En arbetsrätt för ökad tillväxt
Betänkande 1996/97:AU4
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1996/97:AU04
En arbetsrätt för ökad tillväxt
Innehåll
1996/97 AU4
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet proposition (1996/97:16) En arbetsrätt för ökad tillväxt med förslag till vissa ändringar i lagen om anställningsskydd och lagen om anställningsfrämjande åtgärder samt motioner som väckts med anledning av förslaget. Utskottet tar också upp ett antal motioner som väckts under den allmänna motionstiden. Det främsta syftet med de föreslagna förändringarna är att underlätta nyanställningar och därigenom minska arbetslösheten. Ändringarna i anställningsskyddslagen innebär i huvudsak följande. Avvikelser från anställningsskyddslagen genom kollektivavtal skall få göras i samma utsträckning som i dag. Beträffande vissa regler slopas dock kravet på att kollektivavtalet skall ha slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation. Detta gäller under förutsättning att det mellan parterna i andra frågor gäller eller brukar gälla kollektivavtal på central nivå. Den regel upphävs som föreskriver medgivande av en central arbetstagarorganisation i varje enskilt fall för uppsägning av äldre arbetstagare som innebär avvikelse från lagens turordningsregler. En ny anställningsform - överenskommen visstidsanställning - införs. Avtal om överenskommen visstidsanställning får beträffande en och samma arbetstagare omfatta sammanlagt högst tolv månader under tre år. I ett företag eller en verksamhet som tidigare inte har haft någon arbetstagare, och som vill börja anställa, får avtal om överenskommen visstidsanställning beträffande en och samma arbetstagare träffas för sammanlagt högst 18 månader under tre år. En arbetsgivare får samtidigt ha högst fem arbetstagare med överenskommen visstidsanställning. Den tid under vilken företrädesrätt till återanställning gäller förkortas från ett år till nio månader. Den tid inom vilken en arbetstagare skall ha varit anställd mer än tolv månader för att ha företrädesrätt utsträcks från två till tre år. Uppsägningstiderna sätts i relation till anställningstidens längd och inte som nu till arbetstagarens ålder. En begränsning för vikariatsanställningar införs. En arbetstagare får vara anställd på vikariat sammanlagt högst tre år under en femårsperiod. Överskrids denna tid övergår anställningen i en tillsvidareanställning. En arbetstagare som har en deltidsanställning och som till sin arbetsgivare anmält att han eller hon vill ha en anställning med högre sysselsättningsgrad, dock högst heltid, skall ha företrädesrätt till en sådan anställning. Ändringarna i främjandelagen innebär att föreskrifterna om s.k. äldreavgångar och inskränkningar i rätten att sluta avtal om anställning för begränsad tid upphävs. De föreslagna ändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1997. De nya reglerna om avvikelser från anställningsskyddslagen genom kollektivavtal skall dock träda i kraft den 1 juli 1997 och regeln om tidsgräns för vikariat skall träda i kraft den 1 januari 2000. Utskottet godtar förslaget. I anslutning till förslaget om införande av 5 a § i anställningsskyddslagen (överenskommen visstidsanställning) gör utskottet ett tillkännagivande om att en referensgrupp skall tillsättas som kontinuerligt skall utvärdera den nya anställningsformen. Samtliga motionsyrkanden avslås. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de Gröna är på olika punkter kritiska mot lagförslaget och följer i reservationer upp sina respektive motioner.
Propositionen
I proposition 1996/97:16 föreslår regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) att riksdagen antar förslag till 1. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd, 2. lag om ändring i lagen (1974:13) om anställningsfrämjande åtgärder.
Motioner
Motioner väckta med anledning av propositionen 1996/97:A1 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av parlamentarisk utredning av arbetsrätten som tar hänsyn till dagens arbetsmarknad och dess behov, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den grundläggande synen på arbetsrätten, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokala kollektivavtal, 4. att riksdagen beslutar att förlänga möjligheterna till provanställning till tolv månader, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ändring i 3 § lagen (1982:80) om anställningsskydd, 6. att riksdagen avslår regeringens förslag om begränsningar för vikariatsanställningar, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en uppföljning av hur förändringen av återanställningsreglerna slår mot föräldralediga kvinnor, 8. att riksdagen beslutar att ändra 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd enligt vad som anförts i motionen, 9. att riksdagen beslutar att upphäva 38-40 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, 10. att riksdagen beslutar att införa en 41 b § i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet i enlighet med vad som anförts i motionen, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förändringar av skadeståndsreglerna i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om framtida reformer i arbetsrätten, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reformer för att skapa jobb genom företagande. 1996/97:A2 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsningsreglerna vid överenskommen visstidsanställning, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådana förändringar av arbetsrätten som ökar möjligheterna för företag utan kollektivavtal att överenskomma om förenklade arbetsvillkor i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en förenklad arbetsrätt att gälla från den 1 januari 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen beslutar avvisa regeringens förslag om en bortre gräns för vikariat i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tidsgräns för företrädesrätt vid återanställning i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen avslår regeringens förslag om företrädesrätt för deltidsanställda i enlighet med vad som anförts i motionen, 7. att riksdagen beslutar återintroducera de arbetsrättsliga regler som gällde fram till den 1 januari 1995 i enlighet med vad som anförts i motionen, 8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att Arbetsdomstolen skall upphöra från den 1 januari 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen, 9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler för konfliktåtgärders utlösande i enlighet med vad som anförts i motionen, 10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot sympatiåtgärder i enlighet med vad som anförts i motionen, 11. att riksdagen beslutar sätta lagen om anställningsskydd (1982:80) ur kraft från den 1 januari 1997 till utgången av 1998 i enlighet vad som anförts i motionen, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den svenska arbetsrättsliga hållningen i EU. 1996/97:A3 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ny inriktning av arbetsrättslagstiftningen, 2. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar i 2 § tredje stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd gällande hänvisning till central arbetstagarorganisation, 3. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i 2 § femte stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd gällande äldre arbetstagare än 57 och ett halvt år, 4. att riksdagen avslår regeringens förslag om överenskommen visstidsanställning, 5. att riksdagen beslutar att tidsgränsen för vikariat, samt kombinationer av visstidsanställningar, skall vara 18 månader enligt vad i motionen anförts, 6. att riksdagen avslår regeringens förslag att förkorta företrädesrätten till återanställning från ett år till nio månader, 7. att riksdagen beslutar att deltidsanställdas företrädesrätt till högre sysselsättningsgrad skall gälla arbetsgivarens alla enheter på samma ort, 8. att riksdagen beslutar att arbetsgivare skall utbilda deltidsanställda så att deras önskemål om högre sysselsättningsgrad kan tillgodoses enligt vad i motionen anförts, 9. att riksdagen beslutar att arbetsgivare skall organisera arbetet så att deltidsanställds önskemål om högre sysselsättningsgrad kan tillgodoses såvida det inte leder till påtaglig störning av verksamheten. 1996/97:A4 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag gällande krav på centralt kollektivavtal vid lokal anpassning av arbetsrätten, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att lokal anpassning av arbetsrätten även skall kunna göras på arbetsplatser där kollek- tivavtal saknas eller där arbetstagarna är oorganiserade, 3. att riksdagen beslutar att tidsbegränsningen för den nya anställningsformen överenskommen visstidsanställning skall vara högst 24 månader, 4. att riksdagen avslår regeringens förslag om att högst fem personer samtidigt får vara anställda i den nya anställningsformen, 5. att riksdagen beslutar att överenskommen visstidsanställning skall ersätta de nuvarande formerna för visstidsanställning, med undantag av vikariat, säsongsanställning och provanställning, 6. att riksdagen beslutar att överenskommen visstidsanställning enligt lag skall gälla vid sidan av kollektivavtalsreglerade anställningsformer, 7. att riksdagen beslutar om att möjligheten till provanställning förlängs från nuvarande sex månader till tolv månader, 8. att riksdagen avslår regeringens förslag om förlängning av referenstiden för återanställning, 9. att riksdagen avslår regeringens förslag om en bortre gräns för vikariat, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att minska förekomsten av rullande vikariat, 11. att riksdagen beslutar att den regel i 3 § anställningsskyddslagen som ger arbetstagare över 45 år rätt att tillgodoräkna sig extra anställningstid slopas, 12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur övergångsproblematiken med två parallella system för beräkning av uppsägningstid skall lösas, 13. att riksdagen beslutar att företrädesrätten till återanställning minskas från nuvarande tolv månader till sex månader, 14. att riksdagen avslår regeringens förslag om företrädesrätt för deltidsanställda, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexibilitet och konkurrens i frågan om arbetstider, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förändrad lagstiftning kring turordningsreglerna, 17. att riksdagen beslutar om möjligheten att undanta två personer från tur- ordningsreglerna, 18. att riksdagen beslutar att arbetstagarorganisations vetorätt vid entreprenad slopas, 19. att riksdagen beslutar om förbud mot blockad av enmansbolag, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om privata arbetsförmedlingar. 1996/97:A5 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn vad gäller arbetsrättens funktion i företag med koncernstruktur, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att granska samspelet mellan arbetsrätten och de socialrättsliga reglerna, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsgivaren i ett företag med högst 10 anställda skall få undanta två anställda från turordningsregeln under förutsättning att lagar som förbjuder könsdiskriminering och föreningsrättskränkning inte kan kringgås, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överenskommen visstidsanställning, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bortre gräns för vikariat, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppsägningstiden, 7. att riksdagen avslår regeringens förslag om företrädesrätt till återanställning, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företrädesrätt för deltidsanställda, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågorna rörande distansanställdas anställningsskydd m.m. bör ges prioritet i det kommande arbetet.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1996 1996/97:A221 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 19. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om sådan återgång till reglerna som gällde i LAS och MBL under 1994. 1996/97:A225 av Juan Fonseca (s) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lagstiftning mot diskriminering av homosexuella på arbetsmarknaden, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgning av mandatet för Ombudsmannen för etnisk diskriminering. 1996/97:A226 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen beslutar om bättre lagstiftning mot etnisk diskriminering i arbetslivet i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:A277 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en förenklad arbetsrätt att gälla från den 1 januari 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen beslutar sätta lagen om anställningsskydd (1982:80) ur kraft från den 1 januari 1997 till utgången av 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen, 7. att riksdagen beslutar om vissa ytterligare förändringar av arbetsrätten i enlighet med vad som anförts i motionen, 8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådana förändringar av arbetsrätten som ökar möjligheterna för företag utan kollektivavtal att överenskomma om förenklade arbetsvillkor i enlighet med vad som anförts i motionen, 9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att Arbetsdomstolen skall upphöra från den 1 januari 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den svenska arbetsrättsliga hållningen i EU. 1996/97:A297 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 14. att riksdagen beslutar om en moderniserad arbetsrätt i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:A701 av Sten Tolgfors och Per Bill (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet att teckna civilrättsliga avtal om anställningsförhållanden mellan arbetsgivare och medarbetare vid sidan av kollektivavtalen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ny och flexibel arbetsrätt som underlättar företagande och framväxten av nya arbeten. 1996/97:A702 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en fortsatt översyn av arbetsrätten i syfte att göra arbetsmarknaden mer flexibel och ge de nytillträdande på arbetsmarknaden större möjligheter till anställning i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:A704 av Sten Tolgfors och Ola Karlsson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att ändra medbestämmandelagen enligt vad som anförts i motionen. 1996/97:A706 av Rose-Marie Frebran och Dan Ericsson (kd) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om lagen mot etnisk diskriminering i syfte att förbättra lagen i enlighet med vad i motionen anförts. 1996/97:A712 av Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett förbud mot att förklara företag i blockad i samband med konflikt på arbetsmarknaden i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:A715 av Kent Olsson och Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konfliktvarsel inom sjöfarten. 1996/97:A716 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättandet av en parlamentarisk utredning för att förstärka och utveckla arbetsrätten, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stärkt ställning för deltidsanställda, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av 39 § LAS i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om turordning och föräldralediga, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglering av användandet av medicinska kontroller i arbetslivet, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etnisk diskriminering. 1996/97:A717 av Ola Ström (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en ny arbetsrättskommission, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minimilöner, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en arbetsbalk för arbetsrättslig lagstiftning. 1996/97:A718 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avskaffa den dubbla beräkningen av anställningstid, möjligheten att räkna flera anställningsperioder hos samma arbetsgivare samt regeln om åldersföreträde vid lika anställningstid i LAS turordningsregler. 1996/97:A722 av Anders Ygeman och Lars U Granberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökat medbestämmande. 1996/97:A814 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de av regeringen föreslagna förändringarna vad avser arbetsrätten särskilt följs upp och utvärderas när det gäller kvinnors arbetsförhållanden. 1996/97:Fi203 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsrättens utformning bör återställas till förhållandena före regeringsskiftet och att arbetsrätten bör bli föremål för vidare utredning. 1996/97:Sf632 av Ingrid Skeppstedt m.fl. (c) vari yrkas 8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring i lagen om förbud mot etnisk diskriminering i enlighet med vad i motionen anförts, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det alltid kallas minst en person med invandrarbakgrund till anställningsintervjuer, 1996/97:Sf633 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpning av lagstiftningen angående diskriminering på arbetsmarknaden. 1996/97:T214 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas 19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en avveckling av stuverimonopolet. 1996/97:N255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av nya regler i LAS och MBL samt vid konflikter.
Inkomna skrivelser m.m. Under ärendets beredning har utskottet mottagit skrivelser från organisationer och privatpersoner. Företrädare för Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens Centralorganisation har inför utskottet redovisat synpunkter på förslaget till förändringar i anställningsskyddslagen.
Utskottet
Bakgrund Under 1970-talet genomfördes en omfattande reformering av arbetsrätten. År 1974 infördes den första fullständiga anställningsskyddslagen. Genom lagen fastställdes som grundprincip att en uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad och att anställning tills vidare, s.k. fast anställning, skall vara den normala anställningsformen. Vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall arbetsgivaren iaktta vissa turordningsregler, som bygger på principen ?sist in, först ut?. Samtidigt med anställningsskyddslagen kom lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder (främjandelagen). År 1982 ersattes anställningsskyddslagen av den nuvarande lagen (1982:80) om anställningsskydd (anställningsskyddslagen). Denna motsvarar dock i stora delar den äldre lagen. Senare under 1980-talet gjordes mindre ändringar i anställningsskyddslagen.
Frågan om översyn av arbetsrätten Under 1980-talets socialdemokratiska regeringsår behandlades årligen i riksdagen ett stort antal motioner med krav på förändringar i arbetsrätten. Från mitten av decenniet framställde de borgerliga partierna också krav om en mera genomgripande översyn av regelsystemet. Dessa krav avslogs med hänvisning till den breda uppslutningen kring huvudtankarna i lagstiftningen. Hösten 1990 väckte emellertid utskottet frågan om en mer allmän översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Med anledning av detta beslutade den socialdemokratiska regeringen i augusti 1991 att en kommitté skulle tillkallas för att göra en översyn av medbestämmandelagen och den centrala arbetsrättsliga lagstiftningen i övrigt (dir. 1991:76). Sedan den borgerliga fyrpartiregeringen kort därefter övertagit regeringsmakten upphävdes det socialdemokratiska regeringsbeslutet om en arbetsrättslig utredning samtidigt som nya kommittédirektiv (dir. 1991:118) utfärdades genom regeringsbeslut den 19 december 1991.
1992 års arbetsrättskommitté Den sålunda tillsatta kommittén, som antog namnet 1992 års arbetsrättskommitté, hade i uppdrag att göra en översyn av medbestämmandelagen och den centrala arbetsrättsliga lagstiftningen i övrigt. I december 1992 fick kommittén tilläggsdirektiv (dir 1992:109) i vissa frågor. I april 1993 överlämnade kommittén ett delbetänkande, Ny anställningsskyddslag (SOU 1993:32). I betänkandet föreslogs en ny lag om anställningsskydd. De grundläggande principerna, som gällt sedan den första anställningsskyddslagen, behölls. Förslaget syftade till en lagstiftning som var bättre anpassad till den pågående utvecklingen inom näringsliv och förvaltning. Den 1 januari 1994 genomfördes vissa förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen. Förändringarna, som hade sin grund i 1992 års arbetsrättskommittés betänkande, innebar såvitt avsåg anställningsskyddslagen följande. Den tillåtna anställningstiden för visstidsanställning vid arbetsanhopning förlängdes från sammanlagt högst sex månader till sammanlagt högst tolv månader under en tvåårsperiod. Den längsta prövotiden för provanställning förlängdes från sex månader till tolv månader. Genom en övergångsbestämmelse undanröjdes kollektivavtal till den del som de innehöll kortare avtalstider. Reglerna om visstidsanställning och provanställning skulle även i fortsättningen kunna frångås genom kollektivavtal. I fråga om turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist skulle arbetsgivaren ha rätt att inom turordningskretsen undanta två arbetstagare som enligt hans bedömning var av särskild betydelse för den fortsatta driften. Den s.k. månadsregeln förlängdes till två månader och skulle kunna brytas igenom i vissa fall. Mot bakgrund av ett EG-direktiv infördes en regel om att arbetsgivaren i inledningen av ett anställningsförhållande skulle vara skyldig att skriftligen informera arbetstagaren om villkoren i anställningen. Medbestämmandelagen ändrades genom att bestämmelserna om facklig vetorätt upphävdes. Vidare infördes ett förbud mot fackliga stridsåtgärder som riktades mot enmans- och familjeföretag och som hade till syfte att kollektivavtal skulle träffas med företaget.
Återställning av arbetsrätten Sedan den socialdemokratiska regeringen återtagit regeringsmakten hösten 1994 upphävdes merparten av de ovan angivna förändringarna i arbetsrätten från den 1 januari 1995. Förlängningen av den s.k. månadsregeln till två månader behölls dock liksom regeln om arbetsgivarens skyldighet att i inledningen av ett anställningsförhållande skriftligen informera arbetstagaren om anställningsförhållandena.
1995 års Arbetsrättskommission och tiden därefter Den 16 mars 1995 bemyndigade regeringen statsrådet Leif Blomberg att tillkalla en kommission med uppdrag att söka lösningar på de problem som arbetsmarknadens parter anser finns på arbetsrättens område. Kommissionen, som leddes av direktören fil. dr. Tony Hagström, antog namnet 1995 års Arbetsrättskommission. Utgångspunkten för kommissionens arbete var enligt dess direktiv att lösningen på problemen bör bygga på en gemensam syn och tillkomma i en samförståndsanda. Kommissionen skulle under medverkan av parterna finna former för hur parterna själva i så stor utsträckning som möjligt genom kollek- tivavtal kunde utforma de arbetsrättsliga reglerna så att de fungerar väl i praktiken och blir så enkla och effektiva som möjligt. Kommissionens mål var att åstadkomma en långsiktig och stabil arbetsrätt som - främjar flexibilitet och produktivitetsutveckling i företagen och den offentliga sektorn, - tillgodoser de anställdas behov av utveckling, inflytande, frihet och trygghet, - främjar jämställdhet mellan könen, och - främjar invandrares villkor på arbetsmarknaden. Den 10 maj 1996 slutförde kommissionen sitt arbete genom att överlämna rapporten Samarbetsavtal? Rapporten, som bl.a. innehåller ett förslag till samarbetsavtal, undertecknades av ordföranden och de ledamöter av kommissionen som inte representerade någon part på arbetsmarknaden. Både arbetsgivarnas eller arbetstagarnas representanter förkastade förslaget. Det innehåller sammanfattningsvis följande. - Inom ramen för kommissionen kommer arbetsmarknadens parter överens om en femårig rekommendation som, med början den 1 januari 1997, läggs till grund för modifiering av existerande kollektivavtal på arbetsmarknaden. Under avtalstiden läggs vissa delar av anställningsskyddslagen ?i malpåse?. Vid avtalstidens utgång utvärderar parterna vunna erfarenheter och tar ställning till om man vill fortsätta på den inslagna vägen eller återgå till bestämmelserna i anställningsskyddslagen i dess helhet. - Om parterna enas om förslaget görs en väsentligt utökad satsning på kompetensutveckling inom arbetslivet för tillsvidareanställda genom avsättning till kompetensutvecklingskonto hos respektive företag, myndighet eller kommun. Denna avsättning finansieras genom vinstavsättning eller nedsättning av den statliga arbetsgivaravgiften. - Hur dessa lokala medel för kompetensutveckling skall användas beslutas genom lokala avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare. - Tillsvidareanställning är även i fortsättningen den huvudsakliga anställningsformen. - Nuvarande regler om olika visstidsanställningar ersätts huvudsakligen av en ny anställningsform - överenskommen visstidsanställning - som får träffas för viss tid, dock högst tolv månader. - Om en arbetsgivare under en sexmånadersperiod ökar antalet anställda med 25 % eller mer får avtal om överenskommen visstidsanställning i stället träffas för högst 18 månader. - Visstidsanställda är garanterade ett kompetensutvecklingsbidrag på fem procent av lönen. - Vikariers ställning på arbetsmarknaden stärks genom att en sammanhängande anställningstid på två år under en femårsperiod automatiskt ger en tillsvidareanställning, om arbetstagaren begär detta. - Deltidsanställda får förtur till högre sysselsättningsgrad om de praktiska omständigheterna medger detta. - Vid personalinskränkningar skall i första hand de lokala parterna söka träffa lokalt kollektivavtal om turordning. - Om kollektivavtal om turordning inte kan träffas, gäller principen om ?sist in, först ut? med ett undantag: Arbetsgivaren får undanta högst två arbetstagare från turordningen. Dessa arbetstagare skall vara nyckelpersoner. Arbetsgivarens beslut skall vara sakligt grundat och kunna bli föremål för juridisk prövning. - Turordningskretsarna knyts endast till driftsenheten och inte till kollektivavtalsområdet. Den fackliga organisationen skall inte ha rätt att begära att arbetsgivarens driftsenheter på orten läggs samman till en turordningskrets. - Uppsägningstiden knyts till anställningstid i stället för till ålder. - Fackliga förtroendemän ges ökade möjligheter att arbeta fackligt koncern- övergripande. - Förbundsparterna åtar sig att utöka sitt stöd till de lokala parterna i ett partsgemensamt arbete mot osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män. - Om det kommer ny lagstiftning eller andra föreskrifter som påverkar avtalet har varje part rätt att omedelbart häva hela avtalet. - Avtalet skall i första hand tecknas av förbunden på arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Men även enskilda arbetsgivare och arbetstagare skall kunna teckna hela avtalet. Vid en överläggning mellan regeringen och centralorganisationerna på arbetsmarknaden den 28 maj 1996 förband sig organisationerna att förhandla i arbetsrättsliga frågor. Mot denna bakgrund uppdrog regeringen den 30 maj 1996 åt Statens förlikningsmannaexpedition att tillsätta en medlargrupp med uppgift att söka uppnå enighet mellan arbetsmarknadens parter i arbetsrättsliga frågor. Medlargruppen förordnades samma dag. Den skulle redovisa sitt uppdrag till regeringen senast den 23 augusti 1996. Parterna utnyttjade sig dock inte av medlargruppen, varför medlargruppen i sin rapport till regeringen den 23 augusti 1996 anförde att det inte fanns några förutsättningar för den att fullfölja uppdraget att söka nå enighet mellan arbetsmarknadens parter i arbetsrättsliga frågor.
Disposition av betänkandet I det följandet behandlas propositionen och de motioner som har väckts med anledning av den eller på annat sätt har beröring med frågor som omfattas av regeringens förslag. Därefter behandlas övriga motioner som väckts under den allmänna motionstiden, däribland frågor som rör diskriminering i arbetslivet m.m.
Allmän inriktning av arbetsrätten
Propositionen I propositionen anges att anställningsskyddslagen, som i allt väsentligt kom till i början av 1970-talet, är i behov av en anpassning till de förhållanden som i dag råder på den svenska arbetsmarknaden. Enligt regeringens uppfattning är det bästa sättet att uppnå långsiktigt och stabilt väl fungerande arbetsrättsliga regler att låta parterna själva ta ansvaret för utformningen av reglerna. Med hänsyn till att arbetsmarknadens parter, med undantag för parterna på det statliga området, för närvarande inte förmår att komma överens i frågan anser regeringen det inte meningsfullt att ytterligare fördröja en nödvändig modernisering av anställningsskyddslagstiftningen. Inriktningen av de åtgärder som föreslås är att underlätta för företagen, särskilt småföretagen, att expandera för att regeringens mål att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 skall kunna uppnås. Hänsyn måste också tas till arbetstagarnas berättigade krav på trygghet. Två viktiga aspekter i det sammanhanget är att främja dels jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet, dels invandrares villkor i arbetslivet. I propositionen konstaterar regeringen att det är oklart vilken inverkan graden av anställningsskydd har på utvecklingen av produktiviteten. Regeringens bedömning är att denna inverkan sannolikt är av underordnad betydelse. Däremot har anställningsskyddsreglerna tydliga effekter på arbetslöshetens och sysselsättningens variabilitet över en konjunkturcykel, och ökade möjligheter till tidsbegränsade anställningar kommer sannolikt att förstärka sysselsättningsexpansionen vid en konjunkturuppgång. För att öka företagens benägenhet att nyanställa föreslås följande förändringar i anställningsskyddslagen.
- Ny möjlighet till tidsbegränsad anställning, överenskommen visstidsanställning, införs. - Möjligheterna att träffa lokala kollektivavtal utvidgas. - Uppsägningstiden sätts i relation till anställningstidens längd och inte till arbetstagarens ålder. - Tiden för företrädesrätt till återanställning för den som blivit uppsagd förkortas från tolv till nio månader. - En tidsgräns för vikariat införs. - Deltidsanställda arbetstagare som vill ha en anställning med högre sysselsättningsgrad eller en heltidsanställning får företrädesrätt till en sådan anställning, under förutsättning att arbetsgivarens behov av arbetskraft därmed tillgodoses. I propositionen pekas på några grundläggande regler i anställningsskyddslagen som enligt regeringens mening inte bör ändras. En sådan är huvudregeln att anställningsavtal skall gälla tills vidare. Behovet av flexiblare anställningsformer tillgodoses genom införandet av den nya anställningsformen, överenskommen visstidsanställning. En annan regel som inte bör ändras är regeln att en uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad. Regeringen föreslår inte några förändringar av reglerna om turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist därför att frågan om turordningen enligt regeringen primärt är de avtalsslutande parternas ansvar. Såvitt avser företrädesrätten till återanställning så behålls den med den ovan angivna förändringen när det gäller den tid under vilken arbetstagaren har företrädesrätt. Den tidsperiod under vilken företrädesrätt till återanställning kan förvärvas utökas från två till tre år. När det gäller kompetensutveckling, som enligt regeringen är en viktig framtida reformfråga, hänvisas i propositionen till att denna fråga för närvarande bereds av Kunskapslyftskommittén (U 1995:09), men också är aktuell i flera andra sammanhang. Regeringen avser att återkomma till denna fråga i syfte att åstadkomma en samlad lösning. I propositionen hänvisas också till andra åtgärder på det arbetsrättsliga området. Regeringen har bl.a. nyligen tillsatt en särskild utredare (dir. 1996:58) med uppgift att utvärdera och analysera effekter och konsekvenser av avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet. Arbetet skall vara slutfört senast den 31 december 1996. I propositionen anges också målsättningen att en reglering av distansarbete skall vara genomförd inom tre år. Vidare har regeringen i budgetpropositionen och i en skrivelse till riks- dagen om jämställdhetspolitiken (regeringens skrivelse 1996/97:41) behandlat frågan om förbättrad lönestatistik för att kunna följa löneutvecklingen för kvinnor och män med anledning av en rapport från Statistiska centralbyrån (SCB). Slutligen anges i propositionen att reglerna om skadeståndspåföljd inom arbetsrätten bör ses över för att göra det möjligt att i högre grad än i dag beakta ett företags ekonomiska förhållanden vid utdömande av skadestånd. Regeringen avser att återkomma i frågan under våren 1997.
Motioner Här redovisas de motioner som väckts med anledning av propositionen liksom övriga motioner med mera övergripande synpunkter på arbetsrätten. Moderata samlingspartiet förklarar i motion A2 att regeringens förslag är otillräckliga och att arbetsrätten bör göras om i grunden. En reduktion av arbetsrättslagstiftningen till ett begränsat antal grundläggande regler bör ge utrymme för mer individuella avtalslösningar. I avvaktan på en modernisering av arbetsrättslagstiftningen föreslås att temporära förenklingar införs. Vidare bör det i syfte att främja en konstruktiv lönebildning ställas krav på medlemsomröstning innan konfliktåtgärder vidtas och bör s.k. sympatiåtgärder förbjudas. Arbetets villkor har enligt Moderaterna ändrats. Marknadsekonomin är till sin karaktär individuell och den bygger på att enskilda människor både vill och kan utvecklas för sitt eget och det gemensammas bästa. Utvecklingen går så snabbt att samhället inte kan styras genom kollektiva former. Löpande band för massproduktion ersätts gradvis av individanpassad företagsamhet. Förändringen är positiv men länder som Sverige, som har svårt att anpassa sig till de nya villkoren, kommer i denna process att drabbas. Det sker vissa förändringar som har särskilt stor betydelse för möjligheten att bekämpa arbetslösheten. En förändring är arbetets varaktighet. Det blir allt vanligare att arbetstagare byter arbete. Denna förändring ställer större krav på vidareutbildning och leder samtidigt till ökad rörlighet. En annan förändring är arbetstiderna. Arbetstiden kommer allt mer att variera över konjunkturer och livscykler. Den tredje förändringen rör förhållandet mellan arbete och arbetets förläggning. Redan i dag arbetar 11 % av arbetskraften på distans, åtminstone en dag i veckan. Den andelen ökar. Den fjärde förändringen rör förhållandet mellan anställning och företagande. I framtiden kommer alltfler att vara egna företagare. Förändringarna innebär att fackföreningarnas roll kommer att förändras. De kommer inte längre att vara bärare av rättigheter som egentligen tillkommer varje individ. Det totala regelverket är i dag svåröverskådligt och arbetsmarknaden fungerar dåligt. Maktförhållandena har förskjutits till de fackliga organisationernas förmån, vilket har lett till att lönebildningen inte fungerar. Det är svårt att sluta avtal som tar hänsyn till individuella villkor. Anställningströskeln har blivit för hög. Arbetsrätten framstår som skyddsregler för ett gammalt samhälle och de unga riskeras att stängas ute. Kvinnors möjligheter att erhålla arbete förbättras inte genom arbetsrätts- liga regler. Det viktiga är att kvinnors arbetsmarknad stärks genom en expansion av arbetstillfällena. Ytterligare regleringar riskerar att leda till att tillväxten hämmas. Det krävs enligt Moderaterna en grundläggande förnyelse av arbetsrätten. Denna förnyelse bör innebära i huvudsak följande. De förändringar som gjordes under den borgerliga regeringstiden år 1991-1994 bör återinföras. En förberedelse för mer långtgående förändringar bör inledas. Arbetsrättslagstiftningen bör endast innehålla ett fåtal stadganden som alltid skall iakttas i anställningsförhållanden. Till dessa skall den enskilde personligen eller genom den organisation, till vilken han eller hon har uppdragit att föra talan, genom förhandling med arbetsgivaren lägga till andra anställningsvillkor av betydelse. Den nya lagstiftningen bör gälla från den 1 januari 1999. Turordningsreglerna bör avskaffas. Vidare bör specialdomstolar avskaffas och deras arbetsuppgifter övertas av allmänna domstolar. Det bör skapas en mer dynamisk lönesättning. Detta sker bäst genom att den enskilde och dennes arbetsgivare har det avgörande inflytandet. Även konfliktreglerna bör ändras. En obligatorisk medlemsomröstning bör införas innan konflikter får utlösas. Sympatiåtgärder bör förbjudas. För att ge arbetslöshetsbekämpningen en nödvändig kraft bör delar av den nuvarande arbetsrättsliga lagstiftningen sättas ur kraft under två år. Detta skall gälla nyanställda. Förhållandena bör kontrolleras av ett särskilt organ. I enlighet med det anförda yrkar Moderaterna att riksdagen åter introducerar de arbetsrättsliga regler som gällde under år 1994 (yrk. 7). Vidare yrkas att riksdagen begär ett förslag om sådana förändringar som ökar möjligheten för företag utan kollektivavtal att överenskomma om förenklade arbetsvillkor i enlighet med vad som anförts i motionen (yrk 2). Därutöver yrkas att riksdagen begär ett förslag till en förenklad arbetsrätt att gälla från den 1 januari 1999 (yrk. 3) samt ett förslag om nya regler för konfliktåtgärders utlösande (yrk. 9-10). Moderaterna yrkar därtill att anställningsskyddslagen sätts ur kraft vad gäller nyanställda från den 1 januari 1997 till utgången av år 1998 (yrk. 11). Slutligen yrkas att Arbetsdomstolen skall upphöra den 1 januari 1999 (yrk. 8). Avslutningsvis uppger moderaterna att de anser att beredningen av lagstiftningen har varit oacceptabel. Regeringens synsätt är att det är parterna som har ansvaret för att den arbetsrättsliga regleringen förändras. Detta är felaktigt eftersom det ankommer på de politiska institutionerna att stifta lag. Motsvarande yrkanden framförs i den under allmänna motionstiden väckta motionen A277. Folkpartiet liberalerna uppger i motion A1 att man anser att dagens lagstiftning bidrar till att cementera massarbetslösheten och problemen med lönebildningen. De förslag som Socialdemokraterna har lämnat är otillräckliga. Folkpartiet förordar en arbetsrättsreform som går längre i fråga om förändringarna av anställningsskyddslagen och medbestämmandelagen. Även Folkpartiet är kritiskt till beredningen av frågan och hemställer om ett tillkännagivande om en parlamentarisk utredning som skall se över arbetsrätten (yrk. 1). Dagens arbetsrättslagstiftning kom enligt Folkpartiet till för att man ansåg att den anställde hade en alltför svag position mot arbetsgivaren. Felet är att organisationerna på både arbetstagar- och arbetsgivarsidan har fått för stort inflytande. Arbetsrätten bör i större grad utformas så att den enskilde arbetstagaren och arbetsgivaren får ett större inflytande över anställningsavtalet. Folkpartiet hemställer om ett tillkännagivande om den grundläggande synen på arbetsrätten (yrk. 2). Folkpartiet anser att arbetsrätten bör reformeras så att den lagstiftning som gällde under år 1994 åter tillämpas i sin helhet. Detta innebär att möjligheten för företagare att undanta två personer från turordningen bör återinföras. Denna förändring har stor betydelse för småföretagen. En sådan förändring bör träda i kraft den 1 januari 1997 (yrk. 8). Vidare föreslås att vetoreglerna i medbestämmandelagen tas bort (yrk. 9). Reglerna försvårar för mindre företag. Utöver detta föreslås att blockadmöjligheterna mot enmansföretag bör tas bort. Sådana blockader står inte i rimlig proportion till vad man vill uppnå med dessa (yrk. 10). Vidare bör en översyn av skadeståndsreglerna göras eftersom småföretagare drabbas mycket hårt vid bagatellartade fel (yrk. 11). Utöver de föreslagna förändringarna krävs ytterligare åtgärder. Uppdragstagarbegreppet i anställningsskyddslagen bör definieras så att en arbetsgivare kan anlita extern personal utan att ett anställningsförhållande uppstår. Vidare bör reglerna om att en ny arbetsgivare måste överta personal vid företagsfusioner mjukas upp. Slutligen bör arbetstagarorganisationernas tolkningsföreträde begränsas. Medlare bör kunna begära uppskov med varslad stridsåtgärd. Folkpartiet begär ett tillkännagivande om framtida reformer i enlighet med vad som anförts (yrk. 12). Avslutningsvis påtalas att förändringar i arbetsrätten inte är den enda lösningen på arbetslösheten. Företagspolitiken bör reformeras. På lönebildningssidan bör kostnaderna för arbetslösheten i högre grad delas mellan staten och de fackliga organisationerna genom att statsbidragen till arbetslöshetskassorna skärs ned. Folkpartiet begär ett tillkännagivande om reformer för att skapa arbete genom företagande (yrk. 13). Motsvarande yrkanden framförs i de under allmänna motionstiden väckta motionerna A221 (yrk. 19) samt N255 (yrk. 3). Vänsterpartiet anför i motion A3, och i den under allmänna motionstiden väckta motion A716, att det är fel att påstå att en avreglerad arbetsmarknad omedelbart leder till flera arbeten. Ett försämrat anställningsskydd innebär att uppsägningar sker snabbare i en lågkonjunktur och att nyanställningar sker snabbare i en högkonjunktur, dvs. konjunkturförändringar slår igenom kraftigare om arbetsrätten avregleras. En arbetsrätt måste vara långsiktig och stabil för att fungera i såväl konjunkturuppgångar som konjunkturnedgångar och inte leda till att en allt större krets av människor tvingas till osäkrare anställningsformer. Dagens arbetsrättsregler bygger på en arbetsorganisation med stora enheter, ett direkt ägande och en central styrning. Arbetsmarknaden är numera annorlunda. Vid anställningsskyddslagens tillkomst var de flesta tillsvidareanställda. I dag anställs de flesta på viss tid. Arbetstagarbegreppet bör utvidgas. Det nuvarande begreppet har definierats i ett samhälle där tillsvidareanställning var den vanligaste anställningsformen. Genom de förändringar som de nya företags- och anställningsformerna har inneburit är det dags att utvidga arbetstagarbegreppet så att alla löntagare omfattas av arbetsrätten eller att det utvecklas en ny lagstiftning. Det krävs aktiva insatser vad avser kompetensutveckling. Det är viktigt att de anställda ges rätt till utveckling i arbete för att kunna få eller behålla en anställning (anställningsbarhet). Huvuddelen av kompetensutvecklingen måste skapas på arbetsplatserna och rätten till den bör regleras i en lagstiftning. Möjligheterna att anställa på viss tid måste begränsas. Det krävs också att det införs en lagstiftning som garanterar yttrandefriheten för arbetstagare och som inte tillåter att den inskränks i anställningsavtalet. Vänsterpartiet begär i motion A716 (yrk. 1) tillsättande av en parlamentarisk utredning som har att föreslå en förstärkt och utvecklad arbetsrätt i enlighet med vad som anförts. Regeringens förslag innebär en urholkning av arbetsrätten. De lokala avtalen kommer att motverka enhetligheten. Visstidsanställningar kommer att bli den vanligaste anställningsformen. Detta gäller särskilt vid små företag och inom vissa branscher. Regeringens förslag är ett steg tillbaka. Det efterlyses ett förslag som ut- ökar inflytandet för individen och de fackliga organisationerna och som tar upp frågor om demokrati i arbetslivet, yttrandefrihet, kompetensutveckling, effektiva regler kring nya anställningsformer som uthyrning av arbetskraft m.m. Vänsterpartiet hemställer om ett tillkännagivande om behovet av en ny inriktning av arbetsrättslagstiftningen, motion A3 (yrk. 1). Det föreslås i motion A716 (yrk. 3) att möjligheterna till utköp bör begränsas kraftigt och ges formen av ett principförbud. Undantag skall endast få medges om det föreligger särskilda/synnerliga skäl. Även skadestånden bör höjas och bestämmas till en viss procent av arbetsgivarens årsomsättning. En viss del av skadeståndet bör tillfalla staten. För att undvika att föräldralediga samt gravida kvinnor blir sämre behandlade när avtalsturlistor upprättas föreslås i motion A716 (yrk. 4) att avtalsturlistor alltid skall godkännas av central arbetstagarorganisation när föräldralediga eller gravida är berörda. Miljöpartiet de Gröna påpekar i motion A5 att anställningsskyddslagen är en social skyddslagstiftning tillkommen för att ge arbetstagarna en grundläggande trygghet i arbetet och för att skydda arbetstagarna mot godtycke. Regeringens synsätt, som det återspeglas i propositionen, är felaktigt. Det skapas inte långsiktigt några nya arbeten genom försämringar av anställningstryggheten. Däremot kan arbetslöshetens och sysselsättningens förändring över en konjunkturcykel påverkas så att ökade möjligheter till tidsbegränsade anställningar kan förstärka en sysselsättningsökning vid en konjunkturuppgång respektive förstärka en nedgång vid en konjunkturnedgång. En arbetsrätt skall vara långsiktigt och stabil så att den kan tillämpas i såväl konjunkturuppgång som konjunkturnedgång och inte leda till att allt fler tvingas till otrygga anställningsformer. Regeringens förslag är inte någon systematiskt övervägd rättspolitisk linje utan en rad åtgärder av tillfällig, karaktär av vilka några kan anses vara motiverade. Enligt Miljöpartiet bör en översyn göras av arbetsrättens funktion i företag med koncernstruktur (yrk. 1). Vidare bör samspelet mellan arbetsrätten och de socialrättsliga reglerna utredas (yrk. 2). Småföretagare bör ha vissa särregler eftersom de är beroende av nyckelpersoner. Miljöpartiet föreslår i motion A5 (yrk. 3) att företag med högst tio anställda skall få undanta två anställda från turordningsreglerna under förutsättning att lagar som förbjuder könsdiskriminering och föreningsrättskränkning inte kringgås. Miljöpartiet anser att det är viktigt att man får en snar lösning på den problematik som rör distansarbete. Miljöpartiet begär därför ett tillkännagivande om att frågor rörande distansanställdas anställningsskydd m.m. bör prioriteras (yrk. 9). Kristdemokraterna anför i motion A4 att arbetsrätten i Sverige har utformats för det traditionella industrisamhället. I dag organiseras arbetet på ett helt annat sätt. Anställningsformerna varierar. Anställda har större möjlighet att själva planera sitt arbete. Organisationerna har blivit plattare. Det har blivit allt vanligare att delar av arbetstiden är förlagd i hemmet. Det är därför nödvändigt att arbetsrätten anpassas till dagens arbetsmarknad. Förändringarna skall skapa enkelhet i regelverket och ger utrymme för flexibilitet och lokalt anpassade lösningar. Kristdemokraterna anser att det snarast bör beslutas om en ny arbetsrätt och föreslår att riksdagen beslutar om att förändringar i anställningsskyddslagen och medbestämmandelagen i huvudsak i enlighet med de förändringar som infördes år 1994 under fyrpartiregeringens tid. Kristdemokraterna föreslår att möjligheten att undanta två personer från turordningsreglerna återinförs och att riksdagen tillkännager behovet av en förändrad lagstiftning kring turordningsreglerna (yrk. 16 och 17). Vidare föreslås att provanställningstiden förlängs från sex till tolv månader och att regeln i 3 § anställningsskyddslagen som ger arbetstagare över 45 år rätt att tillgodoräkna sig extra anställningstid slopas (yrk. 7 och 11). Kristdemokraterna föreslår också att arbetstagarorganisationernas vetorätt vid entreprenader slopas eftersom dessa begränsar arbetsgivarnas beslutanderätt (yrk. 18). Kristdemokraterna föreslår slutligen att det införs ett förbud mot blockad mot enmansbolag (yrk. 19). Enmansbolag är känsliga för förhållanden utanför bolagets kontroll som påverkar produktionen negativt. Liknande synpunkter framförs i den under allmänna motionstiden väckta motionen A297 (yrk. 14), där det bl.a. föreslås att riksdagen beslutar om en moderniserad arbetsrätt. Vidare föreslås i motionen att visstidsanställning vid arbetsanhopning skall tillåtas upp till två år. Kristdemokraterna föreslår ytterligare förändringar vilka behandlas nedan i samband med behandlingen av de konkreta förslagen i regeringens proposition. Utöver de ovan angivna motionerna har i ett antal enskilda motioner framställts yrkanden som rör mera övergripande synpunkter på arbetsrätten. Flera av dem tar upp frågor om fortsatt översyn av arbetsrätten. Gullan Lindblad m.fl. (m, fp) begär i motion A702 ett tillkännagivande om en fortsatt översyn av arbetsrätten i syfte att göra arbetsmarknaden mer flexibel och ge de nytillträdande på arbetsmarknaden större möjligheter till anställning. Per Bill och Sten Tolgfors (m) instämmer i motion A701 (yrk. 4) i att det behövs en ny flexibel arbetsrätt. Vidare föreslås att det införs en möjlighet att vid sidan av kollektivavtalen teckna civilrättsliga avtal om anställningsförhållandena (yrk. 1). Ola Ström (fp) uppger i motion A717 att han anser att det nuvarande regelsystemet är svårt att överblicka. Han begär därför ett tillkännagivande om en ny arbetsrättskommission (yrk. 1) och att det inrättas en arbetsbalk för arbetsrättslig lagstiftning (yrk. 3). Vidare föreslås att det införs lagstadgade minimilöner (yrk. 2). I motion Fi203 ansluter sig Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) till förslagen om att de arbetsrättsliga reglerna bör återställas till vad som gällde före regeringsskiftet hösten 1994. Vidare upprepas förslaget att arbetsrätten skall bli föremål för vidare utredning (yrk. 10). Karin Pilsäter m.fl. (fp) har i motion A718 (delvis) yrkanden som tar sikte på vissa äldre regler i anställningsskyddslagen. Motionärerna föreslår i likhet med Kristdemokraterna att reglerna om den dubbla beräkningen av anställningstiden för anställda över 45 år skall avskaffas. Vidare föreslås att regeln om åldersföreträde vid lika anställningstid i turordningsbestämmelserna i anställningsskyddslagen tas bort. Flera av motionärerna har framställt yrkanden som rör frågor om rätten att vidta stridsåtgärder. Carl Erik Hedlund (m) hemställer i motion A712 om förslag om förbud mot att sätta företag i blockad i samband med konflikt på arbetsmarknaden eftersom blockader inte kan anses vara förenliga med dagens syn på konfliktlösningar. Sten Tolgfors och Ola Karlsson (m) föreslår i motion A704 att möjligheterna att vidta sympatiåtgärder skall tas bort och att gränsen för skadestånd för olovliga stridsåtgärder höjs. Syftet med de föreslagna förändringarna är att det skall finnas ett grundläggande skydd för enskilda avtalsparter. Kent Olsson och Tom Heyman (m) begär i motion A715 att riksdagen till regeringen tillkännager behovet av ett förslag i syfte att klargöra att varselskyldighet i princip skall gälla även när en stridsåtgärd riktas mot ett fartyg.
Utskottets överväganden Den nu gällande arbetsrättsliga lagstiftningen tillkom i stora delar i början av 1970-talet. Den byggde på då rådande förhållanden på arbetsmarknaden som skiljer sig mot dagens förhållanden. Arbetsmarknaden har därefter genomgått stora strukturella förändringar. Antalet offentliganställda har ökat, medan en kraftig nedgång har skett av antalet anställda inom industrin. Den privata tjänstesektorn och den kommunala verksamheten har ökat. Det har införts nya produktionssystem som ställer krav på omställbarhet och anpassning. Denna förändring har lett till att arbetsgivaren organiserar sin verksamhet i nya former, vilket i sin tur har lett till att arbetskraft ofta anlitas på annat sätt än genom traditionella tillsvidareanställningar. Som exempel på detta kan nämnas inhyrning av arbetskraft, konsulttjänster, projektanställningar, tidsbegränsade anställningar m.m. Förändringarna ställer allt större krav på den enskilde att öka sin kompetens. Vad gäller tidsbegränsat anställda kan noteras att dessa första halvåret 1996 utgjorde ca 13 % av alla anställda. Även den offentliga sektorn har genomgått stora förändringar. Syftet har varit att skapa en mer effektiv, rationell och ändamålsenlig förvaltning på medborgarnas villkor. Förändringarna på arbetsmarknaden har lett till att det uppstått ett behov av att förändra de nuvarande arbetsrättsliga reglerna för att anpassa dem till rådande förhållanden. Detta behov har uppmärksammats av många, men synen på hur omfattande förändringarna skall vara varierar. En omständighet som starkt bidragit till att det uppstått ett behov av en förändring av de arbetsrättsliga reglerna är det förhållandet att arbetslösheten under 1990-talet blivit alltför hög. Reglerna bör därför anpassas så att de stimulerar företag, och då framför allt små företag, att anställa. Utskottet delar regeringens uppfattning att detta bäst uppnås genom regler som underlättar nyanställningar. Vidare anser utskottet att reglerna bör utformas så att de underlättar lokala lösningar. Därigenom ökar möjligheterna till verksamhetsanspassade lösningar och stärks det lokala inflytandet. En förändring av reglerna får dock inte innebära att den enskildes anställningstrygghet hotas. Det är viktigt att den anställde känner trygghet, vilket i sin tur gynnar företagets verksamhet. Trygga villkor för anställda i kombination med verksamhetsanpassade lösningar stimulerar den ekonomiska utvecklingen och därigenom ökar möjligheterna att minska arbetslösheten. Utskottet anser att de förändringsförslag som regeringen lagt fram har betydande fördelar och innebär en nödvändig förändring av anställningsskyddslagen. Genom införandet av den nya visstidsanställningen gynnas småföretagare och det blir lättare för dem att nyanställa. Sistnämnda förhållande är särskilt viktigt eftersom utskottet är av den meningen att det är inom denna sektor de framtida arbetena skapas. Utskottet anser att det är viktigt att kvinnornas ställning på arbetsmarknaden stärks. Regeringens förslag rörande vikariatsanställningar och deltidsanställningar är ett steg i rätt riktning. Utskottet delar inte heller den uppfattning som kommit till uttryck i ett flertal motioner och som innebär att det bör tillsättas en utredning som ser över arbetsrätten. Det kan konstateras att arbetsrätten under 1990-talet har utretts vid ett flertal tillfällen. Någon anledning att i nuläget tillsätta en ny utredning finns därför inte. Utskottet vill dock erinra om att de nu behandlade förändringarna av anställningskyddslagen inte är de enda åtgärder som är aktuella inom det arbetsrättsliga området. Av propositionen framgår bl.a. att det för närvarande pågår en översyn av den nuvarande lagstiftningen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft och att detta arbete skall vara klart den 31 december 1996. Vidare framgår att regeringen i sin proposition 1995/96:125 Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik angett reglering av distansarbete som en av fem prioriterade rättsområden. Enligt utskottets mening bör man inte föregripa resultatet av nämnda åtgärder och i nuläget göra några tillkännagivanden eller lämna några förslag som omfattas av dessa. I ett flertal partimotioner har framställts yrkanden om att återställa arbetsrättslagstiftningen till vad som gällde under år 1994. Vidare har det i ett flertal andra motioner framställts olika yrkanden om förändringar i anställningsskyddslagen. Av utskottets ställningstagande i frågan om behovet av förändring följer att utskottet inte är berett att ställa sig bakom dessa förslag. Utskottet delar inte heller uppfattningen att Arbetsdomstolen skall avskaffas. Utskottet övergår härefter till att beröra frågor som rör lönebildning och konfliktregler enligt medbestämmandelagen. Utskottet, som i sitt betänkande 1995/96:AU1 behandlat motsvarande yrkanden, vill i denna del anföra följande. Regeringen har vid ett flertal tillfällen förklarat att lönebildningen måste förbättras. För att uppnå detta inbjöd regeringen under våren 1996 arbetsmarknadens parter att redovisa sin syn på den framtida lönebildningen. Parterna fick därefter i uppdrag att fram till den 31 mars 1997 gemensamt formulera nödvändiga förändringar av förhandlings- och lönebildningssystemet för att säkerställa en bättre fungerande lönebildning. Utskottet, som förutsätter att parterna i sina överläggningar även kommer att beröra konfliktregler, anser mot bakgrund av nämnda överläggningar att det i nuläget är olämpligt att föreslå förändringar i medbestämmandelagens konfliktregler. Utskottet vill i detta sammanhang ta upp frågan om det bör införas regler om minimilön. Utskottet är av den uppfattningen att det är arbetsmarknadens parter som vid förhandlingar skall bestämma lönenivåerna. En reglering om minimilöner skulle innebära en inskränkning av parternas avtalsrätt. Vad sedan gäller de yrkanden som rör frågor kring skadestånd kan utskottet notera att regeringen i propositionen har uppgett att den återkommer i dessa frågor under våren. Utskottet anser att man bör avvakta detta förslag innan några förändringar föreslås. Utskottet tar i detta sammanhang ta upp de förslag Moderaterna har framfört om genomgripande förändringar av arbetsrätten och om att sätta anställningslagen ur spel för vissa grupper. Utskottet anser att tankarna bakom dessa yrkanden är helt främmande för dagens samhälle. Utskottet tar därför avstånd från Moderaternas förslag i denna del. Med hänsyn till det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna A1 (fp), A2 (m), A3 (v), A4 (kd), A5 (mp), A701 (m), A702 (m, fp), A704 (m), A712 (m), A715 (m), A716 (v), A717 (fp), A718 (fp), A221 (fp), A297 (kd), Fi203 (m) och N255 (fp) i berörda delar.
De enskilda förslagen till lagändringar Utskottet övergår nu till de enskilda förslagen i propositionen.
Lokala kollektivavtal m.m.
Propositionen Förslaget innebär ökade möjligheter att träffa lokala kollektivavtal om avvikelser från anställningsskyddslagens regler. Enligt propositionen skall avvikelser från anställningsskyddslagen genom kollektivavtal få göras i samma utsträckning som i dag. Även från de föreslagna nya reglerna i 5 § andra stycket om vikariat, 5 a § om överenskommen visstidsanställning och 25 a § om företrädesrätt för deltidsanställda till anställning med högre sysselsättningsgrad, skall avvikelser få göras genom kollektivavtal. Beträffande vissa regler slopas dock kravet på att kollektivavtalet skall ha slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation. Dessa är reglerna om tidsbegränsade anställningar i 5-6 §§, turordningsreglerna i 22 § och reglerna om företrädesrätt till återanställning m.m. i 25-27 §§ samt den närmare beräkningen av lön och andra förmåner under uppsägningstid enligt 12 §. Detta gäller under förutsättning att det mellan parterna i andra frågor gäller kollektivavtal på central nivå eller att ett sådant kollektivavtal tillfälligt inte gäller. Med sådant avtal avses även ett s.k. hängavtal, dvs. ett avtal som träffats av en arbetsgivare och en lokal arbetstagarorganisation som hänvisar till vid var tid gällande centrala kollektivavtal som träffas av den centrala arbetstagarorganisationen och någon arbetsgivarorganisation. Enligt regeringen finns det två fördelar med förslaget. Det främjar ordnade förhållanden på arbetsmarknaden därför att kravet på att ett centralt kollek- tivavtal skall gälla uppmuntrar anslutning till de centrala kollektivavtalen om bl.a. allmänna anställningsvillkor. Samtidigt ökar möjligheterna till lokal anpassning av de aktuella lagreglerna. Därutöver föreslås att den regel som föreskriver att en central arbetstagarorganisation skall medge varje enskild uppsägning av äldre arbetstagare som sägs upp genom tillämpning av en s.k. avtalsturlista skall upphävas. Syftet med denna regel var att komma till rätta med en företeelse som innebar att arbetsgivaren och de lokala fackliga organisationerna träffade ett turordningsavtal, som innebar att i första hand de äldsta arbetstagarna sades upp. Arbetstagare som var minst 58 år och tre månader och sades upp på grund av arbetsbrist kunde efter uppsägningen få ersättning från arbetslöshetskassa och därefter vid 60 års ålder förtidspensioneras av arbetsmarknadsskäl. Möjligheten att bevilja förtidspension av arbetsmarknadsskäl avskaffades år 1991. Därför anser regeringen att den aktuella särregleringen bör tas bort. Detta medför vissa följdändringar i främjandelagen, vilket bl.a. innebär att regeringen föreslår att 7 a § i nämnda lag skall slopas.
Motioner Moderata samlingspartiet anser i motion A2 (yrk. 2) att regeringens förslag om lokala kollektivavtal är ett steg i rätt riktning, men förändringen bör vara mer omfattande. Förslaget omfattar inte de hundratusentals företag som inte är bundna av kollektivavtal. Genom den föreslagna konstruktionen finns det risk för att bestämmelsen snarare befäster den nuvarande ordningen på arbetsmarknaden än förändrar den. Det finns en risk för att centrala arbetstagarorganisationer kan spoliera den föreslagna förändringen genom att i sina stadgar ändra beslutsnivån. Enligt Moderaterna finns det inte något skäl för att denna förändring inte skall träda i kraft redan den 1 januari 1997. Något formellt yrkande om ikraftträdandet har Moderaterna emellertid inte framställt. Motsvarande yrkande framställs i motion A277. Folkpartiet liberalerna anser i motion A1 (yrk. 3) att det är bra att det införs en möjlighet att genom lokala kollektivavtal göra avvikelser från anställningsskyddslagen och att de särskilda reglerna i 2 § anställningsskyddslagen om s.k. äldreavgångar tas bort. Folkpartiet anser att det även bör införas en möjlighet för arbetsgivare som inte är bundna av centrala kollektivavtal att träffa lokala avtal om avvikelser från anställningsskyddslagen. Vänsterpartiet är i motion A3 (yrk. 2) kritiskt till förslaget och hävdar att det finns en risk för att man på arbetsplatser med svaga fackliga organisationer kan avtala bort väsentliga delar av anställningsskyddslagen. De lokala fackliga organisationerna kan hamna i utpressningssituationer. Det finns en risk att kvinnor kommer att drabbas negativt av avsteg från lagens turordningsregler. Vänsterpartiet föreslår därför att regeringens förslag i denna del avslås. Vidare föreslås att förslaget om att ta bort de centrala arbetstagarorganisationernas medgivande vid avsteg från turordningsreglerna för arbetstagare som fyllt 57 och ett halvt år avslås (yrk. 3). Genom de förändrade pensionsbestämmelserna har behovet av skydd för dessa grupper ökat påtagligt. Även Kristdemokraterna är i motion A4 kritiska till regeringens förslag eftersom det missgynnar arbetsplatser där det inte finns några kollektivavtal. Kristdemokraterna föreslår att förslaget avslås (yrk. 1). I stället föreslår Krist-demokraterna att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att lokal anpassning av arbetsrätten skall kunna göras på arbetsplatser där kollektivavtal saknas eller där arbetstagarna är oorganiserade (yrk. 2).
Utskottets överväganden Som framgår av den allmänna inledningen anser utskottet att det är viktigt att det skapas förutsättningar på arbetsplatserna för att kunna anpassa anställningsvillkoren efter de lokala förhållandena. Genom den föreslagna förändringen ökar möjligheterna till lokal anpassning. Mot förslaget har riktats invändningar utifrån två skilda utgångspunkter. Enligt den ena innebär förslaget en risk för att anställningskyddet urholkas. Svaga lokala arbetstagarorganisationer kan känna sig tvingade att acceptera omfattande avsteg från lagens regler. Enligt den andra är förslaget otillräckligt eftersom arbetsgivare som inte är bundna av något centralt kollektivavtal inte kommer att ha möjlighet att träffa lokala uppgörelser. I dag finns möjlighet att genom centralt kollektivavtal göra avvikelser från ett stort antal bestämmelser i anställningsskyddslagen. Även lokala överenskommelser om avvikelser från lagen kan bli giltiga. Det kan ske genom att det lokala avtalet i efterhand godkänns av den centrala arbetstagarorganisationen eller genom att den centrala arbetstagarparten överlämnar vissa frågor till reglering på lokal nivå. I propositionen anges att många fackliga organisationer har delegerat rätten att göra avvikelser från lagens regler till den lokala fackliga organisationen. Som anförts i propositionen kan de farhågor som fanns vid lagens tillkomst om missbruk tonas ned. Det finns därför ingen anledning att befara att den nu föreslagna förändringen kommer att medföra en urholkning av det skydd som lagen ger. Utskottet är dock inte berett att gå längre än vad regeringen har föreslagit såvitt avser möjligheten att göra avsteg från anställningsskyddslagens regler genom lokala kollektivavtal. Utskottet delar regeringens uppfattning att en koppling till den centrala nivån bör bibehållas genom ett krav att det mellan parterna i andra frågor gäller eller brukar gälla kollektivavtal på central nivå. Som regeringen har anfört bör en sådan ordning bidra till att skapa ordnade förhållanden på arbetsmarknaden. Utskottet ställer sig bakom förslaget att det inte längre skall fordras godkännande av central arbetstagarorganisation av varje enskild uppsägning av äldre arbetstagare som sägs upp genom tillämpning av en s.k. avtalsturlista. Med hänvisning till det anförda biträder utskottet regeringens förslag i denna del och avstyrker motionerna A1 (fp), A2 (m), A3 (v) och A4 (kd) och A277 (m) i berörda delar.
En bortre gräns för vikariat
Propositionen Upprepade vikariatsanställningar, s.k. rullande vikariat, innebär att en arbetstagare kan arbeta på en arbetsplats under mycket lång tid utan den trygghet som en tillsvidareanställning ger. Detta bör betraktas som ett missförhållande. Arbetsgivarens behov av arbetskraft bör i dessa fall tillgodoses med tillsvidareanställd personal. För att komma till rätta med missförhållandet med upprepade vikariatsanställningar föreslås i propositionen att det införs en regel som innebär att en arbetstagare, som har varit anställd som vikarie under mer än tre år under en femårsperiod, får en tillsvidareanställning. Förslaget innebär att för vissa arbetsgivare kommer det att bli nödvändigt att inrätta en personalreserv för att tillgodose det stadigvarande behovet av vikarier. Lagstiftningen kommer i detta avseende att tvinga fram en viss personalorganisation men problemet med rullande vikariat är så stora att detta måste accepteras. Regeln träffar alla arbetstagarens vikariatsanställningar hos arbetsgivaren under femårsperioden. Dessutom skall arbetstagaren få tillgodoräkna sig vikariatsanställningar hos tidigare arbetsgivare enligt vad som anges i 3 §, t.ex. vid koncernförhållanden och övergång av verksamhet.
Motioner Moderata samlingspartiet anser i motion A2 (yrk. 4) att förslaget missgynnar vikariatsanställda och föreslår därför att det avslås. Genom den ökade byråkratin finns det risk för att vikariatsanställningarna blir färre. Folkpartiet liberalerna föreslår i motion A1 (yrk. 6) att förslaget avslås. Folkpartiet anser att det är viktigt att man gör något åt systemet med upprepade vikariat men risken är att den föreslagna tidsgränsen leder till minskad flexibilitet och ökad byråkrati. Eftersom vikariatsproblemet är störst inom den offentliga sektorn bör man innan en reglering införs ha överläggningar med företrädare för Kommun- respektive Landstingsförbundet. Folkpartiet föreslår i detta sammanhang att regeln i 3 § anställningskyddslagen ändras så att den bara tillämpas i de fall när en anställd ofrivilligt får sluta sin anställning (yrk. 5). Det är enligt partiet inte rimligt att en som slutat sin anställning av fri vilja för exempelvis 15 år sedan skall få räkna med den tidigare anställningen vid en ny anställning hos samma arbetsgivare. Även Karin Pilsäter m.fl. föreslår i motion A718 (delvis) att 3 § anställningsskyddslagen skall ändras så att den bara kan tillämpas i de fall när någon ofrivilligt får sluta sin anställning. Vänsterpartiet anser i motion A3 (yrk. 5) att förslaget är otillräckligt för att komma tillrätta med missförhållandena med rullande vikariat. Genom att kombinera olika visstidsanställningar kan dessa anställningar pågå under en lång tid. Vänsterpartiet föreslår att tidsgränsen för vikariat samt kombinationer av visstidsanställningar skall vara 18 månader. Även Miljöpartiet de Gröna anser i motion A5 (yrk. 5) att det är bra att det görs något åt rullande vikariatanställningar eftersom det är en viktig jämställdhetsfråga. Miljöpartiet anser dock att man måste göra något åt s.k. mixade anställningar. Miljöpartiet föreslår att bestämmelsen utformas så att treårsgränsen skall omfatta alla ?mixade? anställningar. Kristdemokraterna instämmer i motion A4 (yrk. 10) i regeringens uppfattning att rullande vikariat är ett missförhållande. Problemet har dock sin grund i ledighetslagstiftningen. Arbetsgivarna och arbetstagarna bör kunna på frivillig väg minska förekomsten av rullande vikariat. Kristdemokraterna begär ett tillkännagivande i enlighet med motionen (yrk. 9).
Utskottets överväganden Det råder en bred enighet om att rullande vikariatsanställningar är ett stort problem som måste åtgärdas. Däremot finns delade meningar om hur detta problem lämpligen bör lösas. Folkpartiet och Kristdemokraterna förordar att problemet löses på frivillig väg. Utskottet vill med anledning härav erinra om att det under lång tid har förts förhandlingar i denna fråga mellan arbetsmarknadens parter utan resultat. Mot denna bakgrund anser utskottet att den enda framkomliga vägen är lagstiftning. Utskottet anser i likhet med regeringen att man bör skjuta på lagstiftningens ikraftträdande till år 2000. Härigenom får arbetsgivarna god tid på sig att förbereda sig för den nya lagstiftningen, vilket bör reducera de praktiska problem som de nya reglerna kan ge upphov till. Utskottet återkommer till frågan om ikraftträdandet i den fortsatta framställningen. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet anser att man bör begränsa möjligheten för arbetsgivarna att under längre tidsperioder ha arbetstagare med s.k. mixade visstidsanställningar. Med mixade visstidsanställningar avses att en arbetstagare alternerar mellan olika former av tidsbegränsade anställningar. Enligt motionärerna kan en arbetstagare genom att alternera mellan olika visstidsanställningar inneha tidsbegränsade anställningar under en sammanlagd tid som vida överstiger tre år. Det är i och för sig riktigt att en arbetstagare kan alternera mellan olika former av visstidsanställningar. Man får dock inte bortse från att de flesta formerna förutsätter att vissa kriterier är uppfyllda. Enligt utskottets bedömning torde det därför inte bli särskilt vanligt förekommande med visstidsanställningar som sträcker sig över tre år. Utskottet är inte berett att föreslå en sänkning av referensperioden. Utskottet är inte heller berett att föreslå några förändringar i 3 § anställningsskyddslagen. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motionerna A1 (fp), A2 (m), A3 (v), A4 (kd) och A5 (mp) A718 (fp) i berörda delar.
Överenskommen visstidsanställning
Propositionen De möjligheter till visstidsanställning som finns i dag kräver att arbetsgivaren har vissa angivna skäl att anställa någon på viss tid, t.ex. som vikarie, för ett visst angivet projekt, på grund av arbetsanhopning eller på prov. För att stimulera arbetsgivarna att anställa, särskilt de små företagen och de nystartade företagen och verksamheterna, föreslås i propositionen att det införs en möjlighet att anställa på viss tid utan att det krävs några särskilt angivna skäl för detta. Den nya anställningsformen föreslås få beteckningen överenskommen visstidsanställning. Syftet med den nya anställningsformen uppges vara att underlätta nyanställning, vilket anges vara särskilt viktigt i en uppåtgående konjunktur. En vidgad möjlighet till tidsbegränsade anställningar innebär också en ökad flexibilitet för företagen. För att inte den nya anställningsformen skall missbrukas föreslås följande begränsningar. Avtal om överenskommen visstidsanställning får beträffande en och samma arbetstagare omfatta sammanlagt högst tolv månader (maximalt tillåten tid) under tre år (referensperiod). Vidare skall det finnas en begränsning (ett tak) avseende hur många arbetstagare som en arbetsgivare får ha som överenskommet visstidsanställda samtidigt. En arbetsgivare får ha högst fem arbetstagare med överenskommen visstidsanställning samtidigt. För att underlätta och stödja nyföretagandet föreslås en särskild regel som främst tar sikte på nystartade företag. I ett företag som inte tidigare har haft några anställda, oavsett hur länge företaget verkat utan anställda, och som vill börja expandera och anställa får avtal om överenskommen visstidsanställning beträffande en och samma arbetstagare träffas för sammanlagt högst 18 månader under tre år. Arbetsgivaren får utnyttja den regeln tre år från den första anställningen. Det är tillåtet att träffa flera avtal med samma arbetstagare under referensperioden. Ingen avtalsperiod får dock vara kortare än en månad. Träffas avtal om kortare tid gäller avtalet en månad. På samma sätt som gäller för andra visstidsanställningar i dag skall en överenskommen visstidsanställning gälla den tid som avtalats, dvs. upphöra utan föregående uppsägning vid anställningstidens utgång om inte parterna avtalat annat. I dag gäller att avtal om tidsbegränsad anställning som träffats i strid med lagens föreskrifter kan av domstol förklaras gälla tills vidare på talan av arbetstagaren. Detsamma föreslås gälla för den nya anställningsformen. Enligt propositionen är det förhållandena vid avtalstidpunkten som är avgörande vid bedömningen av om ett avtal står i strid med reglerna om överenskommen visstidsanställning. Ett avtal som endast strider mot föreskriften att ingen avtalsperiod får vara kortare än en månad kan dock enligt regeringen inte förklaras gälla tills vidare, eftersom det införs en föreskrift om att ett sådant avtal ändå skall gälla en månad. För den nya anställningsformen skall också gälla samma regler som för de andra visstidsanställningarna enligt 5 § anställningsskyddslagen såvitt avser rätt till besked enligt 15 § om att anställningen inte kommer att fortsätta och företrädesrätt till återanställning enligt 25 §. Referensperioden i dessa sistnämnda bestämmelser, dvs. den tid inom vilken en arbetstagare skall ha varit anställd mer än tolv månader för att ha rätt till besked och företrädesrätt till återanställning, föreslås bli utsträckt från två till tre år. Om tvåårsperioden skulle behållas, skulle nämligen de arbetstagare som först efter två år men inom treårsperioden arbetat sammanlagt mer än tolv månader hos arbetsgivaren ställas utanför rätten att erhålla besked och företrädesrätten till återanställning. Bestämmelsen i 14 § främjandelagen om att länsarbetsnämnden kan förbjuda en arbetsgivare att träffa avtal om tidsbegränsad anställning eller inskränka dennes möjlighet att träffa sådana avtal föreslås bli upphävd eftersom den inte tillämpas i praktiken.
Motioner Moderata samlingspartiet föreslår i motion A2 (yrk. 1) att de tidsmässiga och antalsmässiga begränsningarna utgår eftersom det finns en risk för att den lösning regeringen har valt hämmar den nyanställningspotential som ligger i förslaget. Folkpartiet liberalerna förklarar i motion A1 att det är bra att möjligheterna till visstidsanställning utökas till tolv månader under en treårsperiod. Folkpartiet avvisar att det införs en begränsning av antalet personer som kan erhålla överenskommen visstidsanställning men framställer inget formellt yrkande. Vänsterpartiet föreslår i motion A3 (yrk. 4) att regeringens förslag i denna del avslås. Regeln innebär att en arbetsgivare kan ständigt ha fem anställda med tidsbegränsad anställning utan att motivera varför. Det kan bli svårt att komma åt diskrimineringsfallen. Miljöpartiet de Gröna uttrycker samma farhågor i motion A5 (yrk. 4) men godkänner förslaget om det kompletteras med regler som innebär dels att arbetsgivaren inte kan byta personer på i huvudsak samma arbetsuppgifter, dels att det införs en bortre gräns för alla typer av visstidsanställningar som innebär att det blir otillåtet för en arbetsgivare att undvika spärregeln genom att låta en arbetstagare hoppa mellan olika typer av visstidsanställningar. Kristdemokraterna föreslår i motion A4 (yrk. 3-6) att den maximalt tillåtna tiden för den nya anställningsformen överenskommen visstidsanställning skall vara högst 24 månader, att förslaget om att högst fem personer samtidigt får vara anställda i den nya anställningsformen avslås, att överenskommen visstidsanställning skall ersätta de nuvarande formerna av visstidsanställning och att överenskommen visstidsanställning enligt lag skall gälla vid sidan av kollektivavtalsreglerade anställningsformer. De föreslagna tidsgränserna är för korta för att anställningsformen skall ge någon effekt på arbetsmarknaden. Begränsningarna motverkar syftet att stimulera nyanställningar.
Utskottets överväganden Regeringens förslag innebär att det införs en ny form av tidsbegränsad anställning som väsentligt skiljer sig från övriga tidsbegränsade anställningar. Den nya anställningsformen innebär att en arbetsgivare, utan att ange något särskilt skäl för det, kan anställa en arbetstagare på viss tid. Den kritik som har riktats mot förslaget går i huvudsak ut på att det finns en beaktansvärd risk för att anställningsformen missbrukas och att framför allt kvinnor kommer att drabbas. Farhågor har rests för att vissa arbetsgivare bara kommer att ha överenskommet visstidsanställda i sin verksamhet. I likhet med regeringen anser utskottet att det är en viktig huvudprincip att en anställning skall gälla tills vidare. De nuvarande undantagen gäller framför allt vissa speciella situationer där det naturligen finns behov av att anställa arbetskraft tillfälligt. Den föreslagna formen av tidsbegränsad anställning är inte avsedd att gälla i någon särskild situation. Det enda som fordras är att arbetsgivaren och arbetstagaren är överens om anställningsformen. Det främsta motivet till att införa den nya anställningsformen är att underlätta nyanställningar och då främst i små företag. Detta skäl är således av en annan karaktär än de omständigheter som motiverat övriga visstidsanställningar. Den nu föreslagna förändringen utgör en sådan anpassning som bör leda till nyanställningar. Utskottet godtar därför förslaget om en ny anställningsform. Utskottet utgår ifrån att det stora flertalet arbetsgivare kommer att begagna sig av den nya anställningsformen på ett seriöst sätt. Utskottet är dock medvetet om att det kan finnas en risk för missbruk. Även om denna risk kan vara liten, är det allvarligt när det sker. Mot denna bakgrund bör möjligheten att utnyttja den nya anställningsformen förses med de begränsningar som regeringen har föreslagit. Med hänsyn till att den nya anställningsformen avviker väsentligt från nu gällande principer för tidsbegränsade anställningar anser utskottet att det bör tillsättas en referensgrupp som kontinuerligt skall utvärdera den nya anställningsformen. Referensgruppen skall tillsättas av Arbetsmarknadsdepartementet och bestå av företrädare för arbetsmarknadens parter samt Jämställdhetsombudsmannen. Regeringen skall återkomma till riksdagen inom en treårsperiod och redovisa erfarenheterna av och slutsatserna beträffande den nya anställningsformen. Detta bör ges regeringen till känna. Med det föreslagna tillkännagivandet tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motionerna A1 (fp), A2 (m), A3 (v), A4 (kd) och A5 (mp) i berörda delar.
Uppsägningstiden
Propositionen För att underlätta för äldre arbetstagare som har förlorat sin anställning att finna nytt arbete föreslås att uppsägningstiden sätts i relation till anställningstidens längd och inte till arbetstagarens ålder. Liksom tidigare skall en minsta uppsägningstid om en månad gälla för både arbetsgivare och arbetstagare. Därefter skall det ske en ökning av den minsta uppsägningstiden vid uppsägning från arbetsgivarens sida med början då arbetstagaren varit anställd i två år. Uppsägningstiden föreslås då vara två månader för att sedan förlängas med en månad för varje tvåårsperiod som arbetstagaren varit anställd till sex månader vid en anställningstid på minst tio år.
Motioner Miljöpartiet de Gröna påpekar i motion A5 (yrk. 6) att den föreslagna regeln kan leda till att rörligheten på arbetsmarknaden minskar. För att motverka detta föreslås att det införs en dispositiv lagregel som innebär en rätt till tjänstledighet för att pröva ett annat arbete.
Utskottets överväganden Den förändring som regeringen föreslår är enligt utskottets mening välmotiverat. Utskottet är inte berett att i detta sammanhang föreslå att det införs en lagreglerad rätt till tjänstledighet för att pröva annat arbete. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motionen A5 (mp) i berörd del.
Företrädesrätt till återanställning
Propositionen I propositionen anges att motivet bakom företrädesrättsreglerna är att arbetsgivaren inte skall kunna sätta trygghetsreglerna ur spel genom att säga upp på grund av arbetsbrist och därefter nyanställa personal. Det har ansetts rättvist och rimligt att en arbetsgivare som har sagt upp arbetstagare i en nedåtgående konjunktur bör vara skyldig att anställa dessa arbetstagare på nytt om det blir aktuellt att inom en viss tid utöka personalstyrkan. Enligt regeringen finns det en risk att den nuvarande tiden för företrädesrätt inom ett år från den dag då anställningen upphörde medför att många arbetsgivare avvaktar för länge med nyanställningar. Med hänsyn till den höga arbetslöshet som för närvarande finns bör stimulans ges till arbetsgivarna att anställa snarast möjligt. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att den tid under vilken företrädesrätt till återanställning gäller förkortas från ett år till nio månader. Härigenom bör nyanställningar kunna påskyndas och flexibiliteten på arbetsmarknaden öka, enligt regeringen. Som angetts ovan föreslås i propositionen därutöver att den tid inom vilken en arbetstagare skall ha varit anställd mer än tolv månader för att ha företrädesrätt till återanställning utsträcks från två till tre år. Företrädesrätten skall inte gälla för den arbetstagare som har uppnått de maximalt tillåtna tidsgränserna enligt 5 och 5 a §§ avseende arbetsanhopningsanställning och överenskommen visstidsanställning om arbetsgivaren på nytt avser att använda motsvarande anställningsform.
Motioner Moderata samlingspartiet föreslår i motion A2 (yrk. 5) att reglerna om företrädesrätt till återanställning antingen avvecklas helt eller utformas på ett sådant sätt att tiderna reduceras avsevärt. Härigenom erhåller flera anställning. Undersökningar om sökbenägenhet visar dessutom att förmånliga regler om företrädesrätt till återanställning påverkar sökaktiviteten negativt. Folkpartiet liberalerna stöder i motion A1 (yrk. 7) förslaget men vill ha ett tillkännagivande om behovet av en uppföljning av förändringen såvitt avser frågan hur regelförändringarna slår mot föräldralediga kvinnor. Vänsterpartiet anser i motion A3 (yrk. 6) att förkortningen av tiden under vilken företrädesrätten gäller till nio månader innebär att skyddet urholkas. Den föreslagna förändringen innebär att många föräldralediga i praktiken förlorar möjligheten att utnyttja sin företrädesrätt. Företrädesrätten hindrar inte nyanställningar utan endast arbetsgivare från att nyanställa andra än dem som tidigare arbetat i företaget. Vänsterpartiet föreslår att regeringens förslag i denna del avslås. Även Miljöpartiet de Gröna yrkar i motion A5 (yrk. 7) att förslaget avslås. Miljöpartiet påtalar att den föreslagna ändringen kommer att slå särskilt hårt mot föräldralediga kvinnor, särskilt om man samtidigt utökar möjligheterna till kortare visstidsanställningar. Kristdemokraterna föreslår i motion A4 (yrk. 13) att den tid under vilken företrädesrätten skall gälla förkortas från dagens tolv månader till sex månader. Vidare motsätter sig partiet förslaget om förlängd referenstid (yrk. 8).
Utskottets överväganden Enligt utskottets mening är återanställningsrätten en viktig del av anställningsskyddet. Syftet med att förkorta den tid under vilken återanställningsrätten gäller är att påskynda nyanställningar. Detta syfte måste vägas mot den enskildes behov av skydd. Enligt utskottets bedömning är den föreslagna tiden om nio månader en lämplig avvägning mellan arbetstagarens och arbetsgivarens befogade intressen. Vad avser förlängningen av referenstiden godtar utskottet de skäl för förslaget som regeringen har angett. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag vad gäller återanställningsrätten. Vad sedan gäller frågan om behovet av en uppföljning hur regeln slår mot föräldralediga är utskottet inte berett att i nuläget ställa sig bakom ett sådant tillkännagivande. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna A1 (fp), A2 (m), A3 (v), A4 (kd) och A5 (mp) i berörda delar.
Företrädesrätt för deltidsanställda
Propositionen I propositionen anförs att det inom många branscher sedan gammalt förekommer att en stor del av arbetstagarna är anställda på deltid. Ofta gäller det kvinnor. En stor del av de deltidsanställda vill ha ett högre arbetstidsmått. Dessa arbetstagare har hittills i många fall klarat sin försörjning genom utfyllnad från arbetslöshetskassa. Denna möjlighet begränsades under förra året. Regeringen anser att det är angeläget att det skapas förutsättningar för att en arbetstagare skall kunna få en sammanlagd arbetstid som motsvarar dennes önskemål. Enligt regeringen bör anställning på heltid eftersträvas. Regeringen föreslår att arbetstagare som har deltidsanställning skall ha företrädesrätt till en anställning med högre sysselsättningsgrad, dock högst heltid. För att en deltidsanställd skall ha företrädesrätt skall tre krav vara uppfyllda. För det första skall en anmälan av arbetstagare till arbetsgivaren ha gjorts. För det andra skall arbetsgivarens aktuella behov av arbetskraft tillgodoses genom att arbetstagaren får ökad arbetstid. För det tredje skall arbetstagaren ha tillräckliga kvalifikationer för de nya arbetsuppgifterna. När det gäller det tredje kravet uttalas att begreppet tillräckliga kvalifikationer skall ha samma innebörd som i 25 §. Vidare anges att om heltidsanställningen innehåller samma arbetsuppgifter som deltidsanställningen får det antas att arbetstagaren i normalfallet har sådana kvalifikationer. Enligt propositionen skall arbetsgivaren ha bevisbördan för ett påstående att en arbetstagare inte har tillräckliga kvalifikationer. Företrädesrätten är begränsad till den driftsenhet där arbetstagaren varit sysselsatt på deltid. Däremot är den inte begränsad till det egna kollektivavtalsområdet. Företrädesrätten för deltidsanställda gäller före en tidigare anställds anspråk på företrädesrätt till återanställning men efter omplaceringar som görs som ett alternativ till uppsägningar. Företrädesrätten för deltidsanställda skall inte gälla om återanställningen strider mot reglerna om anställning för tillfällig arbetsanhopning eller överenskommen visstidsanställning. Om flera arbetstagare har företrädesrätt enligt den nya bestämmelsen har arbetstagare med längre anställningstid företräde framför arbetstagare med kortare anställningstid. Vid lika anställningstid ger högre ålder företräde.
Motioner Moderata samlingspartiet är avvisande till regeringens förslag och yrkar i motion A2 (yrk. 6) att förslaget avslås. I likhet med de föreslagna reglerna avseende vikariatsanställningar riskerar den föreslagna företrädesrättsregeln att hämma flexibiliteten. Regeln kan leda till en direkt styrning av rekryteringen och till att tillväxten hämmas. Vänsterpartiet uppger i motion A3 att man är positiv till förslaget men att vissa förstärkningar behövs. Vänsterpartiet föreslår att deltidsanställdas företrädesrätt till högre sysselsättningsgrad skall gälla arbetsgivarens samtliga enheter på orten, dvs. företrädesrätten skall inte vara begränsad till den egna driftsenheten (yrk. 7). Vidare föreslås att arbetsgivare skall utbilda deltidsanställda så att deras önskemål om högre sysselsättningsgrad kan tillgodoses (yrk. 8). Slutligen föreslås att arbetsgivare skall organisera arbetet så att deltidsanställdas önskemål om högre sysselsättningsgrad tillgodoses såvida det inte leder till påtaglig störning av verksamheten (yrk. 9). Motsvarande yrkanden har framställts i motion A716 (yrk. 2). Miljöpartiet de Gröna anser att förslaget är ett värdefullt tillskott till de arbetsrättsliga reglerna. Miljöpartiet konstaterar i motion A5 (yrk. 8) att företrädesrätten för deltidsanställda blir svagare än företrädesrätten enligt 25 § anställningsskyddslagen. Miljöpartiet föreslår att den förra regeln stärks på så sätt att det blir en rättighet för de deltidsanställda att få företräde till en vakant tjänst. Kristdemokraterna yrkar i motion A4 (yrk. 14) att förslaget avslås. I stället för stelbenthet och tvingande regler krävs större flexibilitet. Förslaget minskar flexibiliteten vad gäller rekrytering. Arbetsgivare och arbetstagare bör vara lyhörda för varandras behov vad gäller arbetstid. En arbetsmarknad med sund konkurrens löser bäst denna problematik. Kristdemokraterna begär ett tillkännagivande om vad som sålunda har anförts (yrk. 15). Inger Segelström m.fl. (s) föreslår i motion A814 att de föreslagna förändringarna i arbetsrätten som syftar till att ge deltidsanställda rätt till utökad arbetstid och ge vikariatsanställda rätt till fast anställning särskilt följs upp och utvärderas såvitt gäller kvinnors arbetsförhållanden (yrk. 2).
Utskottets överväganden Enligt utskottets mening är det viktigt att en deltidsanställd ges möjlighet att erhålla den arbetstid han eller hon önskar. Därför anser utskottet, i likhet med regeringen, att det är angeläget att det skapas förutsättningar för detta. På samma sätt som har gällt för vikariat har man försökt att på frivillig väg lösa frågan om de deltidsanställdas arbetsutbud, men utan resultat. Mot denna bakgrund framstår lagstiftning som den enda lösningen. Även i detta fall måste en avvägning göras mellan motstående intressen. Som regeringen utformat förslaget förefaller det vara väl avvägt. Det har invänts från Vänsterpartiet och Miljöpartiet att företrädesrätten för en deltidsanställd blir svagare än företrädesrätten för en uppsagd arbetstagare därför att företrädesrätten i det förra fallet skall gälla enbart den egna driftsenheten medan företrädesrätten i det senare fallet kan på begäran av arbetstagarorganisation utsträckas till att gälla samtliga arbetsgivarens driftsenheter på orten. Mot detta vill utskottet påpeka dels att den som har företrädesrätt enligt 25 § anställningsskyddslagen saknar anställning, dels att en deltidsanställds företrädesrätt gäller före en tidigare anställds företrädesrätt. Utskottet biträder regeringens förslag och avstyrker motionerna A2 (m), A3 (v), A4 (kd) och A5 (mp) i berörda delar. Vad gäller frågan om en uppföljning och utvärdering av de nya reglerna avseende vikariatsanställningar och deltidsanställningar kan utskottet instämma i att det kan finnas behov av en sådan utvärdering. Utskottet förutsätter emellertid att fortlöpande uppföljningar görs i Arbetsmarknadsdepartementet och biträder därför inte yrkandet om ett sådant tillkännagivande. Med hänsyn till det anförda avstyrks motion A814 (s).
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Propositionen Reglerna om avsteg från anställningsskyddslagen genom lokala kollektivavtal skall träda i kraft den 1 juli 1997. Parterna får härigenom tid på sig att anpassa sig till den nya regeln. Regeln om tidsgräns för vikariat skall träda i kraft den 1 januari 2000. Övriga ändringar skall träda i kraft den 1 januari 1997. För anställningsavtal som har ingåtts före den 1 januari 1997 gäller 11 §, dvs. bestämmelserna om uppsägningstid, i sin äldre lydelse. Detta innebär att de äldre reglerna om uppsägningstid kan komma att gälla under mycket lång tid. För den som har förvärvat företrädesrätt till återanställning enligt 25 § före den 1 januari 1997 gäller äldre bestämmelser. Vid tillämpning av bestämmelserna om anställningstid i 15 § första stycket och 25 § första stycket bortses från anställningstid före den 1 januari 1995. Detta innebär att den som har fått lämna sin anställning före den 1 januari 1997 utan att ha företrädesrätt till återanställning inte har rätt till besked eller företrädesrätt till återanställning till följd av att kvalifikationsperioden utsträcks till tre år.
Motioner Kristdemokraterna påpekar i motion A4 (yrk. 12) att det efter den 1 januari 1997 kommer att finnas två parallella system för beräkning av uppsägningstid vilket leder till problem i den praktiska handläggningen. Kristdemokraterna begär ett tillkännagivande om ett förslag på hur övergångsproblematiken med två parallella system skall lösas.
Utskottets överväganden Vad gäller den fråga som Kristdemokraterna tar upp avseende övergångsbestämmelserna vill utskottet anföra följande. Det är inte ovanligt att det till följd av lagändringar gäller två parallella regelsystem under en ibland mycket lång övergångstid. Den eventuella praktiska olägenhet som följer av detta måste ställas mot olägenheten att ny lagstiftning griper in och påverkar bestående förhållanden till den enskildes nackdel. Utskottet anser att regeringen valt en lämplig lösning. På grund av det anförda avser utskottet inte att föreslå något tillkännagivande i enlighet med yrkandet. Med tillstyrkande av regeringens förslag avstyrker utskottet motion A4 (kd) i berörd del.
Förslagen i övrigt Utskottet har ingen erinran mot lagförslaget i övrigt.
Främjandelagen Utskottet ställer sig bakom de förändringar regeringen föreslagit i främjandelagen. Riksdagen bör, enligt utskottet, anta dessa.
Övriga arbetsrättsliga frågor
Motioner Moderata samlingspartiet anser i motion A2 att Sveriges regering bör i EU verka för att unionens regelverk på det arbetsrättsliga planet bör begränsas till vad som kan motiveras från strikt hälso- och säkerhetsrelaterade utgångspunkter och som har till syfte att inget land skall kunna skaffa sig konkurrensfördelar genom orimliga säkerhets- och/eller hälsoregler. Moderaterna begär (yrk. 12) ett tillkännagivande i enlighet med vad som anförts i motionen om den svenska arbetsrättsliga hållningen i EU. Liknande yrkande återfinns i motion A277. Vänsterpartiet begär i motion A716 (yrk. 6) ett tillkännagivande om nödvändigheten att senast under år 1998 införa en lag som reglerar medicinska kontroller i arbetslivet. I avvaktan på denna lag skall riksdagen ge regeringen i uppdrag att presentera en lag som innebär att det krävs kollektivavtal för att få använda sig av medicinska kontroller i arbetslivet. Kristdemokraterna påpekar i motion A4 (yrk. 20) att konkurrens mellan olika arbetsförmedlingsverksamheter är en välkommen utveckling som kan öka effektiviteten inom området och leda till nyanställningar. En eventuell begränsning av konkurrensen kan inte accepteras. Kristdemokraterna begär därför ett tillkännagivande i enlighet med vad som anförts. Kenth Skårvik m.fl. (fp) begär i motion T214 (yrk. 19) ett tillkännagivande om ett förslag om avveckling av stuverimonopolet. Som ett led i denna avveckling föreslås att ILO-konventionen nr 137 om hamnarbete sägs upp. Anders Ygeman och Lars U Granberg (s) föreslår i motion A722 att medbestämmandelagen skärps så att det krävs av företagen att de sluter medbestämmandeavtal och upprättar demokratiseringsplaner. Genom medbestämmandeavtalen kan arbetsgivarna och de lokala fackliga organisationerna tillsammans utveckla det demokratiska inflytandet över arbetet. Vidare bör lagen om styrelserepresentation förändras så att löntagarnas representation förbättras. Sverige bör genom EU och andra internationella fora verka för regleringar om förbättrat inflytande för de anställda i de transnationella företagen.
Utskottets överväganden I frågan om vilket förhållningssätt Sverige skall ha gentemot EU delar inte utskottet den som innebär att den svenska regeringen skall verka för att unionens regelverk på det arbetsrättsliga området begränsas till vad som kan motiveras från strikt hälso- och/eller säkerhetsrelaterade utgångspunkter. En sådan begränsning skulle enligt utskottets mening motverka en värdefull utveckling av EU:s regelverk. Utskottet avstyrker därför motion A2 (m) och A277 (m) i berörda delar. Frågor som rör medicinska undersökningar i arbetslivet har nyligen varit föremål för utredning. Utredningen om medicinska undersökningar i arbetslivet presenterade den 29 april 1996 ett betänkande, Medicinska undersökningar i arbetslivet (SOU 1996:63). Betänkandet bereds för närvarande inom regeringskansliet. Utskottet vill inte föregripa denna beredning och avstyrker därför motion A716 (v) i berörda delar. Den nuvarande lagstiftningen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft är under översyn. En särskild utredare tillsattes sommaren 1996. Utredningen skall vara klar senast den 31 december 1996. Kristdemokraterna har begärt ett särskilt tillkännagivande med anledning av denna utredning. Utskottet anser inte att det finns skäl att föregripa utredningens arbete och biträder därför inte tillkännagivandet. Motion A4 (kd) i berörd del avstyrks. Vad avser förslaget om att stuverimonopolet bör avvecklas och att ILO- konventionen nr 137 om hamnarbete som ett led i denna avveckling bör sägas upp, hänvisas till att denna fråga behandlades av utskottet våren 1996 (bet. 1995/96:AU3). Utskottet konstaterade då att frågan även hade väckts i regeringskansliet och att den hade hänskjutits till svenska ILO-kommittén. ILO-kommittén har behandlat frågan under våren 1996. För att konventionen inte skulle fortsätta att gälla skulle krävas att Sverige senast den 24 juli 1996 sade upp den. Någon uppsägning av konventionen har inte skett, varför Sverige kommer vara bundet av konventionen i ytterligare tio år. Vad sedan gäller den allmänna frågan om att stuverimonopolet bör avvecklas vill utskottet på föreliggande material inte ta ställning i frågan. Sammanfattningsvis avstyrker utskottet motion T214 (fp) i berörda delar. Vad gäller frågan om att medbestämmandelagen skall skärpas så att det krävs av företagen att de sluter medbestämmandeavtal och upprättar demokratiseringsplaner anser utskottet att det i nuläget inte finns skäl att skärpa medbestämmandelagen i dessa avseenden. Utskottet anlägger samma synsätt på frågan om en förändring av lagen om styrelserepresentation. Vad slutligen gäller frågan om att Sverige skall verka för förbättrat inflytande för anställda i de transnationella företagen vill utskottet erinra om lagen (1996:359) om europeiska företagsråd, som trädde i kraft den 22 september 1996. Syftet med lagen är att ge arbetstagare i vissa större företag eller företagsgrupper med gränsöverskridande verksamhet möjlighet till information och samråd med den centrala ledningen för företaget eller företagsgruppen. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A722 (s).
Diskriminering i arbetslivet I ett flertal motioner har det framställts krav på att de nuvarande reglerna om etnisk diskriminering skall ses över. Dessa är motionerna A226 av Juan Fonseca (s), A706 av Rose-Marie Frebran och Dan Ericsson (kd), A716 (yrk. 7) Gudrun Schyman m.fl. (v), Sf632 (yrk. 8 och 9) av Ingrid Skeppstedt m.fl. (c) och Sf633 av Yvonne Ruwaida (mp). Juan Fonseca (s) anser i motion A225 (yrk. 1-2) att det finns ett behov av lagstiftning mot diskriminering av homosexuella i arbetslivet. Utskottet har vid kontakter med Arbetsmarknadsdepartementet och Inrikesdepartementet upplysts om att frågorna om etnisk diskriminering och diskriminering av homosexuella i arbetslivet för närvarande bereds inom regeringskansliet. Utskottet, som inte vill föregripa denna beredning, avstyrker ovanstående motioner.
Hemställan
1. beträffande återgång till 1994 års regler m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A1 yrkandena 1, 4 och 8-10, 1996/97:A2 yrkande 7, 1996/97:A4 yrkandena 7, 17, 18 och 19, 1996/97:A221 yrkande 19, 1996/97:A277 yrkande 7, 1996/97:A297 yrkande 14 i motsvarande del, 1996/97:Fi203 yrkande 10 i motsvarande del och 1996/97:N255 yrkande 3, res. 1 (m, fp, kd) 2. beträffande den framtida arbetsrätten att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A1 yrkandena 2, 12 och 13, 1996/97:A2 yrkandena 3 och 8, 1996/97:A3 yrkande 1, 1996/97:A4 yrkandena 11 och 16, 1996/97:A5 yrkandena 1-3 och 9, 1996/97:A277 yrkandena 5 och 9, 1996/97:A297 yrkande 14 i motsvarande del, 1996/97:A701 yrkandena 1 och 4, 1996/97:A702, 1996/97:A716 yrkandena 1, 3 och 4, 1996/97:A717 yrkandena 1 och 3, 1996/97:A718 i motsvarande del och 1996/97:Fi203 yrkande 10 i motsvarande del, res. 2 (v) res. 3 (mp) 3. beträffande nyanställningar från 1.1.1997 att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A2 yrkande 11 och 1996/97:A277 yrkande 6, res. 4 (m)
4. beträffande turordningsregler att riksdagen avslår motionen 1996/97:A718 i motsvarande del,
5. beträffande konfliktregler att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A2 yrkandena 9 och 10, 1996/97:A704, 1996/97:A712 och 1996/97:A715,
6. beträffande minimilöner att riksdagen avslår motion 1996/97:A717 yrkande 2,
7. beträffande utredning om skadestånd att riksdagen avslår motion 1996/97:A1 yrkande 11, res. 5 (fp)
8. beträffande vidgad möjlighet att träffa lokala avtal att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A1 yrkande 3, 1996/97:A2 yrkande 2, 1996/97:A4 yrkandena 1 och 2 samt 1996/97:A277 yrkande 8, res. 6 (m, fp, kd)
9. beträffande lagbestämmelsen om reglernas dispositivitet m.m. att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på motion 1996/97:A3 yrkandena 2 och 3 antar det i propositionen framlagda förslaget till i lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd såvitt avser 2 §, res. 7 (v)
10. beträffande beräkning av anställningstid för den som slutat frivilligt att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A1 yrkande 5 och 1996/97:A718 i motsvarande del, res. 8 (fp)
11. beträffande tidsgräns för vikariatsanställning att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på motionerna 1996/97:A1 yrkande 6, 1996/97:A2 yrkande 4 och 1996/97:A4 yrkande 9 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd såvitt avser 5 §, res. 9 (m, fp, kd)
12. beträffande ytterligare begränsning av vikariatsanställning m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A3 yrkande 5 och 1996/97:A5 yrkande 5, res. 10 (v) res. 11 (mp)
13. beträffande rullande vikariat att riksdagen avslår motion 1996/97:A4 yrkande 10,
14. beträffande förutsättningar för överenskommen visstidsanställning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A2 yrkande 1, 1996/97:A4 yrkandena 3-6 och 1996/97:A5 yrkande 4, res. 12 (m) res. 13 (mp) res. 14 (kd)
15. beträffande lagbestämmelsen om överenskommen visstidsanställning att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på motion 1996/97:A3 yrkande 4 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd såvitt avser 5 a §, res. 15 (v) 16. beträffande referensgrupp att riksdagen sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utvärdering, res. 16 (m, fp, kd)
17. beträffande rätt till tjänstledighet för att pröva annat arbete att riksdagen avslår motion 1996/97:A5 yrkande 6, res. 17 (mp)
18. beträffande förutsättningar för rätt till återanställning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A2 yrkande 5 och 1996/97:A4 yrkandena 8 och 13, res. 18 (m) res. 19 (kd)
19. beträffande lagbestämmelsen om företrädesrätt till återanställning att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på motionerna 1996/97:A3 yrkande 6 och 1996/97:A5 yrkande 7 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd såvitt avser 25 §, res. 20 (v) res. 21 (mp)
20. beträffande konsekvenser av förkortad tid för företrädesrätt till återanställning att riksdagen avslår motion 1996/97:A1 yrkande 7, res. 22 (fp)
21. beträffande företrädesrätt för deltidsanställda att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på motionerna 1996/97:A2 yrkande 6 och 1996/97:A4 yrkandena 14 och 15 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd såvitt avser 25 a §, res. 23 (m) res. 24 (kd)
22. beträffande förstärkta rättigheter för deltidsanställda att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A3 yrkandena 7-9, 1996/97:A5 yrkande 8 och 1996/97:A716 yrkande 2, res. 25 (v) res. 26 (mp)
23. beträffande utvärdering av konsekvenserna av vikariats- och deltidsreglerna att riksdagen avslår motion 1996/97:A814 yrkande 2,
24. beträffande övergångsproblem med parallella regler för uppsägningstid att riksdagen avslår motion 1996/97:A4 yrkande 12, res. 27 (kd)
25. beträffande lagförslaget i övrigt att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,
26. beträffande förändringar i främjandelagen att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1974:13) om anställningsfrämjande åtgärder,
27. beträffande Sveriges hållning till EU att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A2 yrkande 12 och 1996/97:A277 yrkande 10, res. 28 (m)
28. beträffande medicinska kontroller i arbetslivet att riksdagen avslår motion 1996/97:A716 yrkande 6, res. 29 (v)
29. beträffande privata arbetsförmedlingar att riksdagen avslår motion 1996/97:A4 yrkande 20, res. 30 (m, fp, kd)
30. beträffande ILO-konventionen 137 att riksdagen avslår motion 1996/97:T214 yrkande 19, res. 31 (m)
31. beträffande medbestämmandeavtal m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:A722,
32. beträffande lagen mot etnisk diskriminering att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A226, 1996/97:A706, 1996/97:A716 yrkande 7, 1996/97:Sf632 yrkandena 8 och 9 samt 1996/97:Sf633 yrkande 11, res. 32 (mp)
33. beträffande diskriminering av homosexuella att riksdagen avslår motion 1996/97:A225.
Stockholm den 3 december 1996 På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Hans Andersson (v), Kristina Zakrisson (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp) och Dan Ericsson (kd).
Reservationer
1. Återgång till 1994 års regler m.m. (mom. 1) Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m) och Dan Ericsson (kd) anser dels att utskottets yttrande under rubriken Allmän inriktning av arbetsrätten bort ha följande lydelse: I takt med förändringar på såväl arbetsmarknaden som i samhället i stort har behovet av förändringar också i arbetsrätten gjort sig gällande. Arbetsrätten i Sverige utformades för det traditionella industrisamhället. I dag organiseras arbetet på ett helt annat sätt. Anställningsformerna varierar. Förändringarna på arbetsmarknaden har lett till ökade krav på att förnya den nuvarande arbetsrättslagstiftningen. Erfarenheterna har visat att de nuvarande reglerna har skapat en formaliserad samarbetsform och en byråkratisk beslutsprocess. De kollektivavtal som har träffats förändrar i grunden inte detta förhållande. Vidare kan konstateras att regelverket är omfattande, svåröverskådligt, detaljerat och komplicerat. Det nuvarande regelverket medger inte att man i tillräckligt hög grad ute på arbetsplatserna kan träffa överenskommelser om anpassningar av anställningsvillkoren till de lokala förhållanden som råder där. Detta motverkar en gynnsam företagsutveckling. Denna brist på flexibilitet i regelsystemet kan på mindre arbetsplatser vara ett stort problem och hämma företagens möjligheter att expandera. Bristerna i det nuvarande systemet leder till att företagarna tvekar att anställa ny personal, vilket är särskilt påtagligt i de små och medelstora företag. Det sistnämnda är mycket allvarligt. Om det skall vara möjligt att minska arbetslösheten måste flera arbeten skapas i de små och medelstora företagen som utgör merparten av alla företag i Sverige. Den nuvarande anställningsskyddslagen motverkar rörligheten på arbetsmarknaden och skapar inlåsningseffekter. Reglerna i anställningsskyddslagen kan innebära att det blir svårare att komma in på arbetsmarknaden för dem som har problem att få arbete. Detta drabbar särskilt ungdomar. För att komma till rätta med dessa problem måste arbetsrättslagstiftningen förändras och moderniseras. Det förslag som regeringen har lagt fram innebär inga större förändringar av arbetsrätten och är därför inte anpassat till dagens och framtidens arbetsmarknad. Problemen kvarstår alltjämt. Det bör snarast tillsättas en parlamentarisk utredning som får i uppdrag att utarbeta en modern arbetsrätt som är anpassad för 2000-talet. Detta innebär att lagstiftningen bör utformas på ett sådant sätt att flexibla lösningar uppmuntras. Den bör även utformas så att överenskommelser kan träffas på samtliga arbetsplatser oavsett om arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal eller inte. Utredningen bör även beakta de arbetsrättsliga reglernas inverkan på lönebildningen. Konfliktreglerna bör ses över i syfte att åstadkomma en god balans mellan parterna. I avvaktan på en mer generell modernisering av den arbetsrättsliga lagstiftningen bör den arbetsrättsliga reglering som infördes av fyrpartiregeringen och som gällde under år 1994 snarast återinföras. Därigenom underlättas provanställningar och tidsbegränsade anställningar vid arbetsanhopning. Turordningsreglerna blir mindre rigida. Genom att vetoreglerna i medbestämmandelagen slopas underlättas entreprenader samtidigt som stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag förbjuds. Regeringen bör skyndsamt återkomma med erforderliga lagförslag. Utskottets ställningstagande innebär att motionerna A1, A2, A4, A221, A277, A297, Fi203 och N255 tillstyrks, i förekommande fall i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande återgång till 1994 års regler m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A1 yrkandena 1, 4 och 8-10, 1996/97:A2 yrkande 7, 1996/97:A4 yrkandena 7 och 17-19, 1996/97:A221 yrkande 19, 1996/97:A277 yrkande 7, 1996/97: A297 yrkande 14 i motsvarande del, 1996/97:Fi203 yrkande 10 i motsvarande del och 1996/97:N255 yrkande 3 som sin mening ger till känna vad utskottet anfört,
2. Den framtida arbetsrätten (mom. 2) Hans Andersson (v) anser dels att utskottets yttrande under rubriken Allmän inriktning av arbetsrätten bort ha följande lydelse: Den nu gällande arbetsrättslagstiftningen tillkom i stora delar på 1970-talet och återspeglar dåtidens arbetsmarknad. Den bygger på en arbetsorganisation med stora enheter, ett direkt ägande och en central styrning. Arbetsmarknaden är nu helt annorlunda. Industrin har utvecklat nya former för indirekt ägande via nätverk och koncernbildningar. På arbetsplatserna har arbetsorganisationen brutits ned till mindre enheter med ett visst budgetansvar. Samtidigt kan den centrala styrningen vid budgetbesluten finnas i styrelserummen långt utanför Sveriges gränser världen runt. Även inom den offentliga sektorn har nya former av verksamheter vuxit fram. Många verksamheter har bolagiserats eller lagts ut på entreprenad. Parallellt med denna förändring pågår en snabb teknisk utveckling. Informations- och kommunikationsteknologin får allt större betydelse och kunskapsinnehållet i produktionen stiger. Vid anställningsskyddslagens tillkomst var majoriteten av landets arbetstagare tillsvidareanställda. I dag går utvecklingen åt ett annat håll. Nya företags- och anställningsformer etableras på arbetsmarknaden. Mer än 75 % av de som anställdes under första halvåret 1996 anställdes på begränsad tid. Bland unga kvinnor är tidsbegränsade anställningar snart den vanligaste anställningsformen. De förändringar som har skett på arbetsmarknaden innebär att det krävs en utvidgning av den nuvarande lagstiftningen. Det förändringar som behövs framgår av följande. Arbetstagarbegreppet måste utvidgas eftersom det i dag finns grupper av löntagare som inte omfattas av begreppet. Som exempel kan nämnas konsulter eller uppdragstagare. En utvidgning av arbetstagarbegreppet är nödvändig eftersom dessa grupper inte erhåller det skydd som den arbetsrättsliga lagstiftningen ger. De omfattas inte heller av väsentliga delar av den socialrättsliga lagstiftningen. Det krävs också en förnyelse av demokratin i arbetslivet. Den nuvarande medbestämmandelagen bör ersättas av en ny inflytandelag som tydliggör individens behov av inflytande över sin egen arbetssituation, arbetsinnehåll och planering av arbetet. Den bör även fylla kollektivets behov av inflytande över budgetbeslut och långsiktig strategisk planering när det gäller investeringar, bemanning, kompetensutveckling, arbetsorganisation m.m. En utveckling av demokratin i arbetslivet är en strategisk investering både för samhället och arbetsgivarna. Genom att öka inflytandet och delaktigheten höjer man på sikt produktiviteten. Vidare krävs aktiva insatser vad avser kompetensutveckling. Det är viktigt att de anställda ger rätt till utveckling i arbete för att kunna få eller behålla en anställning (anställningsbarhet). Huvuddelen av denna kompetensutveckling måste skapas på arbetsplatserna. Den bör regleras i lag. Även tidsbegränsade anställningar bör begränsas eftersom de innehåller en urholkning av arbetstagarnas skydd. Arbetstagaren är utelämnad till arbetsgivarens godtycke och detta missgynnar särskilt kvinnor. Yttrandefriheten på arbetsplatsen måste säkras. För att göra det krävs en lagstiftning som garanterar yttrandefriheten för arbetstagare och som inte tillåter att den inskränks i anställningsavtalet. Utskottet kan konstatera att det förslaget som regeringen har lagt fram är ett steg tillbaka och att det krävs en ny inriktning på arbetsrättslagstiftningen. Utskottet anser, i likhet med Vänsterpartiet, att det därför bör tillsättas en parlamentarisk utredning som har att föreslå en förstärkt och utvecklad arbetsrätt i enlighet med ovan. Detta vill utskottet ge regeringen till känna. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A3 och A716 i berörda delar. Vad gäller den av Vänsterpartiet väckta frågan om ändring av reglerna i 39 § anställningsskyddslagen vill utskottet instämma i vikten av att Arbetsdomstolens domar respekteras och efterlevs. Den möjlighet till ?utköp? av arbetstagaren som lagen ger arbetsgivare som inte vill acceptera en dom var tänkt för sällsynta undantagsfall. I praktiken har regeln kommit att utnyttjas i stor utsträckning. Den medför orimliga förhållanden där makt går före rätt. Enligt utskottet bör man ta fasta på det förslag som läggs fram av Vänsterpartiet. Ett principförbud bör således införas mot sådana ?utköp?, som får genombrytas endast om det finns särskilda skäl. Utskottet instämmer också i att de skadeståndsbelopp som döms ut uppenbarligen inte har den avsedda avhållande verkan åtminstone för större arbetsgivare. Skadeståndet bör, som föreslås av Vänsterpartiet, relateras till arbetsgivarens årsomsättning. En viss del bör tillfalla staten. Även Vänsterpartiets synpunkter när det gäller uppsägning av föräldralediga bör beaktas. Eftersom det förekommer att föräldralediga arbetstagare diskrimineras genom avtalsturlistor bör man i lagen föreskriva att avtalet skall godkännas av den centrala arbetstagarorganisationen om föräldralediga är berörda. Regeringen bör skyndsamt återkomma med lagförslag till riksdagen i enlighet med det anförda. Vad utskottet anfört med anledning av motion A3 och A716 innebär att de är tillgodosedda i de nu berörda delarna. Utskottet avstyrker övriga motioner som behandlats i denna del. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande den framtida arbetsrätten att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A3 yrkande 1 och 1996/97:A716 yrkandena 1, 3 och 4 samt med avslag på motionerna 1996/97:A1 yrkandena 2, 12 och 13, 1996/97:A2 yrkandena 3 och 8, 1996/97:A4 yrkandena 11 och 16, 1996/97:A5 yrkandena 1-3 och 9, 1996/97:A277 yrkandena 5 och 9, 1996/97:A297 yrkande 14 i motsvarande del, 1996/97:A701 yrkandena 1 och 4, 1996/97:A702, 1996/97:A717 yrkandena 1 och 3, 1996/97:A718 i motsvarande del och 1996/97:Fi203 yrkande 10 i motsvarande del som sin mening ger till känna vad utskottet har anfört,
3. Den framtida arbetsrätten (mom. 2) Barbro Johansson (mp) anser dels att utskottets yttrande under rubriken Allmän inriktning av arbetsrätten bort ha följande lydelse: En långsiktig och stabil arbetsrätt måste enligt utskottets uppfattning kunna tillämpas i såväl konjunkturuppgångar som i konjunkturnedgångar och inte leda till en att en större krets tvingas till otryggare anställningsformer. Det förslag som regeringen har lagt kan inte anses som en systematiskt övervägd rättspolitisk linje, utan snarare som en rad åtgärder av tillfällig karaktär av vilka bara några förefaller motiverade. Även efter regeringens proposition kvarstår det faktum att arbetsrättens roll och betydelse inför framtiden överhuvud taget inte grundligt utretts i Sverige. Det är därför enligt utskottets mening viktigt att en fortsatt översyn görs av arbetsrätten. Frågor som bör ses över är arbetsrättens funktion i företag med koncernstruktur, samspelet mellan nationell rätt och EU-arbetsrätt m.m. samt samspelet mellan arbetsrätten och de socialrättsliga reglerna Vad sedan gäller turordningsreglerna kan utskottet konstatera att regeringen inte har lämnat något förslag såvitt gäller dessa regler. Utskottet delar Miljöpartiets principiella syn att små företag måste ha särregler eftersom de är extremt beroende av nyckelpersoner. Utskottet anser därför att företag med högst tio anställda skall få undanta två anställda från turordningsreglerna under förutsättning att lagar som förbjuder könsdiskriminering och föreningsrättskränkning inte kringgås. Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet motionen A5 i berörda delar samt avstyrker övriga motioner som behandlats i denna del. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande den framtida arbetsrätten att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A5 yrkandena 1-3 och 9 samt med avslag på motionerna 1996/97:A1 yrkandena 2, 12 och 13, 1996/97:A2 yrkandena 3 och 8, 1996/97:A3 yrkande 1, 1996/97:A4 yrkandena 11 och 16, 1996/97:A277 yrkandena 5 och 9, 1996/97:A297 yrkande 14 i motsvarande del, 1996/97:A701 yrkandena 1 och 4, 1996/97:A702, 1996/97:A716 yrkandena 1, 3 och 4, 1996/97:A717 yrkandena 1 och 3, 1996/97:A718 i motsvarande del och 1996/97:Fi203 yrkande 10 i motsvarande del som sin mening ger till känna vad utskottet har anfört,
4. Nyanställningar från 1.1.1997 (mom. 3) Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m) och Christel Anderberg (m) anser dels att utskottets yttrande under rubriken Allmän inriktning av arbetsrätten utöver vad som angivits i reservation 1 bort ha tillagts följande: Arbetsrätten måste förändras. Det kräver åtgärder på både kort och lång sikt. Som en av flera kortsiktiga åtgärder förordar utskottet att anställningsskyddslagen suspenderas under åren 1997 och 1998 vad avser nyanställningar. Motivet för denna åtgärd är de exceptionella förhållanden på arbetsmarknaden som råder i dag. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionerna A2 och A277 i tillämpliga delar. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet med vad som anförts ovan. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande nyanställningar från 1.1.1997 att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A2 yrkande 11 och 1996/97:277 yrkande 6 som sin mening ger till känna vad utskottet har anfört,
5. Utredning om skadestånd (mom. 7) Elver Jonsson (fp) anser dels att utskottets yttrande under rubriken Allmän inriktning av arbetsrätten utöver vad som angivits i reservation 1 bort ha tillagts följande: Skadeståndsreglerna i medbestämmandelagen är utformade på ett sådant sätt att småföretagare kan drabbas mycket hårt även vid bagatellartade förseelser, såsom brott mot vissa varsel och underrättelseskyldigheter. Utskottet delar därför Folkpartiets åsikt att det är av största angelägenhet att en förändring av dessa bestämmelser måste komma till stånd. Med dagens regler drar sig många mindre företagare för att anställa då man är rädd att begå något bagatellartat fel och därmed drabbas av ett högt skadestånd. Utskottet anser därför att det föreligger ett behov av att förändra dessa skadeståndsregler. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna. Med hänsyn till det anförda föreslår utskottet ett tillkännagivande i enlighet med motion A1 i berörd del. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande utredning om skadestånd att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A1 yrkande 11 som sin mening ger till känna vad utskottet anfört,
6. Vidgad möjlighet att träffa lokala avtal (mom. 8) Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m) och Dan Ericsson (kd) anser dels att av utskottets yttrande i avsnittet Lokala kollektivavtal m.m. under rubriken Utskottets överväganden som börjar med I dag finns? och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse: Det finns därför inte skäl att kräva att det i andra frågor skall gälla ett centralt kollektivavtal mellan parterna. Möjligheten att träffa lokala avtal om avvikelser från anställningsskyddslagen bör finnas även på arbetsplatser som saknar kollektivavtal. Enligt utskottets mening bör rätten att teckna sådana avtal inte vara förbehållen arbetstagarorganisationerna. Överenskommelser om avsteg från anställningsskyddslagen bör kunna träffas även mellan arbetsgivaren och den enskilde arbetstagaren. Utskottet anser att regeringen bör utreda denna fråga och snarast återkomma till riksdagen med erforderliga lagförslag. Enligt utskottets mening bör riksdagen ge regeringen till känna vad som sålunda har anförts. Utskottet ställer sig alltså i och för sig bakom lagförslaget, men anser att regeringen skall återkomma med förslag som ytterligare vidgar möjligheterna att träffa lokala kollektivavtal. Det anförda innebär att motionerna A1, A2, A4 och A277 bör tillstyrkas i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande vidgad möjlighet att träffa lokala avtal att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A1 yrkande 3, 1996/97:A2 yrkande 2, 1996/97:A4 yrkandena 1 och 2 samt 1996/97:A277 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Lagbestämmelsen om reglernas dispositivitet m.m. (mom. 9) Hans Andersson (v) anser dels att utskottets yttrande i avsnittet Lokala kollektivavtal m.m. under rubriken Utskottets överväganden bort ha följande lydelse: För att säkerställa att den avtalsfrihet som finns i anställningsskyddslagen inte utnyttjas på ett otillbörligt sätt krävs i dag att avtal om avvikelser från lagen skall på arbetstagarsidan vara träffade eller godkända på förbundsnivå. Regeringens förslag i denna del innebär att arbetsrätten inte kommer att vara lika för alla. På arbetsplatser med svaga lokala fackliga organisationer kan hela anställningsskyddet komma att avtalas bort. Förslaget öppnar möjlighet för arbetsgivarna att som villkor för att nyanställa eller låta fler anställda behålla sitt arbete ställa krav på försämringar i anställningsskyddet. Den lokala fackliga organisationen kan alltså hamna i en utpressningssituation. Enligt utskottets mening är viktigt att vara restriktiv när det gäller att tillåta avvikelser från en skyddslagstiftning av det slag som anställningsskyddslagen utgör. Särskilt föräldralediga och gravida kvinnor har en svag ställning när arbetsgivaren och den lokala fackliga organisationen förhandlar om vem eller vilka som skall sägas upp på grund av arbetsbrist. JämO har i sitt remissvar påpekat att forskning har visat att kvinnor blir sämre behandlade än män när avsteg görs från lagens turordningsregler i s.k. avtalsturlistor. Kvinnor i fertil ålder väljs bort i onormalt hög omfattning, liksom invandrare och funktionshindrade. Detta sker när den lokala fackliga organisationen ställs inför risken att driften läggs ned eller flyttas till annan ort. Enligt JämO utgör förbunden men inte de lokala fackliga organisationerna en grindvakt? mot könsdiskriminering. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att huvudprincipen att anställningsskyddet inte skall kunna avtalas bort skall kvarstå. Branschanpassning av vissa bestämmelser skall enbart kunna ske genom överenskommelser på förbundsnivå. Förbunden kan sedan i vissa fall delegera denna rätt till lokal nivå. Utskottet avstyrker alltså regeringens förslag att avvikelser från anställningsskyddslagen skall kunna göras genom lokala kollektivavtal. Utskottet avvisar också regeringens förslag att det inte längre skall fordras godkännande av central arbetstagarorganisation av varje enskild uppsägning av arbetstagare som sägs upp genom tillämpning av en s.k. avtalsturlista. Enligt utskottets mening innebär borttagandet av möjligheten att bli förtidspensionerad av arbetsmarknadsskäl att behovet av skydd för dessa grupper ökat påtagligt. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag och tillstyrker motion A3 i berörd del. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande lagbestämmelsen om reglernas dispositivitet m.m. att riksdagen med bifall till motion 1996/97:A3 yrkandena 2 och 3 avslår propositionen i motsvarande del,
8. Beräkning av anställningstid för den som slutat frivilligt (mom. 10) Elver Jonsson (fp) anser dels att utskottets yttrande i avsnittet En bortre gräns för vikariat under rubriken Utskottets överväganden som börjar med Den i ? och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse: Den nuvarande bestämmelsen i 3 § anställningsskyddslagen innebär att en arbetstagare har rätt att tillgodoräkna sig den sammanlagda tiden under vilken han eller hon har arbetat hos en och samma arbetsgivare. Detta gäller oavsett vilka tidsperioder arbetstagaren har varit anställd. Som Folkpartiet påtalar kan denna regel få orimliga konsekvenser. Om en anställd har slutat sin anställning av fri vilja för ca 15 år sedan, får arbetstagaren tillgodoräkna sig denna tid vid en ny anställning hos samma arbetsgivare. På så sätt kan han eller hon i en arbetsbristsituation gå före andra anställda, som arbetat lojalt hos samma arbetsgivare, när turordningen skall bestämmas. Utskottet anser därför att nämnda bestämmelse bör förändras så att den endast tillämpas i de fall när en arbetstagare ofrivilligt fått sluta sin anställning. Detta bör ges regeringen till känna. Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med lagförslag till riksdagen i enlighet med det anförda. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A1 och A718 i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande beräkning av anställningstid för den som slutat frivilligt att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A1 yrkande 5 och 1996/97:A718 i motsvarande del som sin mening ger till känna vad utskottet anfört,
9. Tidsgräns för vikariatsanställning (mom. 11) Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m) och Dan Ericsson (kd) anser dels den del av utskottets yttrande i avsnittet En bortre gräns för vikariat under rubriken Utskottets överväganden som börjar med Folkpartiet och? och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening löser inte regeringens förslag problemet. Arbetsgivarna inom den offentliga sektorn har redan nu svårt att behålla fast anställd personal. Regeringens förslag riskerar att leda till ökad byråkrati och därmed ökade kostnader. Detta gynnar inte de vikariatsanställda, som framför allt utgörs av kvinnor. Det är bättre att komma tillrätta med rullande vikariat på frivillig väg genom uppgörelser mellan arbetsgivare och arbetstagare. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att propositionens förslag om ändring i 5 § bör avslås. Det innebär också att motionerna A1, A2 och A4 tillstyrks i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande tidsgräns för vikariatsanställning att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:A1 yrkande 6, 1996/97:A2 yrkande 4 och 1996/97:A4 yrkande 9 avslår propositionen i motsvarande del,
10. Ytterligare begränsning av vikariatsanställning m.m. (mom. 12) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet En bortre gräns för vikariat under rubriken Utskottets överväganden som börjar med ?Det råder? och slutar med ?berörda delar? bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer med regeringen att s.k. rullande vikariatsanställningar utgör ett missförhållande som måste åtgärdas. Utskottet ställer sig alltså positivt till att det införs en tidsgräns för vikariatsanställningar. Enligt utskottets mening är dock den föreslagna regeln otillräcklig för att komma till rätta med det angivna missförhållandet. I likhet med Vänsterpartiet anser utskottet att tidsbegränsningen bör omfatta alla former av tidsbegränsade anställningar. I annat fall kan den bli verkningslös, eftersom en arbetsgivare kan kringgå den genom att kombinera vikariatsanställningar med andra tidsbegränsade anställningar. Enligt utskottets mening bör tidsgränsen vara 18 månader och gälla alla former av visstidsanställningar. En tidsbegränsad anställning eller en kombination av sådana anställningar skall alltså övergå i en tillsvidareanställning efter 18 månader. Regeringen bör skyndsamt återkomma med lagförslag till riksdagen i enlighet med det anförda. Vad utskottet anfört med anledning av motion A3 innebär att den är tillgodosedd i nu berörd del. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande ytterligare begränsning av vikariatsanställning m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A3 yrkande 5 och med avslag på motion 1996/97:A5 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Ytterligare begränsning av vikariatsanställning m.m. (mom. 12) Barbro Johansson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet En bortre gräns för vikariat under rubriken Utskottets överväganden som börjar med ?Det råder? och slutar med ?berörda delar? bort ha följande lydelse: Rullande vikariatsanställningar är ett stort problem, framför allt inom den offentliga sektorn. Utskottet ser därför med tillfredsställelse på att regeringen nu har föreslagit att det införs en tidsgräns för en arbetsgivares möjlighet att utnyttja anställningsformen vikariat. Förslaget är angeläget inte minst från jämställdhetssynpunkt, eftersom det i huvudsak är kvinnor som har denna otrygga anställningsform. Det är utskottets förhoppning att förslaget kommer att leda till att många vikariatsanställda inom exempelvis kommuner och landsting kommer att erbjudas tillsvidareanställning. Det är emellertid tveksamt om förslaget kommer att få några positiva effekter, med hänsyn till de offentliga arbetsgivarnas sparbeting och till deras hittillsvarande ovilja att erbjuda fast anställning. Utskottet godtar regeringens förslag. Det är dock viktigt att bestämmelsen utformas så att tidsgränsen omfattar även s.k. mixade anställningar, dvs. anställningar där vikariat kombineras med andra slags visstidsanställningar. Enligt utskottets mening måste regeringen följa upp arbetsgivarnas hantering av den aktuella frågan och inom en viss tid återkomma med en utvärdering. Regeringen bör skyndsamt återkomma med lagförslag till riksdagen i enlighet med det anförda. Vad utskottet anfört med anledning av motion A5 innebär att den är tillgodosedd i berörd de nu berörda delarna. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande ytterligare begränsning av vikariatsanställning m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A5 yrkande 5 och med avslag på motion 1996/97:A3 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Förutsättningar för överenskommen visstidsanställning (mom. 14) Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m) och Christel Anderberg (m) anser dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Överenskommen visstidsanställning under rubriken Utskottets överväganden som börjar med I likhet? och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är farhågorna för att den nya anställningsformen kan komma att missbrukas överdrivna. Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet med Moderaterna att det saknas skäl att förse den nya anställningsformen med de begränsningar som regeringen föreslagit. Dessa motverkar syftet med den nya anställningsformen, nämligen att underlätta nyanställningar. Utskottet kan godta lagförslaget tills vidare men anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet med det anförda. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande förutsättningar för överenskommen visstidsanställning att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A2 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1996/97:A4 yrkandena 3 - 6 och 1996/97:A5 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Förutsättningar för överenskommen visstidsanställning (mom. 14) Barbro Johansson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Överenskommen visstidsanställning under rubriken Utskottets överväganden som börjar med I likhet? och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse: Tidsbegränsade anställningar ger generellt sett ett svagare skydd mot könsdiskriminering. Det förhållandet att en arbetsgivare, utan att redovisa några skäl för det, kan avbryta en provanställning i förtid eller underlåta att erbjuda en visstidsanställd arbetstagare fortsatt anställning efter anställningstidens utgång medför svårigheter att beivra diskrimineringsfallen. Utskottet kan godta regeringens förslag om överenskommen visstidsanställning endast om det förses med begränsningar av möjligheten att utnyttja den nya anställningsformen. Enligt utskottet bör regeringens förslag kompletteras med följande två regler. För det första bör en arbetsgivare inte kunna byta personer på i huvudsak samma arbetsuppgifter. För det andra bör det införas en bortre gräns för alla slags visstidsanställningar som innebär att en arbetsgivare inte kan undvika spärregeln genom att låta en arbetstagare hoppa mellan olika typer av visstidsanställningar (s.k. mixade visstidsanställ- ningar). Regeringen bör skyndsamt återkomma med lagförslag i enlighet med det anförda. Med det föreslagna tillkännagivandet tillstyrker utskottet regeringens förslag med de förändringar som framgår av motion A5 i tillämpliga delar. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande förutsättningar för överenskommen visstidsanställning att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A5 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1996/97:A2 yrkande 1 och 1996/97:A4 yrkandena 3-6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Förutsättningar för överenskommen visstidsanställning (mom. 14) Dan Ericsson (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Överenskommen visstidsanställning under rubriken Utskottets överväganden som börjar med I likhet? och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är farhågorna för att den nya anställningsformen kan komma att missbrukas överdrivna. Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet med Kristdemokraterna att det saknas skäl att förse den nya anställningsformen med de begränsningar som regeringen föreslagit. Sådana begränsningar kan motverka syftet med att stimulera till nyanställningar. Enligt utskottets mening bör tidsbegränsningen vara 24 månader. Vidare anser utskottet att det inte behövs någon gräns för hur många personer som kan anställas med denna anställningsform. En sådan begränsning kan motverka syftet att stimulera nyanställningar. Anställningsformen bör även kunna ersätta de många former för visstidsanställning som finns i anställningsskyddslagen, med undantag för vikariat, säsongsanställning och provanställning. Utskottet har även uppmärksammat att det inom vissa branscher pågår försök att förhandla bort rätten till den nya anställningsformen. För att anställningsformen skall få genomslag bör det anges i lagen att den skall gälla vid sidan av kollektivavtalsreglerade anställningsformer. Utskottet godtar lagförslaget tills vidare men anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet med det anförda. Motion A4 tillstyrks i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande förutsättningar för överenskommen visstidsanställning att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A4 yrkandena 3-6 samt med avslag på motionerna 1996/97:A2 yrkande 1 och 1996/97:A5 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Lagbestämmelsen om överenskommen visstidsanställning (mom. 15) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Överenskommen visstidsanställning under rubriken Utskottets överväganden som börjar med Den kritik? och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse: Förslaget innebär att anställningsskyddet blir illusoriskt på små arbetsplatser. Huvudregeln om att en anställning skall gälla tills vidare kommer att sättas ur spel på en stor del av arbetsmarknaden. En arbetsgivare kan ständigt ha fem tidsbegränsat anställda utan att behöva motivera detta. Redan i dag finns stora möjligheter för en arbetsgivare att ha visstidsanställda i stor omfattning. Det krävs bara att arbetsgivaren har vissa angivna skäl för det. Nu föreslår regeringen att en arbetsgivare skall kunna visstidsanställa utan att behöva ange några särskilda skäl. Enligt utskottets mening är detta allvarligt. En tidsbegränsad anställning innebär alltid en urholkning av arbetstagarens rättsskydd. Arbetstagaren kommer inte i åtnjutande av de förmåner som är förbundna med en tillsvidareanställning, som att uppsägningen skall vara sakligt grundad och att arbetstagaren har rätt till uppsägningslön. JämO har i sitt remissvar påpekat att anställningsskyddslagens regler om att tillsvidareanställning skall vara den normala anställningsformen och att en uppsägning skall vara sakligt grundad utgör de mest betydelsefulla skydden mot könsdiskriminering. Enligt utskottet öppnar förslaget om överenskommen visstidsanställning för en ökad diskriminering i arbetslivet. Det finns redan i dag stora möjligheter att visstidsanställda och det utgör redan nu ett stort problem att många har denna typ av otrygga anställningar. Om förslaget skulle genomföras skulle antalet visstidsanställda öka och anställningsskyddet urholkas för ännu fler arbetstagare. Det skulle bli tillåtet på tiotusentals arbetsplatser att ha anställda som saknar anställningsskydd. Utskottet vill avslutningsvis framhålla att eftersom det även föreslås att det skall vara tillåtet att göra avvikelser från bestämmelserna om överenskommen visstidsanställning genom lokala kollektivavtal, kommer det i praktiken inte att finnas någon bortre tidsgräns för överenskommen visstidsanställning. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag såvitt det avser införandet av den nya anställningsformen och tillstyrker motion A3 i berörd del. dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande lagbestämmelsen om överenskommen visstidsanställning att riksdagen med bifall till motion 1996/97:A3 yrkande 4 avslår propositionen i motsvarande del,
16. Referensgrupp (mom. 16) Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m) och Dan Ericsson (kd) anför: Enligt vår mening är farhågorna för att den nya anställningsformen kan komma att missbrukas överdrivna. Mot denna bakgrund anser vi inte att det finns skäl att tillsätta någon referensgrupp med uppgift att utvärdera den nya anställningsformen. Detta innebär dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Överenskommen visstidsanställning under rubriken Utskottets överväganden som börjar med ?Med hänsyn? och slutar med ?till känna? bort utgå, dels att hemställan under moment 16 bort utgå.
17. Rätt till tjänstledighet för att pröva annat arbete (mom. 17) Barbro Johansson (mp) anser dels utskottets yttrande i avsnittet Uppsägningstiden under rubriken Utskottets överväganden bort ha följande lydelse: Syftet med den av regeringen föreslagna regeländringen är att underlätta för äldre arbetstagare att få ett arbete. Utskottet delar bedömningen att regeländringen kan få den effekten. I likhet med Miljöpartiet anser utskottet emellertid kan finnas en risk att rörligheten på arbetsmarknaden för äldre kan komma att minska. För att minska denna risk anser utskottet att den föreslagna bestämmelsen bör kompletteras med en dispositiv regel som innebär att arbetstagaren kan få rätt till tjänstledighet för att prova annat arbete. Regeringen bör skyndsamt återkomma med lagförslag till riksdagen i enlighet med det anförda. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A5. dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande rätt till tjänstledighet för att pröva annat arbete att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A5 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Förutsättningar för företrädesrätt till återanställning (mom. 18) Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m) och Christel Anderberg (m) anser dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt till återanställning under rubriken Utskottets bedömning som börjar med Enligt utskottets? och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är regeringens förslag inte tillräckligt långtgående. Liksom reglerna för uppsägningstid utgör företrädesrätten till återanställning en kostnad som måste beaktas vid varje anställningsbeslut. Mot bakgrund av den begränsade efterfrågan på dagens arbetsmarknad bör ambitionen vara att i största möjliga utsträckning begränsa dessa kostnader. I likhet med Moderaterna anser utskottet att det inte är tillräckligt att sänka tidsgränsen för återanställningsrätt från tolv till nio månader. Tidsgränsen bör avvecklas helt, eller i vart fall utformas på ett sådant sätt att tiderna kan reduceras avsevärt. Regeringen bör återkomma med lagförslag till riksdagen i enlighet med det anförda. Det anförda innebär att motion A2 tillstyrkas i berörd del. dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande förutsättningar för företrädesrätt till återanställning att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A2 yrkande 5 samt med avslag på motion 1996/97:A4 yrkandena 8 och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Förutsättningar för företrädesrätt till återanställning (mom. 18) Dan Ericsson (kd) anser dels att utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt till återanställning under rubriken Utskottets överväganden bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening visar regeringen på en riktig viljeinriktning i fråga om tiden för återanställning men förslaget är inte tillräckligt långtgående. Utskottet anser att den tid under vilken återanställningsrätten skall gälla bör förkortas till sex månader. Vidare anser utskottet att regeringens förslag att referensperioden skall förlängas från två till tre år inte kan godtas. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt lagförslag om referensperioden och om ytterligare förkortad tid för återanställningsrätten. Utskottet tillstyrker motion A4 i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande förutsättningar för företrädesrätt till återanställning att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A4 yrkandena 8 och 13 samt med avslag på motion 1996/97:A2 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Lagbestämmelsen om företrädesrätt till återanställning (mom. 19) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt till återanställning under rubriken Utskottets överväganden som börjar med Syftet med? och slutar med ?berörda delar? bort ha följande lydelse: Företrädesrätten till återanställning är särskilt viktig för att förhindra diskriminering. Regeringens förslag innebär att anställningsskyddet urholkas. Vidare kommer förslaget att medföra negativa konsekvenser för föräldralediga kvinnor och män, som kvalificerat sig för företrädesrätt till återanställning före föräldraledigheten. Enligt Arbetsdomstolen kan en arbetsgivare erbjuda en ledig anställning till någon annan om den som har företrädesrätt inte ganska omgående kan tillträda tjänsten. Detta innebär att en förkortning av tiden för företrädesrätt medför att många föräldralediga förlorar den praktiska möjligheten att utnyttja sin företrädesrätt. Som skäl för att förkorta den tid under vilken återanställningsrätten gäller till nio månader anger regeringen att det finns en risk att den nuvarande längre tiden för företrädesrätt innebär att många arbetsgivare avvaktar alltför länge med att anställa. Genom att förkorta tiden för företrädesrätt skulle enligt regeringen nyanställningar kunna påskyndas. Reglerna om företrädesrätt till återanställning hindrar inte en arbetsgivare från att nyanställa. De hindrar bara arbetsgivaren från att nyanställa andra än de som tidigare har arbetat i företaget. Som LO har angett i sitt remissvar innebär regeringens skrivningar i klartext att förslaget syftar till att göra det enklare för en arbetsgivare att göra sig av med arbetskraft som han inte vill ha anställd utan att behöva säga upp dem under åberopande av personliga skäl. Det skall alltså bli lättare att kringgå reglerna om saklig grund för uppsägning. Utskottet anser att regeringens förslag bör avslås. Detta innebär att motion A3 i berörd del tillstyrks. dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande lagbestämmelsen om företrädesrätt till återanställning att riksdagen med bifall till motion 1996/97:A3 yrkande 6 och med anledning av motion 1996/97:A5 yrkande 7 dels avslår propositionen i motsvarande del, dels godkänner vad utskottet anfört,
21. Lagbestämmelsen om företrädesrätt till återanställning (mom. 19) Barbro Johansson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt till återanställning under rubriken Utskottets övervägande som börjar med Syftet med? och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse: Eftersom arbetsgivaren när som helst kan säga upp en arbetstagare på grund av arbetsbrist leder en förkortning av den tid under vilken företrädesrätten gäller till en försvagning av anställningsskyddet. Den föreslagna förändringen kommer att slå extra hårt mot föräldralediga kvinnor, särskilt som möjligheten till kortare visstidsanställning utökas. Utskottet anser därför att regeringens förslag skall avslås. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag och tillstyrker motion A5 i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande lagbestämmelsen om företrädesrätt till återanställning att riksdagen med bifall till motion 1996/97:A5 yrkande 7 och med anledning av motion 1996/97:A3 yrkande 6, dels avslår propositionen i motsvarande del, dels godkänner vad utskottet anfört,
22. Konsekvenser av förkortad tid för företrädesrätt till återanställning (mom. 20) Elver Jonsson (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt till återanställning under rubriken Utskottets överväganden börjar med Vad sedan? och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse: Utskottet anser i likhet med Folkpartiet att det är viktigt att ta fasta på den kritik som har framställts från JämO och LO om att det finns en risk för att föräldralediga kvinnor kan missgynnas. Regeringen bör därför erhålla ett uppdrag att noga följa situationen för föräldralediga kvinnor när det gäller företrädesrätt till återanställning. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna. Med detta tillkännagivande får motion A1 i motsvarande del anses vara tillgodosedd. dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: 20. beträffande konsekvenser av förkortad tid för företrädesrätt till återanställning att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A1 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Företrädesrätt för deltidsanställda (mom. 21) Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m) och Christel Anderberg (m) anser dels utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt för deltidsanställda under rubriken Utskottets övervägande bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är den svenska arbetsmarknaden inte i behov av fler stelbenta och tvingande regler. Den föreslagna regeln riskerar att hämma flexibiliteten. Den leder till ökad byråkrati och ökade kostnader för företagen. Utskottet anser att förslaget kan medföra att antalet arbetstillfällen minskar. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att regeringens förslag i denna del skall avslås. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att regeringens förslag bör avslås. Detta innebär att motion A2 tillstyrks i motsvarande del. dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande företrädesrätt för deltidsanställda att riksdagen med bifall till motion 1996/97:A2 yrkande 6 och med anledning av motion 1996/97:A4 yrkande 14 avslår dels propositionen i motsvarande del, dels motion 1996/97:A4 yrkande 15,
24. Företrädesrätt för deltidsanställda (mom. 21) Dan Ericsson (kd) anser dels att utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt för deltidsanställda under rubriken Utskottets överväganden bort ha följande lydelse: Andelen personer som arbetat deltid är stor. Framför allt är det kvinnor som arbetar deltid. Många gånger är det en önskan från arbetstagaren själv, men många arbetar ofrivilligt deltid och har därmed en önskan att gå upp i arbetstid. Utskottet anser i likhet med Kristdemokraterna att stor flexibilitet skall råda när det gäller arbetstagares önskemål om arbetstider. Livsförhållandena varierar och med dem önskemålen om förläggningen av arbetstiden. Arbetsgivarna och arbetstagarna måste därför vara lyhörda för varandras behov vad gäller arbetstid. Detta måste givetvis gälla arbetstagares önskan att utöka sin tjänst. Regeringens förlag är dock ingen bra lösning. Det behövs inte mer av stelbenthet och tvingande regler utan snarare större flexibilitet. Regeländringen leder till att minska flexibiliteten när det gäller rekrytering. Det är snarare genom en arbetsmarknad där sund konkurrens som råder mellan olika arbetsgivare som förutsättningarna är bäst att naturligt lösa denna problematik. Detta bör ges regeringen tillkänna. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag och tillstyrker motion A4 i berörd del. dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande företrädesrätt för deltidsanställda att riksdagen dels med bifall till motion 1996/97:A4 yrkande 14 och med anledning av motion 1996/97:A2 yrkande 6 avslår propositionen i motsvarande del, dels med anledning av motion 1996/97:A4 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Förstärkta rättigheter för deltidsanställda (mom. 22) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt för deltidsanställda under rubriken Utskottets överväganden som börjar med Även i? och slutar med motion A814? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening måste emellertid de deltidsanställdas ställning stärkas ytterligare så att deltidsanställda får verkliga möjligheter att erhålla fler arbetstimmar. För det första bör företrädesrätten gälla samtliga arbetsgivarens driftsenheter på orten och inte bara den egna driftsenheten. Den av regeringen föreslagna begränsningen minskar den åsyftade effekten av förslaget. För det andra, när det gäller det föreslagna kravet att den deltidsanställde skall ha tillräckliga kvalifikationer för de nya arbetsuppgifterna anser utskottet att det räcker att den deltidsanställde efter ett rimligt inlärnings- eller inskolningsskede kan anförtros de nya arbetsuppgifterna. Detta är av särskild vikt eftersom deltidsanställda ofta inte fått del av kompetensutveckling och allmänt sett har en svagare ställning på arbetsplatsen. Slutligen måste arbetsgivarens inflytande över valet av anställningsform begränsas i lagstiftningen. Regeringens förslag saknar incitament för arbetsgivarna att organisera sin verksamhet så att möjligheterna till högre sysselsättningsgrad för deltidsanställda ökar. Arbetsgivarens rätt att oberoende av verkliga behov välja deltidsanställning som anställningsform måste inskränkas med rättsliga medel. Endast om det finns sakliga skäl i form av att en påtaglig störning uppkommer i verksamheten bör undantag medges. Regeringen bör skyndsamt återkomma med erforderliga lagförslag. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag med det tillkännagivande som följer av motion A3 i berörd del. Även motion A716 får anses tillgodosedd med det anförda. dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande förstärkta rättigheter för deltidsanställda att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A3 yrkandena 7-9 och 1996/97:A716 yrkande 2 samt med avslag på motion 1996/97:A5 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Förstärkta rättigheter för deltidsanställda (mom. 22) Barbro Johansson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt för deltidsanställda under rubriken Utskottets övervägande som börjar med Även i? och slutar med motion A814 ? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att den föreslagna företrädesrätten är ett värdefullt tillskott till de arbetsrättsliga reglerna. Av skälen för regeringens förslag framgår bl.a. följande:
Det är värt att påpeka att bestämmelsen inte ger arbetstagarsidan någon rätt att styra hur arbetsgivaren lägger upp sin verksamhet, t.ex. genom att kräva att arbetsgivaren skall inrätta tjänster med sådana arbetstidsmått att arbetstagarnas önskemål tillgodoses fullt ut. Inte heller ger bestämmelsen arbetstagarsidan rätt att påfordra att arbetstagare omplaceras eller flyttas omkring så att deras önskemål tillgodoses fullt ut. När arbetsgivaren har behov av ytterligare arbetskraft måste dock en samlad avvägning göras varvid hänsyn måste tas till en arbetstagares berättigade krav på högre arbetstidsmått. Arbetsgivare och arbetstagare bör därutöver gemensamt sträva efter en ökad andel heltidsanställningar.? Enligt utskottets mening bör den föreslagna bestämmelsen skärpas så att det blir en rättighet för den deltidsanställde att få företräde till en vakant tjänst. Vidare anser utskottet att den företrädesrätt som deltidsanställda skall få enligt förslaget är svagare än den företrädesrätt som en uppsagd arbetstagare har enligt 25 § anställningsskyddslagen. Skälet till detta är att det beträffande deltidsanställdas företrädesrätt saknas möjlighet för arbetstagarorganisationen att begära att företrädesrätten skall utsträckas till arbetsgivarens samtliga driftsenheter på orten. Regeringen bör skyndsamt återkomma med lagförslag till riksdagen i enlighet med det anförda. Det anförda innebär att motion A5 tillstyrks i berörd del. dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande förstärkta rättigheter för deltidsanställda att riksdagen med anledning av 1996/97:A5 yrkande 8 och med avslag på motionerna 1996/97:A3 yrkandena 7-9 och 1996/97:A716 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Övergångsproblem med parallella regler för uppsägningstid (mom. 24) Dan Ericsson (kd) anser dels den del av utskottets yttrande i avsnittet Ikraftträdande och övergångsbestämmelser under rubriken Utskottets överväganden som börjar med Det är? och slutar med berörd del? bort ha följande lydelse: Utskottet delar Kristdemokraternas farhågor att det blir problem vid den praktiska handläggningen att tillämpa två parallella system vid beräkning av uppsägningstiden. Detta problem måste lösas, och utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att återkomma med ett förslag för att undanröja övergångsproblematiken. I övrigt har utskottet inget att anföra mot regeringens förslag. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A4 i berörd del och avstyrker regeringens förslag i motsvarande del. dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande övergångsproblem med parallella regler för uppsägningstid att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A4 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Sveriges hållning till EU (mom. 27) Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m) och Christel Anderberg (m) anser dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga arbetsrättsliga frågor under rubriken Utskottets överväganden som börjar med I fråga? och slutar med A277 (m) i berörda delar? bort ha följande lydelse: Inom ramen för vad som kallas den sociala stadgan och det sociala protokollet har en europeisk arbetsrätt börjat ta form. Som ett led i IGC-processen förordar vissa länder och politiska grupperingar att EU:s engagemang för att bekämpa arbetslösheten skall förstärkas. Utskottet delar Moderaternas oro för att detta arbete kan leda till att en omodern nationell arbetsrätt, i stället för att avvecklas, flyttas upp till europanivå. En sådan utveckling skulle ytterligare försvåra den revitalisering Europa borde genomgå för att kunna erbjuda andra delar av världen en utvecklande konkurrens. De beslut som fattas inom ramen för den sociala stadgan och det sociala protokollet, liksom i form av direktiv i gängse ordning, blir omedelbart bindande för Sverige. Utskottet anser i likhet med Moderaterna att den svenska regeringen inom EU bör verka för att unionens regelverk på det arbetsrättsliga området begränsas till vad som kan motiveras från strikt hälso- och säkerhetsrelaterade synpunkter och som har till syfte att inget land skall kunna skaffa sig konkurrensfördelar genom orimliga säkerhets- eller hälsoregler. Detta bör ges regeringen till känna. Med det föreslagna tillkännagivandet tillstyrker utskottet motionerna A2 och 277 i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse: 27. beträffande Sveriges hållning till EU att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A2 yrkande 12 och 1996/97:A277 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Medicinska kontroller i arbetslivet (mom. 28) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga arbetsrättsliga frågor som under rubriken Utskottets överväganden börjar med ?Betänkandet bereds? och slutar med ?A716 (v) i berörda delar? bort ha följande lydelse: Utredningen gjorde bl.a. en enkätundersökning för att försöka kartlägga förekomsten av medicinska kontroller i arbetslivet. Resultatet av denna kartläggning tyder på att användningen av sådana kontroller har ökat och kommer att öka. Kartläggningen visade bl.a. att ca 500 personer under år 1994 inte hade blivit anställda efter att ha genomgått medicinsk kontroll. Det finns enligt utskottet en klar risk med att tillåta systematiska medicinska eller genetiska undersökningar i samband med nyanställningar. Dessa kan leda till att människor med olika - konstaterade och befarade - svagheter utestängs från arbetsmarknaden. Utskottet anser i likhet med Vänsterpartiet att det finns ett behov av att genom lagstiftning reglera användandet av medicinska kontroller i arbetslivet. Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att presentera ett förslag till en lag som reglerar denna fråga. I uppdraget bör ligga att lagförslaget skall presenteras under år 1998. I avvaktan på lagförslaget bör en tillfällig lag gälla som innebär att det krävs kollektivavtal för att få använda sig av medicinska kontroller i arbetslivet. En sådan lösning innebär att arbetsgivaren inte kan använda sig av medicinska kontroller utan att förhandla om villkoren för dessa. Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att skyndsamt återkomma till riksdagen med ett lagförslag i enlighet med vad som anförts. Vad utskottet anfört med anledning av motion A716 innebär att den är tillgodosedd i berörd del. dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse: 28. beträffande medicinska kontroller i arbetslivet att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A716 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Privata arbetsförmedlingar (mom. 29) Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m) och Dan Ericsson (kd) anser dels den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga arbetsrättsliga frågor under rubriken Utskottets överväganden som börjar med Den nuvarande? och slutar med del avstyrks? bort ha följande lydelse: År 1993 instiftades lagen (1993:440) om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft som gav tillåtelse till privata arbetsförmedlingar. Genom denna lag upphörde arbetsförmedlingsmonopolet. Uthyrningsverksamheten har haft en mycket stark utvecklingstakt de senaste åren och i oktober i år invigdes Sveriges första privata arbetsförmedling i Stockholm. Lagens tillkomst var enligt utskottet en mycket viktig åtgärd i syfte att öka flexibiliteten och smidigheten på arbetsmarknaden. Under sommaren 1996 tillsattes en särskild utredare som har i uppdrag att se över lagens tillämpning. Han skall vara klar den 31 december 1996. Utskottet är i likhet med Kristdemokraterna av den uppfattningen att konkurrens mellan olika arbetsförmedlingsverksamheter är en välkommen utveckling som kan öka effektiviteten inom området och leda till fler nyanställningar. Utskottet kan därför inte acceptera en eventuell inskränkning i denna möjlighet. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion A4 i tillämplig del. dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse: 29. beträffande privata arbetsförmedlingar att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A4 yrkande 20 som sin mening ger till känna vad utskottet anfört,
31. ILO-konventionen 137 (mom. 30) Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m) och Christel Anderberg (m) anser dels den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga arbetsrättsliga frågor under rubriken Utskottets överväganden som börjar med Vad avser? och slutar med T214 (fp) i berörda delar? bort ha följande lydelse: En viktig omständighet som påverkar sjöfartens lönsamhet är stuverimonopolet. Det verkar hämmande på utveckling och arbetsmetoder i svenska hamnar. Utskottet instämmer därför i Kenth Skårvik m.fl. motion att monopolet bör avvecklas. Som ett led i denna avveckling bör regeringen verka för att ILO- konvention 137 om hamnarbete sägs upp. Med hänsyn till det anförda tillstyrks motion T214 i berörd del. dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse: 30. beträffande ILO-konventionen 137 att riksdagen med anledning av motion 1996/97:T214 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Lagen mot etnisk diskriminering (mom. 32) Barbro Johansson (mp) anser dels att den sista meningen i sista stycket under ovannämnda rubrik skall ersättas med följande. Det beredning som pågår för tillfället är inte tillräcklig. Det är viktigt att det så snart som möjligt blir en skärpning av lagstiftningen. Detta bör ges regeringen till känna. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion Sf633 i berörd del. dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse: 32. beträffande lagen mot etnisk diskriminering att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Sf633 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Arbetsrättens allmänna inriktning Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m) anför: Den svenska arbetsmarknaden fungerar mycket illa på flera olika sätt. Det hämmar allvarligt tillkomsten av flera riktiga jobb. Maktförhållandena på arbetsmarknaden har gradvis förskjutits till de fackliga organisationernas förmån. Detta har skett på såväl den enskilda medarbetarens bekostnad som på företagens bekostnad. Vidare är det mycket svårt för medarbetare att sluta avtal som tar hänsyn till de allt mer individuella villkor som arbetslivet numera präglas av. Anställningströskeln i många företag är alltför hög. Detta leder bl.a. till att anställningar inte kommer till stånd. För alla företag och företagare, men särskilt för de små, är nyanställningar stora investeringsbeslut. Varje sådant beslut är förknippat med automatiska trögheter. Ju större ansvar för att engagera fler medarbetare är, desto större blir också trögheterna. Den nuvarande arbetsrättslagstiftningen har lett till att trögheterna har ökat. För att komma till rätta med dessa problem krävs att det införs en ny modern arbetsrättslagstiftning. Enligt Moderaterna bör den mera långsiktiga förändringen av arbetsrätten vara inriktad på att den nuvarande arbetsrättslagstiftningen ersätts med ett fåtal stadganden som alltid skall iakttas i anställningsförhållanden. Till dessa skall den enskilde personligen eller genom den organisation, till vilken han eller hon har uppdragit att föra talan, genom förhandling med arbetsgivaren lägga till andra anställningsvillkor av betydelse. De grundläggande stadgandena skall medge olikartade lösningar på praktiska förhållanden, men skall samtidigt vara så utformade att arbetstagaren skall kunna föra talan i domstol om stadgandena inte iakttas. En förändring som bör genomföras är avskaffandet av turordningsreglerna. En sådan förändring understryker att varje medarbetare är unik och att han eller hon skall behandlas därefter. Kravet på att en uppsägning skall vara sakligt grundad bör dock kvarstå. Regeln bör utformas så att den inte ges en innebörd som omöjliggör rörligheten. Moderaterna är i princip motståndare till specialdomstolar och partssammansatta domstolar. Sådana bör inte få förekomma eftersom det i den praktiska tillämpningen har visat sig att domstolar, som tillförs ledamöter med särintressen, har en tendens att inte bara tillämpa gällande lag utan även fylla ut och skapa nya rättsgrundsatser. Detta leder till mindre förutsägbarhet. Arbetsdomstolen bör därför avvecklas och dess uppgifter övertas av allmänna domstolar. Ett annat regelverk som måste ses över är konfliktreglerna. Lönebildningen har nära samband med de spelregler som gäller på arbetsmarknaden. Konfliktreglerna är utformade på ett sådant sätt att de motverkar en sund lönebildning. För att uppnå den nödvändiga balans mellan parterna som krävs för uppnå en sund lönebildning måste konfliktreglerna förändras. Moderaterna förordar att det införs ett obligatoriskt krav på medlemsomröstning innan konflikter får utlösas. Vidare bör varseltiderna förlängas och det bör övervägas om ett annat medlingsförfarande kan vara ändamålsenligt för att säkra goda relationer på arbetsmarknaden. Även möjligheterna att vidta sympatiåtgärder bör förbjudas. De nu föreslagna förändringarna brådskar och det är viktigt att det införs en ny arbetsrättslagstiftning så snart som möjligt. Moderaterna förordar att den utredning om de långsiktiga förändringarna av arbetsrätten som förordas i den tidigare nämnda reservationen tillsammans med Folkpartiet och Kristdemokraterna genomförs på ett sådant sätt att en ny lagstiftning kan gälla från den 1 januari 1999.
2. Utskottets behandling av propositionen Hans Andersson (v) anför: Den förändring av arbetsrätten som föreslås av regeringen innebär kraftiga försämringar av anställningsskyddet. Sådana förändringar måste därför föregås av en ordentlig beredning där alla konsekvenser av förslaget analyseras innan beslut fattas i frågan. Någon sådan beredning har inte genomförts. Att beredningen har varit bristfällig beror till stor del på majoritetens ovilja att diskutera förslaget och att göra en närmare analys av det. Bristerna gäller såväl den juridiska analysen som konsekvenserna av förslaget. Beredningen har präglats av majoritetens vilja att få igenom förslaget utan någon närmare granskning eller diskussion. Detta är inte tillfredsställande och innebär att det finns många olösta frågor kvar efter utskottsbehandlingen. Till detta kommer att regeringen har valt att under pågående budgetarbete lägga fram sitt förslag om förändringar i arbetsrätten. Därigenom har utskottet tvingats att under en mycket hektisk period behandla en viktig fråga. Detta har inneburit att utskottet haft knappt om tid att bereda ärendet. Det går dock inte att bortse från att även om tiden har varit knapp är det främsta skälet till bristerna i utskottets beredning majoritetens ovilja att på ett konstruktivt sätt behandla frågan. Utskottet har tillstyrkt regeringens förslag om att införa en ny anställningsform. Detta har utskottet gjort trots de mycket allvarliga invändningar som rests mot förslaget. En invändning mot förslaget har varit att det kan leda till missbruk från arbetsgivarnas sida. Det är uppenbart att utskottets majoritet trots sitt tillstyrkande har varit tveksam med hänsyn till konsekvenserna av den nya anställningsformen. Detta har man visat genom att föreslå att Arbetsmarknadsdepartementet skall tillsätta en referensgrupp som kontinuerligt skall utvärdera anställningsformen. Vänsterpartiet har i och för sig inget att erinra mot att en grupp tillsätts eftersom det är bättre att det görs någon form av kontroll av hur reglerna slår än ingen alls. Det bästa hade ändå varit att göra en ordentlig konsekvensanalys innan anställningsformen infördes. Genom att vänta med en utvärdering riskerar ett stort antal personer att drabbas innan det beslutas om något som resulterar i förändring.
3. Övriga arbetsrättsliga frågor (mom. 30, ILO-konventionen) Elver Jonsson (fp) anför: Det nuvarande stuverimonopolet måste avvecklas eftersom det verkar hämmande på utveckling och arbetsmetoder i svenska hamnar. Som ett led i denna avvecklig borde Sverige ha sagt upp ILO-konventionen 137 om hamnarbete. Nu har inte Sverige gjort det och är därigenom bundet av konventionen ytterligare tio år. Detta är inte tillfredsställande och regeringen bör därför undersöka möjligheten att säga upp konventionen i förtid.
4. Diskriminering i arbetslivet (mom. 32) Hans Andersson (v) anför: Den nuvarande lagen mot etnisk diskriminering har allvarliga brister och den ger inte ett tillräckligt skydd för den enskilde. Lagen bör därför ändras. Som exempel på brister kan nämnas att diskrimineringsförbudet inte omfattar indirekt diskriminering och det saknas ett tillräckligt skydd långtgående skydd under rekryteringsförfarandet. Det är därför med viss tillfredsställelse som det kan noteras att regeringen äntligen har tagit till sig det förslag som bl.a. Vänsterpartiet framställt under en längre tid om att lagstiftningen måste bli föremål för översyn. Vänsterpartiet förutsätter att detta arbete bedrivs skyndsamt och att det slutliga lagförslaget bl.a. kommer att omfatta de ovan angivna frågorna. Vänsterpartiet kan konstatera att regeringen också har tagit till sig det förslag som bl.a. Vänsterpartiet framställt om en lagstiftning rörande diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning. Vänsterpartiet förutsätter att även detta arbete behandlas skyndsamt.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................2 Motioner..............................................2 Motioner väckta med anledning av propositionen 2 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1996 5 Inkomna skrivelser m.m. 8 Utskottet.............................................8 Bakgrund 8 Frågan om översyn av arbetsrätten 8 1992 års arbetsrättskommitté 9 Återställning av arbetsrätten 10 1995 års Arbetsrättskommission och tiden därefter 10 Disposition av betänkandet 12 Allmän inriktning av arbetsrätten 12 De enskilda förslagen till lagändringar 21 Lokala kollektivavtal m.m. 21 En bortre gräns för vikariat 24 Överenskommen visstidsanställning 26 Uppsägningstiden 29 Företrädesrätt till återanställning 29 Företrädesrätt för deltidsanställda 31 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 33 Förslagen i övrigt 34 Främjandelagen 34 Övriga arbetsrättsliga frågor 34 Diskriminering i arbetslivet 36 Hemställan 36 1. Återgång till 1994 års regler m.m. (mom. 1) 41 2. Den framtida arbetsrätten (mom. 2) 42 3. Den framtida arbetsrätten (mom. 2) 44 4. Nyanställningar från 1.1.1997 (mom. 3) 45 5. Utredning om skadestånd (mom. 7) 45 6. Vidgad möjlighet att träffa lokala avtal (mom. 8) 46 7. Lagbestämmelsen om reglernas dispositivitet m.m. (mom. 9) 46 8. Beräkning av anställningstid för den som slutat frivilligt (mom. 10) 47 9. Tidsgräns för vikariatsanställning (mom. 11) 48 10. Ytterligare begränsning av vikariatsanställning m.m. (mom. 12) 48 11. Ytterligare begränsning av vikariatsanställning m.m. (mom. 12) 49 12. Förutsättningar för överenskommen visstidsanställning (mom. 14) 50 13. Förutsättningar för överenskommen visstidsanställning (mom. 14) 50 14. Förutsättningar för överenskommen visstidsanställning (mom. 14) 51 15. Lagbestämmelsen om överenskommen visstidsanställning (mom. 15) 52 16. Referensgrupp (mom. 16) 53 17. Rätt till tjänstledighet för att pröva annat arbete (mom. 17) 53 18. Förutsättningar för företrädesrätt till återanställning (mom. 18) 54 19. Förutsättningar för företrädesrätt till återanställning (mom. 18) 54 20. Lagbestämmelsen om företrädesrätt till återanställning (mom. 19) 55 21. Lagbestämmelsen om företrädesrätt till återanställning (mom. 19) 56 22. Konsekvenser av förkortad tid för företrädesrätt till återanställning (mom. 20) 56 23. Företrädesrätt för deltidsanställda (mom. 21) 57 24. Företrädesrätt för deltidsanställda (mom. 21) 57 25. Förstärkta rättigheter för deltidsanställda (mom. 22) 58 26. Förstärkta rättigheter för deltidsanställda (mom. 22) 58 27. Övergångsproblem med parallella regler för uppsägningstid (mom. 24) 59 28. Sveriges hållning till EU (mom. 27) 60 29. Medicinska kontroller i arbetslivet (mom. 28) 61 30. Privata arbetsförmedlingar (mom. 29) 61 31. ILO-konventionen 137 (mom. 30) 62 32. Lagen mot etnisk diskriminering (mom. 32) 62 Särskilda yttranden..................................63 1. Arbetsrättens allmänna inriktning 63 2. Utskottets behandling av propositionen 64 3. Övriga arbetsrättsliga frågor (mom. 30, ILO-konventionen) 65 4. Diskriminering i arbetslivet (mom. 32) 65 Bilaga Propositionens lagförslag 66