Ekonomiska föreningar m.m.
Betänkande 1991/92:LU1
Lagutskottets betänkande
1991/92:LU01
Ekonomiska föreningar m.m.
Innehåll
1991/92 LU1
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet fyra motioner som främst rör frågor om ekonomiska föreningar och nya företagsformer. Utskottet avstyrker bifall till motionerna.
Motionerna
1990/91:L212 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen skyndsamt skall tillsätta en utredning om förändringar i lagen om ekonomiska föreningar i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen.
1990/91:L213 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska föreningar och nya kooperativa verksamhetsformer.
1990/91:L214 av Lars Norberg och Gösta Lyngå (mp) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär utredning om möjligheten att införa en ny bolagsform i Sverige efter mönster av de tyska GmbH.
1990/91:L215 av Martin Olsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppdrag att skyndsamt föreslå regler för nya företagsformer.
Utskottet
Allmän bakgrund
Enligt svensk rätt kan man skilja på tre huvudtyper av associationer, nämligen stiftelser, bolag och föreningar. Stiftelser har i princip inga delägare eller medlemmar utan karaktäriseras av att egendom anslagits till att varaktigt främja visst ändamål. Bolag och föreningar däremot är personsammanslutningar och deras uppgift är att genom sin verksamhet främja ett för deltagarna gemensamt ändamål, ofta att åstadkomma vinst till fördelning bland dessa. De är att anse som juridiska personer, dvs. de har rättskapacitet i samma mening som fysiska personer och de kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt har en egen från deltagarnas tillgångar avskild förmögenhet.
Typiskt sett är bolaget en sluten association medan däremot föreningen är öppen. I bolaget är antalet andelar (aktier) bestämt på förhand i bolagsavtalet eller bolagsordningen under det att medlemsantalet i en förening kan växla utan att föreningens stadgar först måste ändras.
De mest betydelsefulla bolagsformerna är aktiebolaget och handelsbolaget. Aktiebolagsformen regleras av aktiebolagslagen (1975:1385). Det utmärkande för aktiebolaget är att delägarna inte svarar personligen för bolagets åtaganden och förpliktelser utan borgenärerna är hänvisade till att kräva betalning ur bolagets tillgångar.
Regler om handelsbolag finns i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag. Till skillnad från aktiebolaget kännetecknas handelsbolaget av att delägarna (bolagsmännen) är personligen solidariskt ansvariga för bolagets förbindelser.
Föreningarna delas i juridiskt hänseende in i ekonomiska föreningar och ideella föreningar. De ekonomiska föreningarna regleras i den sedan den 1 januari 1988 gällande lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar som ersatt 1951 års lag i samma ämne. En ekonomisk förening skall enligt lagen registreras. För registrering fordras enligt 1 kap. 1 § i den nya lagen (föreningslagen) -- liksom enligt 1951 års lag -- att föreningen har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom sådan ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna deltar som konsumenter eller andra förbrukare, som leverantörer eller med egen arbetsinsats eller genom att begagna föreningens tjänster eller på annat liknande sätt. Föreningslagen ställer alltså som förutsättning för registrering upp ett krav på att verksamheten skall vara av kooperativ natur. Skälet till detta kooperativitetskrav är att man velat undvika att föreningsformen används endast i kapitalplaceringssyfte.
En ekonomisk förening skall enligt föreningslagen ha minst fem medlemmar. Antalet medlemmar får dock vara tre eller fyra, om minst tre medlemmar är juridiska personer.
Om någon av de för en ekonomisk förening grundläggande kännetecknen saknas, kan i stället en ideell förening föreligga. De ideella föreningarna är inte lagreglerade och det saknas över huvud taget rättsregler som speciellt är inriktade på dessa. För att en ideell förening skall anses som en juridisk person och ha rättskapacitet krävs det enligt de principer som vuxit fram i rättspraxis att det finns en styrelse och att stadgar av viss fullständighet antagits.
Associationsrättsliga reformer
Associationsrätten har sedan början av 1970-talet varit föremål för ett fortlöpande reformarbete. På aktiebolagsrättens område togs ett första steg år 1973 då betydelsefulla ändringar vidtogs i 1944 års aktiebolagslag (prop. 1973:93, LU19). Ett viktigt syfte med reformen var att trygga bolagens kapitalförsörjning. Reformen innebar också att minimigränsen för aktiekapitalet höjdes från 5 000 kr. till 50 000 kr. År 1975 (prop. 1975:103, LU 1975/76:4) ersattes 1944 års aktiebolagslag med den nuvarande aktiebolagslagen (1975:1385), ABL, som trädde i kraft den 1 januari 1977. Lagstiftningen innebar i huvudsak en genomgripande teknisk översyn av aktiebolagsrätten.
Sedan aktiebolagslagen trädde i kraft år 1977 har ett antal viktigare förändringar skett av lagen.
Efter reformeringen av aktiebolagsrätten på 1970-talet kom turen till lagstiftningen om handelsbolag och enkla bolag. År 1974 tillkallades särskilda sakkunniga, vilka antog namnet 1974 års bolagskommitté, för att göra en översyn av denna lagstiftning. I kommitténs uppdrag ingick också att utreda frågan om en särskild bolagsform för mindre företag och vissa aktiebolagsrättsliga spörsmål. Bolagskommittén redovisade resultatet av sitt arbete i betänkandena (SOU 1978:66) Andelsbolagslag, (SOU 1978:67) Nya bolagsregler och (SOU 1979:46) Koncernbegreppet m.m.
Förslaget om en andelsbolagslag (SOU 1978:66) anslöt sig nära till ABL. En skillnad var emellertid att andelarna i ett andelsbolag inte skulle kunna överlåtas lika fritt som aktier. Samtidigt föreslogs att ABL skulle ändras så att den undre gränsen för aktiekapitalet höjdes från 50 000 kr. till 125 000 kr. Efter stark remisskritik beslöt den dåvarande regeringen att inte lägga fram något förslag på grundval av betänkandet.
På grundval av bl.a. 1974 års bolagskommittés två övriga betänkanden framlades i proposition 1979/80:143 förslag till dels ny lag om handelsbolag och enkla bolag, dels lag om årsredovisning m.m. i vissa företag, dels vissa ändringar i ABL. Förslagen i propositionen antogs av riksdagen under hösten 1980 (LU 1980/81:4). Lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag liksom den genomförda lagstiftningen i övrigt trädde i kraft den 1 juli 1981.
Inom ramen för den västeuropeiska integrationen har sedan länge ett reformarbete pågått på bolagsrättens område. Det inom EG utarbetade regelverket är omfattande och avser bl.a. ett antal direktiv, varav här kan nämnas det andra bolagsdirektivet om skydd för det egna kapitalet i s.k. public limited companies och det tolfte direktivet från 1989 innehållande regler om enmansaktiebolag. Syftet med sistnämnda direktiv är att underlätta småföretagande genom att göra en separation av den privata förmögenheten från bolagets möjlig. Vidare kan nämnas den år 1985 antagna förordningen om Europeiska ekonomiska företagsgrupper (EEIG), vilken reglerar den särskilda företagsformen EEIG, som kan karaktäriseras som ett slags konsortium för samarbete mellan företag med hemvist i olika länder för ett bestämt projekt, t.ex. på forsknings- och utvecklingsområdet.
Inom EG har också lagts fram ett flertal förslag till ytterligare reglering på bolagsrättens område. Ett sådant förslag gäller en förordning om s.k. Europabolag, vars delägare skall vara bolag från olika EG-länder, och som kan beskrivas som en övernationell bolagsform som lyder direkt under gemenskapsrätten.
I Sverige har år 1990 en kommitté tillkallats för att i nordiskt samarbete se över aktiebolagsrätten. I kommittédirektiven (dir. 1990:46) anges att kommittén skall göra en översyn av ABL och därvid bl.a. föreslå de lagändringar som erfordras med hänsyn till den pågående europeiska integrationen samt vidare överväga frågor som rör aktiebolagets kapital och finansiella instrument, aktiebolagets organisation samt aktieägarnas minoritetsskydd.
Enligt direktiven hänger således en viktig arbetsuppgift för kommittén samman med det arbete på bolagsrättens område som sker inom ramen för den västeuropeiska integrationen. Det kan -- sägs det därvidlag -- förutses att lagändringar måste göras med hänsyn till de åtaganden rörande bolagsrätt som Sverige kan komma att göra i ett avtal om EES. Förhandlingarna om ett sådant avtal, som helt nyligen träffats mellan EG och EFTA, har förts med utgångspunkt bl.a. i de direktiv och förordningar som har antagits inom EG.
Kommitténs arbete bör enligt direktiven vara slutfört före den 1 december 1992.
År 1990 tillkallades Nykoop-företagsutredningen med uppdrag att analysera den kooperativa företagsformens utvecklingsmöjligheter på olika områden. Utredningen avlämnade i mars 1991 sitt betänkande (SOU 1991:24) Visst går det an!
Utredningens förslag avser ett antal åtgärder för att utveckla den kooperativa företagsformen, vilka enligt utredningen i flera fall skall ses som principiella och fordrar ytterligare överväganden innan de kan presenteras i slutlig form. Utredningen föreslår att kooperativa rådet får i uppdrag att bereda förslagen.
På lagstiftningsområdet föreslår utredningen en särskild lag om brukardriven offentlig verksamhet som skall göra det tillåtet för en sammanslutning av brukare att i kooperativ form ta över och driva offentlig verksamhet. Vidare föreslås att lagen om ekonomiska föreningar ses över med särskild hänsyn till frågan om minsta antalet fysiska personer som får bilda en ekonomisk förening. Vissa förslag som berör reglerna i det sociala trygghetssystemet framförs av utredningen, bl.a. att bestämmelserna ses över i avsikt att underlätta, för den som så önskar, att arbeta i kooperativ form i stället för att vara omhändertagen eller sysselsatt i skyddat arbete. Enligt utredningen finns det vissa för den kooperativa företagsformen från konkurrenssynpunkt diskriminerande inslag i skatterätten som bör belysas särskilt av kooperativa rådet i samråd med den år 1989 tillsatta konkurrenskommittén. Denna kommitté har genom tilläggsdirektiv i maj 1991 (dir. 1991:41) erhållit som särskild uppgift att närmare överväga vissa frågor om förstärkt konkurrens i kommunal verksamhet.
Utredningen lämnar även ett antal förslag till stödåtgärder för att utveckla den kooperativa företagsformen.
Nykoop-företagsutredningens betänkande har remissbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Motionsmotiveringar
I motion L212 av Margit Gennser (m) anförs att producentkooperationen inom lantbruket blivit ineffektiv, vilket avspeglas i bl.a. höga livsmedelspriser. Motionären befarar att producentkooperationens dominans inom förädlingsledet och inom delar av partihandeln kan, genom upphävandet av gränsskyddet, leda till att även utlandshandeln med livsmedel domineras av kooperationen. Motionären anser att avregleringen av jordbruket med ett starkt reducerat gränsskydd kräver vidgade möjligheter att omvandla ekonomiska föreningar till aktiebolag. I ett aktiebolag skulle jordbrukarna få bättre möjligheter att friare disponera de finansiella tillgångar, som nu är hårt bundna i lantbrukskooperationen. Motionären nämner som exempel på ändrade regler som skulle kunna påskynda och underlätta en omvandling av de stora producentkooperativa föreningarna till aktiebolag, att lagstiftningen om ekonomiska föreningar ändrades så att en kvalificerad minoritet skulle kunna påfordra en övergång av företagsform. En utredning bör tillsättas i syfte att snabbt överväga förändringar i lagen om ekonomiska föreningar enligt de riktlinjer som anges i motionen.
I motion L213 av Britta Sundin m.fl. (s) anförs att den associationsrättsliga lagstiftningen under senare år i alltför liten utsträckning setts över med tanke på den kooperativa verksamheten. Den samhälleliga utvecklingen ställer enligt motionärerna nya associationsrättsliga frågor även beträffande kooperativa verksamheter. En sådan fråga är kapitalförsörjningen i kooperativ verksamhet. Enligt motionärerna bör, efter tilläggsdirektiv, den pågående aktiebolagsutredningen belysa vissa av frågeställningarna kring riskkapitalförsörjningen i kooperativ verksamhet. Motionärerna anser vidare att en ändring bör göras i lagen om ekonomiska föreningar innebärande att det skall räcka med tre personer för att en ekonomisk förening skall få komma till stånd. De associationsrättsliga frågor som under senare år aktualiserats med anledning av nya former av kooperativ verksamhet, bl.a. i glesbygd och inom offentlig sektor, bör enligt motionärerna föranleda särskilda initiativ för att se över den associationsrättsliga lagstiftningen.
I motion L214 av Lars Norberg och Gösta Lyngå (mp) föreslås att möjligheterna att i svensk rätt införa en mellanform av handelsbolag och aktiebolag efter förebild av den tyska företagsformen GmbH utreds.
I motion L215 av Martin Olsson m.fl. (c) anförs att det framför allt är företag med FoU- och kunskapsintensiv verksamhet som expanderar i Sverige i dag. Det finns enligt motionärerna starka skäl att söka nya former för att stimulera sådan företagsamhet, i första hand bland fristående små och medelstora företag. En ny företagsform för denna typ av företag måste utvecklas. En utredning bör därför enligt motionärerna tillsättas med uppdrag att skyndsamt föreslå regler för nya företagsformer.
Tidigare behandling
Lagstiftningsåtgärder rörande ekonomiska föreningar
Till grund för 1987 års lagstiftning om ekonomiska föreningar låg kooperationsutredningens betänkande (SOU 1984:9) Kooperativa föreningar. I betänkandet framhölls att den kooperativa samverkansformen fått ny aktualitet som ett alternativ för organisation av ekonomisk verksamhet. Utredningen pekade på några kooperativa former som kunde byggas ut. Hit hörde bl.a. arbetskooperativ där medlemmarna är både ägare och anställda och förutom en kapitalinsats också satsar sin arbetskraft, hantverkskooperativ i vilka tillhandahålls företagsservice av olika arter såsom hjälp med exempelvis marknadsföring och produktutveckling samt sociala kooperativ med uppgift att ge medlemmarna social service, t.ex. genom barnomsorg och äldreomsorg. Utredningen föreslog, i syfte att främja den kooperativa samverkansformen, att en ny lagstiftning om ekonomiska föreningar skulle öppna en möjlighet även för föreningar som inte helt uppfyllde de grundläggande föreningsrekvisiten att låta registrera sig som ekonomiska föreningar.
I proposition 1986/87:7 om ekonomiska föreningar tog departementschefen på närmare anförda skäl avstånd från tanken på att andra föreningar än de som främjar medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet skulle kunna bli ekonomiska föreningar.
Kooperationsutredningens förslag aktualiserades åter av den år 1986 tillkallade folkrörelseutredningen som hade i uppdrag att föreslå åtgärder med syfte att ge ett ökat ansvar åt folkrörelser, föreningar och kooperativ i offentlig verksamhet. Utredningen avlämnade år 1987 betänkandena (SOU 1987:33) Ju mer vi är tillsammans och (SOU 1987:35) Ju mer vi är tillsammans, del 3 Underlag för reformer samt förslag. I betänkandena föreslog utredningen olika åtgärder i syfte att underlätta för föreningar att verka på olika samhällsområden, exempelvis inom barnomsorg, fritid och kultur, och att därmed åta sig annars kommunala uppgifter. Sålunda föreslogs bl.a. att tillämpningsområdet för lagen om ekonomiska föreningar vidgades i enlighet med det ovan redovisade förslaget från kooperationsutredningen och att kravet på minsta antal medlemmar i en ekonomisk förening sänktes från fem till tre. Förslagens huvudprinciper har övervägts vidare av den år 1990 tillsatta Nykoop-företagsutredningen (se nedan).
Ny företagsform
Som redovisats under avsnittet Allmän bakgrund lade 1974 års bolagskommitté fram ett förslag år 1978 till lagstiftning om en särskild bolagsform för mindre företag, s.k. andelsbolag. Regeringen beslöt efter stark remisskritik att inte lägga fram något förslag på grundval av betänkandet. I stället skulle frågan om särskilda och enklare regler för de mindre företagen övervägas ytterligare inom justitiedepartementet. Det arbete som därefter bedrevs i departementet gav vid handen att ABLs regler i allt väsentligt passar även för mindre företag.
Under riksmötet 1980/81 behandlade lagutskottet flera motioner, vari framfördes önskemål om en särskild bolagsform för mindre företag (bet. LU 1980/81:4 och 28). På hemställan av utskottet avslog riksdagen motionerna. Utskottet framhöll därvid att det på grund av flera omständigheter kunde vara lämpligt att ytterligare överväganden kom till stånd när det gäller frågan om en skillnad mellan de regler som skall gälla för de största aktiebolagen och dem som skall reglera de något mindre företagens verksamhet. En sådan omständighet var önskemålet att underlätta nyetablering och stödja de mindre företagen. Enligt utskottet var det emellertid inte meningsfullt att då begära en förnyad översyn av frågan om särskilda bolagsregler för mindre företag.
Frågan återkom därefter motionsvägen åtskilliga gånger under 1980-talet. Motionsyrkandena avslogs av riksdagen med hänvisning till vad lagutskottet tidigare anfört (se bl.a. LU 1986/87:5 och NU 1987/88:25).
I betänkande 1989/90:LU3 behandlade lagutskottet bl.a. en motion angående nya företagsformer med samma inriktning som den nu aktuella motionen L215. Utskottet hänvisade därvid till att det i skilda sammanhang övervägdes frågor rörande de associationsrättsliga villkoren för företagsamhet. Utskottet kunde därför inte finna någon anledning för riksdagen att göra något särskilt uttalande om behovet av nya företagsformer. Utskottet ansåg vidare att det i avvaktan på resultatet av det arbete som pågick inte heller var motiverat med någon särskild utredning om nya företagsformer. Utskottet avstyrkte därför bifall till motionen, som avslogs av riksdagen.
Utskottets överväganden
Vad först gäller yrkandet i motion L214 om utredning rörande en ny bolagsform hänvisar utskottet till att liknande motioner har behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen. Som redovisats ovan har de tidigare motionerna avslagits med motiveringen att en förnyad översyn av frågan om särskilda bolagsregler för mindre företag inte skulle vara meningsfull. Enligt utskottets mening finns det för närvarande inte anledning för riksdagen att inta en annan ståndpunkt till spörsmålet. Utskottet vill dock inte utesluta att frågan kan komma i ett annat läge som en följd av ett blivande EES-avtal och ett framtida svenskt medlemskap i EG. Någon riksdagens åtgärd i saken är i vart fall inte nu påkallad, och utskottet avstyrker därför bifall till motion L214 yrkande 6.
Med anledning av övriga motionsyrkanden vill utskottet framhålla vikten av att den associationsrättsliga lagstiftningen erbjuder alternativa former för företagande som är anpassade till näringslivets skiftande behov och samhällsutvecklingen i stort. Det är också viktigt att reglerna på området i görligaste mån är konkurrensneutrala så att inte en företagsform ger gynnsammare villkor för en viss verksamhet än de övriga kan erbjuda för samma verksamhet. De associationsformer som lagstiftningen sedan länge ställt till näringslivets tjänst är främst aktiebolag, ekonomisk förening och handelsbolag. Under de senaste årtiondena har en betydande modernisering skett av de bestämmelser som gäller för aktiebolagen, de ekonomiska föreningarna och handelsbolagen. Huvuddragen i lagstiftningen är dock i stort sett oförändrade, och på senare år har i olika sammanhang aktualiserats frågor om alternativ till och förändringar av de nuvarande associationsformerna. Frågeställningarna belyses av vad som anförs i motionerna L213 och L215 beträffande riskkapitalförsörjningen vid kooperativ verksamhet och andra problem i kunskapsintensiva och tjänsteproducerande företag.
Villkoren för företagen i Sverige har tagits upp i den regeringsförklaring som statsministern lämnade den 4 oktober 1991. Han framhöll därvid att det blir av största vikt för Sveriges ekonomiska utveckling under 1990-talet att små- och medelstora företag får en renässans. Det är i dessa företag som de nya möjligheterna och de nya arbetena finns. Det är enligt regeringsförklaringen nyföretagandet som måste bli ekonomins spjutspets mot framtiden. Regeringen kommer därför redan under hösten 1991 att lägga fram en rad förslag som tillsammans innebär en ny start för små och nyföretagandet.
I anslutning till det anförda vill utskottet hänvisa till den i ett föregående avsnitt lämnade redogörelsen för det associationsrättsliga reformarbetet. Av redogörelsen framgår att olika aktiebolagsrättsliga spörsmål för närvarande är föremål för utredningsarbete. Önskemålen i motionerna L213 och L215 har nära anknytning till de förslag som Nykoop-företagsutredningen framlagt under innevarande år och som syftar till att underlätta bildandet av ekonomiska föreningar och främja den kooperativa verksamhetsformen i övrigt. Med hänsyn till innehållet i regeringsförklaringen utgår utskottet från att de i motionerna L212, L213 och L215 aktualiserade lagstiftningsfrågorna kommer att uppmärksammas och övervägas vid det beredningsarbete på associationsrättens område som förestår inom regeringskansliet. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionerna är således inte erforderlig, och utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:L212, 1990/91:L213, 1990/91:L214 yrkande 6 och 1990/91:L215.
Stockholm den 5 november 1991
På lagutskottets vägnar Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Lena Boström (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Lennart Fridén (m) och Hans Stenberg (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.