Trafikutskottets betänkande2002/03:TU6

Elektronisk kommunikation, m.m.

Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 2002/03:110 Lag om elek-
tronisk kommunikation, m.m. jämte fem följdmotioner. I betänkandet be-
handlas även 18 motioner som avlämnats under den allmänna motionstiden
hösten 2002 rörande olika IT- och telefrågor.
Utskottet anser att riksdag och regering har en central roll för att uppnå
målen för sektorn elektronisk kommunikation. För att hela landet skall få
tillgång till effektiva och säkra elektroniska kommunikationer krävs att tydli-
ga mål formuleras, konkreta handlingsplaner uppställs och framåtsyftande
spelregler antas.
Med det nya regelverket som lagts fast inom EU för sektorn har ett fram-
tidsanpassat ramverk etablerats. Det ankommer på berörda organ att inom
sina ramar driva ett aktivt utvecklingsarbete för att till fullo ta vara på de
positiva drivkrafter som den elektroniska kommunikationssektorn kan tillföra
samhällsutvecklingen och tillse att de politiska målen nås.
Utskottet framhåller att en bärande tanke bakom det nya EG-rättsliga re-
gelverket är att särlagstiftningen skall ge vika för den generella
konkurrens- lagstiftningen i takt med att konkurrensen utvecklas. Detta
innebär att speciell konkurrensfrämjande reglering, såsom regler om
samtrafik och andra former av tillträde, endast skall användas när det
föreligger ett särskilt behov av det.
Utskottet vill också erinra om att det när det gäller företag med betydande
inflytande finns möjlighet att enligt den nya lagen ålägga ett sådant
företag att tillhandahålla samtrafik till kostnadsorienterade priser.
Generellt sett anser utskottet att man bör vara restriktiv med ingripanden
på en marknad där kon- kurrensen fungerar i stort sett tillfredsställande.
Utskottet delar regeringens synsätt att ett angivande av en viss överfö-
ringshastighet i lagtexten skulle låsa fast rättstillämpningen på ett olyckligt
sätt. Inom området elektroniska kommunikationer går utvecklingen mycket
snabbt framåt. Vad som i dag framstår som en acceptabel överföringshastig-
het kan inom kort anses som en orimligt låg hastighet. Tidsåtgången för att
åstadkomma lagändringar är inte anpassad för utvecklingen på en dynamisk
marknad.
Utskottet bedömer att det i den situation som i dag råder krävs en särre-
glering för att främja att marknaden för elektronisk kommunikation fungerar
effektivt. I den nuvarande situationen är det därför rimligt att Post- och
tele- styrelsen skall ha det övergripande sektorsansvaret för området
elektronisk kommunikation och vara ansvarig myndighet enligt den nya lagen.
En sådan lösning ligger också i linje med vad de flesta andra länder inom
EU har kom- mit fram till. Utskottet förutsätter att regeringens initiativ
till en avstämning med analys av hur den bedömda ordningen har fungerat
kommer att ske se- nast två år efter det att lagen trätt i kraft, dvs. i
juli 2005.
Utskottet kan konstatera att den snabba utbyggnaden av mobiltelefonnäten
och användningen av mobiltelefoner som pågått under en tid på ett mycket
påtagligt sätt aktualiserar frågan om de eventuella hälsokonsekvenserna av
elektromagnetisk strålning från anläggningarna och telefonerna liksom mas-
ternas påverkan på natur- och kulturmiljön. Utskottet anser att dessa
frågor är mycket angelägna och har stor aktualitet och förutsätter därför
att dessa frågor beaktas inom ramen för det fortsatta arbetet med att uppnå
en hållbar utveck- ling.
Utskottet tillstyrker vad regeringen anför om mål för sektorn elektronisk
kommunikation och att målet för telepolitiken upphör att gälla. Utskottet
tillstyrker även regeringens förslag om lag om elektronisk kommunikation,
liksom övriga lagförslag som föreslås av regeringen. Lagförslagen föreslås
träda i kraft den 25 juli 2003.
Utskottet tillstyrker också ändring av konventionen om inrättandet av ett
europeiskt radiokommunikationskontor (ERO) till att avse inrättandet av ett
europeiskt kommunikationskontor (ECO).
Utskottet avstyrker samtliga motionsförslag.
Till betänkandet har fogats 9 reservationer och 2 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Politiska mål m.m.
Riksdagen godkänner mål för sektorn elektronisk kommunikation och
att målet för telepolitiken upphör att gälla samt avslår motionerna
2002/03:T11 yrkande 1 och 2002/03:T13 yrkande 2.
Därmed bifaller riksdagen regeringens förslag i proposition 2002/03:110
punkt 8.
2. Inbjudningsförfarande
Riksdagen avslår motion 2002/03:T13 yrkande 3.
3. Krav på radioanvändning
Riksdagen avslår motion 2002/03:T13 yrkande 4.
4. Skyldigheter att förhandla om samtrafik m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T10 yrkande 1 och 2002/03:T11
yrkande 2.
Reservation 1 (m, c)
5. Konkurrensförhållandena på marknaden för fast telefoni
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T10 yrkande 3, 2002/03:T12 yr-
kande 2, 2002/03:T463 yrkande 3 och 2002/03:T516.
Reservation 2 (m, kd)
6 Tjänster till slutanvändare m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T13 yrkandena 5-7,
2002/03:T496 yrkande 10 och 2002/03:N267 yrkande 7 i denna del.
7. Integritetsskydd m.m.
Riksdagen avslår motion 2002/03:T11 yrkande 3.
Reservation 3 (c)
8. Tillsyn m.m.
Riksdagen avslår motion 2002/03:T14 yrkande 1.
Reservation 4 (mp)
9. Myndighetsorganisationen m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T10 yrkande 2, 2002/03:T11 yr-
kande 4, 2002/03:T12 yrkande 1, 2002/03:T13 yrkande 8 och
2002/03:T14 yrkande 4.
Reservation 5 (m, fp, kd, c)
Reservation 6 (mp)
10. Sektorsansvaret på miljöområdet
Riksdagen avslår motion 2002/03:T14 yrkandena 2 och 3.
Reservation 7 (mp)
11. Lagförslag
Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om elektronisk kommunikation,
b)
c) lag om införande av lagen (2003:000) om elektronisk kommunika-
tion,
d)
e) lag om ändring i rättegångsbalken,
f)
g) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
h)
i) lag om ändring i lagen (1998:31) om standarder för sändning av TV-
signaler,
j)
k) lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844),
l)
m) lag om ändring i lagen (2000:121) om radio- och teleterminalutrust-
ning.
n)
Därmed bifaller riksdagen regeringens förslag i proposition 2002/03:110
punkterna 1-7.
12. Europeiskt kommunikationskontor
Riksdagen godkänner ändring av konventionen om inrättandet av ett
europeiskt radiokommunikationskontor (ERO) till att avse inrättandet av
ett europeiskt kommunikationskontor (ECO).
Därmed bifaller riksdagen regeringens förslag i proposition 2002/03:110
punkt 9 och avslår motion 2002/03:T13 yrkande 1.
13. IT-infrastruktur m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T303 yrkande 1, 2002/03:T425,
2002/03:T442 yrkandena 1 och 2, 2002/03:T447 yrkandena 1-5,
2002/03:T452, 2002/03:T458 yrkandena 7 och 8, 2002/03:T463 yrkande
8, 2002/03:T466 yrkandena 48-51, 2002/03:T496 yrkande 9,
2002/03:T525, 2002/03:N267 yrkandena 6 och 7 i denna del samt
2002/03:N304 yrkande 8.
Reservation 8 (m, fp, kd)
Reservation 9 (c)
14. Övriga IT-frågor
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T352, 2002/03:T380,
2002/03:T458 yrkandena 1-3, 2002/03:T462 yrkande 17, 2002/03:T463
yrkandena 6, 7 och 9, 2002/03:T473 samt 2002/03:T493.
Stockholm den 20 maj 2003
På trafikutskottets vägnar
Claes Roxbergh
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Claes Roxbergh (mp), Carina
Moberg (s), Elizabeth Nyström (m), Jarl Lander (s), Erling Bager (fp), Hans
Stenberg (s), Krister Örnfjäder (s), Johnny Gylling (kd), Karin Svensson
Smith (v), Claes-Göran Brandin (s), Per Westerberg (m), Monica Green (s),
Sven Bergström (c), Kerstin Engle (s), Jan-Evert Rådhström (m) och Christer
Winbäck (fp).

2002/03
TU6

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 2002/03:110 Lag om elek-
tronisk kommunikation m.m., fem motioner som väckts med anledning av
propositionen och 18 motioner som avlämnats under den allmänna motionsti-
den hösten 2002 rörande olika IT- och telefrågor.
Utskottet behandlar ärendet huvudsakligen i enlighet med den struktur som
redovisas i propositionen med tyngdpunkt på avsnitt, som berörs av motioner
som väckts med anledning av propositionen. I övrigt redovisas korta sam-
mandrag av propositionens förslag.
Vissa av motionerna från den allmänna motionstiden berör frågor som tas
upp i olika delar av propositionen, t.ex. vissa IT-infrastrukturfrågor och ut-
byggnaden av tredje generationens mobiltelefoni (3 G). Dessa motioner be-
handlas i ett särskilt avsnitt om IT-infrastruktur m.m. samt integrerat i be-
handlingen av olika regeringsförslag i propositionen. Under avsnittet Övriga
IT-frågor behandlas övriga motioner från den allmänna motionstiden som rör
IT, men som inte har en mer direkt anknytning till de frågor som regeringen
tar upp i propositionen om elektronisk kommunikation.
Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av re-
presentanter från Näringsdepartementet, Post- och telestyrelsen, Telia Sonera,
Tele2 och Vodafone.
I sammanhanget kan nämnas att tillkomsten av den nya EU-regleringen på
området har föregåtts av ett mångårigt informationsutbyte mellan företrädare
för Näringsdepartementet och trafikutskottet.
Utskottet har även berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över propo-
sitionen jämte motioner. Näringsutskottet har inkommit med yttrande (yttr.
2002/03:NU2y) Elektronisk kommunikation.
Utskottet har den 8 maj 2003 anordnat en offentlig utfrågning om bl.a. in-
frastrukturen på IT-området. Som bilaga till betänkandet finns en utskrift av
utfrågningen med program och deltagarförteckning.
Bakgrund
Elektronisk kommunikation
Elektronisk kommunikation innebär överföring av signaler i elektronisk
form. Signalerna bygger på data i analog eller digital form som kan
överföras via elektromagnetiska svängningar. Innehållet i data är till
exempel text, ljud, bild och kombinationer av dessa.
Elektronisk kommunikation omfattar vad som tidigare varit telefoni, data-
kommunikation och radio och TV (medier). En tydlig trend är att dessa tre
sektorer gradvis växer samman genom den s.k. konvergensen. Konvergensen
sker inom infrastruktur-, tjänste- och utrustningsområdena. Den har sin grund
framför allt i digitaliseringen och i den standardisering som skett på Internet-
området.
Utvecklingen på området för elektronisk kommunikation innebär att olika
infrastrukturer och tekniker för överföring av kommunikation och tjänster
sammansmälter. Det gör att det exempelvis är möjligt att telefonera via da-
torn, använda Internet via TV:n och se på TV i mobiltelefonen. En annan
tydlig trend är utvecklingen mot ökad mobilitet samt att tjänsterna blir
alltmer informationsintensiva så att datakommunikation växer på bekostnad
av de tjänster som endast överför tal.
Under de tio år som har gått sedan telelagen (1993:597) och lagen
(1993:599) om radiokommunikation trädde i kraft har förändringen av områ-
det elektronisk kommunikation varit snabb och omfattande. Tekniska förut-
sättningar, marknadsförhållanden samt användarnas efterfrågan och behov har
utvecklats till något som var svårt att föreställa sig vid lagarnas tillkomst.
Betydelsen av effektiva telekommunikationer i samhällsutvecklingen är
mycket stor. Liberaliseringstankens kärna är att använda konkurrens som ett
medel för att skapa effektiva telekommunikationer. Införandet av telelagen
syftade till att ge staten förutsättningar att på en öppen telemarknad
styra och kontrollera verksamheten på telekommunikationsområdet så att de
telepolitis- ka målen kunde uppfyllas. Andra skäl till behovet av reglering
på teleområdet var att aktörerna själva behövde klara spelregler för sin
verksamhet samt att Sveriges internationella åtaganden, speciellt mot EG,
förutsågs komma att kräva en rättslig reglering av förhållandena på
telemarknaden. Vidare var en reglering nödvändig med hänsyn till dåvarande
Televerkets dominerande ställning.
På flera områden gav den nya regleringen snabba resultat i form av förbätt-
rad konkurrens och ett större urval av tjänster och lägre priser. Inom framför
allt mobil- och utlandstelefonin utvecklades konkurrensen snabbt. Den natio-
nella och lokala telefonin var däremot inte utsatt för en lika intensiv konkur-
rens. Problemen sammanhängde med svårigheter för marknadens aktörer att
nå avtal om tillträde till accessnätet, dvs. nätet närmast abonnenten, och sam-
trafik.
En översyn av telelagen skedde år 1996 med hänsyn till den snabba ut-
vecklingen inom telesektorn. Översynen innebar bl.a. ändrade regler för till-
träde till accessnät och samtrafik. Det främsta exemplet på sådana regler är
möjligheten för tillsynsmyndigheten att bestämma vad som skall gälla mellan
parterna då de inte kan komma överens.
Konkurrensutvecklingen för den fasta telefonin uppvisar en fragmenterad bild
där utvecklingen gått stegvis och där resultatet efter tio år är blandat. På
marknaden för privatabonnemang är konkurrensen närmast obefintlig. Kon-
kurrensen på marknaden för nationell telefoni har gradvis förbättrats, medan
marknaden för internationell telefoni tycks vara väl fungerande med verklig
konkurrens.
Mobiltelefonnäten täcker i stort sett hela landet. Andelen av befolkningen
med tillgång till mobiltelefoni har mer än fördubblats under de senaste fem
åren, och Sverige har en i internationell jämförelse mycket hög mobiltelepe-
netration.
De tillstånd som mobilteleoperatörerna behöver för att bedriva sin verk-
samhet innehåller även krav på hur täckningen skall se ut. Det finns på
mark- naden fortfarande både analoga system som NMT (Nordisk Mobil
Telefoni) och digitala som GSM (Global Service for Mobile Communications).
Dagens mobiltelefoni är till stor del en taltelefonitjänst. Nya tjänster
och tekniker som SMS (Short Message Service) och WAP (Wireless Application
Protocol) medger dock överföring av text samt webbliknande innehåll.
GSM-näten har sedan sitt införande utvecklats tekniskt med bl.a. GPRS-
teknik (General Packet Radio Service) och fått högre överföringskapacitet,
vilket möjliggör nya tillämpningar och tjänster med större informationsinne-
håll för konsumenterna. Den tredje generationens mobiltelesystem, UMTS
(Universal Mobile Telecommunications System), som är under utbyggnad,
innebär att överföringskapaciteten ökar ytterligare.
Konkurrenssituationen på mobilteleområdet skiljer sig från den på området
för fast telefoni. För NMT finns endast en operatör, nämligen Telia Sonera.
På GSM-marknaden finns för närvarande tre stora operatörer som också äger
nät. Det är Telia Sonera, Tele2 Sverige AB (Tele2) och Vodafone Sverige AB
(Vodafone), med en sammanlagd marknadsandel på 99 % år 2001 både när
det gäller omsättning och abonnemang. PTS har under 2002 delat ut ett fjärde
GSM-tillstånd till Swefour AB, vilket kan förbättra konkurrensen även om
tillståndet avser begränsade områden. Utöver Tele2 och Vodafone har två nya
operatörer, Orange Sverige AB och Hi3G Access AB, fått tillstånd för
UMTS.
Tillståndsvillkoren för UMTS innehåller krav på utbyggnad av nät men
möjliggör även delad infrastruktur till viss grad. Några operatörer har
aviserat att de har problem med utbyggnaden.
När det gäller informationsteknik och datakommunikation är de nationella
stomnäten främst baserade på optiska fiberkablar men även till en viss del
radiolänk.
De största ägarna av nationella stomnät är Telia Sonera, Utfors
AB/Telenor Business Solutions AB, Affärsverket svenska kraftnät, Teracom
AB och Banverket. Det mest omfattande nationella stomnätet innehas av
Telia Sonera, som når alla kommuner. Ortssammanbindande nät förbinder
olika orter med varandra samt med huvudnoderna i nätet. Områdesnäten är
spridningsnät som sammanbinder fastighetsnäten i en ort eller ett geografiskt
avgränsat område med det ortssammanbindande nätet. I områdesnät kan även
inräknas de nät som ofta benämns accessnät.
En möjlighet till trådlös access med hög överföringskapacitet är fast yttäck-
ande radioaccess som används för sändningar av datakommunikation från
punkt till punktsändningar eller punkt till multipunktsändningar, t.ex. LMDS
(Local Multipoint Distribution Service). Nationella tillstånd för denna teknik
innehas av Telia Sonera, Quadracom Wireless AB, Vodafone samt Broadnet
AS. En fördelning av tillstånd för fast yttäckande radioaccess på regional nivå
har också utförts.
Även elnäten kan användas för elektronisk kommunikation, s.k. Power
Line Communication (PLC). Därutöver används också uppgraderade telefon-
nät, satellit samt marknätet för digital-TV för datakommunikation.
Den svenska marknaden för Internetaccess är fragmenterad. En bedömning
av PTS är att det i dag finns ett hundratal Internetoperatörer som tillhanda-
håller anslutning till Internet till slutkund. Leverantörerna är många och ofta
små och inriktar sig i hög grad på olika nischer och delsegment av marknaden
där de erbjuder olika typer av anslutningsformer. De flesta erbjuder traditio-
nella uppringda anslutningar över det vanliga metallbaserade accessnätet.
Även kabel-TV-operatörer erbjuder anslutning till Internet via sina kabelnät,
medan andra erbjuder anslutning till Internet med hög överföringskapacitet
via fastighetsnät - LAN (Local Area Network) - framför allt i flerbostadshus.
Det är Internet som i första hand driver fram nya typer av tjänster och ska-
par förutsättningar för ytterligare konvergens inom området. Internetanvänd-
ningen påverkar utnyttjandet av andra medier. Det är främst användningen av
telefon och TV som har minskat som en följd av den ökade Internetanvänd-
ningen.
TV distribueras ut till mottagaren i huvudsak via tre olika
distributionskanaler, nämligen marknät, satellit eller kabelnät. Det
digitala marknätet för TV når i dag ca 90 % av befolkningen. Vid sidan av
TV-sändningar kan näten också användas för andra tjänster, vilket även
gäller näten för digitalradio. I dag pågår olika testverksamheter för
Internetanslutning.
Två företag dominerar på den svenska marknaden när det gäller kundad-
ministration av satellitsänd TV - Canal Digital, som ägs av Telenor AS, och
Viasat, som ingår i mediekoncernen Modern Times Group.
De flesta kabel-TV-nät består av fiber- och koaxialkabel. I dag används
kabelnät i vissa fall även för bredbandsanslutningar till Internet. Det
finns ca 70 kabel-TV-operatörer i Sverige. Av dessa är fyra dominerande och
når tillsammans över 2 miljoner hushåll. Det är Com hem AB, som tidigare
ingått i Telia Sonera-koncernen, och UPC Sverige AB, som ingår i United
Pan- Europe Communications, vilket är det näst största kabel-TV-företaget i
Euro- pa. Telia Sonera har nyligen sålt Com hem AB till rikskapitalbolaget
EQT- partners. Vidare finns Kabelvision som ingår i Tele2-koncernen och har
sam- arbetsavtal med Viasat samt Sweden On Line som ägs av Telenor AS.
Den nya EG-regleringen
Den nya EG-regleringen
År 2000 presenterade Europeiska gemenskapernas kommission ett förslag till
nytt regelverk för elektronisk kommunikation i syfte att modernisera
lagstift- ningen på området. Förslaget lades fram mot bakgrund av den
snabba teknis- ka och marknadsmässiga utvecklingen. Regleringen behövde
anpassas till en mer konkurrensutsatt marknad och ta hänsyn till den
pågående konvergensen mellan telefoni, datakommunikation och medier.
Kommissionens förslag syftade till att föra samman alla nätverk för
överföring och tillhörande tjänster i ett enda regelverk.
Ramdirektivet
Ramdirektivet innehåller bl.a. grundläggande formella bestämmelser för
tillämpningen av övriga aktuella direktiv. Bland annat fastställer
direktivet det nya regelverkets övergripande målsättning att åstadkomma ett
harmoniserat regelverk för elektroniska kommunikationsnät och elektroniska
kommunika- tionstjänster samt tillhörande faciliteter och tjänster. Även de
mål och princi- per som EG-regelverket skall uppnå klargörs, dvs. att
främja dels konkurrens, dels den inre europeiska marknaden och dels
slutanvändarnas intressen.
Ramdirektivet anger även förfarandereglerna för marknadsanalyser. Enligt
dessa skall de nationella regleringsmyndigheterna identifiera de marknader på
vilka det anses berättigat att införa sektorsspecifika skyldigheter samt analy-
sera dessa för att avgöra om det råder effektiv konkurrens på marknaden eller
inte. Dessutom föreslås en ny definition av när ett företag skall anses ha bety-
dande marknadsinflytande, s.k. SMP-status (Significant Market Power), och
därmed kunna åläggas sådana skyldigheter. Om en nationell regleringsmyn-
dighet avgör att det inte råder effektiv konkurrens på en relevant marknad
skall den identifiera företag som bedöms ha betydande inflytande på den
marknaden och ålägga dessa lämpliga sektorsspecifika skyldigheter.
Auktorisationsdirektivet
Syftet med auktorisationsdirektivet är bl.a. att anpassa reglerna för den inre
marknaden för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster
genom harmonisering och förenkling, så att dessa lättare kan tillhandahållas
inom gemenskapen. Med detta avses att direktivet skall ge en rättslig ram för
att säkerställa friheten att tillhandahålla elektronisk kommunikation och elek-
troniska tjänster och begränsa de administrativa hindren för inträde på mark-
naden till ett minimum.
Särskilda tillstånd att bedriva verksamhet inom området för elektronisk
kommunikation skall inte längre få förekomma. En medlemsstat kan dock
införa anmälningsplikt.
Direktivet öppnar en möjlighet att ta ut avgifter för nyttjanderätterna till
radiofrekvenser och nummer samt för tillstånd att installera faciliteter på
annans egendom, varvid avgifterna skall beakta behovet av en optimal an-
vändning av dessa begränsade resurser. Medlemsstaterna skall säkerställa att
avgifterna är sakligt motiverade, öppet redovisade, icke-diskriminerande och
proportionella till det avsedda syftet, och att de tar hänsyn till de mål som
anges i ramdirektivet.
Tillträdesdirektivet
Tillträdesdirektivet skall i ramdirektivets anda harmonisera det sätt på
vilket medlemsstaterna reglerar samtrafik och andra former av tillträde
till elektro- niska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter. Syftet
är att i enlighet med den inre marknadens principer upprätta ett regelverk
för förhållandet mellan leverantörer av nät och tjänster, vilket skall leda
till hållbar konkurrens och samverkan mellan elektroniska
kommunikationstjänster samt gynna konsumenterna.
Vissa av direktivets bestämmelser är endast riktade mot företag med bety-
dande inflytande på marknaden för elektronisk kommunikation. Direktivet
innehåller en förteckning över de typer av skyldigheter som regleringsmyn-
digheterna skall ha möjlighet att ålägga. Dessa skyldigheter skall säkerställa
transparens, icke-diskriminering, åtskild kostnadsredovisning, tillträde till
andra operatörers nät och faciliteter samt priskontroll, innefattande kostnads-
orienterad prissättning och krav på kostnadstäckning.
De skyldigheter som kan tillgripas för att säkerställa direktivets syfte
skall tillämpas på specifika produkt- eller tjänstemarknader i vissa
geografiska områden för att lösa marknadsproblem mellan operatörer.
Bestämmelserna omfattar bl.a. tillträde till fasta nät och mobilnät liksom
till digitala radio- eller TV-nät.
Förutom de skyldigheter som får åläggas en operatör med betydande in-
flytande på en marknad skall enligt artikel 5 den nationella reglerings-
myndigheten, i den utsträckning som är nödvändig för att säkerställa att slut-
användarna kan nå varandra, kunna införa skyldigheter för företag som kon-
trollerar tillträde till slutanvändarna. Det kan, när detta är motiverat, gälla
skyldigheten att bedriva samtrafik mellan deras nät om det inte redan sker.
Direktivet om samhällsomfattande tjänster
Direktivet om samhällsomfattande tjänster (USO-direktivet) avser att överfö-
ra befintliga bestämmelser angående s.k. samhällsomfattande tjänster samt
uppdatera dem med erforderliga ändringar till följd av den tekniska och
marknadsrelaterade utvecklingen. Målet med direktivet är att genom effektiv
konkurrens och valmöjligheter dels säkerställa att det i hela gemenskapen
finns tillgång till allmänt tillgängliga tjänster av god kvalitet, dels hantera
situationer där slutanvändares behov inte tillgodoses på ett tillfredsställande
sätt av marknaden.
Direktivet anger vilka tjänster som skall anses vara samhällsomfattande
tjänster. Dessa omfattar bl.a. tillhandahållande av tillträde i en fast
nätanslut- ningspunkt, nummerupplysningstjänst och abonnentförteckning samt
särskil- da åtgärder för användare med funktionshinder. Tillhandahållandet
skall ske till överkomliga priser. Direktivet innehåller även bestämmelser
som innebär att finansieringen av kostnaderna för tillhandahållande av de
definierade samhällsomfattande tjänsterna skall ske på det mest
konkurrensneutrala sättet.
Direktivet ställer också krav på det fasta telefoninätets integritet och
att det är tillgängligt i händelse av nätsammanbrott av katastrofkaraktär
samt att samtal kopplas avgiftsfritt till det europeiska larmnumret 112.
Direktivet ställer också upp krav på att operatörerna förser de nationella
larmtjänsterna med lokaliseringsuppgifter om varifrån nödsamtal kommer i
den mån det är tekniskt genomförbart.
Direktivet om integritet och elektronisk kommunikation
Det nya direktivets bestämmelser skall, liksom teledataskyddsdirektivets,
precisera och komplettera Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG
om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personupp-
gifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet).
Syftet är bl.a. att säkerställa ett likvärdigt skydd av de grundläggande
fri- och rättig- heterna när det gäller behandling av personuppgifter inom
sektorn för elek- tronisk kommunikation.
Direktivet förpliktar medlemsstaterna att säkerställa konfidentialitet vid
kommunikation och därmed förbundna trafikuppgifter via allmänna kommu-
nikationsnät och allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster
genom att bl.a. förbjuda åtgärder som saknar lagligt stöd, t.ex.
avlyssning, uppfångande med tekniskt hjälpmedel, lagring eller andra
metoder som inne- bär att kommunikationen och de därmed förbundna
trafikuppgifterna kan fångas upp eller övervakas av andra personer än
användarna utan de berörda användarnas samtycke. Som utgångspunkt gäller
att abonnenter och använda- re skall samtycka till sådan behandling för att
behandlingen skall vara tillåten.
Radiospektrumbeslutet
Radiospektrumbeslutet har till syfte att fastställa politiska och rättsliga
ramar inom gemenskapen för att säkerställa samordning av policystrategier
och i förekommande fall harmoniserade villkor när det gäller tillgång till
och ef- fektiv användning av det radiospektrum som krävs för upprättandet
av och verksamheten på den inre marknaden på sådana områden inom
gemenskaps- politiken som elektronisk kommunikation, transport samt
forskning och ut- veckling.
För att nå detta syfte fastställs i beslutet vissa överstatliga förfaranden för
att bl.a. underlätta en politik när det gäller strategisk planering och harmoni-
sering av radiospektrumanvändningen i gemenskapen.
Konkurrensdirektivet
Kommissionsdirektivet är baserat på artikel 86 (f.d. artikel 90) i Rom-
fördraget. Artikeln ger kommissionen rätt att kräva avskaffande av
exklusiva och speciella rättigheter som medlemsstaterna givit till företag
då dessa rät- tigheter leder till att andra bestämmelser i fördraget
överträds, i detta fall konkurrens- och inremarknadsregleringen.
Kommissionsdirektivet konsolide- rar det tidigare gällande s.k.
tjänstedirektivet 90/388/EG. Tanken är att endast de bestämmelser som
fortfarande är nödvändiga skall behållas.
Företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät får inte ha sitt
kabel-TV-nät i samma rättsliga enhet om företaget kontrolleras av medlems-
staten eller har särskilda rättigheter, om det har en dominerande ställning på
marknaden eller om det driver ett kabel-TV-nät som byggts upp med stöd av
särskilda eller exklusiva rättigheter.
Riktlinjer för marknadsanalyser och bedömning av betydande
marknadsinflytande
Kommissionens riktlinjer beskriver de principer som nationella reglerings-
myndigheter skall tillämpa när de definierar marknader och när de fastställer
om företag har ett betydande inflytande på marknaden. Riktlinjerna syftar i
första hand till att regleringsmyndigheterna sinsemellan skall tillämpa vissa
bestämmelser i det nya regelverket på ett enhetligt sätt, särskilt när de skall
utse företag som har ett betydande marknadsinflytande. Vidare är syftet att i
så stor utsträckning som möjligt öka genomskådligheten och klarheten i
rättsläget för tillämpningen av det nya regelverket.
För att åstadkomma enhetlighet mellan medlemsstaternas tillvägagångssätt
grundas definitionen av relevanta marknader och kriterierna för bedömning
av betydande marknadsinflytande på EG-rättspraxis. Riktlinjerna belyser
särskilt frågan om kollektiv dominans och konstaterar härvid bl.a. att före-
komsten av strukturella bindningar mellan de berörda företagen inte är en
nödvändig förutsättning för att man skall kunna konstatera att det föreligger
en kollektiv dominerande ställning.
Rekommendation om relevanta produkt- och tjänstemarknader
Kommissionens rekommendation fastställer vilka produkt- och tjänstemark-
nader inom sektorn för elektronisk kommunikation som har sådana särdrag att
det kan vara motiverat att införa regleringsskyldigheter enligt förfarandet som
finns angivet i ramdirektivet. Till skillnad från tidigare skall marknaderna i
det nya regelverket fastställas i enlighet med konkurrensrättsliga principer.
Härvid bör följande tre kriterier beaktas: Närvaron av stora och varaktiga
hinder för marknadstillträde, möjligheten att övervinna hindren inom rimlig
tid och möjligheten att tillämpningen av enbart konkurrenslagstiftning skulle
kunna avhjälpa de aktuella bristerna på marknaden.
Även om en marknad kännetecknas av stora hinder för tillträde, kan andra
strukturella faktorer på samma marknad innebära att den utvecklas i riktning
mot sund konkurrens. Så är exempelvis fallet på marknader med ett begränsat
men ändå tillräckligt antal företag som har olika kostnadsstrukturer och som
konfronteras med en priselastisk efterfrågan.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en lag om elektronisk kommunikation. Den nya lagen
skall ersätta nuvarande telelag (1993:597) och lag (1993:599) om radiokom-
munikation. Lagen skall gälla elektroniska kommunikationsnät och kommu-
nikationstjänster med tillhörande installationer och tjänster samt annan radio-
användning. Lagen skall dock inte vara tillämplig på innehåll som överförs i
elektroniska kommunikationsnät med hjälp av elektroniska kommunikations-
tjänster. Målet för telepolitiken föreslås ersättas med mål för sektorn elektro-
nisk kommunikation. Dessa skall innebära att enskilda och myndigheter skall
få tillgång till effektiva och säkra elektroniska kommunikationer.
Den föreslagna lagen skall utgå från en allmän plikt att anmäla verksamhet
som innebär ett kommersiellt tillhandahållande av allmänna kommunika-
tionsnät och allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster. För-
slaget innebär en utvidgning av anmälningsplikten i förhållande till telelagen.
Exempelvis omfattas vissa Internetoperatörer och de som tillhandahåller
rundradionät av den nya anmälningsplikten.
Användning av radiosändare och nummer ur en nationell nummerplan fö- reslås
alltjämt kräva särskilt tillstånd, medan kravet på teletillstånd föreslås
upphöra. Den dubbla tillståndsplikten som i dag gäller för mobiltelefoni
enligt telelagen och lagen om radiokommunikation upphör därmed.
Det dubbla prövningsförfarandet föreslås bibehållas för utsändningar till
allmänheten av ljudradio- och TV-program. Sådana sändningar kommer alltså
även fortsättningsvis att kräva tillstånd enligt radio- och TV-lagen
(1996:844). Tillstånd att använda radiosändare föreslås alltjämt avse en viss
radioanvändning. Också i övrigt anknyter den katalog av villkor som ett till-
stånd kan förenas med i allt väsentligt till vad som gäller enligt lagen om
radiokommunikation.
Antalet tillstånd som beviljas i ett frekvensutrymme föreslås kunna be-
gränsas, om det är nödvändigt för att garantera en effektiv användning av
radiofrekvenser. I sådant fall skall tillstånd normalt beviljas efter allmän
inbjudan till ansökan. Som grund för tillståndsprövningen skall ligga antingen
ett jämförande urvalsförfarande (s.k. skönhetstävling) eller ett anbudsförfa-
rande där det pris sökanden är villig att betala för tillståndet skall vara ut-
slagsgivande (auktion) eller en kombination av dessa förfaranden. Tillstånd
att använda radiosändare eller nummer skall få överlåtas (s.k. andrahandshan-
del).
Förslaget innebär att den myndighet som regeringen bestämmer fortlöpan-
de skall fastställa produkt- och tjänstemarknader, särskilt geografiska mark-
nader, som har sådana särdrag att det kan vara motiverat att införa skyldighe-
ter enligt lagen. EG-kommissionens rekommendation om relevanta produkt-
och tjänstemarknader samt riktlinjer för marknadsanalyser och bedömning av
betydande marknadsinflytande skall därvid beaktas. Beslut skall fattas efter
ett särskilt samrådsförfarande.
De marknader som fastställts skall fortlöpande analyseras. För varje mark-
nad skall det tas ställning till om det råder effektiv konkurrens. Marknads-
analyserna skall utföras utifrån konkurrensrättsliga principer och med hjälp av
konkurrensrättslig metodik. Om det inte råder effektiv konkurrens, skall fö-
retag med betydande inflytande på marknaden identifieras och åläggas en
eller flera skyldigheter ur en särskild katalog. Denna innefattar bl.a. samtra-
fikskyldighet och skyldighet att lämna andra former av tillträde samt priskon-
troll gentemot slutkund.
Ett företag skall enligt förslaget anses ha ett betydande inflytande på en
viss marknad om det, antingen enskilt eller tillsammans med andra, har en
ställning av sådan ekonomisk styrka att det i betydande utsträckning kan
uppträda oberoende av sina konkurrenter, sina kunder och i sista hand av
konsumenterna.
Någon allmän samtrafikskyldighet föreslås inte i den nya lagen. Förutom
sådana tillträdesskyldigheter som en operatör med betydande inflytande på
den relevanta marknaden får åläggas, föreslås att den som kontrollerar tillträ-
de till slutanvändare får förpliktas att bedriva samtrafik eller vidta annan
åtgärd som krävs för att säkerställa att slutanvändare kan nå varandra.
När det gäller de samhällsomfattande tjänsterna innebär den nya lagen inte
några större förändringar jämfört med dagens reglering på teleområdet.
Den föreslagna lagen innehåller vidare bestämmelser till skydd för konsu-
menter och andra slutanvändare samt bestämmelser om integritetsskydd.
Slutligen finns bestämmelser i den nya lagen om tillsyn och prövning av
ärenden. Vissa ändringar föreslås vidare i lagen (1998:31) om standarder för
sändning av  TV-signaler.
Lagarna föreslås träda i kraft den 25 juli 2003.
I propositionen föreslås också att riksdagen godkänner ändring av konven-
tionen om inrättandet av ett europeiskt radiokommunikationskontor (ERO) till
att avse inrättandet av ett europeiskt kommunikationskontor (ECO).

Utskottets överväganden
1 Politiska mål m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdag och regering har en central roll för att uppnå målen för
sektorn elektronisk kommunikation. För att hela landet skall få till-
gång till effektiva och säkra elektroniska kommunikationer krävs
att tydliga mål formuleras, konkreta handlingsplaner uppställs och
framåtsyftande spelregler antas. Med det nya regelverk som lagts
fast inom EU för sektorn har ett framtidsanpassat ramverk etable-
rats. Det ankommer nu på berörda organ att inom sina ramar driva
ett aktivt utvecklingsarbete för att till fullo ta vara på de positiva
drivkrafter som den elektroniska kommunikationssektorn kan tillfö-
ra samhällsutvecklingen och se till att de politiska målen nås. Ut-
skottet tillstyrker därmed regeringens förslag till nya mål för sek-
torn elektronisk kommunikation.
Med hänsyn till den strategiska betydelse som sektorn har för lan-
dets fortsatta utveckling förutsätter utskottet att de politiska målen
för sektorn elektronisk kommunikation noga kommer att följas upp
och utvärderas och att resultatet härav återredovisas till riksdagen.
Utskottet betonar bl.a. betydelsen av en redovisning om lagstift-
ningens följder för den regionala utvecklingen och konkurrensut-
vecklingen på marknaden för det metallbaserade accessnätet.
Med hänvisning till förutsatt fortsatt utvecklings- och uppföljnings-
arbete bedömer utskottet att syftet med de motionsförslag som
väckts kommer att tillgodoses. Följaktligen avstyrks dessa.
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om politiska mål
(s. 95-105) jämte motionerna 2002/03:T11 (c) yrkande 1 och 2002/03:T13
(fp) yrkande 2.
1.1 Regeringens bedömningar och förslag
Allmänpolitisk bedömning av området för elektronisk kommunikation
m.m.
Det IT-politiska beslut som fattades år 2000 (prop. 1999/2000:86, bet.
1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256) innebär att Sverige som första land
skall bli ett informationssamhälle för alla. Målet täcker hela det
IT-politiska området, vilket gör att det avser ett bredare område än det
som enbart handlar om elektronisk kommunikation. De prioriterade
uppgifterna avser tre områ- den: tillit, tillgänglighet och kompetens. De
första två, tillit och tillgänglighet, handlar till största delen om teknik
och elektroniska kommunikationsnät. Det tredje området, kompetens, är av
annan karaktär. Genom dessa områden kan regeringen påverka användningen av
IT.
De elektroniska kommunikationerna har stor betydelse för massmedierna,
något som enligt regeringens uppfattning bör framhävas. Det finns goda möj-
ligheter för olika former av elektronisk kommunikation att bidra till att det
mediepolitiska målet, dvs. att stödja yttrandefrihet, mångfald, massmediernas
oberoende och tillgänglighet samt motverka skadliga inslag i massmedierna,
kan uppnås.
Regeringen bedömer att elektronisk kommunikation bör vara så effektiv och
hållbar att välfärd och tillväxt främjas i hela landet. Svensk konkurrenskraft
bör stärkas och framtidens behov tillgodoses. Politiken för elektronisk kom-
munikation bör även kunna bidra till att målet för mediepolitiken uppnås.
Målen för sektorn elektronisk kommunikation
Enligt regeringens bedömning har de elektroniska kommunikationerna bl.a. en
stor strategisk betydelse för tillväxten och välfärden i hela landet.
Enskilda och myndigheter skall därför ha tillgång till effektiva och säkra
elektroniska kommunikationer med största möjliga utbyte avseende urvalet av
över- föringstjänster samt deras pris och kvalitet. Användare och
konsumenter bör ha möjlighet att välja mellan olika tjänster med olika pris
och kvalitet för att finna den kombination av tjänster som bäst passar den
enskilde. Konsumen- ternas möjligheter att utnyttja tjänsterna är en viktig
förutsättning för att må- len skall kunna uppnås.
Med effektiva elektroniska kommunikationer avses konkurrensutsatta och
flexibla kommunikationer som tillhandahålls på icke-diskriminerande villkor.
Effektiva elektroniska kommunikationer innebär också ett främjande av ef-
fektiva investeringar i infrastruktur och främjande av innovation. De elektro-
niska kommunikationerna bör dessutom vara så säkra som möjligt.
Förslaget till mål innebär att Sverige i ett internationellt perspektiv
skall ligga i framkant vad gäller urvalet av överföringstjänster samt deras
pris och kvalitet. Detta ligger i linje med det övergripande IT-politiska
målet att Sveri- ge som första land skall bli ett informationssamhälle för
alla. Jämförelser med andra länder bör göras även inom området elektronisk
kommunikation.
Hållbar utveckling, som innebär att nuvarande och kommande genera- tioner
tillförsäkras en hälsosam och god miljö, bör främjas även inom detta
område. Med hållbar avses såväl ekologisk som social och ekonomisk håll-
barhet. I målen bör även användbarheten framhävas. Det handlar om att
tjäns- terna inom elektronisk information bör vara lätta att lära sig,
lätta att använda och anpassade till sina målgrupper.
Ett av de främsta medlen att uppnå dessa mål är en effektiv konkurrens
utan snedvridningar och begränsningar. Väl fungerande och dynamiska
marknader ger mångfald i utbudet och pressar priserna, vilket kommer an-
vändarna till godo. Att främja konkurrens överensstämmer med den allmänna
konkurrenspolitiken. Det är också en utgångspunkt för de EG-direktiv som
ligger till grund för den lagstiftning som föreslås.
Ett annat medel för att uppnå målen är att främja den internationella har-
moniseringen. Elektronisk kommunikation är i hög grad beroende av den
internationella utvecklingen. Många företag verkar på internationell basis och
gynnas av att regelverken i de olika länderna är harmoniserade. Det främjar i
sin tur tillväxt både inom Sverige och i andra länder, inte minst inom Euro-
peiska unionen. En internationell harmonisering bör därför främjas, särskilt
för att bidra till utvecklingen av EU:s inre marknad.
Vad som sagts om konkurrensens och den internationella harmonise- ringens
betydelse hindrar inte att det finns viktiga allmänna intressen som inte
enbart kan tillgodoses på marknadens villkor. Dessa intressen måste säker-
ställas på annat sätt. Detta illustreras av statens bidrag till utbyggnad
av nät där marknaden inte kan tillgodose behoven.
Regeringens bedömning när det gäller tillgängligheten till IT-infrastruktur
är att hushåll och företag i alla delar av Sverige inom de närmaste åren
bör få tillgång till IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet. Detta
skall i första hand ske i marknadens regi. Staten har dock ett övergripande
ansvar att se till att IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet finns
tillgänglig i hela lan- det. Statens stöd till elektroniska
kommunikationsnät med hög överföringska- pacitet till kommuner och enskilda
är en del av de åtgärder som vidtas för att uppfylla detta. Inriktningen
avser huvudsakligen stöd till utbyggnad av IT- infrastruktur med hög
överföringskapacitet i gles- och landsbygd.
Till de viktiga allmänna intressen som inte enbart kan tillgodoses på mark-
nadens villkor kan även räknas samhällsomfattande tjänster till ett överkom-
ligt pris, förmedling av nödsamtal, skyddet för integritet, uthållighet och
tillgänglighet vid extraordinära händelser i fredstid, höjd beredskap och krig,
ett effektivt utnyttjande av frekvenser och nummer samt konsumentskydd.
Inom dessa områden föreslås särskilda regler i lagen för att säkerställa intres
sena.
Tillgången till ett grundläggande radio- och TV-utbud i hela landet är ett
viktigt allmänt intresse. Lagförslaget ger också de grundläggande förutsätt-
ningarna för att säkerställa en sådan tillgång.
De föreslagna målen ersätter målet för telepolitiken som beslutades i 1988
års telepolitiska beslut. De föreslagna målen för sektorn elektronisk kommu-
nikation ligger i linje med det IT-politiska målet och därmed också i linje med
EU:s IT-politiska handlingsprogram e-Europa, ett informationssamhälle för
alla. De nya mål som föreslås i propostionen ersätter inte det IT-politiska
målet.
Uppföljning av mål av den karaktär som här föreslås bör ske genom jämfö-
relser med överföringstjänster, priser och kvalitet i andra länder. Den ökade
internationella harmoniseringen medför ökade möjligheter att göra sådana
jämförelser. Det ger också en möjlighet att bidra till uppföljningen av det IT-
politiska målet att Sverige som första land skall bli ett informationssamhälle
för alla.
Eftersom området är dynamiskt är det inte lämpligt att ha ett definitivt mål
med en angiven nivå av tillgång till kommunikationer som skall ha uppnåtts
vid någon viss tidpunkt. Vad som anses vara effektiva och säkra kommunika-
tioner och vad som anses ge den bästa möjliga kombinationen av urval, pris
och kvalitet förändras över tiden. De föreslagna målen innebär därför en strä-
van att kommunikationerna skall bli bättre och effektivare, t.ex. genom högre
överföringskapacitet och att urvalsmöjligheterna, inbegripet priser och kvali-
tet, blir mer varierade. Ett medel för att uppnå målen är att skapa förutsätt-
ningar för en effektiv konkurrens.
Regeringen föreslår att målen för sektorn elektronisk kommunikation skall
vara att enskilda och myndigheter skall få tillgång till effektiva och
säkra elektroniska kommunikationer. De elektroniska kommunikationerna skall
ge största möjliga utbyte när det gäller urvalet av överföringstjänster
samt deras pris och kvalitet. Sverige skall i ett internationellt
perspektiv ligga i framkant i dessa avseenden. De elektroniska
kommunikationerna skall vara hållbara, användbara och tillgodose framtidens
behov.
De främsta medlen för att uppnå detta skall vara att skapa förutsättningar
för en effektiv konkurrens utan snedvridningar och begränsningar samt att
främja internationell harmonisering. Staten skall ha ett ansvar på områden där
allmänna intressen inte enbart kan tillgodoses av marknaden.
De föreslagna målen skall ersätta målet för telepolitiken som därmed skall
upphöra att gälla.
1.2 Motionsförslag
I två motioner som väckts med anledning av propositionen tas frågor upp som
rör de politiska utgångspunkterna för elektronisk kommunikation och hur de
nya målen skall följas upp.
I motion 2002/03:T11 av Sven Bergström m.fl. (c) anförs att det är svårt
såväl för riksdagen och de politiska partierna som för marknadens aktörer att
bedöma följderna av den föreslagna nya lagstiftningen. En så omfattande
förändring av lagstiftningen som nu genomförs borde föregås av omfattande
analyser av hur olika marknader påverkas och vilka följder förslagen får t.ex.
för utbyggnaden av kommunikationer i olika delar av landet.
Inte minst det faktum att regeringen valt att behandla frågan uteslutande
som ett tekniskt juridiskt ärende, utan t.ex. tydlig medverkan från näringsliv
och operatörer, gör det särskilt svårt att bedöma frågan. Centerpartiet vill
också framhålla att det är uppenbart att den nya lagstiftningen kan få regio-
nalpolitiska konsekvenser och menar att det är en stor brist att en bedömning
av dessa konsekvenser inte ingick i uppdraget till utredaren.
Sammantaget, även om Centerpartiet välkomnar att lagstiftningen inom IT
och telekom nu samordnas, finns fortfarande oklarheter om vilka följder
lagstiftningen får. Regeringen bör därför återkommande redovisa utveckling-
en inom IT och telekom för riksdagen, särskilt vad avser lagstiftningens följ-
der för den regionala utvecklingen av telekomtjänster, konkurrensen inom
sektorn och investeringsviljan (yrkande 1).
I motion 2002/03:T13 av Erling Bager m.fl. (fp) framhålls att de mål om
elektronisk kommunikation som formuleras i propositionen är värdefulla som
grund för politiska åtgärder inom området. De hade emellertid, vilket också
påtalats av remissinstanser, kunnat formuleras på ett mer mätbart sätt, vilket
skulle ha underlättat tillämpbarheten av målen (yrkande 2).
1.3 Utskottets ställningstagande
Riksdag och regering har en central roll för att uppnå målen för sektorn elek-
tronisk kommunikation. För att hela landet skall få tillgång till effektiva och
säkra elektroniska kommunikationer krävs att tydliga mål formuleras, kon-
kreta handlingsplaner uppställs och framåtsyftande spelregler antas.
Med det nya regelverket som lagts fast inom EU för sektorn har ett fram-
tidsanpassat ramverk etablerats. Det ankommer på berörda organ att inom
sina ramar driva ett aktivt utvecklingsarbete för att till fullo ta vara på de
positiva drivkrafter som den elektroniska kommunikationssektorn kan tillföra
samhällsutvecklingen och se till att de politiska målen nås.
Detta arbete bör genomsyra olika delar av samhället. Från riksdags- och
regeringsnivå till berörda myndigheter, kommuner, företag och organisatio-
ner. Kännetecknande bör vara att insatserna riktas mot att uppnå ett informa-
tionssamhälle för alla där elektroniska kommunikationer är ett verksamt me-
del för att uppnå olika samhällsmål.
Genom det nya regelverk som EU-länderna nu enats om bedömer utskottet
att ökade förutsättningar för detta finns, samtidigt som den nya lagen ger
aktörerna på marknaden mer konkurrensneutrala regler att agera utifrån.
I sammanhanget vill utskottet framhålla att den offentliga förvaltningen är
en viktig drivkraft i målet om ett informationssamhälle för alla.
Offentliga tjänster kan göras mer lättillgängliga och ge en ökad tillgång
till information. Vården och utbildningen ges exempelvis nya möjligheter
och förutsättningar genom en ökad IT-användning.
Utskottet delar mot denna bakgrund regeringens uppfattning att det inte är
lämpligt att ha ett definitivt mål med angiven nivå av tillgång till kommuni-
kationer som skall ha uppnåtts vid någon viss tidpunkt eftersom målet är
dynamiskt. Vad som anses vara effektiva och säkra kommunikationer och vad
som anses ge den bästa möjliga kombinationen av urval, pris och kvalitet
förändras över tiden.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen i samband med införande av nya lagar
och reformer understrukit behovet av uppföljning och utvärdering. När ut-
skottet senast behandlade denna fråga i mars 2002 (bet. 2001/02:TU8) erinra-
de utskottet om riksdagens IT-politiska beslut, då utskottet framhöll vikten av
att utbyggnaden av IT-infrastrukturen följs upp och redovisas årligen för
riksdagen. Mot bakgrund av bl.a. riksdagens ställningstagande kan utskottet
nu konstatera att det för närvarande pågår insatser för att följa upp utveck-
lingen på IT-området. Det gäller bl.a. hur utbyggnaden och kommunikations-
servicen utvecklas i olika landsdelar.
Utskottet kan också konstatera att regeringen framhåller betydelsen av en
uppföljning av målen för sektorn elektronisk kommunikation och menar att
jämförelser bör ske med överföringstjänster, priser och kvalitet i andra
länder. Den ökade internationella harmoniseringen medför ökade möjligheter
att göra sådana jämförelser. Det ger också en möjlighet att bidra till
uppföljningen av det IT-politiska målet att Sverige som första land skall
bli ett informations- samhälle för alla.
Med hänsyn till den strategiska betydelse som sektorn intar för landets
fortsatta utveckling förutsätter utskottet att de politiska målen för sektorn
elektronisk kommunikation noga kommer att följas upp och utvärderas och att
resultatet av dessa uppföljningar och utvärderingar kommer att återredovisas
till riksdagen.
Utskottet vill särskilt betona betydelsen av en redovisning om lagstiftning-
ens följder för den regionala utvecklingen och hur konkurrensen inom områ-
det utvecklas; detta gäller särskilt för marknaden för det metallbaserade ac-
cessnätet inom fast telefoni och andelen av den digitala kapaciteten i fre-
kvensutrymmet som kan förenas med annan användning än digital utsändning
av TV- och radioprogram.
I samband med att lagen följs upp och resultaten återredovisas till riksda-
gen bör också en redovisning lämnas om utbyggnaden av IT-infrastrukturen
och utvecklingen av IT-användningen inom offentlig förvaltning.
Med hänvisning till vad utskottet nu anfört bedömer utskottet att syftet
med de motionsförslag som väckts kommer att tillgodoses. Följaktligen av-
styrks motionerna T11 (c) yrkande 1 och T13 (fp) yrkande 2.
Utskottet tillstyrker därmed regeringens förslag om mål för sektorn elek-
tronisk kommunikation och att målet för telepolitiken upphör att gälla.
2 Regleringsstruktur och en ny lag om elektronisk
kommunikation
Utskottets förslag i korthet
Regeringen föreslår bl.a. att överföringen av elektronisk kommuni-
kation och infrastrukturen för överföringen - med undantag för vis-
sa radio- och TV-frågor - regleras samlat i en ny sektorspecifik lag.
Lagen skall inte reglera innehållet i de tjänster som överförs eller
den utrustning som skall anslutas till infrastrukturen.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om re-
gleringsstruktur och en ny lag om elektronisk kommunikation.
Utskotttet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om reglerings-
struktur och en ny lag om elektronisk kommunikation (s. 105-114).
2.1 Regeringens förslag
Särskild sektorslagstiftning eller särlagstiftning kan användas speciellt
för att motverka bl.a. missbruk av marknadsmakt och för att främja
konkurrens på marknader där förutsättningar ännu saknas för en väl
fungerande konkurrens. Särlagstiftning kan då ses som ett komplement till
konkurrenslagen för att främja konkurrens och effektivitet på nyligen
avreglerade marknader där det råder inträdesbarriärer.
Det står klart att det på flera delmarknader alltjämt finns ett behov av sek-
torspecifik reglering. Detta avser både att komma till rätta med konkurrens-
situationen på marknader där effektiv konkurrens inte råder och att bibehålla
den sköra konkurrens som vunnits på vissa marknader genom telelagstift-
ningen. Som nämnts måste också behovet analyseras med utgångspunkt från
marknaderna i hela Sverige. Det är därför inte lämpligt eller, mot bakgrund av
Sveriges åligganden enligt ramdirektivet och särdirektiven, ens möjligt att
genomföra en fullständig övergång till generell - konkurrensrättslig - lag-
stiftning på området för elektronisk kommunikation.
Regeringen föreslår att överföringen av elektronisk kommunikation och
infrastrukturen för överföringen skall, med undantag för vissa radio- och
TV- frågor, regleras samlat i en ny sektorspecifik lag. Lagen skall inte
reglera innehållet i de tjänster som överförs eller den utrustning som
skall anslutas till infrastrukturen.
Regeringen föreslår också att ramdirektivet, auktorisationsdirektivet, tillträ-
desdirektivet, direktivet om samhällsomfattande tjänster (USO-direktivet)
samt direktivet om integritet och elektronisk kommunikation till övervägande
del skall genomföras genom en ny lag om elektronisk kommunikation.
Såvitt avser konkurrensrelaterade frågor skall skyldigheter enligt lagen för
enskilda inträda först när det finns ett konstaterat behov.
2.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att den nya lagstiftningen om elektronisk kommunika-
tion innebär ett omfattande regelverk vars konsekvenser inte till fullo kan
förutses. Den tekniska utvecklingen och en föränderlig marknad förutsätter,
som utskottet framhållit under avsnittet om politiska mål m.m., ett aktivt
uppföljningsarbete. Utskottet har därmed inget att erinra mot vad regeringen i
propositionen föreslår om regleringsstruktur och en ny lag om elektronisk
kommunikation.
3 Lagens syfte och tillämpningsområde m.m.
Utskottets förslag i korthet
Regeringen föreslår bl.a. att lagen skall syfta till att enskilda och
myndigheter får tillgång till säkra och effektiva elektroniska kom-
munikationer och största möjliga utbyte när det gäller urvalet av
elektroniska kommunikationstjänster. Konkurrensen och internatio-
nell harmonisering skall vara de främsta medlen för att uppnå syf-
tet.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om lagens
syfte och tillämpningsområde m.m.
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om lagens syfte
m.m. samt lagens tillämpningsområde och innehåll (s. 114-119).
3.1 Regeringens förslag
Regeringen föreslår att bestämmelserna i lagen skall syfta till att
enskilda och myndigheter skall få tillgång till säkra och effektiva
elektroniska kommuni- kationer och största möjliga utbyte när det gäller
urvalet av elektroniska kommunikationstjänster samt deras pris och
kvalitet. Konkurrensen och inter- nationell harmonisering skall vara de
främsta medlen för att uppnå syftet. Samhällsomfattande tjänster skall
finnas tillgängliga på för alla likvärdiga villkor i hela landet till
överkomliga priser.
Vid tillämpningen av lagen skall särskilt elektroniska kommunikationers
betydelse för yttrandefrihet och informationsfrihet beaktas.
Åtgärder som vidtas med stöd av lagen får inte vara mer ingripande än som
framstår som rimligt och skall vara proportionella med hänsyn till lagens
syfte och ovanstående intressen.
Regeringen föreslår att lagen skall tillämpas på elektroniska kommunika-
tionsnät och kommunikationstjänster med tillhörande installationer och
tjänster samt annan radioanvändning. Den skall inte vara tillämplig på inne-
håll som överförs i elektroniska kommunikationsnät med hjälp av elektronis-
ka kommunikationstjänster.
3.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i propositionen föreslår om
lagens syfte och tillämpningsområde m.m.
4 Marknadstillträde m.m.
Utskottets förslag i korthet
Regeringen föreslår bl.a. att det krävs en anmälan av verksamheten
för att få tillhandahålla allmänna kommunikationsnät. En anmälan
skall inte föranleda någon förhandsprövning av verksamheten. En-
dast för användning av radiosändare och nummer ur en nationell
nummerplan skall tillstånd krävas.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om mark-
nadstillträde m.m.
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om marknads-
tillträde m.m. (s. 119-126).
4.1 Regeringens förslag
Anmälningsplikt m.m.
För att få kännedom om vilka aktörer som finns på den svenska marknaden
och utöva nödvändig tillsyn bör möjligheten att föreskriva en anmälningsplikt
utnyttjas. Anmälningsplikten bör begränsas till tillhandahållande av allmänna
kommunikationsnät mot ersättning och allmänt tillgängliga elektroniska
kommunikationstjänster. Det saknas skäl att införa en anmälningsplikt för
tillhandahållande av slutna nät (benämns även enskilda eller privata), allmän-
na kommunikationsnät för icke-kommersiellt bruk eller för kommunikations-
tjänster som inte är allmänt tillgängliga.
Regeringen föreslår att för att få tillhandahålla allmänna kommunikationsnät
av sådant slag som vanligen tillhandahålls mot ersättning eller allmänt till-
gängliga elektroniska kommunikationstjänster skall det krävas att verksam-
heten först har anmälts. En anmälan skall inte föranleda någon förhandspröv-
ning av verksamheten. Endast för användning av radiosändare och nummer ur
en nationell nummerplan skall det krävas tillstånd.
Undantag från anmälningsplikten
Regeringen föreslår att verksamhet som enbart består i överföring av signaler
via tråd för utsändningar till allmänheten av program i ljudradio eller annat
som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket yttrandefrihetsgrundlagen skall vara
undantagen från anmälningsplikten. Regeringen eller, efter regeringens be-
myndigande, tillsynsmyndigheten skall kunna meddela föreskrifter om ytter-
ligare undantag från anmälningsplikten.
Standarder
Regeringen föreslår att den som bedriver verksamhet som är anmälningsplik-
tig skall tillämpa standarder som EG-kommissionen angivit som obligatoris-
ka.
Maritima avräkningsorgan
Ett maritimt avräkningsorgan fungerar som mellanhand mellan den maritima
mobila stationen och kustradiostationens teleoperatör.
Regeringen föreslår att regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer skall få besluta i fråga om registrering av maritima avräkningsorgan
enligt bestämmelser antagna av den internationella teleunionen samt meddela
de föreskrifter som behövs för registreringen.
4.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i propositionen förslår om
marknadstillträde m.m.
5 Rätt att använda radiosändare
Utskottets förslag i korthet
Regeringen föreslår bl.a. att vid begränsat frekvensutrymme skall
tillstånd beviljas efter allmän inbjudan till ansökan. Tillstånd skall
då meddelas antingen efter ett jämförande urvalsförfarande, ett an-
budsförfarande där det pris sökanden är villig att betala för tillstån-
det skall vara utslagsgivande eller en kombination av dessa.
Tillstånd som avser digital utsändning av radioprogram till allmän-
heten skall kunna förenas med rätt att använda radiosändaren för
annan användning, motsvarande högst 20 % av den digitala kapa-
citeten i frekvensutrymmet.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om rätt att
använda radiosändare och avstyrker motionsförslagen.
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om rätt att an-
vända radiosändare (s. 127-154) jämte motion 2002/03:T13 (fp) yrkandena 3
och 4.
5.1 Regeringens förslag
Utgångspunkter för regleringen
Regeringen föreslår att bestämmelserna i lagen (1993:599) om radio-
kommunikation skall, med de ändringar EG-direktiven föranleder, ingå i
lagen om elektronisk kommunikation.
Svensk frekvensplan
Regeringen föreslår att det skall finnas en sammanhållen grundläggande
frekvensplan för landet. Frekvensplanen skall vara ett allmänt råd som ges ut
av myndigheten på radioområdet.
Tillståndskrav
Regeringen föreslår att det skall krävas tillstånd för att i landet eller
på ett svenskt fartyg eller luftfartyg utomlands få använda en
radiosändare.
Undantag från tillståndsplikten
Regeringen föreslår att Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt och till viss
del Försvarets materielverk samt polisen skall vara undantagna från till-
ståndsplikten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
skall beträffande viss radioanvändning kunna meddela föreskrifter om un-
dantag från tillståndsplikten. Den som är undantagen från tillståndsplikt skall
vid tillämpningen av bestämmelserna i lagen anses ha tillstånd för att använda
radiosändare.
Tillståndsprövning
Regeringen föreslår att den positiva inriktningen vid bedömningar av till-
ståndsansökningar för radiofrekvenser och bedömningsgrunderna enligt lagen
(1993:599) om radiokommunikation skall bibehållas.
En ny bedömningsgrund om att tillstånd att använda radiosändare skall be-
viljas om radioanvändningen utgör en effektiv användning av frekvensut-
rymmet skall införas. Det skall dessutom anges att en ansökan om tillstånd
skall kunna nekas om det finns skälig anledning att anta att radiosändaren
kommer att användas i strid med tillståndsvillkoren.
Om användningen av frekvensutrymme samt villkoren och förfarandet för
beviljande av tillstånd att använda radiosändare har harmoniserats i enlighet
med internationella avtal som Sverige har anslutit sig till eller bestämmelser
antagna med stöd av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
skall den som har beviljats sådant tillstånd anses ha tillstånd enligt lagen.
Det skall vidare gå att bevilja tillstånd för viss radioanvändning vid ett till
fälle och tillstånd att använda enskilda radiosändare inom ramen för denna
användning vid ett annat tillfälle.
Inbjudningsförfarande
Med hänsyn bl.a. till reglerna i auktorisationsdirektivet skall det i lagen
om elektronisk kommunikation införas en bestämmelse om att när det uppkom-
mer fråga att meddela tillstånd att använda radiosändare för nya eller
väsent- ligt ändrade radioanvändningar och det kan antas att det
frekvensutrymme som kan avsättas för verksamheten inte är tillräckligt för
att ge tillstånd åt alla som vill och skulle kunna bedriva sådan
verksamhet, skall prövning ske efter allmän inbjudan till ansökan.
Beträffande tredje generationens mobiltelefoni utfärdade Post- och telesty-
relsen (PTS) föreskrifter om tillstånd för att tillhandahålla nätkapacitet för
mobila teletjänster enligt UMTS/IMT 2000 respektive GSM (PTSFS 2000:5).
Enligt föreskriften skulle prövningen ske i två faser med en inledande pröv-
ning och en fördjupad prövning. Den inledande prövningen grundade sig på
den sökandes förutsättningar att tillhandahålla nätkapacitet avseende fi-
nansiell kapacitet, teknisk och affärsmässig genomförbarhet samt lämplig
sakkunskap och erfarenhet. Om antalet sökande som uppfyllde dessa kriterier
översteg antalet tillgängliga tillstånd skulle en fördjupad prövning komma att
ske. Denna grundade sig på sökandens utfästelse om geografisk täckning och
utfästelse om utbyggnadstakt. PTS valde således att tillämpa ett förfarande
med en skönhetstävlan.
När det gäller valet mellan skönhetstävlan och auktion kan vidare nämnas
ESO-rapporten Nya bud - en ESO-rapport om auktioner och upphandling (Ds
2001:40). I rapporten konstateras att många nyttigheter som kontrolleras av
staten i dag fördelas genom administrativa förfaranden. Beträffande auktion
anges i rapporten att denna kan hållas med samma förutsättningar som en
administrativ tilldelning. Den behöver därför aldrig få ett sämre utfall än en
sådan process.
Regeringen delar utredningens och rapportförfattarnas uppfattning att auk-
tion kan hållas med samma förutsättningar som en administrativ tilldelning.
Sådana förutsättningar kan alltid finnas med i vad som skall utgöra sakliga
grunder, och auktionen blir då det sista urvalskriteriet som skiljer ut de sö-
kande. Mot auktioner kan nämnas risken för att auktionspriser fördyrar för
konsumenter och andra slutanvändare och risken för spekulation med fre-
kvenser. Mot detta talar dock att avgifter vid tillståndstilldelning verkar för
ökad effektivitet i användningen av frekvensspektrum. Regeringen föreslår
därför att auktioner skall kunna tillämpas vid ett förfarande med allmän in-
bjudan till ansökan enligt lagen om elektronisk kommunikation.
Det bör anges i lagen att prövning, i fall som nu avses, skall ske efter
ett jämförande urvalsförfarande, efter ett anbudsförfarande där det pris
sökanden är villig att betala för tillståndet skall vara utslagsgivande
eller efter en kom- bination av dessa förfaranden. Vid tillfällen då det
finns fler sökande än till- gängliga licenser och alla sökande kan
förväntas uppfylla krav som t.ex. regional täckning, utbyggnadstakt m.m.
kan auktion vara bra att tillämpa, eventuellt kombinerat med
skönhetstävlan.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör be-
myndigas att meddela föreskrifter om innehållet i en allmän inbjudan till
ansökan och om förfarandet. Det är således möjligt att regeringen föreskriver
generella kriterier för allmän inbjudan och att tillståndsmyndigheten baserar
urvalskriterier för det enskilda inbjudningsförfarandet på dessa, men också att
regeringen föreskriver alla kriterier.
Regeringen föreslår att antalet tillstånd som beviljas i ett frekvensutrymme
skall kunna begränsas, om det är nödvändigt för att garantera en effektiv
användning av radiofrekvenser.
Vid begränsat frekvensutrymme skall tillstånd beviljas efter allmän inbju-
dan till ansökan, om inte radioanvändningen huvudsakligen avser utsändning
till allmänheten av radioprogram eller liknande, avser privat bruk eller uteslu
tande skall bedrivas för att tillgodose allmän ordning och säkerhet.
Tillstånd skall då meddelas antingen efter ett jämförande urvalsförfarande,
ett anbudsförfarande där det pris sökanden är villig att betala för tillståndet
skall vara utslagsgivande eller en kombination av dessa förfaranden.
Krav på radioanvändning
Digitala rundradiosändningar kan användas såväl för ljudradio- och TV-
utsändningar som för olika interaktiva tillämpningar som med det nuvarande
regelverket skulle vara att hänföra till televerksamhet. Båda dessa verksam-
heter kommer att hamna inom ramen för ett och samma regelverk, lagen om
elektronisk kommunikation.
En möjlighet är att medge viss annan användning så länge den inte över-
stiger en viss andel av den totala överföringskapaciteten. Denna lösning är
oberoende av valet av tillståndsmodell på radio- och TV-området. Den går att
förena med den ordning som gäller i dag med individuella tillstånd för sänd-
ningar av radio- och TV-program enligt radio- och TV-lagen.
Beträffande hur stor andel som skall kunna användas för annan verksamhet
kan vägledning hämtas i den brittiska lagen. Gränsen bör sättas så högt att
den medger utveckling av nya tjänster som kan skapa ett mervärde för
digital-TV och digitalradio och samtidigt möjliggöra utnyttjande av ledig
kapacitet, t.ex. i områden där efterfrågan på sändningsutrymme är så pass
låg att allt utrym- me inte går åt i en multiplex eller för utnyttjande av
outnyttjad kapacitet utan- för ordinarie sändningstider.
Enligt regeringens bedömning framstår 20 % som en lämplig andel, även
om det ur konkurrenssynpunkt kan vara lämpligt att börja med en mindre
andel för att utröna eventuell påverkan på konkurrensen. I lagen bör det fast-
slås att maximalt 20 % kan användas för annan verksamhet.
Regeringen föreslår att ett tillstånd att använda radiosändare skall avse en
viss radioanvändning. Tillstånd som avser digital utsändning av radioprogram
till allmänheten skall kunna förenas med rätt att använda radiosändaren för
annan användning, motsvarande högst 20 % av den digitala kapaciteten i
frekvensutrymmet, om villkor enligt 3 kap. 2 § 8 radio- och TV-lagen
(1996:844) inte uppställts för motsvarande sändningstillstånd och det inte i
övrigt inverkar menligt på konkurrensen.
Villkor
Regeringen föreslår att ett tillstånd skall kunna förenas med villkor om fre-
kvensutrymme, typ av tjänst eller nät, täckning, antennens beskaffenhet,
geografiskt område för mobilsändare, antennens belägenhet för fast sändare,
kompetenskrav, skyldighet att dela frekvensutrymme, gjorda åtaganden vid
inbjudningsförfarande och annat av betydelse för frekvensutnyttjandet. Vill-
kor som följer av internationella avtal om harmoniserad användning skall
också kunna uppställas.
Giltighetstid för tillstånd och villkor
Regeringen föreslår att giltighetstiden för villkor får vara kortare än till-
ståndstiden.
Störningar
Regeringen föreslår att begreppet skadlig störning skall definieras. Det skall
vara möjligt att tillståndsinnehavare delar frekvenser med annan och att stör-
ningar därför kan få tålas.
Elektriska eller elektroniska anläggningar som, utan att vara radio-
anläggningar, är avsedda att alstra radiofrekvent energi för kommunikations-
ändamål i ledning eller för industriellt, vetenskapligt, medicinskt eller något
liknande ändamål, skall endast få användas i enlighet med föreskrifter.
5.2 Motionsförslag
I motion 2002/03:T13 av Erling Bager m.fl. (fp) framhålls om inbjudnings-
förfarandet till ansökan om tillstånd för nyttjanderätter till
radiofrekvenser att det är av stort värde att regeringen numera i en
valsituation föredrar modellen auktioner (marknadsnära bedömningar) framför
modellen skönhetstävlingar (politiska bedömningar). Detta är en fråga där
valet står mellan två ytterlig- heter där vid tillämpning ofta ingen ensam
är fullkomlig. Auktioner bör, när de används, organiseras så att de kan
fungera som urvalsinstrument snarare än som intäktsgenerator. Enligt
motionärerna skall man inte underskatta den ekonomiska drivfjädern i en
sådan urvalsmekanism (yrkande 3).
I samma motion anförs att det i lagförslaget om krav på radioanvändning
framförs att tillstånd som avser digital utsändning av radioprogram till all-
mänheten skall kunna förenas med rätt att använda radiosändaren för annan
användning, motsvarande högst 20 % av den digitala kapaciteten i frekvens-
området. Med en sådan regel skulle t.ex. uppkoppling mot Internet med till-
handahållande av interaktiva tjänster för digital radio och digital TV bli re-
gelmässigt möjlig som komplement till digitala radio- och TV-sändningar.
Här kan t.ex. innehållstjänster eller konsumentupplysning tänkas bli aktuella.
Emellertid är det tveksamt om inte ett sådant förslag menligt skulle kunna
påverka konkurrensen på berörda tjänstemarknader. Dessutom är procentan-
delen inte motiverad, utan förefaller vara en uppskattning. Denna fråga är
viktig om man vill värna om balans och konkurrens rörande informations-
tjänster, vilket framförs i andra sammanhang i propositionen. Detta förslag
bör därför ytterligare analyseras, och verkliga prov bör utföras och
utvärderas, innan det införs rättsligt (yrkande 4).
5.3 Utskottets ställningstagande
Med anledning av vad som föreslås i motion T13 (fp) yrkande 3 om inbjud-
ningsförfarande vill utskottet anföra följande.
Av propositionen framgår att regeringen anser att vid begränsat frekvens-
utrymme skall tillstånd beviljas efter allmän inbjudan till ansökan. Som
grund för tillståndsprövningen skall ligga antingen ett jämförande
urvalsförfarande (s.k. skönhetstävling) eller ett anbudsförfarande där det
pris sökanden är villig att betala för tillståndet skall vara
utslagsgivande (auktion) eller en kombina- tion av dessa förfaranden.
Utskottet delar regeringens uppfattning därvidlag, liksom att auktion kan
hållas med samma förutsättningar som en administrativ tilldelning. Sådana
förutsättningar kan alltid finnas med i vad som skall utgöra sakliga
grunder, och auktionen blir då det sista urvalskriteriet som skiljer ut de
sökande. Mot auktioner kan nämnas risken för att auktionspriser fördyrar
för konsumenter och andra slutanvändare och risken för spekulation med
frekvenser. Mot detta talar dock att avgifter vid tillståndstilldelning
verkar för ökad effektivitet i användningen av frekvensspektrum. Utskottet
ser därför positivt på regering- ens förslag att auktioner skall kunna
tillämpas vid ett förfarande med allmän inbjudan till ansökan enligt lagen
om elektronisk kommunikation.
Vid tillfällen då det finns fler sökande än tillgängliga licenser och alla sö-
kande kan förväntas uppfylla krav som t.ex. regional täckning, utbyggnads-
takt m.m. kan auktion vara bra att tillämpa, eventuellt kombinerat med skön-
hetstävlan.
Det inbjudningsförfarande som regeringen nu föreslår - auktion, jämfö-
rande urvalsförfarande eller en kombination av dessa förfaranden - torde till
huvudsaklig del kunna tillgodose vad motionärerna efterfrågar. Utskottet har
därmed inget att erinra mot regeringens förslag och avstyrker därför motion
T13 (fp) yrkande 3.
Med anledning av vad som föreslås i motion T13 (fp) yrkande 4 om krav på
radioanvändning vill utskottet anföra följande.
Regeringen framhåller i propositionen att digitala rundradiosändningar kan
användas såväl för ljudradio- och TV-utsändningar som för olika interaktiva
tillämpningar som med det nuvarande regelverket skulle vara att hänföra till
televerksamhet. Båda dessa verksamheter kommer att hamna inom ramen för
ett och samma regelverk, nämligen lagen om elektronisk kommunikation.
Detta ger möjlighet att medge viss annan användning så länge den inte över-
stiger en viss andel av den totala överföringskapaciteten.
Utskottet delar regeringens uppfattning om att gränsen för viss annan an-
vändning bör sättas så högt att den medger utveckling av nya tjänster som kan
skapa ett mervärde för digital-TV och digitalradio och samtidigt möjliggöra
utnyttjande av ledig kapacitet. Utskottet bedömer också att 20 % kan framstå
som en lämplig andel, även om det ur konkurrenssynpunkt kan vara lämpligt
att börja med en mindre andel för att utröna eventuell påverkan på konkurren-
sen.
Utskottet delar inte motionärernas uppfattning om att ytterligare analyser
och verkliga prov bör utföras och utvärderas innan andelen införs rättsligt.
Som framgått av avsnittet om politiska mål m.m. kommer den nya lagen om
elektronisk kommunikation att följas upp och utvärderas. Utskottet utgår ifrån
att frågan om storleken på den andel av den digitala kapaciteten i frekvensut-
rymmet som kan förenas med annan användning än digital utsändning av
radioprogram kan komma att bedömas i det sammanhanget.
Mot bakgrund av det anförda har således uttskottet inget att erinra mot att
det i lagen fastslås att maximalt 20 % kan användas för annan verksamhet.
Utskottet avstyrker därmed motion T13 (fp) yrkande 4.
Utskottet har i övrigt inget att erinra mot vad regeringen i propositionen
förslår om rätt att använda radiosändare.
6 Rätt att använda nummer
Utskottets förslag i korthet
Regeringen föreslår bl.a. att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer skall få fastställa nationella nummerplaner
för elektronisk kommunikation. De nationella nummerplanerna
skall vara utformade så att elektroniska kommunikationsnät och
elektroniska kommunikationstjänster kan nås på ett likvärdigt sätt.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om rätt att
använda nummer.
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om rätt att an-
vända nummer (s. 155-163).
6.1 Regeringens förslag
Nationella nummerplaner
Regeringen föreslår att regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer skall få fastställa nationella nummerplaner för elektronisk kommu-
nikation. De nationella nummerplanerna skall vara utformade så att elektro-
niska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster kan nås
på ett likvärdigt sätt.
Den som bedriver anmälningspliktig verksamhet eller tillhandahåller elek-
troniska kommunikationstjänster i samtrafik med sådan operatör skall vara
skyldig att följa fastställda nummerplaner.
Tillstånd att använda nummer
Regeringen föreslår att nummer ur en nationell nummerplan skall få användas
endast efter tillstånd. Regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer skall kunna meddela föreskrifter om tilldelningsprinciper.
Villkor som är fogade till tillstånd att använda nummer
Regeringen föreslår att tillstånd att använda nummer ur nationell nummerplan
skall kunna förenas med tillståndsvillkor angående
- vilket slag av tjänst som numret skall användas för,
- faktiskt och effektivt utnyttjande av numren,
- skälig giltighetstid med förbehåll för eventuella ändringar i den na-
tionella nummerplanen,
- åtaganden som har gjorts i samband med att tillstånd beviljats för num-
mer efter ett förfarande med allmän inbjudan till ansökan samt
- skyldigheter som följer av tillämpliga internationella avtal i fråga om an-
vändning av nummer.
Inbjudningsförfarande
Regeringen föreslår att tillstånd att använda nummer av betydande ekono-
miskt värde får beviljas efter allmän inbjudan till ansökan. Tilldelningen
skall då ske genom jämförande urvalsförfarande, anbudsförfarande, lottning
eller genom en kombination av dessa förfaranden.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om innehållet i en allmän inbjudan och om förfarandet i övrigt.
6.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i propositionen föreslår om
rätt att använda nummer.
7 Överlåtelse av tillstånd att använda radiosändare
eller nummer
Utskottets förslag i korthet
Regeringen föreslår bl.a. att tillstånd eller del av tillstånd att använ-
da radiosändare eller nummer får överlåtas. En överlåtelse skall en-
dast vara giltig efter medgivande från den myndighet som meddelat
tillståndet.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om över-
låtelse av tillstånd att använda radiosändare eller nummer.
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om överlåtelse
av tillstånd att använda radiosändare eller nummer (s. 163-165).
7.1 Regeringens förslag
Regeringen föreslår att tillstånd eller del av tillstånd att använda
radiosändare eller nummer får överlåtas. En överlåtelse skall endast vara
giltig efter med- givande från den myndighet som meddelat tillståndet.
Medgivande skall lämnas bl.a. under förutsättning att det inte finns skäl
att anta att överlåtelsen inverkar menligt på konkurrensen och att det inte
finns något annat skäl mot det.
7.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i propositionen föreslår om
överlåtelse av tillstånd att använda radiosändare eller nummer.
8 Samtrafik och andra former av tillträde
Utskottets förslag i korthet
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om samtrafik
och andra former av tillträde och avstyrker motionsförslagen. För
att undvika en utdragen tillståndsprocess ser utskottet som en möj-
lighet för sektorsmyndigheten att kunna avgöra ett tillståndsärende i
det enskilda fallet även om ett avslagsbeslut i ett bygglovsärende
för uppförande av mast för en radioanläggning inte har prövats i
högre instanser.
Jämför reservationerna 1 (m, c) och 2 (m, kd).
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om samtrafik
och andra former av tillträde (s. 165-204) jämte motionerna 2002/03:T10 (m)
yrkandena 1 och 3, 2002/03:T11 (c) yrkande 2, 2002/03:T12 (kd) yrkande 2,
2002/03:T463 (kd) yrkande 3 samt 2002/03:T516 (s).
8.1 Regeringens bedömningar och förslag
Definitioner
Regeringen föreslår att en definition av samtrafik skall införas i lagen.
Regeringen bedömer att definitioner av tillträde, accessnät och roaming inte
behöver införas i lagen.
Allmänna skyldigheter och skyldigheter som kan åläggas ett företag i
fråga om tillträde
Som en allmän utgångspunkt gäller enligt artikel 4.1 i tillträdesdirektivet en
skyldighet för operatörer av allmänna kommunikationsnät att förhandla med
varandra om samtrafik i syfte att tillhandahålla allmänt tillgängliga elektro-
niska kommunikationstjänster så att tillhandahållandet av och samverkan
mellan tjänster kan säkerställas inom hela gemenskapen. I direktivet anges
skyldigheter avseende tillträde rörande bl.a. insyn, icke-diskriminering, pris-
kontroll och kostnadsredovisning.
De i direktivet angivna skyldigheterna avseende tillträde eller samtrafik
får i princip inte införas för andra operatörer än sådana som angetts ha
ett be- tydande inflytande på en viss marknad. I syfte att fullgöra
internationella åtaganden eller följa gemenskapslagstiftningen och för att
trygga slut- användarnas tillgång till vissa speciellt viktiga tjänster, är
det dock i vissa angivna fall möjligt enligt tillträdesdirektivet att
införa sådana skyldigheter för andra marknadsaktörer, på samma sätt som för
närvarande gäller för sy- stem med villkorad tillgång för digitala
TV-tjänster. Så är fallet när det bl.a. gäller följande företag och
skyldigheter.
a) Företag som kontrollerar slutanvändarnas tillträde kan åläggas skyl-
dighet att t.ex. bedriva samtrafik i syfte att säkerställa att
slutanvändarna kan nå varandra.
b) Företag som tillhandahåller gränssnitt för tillämpningsprogram (API) kan
åläggas skyldighet att på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande vill-
kor tillhandahålla tillträde till API i syfte att garantera att
slutanvändarna får tillgång till digitala radio- och TV-sändningstjänster.
c) Företag som tillhandahåller elektroniska programguider (EPG) kan
åläggas skyldighet att på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor
tillhandahålla tillträde till EPG i syfte att garantera att slutanvändarna får
tillgång till digitala radio- och TV-sändningstjänster.
d) Företag som driver ett elektroniskt kommunikationsnät kan åläggas
skyldighet att gemensamt utnyttja faciliteter eller annan egendom - inbegripet
fysisk samlokalisering - eller vidta åtgärder för att underlätta samordningen
av offentliga arbeten när företagen saknar andra möjliga utvägar på grund av
att miljö, folkhälsa eller allmän säkerhet behöver skyddas eller därför att mål
för fysisk planering behöver uppnås.
Europeiska gemenskapernas kommission har fastställt riktlinjer som myn-
digheterna på nationell nivå skall följa när det gäller att fastställa om
det råder effektiv konkurrens på en viss marknad och om ett företag har ett
betydande inflytande på marknaden. Riktlinjerna grundas på principerna inom
konkur- renslagstiftningen.
Beaktas skall också att det nya EG-regelverket bärs upp av en allmän strä-
van mot att marknaden för elektronisk kommunikation skall utvecklas så att
den generella konkurrensrätten skall vara ett tillräckligt instrument för att
värna en effektiv konkurrens. Frågan om förhållandet mellan åtgärder enligt
sektorsregleringen och ingripanden enligt konkurrensrätten bör därför belysas
närmare.
I enlighet med tillträdesdirektivet skall lagen om elektronisk kommuni-
kation innehålla en generell skyldighet för en operatör av ett allmänt kommu-
nikationsnät att förhandla om samtrafik med den som tillhandahåller eller
avser att tillhandahålla allmänt tillgängliga elektroniska kommunikations-
tjänster.
Skyldigheter för företag med betydande inflytande på en marknad
Genom den analys som skall göras av de relevanta marknaderna klarläggs om
konkurrensen är effektiv eller inte. Om man vid denna analys kommer fram
till att konkurrensen inte är effektiv, vilket även inbegriper en bedömning av
hur konkurrensen kommer att utvecklas i framtiden, är det rimligt att anta att
vissa allvarliga konkurrensproblem har identifierats. Under sådana förhållan-
den torde det vara aktuellt att ålägga i varje fall någon skyldighet för att
främja konkurrensen på den aktuella marknaden.
Det kan beträffande vissa marknader vara ändamålsenligt att en skyldighet
som fastställs utformas att gälla generellt på denna marknad. Ett sådant fall
kan vara en förpliktelse att tillhandahålla tillträde till accessnät.
På andra marknader däremot kan förhållandena vara sådana att det inte är
lämpligt att en skyldighet utformas att gälla generellt på marknaden. Skyldig-
heter kan då behöva utformas individuellt i förhållande till var och en som
beviljas tillträde.
Oavsett om en skyldighet har utformats generellt eller individuellt får det
ankomma på myndigheten att avgöra utifrån omständigheterna hur detaljerat
beslutet skall vara, dvs. hur noggrant skyldigheter och rättigheter samt förut-
sättningarna för dessa skall bestämmas.
Skyldigheter som kan åläggas företag som inte har ett betydande inflytande
på en marknad
Samtrafik
När det gäller de skyldigheter som kan åläggas även andra företag än sådana
som anses ha betydande inflytande på en marknad ger direktiven inte något
klart besked om när skyldigheterna kan och skall införas. En utgångspunkt
är emellertid att skyldigheter bör åläggas företaget först när det saknas
förutsätt- ningar att på frivillig väg och inom rimlig tid trygga de mål
som anges i arti- kel 8 i ramdirektivet, dvs. bl.a. främjande av konkurrens
och av de intressen som medborgarna i Europeiska unionen har. Ett införande
av skyldigheter bör därför kunna aktualiseras för att uppnå största möjliga
nytta för slutanvändar- na.
Generellt sett bör man vara restriktiv med ingripanden på en marknad där
konkurrensen fungerar i stort sett tillfredsställande. Skyldigheten som här
avses bör inte användas för att rätta till mindre störningar på en annars funge
rande marknad. Det måste här - liksom i övrigt - råda en proportionalitet
mellan åtgärder och problemets art.
Regeringen har ovan tagit ställning för att sådana särskilda skyldigheter
som samtrafikskyldighet och skyldighet att lämna andra former av tillträde
inte skall införas genom allmänna förpliktelser enligt lag utan i stället för-
pliktas efter bedömningar i enskilda fall genom förvaltningsbeslut.
I artikel 5.1 i tillträdesdirektivet anges att de nationella reglerings-
myndigheterna, i den utsträckning som är nödvändig för att säkerställa att
slutanvändarna kan nå varandra, skall kunna införa skyldigheter för företag
som kontrollerar tillträde till slutanvändarna, bl.a. när detta är
motiverat skyl- digheten att bedriva samtrafik mellan deras nät om detta
inte redan sker. En motsvarande bestämmelse behöver införas i lagen.
Skyldigheter för företag som kontrollerar tillträde till slutanvändare
skall alltså kunna åläggas genom förvaltningsbeslut med stöd av lag.
Med transitering avses vidarebefordring av signaler från ett avsändarnät till
ett mottagarnät via ett mellanliggande nät. Med den ordning som här föreslås
i den nya lagen, med möjlighet för tillsynsmyndigheten att ålägga sam-
trafikförpliktelser i enskilda fall, måste det bero på omständigheterna i det
enskilda fallet om transiteringsskyldighet ingår. Såsom utredningen har angi-
vit kan en förpliktelse att bedriva samtrafik - mot bakgrund av syftet med
samtrafikskyldigheten, dvs. att säkerställa att slutanvändarna kan nå varandra
- också omfatta en skyldighet att på begäran transitera trafik från en origine-
rande till en terminerande operatör. Detta behöver dock inte anges i lagtexten.
På Internetmarknaden fungerar samtrafiken i dagsläget. När det gäller
framför allt bredbandsnät och marknaderna för mobila tjänster kan dock
såväl in- som utlåsningseffekter uppstå för slutkunder anslutna till en
viss operatör. Det bör i första hand vara inom området för mobiltelefoni
som problem med avbruten samtrafik skulle kunna befaras med den nya lagen.
Med hänsyn till tillträdesdirektivets utformning och de risker som ett stort
antal remissinstanser ser med att avskaffa den allmänna samtrafikskyldighe-
ten finns det enligt regeringens bedömning inte anledning att ytterligare be-
gränsa de åtgärder som får vidtas för att uppnå syftet att slutanvändarna skall
kunna nå varandra.
Samtrafikskyldighet eller andra åtgärder som åläggs den som kontrollerar
tillträde till slutanvändare enligt den särskilda bestämmelsen om detta skall
ske mot marknadsmässig ersättning. Såsom hittills har varit fallet bör regio-
nala skillnader inom landet i prissättningen inte förekomma, t.ex. vad avser
samtrafikavgifter.
Regeringen instämmer vidare i utredningens och Post- och telestyrelsens
bedömning med hänsyn till erfarenheterna av tillämpningen av den nuvarande
generella skyldigheten att bedriva samtrafik i 32 § telelagen att det vid
lagens ikraftträdande finns ett fortsatt behov av regler för förpliktelser
om att bedriva samtrafik med stöd av tillträdesdirektivet och föreslår
därför att 32 § telelagen skall gälla övergångsvis till dess att
myndigheten sett över behovet av att besluta om särskilda förpliktelser om
samtrafik med stöd av lagen om elek- tronisk kommunikation, dock längst ett
år efter ikraftträdandet.
Samlokalisering
Enligt artikel 12.2 i ramdirektivet får medlemsstaterna, särskilt när företagen
saknar andra möjliga utvägar genom att miljö, folkhälsa eller allmän säkerhet
behöver skyddas eller genom att mål för fysisk planering behöver uppnås,
föreskriva gemensamt utnyttjande av "faciliteter" eller egendom (inbegripet
fysisk samlokalisering) för ett företag som driver ett elektroniskt kommuni-
kationsnät eller vidta åtgärder för att underlätta samordningen av offentliga
arbeten endast efter skälig tid av offentligt samråd under vilket alla berörda
parter måste ges tillfälle att yttra sig.
Sådana föreskrifter om gemensamt utnyttjande eller samordning får inne-
hålla regler för fördelning av kostnaderna för det gemensamma utnyttjandet
av faciliteterna eller egendomen. Artikeln innebär inte att medlemsstaterna
måste förplikta företag att samlokalisera. Det finns dock möjlighet för med-
lemsstaterna att ha regler om samlokalisering av miljöskäl och liknande hän-
syn. Sådana förpliktelser skall föregås av samråd.
Skyldigheten att gemensamt utnyttja faciliteter eller egendom kan enligt
artikel 12 i ramdirektivet åläggas företag som driver ett elektroniskt kommu-
nikationsnät. För att driva ett sådant kommunikationsnät med hög täcknings-
grad måste nätoperatören ha tillgång till olika nätdelar, såsom ledningar,
byggnader, master, antenner och antennsystem. Med ett flertal operatörer som
agerar på olika marknader för tillhandahållande av nät kan effekten bli att ett
stort antal nätdelar, såsom master för radioanläggningar för mobila kommuni-
kationstjänster, kommer att behöva uppföras. Byggandet av ett stort antal nät
kan medföra att kvoten för vad som rimligen kan tålas med hänsyn till kraven
på hållbar utveckling - inkluderat bl.a. skydd för människors hälsa - vid
natur- och miljöutnyttjande samt till målen för den fysiska planeringen i lan-
det redan har uppfyllts.
I samband med utbygganden av tredje generationens mobiltelefoni (UMTS) har
operatörerna själva uppgivit problem med att erhålla bygglov som skäl för
att erhålla förlängd tid för utbygganden enligt tillståndsvillkoren.
Problem med att erhålla bygglov har vid flera tillfällen berott på att
befolk- ningen i omgivningen motsatt sig uppförandet på grund av
miljöhänsyn. När ett företag i ett sådant läge inte längre har några
genomförbara alternativ, t.ex. genom att bygglov för att uppföra en mast
för en radioanläggning inte kan er- hållas, bör obligatoriskt gemensamt
utnyttjande av faciliteter eller egendom kunna vara lämpligt. Regeringen
anser därför att det är viktigt med en sådan möjlighet att tvinga fram en
samlokalisering och ett gemensamt utnyttjande av infrastrukturen för dessa
fall.
Det sagda innebär att skyldigheten enligt nu aktuell artikel får användas
mot en operatör under förutsättning att det föreligger starka skäl, såsom ett
behov av skydd för miljö, folkhälsa och allmän säkerhet. Avgörandet om
förutsättningarna är uppfyllda måste prövas från fall till fall mot bakgrund av
vid bedömningstidpunkten gällande skydds- och planeringsregler i bl.a. mil-
jöbalken, plan- och bygglagen (1987:10) och strålskyddslagen (1988:220).
För tillämpning av denna bestämmelse bör det föreligga ett påtagligt behov av
gemensamt utnyttjande av egendom eller annat. Det bör stå klart att alternativ
lokalisering är svår att genomföra av miljöskäl eller de andra hänsyn som
nämnts. Bestämmelsen är inte avsedd för samtrafik eller i övrigt för skyldig-
het för nätinnehavare att ge utrymme för överföringar i tråd utan avser samlo-
kalisering och annat gemensamt utnyttjande av egendom.
Regeringen redovisar i propositionen resultatet av en rapport från Statens
strålskyddsinstitut (SSI) om exponering för radiofrekventa fält och
mobiltele- foner. Resultatet visar att strålningen visserligen varierar
starkt mellan olika platser i landet - med högsta värden i storstad utomhus
och i närheten av radio- och TV-master - men som mest uppgick till under en
tusendel av de rekommendationer som utarbetats av ICNIRP (International
Commission on Non-Ionizing Radiation Protection) och som antagits av
Europeiska unionen. Dominerande bidrag till denna exponering kom från
basstationer för mobil- telefoni och från TV-sändningar.
De tekniska eller driftsmässiga villkoren bör knyta an till de standarder som
tas fram inom ramen för Europeiska unionens standardiseringsverksamhet.
Även standardiseringsarbetet i andra relevanta forum bör beaktas. I övrigt
torde tillämpningen av möjligheten att ålägga företag tekniska eller driftsmäs-
siga villkor få bygga på förutsättningarna i varje enskilt fall.
Såsom bl.a. framgår ovan bör skyldigheter angående samtrafik och annat
tillträde inte regleras generellt i lag, utan i stället kunna åläggas i
enskilda förvaltningsbeslut. De tillämpande organen måste därför ges ett
relativt stort handlingsutrymme inom vissa angivna ramar.
En grundläggande princip är att en inskränkning från det allmännas sida av
den enskildes rätt att använda sin egendom förutsätter att det föreligger en
rimlig balans eller proportionalitet mellan vad det allmänna vinner och den
enskilde förlorar på grund av inskränkningen.
Regeringen föreslår att en operatör av ett allmänt kommunikationsnät skall
vara skyldig att förhandla om samtrafik med den som tillhandahåller eller
avser att tillhandahålla allmänt tillgängliga elektroniska kommunikations-
tjänster.
Den som kontrollerar tillträde till slutanvändare skall kunna förpliktas att
mot marknadsmässig ersättning bedriva samtrafik eller vidta annan åtgärd
som krävs för att säkerställa att slutanvändare kan nå varandra.
Skyldighet avseende insyn, icke-diskriminering, särredovisning, tillgodo-
seende av rimliga krav på samtrafik och andra former av tillträde, priskontroll
eller kostnadsredovisning skall åläggas den som bedömts ha ett betydande
inflytande på en viss bestämd marknad. En sådan förpliktelse skall syfta till
att skapa effektiv konkurrens på marknaden.
Varje operatör skall härutöver kunna åläggas att mot marknadsmässig er-
sättning tillhandahålla samlokalisering eller andra möjligheter till gemensamt
utnyttjande av egendom eller annat, om det krävs för att skydda miljö, folk-
hälsa eller allmän säkerhet eller för att uppnå mål för fysisk planering.
Särskilt om tillträde till accessnät
Förordningen (EG) nr 2887/2000 om tillträde till accessnät har för Sveriges
del inneburit att Telia Sonera - som ägare av nästan samtliga metallbaserade
accessnät inom fast telefoni - numera är skyldigt att dels erbjuda andra ope-
ratörer tillgång till det metallbaserade accessnätet under vissa villkor, dels
tillgodose varje rimlig begäran om tillträde till detta accessnät.
Tillträde till det metallbaserade accessnätet skall ske enligt samma
villkor och vara av samma kvalitet som för det nätägande bolagets egen
organisation, alternativt dess associerade bolags tjänster. En ansökan om
tillträde får endast avslås på grundval av objektiva kriterier som hör
samman med teknisk genomförbarhet eller om det anses nödvändigt att bevara
nätverksintegriteten.
Priset för tillträde till det metallbaserade accessnätet och tillhörande faci-
liteter skall enligt förordningen vara kostnadsorienterat.
De skäl som låg bakom införandet av EG-förordningen gör sig enligt re-
geringen fortfarande gällande. Alltjämt är det så att nytillkomna operatörer
inte i tillräcklig grad disponerar över någon väl utbyggd alternativ nätinfra-
struktur, även om utvecklingen med lokala nät för datakommunikation (LAN
- Local Area Network), metallbaserade eller optikfiberbaserade, och elnät
som accessnät vunnit visst insteg på senare tid. Därtill kommer användningen
av kabel-TV-nät och yttäckande radioaccess (FWA - Fixed Wireless Access).
Det lokala metallbaserade accessnätet i det fasta kretskopplade telefonnätet
är fortfarande ett av de minst konkurrensutsatta segmenten på den liberalise-
rade telemarknaden. Någon förändring av detta förhållande kan inte ses under
överskådlig tid. Det finns därför starka skäl som talar för att reglerna om
tillträde till det metallbaserade accessnätet skall tillämpas även i framtiden.
Det är alltså viktigt att möjligheten för regleringsmyndigheten att förplikta
den som har ett betydande inflytande på marknaden för tillträde till accessnät
finns med i det nationella regelverket från första början. Detta tryggas genom
förslaget till ny lag om elektronisk kommunikation.
Däremot avvisar regeringen tanken på en lagfäst generell skyldighet att
lämna tillträde till accessnät. Skälen för detta är att en sådan ordning skulle
innebära en skärpning och utvidgning av det nya EG-regelverkets bestämmel-
ser.
Regeringen föreslår att tillsynsmyndigheten skall kunna förplikta en
operatör att lämna tillträde till sitt accessnät. En förpliktelse som avser
tillträde till den delen av ett allmänt telefonnät mellan en korskoppling
eller likvärdig anslut- ningspunkt och abonnentens fasta
nätanslutningspunkt skall om nätet består av parkabel av metall, förenas
med skyldighet att offentliggöra ett referenser- bjudande som skall
innehålla de uppgifter som avses i artikel 9.4 i tillträdesdi- rektivet.
Särskilt om tillträde till elnätet
Ram- och tillträdesdirektivens reglering av tillträde omfattar alla nät som
används för att tillhandahålla allmänt tillgängliga elektroniska kommunika-
tionstjänster. Att detta även omfattar elnätssystem i den utsträckning dessa
används för signalöverföring anges uttryckligen i definitionen av elektroniskt
kommunikationsnät i artikel 2 i ramdirektivet. Reglerna om samtrafik och
andra former av tillträde är alltså tillämpliga även på elnäten i den mån de
används för elektronisk kommunikation i samma utsträckning som för andra
slag av elektroniska kommunikationsnät. Det innebär att elnätsföretagen kan
åläggas dels skyldigheter att t.ex. bedriva samtrafik under vissa särskilda
förutsättningar för att säkerställa att slutanvändarna kan nå varandra, dels -
om elnätsföretaget kan anses ha ett betydande inflytande på den relevanta
marknaden - skyldigheter om bl.a. samlokalisering, samt tillträde till och
användning av specifika nätdelar och tillhörande installationer.
Regeringen bedömer att det inte finns skäl att föreslå en avvikande reglering
beträffande elnät som används för elektronisk kommunikation. Tillträdesbe-
stämmelserna gäller därför även för innehavare av elnät som samtidigt utgör
operatörer av allmänna kommunikationsnät. Frågan om elektromagnetisk
strålning från användning av elnät för elektronisk kommunikation bör utredas
närmare.
Ersättningsfrågor
En operatör som har ålagts att kostnadsorientera sin prissättning skall enligt
artikel 13.3 i tillträdesdirektivet på begäran av regleringsmyndigheten styrka
att ersättning för samtrafik och andra former av tillträde är kostnadsoriente-
rad.
Regeringen föreslår att skyldighet för den som kontrollerar tillträde till
slut- användare att bedriva samtrafik eller vidta annan åtgärd som krävs
för att säkerställa att slutanvändare kan nå varandra skall gälla mot
marknadsmässig ersättning. Detsamma skall gälla för en förpliktelse för en
operatör att tillhan- dahålla samlokalisering eller andra möjligheter till
gemensamt utnyttjande av egendom eller annat, om det krävs för att skydda
miljö, folkhälsa eller allmän säkerhet eller för att uppnå mål för fysisk
planering.
En operatör med betydande inflytande på en marknad skall kunna förplik- tas
att iaktta kostnadstäckning eller tillämpa kostnadsorienterad eller annan
prissättning för specificerade typer av samtrafik och andra former av
tillträde. Detta får ske om en marknadsanalys visar att en brist på
effektiv konkurrens innebär att operatören kan ta ut överpriser eller
använda prispress på ett sätt som missgynnar slutanvändarna. En sådan
förpliktelse skall kunna avse skyl- dighet för operatören att tillämpa en
viss angiven kostnadsredovisningsmetod.
Ett beslut om förpliktelse att lämna tillträde skall kunna ändras eller upp-
hävas om den som enligt beslutet givits tillträde inte fullgör sina åtaganden.
8.2 Motionsförslag
Två motioner tar upp frågan om skyldigheter att förhandla om samtrafik m.m.
I motion 2002/03:T10 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) anförs bl.a. att
samtra- fikkravet enligt 1993 års avregleringsbeslut är själva nyckeln för
att få in flera operatörer och möjliggöra en verklig konkurrens.
Regeringen föreslår i propositionen en skyldighet att förhandla om samtra-
fik men väljer att slopa det generella kravet på samtrafik. Det främsta
skälet för detta ställningstagande förefaller vara oklarhet om huruvida
EG-reglerna tillåter ett sådant krav. I stället hänvisas till den nya
möjlighet som Post- och telestyrelsen (PTS) föreslås ges att ålägga
samtrafikförpliktelser i enskilda fall. Frågan om huruvida
transiteringsskyldigheten skall ingå i samtrafikskyl- digheten ger
propositionen om möjligt ännu mer oroväckande svar på genom att hänvisa
till att detta måste bero på omständigheterna i det enskilda fallet.
De föreslagna reglerna är enligt motionärernas mening inte tillräckliga för
att säkra samtrafiken och därmed konkurrensen på telemarknaden. De nya
reglerna riskerar att leda till långa processtider, vilket i sin tur
minskar möj- ligheten för nya företag att ge sig in på marknaden.
Samtrafikkravet är grund- bulten i att åstadkomma konkurrens och mångfald
till konsumentens nytta. Detta krav bör därför bibehållas i lagstiftningen
(yrkande 1).
Liknande synpunkter framförs också i motion 2002/03:T11 av Sven Berg- ström
m.fl. (c).  Motionärerna framhåller att det i propositionen föreslås att
den generella samtrafikskyldigheten skall upphöra. I huvudsak är det en
riktig inriktning, men innebär också att riskerna för osund konkurrens och
försök att utestänga konkurrenter kommer att öka. Centerpartiet har
upprepade gånger påtalat problemet med att accessnätet ägs och drivs av
operatörer som också levererar tjänster och som har intresse av att
förhindra att andra operatörer får tillgång till accessnätet. Det är även
en av huvudorsakerna till Centerpartiets krav på ett allmänt ägt nät med
anslutning till alla hushåll och företag.
Regeringen förefaller dock inte se problemet. Kanske beror detta på att de
dominerande aktörerna är statligt ägda och att statens ägarintressen i sam-
manhanget ansetts gå före en fungerande konkurrens som pressar priserna.
Kravet på marknadsmässig ersättning för tillträdet till accessnät kan anses
gynna dem som, under skydd av den reglerade telemarknaden, kunnat bygga
ut accessnäten och därmed kan ta ut vinsterna på denna infrastruktur inom
koncernen. Centerpartiet hyser därför starka betänkligheter inför regeringens
förslag att ersätta samtrafikskyldigheten med en skyldighet att förhandla om
samtrafik. Lagen om elektronisk kommunikation bör därför även framgent
innehålla skyldigheter för operatörer med en dominerande ställning att till-
handahålla samtrafik mot ersättning enligt samma villkor som i dag anges i
telelagen (yrkande 2).
Frågan om konkurrensförhållandena på marknaden för fast telefoni tas upp i
tre motioner, bl.a. frågan om den s.k. dubbla faktureringen.
I motion 2002/03:T10 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) anförs att Telia Sonera
är som ägare av det fasta telenätet den som fakturerar slutkunden abonne-
mangsavgiften oavsett vilken leverantör av teletjänsterna kunden valt. Detta
innebär att kunder som väljer en annan operatör än Telia Sonera får dels en
faktura från Telia Sonera för abonnemangsavgiften, dels en faktura från den
operatör kunden valt för själva teletjänsterna.
Det merarbete detta innebär för konsumenten utgör enligt motionärernas
mening ett klart konkurrenshinder för Telia Soneras konkurrenter. Strävan
måste vara att på sikt åtgärda orsaken till detta problem, dvs. frågan om kon-
kurrens på abonnemangsmarknaden. Innan så sker måste dock frågan om den
dubbla faktureringen få en lösning. Motionärerna förutsätter att regeringen
återkommer med ett förslag till lösning på detta (yrkande 3).
I motion 2002/03:T12 av Johnny Gylling m.fl. (kd) tas också frågan upp om
den dubbla faktureringen. I motionen anförs att Telia Sonera i princip har
monopol på att tillhandahålla abonnemang, vilket skapar betydande beroende-
förhållanden och konkurrensnackdelar för övriga operatörer. Detta tar sig bl.a.
uttryck i att abonnenter som väljer en annan operatör åsamkas praktiska
nackdelar, t.ex. i form av dubbla uppsättningar fakturor. Motsvarande pro-
blem har kunnat lösas i andra EU-länder. Det borde kunna ske även i Sverige.
Kristdemokraterna anser att Post- och telestyrelsen av regeringen bör ges i
uppdrag att, med utgångspunkt i de utökade möjligheter som den föreslagna
lagstiftningen innebär, ägna särskild uppmärksamhet åt att förbättra konkur-
rensförhållandena inom området fast telefoni (yrkande 2).
I motion 2002/03:T463 pekar Johnny Gylling m.fl. (kd) bl.a. på att konkur-
rensen är bristfällig gällande fastnätstelefonin. EU-förordningen från januari
2001 om lika tillträde till accessnätet medger tillträde till nätet. Men genom
höga avgifter för operatörer som vill ha tillträde finns risk att konkurrensen
inte fungerar på ett tillfredsställande sätt. Regeringen måste uppmärksamma
detta och ge Post- och telestyrelsen de verktyg som behövs för att ingripa
(yrkande 3).
I en motion tas frågan upp om standard för digital kommunikation på elnätet.
I motion 2002/03:T516 pekar Leif Jakobsson (s) på problemet med att det
saknas en standard för digital kommunikation på elnätet. En sådan krävs om
användare på olika elnätsföretag skall kommunicera. Då elnäten i högsta
grad är ett samhälleligt intresse anser motionären att staten bör ta
initiativ till att utforma en standard för digital kommunikation på
elnätet.
8.3 Utskottets ställningstagande
Inledningsvis vill utskottet ta upp vissa frågor om samlokalisering.
Som framgår av propositionen har operatörerna i samband med utbyggan-
den av tredje generationens mobiltelefoni (UMTS) själva uppgivit problem
med att erhålla bygglov som skäl för att erhålla förlängd tid för utbygganden
enligt tillståndsvillkoren. Problem med att erhålla bygglov har vid flera till-
fällen berott på att befolkningen i omgivningen motsatt sig uppförandet på
grund av miljöhänsyn. När ett företag i ett sådant läge inte längre har några
genomförbara alternativ, t.ex. genom att bygglov för att uppföra en mast för
en radioanläggning inte kan erhållas, bör obligatoriskt gemensamt utnyttjande
av faciliteter eller egendom kunna vara lämpligt. Regeringen anser därför att
det är viktigt med en sådan möjlighet att tvinga fram en samlokalisering och
ett gemensamt utnyttjande av infrastrukturen för dessa fall.
Beslut om tillträdesskyldigheter enligt lagen om elektronisk kommunika-
tion ankommer enligt lagförslaget på Post- och telestyrelsen (PTS). Detta
innebär att myndigheten också skall besluta i frågor om förpliktande för ope-
ratörer att tillhandahålla samlokalisering eller andra möjligheter till gemen-
samt utnyttjande av egendom eller annat, om det krävs för att skydda miljö,
folkhälsa eller allmän säkerhet eller för att uppnå mål för fysisk planering.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det kan vara av stor betydelse
att kunna framtvinga en sådan samlokalisering. För att undvika en utdragen
tillståndsprocess ser utskottet som en möjlighet för sektorsmyndigheten att
kunna avgöra ett tillståndsärende i det enskilda fallet, även om ett avslagsbe-
slut i ett bygglovsärende för uppförande av mast för en radioanläggning inte
har prövats i högre instanser.
Med anledning av förslagen i motionerna T10 (m) yrkande 1 och T11 (c)
yrkande 2 om skyldigheten att förhandla om samtrafik m.m. anför utskottet
följande.
Utskottet vill framhålla att en bärande tanke bakom det nya EG-rättsliga
regelverket är att i takt med att konkurrensen utvecklas skall
särlagstiftningen ge vika för den generella konkurrenslagstiftningen. Detta
innebär att speciell konkurrensfrämjande reglering, såsom regler om
samtrafik och andra former av tillträde, endast skall användas när det
föreligger ett särskilt behov av det.
Den föreslagna lagstiftningen innebär således ett närmande mot konkur-
renslagstiftningen, med en gradvis övergång till generell konkurrenslagstift-
ning på området, samtidigt som Sveriges särskilda förutsättningar måste
beaktas, såsom vårt lands geografiska särprägel med stor glesbygd.
Genom de analyser som skall göras av tillsynsmyndigheten av de relevanta
marknaderna på området för elektronisk kommunikation klarläggs om kon-
kurrensen är effektiv eller inte. Om myndigheten vid denna analys kommer
fram till att konkurrensen inte är effektiv, vilket även inbegriper en
bedöm- ning av hur konkurrensen kommer att utvecklas i framtiden, är det
rimligt att anta att vissa allvarliga konkurrensproblem har identifierats.
Under sådana förhållanden skall det vara aktuellt att ålägga i varje fall
någon skyldighet för att främja konkurrensen på den aktuella marknaden.
Utskottet vill också när det gäller företag med betydande inflytande erinra
om att det finns möjlighet att enligt den nya lagen ålägga ett sådant
företag att tillhandahålla samtrafik till kostnadsorienterade priser.
Generellt sett anser utskottet att man bör vara restriktiv med ingripanden
på en marknad där konkurrensen fungerar i stort sett tillfredsställande.
Skyl- digheten som här avses bör inte användas för att rätta till mindre
störningar på en annars fungerande marknad. Det måste här - liksom i övrigt
- råda en proportionalitet mellan åtgärder och problemets art.
Utskottet instämmer vidare i utredningens och Post- och telestyrelsens be-
dömning med hänsyn till erfarenheterna av tillämpningen av den nuvarande
generella skyldigheten att bedriva samtrafik i 32 § telelagen att det finns ett
fortsatt behov vid lagens ikraftträdande av regler för förpliktelser om att be-
driva samtrafik med stöd av tillträdesdirektivet. Utskottet delar bedömningen
att 32 § telelagen skall gälla övergångsvis till dess att myndigheten sett över
behovet av att besluta om särskilda förpliktelser om samtrafik med stöd av
lagen om elektronisk kommunikation, dock längst ett år efter ikraftträdandet.
Enligt vad utskottet erfarit är också regeringens bedömning att det inte är i
enlighet med systematiken i EG:s nya regelverk på området att införa krav på
en generell samtrafikskyldighet.
Mot bakgrund av vad utskottet anfört ovan anser utskottet att det inte före-
ligger behov av att behålla den generella samtrafikskyldigheten i enligthet
med vad som föreslås i motionerna. Motionerna T10 (m) yrkande 1 och T11
(c) yrkande 2 avstyrks därmed.
När det gäller förslagen i motionerna T10 (m) yrkande 3, T12 (kd) yrkande 2
och T463 (kd) yrkande 3 om konkurrensförhållandena på marknaden för fast
telefoni vill utskottet anföra följande.
Utskottet kan konstatera att det lokala metallbaserade accessnätet i det
fasta kretskopplade telefonnätet fortfarande är ett av de minst
konkurrensut- satta segmenten på den liberaliserade telemarknaden. Någon
förändring av detta förhållande kan inte ses under överskådlig tid. Det
finns därför starka skäl som talar för att reglerna om tillträde till det
metallbaserade accessnätet skall tillämpas även i framtiden. Det är alltså
viktigt att möjligheten för re- gleringsmyndigheten att förplikta den som
har ett betydande inflytande på marknaden för tillträde till accessnät
finns med i det nationella regelverket från första början. Däremot avvisar
utskottet tanken på en lagfäst generell skyldighet att lämna tillträde till
accessnät. Skälen för detta är att en sådan ordning skulle innebära en
skärpning och utvidgning av det nya EG- regelverkets bestämmelser.
Utskottet har däremot, vilket framgått av avsnittet om de politiska målen
m.m., framhållit betydelsen av en redovisning av konkurrenförhållandena på
marknaden för det metallbaserade accessnätet i samband med uppföljningen
och utvärderingen av lagens genomförande.
Utskottet vill också erinra om att den nya lagen medger Post- och telesty-
relsen (PTS) att besluta om tillträde till accessnätet gentemot ett företag med
betydande inflytande på en marknad.
Frågan om den s.k. dubbla faktureringen, dvs. om faktureringen skall
handhas av operatören som innehar accessnätet eller av förvalsoperatören, tas
inte upp av regeringen i propositionen. Utskottet, som ovan redovisat konkur-
rensförhållandena på accessnätet, har erfarit att Post- och telestyrelsen (PTS)
fått i uppdrag att ägna särskild uppmärksamhet åt att förbättra konkurrensför-
hållandena inom området fast telefoni. Enligt regleringsbrev för år 2003 skall
PTS särskilt verka för att tillämpningen av EG-förordningen om tillträde till
accessnätet får avsedd effekt och leder till en förbättrad konkurrenssitutation
på denna marknad. PTS skall senast den 15 maj 2003 redovisa till regeringen
vilka åtgärder myndigheten vidtagit.
Enligt vad utskottet erfarit kommer också den nya lagen om elektronisk
kommunikation att ge PTS möjlighet att även uppmärksamma konkurrensför-
hållandena på abonnemangsmarknaden och frågan om den s.k. dubbla faktu-
reringen.
Som utskottet ser det har statsmakterna särskilt uppmärksammat konkur-
renssituationen på accessnätet. Utskottet utgår från att fortsatt uppmärksamhet
riktas mot denna marknad och att analyser genomförs och åtgärder vidtas för
att förbättra konkurrensen på området. Även frågor om konkurrensförhållan-
dena på abonnemangsmarknaden, i enlighet med vad som efterfrågas i motio-
nerna T10 (m) och T12 (kd), kommer med den nya lagen att kunna uppmärk-
sammas i det sammanhanget. Behov av ytterligare uttalande från riksdagens
sida anses därför inte föreligga.
Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört avstyrks motionerna T10 (m)
yrkande 3, T12 (kd) yrkande 2 och T463 (kd) yrkande 3.
Frågan om standard för digital kommunikation på elnätet tas upp i motion
T516 (s).
Utskottet vill inledningsvis framhålla att utvecklingen på området för
elektronisk kommunikation har varit dynamisk under senare år även när det
gäller infrastrukturen för överföring. Ett viktigt exempel på detta är att
elnäten även kan användas för elektronisk kommunikation, s.k. Power Line
Commu- nication (PLC). EG-regleringen om tillträde m.m. omfattar alla nät
som an- vänds för att tillhandahålla allmänt tillgängliga elektroniska
kommunika- tionstjänster. Reglerna om samtrafik och andra former av
tillträde är alltså tillämpliga även på elnäten i den mån de används för
elektronisk kommuni- kation i samma utsträckning som för andra slag av
elektroniska kommunika- tionsnät.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att det i dagsläget råder oklarheter
om vilka störningar som kan uppkomma mellan utrustningar för starkströms-
försörjning och utrustningar för elektronisk kommunikation. Det leder till
slutsatsen att det finns risker för att en utvidgad användning av elnätet för
elektronisk kommunikation (PLC) kan medföra att icke önskvärda störningar
kan uppkomma. Det finns därför skäl att bevaka utvecklingen på området.
Även regleringen på området kan behöva ses över. Regeringen bedömer att
störningsrisken behöver utredas närmare och avser att senare lämna ett utred-
ningsuppdrag om elektromagnetiska störningar på grund av användning av
elnät för elektronisk kommunikation.
Utskottet har erfarit att när det gäller standarder så har Europeiska gemen-
skapens kommission utfärdat ett standardiseringsmandat till de europeiska
standardiseringsorganen Cenelec och ETSI avseende kabelbunden elektronisk
kommunikation. En färdig standard som ställer upp gränsvärden för elektro-
magnetisk kompabilitet förväntas bli färdig under året. Standarden blir obli-
gatorisk, en s.k. harmoniserad standard, vilket innebär att det inte får finnas
några avvikande nationella standarder på området. Standarden kommer bl.a.
att gälla PLC, kabel-TV och digitaliserade abonnentledningar (t.ex. ADSL).
Som utskottet ser det kommer förslaget i motion T516 (s) att bli tillgodo-
sett genom den nya lagstiftningen om elektronisk kommunikation som före-
slås i propositionen. Motion T516 (s) avstyrks därmed av utskottet.
Utskottet har i övrigt inget att erinra mot vad regeringen föreslår om sam-
trafik och andra former av tillträde.
9 Tjänster till slutanvändare m.m.
Utskottets förslag i korthet
Regeringen föreslår bl.a. att det i lagen anges att samhällsomfattan-
de tjänster är följande.
- Tillhandahållandet av anslutning till det allmänt tillgängliga
telefonnätet och tillgång till telefonitjänster till en fast anslut-
ningspunkt. Anslutningen skall medge funktionell tillgång till
Internet.
-
- En fullständig abonnentförteckning.
-
- En komplett nummerupplysningstjänst.
-
- Tillhandahållande av telefonautomater.
-
Särskilda åtgärder för slutanvändare med funktionshinder.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om tjäns-
ter till slutanvändare och avstyrker motionsförslagen.
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om tjänster till
slutanvändare (s. 205-247) jämte motionerna 2002/03:T13 (fp) yrkandena 5-
7, 2002/03:T496 (s) yrkande 10 och 2002/03:N267 (fp) yrkande 7 i denna del.
9.1 Regeringens förslag
Vad som avses med samhällsomfattande tjänster
Allmänt
I artikel 2 j i ramdirektivet definieras begreppet samhällsomfattande tjänster
(universal service) som det minimiutbud av tjänster, som definieras i USO-
direktivet, av viss angiven kvalitet, vilka är tillgängliga för alla användare
oavsett var de befinner sig och till ett överkomligt pris med hänsyn till de
speciella nationella förhållandena. De tjänster som anges i USO-direktivet
som samhällsomfattande tjänster är:
1. tillhandahållande av tillträde till det allmänna telefonnätet och allmänt
tillgängliga telefonitjänster i en fast anslutningspunkt (artikel 4),
2. nummerupplysningstjänster (artikel 5),
3. abonnentförteckningar (artikel 5),
4. tillhandahållande av telefonautomater i rimlig utsträckning (artikel 6),
5. särskilda åtgärder för slutanvändare med funktionshinder (artikel 7),
6. tillämpande av överkomliga taxor för tjänster enligt punkterna 1-5 (arti-
kel 9).
Enligt nu gällande ordning i Sverige avses med samhällsomfattande tjänster
sådana tjänster som skall tillhandahållas alla användare oavsett var de bor
till ett rimligt pris. För Sveriges del har traditionellt telefonitjänsten
mellan fasta nätanslutningspunkter räknats som en sådan samhällsomfattande
tjänst (prop. 1996/97:61, s. 41).
Anslutningens överföringskapacitet
Enligt USO-direktivet skall dataöverföringshastigheten som medger funktio-
nellt tillträde till Internet fastställas med beaktande av det som är det
normala för den teknik som majoriteten av abonnenterna använder sig av.
Funktionaliteten eller tillräckligheten varierar från en abonnents upp-
fattning till en annans beroende på ett antal faktorer, såsom
användningsgrad och syftet med användningen. Anslutningar till det allmänna
telefonnätet till fast anslutningspunkt bör enligt ingressen i
USO-direktivet ha kapacitet att stödja dataöverföring med en hastighet som
är tillräcklig för tillgång till on- line-tjänster som tillhandahålls via
det allmänt tillgängliga Internet. En annan omständighet som måste beaktas
är att den överföringshastighet som kan garanteras med en enda
smalbandsanslutning till det allmänna telefonnätet är beroende även av
kapaciteten hos abonnentens terminalutrustning och anslut- ning. Av bl.a.
dessa skäl föreskriver USO-direktivet inte någon viss data- eller
bithastighet på gemenskapsnivå.
I särskilda fall då anslutningen till det allmänna telefonnätet till en
fast an- slutningspunkt är klart otillräcklig för att klara
tillfredsställande tillgång till Internet, bör medlemsstaterna enligt
USO-direktivet kunna begära att anslut- ningen uppgraderas till den nivå
som flertalet abonnenter har för att överfö- ringshastigheten skall bli
tillräckligt hög för tillträde till Internet. Om sådana särskilda åtgärder
förorsakar konsumenterna merkostnader kan denna effekt inbegripas i en
eventuell nettokostnadsberäkning av skyldigheten att tillhan- dahålla
samhällsomfattande tjänster.
Enligt regeringen saknas det tillräckligt underlag för att med nödvändig
bestämdhet nu föreslå vilken datahastighet som står i överensstämmelse med
direktivets krav. Vidare skulle ett angivande av en viss hastighet i lagtexten
låsa fast rättstillämpningen på ett olyckligt sätt. Inom området för elektronis
ka kommunikationer går utvecklingen mycket snabbt framåt. Vad som i dag
framstår som en acceptabel överföringshastighet kan inom kort anses som en
orimligt låg hastighet. Tidsåtgången för att åstadkomma lagändringar är inte
anpassad för utvecklingen på en dynamisk marknad.
Det förefaller lämpligare att i stället ge regeringen föreskriftsrätt i frågan.
Att låta datahastigheten bestämmas genom föreskrifter ger betydligt bättre
möjligheter för en flexibel anpassning av rättsläget till vid varje tidpunkt
rådande förhållanden. Det bör betonas angående fastställandet av en viss
datahastighet att bestämmelserna avser det allmänna telefonnätet varför nätets
beskaffenhet och dess tekniska begränsningar måste beaktas. Såsom anges i
USO-direktivet krävs flexibilitet för att där det är relevant tillåta en överfö
ringshastighet som understiger 56 kbit/s för att t.ex. utnyttja kapaciteten hos
trådlös teknik.
Avsikten med regleringen om överföringskapacitet i USO-direktivet är att
trygga en Internetuppkoppling av bra kvalitet. Direktivet ställer inte upp
några begränsningar för den teknik som tillhandahållandet av anslutningen
skall ske med. Det är öppet för medlemsstaterna att tillförsäkra
slutanvändar- na anslutning genom användande av såväl trådlös som
trådbunden teknik. Det viktiga är att anslutningen faktiskt tillhandahålls,
inte på vilket sätt detta sker så länge kapacitetskraven är uppfyllda.
I artikel 5.1 i USO-direktivet anges att medlemsstaterna skall säkerställa att
minst en fullständig abonnentförteckning finns tillgänglig för slutanvändarna.
Denna skall tillhandahållas i en form som har godkänts av den berörda myn-
digheten, i tryckt eller elektronisk form eller bådadera. Abonnentförteckning-
en skall uppdateras regelbundet, minst en gång per år.
För närvarande är det bara Telia Sonera som i tillståndsvillkor förpliktats
att tillhandahålla nummerupplysning.
Regeringen bedömer att telefonautomater fortfarande utgör ett viktigt kom-
plement till användningen av mobiltelefoni, speciellt i glesbyggd, där även
täckningsgraden i det mobila nätet kan variera. Regeringen anser således att
en möjlighet att förplikta en operatör att tillhandahålla telefonautomater bör
införas i den nya lagen. Regeringen finner emellertid att det mot bakgrund av
den utveckling som skett på marknaden för mobiltelefoni kan antas att beho-
vet att alltjämt tillhandahålla telefonautomater minskat.
När det gäller funktionshindrades behov skall medlemsstaterna enligt arti-
kel 7.1 i USO-direktivet vid behov vidta särskilda åtgärder för
slutanvändare med funktionshinder för att säkerställa att dessa får
tillgång till allmänt till- gängliga telefonitjänster till överkomliga
priser i samma utsträckning som för andra slutanvändare. Detta gäller bl.a.
tillgång till larmtjänster, abonnentupp- lysning och abonnentförteckningar.
Vidare får medlemsstaterna, enligt punk- ten 2 i samma artikel, vidta
särskilda åtgärder, mot bakgrund av nationella förhållanden, för att
säkerställa att även slutanvändare med funktionshinder kan dra nytta av det
utbud av företag och tjänsteleverantörer som är till- gängligt för
flertalet slutanvändare.
Förpliktelsen att vidta särskilda åtgärder för slutanvändare med funktions-
hinder avser att säkerställa att funktionshindrade får tillgång till
allmänt till- gängliga telefonitjänster (inbegripet att t.ex. hörselskadade
personer och personer med nedsatt talförmåga tillhandahålls allmänna
texttelefoner eller liknande och att synskadade eller delvis seende
personer på begäran tillhan- dahålls specificerade teleräkningar i
alternativt format) på likvärdiga villkor som för andra slutanvändare.
Härvid måste förstås att de villkor som erbjuds funktionshindrade skall
vara likvärdiga till de villkor som andra konsumenter kan erhålla genom att
välja mellan flera operatörer.
Skyldigheten att tillhandahålla telefonautomater skall utformas så att även
funktionshindrades behov beaktas. Telefonkiosker skall således dimensione-
ras för rullstolsburna och telefonapparater för sådan användning handi-
kappanpassas.
Erfarenheterna av att säkerställa funktionshindrades behov genom statlig
upphandling har varit mycket goda. Regeringen anser därför att det är angelä-
get att upphandling även framgent skall kunna ske på samma vis som i dag.
Hinder mot detta föreligger inte då medlemsstaterna enligt artikel 7.2 i USO-
direktivet är fria att vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa de funk-
tionshindrades särskilda behov.
Den grundläggande regleringen om överkomliga priser i USO-direktivet
återfinns i artikel 3.1, som har något av målkaraktär över sig. I bestämmelsen
föreskrivs, som tidigare nämnts, att medlemsstaterna skall säkerställa slutan-
vändarnas tillgång till de angivna samhällsomfattande tjänsterna till ett över-
komligt pris med hänsyn till nationella förhållanden.
Ett överkomligt pris är enligt USO-direktivet ett pris som medlemsstaten
fastställer på nationell nivå mot bakgrund av särskilda nationella förhållan-
den. Det kan innefatta gemensamma taxor som är oberoende av geografisk
belägenhet eller särskilda taxealternativ för användare med låga inkomster.
Syftet med sådana prisregleringar är i första hand att skydda de abonnenter
som träffas av regleringen mot för höga priser.
Av förarbetena till nu gällande lagstiftning framgår att rimligheten i priset
bör ses utifrån konsumentens perspektiv, kostnaderna för tillhandahållandet
av tjänsterna och en viss korrelation mellan regioner eller marknadssegment i
tillhandahållandet av mer eller mindre likvärdiga tjänster (prop. 1996/97:61,
s. 72). Regeringen bedömde där att alltför stora prisvariationer mellan regio-
ner eller mellan olika marknadssegment i tillhandahållandet av mer eller
mindre likvärdiga tjänster inte borde accepteras och att genomsnittspriser
borde vara styrande. Regeringen ansåg emellertid samtidigt att den domine-
rande operatören måste tillåtas möta konkurrensen i de områden där konkur-
rensen är hårdast och att geografiska variationer i taxorna borde tillåtas.
Dessa bedömningar är alltjämt giltiga. Regeringen ser för tillfället inte skäl
att föreskriva om generell prisreglering vad gäller användningen av allmänt
tillgängliga telefonitjänster till en fast anslutningspunkt.
De samhällsomfattande tjänsterna skall enligt artikel 3.1 i USO-direktivet
tillhandahållas till en viss angiven kvalitet. Denna kvalitet bör följa den ut-
veckling som sker på respektive marknad för de aktuella tjänsterna och i
möjligaste mån följa de standarder som omfattas av åtaganden gjorda inom
ramen för Världshandelsorganisationen och de som utarbetas av de europeis-
ka standardiseringsorganen Europeiska standardiseringskommittén (CEN),
Europeiska kommittén för standardisering inom elområdet (Cenelec) och
Europeiska institutet för telestandarder (ETSI).
Regeringen föreslår att det i lagen skall anges att följande tjänster är sam-
hällsomfattande tjänster:
- Tillhandahållandet av anslutning till det allmänt tillgängliga telefonnätet
och tillgång till telefonitjänster till en fast anslutningspunkt. Anslutningen
skall medge funktionell tillgång till Internet.
- En fullständig abonnentförteckning.
- En komplett nummerupplysningstjänst.
- Tillhandahållande av telefonautomater.
- Särskilda åtgärder för slutanvändare med funktionshinder.
Regeringen skall bemyndigas att föreskriva vilken datahastighet som skall
anses medge funktionell tillgång till Internet. Tjänsterna skall
tillhandahållas till överkomliga priser. Myndigheten skall ges möjlighet
att föreskriva pre- standamål för de tjänster som någon har förpliktats att
tillhandahålla.
Tillhandahållande och finansiering av samhällsomfattande tjänster
Om det visar sig att skyldigheten att tillhandahålla en samhällsomfattande
tjänst skulle vara oskäligt betungande skall tjänsten upphandlas.
Regeringen instämmer med flertalet remissinstanser om att möjligheten till
upphandling visat sig vara väl lämpad för vissa tjänster, såsom särskilda
tjänster för funktionshindrade och att upphandlingsmodellen utgör ett värde-
fullt instrument som inte bör inskränkas.
Regeringen föreslår att när marknaden inte tillgodoser behovet av en sam-
hällsomfattande tjänst skall ansvarig myndighet kunna förplikta den som är
lämplig att tillhandahålla tjänsten.
Den samhällsomfattande tjänsten skall upphandlas om det är särskilt på-
kallat med hänsyn till kostnaderna för tillhandahållandet av denna.
Kontroll av utgifter
Regeringen föreslår att den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig
telefo- nitjänst till fast nätanslutningspunkt avgiftsfritt skall
tillhandahålla specifice- rade telefonräkningar och tillämpa ett förfarande
vid utebliven betalning där abonnenten innan avstängning sker måste ha
uppmanats att betala inom skälig tid.
Vidare skall en operatör som har att tillhandahålla samhällsomfattande
tjänster på begäran avgiftsfritt spärra vissa typer av utgående samtal eller
nummer. En sådan operatör skall även kunna åläggas att tillhandahålla möj-
lighet för konsumenter till kreditspärr samt förhands- och delbetalningar.
Nummerportabilitet
Det bör uppmärksammas att kravet på nummerportabilitet inte gäller mellan
fasta nät och mobilnät.
Regeringen föreslår att den som tillhandahåller allmänt tillgängliga telefoni-
tjänster skall se till att abonnenterna kan behålla sitt telefonnummer vid byte
av operatör. Den överlämnande operatören skall ha rätt till ersättning endast
från den operatör som den anropande abonnenten ingått avtal med om för-
medling av ett meddelande och endast för driftskostnader för överlämnandet.
Den överlämnande operatören skall inte debitera abonnenten för kostnader
med anledning av överlämnandet.
Den överlämnande operatören skall vara skyldig att till den som tillsyns-
myndigheten bestämmer lämna sådana uppgifter om överlämnade telefon-
nummer som är nödvändiga för dirigering av telemeddelanden till dessa tele-
fonnummer. Andra uppgifter som kan vara personuppgifter än uppgifter om
telefonnummer och berörda teleoperatörer skall dock inte få lämnas utan
samtycke.
Tillsynsmyndigheten skall kunna utse någon (en referensdatabasoperatör)
att ta emot, sammanställa och vidarebefordra uppgifterna. Denne skall till-
handahålla uppgifterna till operatörerna på skäliga och konkurrensneutrala
villkor.
Tillsynsmyndigheten skall bemyndigas att bestämma att uppgifterna även
skall lämnas till andra.
Prefixval och förval av nätoperatör
Regeringen förslår att den som har ett betydande inflytande på marknaden för
fast telefoni skall för sina abonnenter möjliggöra prefixval och förval av
operatör. Ersättning för ändring av förval skall få grundas endast på drifts-
kostnaden.
Reglering av tjänster som riktar sig mot slutkunder
Regeringen föreslår att en aktör med betydande inflytande på en viss slut-
kundsmarknad, om andra åtgärder enligt lagen bedöms vara otillräckliga,
skall kunna förpliktas att vidta en lämplig åtgärd. En sådan förpliktelse
skall kunna avse att tillämpa ett visst högsta eller lägsta pris, att inte
vidta konkur- renshindrande åtgärder, eller att inte göra en tjänst som kan
tillhandahållas fristående beroende av att även någon annan tjänst
tillhandahålls.
Hyrda förbindelser
Regeringen föreslår att den som har betydande inflytande på marknaden för
tillhandahållandet av minimiutbudet av hyrda förbindelser skall kunna för-
pliktas att följa de grundläggande principerna om icke-diskriminering, kost-
nadsorientering och insyn.
Särskilda rättigheter för abonnenter m.m.
Alla åtgärder som införs för att garantera öppenhet när det gäller priser,
taxor och villkor kommer att öka konsumenternas möjligheter att optimera
sina val och därmed att till fullo dra nytta av den konkurrens som finns
eller kommer att åstadkommas genom tillämpningen av den nya lagstiftningen.
I den nämn- da artikeln ges därför en grundläggande bestämmelse om att
slutanvändarna, särskilt konsumenterna, kan kräva att ett avtal med en
eller flera operatörer som tillhandahåller tjänster som ger anslutning
eller tillträde till det allmänna telefonnätet skall vara utformat på visst
sätt.
Regeringen föreslår att lagen skall ange vissa rättigheter som abonnenter och
slutanvändare har vid avtal.
Abonnentupplysning
Regeringen förslår att den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig telefoni-
tjänst skall lämna ut abonnentuppgifter som inte omfattas av sekretess eller
tystnadsplikt till den som bedriver eller avser att bedriva abonnentupplysning.
Uppgifterna skall lämnas ut på villkor som är rättvisa, kostnadsorienterade
och icke-diskriminerande.
Nätets driftssäkerhet
Elektroniska kommunikationer fyller en mycket viktig samhällsfunktion. Det
är därför av högsta vikt att dessa elektroniska kommunikationer tryggas så
långt det är möjligt, såväl vid höjd beredskap som vid svåra påfrestningar på
samhället i fred.
I 2 § telelagen anges att Post- och telestyrelsen (PTS) har möjligheten till
upphandling av säkerhetshöjande åtgärder. Enligt 5 § förordningen
(1997:401) om instruktion för PTS skall myndigheten genom upphandling
bl.a. tillgodose totalförsvarets behov av post- och teletjänster under höjd
beredskap och stärka samhällets beredskap mot allvarliga störningar av tele-
systemet i fred.
Regeringen anser att det är av vikt att även framgent kunna ålägga aktörer
att beakta totalförsvarets behov under höjd beredskap. Det vore dock enligt
regeringens mening alltför långtgående att genomföra detta i form av en gene-
rell skyldighet för samtliga anmälningspliktiga aktörer. Även Internetoperatö-
rer och de som tillhandahåller rundradionät omfattas t.ex. av den nya anmäl-
ningsplikten. Regeringen föreslår i stället att tillsynsmyndigheten skall ges
möjlighet att ålägga en sådan skyldighet att beakta totalförsvarets behov på
aktörer som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska
kommunikationstjänster av särskild betydelse från allmän synpunkt. Detta
kan inbegripa större Internetoperatörer och kan exempelvis omfatta skyldig-
heter att skydda vissa noder och säkra vissa viktiga funktioner för Internet.
För att undvika begreppsförvirring vad gäller hanteringen av fredstida nöd-
situationer anser regeringen att det är angeläget att knyta an till befintlig
terminologi. När det gäller definitionen av extraordinära händelser bör be-
greppet förstås som en händelse mellan normaltillstånd och höjd beredskap.
Extraordinära händelser omfattar större olyckshändelser som hotar liv, hälsa,
miljö eller egendom. Typiska händelser som avses är väderrelaterade händel-
ser av större omfattning, som t.ex. större översvämningar och omfattande
snöoväder.
Regeringen bedömer att extraordinära händelser i fredstid förefaller väl
överensstämma med vad som avses i USO-direktivet och föreslår därför att
detta begrepp används i den nya lagen.
Regeringen anser inte att det går att utesluta att en omfattande
kapacitets- brist kan uppkomma i en allvarlig krissituation. I samband med
krissituationer är det troligt att många abonnenter samtidigt vill utnyttja
telefoner vilket kan medföra en överbelastning och att vissa samtal inte
kan kopplas fram.
Enligt regeringens mening vore därför en bestämmelse om prioritering av
kommunikationerna för att i möjligaste mån tillgodose räddningstjänstens
behov av elektroniska kommunikationer förenlig med det nya EG-
regelverket. Regeringen avstår dock nu från att lägga fram något förslag om
detta.
Regeringen föreslår att den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig telefo-
nitjänst skall se till att det allmänna telefonnätet till fast anslutningspunkt
uppfyller rimliga krav på god funktion och teknisk säkerhet samt på uthållig-
het och tillgänglighet vid extraordinära händelser i fredstid.
Den som tillhandahåller allmänna kommunikationsnät eller allmänt till-
gängliga elektroniska kommunikationstjänster av särskild betydelse från
allmän synpunkt skall kunna förpliktigas att beakta totalförsvarets behov av
elektronisk kommunikation under höjd beredskap.
Det gemensamma europeiska larmnumret
Medlemsstaterna skall även säkerställa att samtal till det gemensamma euro-
peiska larmnumret 112 besvaras korrekt och behandlas på bästa sätt med
beaktande av nätens tekniska möjligheter. Vidare anges det att medlemssta-
terna skall säkerställa att företag som driver allmänna telefonnät skall
tillhan- dahålla information om varifrån samtal till larmnumret 112 kommer
till de myndigheter som ansvarar för larmtjänsterna, i den mån som det är
tekniskt genomförbart.
Regeringen föreslår att den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig telefo-
nitjänst skall medverka till att nödsamtal kan förmedlas avgiftsfritt och utan
avbrott samt, i den mån det är tekniskt genomförbart, tillhandahålla lokalise-
ringsuppgifter vid nödsamtal.
9.2 Motionsförslag
I motion 2002/03:T13 av Erling Bager m.fl. (fp) tas frågor upp som rör de
samhällsomfattande tjänsterna.
Enligt motionärerna är det klokt att i lag inte fastskriva vissa kommunika-
tionshastigheter i den fas av snabb utveckling som vi befinner oss. Förutom
de telefoninära tjänster som berörs, är användningen av Internet som bärare
av samhällsinformation särdeles viktig. Alla medborgare måste kunna garan-
teras ett utbud av grundläggande informativa samhällstjänster. Detta är ett
demokratiskt krav. För detta är Internet naturligt. Därmed är tillgången till
Internet en väsentlig samhällsfråga.
För närvarande har ungefär två tredjedelar av svenska folket tillgång till
Internet. Merparten använder smalband, endast ca 15 % har bredband. Bred-
band innebär en väsentlig teknisk utveckling, men bredband kan inte anses
nödvändigt för alla samhällstjänster. Även med en tydlig ökning av takten i
utbyggnad av bredband kommer det rimligen att ta lång tid, kanske mellan 10
och 20 år, innan merparten av svenska medborgare har tillgång till
bredband. Det är viktigt att staten upprätthåller en teknikneutralitet i
sitt eget agerande. Det finns alltfler uppgifter som tyder på att de
bredbandsmedel som står till regeringens förfogande används på ett sätt, så
att privata alternativ väljs bort till förmån för kommunala bolag.
Resultatet av en sådan utveckling främjar inte nödvändigtvis företag och
privatpersoner i glesbygder (yrkande 5).
I samma motion T13 (fp) framhålls att beslut i nuläget kan inledas med att
främja tillgång till smalband till alla samhällsmedborgare i ett demokratiskt
perspektiv. Därmed sprids kunskap om Internets fördelar, med en ökande
efterfrågan på bredband som följd. Detta resonemang leder fram till att det är
av värde att i nuläget och för ett antal år framåt, med information, utbildning
m.m. stödja tillgången på smalband för förmedling av samhällsinformativa
tjänster, särskilt till geografiskt avlägsna delar av vårt land och socialt för
användning av särskilda medborgargrupper (yrkande 6).
Det framgår vidare av motionen T13 (fp) att det i propositionen anges att det i
den nya lagen särskilt bör anges att funktionshindrades behov skall beaktas.
Detta bör ske såsom en samhällsomfattande tjänst. I propositionstexten skrivs
att alla som tillhandahåller en allmänt tillgänglig telefonitjänst skall vara
skyldiga att tillhandahålla tjänster som är anpassade till funktionshindrades
behov. Det finns anledning att oreserverat ställa sig bakom denna utveckling
(yrkande 7).
Förslag på utformningen av teletaxorna tas upp i motion 2002/03:T496 av
Kristina Zakrisson m.fl. (s). Motionärerna anser att de höga kostnaderna
för datakommunikation i glesbygden och i många mindre orter är ett stort
hinder för utvecklingen av näringslivet. En förutsättning för att den
moderna tekni- kens möjligheter skall kunna tas till vara är att hela
landet får tillgång till den nya tekniken på likvärdiga villkor. Staten bör
verka för att teletaxorna så långt som möjligt görs avståndsoberoende
(yrkande 10).
I motion 2002/03:N267 av Yvonne Ångström m.fl. (fp) framhålls betydel-
sen av att alla i Sverige på den avreglerade telemarknaden får tillgång till
telefoni till rimliga priser (yrkande 7 i denna del).
9.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet vill med anledning av motion T13 (fp) yrkandena 5 och 6 om sam-
hällsomfattande tjänster anföra följande.
Inledningsvis kan utskottet konstatera att regeringen bedömer att det sak-
nas tillräckligt underlag för att med nödvändig bestämdhet nu föreslå vilken
datahastighet som står i överensstämmelse med direktivets krav. Utskottet
delar också regeringens synsätt att ett angivande av en viss hastighet i lagtex
ten skulle låsa fast rättstillämpningen på ett olyckligt sätt. Inom området för
elektroniska kommunikationer går utvecklingen mycket snabbt framåt. Vad
som i dag framstår som en acceptabel överföringshastighet kan inom kort
anses som en orimligt låg hastighet. Tidsåtgången för att åstadkomma lag-
ändringar är inte anpassad för utvecklingen på en dynamisk marknad.
I en redovisning från Länssamverkan bredband - länsstyrelsernas och de
regionala självstyrelseorganens/samverkansorganens gemensamma bred-
bandsprojekt - framgår att huvudinriktningen för utbyggnaden av IT-
infrastrukturen är att den skall ske i marknadens regi, dvs. på kommersiella
villkor. När marknaden inte kan genomföra detta, så kan staten via stimulans-
bidrag stödja utbyggnaden. Genom förordningarna (2000:1469) om stöd till
kommuner för anläggande av lokala telenät och (2001:350) om stöd till
kommuner för anläggande av ortssammanbindande telenät m.m. samt förord-
ningen (2003:62) om stöd till kommuner för anläggande av anslutning till
riksträckande telenät, ges kommunerna möjlighet att erhålla statliga bidrag för
att planera och initiera utbyggnad samt etablera en infrastruktur för bred-
bandskommunikation inom kommunen. Förmedlingen av det statliga stödet
skall göras genom s.k. konkurrensutsättning, som utgår från principerna i
lagen om offentlig upphandling.
Efter det att länsstyrelsen eller det regionala självstyrelseorga-
net/samverkansorganet godkänt kommunens IT-infrastrukturprogram kan
kommunerna ansöka om statligt stöd till de utbyggnadsprojekt som kommu-
nen avtalat med operatören om att genomföra. Om konkurrensutsättningen
inte leder till att skäligt anbud inkommit får kommunen anlägga nätet själv
med hjälp av de statliga medlen.
I samband med utskottets offentliga utfrågning den 8 maj 2003 om bl.a.
IT-infrastrukturens utbyggnad framkom bl.a. att ca 250 kommuner har antagit
ett infrastrukturprogram och att 170 kommuner har påbörjat eller avslutat en
upphandling inför utbyggnaden.
Utskottet kan också konstatera att av Länssamverkan bredbands redovis-
ning av läget i januari 2003 framgår att det endast är fyra procent privata
företag som fått uppdrag att bygga bredband med statligt stöd, något som
också påpekats i motion T13 (fp). En förklaring till denna låga andel är bl.a.
den omstrukturering som skett på IT-marknaden. Utskottet vill dock fram-
hålla att när det gäller utbyggnaden av den fysiska infrastrukturen domineras
denna av statligt ägda aktörer och kommunala stadsnätsbolag medan förhål-
landet är det motsatta när det gäller leverantörer av innehåll och tjänster på
IT-marknaden.
Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört avstyrks motion T13 (fp) yrkan-
dena 5 och 6.
Utskottet vill med anledning av vad som tas upp i motion T13 (fp) yrkande 7
om funktionshindrades behov framhålla att EU-medlemsstaterna skall vidta
särskilda åtgärder för slutanvändare med funktionshinder så att dessa får
tillgång till allmänt tillgängliga telefonitjänster till överkomliga priser
i samma utsträckning som för andra slutanvändare.
Avsikten med förpliktelsen att vidta särskilda åtgärder för slutanvändare
med funktionshinder är att säkerställa att funktionshindrade får tillgång till
allmänt tillgängliga telefonitjänster (inbegripet att t.ex. hörselskadade perso
ner och personer med nedsatt talförmåga tillhandahålls allmänna texttelefoner
eller liknande och att synskadade eller delvis seende personer på begäran
tillhandahålls specificerade teleräkningar i alternativt format) på likvärdiga
villkor som för andra slutanvändare. Skyldigheten att tillhandahålla telefon-
automater skall också utformas så att även funktionshindrades behov beaktas.
Telefonkiosker skall således dimensioneras för rullstolsburna och telefonap-
parater för sådan användning handikappanpassas.
Utskottet ställer sig liksom motionärerna i motion T13 (fp) bakom den po-
sitiva utveckling för funktionshindrade som den nya EU-regleringen innebär.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen betonat betydelsen av
tillgänglighet för funktionshindrade inom utskottets beredningsområde,
senast i ett yttrande till socialutskottet (2002/03:TU3y) om uppföljning av
den nationella hand- lingsplanen för handikappolitiken. Som utskottet ser
det ligger den nya lagen om elektronisk kommunikation väl i linje med vad
som efterfrågas i motio- nen. Motion T13 (fp) yrkande 7 avstyrks därmed.
I motionerna T496 (s) yrkande 10 och N267 yrkande 7 i denna del tas frågor
upp som rör teletaxorna.
Utskottet vill hänvisa till vad regeringen i propositionen redovisar om att
det föreskrivs att medlemsstaterna skall säkerställa slutanvändarnas tillgång
till de angivna samhällsomfattande tjänsterna till ett överkomligt pris med
hänsyn till nationella förhållanden.
Ett överkomligt pris är ett pris som medlemsstaten fastställer på nationell
nivå mot bakgrund av särskilda nationella förhållanden. Det kan innefatta
gemensamma taxor som är oberoende av geografisk belägenhet eller särskilda
taxealternativ för användare med låga inkomster. Syftet med sådana prisre-
gleringar är i första hand att skydda de abonnenter som träffas av regleringen
mot för höga priser.
Utskottet vill i sammanhanget också erinra om att i ett uttalande vid riks-
mötet 2001/02 ansåg utskottet bl.a. att de senaste årens utveckling av
teletax- orna har bidragit positivt till att uppfylla det telepolitiska
målet om att alla skall få tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor
(bet. 2001/02:TU8).
Utskottet, som därvidlag inte ändrat uppfattning, bedömer också att den
nya lagen om elektronisk kommunikation kommer att bidra till en utveckling
som efterfrågas i motionerna. Motionerna T496 (s) yrkande 10 och N267 (fp)
yrkande 7 i denna del avstyrks med det anförda.
Utskottet har i övrigt inget att erinra mot vad regeringen föreslår om
tjänster till slutanvändare.
10 Integritetsskydd m.m.
Utskottets förslag i korthet
Regeringen föreslår bl.a. att den som tillhandahåller en allmänt till-
gänglig elektronisk kommunikationstjänst skall vidta lämpliga åt-
gärder för att säkerställa att behandlade uppgifter skyddas. Vidare
föreslår också regeringen att elektroniskt kommunikationsnät skall
få användas för att lagra information, eller för att få tillgång till in-
formation som är lagrad i en abonnents eller användares terminalut-
rustning, endast om abonnenten eller användaren av den person-
uppgiftsansvarige får information om ändamålet med behandlingen
och ges tillfälle att hindra sådan behandling.
Utskottet har inget att erinra om förslag om integritetsskydd m.m.
och avstyrker motionsförslaget.
Jämför reservation 3 (c).
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om integritets-
skydd (s. 248-272) jämte motion 2002/03:T11 (c) yrkande 3.
10.1 Regeringens förslag
Definitioner och förhållandet till personuppgiftslagen
Regeringen föreslår att särskilda definitioner skall ges i lagens kapitel om
integritetsskydd för begreppen elektroniskt meddelande och trafikuppgift.
Begreppen behandling, personuppgiftsansvarig och samtycke skall i kapitlet
ha samma innebörd som i personuppgiftslagen (1998:204). I fråga om be-
handling av personuppgifter vid tillhandahållande av elektroniska kommuni-
kationsnät och elektroniska kommunikationstjänster och vid abonnentupplys-
ning skall personuppgiftslagen gälla, om inte annat följer av lagen om elek-
tronisk kommunikation.
Säkerhet
Regeringen föreslår att den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig elektro-
nisk kommunikationstjänst skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att
behandlade uppgifter skyddas. Den som tillhandahåller ett allmänt kommuni-
kationsnät skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla detta
skydd i nätet.
Om det därvid finns särskild risk för bristande skydd, skall den som till-
handahåller tjänsten informera abonnenten om risken. Om den som tillhanda-
håller tjänsten inte är skyldig att avhjälpa risken, skall abonnenten
informeras om hur och till vilken ungefärlig kostnad risken kan avhjälpas.
Skydd för hemligheten för elektroniska meddelanden
Regeringen föreslår att med undantag för vad som stadgas om behandling av
trafikuppgifter och tystnadsplikt får inte någon annan än berörda användare ta
del av eller på annat sätt behandla uppgifter i ett elektroniskt meddelande som
överförs i ett allmänt kommunikationsnät eller med en allmänt tillgänglig
elektronisk kommunikationstjänst, eller trafikuppgifter som hör till detta
meddelande, om inte en av användarna har samtyckt till behandlingen.
Förbudet att behandla sådana uppgifter innebär inte något hinder mot nöd-
vändig mellanlagring, sådan lagring som sker endast för att effektivisera
fortsatt överföring till andra mottagare (s.k. cachning) eller mot att i radio-
mottagare avlyssna eller på annat sätt med användande av sådan mottagare få
tillgång till ett radiobefordrat elektroniskt meddelande som inte är avsett för
den som avlyssnar eller för allmänheten.
Behandling av cookies m.m.
Direktivet om integritet och elektronisk kommunikation innehåller i arti-
kel 5.3 en regel om behandling av cookies och andra företeelser där informa-
tion skickas över ett elektroniskt kommunikationsnät för att lagras i mottaga-
rens terminalutrustning. Cookies är datafiler där information lagras för att
t.ex. användas vid ett senare elektroniskt meddelande för att kunna se om den
som begär information tidigare har gjort detta.
Enligt artikel 5.3 skall medlemsstaterna säkerställa att användningen av
elektroniska kommunikationsnät för att lagra information eller för att få
till- gång till information som är lagrad i en abonnents eller användares
terminal- utrustning endast är tillåten på villkor att abonnenten eller
användaren i fråga har tillgång till klar och fullständig information,
bl.a. om ändamålen med behandlingen, i enlighet med dataskyddsdirektivet,
och erbjuds rätten att vägra sådan behandling av den dataregisteransvarige.
Detta får inte förhindra någon teknisk lagring eller åtkomst som endast
sker för att utföra eller under- lätta överföringen av en kommunikation via
ett elektroniskt kommunikations- nät eller som är absolut nödvändig för att
leverera en av informationssamhäl- lets tjänster som användaren eller
abonnenten uttryckligen har begärt.
För att så långt det är möjligt klargöra vem som är ansvarig för en överträ-
delse bör bestämmelsen i lagen, liksom i artikeln, innehålla vem som skall
ansvara för att information lämnas. Denne skall också ge tillfälle att vägra
behandling. I artikeln anges den dataregisteransvarige. I lagen föreslås därför
att det är den personuppgiftsansvarige som skall se till att information lämnas
samt ge tillfälle att vägra behandlingen.
Det bör alltid finnas information om t.ex. cookies och hur en användare kan
förhindra att cookies sätts i hans eller hennes dator. Normalt kan webblä-
sare ställas in så att cookies inte alls accepteras eller bara accepteras
under en session.
Regeringen föreslår att elektroniskt kommunikationsnät skall få användas för
att lagra information, eller för att få tillgång till information som är
lagrad i en abonnents eller användares terminalutrustning, endast om
abonnenten eller användaren av den personuppgiftsansvarige får information
om ändamålet med behandlingen och ges tillfälle att hindra sådan
behandling.
Behandling av trafikuppgifter
Regeringen föreslår att trafikuppgifter som avser användare som är fysiska
personer eller avser abonnenter och som lagras eller behandlas på annat sätt
av den som bedriver verksamhet som är anmälningspliktig skall utplånas eller
avidentifieras när de inte längre behövs för att överföra ett elektroniskt med-
delande. Undantag från detta skall gälla om uppgifterna behövs för fakture-
ring eller tjänster där uppgifterna behövs. I det senare fallet skall erfordras
samtycke från den som uppgifterna rör.
Den som uppgiften rör skall informeras om vilken typ av trafikuppgifter
som behandlas och hur länge uppgifterna behandlas för sådana ändamål.
Information skall ges innan samtycke lämnas. Trafikuppgifterna får endast
behandlas av vissa personer. Undantag från dessa bestämmelser skall kunna
göras i vissa särskilt angivna fall.
Behandling av lokaliseringsuppgifter
Regeringen föreslår att lokaliseringsuppgifter som inte är trafikuppgifter,
såsom uppgifter om position från satellit (t.ex. GPS) och som rör användare
som är fysiska personer eller abonnenter, skall få behandlas endast sedan
de har avidentifierats eller användaren eller abonnenten gett sitt samtycke
till behandlingen. Innan samtycke lämnas skall den som tillhandahåller
tjänsten informera om vilken typ av uppgifter som kommer att behandlas,
behandling- ens syfte och varaktighet samt huruvida uppgifterna kommer att
vidarebeford- ras till tredje part för att tillhandahålla tjänsten.
Samtycke skall när som helst kunna återkallas.
Ospecificerade räkningar, nummerpresentation och automatisk
vidarekoppling
Regeringen föreslår att den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig elektro-
nisk kommunikationstjänst skall vara skyldig att tillhandahålla en abonnent
som begär det en ospecificerad räkning. Den som tillhandahåller nummerpre-
sentation skall tillhandahålla vissa möjligheter att förhindra nummerpresenta-
tion eller presentation av uppkopplat nummer eller att avvisa inkommande
samtal på ett enkelt sätt. Ospecificerade räkningar, nummerpresentation och
möjligheter att stoppa automatisk vidarekoppling skall regleras i den nya
lagen.
Undantag som gäller nummerpresentation och lokaliseringsuppgifter i
vissa fall
Regeringen föreslår att den som tillhandahåller ett allmänt kommunikations-
nät eller en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst
- på begäran av en abonnent temporärt skall få åsidosätta skydd mot num-
merpresentation för att kunna identifiera störande samtal, samt
-
- för polisen eller en regional alarmeringscentral skall få åsidosätta skydd
mot nummerpresentation och tillhandahålla sådan organisation lokalise-
ringsuppgifter vid nödsamtal utan samtycke eller trots vägran från abon-
nenten eller användaren.
-
Abonnentförteckningar
Regeringen föreslår att abonnenter som är fysiska personer skall ges möjlig-
het att avgöra om och i så fall vilka personuppgifter som skall finnas med i en
allmän abonnentförteckning eller en förteckning ur vilken uppgifter kan er-
hållas genom abonnentupplysning.
Det skall vara kostnadsfritt att inte upptas i sådana förteckningar och att
kontrollera uppgifterna, få felaktiga uppgifter rättade samt att få uppgifter
borttagna ur förteckningen.
Tillämpningen av vissa bestämmelser i dataskyddsdirektivet
Regeringen föreslår att bestämmelserna om rättslig prövning, ansvar och
sanktioner i kapitel III i dataskyddsdirektivet (95/46/EG) enligt artikel
15.2 i direktivet om integritet och elektronisk kommunikation skall gälla
för de nationella bestämmelser som antas i enlighet med direktivet och för
de indi- viduella rättigheter som kan härledas från detsamma.
Regeln skall genomföras genom hänvisning i den nya lagen till bestäm-
melserna i personuppgiftslagen (1998:204) i fråga om behandling av person-
uppgifter vid tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät och elek-
troniska kommunikationstjänster samt vid abonnentupplysning, om inte annat
följer av lagen om elektronisk kommunikation.
Hemlig teleavlyssning och teleövervakning
Regeringen föreslår att verksamheten skall bedrivas så att beslut om hemlig
teleavlyssning och hemlig teleövervakning kan verkställas och så att verk-
ställandet inte röjs, om verksamheten avser tillhandahållande av
1. ett allmänt kommunikationsnät som inte enbart är avsett för utsändning
till allmänheten av program i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 §
tredje stycket yttrandefrihetsgrundlagen, eller
2. tjänster inom ett allmänt kommunikationsnät vilka består av
a) en allmänt tillgänglig telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt som
medger överföring av lokala, nationella och internationella samtal,
telefax och datakommunikation med viss angiven lägsta datahastighet,
som medger funktionell tillgång till Internet, eller
b)
c) en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst till mobil
nätanslutningspunkt.
d)
Innehållet i och uppgifter om avlyssnade eller övervakade telemeddelanden
skall göras tillgängliga så att informationen enkelt kan tas om hand.
Med telemeddelanden avses ljud, text, bild, data eller information i övrigt
som förmedlas med hjälp av radio eller genom ljus eller elektromagnetiska
svängningar som utnyttjar särskilt anordnad ledare.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den myndighet som re-
geringen bestämmer meddelar föreskrifter om frågor som avses i första och
andra styckena samt får i enskilda fall medge undantag från kravet i första
stycket.
Tystnadsplikt och föreskriftsrätt
Regeringen föreslår att reglerna i telelagen (1993:597) om tystnadsplikt skall
föras över till den nya lagen med endast mindre ändringar.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skall i fråga om
behandling av uppgifter för elektronisk kommunikation kunna meddela när-
mare föreskrifter om vilka trafikuppgifter som får behandlas för fakturering
och marknadsföring av vissa tjänster där uppgifterna behövs samt de krav
som skall ställas på en allmänt tillgänglig telefonitjänst som medger identifie
ring av det anropande eller uppkopplade telefonnumret eller vidarekoppling.
10.2 Motionsförslag
I motion 2002/03:T11 av Sven Bergström m.fl. (c) framhåller motionärerna
att det bör vara tillräckligt för en webbplats att fråga om användning av coo-
kies vid en första användning och att ett godkännande bör gälla även för
framtida sessioner. De farhågor regeringen har för fleranvändarsystem löser
sig ofta självt genom att olika användare har olika konton på den dator man
använder och därmed separata cookiefiler.
Enligt Centerpartiets uppfattning kvarstår dock frågan om offentlighets-
principens tillämpning på cookiefiler. I dag är det fortfarande ett oklart
rätts- läge. Samtidigt som man kan tvingas att lämna ut filerna, vilka
avslöjar be- sökta webbplatser, är det tillåtet att stänga av regleringen
genom att blockera cookies i webbläsaren eller regelbundet radera
cookiefiler. Det är svårt att hävda att cookies är upprättade handlingar
som omfattas av offentlighetsprin- cipen. Även offentligt anställda har
rätt till ett visst mått av integritet, varför cookies uttryckligen bör
undantas. Enligt motionärerna bör regeringen åter- komma med förslag som
tillgodoser detta (yrkande 3).
10.3 Utskottets ställningstagande
Cookies är datafiler där information lagras för att t.ex. användas vid ett sena
elektroniskt meddelande för att kunna se om den som begär information tidi-
gare har gjort detta.
Utskottet vill med hänsyn till förslaget i motionen hänvisa till artikel 5.3 i
direktivet om integritet och elektronisk kommunikation. Genom att denna
artikel inte bara reglerar användningen av abonnenters terminalutrustning
utan även användares terminalutrustning och då denna användare inte är känd
på förhand bör det vara svårt att låta information och godkännande från en
tidigare session äga giltighet för kommande sessioner.
Enligt vad utskottet kan bedöma ligger frågan om cookiefilers offentlighet
hos myndigheter utanför detta lagstiftningsärendes område. Lagförslaget har
betydelse för tillåtligheten av att använda andras utrustning för att lagra coo
kiefiler. Frågan om cookiefilers offentlighet när de väl finns lagrade hos
myndigheten bör hållas skild från detta.
Enligt vad som tidigare framgått har utskottet förutsatt att genomförandet
av lagen om elektronisk kommunikation kommer att följas upp och utvärderas
och att resultatet av dessa uppföljningar och utvärderingar kommer att återre-
dovisas till riksdagen. Utskottet bedömer att de frågor som tas upp i motion
T11 (c) då kan komma att belysas. Motion T11 (c) yrkande 3 avstyrks där-
med.
Utskottet har i övrigt inget att erinra mot vad regeringen föreslår om integ-
ritetsskydd.
11 Marknadsanalys samt samrådsförfarande och annan
handläggning
Utskottets förslag i korthet
Regeringen föreslår bl.a. att en myndighet fortlöpande skall fast-
ställa de relevanta marknader på vilka det kan vara motiverat att in-
föra skyldigheter enligt lagen. Marknaderna skall därefter analyse-
ras för att avgöra om det råder effektiv konkurrens.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om marknads-
analys samt samrådsförfarande och annan handläggning.
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om marknads-
analys samt samrådsförfarande och annan handläggning (s. 272-287).
11.1 Regeringens förslag
Marknadsanalys och identifiering av företag med betydande
inflytande på marknaden
Utgångspunkten i det nya EG-regelverket är att skyldigheter endast skall
införas där konkurrensen inte är effektiv. Marknadsanalysen skall utgå från
rådande förhållanden, dvs. möjliga åtgärder som kan tillgripas för att
förbättra konkurrenssituationen skall inte beaktas i detta skede. Om
regleringsmyndig- heten vid sin marknadsanalys finner att konkurrensen i en
närliggande framtid kommer att utvecklas positivt på ett eftersträvat sätt
måste det innebära att så kommer att ske utan att någon särskild skyldighet
införs, dvs. att marknaden själv förväntas lösa problemen med bristande
konkurrens. Under sådana förhållanden kan det inte vara i överensstämmelse
med direktivens mening att ålägga en operatör en förpliktelse. Det är
därför regeringens uppfattning att en ur konkurrenshänseende positiv
framtidsanalys bör medföra att effektiv kon- kurrens skall anses föreligga.
Sammanfattningsvis skall marknadsanalyserna utföras utifrån konkurrens-
rättsliga principer och med hjälp av konkurrensrättslig metodik. Det bör dock
noteras att bedömningar som skall göras kan skilja sig från de bedömningar
som Konkurrensverket har att göra vid tillämpningen av konkurrenslagen
(1993:20). Konkurrensverket är således inte bundet i sin prövning enligt de
generella konkurrensreglerna av de bedömningar som görs i marknadsanaly-
serna enligt de nu föreslagna reglerna.
En dominerande ställning grundas i regel på ett flertal omständigheter som,
tagna för sig, inte nödvändigtsvis behöver vara avgörande. Särskilt viktigt är
dock företagets marknadsandel. En hög marknadsandel får dock mindre bety-
delse om företaget möter konkurrens från ett eller flera andra företag med stor
marknadsandel.
Andra faktorer av betydelse vid bedömningen av om marknadsdominans
föreligger är exempelvis finansiell stryka, inträdeshinder till marknaden,
tillgång till insatsvaror, patent och andra immaterialrättigheter,
teknologi och kunskapsmässig överlägsenhet.
Det nya begreppet torde medföra att färre företag kommer att anses ha be-
tydande inflytande än vad som varit fallet enligt motsvarande reglering i
telelagen (1993:597). Detta beror på att marknadsandelen, som används som
ett riktmärke vid dominansbedömningen, enligt konkurrensrättsliga regler
normalt torde behöva överstiga 40 % av marknaden mot nuvarande ca 25 %
enligt telelagen (jfr prop. 1996/97:61, s. 94). Här kan hänvisas till bl.a.
reger- ingens uttalande i propositionen Regler om företagskoncentration
(prop. 1998/99:144, s. 28):
I EG-rättslig praxis har en marknadsandel som understiger 30 % procent
inte ansetts tyda på en dominerande ställning annat än vid förekomsten av
exceptionella omständigheter.
Regeringen förslår att en myndighet fortlöpande skall fastställa de relevanta
marknader på vilka det kan vara motiverat att införa skyldigheter enligt lagen.
Marknaderna skall därefter analyseras för att avgöra om det råder effektiv
konkurrens.
Om det härvid konstateras att det inte råder effektiv konkurrens på en fast-
ställd marknad, skall företag med betydande inflytande på marknaden identi-
fieras och beslut meddelas om lämpliga skyldigheter. Om det däremot kon-
stateras att det råder effektiv konkurrens skall inga särskilda skyldigheter
införas eller bibehållas.
Samråd
Samrådsreglerna speglar en önskan om att den nationella myndighetens beslut
dels skall fattas på ett så bra underlag som möjligt med beaktande av markna-
dens intressen, dels så långt möjligt skall harmoniera med beslut av motsva-
rande myndigheter i de övriga medlemsstaterna.
Det nationella samrådsförfarandet vad gäller identifiering av företag med
betydande inflytande m.m. skall erbjuda berörda parter tillfälle att yttra sig
inom en skälig tidsfrist. Vad som utgör skälig tid måste bedömas från fall till
fall. Med hänsyn till att de åtgärder som omfattas av detta samrådsförfarande
skall ha betydande inverkan på marknaden i fråga, bör den frist som berörda
parter erhåller inte annat än i undantagsfall vara kortare än tre veckor.
Regeringen föreslår att en myndighet skall ge berörda parter möjlighet att
inom en skälig tidsfrist yttra sig över ett förslag till beslut om en
åtgärd, om åtgärden har betydande inverkan på en fastställd marknad. I
särskilt angivna fall skall förslaget till beslut även göras tillgängligt
för Europeiska gemenska- pernas kommission och de nationella
regleringsmyndigheterna i andra med- lemsstater. För förslag till beslut
som avser
- fastställandet av en marknad som skiljer sig från dem som definierats i
kommissionens rekommendation om relevanta produkt- och tjänstemarknader
eller
- fastställandet av företag som anses ha ett betydande inflytande på mark-
naden
skall myndigheten avstå från att meddela beslutet om kommissionen inom
fastställda tidsfrister yttrat sig och begärt att förslaget skall dras
tillbaka.
Myndigheten får under särskilda omständigheter meddela beslut att gälla i
högst sex månader utan iakttagande av samrådsförfarandet.
Samråd skall också ske för vissa frågor som rör samlokalisering och
gemensamt utnyttjande av egendom eller annat, ändring av tillstånd eller
villkor för att använda radiosändare eller nummer för elektronisk kommuni-
kation samt frågor som rör slutanvändar- och konsumenträttigheter.
Handläggningstider i vissa fall
Regeringen föreslår att myndigheten skall meddela beslut om tillstånd att
använda radiosändare inom sex veckor från det att en fullständig ansökan
inkommit till myndigheten. Beslut om tillstånd att använda nummer skall
meddelas inom tre veckor. Tiden får förlängas med högst åtta månader re-
spektive tre veckor om tillståndet skall fördelas efter ett förfarande med all-
män inbjudan till ansökan.
Informationsskyldighet m.m.
Regeringen föreslår att den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen
skall på begäran tillhandahålla en myndighet information som behövs för
- bedömning av framställningar om beviljande av tillstånd för att få an-
vända radiosändare eller nummer,
- offentliggörande av jämförande kvalitets- och prisöversikter till gagn för
konsumenterna,
- statistiska ändamål,
- marknadsanalys och
- beslut om särskilda skyldigheter.
Information som överlämnas till en myndighet skall kunna göras tillgänglig
för andra behöriga myndigheter inom Europeiska ekonomiska samarbetsom-
rådet.
Anmälningspliktig operatör med särskilda eller exklusiva rättigheter att
tillhandahålla andra tjänster skall kunna förpliktas att särredovisa de verk-
samheter som har samband med elektronisk kommunikation.
11.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om marknadsanalys
samt samrådsförfarande och annan handläggning.
12 Avgifter m.m.
Utskottets förslag i korthet
För att täcka kostnaderna för myndighetsverksamhet enligt lagen
föreslår regeringen bl.a. att den som bedriver verksamhet som är
anmäld enligt lagen, eller innehar tillstånd att använda radiosändare
eller nummer, skall betala avgifter efter skälig fördelning av kost-
naderna.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om avgifter
m.m.
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om avgifter
(s. 287-294).
12.1 Regeringens bedömningar och förslag
Avgifter
Regeringen föreslår att för att täcka kostnaderna för myndighetsverksamhet
enligt lagen skall den som bedriver verksamhet som är anmäld enligt lagen,
eller innehar tillstånd att använda radiosändare eller nummer, betala
avgifter efter skälig fördelning av kostnaderna. Särskild avgift får tas ut
för kostnader- na att behandla en anmälan eller en ansökan om tillstånd
eller medgivande till överlåtelse av tillstånd eller del av tillstånd.
Ersättning
Regeringen bedömer att ersättning som inflyter när tillstånd att använda ra-
diosändare eller nummer av betydande ekonomiskt värde meddelas efter ett
anbudsförfarande bör tillfalla staten. Medlen bör inte få disponeras av till-
ståndsmyndigheten.
Beredskapsavgift
Riksdagen har årligen sedan 1997 beslutat om storleken på den avgift som får
tas ut av teleoperatörer för finansiering av åtgärder mot allvarliga fredstida
hot och påfrestningar på telekommunikationsområdet. Den avgift som tas ut
av teleoperatörerna redovisas i dag mot inkomsttitel på statsbudgeten och
motsvarande belopp anvisas som anslag till Post- och telestyrelsen.
Regeringen anser att det alltjämt finns skäl att finansiera åtgärder mot all-
varliga fredstida hot och påfrestningar rörande elektronisk kommunikation
genom ett avgiftssystem.
De som bör komma i fråga för avgiftsskyldighet bör begränsas till dem
som omfattas av anmälningsplikten enligt lagen.
Regeringen föreslår att den som bedriver verksamhet som är anmäld enligt
lagen efter skälig fördelning av kostnaderna skall betala avgift för finansie-
ring av åtgärder mot allvarliga fredstida hot och påfrestningar rörande elek-
tronisk kommunikation.
12.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om avgifter m.m.
13 Tillsyn m.m.
Utskottets förslag i korthet
Regeringen föreslår bl.a. att den myndighet som regeringen be-
stämmer skall ha tillsyn över efterlevnaden av lagen och de skyl-
digheter, villkor och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Tillsynsmyndigheten skall inom ramen för tillsynen kunna kräva in
information, beredas tillträde till områden, lokaler och andra utrym-
men samt meddela förelägganden och förbud. Tillsynsmyndigheten
skall som regel först ge den som är föremål för tillsyn rimlig tid att
inkomma med synpunkter eller frivilligt åtgärda eventuella överträ-
delser.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om tillsyn
m.m. och avstyrker motionsförslaget.
Jämför reservation 4 (mp).
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om tillsyn m.m.
(s. 294-306) jämte motion 2002/03:T14 (mp) yrkande 1.
13.1 Regeringens bedömningar och förslag
Tillsynsmyndighetens uppgifter och befogenheter
Av artikel 10 i auktorisationsdirektivet framgår ramarna för hur tillsynen får
bedrivas. Av artikel 5.4 i tillträdesdirektivet framgår dessutom att den natio-
nella regleringsmyndigheten när det gäller tillträde och samtrafik skall ha
befogenhet att ingripa för att säkerställa EG-regelverkets övergripande mål.
I lagen bör inte närmare anges hur tillsynen skall bedrivas. Det ankommer
i stället på tillsynsmyndigheten att utforma en lämplig tillsynsverksamhet
med utgångspunkt i de verktyg och befogenheter som lagen föreskriver och
med lagens mål som ledstjärna.
En grundläggande förutsättning för en fungerande tillsyn är att initiativ och
beslut är väl underbyggda. Det är därför av vikt att tillsynsmyndigheten kan
begära in de upplysningar och handlingar som är av intresse för tillsynen.
Tillsynsmyndigheten skall ges möjlighet att förelägga den som bedriver verk-
samhet enligt lagen att tillhandahålla sådan information och får förena före-
läggandet med vite.
Den rätt som tillsynsmyndigheten enligt 57 § andra stycket 2 telelagen har
att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen där verksamhet som
omfattas av lagen bedrivs är enligt utredningens mening nödvändig för att
säkerställa att en effektiv tillsynsverksamhet kan upprätthållas. Bestämmelsen
skall därför överföras till den nya lagen om elektronisk kommunikation. Vid
behov skall tillsynsmyndigheten kunna ansöka om verkställighet hos krono-
fogdemyndigheten.
Om tillsynsmyndigheten inom ramen för sin tillsyn finner skäl att misstän-
ka att en verksamhet som omfattas av lagen inte bedrivs i enlighet med lagen
eller skyldigheter, villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen,
skall tillsynsmyndigheten underrätta den ansvariga parten om detta förhållan-
de och ge denne tillfälle att yttra sig.
Den tid som anges för rättelse skall inte understiga en månad från under-
rättelsen. Om rättelse inte skett inom den tid som angetts i underrättelsen
skall tillsynsmyndigheten kunna utfärda ett föreläggande eller förbud, vid
behov förenat med vite.
Om rättelse inte heller sker med anledning av föreläggandet skall tillsyns-
myndigheten kunna återkalla eller ändra det tillstånd som verksamheten avser
eller besluta att verksamheten helt eller delvis skall upphöra.
Om ett föreläggande inte efterkoms kan tillsynsmyndigheten meddela yt-
terligare förelägganden eller förbud som är nödvändiga för att förmå parten
att upphöra med överträdelsen eller i övrigt agera i enlighet med lagen.
Förutom de tillfällen när återkallelse kan aktualiseras enligt det nyss an-
förda, finns det behov för tillsynsmyndigheten att omedelbart kunna
återkalla tillstånd eller ändra tillståndsvillkor under särskilda
omständigheter. Det skall givetvis vara möjligt att återkalla tillståndet
om tillståndshavaren själv begär detta. Likaså skall omedelbar återkallelse
få ske om tillståndshavaren lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter i
samband med tilldelningen eller om tillståndshavaren trots påminnelse
underlåtit att betala fastställda avgifter. Slutligen kan ett tillstånd
omedelbart återkallas eller ändras om förutsättning- arna för
radioanvändningen ändras på grund av radiotekniska förändringar eller
internationella överenskommelser eller om ett tillstånd enligt annan lag
som utgjort förutsättning för tillstånd att använda radiosändaren upphört
att gälla.
Regeringen anser inte att det behöver införas några bestämmelser om eko-
nomisk kompensation i den nya lagen för den som eventuellt lider skada till
följd av en återkallelse eller ändring av tillstånd att använda
radiosändare eller nummer.
Den som efter ett allmänt inbjudningsförfarande med anbudsgivning har
erhållit tillstånd skall betala ersättning till staten. Om tillståndet
återkallas eller ändras skall betalningsskyldigheten inte påverkas.
Ersättningsskyldig- heten till staten skall dock kunna omprövas när
återkallelse eller ändring sker utan tillståndshavarens förskyllan. Det
skall därför anges i lagen att skyldig- heten att betala ersättning för
tillstånd inte påverkas av återkallelse eller änd- ring, om inte annat
bestämts i samband med återkallelsen eller villkorsänd- ringen.
Regeringen föreslår att den myndighet som regeringen bestämmer skall ha
tillsyn över efterlevnaden av lagen och de skyldigheter, villkor och föreskrif-
ter som meddelats med stöd av lagen.
Tillsynsmyndigheten skall inom ramen för tillsynen kunna kräva in infor-
mation, beredas tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen samt
med- dela förelägganden och förbud. I särskilt angivna fall skall
tillsynsmyndighe- ten kunna besluta om återkallelse av tillstånd, ändring i
tillståndsvillkor eller att en verksamhet helt eller delvis skall upphöra.
Tillsynsmyndigheten skall som regel först ge den som är föremål för till-
syn rimlig tid att inkomma med synpunkter eller frivilligt åtgärda eventuella
överträdelser.
Tvistlösning
Den tvistlösningsordning som väljs måste innebära snabbhet i hand-
läggningen och kvalitet i avgörandet. Det är vidare viktigt att
tvistlösaren har hög kompetens och att den valda ordningen är
kostnadseffektiv. Vad som komplicerar frågan är att de tvister som
aktualiseras ofta har privaträttsliga inslag samtidigt som de
offentligrättsliga intressena kan vara betydande.
De tvister som skall prövas torde ofta vara av den karaktären att det krävs
särskild teknisk och ibland ekonomisk kunskap för att verifiera - eller för den
delen falsifiera - de tvistande parternas argumentation och information. Sådan
kompetens torde återfinnas just hos tillsynsmyndigheten, varför denna bör
utpekas som den myndighet som skall göra prövningen.
Såsom föreskrivs i ramdirektivet skall myndigheten meddela sitt beslut
inom fyra månader, om inte särskilda omständigheter föranleder annat.
Enligt artikel 20 i ramdirektivet får medlemsstaterna ge de nationella re-
gleringsmyndigheterna rätt att under viss tid vägra lösa en tvist när andra
mekanismer, t.ex. medling, finns att tillgå. Denna möjlighet att hänskjuta en
tvist till medling bör utnyttjas.
Regeringen föreslår att tillsynsmyndigheten på begäran av part skall avgöra
tvister om skyldigheter enligt lagen mellan dem som tillhandahåller elektro-
niska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster eller tillhörande
tjänster. Beslut i de frågor som tvisten gäller skall meddelas inom fyra måna-
der, om det inte finns särskilda omständigheter. Myndigheten skall kunna
hänskjuta en tvist till en medlare som bekostas av parterna.
Konsumenttvister
Regeringen bedömer att USO-direktivets bestämmelser om utomrättslig
tvistlösning för tvister som berör konsumenter och andra slutanvändare inte
föranleder någon åtgärd.
13.2 Motionsförslag
I motion 2002/03:T14 (mp) av Mikaela Valtersson m.fl. påpekas att av 7 kap.
4 § i den föreslagna lagen om elektronisk kommunikation framgår att om
tillsynsmyndigheten finner skäl att misstänka att t.ex. licensinnehavaren inte
efterlever licensvillkoren skall myndigheten underrätta bolaget om detta samt
att tillsynsmyndigheten kan komma att vidta åtgärder om inte rättelse sker
inom skälig tid. Vid tolkningen av ett begrepp som skälig tid kan förarbeten
till propositionen ge vägledning. I detta fall finns inget i propositionen som
föreskriver att Post- och telestyrelsen (PTS) skall ha en sådan omständlig
procedur och i praktiken ge ett så långt uppskov som PTS aviserat. Där står
att "den tid som anges för rättelse skall inte understiga en månad". PTS har
aviserat en rättelsetid på cirka ett och ett halvt år.
Det är därför enligt motionen befogat för riksdagen att i sina uttalanden
ge vägledning till exempelvis PTS och andra som kan beröras av lagen, om
hur den ska tolkas. Riksdagen bör klargöra att skälig tid bör syfta på
t.ex. det som licensgivaren eller allmänheten rimligen kunnat förvänta sig
vid tillfället för tillståndsgivningen, inte vad bolagen anser möjligt för
dem att uppnå efter orealistiska utfästelser eller misskötta relationer
till bl.a. kommuner. Eller, om det har tillkommit nya krav från
licensgivaren eller andra omständigheter som licenstagaren inte kunnat
eller bort kunna förutse, bör skälig tid avse den tid som är rimlig med
hänsyn till dessa förändringar.
Enligt motionärerna kan det vara befogat med preciseringar av villkoren
genom en tilläggsförhandling. En sådan förhandling kan medföra att en längre
anpassningstid är skälig också enligt en rimlig tolkning av begreppet. En
sådan precisering kan vara lämplig i samband med att PTS får ett uttalat sek-
torsansvar på miljöområdet.
Motionärerna föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tolkningen av begreppet skälig tid i 7 kap.
4 § lagen om elektronisk kommunikation (yrkande 1).
13.3 Utskottets ställningstagande
Med anledning av motion T14 (mp) yrkande 1 och frågan om begreppet
skälig tid vill utskottet inledningsvis erinra om att en grundläggande förut-
sättning för en fungerande tillsyn är att initiativ och beslut är väl underbygg
da. Det är därför av vikt att tillsynsmyndigheten kan begära in de upplysning-
ar och handlingar som är av intresse för tillsynen. Utskottet delar regeringens
syn att det i lagen inte bör närmare anges hur tillsynen skall bedrivas. Det
ankommer i stället på tillsynsmyndigheten att utforma en lämplig tillsyns-
verksamhet med utgångspunkt i de verktyg och befogenheter som lagen före-
skriver och med lagens mål som ledstjärna.
Om således tillsynsmyndigheten inom ramen för sin tillsyn finner skäl att
misstänka att en verksamhet som omfattas av lagen inte bedrivs i enlighet
med lagen eller skyldigheter, villkor och föreskrifter som meddelats med
stöd av lagen, skall tillsynsmyndigheten underrätta den ansvariga parten om
detta förhållande och ge denne tillfälle att yttra sig. Som framgår av
propositionen anser regeringen att tid för rättelse inte skall understiga
en månad från under- rättelsen. Om rättelse inte skett inom den tid som
angetts i underrättelsen skall tillsynsmyndigheten kunna utfärda ett
föreläggande eller förbud, vid behov förenat med vite.
Enligt vad utskottet kan bedöma torde bestämmelsen jämföras med gällan- de
6 § teleförordningen, enligt vilken Post- och telestyrelsen (PTS) vid
ingri- pande enligt telelagen skall förelägga företag att åtgärda
överträdelser inom en månad från det att företaget fick del av beslutet.
Den kan också jämföras med den generella regeln i 17 § förvaltningslagen,
som bl.a. handlar om att ett ärende inte får avgöras utan att den berörde
har underrättats om en uppgift som har tillförts honom genom någon annan än
honom själv.
Således är 7 kap. 4 § inte avsedd att innebära någon större förändring mot
gällande ordning, annat än att det uttryckligen sägs att den enskilde måste
få skälig tid, minst en månad på sig för rättelse, innan ett föreläggande
utfärdas.
Utskottet gör ingen annan bedömning än regeringen i detta avseende. Nå-
got ytterligare uttalande anser utskottet inte vara påkallat. Motion T14 (mp)
yrkande 1 avstyrks därmed.
Utskottet har i övrigt inget att erinra mot vad regeringen föreslår om tillsyn
m.m.
14 Överklagande
Utskottets förslag i korthet
Regeringen föreslår bl.a. att beslut enligt lagen skall kunna över-
klagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om överkla-
gande.
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om överklagan-
de (s. 307-309).
14.1 Regeringens förslag
Regeringen föreslår att beslut enligt lagen skall kunna överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Ett beslut om underrättelse om att
tillsynsmyndigheten överväger att vidta åtgärder skall dock inte kunna
överklagas. Ett beslut om identifiering av företag med dominerande
ställning på en angiven marknad och ett beslut som endast innefattar
förberedelse till ett senare beslut skall inte få överklagas särskilt.
14.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om överklagande.

15 Vissa TV- och radiorelaterade frågor
Utskottets förslag i korthet
Regeringen bedömer att bestämmelserna i radio- och TV-lagen
(1996:844) om vidaresändningsplikt bör behållas oförändrade.
Regeringen föreslår också bl.a. att hänvisningarna i lagen (1998:31)
om standarder för sändning av TV-signaler (TSL) skall ändras till
att avse genomförande av tillträdesdirektivet, ramdirektivet och
USO-direktivet.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om vissa TV-
och radiorelaterade frågor.
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om vissa TV-
och radiorelaterade frågor (s. 309-321).
15.1 Regeringens bedömningar och förslag
Vidaresändningsplikt
Regeringen bedömer att bestämmelserna i radio- och TV-lagen (1996:844)
om vidaresändningsplikt bör behållas oförändrade.
System för villkorad tillgång m.m.
Regeringen föreslår att hänvisningarna i lagen (1998:31) om standarder för
sändning av TV-signaler (TSL) skall ändras till att avse genomförande av
tillträdesdirektivet, ramdirektivet och USO-direktivet. Tillämpningsområde
för TSL skall utökas till att omfatta dels ljudradiosändningar, dels alla elek-
troniska kommunikationsnät som används för distribution av TV-program till
allmänheten. Lagens namn skall ändras till lagen om standarder för sändning
av radio- och TV-signaler.
Bestämmelserna om villkorad tillgång skall anpassas till tillträdesdirekti-
vets bilaga I. Möjligheten att föreskriva en skyldighet för programföretag
som marknadsför en digital betal-TV-tjänst att tillhandahålla en prislista
skall tas bort.
Föreskriftsrätten för regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer angående användning av vissa sändningsstandarder skall utsträckas
från att gälla sändning av program till allmänheten till att omfatta även sänd-
ning av TV-tjänster.
Begränsningen beträffande vidaresändning av TV-tjänster i bredbildsfor- mat
till vidaresändningar i kabelnät skall tas bort. Skyldigheten skall i
stället avse TV-tjänster och program som tas emot i bredbildsformatet 16:9
och sänds vidare i allmänna kommunikationsnät som inrättats för
distribution av digitala televisionstjänster.
Elektronisk programguide
Regeringen bedömer att det för närvarande inte behövs någon reglering av
tillträde till elektronisk programguide (EPG). Radio- och TV-verket bör få i
uppdrag att följa utvecklingen på området.
Tillämpningsprogram
Regeringen bedömer att främjandet av gemensamma standarder för tillämp-
ningsprogram (API) bör beträffande det digitala marknätet för TV kunna
tillgodoses inom ramen för gällande bestämmelser för tillståndsgivning enligt
radio- och TV-lagen. I övrigt bör Radio- och TV-verket få i uppdrag att följa
utvecklingen och att uppmuntra den frivilliga branschanpassningen för an-
vändning av en gemensam standard för API.
15.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om vissa TV- och
radiorelaterade frågor.
16 Myndighetsorganisationen m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet framhåller att en bärande tanke bakom det nya EG-
rättsliga regelverket är att i takt med att konkurrensen utvecklas
skall särlagstiftningen ge vika för den generella konkurrenslagstift-
ningen. Särlagstiftning skall endast användas när det föreligger ett
särskilt behov av det. Med hänsyn till att det finns ett antal frågor
att ta med i avvägningen när myndighetsstrukturen skall bestämmas
är det rimligt i den nuvarande situationen att Post- och telestyrelsen
skall ha det övergripande sektorsansvaret för området elektronisk
kommunikation och vara ansvarig myndighet enligt den nya lagen.
En sådan lösning ligger också i linje med vad de flesta andra länder
inom EU har kommit fram till. Utskottet förutsätter att en avstäm-
ning med analys av hur den bedömda myndighetsordningen har
fungerat kommer att ske senast två år efter det att lagen trätt i kraft,
dvs. i juli 2005.
Utskottet förutsätter också att de uppföljningar och utvärderingar
som genomförs vid lagens genomförande kommer att omfatta frå-
gor om bl.a. miljöeffekter vid uppförande av basstationer m.m.
Motionsförslagen avstyrks.
Jämför reservationerna 5 (m, fp, kd, c), 6 (mp) och 7 (mp).
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om myndighets-
organisationen (s. 322-336) jämte motionerna 2002/03:T10 (m) yrkande 2,
2002/03:T11 (c) yrkande 4, 2002/03:T12 (kd) yrkande 1, 2002/03:T13 (fp)
yrkande 8 samt 2002/03:T14 (mp) yrkandena 2-4.
16.1 Regeringens bedömningar
Sektorsmyndigheten för området elektronisk kommunikation
Det bör enligt regeringens mening utses en sektorsmyndighet med det över-
gripande ansvaret för området för elektronisk kommunikation. Någon ny
myndighet behöver dock inte skapas för detta ändamål. Det framstår inte
heller som motiverat att i detta skede slå ihop två eller flera befintliga myn-
digheter.
Utredningen om elektronisk kommunikation konstaterar att nuvarande
myndighetsstruktur och sektorsansvar på området visat sig effektiv. Reger-
ingen gör samma bedömning och anser därför att Post- och telestyrelsen
(PTS) bör ges det övergripande sektorsansvaret. I sektorsansvaret får, utöver
de uppgifter som framgår av lag eller förordning, anses ligga att PTS skall
främja att marknaderna för elektronisk kommunikation fungerar effektivt ur
såväl konkurrens- och konsumentperspektiv som ur regionalpolitiskt per-
spektiv. PTS skall också verka för att de handikappolitiska målen uppnås
inom området. Myndigheten skall härvid vara samordnande, stödjande och
pådrivande i förhållande till övriga berörda parter. PTS kan ta egna initiativ
eller ges särskilda uppdrag från regeringen, bl.a. för att genomdriva statens
politik på området. Aspekter på sektorsansvaret kan även omfatta miljöfrågor
och integritetsfrågor. Den närmare innebörden av sektorsansvaret anges av
regeringen i förordning eller genom regleringsbrev för myndigheten.
Myndighetsuppgifter enligt lagen om elektronisk kommunikation
I lagen om elektronisk kommunikation återfinns en mängd uppgifter som det
kommer att vila på en myndighet att utföra, vilket bl.a. framgår av den följan-
de redovisningen.
Marknadsanalyser, identifiering av aktörer med betydande marknads-
inflytande och åläggande av särskilda skyldigheter.
Som framgått ovan skall vissa specifika moment genomföras av en myndighet
för att identifiera företag med betydande inflytande på en marknad i syfte att
meddela beslut om att införa, behålla eller ändra en specifik regleringsskyl-
dighet på identifierade företag. Prövningen skall ske i följande led:
- Fastställande av den relevanta marknaden
- Analys av konkurrenssituationen på denna marknad
- Identifiering av aktör(er) med betydande inflytande på marknaden
- Beslut om särskilda skyldigheter för sådan(a) aktör(er).
Marknadsanalysen skall utföras utifrån konkurrensrättsliga principer och
med hjälp av konkurrensrättslig metodik. Även vid bedömningen av mark-
nadsinflytandet skall konkurrensrättsliga principer tillämpas samt relevant
praxis från EG-domstolen beaktas. Det eller de företag som har identifierats
som aktörer med betydande inflytande på en relevant marknad skall åläggas
en eller flera skyldigheter i enlighet med lagen om elektronisk kommunika-
tion.
Beslut om särskilda skyldigheter skall föregås av samråd med berörda
parter om beslutet har betydande inverkan på en fastställd marknad.
De överväganden, analyser och beslut som skall ske enligt prövningen är i
stora delar nya företeelser, som varken Konkurrensverket eller Post- och
telestyrelsen (PTS) har tidigare erfarenhet av. Visserligen utförs marknads-
analyser i viss omfattning redan nu inom såväl PTS som Konkurrensverket.
Inom PTS utförs analyser som tar sikte på konkurrenssituationen på tele-
marknaden som ett led i arbetet att främja marknadens utveckling och kon-
kurrens inom området. Konkurrensverket å sin sida utför marknadsrelaterade
analyser som bl.a. innehåller bedömningar av konkurrensbegränsande avtal,
missbruk av dominerande ställning och företagsförvärv. I de sistnämnda
analyserna ingår också att fastställa relevanta marknader. Varken PTS eller
Konkurrensverket utför emellertid den typ av s.k. ex ante-bedömningar base-
rade på konkurrensrättsliga principer som beskrivs i lagförslaget.
Konkurrensverket har till utredningen framfört att det inte är önskvärt att
arbetet med marknadsanalyser anförtros verket. Visserligen skall analyserna
enligt lagen om elektronisk kommunikation göras enligt konkurrensrättsliga
principer och med hjälp av konkurrensrättslig metodik. Marknadsanalyserna
skall emellertid inte ske utifrån den konkurrensrättsliga lagstiftningen.
Det vore enligt Konkurrensverket olyckligt om verket parallellt utförde
analyser enligt olika system. De beslut som fattas och de bedömningar som
görs inom ramen för en marknadsanalys skulle enligt Konkurrensverkets
uppfattning på ett olyckligt sätt riskera att binda upp verket i liknande
frågor. Verket anger i sitt remissyttrande att övervägande skäl, i varje
fall för närvarande, talar för att PTS skall utföra nämnda analyser.
Konkurrensverket anser att det sam- rådsförfarande som utredningen
föreslagit säkerställer att PTS tillämpar de konkurrensrättsliga
principerna på ett konsekvent sätt.
Regeringen bedömer att Konkurrensverkets kompetens kan tas till vara ge-
nom ett krav på samråd med Konkurrensverket. För att tydliggöra vikten av
samrådet med Konkurrensverket bör det krävas att PTS skall inhämta ett
skriftligt yttrande från verket under samråd avseende marknadsanalyser och
identifiering av aktörer med betydande marknadsinflytande. Härmed ges
Konkurrensverket förutsättningar att säkerställa att konkurrensrättsliga prin-
ciper tillämpas på ett korrekt sätt. Genom kravet säkerställs samtidigt att
förfarandet dokumenteras, varigenom öppenheten och möjligheten att granska
processen gynnas.
PTS har redan i dag givits i uppdrag att genomföra de marknadsanalyser
som skall ligga till grund för övergången till den nya lagen. Häri ingår även
att särskilt återrapportera till regeringen om hur samarbetet med Konkurrens-
verket bedrivs. Utöver denna typ av återapportering anser regeringen att det är
angeläget att en avstämning med analys av myndighetsansvaret för genomfö-
randet av marknadsanalyser, identifiering av företag med betydande mark-
nadsinflytande och beslut om särskilda skyldigheter på sådana företag sker.
Konkurrensverket väcker även frågan om inte sektorsmyndigheter i fram-
tiden organisatoriskt skall inordnas som myndigheter under konkurrensmyn-
digheten vad avser konkurrensrelaterade frågor. Regeringen anser att möjlig-
heten att på sikt inordna myndigheter som tillämpar sektorsspecifika konkur-
rensbestämmelser helt eller delvis under konkurrensmyndigheten bör vara en
sådan fråga som senare kan komma under övervägande. I dagsläget föreligger
dock inte förutsättningarna för en sådan ordning.
Konsumentfrågor
Sektors- och tillsynsansvaret för konsumentfrågor inom området för elektro-
nisk kommunikation kommer att vara uppdelat på två myndigheter. PTS
kommer att ha det övergripande ansvaret för frågorna inom området för elek-
tronisk kommunikation och det uttryckliga tillsynsansvaret för de konsument-
frågor som uppkommer vid en tillämpning av lagförslagets regler. Konsu-
mentverket kommer däremot att ha det övergripande sektorsansvaret för
konsumentfrågor generellt och dessutom vara tillsynsmyndighet enligt bl.a.
den konsumentskyddande lagstiftning som nämnts ovan.
Integritetsfrågor
Enligt förslaget till lag om elektronisk kommunikation skall tillsyns-
myndigheten ha tillsyn över efterlevnaden av lagen och de beslut om
skyldig- heter eller villkor samt de föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen. Regeringen anser att den nuvarande ordningen är så väl
fungerande att det inte finns tillräckliga skäl att förändra
tillsynsuppgifterna som här är aktuella.
Miljöfrågor
Elektronisk kommunikation kan medföra olika former av miljöpåverkan. Det
kan exempelvis röra sig om exponering för elektromagnetisk strålning. I
dessa fall talas det mest om påverkan i fråga om hälsa och allmänhetens oro
inför de hälsoproblem som elektromagnetisk strålning kan innebära. Själva
utformningen av verksamhet inom området för elektronisk kommunikation
kan därutöver få inverkan på natur- och kulturvärden, t.ex. genom att man
uppför master eller annan utrustning. Gemensamt för de inverkningar som
nämnts är att de i olika avseenden påverkar vår miljö.
Post- och telestyrelsen (PTS) har för närvarande inget särskilt ansvar för
miljöfrågor inom området, förutom det som kan anses ingå i det allmänna
sektorsansvaret. PTS har i regeringsbeslut den 31 januari 2002
(M2002/302/Kn) fått i uppdrag av regeringen att införa miljöledningssystem.
Enligt uppdraget skall PTS, liksom andra myndigheter, systematisera miljö-
hänsyn i sin ordinarie verksamhet. Detta skall ske genom att myndigheten i de
centrala styrdokumenten tydligt skall ange riktlinjer, mål och åtgärder för hur
miljöhänsyn skall tas samt klargöra ansvarsförhållandena för att ta miljöhän-
syn och slå fast rutiner för uppföljning och resultat.
Uppdraget omfattar myndighetens interna och externa verksamhet, dvs.
både de direkta och de indirekta miljöeffekter som myndighetens verksamhet
kan ge upphov till. Detta miljöarbete skall ha organiserats och integrerats i
PTS ordinarie verksamhet våren 2004. PTS skall våren 2004 redovisa till re-
geringen hur miljöledningssystemet har integrerats i myndighetens ordinarie
verksamhet.
Uppgifterna att besluta om tillträdesskyldigheter enligt lagen om elek-
tronisk kommunikation bör emellertid, bl.a. med hänsyn till frågornas teknis-
ka natur, i sin helhet ankomma på PTS. Detta innebär att myndigheten också
skall besluta i frågor om förpliktande för operatörer att tillhandahålla samlo-
kalisering eller andra möjligheter till gemensamt utnyttjande av egendom
eller annat, om det krävs för att skydda miljö, folkhälsa eller allmän säkerhet
eller för att uppnå mål för fysisk planering.
Det är enligt regeringen uppenbart att en förändring av de nu gällande till-
synsuppgifterna skulle innebära ett ineffektivt sätt att ta till vara kompetens
och rutiner som utvecklats inom de olika myndigheterna. Till detta kommer
att det redan i dag finns väl utarbetade samarbetsformer och detaljerad lag-
stiftning som löser de eventuella gränsdragningsfrågor som kan uppkomma
mellan de olika tillsynsområdena. Även den nya regleringen på området för
elektronisk kommunikation måste möjliggöra sådana samarbetsformer. Detta
gäller i synnerhet sådana fall där tillträdesskyldigheter åläggs av miljöskäl
och liknande hänsyn. Detta behandlas vidare nedan under rubriken Samråds-
förfarande och informationsutbyte.
Regeringen anser således att PTS miljöansvar inom området för elek-
tronisk kommunikation bör omfattas av myndighetens sektorsansvar och av
myndighetens ansvar enligt lagförslaget.
Ett samlat myndighetsansvar enligt lagen om elektronisk
kommunikation
Regeringen kommer att ta initiativ till en avstämning med analys av hur den
föreslagna ordningen har fungerat. Detta kommer att ske två år efter det
att lagen trätt i kraft, dvs. i juli 2005. En avstämning inom en kortare
tid vore inte meningsfull med hänsyn bl.a. till övergångsbestämmelserna -
som medför att den nya regleringen inte får full effekt under det första
året - och till behovet av att den nya regleringen och de nya
arbetsformerna måste ges skälig tid att sätta sig.
Vid avstämningen bör det följas upp hur myndighetsstrukturen har funge-
rat. Skulle det därvid konstateras att ett behov av förändringar föreligger
bör frågor om en funktionsuppdelning kunna övervägas. Vid en sådan
avstämning bör särskilt de olika samrådsförfarandena analyseras. Det bör
även vara möj- ligt att då se över om regelverket är utformat så att en
effektiv, rättssäker och ändamålsenlig myndighetsstruktur främjas.
Radio- och TV-lagstiftningen
Den nuvarande myndighetsorganisationen på TV-standardområdet innebär att
Radio- och TV-verket har det övergripande ansvaret för regelverket och att
Konsumentverket har ansvaret för bl.a. konsumentutrustning.
Regeringen anser att det sammantaget kan konstateras att några egentliga
effektivitetsvinster för närvarande inte torde kunna göras genom en över-
flyttning av ansvaret för lagen om standarder för sändning av radio- och TV-
signaler på PTS. Radio- och TV-verket bör därför ensamt ha tillsynsansvaret
enligt denna lag.
Samrådsförfarande och informationsutbyte
Vad gäller de miljöfrågor som har beröring med elektromagnetisk strålning
finns redan i dag ett samarbetsförfarande i den informella samrådsgrupp som
Statens strålskyddsinstitut, Socialstyrelsen, Energimyndigheten, Elsäkerhets-
verket, Arbetsmiljöverket, Boverket och Post- och telestyrelsen (PTS) bildat.
PTS roll här är att ha det övergripande ansvaret för frågorna inom området för
elektronisk kommunikation. I detta ansvar ingår att myndigheten skall initiera
samarbete och samråd kring miljö- och hälsoaspekter. Det samarbete som har
etablerats fungerar tillfredsställande. Det finns därför inte skäl att närmare
formalisera detta samarbete i större omfattning än vad som är fallet i dag.
Det finns också ett pågående samverkansområde mellan PTS och Konkur-
rensverket samt Konsumentverket. Liksom beträffande miljöfrågorna är PTS
den myndighet som har ansvaret för att samverkan kommer till stånd. De
närmare formerna för eller omfattningen av samverkan mellan PTS, Konkur-
rensverket och Konsumentverket är inte fastlagt i någon instruktion eller
föreskrift. Från PTS sida har det framförts att det inte heller finns något
behov av att närmare konkretisera eller formalisera samarbetet mellan
myndigheter- na, eftersom det fungerar tillfredsställande i dess nuvarande
form. Regeringen instämmer i allmänhet i denna bedömning. I ett avseende
bör dock en viss formalisering ske, nämligen såsom anges nedan angående
marknadsanalyser- na.
Det finns inga uppgifter om något regelbundet samarbete mellan PTS och
andra berörda myndigheter såsom Datainspektionen. I och med att lagen om
elektronisk kommunikation börjar gälla anser dock regeringen att det kan
finnas behov av ett utökat samarbete mellan en rad myndigheter på området.
Exempelvis bör PTS bedriva fortlöpande samråd med Svenska Kommunför-
bundet och länsstyrelser i frågor om samlokalisering, bl.a. inför och under
utbyggnaden av tredje generationens mobiltelesystem, UMTS, liksom liknan-
de utbyggnader av radiobaserade system. Vid handläggningen av enskilda fall
rörande samlokalisering av miljöskäl bör berörd kommun ges tillfälle att yttra
sig. PTS skall enligt instruktionen för myndighetens verksamhet ha det över-
gripande ansvaret för att de samarbeten och de samråd som krävs kommer till
stånd. Liksom ovan saknas det däremot skäl att närmare formalisera samar-
betsformerna mellan myndigheterna. Hur samarbetet skall gå till bör i stället
bestämmas av berörda myndigheter gemensamt.
I instruktionen för PTS och Konkurrensverket stadgas att Konkurrensver-
ket skall lämna ett skriftligt yttrande i fråga om marknadsanalyserna och
identifieringen av företag med betydande inflytande på marknaden. PTS skall
dock ha ansvaret för att utföra analysen i fråga och skall inte vara bunden av
de synpunkter som Konkurrensverket lämnar. Konkurrensverket å sin sida är
inte bundet i sin prövning enligt de generella konkurrensreglerna av de be-
dömningar som görs i marknadsanalyserna enligt de nu föreslagna reglerna.
PTS bör som ensam beslutande myndighet vara fri att göra den bedömning
som myndigheten i varje enskilt fall finner vara riktig. En annan sak är att
Konkurrensverkets synpunkter kan komma att vägas in vid domstols-
prövningen, om PTS beslut överklagas, oberoende av om de stöder eller mot-
säger PTS bedömning.
För att säkerställa att samråd sker i den omfattning som krävs bör det föras
in särskilt i instruktionen för PTS att det skall förekomma samrådsförfaranden
och informationsutbyte mellan PTS och Konkurrensverket i de här aktuella
frågorna. Också PTS samarbete med Radio- och TV-verket bör regleras i in-
struktionen för PTS.
Sektorsmyndighetens namn
Namnet Post- och telestyrelsen, liksom förkortningen PTS, är i dag mycket
välkänt inte bara för post- och telemarknadens aktörer, utan också i stor ut-
sträckning för allmänheten. Det är enligt regeringens bedömning därför inte
påkallat att i nuläget byta namn på myndigheten.
Regeringen bedömer att Post- och telestyrelsen bör ha myndighetsansvaret
enligt lagen om elektronisk kommunikation samt vara sektorsmyndighet för
området elektronisk kommunikation.
Post- och telestyrelsen bör därmed bl.a. svara för definition av relevanta
marknader, analys av konkurrenssituationen på dessa marknader, identifiering
av aktörer med betydande inflytande på en marknad och beslut om särskilda
skyldigheter för en sådan aktör. Post- och telestyrelsen bör i konkurrensrelate
rade frågor samarbeta med och inhämta yttrande från Konkurrensverket.
Konsumentverket bör ha ansvar för konsumentfrågor inom området elek-
tronisk kommunikation, i den mån sådana frågor inte särskilt reglerats i lagen
om elektronisk kommunikation. Datainspektionen bör ansvara för tillsyn i
fråga om behandling av personuppgifter inom området elektronisk kommuni-
kation, i den mån behandlingen inte särskilt reglerats i lagen om elektronisk
kommunikation. Post- och telestyrelsen bör ansvara för tillsynen avseende
konsumentfrågor och integritetsskydd då frågorna särskilt reglerats i lagen om
elektronisk kommunikation.
Radio- och TV-verket bör ha myndighetsansvaret enligt radio- och TV-
lagen och lagen om standarder för sändning av radio- och TV-signaler.
Samverkansformerna och informationsutbytet mellan de myndigheter som
berörs bör stärkas och i vissa fall formaliseras genom anvisningar i myndig-
heternas instruktioner.
Myndighetsorganisationen bör bli föremål för avstämning med analys två
år efter det att lagen om elektronisk kommunikation trätt i kraft.
16.2 Motionsförslag
Flera motioner - 2002/03:T10 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 2,
2002/03:T11 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkande 4, 2002/03:T12 av Johnny
Gylling m.fl. (kd) yrkande 1, 2002/03:T13 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkande
8 samt 2002/03:T14 (mp) yrkande 4 - tar upp frågor som rör myndighetsor-
ganisationen och de konkurrensrättsliga reglerna m.m. Enligt motionärerna
är det principiellt och inte ett helt okomplicerat problem med att samla de
normerande, verkställande och dömande funktionerna inom en och samma
myndighet.
I motion T10 (m) anförs att under de tio år som gått sedan avregleringen
har mycket hänt och konkurrenssituationen förbättras hela tiden. Det finns
problem kvar att lösa innan det är möjligt att tala om telemarknaden som en
marknad med fullständig och väl fungerande konkurrens. Om telemarknaden
varit att betrakta som en mogen marknad hade det naturliga varit att det
kon- kurrensrättsliga regelverket hade tillämpats fullt ut. Av
propositionen framgår att myndighetsorganisationen bör bli föremål för
avstämning två år efter att lagen trätt i kraft. Det är viktigt att så
sker, men det är ändå inte en tillräcklig markering för att få klarhet i
färdriktningens slutmål för det fortsatta reform- arbetet. Det finns därför
skäl att verka för att den normala konkurrensrättsliga ordningen på sikt
kommer att gälla även inom området för elektronisk kom- munikation. Det bör
ske när det inte längre finns behov av en särskild re- glering för en väl
fungerande konkurrens. Så är inte fallet i dag (yrkande 2).
I motion T11 (c) anförs att Centerpartiet eftersträvar en effektiv och tydlig
myndighetsstruktur, med klara ansvarsfördelningar. Bl.a. av denna orsak är
det angeläget att Konkurrensverkets roll som värnare av den fria konkurren-
sen inom alla samhällets sektorer förstärks. Enligt vad motionärerna erfarit
avser regeringen att utse Post- och telestyrelsen (PTS) till tillsynsmyndighet
över hela telekomområdet, liksom i dag. Centerpartiet motsätter sig inte detta.
Det är dock enligt motionärerna inte helt okomplicerat att sköta både tillsyn
av särlagstiftning och vara konkurrensvårdande myndighet. Samtidigt är det
angeläget att PTS kompetens för analys av telekommarknaden tas till vara.
En möjlighet är att som någon remissinstans föreslagit slå ihop PTS samt
Radio- och TV-verket till en konvergensmyndighet med ansvar för alla till-
synsfrågor inom telekomsektorn, samtidigt som konkurrensfrågor lyfts till
Konkurrensverket.  Frågan bör enligt motionen utredas vidare (yrkande 4).
I motion T12 (kd) framhålls att Konkurrensverket otvivelaktigt är den myn-
dighet som besitter störst kompetens i konkurrensrättsliga frågor, varför
många remissinstanser förordat att ansvaret för marknadsanalyser och åtgär-
der mot alltför dominerande företag bör ligga hos denna myndighet. Konkur-
rensverket har dock själv yttrat att förutsättningar för att utföra de marknads
analyser som krävs för närvarande saknas inom myndigheten. I stället föror-
das det nu föreslagna samrådsförfarandet med Post- och telestyrelsen (PTS).
Däremot förordar Konkurrensverket på sikt en modell där sektorsmyndighe-
ter, såsom PTS, organisatoriskt inordnas som myndigheter under konkur-
rensmyndigheten vad avser konkurrensrelaterade frågor.
Kristdemokraterna har därför inget att invända mot den myndighetsstruk- tur
som föreslås i propositionen, med förbehållet att den mer uttryckligen
borde karakteriseras som tillfällig. Det är således väsentligt att också
för elektroniska kommunikationer på sikt åstadkomma en mer generell konkur-
rensrättslig lösning. Särregleringar medför snedvridningar och
ineffektivitet på marknaden. Frågan om en långsiktigt ändamålsenlig och
effektiv myndig- hetsorganisation bör så snart som möjligt prövas mer
grundligt. Regeringen avvisar detta, på ett för Kristdemokraterna
otillfredsställande sätt (yrkande 1).
I motion T13 (fp) framhålls att det finns, vilket också framhållits av flera
remissinstanser, principiella problem med att samla normerande, verkställan-
de och dömande funktioner inom en och samma myndighet. Starka skäl talar
för att redan nu ge Konkurrensverket i uppgift att kontrollera tillämpning och
bedömning av tvister inom den nya lagens område (yrkande 8).
Miljöpartiet anser i motion T14 (mp) att i bedömningen om effektiv konkur-
rens råder, skall ingå att operatörerna inte finansierar 3 G genom vins-
ter/överpriser inom övrig telefoni och att bland de skyldigheter som myndig-
heter kan införa därmed ingår ett förbud mot denna finansiering (yrkande 4).
Post- och telestyrelsens (PTS) sektorsansvar på miljöområdet tas upp i mo-
tion 2002/03:T14 av Mikaela Valtersson m.fl. (mp).
I motionen anförs bl.a. att enligt propositionen skall det ingå i Post- och
telestyrelsens (PTS) ansvar på miljöområdet att initiera samarbete och
samråd kring miljö- och hälsoaspekter. Miljöpartiet anser att PTS bör
överväga att initiera ett sådant samarbete och samråd kring en anpassning
av gränsvärden enligt försiktighetsprincipen i nivå med vad som gjorts på
annat håll inom EU. PTS bör, i samband med överläggningarna med
operatörerna om upp- skov och tilläggsvillkor, förtydliga krav på att
bolagen vid val av lokalisering och teknik bör minimera människors
exponering för elektromagnetiska fält. Miljöpartiet anser också att PTS bör
initiera ett samarbete och samråd i syfte att skyndsamt klargöra att bl.a.
de elektromagnetiska fälten vid basstationer är sådana att dessa sändare
bör vara tillståndspliktiga enligt miljöbalken. Uppgift om skyddsavstånd
kan behöva utvecklas. En inventering, sammanställning och utvärdering av
internationell forskning kring mobiltelefonins hälsoeffek- ter bör
genomföras.
Vidare bör en samlad miljökonsekvensbedömning av hela 3 G-
programmet övervägas - något som borde ha gjorts från början. Det är rimligt
att medge bolagen uppskov med utbyggnaden tills dessa frågor har klarlagts.
Miljöpartiet föreslår även andra frågor som PTS skall överväga i tilläggs-
förhandlingar med licensinnehavare eller i annat lämpligt sammanhang (yr-
kande 2).
I motion T14 (mp) tas också frågan upp om bassändare och tillstånds- och
registreringsplikten. I motionen framhålls att så länge uppsättning av
bassän- dare inte är tillstånds- och registreringspliktig kan det vara
svårt för kommu- ner att skaffa sig en helhetsbild över var dessa finns i
kommunen. För att kommunen skall kunna ha en översikt över den samlade
strålningsmiljön lokalt måste den kunna få tillgång till uppgifter om alla
utplacerade basstatio- ner. Sådana uppgifter skall kunna erhållas genom att
en tillstånds- och regi- streringsplikt införs i hela landet eller av
operatörerna, länsstyrelser och/eller PTS. Motionärerna vill även göra
regeringen uppmärksam på att underlagen ser väldigt olika ut i olika
kommuner och att länsstyrelsens ansvar för sam- ordning bör betonas
(yrkande 3).
16.3 Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet ställer sig bakom regeringens förslag om mål för sektorn
elektronisk kommunikation och vad som anförs om att de främsta medlen för
att uppnå målen är att skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens utan
snedvridningar och begränsningar samt att främja internationell harmonise-
ring.
Enligt näringsutskottets uppfattning är utvecklingen av telekommarknaden
inne i ett övergångsskede, där möjligheterna att få en effektiv konkurrens på
kort och lång sikt är en nyckelfråga. Myndighetsstrukturen har en avgörande
betydelse, vilket också avspeglas i regeringsförslaget och de här upptagna
motionerna.
Med hänsyn till att det finns ett antal frågor att ta med i avvägningen när
myndighetsstrukturen skall bestämmas anser näringsutskottet att regeringens
förslag - dvs. att PTS skall ha det övergripande sektorsansvaret för området
elektronisk kommunikation och vara ansvarig myndighet enligt den nya lagen
- är rimligt i den nuvarande situationen. En sådan lösning ligger också i linje
med vad de flesta andra länder inom EU har kommit fram till.
I den situation som i dag råder krävs en särreglering för att främja att
marknaden för elektronisk kommunikation fungerar effektivt. PTS har den
särskilda och djupa kunskapen om de tekniska, ekonomiska och andra förut-
sättningar som råder på de här aktuella marknaderna. Näringsutskottet ser
fördelar med att PTS anförtros ansvaret för marknadsanalys, identifiering av
aktörer med betydande inflytande och befogenhet att fatta beslut om åtgärder
- inte minst med hänsyn till det EG-rättsliga regelverkets krav på skyndsam-
het. Samtidigt har Konkurrensverket en större kunskap om konkurrensrättsli-
ga bedömningar och EG-rättslig praxis inom den generella konkurrensrätten.
Därför anser näringsutskottet att det är synnerligen värdefullt att Konkurrens-
verkets kompetens tas till vara genom samråd mellan PTS och Konkurrens-
verket när det gäller de konkurrensrelaterade frågorna. Även ekonomiska skäl
talar i dagsläget för att PTS bör anförtros de här nämnda uppgifterna.
Näringsutskottet vill emellertid hävda att den nu föreslagna myndighets-
strukturen inte är given för all framtid. Motionärernas farhågor för att en
särreglering på sikt medför snedvridning av marknaden har näringsutskottet
förståelse för. Med hänsyn till den snabba utvecklingen på området bör myn-
dighetsorganisationen ses över inom en relativt kort tid. Näringsutskottet
vill - i likhet med regeringen, ett antal remissinstanser och olika
motionärer - starkt trycka på behovet av att en översyn kommer till stånd
ett par år efter det att den nya lagen har trätt i kraft. Mot bakgrund av
utvecklingen på såväl området för elektronisk kommunikation som det
generella konkurrensområdet vill näringsutskottet understryka vikten av en
bred och omsorgsfull utvärde- ring. Näringsutskottet har noterat förslaget
i motion 2002/03:T12 (kd) att regeringen skyndsamt skall ge utredningen om
elektronisk kommunikation (N 2001:07) tilläggsdirektiv att utreda en
långsiktig myndighetsorganisation för bevakningen av konkurrensrelaterade
frågor inom marknaden för elektro- nisk kommunikation.
Med det ovan anförda finner näringsutskottet inte att det nu finns anled-
ning för riksdagen att göra något uttalande i fråga om myndighetsorganisatio-
nen med anledning av de här upptagna motionerna.
16.4 Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis när det gäller myndighetsorganisationen m.m.
ännu en gång framhålla att en bärande tanke bakom det nya EG-rättsliga
regelverket är att i takt med att konkurrensen utvecklas skall
särlagstiftningen ge vika för den generella konkurrenslagstiftningen. Detta
innebär att speciell konkurrensfrämjande reglering, såsom regler om
samtrafik och andra former av tillträde, endast skall användas när det
föreligger ett särskilt behov av det.
Den föreslagna lagstiftningen innebär således ett närmande mot konkur-
renslagstiftningen, med en gradvis övergång till generell konkurrenslagstift-
ning på området, samtidigt som Sveriges särskilda förutsättningar måste
beaktas, såsom vårt lands geografiska särprägel med stor glesbygd.
Utskottet bedömer därför att i den situation som i dag råder krävs en särre-
glering för att främja att marknaden för elektronisk kommunikation fungerar
effektivt. Post- och telestyrelsen (PTS) har den särskilda och djupa kunskapen
om de tekniska, ekonomiska och andra förutsättningar som råder på de här
aktuella marknaderna.
Trafikutskottet delar därmed näringsutskottets uppfattning att med hänsyn
till att det finns ett antal frågor att ta med i avvägningen när myndighets-
strukturen skall bestämmas är det rimligt i den nuvarande situationen att PTS
skall ha det övergripande sektorsansvaret för området elektronisk kommuni-
kation och vara ansvarig myndighet enligt den nya lagen. En sådan lösning
ligger också i linje med vad de flesta andra länder inom EU har kommit fram
till.
Näringsutskottet bedömer att Konkurrensverkets kompetens kan tas till vara
genom ett krav på samråd med Konkurrensverket - en bedömning som
trafikutskottet delar. För att tydliggöra vikten av samrådet med
Konkurrens- verket bör det krävas att PTS skall inhämta ett skriftligt
yttrande från verket under samråd avseende marknadsanalyser och
identifiering av aktörer med betydande marknadsinflytande. Härmed ges
Konkurrensverket förutsättningar att säkerställa att konkurrensrättsliga
principer tillämpas på ett korrekt sätt. Trafikutskottet vill framhålla
betydelsen av detta.

Utskottet förutsätter att regeringens initiativ till en avstämning med
analys av hur den bedömda ordningen har fungerat kommer att ske senast två
år efter det att lagen trätt i kraft, dvs. i juli 2005. Vid avstämningen
bör det följas upp hur myndighetsstrukturen har fungerat. Skulle det därvid
konstateras att ett behov av förändringar föreligger bör frågor som en
funktionsuppdelning kunna övervägas. Vid en sådan avstämning bör särskilt
de olika samrådsförfa- randena analyseras. Det bör även vara möjligt att då
se över om regelverket är utformat så att en effektiv, rättssäker och
ändamålsenlig myndighetsstruktur främjas. Utskottet bedömer att
konkurrensfrågor av det slag som tas upp i motion T14 (mp) då kan komma att
beröras, vilket också gäller frågan om en sammanslagning av PTS och Radio-
och TV-verket till en s.k. konvergens- myndighet.
Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört anser utskottet att ytterligare ut-
talanden inte är påkallade. Motionerna T10 (m) yrkande 2, T11 (c) yrkande 4,
T12 (kd) yrkande 1, T13 (fp) yrkande 8 och T14 (mp) yrkande 4 avstyrks
därmed.
Beträffande motion T14 (mp) yrkandena 2 och 3 om sektorsansvaret på mil-
jöområdet vill utskottet anföra följande.
Utskottet är medvetet om att elektronisk kommunikation kan medföra oli-
ka former av miljöpåverkan. Det kan exempelvis röra sig om exponering för
elektromagnetisk strålning. I dessa fall talas det mest om påverkan i fråga om
hälsa och allmänhetens oro inför de hälsoproblem som elektromagnetisk
strålning kan innebära, men även miljöintrång och visuella problem m.m. har
uppmärksammats i samband med utbyggnaden av basstationer.
Vad gäller de miljöfrågor som har beröring med elektromagnetisk strålning
finns ett samarbetsförfarande i den informella samrådsgrupp som Statens
strålskyddsinstitut, Socialstyrelsen, Energimyndigheten, Elsäkerhetsverket,
Arbetsmiljöverket, Boverket och Post- och telestyrelsen (PTS) bildat. PTS
roll här är att ha det övergripande ansvaret för frågorna inom området för
elektronisk kommunikation. I detta ansvar ingår att myndigheten skall initiera
samarbete och samråd kring miljö- och hälsoaspekter. Det samarbete som har
etablerats fungerar tillfredsställande. Det finns därför, enligt utskottets me-
ning, inte skäl att närmare formalisera detta samarbete i större omfattning än
vad som är fallet i dag.
Utskottet vill i sammanhanget också peka på resultatet av en rapport från
Statens strålskyddsinstitut (SSI) om exponering för radiofrekventa fält och
mobiltelefoner. Resultatet visar att strålningen visserligen varierar starkt
mellan olika platser i landet - med högsta värden i storstad utomhus och i
närheten av radio- och TV-master - men som mest uppgick till under en
tusendel av de rekommendationer som utarbetats av ICNIRP (International
Commission on Non-Ionizing Radiation Protection) och som antagits av
Europeiska unionen. Dominerande bidrag till denna exponering kom från bas-
stationer för mobiltelefoni och från TV-sändningar.
Dessutom har SSI huvudansvaret för genomförandet av regeringens propo-
sition (2000/01:130) Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier för
miljökvalitetsmålet säker strålmiljö.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att miljöminister Lena Somme- stads
i svar på interpellation 2002/03:336 om risker med mobiltelefoner anför att
regeringen avser att snarast uppdrar åt SSI att se över möjligheterna till
en informationstext och eventuell märkning om strålningen från
mobiltelefoner.
Vidare bör framhållas att enligt regeringsuppdrag den 31 januari 2002 har
PTS fått i uppdrag av regeringen att införa miljöledningssystem. Enligt upp-
draget skall PTS, liksom andra myndigheter, systematisera miljöhänsyn i sin
ordinarie verksamhet. Detta skall ske genom att myndigheten i de centrala
styrdokumenten tydligt skall ange riktlinjer, mål och åtgärder för hur miljö-
hänsyn skall tas, samt klargöra ansvarsförhållandena för att ta miljöhänsyn
och slå fast rutiner för uppföljning och resultat.
Uppdraget omfattar myndighetens interna och externa verksamhet, dvs.
både de direkta och de indirekta miljöeffekter som myndighetens verksamhet
kan ge upphov till. Detta miljöarbete skall ha organiserats och integrerats i
PTS ordinarie verksamhet våren 2004.
I sammanhanget kan nämnas att utskottet erfarit att PTS har uppgift om
samtliga tillståndspliktiga radiosändare och därmed samtliga basstationer.
Frågor om bl.a. hälso- och miljöproblemen med icke-joniserande strålning
från mobiltelefoner m.m. har också under innevarande riksmöte behandlats av
miljö- och jordbruksutskottet (bet. 2002/03:MJU7) och bostadsutskottet (bet.
2002/03:BoU4).
Miljö- och jordbruksutskottet redovisar i betänkandet bl.a. forskningsrön
och rekommendationer på området. Av betänkandet framgår bl.a. att miljö-
och jordbruksutskottet vid de tidigare behandlingarna av motioner på området
konstaterat att det pågår ett omfattande internationellt och nationellt arbete
har med att kartlägga eventuella hälsorisker till följd av kraftledningar, mo-
biltelefoner samt radio- och radarsändare. Miljö- och jordbruksutskottet har
därvid betonat vikten av fortsatt forskning inom dessa områden, inte minst
mot bakgrund av den oro som finns bland allmänheten.
Av bostadsutskottets betänkande framgår att Boverket har haft regeringens
uppdrag att i samarbete med Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket, PTS,
Glesbygdsverket samt Svenska Kommunförbundet belysa vilken inverkan
utbyggnaden av mobiltelenätet kan få för främst natur- och kulturvärden.
Uppdraget redovisades i en rapport till regeringen i maj 2001 och bereds nu
inom Regeringskansliet.
Utskottet kan konstatera att den snabba utbyggnaden av mobiltelefonnäten
och användningen av mobiltelefoner som pågått under en tid på ett mycket
påtagligt sätt aktualiserar frågan om de eventuella hälsokonsekvenserna av
strålningen från anläggningarna liksom strålningens påverkan på natur- och
kulturmiljön. Utskottet anser att dessa frågor är mycket angelägna och har
stor aktualitet och förutsätter därför att dessa frågor beaktas inom ramen för
det fortsatta arbetet med att uppnå en hållbar utveckling.
Som tidigare redovisats har riksdagen under innevarande riksmöte be-
handlat miljöfrågor med anledning av elektroniska kommunikationer i betän-
kanden från såväl miljö- och jordbruksutskottet som bostadsutskottet. Enligt
vad utskottet erfarit planeras vidare inom miljö- och jordbruksutskottet en
fördjupad behandling av frågan under nästa riksmöte.
Utskottet förutsätter vidare att i redovisningen av de uppföljningar och ut-
värderingar som förutsatts ske vid lagens genomförande kommer frågor av
det slag som utskottet nu pekat på och som tas upp i motionen att ingå.
Något ytterligare uttalande med anledning av motionsförslagen anser ut-
skottet inte vara påkallat. Därmed avstyrks motion T14 (mp) yrkandena 2 och
3.
17 Ikraftträdanden och övergångsbestämmelser
Utskottets förslag i korthet
Regeringen föreslår att lagen om elektronisk kommunikation skall
träda i kraft den 25 juli 2003. Bestämmelser om ikraftträdande och
övergång till den nya lagen skall ges i en särskild lag om införande
av den nya lagen.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om ikraftträ-
danden och övergångsbestämmelser.
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om ikraftträdan-
de och övergångsbestämmelser (s. 336-343).
17.1 Regeringens förslag
Det nya EG-regelverket innebär i många fall en övergång från skyldigheter
som följer direkt av lag till att skyldigheter kan meddelas i beslut för
enskilda fall. Detta systemskifte kräver att övergången regleras i en
särskild lag för att undvika svårigheter på marknaden under tiden från
ikraftträdandet av lagen om elektronisk kommunikation till dess att
överväganden i fråga om sådana skyldigheter har gjorts och beslut fattats
eller vunnit laga kraft.
Direktivet om integritet och elektronisk kommunikation skall vara ge-
nomfört i medlemsstaterna senast den 31 oktober 2003. Även detta direktiv
genomförs till största delen genom den föreslagna lagen om elektronisk
kommunikation.
För att säkerställa kontinuiteten i befintliga avtal och undvika ett
rättsligt tomrum anges det i ingressen till tillträdesdirektivet att det är
nödvändigt att det i inledningsskedet säkerställs att det nya regelverket
omfattar dels vissa skyldigheter som avser samtrafik och andra former av
tillträde i samtrafikdi- rektivet, dels de skyldigheter som avser särskilt
tillträde i taltelefonidirektivet, dels de skyldigheter som avser
tillhandahållandet av överföringskapacitet för hyrda förbindelser i
direktivet om förhyrda förbindelser. Det klargörs dock att dessa
bestämmelser utan dröjsmål måste ses över mot bakgrund av de rådan- de
förhållandena på marknaden.
En generell besvärstid bör dock garantera att ingen förpliktelse kvarstår
längre än en viss tid efter ikraftträdandet, om myndigheten då inte har
beslutat i frågan. Denna tid sätts till ett år efter den nya lagens
ikraftträdande, dvs. den 25 juli 2004. Särskilda skyldigheter som inte
dessförinnan har omprövats skall upphöra att gälla.
Det bör följa av allmänna principer att sådana förelägganden, förbud och
andra beslut som har meddelats med stöd av bestämmelser i telelagen och
lagen om radiokommunikation och som avser rättigheter och skyldigheter
som återfinns oförändrade i bestämmelserna i den nya lagen kan fortsätta att
gälla.
På grund av omfattningen av de övergångsbestämmelser som erfordras bör
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna ges i en särskild lag om infö-
rande av lagen om elektronisk kommunikation.
I fråga om uppgiften att anpassa gällande tillstånd till det nya regelverket
måste förberedelsearbetet under nuvarande lagstiftning rimligen läggas på den
nuvarande tillståndsmyndigheten, dvs. Post- och telestyrelsen (PTS). När det
gäller marknadsanalyser har regeringen i beslut i november 2002 uppdragit
till PTS att efter samråd med Konkurrensverket genomföra marknadsanalyser
som skall ligga till grund för övergången till ett nytt regelverk inom området
för elektronisk kommunikation. I beslutet anges vidare att i frågor som rör
massmedieområdet skall även samråd med Radio- och TV-verket föregå
analyserna. Analyserna skall kunna ligga till grund för beslut om huruvida det
råder effektiv konkurrens på en relevant marknad eller, om så ej bedöms vara
fallet, om identifiering av företag med betydande inflytande på en sådan
marknad.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 2003. En delrapport som sär-
skilt anger hur samarbetet med Konkurrensverket bedrivs skall redovisas
senast den 1 april 2003.
Regeringen föreslår att lagen om elektronisk kommunikation skall träda i
kraft den 25 juli 2003. Bestämmelser om ikraftträdande och övergång till den
nya lagen skall ges i en särskild lag om införande av den nya lagen.
17.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om ikraftträdande
och övergångsbestämmelser.
18 Lagförslag
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag.
Utskottet behandlar här regeringens lagförslag, punkterna 1-7, i propositio-
nen.
18.1 Regeringens förslag
Regeringen föreslår att riksdagen antar förslag till lag om elektronisk kom-
munikation (punkt 1) och lag om införande av lagen om elektronisk kommu-
nikation (punkt 2). Regeringen föreslår också ändringar i rättegångsbalken
(punkt 3), sekretesslagen (punkt 4), lagen om standarder för sändning av TV-
signaler (punkt 5), radio- och TV-lagen (punkt 6) samt lagen om radio- och
terminalutrustning (punkt 7).
18.2 Utskottets ställningstagande
Med bl.a. hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört tillstyrks re-
geringens samtliga lagförslag.
19 Europeiskt kommunikationskontor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ändring av konventio-
nen om inrättandet av ett europeiskt radiokommunikationskontor
(ERO) till att avse ett europeiskt kommunikationskontor (ECO) och
avstyrker motionsförslaget.
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om Sveriges
anslutning till ett europeiskt kommunikationskontor (s. 343-344) jämte mo-
tion 2002/03:T13 (fp) yrkande 1.
19.1 Regeringens förslag
Enligt förordningen (1997:401) med instruktion för Post- och telestyrelsen
(PTS) skall styrelsen handlägga frågor som rör Sveriges deltagande i verk-
samheten inom den europeiska post- och telesammanslutningen Conférence
Européenne des Administrations des Postes et des Télécommunications
(CEPT).
Inom ramen för samarbetet i CEPT träffades i Haag i juni 1993 en över-
enskommelse med benämningen Konvention om inrättandet av ett europeiskt
radiokommunikationskontor (ERO). ERO är ett expertorgan inom radiokom-
munikationsområdet med en biträdande och rådgivande funktion i förhållande
till CEPT-organet Europeiska radiokommunikationskommittén (ERC). Kon-
ventionen skall ses mot bakgrund av att de radiorelaterade frågorna såsom
frekvensplanering m.m. blev så komplexa att ett expertorgan behövdes inom
CEPT. Riksdagen godkände konventionen i december 1993 (prop.
1993/94:62, bet. 1993/94:TU10, rskr. 1993/94:75).
Inom ramen för samarbetet i CEPT har det under 1993 även inrättats ett
europeiskt telekommunikationskontor (ETO). Post- och telestyrelsen (PTS)
har sedan konventionen om inrättandet av ERO trätt i kraft betalat de i kon-
ventionen fastställda avgifterna för Sveriges deltagande. Kostnaderna för
deltagandet i såväl ERO som ETO finansieras genom de avgifter som PTS
uppbär för sin verksamhet.
Vid ERO:s rådsmöte i Köpenhamn i april 2002 antog rådet ändringar i
konventionen. Den ändrade konventionen benämns Konventionen om inrät-
tande av ett europeiskt kommunikationskontor (ECO). Genom den ändrade
konventionen blir ECO expertorgan för CEPT:s hela verksamhetsområde och
har i likhet med tidigare en rådgivande och samordnande funktion. ECO
ersätter därmed också den funktion som ETO har haft. Genom sammanslag-
ningen av de båda kontoren förväntas samordningsfördelar.
Av konventionen om inrättande av ECO framgår av artikel 2 att ECO skall
vara ett expertorgan inom områdena för post- och elektronisk kommunikation
samt ha en biträdande och rådgivande funktion i förhållande till CEPT. Enligt
artikel 3 skall ECO bl.a. utarbeta långsiktiga planer för användningen av
elektroniska kommunikationer samt fungera som en länk mellan nationella
frekvensförvaltningar och EU och EFTA.
Sveriges del av kostnaderna för deltagande i ECO uppgår till 10 andelar,
vilket är samma andelstal som redan gäller för deltagande i ERO. PTS kost-
nader för år 2003 är 529 890 kr för ERO och 416 342 kr för ETO.
Regeringen föreslår att ändringen av konventionen om inrättandet av ett
europeiskt radiokommunikationskontor (ERO) till att avse ett europeiskt
kommunikationskontor (ECO) skall godkännas.
19.2 Motionsförslag
I motion 2002/03:T13 av Erling Bager m.fl. (fp) påpekar motionärerna att det
i propositionen föreslås en ändring av en tidigare konvention till en konven-
tion om inrättande av ett europeiskt kommunikationskontor (ECO). Denna
europeiska myndighet skulle enligt motionärerna kunna vara en av dem som
med fördel kunde lokaliseras till Sverige (yrkande 1).
19.3 Utskottets ställningstagande
Med anledning av förslaget i motion T13 (fp) om en lokalisering av det euro-
peiska kommunikationskontoret (ECO) till Sverige vill utskottet anföra föl-
jande.
När det europeiska radiokommunikationskontoret (ERO) inrättades den 23
januari 1993 lokaliserades detta till Köpenhamn. Även det under år 1993
inrättade europeiska telekommunikationskontoret (ETO) finns i Köpenhamn.
Den föreslagna konventionsändringen innebär en sammanslagning av kom-
munikationskontoren ERO och ETO.
Enligt utskottets mening är det viktigt att Sveriges ledande ställning inom
IT-området tas till vara i samband med överväganden i internationella forum
om lokalisering av nya myndigheter. Utskottet kan dock för sin del inte finna
skäl till att den föreslagna sammanslagningen skulle föranleda förslag om
ändrad lokalisering i enlighet med vad som förordas i motion T13 (fp) yrkan-
de 1. Motionen avstyrks därmed.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om en ändring av
konventionen om inrättandet av ett europeiskt radiokommunikationskontor
(ERO) till att avse ett europeiskt kommunikationskontor (ECO).
20 Ekonomiska konsekvenser och konsekvenser för
små företag
Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om ekonomiska
konsekvenser och konsekvenser för små företag (s. 345-353).
20.1 Regeringens redovisning
Det lagförslag som regeringen för fram medför vissa ekonomiska konse-
kvenser. I de fall där regelverket medför ökade kostnader för myndigheterna
kan det i de flesta fall täckas av de avgifter som ansvarig myndighet kan
ta ut. Lagförslaget innebär även möjligheter till nya inkomster för staten.
Enligt lagförslaget är det möjligt att använda auktion som förfarande vid
tillstånd att använda radiosändare och vissa nummer. Inkomsterna från ett
sådant förfa- rande redovisas brutto på statsbudgeten och tillfaller
således inte myndighe- ten.
Regeringens förslag innebär vissa nya och förändrade myndighetsuppgifter
för Post- och telestyrelsen som medför både ökat och minskat behov av resur-
ser. Sammantaget bedömer regeringen att kostnaderna för dessa förändringar
kan hanteras inom ramen för myndighetens budgeterade anslag samt genom
avgiftsuttag.
Finansieringen av Konkurrensverkets utökade resursbehov för att kunna
fullgöra uppgifter med bl.a. marknadsanalyser kommer att hanteras genom
Post- och telestyrelsens avgiftsuttag.
Regeringen avser att återkomma på tilläggsbudget för 2003 och i budget-
propositionen för 2004 med förslag till överföring av medel till Radio- och
TV-verket för de förändrade resursbehov som uppkommer för verket.
Överklaganden till de allmänna förvaltningsdomstolarna kan komma att
öka. Regeringens bedömning nu är att dessa kan hanteras inom ramen för
domstolsväsendets befintliga resurser. Regeringen avser emellertid att efter
viss tid göra en utvärdering av hur måltillströmningen till de allmänna för-
valtningsdomstolarna påverkas av den föreslagna regleringen.
Övriga myndigheter som berörs av regelverket är främst Konsumentverket
och Datainspektionen. För dessa kommer det inte att medföra ökade resurs-
behov.
Finansieringen av Europeiska kommunikationskontoret (ECO) kommer att
ske genom avgifter som tas ut av Post- och telestyrelsen.
Av redovisningen i propositionen av konsekvenser för små företag framgår att
en stor del av de företag som verkar inom området redan i dag är berörda av
den befintliga lagstiftningen. Det nya regelverket medför dock vissa föränd-
ringar.
Ett syfte med det nya regelverket är att skapa enklare regler för företag att
komma in på marknaden. Ett annat syfte är att skapa effektiv konkurrens.
I dag uppgår antalet anmälda företag enligt telelagen (1993:597) till
ca 300. Den föreslagna lagen omfattar elektroniska kommunikationsnät och
kommunikationstjänster, vilket är ett vidare område än vad som omfattas av
dagens reglering. Detta medför att företag från tele-, IT- och mediesektorerna
kommer att behandlas lika. Exempelvis kan också kabel-TV-bolag, satellit-
bolag, energibolag, kommunala bolag eller kommuner omfattas av en anmäl-
ningsskyldighet, i den mån de bedriver verksamhet som faller in under den
nya lagen.
Lagen avser även överföringstjänster med radiolänk och radioaccess och
det marksända nätet för radio- och TV-sändningar. Det senare medför att hela
den verksamhet som Teracom bedriver kommer att omfattas.
Det är inte möjligt att göra en säker bedömning av hur många nya företag
som kommer att omfattas av den nya lagstiftningen. En grov uppskattning är
dock att det kan röra sig om några hundra.
Vissa av de föreslagna reglerna kan medföra ökade kostnader för företag.
Andra förslag medför minskade kostnader.
Det föreslagna regelverket medför kostnadskonsekvenser för företagen när
det gäller anmälan och tillstånd, förändrat förfarande för tillstånd för
använd- ning av radiosändare i vissa fall, förändrat förfarande för
tillstånd för använd- ning av nummer i vissa fall, avgift för medgivande
till överlåtelse av tillstånd, förändrade regler om samtrafik,
beredskapsavgift, tvister samt lokaliserings- information avseende
larmnumret.
20.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet har, som framgått, förutsatt att genomförandet av lagen om elektro-
nisk kommunikation kommer att följas upp och utvärderas och att resultatet
av dessa uppföljningar och utvärderingar kommer att återredovisas till riksda-
gen. Utskottet utgår ifrån att de ekonomiska konsekvenserna liksom konse-
kvenserna för små företag då kommer att redovisas.

21 IT-infrastruktur m.m.
Utskottets förslag i korthet
En väl fungerande IT-infrastruktur är enligt utskottets mening avgö-
rande för Sveriges möjligheter att kunna utveckla sin ledande ställ-
ning på IT-området. Genom pågående insatser och de ytterligare åt-
gärder som blir möjliga genom den nya lagstiftningen om elektro-
nisk kommunikation ges goda förutsättningar för en målmedveten
utveckling mot ett informationssamhälle för alla.
Utskottet avstyrker mot denna bakgrund samtliga motionsförslag.
Jämför reservationerna 8 (m, fp, kd) och 9 (c).
I det följande behandlas motioner från allmänna motionstiden 2002 som bl.a.
rör bredbandsutbyggnaden och tredje generationens mobiltelefoni (3 G). De
frågor som tas upp i motionerna har beröring med olika delar av propositio-
nen och behandlas här i ett sammanhang. De motioner som behandlas här är
2002/03:T303 (v) yrkande 1, 2002/03:T425 (v), 2002/03:T442 (c) yrkandena
1 och 2, 2002/03:T447 (c) yrkandena 1-5, 2002/03:T452 (m), 2002/03:T458
(c) yrkandena 7 och 8, 2002/03:T463 (kd) yrkande 8, 2002/03:T466 (c) yr-
kandena 48-51, 2002/03:T496 (s) yrkande 9, 2002/03:T525 (s),
2002/03:N267 (fp) yrkandena 6 och 7 i denna del samt 2002/03:N304 (m)
yrkande 8.
21.1 Motionsförslag
Bredband
I några motioner tas betydelsen av bredbandsutbyggnad m.m. upp. Sven
Bergström och Lena Ek framhåller i motion 2002/03:T447 (båda c) att ut-
byggnaden av bredbandsnät är av avgörande betydelse för Sverige och anser
att en nationell standard för bredband med hög överföringshastighet bör utar-
betas (yrkande 1). Lena Ek och Åsa Torstensson hävdar i motion
2002/03:T458 (båda c) att Lissabonprocessen, där EU:s ministerråd beslutat
att bl.a. bredband är en nödvändig del för ökad tillväxt inom den inre mark-
naden, behöver omsättas i praktiken i Sverige (yrkande 7).
I motion 2002/03:T463 av Johnny Gylling m.fl. (kd) framhåller motionä-
rerna att signaler kommit fram om att flera bredbandsbyggare har stora pro-
blem att få tillgång till statens nät och mark. Olika besked ges inom samma
myndighet ibland. Det saknas strukturer och regler för upplåtelser av nät,
mark eller tomrör. Motionärerna kräver samordning och att regeringen upp-
märksammar detta (yrkande 8).
I motion 2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c) framhålls bl.a. att en-
dast staten har möjlighet att investera i de stora belopp om 60 miljarder kro-
nor som beräknas krävas för ett heltäckande optiskt fibernät i Sverige. I mo-
tionen begärs att regeringen skyndsamt utreder förutsättningarna för att bygga
ut ett optiskt fibernät och därefter återkommer med förslag till nödvändiga
beslut för att möjliggöra utbyggnaden (yrkande 48).
I några motioner behandlas vikten av bredband i olika delar av landet. Len-
nart Gustavsson m.fl. pekar i motion 2002/03:T303 (v) på betydelsen av
bredband för gles- och landsbygd. Motionärerna framhåller att det bör vara en
självklarhet att t.ex. infrastruktur i form av bredband fungerar oavsett var i
landet man är verksam (yrkande 1). Sofia Larsen anser i motion
2002/03:T442 (c) att statliga medel för medfinansiering av bredbandsutbygg-
nad bör omfördelas till kommuner med låg befolkningstäthet (yrkande 1) och
att resurserna för bredbandsutbyggnad bör ökas för kommuner med negativ
befolkningstillväxt (yrkande 2).
I motion 2002/03:N267 av Yvonne Ångström m.fl. (fp) framhålls att IT-
kommunikationer är framtiden för Sverige och dess landsbygd. Goda IT-
kommunikationer kan vara ett bra verktyg för att skaffa fler jobb på lands-
bygden. Det är därför av största vikt att det finns ett väl utbyggt och
kraftfullt IT-nät i alla delar av landet  (yrkande 6).
I motion 2002/03:N304 av Mikael Odenberg m.fl. (m) anser motionärerna
att regionalpolitiska insatser bör kunna utnyttjas som ett verktyg för att un-
danröja potentiella utvecklingshinder. Begränsningar i överföringskapacitet
för information kan komma att vara det svåraste hindret för en allsidig regio-
nal utveckling (yrkande 8).
Tredje generationens mobiltelefoni (3 G)
I motion 2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c) anförs bl.a. att genom
utbyggnad av den tredje generationens mobiltelefoni förbättras möjligheten
till mobil datakommunikation påtagligt. Det är, enligt motionärerna, nu
vik- tigt att de operatörer som fått koncession på 3 G i Sverige lever upp
till tidiga- re gjorda åtaganden, både vad gäller kapacitet i näten och
täckning i hela landet (yrkande 51).
Liknande synpunkter framförs i motion 2002/03:T496 av Kristina Zakris- son
m.fl. (s). Således framhålls i motionen att det är viktigt att de som
tillde- lats 3 G-licenser inte ges tillfälle att smita från sina åtaganden
när det gäller täckningsgrad. En god geografisk täckning med hög
kommunikationshastig- het i hela landet måste vara ett oavvisligt krav
(yrkande 9).
I motion 2002/03:T525 av Kenth Högström (s) anser motionären att tele-
komkrisens verkningar fortfarande slår hårt mot många företag, regioner,
enskilda m.m. Om 3 G-investeringarna skulle ta fart kunde verkningarna
åtminstone mildras och branschen återfå sin livskraft, menar motionären och
föreslår att åtgärder vidtas för att påskynda 3 G-utbyggnaden.
Sven Bergström m.fl (c) lyfter fram miljöaspekter i motion 2002/03:T466
vid utbyggnaden av mobila kommunikationer. För att minimera en negativ
miljöpåverkan anser motionärerna att det är angeläget att de olika teleoperatö-
rerna samutnyttjar master i så stor utsträckning som möjligt (yrkande 49).
Regionala IT-satsningar
Mer preciserat menar Sven Bergström och Lena Ek i motion 2002/03:T447
(c) att olika IT-verksamheter bör lokaliseras till Hudiksvall. De anser att ett
nationellt bredbandscentrum bör etableras där (yrkande 2) och att ett pilot-
projekt startas i Hudiksvall för att utveckla fiberoptiska och andra bredbandi-
ga accessnät mot hushåll, företag och offentlig verksamhet (yrkande 4).
I samma motion föreslås också en förstärkning av utvecklingen kring opto-
fiber i Hudiksvall. En satsning på forskning och utveckling bör stimuleras i
form av en institution för fiberoptik, knuten till universitet eller högskola,
men med säte i Hudiksvall (yrkande 3). Motionärerna anser också att det
behövs ett samordnat statligt initiativ, förslagsvis Verket för digital samord-
ning, för rådgivning i digital samordning, upprättande av standarder på exem-
pelvis protokollnivå m.m. Enligt motionärerna bör verket lokaliseras till Hu-
diksvall (yrkande 5).
I motion 2002/03:T458 av Lena Ek och Åsa Torstensson (båda c) framhålls
att Gotland och Blekinge, som avgränsade områden med högskola och hög
datamognad, skulle kunna fungera utmärkt som testområde för det nya prak-
tiska IT-samhället (yrkande 8).
Mobiltelefontäckning
Synpunkter på mobiltelefontäckningen i landet framförs i några motioner.
I motion T425 av Siv Holma och Lennart Gustavsson (v) föreslås att re-
geringen snarast bör utvärdera hur lagen om ökad konkurrens på mobiltele-
marknaden påverkat utbyggnaden av mobiltelenätet i glesbygden samt åter-
komma till riksdagen med förslag på hur man skall säkerställa mobiltäckning
i de glest befolkade regionerna.
I motion 2002/03:T452 av Cecilia Widegren (m) framhåller motionären att
behovet av mobil kommunikation är särskilt stort på landsbygden eftersom
alternativa kommunikationsmöjligheter ofta saknas. En sänkning av täck-
ningsgraden medför allvarliga nackdelar för landsbygdsborna i samband med
deras yrkesutövning. Också konsekvenserna för utvecklingen av näringslivet i
de drabbade regionerna kan bli betydande.
I motion 2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c) betonas bl.a. skogs-
näringens beroende av en väl fungerande mobiltelefoni. I motionen begärs att
regeringen snarast återkommer till riksdagen med en redovisning av nuläget
beträffande täckningsgraden för mobiltelefoner (yrkande 50).
I motion 2002/03:N267 av Yvonne Ångström m.fl. (fp) pekas bl.a. på mo-
biltelefonins dåliga täckning i Norrlands inland, men också på andra håll och i
samband med tågresor (yrkande 7 i denna del).
21.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare behandlat frågan om bredbandsutbyggnaden.
Vid riksmötet 2001/02 (bet. 2001/02:TU8) när dessa frågor senast togs upp
redogjorde utskottet inledningsvis för riksdagens IT-politiska beslut år 2000.
Utskottet anförde vidare bl.a. också att utbyggnaden av en väl fungerande IT-
infrastruktur är avgörande för Sveriges möjligheter att kunna behålla och
utveckla sin ledande ställning på IT-området. Utskottet underströk också
betydelsen av att den pågående utbyggnaden ger hushåll och företag i hela
landet goda möjligheter att utnyttja den nya tekniken till konkurrenskraftiga
priser.
Utbyggnaden borde också i första hand ske i marknadens regi. I likhet med
vad som gäller inom andra viktiga infrastrukturområden har staten dock en
viktig roll att spela. Utskottet framhöll också då liksom tidigare vikten
av att utbyggnaden av IT-infrastrukturen följs upp och årligen redovisas
för riksda- gen. Utskottet ansåg det angeläget att den IT-politik som lades
fast av riksda- gen år 2000 genomförs.
Enligt vad utskottet kan bedöma ligger regeringens förslag om mål för
sektorn elektronisk kommunikation väl i linje med vad utskottet tidigare
uttalat. Således framgår det av regeringens bedömning när det gäller
tillgäng- ligheten till IT-infrastruktur att hushåll och företag i alla
delar av Sverige inom de närmaste åren bör få tillgång till
IT-infrastruktur med hög över- föringskapacitet. Detta skall i första hand
ske i marknadens regi. Staten har dock ett övergripande ansvar att se till
att IT-infrastruktur med hög överfö- ringskapacitet finns tillgänglig i
hela landet. Statens stöd till IT-infrastruktur med hög
överföringskapacitet till kommuner och enskilda är en del av de åtgärder
som vidtas för att uppfylla detta. Inriktningen avser huvudsakligen stöd
till utbyggnad av IT-infrastruktur i gles- och landsbygd.
I sammanhanget kan framhållas att av tilläggsdirektiven (2002:72) till ut-
redningen om IT-stomnät till vissa kommuner, den s.k. Stomnätsutredningen,
framgår bl.a. att det i utredningsuppdraget skall ingå att beskriva omfattning-
en och karaktären av den infrastruktur som staten förfogar över i anslutning
till den verksamhet som bedrivs och som eventuellt kan användas för att
underlätta utbyggnad av nät med hög överföringskapacitet. I uppdraget ingår
också att föreslå en väl avvägd policy för sådant användande.
Utskottet vill vidare erinra om att Länssamverkan bredband - länsstyrel-
sernas och de regionala självstyrelseorganens/samverkansorganens gemen-
samma bredbandsprojekt - genomför i samverkan med Svenska Kommunför-
bundets projekt Samverkan kring IT-infrastruktur en undersökning varje
kvartal av hur arbetet med bredbandsutbyggnaden fortskrider.
Som framgått så kan staten via stimulansbidrag stödja utbyggnaden, när
marknaden inte kan genomföra detta. I januari 2003 redovisades en lägesrap-
port från dessa projekt, som visar att kommunerna i mycket hög grad ämnar
genomföra vad som krävs för att kunna lyfta statligt stöd. Kommunerna ar-
betar nu som bäst med att upprätta IT-infrastrukturprogram och att konkur-
rensutsätta bredbandsstöden.
I samband med utskottets offentliga utfrågning den 8 maj 2003 om bl.a.
IT-infrastrukturens utbyggnad framkom bl.a. att ca 250 kommuner har antagit
ett IT-infrastrukturprogram och att 170 kommuner har påbörjat eller avslutat
en upphandling inför utbyggnaden.
Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört bedömer utskottet att regering-
en uppmärksammat och vidtagit åtgärder som ligger i linje med vad som
efterfrågas i motionerna. Motionerna T303 (v) yrkande 1, T442 (c) yrkandena
1 och 2, T447 (c) yrkande 1, T458 (c) yrkande 7, T463 (kd) yrkande 8, T466
(c) yrkande 48, N267 (fp) yrkande 6 samt N304 (m) yrkande 8 avstyrks där-
med av utskottet.
Utskottet anser att den pågående utbyggnaden av tredje generationens mo-
biltelefoni (3 G) är viktig och att detta nya kommunikationssytem kan komma
hela landet till godo såsom tidigare förutsatts. Samtidigt är det
nödvändigt att eventuella risker med elektromagnetisk strålning
uppmärksammas vid ut- byggnaden. Inte minst från samhällsekonomiska och
miljömässiga utgångs- punkter kan det också enligt utskottets mening finnas
behov av ett samordnat agerande för att främja ett effektivt
resursutnyttjande.
I sammanhanget kan nämnas att Post- och telestyrelsen (PTS) beslutade
den 16 december 2000 att Europolitan (numera Vodafone) Hi3G (numera 3),
Orange och Tele2 skulle få var sitt 3 G-tillstånd. Tele2 har därefter tillsam-
mans med Telia bildat ett gemensamt bolag för att samordna 3 G-
utbyggnaden. Även Vodafone, 3 och Orange har bildat ett gemensamt infra-
strukturbolag. I pressmeddelande den 27 mars 2003 i samband med regering-
ens överlämnande av propositionen om elektronisk kommunikation framhöll
statsrådet Ulrica Messing att regeringens förslag innebär att PTS ges möjlig-
het att beordra operatörerna att samarbeta om det gagnar konsumenterna. Ett
exempel på detta är utbyggnaden av tredje generationens mobiltelefoni (3 G).
Utskottet kan konstatera att i samband med utbyggnaden av tredje genera-
tionens mobiltelefoni (UMTS) har operatörerna själva uppgivit problem med
att erhålla bygglov som skäl för att erhålla förlängd tid för utbygganden
enligt tillståndsvillkoren. Problem med att erhålla bygglov har vid flera
tillfällen berott på att befolkningen i omgivningen motsatt sig uppförandet
på grund av miljöhänsyn. När ett företag i ett sådant läge inte längre har
några genomför- bara alternativ, t.ex. genom att bygglov för att uppföra en
mast för en radio- anläggning inte kan erhållas, bör obligatoriskt
gemensamt utnyttjande av faciliteter eller egendom kunna vara lämpligt.
Utskottet delar därför regering- ens uppfattning att det är viktigt med en
sådan möjlighet att tvinga fram en samlokalisering och ett gemensamt
utnyttjande av infrastrukturen för dessa fall.
Som framgått av utskottets ställningstagande i avsnittet om samtrafik och
andra former av tillträde har de problem som tas upp i motionerna uppmärk-
sammats. Utskottet har därvid uttalat ett förfarande för att undvika en
utdra- gen tillståndsprocess. Ett förfarande som skulle möjliggöra för
sektorsmyn- digheten att avgöra ett tillståndsärende i ett enskilt fall vid
ett avslagsbeslut i ett bygglovsärende.
Utskottet förutsätter att de åtgärder som bedöms nödvändiga för en fortsatt
miljömässigt och samhällsekonomiskt ansvarsfull utbyggnad av tredje gene-
rationerna mobiltelefoni (3 G) nu kommer att kunna vidtas. Motionerna T466
(c) yrkandena 49 och 51, T496 (s) yrkande 9 och T525 (s) avstyrks med det
ovan anförda.
Vad avser frågan om regionala IT-satsningar överlämnade Vinnova i novem-
ber 2002 till regeringen ett förslag till utvecklingsprogram för IT- och
tele- komsektorn. I förslaget framhölls bl.a. behovet av ökad samverkan för
att väsentligt kunna höja utbudet av nya IT-tjänster. För att påskynda
utveckling- en föreslogs bl.a. att det etableras ett nationellt nätverk av
test- och utveck- lingscentrum, s.k. regionala testbäddar. I februari 2003
uppdrog regeringen åt Interaktiva institutet att undersöka
förutsättningarna för att utveckla stommen till ett nationellt nätverk av
testbäddar för IT-baserade tjänster. Arbetet skall ske i form av en
förstudie och genomförs i samarbete med Testbädd Gävle- borg-Hudiksvall och
berörda forskningsinstitut.
Som utskottet ser det ligger detta delvis i linje med vad som efterfrågas i
motionerna. I övrigt vill utskottet framhålla att det inte bör ankomma på riks-
dagen att i detta sammanhang ta ställning till den geografiska lokaliseringen
av olika regionala IT-satsningar. Motionerna T447 (c) yrkandena 2-5 samt
T458 (c) yrkande 8 avstyrks därmed.
Mobiltelefontäckningen behandlades vid riksmötet 2001/02 (bet.
2001/02:TU8). Utskottet anförde då bl.a. med tanke på den stora betydelse
som mobiltelefonin fått att det är väsentligt att det finns en god täckning
i hela landet. Det ankommer i första hand på Post- och telestyrelsen (PTS)
att kon- trollera och verka för att så sker. Utskottet förutsatte att
regeringen varje år för riksdagen redovisar vilken täckning som finns och
vilka åtgärder som kan behöva vidtas.
Post- och telestyrelsen (PTS) använder sig av tillståndsvillkor i samband
med att tillstånd meddelas. Enligt dessa skall tillståndshavare med GSM 900
täcka minst sträckningen av de vägar i Sverige som den 31 december 1990
klassades som Europavägar samt tätorter som vid samma tidpunkt hade mer
än 10 000 invånare. Utöver de fastställda kraven bygger GSM-operatörerna ut
mobiltelefonnäten enligt företagsekonomiska principer.
Utskottet har erfarit att efter bl.a. införandet av NMT datatjänst, som med-
ger uppkoppling till dator för att ladda ned elektronisk post eller hämta infor
mation över Internet, erbjuder NMT 450 i princip likartade tjänster som
GSM-näten. NMT-tjänsterna erbjuds med överlägsen täckning i glesbygd och
skogsbruksområden.
Utskottet vill också erinra om att med den förutsedda utbyggnaden av 3 G
kommer mobiltelefontäckningen att förbättras ytterligare. Enligt tillstånds-
villkoren skall mobiltelefontäckningen uppgå till 99,98 % av befolkningen.
Utskottet bedömer att mobiltelefontäckningen kommer att avsevärt förbätt-
ras med dels teknikutvecklingen på området, dels utbyggnaden av tredje
generationens mobiltelefoni (3 G). Även med en hög grad av befolknings-
täckning finns dock betydande landområden som riskerar att sakna en till-
fredsställande mobiltelefontäckning. Utskottet vill därför understryka
vikten av att det finns en god täckning i hela landet och erinra om att det
enligt tidi- gare riksdagsbeslut har förutsatts att regeringen följer
frågan och vid behov tar de initiativ som erfodras. Något särskilt
uttalande i frågan från riksdagens sida därutöver anser utskottet inte vara
motiverat. Motionerna T425 (v), T452 (m), T466 (c) yrkande 50 och N267 (fp)
yrkande 7 i denna del avstyrks där- med.
22 Övriga IT-frågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet förutsätter fortsatta och fördjupade insatser för att på-
skynda utvecklingen mot ett informationssamhälle för alla. Staten
har ett särskilt ansvar för att IT-utvecklingens positiva drivkrafter
kan tas till vara inom olika samhällsområden.
Med hänsyn till pågående insatser och förutsatt fortsatt utvecklings-
arbete avstyrks samtliga motionsförslag.
I det följande behandlas motioner från allmänna motionstiden 2002 som inte
har direkt anknytning till propositionen. I motionerna tas frågor upp som bl.a.
rör transportinformatik, programvaruhantering, elektroniska signaturer, forsk-
ning m.m. Det gäller motionerna 2002/03:T352 (v), 2002/03:T380 (s),
2002/03:T458 (c) yrkandena 1-3, 2002/03:T462 (kd) yrkande 17,
2002/03:T463 (kd) yrkandena 6, 7 och 9, 2002/03:T473 (s) samt 2002/03:
T493 (mp).
22.1 Motionsförslag
Statens ansvar på IT-området
I motion 2002/03:T352 av Lennart Beijer (v) framhålls t.ex. att staten måste
ta sitt ansvar och genom ett antal initiativ på IT- och telekomsektorn under-
lätta återkomsten av branschen som en stark sektor. Det är inte en bransch
som är på väg att hamna på historiens sophög, utan en framtidsbransch med
en enorm potential.
I motion 2002/03:T380 av Inger Lundberg m.fl. (s) pekar motionärerna bl.a.
på att det finns starka skäl för samhället att medverka till att
tjänsteutbu- det på Internet utvecklas. Regeringen bör ge samtliga
myndigheter i uppdrag att inventera de informationsresurser som respektive
myndighet ansvarar för och i samverkan mellan myndigheterna enas om hur
informationen skall beskrivas och göras tillgänglig som gemensam resurs.
I motion 2002/03:T458 av Lena Ek och Åsa Torstensson (c) anser motio-
närerna att Sverige behöver en IT-minister som på ett engagerat sätt kan
bevaka och utveckla IT-området (yrkande 1).
Fredrik Olovsson (s) anför i motion 2002/03:T473 att Sverige i kraft av
bl.a. sin historiskt framgångsrika teleindustri har unika möjligheter att
ta till vara och utveckla telekommunikationerna och föreslår att
IT-användningen främjas.
Nationell IT-samordnare
I motion 2002/03:T463 av Johnny Gylling m.fl. (kd) föreslås inrättande av en
nationell samordnare, en s.k. e-envoy enligt engelsk modell. Trafikutskottet,
som vid riksmötet 2001/02 behandlade ett sådant yrkande ville inte rekom-
mendera en lösning enligt engelsk modell. Enligt motionärerna finns det dock
fortfarande ett stort behov av samordning (yrkande 7).
Programvaruhantering
I två motioner tas frågor upp som rör programvaruhanteringen. I motion
2002/03:T463 av Johnny Gylling m.fl. (kd) pekar motionärerna på en rapport
från Statskontoret, som visar att staten har problem med sin programvaru-
hantering. Endast sex procent av myndigheterna kunde garantera att man
enbart använder laglig programvara. För att stävja detta måste regeringen
snarast upprätta en policy för programvaruhantering (yrkande 9).
I motion 2002/03:T493 av Gustav Fridolin (mp) framhålls behovet av att
tillsätta en utredning som bl.a. skall granska konsekvenserna av en övergång
till öppnare och friare datorprogram. I motionen framhålls att det krävs kun-
nande inom många områden för att kunna jämföra olika program och opera-
tivsystem. Det kan inte förväntas att statliga, landstingskommunala och
kommunala förvaltningar och myndigheter har den kunskapen internt. Det
vore oförsvarbart att inte försöka nyttja den resurs som universitetens och
högskolornas studenter kan vara.
Transportinformatik
I motion 2002/03:T462 av Johnny Gylling m.fl. (kd) framhålls att parallellt
med nödvändiga infrastrukturella investeringar krävs att riksdagen lägger
fast en långsiktig strategi för införande av transportinformatik i det
svenska trans- portsystemet. I motionen föreslås mot denna bakgrund att
regeringen tar initiativ till en nationell strategi för utnyttjandet av
denna teknik (yrkande 17).
Elektroniska signaturer
I motion 2002/03:T463 av Johnny Gylling m.fl. (kd) tas frågan upp om elek-
troniska signaturer och ID-kort (EID). I motionen framhålls att Sverige som
första land fastställt en standard för elektronisk identifiering. Standarden
bygger på användning av asymmetrisk kryptering och särskilda certifikat för
att utföra stark identifiering, generera digitala signaturer m.m. Genom att
lägga dessa funktioner på ett s.k. smart kort, vars yta är ett SIS-godkänt iden
titetskort, får man ett mångsidigt och användbart verktyg - EID-kortet - som
möjliggör säker IT-användning i alla miljöer. Enligt motionären bör regering-
en påskynda arbetet med att implementera användandet av elektroniska sig-
naturer i Sverige (yrkande 6).
Forskning
Enligt motion 2002/03:T458 av Lena Ek och Åsa Torstensson (c) krävs det
ökad satsning på forskning. Det krävs ett samarbete mellan stat och näringsliv
av ett hittills icke skådat slag och det krävs ökade resurser på forskning. Sär
skilda åtgärder behövs för att stödja nyrekrytering till högskolor och forsk-
ning. Då riskkapitalet minskat behövs nu särskild uppmärksamhet riktad mot
möjligheten till riskkapital för nya företag inom IT-näringen (yrkandena 2 och
3).
22.2 Utskottets ställningstagande
Frågan om statens ansvar på IT-området m.m.  behandlades av utskottet vid
riksmötet 2001/02.
I mars 2002 framhöll utskottet i betänkandet om IT och telekommunika-
tioner bl.a. informationsteknikens stora betydelse för samhällsutvecklingen
(bet. 2001/02:TU8). Sverige är i dag ett av världens ledande länder när det
gäller användning av informationsteknik och telekommunikationer. Det är
angeläget att denna framskjutna position kan behållas och vidareutvecklas,
menade utskottet. För att genomföra riksdagens IT-politiska mål om att Sve-
rige som första land blir ett informationssamhälle för alla krävs målmedvetna
insatser inom varje politikområde.
Utskottet ansåg det också angeläget med ett tydligt politiskt ledarskap för
IT-politiken. En framgångsrik IT-utveckling förutsätter därför i många fall ett
samfällt agerande. Utskottet underströk betydelsen av riksdagens krav på en
samordnad och kontinuerlig uppföljning av det arbete som pågår för att uppnå
det IT-politiska målet.
Av regeringens målformulering för sektorn elektronisk kommunikation i den
nu behandlade propositionen framgår att staten skall ha ett ansvar på
områden där allmänna intressen inte enbart kan tillgodoses av marknaden.
Utskottet delar denna uppfattning. Utskottet vill i sammanhanget erinra om
sitt uttalande ovan om att riksdag och regering har en central roll för att
uppnå målet. Det krävs att tydliga mål formuleras, konkreta handlingsplaner
upp- ställs och framåtsyftande spelregler antas. Den snabba
förändringstakten nödvändiggör samtidigt ett fortlöpande
uppföljningsarbete.
Vidare kan framhållas att Vinnova på regeringens uppdrag nyligen tagit
fram ett utvecklingsprogram för IT- och telekomsektorn. När det gäller mo-
tion T380 (s) om utveckling av tjänsteutbudet på Internet kan bl.a. hänvisas
till IT-kommissionens insatser. Kommissionen har myntat begreppet bredd-
tjänster som namn på långt utbyggda tjänster till nytta för enskilda, företag
och förvaltningar - själva grunden till ett IT-samhälle för alla.
Även regeringens program för att utveckla 24-timmarsmyndigheten har
medfört en kraftfull utveckling och användning av elektroniska tjänster i
offentlig förvaltning. Statliga myndigheter har skapat tjänster på Internet för
bl.a. deklaration av inkomstskatt, ansökan om föräldrapenning samt registre-
ring av fordon. Som utskottet ser det har denna utveckling medfört väsentliga
förenklingar och förbättringar för medborgare och företag i deras kontakter
med myndigheterna.
Utskottet kan konstatera att staten tar ett ansvar för utvecklingen inom
IT- området. Ett ansvar som utskottet förutsätter leder till fortsatta och
fördjupade insatser för att påskynda utvecklingen mot ett
informationssamhälle för alla. Enligt utskottets mening bör Sveriges
ledande position i världen på IT- området tas till vara och befästas.
Staten har ett särskilt ansvar för att IT- utvecklingen kan genomsyra och
påskyndas inom olika samhällsområden och främja landets utveckling.
Utskottet förutsätter mot denna bakgrund att syftet med nu aktuella
motioner kommer att bli väl tillgodosedda.
Något särskilt uttalande i enlighet med vad som efterfrågas i motionerna
anser utskottet därför inte föreligga.
Motionerna T352 (v), T380 (s), T458 (c) yrkande 1 och T473 (s) avstyrks
med det anförda.
Förslag om en nationell IT-samordnare behandlades utförligt av utskottet vid
riksmötet 2001/02 (bet. 2001/02:TU8). Utskottet anförde då bl.a. att i Sverige
ansvarar Näringsdepartementet för att samordna och främja IT-politiken.
Utskottet underströk också betydelsen av riksdagens krav på en samordnad
och kontinuerlig uppföljning av det arbete som pågår för att uppnå det IT-
politiska målet. Det förutsätter en helhetssyn på genomförandet av IT-
politiken.
Utskottet vill också erinra om den myndighetsorganisation som förordas
för sektorn elektronisk kommunikation i den nu behandlade propositionen.
Det framgår att den förordade sektorsmyndigheten Post- och telestyrelsen
(PTS) får ett övergripande sektorsansvar. Myndigheten skall bl.a. vara sam-
ordnande, stödjande och pådrivande i förhållande till övriga berörda parter.
PTS kan också ta egna initiativ för att bl.a. genomdriva statens politik på
området.
Utskottet vill i sammanhanget nämna tilläggsdirektivet (2002:72) till ut-
redningen om IT-stomnät till vissa kommuner, den s.k. Stomnätsutredningen.
Av tilläggsdirektiven framgår att det saknas en samlad bild av hur den
statliga infrastrukturen, bl.a. Banverkets, Affärsverket svenska kraftnäts
och Vägver- kets infrastruktur, har använts och kan användas för
utbyggnaden av nät för elektronisk kommunikation. Utredningen skall därför
beskriva omfattningen och karaktären av den infrastruktur som staten
förfogar över och som eventu- ellt kan användas för att underlätta
utbyggnad av nät med hög överföringska- pacitet. Utredaren skall vidare
föreslå en avvägd policy för upplåtande av utrymme för allmän
IT-infrastruktur i den infrastruktur som staten förfogar över i syfte att
skapa tydliga spelregler och riktlinjer för såväl infrastruktur- förvaltare
som IT-intressen.
Som utskottet framhållit tidigare har staten ett särskilt ansvar för IT-
utvecklingen. Utskottet kan därmed också dela den grundläggande synen som
kommer till uttryck i motion T463 (kd) om behovet av en nationell samsyn.
Enligt utskottets mening bör en framtidsanpassad IT-syn få ett brett genom-
slag i den fortsatta samhällsutvecklingen. Under ett introduktionsskede och
för att genomdriva ett snabbt förändringsarbete kan också särskilda organisa-
tionsformer övervägas på olika nivåer i samhället. Utskottet förutsätter att
denna fråga uppmärksammas inom ramen för det fortsatta utvecklingsarbetet.
Mot bakgrund av vad utskottet anfört bör det behov av samordning som
efterfrågas i motionen bli väl tillgodosett. Motion T463 (kd) yrkande 7 av-
styrks därmed.
Frågan om programvaruhantering behandlades också av utskottet vid riks-
mötet 2001/02 (bet. 2001/02:TU8). Utskottet ansåg då bl.a. att det är
viktigt att Sverige som ett av världens ledande IT-länder lägger stor vikt
vid att följa upp lagstiftningen om immaterialrättigheter och motverkar
olovligt utnyttjan- de av datorprogram. Utskottet förutsatte att staten som
en viktig datoranvän- dare är ett föredöme när det gäller kontroll och
ansvarsfull hantering av licen- sierade programvaror. Samtidigt är det
angeläget att regelverket förenklas.
I frågan om fri programvara ansåg utskottet i samma betänkande att det
inte bör ankomma på riksdagen att behandla frågor kring utveckling och
användning av olika typer av programvaror. Det får förusättas att de myndig-
heter som har ansvar för IT-användningen följer utvecklingen på området och
tar de initiativ som kan anses påkallade (bet. 2001/02:TU8).
Utskottet har inte haft skäl att ändra sina tidigare gjorda ställningstagan-
den. Mot bakgrund av det ovan anförda avstyrks motionerna T463 (kd) yr-
kande 9 och T493 (mp).
Regeringen gav Vägverket i uppdrag redan år 1995 att ta fram en strategi
för införande av transportinformatik. Uppdraget, som redovisats till
regeringen, presenteras i rapporten Nationellt program för väginformatik i
Sverige 1999- 2007 (NOVIS). Utskottet vill vidare lyfta fram det arbete som
organisationen ITS Sweden gör bl.a. för att utveckla intelligenta
transportsystem såväl natio- nellt som internationellt. Ett antal viktiga
aktörer som representerar forskning, näringsliv och utbildningsväsende står
bakom ITS Sweden. Det är bl.a. Väg- verket, Banverket, TFK - Institutet för
transportforskning, VTI - Statens väg- och transportinstitut, Högskolan
Dalarna, SSAB Tunnplåt och Stora Enso. Vidare kan hänvisas till de insatser
som Vinnova gör inom området för trans- portinformatik.
Utskottet delar motionärernas synpunkt om betydelsen av en långsiktig
strategi för införande av transportinformatik i det svenska transportsystemet.
Utskottet kan nu konstatera att regeringen uppmärksammat denna fråga och
utgår ifrån att frågan bereds vidare inom Regeringskansliet. Något särskilt
uttalande utöver vad utskottet nu anfört anses inte vara påkallat. Motion T462
(kd) yrkande 17 avstyrks mot den bakgrunden.
När det gäller frågor om elektroniska signaturer har Näringsdepartementet i
regleringsbrev för år 2003 gett Post- och telestyrelsen (PTS) i uppdrag att
analysera användningen av elektronisk identifiering med angränsande områ-
den, som t.ex. autentisering (kontroll av uppgiven identitet) och oavvislighet.
Rapporten kommer att beskriva marknaden och dess aktörer samt använd-
ningens utbredning bland företag och konsumenter. Syftet med uppdraget är
att göra regeringen uppmärksam på om det finns hinder mot en ökad använd-
ning av elektronisk identifiering samt förslag till åtgärder för att undanröja
dessa. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast i samband med årsre-
dovisningen för 2003. En delrapport skall redovisas senast den 1 oktober
2003.
Som utskottet ser det ligger uppdraget till PTS väl i linje med vad som ef-
terfrågas i motionen. Något ytterligare initiativ i frågan bedöms inte
föreligga. Motion T463 (kd) yrkande 6 avstyrks därmed.
När det gäller frågor om forskning inom IT-näringen framgår det av budget-
propositionen för år 2003 (prop. 2002/03:1 utg.omr. 22) att regeringen
under år 2001 fattade beslut om att under en treårsperiod betala ut totalt
20 miljoner kronor till Vinnova för att finansiera uppbyggnaden av ett
kompetenscentrum för Internetteknik. Svenska centret för Internetteknik
(SCINT) har inrättats vid Kungl. Tekniska högskolans (KTH) institution för
mikroelektronik och informationsteknik i Kista. Ett viktigt mål för centret
är att bli en nationell resurs för forskning och utbildning inom
Internetområdet.
Vidare kan nämnas att år 2002 satsade Vinnova ca 180 miljoner kronor på
IT och kommunikationsteknik samt 53,5 miljoner kronor på IT-användning
av totalt ca 900 miljoner kronor, dvs. drygt 25 % av forskningsanslaget. Vin-
nova har också under år 2003 fått 30 miljoner kronor för att starta ett s.k.
inkubatorprogram. Inkubatorer är miljöer i anslutning till högskolor där nya
högteknologiska företag kan få olika former av stöd för sin verksamhet i
tidiga skeden.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om betydelsen av forskningsre-
surser inom IT-näringen. Utskottet kan konstatera att betydande initiativ
tagits i syfte att främja utvecklingen på forskningsområdet. Utskottet
anser det därför inte vara påkallat att nu efterlysa ytterligare resurser i
enlighet med vad som efterfrågas i motionen. Motion T458 (c) yrkandena 2
och 3 avstyrks med det anförda.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbslut och ställningstaganden har föranlett föl-
jande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1.      Skyldigheter att förhandla om samtrafik m.m., punkt 4 (m, c)
av Elizabeth Nyström (m), Per Westerberg (m), Sven Bergström (c) och
Jan-Evert Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande ly-
delse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:
T10 yrkande 1 och 2002/03:T11 yrkande 2.
Ställningstagande
Enligt Moderata samlingspartiet och Centerpartiet var en av de viktigaste
komponenterna i avregleringsbeslutet år 1993 kravet på samtrafik. Den inle-
dande avregleringen skedde genom en lagstiftning som framtvingade konkur-
rens genom en form av monopolreglering bl.a. via telelagens krav på samtra-
fikskyldighet. Avgifterna för samtrafik skulle vara kostnadsbaserade.
Vi vill framhålla att genom samtrafikkravet möjliggörs trafik mellan olika
operatörers nät. Samtrafikkravet är själva nyckeln till att få in fler
operatörer och möjliggöra verklig konkurrens.
Vi har upprepade gånger påtalat problemet med att accessnätet ägs och
drivs av operatörer som också levererar tjänster och som har intresse av att
förhindra att andra operatörer får tillgång till accessnätet. De föreslagna lag
reglerna är enligt vår mening inte tillräckliga för att säkra samtrafiken och
därmed konkurrensen på telemarknaden. Vi hyser därför starka betänkligheter
inför regeringens förslag att ersätta samtrafikskyldigheten med en skyldighet
att förhandla om samtrafik. Lagen om elektronisk kommunikation bör därför
även framgent innehålla skyldigheter för operatörer med en dominerande
ställning att tillhandahålla samtrafik mot ersättning enligt samma villkor som
i dag anges i telelagen. Samtrafikkravet är grundbulten i att åstadkomma
konkurrens och mångfald till konsumentens nytta. Detta krav bör, som fram-
gått, därför bibehållas i lagstiftningen.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed till-
styrks delvis motionerna 2002/03:T10 (m) yrkande 1 och 2002/03:T11 (c)
yrkande 2.
2.      Konkurrensförhållandena på marknaden för fast telefoni,
punkt 5 (m, kd)
av Elizabeth Nyström (m), Johnny Gylling (kd), Per Westerberg (m) och
Jan-Evert Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande ly-
delse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:
T10 yrkande 3, 2002/03:T12 yrkande 2 och 2002/03:T463 yrkande 3 och
avslår motion 2002/03:T516.
Ställningstagande
Vi kan konstatera att en avreglerad telefonimarknad har betytt oerhört mycket
för Sveriges utveckling de senaste tio åren. Frågan om en avreglering av
denna marknad har sedan länge drivits av Moderata samlingspartiet och Krist-
demokraterna. Såväl näringslivet som konsumenterna och Telia Sonera har
tjänat på bolagisering, konkurrensutsättning och etablering av flera mobiltele-
fonioperatörer i Sverige.
Många teleoperatörer har gett sig in på marknaden och konkurrerar med Telia
Sonera om telekunder. Tyvärr är konkurrensen bristfällig gällande fast-
nätstelefonin. Sedan januari 2001 gäller EU-förordningen om lika tillträde
till accessnätet, men i och med höga avgifter för operatörer som vill ha
tillträde till nätet finns risken att konkurrensen inte fungerar på ett
tillfredsställande sätt. Post- och telestyrelsen (PTS) har till uppgift att
bevaka denna typ av frågor.
Regeringen framhåller i propositionen om elektronisk kommunikation att
det metallbaserade accessnätet i det fasta kretskopplade telefonnätet fortfa-
rande är ett av de minst konkurrensutsatta segmenten på den liberaliserade
telemarknaden. Vi tar fasta på detta och upprepar tidigare kritik eftersom det
fortfarande finns klagomål från övriga operatörer om att det är både dyrt och
svårt att få tillgång till accessnätet. Regeringen måste uppmärksamma detta
och ge PTS de verktyg som behövs för att ingripa, så att konkurrensen funge-
rar på marknaden.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed till-
styrks delvis motionerna 2002/03:T10 (m) yrkande 3, 2002/03:T12 (kd) yr-
kande 2 och 2002/03:T463 (kd) yrkande 3, medan motion 2002/03:T516 (s)
avstyrks.
3.      Integritetsskydd m.m., punkt 7 (c)
av Sven Bergström (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:T11 yrkande
3.
Ställningstagande
Cookies används i dag av många webbplatser för att förbättra användargräns-
snittet, t.ex. genom att göra det möjligt att göra personliga inställningar för
hemsidors utseende, lagra bokmärken mellan sessioner eller helt enkelt för att
kunna visa förändringar sedan senaste besöket på hemsidan. Var och en som
prövat möjligheten att bli varnad för cookies inser snabbt att användarupple-
velsen försämras kraftigt och att mycket tid går åt till att godkänna självklar
heter.
Centerpartiet instämmer därför med de remissinstanser som menar att det
bör vara tillräckligt för en webbplats att fråga om användning av cookies vid
en första användning och att ett godkännande bör gälla även för framtida
sessioner. De farhågor regeringen har för fleranvändarsystem löser ofta sig
själva, genom att olika användare har olika konton på den dator man använ-
der, och därmed separata cookiefiler.
Enligt Centerpartiets uppfattning kvarstår frågan om offentlighetsprinci-
pens tillämpning på cookiefiler. I dag är det fortfarande ett oklart
rättsläge - samtidigt som man kan tvingas lämna ut filerna som avslöjar
besökta webbplatser är det tillåtet att stänga av regleringen genom att
blockera cookies i webbläsaren eller regelbundet radera cookiefiler. Det är
svårt att hävda att cookies är upprättade handlingar som omfattas av
offentlighets- principen. Enligt vår uppfattning har även offentligt
anställda rätt till ett visst mått av integritet, varför cookies
uttryckligen bör undantas.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed till-
styrks motion 2002/03:T11 (c) yrkande 3.
4.      Tillsyn m.m., punkt 8 (mp)
av Claes Roxbergh (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:T14 yrkande
1.
Ställningstagande
Miljöpartiet vill framhålla att av 7 kap. 4 § i den föreslagna lagen om
elektro- nisk kommunikation framgår att om tillsynsmyndigheten finner skäl
att misstänka att t.ex. licensinnehavaren inte efterlever licensvillkoren
skall myndigheten underrätta bolaget om detta samt att tillsynsmyndigheten
kan komma att vidta åtgärder om inte rättelse sker inom skälig tid. Vid
tolkningen av ett begrepp som skälig tid kan förarbeten till propositionen
ge vägledning. I detta fall finns inget i propositionen som föreskriver att
Post- och telestyrel- sen (PTS) skall ha en sådan omständlig procedur och i
praktiken ge ett så långt uppskov som PTS aviserat. Där står att "den tid
som anges för rättelse skall inte understiga en månad". PTS har aviserat en
rättelsetid på ca ett och ett halvt år.
Det är därför enligt Miljöpartiet befogat för riksdagen att i sina
uttalanden ge vägledning till exempelvis PTS och andra som kan beröras av
lagen om hur den skall tolkas. Riksdagen bör klargöra att skälig tid bör
syfta på t.ex. det som licensgivaren eller allmänheten rimligen kunnat
förvänta sig vid tillfället för tillståndsgivningen, inte vad som bolagen
anser möjligt för dem att uppnå efter orealistiska utfästelser eller
misskötta relationer med bl.a. kommuner. Om det har tillkommit nya krav
från licensgivaren eller andra omständigheter som licenstagaren inte kunnat
eller bort kunna förutse, bör skälig tid avse den tid som är rimlig med
hänsyn till dessa förändringar.
Enligt Miljöpartiet kan det vara befogat med preciseringar av villkoren så
att miljökrav införs genom en tilläggsförhandling. En sådan förhandling kan
medföra att en längre anpassningstid är skälig också enligt en rimlig tolkning
av begreppet. En sådan precisering kan vara lämplig i samband med att PTS
får ett uttalat sektorsansvar på miljöområdet.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed till-
styrks motion 2002/03:T14 (mp) yrkande 1.
5.      Myndighetsorganisationen m.m., punkt 9 (m, fp, kd, c)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager (fp), Johnny Gylling (kd), Per
Westerberg (m), Sven Bergström (c), Jan-Evert Rådhström (m) och
Christer Winbäck (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande ly-
delse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:
T10 yrkande 2, 2002/03:T11 yrkande 4, 2002/03:T12 yrkande 1 och
2002/03:T13 yrkande 8 samt avslår motion 2002/03:T14 yrkande 4.
Ställningstagande
En inledande avreglering av telemarknaden genomfördes år 1993 genom en
lagstiftning som framtvingade konkurrens genom en form av monopolre-
glering. Under de tio år som gått sedan avregleringen har mycket hänt, och
konkurrenssituationen har förbättrats. Det finns dock problem kvar att lösa
innan det är möjligt att tala om telemarknaden som en marknad med fullstän-
dig och välfungerande konkurrens. Om telemarknaden varit att betrakta som
en mogen marknad hade det naturliga varit att det konkurrensrättsliga regel-
verket tillämpats fullt ut.
Telelagens syfte när den infördes var att skapa konkurrens inom ett mono-
poliserat område. Telelagen skiljer sig därför från konkurrensrätten i
övrigt på ett par viktiga punkter. Enligt konkurrensrätten är ett
ingripande möjligt först efter det att en konkurrensöverträdelse kan
misstänkas ha skett. Telelagen å andra sidan ger PTS möjlighet att sätta
upp regler innan något inträffat.
Vi är medvetna om att regeringen anser att när konkurrensen utvecklas skall
särlagstiftningen ge vika för den generella konkurrenslagstiftningen och
att  myndighetsorganisationen avser att bli föremål för avstämning två år
efter att lagen trätt i kraft. Vi menar att det är viktigt att så sker men
att det ändå inte är en tillräcklig markering för att få klarhet i
färdriktningens slutmål för det fortsatta reformarbetet. Det finns därför
skäl att verka för att den normala konkurrensrättsliga ordningen kommer att
gälla även inom området för elek- tronisk kommunikation. Övergången till
denna ordning bör ske så snart som behov inte längre finns av en särskild
reglering för en väl fungerande konkur- rens till nytta för konsumenterna.
Den ordning som nu råder med normerande, verkställande och dömande
funktioner samlade inom en myndighet ser vi som en övergångslösning till
dess frågan om en långsiktig ändamålsenlig och effektiv myndighetsorgani-
sation prövas mer grundligt. Den konkurrensvårdande myndigheten bör då
tilldelas ansvar för bl.a. marknadsanalyser och beslut om skyldigheter för
företag med betydande inflytande på en marknad.
I samband med att myndighetsfrågan prövas bör även organisationstillhö-
righet för Radio- och TV-verket  förusättningslöst prövas.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed till-
styrks delvis motionerna 2002/03:T10 yrkande 2 (m), 2002/03:T11 (c) yrkan-
de 4, 2002/03:T12 (kd) yrkande 1 och 2002/03:T13 (fp) yrkande 8, medan
motion 2002/03:T14 (mp) yrkande 4 avstyrks.
6. Myndighetsorganisationen m.m., punkt 9 (mp)
7.
av Claes Roxbergh (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:T14 yrkande 4
och avslår motionerna 2002/03:T10 yrkande 2, 2002/03:T11 yrkande 4,
2002/03:T12 yrkande 1 samt 2002/03:T13 yrkande 8.
Ställningstagande
Miljöpartiet anser att möjligheten för ett bolag att finansiera tredje
generatio- nens mobiltelefoni (3 G) med vinster eller överpriser på annan
telefoni är ett uttryck för ineffektiv konkurrens. Det innebär en oskälig
konkurrensfördel gentemot bolag som inte har denna möjlighet till
korssubventionering. Det drabbar också de konsumenter som får betala de
överpriser som finansierar andra kunders telefoni. Det fåtal aktörer som
kommer att operera på markna- den skapar en risk för denna
konkurrensineffektivitet.
Miljöpartiet anser att i bedömningen, vid myndigheternas marknadsöver-
vakning om effektiv konkurrens råder, skall ingå att operatörerna inte finansi-
erar 3 G genom vinster/överpriser inom övrig telefoni och att bland de skyl-
digheter som myndigheter kan införa därmed ingår ett förbud mot denna
finansiering.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed till-
styrks motion 2002/03:T14 (mp) yrkande 4 medan övriga nu behandlade
motionsförslag avstyrks.
8. Sektorsansvaret på miljöområdet, punkt 10 (mp)
9.
av Claes Roxbergh (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:T14 yrkande-
na 2 och 3.
Ställningstagande
Enligt regeringens proposition skall det ingå i Post- och telestyrelsens (PTS)
ansvar på miljöområdet att initiera samarbete och samråd kring miljö- och
hälsoaspekter. Miljöpartiet anser att PTS bör överväga att initiera ett sådant
samarbete och samråd kring en anpassning av gränsvärden enligt försiktig-
hetsprincipen i nivå med vad som gjorts på annat håll inom EU. PTS bör, i
samband med överläggningarna med operatörerna om uppskov och tilläggs-
villkor, förtydliga krav på att bolagen vid val av lokalisering och teknik bör
minimera människors exponering för elektromagnetiska fält. Miljöpartiet
anser också att PTS bör initiera ett samarbete och samråd i syfte att skynd-
samt klargöra att bl.a. de elektromagnetiska fälten vid basstationer är sådana
att dessa sändare bör vara tillståndspliktiga enligt miljöbalken. Uppgift om
skyddsavstånd kan behöva utvecklas. En inventering, sammanställning och
utvärdering av internationell forskning kring mobiltelefonins hälsoeffekter
bör genomföras.
Vidare bör en samlad miljökonsekvensbedömning av hela 3 G-program-
met övervägas - något som borde ha gjorts från början. Det är rimligt att
medge bolagen uppskov med utbyggnaden tills dessa frågor har klarlagts.
Miljöpartiet vill framhålla att så länge uppsättning av bassändare inte är
tillstånds- och registreringspliktig kan det vara svårt för kommuner att
skaffa sig en helhetsbild över var dessa finns i kommunen. För att kommunen
skall kunna ha en översikt över den samlade strålningsmiljön lokalt måste
den kunna få tillgång till uppgifter om alla utplacerade basstationer.
Sådana upp- gifter skall kunna erhållas genom att en tillstånds- och
registreringsplikt införs i hela landet eller av operatörerna,
länsstyrelser och/eller PTS. Motionärerna vill även göra regeringen
uppmärksam på att underlagen ser väldigt olika ut i olika kommuner och att
länsstyrelsens ansvar för samordning bör betonas.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed till-
styrks motion 2002/03:T14 (mp) yrkandena 2 och 3.
8.      IT-infrastruktur m.m., punkt 13 (m, fp, kd)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager (fp), Johnny Gylling (kd), Per
Westerberg (m), Jan-Evert Rådhström (m) och Christer Winbäck (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:
T463 yrkande 8, 2002/03:N267 yrkandena 6 och 7 i denna del och
2002/03:N304 yrkande 8 och avslår motionerna 2002/03:T303 yrkande 1,
2002/03:T425, 2002/03:T442 yrkandena 1 och 2, 2002/03:T447 yrkan-
dena 1-5, 2002/03:T452, 2002/03:T458 yrkandena 7 och 8,
2002/03:T466 yrkandena 48-51, 2002/03:T496 yrkande 9 samt 2002/03:
T525.
Ställningstagande
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna anser att IT-
kommunikationer är framtiden för Sverige och dess landsbygd. Goda IT-
kommunikationer kan vara ett bra verktyg för att skaffa fler
arbetstillfällen på landsbygden. Vi anser därför att det är av största vikt
att det finns ett väl utbyggt och kraftfullt IT-nät i alla delar av landet.
Vi anser att det i första hand är näringslivet som skall engagera sig i ut-
byggnaden av IT-nät. Stat och kommun bör endast gå in på denna marknad
för att garantera att utbyggnaden når ut till samma kostnad och i rätt tid till
invånare på landsbygden och i glesbygden som behöver den för att kunna
etablera verksamhet.
Signaler har nu kommit fram om att flera bredbandsbyggare har stora pro-
blem att få tillgång till statens nät och mark. Olika besked ges inom samma
myndighet ibland. Det saknas strukturer och regler för upplåtelser av nät,
mark eller tomrör. Enligt vår mening kunde marknaden ha kommit i gång med
detta tidigare om företagen fått klara signaler om vilken konkurrenspoli-
tik som gällt i Sverige och vilken roll staten skulle spela. Nu har staten
tagit på sig ett onödigt stort ansvar för utbyggnaden som gör att marknaden
till viss del avstår från investeringar. Regeringen bör uppmärksamma detta
och åtgär- da problemen.
Vi vill också framhålla att det har visat sig att mobiltelefontäckningen är
otillräcklig på många håll i Sverige, kanske framför allt i Norrlands inland.
Från säkerhetssynpunkt är det mycket allvarligt att mobiltelefonerna inte
fungerar tillfredsställande i olika delar av landet.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed till-
styrks delvis motionerna 2002/03:T463 (kd) yrkande 8, 2002/03:N267 (fp)
yrkandena 6 och 7 i denna del och 2002/03:N304 (m) yrkande 8 medan övri-
ga nu behandlade motionsförslag avstyrks.
9.      IT-infrastruktur m.m., punkt 13 (c)
av Sven Bergström (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:T442 yr-
kandena 1 och 2, 2002/03:T447 yrkandena 1-5, 2002/03:T458 yrkandena
7 och 8, 2002/03:T466 yrkandena 48-50 och avslår motionerna
2002/03:T303 yrkande 1, 2002/03:T425, 2002/03:T452, 2002/03:T463
yrkande 8, 2002/03:T466 yrkande 51, 2002/03:T496 yrkande 9, 2002/03:
T525, 2002/03:N267 yrkandena 6 och 7 i denna del samt 2002/03:N304
yrkande 8.
Ställningstagande
Centerpartiet anser att utbyggnaden av riks- och kommuntäckande bred-
bandsnät är av avgörande betydelse för Sverige som industri-, tjänste- och
utbildningsnation, men också för den enskilda människans utveckling och
möjligheter.  Regeringens avsaknad  av en medveten och långsiktig
IT-politik har lett till att en samlad och optimerad satsning för att på
ett effektivt sätt täcka hela landet uteblivit. I stället har en rad olika
aktörer agerat på egen hand med påföljd att IT-infrastrukturen i dag bär
tydliga drag av suboptime- ring.
Statens otillräckliga satsning på bredbandsutbyggnad och ovilja att lägga
fast en otvetydig definition på bredband, gör att Sverige riskerar att
förlora sin ledande roll i det globala IT-samhället. Därför bör en
nationell standard med hög överföringskapacitet utarbetas.
Centerpartiet har bl.a. som mål på IT-området att skapa en digital alle-
mansrätt. Genom att nyttja den nya tekniken vill vi ge möjlighet för männi-
skor att växa och skapa nätverk som inte begränsas av social tillhörighet eller
geografiskt hemvist. Sverige behöver en aktiv IT-politik inriktad på att ge
människor och företag nya möjligheter till livskvalitet, livskraft och självbe-
stämmande.
Flera tunga aktörer har uttryckt likartade åsikter som Centerpartiet i fråga
om IT-infrastrukturen. Senast har nu Vinnova påtalat behovet av ett samlat,
statligt dominerat IT-infrastrukturbolag. Från den av regeringen nu nedlagda
IT-kommissionen har också synpunkter av detta slag framförts etc.
Regeringen måste enligt vår mening nu skyndsamt utreda förutsättningarna
för ett samlat ansvar för ett heltäckande optiskt fibernät och därefter åter-
komma med förslag till nödvändiga beslut för att fullfölja utbyggnaden.
När det gäller frågan om tillgång till mobil telefoni och datakommunika-
tion är det ingen tvekan om att den också spelar en avgörande roll för företags
och enskildas möjligheter att arbeta och utvecklas. Mobila lösningar är ett
nödvändigt komplement till en framtidssäker fast infrastruktur. I samband
med utbyggnad av ny telefoni investeras stora belopp i infrastruktur i form av
bl.a. nya master. För att minimera negativ natur- och miljöpåverkan är det
angeläget att de olika teleoperatörerna samtrafikerar master i så stor utsträck
ning som möjligt.
Centerpartiet har upprepade gånger framhållit betydelsen av regionala IT-
satsningar för att stimulera och utveckla IT-användningen. Det kan t.ex.
vara satsningar på olika pilotprojekt för att bl.a. utveckla frågor rörande
fiberoptis- ka och andra bredbandiga accessnät mot hushåll, företag och
offentlig verk- samhet. Vi anser att satsningar på olika pilotprojekt i
avgränsade testområden med fördel kan prövas i
Gävleborg-Hudiksvallsområdet, Blekinge och på Gotland.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Därmed tillstyrks motionerna 2002/03:T442 (c) yrkandena 1 och 2,
2002/03:T447 (c) yrkandena 1-5, 2002/03:T458 (c) yrkandena 7 och 8 samt
2002/03:T466 (c) yrkandena 48-50 medan övriga nu behandlade motionsför-
slag avstyrks.

Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett följande särskilda yttranden. I
rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som be-
handlas i avsnittet.
1.      Inbjudningsförfarande, punkt 2 (m, fp)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager (fp), Per Westerberg (m), Jan-
Evert Rådhström (m) och Christer Winbäck (fp).
Folkpartiet och Moderata samlingspartiet anser att det är av stort värde att
regeringen numera i en valsituation föredrar modellen auktioner (marknads-
nära bedömningar) framför modellen med s.k. skönhetstävlingar (politiska
bedömningar). Detta är en fråga där valet står mellan två ytterligheter där
vid tillämpning ofta ingen ensam är fullkomlig.
Vi har länge drivit uppfattningen att fördelning av begränsade resurser om
frekvensutrymme med fördel bäst sker genom ett auktionssystem. Därmed
möjliggörs en smidig och marknadsmässigt effektiv fördelning samtidigt som
sektorns utvecklingsförutsättningar på bästa sätt kan tas till vara. Det är
också en ordning som numera tillämpas i flertalet länder. Enligt vår
uppfattning bör auktionsförfarande vara urvalsinstrumentet vid framtida
fördelningar av be- gränsade resurser som frekvensutrymme.
2.      Krav på radioanvändning, punkt 3 (fp)
av Erling Bager (fp) och Christer Winbäck (fp).
I lagförslaget om radioanvändning anför regeringen att tillstånd som avser
digital utsändning av radioprogram till allmänheten skall kunna förenas med
rätt att använda radiosändaren för annan användning, motsvarande högst
20 % av den digitala kapaciteten i frekvensområdet. En sådan regel gör att
t.ex. uppkoppling mot Internet med tillhandahållande av interaktiva tjänster
för digital radio och digital TV blir regelmässigt möjlig som komplement till
digitala radio- och TV-sändningar. Med en sådan regel kan t.ex. innehålls-
tjänster eller konsumentupplysning tänkas bli aktuella.
Folkpartiet anser dock att det kan vara tveksamt om inte ett sådant förslag
menligt skulle kunna påverka konkurrensen på berörda tjänstemarknader.
Dessutom är andelen 20 % inte motiverad, utan förefaller vara en uppskatt-
ning. Denna fråga är viktig om man vill värna om balans och konkurrens
rörande informationstjänster, vilket framförs i andra sammanhang i proposi-
tionen. Detta förslag bör därför ytterligare analyseras, och verkliga prov bör
utföras och utvärderas, innan det införs rättsligt.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen
Regeringen (Näringsdepartementet) föreslår i proposition 2002/03:110 Lag
om elektronisk kommunikation, m.m. att riksdagen dels antar regeringens
förslag till
1. lag om elektronisk kommunikation,
2. lag om införande av lagen (2003:000) om elektronisk kommunikation,
3. lag om ändring i rättegångsbalken,
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lag om ändring i lagen (1998:31) om standarder för sändning av TV-
signaler,
6. lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844),
7. lag om ändring i lagen (2000:121) om radio- och teleterminalutrustning,
dels godkänner vad regeringen föreslår om
8. mål för sektorn elektronisk kommunikation och att målet för telepolitiken
upphör att gälla (avsnitt 7.4),
9. ändring av konventionen om inrättandet av ett europeiskt radiokommuni-
kationskontor (ERO) till att avse inrättandet av ett europeiskt kommunika-
tionskontor (ECO) (avsnitt 27).

Följdmotioner
2002/03:T10 av Elizabeth Nyström m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kravet på samtrafik skall bibehållas i lagstiftningen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att området för elektronisk kommunikation, som andra mogna
marknader, på sikt bör regleras av ordinarie konkurrensrättsliga regler.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en snar lösning på frågan om dubbla fakturor för
kunder till Telias konkurrenter inom den fasta telefonin.
2002/03:T11 av Sven Bergström m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen återkommande bör redovisa utvecklingen inom
telekombranschen, särskilt vad avser lagstiftningens påverkan på den regi-
onala utvecklingen av telekomtjänster, konkurrensen inom sektorn och in-
vesteringsviljan.
2. Riksdagen begär hos regeringen förslag till ändring av lagen om elektro-
nisk kommunikation syftande till att införa en skyldighet för dominerande
aktörer att tillhandahålla samtrafik i enlighet med vad i motionen anförs.
3. Riksdagen begär hos regeringen förslag till ändring av lagen om elektro-
nisk kommunikation så att godkännande av cookies gäller för framtida ses-
sioner och att cookies inte betraktas som upprättad handling i enlighet med
vad i motionen anförs.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utredning om sammanslagning av PTS och Radio- och TV-
verket till en konvergensmyndighet med ansvar för alla tillsynsfrågor inom
telekomsektorn, samtidigt som konkurrensfrågor lyfts till Konkurrensver-
ket.
2002/03:T12 av Johnny Gylling m.fl. (kd):
1. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt ger utredningen om elektronisk
kommunikation (N2001:07) tilläggsdirektiv att utreda en långsiktig myn-
dighetsorganisation för bevakningen av konkurrensrelaterade frågor inom
marknaden för elektronisk kommunikation.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Post- och telestyrelsen bör ges i uppdrag att ägna särskild
uppmärksamhet åt att förbättra konkurrensförhållandena inom området fast
telefoni.
2002/03:T13 av Erling Bager m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om lokalisering av det europeiska kommunikationskontoret (ECO).
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om ökad mätbarhet i målformuleringen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om organisation av auktioner för kommunikationssystem.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om vidgad analys av användning av delar av radiosändning för di-
gitala tjänster.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om villkor för utbudet av samhällsomfattande tjänster.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om tillgänglighållande av samhällstjänster via smalband.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om ökad uppmärksamhet på funktionshindrades behov.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att ge Konkurrensverket i uppgift att kontrollera tillämpning och
bedömning av tvister inom den nya lagens område.
2002/03:T14 av Mikaela Valtersson m.fl. (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tolkning av begreppet "skälig tid" i 7 kap. 4 § lagen om elektro-
nisk kommunikation.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om PTS sektorsansvar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tillgång till uppgift om bassändare.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om marknadsanalys och effektiv konkurrens.
Motioner från allmänna motionstiden
2002/03:T303 av Lennart Gustavsson m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bredband i gles- och landsbygd.
2002/03:T352 av Lennart Beijer (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om ett statligt initiativ inom IT- och telekomsektorn.
2002/03:T380 av Inger Lundberg m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om samhällets medverkan till nya tjänster på Internet.
2002/03:T425 av Siv Holma och Lennart Gustavsson (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen snarast
utvärderar hur lagen om ökad konkurrens på mobiltelemarknaden påverkat
utbyggnaden av mobiltelenätet i glesbygden och hur den regionala balansen
för telekommunikationer skall uppnås i enlighet med vad i motionen anförs.
2002/03:T442 av Sofia Larsen (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att omfördela de statliga medlen för medfinansiering av bred-
bandsutbyggnad.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att öka resurserna för bredbandsutbyggnad för kommuner med
negativ befolkningstillväxt.
2002/03:T447 av Sven Bergström och Lena Ek (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en nationell standard för bredband utarbetas, som i steg ett
definierar bredband som en överföringskapacitet på 10 megabit per sekund
till och från slutanvändare och i steg två definierar bredband som 100 me-
gabit per sekund eller mer till och från slutanvändare.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ett nationellt bredbandscentrum etableras i Hudiksvall.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en institution för fiberoptik, knuten till universitet eller hög-
skola, inrättas i Hudiksvall.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ett pilotprojekt startas i Hudiksvall för att utveckla fiberop-
tiska och andra bredbandiga accessnät mot hushåll, företag och offentlig
verksamhet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ett samordnat statligt initiativ, förslagsvis ett "Verket för di-
gital samordning", etableras och lämpligen lokaliseras till Hudiksvall.
2002/03:T452 av Cecilia Widegren (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om mobiltelefontäckning för att hela Sverige skall kunna leva.
2002/03:T458 av Lena Ek och Åsa Torstensson (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en särskild IT-minister.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökad satsning på forskning inom IT-området.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om samarbete mellan stat och näringsliv inom IT-området.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en bredbandssatsning i enlighet med Lissabonprocessens re-
kommendationer.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Blekinge och Gotland som försöksområden för det nya praktis-
ka IT-samhället.
2002/03:T462 av Johnny Gylling m.fl. (kd):
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör ta initiativ till ett nationellt program för trans-
portinformatik.
2002/03:T463 av Johnny Gylling m.fl. (kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av konkurrenssituationen på telemarknaden.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att påskynda arbetet med elektroniska signaturer.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inrätta en nationell IT-samordnare ("e-envoy").
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om samordning på IT-infrastrukturområdet.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en statlig policy för programvaruhantering.
2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c):
48. Riksdagen bör skyndsamt utreda förutsättningarna för att bygga ut ett
optiskt fibernät och därefter återkomma med förslag till nödvändiga beslut
för att möjliggöra utbyggnaden.
49. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att de olika teleoperatörerna samtrafikerar master i så stor ut-
sträckning som möjligt.
50. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med en
redovisning av nuläget beträffande täckningsgraden för mobiltelefoner.
51. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att de operatörer som har fått koncession på 3 G i Sverige lever
upp till tidigare åtaganden.
2002/03:T473 av Fredrik Olovsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om främjandet av en ökad IT-användning i Sverige.
2002/03:T493 av Gustav Fridolin (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om en utredning kring öppna och fria datorprogram.
2002/03:T496 av Kristina Zakrisson m.fl. (s):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att hela landet snarast måste få tillgång till teleförbindelser som
klarar att överföra stora datamängder med hög hastighet.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att staten bör verka för att teletaxorna så långt möjligt görs av-
ståndsoberoende.
2002/03:T516 av Leif Jakobsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av standard för elnätskommunikation.
2002/03:T525 av Kenth Högström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om åtgärder för att påskynda 3 G-utbyggnaden.
2002/03:N267 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om IT-kommunikationer.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om telefoni och mobiltelefontäckning.
2002/03:N304 av Mikael Odenberg m.fl. (m):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om informationsteknik till alla.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag
1 Förslag till lag om elektronisk kommunikation















































2 Förslag till lag om införande av lagen (2003:000) om
elektronisk kommunikation





3 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)


5 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:31) om
standarder för sändning av TV-signaler





6 Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen
(1996:844)

7 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:121) om
radio- och teleterminalutrustning


Bilaga 3
Internationell konvention
Instrument amending the Convention for the establishment of the European
Radiocommunications Office (ERO)

























Bilaga 4
Näringsutskottets yttrande
2002/03:NU2y
Lag om elektronisk kommunikation
Till trafikutskottet
Trafikutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposi- tion 2002/03:110 om en lag om elektronisk kommunikation, m.m.
jämte eventuella motioner med anledning av propositionen.
I det följande redovisas propositionen i sina huvuddrag, motioner som
väckts med anledning av propositionen samt vissa kompletterande uppgifter.
Tyngdpunkten i redovisningen ligger på olika konkurrensaspekter, främst
myndighetsfrågorna, med hänsyn till dessa frågors betydelse för näringspoli-
tiken. Myndighetsfrågorna har tagits upp i motionerna 2002/03:T10 (m) yr-
kande 2, 2002/03:T13 (fp) yrkande 8, 2002/03:T12 (kd) yrkande 1 och
2002/03:T11 (c) yrkande 4.
Sammanfattningsvis anser näringsutskottet - med hänsyn till de förhållanden
som i dag råder - att den av regeringen föreslagna myndighetsorganisationen
är en rimlig lösning. Samtidigt vill näringsutskottet starkt betona vikten
av att myndighetsfrågorna noggrant utvärderas ett par år efter det att
lagen om elektronisk kommunikation har trätt i kraft. Riksdagen bör enligt
näringsut- skottets uppfattning inte göra något uttalande i fråga om
myndighetsorganisa- tionen med anledning av de här behandlade motionerna.
Tre avvikande me- ningar (m, kd; fp; c) har avgivits.
Propositionen
Sammanfattning
I propositionen föreslår regeringen en lag om elektronisk kommunikation.
Den nya lagen, som skall ersätta nuvarande telelag (1993:597) och lag
(1993:599) om radiokommunikation, utgår från en EG-reglering vars över-
gripande målsättning är att åstadkomma ett harmoniserat regelverk för elek-
tronisk kommunikation. Lagen gäller elektroniska kommunikationsnät och
kommunikationstjänster med tillhörande installationer och tjänster samt an-
nan radioanvändning. Den behandlar inte innehåll som överförs i elektroniska
kommunikationsnät med hjälp av elektroniska kommunikationstjänster.
Propositionen bygger bl.a. på utredningsförslag i delbetänkandena Lag om
elektronisk kommunikation (SOU 2002:60) respektive Myndighetsfrågor
m.m. (SOU 2002:109), vilka båda har remissbehandlats.
Det nuvarande målet för telepolitiken skall ersättas med mål för sektorn
elektronisk kommunikation. Som mål föreslås att enskilda och myndigheter
skall få tillgång till effektiva och säkra elektroniska kommunikationer. De
elektroniska kommunikationerna skall ge största möjliga utbyte när det
gäller urvalet av överföringstjänster och deras pris och kvalitet. Sverige
skall enligt regeringen i ett internationellt perspektiv ligga i framkant i
dessa avseenden. De elektroniska kommunikationerna skall vara hållbara,
användbara och tillgodose framtidens behov. Det bästa sättet att uppnå
detta är att skapa förut- sättningar för en effektiv konkurrens utan
snedvridningar och begränsningar och att främja internationell
harmonisering. Staten skall dock ha ett ansvar på områden där allmänna
intressen inte enbart kan tillgodoses av marknaden.
Den föreslagna nya lagen utgår från en allmän plikt att anmäla kommersi-
ellt tillhandahållande av allmänna kommunikationsnät och allmänt tillgängli-
ga elektroniska kommunikationstjänster. Förslaget innebär en utvidgning av
den gällande anmälningsplikten enligt telelagen.
Regeringen föreslår att användning av radiosändare och nummer ur en na-
tionell nummerplan skall förutsätta särskilt tillstånd, medan kravet på
teletill- stånd skall upphöra. Den dubbla tillståndsplikt som i dag gäller
för mobiltele- foni enligt telelagen och lagen om radiokommunikation upphör
därmed.
Antalet tillstånd som beviljas i ett frekvensutrymme skall kunna begränsas
om det är nödvändigt för att garantera en effektiv användning av radiofre-
kvenser. I sådana fall skall tillstånd normalt beviljas efter allmän
inbjudan till ansökan. Som grund för tillståndsprövningen finns tre olika
alternativ. Ur- valsalternativen kan vara jämförande urvalsförfarande (s.k.
skönhetstävling), anbudsförfarande där det pris sökanden är villig att
betala för tillståndet skall vara utslagsgivande (auktion) eller en
kombination av dessa.
Enligt förslaget skall den myndighet som regeringen bestämmer fastställa
produkt- och tjänstemarknader, särskilt geografiska marknader, som har
såda- na särdrag att det kan vara motiverat att införa skyldigheter enligt
lagen. Myndigheten skall därvid beakta EG-kommissionens rekommendation om
relevanta produkt- och tjänstemarknader, riktlinjer för marknadsanalyser
och bedömning av betydande marknadsinflytande. Beslut skall fattas efter
ett särskilt samråd. Produkt- och tjänstemarknaderna skall kontinuerligt
analyse- ras. För varje marknad skall tas ställning till om där råder
effektiv konkurrens. Marknadsanalyserna skall utföras utifrån
konkurrensrättsliga principer och med hjälp av konkurrensrättslig metodik.
Om det inte råder effektiv konkur- rens, skall företag med betydande
inflytande på marknaden identifieras och åläggas en eller flera
skyldigheter, t.ex. samtrafikskyldighet, skyldighet att lämna andra former
av tillträde och priskontroll gentemot slutkund.
Om ett företag, antingen enskilt eller tillsammans med andra, har en sådan
ekonomisk ställning att det i betydande omfattning kan agera oberoende av
sina konkurrenter, sina kunder och i sista hand av konsumenterna, anses det
ha ett betydande inflytande på marknaden. Någon allmän samtrafikskyldighet
föreslås inte i den nya lagen.
I lagförslaget finns också bestämmelser till skydd för konsumenter och
andra slutanvändare, bestämmelser om integritetsskydd samt bestämmelser
om tillsyn och prövning av ärenden. Enligt förslaget skall lagen träda i kraft
den 25 juli 2003.
Myndighetsorganisationen
I dag är Post- och telestyrelsen (PTS) sektorsmyndighet bl.a. på områdena
för televerksamhet och radiokommunikation och har såväl normerande som
verkställande funktioner men även i viss mån dömande funktioner, när myn-
digheten fattar offentligrättsliga beslut inom ramen för tvistlösning
mellan olika parter. Vidare bedriver myndigheten tillsyn och har också rätt
att utfärda föreskrifter och allmänna råd. PTS tar emot anmälningar för
viss verksamhet och meddelar de tillstånd som krävs i särskilda fall.
Tillstånden förenas re- gelmässigt med villkor.
Regeringen gör bedömningen att det är PTS som bör ha myndighetsansva-
ret enligt den föreslagna lagen om elektronisk kommunikation samt vara
sektorsmyndighet för området elektronisk kommunikation. PTS bör därmed
bl.a. svara för definition av relevanta marknader, analys av konkurrenssitua-
tionen på dessa marknader, identifiering av aktörer med betydande inflytande
på en marknad och beslut om särskilda skyldigheter för en sådan aktör. När
det gäller konkurrensrelaterade frågor bör PTS samarbeta med och inhämta
yttrande från Konkurrensverket.
Bland de nya uppgifterna för myndigheten märks främst de beslut om sär-
skilda skyldigheter som bygger på analyser av fastställda marknader.
Vidare bör PTS svara för tillsynen avseende konsumentfrågor och integri-
tetsskydd i sådana fall där frågorna särskilt reglerats i lagen om elektronisk
kommunikation. Samverkansformerna och informationsutbytet mellan de
myndigheter som berörs av den nya ordningen bör stärkas och i vissa fall
formaliseras genom anvisningar i myndigheternas instruktioner.
Två år efter det att lagen om elektronisk kommunikation har trätt i kraft
bör myndighetsorganisationen bli föremål för avstämning med analys.
Motionerna
I fyra av de motioner som har väckts med anledning av propositionen har
myndighetsfrågan tagits upp. De följande motionsbeskrivningarna begränsar
sig till motionärernas synpunkter i denna fråga.
I motion 2002/03:T10 (m) sägs att telelagen skiljer sig från konkurrens-
rätten på ett par viktiga punkter. Det erinras om att konkurrensrätten gör ett
ingripande möjligt först efter det att en konkurrensöverträdelse kan misstän-
kas ha skett, medan den nuvarande telelagen ger PTS möjlighet att sätta upp
regler innan någonting har inträffat. Vidare är definitionen av relevanta mark-
nader enligt de konkurrensrättsliga reglerna betydligt snävare än de definitio-
ner som PTS har möjlighet att göra. Enligt regeringens förslag skall PTS
samarbeta med Konkurrensverket i konkurrensfrågor.
De normerande, verkställande och dömande funktionerna samlas i vissa
fall enligt förslaget under en och samma myndighet. Enligt motionärerna
finns det skäl att verka för att den normala konkurrensrättsliga ordningen på
sikt kommer att gälla även inom området för elektronisk kommunikation. Det
bör ske när behovet av en särskild reglering för en väl fungerande konkurrens
inte längre behövs. Så är inte fallet i dag, anser motionärerna.
Enligt motionärerna till motion 2002/03:T13 (fp) finns det principiella
problem med att samla normerande, verkställande och dömande funktioner
inom en och samma myndighet. Starka skäl talar för att redan nu ge Konkur-
rensverket i uppgift att kontrollera tillämpning och bedömning av tvister inom
den nya lagens område.
I motion 2002/03:T12 (kd) sägs att en bred enighet råder om att den rela-
tivt unga marknaden för elektronisk kommunikation ännu inte utvecklats
tillräckligt för att den generella konkurrensrätten skall kunna vara ett
tillräck- ligt instrument för att värna en effektiv konkurrens. Därför
behövs en sektors- specifik reglering. Motionärerna vill särskilt betona
vikten av att det inte uppstår en sammanblandning av de normerande,
verkställande och i viss mån dömande myndighetsrollerna.
Konkurrensverket är - enligt vad som sägs i motionen - otvivelaktigt den
myndighet som besitter störst kompetens i konkurrensrättsliga frågor, varför
många remissinstanser förordat att ansvaret för marknadsanalyser och åtgär-
der mot alltför dominerande företag skall ligga hos denna myndighet. Kon-
kurrensverket har dock själv yttrat att det för närvarande saknas förutsätt-
ningar inom myndigheten för att utföra de marknadsanalyser som krävs.
Motionärerna har därför inget att invända mot den myndighetsstruktur som
föreslås i propositionen, med förbehållet att den mer uttryckligt borde karak-
teriseras som tillfällig.
På sikt medför särregleringar snedvridningar och ineffektivitet på markna-
den. Frågan om en långsiktigt ändamålsenlig och effektiv myndighetsorgani-
sation bör så snart som möjligt prövas mer grundligt. Med hänsyn till att det
utförda utredningsarbetet av myndighetsfrågorna präglades av stor tidspress
föreslår motionärerna att regeringen skyndsamt ger utredningen om elektro-
nisk kommunikation (N 2001:07) tilläggsdirektiv att utreda en långsiktig
myndighetsorganisation för bevakningen av konkurrensrelaterade frågor inom
marknaden för elektronisk kommunikation.
I motion 2002/03:T11 (c) framhålls att Centerpartiet eftersträvar en effek-
tiv och tydlig myndighetsstruktur med klar ansvarsfördelning. Bland annat av
denna orsak är det angeläget att Konkurrensverkets roll att värna den fria
konkurrensen förstärks. Motionärerna anför att de inte motsätter sig att re-
geringen utser PTS till tillsynsmyndighet över hela telekomområdet liksom i
dag. Samtidigt är det inte helt okomplicerat att både sköta tillsyn av särlag-
stiftning och vara konkurrensvårdande myndighet. Vidare är det angeläget att
PTS kompetens för analys av telekommarknaden tas till vara, sägs det. Ett
uppslag som förtjänar att utredas vidare enligt motionärerna är att slå ihop
PTS och Radio- och TV-verket till en myndighet med ansvar för alla tillsyns-
frågor inom telekomsektorn, samtidigt som konkurrensfrågor handhas av
Konkurrensverket. Detta bör utredas vidare.
Vissa kompletterande uppgifter
Av Näringsdepartementets sammanställning av drygt 50 remissvar på delbe-
tänkandet om myndighetsfrågor m.m. (SOU 2002:109) framgår följande:
- Remissinstanserna överlag tillstyrker eller har inget att erinra mot utred-
ningens förslag att Post- och telestyrelsen skall ha det övergripande sektors-
ansvaret för området elektronisk kommunikation.
- Merparten av remissinstanserna tillstyrker eller har inget att erinra mot
utredningens förslag att Post- och telestyrelsen skall vara ansvarig myndighet
enligt lagen om elektronisk kommunikation. När det gäller ansvar för mark-
nadsanalys och beslut om särskilda skyldigheter för aktörer med betydande
inflytande på en marknad, finns dock ett flertal synpunkter.
- Telia Sonera, Vodafone, Teracom m.fl. förordar att Konkurrensverket får
ansvaret för marknadsdefinition, marknadsanalys, identifiering av en bety-
dande marknadsaktör (aktör med "significant market power", s.k. SMP-aktör)
och beslut om särskilda skyldigheter för en sådan aktör. Som skäl härför
anges genomgående att Konkurrensverket torde vara den lämpligaste myn-
digheten när det gäller konkurrensrättsliga bedömningar. Vissa av instanserna
anger också att Konkurrensverket bättre kan avgöra när den generella konkur-
rensrätten utgör tillräcklig reglering för en marknad. Även effektivitetsskäl
anförs till stöd för att Konkurrensverket bör ansvara för konkurrensbedöm-
ningarna. Några av remissinstanserna pekar även på fördelen med Marknads-
domstolen som högsta instans för rättslig prövning av konkurrensrelaterade
beslut enligt lagen om elektronisk kommunikation.
- Övriga remissinstanser, däribland Marknadsdomstolen, Post- och telestyrel-
sen och Konkurrensverket, tillstyrker eller har inget att erinra mot utredning-
ens förslag att PTS skall svara för även de konkurrensrelaterade uppgifterna
enligt lagen om elektronisk kommunikation och därvid samråda med Konkur-
rensverket.
- Ett flertal instanser, däribland Konkurrensverket och PTS, anser att den av
utredningen föreslagna ordningen bör utvärderas inom 1-3 år. En sådan ut-
värdering skulle enligt ett antal instanser också kunna omfatta möjligheten att
separera de normerande, verkställande och dömande funktionerna.
Remissvaren från Konkurrensverket, PTS och Telia Sonera redovisas något
mer utförligt nedan med hänsyn till deras betydelse för myndighetsorganisa-
tionen.
I remissvaret från Konkurrensverket över delbetänkandet om myndighets-
frågor m.m. tas upp bl.a. följande synpunkter:
Utöver generell konkurrenslagstiftning kan särlagstiftning användas för att
främja konkurrens, särskilt på marknader där förutsättningar ännu saknas för
en väl fungerande konkurrens. Särlagstiftning har dock enligt Konkurrensver-
ket även flera nackdelar. Särlagstiftning medför transaktionskostnader i form
av att lagstiftningen måste implementeras, marknaden övervakas och överträ-
delser beivras. Särlagstiftning kan också medföra att incitamenten på markna-
den snedvrids.
Konkurrensverket ställer sig bakom att vartefter konkurrensen utvecklas
bör särlagstiftningen få en allt mindre betydelse till förmån för generella
konkurrensregler. Denna utgångspunkt kommer till uttryck såväl i det bak-
omliggande EG-regelverket som i förslaget till lag om elektronisk kommuni-
kation.
Enligt Konkurrensverket bör en utvärdering av det nya regelverket, inne-
fattande en prövning av om utvecklingen medfört förutsättningar att avveckla
särlagstiftningen, genomföras senast om tre år. Vid tidpunkten när särlagstift-
ningen skall ge vika för konkurrenslagstiftningen måste frågorna vara väl
utredda. Under en viss kvarvarande tidsperiod kan de två regelverken för-
väntas att existera parallellt. Konkurrensverket föreslår därför att den nuva-
rande utredningen ges tilläggsdirektiv att analysera förutsättningarna för en
modell där sektorsmyndigheter organisatoriskt inordnas som myndigheter
under konkurrensmyndigheten vad avser konkurrensrelaterade frågor.
Den snäva tidtabellen för en implementering av det nya EG-regelverket och
de nödvändiga myndighetsuppgifter som följer av den föreslagna lagen bidrar
till att Konkurrensverket vill ställa sig bakom att - i varje fall för när-
varande - marknadsanalyser skall utföras av PTS. Den i betänkandet före-
slagna myndighetsorganisationen innebär att PTS skall samråda med Konkur-
rensverket och inhämta yttrande i fråga om de marknadsanalyser som skall
göras enligt lagen om elektronisk kommunikation. Ordningen innebär att
Konkurrensverket efter en oberoende och självständig analys skall avge ett
yttrande till PTS huruvida det skall anses råda effektiv konkurrens på en
marknad eller inte. Detta förslag bidrar enligt Konkurrensverkets
uppfattning till att säkerställa en konsekvent tillämpning.
För att Konkurrensverket skall kunna avsätta kvalificerade resurser för de
analyser som följer av de nya uppgifterna behövs en resursförstärkning, för
innevarande år uppgående till 1,2 miljoner kronor.
I remissvaret från PTS på det nämnda betänkandet om myndighetsfrågor
m.m. framkommer följande:
PTS, som i dag är sektorsmyndighet inom post-, tele- och radioområdena,
instämmer i förslaget att PTS skall vara sektorsmyndighet med samordnande
funktion inom området för elektronisk kommunikation och ansvarig myndig-
het för den föreslagna lagen om elektronisk kommunikation. Vidare instäms i
förslaget om ansvarsfördelningen mellan PTS och övriga myndigheter inom
området. Särskilt vill PTS betona att den verksamhet med marknadsanalyser
som skall ske enligt förslaget till lagen om elektronisk kommunikation
skiljer sig från den konkurrensrättsliga lagstiftningen och att
utredningens förslag att lägga verksamheten på PTS därför stämmer väl
överens med förslaget om att skapa en sektorsmyndighet som har fullt ansvar
och beslutanderätt inom området.
PTS anser vidare att en utvärdering bör ske efter cirka två år av såväl
myndighetsstrukturen som effektiviteten och ändamålsenligheten av bestäm-
melserna i den nya lagstiftningen. En sådan utvärdering bör innehålla en
bedömning av i vilken mån teleregleringen respektive konkurrensrätten är
verksamma instrument för att statsmakternas målsättning för politiken skall
uppnås. Möjligheten till framgång för myndighetens verksamhet blir helt
avhängig av om lagen blir lätt eller svår att tillämpa, anser PTS. Vidare
nämns att 12 av EU:s 15 medlemsländer har ålagt eller avser att ålägga en
sektorsmyndighet hela ansvaret på samma sätt som föreslås i betänkandet.
Den kompetens som sammantaget krävs för att på ett tillfredsställande sätt
lösa uppgiften finns för närvarande dels hos Konkurrensverket, dels hos PTS.
Den övervägande delen av resurserna finns dock hos PTS enligt vad som
anförs i remissvaret.
Remissvaret från Telia Sonera innebär som framgår av remissammanställ-
ningen ovan att besluten om betydande marknadsinflytande (SMP-besluten) bör
anförtros Konkurrensverket. Ett viktigt skäl för detta är att verket som
expertmyndighet i konkurrensrättsliga frågor är bäst skickat att ta sig an
den- na uppgift eftersom dessa beslut kräver tillämpning av centrala
konkurrens- rättsliga begrepp. Ett annat skäl är att den nuvarande
principiella fördelningen av olika slags myndighetsuppgifter kan behållas.
SMP-uppgifterna gäller huvudsakligen att bestämma vad som är en rele-
vant marknad, analysera om det på denna marknad saknas effektiv konkur-
rens och i detta fall utse en aktör med betydande inflytande på marknaden
samt ålägga denna en lämplig och proportionell skyldighet som är grundad på
marknadsproblemet. Enligt vad som sägs i remissvaret torde behovet av till-
synsresurser hos PTS i huvudsak vara oberoende av vilken myndighet som
anförtros uppgiften att meddela SMP-besluten. Uppgiften att meddela dessa
beslut är emellertid en ny uppgift som i dag inte hanteras av någon myndig-
het. Eftersom Konkurrensverket enligt utredningen har den största kompeten-
sen när det gäller konkurrensfrågor torde uppgiften bli mindre resurskrävande
om den läggs på Konkurrensverket i stället för på PTS. Totalt sett krävs mind-
re resurser om Konkurrensverket svarar för SMP-frågorna och PTS för tillsy-
nen.
Utredningens eget argument om att en grundläggande princip för myndig-
hetsstruktur bör vara att så långt som möjligt skilja normgivande, verkställan-
de och dömande verksamheter från varandra är ett annat starkt skäl till att
anförtro SMP-uppgifterna till Konkurrensverket.
Näringsutskottets ställningstagande
Bakgrunden till regeringsförslaget är den snabba tekniska och marknadsmäs-
siga utvecklingen av elektronisk kommunikation, vilken också har lett till en
moderniserad och sammanhängande EG-reglering. Under åren 2001 och 2002
har Europaparlamentet och rådet beslutat om fem harmoniseringsdirektiv på
området, och kommissionen har dessutom beslutat om ett direktiv om konkur-
rens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunika-
tionstjänster. Som redovisas ovan har även riktlinjer och rekommendationer
på detta område tagits fram av kommissionen.
Näringsutskottet ställer sig bakom regeringens förslag om mål för sektorn
elektronisk kommunikation och vad som anförs om att de främsta medlen för
att uppnå målen är att skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens utan
snedvridningar och begränsningar samt att främja internationell harmonise-
ring.
Enligt näringsutskottets uppfattning är utvecklingen av telekommarknaden
inne i ett övergångsskede, där möjligheterna att få en effektiv konkurrens på
kort och lång sikt är en nyckelfråga. Myndighetsstrukturen har en avgörande
betydelse, vilket också avspeglas i regeringsförslaget och de här upptagna
motionerna.
Med hänsyn till att det finns ett antal frågor att ta med i avvägningen när
myndighetsstrukturen skall bestämmas anser näringsutskottet att regeringens
förslag - dvs. att PTS skall ha det övergripande sektorsansvaret för området
elektronisk kommunikation och vara ansvarig myndighet enligt den nya lagen
- är rimligt i den nuvarande situationen. En sådan lösning ligger också i linje
med vad de flesta andra länder inom EU har kommit fram till.
I den situation som i dag råder krävs en särreglering för att främja att
marknaden för elektronisk kommunikation fungerar effektivt. PTS har den
särskilda och djupa kunskapen om de tekniska, ekonomiska och andra förut-
sättningar som råder på de här aktuella marknaderna. Näringsutskottet ser
fördelar med att PTS anförtros ansvaret för marknadsanalys, identifiering av
aktörer med betydande inflytande och befogenhet att fatta beslut om åtgärder
- inte minst med hänsyn till det EG-rättsliga regelverkets krav på skyndsam-
het. Samtidigt har Konkurrensverket en större kunskap om konkurrensrättsli-
ga bedömningar och EG-rättslig praxis inom den generella konkurrensrätten.
Därför anser näringsutskottet att det är synnerligen värdefullt att Konkurrens-
verkets kompetens tas till vara genom samråd mellan PTS och Konkurrens-
verket när det gäller de konkurrensrelaterade frågorna. Även ekonomiska skäl
talar i dagsläget för att PTS bör anförtros de här nämnda uppgifterna.
Näringsutskottet vill emellertid hävda att den nu föreslagna myndighets-
strukturen inte är given för all framtid. Motionärernas farhågor för att en
särreglering på sikt medför snedvridning av marknaden har näringsutskottet
förståelse för. Med hänsyn till den snabba utvecklingen på området bör myn-
dighetsorganisationen ses över inom en relativt kort tid. Näringsutskottet
vill - i likhet med regeringen, ett antal remissinstanser och olika
motionärer - starkt trycka på behovet av att en översyn kommer till stånd
ett par år efter det att den nya lagen har trätt i kraft. Mot bakgrund av
utvecklingen på såväl området för elektronisk kommunikation som det
generella konkurrensområdet vill näringsutskottet understryka vikten av en
bred och omsorgsfull utvärde- ring. Näringsutskottet har noterat förslaget
i motion 2002/03:T12 (kd) att regeringen skyndsamt skall ge utredningen om
elektronisk kommunikation (N 2001:07) tilläggsdirektiv att utreda en
långsiktig myndighetsorganisation för bevakningen av konkurrensrelaterade
frågor inom marknaden för elektro- nisk kommunikation.
Med det ovan anförda finner näringsutskottet inte att det nu finns anledning
för riksdagen att göra något uttalande i fråga om myndighetsorganisationen
med anledning av de här upptagna motionerna.

Stockholm den 6 maj 2003
På näringsutskottets vägnar
Marie Granlund
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie Granlund (s), Ingegerd
Saarinen (mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Ann-Marie Fagerström (s), Maria
Larsson (kd), Lennart Beijer (v), Karl Gustav Abramsson (s), Ulla Löfgren
(m), Carina Adolfsson Elgestam (s), Yvonne Ångström (fp), Åsa Torstensson
(c), Anne Ludvigsson (s), Stefan Hagfeldt (m), Lars Johansson (s), Reynoldh
Furustrand (s) och Carl-Axel Roslund (m).

Avvikande meningar
1. Myndighetsorganisationen
av Maria Larsson (kd), Ulla Löfgren (m), Stefan Hagfeldt (m) och Carl-
Axel Roslund (m).
Bakgrunden till regeringsförslaget är den snabba tekniska och marknadsmäs-
siga utvecklingen av elektronisk kommunikation, vilken också har lett till en
moderniserad och sammanhängande EG-reglering. Under åren 2001 och 2002
har Europaparlamentet och rådet beslutat om fem harmoniseringsdirektiv på
området, och kommissionen har dessutom beslutat om ett direktiv om konkur-
rens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunika-
tionstjänster. Som tidigare redovisats har även riktlinjer och rekommendatio-
ner på detta område tagits fram av kommissionen.
Vi ställer oss bakom regeringens förslag om mål för sektorn elektronisk
kommunikation och vad som anförs om att de främsta medlen för att uppnå
målen är att skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens utan snedvrid-
ningar och begränsningar samt att främja internationell harmonisering.
Enligt vår uppfattning är utvecklingen av telekommarknaden inne i ett
övergångsskede, där möjligheterna att få en effektiv konkurrens på kort och
lång sikt är en nyckelfråga. Myndighetsstrukturen har då en avgörande bety-
delse.
Med hänsyn till att det finns ett antal frågor att ta med i avvägningen när
myndighetsstrukturen skall bestämmas anser vi att regeringens förslag - dvs.
att PTS skall ha det övergripande sektorsansvaret för området elektronisk
kommunikation och vara ansvarig myndighet enligt den nya lagen - är rimligt
i det korta perspektivet.
I den situation som i dag råder krävs en särreglering för att främja att
marknaden för elektronisk kommunikation fungerar effektivt. PTS har den
särskilda och djupa kunskapen om de tekniska, ekonomiska och andra förut-
sättningar som råder på de här aktuella marknaderna. Vi ser fördelar med
att PTS anförtros ansvaret för marknadsanalys, identifiering av aktörer med
betydande inflytande och befogenhet att fatta beslut om åtgärder - inte
minst med hänsyn till det EG-rättsliga regelverkets krav på skyndsamhet.
Samtidigt har Konkurrensverket en otvivelaktigt större kunskap om
konkurrensrättsliga bedömningar och EG-rättslig praxis inom den generella
konkurrensrätten. Konkurrensverket anser sig dock inte för närvarande ha
erforderlig kompe- tens för att göra marknadsanalyser. Tills vidare menar
vi att det är synnerligen viktigt att Konkurrensverkets kompetens tas till
vara genom samråd mellan PTS och Konkurrensverket när det gäller de
konkurrensrelaterade frågorna. Ovan nämnda skäl samt ekonomiska skäl talar
i dagsläget för att PTS bör anförtros de nämnda uppgifterna.
Vi anser emellertid inte att den nu föreslagna myndighetsstrukturen är en
lösning på sikt. En särreglering riskerar att medföra snedvridning av markna-
den. Frågan om en långsiktigt ändamålsenlig och effektiv myndighetsorgani-
sation bör så snart som möjligt prövas mer grundligt. Det är inte tillfredsstäl
lande att regeringen i propositionen bara konstaterar att en mer långsiktig
myndighetsorganisation "senare kan komma under övervägande". I stället bör
regeringen - i enlighet med vad som sägs i motion 2002/03:T12 (kd) - skynd-
samt ge utredningen om elektronisk kommunikation tilläggsdirektiv att utreda
en långsiktig myndighetsorganisation för bevakningen av konkurrensrelatera-
de frågor inom marknaden för elektronisk kommunikation.
Trafikutskottet bör således tillstyrka motion 2002/03:T12 (kd) när det gäll-
er myndighetsfrågorna, varvid även motion 2002/03:T10 (m) i det väsentliga
tillgodoses.
2. Myndighetsorganisationen
av Yvonne Ångström (fp).
Bakgrunden till regeringsförslaget är den snabba tekniska och marknadsmäs-
siga utvecklingen av elektronisk kommunikation, vilken också har lett till en
moderniserad och sammanhängande EG-reglering. Jag anser att det är värde-
fullt att gemenskapens regler införlivas i svensk rätt.
Enligt min uppfattning är utvecklingen av telekommarknaden inne i ett
övergångsskede, där möjligheterna att få en effektiv konkurrens på kort och
lång sikt är en nyckelfråga. Myndighetsstrukturen har en avgörande betydel-
se, vilket också avspeglas i regeringsförslaget och de här upptagna motioner-
na.
Till skillnad från regeringen anser jag att den principiellt riktiga lösningen
- på såväl kort som lång sikt - innebär att de normerande, verkställande och
dömande funktionerna, som det här är fråga om, bör separeras. När det gäller
de konkurrensrättsliga frågorna bör tonvikten ligga på den generella konkur-
rensrätten. Jag finner således att starka skäl talar för att Konkurrensverket
uppdras att kontrollera tillämpning och bedömning av tvister inom den nya
lagens område. Därmed bör trafikutskottet tillstyrka motion 2002/03:T13 (fp)
i denna del.
3. Myndighetsorganisationen
av Åsa Torstensson (c).
Bakgrunden till regeringsförslaget är den snabba tekniska och marknadsmäs-
siga utvecklingen av elektronisk kommunikation, vilken också har lett till en
moderniserad och sammanhängande EG-reglering. Regeringen införlivar EG-
direktiven utan att ange egna ambitioner på området. Ett antal oklarheter om
lagstiftningens följder nödvändiggör en återkommande redovisning till riks-
dagen.
En klar och tydlig myndighetsstruktur måste enligt min mening eftersträ-
vas. Med en sådan ambition är det angeläget att Konkurrensverkets roll att
värna den fria konkurrensen inom samhällets alla sektorer förstärks.
Samtidigt måste - i det här aktuella fallet - PTS kompetens för analys av
telekommark- naden fullt ut tas till vara. Svårigheterna att både sköta
tillsyn av särlagstift- ning och vara konkurrensvårdande myndighet är
uppenbara.
Jag vill - i likhet med regeringen, ett antal remissinstanser och olika mo-
tionärer - starkt trycka på behovet av att en översyn kommer till stånd ett par
år efter det att den nya lagen har trätt i kraft. Med hänsyn till den snabba
utvecklingen på såväl området för elektronisk kommunikation som det gene-
rella konkurrensområdet kan vikten av en bred och omsorgsfull utvärdering
inte nog understrykas. Inom ramen för den föreslagna översynen bör möjlig-
heterna prövas att slå ihop PTS och Radio- och TV-verket till en myndighet
med ansvar för alla tillsynsfrågor inom telekomsektorn, samtidigt som kon-
kurrensfrågor lyfts över till Konkurrensverket.
Därmed bör trafikutskottet tillstyrka motion 2002/03:T11 (c) i denna del.


Bilaga 5
Trafikutskottets offentliga utfrågning
Tid: Torsdagen den 8 maj 2003 kl. 9.00-12.00
Lokal: Skandiasalen
Program:
9.00    Inledning
Claes Roxbergh, ordförande i trafikutskottet

Block 1: Bredband och 3G när och för alla?
9.05    3G-utbyggnaden
Nils-Gunnar Billinger, generaldirektör för Post- och
telestyrelsen
9.15    Bredbandsutbyggnaden - arbetet med
IT-infrastrukturprogrammet
Peter Dahlström, länsstyrelsen i Uppsala län, projektledare
för länssamverkan om bredband
9.25    Kommunernas roll och ansvar
Björn Björk, Svenska Kommunförbundet
9.35    Nätägarnas utmaningar
Lars Hedberg, ordförande i Svenska stadsnätsföreningen
9.45    Frågestund
10.15   Paus

Block 2: Infrastrukturens användning - till nytta för vad?
10.30   Internet - infrastrukturens gränslösa redskap
Anne-Marie Löwinder, Stiftelsen Internetinfrastruktur (IIS)
10.40   Breda breddtjänster
Bo Beckeström, IT-kommissionen
10.50   IT i vård och omsorg
Professor Håkan Eriksson, Karolinska institutet
11.00   Intelligenta transportsystem
Christer Karlsson, verkställande direktör för ITS Sweden
11.10   IT-företagen - hur bred kan marknaden bli?
Ylva Hambraeus Björling, verkställande direktör för
IT-företagen
11.20   Vad kan forskningen tillföra?
Per Eriksson, generaldirektör för Vinnova
11.30   Frågestund
12.00   Avslutning
Claes Roxbergh, ordförande i trafikutskottet
Deltagande ledamöter
Trafikutskottet
Claes Roxbergh (mp)
Carina Moberg (s)
Elizabeth Nyström (m)
Jarl Lander (s)
Erling Bager (fp)
Hans Stenberg (s)
Krister Örnfjäder (s)
Johnny Gylling (kd)
Karin Svensson Smith (v)
Claes-Göran Brandin (s)
Per Westerberg (m)
Monica Green (s)
Runar Patriksson (fp)
Sven Bergström (c)
Kerstin Engle (s)
Jan-Evert Rådhström (m)
Börje Vestlund (s)
Christer Winbäck (fp)
Mikael Oscarsson (kd)
Karin Thorborg (v)
Övriga närvarande
Departement
Näringsdepartementet
Lena Carlsson
Ingolf Berg
Linda Sterner
Lena Hägglöf
Claes Eriksson
Maria Häll
Myndigheter m.m.
Post- och telestyrelsen
Nils-Gunnar Billinger
Länsstyrelsen i Uppsala län
Peter Dahlström
Bengt Larsson
IT-kommissionen
Bo Beckeström
Vinnova
Per Eriksson

Karolinska institutet
Håkan Eriksson
Intresseföreningar och företag
Stiftelsen Internetinfrastruktur (IIS)
Anne-Marie Löwinder
Svenska kommunförbundet
Björn Björk
Helena Milton
Svenska stadsnätsföreningen
Lars Hedberg
ITS Sweden
Christer Karlsson
Maria Simmins
IT-företagen
Ylva Hambraeus Björling
Svenskt Näringsliv
Mikael von Otter

Protokoll från trafikutskottets offentliga utfrågning om
infrastrukturen på IT-området
Ordföranden: Då var det dags för trafikutskottets utfrågning. Jag vill hälsa
alla välkomna.
Målet för IT- och telepolitiken är att alla ska ha tillgång till en samhälls-
ekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar infrastruktur. Utfrågningen syftar
till att ledamöterna ska kunna fördjupa sig på det området, om hur målet är
uppfyllt och hur långt vi har nått.
Utfrågningen delas upp i två block med kaffepaus emellan, klockan 10.15,
och så börjar vi igen klockan 10.30. Vi måste vara klara senast 11.55, för vi
har votering i kammaren då.
Vi har knappt om tid, och vi har ett stort område att täcka in. Därför är
det viktigt att ni som har viktiga saker att framföra håller er till
tiderna och håller er inom de tider som vi har till förfogande, för annars
faller hela tidsplane- ringen. Ledamöterna kommer att få möjlighet att
ställa frågor efter varje block.
Det första blocket handlar om utbyggnaden av IT-infrastrukturen, och det
andra blocket handlar om infrastrukturens användning. Hearingen är alltså en
del i utskottets beredningsprocess. Vi håller på att behandla en proposition om
elektronisk kommunikation. Det som sägs i dag kommer att tecknas ned och
finnas med i det betänkande om elektronisk kommunikation som utskottet
kommer att leverera till kammaren, där andra förhoppningsvis kan läsa om
den visdom som förmedlas här i dag.
Därmed lämnar jag ordet till den förste talaren, Nils-Gunnar Billinger, ge-
neraldirektör för Post- och telestyrelsen. Varsågod!
Nils-Gunnar Billinger: Tack för det, och tack för inbjudan.
Låt mig börja med ett tidningscitat. Affärsvärlden skrev för ett tag sedan:
"Det är rena snurren kring det nya europeiska digitala mobiltelefonsystemet
GSM. Den så viktiga lanseringen på marknaden av ett nytt och dyrbart system
liknar mest ett fiasko. GSM är försenat i ett år. Kostnaden för det kan skattas
till över 2 miljarder kronor."
Så skrev Affärsvärlden 1992, den 24 juni. Då introducerades mobiltelefon-
systemet GSM. Man var orolig för att det inte skulle bli succé. I dag vet
vi att mer än 80 % av svenskarna är abonnenter på GSM. Nu står vi inför en
ny generation, den tredje generationens mobiltelefonsystem. Då har vi en
liknan- de debatt.
Jag ska i några korta sentenser beskriva det jag menar är unikt för det här
systemet. Det första som är unikt med tredje generationen är kombinationen
av mobilitet och snabb överföringshastighet. När man började introducera
mobiltelefonisystem var det vissa som trodde att om man hade 12 000 termi-
naler skulle man täcka hela behovet. Nu har vi som sagt en åttioprocentig
täckning. Just mobilitet och snabb överföringshastighet kombineras i tredje
generationen.
Vad handlar det då om för överföringshastighet? Ja, uppskattningsvis 40
gånger snabbare än GSM. Det är snabbare än Internet över kopparledningen,
det är snabbare än ISDN. Det är långsammare än ADSL när det är som bäst,
men för det bruk som det är avsett får man anse att det är rimligt. Det viktiga
är att det är en unik kombination av snabb överföringshastighet och mobilitet.
Det andra som är viktigt att poängtera och unikt för detta system är att det
är ett stort infrastrukturprojekt. Det är väldigt stort. Det är större än Öre-
sundsbron. Det är större än Botniabanan. Uppskattningsvis handlar det om
investeringar om 25 miljarder. Öresundsbron kostade 20 miljarder, och Bot-
niabanan har ni väl beräknat till omkring 11 miljarder. Det är ett gigantiskt
infrastrukturprojekt.
Det tredje som är unikt är att det ska byggas på kort tid. Varför det då? Jo,
det återgår på ett EU-direktiv som beslutades 1998. Där sade man att man i
alla Europas länder skulle börja introducera detta från den 1 januari 2002.
Skälet är naturligtvis att Europapolitikerna ville att medborgarna skulle få
tillgång till detta, men också att man ska stärka europeisk teleindustri.
Det fjärde som gör det här systemet unikt jämfört med alla andra infra-
strukturprojekt på senare tid i Sverige är att det är privat finansierat.
Det finns inte en enda skattekrona i det här. Finansieringen kommer från
finansmarkna- den, genom lån och genom företagens egna pengar. Det finns i
detta inte en enda krona som trafikutskottet och riksdagen har beviljat.
Det femte som gör detta unikt och annorlunda är att det råder decentralise-
rat beslutsfattande. Med decentraliserat beslutsfattande kan man mena att
investeringsbesluten fattas i företag. Ansökningar om bygglov görs i enskilda
kommuner. Ett antal olika myndigheter är naturligtvis inblandade - till exem-
pel Strålskyddsinstitutet, Socialstyrelsen, Post- och telestyrelsen och i för-
längningen Konsumentverket och andra. Men själva beslutsfattandet är de-
centraliserat.

För att jämföra utvecklingen i Sverige med den i andra länder vill jag
gärna visa den här bilden. Efter ett beslut i riksdagen skedde fördelningen
av till- stånd efter en så kallad skönhetstävlan. Ni ser själva hur mycket
företagen fick betala per capita totalt sett i andra länder för att få
licenser. Det är pengar som gick rakt in i statsbudgeten.
En del hävdar att det var ett slags tävling i Sverige också. Visst var det
det. Här var det en tävling som handlade om utbyggnadstakt, täckning och
kvali- tet. Det är alldeles riktigt att hävda uppfattningen att man gjorde
ett större åtagande vad gäller utbyggnad och täckning än vad som var
riktigt kommer- siellt motiverat, just för att komma i åtnjutande av en
licens. Det resulterar i att vi kommer att få en av de bästa
täckningsgraderna, och vi blir ett av de första länderna i Europa att
introducera detta.
Hur ser det då ut i dag? Ja, det går ganska bra jämfört med andra länder. I
alla länder diskuterar man naturligtvis konjunkturen, telekomkrisen och så
vidare. I väldigt få länder har man ändrat tillståndsvillkoren. Där har det
varit mycket marginellt. På det hela taget går det ganska bra.
Jag tycker att det är ganska rimligt att jämföra ett sådant gigantiskt infra-
strukturprojekt med andra stora projekt. Som ni vet har det varit en del pro-
blem också med Öresundsbron, Botniabanan, tunnelbyggen och liknande. Är
det då någonting som hade kunnat vara annorlunda? Ja, man hade redan från
början kunnat ha en lagbestämmelse om att man kunde dela på master fullt ut.
Det är det som trafikutskottet just nu diskuterar, och det kommer förhopp-
ningsvis att bli en sådan bestämmelse från och med i sommar.
En annan missbedömning är den oro för strålning som finns. Någon sådan
oro fanns inte när TV-nätet byggdes eller när GSM-nätet byggdes. Om man
betänker att strålningen från en TV 2-mast är 1 000 gånger starkare än den
från en mobilmast får man viss förståelse för att varken politiker eller äm-
betsmän kunde förutse detta.
Ytterligare en sak är att samarbetet med mastdelning gick bättre på GSM-
tiden än det gör nu.
Vad händer just nu, då? PTS har två tillståndsärenden som behandlas. Jag
kan naturligtvis inte kommentera dem mer än genom att säga att de finns. De
ska avgöras under maj månad. Det handlar om en begäran om förlängda till-
ståndsvillkor. Däremot kan jag säga att vi från den 1 januari 2004 ska begära
in uppgifter - det har vi lagstöd för - om hur täckningen ser ut.
Vi har en process där vi analyserar hur täckningen ser ut. Därefter uppma-
nar vi företagen att täcka in vita fläckar som kan finnas, och de får
skälig tid på sig att vidta åtgärder. Annars kan man besluta om ett
föreläggande, som kan vara förenat med vite. Man ska sedan kontrollera om
detta efterlevs. Därefter kan myndigheten gå till domstol och begära att
man utdömer ett vite. Den process som föreslås i den proposition som har
lagts fram är uppskatt- ningsvis ett halvår längre än den som beskrevs i
förra telelagen.
Vad jag också har sagt och vill upprepa här är att det inte är rimligt att man
från statens sida tvingar operatörer att bygga i en kommun där de inte har fått
byggnadstillstånd. Det är alldeles orimligt. Med början den 1 januari går vi
igenom exakt hur det ser ut och behandlar ärendena från fall till fall och be-
dömer om man på de grunderna behöver ändra tillståndsvillkor.
Därmed var min tid ute. Tack för ordet!
Ordföranden: Tack för det. Då är det Peter Dahlström, länsstyrelsen i Uppsala
län, som ska prata om bredbandsutbyggnaden och arbetet med IT-
infrastrukturprogrammet. Varsågod!
Peter Dahlström: Jag tänkte snabbt rekapitulera statens satsning på det här
området, som väl är bekant för utskottet. Det finns en hel del olika stödformer
för bredbandssatsningarna. Innan jag går in på dessa vill jag säga att det är
svårt att ge en helhetsbild av vad som byggs på bredbandsområdet totalt i
samhället. Det jag tar upp är det som byggs med statligt och kommunalt stöd
och hur långt man ute i kommunerna har kommit med detta arbete.
Rent allmänt kan man säga att de ca 5 miljarder som har anslagits i det här
paketet ska växlas upp med medel från marknaden. Det motsvarar ungefär
dubbelt så mycket pengar. Statens satsning är inriktad på de delar där mark-
naden inte bygger inom de närmaste fem åren. Det system som man från
statens sida har valt för detta är att låta kommunerna vara dem som agerar
tillsammans med länen. Jag vill tydligt poängtera att de som ska bygga ut våra
bredband enligt det program som nu gäller är de privata, statliga eller kom-
munala operatörerna. Det är inte kommunerna i sig som ska bygga detta, utan
pengarna ska kanaliseras. Om kommunen sedan inte kan finna en vettig part-
ner får kommunen ta pengarna och anlägga näten själva.
Det är viktigt att det i kommunerna görs sådana här program och att läns-
styrelserna godkänner programmen. När detta sedan är gjort kan man gå ut
och konkurrensutsätta de här bidragsmedlen. Det är en process som måste
börja med programarbetena, och det tar sin tid.
Jag leder ett projekt som heter Länssamverkan Bredband, som är ett stöd-
projekt för länens arbete med bredbandsfrågorna. I det projektet gör vi till-
sammans med Komunförbundet varje kvartal enkäter till våra län för att kän-
na av hur långt man har kommit inom det här området. Vi har precis gjort en
enkät i dagarna. Tyvärr är den inte färdigbehandlad, men jag har vissa siffror
från den. De siffror jag här kommer att visa är från årsskiftet.

Om vi tittar på hur långt man har kommit med programarbetet runtom i landet
kan man se att det är totalt 269 kommuner av 290 som kan få statligt stöd. En
del storstadskommuner får inte del av det statliga stödet. Fram till årsskiftet
var det ungefär 220 kommuner som var klara med sina program och har kun-
nat komma i gång med att upphandla eller konkurrensutsätta det bidrag som
man har. Man kan lägga till att några har blivit färdiga under våren. Det är
närmare 250 av landets kommuner som har behandlat den här frågan politiskt
och antagit ett program.
Vi har så att säga avverkat den första fasen med programmen nu. Fram till
sommaren är programperioden avklarad.
Låt oss titta lite på det som vi kallar upphandling eller konkurrensutsätt-
ning. Senare kommer Björn Björk att gå in lite närmare på frågeställningar
som rör detta. Det är två typer av nät som vi ska upphandla, dels sådana nät
som binder ihop orterna, dels sådana nät som sedan sprider ut sig i områdena,
inkluderande accessnätet. Vi ser att man inte har kommit så långt med detta.
Det är 71 kommuner som vid årsskiftet var helt klara och hade antagit en
operatör för sitt arbete. Om man summerar de första tre kolumnerna på bilden
ser man att det är ungefär 190 kommuner som hittills är klara eller är i gång.
Det betyder som jag sade att man ligger lite efter i den här fasen. Programar-
betet kommer först, och sedan kommer konkurrensutsättningen.
Man kan nämna att konkurrensutsättningen sker på lite olika sätt. En del
arbetar tillsammans i hela län. Det finns ett antal län i Mellansverige - Väst-
manland, Södermanland, Örebro, Värmland, Dalarna - där kommunerna har
gått samman och gör det här arbetet. I andra län arbetar kommunerna anting-
en för sig själva eller i grupper av kommuner. När jag räknade på detta nu på
morgonen kom jag fram till att det är ungefär fifty-fifty - hälften av länen
arbetar samordnat och hälften arbetar mera i grupper.
Tittar vi på det statliga stödet, som jag inledningsvis gav en snabb bild
av, kan man konstatera att förbrukningen av medel kommer i gång i takt med
det som sker. Man har ju talat om att det har gått åt så lite pengar, och
det har varit ett bekymmer, har man tyckt, men nu kommer förbrukningen av
medel i gång. För de två typer av stöd som finns för ortssammanbindande nät
har det nu per den 1 april inkommit ansökningar om drygt en halv miljard
kronor. I anslagen är ungefär 2 miljarder avsatta till det området.
Observera att flera av länsupphandlingarna inte är inräknade i detta. Vi
står alltså inför ganska stora ansökningar på det här området inom den
närmaste tiden. Det har ökat ganska mycket under den korta tiden från
årsskiftet till den 1 april. Jag ska nämna att det är ungefär 85 kommuner i
det här sammanhanget, så det är inte så många som är inräknade ännu.
Ser vi på den andra stödformen, som har gått till de lokala områdesnäten,
är det ett sjuttiotal kommuner som har sökt. Där är det lite mindre pengar man
har sökt. Det finns också mindre pengar till den sidan. Det är avsatt 1 till 2
miljarder kronor till det området.
Sedan tillkommer ytterligare en stödform, nämligen de 400 miljoner kro-
nor som riksdagen har beviljat till kommuner som saknar ett bra stomnät. Det
är ett hundratal kommuner i landet. Det har precis kommit ut en ny förordning
om detta som vi håller på och arbetar med ute i länen för tillfället. Vi har
alltså inte sett någon förbrukning av de pengarna än så länge.
Jag vill ta upp några iakttagelser från konkurrensutsättningen. Vem får
uppdraget? Man kan säga att det är väldigt få rent privata företag som får
uppdrag. Det är i regel statliga bolag, kommunala bolag, statsnätsbolag och
bolag som är samägda av kommuner och operatörer. Man kan säga att de
statliga svarar för ungefär 40 %, kommunala bolag för knappt 60 %, och det
är en försvinnande liten del som rent privata bolag ansvarar för - kanske 4-
5 % än så länge. Man kan kanske tycka att detta är märkligt, men marknaden
för fysisk infrastruktur ser ut på det här sättet. Det finns inte många privata
aktörer som bygger fibersladd och andra infrastrukturer, utan det är de offent-
ligt ägda aktörerna som gör det. Kommer man upp i värdekedjan och ser på
tjänsterna är situationen tvärtom. Där är de privata i dominans.
Får vi en mångfald i näten? Ja, vi kan i de upphandlingar som är klara se
att vi i de flesta fall får flera aktörer att välja på. Det är inte
monopolnät som byggs. Öppenhet i näten är ju en av grundstenarna.
Hur ser kommunernas medfinansiering ut? Det krävs enligt systemet 5 %.
Tittar vi på ett axplock av 76 kommuner kan vi i dag konstatera att 36 av dem
har gått in med 5 % och att övriga har gått in med betydligt mera pengar i
projekten, långt utöver vad staten krävde. 14 kommuner ligger på hela 25 %
av stödunderlaget. Kommunerna har alltså fått ta i ordentligt för att förverkli
ga detta.
Av de nät som jag har pekat på är det i dag 15 som är satta i drift.
Avslutningsvis vill jag framföra några önskemål från den värld som vi ar-
betar i. Det råder en viss förvirring kring hur näten ska byggas ut. Därför
tror vi att det behövs en ganska tydlig nationell vision - det behöver inte
vara en plan, men en vision som man är ense om - om hur både fasta och
mobila nät bör byggas ut. Det gäller knutpunkter, strukturer,
funktionalitet etcetera. Det finns många aktörer på den här arenan, och de
bör få samma förutsättningar, och vi behöver ett forum för de här frågorna.
Ytterligare en viktig fråga är tillgången till konkurrensneutrala accessnät,
det som PTS har att bevaka när det gäller tillgången till kopparnäten. Det är
en viktig fråga för att behålla konkurrensen på detta området.
Till sist vill jag nämna att länen har uppvaktat regeringen om att omfördela
mellan anslagen så att ytterligare en miljard kan ställas till kommunernas
förfogande för byggande av områdesnät.
Ordföranden: Vi tackar för det. Därmed är det Björn Björk från Svenska
Kommunförbundet som ska berätta om kommunernas roll och ansvar. Varså-
god!
Björn Björk: Jag arbetar som projektledare för projektet Samverkan om IT-
infrastruktur. Bakgrunden till projektet är att detta är en ny roll för kommu-
nerna. Vi behöver stöd för att göra de insatser som Peter talade om. Det
handlar om att skriva IT-infrastrukturprogram, konkurrensutsätta stödmedlen
och sedan kodifiera det i avtal. Det har man inte gjort förut, så det är en kun
skapsuppbyggnadsprocess vi är inne i.
Genom detta får vi god inblick i var kommunerna befinner sig. Jag ska be-
rätta lite grann om vad vi då ser. Vi har också sett ett behov av att ha över-
läggningar med marknaden. Kommunerna är en ny spelare på marknaden.
Hur uppfattar marknaden kommunernas förfrågningsunderlag och den roll
som kommunerna spelar? Vi har haft fyra regelrätta rådslag tillsammans med
länsstyrelserna och Post- och telestyrelsen. Vi har också haft ganska många
informella överläggningar. Vi har en relativt god bild av hur de nya spelarna
uppfattas på marknaden i dag.
Det är ibland inte riktigt tydligt att det finns två öppna syften med bred-
bandsutbyggnaden. De blir hopblandade. Där det finns marknadsförutsätt-
ningar är syftet att vi ska stimulera till effektiv konkurrens. Men på många
ställen i landet finns det inga marknadsförutsättningar alls. Då handlar det
mer om att skapa förutsättningar för marknad.
Kan man då på den här korta tiden se att vi har börjat närma oss målen?
Jag vill svara ett försiktigt ja på den frågan. Vi kan se på det som Peter har
redovisat: Det finns ett stort engagemang från kommunerna, dels för att pla-
nera och skriva program, dels för att konkurrensutsätta medlen för att tillhan-
dahålla IT-infrastruktur i glesbygden. Även om detta ligger framför oss kan vi
redan nu se vissa effekter.
Vi börjar på den offentliga sidan att bli ännu bättre när det gäller
beställar- kompetensen. Våra förfrågningsunderlag blir bättre och bättre.
Framför allt skriver vi bättre och bättre avtal. Det ser våra jurister när
vi hjälper till att granska detta. I dag är det självklart att ha med
hävningsklausuler i avtalen. Det har inte varit en självklarhet i
telekombranschen tidigare. Man har ska- deståndsvillkor och hävningsavtal.
En intressant iakttagelse är att samarbetet mellan operatörer och globala
stadsnät ökar kraftigt. För tre år sedan var det nästan en självklarhet att ope
ratörerna ville ha sina egna fiberkablar och kanske till och med ville gräva
ned dem själva. I dag frågar man alltid var man kan hyra svartfiber på en ort.
Det har alltså vänt och blivit tvärtom. Detta tycks bygga på affärsmässiga
överenskommelser. Det är inte ett resultat av regleringar eller liknande. Förut
sättningarna för att hitta bra affärsmodeller har blivit bättre. Lasse kommer
kanske in på detta senare.
Nyligen såg vi en branschöverenskommelse mellan de sex största ADSL-
leverantörerna om att enas om en standard för att underlätta byten av
opera- tör. Det tackar vi för. Sådant hade inte varit möjligt för ett par
år sedan. Telia Skanova gick nyligen ut och meddelade att man uppgraderar
telestationer så att 100 000 nya hushåll och företag får tillgång till
ADSL. Det här är små tecken, men det är ändå något som tyder på att
marknaden inte är vad den har varit. Den håller på att förändras.
Beror då detta på bredbandssatsningen? Jag tror att det till viss del gör det.

Vad är det då kommunerna håller på med? Vem bygger bredband? Jo, det gör
marknaden, anser vi. Det är väl också statens huvudpolitik.
Vad är det kommunerna gör då? Jo, de bygger IT-infrastruktur i glesbygd,
som är en förutsättning för bredbandsmarknaden. Kan vi uppnå detta tror vi
att vi ser en väldigt tydlig vinn-vinn-situation för alla. Det är något allmän-
nyttigt om kommunerna kan göra det här. Peter nämnde några siffror. Det är
väl knappt 15 % av stödmedlen som är utbetalda? Av dessa 15 % har nästan
60 % gått till kommunala bolag. Det var väl förväntat. Marknaden har ju sagt
att i de områdena vill inte vi bygga, eller kan inte vi bygga, av marknadsmäs-
siga skäl. Men om de här näten nu kommer att förbli öppna är det ju en resurs
som kommer marknaden till godo. Vi kommer naturligtvis att följa den här
utvecklingen framöver, men just nu ser det ut som om det går som förväntat.
Om jag skulle avsluta med några iakttagelser blir det väldigt likt det som
Peter var inne på. Man behöver göra två saker. Man bör fortsätta utvecklingen
av det som kallas LLU, alltså Local Loop Unbundling, det vill säga öppning-
en av kopparnätet. Konkurrensen i kopparnätet behöver stärkas, och det be-
höver göras mer arbete på den sidan samtidigt som man också etablerar loka-
la, öppna nätverk. Det är just trycket från dem som skapar nya förutsättningar
för konkurrens. Det är alltså kombinationen av de här två åtgärderna som gör
att marknaden förändras och öppnas.
Samtidigt behövs det, och det var Peter också inne på, ett forum för dialog
kring detta. Man bör klargöra rollerna. Vad är det de olika parterna gör?
Vad är det som det allmänna gör och vad gör det privata, marknaden? Framför
allt handlar det om att identifiera hinder för utvecklingen. Det är en
viktig bit i de rådslag som vi har haft, att vi har fått upp de
frågeställningarna. Vad är det som gör att det tar stopp? Den sortens
frågeställningar är viktiga. Behöver man göra regulatoriska ingrepp där
eller kan man vidta andra åtgärder och stimulera så att man i alla fall
löser upp de här stoppen och går vidare? Där får vi en ny förutsättning med
den nya lagen och den nya regleringsmyndig- heten. Den kommer ju att ha
helt andra förutsättningar att utveckla marknaden framöver. Jag vill
avslutningsvis säga att vi ser optimistiskt på den här ut- vecklingen och
tror att det kommer att kunna fortsätta så.
Ordföranden: Tack för det! Därmed över till Lars Hedberg, verkställande
direktör för Svenska stadsnätsföreningen, som ska prata om nätvägarnas
utmaningar. Varsågod!
Lars Hedberg: Tack, herr ordförande! En liten korrigering: Jag är
ordförande i Svenska stadsnätsföreningen. Vi har ingen verkställande
direktör. Men jag representerar i alla fall föreningen. Jag tänkte ägna en
minut åt att förklara lite vilka vi är. Vi har funnits i sju år, och vi är
alltså en obunden förening för stadsnätsägare som ska hjälpa till med
rådgivning, utbildning, lobbying, re- missinstanser och så vidare. Vi är
också en branschorganisation.
Vi har alltså varit verksamma i sju år. Vi har ungefär 300 medlemsföretag.
Hälften är kommunala bolag, företrädesvis energibolag men det finns också
andra kommunala bolag som äger eller driver någon form av stadsnät. Resten
är operatörer och leverantörer av olika tjänster. För oss är det väldigt
viktigt att föra en dialog så att det inte blir en vi-och-de-situation om
vi nu skall kunna utveckla det här i landet. Som ni ser på kartan som jag
nu visar upp är vi spridda över hela Sverige. Det här är bara ett litet
exempel. Vi finns på många fler ställen. Vi har en väl spridd
representation. Vi finns i glesbygd och också i storstäder.
Från början uppkom stadsnäten genom att kommunerna ville lösa sina egna
kommunikationsproblem. Tidigare satt man i knät på en dominerande spelare
som kanske inte var riktigt lyhörd. Det fanns ingen egentlig konkur- rens.
Genom att bygga det här nätet mellan skolan, daghemmet och kommu- nalhuset
skapade man konkurrens gentemot dåvarande Telia. Det har visat sig att det
blev en succé. Mer än 50 % av de här stadsnäten är också öppna, obundna.
Det innebär att också andra kan utnyttja näten. Man har alltså en
överkapacitet, i vissa fall en väldigt kraftig överkapacitet, så att det
här ska kunna räcka länge.
Det har inneburit att andra aktörer har tyckt att det här har varit väldigt
po- sitivt. De slipper betala dyra pengar. Det som är dyrt är att gräva.
Det är inte själva kablarna. Det är grävandet, att få ned det här. Ungefär
15 % av en tjänst är kopplad till infrastrukturen. Resten, vinsten, är det
som ligger ovanpå. Så man kan förstå om de olika aktörerna i dag inte
väljer att gräva ned mer fibrer eller sätta upp radiosystem eller vad det
är.
Vi ser också att det är viktigt att knyta ihop våra stadsnät. Det kanske
inte är så intressant för en större operatör eller tjänsteleverantör att
leverera en tjänst till Skövde. Även om Skövde är en trevlig stad blir
marknaden ganska liten. Men om man tittar till vänster eller höger så kan
man koppla ihop sig till grannen och så vidare och på det viset uppnå ett
större nät. Vårt mål är fak- tiskt att alla nät ska kopplas samman via
lokala eller regionala knutpunkter. En knutpunkt för oss är ett fysiskt
utrymme där man kan växla trafik med Banverket, som gör ett jättebra jobb,
Svenska Kraftnät, Telia och så vidare.
Det arbetet pågår för fullt med bidrag och hjälp från Post- och
telestyrelsen just för att få det här att fungera på ett väldigt robust
sätt. Man ska också veta att i de här näten går det redan i dag att
distribuera television. Banksystemen är uppkopplade, liksom polisen och
försvaret. Det är alltså ingen hobbyinfra- struktur längre, utan nu är det
viktigt att man också bygger något som kan tjäna alla, så att säga.
Konkurrensen är en viktig bit, och det är den som har drivit det här från
början. Jag tar ett litet exempel. I Stockholm har vi ett bolag som
Stockholms stad äger som heter Stokab. Där har priset gått ned med mer än
50 % på allt, alltså tjänster och så vidare, på ganska kort tid,18-20
månader någonting. Vi kan titta på ett annat exempel. Mellan Visby och
Fårösund, det motsvarar sträckan Stockholm-Norrtälje, är det fyra gånger
dyrare att hyra fiberförbin- delser. Det finns bara en som har fibrer där
ännu så länge. Och det är inget ont sagt om den dominerande spelaren där,
utan så fungerar marknaden bara. Det var likadant när man släppte flyget
fritt till Köpenhamn. Priset sjönk till hälf- ten dagen efter.
Så har man alltså gjort i Stockholm. Det är ett exempel. I och med att man
byggde ut det här nätet i Stockholm, det finns en miljon fiberkilometer, är
det den fibertätaste staden i hela världen. Det finns 400 operatörer i
London. Det finns 65 i det här nätet. Det här nätet har ersatt alla 400
operatörer i London. Vad jag vill ha sagt med det är att priset på
tjänsterna är en fjärdedel, en tred- jedel. Jag var nere i ITU
(Internationella Teleunionen)förra veckan, och de förstod inte hur vi kunde
få det här att fungera. Det har att göra med att man bygger enligt
Ikea-modellen. Det är som bokhyllan Billy: många bokhyllor - liten avans på
varje. Kommunen har gått in och garanterat de lån, de två mil- jarder, som
investerades i det här. Det här kan inte omsättas i Dorotea, där jag för
övrigt har mina rötter. Men det är i alla fall viktigt att kommunen eller
staten på något sätt går in och garanterar den här infrastrukturen. Annars
kommer vi aldrig att få det här.
Det som kommer att finnas i de här näten är TV, video och så vidare. Det
vet vi redan i dag, för vi för en dialog med Sveriges Television, som i
framti- den kommer att vilja distribuera sin TV, digital-TV, för att få
interaktivitet. När man tittar på Melodifestivalen ska man ringa ett
telefonnummer, och det kostar 7,50 kronor. De pengarna vill man kunna få in
direkt i sin egen kassa i stället för att de hamnar någon annanstans. Allt
det här tillsammans gör att om vi ska titta på TV, IP-TV som det kallas när
man kör det via ett annat proto- koll på Internet, och vi är 3-4  i
familjen, då räcker inte ADSL. Det räcker inte ens till för att titta på en
TV-kanal. År 2005 börjar man stänga ned det analoga nätet, och då måste det
här fungera. Till att börja med måste det fungera på Gotland och sedan på
andra ställen.
Vad vi tittar på är framtiden. Framtiden är hushållen, för hushållen ger
volymerna. Där kommer vi till det problem som föregående talare har tagit
upp, accessnätet. I dag, på kort sikt, är det en enda dominerande spelare
som äger accessnätet. Även om man inte kan köra TV på det nätet behöver
kom- munerna kunna komma åt det, för där ligger också telefonin. 4,2
miljoner människor, bland annat alla här inne, betalar 7 miljarder kronor
för rätten att ringa, eller abonnemangsavgiften som det står på
telefonräkningen. Resten, 7 miljarder kronor till, betalar vi när mamma
svarar hemma, trafikavgiften. Det är 14 miljarder kronor. Ovanpå det kommer
7 miljarder kronor för rätten att ha en TV-apparat hemma. Ni behöver inte
titta, men ni får betala 7 miljarder kronor för det. Totalt är det 21
miljarder kronor. Pengarna finns alltså. Det gäller bara att se till att
marknaden på lika villkor kan leverera de här tjänster- na. Jag har
förmånen att bo i Hammarby sjöstad. Jag har allt det där redan. Jag har
IP-TV. Jag har telefoni från andra än Telia just för att jag har valt en
annan operatör eftersom det blir billigare för mig.
Det måste finnas någon i förarsätet så att det blir ordning och reda. Jag tror
att den bild jag visar upp nu talar för sig själv: Amsterdam och Birger Jarls-
gatan i Stockholm. Tack för ordet
Ordföranden: Vi tackar för detta. Då är det möjligt för utskottets ledamöter
att ställa frågor. Per Westerberg, varsågod!
Per Westerberg (m): Utbyggnaden är imponerande i sig. Den fråga som alltid
ställs gäller egentligen det som du berör på slutet, accessnäten till
hushållen och monopolsituationen där. Det finns en viss risk att även
stadsnäten blir om inte monopolister så i varje fall väldigt dominerande
aktörer. Det gäller då 10-15 år framåt i tiden, när man kanske är en ny
dominant som inte alltid är så effektiv och håller så låga priser. Hur
bedömer du konkurrenssituationen? Vad skulle ni kunna göra för att uppnå
konkurrens och därmed kostnads- press? Eller har ni något annat system? Vad
som rör sig i mitt bakhuvud förstår du säkert i och med att jag sysslar med
el- och telesidan och lite annat där man pratar om benchmarking-konkurrens,
som man kör med i det brittis- ka systemet. Har ni tittat på något sådant?
Lars Hedberg: Jag förstår din oro. Jag håller också med dig. I vissa fall
kan det uppstå ett slags monopolsituation. Det beror ju lite på hur de
olika aktö- rerna agerar. Det är en ung marknad, och jag tror att man
någonstans måste försöka reglera det här genom att man inte får bidrag och
sådant om man inte uppfyller vissa kriterier. Där måste det finnas någon
form av organ, det kan vara PTS eller någon annan, som reglerar det här.
Det verkar ändå väldigt konstigt att behöva dra in tre fyra olika kablar
till alla hushåll. Det finns som sagt var 4,2 miljoner hushåll. Därför
borde man någonstans hitta en form, jag har ingen lösning på detta, där man
garanterar att alla kan operera på lika villkor.
Björn Björk: Jag kan haka på och säga att detta är en fråga som vi tittar
på hela tiden. Våra jurister har tittat på det här. I dag är det
kommunallagens bestämmelser som reglerar vad de kommunala bolagen kan göra.
Statens satsning syftar till transportnätet, inte accessnätet. I det ligger
att staten säger till kommunerna: Bygg det här transportnätet, men hitta
sedan en samver- kanslösning med accessnätsägaren. Det är där vi har
problemet i dag. Hur hittar vi de här lösningarna, samarbetslösningarna?
Hittar vi inga finns det ju en risk att någon kreativ person löser det här
själv. Det är ett område som vi måste titta på. Meningen är att vi ska
hitta samverkanslösningar, och det tar tid. Vi brottats med det just nu
Peter Dahlström: Jag vill bara erinra om att i de statliga bestämmelserna
för det här stödet sägs det väldigt tydligt att man ska undvika
monopolisering. Det är någonting som vi försöker granska från länets sida
när vi får in ansök- ningar. Däremot har det naturligtvis varit en svår
tolkningsfråga. Vad är det här egentligen? Det är precis det som Lars är
inne på och som Per Westerberg också var inne på. Hela tiden finns det en
ambition att se till att näten är öppna.
Sven Bergström (c): Herr ordförande! För en tid sedan kunde vi läsa i tid-
ningen Ny teknik att den svenska statsförvaltningen bränner tio miljarder
kronor på IT-investeringar till mycket låg nytta och till stora kostnader.
När man lyssnar på era föredragningar får man intrycket att det satsas
pengar. Men det var någon, jag tror att det var Lars Hedberg, som sade att
någon måste sitta i förarsätet. Peter Dahlström sade att en nationell
vision efterlyses. Det är väl ungefär det som vi från Centerpartiet har
sagt i flera år. Ni bekräf- tar bilden att det görs en massa saker men att
den här personen i förarsätet, verkar saknas.
Jag vet inte om någon kan lämna en uppgift om hur många procent som har
tillgång till bredband. Björn Rosengren lovade högtidligt vid flera
tillfäl- len att 98 % av svenska folket år 2002, tror jag att det var,
skulle ha tillgång till bredband. Det byggs transportnät, men accessnätet
och tillgången för de enskilda dröjer i fjärran. Suboptimering är nog ett
understatement när man försöker få en bild av hur det ser ut. Vem skulle ni
vilja ha i det här förarsätet och hur skulle visionen se ut om ni finge
tala om det?
Lars Hedberg: Jag tror på någon form av IT-kommission med förstärkt man-
dat där branschen, och även det allmänna, sitter med. Jag tycker att IT-
kommissionen har gjort ett kanonjobb även om den inte har haft tillräckliga
muskler. En sådan form tror jag på.
Peter Dahlström: När det gäller siffror är det kanske 400 000 eller 500 000
som har fått en bättre förbindelse än modem fram tills i dag har kunnat
erbju- da om vi tar den siffran först. När det sedan gäller målsättningen
för utbygg- naden brukar vi numera prata om att det är viktigt att vi har
som målsättning att inom de närmaste åren se till att vårt ortssystem ned
till de minsta orterna i vårt land får en utbyggnad.
Situationen för de människor som bor inne i skogen och på fjället och lik-
nande platser tror jag att man måste lösa på annat sätt. Då kanske vi pratar om
85-90 % av våra invånare som inom rimlig tid skulle kunna få det här.
Så till den sista frågan. Jag kan ju se framför mig ett nationellt forum
för de här frågorna, en mötesplats för det offentliga och operatörerna.
Huruvida staten vill ta en stark roll eller inte i detta kan man alltid
diskutera, om det ska vara en statlig insats eller en överenskommelse
mellan det allmänna och de privata operatörerna på marknaden. Jag kanske
lutar åt det senare som ett försök.
Björn Björk: När det gäller siffrorna har ju Post- och telestyrelsen ett reger-
ingsuppdrag att årligen publicera en rapport över hur bredbandsutvecklingen
totalt sett går på marknaden. Om jag minns rätt säger den senaste rapporten
att bredbandsuppkopplingen har fyrdubblats det senaste året. Det är alltså en
försiktig, men ändå, ketchupeffekt på gång.
När det gäller frågan om vem vi skulle vilja se i förarsätet har vi hela tiden
sagt i remissvaren, också i samband med Bredbandsutredningen, att det be-
hövs mycket dialog och samtal kring de här frågorna, kanske mer det än
regleringar. Vi vet inte riktigt vad vi ska reglera, men vi behöver samtala för
att identifiera de områden som vi kanske behöver reglera. En delegation eller
någon form av forum, som Peter var inne på, där parterna kan mötas och
identifiera frågorna och få upp dem på bordet är nog det viktigaste. Sedan
kommer vi kanske att kunna se konturerna av ett regleringssystem med den
nya lagen och med elmyndigheten. Men först måste vi få fram frågorna. Där-
för kan en delegationen där alla parter är med vara mycket viktig.
Nils-Gunnar Billinger: Man måste ha som bakgrund att i all verksamhet finns
det alltid tendenser till monopol. Det ligger i själva sakens natur att företag
vill växa och lägga andra under sig. Det finns som en grundförutsättning. Det
andra man kan säga är att bredbandsutbyggnaden i dag lite grann liknar hur
telefonin växte fram i början av 1900-talet. Det är en ganska fragmentiserad
bild. Det är ganska svårt i dag att se de riktigt konkreta utvecklingslinjerna.
Vi lämnade en rapport förra året till regeringen om monopoltendenser i
bredbandsnätet. Det är klart att det finns sådana. Då måste man naturligtvis
fråga sig, som Sven Bergström gör, vem som ska sitta i förarsätet. Men man
ska också fråga sig vad det är för sorts vehicle som ska köras. Vad är det för
verktyg man ska ha? Vad ska den som sitter i förarsätet göra? Då får man nog
falla tillbaka på ganska traditionell regleringsverksamhet. Det handlar i alla
nätverksindustrier väldigt mycket om att skapa tillträde till nätet för andra
aktörer. Om det inte går på frivillig väg finns det olika metoder att åstad-
komma detta så att man kan få till stånd konkurrens både inom samma tek-
nikslag och mellan olika teknikslag.
I Danmark har man en ganska framgångsrik slogan, där man säger, på
engelska: Several pipes to the home, alltså olika anslutningsformer. Då kan
det alltså vara konkurrens mellan olika anslutningsformer, kabel-TV, fiber till
hemmet, ADSL, radioaccess eller något annat. Däremellan kan man ha en
konkurrens. Sedan kan man också ha konkurrens inom varje anslutningsform.
Det område som är mest konceptuellt utvecklat är naturligtvis konkurrens när
det gäller ADSL. Där finns det på ert bord ett förslag till lagstiftning om hur
man ska kunna granska ADSL-marknaden mer specifikt och, om det inte
finns konkurrens, också besluta om åtgärder.
Vi står på något sätt vid ett paradigmskifte just när det gäller bredbandsut-
byggnad. Vi ser inte riktigt konturerna av vart det tar vägen, men på vissa
områden kommer det, om riksdagen antar regeringens förslag, att finnas
instrument för att göra någonting.
Monica Green (s): Jag är också inne lite grann på det här med forum för
dialog och vem som i så fall ska ta initiativ till det. Men det kan vara
precis lika viktigt, eftersom ni redan nästan har svarat på det, att
diskutera vad det är vi ska köra för bil. Vem som ska köra den kan man
förstås också diskutera. Vad vi pratar om just nu i riksdagen är ju den här
lagen och om den är till- räckligt bra. Vi behandlar den för närvarande.
Finns det någonting som ni vill skicka med oss i den behandlingen?
Det är ju positivt att det rullar på även om det inte går så snabbt som vi
hade tänkt oss från början. Det är jättebra om det blir en ketchupeffekt.
Men när det gäller en fortsatt öppning av kopparnät, tycker ni att det här
förslaget som vi just nu behandlar är tillräckligt starkt för att det ska
finnas en öppning för det?
Nästa fråga kanske i och för sig berör det som vi ska prata om efter kaffet.
Det handlar om det här med TV och sådant. Jag tycker att det vore synd om vi
hamnade i att det bara är TV som vi ska använda bredband till. Vi måste ju
verkligen använda det här till helt andra tjänster också. Det ska vara en två-
vägskommunikation, och det handlar om röntgenplåtar, ritningar och så vida-
re. Det vore synd om vi sade att bredbandssatsningen bara ska vara för att få
fler TV-program för alla.
Björn Björk: Vi har sagt i remissvaren om e-komlagen att vi är försiktigt,
nyfiket positiva till förslaget till lag. Vi kan inte bedöma effekterna
förrän vi ser den myndighetsorganisation som kommer och sedan hur lagen
tillämpas. Det är det som är svårigheten. Vi tror att lagen ger
möjligheter. Det kommer att avgöras längre fram. Men det viktiga är att den
här regleringsmyndigheten, eller det system av regleringsmyndigheter som
ska övervaka det här, får till- räckliga resurser för att tillämpa lagen på
ett kraftfullt sätt. Vi tror att lagen ger möjligheter till det.
Lars Hedberg: När det gäller lagen stöder vi Kommunförbundets svar på det
hela taget, så jag behöver inte kommentera det. Det där med TV är ett exem-
pel. Du ska inte tolka det som att alla ska ha 17 TV-kanaler. Det är mer ett
exempel på något som kommer att kräva väldigt mycket kapacitet. Det inne-
bär att näten måste byggas så att man kan hantera det. Sedan finns det givet-
vis hur många andra tjänster som helst som ska komma in här.
Vi ska komma ihåg en sak om kapacitetskonsumtionen. Det finns någon-
ting som heter Moors lag. Jag vet inte om alla känner till den, men det är
någonting som följer upp hur utvecklingen går, och det här fördubblas var
artonde månad. Behöver vi en megabit i dag, det är 15 telefonsamtal för den
som inte vet det, så behöver vi alltså dubbelt så mycket om 18 månader. Det
är det vi pratar om.
Peter Dahlström: Jag kan bara instämma i det som Björn Björk sade om synen
på lagen. Om man ska ta två konkreta områden som vi tycker är väldigt
viktiga så är det det här med samtrafikfrågor och öppenhet, som har varit
uppe här. Det är också en tillämpningsfråga som hamnar på myndigheten att
se till att man efterlever det. Om man ser det ur ett medborgarperspektiv
tycker jag att det skulle vara olyckligt om vi får en sådan utveckling som
vi hade för några år sedan, nämligen att man blev inlåst hos olika
operatörer. Den vill jag definitivt inte se framför mig. Vi ska ha
valfrihet både i tjänster och i det som tjänsterna kan leda till, den
information och de tillämpningar som vi vill nå. Att vi sedan också ska ha
konkurrens i utbudet är en annan sida.
Karin Thorborg (v): Jag har delvis fått svar på den fråga jag tänkte
ställa, men jag begärde ordet för att jag tyckte att Björn Björk målade upp
en alldeles för optimistisk bild av vad som händer med utbyggnaden. Du
talar om att den går väldigt bra, samarbetet fungerar och operatörerna
utvecklas och samarbetar. Men jag skulle tro att väldigt många människor i
Sverige inte skulle hålla med om det. De skulle måla upp en helt annan
bild. De tycker att det går alldeles för långsamt. Det finns en väldigt
stor otålighet i glesbygden när det gäller just att få tillgång till den
här satsningen som skulle vara rikstäckande.
Jag undrar om du eller någon annan har något svar på frågan om vad som
krävs för att det skulle kunna gå fortare att stimulera just marknaden att
bygga ut i glesbygden. Nu riskerar man att det bara blir kommunerna som
bygger ut, och kommunerna betalar mer än de 5 % som är beordrade. Marknaden
är tydligen inte tillräckligt intresserad av att bygga ut i glesbygden. Hur
ska man kunna förmå den att bli mer aktiv? Vad är det som behövs? Jag
tänkte just fråga om vad den här nya lagen skulle kunna innebära, men har
ni några andra förslag på hur man skulle kunna snabba på utbyggnaden just i
glesbyg- den?
Björn Björk: Jo, jag är medvetet optimistisk för vi ser skillnaden jämfört
med för några år sedan. Men vi har samtidigt hela tiden påpekat att det är
en fruk- tansvärt svår problematik som kommunerna står inför, att göra en
insats på ett område där man tidigare har sagt att det inte är lönsamt att
göra någonting alls. Det är en väldigt svår uppgift. Sett i det
perspektivet går det fortare än man hade kunnat förvänta sig. Det som har
varit ett problem för oss är att någonstans i början av den här processen
satt målet om bredband till alla inom två år som ett spöke, och det brottas
vi fortfarande med. Tar vi bort det går det väldigt fort. Men har vi kvar
detta med bredband till alla inom två år går det väldigt långsamt. Så det
beror lite grann på hur högt man ställer för- väntningarna.
Om vi ser på att vi, samtidigt som vi ska åstadkomma bredband, håller på
att bygga upp ett nytt system för att kommunicera de här frågorna tycker
jag att det är det som går fort, alltså att bygga det här systemet. Det är
där det går fort. Sedan kan jag förstå att det finns marknadsmässiga behov
av att sälja. Det är i fråga om den biten som förväntningarna kanske
fortfarande inte är uppfyllda.
Det som behöver göras är att den här processen får stöd att hitta sina for-
mer och att man får stöd i att hitta de här samarbetsformerna, samverkans-
formerna, som löser problemet med att få ut bredbandsprodukterna på mark-
naden. Det är kring samverkansproblematiken som det i dag "stålar" om man
får använda ett fornnordiskt begrepp.
Lars Hedberg: Jag förstår att man är otålig i glesbygden, men någonstans är
det så att det återigen handlar om infrastrukturen. Man måste få ut infra-
strukturen. Det finns ingen som ens skulle fundera på att bygga en bilfabrik
om det inte ens finns vägar utanför husknuten. Där måste man försöka få
kommunerna att, i samband med att de försöker lösa sina interna problem,
också sänker tröskeln så att det går att komma fram.
Sedan har vi också  fått de nya regionala radiolicenserna. Jag tror
nämligen att man aldrig kommer att kunna dra någon fibersladd till, om man
säger, den sista gubben på fjället eller ute i skogen. Det kommer att lösas
med andra tekniker. Stockholms skärgård är någonting som jag känner till
väldigt väl. Vi kommer aldrig att kunna bygga till varje båthus i
skärgården. Där tror vi att det optimala är radio, så det tittar vi på. Hav
förtröstan, skulle jag vilja säga!
Peter Dahlström: I det korta perspektivet har vi, som jag sade förut, uppvak-
tat regeringen om att omfördela så att kommunerna får ytterligare 1 miljard
för att kunna följa upp de konkurrensutsättningar som man gör just nu. Jag
tror att det är viktigt att dessa pengar kan komma under 2004/05, när man ser
resultatet av den första vågen av upphandlingar. Sedan tror jag att detta i
grunden också har att göra med framtidstron inom hela sektorn. Om det finns
en framtidstro får man bland operatörerna mycket lättare att diskutera gungor-
och-karusell-lösningar: När man ändå bygger ut i större orter som har mark-
nadsunderlag kan man ta med vissa delar runtomkring.
Johnny Gylling (kd): Den här liknelsen med förarsätet är verkligen intressant.
Enligt min mening behövs det mycket starkare politiskt ledarskap i de här
frågorna, ungefär som man har i England med en e-Envoy, som det kallas,
som sätter press på myndigheter och statliga aktörer.
Min fråga handlar just om statliga aktörer. Någon nämnde Banverket och
Svenska Kraftnät tidigare. Det har funnits en kritik mot de här aktörerna,
nämligen att de inte har som sin primära uppgift att underlätta bredbandsut-
byggnad, varken Banverket, Vägverket, Kraftnät eller några andra. När någon
vill ha hjälp, hyra fiber eller gräva ned detta längs vägarna och så vidare
upplever man därför inte att man får någon prioritering. Jag vill fråga om
detta fortfarande är ett problem i dag.
Björn Björk: Tveklöst är det så. Det har vi upplevt hela tiden. Vi frågade för
flera år sedan varför Vägverket inte var med i Bredbandsutredningen. Den
infrastruktur som vägbankarna representerar var ju med. Nu pågår dock en
utredning; jag vet inte om ni har fått information om det. Peter Roslund som
ledde Bredbandsutredningen är nu inne på sitt fjärde utredningsuppdrag. Hans
uppdrag är att se över tillgången till de statliga infrastrukturerna, inklusive
Vägverket. Jag vet att han har sagt att han ska komma med någon under-
handsrapport före sommaren.
Jarl Lander (s): Jag kommer tillbaka till detta med samverkan mellan olika
typer av sätt att distribuera ettor och nollor i rymden. Nils-Gunnar sade att
detta med UMTS var den största utbyggnad infrastrukturmässigt sett som vi
någonsin har gjort. Sedan pratade kommunerna och landstingen om att det i
princip är samma utbyggnad där, fast där har man grävt ned infrastrukturen
helt och hållet. Sedan ska det komma - vi snuddade vid frågan förut - mark-
sänd digital-TV.
För mig är detta ändå tekniker som ska skicka ettor och nollor. Hur mycket
samverkan är möjlig i de här olika systemen? 3 G ska täcka befolkningen där
den finns, på samma sätt som bredbandet, men den marksända digital-TV:n ska
täcka hela landet. Enligt uppgift ska det gå att sända ettor och nollor
även i det marksända nätet som når ut till honom på fjället och så vidare.
Finns det samverkan i nästa steg här också? Ni är ju i gång nu, men har de
som har hand om TV-utbyggnaden någon diskussion med er som också bygger ut
tekniker? Den frågan är väl lite kopplad till detta med vem som kör bilen,
eller vad det nu är för ett fordon vi är ute och åker med. Hur mycket
samver- kan är det med dem som bygger marksänt TV-nät?
Lars Hedberg: Man måste först och främst göra klart för sig vad skillnaden
är mellan 3 G och bredbandsnätet. 3 G är ett annat system som bland annat
är till för att man ska kunna få med sig saker mobilt, men du kan aldrig
överföra den kapaciteten trådlöst som 3 G gör och kommer att göra i
framtiden. Det är också fråga om en naturresurs. Du nämner rymden, och
luften är ju en natur- resurs där man inte kan klämma ut hur mycket som
helst. Det kan man där- emot göra i en fiberkabel, för där håller det sig
på plats inne i kabeln. Det är alltså ett problem.
Givetvis kan man använda 3 G i glesbygd som ersättning för eller kom-
plement till koppar, som man kanske inte ens kan använda då det är för långt
till telestationen och så vidare.
Samverkan finns såtillvida att 3 G-operatörerna och andra mobiloperatörer
är kunder i näten redan i dag. Man ska komma ihåg att 3 G-systemen inte går
speciellt många meter i luften. Här inne i stan är det väl ungefär 300 meter;
resten är fortfarande fiberkablar, radiolänk eller någonting sådant.
Nils-Gunnar Billinger: Det finns en stor potential för samverkan. Om man
delar upp all tele- och TV-kommunikation i olika nivåer kan man säga att
den översta nivån är anslutningen till kunden och den andra när man forslar
sig- nalerna över hela landet. Egentligen är ju detta olika verksamheter,
olika affärer. Om man tänker sig ett 3 G-samtal från Torsby till Lomma går
det alltså från masten någon kilometer, och sedan kan det gå via radiolänk,
via Svenska Kraftnäts nät, via Tele 2:s nät, via Telias nät eller via
Banverkets nät. Där finns en hygglig marknad - hygglig, säger jag - när det
gäller att köpa kapacitet över hela landet.
Vad man ska sträva efter för att få till stånd en optimering när det gäller
utnyttjande av alla systemen är att bryta vertikal integration. Då kommer man
osökt in på Teracom. I Sveriges Television och Teracom finns det ju en gans-
ka stark vertikal integration. Det är klart att det system som Teracom utgör
kan användas till andra saker också, men då behöver lagstiftningen ses över.
Men potentialen att utnyttja olika överföringsmedel för olika typer av signaler
finns där. Det är precis som Jarl Lander säger: Det handlar bara om ettor och
nollor, och de kan blandas nästan hur som helst.
Björn Björk: Jag instämmer i att det finns stora möjligheter till
samverkan. Nils-Gunnar Billinger var inne på att bryta den vertikala
integrationen, och då hamnar vi i ett läge - och det är det som kommunerna
är inblandade i - där man kan etablera infrastruktur på kabelnivå, så att
säga. Då har vi sagt att samverkan på den här nivån paradoxalt nog kan öka
möjligheterna till kon- kurrens på tjänstenivån. För två år sedan trodde vi
att man kanske borde re- glera samverkansskyldigheten här. Nu ser vi att
det dyker upp affärsmässiga lösningar på kommersiella villkor, alltså
företag som åtar sig att operera näten i ett öppet nät. Det är det
intressanta, och utvecklingen av dessa affärsmodel- ler har gått väldigt
fort.
Jag tror alltså på en kombination av att kanske behöva tillgripa vissa regu-
lativa ingrepp och att ändå stimulera de här samverkansmodellerna som byg-
ger på affärsmässig grund. Detta har kommit fram överraskande snabbt, och
det borde det kunna göra på andra områden i IT-branschen också.
Peter Dahlström: I samband med att kommunerna gjorde sina infrastruktur-
program förde vi ut information om att man i de programmen ska kartlägga
allt slags infrastruktur som är till gagn för bredbandsutbyggnaden. Där
finns alltså en grund lagd för att titta på detta lite djupare. Som
Nils-Gunnar var inne på är det ju samma strukturer i mångt och mycket, och
det finns också mycket inom radio- och bredbandsvärlden som sammanfaller -
master, höga torn och så vidare. Det är alltså en ganska given bit. Sedan
är detta naturligt- vis en helhet för kunden. Om vi tar ut det via vår
bärbara pryl eller via en fast apparat hemma tror jag inte spelar någon
roll i framtiden. Det är gränssnittet till samma nät.
Monica Green (s): Som jag uppfattade det sade ni att den här samverkan
skulle man med hjälp av den nya lagen kunna klara själv, och om det inte
fungerar kan PTS vara den övervakande myndigheten. Men det andra, som ni
också efterlyser och som jag inte vet om vi har fått svar på än, är vem som
skulle ta initiativ till ett nationellt forum, ett forum för dialog eller
samverkan för att få den här nationella visionen. Vem tycker ni ska ta
initiativet? Ska vi från riksdagen göra det, eller är det PTS eller någon
annan?
Hans Stenberg (s): Det har talats en hel del om utbyggnaden i glesbygd. Jag
tror att det var Lars Hedberg som ett par gånger har sagt att den sista
gubben på fjället inte kommer att få detta via traditionellt bredband. Men
det är ju väldigt många som inte känner sig som boende som den sista gubben
på fjäl- let utan anser sig bo väldigt centralt, kanske också väldigt nära
där det ligger bredband nedgrävt, men som inte får accessen till huset
utbyggd. Nu har vi ju ett system som vi vill ha med ganska hård konkurrens,
eller öppenhet så att vi ska få konkurrens, på nätet. Ser ni någon risk att
detta med öppna nät och att man måste öppna för andra operatörer leder till
sämre incitament att bygga ut accessnätet?
Sedan vill jag hänga på en fråga till. Det talades för ett par år sedan väldigt
intensivt om att kunna använda elnätet för distribution den sista biten in i
huset eller lägenheten. Den debatten har avstannat rätt mycket. Hur går den
utvecklingen, och hur utvecklas de möjligheterna?
Karin Thorborg (v): Jag vill bara ha en sakupplysning från PTS. De tre ope-
ratörer som nu håller på att bygga ut 3 G har ju samtliga begärt längre
tid. Jag antar att de måste ha uppgett något skäl för sitt behov av att få
detta uppskov. Jag undrar om PTS har gjort någon sammanställning eller
analys av orsakerna till att de har begärt det här uppskovet.
Per Westerberg (m): Ni pratade tidigare om att man behövde någon form av
visionärt organ. Det talades om förstärkt IT-kommission. Där vet vi sedan
gammalt att det väldigt mycket beror på vilken kompetens och även makt
man sätter in i en sådan kommission om det ska bli någonting. Har ni tittat
någonting på det finska systemet? Vi hade besök av dess framtidsutskott
häromdagen, som sysslar med det visionära samrådet med näringar som ägnar
sig åt mycket påtagliga framtidsfrågor. Har ni någon erfarenhet av någonting
ditåt? Ibland kan ju svensk regering och riksdag anklagas för att man tenderar
att gräva ned sig i bara dagsaktuella frågor.
Lars Hedberg: När det gäller förarsätet tror jag att det är ni som får peka åt
något håll.
Sedan säger jag bara: Västerbotten! Där har man gått man ur huse för att
fixa just det här. Jag var uppe med Björn Rosengren och invigde ett stadsnät.
Man åkte på små grusvägar och kom upp till någon liten ladugård där det
fanns fiber ända in. Det är ingen universallösning, men jag tror att det måste
till sådana saker när man är i glesbygd. Jag kommer själv från Avaträsk sju
kilometer från Dorotea. Där har man också grävt på det viset med hjälp av
såväl EU-pengar som medel från kommun och stat. Jag tror alltså på hjälp till
självhjälp och andra tekniker som inte innebär att man får gräva.
Sedan var det en fråga rörande tjänster och så vidare. Det är också ett pro-
blem. Det finns en risk att det blir ett monopol; där håller jag med Per Wes-
terberg. Om det är för litet - Skövde kanske inte är för litet, men säg något
annat ställe - finns det en risk att kommunen eller energibolaget går upp och
levererar både Internet och kabel-TV och allting, och då finns det ingen som
är intresserad av att göra någonting. Därför måste det kopplas ihop på något
sätt.
Sedan gällde det elnätet. Jag är i botten tekniker och jag tror inte på elnä-
tet, men det är min personliga uppfattning. Elnätet fungerar, men man kör ju
sista biten in. Från transformatorstationen, den här lilla plåthytten utanför
villan, är det 300-400 meter. Det är det vi pratar om, och då kan jag kanske
göra något annat de här sista 300 metrarna. Men det fungerar på Gotland.
Tekniken fungerar, men jag tror inte att det är någon universallösning för att
lösa glesbygdens problem. Det är bara 300-400 meter vi pratar om.
Vi har en väldigt fin dialog med våra finska vänner. De har en regionnäts-
förening; kommunerna där är så små att de har slagit samman dem till regio-
ner. De har en väldigt bra dialog, det håller jag med om, och vi följer den.
Björn Björk: Initiativ - riksdag eller regering? Det är ju parter som ska träff
här, så mitt svar är någon som inte har partsintresse.
Dålig åtkomst - jag svarar på flera frågor här. Vi tror ju på den svenska
bredbandssatsningen, men den har en liten slagsida: Vi vet inte vad vi ska
ha de här bredbanden till. Den kopplingen är för svag i Sverige. Det har
Finland, Norge och Danmark en mycket tydligare fokusering på, och därför
har vi på kommunförbundsnivå börjat samarbeta med dem för att lära av
varandra. Vi är starka på infrastruktursidan, men vi har ju bara kablarna.
De har innehållet. Där har vi ett intressant uppslag till nordiskt
samarbete.
Elnätet och uppskovet överlämnar jag åt PTS.
Peter Dahlström: När det gäller ett samverkansorgan eller ett forum pågår
det vad jag förstår ett arbete i Regeringskansliet kring en IT-delegation.
Man skulle ju kunna tänka sig att den också tog på sig uppgifter inom det
här om- rådet - dock, tror jag, bara som initiativtagare till ett mer
neutralt forum. Det är min vision av det. Men om någon ska sätta luntan
till, så att säga, skulle det kunna vara den här delegationen som praktiskt
gjorde det.
Det som sades om öppenhet upplever vi också. Det finns den här spän- ningen
mellan öppenhet och sämre konkurrens. Med vårt stödsystem kan vi också göra
avkall, om vi bedömer att det är viktigare att vi får till ett nät, så att
man får en kort monopolsituation under en inkörsperiod.
Elnätet lämnar jag också därhän, tror jag.
Nils-Gunnar Billinger: Jag börjar med Karin Thorborgs fråga. De skäl som de
operatörer som har ansökt om uppskov har angett är försenad teknik, svårig-
heter att åstadkomma en funktionalitet mellan olika system från olika tillver-
kare, krångel med byggnadstillstånd, vissa problem med flyghinderprövning
av Försvarsmakten samt finansiella problem. Det är de skäl som anges.
Frågan om bredband över elnätet som Hans Stenberg tog upp är naturligt- vis
väldigt intressant. Det har gjorts en hel del framgångsrika försök, men det
är väldigt besvärligt störningsmässigt. Vad man gör är att använda ett
litet utrymme i det frekvensband som finns i elnätet till sådant här.
Elbolagen har i och för sig i många år använt elnätet till att skicka
signaler, så tekniken i sig är inte märkvärdig. Men det är svårt att få
till det så att det blir störningsfritt. Detta har gjort att en del
tillverkare har fryst utvecklingen. Det finns också en del internationella
standardiseringsproblem kring detta. De förhoppningar som fanns för några
år sedan är alltså inte lika starka nu, men jag vill inte säga att det är
avfört från dagordningen. Det vore naturligtvis fantastiskt bra om det här
kunde komma, för det skulle innebära att vi hade en anslutnings- form till
alla.
På den tredje frågan, vem som ska ta ledningen och makten, har jag ett för-
slag. Jag tycker att trafikutskottet ska göra det. Det säger jag inte för
att fjäska utan för att det stämmer med min förvaltningspolitiska grundsyn:
Projekt, delegationer och kommissioner tar man till när en fråga är ny. När
den sedan kommit in i en ny mognadsgrad ska den in i linjen, och linjen är
riksdag, regering och myndigheter. Det är där man kan åstadkomma resultat -
om man nu inte är beredd att överföra makt och pengar till en delegation,
för då kan det bli pengar, men det har nog ännu aldrig inträffat. Därför
tycker jag att de organ som finns är alldeles utmärkta för att sköta detta.
Så ta ert ansvar!
Paus
Ordföranden: Vi börjar igen, och nu har vi kommit till essensen. Jag lämnar
ordet till Anne-Marie Löwinder från Stiftelsen Internetinfrastruktur.
Anne-Marie Löwinder, Stiftelsen Internetinfrastruktur: Tack så mycket! Och
tack för att jag har fått komma hit. Det har varit väldigt intressant att
lyssna på de föredrag som har varit, inte minst för mig som i huvudsak
jobbar med Internetfrågor.
Trots allt som vi har hört tidigare ser vi inte särskilt mycket breda band
i Sverige, inte några generella bredband och inte heller särskilt mycket
tjänster. Man kan ställa sig frågan varför det är så. En fyrdubbling av
anslutningarna kan låta mycket, men det beror lite grann på vad man börjar
räkna. Det finns fortfarande mycket kvar att göra.
Jag ska mycket snabbt berätta om stiftelsen och varför vi håller på med det
här. Stiftelsen grundades ursprungligen för att den bl.a. skulle ansvara
för och sköta domännamnssystemet för den toppdomän som finns i Sverige, se.
Vi driver också projekt som har syftet att bidra till drift och utveckling
av Inter- net i Sverige. Det är väl i den egenskapen som jag är här i dag.
Det här är en bild som är väldigt bekant för många. Den fanns första gång-
en i en utredning som hette Bredband för tillväxt i hela landet. Med den ville
man illustrera vad en infrastruktur var för IT, det som vi pratade om. Det är
väldigt lätt att slarva med begreppen och definitionerna, eftersom det här är
en väldigt komplex materia. Det är inte lätt.
Ursprungligen är det väl ändå någonting som har en allmän användbarhet.
Per Westerberg tog tidigare upp det här med monopol lite grann. Ja, infra-
strukturen kanske närmar sig det som man brukar kalla för ett naturligt mono-
pol, till en viss nivå. Det är samutnyttjande för många olika funktioner, och
det tycker jag att vi ser många exempel på i dag. Vi har faktiskt byggt olika
infrastrukturer för olika applikationer och sett till att vi bibehåller stup-
rörstänkandet.
Vi har ett Teracomnät, som är gjort för TV-distribution. Vi har pratat om
ett TETRA-nät, som är gjort för räddningstjänstens behov och tjänster. Vi
pratar om ett 3 G-nät, som helt och hållet är optimerat för den typen av tele-
foni.
Vi har egentligen aldrig närmat oss detta från den infrastrukturella sidan:
Hur gör vi en gemensam infrastruktur som är tillgänglig utan begränsningar
för vad man än vill göra? Man kan tänka sig att man jämför med vägnätet.
Den här infrastrukturen kräver givetvis en samhällelig reglering av någon
form. Det är det som e-komlagen syftar till. Jag kan kanske komma tillbaka
lite till det sedan.

Olika parter har olika intressen, och de kan alla tillgodoses genom en
delad investering. Det är väl det som egentligen ligger till grund för det
synsätt som jag representerar. Privata nätbyggare kan ju trots allt vara
tveksamma. Det kan ju inte vara företagsekonomiskt lönsamt att bygga ut en
infrastruktur på den fysiska nivån om man endast kan lägga under sig 7 % av
den tillgängliga marknaden för den region där man bygger nät. Då måste man
på något sätt hitta andra former.
Det finns i dag en stor och uppenbar risk för att de här olika delfunktioner-
na i samhället bygger sina egna lösningar, som sammantaget gör att det blir
långt mycket dyrare än ett sammanhållet agerande.
Vi kan tänka oss att vi om fem år ser på IT-infrastrukturen, eller infra-
strukturen för elektronisk kommunikation, på samma sätt som vi i dag tittar
på el och tele. Vi tar det som någonting självklart som alltid fungerar med
väldigt få problem. Och det är en väldigt låg tröskel för mig att komma över
för att jag ska kunna delta i den kommunikationen. Då är bra kanalisation och
svart passiv fiber egentligen den bästa långsiktiga investeringen.
Samtidigt måste vi få er politiker ur skottlinjen när det gäller att göra de
tekniska valen. Det är någonting som marknaden faktiskt ska ta som sin upp-
gift. Ni ska tala om vilka funktioner man vill ha. De funktionerna ska göras
mätbara och möjliga att följa upp. Där ska man stanna.
Internetoperatörer för publika IP-tjänster vill givetvis ha tillgång till svart
fiber, men de är inte de enda. Vi har försvarets nät. Försvarets lednings- och
sambandsfunktioner behöver också ha ett passivt nät där man kan bygga sin
logiska infrastruktur. Jag nämnde TETRA, och jag nämnde 3 G.
Hälso- och sjukvården vill bygga sina strukturer som ligger utanför det
publika, men man kan fortfarande använda samma fysiska infrastruktur i
botten. Det handlar om bank och finans osv.
Den logiska infrastrukturen baseras alltid på en kommunikationsarkitektur,
och vi kan väl ändå enas om att det vi pratar om i dag är IP eller den teknik
som används på Internet. Det finns egentligen ingenting som säger emot det.
Men vi använder i dag begreppet "bredband" som om det skulle vara en tjänst
vid sidan av Internet, vilket det ju inte är. Bredband är en accessform vid
sidan av många andra accessformer, dvs. ett sätt att komma åt nätet och
transportera trafik från A till B, mellan godtyckliga platser i landet och
mellan godtyckliga ändutrustningar i systemet.
Utmaningen är väl kanske att skapa den här infrastrukturen som inte är låst
till en applikation och som inte är låst till prestandabegränsningar hos annat
än det som finns i min utrustning, givetvis, och min applikation, som Nils-
Gunnar Billinger var inne på tidigare. 3 G-telefonerna har en begränsad kapa-
citet men är mycket användbara. När man är ute och rör på sig är det själv-
klart svårt att hitta någon annan accessform.
Styrkan i nätdesign är väldigt svår att bevisa. Den går inte att bevisa som
ett matematiskt teorem, utan styrkan i designen av ett nät bevisas egentligen
av att den är bättre än någonting annat. Det finns alltid andra sätt att göra
saker på.
Men det vi ska dra nytta av i dag är att Internet fungerar helt annorlunda
än vad vi är vana vid när det gäller traditionell kommunikation. Tjänsten
är gjord för att gå på en gemensam kommunikationsarkitektur, dvs. IP. IP, i
sin tur, använder vad som helst av transmission som finns tillgänglig.
Tjänsten blir alltså oberoende av transmissionen, och IP blir det
abstraktionslager som gör Internet så speciellt. Det ska vi utnyttja i dag.
Det är det som faktiskt är lite grann av det nya i kommunikationen, det som
skiljer Internet från telefoni och andra infrastrukturer.
Sedan kan man fråga sig: Vad vill vi att man ska använda infrastrukturen
till? Vi har naturligtvis en rad befintliga tillämpningar redan i dag som
vi tar för självklara. Det är elektronisk post. Det är World Wide Web. Det
är publi- cering av information. Det är filöverföring av stora datamängder.
Men vi ser också framför oss nya tillämpningar där kraven på kapacitet,
trafikmönster och låg fördröjning - som innebär att det inte blir så
ryckigt när man ser en bild - inte är kända. Alla de applikationer som vi
ser framför oss innehåller överföring av text, ljud och bild med, låt oss
för att förenkla säga, TV- kvalitet.
Man behöver också ge så många som möjligt tillgång till digitalt produce-
rad information, dvs. nollor och ettor för producerad utbildning, vård, omsorg
och inte minst underhållning i den mån, naturligtvis, det kan lösas digitalt.
Det finns vissa sociala faktorer i det här som man inte ska bortse från.
Vi tror också att en sådan här infrastruktur kan ge en grund för tillväxt
och näringslivets utveckling. Det finns en väldigt stark utveckling i
Sverige. Vi har en bra IT- och telekombransch. Vi har många duktiga
tjänsteutvecklare och entreprenörer och innovatörer, inte minst. Om de
visste att det om fem år skulle finnas tillgång till nära nog obegränsad
bandbredd skulle det naturligt- vis kunna trigga dem till att redan i dag
börja utveckla de tjänster som vi vill se framför oss. Men om de redan i
dag vet att vi aldrig kommer att nå längre än till ADSL och 512 till alla
då anpassar de sin affärsutveckling till det. Det är rätt naturligt. Det
vore rent felaktigt att göra någonting annat.
Precis som de tidigare talarna sade på förmiddagen finns det väldigt få
aktörer i dag som har hela Sverige som fokus. Det finns stora investeringsbe-
hov när det gäller IT-infrastruktur, och de är svåra att motivera. Framför allt
är de svåra att motivera för enskilda aktörer. Det fiffiga med det som jag
tänkte på tidigare när det gällde den här kommunikationsarkitekturen är ju att
vi faktiskt inte behöver gissa oss till framtidens tillämpningar. Har vi en på
sikt finmaskig fiberinfrastruktur skapar vi de grundläggande tekniska förut-
sättningar som behövs för att kunna åstadkomma egentligen vad som helst.
Men vi måste ha bilden av det nät vi vill åstadkomma klar för oss, och vi
måste vara överens. Vi måste vara överens om bilden av hur det här ska se ut
när det en gång är färdigt. Annars kan det bli så att när jag pratar om en hand
knuten persisk matta så ser ni en hemvävd  trasmatta framför er, eller om jag
pratar om en hötorgsskrapa så ser ni en trädkoja. Vi måste vara tydliga med
vad vi är ute efter.
Vad krävs? Det finns en del historiska fakta som vi naturligtvis kan slåss
om. Det finns de som säger att det här fördubblas var nionde månad eller
var artonde månad. Det är kanske inte så intressant egentligen, men vad man
ser är att kurvan ökar väldigt kraftigt. Det innebär att den fysiska
infrastrukturen måste klara både trafiktillväxten, som innebär att man
måste ha en finmaskig- het i strukturen, och tillgängligheten. Det är det
som man kallar för redun- dans. Med så här mycket fiber i marken kommer
alltid någonting att grävas av, och då måste det finnas en annan väg att
ta.
Så utmaningen handlar om att ge god genomströmning och pris som läm-
nar utrymme för människor att köpa tjänster. Det är egentligen det som vi är
intresserade av. Allting annat är nödvändigt trams, skulle jag vilja säga. Vi
måste ha de här sladdarna. Vi måste ha transmissionen, men jag vill egentli-
gen inte bry mig om det. Jag ska inte behöva bry mig om det. Jag vill ha
tjänsten som jag är ute efter.
Det viktiga är då att man gör det möjligt att konkurrera, men kanske inte
för jättemånga på alla nivåer. Det ska givetvis finnas konkurrens, och jag
kommer tillbaka till en sådan bild så småningom. Det är väldigt viktigt med
dubbelriktad kapacitet. Jag är inte bara konsument. Jag är också producent av
information och kommer att bli det i allt större utsträckning. Framför allt
kommer ni att se exempel på det senare när vi vill ha sjukvård i hemmen och
andra typer av tjänster till vår  hjälp i vardagen.
Osäkerheten är just det som vi diskuterar. Det finns egentligen inte några
uttalade reella behov hos breda användargrupper. Det finns en osäkerhet
bland aktörerna, som jag sade, när det gäller det här. Vad är det vi har
att utveckla mot, så att säga? Vad finns det för efterfrågan? Vad finns det
för affärsmodeller och ekonomi i det här? Vi vet att regelverket är
tämligen otyd- ligt och under förändring både på den fysiska nivån och på
applikationsnivån. Och det handlar om statens ägaransvar. Jag vill hävda
att den befintliga ägar- strukturen är otydligt utformad. Jag tycker att
det är olyckligt att de statliga aktörerna konkurrerar med varandra om det
som det egentligen inte behöver vara så himla mycket konkurrens om,
nämligen den fysiska nivån.
Om man tittar på infrastrukturen på det här sättet ser ni vad jag menar. Det
är viktigt med konkurrens, men när det gäller infrastruktur, som jag sade,
närmar man sig det som kanske kan kallas ett naturligt monopol. Den hori-
sontella strukturen måste försvaras. Den som har möjlighet att erbjuda tjänster
på den fysiska nivån ska alltså inte konkurrera med sina kunder genom att
också erbjuda andra tjänster, utan man ska i trygg förvissning om att de tar
hand om det lämna över till nästa nivå.
Det är också viktigt att man skiljer mellan transporten av IP-paketen,  ett-
orna och nollorna, och de tjänster som bärs av IP-paketen. Det måste finnas
en skillnad däremellan, så att man inte gör både och, för då konkurrerar man
igen på fel nivå. Tekniska lösningar är, som jag sade tidigare, naturligtvis
marknadens problem. Vi ska tala om på vilken nivå vi vill ha vissa funktioner
och vilken prestanda vi vill ha.
Det här är frågor som vi ställde oss för flera år sedan. Tidigare var jag
på IT-kommissionen, och jag deltog i att formulera den vision som IT-
kommissionen hade om just framtidens IT-infrastruktur, och det är
fortfaran- de aktuella frågor. Vad är det som är viktigast? Är det att
snabbt komma i gång eller att kunna investera för ett långsiktigt behov?
Vill vi att det ska vara snabbare Internet till medborgarna, och på vilket
långsiktigt sätt ska vi inve- stera?
Jag anser att staten och kommunerna ska verka för att det ska komma fram
IP-trafik till alla. Det gör man enklast om man ser till att det finns
transmis- sion som de som levererar IP-paket kan hyra. Sedan ska man se
till att den som säljer IP-paket inte har någon fördel jämfört med andra
tjänsteleverantö- rer när det gäller att sälja innehåll till kund -jag
kommer återigen tillbaka till den horisontella strukturen.
Användning innebär för konsumenten tjänster, och de ska konkurrensut-
sättas. Konsumenter som inte får den tjänst de vill ha på de villkor de vill ha
ska genast kunna byta, och de ska kunna byta enkelt, men då pratar vi snarare
om innehållstjänster på den lägre nivån.
Jag ska inte fördjupa mig så mycket i det här, men här är ett par av de
andra frågorna. Hur bör man använda pengarna bäst, och vilka tjänster vill
vi ha? Detta kommer de följande talarna att prata om. Det jag ska säga är
att Internet per definition är något som ger tillgång till tjänster, ger
möjlighet att skapa tjänster, ger möjlighet till kommunikation och
informationsutbyte. Den politiska satsningen på bl.a. hemdatorer har ökat
svenskarnas allmänna kun- skaper om IT. Det ska vi fortsätta att rida på,
men om vi inte kan utnyttja möjligheterna blir det kanske inte något större
syfte med de här hemdatorerna på sikt.
Jag ska citera en väldigt god vän till mig som heter Patrik Fällström. Han
säger ofta så här: I teorin är det faktiskt ingen skillnad mellan teori och
prak- tik, men i praktiken är det det. Det tror jag att man måste ha lite i
bakhuvudet när man diskuterar just infrastrukturfrågor. Det är komplext,
och man måste ta det bit för bit, som när man äter en elefant.
Ordföranden: Tack för det! Då är det Bo Beckeström från IT-kommissionen.
Varsågod!
Bo Beckeström, IT-kommissionen: Tack! I titeln på det här blocket står det:
"till nytta för vad?". I de tidigare presentationerna har vi fått lite olika be
skrivningar av en allmän IT-utveckling, men det är kanske en bild av rent
tekniska förutsättningar. Vi brukar vara ganska bra på att redovisa IT och IT:s
utveckling i tekniska termer, och vi lyfter alltid fram tekniska framsteg. Mer
sällan lyfter vi fram frågan varför vi ska satsa på IT. Jag ska försöka ägna de
här tio minuterna åt att ge en aspekt när det gäller frågan "varför?".
Hur går detta ihop??
"Kommunerna står inför stora utmaningar i framtiden. Under
den närmaste tioårsperioden kommer kommunerna att behöva
nyanställa ca 600 000 nya medarbetare. Det är ungefär lika
många som det totala arbetskraftstillskottet på hela svenska
arbetsmarknaden under perioden"
Jag brukar kalla den här bilden för paradoxen - vi är allihop tillräckligt
läs- kunniga för att se vad som står där. Vad bildtexten egentligen antyder
är nämligen ett problem för framtiden. Det är ett problem med att få
tillgång till arbetskraft, att klara av vissa åtaganden som vi har här i
samhället. Egentligen antyder den att alla som lämnar gymnasieskola,
högskola, universitet och alla som ställs till arbetsmarknadens förfogande
på ett eller annat sätt måste ta anställning inom kommunerna för att de ska
kunna driva sin verksamhet vidare. Det är en fullständig paradox.
Det finns många liknande exempel som man kan höra om dagligen. Jag
hörde häromdagen att Riksskatteverket hade ett stort bekymmer. Man kom-
mer att tappa över 6 000 medarbetare inom de närmaste 5-6 åren. Det är 51 %
av samtliga anställda i Riksskatteverket. Aktuellt i TV tog förra veckan upp
en diskussion om problemen inom vården - det är en brist på 100 000-
150 000. När det gäller utbildningsväsendet har det i AMS senaste prognos
lyfts fram att det handlar om 150 000-155 000 nya lärare inom den närmaste
tioårsperioden osv. Det känns som domedagsprofetior. Vad är det som
händer? Den här demografiska utvecklingen, utvecklingen med en åldrande
befolkning, är någonting som har varit känt ganska länge. Problemet är att vi
kanske inte har tagit det på fullt allvar. Det handlar om någonting som de
flesta av oss upplever ligger någonstans i framtiden. Men den här framtiden
kommer snart. Den är nästan inpå oss, och när man hör de siffror som jag
nämnde tidigare börjar man känna att detta kryper närmare för varje dag som
går. Den demografiska utvecklingen, i perspektivet 10-15 år, innehåller
dessutom inte längre några stora överraskningar. Tvärtom går det att skapa en
ganska exakt bild av vad som kommer att ske och hur det kommer att se ut.
De flesta av oss som lever i dag kommer nämligen att leva om 10-15 år, men
vi kommer att vara motsvarande 10-15 år äldre.
Den stora osäkerheten kanske finns när det gäller en liten grupp ännu icke
födda. Håkan Eriksson som jobbar med fortplantning på Karolinska kan kan-
ske ge oss en bild av det, men de kommer under alla omständigheter inte att
vara ett bidrag till arbetsmarknaden inom den närmaste 20-årsperioden. Mor-
talitetstalen är också ganska kända storheter.
Det går ett rykte på stan om att  40-talisterna bara blir fler och fler,
men det är ett falskt rykte. De blir bara äldre och äldre. Det är faktiskt
en del av för- klaringen till att de här problemen finns.
40-talistgenerationen är nämligen en ovanligt stor grupp. Den innefattar i
dag 1,3 miljoner människor. Det är näs- tan 15 % av Sveriges befolkning.
Den här bilden visar dessutom att gruppen är oerhört stor jämfört med
tidigare åldersklasser. Man kan alltså förvänta sig en ganska kraftig
påfyllning i seniorsegmenten om man går några år framåt i tiden. På bilden
kan vi också se ett antal andra intressanta toppar, en i mitten på 60-talet
- det är dagens 35-40-åringar - samt en i slutet på 80- och början på
90-talet - det är de som är 10-15 år. Jag återkommer lite grann till dem
senare.
Ett av de stora problemen för hela den offentliga sektorn är att det där
finns en klar överrepresentation av anställda som är födda på 40-talet och
tidiga 50-talet. Det beräknas att cirka 61 % av samtliga som jobbar med ad-
ministration inom den offentliga sektorn är födda före 1956, och det är det
som kommer att göra att det blir det problem som vi talade om inledningsvis.
När 40-talister och tidiga 50-talister går i pension finns det helt enkelt inte
tillräckligt många människor i arbetsför ålder för att fylla tomrummet, om vi
har organisationerna kvar i den utsträckning som vi har i dag.
Dessutom kommer konkurrensen om anlitbar arbetskraft att bli oerhört
hård i framtiden. Man ska konkurrera med övriga sektorer i samhället men
också på det internationella planet, eftersom problemet med en åldrande be-
folkning är likartat över hela Europa och i större delen av västvärlden.
Men det är inte nog med det. Samtidigt försvinner faktiskt en del av sam-
hällets skatteintäkter när en så pass stor del av arbetskraften försvinner från
arbetsmarknaden. Den här bilden kan ge lite insikt i det.
Offentliga intäkter och utgifter fördelar sig nämligen olika över olika ål-
dersgrupper. Vi brukar säga att vi drar vårt strå till stacken när vi
befinner oss i åldrarna 30-60 år. Det är nämligen då man är störst
nettobidragsgivare i ett samhälle. Före 30 och efter 60 förbrukar man
faktiskt normalt sett mer än man bidrar med. Och när en så till numerären
pass stor och dessutom relativt välbetald grupp, som de som är födda på
40-talet och tidigt 50-tal, går i pen- sion kommer det att kraftigt påverka
skattebasen.
Jag vill bara snabbt visa lite mer detaljer om det här. Det är nämligen en
ganska intressant utveckling. Den här bilden beskriver nettoförändringen
mellan 2000 och 2010, indelat i femårsintervaller. De svarta staplarna, som
pekar uppåt, visar nettoökningar, och de vita staplarna, som pekar nedåt,
visar naturligtvis motsvarande nettominskning. Det röda lodräta strecket
ska repre- sentera en tänkt reell pensionsålder, 60-årsåldern. Det är där
den ligger i dag, om man tittar på ett snitt i riket.
Det syns en mycket markant ökning inom gruppen 60-70 år. Samtidigt kan
man se att de i de produktiva åldrarna, 30-60 år, och kanske speciellt 50-60-
åringarna kommer att gå tillbaka ganska kraftigt. Man kan se nettoförändring-
en när det gäller de som är 50-plus, dvs. de som befinner sig inom den röda
cirkeln på den här bilden. De minskar under de här tio åren med 450 000
individer. Det är klart märkbart i ett samhälle som innehåller knappt 9 miljo-
ner människor. Det här betyder minskad tillgång på arbetskraft och minskade
skatteintäkter.
Det finns även en annan intressant bild. Man kan titta på dem som är 15-
25 år ungefär. Den gruppen har helt plötsligt ökat. Det var dem som vi såg
som pigga 10-15-åringar tidigare. De har kommit upp i den åldern när de
börjar förbruka resurser för gymnasieskolan, högskolor och universitet.
Vi kan hoppa fram ett snäpp till. Då ser vi att bilden förändras ganska
dramatiskt under perioden 2010-2020. Det första man kan se är att andelen
människor som är 70-80 år ökar mycket kraftigt, naturligtvis med åtföljande
kostnader för äldre äldre, dvs. kostnader för sjukvård, omsorg och liknande.
Samtidigt kommer gruppen 30-60-åringar, som försörjer oss, fortfarande att
krympa andelsmässigt - jag säger "oss", för jag tillhör den gråa skara som
kommer att vara i den åldern.
Jag har klippt ut ett annat citat ur en av Kommunförbundets skrifter. Det är
faktiskt Kommunförbundet som har jobbat med de här frågorna ganska
mycket. Man har i en av sina skrifter summerat alla de här problemen och
kallat dem för gemensamma drivkrafter. Det är kanske ett försök att se möj-
ligheter och inte bara hot i den utveckling som vi har framför oss.
Hur man än ser det kommer denna utveckling sammantaget att påverka ett
antal politikområden. Det tror jag är den viktigaste slutsatsen som man kan
dra här. Till exempel arbetsmarknad, vård, skola, omsorg och naturligtvis
samhällets ekonomi i stort kommer att drabbas.
Man brukar ibland tala om den svårlösta framtidsekvationen som innehål- ler
två bekanta, nämligen att allt färre måste försörja alltfler. Den
ekvationen kommer att ställa stora krav dels på kommuner, dels på andra
offentliga aktö- rers förmåga att upprätthålla acceptabla nivåer när det
gäller service till med- borgarna. Om inte detta fungerar i framtiden
kommer delar av vårt etablerade välfärdssystem kraftigt att ifrågasättas,
rentav kanske komma i gungning.
De stora pensionsavgångarna drabbar offentliga sektorn extra hårt - detta
samtidigt som offentliga utgifter ökar och offentliga intäkter minskar. För att
hantera denna dubbla besvärliga framtid måste ledorden inom offentlig sektor
naturligtvis fokuseras på sådana begrepp som ökad produktivitet, bibehållen
kvalitet och så vidare, det vill säga till lägre kostnader med mindre personal
producera och leverera framtidens tjänster till medborgarna. Till hjälp i denna
utmaning gäller det naturligtvis att använda alla de verktyg och de kända
tekniker som står till buds.
Det är kanske här som IT-kommissionens begrepp breddtjänster kommer
in. Det handlar om nyttan med att utveckla digital tjänsteproduktion som
bland annat ger ökad produktivitet, ökade möjligheter att dela information
mellan förvaltningar, mellan förvaltningar och medborgare, mellan offentliga
och privata entreprenörer och så vidare.
Som hastigast kan vi titta på den grundlogik som finns. Den ska egentligen
läsas från höger till vänster. Det är nämligen inte en teknik som söker en
lösning, utan fokus ska ligga på nyttan. Vad är det för nyttor vi vill ha i sam
hället? Hur stöder de olika nyttorna våra krav på samhällsservice eller de
tjänster som vi förknippar med välfärd? Vilka olika tjänster kan det ge oss?
Vilka informationsresurser behöver vi då? Och hur måste dessa resurser vara
strukturerade, märkta med metadata och så vidare för att informationen ska
kunna användas av den gemensamma teknik som vi har diskuterat tidigare -
allt för att skapa den eftersträvade nyttan?
Det här tycker jag är IT-politikens reella arbetsområde. För att uppnå detta
måste vi skaffa oss en bredare bild av IT-politikens arbetsområde och lyfta
fram samhällsnyttan av IT. Det här är nämligen en fråga som i allt väsentligt
kommer att handla om hur den framtida samhällsutvecklingen kommer att
fungera och gestalta sig. Det är dags att börja nu. Vi kan inte vänta in framti
den. Den är ju redan här.
Låt mig bara ta ett avslutande exempel. Det gula fältet på den här bilden
visar utvecklingen av transaktioner inom banksektorn. Man kan se att det
har skett en kraftig tillväxt under de här åren. Det är en sektor som
arbetar mycket målmedvetet med att digitalisera all sin information och
samköra system i olika digitaliserade produktionsmiljöer för att skapa
olika typer av tjänster till olika kundgrupper. Den översta röda linjen är
extra intressant därför att den visar produktivitetsutvecklingen inom
banksektorn, det vill säga hur många transaktioner man kan hantera per
anställd. Den har ökat med 57 % under dessa fyra år. Hur kan då det komma
sig?
Den blå kurvan som sakta men säkert växer in på det gula fältet är andelen
transaktioner som representeras av någonting som sköts direkt av oss med-
borgare, eller oss kunder kanske, genom olika datoriserade system, till
exem- pel Internetbank, kassaterminaler med kortläsare och så vidare. Häri
ligger också den stora förklaringen till att man kan få en så fantastisk
produktivitets- vinst.
Det här enkla exemplet visar på den stora rationaliseringspotential som
faktiskt finns när man använder digitaliserad tjänsteproduktion. Byt ut ordet
bank mot till exempel ordet förvaltning, byt ut ordet banktjänsteman mot
handläggare och börja dra paralleller! Det är kanske det här som vi ska ha
tekniken till.
Ordföranden: Tack för det. Då är det Håkan Eriksson, Karolinska Institutet,
som ska prata om IT i vård och omsorg. Varsågod!
Håkan Eriksson: Grunden för en högkvalitativ vård och väl fungerande sjuk-
vård är information och kommunikation, det vill säga att vi får rätt
informa- tion vid rätt tillfälle på rätt plats och förmedlad på rätt sätt.
Gör vi det så får vi en optimal sjukvårdssituation.
Men sjukvården befinner sig i ett turbulent kraftfält i dag. Det handlar inte
bara om de ekonomiska frågorna. Det finns en rad politiska frågor och en rad
olika typer av modeller som prövas. Våra medborgare har ändrat sin livsstil
på ett dramatiskt sätt, mer dramatiskt än någonsin under 1900-talet. Forsk-
ningen genererar nya metoder både för diagnostik och behandling. Tekniken
levererar nya instrument till vårdens tjänst.
För mig är svensk vård och omsorg i dag en koloss med ett obestämbart
antal okoordinerade ben. Vi har staten med en rad myndigheter, landstingen,
kommunerna, privata vårdgivare, universitet och vårdhögskolor som allihop
har olika roller, uppgifter och medel för att bedriva hälso- och sjukvård. Men
tyvärr är de inte avstämda mot varandra, och därför används inte resurserna
på det bästa sättet. Här kommer IT in på ett väldigt påtagligt sätt och skulle
kunna revolutionera sammanhangen.

En annan diskussion som pågår är: Var är rätt plats för vård och omsorg? I
Sverige har vi en lång tradition av att patienten kommer till vården som hu-
vudsakligen har bedrivits i stora tegelkomplex med högspecialiserad vård. Vi
håller nu på att vända detta. Primärvården byggs ut, och vården kommer i
framtiden i mycket större utsträckning att komma till patienten. Det här är
inte bara någonting som vi kan göra, utan det är någonting som vi måste göra.
Vi måste vårda våra patienter och idka omsorg i hemmen och i det särskilda
boendet.
De starka förändringskrafter som vi ser inom hälso- och sjukvården är dels
den snabba utvecklingen av de molekylärgenetiska metoderna - det vi kallar
för IT-revolutionen, dels det starkare patientinflytandet. Allt detta
resulterar i att vi måste kunna hantera den nya kunskapen på ett effektivt
sätt. Vi måste lära oss att kunskapsnavigera. Gör vi det på ett bra sätt -
och det kan vi göra om vi använder oss av informationstekniken - kan vi
koppla ihop våra myn- digheter, försäkringskassor, Socialstyrelsen,
kommuner, landsting och Riks- försäkringsverket så att de använder samma
information för att koordinera vården så att den blir optimal för den
individuella patienten. Vi får en pro- cessorienterad vård och omsorg som
är värd namnet.
Vi kan få ett hälsonätverk där all information som finns lagrad om en
enskild patient eller individ kan hämtas in av den som idkar vården, om det
är en sjuksköterska, en sjukgymnast eller en läkare, oavsett var
vederbörande be- finner sig, för att man ska få ett maximalt
beslutsunderlag just vid det tillfälle då vården ska beslutas.

De användningsområden som vi främst har talat om hittills för den IT-
baserade vården är att effektivisera administration och kommunikation inom
slutenvården och primärvården. Men vad som händer nu är att den primär-
kommunala äldreomsorgen och vården och omsorgsverksamheten i kommu-
nerna tar till sig de nya möjligheterna dels för att kommunicera mellan olika
nivåer inom vården, dels för att effektivisera och förbättra handläggningen av
vårdfallen.
Den andra gruppen som är central här är patienten och de anhöriga. De har
fått nya instrument, inte bara för att kommunicera med vården utan också för
att kommunicera sinsemellan. Kunskapsnivån hos de enskilda patienterna har
ökat, och kommunikationen med vårdgivarna har hamnat på en ny nivå.
En av förutsättningarna för att vi ska få en väl fungerande vård är att vi har
ett infrastrukturellt nätverk som omfattar hela vården. I dag har vi ett sådant
nätverk som heter Sjunet, som står för sjukvårdens nät, där alla landsting är
anslutna, inklusive apotek, Socialstyrelsen, många kommuner och en rad
andra aktörer.

Lyckas vi att koppla upp alla kommuner har vi grunden för just det hälsonät
som jag pratade om. Vi får en IT-baserad vårdsamverkan där patienten kan
kommunicera med vården för att anamnestiskt lämna uppgifter via Internet
eller via telefon. Patienten kan skicka information om sitt eget tillstånd med
hjälp av olika typer av mobila utrustningar, och med hjälp av en vårdkoordi-
nator som kan befinna sig på olika ställen i riket få information om vilken
som är den bästa vårdnivån och var vården ska ske. Slutligen kan vårdaktören
få information om att en patient med ett visst behov ska komma till honom
eller henne.
Vi kan idka vårdplanering med hjälp av videokonferens. Där kan man
knyta samman personer som befinner sig geografiskt åtskilda, men alla får
samma information vid samma tillfälle, såväl anhöriga som patienter och
vårdgivare inom slutenvården, socialtjänsten och hemtjänsten. Detta är nå-
gonting helt nytt och gör att kvaliteten på vården på de olika nivåerna förbätt
ras avsevärt.
Vi kan också formulera beslutsstöd så att en primärvårdsläkare som sitter
ute i obygden och ser ett litet antal fall av en viss sjukdom med hjälp av IT
kan få ett stöd som gör att precisionen i diagnostiken ökar. Man kan då också
skicka rätt patienter till slutenvården och behandla de andra lokalt.
Den mobila vården kan effektiviseras genom ett större och större utbyte av
högkvalificerad apparatur som är sådan att alla människor kan hantera den.
Kan man klara av en mobiltelefon är det oändligt mycket enklare att mäta
blodtrycket med en mobil utrustning.
Vi kan bedriva hälsokontroll i hemmet med hjälp av olika IT-baserade
spegelmedicinska lösningar. När du går upp på morgonen och tittar i spegeln
scannar spegeln av bilden och säger om du är tillräckligt frisk för att gå
till jobbet, även om du inte känner det så. Det skulle i dagens läge säkert
förbättra ekonomin avsevärt i Sverige.
Sms-tjänster används i dag på flera ställen för att förbättra underlaget
för handläggare inom hemvården och mellan hemvårdarna. I framtiden kan de
mobila tjänsterna byggas ut genom att man använder de nya systemen GPRS och
3 G för att skicka mer och mer kvalificerad information i högre och högre
hastigheter så att beslutsunderlaget lokalt när man tar ställning till ett
visst tillstånd blir bättre och bättre.
Ett projekt i Västerbotten där man knyter samman alla dessa delar kallas
för TILLIT-projektet. Där har man lyckats att koppla ihop landsting, kommu-
ner, mobil kommunikation, hemvårdare och socialtjänst. Alla har tillgång till
samma information. Positionering av såväl vårdare som patienter kan göras
effektiv, och därigenom höjs kvaliteten i hela systemet.
Skälet till att vi behöver IT i vården är naturligtvis att det möjliggör en ef-
fektiv samverkan. Det möjliggör en distanskonsultation som kommer att bli
mer och mer nödvändig på grund av de kostnadsbesparingar som vi måste
ålägga oss. Vi får en snabbare, säkrare och mer högkvalitativ diagnostik. Vi
skapar förutsättningar för kvalitetssäkring. Vi skapar nätverksmiljöer där vi
hela tiden kan komptensutveckla hela vårdpersonalen oavsett var vederböran-
de befinner sig. Vi kan också ta fram nya modeller för att testa nya behand-
lingsmetoder och läkemedel i patienternas egna hemmiljöer.
Ordföranden: Tack för det. Då är det Christer Karlsson, ITS Sweden, som ska
prata om intelligenta transportsystem. Varsågod!
Christer Karlsson: Jag tänkte dela upp min presentation och först berätta lite
kort om vad ITS är. Därefter tänkte jag ta upp frågorna varför vi arbetar med
ITS, vad ITS Sweden är för något. Vad behöver vi göra nu och i den närmaste
framtiden?
Här är en mycket förenklad definition av ITS, och vi har då använt oss av
Vinnovas definition av IT. ITS är användandet av IT inom transportsektorn.
Man kan också använda den definition som finns inom EU. Sedan ett och ett
halvt år tillbaka står ITS för Intelligent Transport Systems and Services. Det
innebär att man med modern teknik, speciellt telekommunikation, effektivise-
rar transportsystemen.
Det finns ett antal aktörer, och vi är ganska många, som har jobbat inom
det här området väldigt länge. Det har bedrivits olika forskningsprojekt sedan
slutet av 70-talet inom industrin och Infrastrukturverket.
Varför har man då gått in och jobbat med ITS? Jo, man har sett ITS som ett
väldigt viktigt verktyg för att vi ska klara av att nå våra mål, bland
annat när det gäller infrastruktur, restider, trafiksäkerhet och minskad
miljöpåver- kan. Samtidigt har industrin sett att det finns en stor marknad
för ITS- relaterad utrustning.
Det här visar en undersökning som man har gjort i Japan där man bara tar
upp eftermonterade utrustningar, alltså den sortens utrustningar som finns i
bilarna som visar till exempel väg- och lokaliseringsinformation och så vida-
re, typ PDA:er eller små telefoner med en karta i som man ansluter i bilen.
Ett antal aktörer har också sett detta som intressant, eftersom det ger ar-
betstillfällen. Den här nya verksamheten genererar en hel del verksamhet om
man hanterar detta på rätt sätt, men det tycker jag inte riktigt att vi har
gjort i Sverige, men det ska jag komma tillbaka till.
Det finns ett flertal olika system. Som jag nämnde har man sedan slutet av
70-talet hållit på med forskning. Nu är vi framme vid införandeskedet av
ITS- utrustningen. Det finns ett antal applikationer som i dag säljs över
disk. Bland annat finns det system där man trycker på en knapp när det
händer någonting och system som reagerar när krockkudden utlöses. Sverige
och svensk indu- stri har varit med mycket tidigt på ett mycket bra sätt i
det här arbetet.
De trender som man har sett inom ITS-området  är att man har gått från
forskning till utveckling, och nu är vi, som sagt, i införandeskedet. Man
har också gått från enskilda transportslag till integrering. ITS omfattar
alla trans- portslag, det är mycket viktigt. I till exempel white papers
från EU pratar man mer och mer om att transporterna ska flyttas mellan
transportslagen.
Man har också gått från individuella lösningar till standardisering. Man har
inte lyckats hitta någon killer application, någon tjänst som kan försvara de
utvecklingskostnader och försäljningskostnader som det medför att sälja
denna tjänst till kunden. Man måste ha några tilläggstjänster.
Man har gått från industri till myndigheter. Industrin började på 70-talet
och myndigheterna kom in efteråt, och nu jobbar man tillsammans via organi-
sationer, det är mycket viktigt. Här kan vi inte bara jobba i Sverige utan vi
måste jobba mycket aktivt också internationellt.
Den här bilden kommer från Volvo. Den visar kedjan från längst till väns-
ter där man pratar om olika indataleverantörer - Vägverket kan till exempel
tala om att det går en väg här och där och att det finns någonting på
vägytan - till längst till ut höger där det är någon som tar emot denna
tjänst. Vad Volvo saknade var koordination. Vem koordinerar alla aktörer?
1999 skrev ett antal aktörer en avsiktsförklaring om att man måste titta på
ITS-området och vad det har att erbjuda. Sedan beslutade man sig för att
starta den icke vinstdrivande medlemsassociationen ITS Sweden. Vi jobbar
med att utveckla, stödja och samordna ITS-utvecklingen i Sverige.
Det finns inte bara en ITS-organisation i Sverige, utan runtomkring oss
finns det väldigt många ITS-organisationer. I dag sitter ITS Sweden som
ordförande för denna plattform. Som ett exempel på samarbete kan jag nämna
att vi i går skrev ett avtal med bland annat ITS America om att anordna Inter-
netbaserad ITS-utbildning för högskoleelever.
Sverige har varit väldigt aktivt på det här området. Vi var det första land
som skrev på de enda två memorial of understanding som finns i dag. Den
ena gäller trafikantinformation till användarna RDSTMC (Radio Data System
Traffic Message Channel), alltså vilken kanal som man ska använda. Den
andra gäller trafikantinformation mellan länderna. Det var Ines Uusmann som
skrev under detta 1997.
Vi var också ett av de första länder som införde RDSTMC är man får tra-
fikmeddelanden via radion. Men vi har också gjort ett väldigt bra arbete in-
ternationellt sett inom trafiksäkerheten. Vi låg bakom E-safety, ett dokument
som skrevs 2001. Vi har jobbat mycket med trafikantinformation, människa-
maskin-interface. Sverige ska denna månad lämna in sitt svar angående di-
rektivet om HMI (Human Machine Interface).
Vi har jobbat med personlig integritet. Vad innebär den nya tekniken för
individen? Vi har också jobbat mycket med funktionshindrade. Hur passar de
in i dessa system? Hur kan systemet stötta funktionshindrade? Dessutom har
vi jobbat med miljöfrågor.
Men jag upplever att Sverige har börjat att hamna på efterkälken. I början
var vi väldigt duktiga på att jobba tillsammans mellan industrin och Infra-
strukturverket. Vi hade ett antal bra projekt på gång och det hade tagits en
mängd initiativ. Men i dag hamnar vi tyvärr längre och längre efter andra
länder i Europa.
Som exempel kan nämnas att Tyskland i september kommer att införa be-
talsystem för alla tunga fordon. Man har avslutat eurovinjettsamarbetet. Detta
har vi vetat om i många år, men vi har inte gjort någonting åt det. Det innebär
att svenska åkare som transporterar både i Tyskland och i Sverige kommer att
få en klar konkurrensnackdel eftersom man betalar på båda ställena. Tyska
åkare däremot betalar bara på ett ställe eftersom de åker gratis på de svenska
vägarna. Jag tror inte att detta är så vidare bra.
Den 23 april lämnade kommissionen ett förslag till direktiv om betalsy-
stem. 2005 ska tulloperatörerna tillhandahålla europeisk tulltjänst, SET, för
tunga fordon. SET innebär att man kan ha tre olika typer av utrustningar. Man
kan antingen ha satellitpositionering som kan användas när man kör på större
områden, GSM eller kortvågskommunikation. Enligt förslaget ska kortvågs-
kommunikation inte tillåtas från 2008.
I dag finns det ett svenskt företag som har sålt 4 miljoner tags, brickor som
läggs vid framrutan. Man tillverkar 40 000 tags per månad i Värmland. Om
direktivet skulle gå igenom blir konsekvenserna för svensk industri stora.
Så vad ska man göra? Vi måste kraftsamla de resurser som vi har i Sveri-
ge. Vi måste jobba tillsammans. Vi måste prioritera de områden som är vikti-
ga för Sverige - vi ska inte gå in på områden som andra sköter bra. Och hur
ska vi då göra? Jo, vi bör ta fram en nationell plan på området. Ett antal ITS-
aktörers förslag till en nationell plan kommer att lämnas över till Ulrica Mes-
sing i morgon.

Sammanfattning: ITS finns i vårt dagliga liv. Vi i Sverige måste bestämma
vad vi vill göra med ITS. Hur vill vi agera på den internationella arenan? Om
vi ska lyckas måste vi alla inom Sverige jobba tillsammans. Vi tror att det
första steget är att ta fram en nationell ITS-plan.
Om ni vill ha mer information får ni gärna besöka vår webbsida. På mån-
dag kommer vi att presentera ett ITS-spel på hemsidan där man kan se vad en
ITS-applikation är för någonting. Spelet är avsett för alla mellan 12 år och 75
år, så det passar alla här i salen. Välkomna in på hemsidan och testa spelet!
Ordföranden: Tack för det. Då är det Ylva Hambraeus Björling, IT-företagen,
som ska prata om IT-företagen - hur bred kan marknaden bli? Varsågod!
Ylva Hambraeus Björling: Vi hade tre arbetsgrupper som startades under
hösten. En arbetsgrupp ägnade sig åt visioner, målsättning och innehåll. Den
andra arbetsgruppen ägnade sig åt offentligt ägande och åtagande och den
tredje åt kopparaccess och andra accessfrågor.
Rapporten sammanställdes och slutbearbetades först en bit in på detta år,
och man föreslår ett antal åtgärder under följande rubriker: Exploatering av
kopparaccessnätets potential, Satsning på alternativa accesser behövs, En
ökning av tillgången till bredbandsinfrastruktur och tjänster samt stat och
kommuner måste skilja på sina olika roller, utveckla den offentliga förvalt-
ningen, driva utvecklingen av offentlig service och tydliggöra ägarrollen.
Frågan till mig var hur bred marknaden kan bli. Svaret på den frågan är:
oändligt bred. Det är egentligen bara vår egen fantasi som sätter gränsen. Det
har redan talats om ett antal områden som pekar på att vi redan nu nyttjar IT
otroligt mycket.
Jag brukar själv ta vården, transporterna och jordbruket som exempel. Man
kan alltså mäta grönheten, scanna av den ute på fälten och omsätta den till
någonting som pekar ut hur mycket som behöver gödslas och om tidpunkten
för att gödsla är rätt. På det här sättet kan man gödsla vid rätt tillfälle och
därigenom spara på kemikalier och på miljön.
IT finns i allt, säger jag. Ur mitt perspektiv är IT framtiden. Det finns
ett antal orsaker till detta. Det har skett en stor teknisk utveckling, men
det vikti- gaste är att man lär sig att använda sig av IT på ett
naturligare sätt. När det fungerar som bäst vet man inte ens att man ägnar
sig åt att använda IT.
IT bidrar till tillväxt. Emellanåt när jag är ute och pratar kommer det
fram folk till mig och säger att IT-kostnaderna är alldeles för höga, och
sedan tittar de anklagande på mig när jag har presenterat leverantörerna.
Då säger jag: Fel! Fel! Fel! Ni har alldeles för låga IT-kostnader. Och
varför säger jag då det här? Jo, därför att man många gånger har använt IT
som ett rationaliser- ingsverktyg, men man har inte förstått vilka beslut
som måste fattas.
Det är det första sättet som man nyttjar IT på, att göra det man redan gör
snabbare, billigare och bättre. Men när man fattar beslut av den här typen
måste man vara noga med att de fattas på en tillräckligt hög nivå. IT är
ingen- ting i sig, det är nyttan av IT som är det viktiga. Det innebär att
det är verk- samhetsbeslut eller affärsbeslut som ska fattas, och att IT
ska vara en naturlig del i dessa beslut.
Egentligen skulle jag varken vilja ha IT-chefer eller IT-ministrar. Det är
bara ett bevis på att vi inte har en tillräckligt hög mognadsgrad. När vi
kan och förstår användningen av IT är det en naturlig del i varje beslut,
precis som vi tar hänsyn till personalfrågor och juridiska konsekvenser av
besluten. Man ska alltså inte köpa en applikation eller IT-lösning, utan
man ska titta på sin verksamhet och se vad det är som man vill förändra.
Anledningen till att jag får kommentaren att IT är dyrt och att man har för
höga IT-kostnader är att det har fattats fel beslut. Man har kanske köpt en
applikation, och sedan har man glömt att de som ska nyttja den måste utbil-
das. Man har glömt att det är en ny arbetsprocess som nyttjarna kommer att
arbeta i. Det kanske blir en övertalighet, vilket kan ha varit meningen. Man
skulle ju rationalisera, men man har kanske inte förstått konsekvenserna och
varit förberedd på dem.
Den investering som behöver göras kanske måste tas från en del av organi-
sationen medan de som kammar hem effekterna av den är en helt annan. Fattar
man då inte beslutet på rätt nivå kommer det aldrig att fattas, därför att
det är ingen som vill fatta ett beslut som bara består av en kostnad. Ska
man nyttja IT som rationaliseringsverktyg måste man alltså fatta ett
verksamhets- beslut för att ha alla kostnader med och kunna se om det är
värt att göra en sådan investering. Vi har inte en fungerande process där,
tycker jag.
När det gäller IT-produkter, varor och tjänster har jag aldrig hört någon
säga till mig: Du, jag köpte aldrig den där Saaben för det var alldeles för
höga IT-kostnader. Här har man en process som fungerar. Man tittar på vad
mark- naden vill ha. Man tar fram prototyper och ser om de går att
tillverka. Man tittar på hela kostnaden inklusive IT-kostnaden, och sedan
funderar man över: Vad kan vi ta ut för pris på marknaden? Är det
tillräckligt mycket med en bra marginal kommer man att sätta produkten
eller tjänsten i sjön. Så fungerar den processen.
Det här är också ett helt nytt område att hitta tillväxt på. Vi kommer att
kunna få nya branscher med hjälp av IT. Bioteknik är ett sådant exempel.
Teknikerna går hand i hand och går in i andra branscher. Man får oheliga
allianser, som man skulle ha sagt för ett antal år sedan, som det annars inte
fanns någon anledning till. TIME-sektorn - telecom, information, media and
entertainment - hade inte någon anledning att uppstå om inte IT hade varit
det som knyter ihop allt det.
Ser man detta i ett tillväxtperspektiv så kan man säga att vi har gjort
mycket med IT som rationaliseringsverktyg, men det finns mycket kvar. Det
knyter an till det som Bo var inne på tidigare; med den befolkningsstruktur
som vi har så måste det vara ett av de allra viktigaste incitamenten för offent
lig sektor att nyttja IT, det vill säga att använda IT som ett rationaliserings
verktyg och frigöra resurser för att göra det som är den egentliga uppgiften.
IT i produkter, varor och tjänster ger helt nya områden, helt nya produkter
och helt nya marknader som vi kan ge oss in på och sälja och därmed få till-
växt. Det gäller även nya branscher.
IT finns i allt och IT är vår framtid. Vi har det även för en hållbar utveck-
ling. Jag tänker inte gå in på det, men det finns många exempel att lyfta fram.
Det kräver att vi är observanta och fattar besluten i tid.

Det finns också hinder. Jag har varit inne på det där med fel beslutsnivå.
Brist på tjänster i infrastruktur, har jag skrivit här. Ja, de går i alla
fall inte hand i hand. Jag tror att det var Ann-Marie som var inne på det
från början här. Man måste väl också fundera igenom hur många olika
tekniker som vi kan ha infrastruktur i. Vad är kommersiellt möjligt? Vi är
en marknad med 9 miljo- ner användare. Vad ska man kräva av leverantörerna
att de ska prestera i olika typer av infrastruktur med konkurrens på varje
område? Man kanske ska börja i andra änden, och fundera över den
funktionalitet som man vill åstad- komma. Det är ju att mor Elsa i busken
ska få tillgång till de tjänster som hon behöver. Men hon kanske inte
behöver få tillgång både via bredband, fast telefoni, mobiltelefoni,
satellit etcetera, utan man kan se kombinationer av dessa.
Jag var inne på beställarkompetens tidigare. Det krävs att kunden har en
kompetens för att man ska våga beställa funktionalitet. Det är det som jag
tror är nyckeln till framgång. Det finns också en motsägelsefullhet hos
många kunder och beställare. Man har en dualism i sin inköpsprocess, som
kan vara värd att bara peka på. Inköparen är ofta satt att handla upp pris,
medan den som sedan ska använda det hela är satt att titta på
funktionaliteten. Det är inte lätt att vara leverantör då! Ska man gå på
lågt pris så kanske man inte levere- rar den bästa lösningen till
slutanvändaren, men går man inte på lågt pris så får man aldrig ordern
eftersom man levererar en funktionalitet som aldrig kommer att handlas upp
eftersom den blir för dyr.
Jag går tillbaka till huvudfrågan. Hur bred kan marknaden bli? Oändlig! Men
det förutsätter en del saker. Man måste vara positiv till förändring. Man
måste våga fatta helhetsbesluten. Det finns en fungerande infrastruktur.
Det kanske är värt att nämna att jag här tänker på infrastruktur som ett
vidare begrepp - dels den fysiska installationen, dels en
informationsinfrastruktur i form av en gemensam termkatalog. Den senare är
nog så viktig. Elektroniska affärer bedrivs mellan kund och leverantör, men
om inte blöjfabrikanten och dagiset vet vad de menar med blöja, storlek
eller antal så spelar det ingen roll vad IT-leverantörerna levererar för
system. Det blir fel i alla fall. Eller, som tidigare ordföranden i
Läkarförbundet sade: Det vet väl alla att med sex läkare i rummet finns det
sju åsikter! Det är inte så lätt att vara leverantör på de premisserna.
Det sista som gäller infrastrukturen är också värt att ta upp, och vi har
nämnt det tidigare. Det är informationen i sig, det vill säga tillgången till
offentliga informationsmängder. Det är för mig också en del i infrastrukturen,
och den är viktig att ha med sig.

Ordföranden: Tack för det. Eftersom Ylva Hambraeus Björling måste gå
bereds nu utrymme för en kort frågestund.
Monica Green (s): Jag ska fatta mig kort eftersom vi har bråttom. Det var
jättekul att lyssna på dig, och det var mycket som vi håller med om.
Jag har bara en kommentar till att du helst inte vill ha någon IT-minister.
Vi tycker att vi har en klok och ansvarstagande IT-minister för närvarande,
som tar kommandot på ett bra sätt. Man kan ju fundera på om man ska ha en
IT-minister i framtiden eller inte. Vi kan konstatera att vi har lika många
jordbrukare som frisörer i landet. Vi har en jordbruksminister men vi har inte
någon frisörminister. Man kan alltså fundera över på vilka områden man ska
ha en minister.
Jag tänker ställa en fråga till dig. Er utredning hade en rad krav om att
öppna kopparnät och om att stat och kommun ska tydliggöra ägarrollen och
helhetsbeslutet. Vilket är medskicket för närvarande till oss, som nu ska
han- tera propositionen och skriva ett betänkande så att det blir en bra
lag? Vad vill du skicka med oss för att tydliggöra detta?
Sven Bergström (c): Vi ska väl inte föra en politisk debatt över borden här,
men om man ska vara lite elak mot Monica så kan man säga att vi har saknat
en IT-minister under många år.
Med anledning av det som Ylva säger och det som också Beckeström var inne
på är det lätt att föreställa sig hur man inom teknik, administration och
så vidare kan komma långt med IT. Men när det gäller just vård och omsorg
går det inte att så enkelt och snabbt föreställa sig hur man skulle kunna
ersätta de 600 000 människorna när det handlar om praktisk omsorg - många
händer som kan hjälpa till. Har ni några goda uppslag om hur man kan få
genomslag även i den sektorn?
Ylva Hambraeus Björling: Jag svarar Monica först. Vi ska ha en IT-minister
och vi ska ha IT-chefer tills vi har nått rätt mognadsgrad. Men jag tycker att
vi alla borde jobba för att vi inte ska behöva dem. Vi ska ha avancerade och
kompetenta beställare. Då löser det sig.
Det andra är egentligen för mycket att svara på. Men ett exempel är vad
incitamentet ska vara för att bygga infrastruktur i dag. Det sker inte så
mycket just nu. Bland mina medlemmar finns en viss uppgivenhet. När det
gäller personer i kommunerna, som i det här fallet är lite sämre på att
skilja på rol- lerna, är det samma person som man pratar med när man
offererar en lösning för kommunen för bredbandsutbyggnad som sedan sätter
på sig en annan hatt och är med i upphandlingen. Det är inte lätt för de
enskilda företagen att lyfta upp de här frågorna och gå till länsrätten. Vi
har fört många diskussioner där vi har tussat ihop - vilket jag tycker är
det viktiga - både leverantörer och beställare. Vi har haft hela gruppen
för offentlig upphandling med oss, med Statskontoret i spetsen och Verket
för högskoleservice etcetera. De uppmanar med jämna mellanrum: Ta det här
till länsrätten! Vi vill få det prövat! Men det gör man inte som enskilt
företag av den enkla anledningen att man har ett
kund-leverantör-förhållande till de här individerna. Sätter man dem på
pottan så är man inte säker på att man får några affärer därefter. Det är
ett exempel. Jag har delat ut rapporten, och det står mycket mer i den. Jag
hoppas att vi kan få återkomma i en diskussion direkt om den.
Ja, det finns svar på din fråga, Sven! NITA, Nationellt IT-användar-
centrum, hade häromdagen en konferens. LO delade ut sitt Users Award. Time
Care fick det häromåret. Det är ett företag som ägnar sig åt att optimera
tiden. I det fallet gällde det hemsjukvårdare. På konferensen hade man två
användare: Falköpings lasarett, som också optimerar tiden för kvalificerad
personal, och Mörby äldreboende. Vi själva har på vårt årsmöte i
eftermiddag ett företag som heter Kvalitid, som också tittar på hur man
bättre ska nyttja den tid som redan finns. Jag vet att Kvalitid har lyckats
öka den kundnära tiden för personer med 25 % bara genom att förändra hur
man förlägger inter- na möten. Man förväntar sig att kunna få ytterligare
25 % kvalificerad tid med patienterna genom att låta personerna själva få
vara med och påverka när de vill jobba och var de vill jobba. Man ska ta
hänsyn till gångtider och lägga ett bättre schema för hur man rör sig. Det
är enkel rationalisering som ger stora effekter.
Man kan börja där, och sedan kan man komma in på de andra sakerna, som
jag tycker att Håkan har en oändlig mängd exempel på. De är inte svåra! Men
vi måste kanske titta på varandra och inte uppfinna hjulet själva utan lära av
varandra. Detta var på gång i höstas när Mona Sahlin hade ett första möte
med en aktionsgrupp. Man ska både titta på forskning gemensamt, på offent-
lig sektor och på industrin framåt. Men framför allt ska man också titta på vad
vi har redan i dag. Då gällde det mobila tjänster, och vi påtog oss att ta fram
vad som finns kommersiellt tillgängligt. Det kommer vi att leverera nästa
vecka, så att det blir offentligt och synligt.
Den andra idén var att man också inom den offentliga sektorn skulle fånga
upp vad man har gjort för bra saker - i princip en idékatalog. Vi vill
gärna vara med och se till att den kommer fram, för jag tror att det är den
som kan inspirera. Det goda exemplet är lättare att ta i stället för att
göra något nytt. Vad har andra gjort? Vad var det positiva? Vad fick man
för effekter av det?
Ordföranden: Tack för det! Nu går ordet till Per Eriksson, generaldirektör för
Vinnova. Vad kan forskningen tillföra?
Per Eriksson: Det var en spännande fråga. När man lever mitt uppe i det så
tycker man först att det nästan var en oförskämd fråga. Forskningen är ju
centrum för all utveckling. Men det var ytterst nyttigt att få fundera lite på
det.
Jag är väldigt tacksam över att vara här. Jag har ett engagemang inom om-
rådet. Jag är forskare inom telekommunikation och jag har varit med och
byggt upp Blekinge tekniska högskola med IT-inriktning. Vi har också upp-
handlat ett bredbandsnät för länet. Jag har även jobbat som ordförande i
IT- beredningen och KK-stiftelsen och i den grupp som Håkan ledde när det
gäller IT inom hälsa. Jag hade då särskilt ansvar för den industriella
delen. Nu sitter jag med ett ansvar för 1 miljard kronor per år till
forskning och utveck- ling. Vi använder oss av i storleksordningen drygt
200 miljoner till IT- sektorn. Vi har också lagt fram ett par
utredningsförslag. Ett heter Vinnitel, och innebär omedelbara åtgärder för
350 miljoner kronor och ett heter Natio- nell strategi för IT-användning.
Det finns alltså många kopplingar här, och det är spännande att få komma
till ett sådant här möte. Jag ska fatta mig kort och precist efter bästa
förmåga.
Vinnova är den forskningsorganisation som för statens del försöker se till
att det blir produkter, tjänster och tillväxt. Det gör vi genom att vi är
kopplade till behoven. Vi kallar det för behovsmotiverad forskning. Vi
arbetar också med att skaffa fungerande innovationssystem, så att inte
kunskapen stannar i publikationer utan blir till produkter och tjänster som
tar på marknaden och gör att det blir tillväxt i Sverige.
Vi tror att det är ytterst nödvändigt med ett samspel inte bara med
närings- livet utan också med den offentliga verksamheten och politiken.
Det är tydligt när man tar infrastruktursidan och trafik i allmänhet, som
ni är ansvariga för. Det gäller självfallet också inom IT och på
IT-infrastruktursidan. Här har vi kännetecknen för vårt arbetssätt rätt
igenom. Vi ger politiken och den offent- liga verksamheten en stor och
viktig roll för att få ett innovationssystem att fungera väl. Det är alltså
inte bara ett samspel mellan näringsliv och forskning och utveckling. Det
finns många länder och regioner som har klarat detta bra.
Det viktigaste i forskningen i dag, som gör att vi inte har den avkastning
som vi borde ha, är att vi upplever att vi har en klar flaskhals på den
tekniska, implementationsinriktade sidan. Vi har en liten institutssektor i
Sverige. Det är till och med så att Finland är en större forskningsnation
än Sverige i abso- luta tal. Vi behöver förbättra vår Triple Helix-del. Vi
har ingen strukturerad satsning på småföretag, av typen den amerikanska
small business innovation research, där man avsätter en viss pott. Ett
sådant system behöver vi ha, och det är dessutom en sak som jag tror att
regeringen kan köpa eftersom det inte kostar några pengar utöver en rad i
ett regleringsbrev om att det ska gå pengar till mindre och medelstora
företag.
Vad kan man då göra när det gäller forskningen? För det första bör man
titta på internationella förebilder. När det gäller forskning och utveckling är
Finland utan tvekan ett föregångsland. Om man mäter IT-infrastruktur-
forskningen vid universitet och högskolor och forskningsinstitut är Finland
alltså dubbelt så stort som Sverige i absoluta tal. Om vi skulle ha samma nivå
som Finland per capita så skulle vi behöva fyrdubbla forskning och utveck-
ling vid forskningsinstitut och högskolor i Sverige. Finland har ju visserligen
en top-down med en statsminister som kör systemet och en motsvarande
grupp med Triple Helix-sammansättning med topparna från näringslivet och
topparna från forskarsamhället. Man har också en motsvarighet i riksdagen,
med framtidsgruppen. Vad jag förstår är det något sådant på gång också i
riksdagen här. Det är spännande! Finland har två väsentliga delar. Det ena är
IT och telekom och det andra är basindustri med papper, massa och lite gru-
vor och metallurgi. De kör detta väldigt tufft, och därav är de starka. Finland
har positionerat sig nationellt, fattat de obehagliga besluten och satsat på de
här frågorna.
Kanada är ett fantastiskt intressant land när det gäller helhetslösningar.
Kanada ligger dessutom världsledande gentemot USA på tillväxtsidan. Titta
gärna på canarie.ca! Det är ett fantastiskt konsortium av företag, forskning,
offentlig verksamhet, tjänsteutveckling, teknisk utveckling - you name it! Allt
finns i ett gigantiskt spännande konsortium i Kanada - canarie.
Stokabs nät för stadsnät tycker jag är en internationell förebild. Man ska
också veta att operatörerna inte gillade när Stokab drog i gång. Man kan alltså
ha rätt fast operatörerna tycker precis tvärtemot.
Storbritannien är ett föredöme när det gäller den offentliga verksamheten
och även e-ekonomin. USA och flera länder i Asien är det när det gäller till-
växt, att få fram produkter och så vidare. Man måste hela tiden arbeta med
rollfördelningen mellan företag, forskning, politik och offentlig verksamhet.
Man måste se vad som är marknaden, var den tar slut, var den ska komplette-
ras och så vidare. Det är en rörlig linje som också varierar tidsmässigt.
Forskningen i övrigt går ut på att förstå saker, att kunna utveckla och att
kunna vara ett redskap för tillväxten. Man kan göra en analogi och säga att
om Sverige ska vara producent, och inte bara konsument, så måste vi ha en
forskning och en utveckling inom telekomsidan. Annars blir vi enbart använ-
darkonsumenter. Man kan jämföra med bilindustrin och relativ bilanvänd-
ning. Visst kan man säga att det viktiga med bilar är att man använder dem
och att vi kan strunta i Volvo och Saab. Men onekligen betyder de mycket,
precis som de företag som utvecklar IT och IT-tjänster.
Med infrastruktur- och industriutveckling via forskningsinvesteringar vill
jag egentligen säga att klassiska investeringar i IT-infrastruktur i regel
är sådana att man samtidigt vill bygga upp en industri och en forskning och
utveckling så att man ser att infrastrukturinvesteringen inte enbart blir
en gigantisk import, utan också ett tillfälle att bygga upp en industri i
landet. Jag menar att det finns anledning att rikta viss kritik mot den
infrastrukturutbild- ning som finns på IT-sidan. Där finns väldigt lite som
är parat med forskning och utveckling. När jag var huvudsekreterare i
Bredbandsutredningen med Peter Roslund, min vän från Uppsala här som jag
sedan blev räddad och hjälpt av när han gick in som andra huvudsekreterare
när jag skulle gå över till det här jobbet och dessutom avsluta jobbet med
Blekinge tekniska hög- skola, påtalade vi redan då att forskning och
utveckling behövde ha ett större innehåll än det hade i samband med
insatsen.
Accessnätet har nämnts här. Det finns nu utveckling där man tittar på detta
att få fiber ända in till hushållet. Men då handlar det om att hitta de billiga
komponenterna. Detsamma gäller bredband på kopparnät. Det finns flera
svenska forskare som är världsledande på de här delarna. Vi arbetar med det.
Öppna, säkra nät - framtidens nät - är saker som Vinnova har. Vi ska ock-
så motverka de inlåsningseffekter som marknaden ibland gärna försöker
skapa på gott och ont. Det kan ibland vara på gott för kunderna, därför att det
är så bökigt med alla standarder, men på ont därför att det inte blir den kon-
kurrens och öppenhet som man vill ha. Därför måste man hela tiden arbeta
med detta.
Det handlar också om kvalitet i nättjänster, quality of service, som det
he- ter, och mobilitet, det vill säga att man kan flytta sig med sina
tjänster från olika nät och att allting ska fungera och kopplas upp. Så är
det inte i dag, utan det finns mycket att göra där. Det handlar om att både
dimensionera och styra nät med trafikmodeller och trafikteori. Det handlar
om tekniska plattformar. Det handlar även om infoinfrastruktur, det vill
säga den mjukare sidan. Den behöver också en viss infrastruktur för att
kunna få mobilitet och rörlighet.
I tjänsteutvecklingen som sådan är testdelarna viktiga. Man ska alltså göra
saker på riktigt och testa dem med leverantörer och med konsumenter både
för bredband och mobilt. Detta finns i våra förslag, och vi gör en del även
med de anslag som vi har. Det finns också en implementeringsinriktad tjäns-
teforskning där man arbetar med forskning och utveckling beteendemässigt
och tekniskt.
Affärsmodeller har visat sig vara helt avgörande för att man ska få fart på
detta. Jag tycker att grupperingarna med små tjänsteföretag är intressanta.
De har det inte alldeles enkelt med operatörerna. Morgan är en sådan
organisa- tion. Jag tycker att det kan vara aktuellt för er att lyssna
också på dem i några sammanhang. De utgör också en viktig del. Ylva
representerar en del av detta, men inte allt.
Vi har också forskning om tjänsteutveckling, det vill säga samhällsveten-
skaplig ekonomisk forskning. Det är viktigt att man också förstår den och kan
jämföra internationella delar.
För Vinnitel har vi lagt fram ett kraftfullt förslag. Det var bråttom - sju
veckor - och det skulle bryta dödläget och få fart på det hela. Vi har haft
framgångar, men vi har problem. Dock gäller det inte alltid och alla
länder. Vi har alltså kommit litet snett, och vi tittar lite på de
internationella förebilder- na. Det handlar om tester för hundra miljoner
och att stödja pågående projekt. Det finns mycket som händer. Det gäller
att få fram fler nya företag. Det gäller också tjänsteutveckling och att
påskynda e-tjänsterna, som staten egentligen bara kan göra offentliga.
Sedan kan vi bara göra kommandon och struktur kring dem.
Forskningsinstituten är svaga i den svenska strukturen.
Sedan går det hela vidare mer långsiktigt med forskning och utveckling.
Man ser att det hänger väl samman när man tittar på en sådan struktur. Vi har
även sagt att man borde samla statens IT-infrastrukturbolag och ta en appli-
kationsform för tjänsteutveckling. Vi har faktiskt ett förslag från Vodafone -
en, som ni vet, lönsam operatör. Vodafone tjänar närmare 2 miljarder med en
omsättning på 6 miljarder, och det är inte så konstigt att ägaren köper ut fö-
retaget från börsen. Jag tror naturligtvis att detta att Vodafone tjänar så bra
med pengar beror på att man har huvudkontoret i Karlskrona .
Vi har också med förbättringar för små tjänsteföretag i bilden.
Jag visar här på bilden hur det ser ut sammanfattningsvis. Vi hade hoppats
på att få en spännande utveckling på ekonomin. Då skulle vi kunna komma upp
i nivå med våra finska och tyska vänner. Vi ser att det vi har är det som
är längst ned - det är den satsningen. Vi har teknologidelar, systemdelar,
appli- kationer och en del för nya företag. Vi har också gjort en nationell
plan för användningsinriktning. Jag har med mig några exemplar av den och
den finns också på nätet. Den innehåller rätt många spännande saker.
Per Westerberg (m): Frågan är naturligtvis: Vad är politikens ansvar inom
området? Det är fullt klart när det gäller infrastruktur, operatörer och
tjänste- företag att vi ska förhindra vertikala monopol och få konkurrens.
Vi ska kan- ske satsa mer på forskningen - kanske ett framtidsutskott.
Vilken tycker ni att vår roll är i förhållande till marknaden och
forskningen i övrigt?
Kerstin Engle (s): Jag skulle vilja ställa några frågor till Bo Beckeström ut-
ifrån den demografiska utveckling som han beskrev. Finns det några beräk-
ningar eller bedömningar kopplade till Håkan Erikssons föredrag om IT inom
vården? Kan den minskade befolkningen och arbetskraften klara av vårdens
framtida behov?
Christer Winbäck (fp): Det är intressant att se alla de tillämpningar som man
nu har förslag på och som skulle kunna lösa en del av de problem som vi
hörde om inledningsvis. När det gäller det som Bo Beckeström beskrev om
behovet av arbetskraft inom framför allt vård och så vidare fanns det ju en del
förslag till lösningar som Håkan Eriksson pekade ut.
Jag har en fråga. Många av förslagen och lösningarna har man pratat om
under många år. Man har hört mycket om dem. Jag har själv arbetat inom
vården en hel del. Jag undrar: Varför har man inte kommit längre i vissa
delar? Vad är det som hindrar en snabbare utveckling av en del av de här
sakerna? Är det teknik eller samverkansformer? I dag kan det ju ibland vara
tveksamt hur samverkan mellan landstingsdelar och så vidare fungerar. Eller
finns det andra delar som man behöver utveckla och förbättra för att få en
skjuts i den här utvecklingen, som vi så länge har längtat efter?
Karin Thorborg (v): Alla ni som inledde har talat om vad man ska kunna
använda IT till. Allt detta kräver ju robust infrastruktur som måste fungera
helt utan störningar. Annars kan det bli ett väldigt sårbart samhälle. Är det
realistiskt att vi exempelvis inom en tioårsperiod kan få den här robusta infra
strukturen?
Johnny Gylling (kd): Jag vill fråga Christer Karlsson om elektroniska
körkort. Jobbar ni någonting med det inom ITS? I utskottet har vi sagt att
regeringen bör sträva efter att det ska bli verklighet i framtiden. Det är
ju inte bara ett bra stöldskydd, utan det finns också mycket information
som man kan lagra i dem.
Christer Karlsson: Jag tar den sista frågan, Johnny. ITS Sweden jobbar inte
konkret med elektroniska körkort. Vägverket har varit inne och jobbat med de
här frågorna, och Vägverket är en av våra medlemmar. Däremot sker det
mycket arbete på den internationella arenan via EVI, electronical vehicle
identification-arbetet. Där jobbar man en hel del med det här under ledning av
holländarna. Där är vi också med och bevakar åt Vägverket och ger informa-
tion.
Håkan Eriksson: När det gäller politikernas ansvar så är ett av problemen i
Sverige just ur den här aspekten att vi har en decentraliserad vård. Vi måste
ha vissa gemensamma standarder och vissa gemensamma begrepp för att vi
ska kunna kommunicera. För att så ska kunna ske så menar jag att det fordras
en viss form av statliga initiativ initialt för att få i gång det hela.
Christer Winbäck frågade om hindren. Jag skulle vilja säga att det har skett
stora förändringar under de senaste åren. En stor del har varit revirbevakning-
en mellan olika landsting, som har förhindrat samverkan. Det gäller också
bristen på gemensamma strukturer. Nu har vi fått ett gemensamt nät och ett
gemensamt organ, Carelink, där frågorna diskuteras och det har skett ett när-
mande mellan kommuner och landsting. Därför menar jag att förutsättningar-
na är otroligt mycket bättre än de var för tio år sedan.
Ordföranden: Tyvärr måste jag därmed på grund av klockan nu avsluta ut-
frågningen. Jag tackar för visat intresse. Tack, alla ni som har kommit hit och
gett oss visdom som vi kan ta med oss i det fortsatta arbetet!