitet. Motion Fi117 (mp) yrkande 55 tillstyrks. Övriga berörda motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse: 64. beträffande uppföljning av arbetsmarknadspolitiken att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkande 55 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 24, 1995/96:Fi118 yrkandena 15 och 17, 1995/96:Fi123 yrkande 2 i denna del samt 1995/96:A49 yrkande 41 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
103. Uppföljning av arbetsmarknadspolitiken (mom. 64)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Uppföljning av arbetsmarknadspolitiken bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar bedömningen i Kristdemokraternas motion Fi118. Utvärderings- och forskningsuppdrag skall således läggas på fristående organisationer, myndigheter och universitet. Förslaget om att inrätta ett nytt institut under Arbetsmarknadsdepartementet bör avvisas. Motion Fi118 (kds) yrkandena 15 och 17 tillstyrks således. Övriga berörda motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse: 64. beträffande uppföljning av arbetsmarknadspolitiken att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi118 yrkandena 15 och 17 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 24, 1995/96:Fi117 yrkande 55, 1995/96:Fi123 yrkande 2 i denna del och 1995/96:A49 yrkande 41 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
104. Övergripande mål för Arbetsmarknadsverket (mom. 65)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Övergripande mål för Arbetsmarknadsverket bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill anföra följande. Arbetet med att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden har hittills inte varit särskilt framgångsrikt. Manliga normer styr fortfarande arbetsmarknadspolitiken liksom mycket av arbetslivets villkor och maktstruktur. Det är en första rangens uppgift att bryta denna könsstruktur. Utskottet anser i likhet med motion Fi116 (v) att målet att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden bör föras in som ett fjärde konkret övergripande mål för AMV. Visserligen är målet av någon annan karaktär än de vvriga men det är konkret och det går att utvärdera. Därmed tillstyrks motion Fi116 (v) yrkande 23 medan motion Fi118 (kds) yrkande 16 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse: 65. beträffande övergripande mål för Arbetsmarknadsverket att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkande 23 och med avslag på motion 1995/96:Fi118 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
105. Övergripande mål för Arbetsmarknadsverket (mom. 65)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Övergripande mål för Arbetsmarknadsverket bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med Kristdemokraterna i motion Fi118 att personalstyrkan vid AMS bör reduceras på motsvarande sätt som skett med Skolverket. På så sätt kan administrationen minskas ytterligare till förmån för fältarbetet vid arbetsförmedlingarna. Utskottet instämmer vidare i Kristdemokraternas uppfattning att en mer flexibel och lokal arbetsmarknadspolitik inte gör det möjligt att exakt bestämma kvantiteten på antalet människor i åtgärder. I stället bör antalet platser i arbetsmarknadspolitiska åtgärder fastställas inom ramen för ett intervall. Därtill bör ett utvärderingssystem tillskapas som inte endast ser till kvantiteten i åtgärderna utan också till kvaliteten, mätt som antal personer som övergått till reguljärt arbete efter en åtgärdsperiod. För budgetåret 1997 förordar utskottet att antalet platser i arbetsmarknadspolitiska åtgärder fastställs till ett intervall omfattande 190 000-240 000 platser. Det anförda innebär att motion Fi118 (kds) yrkande 16 tillstyrks och motion Fi116 (mp) yrkande 23 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse: 65. beträffande övergripande mål för Arbetsmarknadsverket att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi118 yrkande 16 och med avslag på motion 1995/96:Fi116 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
106. Arbetsförmedling och arbetsmarknadsinstitut (mom. 66)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Arbetsförmedling och arbetsmarknadsinstitut bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill anföra följande. Arbetsmarknadsläget har försvagats under de senaste månaderna. Minskningen av antalet sysselsatta de senaste månaderna är oroande. Att i detta läge bibehålla ett visst mått av extra resurser till arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut är enligt utskottet nödvändigt. Utskottet anser därför, i överensstämmelse med Folkpartiets förslag i motion Fi123, att högst 420 miljoner kronor av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas till tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten. Det medelsbelopp på 200 miljoner kronor som därigenom frigörs i jämförelse med regeringens förslag bör anslås till lönebidrag. Vidare bör en uppföljning göras av vilka effekter som uppnås av personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten under år 1997. Denna bör redovisas inför riksdagen före utgången av år 1997. Detta innebär att propositionens förslag avstyrks och motion Fi123 (fp) yrkande 6 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 66 bort ha följande lydelse: 66. beträffande arbetsförmedling och arbetsmarknadsinstitut att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi123 yrkande 6 samt med avslag på proposition 1995/96:222 yrkande 15 godkänner att högst 420 000 000 kr av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten under budgetåret 1997,
107. Lokal samverkan i arbetsförmedlingsnämnderna (mom. 67)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Lokal samverkan i arbetsförmedlingsnämnderna bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets uppfattning innebär propositionens förslag en kommunalisering av arbetslösheten som riskerar att leda till etablering av en tredje arbetsmarknad där den enskilde hänvisas till vad som för många kan komma att bli eviga bidragsjobb i kommunal regi. Utskottet anser, i överensstämmelse med Moderata samlingspartiets förslag i motion Fi122, att erfarenheter från den av riksdagen nyligen beslutade försöksverksamheten med lokal samverkan mot arbetslösheten bör inhämtas innan någon förändring görs rörande arbetsförmedlingsnämnderna. Det anförda innebär att motion Fi122 (m) yrkandena 2 och 3 tillstyrks medan propositionens förslag och motion Fi116 (v) yrkande 25 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse: 67. beträffande lokal samverkan i arbetsförmedlingsnämnderna att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi122 yrkandena 2 och 3 avslår proposition 1995/96:222 yrkandena 16 och 17 samt motion 1995/96:Fi116 yrkande 25,
108. Lokal samverkan i arbetsförmedlingsnämnderna (mom. 67)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Lokal samverkan i arbetsförmedlingsnämnderna bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har inget att erinra mot förslagen om ytterligare lokal förankring samt ändring av arbetsförmedlingsnämndernas ställning och sammansättning. Utskottet vill dock - i likhet med Vänsterpartiets motion Fi116 - framhålla att det i den allmänna debatten tycks förekomma missförstånd om vad reformen i realiteten innebär. Några stora medelstillskott kommer inte kommunerna till del. Enligt utskottet måste arbetsmarknadspolitiken ses som en del av den ekonomiska politiken och ansvaret utkrävas av regeringen. Den lokala arbetsmarknaden måste kunna gå utanför kommungränserna. Individer får inte låsas in i kommunala sysselsättningsprojekt. Samtidigt skulle lokal samverkan och lokalt ansvar kunna effektivisera arbetet förutsatt att arbetsmarknaden är expansiv och resurserna tillräckliga. Den arbetsmarknadspolitiska ambitionen måste vara den förhärskande, inte den socialpolitiska. Det anförda innebär att propositionens förslag och motion Fi116 (v) yrkande 25 tillstyrks medan motion Fi122 (m) yrkandena 2 och 3 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse: 67. beträffande lokal samverkan i arbetsförmedlingsnämnderna att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkandena 16 och 17 och motion 1995/96:Fi116 yrkande 25 och med avslag på motion 1995/96:Fi122 yrkandena 2 och 3 dels godkänner regeringens förslag i fråga om sammansättningen av arbetsförmedlingsnämnderna, dels godkänner regeringens förslag att det bör finnas en arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
109. Aktivitetsstöd (mom. 68)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Aktivitetsstöd bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagen skall godkänna att ersättningen i de individinriktade stödformerna sammanförs till ett aktivitetsstöd. Däremot anser utskottet att riksdagen inte skall acceptera nivån på stödet och att förhöjt dagpenningbelopp inte skall kunna förekomma. Utskottet är över huvud taget kritiskt till att regeringen redan nu binder sig för att inte höja några dagpenningbelopp, inte ens det lägsta som i dag är KAS-beloppet, 230 kr per dag. Den regelförändring regeringen föreslår anges innebära en besparing på 189 miljoner kronor för år 1997. Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att besparingens innebörd är oklar och att budgetmässiga prioriteringar bör ske i ett sammanhang och således invänta den ordinarie budgetprocessen. Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagen med bifall till motion Fi116 (v) yrkandena 26 och 50 i denna del skall avslå regeringens förslag såvitt avser ersättningsnivå och besparing.
dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse: 68. beträffande aktivitetsstöd att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkandena 26 och 50 i denna del samt med anledning av proposition 1995/96:222 yrkandena 18 och 26 i denna del, dels godkänner regeringens förslag om att bidragen till deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder sammanförs till ett aktivitetsstöd, dels i övrigt avslår regeringens förslag till besparingar i fråga om aktivitetsstödet, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
110. Individuella handlingsplaner (mom. 69)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Individuella handlingsplaner bort ha följande lydelse:
Finansutskottet kan till fullo tillstyrka arbetssättet med individuella handlingsplaner. Det är dock angeläget att samtidigt betona att tillräckliga personalresurser måste ställas till arbetsförmedlingens och arbetsmarknadsinstitutens förfogande för att god kvalitet skall kunna uppnås i handlingsplanerna. Utskottet instämmer därmed i Vänsterpartiets uppfattning i motion Fi116. I likhet med motionen anser utskottet att den målgrupp för individuella handlingsplaner som uttryckligen pekas ut i propositionen, nämligen långtidsarbetslösa, är för snävt avgränsad. Målgruppen bör således vidgas till att omfatta arbetslösa som inte har särskilt goda förutsättningar på arbetsmarknaden. Utskottet anser vidare att vissa form- och ansvarsfrågor kring de individuella handlingsplanerna måste belysas närmare. För att ge den enskilde rättstrygghet är det angeläget att klarlägga formerna för beslut om planens innehåll, vad som sker vid oenighet mellan den enskilde och myndigheten samt under vilka förutsättningar endera parten inte skall anses ha uppfyllt villkoren. Regeringen bör återkomma med ett utförligare preciserat förslag i budgetpropositionen. Det som anförts bör enligt utskottets uppfattning ges regeringen till känna, vilket innebär att motion Fi116 (v) yrkande 29 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse: 69. beträffande individuella handlingsplaner att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkande 29 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
111. Platsförmedling (mom. 70)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Platsförmedling bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets uppfattning finns det alltjämt restriktioner i den privata förmedlingsverksamhet som etablerats sedan avskaffandet av det offentliga arbetsförmedlingsmonopolet den 1 juli 1993. Utskottet anser att mycket talar för att de kvarvarande restriktionerna gör det onödigt svårt för arbetslösa att hitta en lämplig och intresserad arbetsgivare. Bland annat personaluthyrningsföretagen, som kan bli utomordentligt viktiga på en flexibel arbetsmarknad, har i dag svårigheter att utvecklas tillfullo. Konkurrensen bör nu förbättras ytterligare. Något platsanmälningstvång bör inte finnas kvar. Olika förmedlingar i konkurrens med varandra är en bättre garanti för effektivitet än administrativa regleringar. Det är enligt utskottet uppfattning angeläget att kvarvarande hinder för privat arbetsförmedling snarast undanröjs. Det som anförts bör ges regeringen till känna, vilket innebär att motion A49 (m) yrkande 44 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 70 bort ha följande lydelse: 70. beträffande platsförmedling att riksdagen med bifall till motion 1995/96:A49 yrkande 44 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
112. Arbetsmarknadsutbildningens inriktning (mom. 71)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknadsutbildningens inriktning bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att riksdagen bör avslå regeringens förslag till besparing på 300 miljoner kronor i fråga om upphandlad arbetsmarknadsutbildning. Det saknas underlag för att bedöma hur en eventuell växling kan ske mot satsningen på vuxenutbildning. Frågan bör därför prövas i budgetprocessen. Därmed tillstyrks motion Fi116 (v) yrkande 50 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande lydelse: 71. beträffande arbetsmarknadsutbildningens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkande 50 i denna del avslår proposition 1995/96:222 yrkande 26 i denna del,
113. Arbetsmarknadsutbildning för handikappade och utomnordiska medborgare (mom. 72)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknadsutbildning för handikappade och utomnordiska medborgare bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i Moderata samlingspartiets motion att förslaget om att utomnordiska invandrare och arbetshandikappade skall få möjlighet att studera på a-kassa inom det reguljära utbildningsväsendet på grundskole- och gymnasienivå är ogenomtänkt och bör övervägas på nytt inom regeringskansliet. Därvid bör studiestödsutredningens förslag övervägas. Enligt utskottets mening kan man befara att regeringens förslag kommer att leda till motsättningar olika grupper emellan och besvärande orättvisor. Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi122 (m) yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 72 bort ha följande lydelse: 72. beträffande arbetsmarknadsutbildning för handikappade och utomnordiska medborgare att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi122 yrkande 4 samt med avslag på proposition 1995/96:222 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
114. Arbetsplatsintroduktion (mom. 73)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Arbetsplatsintroduktion bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagen skall godkänna regeringens förslag att anställningskravet vid arbetsplatsintroduktion (API) slopas fr.o.m. den 1 september 1996. Utskottet anser vidare i enlighet med Vänsterpartiets förslag att API för arbetslösa akademiker utan arbetslivserfarenhet och invandrare skall utvidgas från nuvarande sex månader till tolv månader. Detta bör riksdagen med anledning av motion Fi116 (v) yrkande 21 som sin mening ge regeringen till känna. Därmed bör motion Fi118 (kds) yrkande 18 avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 73 bort ha följande lydelse: 73. beträffande arbetsplatsintroduktion att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 20 och motion 1995/96:Fi116 yrkande 21 samt med avslag på motion 1995/96:Fi118 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
115. Arbetsplatsintroduktion (mom. 73)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Arbetsplatsintroduktion bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Kristdemokraternas uppfattning att anställningskravet vid arbetsplatsintroduktion bör slopas redan den 1 augusti 1996. Därmed tillstyrks motion Fi118 (kds) yrkande 18 medan motion Fi116 (v) yrkande 21 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 73 bort ha följande lydelse: 73. beträffande arbetsplatsintroduktion att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi118 yrkande 18 och med anledning av proposition 1995/96:222 yrkande 20 samt med avslag på motion 1995/96:Fi116 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
116. Datortek (mom. 74)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Datortek bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör det för arbetslösa ungdomar upp till 25 år som genomgått datortekutbildning inrättas ett uppföljningsprogram i enlighet med vad som föreslås i Vänsterpartiets motion Fi116. Ungdomarna skall med ett särskilt rekryteringsstöd i högst sex månader kunna arbeta i små företag. Uppföljningsprogrammet tillgodoser behovet av teknikspridning samtidigt som ungdomsarbetslösheten bekämpas. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillstyrks motion Fi116 (v) yrkande 30.
dels att utskottets hemställan under 74 bort ha följande lydelse: 74. beträffande datortek att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkande 30 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
117. Rekryteringsstöd och beredskapsarbete (mom. 75)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Rekryteringsstöd och beredskapsarbete bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagen skall avslå förslaget om bidragsnivåer och bidragsvillkor vid rekryteringsstöd och statsbidrag till beredskapsarbete av tjänstekaraktär. Utskottet anser också att förslaget till besparing i rekryteringsstödet skall avslås. Rekryteringsstöd är en mycket lyckad åtgärd; ca 70 % av individerna som erhållit rekryteringsstöd har fått arbete direkt efter åtgärden. Det är svårt att i propositionen utläsa hur den föreslagna regelförändringen kan ge upphov till den angivna besparingen eller hur den påverkar volymen. Därmed tillstyrks motion Fi116 (v) yrkandena 32 och 50 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 75 bort ha följande lydelse: 75. beträffande rekryteringsstöd och beredskapsarbete att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkandena 32 och 50 i denna del samt med avslag på proposition 1995/96:222 yrkandena 21 och 26 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
118. Utbildningsvikariat (mom. 76)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Utbildningsvikariat bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagen skall godkänna regeringens förslag om att utbildningsvikariatens system med avdrag på arbetsgivaravgiften ersätts med ett bidragssystem. Riksdagen bör dock i enlighet med Vänsterpartiets motion Fi116 avslå regeringens förslag till bidragsnivåer och bidragsvillkor vid utbildningsvikariat. Utbildningsvikariat är en lyckad åtgärd som innebär dels att arbetslösa kan bryta långa perioder av arbetslöshet, dels att yrkesverksamma personer erbjuds möjlighet till vidareutbildning och kompetensutveckling. Det är också en åtgärd som visat sig ge positiva effekter inom de kvinnodominerade sektorerna. Utskottet har tidigare uttalat det önskvärda i att rätten till tjänstledighet utvidgas till att gälla även för att starta eget företag. Utskottet står fast vid sin uppfattning. Med det anförda tillstyrks motion Fi116 (v) yrkandena 31 och 33.
dels att utskottets hemställan under 76 bort ha följande lydelse: 76. beträffande utbildningsvikariat att riksdagen med anledning av proposition 1995/96:222 yrkande 22 samt med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkandena 31 och 33 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
119. Arbetslivsutveckling (ALU) (mom. 77)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Arbetslivsutveckling (ALU) bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar i huvudsak regeringens syn när det gäller den allmänna inriktningen av ALU. Det är bra att en stor del av ALU-projekten inriktas mot miljö, kultur och jämställdhet. Det är särskilt viktigt att såväl rationalitet som att löpande tillsyn sker och att ALU:s fortbildande och kunskapshöjande moment upprätthålls. Utskottet anser därför i likhet med Folkpartiet att det bör göras en utvärdering av hur åtgärden har fungerat. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillstyrks motion Fi123 (fp) yrkande 2 i denna del. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse: 77. beträffande arbetslivsutveckling (ALU) att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:222 yrkande 13 och motion 1995/96:Fi123 yrkande 2 i denna del samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 34 och 1995/96:Fi118 yrkande 19 antar regeringens förslag till lag om arbetslivsutveckling och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
120. Arbetslivsutveckling (ALU) (mom. 77)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Arbetslivsutveckling (ALU) bort ha följande lydelse:
Finansutskottet biträder regeringens förslag om att ALU skall bedrivas även under budgetåret 1997. Eftersom regeringens förslag till ny lag om arbetslivsutveckling förutsätter propositionens förslag beträffande a- kassan, vilket utskottet avvisar, bör den nuvarande lagen (1995:409) om arbetslivsutveckling förlängas att gälla även under 1997. Riksdagen bör med bifall till motion Fi116 (v) yrkande 34 besluta detta. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse: 77. beträffande arbetslivsutveckling (ALU) att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkande 34 och med avslag på proposition 1995/96:222 yrkande 13 och motionerna 1995/96:Fi118 yrkande 19 och 1995/96:Fi123 yrkande 2 i denna del beslutar att lagen (1995:409) om arbetslivsutveckling skall gälla även under år 1997,
121. Arbetslivsutveckling (ALU) (mom. 77)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Arbetslivsutveckling (ALU) bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Kristdemokraternas uppfattning att ALU är en viktig åtgärd av betydelse för bl.a. miljö- och kultursektorn. Utskottets uppfattning är att ALU också skall kunna erbjudas till arbetslösa som inte är berättigade till arbetslöshetsersättning eller KAS- ersättning. Även denna grupp skulle därvid omfattas av aktivitetsstödet. En sådan ordning är enligt utskottets mening rimlig mot bakgrund av att kommunerna skall vara medfinansiärer vid den lokala samverkan mot arbetslöshet. Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi118 (kds) yrkande 19 som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse: 77. beträffande arbetslivsutveckling (ALU) att riksdagen med anledning av proposition 1995/96:222 yrkande 13 samt med bifall till motion 1995/96:Fi118 yrkande 19 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 34 och 1995/96:Fi123 yrkande 2 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
122. Pendlingsstöd (mom. 78)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Pendlingsstöd bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med Kristdemokraterna att pendlingsstödet skall avskaffas. Stödet har enligt utskottets uppfattning skapat problem och inte nämnvärt bidragit till att minska arbetslösheten. Detta bör riksdagen med bifall till motion Fi118 (kds) yrkande 20 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse: 78. beträffande pendlingsstöd att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi118 yrkande 20 samt med avslag på proposition 1995/96:222 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
123. Invandrarna på arbetsmarknaden (mom. 79)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Invandrarna på arbetsmarknaden bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med Vänsterpartiet att offentliga arbetsgivare har ett särskilt ansvar för att bryta det diskriminerande mönstret på arbetsmarknaden. I dag finns det alltför få med invandrarbakgrund inom den statliga sektorn. Det måste vara ett övergripande mål för den statliga rekryteringspolitiken att rekrytera fler personer med invandrarbakgrund. Finansutskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen avser att se över lagstiftningen mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Enligt utskottets uppfattning bör översynen utmynna i att lagstiftningen utsträcks så att den omfattar även förbud mot indirekt diskriminering. En sannolikt vanlig form av indirekt diskriminering är när arbetsgivaren ställer sakligt omotiverade krav på perfekta kunskaper i svenska språket. Lagen bör även omfatta ett diskrimineringsförbud under anställningsförfarandet. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag till skärpning av lagen mot etnisk diskriminering i enlighet med Vänsterpartiets förslag. Finansutskottet tillstyrker med det anförda motion Fi116 (v) yrkandena 35 och 36. Motion Fi117 (mp) yrkande 71 bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 79 bort ha följande lydelse: 79. beträffande invandrarna på arbetsmarknaden att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkandena 35 och 36 samt med avslag på motion 1995/96:Fi117 yrkande 71 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
124. Invandrarna på arbetsmarknaden (mom. 79)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Invandrarna på arbetsmarknaden bort ha följande lydelse:
Trots den nya lagen mot etnisk diskriminering finns det fortfarande en omfattande diskriminering av invandrare på den svenska arbetsmarknaden. Med hänsyn till att lagstiftningen inte fungerar i praktiken anser utskottet att lagen bör ändras. På samma sätt som i jämställdhetslagen bör lagen mot etnisk diskriminering kompletteras med en målsättningsparagraf av innebörd att ändamålet är att främja allas rätt till lika behandling i arbetslivet oberoende av hudfärg, nationellt, etniskt ursprung eller trosbekännelse. Härigenom uppnås krav på aktiva åtgärder från arbetsgivaren. Det till Miljöpartiets motion Fi117 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1994:134) mot etnisk diskriminering bör därför antas av riksdagen. Motion Fi116 (v) yrkandena 35 och 36 bör däremot inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 79 bort ha följande lydelse: 79. beträffande invandrarna på arbetsmarknaden att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkande 71 samt med avslag på motion 1995/96:Fi116 yrkandena 35 och 36 antar det i motion 1995/96:Fi117 intagna förslaget till lag om ändring i lagen om etnisk diskriminering samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
125. Offentliga tillfälliga arbeten för äldre (mom. 80)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Offentliga tillfälliga arbeten för äldre (OTA) bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i detta sammanhang framhålla följande. Situationen för de äldre på arbetsmarknaden är allvarlig. Regeringens förslag om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa är enligt utskottets mening ogenomtänkt. Det löser inga problem utan riskerar snarare att förvärra arbetsmarknadssituationen för de äldre. De risker som är förknippade med regeringens förslag är uppenbara; arbetsförmedlingarna minskar sina insatser för de äldre och kommunerna räknar med att få förstärkning utan motsvarande kostnader. Detta kan leda till att ytterligare personal sägs upp. Att hänvisa äldre till bidragsarbeten kan vara ett hot mot en bra och professionell vård. Många av de äldre arbetslösa är enligt propositionen män som slagits ut från arbete i industrin under början av 1990- talet. En stor andel har låg utbildning. Med tanke på att de stora neddragningarna inom den offentliga sektorn ligger inom vård och omsorg anser utskottet att åtgärden är feltänkt. I den mån reguljära arbeten skall utföras inom den offentliga sektorn är det uppenbart att undanträngningseffekter inte kan undvikas. Sammanfattningsvis anser utskottet att propositionens förslag bör avslås. Utskottet tillstyrker motionerna Fi118 (kds) yrkande 21, Fi122 (m) yrkandena 1 och 5 och Fi123 (fp) yrkande 3 men avstyrker motionerna Fi116 (v) yrkandena 37-39, Fi117 (mp) yrkandena 46 och 47 samt Fi127 (fp) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 80 bort ha följande lydelse: 80. beträffande offentliga tillfälliga arbeten för äldre att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi118 yrkande 21, 1995/96:Fi122 yrkandena 1 och 5, 1995/96:Fi123 yrkande 3 avslår proposition 1995/96:222 yrkandena 14 och 24 och motionerna 1995/96:Fi116 yrkandena 37-39, 1995/96:Fi117 yrkandena 46 och 47 samt 1995/96: Fi127 yrkande 3,
126. Offentliga tillfälliga arbeten för äldre (mom. 80)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Offentliga tillfälliga arbeten för äldre (OTA) bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att regeringens förslag om offentliga tillfälliga arbeten bör avslås av riksdagen. Utskottet har liksom Vänsterpartiet svårt att se att ett arbete av detta slag ger ökade möjligheter till ett reguljärt arbete. Regeringens beräkning att åtgärden skall omfatta 40 000 personer i månaden är enligt utskottets bedömning helt orealistisk med hänsyn till att antalet långtidsinskrivna över 55 år för närvarande ligger under 25 000. Regeringen tycks ha antagit en våldsam ökning av de långtidsinskrivna äldre. Samtidigt kan det knappast förväntas att denna åtgärd är den lämpligaste för samtliga inom kategorin. Vidare är det olyckligt att peka ut 55 år som en gräns för åtgärden. I grunden är det fel att tvingas utföra ett viktigt arbete till en ersättning motsvarande a-kassenivå. Regeringens förslag att ge äldre arbetslösa möjlighet till viss sysselsättning inom den offentliga sektorn avstyrks således av finansutskottet. Enligt finansutskottets uppfattning bör regeringen i stället återkomma i budgetpropositionen med ett nytt förslag till åtgärd för lokalt bundna långtidsinskrivna. Syftet bör vara att aktivera den arbetslöse i meningsfull verksamhet inom den offentliga sektorn med en ersättning som uppgår till minst a-kassenivå plus 15 %. Denna åtgärd skall ej förbruka ersättningstid inom arbetslöshetsförsäkringen. För en sådan åtgärd kan 20 000 platser i genomsnitt vara en realistisk nivå för år 1997. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi116 (v) yrkandena 37-39. Övriga i sammanhanget aktuella motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 80 bort ha följande lydelse: 80. beträffande offentliga tillfälliga arbeten för äldre att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkandena 37-39 och med avslag på proposition 1995/96:222 yrkandena 14 och 24 samt motionerna 1995/96:Fi117 yrkandena 46 och 47, 1995/96:Fi118 yrkande 21, 1995/96:Fi122 yrkandena 1 och 5, 1995/96:Fi123 yrkande 3 samt 1995/96:Fi127 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
127. Offentliga tillfälliga arbeten för äldre (mom. 80)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Offentliga tillfälliga arbeten för äldre (OTA) bort ha följande lydelse:
Finansutskottet kan med vissa ändringar acceptera regeringens förslag till offentliga tillfälliga arbeten. Så t.ex. anser utskottet att den föreslagna 55- årsgränsen innebär ett alltför stelbent synsätt. Även yngre personer som bedöms ha möjlighet att återgå till den ordinarie arbetsmarknaden bör kunna omfattas av den nya åtgärden. Utskottet anser att regeringen bör återkomma med ett sådant förslag till riksdagen. Enligt finansutskottets mening bör villkoren för lokala arbetsmarknader prövas närmare i en utredning. För att undvika osund konkurrens bör lokala fackliga organisationer och företagarorganisationer ha stort inflytande över urvalet av uppgifter. Vad utskottet här anfört med anledning av regeringens förslag och motion Fi117 (mp) yrkandena 46 och 47 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga i sammanhanget aktuella motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 80 bort ha följande lydelse: 80. beträffande offentliga tillfälliga arbeten för äldre att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkandena 46 och 47 samt med avslag på proposition 1995/96:222 urkandena 14 och 24 samt motionerna 1995/96:Fi116 yrkandena 37-39, 1995/96:Fi118 yrkande 21, 1995/96:Fi122 yrkandena 1 och 5, 1995/96:Fi123 yrkande 3 samt 1995/96:Fi127 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
128. Arbetshandikappade på arbetsmarknaden (mom. 81)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att den del av finansutskottets yttrande under rubriken Arbetshandikappade på arbetsmarknaden som börjar med "I övrigt ansluter" och slutar med "2 samt Fi130 (s)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Moderata samlingspartiets uppfattning att förslag om ett nytt rehabiliteringssystem för arbetshandikappade bör utvecklas och föreläggas riksdagen. Samtidigt bör Samhalls verksamhet liksom systemet med lönebidrag bli föremål för en extern utvärdering. När det gäller det nya rehabiliteringssystemets utformning anser utskottet att det bör bygga på ett mer direkt samarbete med företagen. Överenskommelser med företag om preciserade rehabiliteringsuppgifter är sannolikt bättre än det nuvarande institutionaliserade system som breder ut sig. Vad utskottet anfört med anledning av motion A49 (m) yrkande 54 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga i sammanhanget aktuella motioner bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 81 bort ha följande lydelse: 81. beträffande arbetshandikappade på arbetsmarknaden att riksdagen med bifall till motion 1995/96:A49 yrkande 54 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkandena 48 och 49, 1995/96:Fi118 yrkande 22, 1995/96:Fi123 yrkande 7, 1995/96:Fi124 och 1995/96: Fi130 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett nytt rehabiliteringssystem för arbetshandikappade,
129. Arbetshandikappade på arbetsmarknaden (mom. 81)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av finansutskottets yttrande under rubriken Arbetshandikappade på arbetsmarknaden som börjar med "I övrigt ansluter" och slutar med "2 samt Fi130 (s)" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening måste arbetslinjen gälla även för arbetshandikappade. Arbetslöshet och förtidspensioneringar skall undvikas i största möjliga utsträckning. Både lönebidrag och Samhallanställningar har visat sig vara värdefulla lösningar för många handikappade. Folkpartiet har under senare år motsatt sig regeringens förslag om besparingar på anslaget till Samhall och lönebidragsanställningar eftersom det slår hårt mot de arbetshandikappade. Farhågorna har också besannats, och regeringen har under hösten 1995 tvingats anvisa ytterligare medel till lönebidrag. Resurstillskottet var emellertid otillräckligt och föranledde arbetsmarknadsutskottet att stödja ett Folkpartiinitiativ i maj 1996 varigenom extra medel akut avsattes för att hejda uppsägningar av lönebidragsanställda. Det är viktigt att anslaget till lönebidragsanställningar även fortsättningsvis är tillräckligt stort. Finansutskottet anser i likhet med Folkpartiet att riksdagen skall godkänna att ytterligare 200 miljoner kronor av medlen under anslaget arbetsmarknadspolitiska åtgärder för år 1997 avdelas till lönebidrag. Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi123 (fp) yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga i sammanhanget aktuella motioner bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 81 bort ha följande lydelse: 81. beträffande arbetshandikappade på arbetsmarknaden att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi123 yrkande 7 samt med avslag på motionerna 1995/96:A49 yrkande 54, 1995/96:Fi116 yrkandena 48 och 49, 1995/96:Fi118 yrkande 22, 1995/96:Fi124 och 1995/96:Fi130 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att ytterligare 200 miljoner kronor från anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall avdelas för lönebidrag,
130. Arbetshandikappade på arbetsmarknaden (mom. 81)
Lars Bäckström (v) anser
dels att den del av finansutskottets yttrande under rubriken Arbetshandikappade på arbetsmarknaden som börjar med "I övrigt ansluter" och slutar med "2 samt Fi130 (s)" bort ha följande lydelse:
Vänsterpartiet har vid upprepade tillfällen varnat för effekterna av att sänka bidragsnivåerna för lönebidragsanställda. För arbetshandikappade finns det för det mesta ingen arbetsmarknad att tillgå utan ett stöd i form av ett lönebidrag. Alternativet för en arbetshandikappad som förlorar sin lönebidragsanställning är oftast öppen arbetslöshet eller förtidspensionering. Detta innebär ingen ekonomisk vinst för samhället men orsakar ett stort mänskligt lidande för de individer som drabbas. Regeringen har i dagarna ändrat i lönebidragsförordningen för att förhindra att lönebidragsanställda i ideella organisationer sägs upp under 1996. Det är enligt utskottets uppfattning bra, men inte tillräckligt. För att säkra stora grupper av arbetshandikappades rätt till arbete krävs att taket för lönebidragen återställs till 90 %. På ett år har ca 3 000 lönebidragsanställningar försvunnit. Detta är en konsekvens av de försämringar som skett inom lönebidragssystemet under samma tid. Det är orimligt att arbetshandikappade tvingas gå från sina anställningar och in i arbetslöshet eller förtidspensionering på grund av regeländringar som enbart flyttar kostnader från ett statligt konto till ett annat. Finansutskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att den numera slopade bestämmelsen i 17 a § i lönebidragsförordningen skall återinföras. Samma krav framförs också av Kristdemokraterna. Bestämmelsen innebar att arbetsförmedlingen i samband med omförhandling av ett lönebidrag särskilt skulle beakta risken för att den arbetshandikappade kunde förlora sitt arbete. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Fi116 (v) och Fi118 (kds) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Finansutskottet ser positivt på det krav som framförs i motion Fi130 (s) där det begärs ett förslag till lag mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. I propositionen nämns inget om arbetet med att ta fram ett sådant lagförslag. Det är viktigt för personer med funktionshinder att också deras situation och möjligheter till likställdhet på arbetsmarknaden uppmärksammas. Finansutskottet anser att det begärda lagförslaget snarast bör föreläggas riksdagen. Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi130 (s) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga i sammanhanget aktuella motioner bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 81 bort ha följande lydelse: 81. beträffande arbetshandikappade på arbetsmarknaden att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 49, 1995/96:Fi118 yrkande 22 och 1995/96:Fi130 samt med avslag på motionerna 1995/96:A49 yrkande 54, 1995/96:Fi116 yrkande 48, 1995/96:Fi123 yrkande 7 och 1995/96:Fi124 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
131. Arbetshandikappade på arbetsmarknaden (mom. 81)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Arbetshandikappade på arbetsmarknaden som börjar med "I övrigt ansluter" och slutar med "2 samt Fi130 (s)" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är det nödvändigt att tillförsäkra de arbetshandikappade möjligheten till fortsatt aktivt arbetsliv. De förändringar regeringen har genomfört för lönebidragsanställda under senare år har påtagligt försämrat situationen för denna grupp. En omprövning av de genomförda försämringarna är nu nödvändig. Utskottet anser bl.a. att det på nytt måste föras in en bestämmelse i lönebidragsförordningen motsvarande den slopade 17 a §. En sänkning av lönebidraget skall inte få göras om det finns risk för uppsägning av den anställde. Rätten till en ersättning på 90 % vid anställning i ideella organisationer skall kvarstå också efter utgången av 1996. Ett delvis snarlikt förslag framförs också av Vänsterpartiet.
Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Fi118 (kds) yrkande 22 och Fi116 (v) yrkande 49 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga i sammanhanget aktuella motioner bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 81 bort ha följande lydelse: 81. beträffande arbetshandikappade på arbetsmarknaden att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi118 yrkande 22 samt med anledning av 1995/96:Fi116 yrkande 49 avslår motionerna 1995/96:A49 yrkande 54, 1995/96:Fi116 yrkande 48, 1995/96:Fi123 yrkande 7, 1995/96:Fi124 och 1995/96:Fi130 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
132. Nya former för sysselsättning åt arbetslösa (mom. 82)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Nya former för sysselsättning åt arbetslösa bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med Moderata samlingspartiet att regeringen bör ges i uppdrag att lägga fram förslag till riksdagen om ett nytt system med särskilda program för långtidsarbetslösa. Företagen bör direkt engageras i programmen, om så erfordras med någon form av stöd. Långtidsarbetslösa skall kunna erbjudas ett sådant subventionerat arbete i högst 150 dagar. Finansutskottet tillstyrker således motion A49 (m) yrkande 43. Övriga i sammanhanget aktuella motioner bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 82 bort ha följande lydelse: 82. beträffande nya former för sysselsättning åt arbetslösa att riksdagen med bifall till motion 1995/96:A49 yrkande 43 avslår motionerna 1995/96:Fi117 yrkandena 30, 48 och 49, 1995/96:Fi118 yrkande 25 och 1995/96:Fi123 yrkande 4 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett nytt system för långtidsarbetslösa,
133. Nya former för sysselsättning åt arbetslösa (mom. 82)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Nya former för sysselsättning åt arbetslösa bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i Folkpartiets kritik mot principen om lokala arbetscentrum för långtidsarbetslösa. En sådan åtgärd riskerar att snedvrida konkurrensen och bör därför avvisas. Finansutskottet tillstyrker således motion Fi123 (fp) yrkande 4. Övriga i sammanhanget aktuella motioner bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 82 bort ha följande lydelse: 82. beträffande nya former för sysselsättning åt arbetslösa att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi123 yrkande 4 avslår motionerna 1995/96:A49 yrkande 43, 1995/96:Fi117 yrkandena 30, 48 och 49 och 1995/96:Fi118 yrkande 25 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om lokala arbetscentrum,
134. Nya former för sysselsättning åt arbetslösa (mom. 82)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Nya former för sysselsättning åt arbetslösa bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med Miljöpartiet att en utredning bör göras om möjligheterna till arbetsdelning enligt den danska s.k. sopåkarmodellen. Förutsatt att riksdagen beslutar sänka den ordinarie arbetstiden anser utskottet att regeringen bör lägga fram förslag om tidsbegränsade arbetsmarknadspolitiska åtgärder i befintlig verksamhet enligt den s.k. Kalmarmodellen. Den innebär att personer inom ramen för en åtgärd i princip gör samma jobb som tidigare för en ersättning motsvarande a-kassa plus kommunalt bidrag. Med tanke på riskerna för kommunal kostnadsövervältring på staten bör åtgärden inte tillgripas utan en samtidig anpassning av normalarbetstiden. En snabbutredning bör göras med sikte på att nuvarande försök utvidgas till fler kommuner. Vidare instämmer finansutskottet i Miljöpartiets förslag att regeringen bör låta utreda förutsättningarna för en sammanslagning på det lokala planet av i första hand arbetsförmedling, försäkringskassa och den del av kommunens socialtjänst som handlägger socialbidragen. Det finns i dag en lokal erfarenhet på detta område som bör tas till vara. Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi117 (mp) yrkandena 30, 48 och 49. Utskottets förslag innebär att även motion Fi118 (kds) yrkande 25 tillgodoses. Övriga i sammanhanget aktuella motioner bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 82 bort ha följande lydelse: 82. beträffande nya former för sysselsättning åt arbetslösa att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi117 yrkandena 30, 48 och 49 och 1995/96:Fi118 yrkande 25 avslår motionerna 1995/96:A49 yrkande 43 och 1995/96:Fi123 yrkande 4 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
135. Nya former för sysselsättning åt arbetslösa (mom. 82)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Nya former för sysselsättning åt arbetslösa bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med Kristdemokraterna att ett särskilt stimulansstöd bör utgå till verksamheter inom offentlig verksamhet som prövar arbetsdelning för att på så sätt få fler i arbete. Finansiering bör ske inom ramen för de särskilda insatser som regeringen föreslår för omstrukturering i den kommunala verksamheten. Finansutskottet tillstyrker således motion Fi118 (kds) yrkande 25. Därigenom tillgodoses i viss utsträckning även motion Fi117 (mp) yrkande 30. Övriga i sammanhanget aktuella motioner bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 82 bort ha följande lydelse: 82. beträffande nya former för sysselsättning åt arbetslösa att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi118 yrkande 25 samt med anledning av 1995/96:Fi117 yrkande 30 avslår motionerna 1995/96:A49 yrkande 43, 1995/96:Fi117 yrkandena 48 och 49 och 1995/96:Fi123 yrkande 4 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
136. Näringslivets ansvar för ungdomars sysselsättning (mom. 83)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Näringslivets ansvar för ungdomars sysselsättning bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i Vänsterpartiets uppfattning att det bör inrättas ett system med obligatoriska praktikplatser avsedda för ungdomar under 25 år och invandrare. Trots att många enskilda arbetsgivare ställer upp och erbjuder praktikantplats är det ändå för få jämfört med behoven. Medelstora och stora företag inom näringslivet bör få ett ökat ekonomiskt och praktiskt ansvar för ungdomars och invandrares sysselsättning och framtida möjligheter. En praktikplats skall ge både praktik och kompetenshöjning. Ungdomar och invandrare i detta system skall ges avtalad praktiklön. Det är ett rimligt antagande att ca 50 000 praktikplatser skulle skapas i ett sådant system. Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker finansutskottet motion Fi116 (v) yrkande 40. Kristdemokraternas förslag om lägre ingångslöner för ungdomar avslås.
dels att utskottets hemställan under 83 bort ha följande lydelse: 83. beträffande näringslivets ansvar för ungdomars sysselsättning att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkande 40 avslår motion 1995/96:Fi118 yrkande 24 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
137. Näringslivets ansvar för ungdomars sysselsättning (mom. 83)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Näringslivets ansvar för ungdomars sysselsättning bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i Kristdemokraternas uppfattning att arbetsmarknadens parter bör eftersträva ökad flexibilitet vad gäller lönesättning för ungdom. En lägre ingångslön kan vara ett verksamt sätt att få fler unga i arbete. Löses inte detta avtalsvägen bör lagstiftning övervägas.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi118 (kds) yrkande 24. Vänsterpartiets förslag om obligatoriska praktikplatser avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 83 bort ha följande lydelse: 83. beträffande näringslivets ansvar för ungdomars sysselsättning att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi118 yrkande 24 avslår motion 1995/96:Fi116 yrkande 40 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
138. Insatser för att öka kvinnors företagande (mom. 84)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Insatser för att öka kvinnors företagande bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motion Fi122 (m) att regeringens förslag i fråga om aktivitetsstöd/starta-eget- bidrag bör avvisas. Det är inte genom nya bidragsformer företagandet förbättras utan genom förändringar i form av lägre skatter och en modern arbetsrätt m.m. Av de förvärvsarbetande kvinnorna återfinns 57 % inom den offentliga sektorn. I det nuvarande samhällsekonomiska läget har det blivit alltmer uppenbart att kvinnornas arbetsmarknad är sårbar. Offentlig expansion är inte längre möjlig. Många kvinnor har helt enkelt blivit beroende av ett sy- stem som är på väg att kollapsa. Enligt finansutskottets mening är den viktigaste jämställdhetsfrågan, utöver långsiktig attitydpåverkan, att bryta upp de offentliga monopolen inom främst vård, omsorg och utbildning. Detta tjänar dubbla syften, dels kan kvinnor i lika hög utsträckning som män välja mellan alternativa arbetsgivare, dels öppnas nya utvecklingsmöjligheter för kvinnor med ökat egenföretagande som resultat. Utskottet tillstyrker motionerna Fi122 (m) yrkande 6 och A49 (m) yrkande 52 samt avstyrker regeringens förslag i fråga om aktivitetsstöd/starta-eget- bidrag till arbetslösa kvinnor. Övriga behandlade motionsförslag avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 84 bort ha följande lydelse: 84. beträffande insatser för att öka kvinnors företagande att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:A49 yrkande 52 och 1995/96:Fi122 yrkande 6 samt med avslag på proposition 1995/96: 222 yrkande 25 och motionerna 1995/96:Fi117 yrkande 57 och 1995/96:Fi123 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
139. Insatser för att öka kvinnors företagande (mom. 84)
Anne Wibble (fp) och Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Insatser för att öka kvinnors företagande bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i motion Fi123 (fp) att det är angeläget att arbetslösa kvinnor får ökade möjligheter att starta företag. Detta är också grunden i regeringens förslag. Stödet bör dock kunna utgå till alla kvinnor som är långtidsarbetslösa och inte bara främst till dem som tidigare har arbetat i offentlig sektor. Även kvinnor med bakgrund i näringslivet har kompetens som bör tas till vara. Motion Fi123 (fp) yrkande 5 tillstyrks således av utskottet med anledning av regeringens förslag i fråga om aktivitetsstöd/starta-eget-bidrag till arbetslösa kvinnor. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 84 bort ha följande lydelse: 84. beträffande insatser för att öka kvinnors företagande att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi123 yrkande 5 och med anledning av proposition 1995/96:222 yrkande 25 samt med avslag på motionerna 1995/96:A49 yrkande 52, 1995/96:Fi117 yrkande 57, 1995/96:Fi122 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
140. Insatser för att öka kvinnors företagande (mom. 84)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Insatser för att öka kvinnors företagande bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i motion Fi117 (mp) att det är angeläget att hälften av AMS medel för arbetslöshetsåtgärder tilldelas kvinnor. Motion Fi117 (mp) yrkande 57 tillstyrks således av utskottet. Även regeringens förslag i fråga om aktivitetsstöd/starta- eget-bidrag till arbetslösa kvinnor bifalls. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 84 bort ha följande lydelse: 84. beträffande insatser för att öka kvinnors företagande att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkande 57 och proposition 1995/96:222 yrkande 25 samt med avslag på motionerna 1995/96:A49 yrkande 52, 1995/96:Fi123 yrkande 5, 1995/96:Fi122 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
141. Arbetsrätten (mom. 85)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Arbetsrätten bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. Arbetsrätten och den övriga arbetsrättsliga lagstiftningen har en omvittnat stor betydelse för företagens möjligheter till smidig anpassning till nya krav. Denna betydelse kommer att förstärkas i takt med att omvandlingshastigheten på arbetsmarknaden ökar. Den lagstiftning som i dag reglerar villkoren på arbetsmarknaden är i stora delar skapad för förhållanden som inte längre är för handen. Lagstiftningen måste förändras och moderniseras. En utredning med sådan inriktning bör snarast tillsättas. Finansutskottet föreslår vidare att man omedelbart återgår till den arbetsrättsliga reglering som fyrpartiregeringen genomförde och som gällde under 1994. Därigenom kan provanställningar och tidsbegränsade anställningar vid arbetsanhopning underlättas. Turordningsreglerna blir något mindre rigida. Genom att slopa vetoreglerna i MBL kan entreprenader underlättas. Vidare måste stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag förbjudas. Vad utskottet här anfört innebär att utskottet biträder motionerna A45 (fp) yrkande 2, A46 (kds) yrkandena 3 och 4, A49 (m) yrkandena 26, 28, 30 och 31 samt Fi123 (fp) yrkande 8.
dels att utskottets hemställan under 85 bort ha följande lydelse: 85. beträffande arbetsrätten att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:A45 yrkande 2, 1995/96:A46 yrkandena 3 och 4, 1995/96:A49 yrkandena 26, 28, 30 och 31 samt 1995/96:Fi123 yrkande 8 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi116 yrkandena 45-47 och 1995/96:Fi117 yrkandena 67-70 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
142. Arbetsrätten (mom. 85)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Arbetsrätten bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. Trygghet i anställningen och ett demokratiskt inflytande på arbetsplatsen ligger inte bara i de anställdas intresse. Det ger också positiva effekter för företagen. Det är en myt att en stark arbetsrätt skulle hämma sysselsättningen. Regeringens strategi att överlåta på parterna att träffa avtal om grundläggande frågor om yttrandefrihet och maktbalans är helt felaktig. Detta är lagstiftningsfrågor. Den svenska modellen bygger på att riksdagen skapar ramlagar som utgör en miniminivå med möjlighet för parterna att göra branschmässiga anpassningar. Under rådande massarbetslöshet pressas fackföreningarna att förhandla om trygghetssystem och inflytande. Arbetsrättskommissionens haveri talar sitt tydliga språk. Utskottet instämmer med Vänsterpartiet att regeringen bör tillsätta en parlamentarisk utredning med uppdrag att lämna förslag till en ny arbetsrättslig lagstiftning. Utgångspunkten skall vara löntagarnas trygghet i anställningen, yttranderätt, inflytande och demokrati. Två frågor bör regleras med förtur. Den ena gäller deltidsanställdas rätt till förtur till anställning med mer tid. Den ofrivilliga deltiden omfattar stora grupper, framför allt kvinnor. En lagreglering blir än mer angelägen med de könsdiskriminerande regler som nu gäller för arbetslöshetsersättningen. Den andra frågan gäller rätten till kompetensutveckling. Huvuddelen av den kompetensutveckling som framtidens arbetsliv kommer att kräva måste skapas på arbetsplatsen. Genom en lagreglering kan arbetsgivarens ansvar tydliggöras. De fackliga organisationerna kan ges möjligheter att påverka att utbildningssatsningarna fördelas bland alla anställda och mellan könen.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion Fi116 (v) yrkandena 45-47. Övriga i sammanhanget aktuella motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 85 bort ha följande lydelse: 85. beträffande arbetsrätten att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkandena 45-47 avslår motionerna 1995/96:A45 yrkande 2, 1995/96:A46 yrkandena 3 och 4, 1995/96:A49 yrkandena 26, 28, 30 och 31, 1995/96:Fi117 yrkandena 67-70 och 1995/96:Fi123 yrkande 8 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
143. Arbetsrätten (mom. 85)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Arbetsrätten bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande.
Det vore önskvärt att den arbetsrättsliga lagstiftningen hade en bred politisk uppslutning. I dag utgår debatten från två extremuppfattningar - antingen bör arbetsrätten behållas oförändrad, eller bör den helt avskaffas. Utskottet anser liksom Miljöpartiet att reglerna bör skapa en rimlig balans mellan parterna. Utskottets inställning i de frågor som framför allt debatteras är följande. För att motverka övertidsuttag vid arbetstoppar och i stället möjliggöra nyanställningar bör den längsta tillåtna tiden för sådan visstidsanställning ökas från sex till tolv månader under en tvåårsperiod. Provanställning bör liksom i dag få pågå längst sex månader. Särskilda turordningsregler bör gälla för småföretag eftersom de är starkt beroende av nyckelpersoner. I företag med högst tio anställda bör två personer få undantas från turordningen, förutsatt att det inte innebär könsdiskriminering eller föreningsrättskränkning. Den regel som under 1994 förbjöd blockader mot enmans- och familjeföretag bör återinföras. Det är inte rimligt att facket skall kunna blockera ett företag med syftet att träffa kollektivavtal som i praktiken inte kommer att reglera arbetsvillkoren för någon. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion Fi117 (mp) yrkandena 67-70. Övriga i sammanhanget aktuella motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 85 bort ha följande lydelse: 85. beträffande arbetsrätten att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkandena 67-70 avslår motionerna 1995/96:A45 yrkande 2, 1995/96:A46 yrkandena 3 och 4, 1995/96:A49 yrkandena 26, 28, 30 och 31, 1995/96:Fi116 yrkandena 45-47 och 1995/96:Fi123 yrkande 8 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
144. Lagen om anställningsskydd, m.m. (mom. 86)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Lagen om anställningsskydd, m.m. bort ha följande lydelse:
För att, i avvaktan på den modernisering av arbetsrätten som utskottet förordar, kraftigt stimulera nyanställningar föreslår utskottet att LAS tillfälligt sätts ur kraft för nyanställningar från den 1 oktober och drygt två år framåt. Detta får ses som en krisåtgärd i den allvarliga situation som råder. Det är ett bättre alternativ än att helt undanta småföretagen från de arbetsrättsliga lagarna. Under denna period kan förhållandena övervakas av ett särskilt organ med representanter från bl.a. arbetsmarknadens parter. Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till sådan lagändring. Vidare anser utskottet att Arbetsdomstolen, liksom andra specialdomstolar, bör avvecklas.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A49 (m) såvitt avser yrkandena 27 och 29.
dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande lydelse: 86. beträffande lagen om anställningsskydd, m.m. att riksdagen med anledning av motion 1995/96:A49 yrkandena 27 och 29 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att dels sätta lagen om anställningsskydd ur kraft för nyanställningar från den 1 oktober 1996, dels avveckla Arbetsdomstolen liksom andra specialdomstolar,
145. Arbetstidsfrågor (mom. 87)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Arbetstidsfrågor bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med Vänsterpartiet att det är dags att sänka arbetstiden i Sverige. Den massarbetslöshet som i dag hotar att bita sig fast i Sverige är delvis strukturell och kräver strukturella åtgärder. En sådan strukturell åtgärd är att förkorta arbetstiden. För att arbetstidsförkortningen skall ge effekt på sysselsättningen krävs dessutom en begränsning av övertidsuttaget. Som ett första steg krävs nu en utvidgad försöksverksamhet med förkortad arbetstid inom olika sektorer och i olika branscher. Försöksverksamheten skall helt eller delvis finansieras via avdrag på arbetsgivaravgiften när arbetstidsförkortningen leder till nyanställningar. För att verksamheten skall få volym bör enligt utskottets mening 1,5 miljarder kronor sättas av i enlighet med vänsterns förslag i sysselsättningspaketet. Utskottet anser vidare att regeringen bör ta initiativ till samtal mellan parterna om hur och när en arbetstidsförkortning kan inledas. Slutligen bör i enlighet med Vänsterpartiets förslag riksdagen ge regeringen i uppdrag att återkomma under hösten 1996 med en tidsplan för en generell arbetstidsförkortning. Inriktningen bör enligt utskottets mening vara att sänka arbetstiden till 35 timmar i veckan före sekelskiftet och till 30 timmar i veckan efter sekelskiftet. Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi116 (v) yrkandena 42-44 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 87 bort ha följande lydelse: 87. beträffande arbetstidsfrågor att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkandena 42-44 avslår motion 1995/96:Fi117 yrkandena 26-28 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
146. Arbetstidsfrågor (mom. 87)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Arbetstidsfrågor bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med Miljöpartiet att en arbetstidsförkortning skulle kunna bidra till att arbetslösheten minskar. Målet bör vara att minska arbetstiden till 30 timmar per vecka. Som ett första steg bör en ny arbetstidslag börja gälla under innevarande mandatperiod med en normalarbetstid på 35 timmar per vecka. Utskottet delar också Miljöpartiets inställning att arbetstiden skall kunna tas ut flexibelt vilket bör kunna lösas avtalsvägen i form av t.ex. en arbetstidsbank. Reglerna om övertid måste också ses över. Övertiden bör begränsas till högst 100 timmar per kalenderår. För att en arbetstidsförkortning skall få effekt på arbetslösheten är det viktigt att alla berörda parter deltar för att genomföra omställningen. Utskottet anser att regeringen bör inbjuda arbetsmarknadens parter att sluta ett kontrakt i frågan. Statens bidrag till att underlätta för arbetsmarknadens parter att snabbt sänka arbetstiden bör bl.a. vara att sänka statliga avgifter och skatter på arbete. Detta kan i hög grad finansieras genom sänkta statliga kostnader för a-kassa och arbetsmarknadspolitik till följd av minskad arbetslöshet. Inom ramen för en skatteväxling för miljön där skatt på arbete ersätts med miljö- och energiskatter skapas också bättre förutsättningar för sänkt arbetstid. Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi117 (mp) yrkandena 26-28 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 87 bort ha följande lydelse: 87. beträffande arbetstidsfrågor att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkandena 26-28 avslår motion 1995/96:Fi116 yrkandena 42-44 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
147. Sabbatsår (mom. 88)
Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Sabbatsår bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att man måste söka nya vägar för att tillgodose människornas behov av lönearbete, annat arbete och fritid. Förslaget om sabbatsår kan betyda lika mycket för de personer vilka får möjlighet till sabbatsår som för de, vilka får möjlighet att komma in på de tjänstlediga personernas arbete. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag till lag om sabbatsår enligt den danska modellen. Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Fi117 (mp) yrkande 29 och Fi118 (kds) yrkande 23.
dels att utskottets hemställan under 88 bort ha följande lydelse: 88. beträffande sabbatsår att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi117 yrkande 29 och 1995/96:Fi118 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
148. Regionalt stöd (mom. 89)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Regionalt stöd bort ha följande lydelse:
Finansutskottet förordar i likhet med Moderata samlingspartiet att tyngdpunkten i regionalpolitiken förskjuts från stöd till insatser som syftar till att göra orter och regioner mer attraktiva för företagsexpansion på företagens egna villkor. I fråga om de särskilda stödinsatserna förordar utskottet att det selektiva företagsstödet avvecklas. Länsstyrelsen bör emellertid i framtiden ha vissa resurser till sitt förfogande inte minst för att ett konstruktivt EU-stöd skall kunna ges nödvändig nationell medfinansiering. Utskottet förordar en nyordning för anslag till särskilda regionala investeringar. Länsstyrelserna bör därvid ha en huvudroll. Vad utskottet med anledning av motion A49 (m) yrkande 51 här anfört om regionalpolitiken bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi118 (kds) yrkande 27 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 89 bort ha följande lydelse: 89. beträffande regionalt stöd att riksdagen med bifall till motion 1995/96:A49 yrkande 51 avslår motion 1995/96:Fi118 yrkande 27 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
149. Regionalt stöd (mom. 89)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Regionalt stöd bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med Kristdemokraterna att propositionen saknar en regionalpolitisk helhetssyn. I stället för flyttlasspolitik bör statsmakterna anlägga en sådan helhetssyn. Flyttbidraget bör avskaffas. Aktiva arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder som tillförsäkrar de lokala områdena och regionerna möjligheter till fortsatt sysselsättning är nödvändiga om hela Sverige skall leva. Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi118 (kds) yrkande 27 bör riksdagen ge regeringen till känna. Motion A49 (m) yrkande 51 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 89 bort ha följande lydelse: 89. beträffande regionalt stöd att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi118 yrkande 27 avslår motion 1995/96:A49 yrkande 51 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
150. Kompetensutveckling (mom. 90)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Kompetensutveckling bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att kompetensutveckling är en viktig framtidsfråga. Såsom Vänsterpartiet förordar bör enligt utskottets mening företag sätta av delar av sin vinst till fonder som sedan används till kompetensutveckling i arbetslivet. Fonderna beräknas omsluta ca 2 miljarder kronor. Löntagarna skall ges ett reellt inflytande över fonderna. Med det anförda tillstyrks motion Fi116 (v) yrkande 41. Avtal med kommuner om utbildning och kompetensutveckling bör användas som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i stället för uppsägningar inom kommunerna och landstingen. Sådana avtal skulle särskilt stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden förutom att kvaliteten kan höjas inom t.ex. vård och omsorg. Därmed tillstyrker utskottet motion Fi118 (kds) yrkande 26.
dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse: 90. beträffande kompetensutveckling att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi116 yrkande 41 och 1995/96:Fi118 yrkande 26 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
151. Kompetensutveckling (mom. 90)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Kompetensutveckling bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att avtal med kommuner om utbildning och kompetensutveckling bör användas som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i stället för uppsägningar inom kommunerna och landstingen. Denna åtgärd har en klar inriktning på kvinnornas arbetsmöjligheter förutom att kvaliteten kan höjas inom t.ex. vård och omsorg. Därmed tillstyrker utskottet motion Fi118 (kds) yrkande 26.
dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse: 90. beträffande kompetensutveckling att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi118 yrkande 26 avslår motion 1995/96:Fi116 yrkande 41 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
152. Avslag på föreslagna ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd (mom. 91)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Avslag på föreslagna ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening finns det anledning att vara kritisk till regeringens vankelmod i fråga om arbetslöshetsförsäkringen. Det är som om regeringen inte vågade ta ett samlat grepp på frågan. I stället sker reformeringen steg för steg, vilket gör det allt svårare att få en bild av helheten. Det är ansvarslöst mot de arbetslösa som tvingas leva i stor osäkerhet. Som Moderata samlingspartiet framhåller hade det bästa varit att återinföra den allmänna obligatoriska försäkring som infördes av fyrpartiregeringen under 1994. Två år är förlorade. De förslag som nu läggs fram tillgodoser inte de krav som bör ställas på en reformerad arbetslöshetsförsäkring. Till att börja med borde arbetsvillkoret höjas till 12 månader. Utskottet kan inte heller godta principerna för beräkningen av ersättningsnivån. Den borde grundas på lönen under de senaste 24 månaderna. Det är i och för sig bra att regeringen nu insett att det behövs en bortre gräns för ersättningsrätten, men den borde ha satts snävare. Utskottet anser inte heller att ersättningsnivån bör höjas till 80 %. Det är en eftergift åt interna partiintressen som står i strid med det som är ekonomiskt angeläget. Av dessa skäl anser utskottet att lagförslagen bör avslås av riksdagen. Detta innebär ett bifall till motion Fi122 (m), liksom till de övriga motioner som innehåller avslagsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 91 bort ha följande lydelse: 91. beträffande avslag på föreslagna ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkringen och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi116 yrkandena 51 och 53, 1995/96:Fi117 yrkandena 61, 62 och 66 samt 1995/96:Fi122 yrkandena 7 och 8 avslår proposition 1995/96:222 yrkandena 27 och 28,
153. Avslag på föreslagna ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd (mom. 91)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Avslag på föreslagna ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd bort ha följande lydelse:
Reglerna om arbetslöshetsersättning är av avgörande betydelse för hundratusentals människor och deras dagliga försörjning. Alldeles oavsett vilken uppfattning man har om det sakliga innehållet i reglerna, borde det vara ett krav att så viktiga regelverk åtminstone i de mest centrala delarna kan läsas och förstås av dem som är berörda. Gång på gång under senare år har regeringen lagt fram ogenomtänkta och dåligt analyserade förslag. Förslagen i denna proposition har snarast ännu sämre kvalitet än de föregående. Ju mer man försöker tränga in i dem, desto mer förvirrande blir det. Lagtext och brödtext överensstämmer inte. Nya begrepp tillkommer, andra ändrar innebörd. Några egentliga motiveringar redovisas inte. Ett stort antal väsentliga frågor lämnas obesvarade. Förslagen utgår över huvud taget inte från en analys av de verkliga problemen och orsakssambanden. Långtgående förändringar genomförs, trots att en sittande utredning snart skall lägga fram förslag till en helt ny försäkring. Redan detta är skäl nog för att avslå regeringens förslag. Förslagen i sak är inte värdiga en regering som säger sig företräda arbetarrörelsens intressen. Genomgående är det de arbetslösa själva som får bära ansvaret för en misslyckad politik. Förslagen slår särskilt hårt mot utsatta grupper som regeringen annars säger sig vilja prioritera. I ordalag som närmast är cyniska talas om människors ansvar för sin sysselsättningssituation och om att arbetslösa behöver tydligare drivkrafter. Detta gäller inte minst resonemanget om deltidsarbetslösa och korttidsanställda. Regeringen tycks vilja övervältra ansvaret på de anställda för hur arbetsgivaren förlägger arbetstiden och utnyttjar arbetskraften. Stora grupper av arbetande med god förankring på arbetsmarknaden, framför allt kvinnor, kommer att stå utanför försäkringen därför att de inte klarar det nya arbetsvillkoret. Utformningen av arbetsvillkoret skapar orättvisa. Samma mängd arbete i timmar kan kvalificera den ena men inte den andra. Det är t.o.m. så att en person som under ett år arbetat dubbelt så mycket som en arbetskamrat kan stå utanför medan den andre kvalificerar sig. För den enskilde måste det dessutom te sig obegripligt varför ett utbildningsvikariat inte kvalificerar för ersättning. Det nya sättet att bestämma dagpenningens storlek medför förluster för stora grupper som inte arbetat hela året före arbetslösheten. Den faktiska ersättningsnivån kommer för många att ligga långt under 75 %. Den bortre gränsen innebär att stora grupper kommer att stötas ut, 60 000 till 70 000 personer ligger i riskzonen. Inget konkret besked lämnas om vad som skall ske efter utförsäkringen. Regeringens politik på detta område skapar oro för framtiden i stora grupper. Detta är allvarligt för hela samhället. Sammanfattningsvis anser utskottet att regeringens förslag bör avslås i sin helhet. Regeringen bör återkomma med ett bättre analyserat och förankrat förslag som kan gälla från 1998. Det anförda innebär att motion Fi116 (v) yrkandena 51 och 53 bör tillstyrkas. Detsamma gäller övriga motioner som avser helt avslag på propositionen i nu berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 91 bort ha följande lydelse: 91. beträffande avslag på föreslagna ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkringen och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi116 yrkandena 51 och 53, 1995/96:Fi117 yrkandena 61, 62 och 66 samt 1995/96:Fi122 yrkandena 7 och 8 avslår proposition 1995/96:222 yrkandena 27 och 28,
154. Avslag på föreslagna ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd (mom. 91)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Avslag på föreslagna ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd bort ha följande lydelse:
Finansutskottet får i denna fråga framhålla följande. Finansieringen av nivåhöjningen från 75 till 80 % i arbetslöshetsförsäkringen bör inte ske på det sätt som regeringen föreslår genom skärpta inträdeskrav och genom en bortre gräns. I stället bör ett brutet tak införas på det sätt som Miljöpartiet förordar. Utskottet anser liksom Miljöpartiet att redan dagens kvalifikationsregler i a- kassan och KAS slår snett. Många stängs ute och tvingas leva på socialbidrag. Det gäller särskilt ungdomar. Med regeringsförslaget blir det än svårare att kvalificera sig för ersättning. Det är i och för sig riktigt att sätta ett slut för ersättningsrätten. Det får dock inte ske utan att man samtidigt inför ett annat godtagbart ersättningssy- stem på en rimlig grundskyddsnivå. Av nu anförda skäl anser utskottet att förslagen om ändringar i ALF och KAS bör avslås av riksdagen. Det innebär att motion Fi117 (mp) yrkandena 61, 62 och 66 tillstyrks. Även övriga motioner med avslagsyrkanden blir därmed tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 91 bort ha följande lydelse: 91. beträffande avslag på föreslagna ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkringen och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi116 yrkandena 51 och 53, 1995/96:Fi117 yrkandena 61, 62 och 66 samt 1995/96:Fi122 yrkandena 7 och 8 avslår proposition 1995/96:222 yrkandena 27 och 28,
155. Arbetsvillkoret (mom. 92)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Arbetsvillkoret bort ha följande lydelse:
Finansutskottet får i denna fråga framhålla följande. De nuvarande kvalificeringsreglerna slår snett och skapar orimliga tröskeleffekter, vilket skapar ett A- och ett B-lag på arbetsmarknaden. Ungdomar som saknat ett halvt till ett års ordinarie arbete för att kvalificera sig kan i många år få leva på socialbidragsnivå medan den som lyckats kvalificera sig till a-kassa genom att arbeta denna tid sedan kan leva på en avsevärt bättre nivå under lika lång tid. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi117 (mp) yrkande 63.
dels att utskottets hemställan under 92 bort ha följande lydelse: 92. beträffande arbetsvillkoret att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi117 yrkande 63 och 1995/96:Fi118 yrkande 29 i denna del avslår proposition 1995/96:222 yrkandena 27 i denna del och 28 i denna del samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
156. Arbetsvillkoret (mom. 92)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Arbetsvillkoret bort ha följande lydelse:
Finansutskottet får i denna fråga framhålla följande. Regeringsförslaget om skärpt arbetsvillkor är en del av finansieringen av den kommande höjningen av ersättningsnivån till 80 %. Utskottet anser att höjningen bör finansieras på det sätt som Kristdemokraterna tidigare föreslagit. Det finns därför ingen anledning att än en gång föregripa en sittande utredning och göra långtgående förändringar i försäkringen. I stället för att föra en sådan tillfällighetspolitik bör regeringen avvakta förslaget från ARBOM. Av detta skäl bör förslaget om skärpt arbetsvillkor i ALF och KAS avslås av riksdagen. Utskottet tillstyrker således avslagsyrkandet i motion Fi118 (kds) yrkande 29 i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 92 bort ha följande lydelse: 92. beträffande arbetsvillkoret att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi117 yrkande 63 och 1995/96:Fi118 yrkande 29 i denna del avslår proposition 1995/96:222 yrkandena 27 i denna del och 28 i denna del samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
157. Ersättningstid och ersättningsperiod (mom. 94)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Ersättningstid och ersättningsperiod bort ha följande lydelse:
Finansutskottet noterar den helomvändning som regeringen gör när man nu lägger fram ett förslag om en bortre gräns i arbetslöshetsförsäkringen. Detta förslag är nödvändigt som ett sätt att tydliggöra försäkringens karaktär av omställningsförsäkring. Liksom Folkpartiet liberalerna anser utskottet dock att tre år är en för lång tid. Den bortre gränsen bör sättas vid två år. I sammanhanget vill utskottet peka på vikten av att en bortre parentes kombineras med att konkreta aktiviteter och jobbsökande sätts in tidigt. Allra viktigast är naturligtvis åtgärder för ett expansivt företagande så att det finns arbete att söka. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi123 (fp) yrkande 9. Motsvarande delar i propositionen avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 94 bort ha följande lydelse: 94. beträffande ersättningstid och ersättningsperiod att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi123 yrkande 9 avslå proposition 1995/96:222 yrkandena 27 i denna del och 28 i denna del samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
158. Dagpenningberäkningen (mom. 95)
Mats Odell (kds) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Dagpenningberäkningen bort ha följande lydelse:
Finansutskottet får i denna fråga anföra följande. Regeringsförslaget om ändrad grund för beräkning av dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen är en del av finansieringen av den kommande höjningen av ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 80 %. Utskottet anser att höjningen bör finansieras på det sätt som Kristdemokraterna tidigare föreslagit. Det finns därför ingen anledning att än en gång föregripa en sittande utredning och göra ingripande förändringar i försäkringen. I stället för att föra en sådan tillfällighetspolitik bör regeringen avvakta förslaget från ARBOM. I sammanhanget vill utskottet ta bestämt avstånd från tanken att begränsa uppräkningen av ersättningen på grund av träffade löneavtal till högst 2 %. Detta måste betraktas som en manipulation med beräkningsunderlaget. Av detta skäl bör förslaget om ändrad grund för beräkning av dagpenningen i försäkringen avslås av riksdagen. Utskottet tillstyrker således avslagsyrkandet i motion Fi118 (kds) yrkande 29 i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 95 bort ha följande lydelse: 95. beträffande dagpenningberäkningen att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi118 yrkande 29 i denna del avslår proposition 1995/96:222 yrkande 27 i denna del samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
159. Ersättning till deltidsarbetslösa (mom. 100)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Ersättning till deltidsarbetslösa bort ha följande lydelse:
Liksom Vänsterpartiet ser utskottet stora problem med deltidsarbetslösheten. De förändringar som regeringen genomförde hösten 1995 leder till att man gör om fasta deltidstjänster till visstidsanställningar. Många deltidsanställda säger också upp sig för att få rätt till heltidsstämpling. I avvaktan på arbetsrättsliga reformer bör dessa regler upphävas. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi116 (v) yrkande 54.
dels att utskottets hemställan under 100 bort ha följande lydelse: 100. beträffande ersättning till deltidsarbetslösa att riksdagen bifaller motion 1995/96:Fi116 yrkande 54 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
160. Allmän arbetslöshetsförsäkring (mom. 101)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Allmän arbetslöshetsförsäkring bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag till förändring av arbetslöshetsförsäkringen är ogenomtänkt och ur rättstillämpningssynpunkt mycket svårhanterligt. I stället för detta förslag borde en allmän arbetslöshetsförsäkring som i högre grad finansieras med egenavgifter ha återinförts enligt den modell som infördes av den förra borgerliga regeringen. Därigenom skulle den enskilde ha ett verkligt val om hur han eller hon vill ordna sin fackliga tillhörighet och arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen skulle också medverka till att löneavtalen inte leder till ökad arbetslöshet. Karaktären av omställningsförsäkring måste understrykas. Det är felaktigt att rätten till ersättning skall vara beroende av anknytning till en facklig organisation. Av principiella skäl och av rättviseskäl bör en inkomstrelaterad ersättning kunna ges till alla som har en fast förankring på arbetsmarknaden. Detta har blivit än mer påtagligt nu när staten kommit att stå för den helt övervägande delen av kostnaden för försäkringen. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motionerna A49 (m) yrkande 39 och Fi118 (kds) yrkande 28.
dels att utskottets hemställan under 101 bort ha följande lydelse: 101. beträffande allmän arbetslöshetsförsäkring att riksdagen bifaller motionerna 1995/96:A49 yrkande 39 och 1995/96:Fi118 yrkande 28 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
161. Finansiering av höjningen av ersättningsnivån (mom. 102)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Finansiering av höjningen av ersättningsnivån bort ha följande lydelse:
En återgång bör ske till 80 % ersättningsnivå. Höjningen bör enligt utskottets mening finansieras genom förändringar på försäkringens inkomstsida, inte genom försämringar i systemen. Vänsterpartiet pekar i sin motion Fi116 på ett antal alternativ som utskottet ser som möjliga lösningar. Det gäller en begränsad höjning av arbetsmarknadsavgiften eller av bolagsskatten. En annan lösning är att avstå från den växling mellan sjukförsäkringsavgift och arbetsmarknadsavgift som föreslås i proposition 209.
dels att utskottets hemställan under 102 bort ha följande lydelse: 102. beträffande finansiering av höjningen av ersättningsnivån att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkande 52 och med avslag på motion 1995/96:Fi117 yrkandena 64 och 65 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
162. Finansiering av höjningen av ersättningsnivån (mom. 102)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Finansiering av höjningen av ersättningsnivån bort ha följande lydelse:
Som Miljöpartiet föreslår bör ett s.k. brutet tak införas i försäkringen. Det innebär att ersättning lämnas med 80 % av inkomsten upp till brytpunkten 4,2 basbelopp. Höjningen finansieras genom att inkomstbortfall därutöver ersätts med 40 %. Utskottet biträder med det anförda motion Fi117 (mp) yrkandena 64 och 65.
dels att utskottets hemställan under 102 bort ha följande lydelse: 102. beträffande finansiering av höjningen av ersättningsnivån att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkandena 64 och 65 samt med avslag på motion 1995/96:Fi116 yrkande 52 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
163. Förslag på tilläggsbudget (textavsnittet)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Förslag på tilläggsbudget som börjar med Utskottet noterar med och slutar med invändningar mot finansieringen bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion Fi109 (m) att endast 2,8 miljarder kronor av den av regeringen totalt föreslagna inleveransen från Securum bör tas i anspråk. Detta belopp motsvarar bortfallet av stämpelskatt åren 1996 och 1997. Vad i övrigt kan erhållas vid en avveckling av Securum bör användas för att nedbringa budgetunderskottet och statsskulden.
164. Förslag på tilläggsbudget (textavsnittet)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Förslag på tilläggsbudget som börjar med Utskottet noterar med och slutar med invändningar mot finansieringen bort ha följande lydelse:
Utskottet avvisar, i likhet med motion Fi110 (fp), bestämt den undermåliga finansieringen av regeringens förslag. Förslaget minskar trovärdigheten i den pågående budgetsaneringen. Att använda inleveranser från Securum, vilket i praktiken innebär fastighetsförsäljningar, till statliga utgifter är oacceptabelt. De fastigheter som Securum äger har staten övertagit som en följd av bankkrisen. Försäljning av dessa har i ett tidigare skede betraktats som en återbetalning av bankstöd. Kostnaderna för bankstödet lånades upp och belastar nu statsskulden. Det enda rimliga är att intäkter från fastigheter som försäljs används till att betala av på statsskulden.
165. Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen (mom. 103)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den nyligen beslutade förlängningen av arbetsgivarperioden från två till fyra veckor bör undanröjas. Åtgärden kan som regeringen själv framhåller i propositionen ses som en ren skattehöjning, eftersom arbetsgivarna inte fått någon kompensation. De nya reglerna medför ökade kostnader för att anställa och drabbar särskilt hårt i de mindre och medelstora företagen. Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi110 (fp) yrkande 9 och A46 (kds) yrkande 10.
dels att utskottets hemställan under 103 bort ha följande lydelse: 103. beträffande arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:A46 yrkande 10 och 1995/96:Fi110 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
166. Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen (mom. 103)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser ej att de nuvarande reglerna om arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen bör förlängas från två till fyra veckor. En sådan åtgärd skulle verka påtagligt hämmande för möjligheterna att nyanställa i de små och medelstora företagen. I likhet med motionärerna bakom motion A46 (kds) avvisar utskottet också förslaget av sociala skäl eftersom det kan försvåra för dem som inte har god hälsa att få anställning. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 103 bort ha följande lydelse: 103. beträffande arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:A46 yrkande 10 och 1995/96:Fi110 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
167. Rehabilitering (mom. 104)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Rehabilitering bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har uppfattningen att en stor grupp anställda kommit att få sådana svårigheter på arbetsmarknaden att behov uppstått av mer bestämda rehabiliteringsåtgärder. Enligt utskottet kan det nuvarande rehabiliteringssy-stemets effektivitet starkt ifrågasättas. Lagstiftning och kontroll inom rehabiliteringsområdet är sannolikt lika trubbiga verktyg här som inom andra områden relaterade till en modern arbetsmarknad. Ett ändamålsenligt rehabiliteringssystem bör enligt utskottets uppfattning bygga på ett mer direkt samarbete med företagen. Såsom motionärerna föreslagit kan rehabiliteringen sannolikt bli effektivare om överenskommelser med företagen träffas som innebär att dessa svarar för preciserade rehabiliteringsuppgifter. Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrks motion A49 (m) yrkande 53. Motion Fi116 (v) yrkande 27 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 104 bort ha följande lydelse: 104. beträffande rehabilitering att riksdagen med bifall till motion 1995/96:A49 yrkande 53 och med avslag på motion 1995/96:Fi116 yrkande 27 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
168. Rehabilitering (mom. 104)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Rehabilitering bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill peka på att det i Arbetsmarknadspolitiska kommitténs betänkande finns förslag om samordnad rehabilitering som innebär att försäkringskassan, arbetsförmedlingen och kommunen bildar en samverkansorganisation på lokal nivå för planering och beställning av rehabiliterings- och andra arbetsförberedande insatser. Utskottet anser att en samordning av de finansiella resurserna med säkerhet skulle innebära betydande fördelar för såväl individen som samhället. Förslagen har utarbetats i samråd med Sjuk- och arbetsskadekommittén. Enligt utskottets mening bör regeringen mot bakgrund av det anförda snarast återkomma till riksdagen med förslag till förverkligande av nämnda åtgärder. Finansutskottet tillstyrker med det anförda motion Fi116 (v) yrkande 27 och avstyrker motion A49 (m) yrkande 53.
dels att utskottets hemställan under 104 bort ha följande lydelse: 104. beträffande rehabilitering att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkande 27 och med avslag på motion 1995/96:A49 yrkande 53 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
169. Förtidspensionering (mom. 105)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Förtidspensionering bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att förtidspension framdeles enbart kommer att medges av medicinska orsaker. Orsaken härtill är bl.a. en strävan mot en renodling av ersättningssystemen. Detta innebär dock att behövande kan komma att falla mellan olika system. Utskottet är positivt till att förtidspension som ett sätt att utestängas från arbete minimeras men menar att pressen på den enskilde i dagens svåra arbetsmarknadsläge kan bli alltför stor. Särskilt svår är arbetsmarknaden för personer i 60- årsåldern. I propositionen föreslås av denna anledning att särskilda åtgärder vidtas för att ge sysselsättning åt personer i eldern 55-64 år. Utskottet anser att i vart fall personer vars oförmåga är något nedsatt av medicinska skäl inte skall behöva omfattas av sådana åtgärder. I stället bör de kunna beviljas pension enligt en s.k. modifierad äldreregel inom förtidspensioneringen. Finansutskottet tillstyrker mot bakgrund av det anförda motion Fi116 (v) yrkande 28.
dels att utskottets hemställan under 105 bort ha följande lydelse: 105. beträffande förtidspensionering att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi116 yrkande 28 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
170. Samordning av olika ersättningssystem (mom. 106)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Samordning av olika ersättningssystem bort ha följande lydelse:
Finansutskottet noterar att det för närvarande pågår ett omfattande utrednings- och översynsarbete när det gäller de olika ersättningssystemen. Sjuk- och arbetsskadekommittén har haft till uppgift att lägga fram ett förslag till ohälsoförsäkring, och i ARBOM- utredningen utreds rätten till arbetslöshetsersättning. Vidare har Studiemedelskommittén nyligen lagt fram ett förslag till nytt studiemedelssystem. Utskottet anser att det finns en klar risk för att resultaten kan komma att leda till en ökad splittring mellan olika ersättningssystem och en cementering av uppdelningen mellan olika sektorer. I stället bör man enligt utskottets mening avdramatisera skillnaderna mellan olika system genom att så långt möjligt harmonisera dem. För att få en nödvändig samordning till stånd bör enligt utskottet en parlamentarisk beredning tillsättas med uppgift att utarbeta ett samlat och samordnat förslag som bygger på de förslag som de olika utredningarna och kommittéerna lagt fram och kommer att lägga fram. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi117 (mp) yrkandena 58 och 59.
dels att utskottets hemställan under 106 bort ha följande lydelse: 106. beträffande samordning av olika ersättningssystem att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkandena 58 och 59 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
171. Förmånsrätt och lönegaranti (mom. 107)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Förmånsrätt och lönegaranti bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar de uppfattningar som förts fram i motion A49 (m) om att statens privilegium i form av förmånsrätt för skatter framför exempelvis leverantörer bör avskaffas samt att den otympliga och för staten kostsamma lönegarantin bör förenklas. Dessa förändringar skulle leda till omedelbara och påtagliga förbättringar när det gäller förutsättningar för företagande. Vad först gäller statens förmånsrätt för skatter konstaterar utskottet i likhet med motionärerna att rättsläget i dag - med de dåliga förutsättningar som gäller för företagande - uppfattas som omotiverat och orättvist. Som anförts i motionen är skatteförmånsrätten en väsentlig omständighet när företag skall räddas genom en rekonstruktion. Staten är regelmässigt den borgenär som har bäst inblick i en gäldenärs betalningsförmåga. Staten kan därför på ett tidigt stadium bli varse tecken på betalningssvårigheter i ett företag. Om förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter togs bort skulle staten få ett incitament att tidigare ingripa i ett företag som befinner sig i begynnande ekonomiska svårigheter. Staten skulle härvid som likaberättigad med andra oprioriterade fordringsägare få större möjligheter att verka för lösningar utom konkurs. Statens företrädare skulle vid ackordsförhandlingar inte behöva hävda att staten skall ha full utdelning innan exempelvis leverantörer får någon utdelning. Det allmänna kommer därmed att få ett större intresse av att medverka till ekonomiska uppgörelser mellan gäldenären och borgenärerna. Detta kommer att främja möjligheterna till företagsrekonstruktion. Ett annat väsentligt skäl att slopa förmånsrätten för skatter är att utdelningen till oprioriterade borgenärer härigenom skulle komma att öka. Därmed stärks leverantörernas ställning, och antalet följdkonkurser för denna borgenärskategori kan förväntas minska. Utskottet vill understryka att en sådan reform väsentligt skulle gynna borgenärernas ställning i allmänhet i ett rekonstruktionsförfarande och därmed skapa betydligt bättre förutsättningar för lyckosamma rekonstruktioner. Enligt utskottets mening behöver några ytterligare utredningar i denna fråga inte komma till stånd. Erforderliga lagförslag, som har remissbehandlats, finns redan i Insolvensutredningens slutbetänkande (SOU 1992:113) Lag om företagsrekonstruktion. Regeringen bör, enligt utskottets mening, omgående lägga fram ett förslag för riksdagen om avskaffande av förmånsrätten för fordringar på skatter och allmänna avgifter. När det sedan gäller lönegarantin anser utskottet i likhet med motionärerna att ett nytt lönegarantisystem bör utformas efter förebild av den ordning som gäller inom den allmänna sjukförsäkringen. Härigenom skulle hanteringen av löneersättningen vid konkurs förenklas och kostnaderna nedbringas. De arbetsgivaravgifter som är avsedda att finansiera lönegarantisystemet bör sålunda tillföras försäkringskassorna. Försäkringskassan skall utbetala garantimedel till de anställda vilka förvaltaren i konkursen har anmält för kassan. Den anställde har sedan, som varje annan borgenär, att bevaka sin fordran enligt anställningsavtalet med arbetsgivaren. Det åligger förvaltaren att vid utdelning på lönefordran göra avdrag för vad löntagaren erhållit i lönegarantimedel från försäkringskassan. Systemet bör vidare möjliggöra för förvaltaren att vid avvecklingen av konkursföretaget eller en rekonstruktion låta anställda arbeta vidare. Genom det föreslagna systemet blir administrationen enklare och billigare samtidigt som möjligheterna till missbruk och otillbörliga konkurrensfördelar minskar. Det bör enligt utskottets mening ankomma på regeringen att i enlighet med de nu angivna riktlinjerna utforma förslag till ett nytt lönegarantisystem och därefter återkomma till riksdagen med erforderliga lagförslag. Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att motion A49 (m) yrkandena 23 och 24 bör tillstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 107 bort ha följande lydelse: 107. beträffande förmånsrätt och lönegaranti att riksdagen med bifall till motion 1995/96:A49 yrkandena 23 och 24 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
172. Stöd till kulturarbetare (mom. 108)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken Stöd till kulturarbetare bort ha följande lydelse:
Finansutskottet kan konstatera att många kulturarbetare lever under svåra ekonomiska villkor samtidigt som arbetslösheten i denna yrkesgrupp är mycket hög. Det stöd som i dag utgår som ett särskilt selektivt och individuellt konstnärsstöd gynnar enligt utskottets mening konstformer med akademisk tradition och missgynnar andra former av skapande och konstupplevelser. Mot den bakgrunden är enligt utskottets mening ett mer generellt stöd i form av ett konstnärstillägg att föredra. Som anförs i motion Fi117 (mp) bör stödet till kulturarbetare prövas enligt en bredare och mer allmän grund och utgå som ett konstnärstillägg med den principiella utformning som anges i Kulturutredningens betänkande Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84). Stödet bör, i enlighet med vad som föreslås i motionen, vara generellt och motsvara 70 % av inkomsten upp till 50 000 kr per år och således uppgå till högst 35 000 kr. Vid en inkomst överstigande 80 000 kr per år bör stödet avtrappas för att helt upphöra vid en årsinkomst om 150 000 kr. En stor del av kultursektorn erhåller i dag bidrag via AMS. Eftersom det bör ankomma på kultursektorn och inte på AMS att avgöra vilka kulturaktiviteter som bör bli föremål för ekonomiskt stöd är dagens system mycket otillfredsställande. Ett konstnärstillägg enligt ovan skissad modell torde även i det avseendet vara att föredra. Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ett konstnärstillägg i enlighet med vad utskottet här anfört. Motion Fi117 (mp) yrkande 23 tillstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 108 bort ha följande lydelse: 108. beträffande stöd till kulturarbetare att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi117 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Utgiftstak och fördelning på utgiftsområden (mom. 4)
Roy Ottosson (mp) anför:
Vid behandlingen av vårpropositionen föreslog Miljöpartiet de gröna att utgiftstaket skulle fastställas till 724, 714 resp. 712 miljarder kronor för åren 1997-1999. De förslag som vi nu lägger fram i motionerna Fi112 (mp) och Fi117 (mp) föranleder ingen ändring av våra tidigare förslag till utgiftstak. Vad gäller fördelningen på utgiftsområden återkommer vi till denna fråga vid behandlingen av höstens budgetproposition.
2. Riksbankens uppgifter (mom. 7)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anför:
En trovärdig och långsiktigt hållbar sanering av de offentliga finanserna är en viktig förutsättning för att bringa ned den fortfarande höga räntenivån. Det är också avgörande med en stark trovärdighet för en hållbar inflationsbekämpning. Riksbankens formella oberoende måste därför stärkas. Målet att värna penningvärdet bör lagfästas, liksom förbud för fullmäktige att ta emot instruktioner.
3. Riksbankens uppgifter (mom. 7)
Lars Bäckström (v) anför:
Liksom motionären anser Vänsterpartiet att det är viktigt att värna om Riksbankens ställning som institution under riksdagen. Vi motsätter oss vidare ett svenskt medlemskap i den monetära unionen (EMU). Målen för Riksbanken bör förutom att värna ett stabilt penningvärde vara att främja full sysselsättning och hållbar tillväxt. Då riksdagen nyligen behandlat yrkanden som rör Riksbankens ställning har vi dock för närvarande inget yrkande i detta avseende. Vänsterpartiet avser emellertid att i samband med den allmänna motionstiden hösten 1996 återkomma till dessa frågor.
4. Tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall (mom. 9)
Anne Wibble (fp) anför:
Jag har inget att invända mot att stämpelskatten sätts ned tillfälligt, men finner andra skäl till att biträda regeringens förslag än de regeringen anför i propositionen. Sänkningen av stämpelskatten är, liksom det nyligen beslutade ROT-programmet, en ytterligare skattefavör för bygg- och fastighetsbranschen, vid sidan av jordbruket Sveriges mest subventionerade och reglerade bransch. Folkpartiet godtar dock förslaget om sänkt stämpelskatt vid fastighetsöverlåtelse av den anledningen att det finns goda skäl att försöka underlätta rörligheten på bostadsmarknaden i detta katastrofala sysselsättningsläge. Folkpartiet avvisar dock regeringens argumentation för sänkningen av stämpelskatten, nämligen tanken på att skapa förutsättning för nyproduktion genom att denna väg försöka driva upp priserna på överlåtelser. Skall nyproduktion av framför allt småhus komma i gång krävs att man i stället inriktar sig på att sänka kostnaderna för sådan nyproduktion så att det den vägen blir konkurrenskraftiga och attraktiva bostäder.
5. Fastighetsskatt (mom. 10)
Lars Bäckström (v) anför:
Eftersom frågan om fastighetsskattesystemets utformning kommit att aktualiseras i detta betänkande vill vi från Vänsterpartiets sida hänvisa till det ställningstagande vi tidigare gjort i denna fråga. Vänsterpartiet har som del i en en uppgörelse med regeringen biträtt förslag om höjd fastighetsskatt. Vi har dock samtidigt genom motionsyrkanden och reservationer klargjort att det erfordras särskilda lösningar i samband med kraftigt förhöjda taxeringsvärden för fastboende i särskilt attraktiva områden. Regeringen har deklarerat att man avser att återkomma med förslag till lösning på detta problem. Och tidigare sades att det skulle ske en redovisning under våren 1996 eller som senast halvårsskiftet 1996. Vänsterpartiet har klargjort att vi är villiga att medverka i en arbetsgrupp för att finna konstruktiva lösningar, och vi har även redovisat principer för hur lindringar kan ske. Tyvärr har regeringen inte tagit fasta på dessa öppningar från Vänsterpartiets sida. Regeringen har inte heller redovisat några förslag. I dagarna har dock meddelats att regeringen avser att återkomma med förslag under hösten 1996. Vänsterpartiet beklagar att regeringen förhalat frågan då detta har förorsakat en omfattande oro bland den bofasta befolkningen i de aktuella områdena. Det är nödvändigt att regeringen lever upp till sina utfästelser och snarast redovisar ett förslag i frågan. Vad gäller behovet av stimulanser för miljöriktiga investeringar anser Vänsterpartiet att förslaget är intressant men att en mer utförlig prövning ligger utanför ramen för det nu aktuella betänkandet. Frågan bör dock aktualiseras i samband med en mer genomgripande reformering av bostadspolitiken och fastighetsbeskattningen, frågor som för övrigt för närvarande utreds i särskild ordning. Vänsterpartiet avser dock att återkomma till denna fråga.
6. Fastighetsskatt (mom. 10)
Roy Ottosson (mp) anför:
En kortfattad redovisning av Miljöpartiets principiella inställning i den fråga om fastighetsskattesystemets utformning som aktualiserats genom Kristdemokraternas motion framgår av det särskilda yttrande som Miljöpartiets företrädare avgav i bostadsutskottets betänkande 1995/96:BoU10 tidigare i vår. Vad gäller frågan om åtgärder för att minska problemen med kraftigt höjd fastighetsskatt i skärgårdsområdena och andra särskilt utsatta områden delar jag utskottets uppfattning att ett förslag måste presenteras snarast. Miljöpartiet har för sin del i olika sammanhang redovisat förslag som kan minska problemen.
7. Beskattning av royalty och patent, m.m. (mom. 20, såvitt avser nuvärdesavskrivning)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anför:
Med tanke på de stora ackumulerade vinster som finns i vissa företag skulle det vara rimligt att införa en rätt till nuvärdesavskrivning. I motion A49 (m) anförs att en nuvärdesavskrivning i första hand bör avse maskiner och motsvarande inventarier. Enligt motionen bör man också överväga motsvarande regler för byggnader. På så sätt kan företag redan från början se de ekonomiska konsekvenserna av en investering. Vi instämmer i uppfattningen att dessa förbättringar bör genomföras. Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till de lagändringar som behövs. Om regeringen inte lägger fram förslag med denna innebörd innan den allmänna motionstiden, avser vi att återkomma i frågan.
8. Energibeskattningen (mom. 25)
Anne Wibble (fp) anför:
När riksdagen tog ställning till förslagen om höjda energiskatter yrkade Folkpartiet liberalerna på en samtidig och större sänkning av arbetsgivaravgifterna. Vårt förslag avslogs emellertid. Vi avser att återkomma till frågan om energiskatter, arbetsgivaravgifter etc. vid behandlingen av höstens budgetproposition.
9. Översyn av reglerna inom tjänstesektorn (mom. 28)
Lars Bäckström (v) anför:
Vänsterpartiet har tidigare genom motioner liksom i en reservation till detta betänkande avseende avsnittet om nedsättning av socialavgifter anvisat en modell för lättnader i beskattningen av den arbetskraftsintensiva tjänstesektorn. Vi har dessutom uttalat att vi gärna ser en bred beredning som belyser vilka åtgärder som är bäst ägnade att stärka sysselsättningen i tjänstesektorn. Vänsterpartiet vill dock bestämt avvisa tankarna på att via skattereduktioner eller skatteavdrag gynna privata hushållstjänster, genom s.k. pigavdrag och liknande åtgärder. Vänsterpartiet ser det som positivt att regeringen i proposition 222 aviserar att den avser att i särskild ordning göra en översyn av reglerna inom tjänstesektorn. Vänsterpartiet är berett att aktivt medverka till en sådan översyn. Vi vill dock betona att det är viktigt att en översyn inte främst riktas in på privata hushållstjänster som konsumeras i hemmet. Enligt Vänsterpartiets mening är det viktigt att den av regeringen aviserade beredningen ges en bred inriktning så att den omfattar hela tjänstesektorn.
10. Program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen (mom. 33)
Mats Odell (kds) anför:
Det råder stor oklarhet om det stöd avseende livsmedelsexport som aviseras i propositionen. Jag är kritisk mot den typ av opreciserade förslag som regeringen lägger fram i propositionen. Ett grundläggande krav är att förslagens innebörd skall gå att uttyda av propositionstexten. Regeringens förslag om stöd till svensk exportindustri, bl.a. avseende export av livsmedel till Baltikum, har såväl en sakpolitisk som en moralisk dimension. Sverige ingår i EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Det svenska jordbruket får därigenom subventioner, liksom exportstöd. Redan mot den bakgrunden är det svårbegripligt att regeringen aviserar ytterligare stöd, om än i propositionen opreciserat, till svensk livsmedelsexport. Estland hör till de länder som har gjort långtgående liberaliseringar av jordbrukssektorn. Att i ett sådant läge överväga ytterligare stöd för svensk livsmedelsexport till bl.a. Estland vore att medvetet söka slå ut bl.a. estnisk livsmedelsproduktion.
11. Lokal samverkan i arbetsförmedlingsnämnderna (mom. 67)
Anne Wibble (fp) anför:
Det är positivt att den lokala arbetsförmedlingens ansvar för verksamheten ökar. Den lokala kännedomen och närheten kan här vara en stor fördel. Dock finns det anledning att påminna om vad som anförs i Folkpartiets motion Fi123, nämligen tendensen att kommunalisera arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadspolitiken bör förbli en statlig angelägenhet med ett övergripande nationellt ansvar.
12. Arbetsplatsintroduktion, datortek, rekryteringsstöd och beredskapsarbete, utbildningsvikariat, pendlingsstöd (mom. 73-76 och 78)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anför:
I Moderata samlingspartiets motion 1995/96:Fi78 med anledning av vårpropositionen föreslogs en lägre ram för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna än regeringen föreslog. Vi utgick från att vissa åtgärder skulle avvecklas, ersättas eller ges en annan utformning. I samband med höstens budgetbehandling kommer vi att närmare precisera vår politik bl.a. med avseende på utbildningsvikariat, beredskapsarbete, rekryteringsstöd och pendlingsstöd. I avvaktan på denna behandling är vi beredda att acceptera de stramare regler regeringen föreslår i fråga om dessa åtgärder. När det gäller datorteken avvisar vi regeringens förslag om nyinvesteringar i bl.a. utrustning. Vi har redan tidigare haft betänkligheter mot att öppna datorteken för alla. Verksamheten bör enligt vår mening vara riktad till unga, och andra bör komma i fråga endast i mån av plats. Vi upprepar också ett tidigare framfört krav att inte bara utrustningen utan även datortekverksamheten skall upphandlas i konkurrens. Vi välkomnar slutligen att anställningskravet vid arbetsplatsintroduktion tas bort. Som vi varnade för redan då anställningskravet infördes riskerade åtgärden härigenom att få en alltför begränsad omfattning.
13. Nya former för sysselsättning åt arbetslösa (mom. 82)
Lars Bäckström (v) anför:
Regeringen aviserar att den avser att återkomma med förslag om lokala arbetscentrer. Förslaget är mycket allmänt hållet och frågor om juridisk form och avgränsningen mellan de kommersiella inslagen och utbildnings- och praktikinslagen är inte belysta på något tydligt sätt. Förslaget innehåller enligt min uppfattning risker för inlåsningseffekter, liksom risk för att a-kasseersättning skulle ligga som lönenorm. Det finns anledning att gå igenom alla juridiska och praktiska svårigheter på ett mer systematiskt sätt innan regeringen återkommer med ett konkret förslag. Först därefter är det möjligt att ta ställning till idén om lokala arbetscentrer.
14. Avslag på lagförslagen (mom. 91-98)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anför:
Moderata samlingspartiet föreslår i reservation 152 att regeringens förslag till ändringar i ALF och KAS skall avslås i sin helhet. Vi har därför avstått från att i reservationer yrka avslag på de moment som rör lagförslagens detaljer.
15. Avslag på lagförslagen (mom. 91-98)
Lars Bäckström (v) anför:
Vänsterpartiet föreslår i reservation 153 att regeringens förslag till ändringar i ALF och KAS skall avslås i sin helhet. Jag har därför avstått från att i reservationer yrka avslag på de moment som rör lagförslagens detaljer.
16. Avslag på lagförslagen (mom. 91-98)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpartiet föreslår i reservation 154 att regeringens förslag till ändringar i ALF och KAS skall avslås i sin helhet. Det innebär självklart att vi inte heller står bakom detaljförändringarna i den berörda lagstiftningen som följer av regeringens förslag. Jag har därför avstått från att i reservationer yrka avslag på de moment som rör lagförslagens detaljer.
17. Förtidspensionering (mom. 104)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anför:
Vi har från Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna ingen annan mening än utskottet när det gäller de motionsyrkanden om de s.k. äldrereglerna som behandlas i de nu aktuella motionerna. Däremot har vi andra förslag till förändringar i förtidspensionssystemet som framgår av vad vi anfört i våra reservationer om riktlinjerna för den ekonomiska politiken.
18. Allmänt om riksdagens behandling av sysselsättningsfrågorna
Anne Wibble (fp) anför:
När det stod klart att interna motsättningar inom regeringspartiet om främst arbetsrätten hade stoppat den till i maj utlovade sysselsättningspropositionen ansåg Folkpartiet liberalerna att riksdagen måste ta initiativet i kampen mot den stigande arbetslösheten. Med stöd av bestämmelsen i riksdagsordningen om motionsrätt vid händelse av särskild vikt väckte vi därför en motion. Resultatet av denna åtgärd, och andra åtgärder från oppositionen, resulterade i två propositioner från regeringen, dock utarbetade i all hast. Folkpartiet liberalerna har koncentrerat sitt arbete på att förmå riksdagen att dels anta ett ambitiösare mål för sysselsättningspolitiken än det av regeringen föreslagna, dels förskjuta tyngdpunkten i åtgärdspaketet mot fler åtgärder som förbättrar företagsklimatet. Den mängd aviseringar och utredningsuppdrag som nämns i propositionerna avser Folkpartiet liberalerna att återkomma till i motioner under den allmänna motionstiden eller när regeringen återkommer med preciserade förslag. Det faktum att jag i reservationer eller särskilda yttranden inte kommenterat vissa resonemang kan således inte tas till intäkt för att jag accepterat dem. Det gäller t.ex. barntillägget i svux/svuxa, fördelningen av högskoleplatser, åtgärder mot buller m.m. Det gäller också de olika regelförändringar i arbetslöshetsförsäkringen som finansutskottet på arbetsmarknadsutskottets inrådan - och med ändring av regeringens förslag - föreslår. Jag anser att arbetslöshetsförsäkringen bör utformas som en allmän försäkring, till större del än i dag finansierad med egenavgifter.
Lagförslag i proposition 222
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:537) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon
2 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)
3 Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343)
4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt
5 Förslag till lag om tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall
6 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter
7 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1851) om skattelättnader för sparande i allemansfond
8 Förslag till lag om arbetslivsutveckling
Härigenom föreskrivs följande. 1 § Den som av länsarbetsnämnden anvisats till verksamhet för arbetslivsutveckling skall inte anses som arbetstagare när han deltar i verksamheten. När sådan verksamhet bedrivs på en arbetsplats, skall han dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1-4 och 7-14 §§, 4 kap. 1-4 och 8-10 §§ samt 7-9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160). Därvid skall vad i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare gälla den som upplåtit en arbetsplats för verksamhet för arbetslivsutveckling.
2 § Den tid under vilken en arbetslös deltagit i verksamhet för arbetslivsutveckling i enlighet med länsarbetsnämndens anvisning utgör sådan tid som enligt 7 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller 7 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd kvalificerar för en ny ersättningsperiod inom samma ersättningstid. Vid bestämmande av ramtid enligt samma lagar räknas inte tid då den arbetslöse varit hindrad att arbeta på grund av deltagandet, i den mån tiden inte jämställs enligt vad som nyss sagts.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och gäller till utgången av december månad 1997.
9 Förslag till lag om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Den som av länsarbetsnämnden anvisats en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i form av ett offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa skall inte anses som arbetstagare hos den arbetsgivare som tillhandahåller platsen. Han eller hon skall dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1-4 §§ och 7-14 §§, 4 kap. 1-4 och 8-10 §§ samt 7-9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160).
2 § Den tid under vilken en person deltagit i ett offentligt tillfälligt arbete i enlighet med länsarbetsnämndens anvisning utgör sådan tid som enligt 7 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller 7 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd kvalificerar för en ny ersättningsperiod inom samma ersättningstid. Vid bestämmande av ramtiden enligt samma lagar räknas inte tid då personen varit hindrad att arbeta på grund av deltagandet, i den mån tiden inte jämställs enligt vad som nyss sagts.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och gäller till utgången av december 1998.
10 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
Härigenom föreskrivs att i fråga om lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring1
dels att 31 § skall upphöra att gälla,
dels att 6, 7, 8, 14, 15, 20, 29 och 30 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 §2
Rätt till ersättning vid arbetslöshet föreligger, för försäkrad som efter senaste inträdet i arbetslöshetskassan, 1. varit medlem i kassan under minst tolv månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning, eller under minst 24 månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning som självständig företagare (medlemsvillkor), 2. under en ramtid 2. under en ramtid av tolv månader av tolv månader omedelbart före omedelbart före det arbetslöshetens att han eller hon inträde utfört anmält sig som förvärvsarbete i arbetssökande hos minst 80 dagar den offentliga fördelade på minst arbetsförmedlingen, fem månader utfört (arbetsvillkor). förvärvsarbete i Endast dag då minst nio månader förvärvsarbete har (arbetsvillkor). utförts i minst tre Endast månad då timmar får här förvärvsarbete har räknas in. Med utförts i minst utfört åttio timmar får förvärvsarbete här räknas in. Med avses även tid då utfört den försäkrade haft förvärvsarbete semester eller avses även tid då annars varit ledig den försäkrade haft av någon annan semester eller anledning än annars varit ledig sjukdom, av någon annan tjänstgöring enligt anledning än lagen (1994:1809) sjukdom, om tjänstgöring enligt totalförsvarsplikt lagen (1994:1809) eller barns födelse om med helt eller totalförsvarsplikt delvis bibehållen eller barns födelse lön. med helt eller delvis bibehållen lön. Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från förvärvsarbete som 1. arbetsgivaren 1. arbetsgivaren finansierat med finansierat med stöd av stöd av - lagen (1995:411) - förordningen om tillfällig avvi (1986:414) om rekry kelse från lagen teringsstöd, eller (1981:691) om socia lavgifter, eller - förordningen - förordningen (1987:411) om bered (1987:411) om bered skapsarbete, eller skapsarbete, eller som som 2. bedrivits med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet. Detta gäller dock inte om den försäkrade då arbetet påbörjas uppfyller arbetsvillkoret med annat förvärvsarbete än som nyss sagts.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Föreligger särskilda skäl får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge att medlemsvillkoret bestäms till tolv månader för försäkrad, som haft sin huvudsakliga försörjning som självständig företagare. Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för uppfyllande av arbetsvillkoret. 7 §3 För den som en gång Den som en gång har har påbörjat en påbörjat en ersättningsperiod ersättningsperiod enligt denna lag enligt denna lag gäller följande. kan uppfylla det Vid uppfyllandet av arbetsvillkor som det arbetsvillkor krävs för en ny som skall ligga ersättningsperiod till grund för en inom samma ny ersättningstid ersättningsperiod enligt 14 § första skall med tid under stycket genom att vilken en försäkrad inom en ramtid av enligt 6 § skall ha tolv månader omedel utfört för bart före ansökan värvsarbete jäm om ersättning i den ställas tid då den nya ersätt försäkrade ningsperioden under minst sex månader 1. deltagit i och, - utföra om inte särskilda förvärvsarbete, skäl hindrat det, - bedriva egen fullföljt arbets näringsverksamhet marknadsutbildning med stöd av eller yrkesinriktad förordningen rehabilitering för (1984:523) om vilken statligt bidrag till utbildningsbidrag arbetslösa m.fl. utgått, som startar egen 2. fullgjort näringsverksamhet, tjänstgöring enligt - delta i och, om lagen (1994:1809) inte särskilda skäl om totalför hindrar det, svarsplikt eller fullfölja arbets fått föräldra marknadsutbildning penningförmån eller yrkesinriktad enligt lagen rehabilitering för (1962:381) om vilken statligt allmän försäkring, utbildningsbidrag i båda fallen dock lämnas, eller tillsammans högst - delta i och om två månader, inte särskilda skäl 3. utfört hindrar det, förvärvsarbete som fullfölja arbetsgivaren utbildning av annat finansierat med slag än arbetsmark stöd av nadsutbildning med - lagen (1995:411) en studiefinan om tillfällig siering som avvikelse från motsvarar arbetslös lagen (1981:691) om hetsersättningen socialavgifter, (nytt eller arbetsvillkor). - förordningen (1987:411) om bered skapsarbete, 4. bedrivit egen näringsverksamhet Här skall hänsyn med stöd av tas endast till förordningen månad då (1984:523) om förvärvsarbete bidrag till eller annan ovan arbetslösa m.fl. nämnd verksamhet som startar egen utförts under minst näringsverksamhet. 80 timmar. Med förvärvsarbete likställs tjänstgör ing enligt lagen (1994: 1809) om totalförsvarsplikt eller tid med för äldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §4 Vid bestämmande av Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § ramtid enligt 6 och räknas inte tid då 7 §§ räknas inte försäkrad varit tid då försäkrad hindrad att arbeta varit hindrad att på grund av arbeta på grund av 1. styrkt sjukdom, 2. heltidsutbildning som den försäkrade har avslutat efter fyllda 25 år eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem månader, 3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, 4. frihetsberövande på kriminalvårdens område, 5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år, 6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag. Detsamma gäller tid då försäkrad har fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller varit hindrad att arbeta på grund av 1. tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, 2. arbetsmarknadsutbildning, 3. yrkesinriktad 3. yrkesinriktad rehabilitering, i rehabilitering, i den mån sådan tid den mån sådan tid inte enligt 7 § inte enligt 7 § jämställs med tid kvalificerar för en under vilken ny ersättnings förvärvsarbete har period. utförts.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §5
Ersättning utgår Ersättning som under längst 300 grundar sig på dagar uppfyllandet av ett (ersättningsperiod) sådant arbets . Har försäkrad villkor som avses i uppnått 55 års 6 § lämnas under ålder innan längst tre år ersättningsperioden räknat från och med gått till ända, är den första perioden i stället karensdagen i den 450 dagar. första ersättningsperioden (ersättningstid). Denna tid förlängs om den försäkrade under ersättningstiden utfört sådant förvärvsarbete som avses i 6 § eller genomgått utbild I ning som inte är ersättningsperioden arbetsmarknads inräknas inte utbildning. dagar, under vilka Ersättningstiden den försäkrade har får dock inte anvisats verksamhet överstiga fyra år. för Ersättning enligt arbetslivsutvecklin första stycket g i enlighet med lämnas i perioder föreskrifter som på längst 300 dagar har meddelats av (ersättningsperiode regeringen. r). I I ersättningsperioden ersättningsperioden inräknas dagar då enligt första den försäkrade stycket inräknas i deltagit i en fall som avses i arbetsmarknadspolit 10 § ersättningstid isk åtgärd eller i i den andra en utbildning av arbetslöshetskassan annat slag än . arbetsmarknadsutbil dning med en studiefinansiering som motsvarar arbetslöshetsersätt ningen. I ersättningsperioden enligt andra stycket inräknas i fall som avses i 10 § ersättningstid i den andra arbetslöshetskassan . Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under vilken den försäkrade fyller 65 år.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 §6
Om arbetslöshet Om arbetslöshet upphör innan upphör innan ersättningsperioden ersättningsperioden gått till ända, har gått till ända, har den försäkrade rätt den försäkrade rätt till ersättning till ersättning under återstående under återstående antal dagar av antal dagar av perioden vid ny perioden vid ny arbetslöshet, även arbetslöshet, även om han då inte om han då inte uppfyller arbets- uppfyller arbets- och och karensvillkoren. karensvillkoren, Vad som nu har förutsatt att dessa sagts gäller dock ligger inom den inte om en maximala sammanhängande tid ersättningstiden. av 12 månader, i Vad som nu sagts vilken inte räknas gäller dock inte om in tid som avses i en sammanhängande 8 §, har förflutit tid av 12 månader, sedan hon eller han i vilken inte senast fick räknas in tid som ersättning. avses i 8 §, har förflutit sedan hon eller han senast Har fick ersättning. ersättningsperioden Har gått till ända men ersättningsperioden har den försäkrade gått till ända men under perioden på har den försäkrade nytt uppfyllt under perioden på arbetsvillkoret, nytt uppfyllt lämnas ersättning arbetsvillkoret under ytterligare enligt 7 §, lämnas en ersättning under ersättningsperiod. ytterligare en Då skall dock ersättningsperiod. karensvillkoret på Då skall dock nytt uppfyllas. Den karensvillkoret på nya ersättnings nytt uppfyllas. En perioden räknas ny ersättnings från inträdet av period räknas den arbetslöshet då tidigast från det den försäkrade att den föregående uppfyllde det ersättningsperioden arbetsvillkor som gick till ända ligger till grund eller på annat sätt för den nya upphörde. perioden.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 §7
Dagpenning lämnas med 75 procent av den försäkrades dagsförtjänst, om inte annat följer av 17 § första stycket och andra stycket första meningen. Dagpenning till en försäkrad som har tillerkänts ålderspension i form av folkpension, allmän tilläggspension eller annan pension som lämnas på grund av förvärvsarbete, lämnas med 65 procent av den försäkrades dagsförtjänst, med den begränsning som följer av 17 § första stycket. Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst, som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid som var normal för den försäkrade. Som Som normalarbetstid normalarbetstid skall gälla den skall gälla den genomsnittliga genomsnittliga arbetstiden an arbetstiden under tingen i det de senaste tolv förvärvsarbete som månaderna före det innebär att att den arbetslöse arbetsvillkoret anmält sig som uppfylldes, eller, arbetssökande hos om detta är den offentliga förmånligare för arbetsförmedlingen. den försäkrade, i Omprövning av allt det fastställd förvärvsarbete som dagsförtjänst under utförts under hela en pågående ersätt ramtiden enligt 6 ningsperiod får ske §. vid omprövning av normalarbetstiden eller då medlemmen har haft ett avbrott under ersättningsperioden på grund av arbete med högre inkomst än tidigare. Avbrottet skall ha varit sammanhängande under minst sex månader och ha omfattat arbete som avses i 6 §. Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket, skall som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och med samma arbetsförmåga som medlemmen. Utan hinder av Utan hinder av bestämmelserna i bestämmelserna i första-tredje första-tredje styckena får dag styckena får dag penning till penning till försäkrad som upp försäkrad som under fyllt ersättningstiden arbetsvillkoret uppfyllt arbets huvudsakligen genom villkoret arbetsmarknadsutbil huvudsakligen genom dning eller ar yrkesinriktad betsmarknadsutbildn rehabilitering för ing eller yrkes vilken statligt inriktad utbildningsbidrag rehabilitering för har utgått vilken statligt bestämmas till utbildningsbidrag belopp som har utgått motsvarar bestämmas till utbildningsbidraget belopp som mot . svarar utbildningsbidraget . Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersättning från annan än arbetslöshetskassa, får dagpenning utges högst med belopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp som får lämnas enligt första - fjärde styckena och ersättningen.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
29 §8
Försäkrad skall avstängas från rätt till ersättning under tid som anges i 30 §, om han 1. lämnat sitt arbete utan giltig anledning, 2. skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande, 3. avvisat 3. avvisat erbjudet lämpligt erbjudet lämpligt arbete, eller arbete eller utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat att anställning inte kommit till stånd, eller 4. utan att 4. avvisat uttryckligen ha erbjudande om en avvisat sådant arbetsmarknadspolit arbete ändå genom isk åtgärd i form sitt uppträdande av anställning, uppenbarligen praktikperiod eller vållat att arbetsmarknadsutbil anställning inte dning eller avvisat kommit till stånd. erbjudande om annan utbildning med en studiefinansiering som motsvarar arbetslöshetsersätt ningen.
30 §9
Är det sannolikt att Är det sannolikt att arbete som avses i ett arbete, en 29 § skulle ha arbetsmarknadspolit varat högst fem isk åtgärd eller en dagar eller mer än utbildning som fem men högst tio avses i 29 § skulle dagar eller mer än ha varat högst fem tio dagar, utgör dagar eller mer än avstängningstiden fem men högst tio tio, 20 respektive dagar eller mer än 45 ersättningsdagar tio dagar, utgör vid avstängning avstängningstiden enligt punkten 1 tio, 20 respektive samt 20, 40 45 ersättningsdagar respektive 60 vid avstängning en ersättningsdagar ligt punkten 1 samt vid avstängning 20, 40 respektive enligt punkterna 60 ersättningsdagar 2-4. I vid avstängning avstängningstiden enligt punkterna inräknas endast 2-4. I avstäng dagar för vilka ningstiden inräknas karenstid skulle ha endast dagar för tillgodoräknats vilka karenstid eller dagpenning skulle ha tillgodo skulle ha lämnats, räknats eller om avstängningen dagpenning skulle inte hade skett, ha lämnats, om eller dagar under avstängningen inte vilka den hade skett, eller försäkrade har dagar under vilka utfört den försäkrade har förvärvsarbete. Den utfört för totala värvsarbete. Den avstängningstiden totala avstäng får dock inte ningstiden får dock överstiga 28, 56 inte överstiga 28, respektive 112 56 respektive 112 kalenderdagar vid kalenderdagar vid avstängning enligt avstängning enligt punkten 1 samt inte punkten 1 samt inte överstiga 56, 112 överstiga 56, 112, respektive 168 respektive 168 kalenderdagar vid kalenderdagar vid avstängning enligt avstängning enligt punkterna 2-4. punkterna 2-4.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 29 §, beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden. Är det uppenbart att en försäkrad inte vill anta lämpligt arbete, såsom då den försäkrade vid upprepade tillfällen antingen har avvisat erbjudet sådant arbete eller lämnat sitt arbete utan giltig anledning, skall den försäkrade vara avstängd till dess han eller hon utfört sådant förvärvsarbete som enligt 6 § första stycket får tillgodoräknas för uppfyllande av arbetsvillkoret under 80 dagar. Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 29 § inträffat.
__________________________
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 2. För den som har påbörjat en ersättningsperiod före den 1 januari 1997 räknas redan förbrukade ersättningsdagar i den pågående ersättningsperioden av från den maximala ersättningstiden.
1 Lagen omtryckt 1991:1334. 2 Senaste lydelse 1995:1636. 3 Senaste lydelse 1995:1636. 4 Senaste lydelse 1995:860. 5 Senaste lydelse 1994:1673. 6 Senaste lydelse 1994:1673. 7 Senaste lydelse 1995:860. 8 Senaste lydelse 1995:1636. 9 Senaste lydelse 1995:1636.
11 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:371) om kontant arbets marknadsstöd1 dels att 28 § skall upphöra att gälla, dels att 6, 7, 8, 14, 15, 26, 27 och 29 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
6 §2
Rätt till kontant Rätt till kontant arbetsmarknadsstöd arbetsmarknadsstöd föreligger, om den föreligger, om den arbetslöse under en arbetslöse under en ramtid av tolv ramtid av tolv månader omedelbart månader omedelbart före före det att han arbetslöshetens eller hon anmält inträde utfört sig som förvärvsarbete i arbetssökande hos minst fem månader den offentliga (arbetsvillkor). arbetsförmedlingen Här skall hänsyn utfört tas endast till förvärvsarbete i månad då minst sex månader förvärvsarbete (arbetsvillkor). utförts under minst Här skall hänsyn 75 timmar. Med tas endast till utfört förvärvs månad då arbete avses även förvärvsarbete tid då sökanden utförts under minst haft semester eller 80 timmar. Med annars varit ledig utfört av annan anledning förvärvsarbete än sjukdom, avses även tid då tjänstgöring enligt sökanden haft lagen (1994:1809) semester eller om annars varit ledig totalförsvarsplikt av annan anledning efter barns födelse än sjukdom, med helt eller tjänstgöring enligt delvis bibehållen lagen (1994:1809) lön. om totalförsvarsplikt eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen lön. Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från förvärvsarbete som 1. arbetsgivaren 1. arbetsgivaren finansierat med finansierat med stöd av stöd av - lagen (1995:411) - förordningen om tillfällig (1986:414) om avvikelse från rekryteringsstöd, lagen (1981:691) om eller socialavgifter, eller - förordningen - förordningen (1987:411) om (1987:411) om beredskapsarbete, beredskapsarbete, eller som eller som 2. bedrivits med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet. Detta gäller dock inte om sökanden då arbetet påbörjas uppfyller arbetsvillkoret med annat förvärvsarbete än som nyss sagts. Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för upp fyllande av arbetsvillkoret.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §3
För den som en gång Den som en gång har har påbörjat en påbörjat en ersättningsperiod ersättningsperiod enligt denna lag enligt denna lag gäller följande. kan uppfylla det Vid uppfyllandet av arbetsvillkor som det arbetsvillkor krävs för en ny som skall ligga ersättningsperiod till grund för en inom samma ny ersättningstid ersättningsperiod enligt 14 § första skall med tid under stycket genom att vilken den sökande inom en ramtid av enligt 6 § skall ha tolv månader utfört omedelbart före förvärvsarbete ansökan om jämställas tid då ersättning i den den sökande nya 1. i enskilt hem ersättningsperioden vårdat åldring under minst sex eller handikappad i månader sådan utsträckning - utföra att sökanden varit förvärvsarbete, förhindrad att stå - bedriva egen till näringsverksamhet arbetsmarknadens med stöd av förfogande, förordningen 2. deltagit i och, (1984:523) om om inte särskilda bidrag till skäl hindrat det, arbetslösa m.fl. fullföljt arbets som startar egen marknadsutbildning näringsverksamhet, eller yrkesinriktad - delta i och, om rehabilitering för inte särskilda skäl vilken statligt hindrar det, utbildningsbidrag fullfölja arbets lämnats, marknadsutbildning 3. fullgjort eller yrkesinriktad tjänstgöring enligt rehabilitering för lagen(1994:1809) om vilken statligt totalförsvarsplikt utbildningsbidrag eller fått lämnas, eller föräldrapenning - delta i och, om förmån enligt lagen inte särskilda skäl (1962:381) om hindrar det, allmän försäkring, fullfölja i båda fallen dock utbildning av annat tillsammans högst slag än två månader, arbetsmarknads 4. utfört utbildning med en förvärvsarbete som studiefinansiering arbetsgivaren som motsvarar finansierat med arbetslöshets stöd av ersättningen (nytt - lagen (1995:411) arbetsvillkor). om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter, eller - förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, 5. bedrivit egen näringsverksamhet Här skall hänsyn med stöd av tas endast till förordningen månad då (1984:523) om förvärvsarbete bidrag till eller annan ovan arbetslösa m. fl. nämnd verksamhet som startar egen utförts under minst näringsverksamhet. 80 timmar. Med förvärvsarbete likställs tjänst göring enligt lagen (1994: 1809) om totalförsvarsplikt eller tid med föräldrapenningför mån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §4
Vid bestämmande av Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § ramtid enligt 6 och räknas inte tid då 7 §§ räknas inte sökanden varit tid då sökanden hindrad att arbeta varit hindrad att på grund av arbeta på grund av 1. styrkt sjukdom, 2. heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda 25 år eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem månader, 3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, 4. frihetsberövande på kriminalvårdens område, 5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år, 6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen (1971: 511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag. Detsamma gäller tid då sökanden har fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller varit hindrad att arbeta på grund av 1. tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, 2. arbetsmarknadsutbildning, 3. yrkesinriktad 3. yrkesinriktad rehabilitering, i rehabilitering, i den mån sådan tid den mån sådan tid inte enligt 7 § inte enligt 7 § jämställs med tid kvalificerar för en under vilken ny ersättnings förvärvsarbete har period. utförts.
Den tid som inte räknas in i ramtiden får dock inte överstiga två år.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §5
Kontant Ersättning som arbetsmarknadsstöd grundar sig på utgår under längst uppfyllandet av ett 150 dagar (ersätt sådant ningsperioden), om arbetsvillkor som inte annat följer avses i 6 § lämnas av andra stycket under längst tre år eller av 15 § sista räknat från och med stycket. Har den första stödtagaren uppnått karensdagen i den 55 års ålder innan första ersättningsperioden ersättningsperioden gått till ända, är (ersättningstid). perioden i stället För 300 dagar. Sedan ersättningsberättig stödtagaren uppnått ade enligt 9 § 60 års ålder, är räknas ersättningsperioden ersättningstiden 450 dagar. från och med den första ersättningsdagen i den första ersättningsperioden inom ersättningstiden. Ersättningstiden förlängs om stöd I tagaren under ersättningsperioden ersättningstiden ut inräknas inte fört sådant dagar, under vilka förvärvsarbete som stödtagaren har avses i 6 § eller anvisats verksamhet genomgått för arbets utbildning som inte livsutveckling i är enlighet med före arbetsmarknadsutbil skrifter som har dning. meddelats av reger Ersättningstiden ingen. får dock inte överstiga fyra år. Ersättning enligt första stycket lämnas i perioder på längst 300 dagar (ersättningsperiode r). I ersätt ningsperioden inräknas dagar då stödtagaren deltagit i en arbets marknadspolitisk åtgärd eller i en utbildning av annat slag än arbets marknadsutbildning med en studie finansiering som motsvarar arbets löshetsersättningen . Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd upphör vid utgången av månaden före den under vilken den arbetslöse fyller 65 år eller när han dessförinnan börjar uppbära hel ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 §6
Om arbetslöshet Om arbetslöshet upphör innan upphör innan ersättningsperioden ersättningsperioden gått till ända, har gått till ända, har stödtagaren rätt stödtagaren rätt till kontant arbets till ersättning marknadsstöd under under återstående återstående antal antal dagar av dagar av perioden perioden vid ny vid ny arbetslöshet, även arbetslöshet, även om han då inte om han då inte uppfyller arbets- uppfyller arbets- och karensvill och karensvillkor koren, förutsatt en. Vad som nu att dessa ligger sagts gäller dock inom den maximala inte om en ersättningstiden. sammanhängande tid Vad som nu sagts av 12 månader, i gäller dock inte om vilken inte räknas en sammanhängande in tid som avses tid av 12 månader, vid 8 §, har i vilken inte förflutit sedan hon räknas in tid som eller han senast avses i 8 §, har fick ersättning. förflutit sedan hon Har eller han senast ersättningsperioden fick ersättning. gått till ända men Har har stödtagaren ersättningsperioden inom en tid av 12 gått till ända men månader har stödtagaren dessförinnan upp under perioden på fyllt nytt uppfyllt arbetsvillkoret, arbetsvillkoret lämnas kontant enligt 7 § lämnas arbetsmarknadsstöd ersättning under under ytterligare ytterligare en en ersättningsperiod. ersättningsperiod. Då skall dock Då skall dock karensvillkoret på karensvillkoret på nytt uppfyllas. En nytt uppfyllas. Den ny ersättnings nya period räknas ersättningsperioden tidigast från det räknas från att den föregående inträdet av den ersättningsperioden arbetslöshet, då gick till ända stödtagaren senast eller på annat sätt uppfyllde arbets upphörde. villkoret. För den som regelbundet utför deltidsarbete under tid då hon eller han i övrigt är arbetslös får, om det finns särskilda skäl, regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva om begränsningar i ersättningsrätten och om karenstid utöver vad som följer av denna lag.
26 §7 Stödtagare skall avstängas från rätt till ersättning under tid som anges i 27 §, om han 1. lämnat sitt arbete utan giltig anledning, 2. skilts från arbete på grund av otillbörligt uppförande, 3. avvisat 3. avvisat erbjudet lämpligt erbjudet lämpligt arbete, eller arbete eller utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande 4. utan att uppenbarligen uttryckligen ha vållat att avvisat sådant anställning inte arbete ändå genom kommit till stånd, sitt uppträdande eller uppenbarligen 4. avvisat vållat att erbjudande om en anställning inte arbetsmarknadspolit kommit till stånd. isk åtgärd i form av anställning, praktikperiod eller arbetsmarknadsutbil dning eller avvisat erbjudande om annan utbildning med en studiefinansiering som motsvarar arbetslöshetsersätt ningen.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §8
Är det sannolikt att Är det sannolikt att arbete som avses i ett arbete, en 26 § skulle ha arbetsmarknadspolit varat högst fem isk åtgärd eller en dagar eller mer än utbildning som fem men högst tio avses i 26 § skulle dagar eller mer än ha varat högst fem tio dagar, utgör dagar eller mer än avstängningstiden fem men högst tio tio, 20 respektive dagar eller mer än 45 ersättningsdagar tio dagar, utgör vid avstängning avstängningstiden enligt punkten 1 tio, 20 respektive samt 20, 40 respek 45 ersättningsdagar tive 60 vid avstängning ersättningsdagar enligt punkten 1 vid avstängning samt 20, 40 respek enligt punkterna tive 60 2-4. I avstängnings ersättningsdagar tiden inräknas vid avstängning endast dagar för enligt punkterna vilka karenstid 2-4. I avstängnings skulle ha tillgodo tiden inräknas räknats eller endast dagar för kontant arbetsmark vilka karenstid nadsstöd skulle ha skulle ha tillgodo lämnats, om räknats eller avstängningen inte kontant arbetsmark hade skett, eller nadsstöd skulle ha dagar under vilka lämnats, om stödtagaren har avstängningen inte utfört hade skett, eller förvärvsarbete. Den dagar under vilka totala stödtagaren har avstängningstiden utfört får dock inte över förvärvsarbete. Den stiga 28, 56 totala av respektive 112 stängningstiden får kalenderdagar vid dock inte överstiga avstängning enligt 28, 56 respektive punkten 1 samt inte 112 kalenderdagar överstiga 56, 112 vid avstängning respektive 168 enligt punkten 1 kalenderdagar vid samt inte överstiga avstängning enligt 56, 112 respektive punkterna 2-4. 168 kalenderdagar vid avstängning enligt punkterna 2-4. Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 26 §, beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden. Är det uppenbart att stödtagaren inte vill anta lämpligt arbete, såsom då stödtagaren vid upprepade tillfällen antingen har avvisat erbjudet sådant arbete eller lämnat sitt arbete utan giltig anledning, skall stödtagaren vara avstängd till dess han eller hon utfört sådant förvärvsarbete som enligt 6 § första stycket får tillgodoräknas för uppfyllande av arbetsvillkoret under 80 dagar. Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 26 § inträffat.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
29 §9
Med beslut om Med beslut om avstängning enligt avstängning enligt 26-28 §§ jämställes 26 och 27 §§ beslut om av jämställes beslut stängning från rätt om avstängning från till ersättning rätt till enligt 29, 30, 31 ersättning enligt och 34 §§ lagen 29, 30 och 34 §§ (1973:370) om lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäk arbetslöshetsförsäk ring. ring.
_______________
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 2. För den som har påbörjat en ersättningsperiod före den 1 januari 1997 räknas redan förbrukade ersättningsdagar i den pågående ersättningsperioden av från den maximala ersättningstiden.
_________________________
1 Lagen omtryckt 1994:929.
2 Senaste lydelse 1995:1637.
3 Senaste lydelse 1995:1637.
4 Senaste lydelse 1995:859.
5 Senaste lydelse 1994:1674
6 Senaste lydelse 1994:1674.
7 Senaste lydelse 1995:1637.
8 Senaste lydelse 1995:1637.
9 Senaste lydelse 1994:1674.
Av utskottet framlagda lagförslag
1 Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:537) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon
(Se utskottets hemställan moment 12 beträffande skatter och avgifter på motorfordon.)
2 Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343)
(Se utskottets hemställan moment 12 beträffande skatter och avgifter på motorfordon.)
3 Av utskottet föreslagna ändringar i förhållande till regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
Regeringens förslag Utskottets förslag
6 §
Rätt till ersättning vid arbetslöshet föreligger, för försäkrad som efter senaste inträdet i arbetslöshetskassan, 1. varit medlem i kassan under minst tolv månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning, eller under minst 24 månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning som självständig företagare (medlemsvillkor), 2. under en ramtid av tolv månader omedelbart före det att han eller hon anmält sig som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen, utfört förvärvsarbete i minst nio månader (arbetsvillkor). Endast månad då förvärvsarbete har utförts i minst åttio timmar får här räknas in. Med utfört förvärvsarbete avses även tid då den försäkrade haft semester eller annars varit ledig av någon annan anledning än sjukdom, tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen lön. Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från förvärvsarbete som 1. arbetsgivaren finansierat med stöd av - förordningen (1986:414) om rekry teringsstöd, eller - förordningen (1987:411) om bered skapsarbete, eller som 2. bedrivits med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet. Detta gäller dock inte om den försäkrade då arbetet påbörjas uppfyller arbetsvillkoret med annat förvärvsarbete än som nyss sagts. Föreligger Föreligger särskilda skäl får särskilda skäl får regeringen eller regeringen eller den myndighet som den myndighet som regeringen regeringen bestämmer medge att bestämmer medge medlemsvillkoret a) att bestäms till tolv medlemsvillkoret månader för bestäms till tolv försäkrad, som haft månader för sin huvudsakliga försäkrad, som haft försörjning som sin huvudsakliga självständig försörjning som företagare. självständig företagare, b) att vid prövningen av arbetsvillkoret enligt första stycket även månad då arbete inte utförts i minst 80 timmar får räknas in. Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för uppfyllande av arbetsvillkoret.
Regeringens förslag Utskottets förslag
8 § Vid bestämmande av ramtid enligt 6 och 7 §§ räknas inte tid då försäkrad varit hindrad att arbeta på grund av 1. styrkt sjukdom, 2. 2. heltidsutbildning heltidsutbildning som den försäkrade som den försäkrade har avslutat efter har avslutat efter fyllda 25 år eller fyllda 25 år eller som har föregåtts som har föregåtts av sammanhängande av sammanhängande förvärvsarbete på förvärvsarbete på heltid i minst fem heltid i minst fem månader, månader, i den mån sådan tid inte enligt 7 § kvalificerar för en ny ersättningsperiod, 3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, 4. frihetsberövande på kriminalvårdens område, 5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år, 6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag. Detsamma gäller tid då försäkrad har fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller varit hindrad att arbeta på grund av 1. tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, 2. arbetsmarknadsutbildning, 3. yrkesinriktad rehabilitering, i den mån sådan tid inte enligt 7 § kvalificerar för en ny ersättnings period.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
13 § Dagpenning får inte Dagpenning får inte lämnas förrän den lämnas förrän den försäkrade under en försäkrade under en sammanhängande tid sammanhängande tid av tolv månader av tolv månader varit arbetslös varit arbetslös fem dagar sex dagar (karensvillkor). I (karensvillkor). I karenstiden räknas karenstiden räknas in endast de dagar in endast de dagar för vilka för vilka dagpenning skulle dagpenning skulle ha lämnats, om ha lämnats, om karenstiden gått karenstiden gått till ända. till ända. Bestämmelserna om karenstid i denna paragraf skall inte tillämpas på den som är anvisad verksamhet för arbetslivsutveckling i enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen.
Regeringens förslag Utskottets förslag
20 § Dagpenning lämnas med 75 procent av den försäkrades dagsförtjänst, om inte annat följer av 17 § första stycket och andra stycket första meningen. Dagpenning till en försäkrad som har tillerkänts ålderspension i form av folkpension, allmän tilläggspension eller annan pension som lämnas på grund av förvärvsarbete, lämnas med 65 procent av den försäkrades dagsförtjänst, med den begränsning som följer av 17 § första stycket. Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst, som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid som var normal för den försäkrade. Som Som normalarbetstid normalarbetstid skall gälla den skall gälla den genomsnittliga genomsnittliga arbetstiden under arbetstiden under de senaste tolv de senaste tolv månaderna före det månaderna före det att den arbetslöse att den arbetslöse anmält sig som anmält sig som arbetssökande hos arbetssökande hos den offentliga den offentliga arbetsförmedlingen. arbetsförmedlingen. Omprövning av Vid bestämmande av fastställd denna ramtid räknas dagsförtjänst under inte tid då den en pågående ersätt försäkrade varit ningsperiod får ske hindrad att arbeta vid omprövning av på grund av styrkt normalarbetstiden sjukdom eller vård eller då medlemmen av eget barn eller har haft ett adoptivbarn som avbrott under inte har fyllt två ersättningsperioden år. Omprövning av på grund av arbete fastställd med högre inkomst dagsförtjänst under än tidigare. en pågående ersätt Avbrottet skall ha ningsperiod får ske varit vid omprövning av sammanhängande normalarbetstiden under minst sex eller då medlemmen månader och ha har haft ett omfattat arbete som avbrott under avses i 6 §. ersättningsperioden på grund av arbete med högre inkomst än tidigare. Avbrottet skall ha varit sammanhängande under minst sex månader och ha omfattat arbete som avses i 6 §. Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket, skall som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och med samma arbetsförmåga som medlemmen. Utan hinder av bestämmelserna i första-tredje styckena får dagpenning till försäkrad som under ersättningstiden uppfyllt arbets villkoret huvudsakligen genom ar betsmarknadsutbildning eller yrkes inriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag har utgått bestämmas till belopp som motsvarar utbildningsbidraget. Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersättning från annan än arbetslöshetskassa, får dagpenning utges högst med belopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp som får lämnas enligt första - fjärde styckena och ersättningen.
Regeringens förslag Utskottets förslag
29 § Försäkrad skall avstängas från rätt till ersättning under tid som anges i 30 §, om han 1. lämnat sitt arbete utan giltig anledning, 2. skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande, 3. avvisat erbjudet lämpligt arbete eller utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat att anställning inte kommit till stånd, eller 4. avvisat 4. avvisat erbjudande om en erbjudande om en arbetsmarknadspolit arbetsmarknadspolit isk åtgärd i form isk åtgärd eller om av anställning, en utbildning med praktikperiod eller en arbetsmarknadsutbil studiefinansiering dning eller avvisat som motsvarar erbjudande om annan arbetslöshetsersätt utbildning med en ningen eller utan studiefinansiering giltig anledning som motsvarar avbrutit en sådan arbetslöshetsersätt åtgärd eller ningen. utbildning.
___________ __________
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 2. För den som har 2. För den som vid påbörjat en ikraftträdandet har ersättningsperiod en löpande före den 1 januari ersättningsperiod 1997 räknas redan skall följande förbrukade gälla. ersättningsdagar i Ersättningstiden den pågående enligt 14 § skall ersättningsperioden anses ha börjat av från den löpa den 1 januari maximala 1996 eller vid den ersättningstiden. senare tidpunkt då ersättningsperioden påbörjats. Den löpande ersättningsperioden s längd bestäms enligt 14 § i dess äldre lydelse. Ersättningsdagar i den löpande ersättningsperioden som enligt de äldre reglerna förbrukats före ikraftträdandet avräknas från ersättningstiden i den mån de hänför sig till tiden efter den 1 januari 1996.
4 Av utskottet föreslagna ändringar i förhållande till regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
Regeringens förslag Utskottets förslag
6 § Rätt till kontant arbetsmarknadsstöd föreligger, om den arbetslöse under en ramtid av tolv månader omedelbart före det att han eller hon anmält sig som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen utfört förvärvsarbete i minst sex månader (arbetsvillkor). Här skall hänsyn tas endast till månad då förvärvsarbete utförts under minst 80 timmar. Med utfört förvärvsarbete avses även tid då sökanden haft semester eller annars varit ledig av annan anledning än sjukdom, tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen lön. Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från förvärvsarbete som 1. arbetsgivaren finansierat med stöd av - förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd, eller - förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, eller som 2. bedrivits med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet. Detta gäller dock inte om sökanden då arbetet påbörjas uppfyller arbetsvillkoret med annat förvärvsarbete än som nyss sagts. Tid då Tid då förvärvsarbete har förvärvsarbete har utförts får icke utförts får icke räknas mer än en räknas mer än en gång för upp gång för upp fyllande av fyllande av arbetsvillkoret. arbetsvillkoret. Om särskilda skäl föreligger får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer medge att vid prövningen av arbetsvillkoret enligt första stycket även månad då arbete inte utförts i minst 80 timmar får räknas in.
8 § Vid bestämmande av ramtid enligt 6 och 7 §§ räknas inte tid då sökanden varit hindrad att arbeta på grund av 1. styrkt sjukdom, 2. 2. heltidsutbildning heltidsutbildning som den sökande har som den sökande har avslutat efter avslutat efter fyllda 25 år eller fyllda 25 år eller som har föregåtts som har föregåtts av sammanhängande av sammanhängande förvärvsarbete på förvärvsarbete på heltid i minst fem heltid i minst fem månader, månader, i den mån sådan tid inte enligt 7 § kvalificerar för en ny ersättningsperiod,
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
13 § Dagpenning får Dagpenning får inte lämnas förrän inte lämnas förrän den försäkrade den försäkrade under en under en sammanhängande tid sammanhängande tid av tolv månader av tolv månader varit arbetslös varit arbetslös fem dagar sex dagar (karensvillkor). I (karensvillkor). I karenstiden räknas karenstiden räknas in endast de dagar in endast de dagar för vilka för vilka dagpenning skulle dagpenning skulle ha lämnats, om ha lämnats, om karenstiden gått karenstiden gått till ända. till ända. Bestämmelserna om karenstid i denna paragraf skall inte tillämpas på den som är anvisad verksamhet för arbetslivsutveckling i enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen.
Regeringens förslag Utskottets förslag 26 § Stödtagare skall avstängas från rätt till ersättning under tid som anges i 27 §, om han 1. lämnat sitt arbete utan giltig anledning, 2. skilts från arbete på grund av otillbörligt uppförande, 3. avvisat erbjudet lämpligt arbete eller utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat att anställning inte kommit till stånd, eller 4. avvisat 4. avvisat erbjudande om en erbjudande om en arbetsmarknadspolit arbetsmarknadspolit isk åtgärd i form isk åtgärd eller om av anställning, en utbildning med praktikperiod eller en studiefinansi arbetsmarknadsutbil ering som motsvarar dning eller avvisat arbetslöshetsersätt erbjudande om annan ningen eller utan utbildning med en giltig anledning studiefinansiering avbrutit en sådan som motsvarar åtgärd eller arbetslöshetsersätt utbildning. ningen. ___________ __________
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 2. För den som har 2. För den som vid påbörjat en ikraftträdandet har ersättningsperiod en löpande före den 1 januari ersättningsperiod 1997 räknas redan skall följande förbrukade gälla. ersättningsdagar i Ersättningstiden en den pågående ligt 14 § skall ersättningsperioden anses ha börjat av från den löpa den 1 januari maximala 1996 eller vid den ersättningstiden. senare tidpunkt då ersättningsperioden påbörjats. Den löpande ersättningsperioden s längd bestäms enligt 14 § i dess äldre lydelse. Er sättningsdagar i den löpande ersätt ningsperioden som enligt de äldre reg lerna förbrukats före ikraftträdandet avräknas från ersättningstiden i den mån de hänför sig till tiden efter den 1 januari 1996.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Inledning 1 Konjunkturutvecklingen 1 Förslagen 2 Skattepolitiken 2 Näringspolitiken 2 Utbildningspolitiken 3 Arbetsmarknad för ökad sysselsättning 3 Arbetslöshetsförsäkringen 4 Inledning 6 Regeringens lagförslag 7 Utskottets lagförslag 7 Yttranden från andra utskott 7 Inkomna skrivelser m.m. 7 Utfrågning 8 Propositionernas förslag 8 Proposition 207 8 Proposition 222 8 Motionerna 10 Motionsyrkanden med anledning av proposition 207 10 Motionsyrkanden med anledning av proposition 222 11 Motionsyrkanden med anledning av händelse av större vikt 23 Utskottet 27 Den ekonomiska politiken 27 Den ekonomiska utvecklingen 27 Det internationella konjunkturläget 27 Utvecklingen i vissa östeuropeiska länder 30 Utvecklingen i Sverige 30 Inriktningen av den ekonomiska politiken 36 Målet om en halvering av den öppna arbetslösheten 36 Kontinuerlig rapportering om sysselsättningen m.m. 39 Resultat av den förda politiken 39 Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken 40 Studier av internationella exempel 53 Svensk arbetsmarknad i ett europeiskt perspektiv 53 Riksbankens uppgifter 55 Skattepolitiken 56 Fördelningspolitiska effekter av skattepolitiken 56 Tillfällig nedsättning av stämpelskatt 57 Fastighetsskatt 58 Stämpelskatt för AP-fonden 59 Skatter och avgifter på motorfordon 59 Tobaksskatt 61 Skattereglerna för allemansfonder61 Företagsbeskattning 63 Dubbelbeskattning av aktier och riskkapitalavdrag 63 Avdragsrätten för periodiseringsfonder 64 Förmögenhetsbeskattningen av aktier m.m. 64 Åtgärder för enskilda näringsidkare och fåmansföretag 65 Beskattning av royalty och patent, m.m. 66 Nedsättning av socialavgifter 66 Förmånsbeskattning av bilar 69 Inkomstbeskattning 69 Skatteuppbörd 71 Energibeskattningen 71 Skatteavdrag för yrkesfiskare 72 Näringspolitiken 73 Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt 73 Översyn av reglerna inom tjänstesektorn 75 Stöd till jordbruket 77 Patentavgifter 78 Privatiseringar av statliga företag 79 Insatser för svensk formgivning 80 Program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen 80 Program för omställning till hållbar utveckling 82 Kretsloppsanpassade system 84 Stöd till energiprojekt 85 Miljöanpassat transportsystem 86 Åtgärder för att begränsa buller 86 Tredjepartsfinansiering för ekologiskt hållbar tillväxt 87 Särskilda insatser för omstrukturering i vissa kommuner och landsting 87 Upphandling i konkurrens 88 Övriga kommunala frågor 89 Utbildning för tillväxt 90 Behovet av kunskapslyft 90 Vuxenutbildning 91 Innehållet i utbildningarna m.m. 92 Arbetslösa med specifika läs- och skrivsvårigheter 93 Ökade insatser från näringslivet i utbildningen 94 Lärlingsutbildningar 94 Fördelning av vuxenutbildningssatsningen mellan folkbildningen och komvux m.m. 95 Särskilt utbildningsbidrag 96 Barntillägget i svuxa 97 Högskoleutbyggnaden 98 Kvalitet i utbildningen 99 Forskningsområden av särskild betydelse för Sverige 100 Utbytet mellan högskolor och näringsliv 100 Stiftelsehögskolan i Jönköping 101 Individuella utbildningskonton 101 Betygskomplettering 102 Nationell skolpeng 102 Databas om forskning 102 Ny utbildningsorganisation i Norrland 103 Svenskundervisning för invandrare103 Utbildning i företagande 104 En arbetsmarknad för ökad sysselsättning 105 Arbetsmarknadspolitikens inriktning 105 Uppföljning av arbetsmarknadspolitiken 108 Övergripande mål för Arbetsmarknadsverket 110 Arbetsförmedling och arbetsmarknadsinstitut 111 Lokal samverkan i arbetsförmedlingsnämnderna 112 Aktivitetsstöd 113 Individuella handlingsplaner 114 Platsförmedling 114 Arbetsmarknadsutbildningens inriktning 115 Arbetsmarknadsutbildning för handikappade och utomnordiska medborgare 116 Arbetsplatsintroduktion 117 Datortek 117 Rekryteringsstöd och beredskapsarbete 118 Utbildningsvikariat 119 Arbetslivsutveckling (ALU) 120 Pendlingsstöd 121 Invandrarna på arbetsmarknaden 121 Offentliga tillfälliga arbeten för äldre (OTA) 122 Arbetshandikappade på arbetsmarknaden 124 Nya former för sysselsättning åt arbetslösa 127 Näringslivets ansvar för ungdomars sysselsättning 129 Insatser för att öka kvinnors företagande 130 Arbetsrätten 131 Lagen om anställningsskydd, m.m.133 Arbetstidsfrågor 134 Sabbatsår 135 Regionalt stöd 135 Kompetensutveckling 136 Arbetslöshetsförsäkringen 136 Inledning 136 Propositionens förslag 137 Lagtekniskt genomförande av förslagen i propositionen 138 1. Ändrad systematik i fråga om arbetsvillkoret 138 2. Skärpt arbetsvillkor 139 3. Kvalificering för fortsatt ersättning 139 4. Begränsning av ersättningsrätten 140 5. Dagpenningberäkning 141 6. Avstängningsreglerna 141 7. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 142 Avslag på föreslagna ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd 142 Arbetsvillkoret 144 Överhoppningsbar tid 147 Ersättningstid och ersättningsperiod 148 Dagpenningberäkningen 150 Avstängningsregler 151 Övergångsbestämmelser 153 Ökning av antalet karensdagar 153 Lagförslagen i övrigt 154 Ersättning till deltidsarbetslösa154 Allmän arbetslöshetsförsäkring 155 Finansiering av höjningen av ersättningsnivån 155 Förslag på tilläggsbudget 156 Övrigt 158 Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen 158 Rehabilitering 159 Förtidspensionering 159 Samordning av olika ersättningssystem 160 Förmånsrätt och lönegaranti 161 Stöd till kulturarbetare 162 Hemställan 164 Reservationer 179 1. Målet om en halvering av den öppna arbetslösheten (mom. 1) (m, fp, kds) 180 2. Målet om en halvering av den öppna arbetslösheten (mom. 1) (v) 181 3. Målet om en halvering av den öppna arbetslösheten (mom. 1) (mp)183 4. Kontinuerlig rapportering om sysselsättningen m.m. (mom. 2) (m, fp) 184 5. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 3) (m, fp, kds) 184 6. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 3) (v) 190 7. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 3) (mp)196 8. Utgiftstak och fördelning på utgiftsområden (mom. 4) (m) 199 9. Utgiftstak och fördelning på utgiftsområden (mom. 4) (fp) 200 10. Studier av internationella exempel (mom. 5) (m, fp) 201 11. Svensk arbetsmarknad i ett europeiskt perspektiv (mom. 6) (m, fp, kds) 202 12. Fördelningspolitiska effekter av skattepolitiken (mom. 8) (v) 202 13. Fördelningspolitiska effekter av skattepolitiken (mom. 8, motiveringen) (m) 203 14. Tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall (mom. 9) (m) 205 15. Tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall (mom. 9) (v, mp) 207 16. Fastighetsskatt (mom. 10) (m) 207 17. Fastighetsskatt (mom. 10) (fp, kds) 208 18. Skatter och avgifter på motorfordon (mom. 12) (m) 209 19. Skatter och avgifter på motorfordon (mom. 12) (v) 211 20. Skatter och avgifter på motorfordon (mom. 12) (mp) 212 21. Regler för sparande i allemansfond (mom. 14) (m, kds) 213 22. Regler för sparande i allemansfond (mom. 14) (fp) 213 23. Företagsbeskattning (mom. 15) (v) 214 24. Dubbelbeskattning av aktier och riskkapitalavdrag (mom. 16) (m, fp, kds) 215 25. Dubbelbeskattning av aktier och riskkapitalavdrag (mom. 16) (v) 215 26. Dubbelbeskattning av aktier och riskkapitalavdrag (mom. 16, motiveringen) (mp) 216 27. Avdragsrätt för periodiseringsfonder (mom. 17) (m, fp, kds) 217 28. Avdragsrätt för periodiseringsfonder (mom. 17) (v)217 29. Förmögenhetsbeskattning av aktier (mom. 18) (m, kds) 218 30. Förmögenhetsbeskattning av aktier (mom. 18) (mp) 218 31. Åtgärder för enskilda näringsidkare och fåmansföretag (mom. 19) (m, fp, kds) 219 32. Beskattning av royalty och patent, m.m. (mom. 20) (m, fp, kds)220 33. Nedsättning av socialavgifter (mom. 21) (m) 220 34. Nedsättning av socialavgifter (mom. 21) (fp) 221 35. Nedsättning av socialavgifter (mom. 21) (v) 221 36. Nedsättning av socialavgifter (mom. 21) (mp) 223 37. Nedsättning av socialavgifter (mom. 21) (kds) 224 38. Förmånsbeskattning av bilar (mom. 22) (m) 224 39. Förmånsbeskattning av bilar (mom. 22) (mp) 225 40. Förmånsbeskattning av bilar (mom. 22, motiveringen) (v) 225 41. Inkomstbeskattning (mom. 23) (m, fp, kds) 225 42. Inkomstbeskattning (mom. 23) (v) 226 43. Inkomstbeskattning (mom. 23) (mp) 227 44. Skatteuppbörd (mom. 24) (m, fp, kds) 227 45. Energibeskattningen (mom. 25) (m) 228 46. Skatteavdrag för yrkesfiskare (mom. 26) (m, kds) 229 47. Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt (mom. 27) (m) 229 48. Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt (mom. 27) (fp) 230 49. Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt (mom. 27) (mp) 230 50. Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt (mom. 27) (kds) 233 51. Översyn av reglerna inom tjänstesektorn (mom. 28) (m, fp, kds) 234 52. Översyn av reglerna inom tjänstesektorn (mom. 28) (mp) 235 53. Stöd till jordbruket (mom. 29) (m) 237 54. Stöd till jordbruket (mom. 29) (v) 237 55. Stöd till jordbruket (mom. 29) (mp) 238 56. Stöd till jordbruket (mom. 29) (kds) 239 57. Privatiseringar av statliga företag (mom. 31) (m, fp, kds) 239 58. Program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen (mom. 33) (m) 240 59. Program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen (mom. 33) (fp) 241 60. Program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen (mom. 33) (v) 242 61. Program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen (mom. 33) (mp) 243 62. Program för omställning till hållbar utveckling (mom. 34) (m) 244 63. Program för omställning till hållbar utveckling (mom. 34) (fp) 244 64. Program för omställning till hållbar utveckling (mom. 34) (v) 245 65. Kretsloppsanpassade system (mom. 35) (mp) 246 66. Stöd till energiprojekt (mom. 36) (kds) 248 67. Miljöanpassat transportsystem (mom. 37) (mp) 248 68. Åtgärder för att begränsa buller (mom. 38) (mp) 249 69. Tredjepartsfinansiering för ekologiskt hållbar tillväxt (mom. 39) (v) 249 70. Särskilda insatser för omstrukturering i vissa kommuner och landsting (mom. 40) (m) 250 71. Särskilda insatser för omstrukturering i vissa kommuner och landsting (mom. 40) (fp) 251 72. Upphandling i konkurrens (mom. 41) (m, fp) 251 73. Övriga kommunala frågor (mom. 42) (mp) 252 74. Vuxenutbildning (mom. 43) (m) 252 75. Innehållet i utbildningarna m.m. (mom. 44) (m, mp) 253 76. Arbetslösa med specifika läs- och skrivsvårigheter (mom. 45) (mp)254 77. Ökade insatser från näringslivet i utbildningen (mom. 46) (mp) 254 78. Lärlingsutbildningen (mom. 47) (m, fp, mp, kds) 254 79. Fördelning av vuxenutbildningssatsningen mellan folkbildningen och komvux (mom. 48) (v) 255 80. Fördelning av vuxenutbildningssatsningen mellan folkbildningen och komvux (mom. 48) (kds) 256 81. Särskilt utbildningsbidrag (mom. 49) (v) 256 82. Särskilt utbildningsbidrag (mom. 49) (mp) 257 83. Barntillägget i svuxa (mom. 50) (kds) 257 84. Högskoleutbyggnaden (mom. 51) (kds) 258 85. Kvalitet i utbildningen (mom. 52) (m, fp, kds) 258 86. Forskningsområden av särskild betydelse för Sverige (mom. 53) (m)259 87. Utbytet mellan högskolor och näringsliv (mom. 54) (mp, kds) 259 88. Stiftelsehögskolan i Jönköping (mom. 55) (m) 260 89. Individuella utbildningskonton (mom. 56) (m, fp, kds) 260 90. Betygskomplettering (mom. 57) (v) 261 91. Nationell skolpeng (mom. 58) (m) 261 92. Databas om forskning (mom. 59) (m) 262 93. Ny utbildningsorganisation i Norrland (mom. 60) (m) 262 94. Svenskundervisning för invandrare (mom. 61) (m) 262 95. Utbildning i företagande (mom. 62) (mp, kds) 263 96. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 63) (m, fp, kds) 263 97. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 63) (v) 264 98. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 63) (mp) 266 99. Uppföljning av arbetsmarknadspolitiken (mom. 64) (m) 267 100. Uppföljning av arbetsmarknadspolitiken (mom. 64) (fp) 268 101. Uppföljning av arbetsmarknadspolitiken (mom. 64) (v) 268 102. Uppföljning av arbetsmarknadspolitiken (mom. 64) (mp) 269 103. Uppföljning av arbetsmarknadspolitiken (mom. 64) (kds) 270 104. Övergripande mål för Arbetsmarknadsverket (mom. 65) (v)270 105. Övergripande mål för Arbetsmarknadsverket (mom. 65) (kds) 271 106. Arbetsförmedling och arbetsmarknadsinstitut (mom. 66) (fp) 271 107. Lokal samverkan i arbetsförmedlingsnämnderna (mom. 67) (m) 272 108. Lokal samverkan i arbetsförmedlingsnämnderna (mom. 67) (v) 272 109. Aktivitetsstöd (mom. 68) (v) 273 110. Individuella handlingsplaner (mom. 69) (v) 274 111. Platsförmedling (mom. 70) (m)274 112. Arbetsmarknadsutbildningens inriktning (mom. 71) (v) 275 113. Arbetsmarknadsutbildning för handikappade och utomnordiska medborgare (mom. 72) (m) 275 114. Arbetsplatsintroduktion (mom. 73) (v) 276 115. Arbetsplatsintroduktion (mom. 73) (kds) 276 116. Datortek (mom. 74) (v) 277 117. Rekryteringsstöd och beredskapsarbete (mom. 75) (v) 277 118. Utbildningsvikariat (mom. 76) (v) 278 119. Arbetslivsutveckling (ALU) (mom. 77) (fp) 278 120. Arbetslivsutveckling (ALU) (mom. 77) (v) 279 121. Arbetslivsutveckling (ALU) (mom. 77) (kds) 279 122. Pendlingsstöd (mom. 78) (kds)280 123. Invandrarna på arbetsmarknaden (mom. 79) (v) 280 124. Invandrarna på arbetsmarknaden (mom. 79) (mp) 281 125. Offentliga tillfälliga arbeten för äldre (mom. 80) (m, fp, kds) 281 126. Offentliga tillfälliga arbeten för äldre (mom. 80) (v) 282 127. Offentliga tillfälliga arbeten för äldre (mom. 80) (mp) 283 128. Arbetshandikappade på arbetsmarknaden (mom. 81) (m) 284 129. Arbetshandikappade på arbetsmarknaden (mom. 81) (fp) 284 130. Arbetshandikappade på arbetsmarknaden (mom. 81) (v) 285 131. Arbetshandikappade på arbetsmarknaden (mom. 81) (kds) 286 132. Nya former för sysselsättning åt arbetslösa (mom. 82) (m) 287 133. Nya former för sysselsättning åt arbetslösa (mom. 82) (fp) 287 134. Nya former för sysselsättning åt arbetslösa (mom. 82) (mp) 288 135. Nya former för sysselsättning åt arbetslösa (mom. 82) (kds) 288 136. Näringslivets ansvar för ungdomars sysselsättning (mom. 83) (v) 289 137. Näringslivets ansvar för ungdomars sysselsättning (mom. 83) (kds) 289 138. Insatser för att öka kvinnors företagande (mom. 84) (m) 290 139. Insatser för att öka kvinnors företagande (mom. 84) (fp, v) 291 140. Insatser för att öka kvinnors företagande (mom. 84) (mp) 291 141. Arbetsrätten (mom. 85) (m, fp, kds) 291 142. Arbetsrätten (mom. 85) (v) 292 143. Arbetsrätten (mom. 85) (mp) 293 144. Lagen om anställningsskydd, m.m. (mom. 86) (m) 294 145. Arbetstidsfrågor (mom. 87) (v)295 146. Arbetstidsfrågor (mom. 87) (mp) 295 147. Sabbatsår (mom. 88) (mp, kds)296 148. Regionalt stöd (mom. 89) (m) 297 149. Regionalt stöd (mom. 89) (kds)297 150. Kompetensutveckling (mom. 90) (v) 298 151. Kompetensutveckling (mom. 90) (kds) 298 152. Avslag på föreslagna ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd (mom. 91) (m) 299 153. Avslag på föreslagna ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd (mom. 91) (v) 299 154. Avslag på föreslagna ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd (mom. 91) (mp) 301 155. Arbetsvillkoret (mom. 92) (mp)301 156. Arbetsvillkoret (mom. 92) (kds) 302 157. Ersättningstid och ersättningsperiod (mom. 94) (fp) 302 158. Dagpenningberäkningen (mom. 95) (kds) 303 159. Ersättning till deltidsarbetslösa (mom. 100) (v) 304 160. Allmän arbetslöshetsförsäkring (mom. 101) (m, fp, kds) 304 161. Finansiering av höjningen av ersättningsnivån (mom. 102) (v) 305 162. Finansiering av höjningen av ersättningsnivån (mom. 102) (mp) 305 163. Förslag på tilläggsbudget (textavsnittet) (m) 305 164. Förslag på tilläggsbudget (textavsnittet) (fp) 306 165. Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen (mom. 103) (m, fp, kds) 306 166. Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen (mom. 103) (v) 306 167. Rehabilitering (mom. 104) (m)307 168. Rehabilitering (mom. 104) (v)308 169. Förtidspensionering (mom. 105) (v) 308 170. Samordning av olika ersättningssystem (mom. 106) (mp) 309 171. Förmånsrätt och lönegaranti (mom. 107) (m) 309 172. Stöd till kulturarbetare (mom. 108) (mp) 311 Särskilda yttranden 312 1. Utgiftstak och fördelning på utgiftsområden (mom. 4) (mp) 312 2. Riksbankens uppgifter (mom. 7) (m, fp, kds) 312 3. Riksbankens uppgifter (mom. 7) (v) 312 4. Tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall (mom. 9) (fp) 312 5. Fastighetsskatt (mom. 10) (v) 313 6. Fastighetsskatt (mom. 10) (mp) 314 7. Beskattning av royalty och patent, m.m. (mom. 20, såvitt avser nuvärdesavskrivning) (m) 314 8. Energibeskattningen (mom. 25) (fp) 314 9. Översyn av reglerna inom tjänstesektorn (mom. 28) (v) 314 10. Program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen (mom. 33) (kds) 315 11. Lokal samverkan i arbetsförmedlingsnämnderna (mom. 67) (fp) 315 12. Arbetsplatsintroduktion, datortek, rekryteringsstöd och beredskapsarbete, utbildningsvikariat, pendlingsstöd (mom. 73-76 och 78) (m) 316 13. Nya former för sysselsättning åt arbetslösa (mom. 82) (v) 316 14. Avslag på lagförslagen (mom. 91-98) (m) 317 15. Avslag på lagförslagen (mom. 91-98) (v) 317 16. Avslag på lagförslagen (mom. 91-98) (mp) 317 17. Förtidspensionering (mom. 104) (m, fp) 317 18. Allmänt om riksdagens behandling av sysselsättningsfrågorna (fp) 317
Bilagor
Bilaga 1. Lagförslag i proposition 222 319 1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:537) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon 319 2 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) 323 3 Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343) 333 4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt 334 5 Förslag till lag om tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall 336 6 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter 337 7 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1851) om skattelättnader för sparande i allemansfond 338 8 Förslag till lag om arbetslivsutveckling 339 9 Förslag till lag om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa 340 10 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring 341 11 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd 349
Bilaga 2. Av utskottet framlagda lagförslag 356 1 Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:537) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon 356 2 Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343) 357 3 Av utskottet föreslagna ändringar i förhållande till regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring 358 4 Av utskottet föreslagna ändringar i förhållande till regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd 362
Bilagorna 3-12 återfinns i del 2 av betänkandet.
3. Skatteutskottets yttrande (1995/96:SkU13y) 4. Lagutskottets yttrande (1995/96:LU6y) 5. Utrikesutskottets yttrande (1995/96:UU7y) 6. Socialförsäkringsutskottets yttrande (1995/96:SfU6y) 7. Kulturutskottets yttrande (1995/96:KrU12y) 8. Utbildningsutskottets yttrande (1995/96:UbU7y) 9. Jordbruksutskottets yttrande (1995/96:JoU8y) 10. Näringsutskottets yttrande (1995/96:NU10y) 11. Arbetsmarknadsutskottets yttrande (1995/96:AU6y) 12. Bostadsutskottets yttrande (1995/96:BoU11y)
Tabeller 1. BNP-tilllväxt, KPI och arbetslöshet 28 2. BNP-tillväxt och inflation i de baltiska länderna och Ryssland 30 3. Försörjningsbalans, 1994-1997 31 4. Nyckeltal . 32 5. Arbetsmarknad 34 6. Finansiellt sparande och offentlig skuld 36 7. Specifikation av förändringar i utgiftsanslagen för budgetåret 1995/96 i förhållande till statsbudgeten 157
Diagram Sysselsättning i timmar och personer samt total arbetslöshet 35
1 Lagen omtryckt 1994:929.
2 Senaste lydelse 1995:1637.
3 Senaste lydelse 1995:1637.
4 Senaste lydelse 1995:859.
5 Senaste lydelse 1994:1674
6 Senaste lydelse 1994:1674.
7 Senaste lydelse 1995:1637.
8 Senaste lydelse 1995:1637.
9 Senaste lydelse 1994:1674.