Ekonomiska föreningar, m.m.
Betänkande 1991/92:LU23
Lagutskottets betänkande
1991/92:LU23
Ekonomiska föreningar, m.m.
Innehåll
1991/92
LU23
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet tre motioner om ekonomiska föreningar och en motion som rör frågan om lagstiftning beträffande ideella föreningar. Utskottet avstyrker bifall till motionerna.
Motionerna
1991/92:L202 av Anita Johansson m.fl. (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av lagen om ekonomiska föreningar.
1991/92:L205 av Mikael Odenberg (m) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medlemsinflytandet i ekonomiska föreningar.
1991/92:So273 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari hemställs
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lagen om ekonomiska föreningar bör ses över med syfte att underlätta bildandet av federativa organisationer.
1991/92:N271 av Sonja Rembo (m) vari hemställs
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att organisationers befogenheter gentemot sina medlemmar utreds.
Utskottet
Allmän bakgrund
En förening är en association som, i likhet med bolaget, utgör en personsammanslutning vars uppgift kan sägas vara att genom sin verksamhet främja ett för deltagarna gemensamt ändamål, ofta att åstadkomma vinst till fördelning bland dessa. Föreningen är att anse som en juridisk person, dvs. den har rättskapacitet i samma mening som fysiska personer och den kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt har en egen från medlemmarnas tillgångar avskild förmögenhet. En skillnad i förhållande till bolaget är att föreningen typiskt sett är en öppen association genom att medlemsantalet kan växla utan att föreningens stadgar först måste ändras.
Föreningarna delas i juridiskt hänseende in i ekonomiska föreningar och ideella föreningar. De ekonomiska föreningarna regleras i den sedan den 1 januari 1988 gällande lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar som ersatt 1951 års lag i samma ämne. En ekonomisk förening skall enligt lagen registreras. För registrering fordras enligt 1 kap. 1 § i den nya lagen (föreningslagen) -- liksom enligt 1951 års lag -- att föreningen har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet i kooperativ form.
Om någon av de för en ekonomisk förening grundläggande kännetecknen saknas, kan i stället en ideell förening föreligga. De ideella föreningarna är inte lagreglerade och det saknas över huvud taget rättsregler som speciellt är inriktade på dessa. För att en ideell förening skall anses som en juridisk person och ha rättskapacitet krävs det enligt de principer som vuxit fram i rättspraxis att det finns en styrelse och att stadgar av viss fullständighet antagits.
En ekonomisk förening skall enligt föreningslagen ha minst fem medlemmar. Antalet medlemmar får dock vara tre eller fyra, om minst tre medlemmar är juridiska personer. I en förening skall det finnas en styrelse med minst tre ledamöter. Styrelsen skall i normalfallet väljas av föreningsstämman. Föreningslagen medger emellertid att det i stadgarna föreskrivs att en eller flera styrelseledamöter skall tillsättas på annat sätt. Ett sådant annorlunda tillvägagångssätt kan vara att styrelseledamot utses av en centralorganisation.
En ekonomisk förening får enligt föreningslagen som huvudregel inte vägra någon inträde som medlem. Denna grundsats kan enligt lagen frångås om det finns särskilda skäl för att vägra inträde med hänsyn till verksamhetens art eller omfattning m.m.
Föreningslagen ger en medlem rätt att säga upp sig till utträde ur föreningen. Föreningen har emellertid enligt lagen vissa möjligheter att genom föreskrifter i stadgarna binda sina medlemmar så att uppsägning inte får ske förrän viss tid efter inträdet. Den omständigheten att en medlem har sagt upp sig till utträde eller uteslutits innebär inte att medlemskapet omedelbart upphör. Vissa bestämmelser reglerar när avgång i så fall tidigast kan ske.
Beslut om ändring av stadgarna i en förening skall fattas av föreningsstämman. Ett sådant beslut är enligt föreningslagen giltigt om samtliga röstberättigade i föreningen har förenat sig om det eller beslutet har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. För vissa ändringsbeslut uppställs krav på större majoritet. Om i stadgarna tagits in ytterligare villkor för ändring av stadgarna, gäller enligt föreningslagen det villkoret. Ett sådant villkor kan exempelvis vara en bestämmelse i stadgarna att för giltigheten av ett ändringsbeslut krävs samtycke av någon utomstående, t.ex. en huvudorganisation i vilken föreningen är medlem eller regeringen. Bestämmelser med motsvarande innehåll finns för bostadsrättsföreningars del i bostadsrättslagen (1991:614).
Motionsmotiveringar
I motion L202 av Anita Johansson m.fl. (s) anförs att utvecklingen på det kooperativa området ställer krav på förnyelse av associationsrätten. Som exempel på frågor som bör övervägas närmare nämner motionärerna riskkapitaluppbyggnaden i kooperativ verksamhet, nya kooperativa verksamhetsformer t.ex. i glesbygd och inom den offentliga sektorn samt EG-kommissionens förslag till en europeisk kooperativ stadga.
Enligt motion 1991/92:L205 av Mikael Odenberg (m) bör bestämmelserna om stadgeändring i föreningslagen och bostadsrättslagen ses över i syfte att stärka medlemmarnas inflytande över föreningens angelägenheter. Nuvarande ordning ger enligt motionären stiftarna av en ekonomisk förening mycket stor bestämmanderätt. Om stiftarna i de ursprungliga stadgarna för en förening ställer upp särskilda villkor för stadgeändring kan enligt motionären möjligheterna för de enskilda medlemmarna att senare vidta ändringar i stadgarna avsevärt försvåras.
I motion 1991/92:So273 av Roland Sundgren m.fl. (s) anförs att de flesta bestämmelser i föreningslagen är tillämpliga även för det fall att en ekonomisk förening har andra ekonomiska föreningar som medlemmar, dvs. utgör en federation. Föreningslagen är dock enligt motionärerna i första hand anpassad för den situationen att fysiska personer är medlemmar. Detta visar sig t.ex. när det gäller regleringen av rätten till utträde ur en förening. En förenings utträde ur en federation kan, anförs det i motionen, få omfattande konsekvenser för övriga medlemmar vilket inte nuvarande bestämmelser tar hänsyn till (yrkande 6).
I motion 1991/92:N271 av Sonja Rembo (m), som handlar om kollektiva sakförsäkringar, anförs att en facklig organisation som tecknar kollektiv hemförsäkring för medlemskollektivet utan individuell anslutning vidgar sitt verksamhetsområde in i medlemmarnas privata sfär. Detta innebär enligt motionären ett hot mot rättssäkerheten för den enskilde organisationsmedlemmen. I motionen anförs att det finns behov av lagstiftning som klargör hur långt en organisations befogenheter sträcker sig gentemot de enskilda medlemmarna (yrkande 3).
Tidigare behandling
Till grund för 1987 års lagstiftning om ekonomiska föreningar låg kooperationsutredningens betänkande (SOU 1984:9) Kooperativa föreningar. I betänkandet framhölls att den kooperativa samverkansformen fått ny aktualitet som ett alternativ för organisation av ekonomisk verksamhet. Utredningen föreslog, i syfte att främja den kooperativa samverkansformen, att en ny lagstiftning om ekonomiska föreningar skulle öppna en möjlighet även för föreningar som inte helt uppfyllde de grundläggande föreningsrekvisiten att låta registrera sig som ekonomiska föreningar. I proposition 1986/87:7 om ekonomiska föreningar tog emellertid departementschefen på närmare anförda skäl avstånd från tanken på att andra föreningar än de som främjar medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet skulle kunna bli ekonomiska föreningar. Departementschefens ståndpunkt föranledde inte några erinringar under riksdagsbehandlingen av propositionen (bet. LU 1986/87:20).
Ett ytterligare spörsmål som -- med anledning särskilt av motionsyrkande -- övervägdes vid riksdagsbehandlingen av proposition 1986/87:7 var frågan om föreningsmedlemmarnas inflytande över stadgevillkoren, särskilt deras möjligheter att besluta om ändringar av stadgarna. Utskottet underströk att det utmärkande för en ekonomisk förening är att medlemmarna deltar i verksamheten på olika sätt och att de även i övrigt har ett starkt inflytande när det gäller föreningens angelägenheter. Medlemmarnas engagemang i föreningen gör att verksamhetsformen i betydande grad skiljer sig från aktiebolaget. Enligt utskottet var det angeläget att den egenart som den kooperativa företagsformen innebär upprätthölls i en ny föreningslag. Att medlemmarnas inflytande i olika frågor garanterades var vidare en förutsättning för att den ekonomiska föreningsrörelsen skall präglas av ett demokratiskt synsätt, något som är av grundläggande betydelse för föreningslivet. Även om lagstiftningen således måste slå vakt om de intressen som bär upp föreningsrörelsen var det samtidigt viktigt att föreningarna ges möjligheter att självständigt besluta om hur verksamheten skall bedrivas och organiseras. Endast om starka skäl talade för det bör, fortsatte utskottet, inskränkningar ske i beslutanderätten för föreningen och dess medlemmar. Utskottet kunde med hänvisning till det anförda inte finna det motiverat att den ordning som gällde enligt 1951 års lag skulle frångås i den nya föreningslagen. Något missbruk av reglerna syntes inte heller ha förekommit. Det demokratiska synsättet gynnades därför enligt utskottets mening bäst om föreningarna även i fortsättningen själva fick uppställa de villkor som utöver bestämmelserna i föreningslagen skall gälla för giltigheten av beslut om stadgeändringar.
Villkoren för företagen i Sverige har tagits upp i den regeringsförklaring som statsministern lämnade den 4 oktober 1991. Han framhöll därvid att det blir av största vikt för Sveriges ekonomiska utveckling under 1900-talet att små- och medelstora företag får en renässans. Det är i dessa företag som de nya möjligheterna och de nya arbetena finns. Det är enligt regeringsförklaringen nyföretagandet som måste bli ekonomins spjutspets mot framtiden. Regeringen skulle, anfördes det vidare i regeringsförklaringen, därför redan under hösten 1991 lägga fram förslag som tillsammans innebär en ny start för små och nyföretagandet.
Hösten 1991 behandlade riksdagen en motion med samma inriktning som den nu aktuella motionen L202 (bet. 1991/92:LU1). Med hänvisning till innehållet i regeringsförklaringen i oktober 1991 utgick utskottet från att de i den då ifrågavarande motionen aktualiserade lagstiftningsfrågorna skulle komma att uppmärksammas och övervägas vid det beredningsarbete på associationsrättens område som förestod inom regeringskansliet. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen var således inte erforderlig, och utskottet avstyrkte bifall till motionerna.
I regeringens proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik följs regeringsförklaringen upp genom att ett samlat program för en ny småföretagspolitik läggs fram. Den omläggning av småföretagspolitiken som förordas i propositionen innefattar bl.a. förbättrad rättssäkerhet genom att äganderätten och näringsfriheten skrivs in i grundlagen. Vidare skall en effektiv riskkapitalmarknad för småföretag skapas samt nyetablering och Europakontakter underlättas. Riskkapitalmarknaden för småföretag bör enligt propositionen successivt byggas upp utan statlig inblandning genom generellt inriktade åtgärder.
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen ställde sig näringsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande bakom vad regeringen anfört om en effektivare riskkapitalmarknad (bet. 1991/92:NU14). Utskottet uttalade att förslagen om småföretagens riskkapitalförsörjning bör ses i ett större sammanhang och hänvisade till förslag till ändringar på beskattningsområdet som regeringen lagt fram i annat sammanhang och som enligt utskottet har stor betydelse för att underlätta småföretagens riskkapitalförsörjning.
Frågan om lagstiftning rörande ideella föreningar har sedan år 1971 prövats åtskilliga gånger av riksdagen, senast våren 1991, med anledning av motioner med samma syfte som den nu aktuella motionen. På förslag av lagutskottet har motionerna avslagits av riksdagen. Beträffande frågans tidigare behandling och de närmare skälen för ställningstagandena till motionerna hänvisas till LU 1985/86:5, LU 1985/86:15, LU 1986/87:15, LU 1987/88:22, 1989/90:LU2, 1989/90:LU16 och 1990/91:LU16.
Utredningsarbete m.m.
Kooperationsutredningens förslag för att främja den kooperativa samverkansformen aktualiserades åter av den år 1986 tillkallade folkrörelseutredningen som hade i uppdrag att föreslå åtgärder med syfte att ge ett ökat ansvar åt folkrörelser, föreningar och kooperativ i offentlig verksamhet. Utredningen avlämnade år 1987 betänkandena (SOU 1987:33) Ju mer vi är tillsammans och (SOU 1987:35) Ju mer vi är tillsammans, del 3 Underlag för reformer samt förslag. I betänkandena föreslog utredningen olika åtgärder i syfte att underlätta för föreningar att verka på olika samhällsområden, exempelvis inom barnomsorg, fritid och kultur, och att därmed åta sig annars kommunala uppgifter. Förslagens huvudprinciper har övervägts vidare av den år 1990 tillsatta Nykoop-företagsutredningen.
Sistnämnda utredning, som hade i uppdrag att analysera den kooperativa företagsformens utvecklingsmöjligheter på olika områden, avlämnade i mars 1991 sitt betänkande (SOU 1991:24) Visst går det an! I betänkandet föreslås ett antal åtgärder för att utveckla den kooperativa företagsformen. Ett av förslagen gäller en översyn av föreningslagen med särskild hänsyn till frågan om minsta antalet fysiska personer som får bilda en ekonomisk förening. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Enligt årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 14) kommer regeringen att överväga ändringar i föreningslagen som bl.a. innebär att kravet på minsta antal fysiska personer som kan bilda en ekonomisk förening sänks från fem till tre personer.
Regeringen har också beslutat tillkalla en kommitté med uppgift att överväga olika åtgärder för att stärka den lokala demokratin (dir. 1992:12). I kommitténs uppdrag bör enligt direktiven ingå att beskriva och analysera framväxten av alternativa produktions- och driftformer i kommunal verksamhet. Som exempel på sådana alternativ nämns att kommunal verksamhet bolagiseras, att de anställda övertar driften av viss verksamhet och att entreprenader i privat eller kooperativ regi startas.
Frågor rörande kooperativ verksamhet övervägs också i EG. Inom kommissionen har sålunda utarbetats ett förslag till en förordning avseende en kooperativ stadga, som skall möjliggöra samarbete mellan kooperativa företag i flera länder genom ett gemensamt Europakooperativ. Ett Europakooperativ, EC, utgör en förening som bedriver rörelse i syfte att tillfredsställa sina medlemmars behov och stödja dem ekonomiskt. Varje fysisk eller juridisk person samt enkla bolag kan enligt förslaget erhålla medlemskap i ett EC. Ett EC skall ha minst fem medlemmar, men det räcker med två medlemmar om båda är juridiska personer. Lagstiftningen i det EG-land där Europakooperativet har sitt säte reglerar enligt förslaget i princip kooperativets rättsförhållanden. Grunden för ett EC:s kapital är medlemmarnas insatser som kan vara av olika slag och förenade med olika rättigheter. Förslaget till stadga medger även andra än medlemmar att teckna insatser som inte är förenade med rösträtt och att vinstandelsbevis utfärdas som kan överlåtas fritt. Ett EC har också rätt att utfärda obligationer och förlagsbevis. Vinstdisposition kan enligt förslaget ske bl.a. i form av avkastning på insatskapitalet och som återbäring.
Utskottets överväganden
Som utskottet uttalade hösten 1991 (bet. 1991/92:LU1) vid behandlingen av en motion med samma syfte som motion L202 är det angeläget att den associationsrättsliga lagstiftningen erbjuder alternativa former för företagande som är anpassade till näringslivets skiftande behov och samhällsutvecklingen i stort. Det är också viktigt att reglerna på området i görligaste mån är konkurrensneutrala så att inte en företagsform ger gynnsammare villkor för en viss verksamhet än de övriga kan erbjuda för samma verksamhet. De associationsformer som lagstiftningen sedan länge ställt till näringslivets tjänst är främst aktiebolag, ekonomisk förening och handelsbolag. Under de senaste årtiondena har en betydande modernisering skett av de bestämmelser som gäller för aktiebolagen, de ekonomiska föreningarna och handelsbolagen. Huvuddragen i lagstiftningen är dock i stort sett oförändrade, och på senare år har i olika sammanhang aktualiserats frågor om alternativ till och förändringar av de nuvarande associationsformerna.
Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att vikten av gynnsamma villkor för företagen i Sverige betonats i statsministerns regeringsförklaring hösten 1991. Redogörelsen visar också att olika frågor rörande ekonomiska föreningar för närvarande är föremål för överväganden i skilda sammanhang. Särskilt nära anknytning till spörsmålen i motion L202 har de förslag som Nykoop-företagsutredningen framlade år 1991 och som syftar till att underlätta bildandet av ekonomiska föreningar och främja den kooperativa verksamhetsformen i övrigt. Av stor betydelse på området är också de frågor som skall belysas av kommittén med uppgift att överväga olika åtgärder för att stärka den lokala demokratin. Även de åtgärder avseende en ny småföretagspolitik, bl.a. i fråga om en effektiv riskkapitalmarknad, som regeringen aviserat i proposition 1991/92:51 har nära anknytning till de spörsmål som tagits upp i motionen.
Det anförda visar enligt utskottets mening att några åtgärder från riksdagens sida med anledning av motion L202 inte är påkallade. Utskottet utgår därvid från att också frågan om ett införlivande av förslaget till en europeisk kooperativ stadga kommer att tas upp till prövning av regeringen sedan förslaget lett till rättslig reglering inom EG. Utskottet avstyrker således bifall till motion L202.
Vad härefter angår önskemålet i motion So273 yrkande 6 rörande federativa organisationer vill utskottet erinra om att lagstiftningen om ekonomiska föreningar medger föreningarna att i vissa avseenden själva reglera sina angelägenheter i stadgarna. Därmed kan en förening i viss utsträckning anpassa organisationen och verksamheten efter föreningens speciella förutsättningar. När det gäller den av motionärerna särskilt nämnda frågan om utträde ur en förening kan en förening sålunda utnyttja möjligheten att genom föreskrifter i stadgarna binda sina medlemmar så att uppsägning inte får ske förrän viss tid efter inträdet. Det sagda innebär emellertid inte att utskottet saknar förståelse för syftet med motionen. Otvivelaktigt kan avsaknaden av särskilda bestämmelser för organisationer av federativ natur medföra problem för föreningarna. Det finns därför skäl för att också detta spörsmål bör tas upp till överväganden vid det beredningsarbete som nu förestår på associationsrättens område. Också det fortsatta arbetet inom EG med en europeisk kooperativ stadga kan föranleda att behovet av lagstiftningsåtgärder måste övervägas. Stadgan kan förväntas bli ett instrument för en samverkan över gränserna mellan främst andra föreningar av kooperativ karaktär. Ett Europakooperativ får därmed en federativ prägel.
Med hänsyn till vad som sålunda anförts anser utskottet att någon riksdagens vidare åtgärd med anledning av motion So273 yrkande 6 inte är erforderlig, och utskottet avstyrker alltså bifall till motionsyrkandet.
Utskottet övergår härefter till det i motion L205 upptagna spörsmålet om ändringar av föreningsstadgar. Som framgår av redogörelsen ovan under avsnittet Tidigare behandling övervägdes frågan om föreningsmedlemmarnas inflytande över stadgevillkoren ingående vid tillkomsten av den nya föreningslagen. Utskottet är för sin del inte berett att med anledning av motionen nu förorda någon ändring av de gällande reglerna på området. Frågan om medlemsinflytandet i hela dess vidd kan emellertid komma att aktualiseras i samband med det förestående beredningsarbetet rörande ekonomiska föreningar. Det får då också ankomma på regeringen att överväga behovet av lagstiftningsåtgärder för att föreningsmedlemmarna skall tillförsäkras ett inflytande över stadgarnas innehåll. Det anförda innebär att något initiativ från riksdagens sida på grund av motion L205 inte är påkallat, och utskottet avstyrker därför bifall till motionen.
Vad slutligen gäller önskemålet i motion N271 yrkande 3 om lagstiftningsåtgärder beträffande ideella föreningar vill utskottet hänvisa till att motioner med samma syfte har prövats av riksdagen i stort sett varje år under de senaste 14 åren. Senast prövades frågan våren 1991 (se bet. 1990/91:LU16) då utskottet fann att det saknades skäl för att införa en lagstiftning om ideella föreningar i vårt land. Någon anledning för riksdagen att nu inta en annan ståndpunkt i frågan föreligger inte. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionsyrkandet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande översyn av lagen om ekonomiska föreningar att riksdagen avslår motion 1991/92:L202,
2. beträffande medlemsinflytandet i ekonomiska föreningar att riksdagen avslår motion 1991/92:L205,
3. beträffande federativa organisationer att riksdagen avslår motion 1991/92:So273 yrkande 6,
4. beträffande ideella föreningar att riksdagen avslår motion 1991/92:N271 yrkande 3.
Stockholm den 10 mars 1992
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Lena Boström (s), Stig Rindborg (m) och Hans Stenberg (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.