En effektivare lag om elektronisk kommunikation

Herr talman! I dag tar vi det andra ledet av FN:s sanktioner mot Iran. Utskottets betänkande är självfallet alldeles utmärkt. Jag kan, precis som föregående talare, konstatera att detta inte är tillräckligt. Till de regeringschefer som Holger räknade upp kan läggas Gordon Brown, Nicolas Sarkozy och Merkel som har talat och varit väldigt tydliga. Det här är inte tillräckligt. Trotset mot världssamfunden från Ahmadinejad är tydligt. Till det som Holger nämnde kan läggas: Israel ska raderas ut från världskartan. Det judiska folket ska fördrivas. Detta är hot som är lika osannolika som groteska, och de framförs från en medlemsstat i FN gentemot en annan. Vi vet samtidigt att sanktioner faktiskt fungerar. Vi hör det från den demokratiska rörelsen inifrån Iran, vi hör det från den demokratiska oppositionen utanför Iran, och vi såg det i somras i samband med bensinransoneringarna. Den iranska regimens målsättning är, som sagt var, tydlig. Hoten går inte att missförstå. Det är dags att även Sverige i likhet med många andra europeiska länder nu börjar tala om nästa steg, och nästa steg måste vara mycket mer kraftfulla sanktioner än de sanktioner som just nu ligger på bordet. Det andra alternativet är en militär konflikt därför att det finns stater som inte kommer att sitta stilla och därför att det finns stater som inte kommer att säga att man inte förstod, att man inte såg och att man inte visste. Så här tydliga hot och en sådan här tydlig upptrappning går nämligen inte att missförstå. Det finns inget skäl att förklara bort att man inte förstod vad det var som hände. Jag ser som den enda möjligheten att faktiskt undvika den militära konflikt som jag tror att vi vill undvika att vi får till ett paket med mycket kraftfulla ekonomiska sanktioner. Jag ser därför med glädje på att flera europeiska ledare, utöver att trycka på för en tredje runda av FN-sanktioner, gärna ser att EU går ett steg längre.

Herr talman! Jag ska göra en introduktion till detta ärende. I betänkandet behandlas regeringens proposition En effektivare lag om elektronisk kommunikation och en motion från Vänsterpartiet som väckts med anledning av propositionen. Denna lag syftar till att enskilda och myndigheter ska få tillgång till säkra och effektiva elektroniska kommunikationer och största möjliga utbyte vad gäller urvalet av elektroniska kommunikationstjänster samt deras pris och kvalitet. Syftet ska uppnås främst genom att konkurrensen och den internationella harmoniseringen på området främjas. Men tjänsterna ska finnas tillgängliga på likvärdiga villkor för alla i hela landet till överkomliga priser. Trafikutskottet har i sin beredning sagt att man delar regeringens bedömning att det är uppenbart att det finns ett behov av att förkorta handläggningstiderna och effektivisera processen hos de allmänna förvaltningsdomstolarna i mål enligt denna lag. Det innebär bland annat att kammarrätten ska vara sista instans för prövning av mål enligt lagen om elektronisk kommunikation och att dessa mål ska handläggas skyndsamt. Utskottet anser att utgångspunkten för det fortsatta beredningsarbetet inom området bör vara att skapa goda förutsättningar för att trygga och utveckla väl fungerande, effektiva och framtidsinriktade elektroniska kommunikationer i hela Sverige och att klara och tydliga spelregler ska skapas för alla aktörer på marknaden. Enligt utskottets mening vore det inte bra för den fortsatta IT-utvecklingen att, som framhålls i den aktuella följdmotionen, avstå från att nu göra en angelägen effektivisering av domstolsprocessen kring elektroniska kommunikationer i avvaktan på att det pågående reformarbetet slutförs. Utskottet föreslår alltså att riksdagen bifaller propositionen om ändringar i denna lag och avslår motionen från Vänsterpartiet. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2008. En reservation från Vänsterpartiet och Miljöpartiet om avslag på propositionen och ett särskilt yttrande från Socialdemokraterna finns fogade till betänkandet.

Herr talman! Det är en annan debatt som Peter Pedersen försöker få i gång här nu än den som vi egentligen avser med det här betänkandet. Den kan man ta naturligtvis. Jag har själv deltagit i debatten om hur man bäst tillgodoser kravet på ett oberoende nät som kan användas av alla operatörer på det elektroniska området. Men den här lagen behövs i alla fall, oavsett hur vi löser den frågan. Det är det som är själva poängen med propositionen och betänkandet. Där understryks att det ska vara lika villkor för alla i alla delar av landet, oavsett vilka bolag som agerar på marknaden och hur man löser de andra frågorna. Jag delar Peter Pedersens uppfattning att det är viktigt att det här löses på ett bra sätt. Det pågår ett arbete och det kommer naturligtvis också ett förslag på området så småningom.

Herr talman! Jag försöker inte få i gång en ny debatt. Den här debatten har som sagt var pågått ganska länge. Som jag sade i början, om jag inte minns fel, är det här ett moment i hela den diskussionen. Vi har valt att inte gå in i en massa detaljer och tycka att det är bra eller dåligt att man inte får överklaga och att man ändrar på en massa regelsystem. Jag sade i generella termer att det är bra om vi har förvaltningsdomstolar som kan fungera på ett effektivt sätt och att inte någon part har möjlighet att fördröja processen genom otydliga och suddiga regler, att inte lämna ut handlingar och så vidare. Vi anser att innan man tar en sådan här diskussion, och det har nu dröjt ganska länge, borde man kunna avvakta själva utförsäljningen. Och hur ska man strukturera Telia Sonera i framtiden? Ska det bildas ett nytt bolag där kopparnätet till exempel ligger? När allt detta är klart borde man kunna gå vidare och effektivisera lagen, om det behövs, och inte göra det mitt under processen. Det är det som är vår huvudkritik.

Herr talman! Jo, jag förstår resonemanget, och man kan naturligtvis hävda den ståndpunkten. Men varför vänta? Det här lagförslaget behöver komma på plats i alla fall, och det finns i sak en bred enighet om substansen i det förslag som läggs fram och i betänkandet. Det välkomnar jag verkligen. Vi får återkomma till den debatt som Peter Pedersen vill ha här om hur man bäst löser frågan om alla aktörer och hur man ska få en säker tillgång till accessnätet på olika sätt från alla som finns på den här marknaden.

Herr talman! Jag är också helt övertygad om att vi kommer att få anledning att fortsätta att diskutera de här frågorna - tyvärr, skulle jag vilja säga.

Herr talman! Den infrastruktur som ansvarar för elektroniska kommunikationer är lika viktig som vägar. Kraven på infrastrukturen ser också ungefär likadana ut. Som trafikant - oavsett om du kör bil, åker buss, cyklar eller går - vill du att vägen är trygg och säker, att gällande trafikregler följs och att du får vad du har betalat för. Detsamma gäller för dig som användare av infrastrukturen för elektroniska kommunikationer. Du vill att kommunikationstjänsten ska vara säker och effektiv, att alla följer de spelregler som satts upp och att kvaliteten är god. Det finns redan i dag en lag som reglerar detta - lagen om elektronisk kommunikation. Den stiftades av riksdagen för fyra år sedan, år 2003. Syftet med dagens debatt är att titta på det förslag som regeringen har lagt fram om en effektivisering av lagen. Herr talman! Sedan lagen om elektronisk kommunikation trädde i kraft har mycket hänt i den elektroniska sfären. I den proposition som regeringen har lagt fram föreslås bland annat förkortade handläggningstider och en effektivare process hos de allmänna förvaltningsdomstolarna. I det avseendet har vi socialdemokrater ingen annan uppfattning. Däremot är vi inte ense med den borgerliga majoriteten i dess syn på de spelregler som ska gälla för teleinfrastrukturen. Jag tänker främst på det fasta telenätet, kopparnätet. Utanför storstäderna är kopparnätet den enda infrastruktur som kan erbjuda fast telefon- och Internetuppkoppling. När nu regeringen säljer ut Telia Sonera riskerar vi ett privat monopol på kopparnätet. Det betyder antagligen såväl högre priser på bredbands- och teletjänster som sämre konkurrens. Post- och telestyrelsen föreslår en funktionell separation. Det skulle innebära att kopparnätet läggs i ett särskilt bolag inom företaget och åtskiljs från resten av verksamheten via så kallade kinesiska murar. Herr talman! Vi socialdemokrater tror inte på en funktionell separation. Vi anser att kopparnätet bör skiljas av i ett nytt bolag och även i fortsättningen till största delen ägas av staten, alltså en strukturell separation. Ett av huvudargumenten för en sådan lösning är landets säkerhet. Försvarets radioanstalt har påpekat vilka risker som privat ägo av kopparnätet skulle medföra för både den privata och den nationella säkerheten. Det är nämligen via detta nät som Försvarsmakten kommunicerar. All information som skickas via nätet kan enkelt kontrolleras av ägaren. Vad händer med möjligheten till informationssekretess för enskilda, för företag eller för försvaret om staten helt och hållet överlämnar kontrollen till privata intressen? Vad händer när företaget säljs vidare i tredje eller fjärde led? Herr talman! Med mitt anförande vill jag lyfta fram det särskilda yttrande som vi socialdemokrater tillfört trafikutskottets betänkande. För oss har kopparnätet en väsentlig betydelse för såväl enskilda hushåll och företag som Sveriges nationella säkerhet. För en fortsatt säker och trygg teleinfrastruktur, där klara och tydliga spelregler gäller för aktörerna, är en strukturell separation att föredra.

Herr talman! Man kan säga att detta är en tråkig proposition. Den är tråkig eftersom den är så bra. Den presenterar praktiska och logiska förslag om hur man löser problem med orimligt förlängda processer som gäller mål enligt LEK, som är en förkortning av lagen om elektronisk kommunikation och antagligen den enda roliga saken här. Syftet är, förutom att spara massor av tid och pengar, att skapa förutsättningar för bra elektronisk kommunikation. Rubrikens effektivisering kommer att införas genom en rad åtgärder. För att förkorta handläggningstiderna och effektivisera processen hos de allmänna förvaltningsdomstolarna måste man utgå från att mål enligt LEK ska handläggas skyndsamt. Kammarrätten kommer att vara sista instans för prövning enligt LEK. Och för att säkerställa professionell kvalitet vid behandling av mål som gäller konkurrensfrämjande åtgärder kommer ekonomiska experter att tjänstgöra som ledamöter. Låter det enkelt? Ja, man undrar varför ingen har gjort en sådan förbättring tidigare? Herr talman! Låt mig berätta lite om den befintliga situationen, hur lagen om elektronisk kommunikation var tänkt att fungera. PTS ansvarar för att kontrollera hur marknaden för elektroniska kommunikationer fungerar. Syftet var från början att ha en flexibel reglering där lagstiftningen skulle innehålla mindre generella skyldigheter för operatörer och PTS skulle fatta beslut i ett enskilt fall. På så sätt behöver man inte överlasta hela sektorn för elektronisk kommunikation med reglering. Och om effektiv konkurrens brister ska dominerande operatör identifieras och man kan fatta beslut om vissa skyldigheter. Till exempel kan en sådan operatör förpliktas att mot marknadsstyrd ersättning bedriva samtrafik och upplåta tillträde till nät och installationer. Som det är nu kan besluten överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, och det är Länsrätten i Stockholms län i PTS fall. Länsrättens avgöranden kan överklagas till Kammarrätten i Stockholm. Kammarrättens avgöranden kan överklagas till Regeringsrätten. Beslut enligt LEK överklagas dessutom i ovanligt hög grad. Det är synd att det som skulle säkerställa rättvisa missbrukas för att hindra införandet av beslut från tillsynsmyndigheten. I propositionen föreslås nu att kammarrättens avgörande i mål enligt LEK inte får överklagas. Alltså ska kammarrätten utgöra sista instans för prövning enligt LEK. Åtgärder som föreslås gäller tre typer av rättsliga mål. De är mål om identifiering av företag med betydande inflytande på en fastställd marknad, mål om fastställande av särskilda skyldigheter för dessa företag och tillsyns- och tvistlösningsmål som grundar sig på sådana särskilda skyldigheter. Sådana mål ska handläggas skyndsamt, och eftersom de kan vara kunskapskrävande föreslås det att särskilda ledamöter i form av lagfarna ledamöter och ekonomiska experter ska tjänstgöra i länsrätten och kammarrätten. För att åtgärda de extremt långa handläggningstiderna införs så kallade särskilda preklusionsregler för kompletterande uppgifter. Det betyder att efter fyra månader får nya bevis och omständigheter presenteras i länsrätten bara om parten har en giltig ursäkt för att inte ha visat det tidigare och i kammarrätten bara om det finns synnerliga skäl. Det är oacceptabelt att tillsynsmyndighetens beslut fördröjs med ett par år som till exempel i fallet med införande av reglerat bitströmstillträde då det tog över två år. Påverkan på marknaden för elektronisk kommunikation är särskilt stor eftersom den karakteriseras av snabb teknisk utveckling. Aktörer på en sådan marknad behöver klara besked för att kunna fatta beslut och agera snabbt. Investeringar beror på situationen på marknaden och förväntningar inför framtiden. Oförutsägbarhet påverkar särskilt mindre och nya aktörer. Kan man inte genomföra investeringar som skulle kunna bidra till bättre konkurrens blir situationen på marknaden ännu mer obalanserad. För att säkerställa efterlevnad av reglerna föreslås en skadeståndsskyldighet för operatörer med betydande inflytande på en marknad där skyldighetsbeslut enligt LEK inte följs. Man ska också ge PTS de upplysningar och handlingar som behövs för att PTS ska kunna utföra sitt tillsynsarbete. Följer man inte detta kan man få betala vite. PTS begäran om information får inte överklagas. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen eftersom åtgärder föreslagna i propositionen om en effektivare lag om elektronisk kommunikation möjliggör snabbare avgörande av mål enligt LEK. Antalet tvister om mål bedöms minska, mindre resurser kommer att förbrukas och därmed kan kostnaderna minska. De konkurrensfrämjande besluten får snabbare genomslag, och konkurrensen på marknaden kommer att fungera bättre. Långsiktiga investeringar kommer att öka, och konsumenterna får bättre tillgång till elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster. En effektivare lag om elektronisk kommunikation är en förutsättning för att nå vårt mål om IT-samhället. (Applåder)

Herr talman! Det här replikskiftet kommer inte att handla om huruvida förslaget som ligger är nödvändigt eller inte, för det är Eliza Roszkowska Öberg och jag överens om. I stället vill jag låta Eliza Roszkowska Öberg ägna några minuter åt att fundera över bristerna i en funktionell separation. En av de främsta bristerna, som jag vill trycka extra på, är landets säkerhet. Försvarets radioanstalt ha påpekat vilka risker som privat ägo av kopparnätet skulle medföra. Försvarsmakten använder nämligen kopparnätet för att kommunicera. Det är inte svårt att föreställa sig vad som skulle kunna inträffa om kopparnätet hamnade i orätta händer, vilket skulle kunna hända om Telia Sonera säljs vidare i tredje eller fjärde led. Tekniskt sett är det möjligt för nätägaren att kontrollera och avlyssna trafiken på nätet. Ser man det ur ett försvarsperspektiv reser sig håren på armarna. Hur kommer Eliza Roszkowska Öberg att ta till sig de brister som Försvarets radioanstalt fört fram? Hur ska svenska folket veta att utförsäljningen av Telia Sonera inte äventyrar rikets säkerhet?

Herr talman! Som Désirée Liljevall säger gäller denna diskussion inte den proposition som vi diskuterar i dag. Propositionen som vi diskuterar och debatterar i dag gäller effektivisering av lagen om elektronisk kommunikation. Den gäller inte separation av Telia Sonera och inte försäljning av vissa statligt ägda företag utan effektivisering av lagen om elektronisk kommunikation.

Herr talman! Jag kommer inte att ge mig. Vi har lämnat ett särskilt yttrande om detta, och jag vill att Eliza Roszkowska Öberg verkligen får höra mina argument för en strukturell separation om och om igen. Jag har många med mig på tåget, även bland Eliza Roszkowska Öbergs politiska kolleger. Strax innan sommaren gick tre riksdagsledamöter från Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna tillsammans ut i en debattartikel i Dagens Nyheter och kritiserade utförsäljningen av Telia Sonera. De angav flera skäl till detta, men huvudargumentet löd: "Vi vill att nätet ska separeras från Telia Sonera och läggas ut i ett separat bolag med svenska staten som fortsatt ägare." Jag håller helt med Eliza Roszkowska Öbergs kolleger i detta påstående. Frågan är om Eliza Roszkowska Öberg tar sitt förnuft till fånga, sällar sig till denna grupp av borgerliga politiker och i fortsättningen också pläderar för en strukturell separation.

Herr talman! Jag påminner ännu en gång om att det inte är den debatten vi för just i dag, men samtidigt måste jag svara på vissa frågor. Jag får tacka för synpunkter från Socialdemokraternas sida - jag känner till dem - och påminna Désirée Liljevall om att en rapport från PTS angående förslag på hur man ska separera Telia Sonera just nu bereds inom Regeringskansliet. Vi får svar under våren, och då får vi fatta beslut. Det är ännu inte beslutat vilken modell vi ska använda. Det finns många olika modeller, och vi kommer att välja den som motsvarar krav på konkurrens på marknaden på bästa sätt.

Herr talman! Eliza Roszkowska Öberg ska ha heder av att hon på ett skickligt sätt redogör för de tekniska skrivningarna i propositionen. Beskrivningen är helt korrekt, men det man hela tiden döljer från regeringens och Elizas håll är att det är en ideologiserad lag, vilket jag försökte påpeka. Man skriver en lag i syfte att komma åt ett specifikt företag. Jag vill återigen påtala tidsföljden. Man lägger fram ett lagförslag i en proposition som kommer i maj 2007. En månad innan, i april, har man gett PTS i uppdrag att utreda vissa saker. Det svaret får man en månad senare, i juni 2007. Hade det inte varit lämpligt att propositionen inväntat att PTS uppdrag fullföljts? Sedan hade man kanske kunnat skriva en lag. Eller så kan man, som vi tycker, ännu hellre avvakta och se vad som händer med diskussionen om funktionell eller strukturell separation i stället för att låtsas att detta inte har något med varandra att göra. Varför skriver i så fall utskottet i sin majoritetstext att utskottet anser att den i motionen åsyftade processen om kopparnätets framtid är en viktig fråga i arbetet med att effektivisera marknaden för elektroniska kommunikationer? Här erkänner man att det är en viktig fråga. Då måste vi också kunna diskutera den här. Jag sade att jag inte kommer att gå in i detalj på alla de förslag som finns här för att snabba på processen, men jag tycker att det är lite lättvindigt att säga att om vi byter ut dem som brukar sitta i våra förvaltningsdomstolar mot ekonomiska experter så går det fortare. Om vi säger att man inte får överklaga mer än till kammarrätt så går det fortare. Om vi drar ut det i sin förlängning kan vi säga att om man inte för överklaga alls så går det ännu fortare. Om vi bara sätter in ekonomiska experter blir det ännu effektivare. Det finns en viss risk med ett sådant resonemang. Man ska väga olika intressen mot varandra. Vår kritik handlar om att man just i ett läge med en mycket inflammerad debatt om utförsäljningen av statliga företag lägger fram ett förslag om att man ska skärpa den lagstiftning som berör det stora företaget.

Herr talman! Det gläder mig att Peter Pedersen tyckte om mitt anförande. Här måste jag först säga att det inte finns så mycket tid till att vänta. Med tanke på hur fort utvecklingen inom elektroniska kommunikationer sker och med vilket tempo nya behov och krav på marknaden kommer är det oerhört viktigt att vidta åtgärder redan nu. Separationen när det gäller Telia Sonera bereds redan nu inom Regeringskansliet, som jag har svarat Désirée Liljevall. Vi får svaret snart. Det som du, Peter Pedersen, sade i ditt anförande tidigare om att Telia Sonera har kommit med ett svar på propositionen stämmer inte riktigt. Det var ett pressmeddelande för att informera om deras strukturella omorganisationer inom bolaget.

Herr talman! Jag tror inte att man behöver vara någon siare för att förstå att Telia Soneras pressmeddelande den 24 september har ett visst samband med förslaget att sälja ut företaget och diskussionen om kopparnätet och förslaget till ny lag. Nu säger Eliza Roszkowska Öberg att det pågår ett arbete i Regeringskansliet och att vi snart kommer att få se ett resultat. Ja, men vi önskade att man hade lugnat ned sig och inhiberat det här lagförslaget, avvaktat och sett vad regeringen kommit fram till utifrån den diskussion som förts. Utifrån den kunskapen hade man sedan kunnat lägga fram förslaget. Det är möjligt att det hade kunnat se likadant ut. Det vet vi inte. Vi kritiserar att man mitt under pågående process med en mycket inflammerad diskussion lägger fram ett sådant här lagförslag som direkt påverkar ett av de stora telekommunikationsföretagen i Sverige. Det är vår huvudkritik. Det handlar inte om alla dessa enskilda tekniska detaljer som Eliza väljer att använda sin tid till att diskutera.

Herr talman! Människor, företag och myndigheter i Sverige ska ha tillgång till elektronisk kommunikation, och den ska vara säker och effektiv. Det finns redan nu behov av att effektivisera elektronisk kommunikation och lagen om elektronisk kommunikation. Olika tjänster, bra kvalitet och priser ska formas av konkurrens och internationell harmonisering. Utan klara och tydliga spelregler nu för alla aktörer på marknaden kan vissa aktörer avstå från att göra investeringar, och det kan påverka till exempel antalet arbetstillfällen negativt. Bara med en effektivt fungerande konkurrens på marknaden kan vi skapa förutsättningar för att ligga i framkant när det gäller IT och elektronisk kommunikation.