Ekonomiskt arbetsgivarbegrepp - förändrade skatteregler vid tillfälligt arbete i Sverige

Fru talman! Förslaget från regeringen innebär att skattereglerna vid tillfälligt arbete i Sverige ska förändras. Förändringarna innebär att en arbetstagare som är inhyrd från ett utländskt företag som inte har fast driftsställe i Sverige ska beskattas här när arbetstagaren är här och utför arbete för en verksamhet. Det är i grunden ett rimligt förslag. Flera andra länder har gått samma väg, och det är inte konstigt att Sverige också gör det.

Samtidigt innebär förändringen att det finns behov av att införa undantagsregler. Det är undantagsregler som till exempel kan bli aktuella att tillämpa vid olika projekt, konferenser, utbildningar och liknande där människor som är anställda i utlandet kommer till Sverige för att delta på sin arbetstid. Regeringen lägger också fram sådana undantag. De innebär att de nya reglerna inte ska tillämpas på den som arbetar i Sverige upp till 15 dagar i sträck och samtidigt också att reglerna inte ska tillämpas om det sammanlagda antalet arbetsdagar i Sverige är 45 eller färre per år.

Konsekvenserna av denna kombination av undantag blir minst sagt något krångliga. Undantag gäller alltså för den som arbetar 14 dagar i Sverige vid tre tillfällen under ett år. Det blir sammanlagt 42 dagar, men aldrig över 15 dagar vid något enskilt tillfälle.

Men undantaget gäller inte för den som arbetar 16 dagar i Sverige vid två tillfällen, alltså sammanlagt 32 dagar fast fördelat på fel sätt. Att vi har ett maxtak, ett tak för hur många dagar totalt som undantaget ska gälla, är givetvis helt rimligt, men att vi samtidigt reglerar hur dessa dagar ska fördelas är verkligen inte rimligt. Det borde räcka med en enda gräns.

Fru talman! Sverige ska vara ett attraktivt land att driva företag i, både små och stora företag, och att vi har ett antal svenska storföretag som har medarbetare runt om i världen är förstås något som är väldigt bra. Att vi har ett antal utländska företag med viktiga verksamheter här i Sverige är förstås också bra, och att dessa stora företags utländska medarbetare kommer till Sverige är positivt både för dem och för en lång rad andra företag, till exempel hotell och restauranger. Just det är väl tyvärr inte aktuellt just nu, men det kommer förhoppningsvis att vara det inom en snar framtid.

Fru talman! Det förslag som regeringen nu har lagt fram har förbättrats jämfört med det förslag som först skickades ut. Det är bra därför att regeringens första förslag var ännu mer företagsfientligt. I det förslaget gällde undantagen för max 30 dagar per kalenderår och max 5 dagar i sträck. Det hade varit ett ännu hårdare slag mot svenska företag, och flera remissinstanser markerade mot detta. Remissinstanserna konstaterade att de länder som har motsvarande undantagsregler har betydligt generösare tidsgränser.

Det är som sagt bra att regeringen har gjort förändringar, och det är intressant att det görs, eftersom det visar att regeringen har insett att det finns en problematik med en alltför företagsfientlig politik. Problemet är att man bara har lyssnat lite och skruvat på begränsningarna så att de blir lite mindre skadliga.

Jag menar att vi i stället borde ha ett helt annat synsätt på företagsamhet. Som remissinstanserna konstaterar väljer regeringen att föreslå mindre generösa undantagsregler än de som finns i andra länder. Och man undrar ju vad det är för värde som regeringen ser i att lägga hårdare begränsningar på svenska företag än vad till exempel den tyska regeringen lägger på tyska företag. I stället för att lägga oss på en sämre eller ens samma nivå som Tyskland borde Sverige skicka signalen att här är företag välkomna. Kom hit på konferenser, lägg era utbildningar här, lägg era projekt i Sverige! Men i stället blir regeringens signal att förutsättningarna i Sverige bara är lite sämre än förutsättningarna i Tyskland. Detta kommer att skada det svenska näringslivet och därmed också den svenska välfärden.

Kristdemokraterna vill att Sverige ska vara attraktivt för företag - alla företag, stora som små, svenska som utländska. Och vi vill ha regler som gör Sverige mer attraktivt. Vi föreslår därför att 15-dagarsregeln tas bort helt. Det räcker med en gräns - en gräns för det sammanlagda antalet dagar för arbete i Sverige, oavsett om det sker tio dagar i sträck fyra gånger, tjugo dagar i sträck två gånger eller alla dagar i en enda följd.

Jag yrkar därför bifall till reservationen.

Fru talman! Svenska regler, lagar och traditioner ska gälla i Sverige. Detta gäller oavsett vad vi pratar om, i alla delar av samhället. Av särskild vikt är det att slå fast denna princip i lag när det kommer till arbetsmarknaden.

Vi har en stolt tradition av att arbetsmarknadens parter sinsemellan kommer överens om vad som ska gälla i Sverige. Detta har varit och är bra både för alla som arbetar på golvet och för företagens fortlevnad. Kontinuerliga förbättringar för de anställda i både löner och arbetsvillkor har gått hand i hand med kontinuerliga effektiviseringar och lugn på arbetsmarknaden, med höga vinster som följd.

Detta är en ordning som måste värnas även här, i den svenska politiken. Vi har i denna kammare makten att rubba svensk arbetsmarknad rejält, både genom direkta förändringar av förutsättningarna via lagstiftning och genom att passivt se på när omvärlden förändras, vilket i sin tur påverkar hur arbetsmarknaden fungerar i Sverige.

Fru talman! I dag diskuterar vi en sådan förändring. Större rörlighet från omvärlden till Sverige och tvärtom kombinerat med uppluckringar i svenska regler för inhyrd arbetskraft och gästarbetare har gjort att svenska villkor inte gäller för alla. Vi har tidigare sett hur bemanningsföretagens intåg på svensk arbetsmarknad riskerade att slå omkull avtal och villkor som byggts upp under lång tid, men detta klarade vi av tack vare flexibiliteten i den svenska modellen, där fack och arbetsgivare kommer överens om hur till exempel lönenivåer ska relatera till dem som har fast anställning på de företag som tar in bemanning.

Det är naturligtvis alltid bäst om det sker på det viset, men nu står vi inför en annan problematik där inte bara företag i Sverige berörs utan även uthyrande företag i andra delar av världen. Då är det läge för politiken att gå in och säkra upp med lag så att den svenska modellen inte urholkas. Samma regler och skatter måste gälla alla, oavsett hur, varifrån eller via vilket företag en person jobbar i Sverige.

Jag kan med glädje säga att det är precis detta som nu sker. Vi säkrar upp den svenska modellen och de villkor som vi har bestämt gemensamt på svensk arbetsmarknad. Vi får en bättre reglering på plats samtidigt som vi ser till att företag som har behov av att skicka personal för kortare tider i Sverige klarar sig utan större krångel än nödvändigt, för att upprätthålla viktiga principer. Det kan till exempel handla om anställda som åker på konferenser eller annat för en kortare tid.

Från och med nu är 15 dagar i sträck och 45 dagar under ett år de undantag som ska gälla från reglerna. Detta är mer än tillräckligt för att experter ska kunna göra det de behöver här, men förhoppningsvis inte så länge att man kan sätta i system att byta uthyrd arbetskraft när tiden går ut. Detta har vi sett problem med i till exempel byggbranschen tidigare. Att höja tiden till 45 dagar i sträck per år skulle öka den risken betydligt jämfört med de regler som föreslås här i dag.

Arbetslag skulle alltså kunna utföra arbete i 45 dagar i Sverige. Om jobbet inte är klart efter 45 dagar skulle uthyrningsföretaget kunna byta arbetare och på så vis komma undan de svenska reglerna. Denna ordning kanske låter okej i vissas värld, eftersom det blir lite krångligt för en del att ha vissa gränser, men inte i min värld.

Som sagt: Svenska lagar och villkor ska gälla här för alla oavsett varifrån de kommer eller varför.

Jag har jobbat inom svensk stålindustri. Vi har varje år underhållsstopp på ungefär en månad. Om dessa regler om 15 dagar inte skulle gälla skulle det betyda att svetsare från andra länder skulle kunna komma hit och jobba för betydligt mindre pengar än vad jag och mina kollegor är villiga att göra och för mindre pengar än vad vi faktiskt har kommit överens om och bestämt både här i kammaren och via parterna ska gälla. Den ordningen är inte okej. Vi måste värna svensk arbetsmarknad och dem som faktiskt jobbar där hela året och inte bara dem som behövs ibland.

Därför yrkar jag bifall till regeringens förslag.

Fru talman! Denna proposition adresserar en angelägen fråga om att skapa konkurrensneutralitet mellan företag som använder respektive inte använder sig av utländsk arbetskraft. Utländsk arbetskraft som bidrar till svensk tillväxt är någonting som är positivt för svensk ekonomi. Men det ska inte innebära konkurrensfördelar rent skattemässigt att anlita inhyrd personal. Mot denna bakgrund är Moderaterna i grunden positiva till andemeningen och inriktningen i denna proposition.

Vi har däremot två farhågor när det gäller detta förslag. Den första gäller de tekniska lösningar som regeringen har valt att använda sig av för att adressera denna fråga. Det handlar om förslag som i stor utsträckning har fått kritik från remissinstanser, även om samma remissinstanser i grunden är positiva till inriktningen på förslaget. Det är kritik som bygger på att det helt enkelt är för byråkratiska och krångliga regelverk. Om vi hade haft en moderatledd regering skulle vi moderater ha sett till att tillmötesgå denna kritik och utforma förslagen på ett sådant sätt att de inte fick denna effekt. Vi vill ändå inte stå i vägen för att dessa lagförändringar kommer på plats. Men vi vill flagga för att detta är någonting som är viktigt att följa upp och säkerställa att det inte får för negativa byråkratiska konsekvenser för näringslivet. Vi är därför öppna för att återkomma med eventuella förändringsförslag och hoppas att regeringen också är öppen för det. Även om andemeningen i detta förslag är gott får det inte innebära att man kastar ut barnet med badvattnet.

Den andra farhågan som vi ser är att detta förslag kan innebära problem för svensk bärindustri. Svensk bärplockarnäring är i stor utsträckning beroende av att använda sig av utländsk arbetskraft. Vi vill inte att konsekvensen blir att en hel näring kommer att drabbas hårt.

Med dessa reservationer yrkar jag bifall till propositionen. Men jag flaggar ändå för att Moderaterna är öppna för att se över detta i framtiden och omreglera så att detta förslag inte på sikt medför dessa negativa konsekvenser.

Fru talman! Jag kan konstatera att enigheten i utskottet är stor när det handlar om vikten av att utforma arbetsgivarbegreppet mer i linje med vår omvärld.

Den internationella skattepolitiken fokuserar alltmer på att skapa regelverk som går åt samma håll, och en förändring av arbetsgivarbegreppet är i linje med utvecklingen i flertalet länder.

Konkurrensneutralitet mellan företag när det gäller hur de väljer att organisera sin verksamhet måste vara ledstjärnan för skattepolitiken. Konkurrens mellan företag handlar helt enkelt om att företagen tävlar med varandra om att vara så bra som möjligt, så att deras kunder och konsumenter väljer att köpa just deras varor eller tjänster. Då är det såklart helt avgörande att de grundläggande förutsättningarna för neutralitet finns på plats.

Att skatter snedvrider konkurrensen om marknadsaktörer som befinner sig i ett konkurrensförhållande med varandra påläggs olika skattesatser är en logisk och olycklig följd.

Propositionen om ekonomiskt arbetsgivarbegrepp är ett ytterligare steg för stärkt konkurrensneutralitet mellan företag som använder sig av svensk respektive utländsk arbetskraft. Historiskt sett har Sverige alltid tillämpat ett så kallat formellt synsätt på vem som är arbetsgivare. Större delen av världen tillämpar det ekonomiska synsättet. Den föreslagna ändringen skulle därför harmonisera Sveriges synsätt med omvärldens.

Fru talman! Det nuvarande svenska synsättet skapar en orättvis konkurrenssituation mellan å ena sidan verksamheter i Sverige som anställer, och å andra sidan verksamheter i Sverige som i stället hyr in personal genom till exempel ett utländskt bemanningsföretag. Vi måste också vara ärliga med att alla förändringar av denna typ - förutsättningar för under vilka omständigheter ett företag ska betala skatt och på vilka nivåer - kommer, i alla fall kortsiktigt, att få vissa negativa eller oönskade effekter. Det kan handla om en ökad administrativ börda och att vissa branscher och företag påverkas i större utsträckning. Det måste vi titta på i särskild ordning.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Vi är kanske inte bortskämda dessa dagar med goda nyheter, vare sig i världen i allmänhet eller i denna kammare i synnerhet.

Då är det kanske desto viktigare att uppmärksamma när bra förslag läggs fram och kan gå igenom.

De förslag som finns i regeringens proposition, Ekonomiskt arbetsgivarbegrepp - förändrade skatteregler vid tillfälligt arbete i Sverige, och som utskottet har ställt sig bakom i betänkandet är bra förslag. Det är förslag som Vänsterpartiet har drivit en tid. Under den förra motionsperioden hade vi exakt ett sådant yrkande men var tyvärr ensamma om det. Men det pågick då en process som vi var med och drev på i budgetsamarbetet med regeringen under förra mandatperioden och som nu förhoppningsvis kommer i mål i och med dagens omröstning.

De förslag som presenteras här kan kanske låta lite tekniska, men de handlar i grund och botten om att stänga kryphål när det gäller att komma undan svensk skatt genom att använda sig av uthyrning av arbetare i situationer med gränsöverskridande arbete eller utstationeringsliknande arbete.

Det finns ett undantag här som man kan diskutera men som jag menar är lämpligt avvägt och som gör att exempelvis event och konferenser, där det är rimligt att man inte skattar i Sverige, inte hamnar i problem. Men i övrigt handlar det om att slå vakt om den grundläggande principen om att arbete som genomförs i Sverige ska beskattas i Sverige.

Vi från Vänsterpartiet hade kanske kunnat tänka oss ytterligare justeringar av detta förslag. Inte minst hade det varit rimligt att gå vidare och undersöka det som man tar fram från bland annat byggsektorn. Fackförbundet Byggnads nämner i sina remissyttranden att de är oroliga för att man genom att använda sig av underentreprenörer i detta fall ändå kan undgå reglerna. Det kommer att vara värt att se vidare på detta framöver. Men denna invändning är inte av den karaktären att vi har motionerat om detta, och därför har vi inte heller någon reservation i detta betänkande.

Jag tror dock att det är viktigt att man sätter det här förslaget i ett bredare sammanhang. Detta är nämligen en del av ett större problem - ett problem som handlar om att människor utnyttjas på den svenska arbetsmarknaden och att de företag som står för detta utnyttjande ibland också kan komma undan till exempel skatt.

Min kamrat från Socialdemokraterna var inne på att den svenska modellen många gånger hanterar problemen på ett bra sätt, och det är ju sant. Men det är också så att det finns mycket som återstår att göra. Det finns problem som skapas av EU-rättens marknadsfundamentalistiska utgångspunkter och de domar som EU-domstolen har kommit med under ett antal år. Flera av dem har påverkat svensk arbetsmarknad mycket negativt; vi kommer exempelvis ihåg hur Lavaldomen skapade väldigt stora problem för den svenska modellen - problem som de borgerliga partierna i den här kammaren inte var särskilt angelägna om att försöka lösa men som vi ändå har kunnat bidra till att minska omfattningen av genom senare lagstiftning i Sverige.

Det är också så att det här egentligen hänger nära samman med frågan om regelverket för arbetskraftsinvandring. Det är samma typ av problem som uppstår som man försöker lösa här. Det är ett regelverk som i dag i många fall öppnar upp för grovt utnyttjande av människor, och regeringen är dessvärre bunden av sina samarbetspartier och har inte kunnat agera på ett kraftfullt sätt för att försöka lösa en del av problemen. Men det är klart att det är bra att man kommer med de här förslagen. Det är bra att man försöker ändra regelverket där det är möjligt, så att förutsättningarna för att beivra utnyttjande och skatteundandragande blir goda.

Det är samtidigt så att det i grund och botten, om man nu ska tro på den svenska modellen och stödja den, väldigt ofta handlar om att de fackliga organisationerna ska ha möjligheter att säga ifrån när någonting är problematiskt och ha möjligheten att agera. Det är i det ljuset vi behöver se exempelvis de diskussioner som nu förs om anställningsskyddet i Sverige och om möjligheten för fackliga organisationer att ha en roll på svensk arbetsmarknad där de kan stå upp för arbetstagares rättigheter oavsett varifrån människor kommer och var de råkar vara födda.

Tidigare fördes här en diskussion om organiserad brottslighet. Det är en angelägen diskussion som justitieutskottet förde. Vi ska komma ihåg att arbetsmarknaden är en arena där organiserad brottslighet i dag förekommer i stor utsträckning - och att den brottsligheten ofta går hand i hand med annan organiserad brottslighet, som tar sig uttryck i form av grovt våld och så vidare. De sammanhangen behöver man från lagstiftarens sida hela tiden följa för att se till att resultaten blir så rimliga som möjligt på marken, för vanliga människor.

Jag noterar, som avslutning, att Svenskt Näringsliv i sina remissyttranden har varit emot förslaget och inte har velat se de här förändringarna. Det är bra att regeringen, och nu förhoppningsvis riksdagen, ändå går vidare med förslagen och inte tar hänsyn till Svenskt Näringslivs invändningar. Jag tror att det är någonting som borde ske oftare i lagstiftningsprocessen för att vi ska få bra lagar på arbetsmarknadsområdet i Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)