EG:s arbetstidsdirektiv, m.m.
Betänkande 1995/96:AU9
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1995/96:AU09
EG:s arbetstidsdirektiv, m.m.
Innehåll
1995/96 AU9
Sammanfattning
I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag (prop. 1995/96:162) till ändring i arbetstidslagen (1982:673) med anledning av EG-rådets arbetstidsdirektiv 93/104/EG.
Ändringarna innebär att möjligheten att avvika från lagens regler genom kollektivavtal respektive dispens begränsas med hänsyn till direktivets regler.
I lagen införs vidare regler om ogiltighet och skadeståndsskyldighet för de fall kollektivavtal innebär att mindre förmånliga regler tillämpas för arbetstagarna än vad som följer av EG- direktivet.
Slutligen införs i arbetstidslagen en upplysning om att vissa bestämmelser av betydelse i arbetstidshänseende även finns i arbetsmiljölagen (1977:1160).
Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är på olika punkter kritiska mot lagförslaget och följer i reservationer upp sina respektive motioner.
I betänkandet behandlar utskottet också en rad motioner som väckts under den allmänna motionstiden 1995 samt med anledning av proposition 1994/95:218 om en effektivare arbetsmarknadspolitik. Motionerna rör ledighetsbestämmelserna, frågan om arbetstidsförkortning, arbetstidsbestämmelser för sjöfarten och slutligen frågan om en begränsning av möjligheten för arbetsgivare att ta ut övertid och mertid. I det sammanhanget behandlar utskottet en av Centerpartiet med anledning av nu föreliggande proposition väckt motion.
Utskottet avstyrker samtliga motioner, de flesta med hänvisning till Arbetstidskommitténs pågående arbete.
Propositionen
I proposition 1995/96:162 föreslår regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673).
Propositionens lagförslag återfinns i bilaga till betänkandet.
Motioner
Motioner väckta med anledning av propositionen
1995/96:A20 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om begränsning av den fria kollektivavtalsrätten i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om en ny bestämmelse om skadeståndsskyldighet för arbetsgivare i enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:A21 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar om ändring i 8 § arbetstidslagen i enlighet med vad i motionen anförts.
1995/96:A22 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om övertidsarbete.
1995/96:A23 av Ingrid Burman och Hans Andersson (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om veckoarbetstiden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dygnsvila,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nattarbetets längd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till omplacering vid nattarbete,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hemarbete.
Motioner från allmänna motionstiden 1995
1994/95:A203 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om den fria förhandlingsrätten.
1994/95:A213 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en sänkning av arbetstiden är nödvändig som ett led i att minimera sjukskrivningstid och arbetsskador.
1994/95:A225 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär utredning av arbetstidslagen, semesterlagen och lagen om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsdelning och generell arbetstidsförkortning.
1994/95:A230 av Hans Karlsson och Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att begränsa uttaget av övertid och mertid i rådande arbetsmarknadsläge.
1994/95:A247 av Chatrine Pålsson (kds) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändringar i lagstiftningen i syfte att ge närstående rätt till tjänstledighet för vård av anhörig, i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:A267 av Ola Ström (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rätt till tjänstledighet bör ges för anställda som erhåller starta-eget-bidrag.
1994/95:A272 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare begränsning av tak för övertids- och mertidsarbete,
5. att riksdagen hos regeringen begär en plan för minskning av normalarbetsdagen till sju timmar år 1997 och sex timmar på längre sikt,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med kortare arbetsdag.
1994/95:A274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att anpassa normalarbetstiden till den verklighet som råder på arbetsmarknaden med hänsyn till bl.a. teknisk utveckling,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sex timmars arbetsdag skall införas före år 2000.
1994/95:A706 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om rätt till ledighet för startande av företag enligt vad som anförts i motionen.
1994/95:A711 av Berndt Ekholm (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar av arbetsrätt och regler för arbetsmarknadspolitiken.
1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att syftet med en ny arbetstidsutredning måste vara att sänka normalarbetstiden med målet en 30- timmars arbetsvecka med möjlighet till en 6-timmars dag, vilket måste framgå av direktiven.
1994/95:U502 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inom EU bör arbeta för att EU-kommissionens idéer om arbetstidsförkortning leder till konkreta resultat.
1994/95:So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att förkorta normalarbetsdagen och begränsa övertiden.
1994/95:T605 av Wiggo Komstedt m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särbestämmelser rörande arbetstid och semester.
1994/95:N272 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
8. att riksdagen beslutar om sådan ändring av reglerna för utbildningsbidrag och starta-eget-bidrag att även personer med anställning kan erhålla dessa bidrag i samband med tjänstledighet enligt vad som anförts i motionen.
Motioner väckta med anledning av proposition 1994/95:218
1994/95:A55 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
21. att riksdagen hos regeringen begär en plan för minskning av normalarbetsdagen till sju timmar år 1997 och sex timmar på längre sikt,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare begränsning av över- och mertidsarbete,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om extra arbetsgivaravgift på allt över- och mertidsarbete samt en extra höjning på övertid över tak.
1994/95:A56 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anpassa normalarbetstiden till den rådande verkligheten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en tidsplan för införandet av 35 timmars arbetsvecka.
Utskottet
Inledning
Arbetstidslagen (1982:673), i fortsättningen förkortad AL, trädde i kraft den 1 januari 1983. Lagen ersatte dels den förutvarande allmänna arbetstidslagen (1970:103), som reglerade arbetstidens längd, dels det förutvarande 4 kap. i arbetsmiljölagen (1977:1160) om arbetstidens förläggning.
Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen är tillsynsmyndigheter när det gäller arbetstidsreglerna. Vid AL:s tillkomst framhölls att arbetstiden skall ses som en del av arbetsmiljön.
I anslutning till AL utfärdade regeringen en arbetstidsförordning (1982:901) med vissa bemyndiganden för Arbetarskyddsstyrelsen att utfärda föreskrifter.
Arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat en kungörelse (1982:17) rörande anteckningar om jourtid, övertid och mertid med kommentarer.
Även minderåriga arbetstagare, dvs. de som inte fyllt 18 år, faller under AL. För dessa finns dessutom i 5 kap. arbetsmiljölagen om minderåriga särskilda bestämmelser av betydelse bl.a. i arbetstidshänseende.
Arbetarskyddsstyrelsen har vidare, med stöd av ett bemyndigande i 5 kap. 5 § arbetsmiljölagen, utfärdat föreskrifter om arbetstidens längd och förläggning för minderåriga (AFS 1990:19).
Arbetsmiljölagen innehåller vidare i 2 kap. 1 § en allmän skyddsbestämmelse av betydelse för förläggningen av arbetstid. Bestämmelsen innebär bl.a. att förläggning av arbetstid skall beaktas när teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll skall utformas.
Under den tid AL varit i kraft har tre smärre lagändringar gjorts, 1987, 1993 och 1994. Ändringarna avsåg bestämmelserna om tillsyn i 20 § och om övertidsavgift i 27 §.
AL:s regler är dispositiva, dvs. reglerna får frångås genom kollektivavtal av visst slag. Genom avtal som slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får undantag göras antingen från lagen i dess helhet eller från vissa angivna bestämmelser. Genom avtal som slutits av en lokal arbetstagarorganisation får avvikelser från lagen göras under en kortare tid när det gäller vissa av bestämmelserna om övertid och mertid samt arbetstidens förläggning.
AL omfattar i princip allt arbete där arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning. Lagens begränsningar av arbetstiden gäller bara arbete som utförs hos en och samma arbetsgivare. Om en arbetstagare har flera anställningar bedöms de båda anställningarna oberoende av varandra.
AL gäller inte arbete som utförs av arbetstagare i företagsledande eller därmed jämförlig ställning och inte heller arbetstagare som har förtroendet att själv disponera sin arbetstid. Undantag har också gjorts för arbete som utförs i arbetstagarens hem, arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll och slutligen vid skeppstjänst.
För arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll finns särskilda bestämmelser i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete. Arbetstider vid skeppstjänst regleras framför allt i sjöarbetstidslagen (1970:105).
Den ordinarie arbetstiden får enligt AL uppgå till högst 40 timmar i veckan. Om det behövs med hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena får den högsta tillåtna arbetstiden avse ett genomsnitt för en tid av högst fyra veckor.
Om det på grund av arbetets natur är nödvändigt att arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande på arbetsstället får jourtid tas ut med högst 48 timmar per arbetstagare under fyra veckor eller med 50 timmar under en kalendermånad.
Med övertid avses sådan arbetstid som överstiger ordinarie arbetstid och jourtid eller den arbetstid som vid heltidsarbete gäller på grund av kollektivavtal resp. medgivande om avvikelse av Arbetarskyddsstyrelsen. Övertid är allmän övertid resp. nödfallsövertid.
Allmän övertid får tas ut med högst 48 timmar under fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad. Under ett kalenderår får den allmänna övertiden uppgå till högst 200 timmar.
Nödfallsövertid får under vissa omständigheter tas ut i den utsträckning förhållandena kräver när en olyckshändelse eller liknande händelse drabbat verksamheten.
Mertid, dvs. den arbetstid som vid deltidsanställning överstiger arbetstagarens ordinarie arbetstid och jourtid, får tas ut med högst 200 timmar under ett kalenderår.
Bestämmelserna om arbetstidens förläggning innebär att arbetstagaren skall ha ledigt för nattvila mellan klockan 24.00 och 05.00. Det är alltså fråga om ett nattarbetsförbud. Undantag får göras om arbetet med hänsyn till dess art, allmänhetens behov eller särskilda omständigheter måste fortgå även under nämnda tid. För varje sjudagarsperiod skall en arbetstagare även ha minst 36 timmars sammanhängande ledighet, s.k. veckovila, vilken såvitt möjligt skall förläggas till veckoslut.
Raster är avbrott i den dagliga arbetstiden under vilka arbetstagaren inte är skyldig att stanna kvar på arbetsstället. Rasternas antal, längd och förläggning skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetsförhållandena. De skall förläggas så att arbetstagaren inte utför arbete mer än fem timmar i följd. Raster får i vissa fall bytas ut mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen. Sådana måltidsuppehåll räknas in i arbetstiden. Arbetsgivaren skall slutligen anordna arbetet så att arbetstagaren utöver raster kan ta de pauser som behövs. Pauser räknas också in i arbetstiden.
Tidigare utredningar m.m.
Frågan om arbetstidsförkortning behandlades senast i 1987 års Arbetstidskommitté som hade i uppgift (dir. 1987:23) att analysera konsekvenserna av olika arbetstidsformer och arbetstidsmönster. Kommittén drog i betänkandet (SOU 1989:53) Arbetstid och välfärd slutsatsen att en förkortning av arbetstiden inte är ett effektivt medel att minska arbetslösheten. Enligt kommitténs bedömning fanns inte utrymme för generella arbetstidsförkortningar fram till mitten av 1990-talet. Därefter var produktivitetsutvecklingen avgörande för vilka arbetstidsförkortningar som kunde göras.
Kommittén ansåg vidare att det behövdes en ny norm för heltidsarbete - en årsarbetstidsnorm. Genom att arbetstiden beräknades över hela året skulle en rad fördelar kunna uppnås. Det skulle ge möjligheter till flexibla lösningar och skapa större valfrihet för arbetstagarna. Frågan borde enligt kommittén utredas.
En särskild utredare tillkallades i februari 1991 för att undersöka om mer flexibla regler för arbetstid och semester borde införas i svensk lagstiftning (dir. 1991:7). Utredningen avlämnade i mars 1992 betänkandet (SOU 1992:7) Årsarbetstid, Ny lag om arbetstid och semester.
Utredningen föreslog en gemensam lag om arbetstid och semester. Enligt förslaget skulle den lagstadgade 40-timmarsveckan omvandlas till en årsarbetstid och semestern ingå i årsarbetstiden. På arbetsplatser som har kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor skulle AL:s regler om arbetstidens förläggning slopas. På arbetsplatser där kollektivavtal saknas skulle AL:s nuvarande regler om förläggningen av arbetstiden behållas. Reglerna om ordinarie veckoarbetstid föreslogs dock kunna frångås genom personliga avtal.
Vid remissbehandlingen framkom att flertalet instanser i princip var positiva till flexibla arbetstider. I övrigt var remissopinionen blandad. LO och TCO ansåg att förslaget inte i tillräcklig grad tillgodosåg den enskilde arbetstagarens inflytande över arbetstiden. Några remissinstanser hävdade att förslaget om årsarbetstid stred mot de arbetstidsregler som var under övervägande inom EG.
I budgetpropositionen 1992/93:100, bil. 11 konstaterade arbetsmarknadsministern att förslaget om årsarbetstid i väsentliga avseenden stred mot det då föreliggande förslaget till EG-direktiv på arbetstidsområdet. Eventuella lagändringar med anledning av utredningens förslag skulle prövas då direktivet slutligt antagits.
EU-rådet antog den 23 november 1993 ett direktiv (93/104/EEG) om arbetstidens förläggning i vissa avseenden. Direktivet skall införlivas i medlemsländernas lagstiftning inom tre år efter antagandet, dvs. senast den 23 november i år. Direktivet upptar regler om dygnsvila, raster, veckovila, veckoarbetstidens längd samt semester. Vidare regleras nattarbete, skiftarbete och tempoarbete.
EG-rådets direktiv har varit föremål för en jämförande analys av en i november 1993 tillkallad arbetsgrupp. Enligt arbetsgruppens rapport (Ds 1994:74) EG:s arbetstidsdirektiv förutsätter ett införlivande av direktivet en anpassning av det svenska regelsystemet i vissa avseenden. På vissa punkter kan det, enligt gruppens uppfattning, finnas anledning att överväga ändringar av AL. Enligt arbetsgruppen krävdes en fördjupad utvärdering av direktivets konsekvenser för de svenska arbetstidsreglerna.
Enligt beslut vid regeringssammanträde den 26 januari 1995 tillkallades en parlamentarisk kommitté med uppgift att analysera de långsiktiga konsekvenserna av alternativa arbetstidsförkortningar och att undersöka på vilket sätt flexibla arbetstidsregler kan införas i svensk lagstiftning (dir. 1995:6). Kommittén skulle slutligen med förtur och skyndsamt behandla frågan om konsekvenserna av EG:s arbetstidsdirektiv för det svenska regelsystemet på arbetstidsområdet.
1995 års Arbetstidskommitté
Arbetstidskommittén redovisar i delbetänkandet (SOU 1995:92) EG:s arbetstidsdirektiv och dess konsekvenser för det svenska regelsystemet resultatet av en jämförelse mellan EG-direktivet och de svenska bestämmelserna.
Kommitténs utgångspunkt är att nu endast föreslå förändringar som vid en rättslig bedömning är absolut nödvändiga för att EG-direktivet skall anses införlivat i det svenska regelsystemet. Härigenom lämnas största möjliga utrymme för det fortsatta utredningsarbetet. Kommittén avser att i sitt fortsatta arbete återkomma till i stort sett alla de aspekter som behandlas i EG- direktivet.
Kommittén konstaterar att jämförelsen visar att det finns betydande skillnader i regelsystemen. Sålunda likställs med arbetstid enligt svensk lagstiftning all ledighet som arbetstagaren kan ha rätt till. Utöver semester och sjukledighet nämns föräldraledighet, studieledighet och ledighet för fackliga uppdrag. Enligt direktivet likställs med arbetstid endast sjukledighet och betald semester. En annan betydelsefull skillnad är att den svenska lagen utgår från ett nattarbetsförbud, medan direktivet saknar sådant förbud men föreskriver att nattarbetspassens längd skall begränsas.
Enligt kommitténs uppfattning motsvaras varje föreskrift i direktivet av svenska bestämmelser som sammantaget ger ett för arbetstagarna väl så högt skyddsvärde. Kommittén föreslår därför i princip inte några förändringar i den lagreglerade arbetstiden. Kommittén anser däremot att AL:s dispositivitet till förmån för kollektivavtal måste begränsas till följd av EG-direktivet. Om regler med lägre skyddsvärde tillämpas enligt visst kollektivavtal, skall sådan tillämpning kunna förklaras ogiltig. Brott mot EG- direktivets minsta godtagbara skyddsnivå bör vidare, enligt kommittén, medföra att skadestånd kan dömas ut. Kommittén anser vidare att även Arbetarskyddsstyrelsens dispenser i fortsättningen måste hållas inom EG- direktivets ramar, och tillsynen vad avser den lagreglerade arbetstiden skall trygga att direktivets lägsta godtagbara skyddsnivåer inte underskrids.
För att tydliggöra sambandet mellan arbetstidsfrågor och arbetsmiljölagens allmänna skyddsbestämmelser föreslås slutligen att en hänvisning görs i AL till arbetsmiljölagen.
Proposition 162
Inledning
EG:s arbetstidsdirektiv skall vara genomfört i medlemsländernas regelsystem senast den 23 november 1996.
Direktivet består av fyra avsnitt. I det första avsnittet anges direktivets ändamål och tillämpningsområde samt ges definitioner av direktivets centrala termer (art. 1-2). Det andra avsnittet innehåller bestämmelser angående minimiperioder för vila och andra bestämmelser om arbetstidens förläggning samt om begränsning av veckoarbetstiden (art. 3-7). I det tredje avsnittet finns föreskrifter om natt- och skiftarbete samt arbetsrytm (art. 8-13). Det avslutande fjärde avsnittet innehåller allmänna bestämmelser om bl.a. beräkningsperioder och avvikelser samt närmare anvisningar om införlivandet av direktivet i medlemsländernas regelsystem (art. 14-18).
Regeringen delar liksom de flesta remissinstanserna den bedömningen kommittén gjort, nämligen att det svenska regelsystemet på arbetstidsområdet som helhet ger arbetstagarna ett väl så gott skydd som EG-direktivet föreskriver. Detta talar, enligt propositionen, starkt för att helt undvika materiella ändringar i regelsystemet i avvaktan på att Arbetstidskommittén slutför sitt arbete.
Arbetstidsdirektivet innehåller en klausul (art. 18.1 a) som gör det möjligt att genomföra direktivet genom att arbetsmarknadens parter fastställer de nödvändiga bestämmelserna, varvid medlemsländerna skall se till att de alltid kan garantera att direktivets bestämmelser efterlevs.
Den del av den svenska arbetsmarknaden som styrs direkt av AL:s regler är av mycket begränsad omfattning. Lagens regler kan helt eller delvis avtalas bort, och det sker också i stor utsträckning. Behovet av flexibilitet är stort och på samtliga arbetsmarknadssektorer har parterna träffat kollektivavtal om arbetstidens förläggning som i större eller mindre utsträckning avviker från AL:s regler. Kollektivavtalsregleringen på området kan antas vara dominerande även i fortsättningen.
Enligt propositionen bör det finnas utrymme för att genomföra arbetstidsdirektivet genom kollektivavtal som slutits med avvikelse från AL:s regler. En stor fördel med detta är att parterna själva får behålla möjligheten att anpassa reglerna till de speciella förhållandena på avtalsområdet i fråga. Samtidigt åläggs de ansvar för att avtalen håller sig inom de ramar som direktivet anger.
Rättsläget hittills när det gäller möjligheten att genomföra direktiv med kollektivavtal har inneburit krav på heltäckande avtal eller kompletterande lagstiftning. Efter Maastrichtavtalet har synen på kollektivavtalen förändrats, och avtalen har fått en betydligt starkare ställning.
I propositionen sägs, med hänvisning till uttalanden från kommissionsledamoten Flynn i olika sammanhang, bl.a. vid de svenska medlemskapsförhandlingarna samt i den förklaring och det uttalande i frågan som fogats till slutakten till fördraget om Sveriges anslutning till EU, att det nu skall vara möjligt att införliva direktiv med kollektivavtal av svensk eller dansk modell, dvs. med lägre täckningsgrad, utan att kompletterande lagstiftning krävs.
I propositionen föreslås således att EG:s arbetstidsdirektiv inte skall föranleda andra lagändringar än vad som avser möjligheterna att avvika från arbetstidslagen genom kollektivavtal och dispens.
AL tillförs således en regel som innebär att parterna i kollektivavtal som avviker från lagens regler måste beakta minimikraven i EG-direktivet. Bestämmelsen föreslås sanktionerad genom att AL kompletteras med regler om ogiltighet och om skadestånd för de fall parterna åsidosätter direktivets minimikrav.
En regel införs också om att Arbetarskyddsstyrelsen vid beviljandet av undantag från AL:s regler skall beakta de minimikrav som direktivet ställer upp.
Enligt propositionen föreslås ytterligare en ändring i AL. I lagens inledande paragraf om lagens tillämpningsområde föreslås införandet av ett tillägg som tydliggör sambandet mellan AL:s och arbetsmiljölagens regler. Arbetsmiljölagens allmänna skyddsbestämmelser innebär, som redovisats ovan, bl.a. att arbetstidsfrågor skall beaktas i en helhetssyn på arbetsmiljön. Dessa regler får speciell aktualitet genom EG- direktivet, eftersom dess bestämmelser på åtskilliga punkter knyter frågor om förläggning av arbetstiden m.m. till krav på skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet. Detta gäller särskilt för alla de fall som avvikelser tillåts från direktivets huvudregel. Ändringen är främst föranledd av att någon förändring av AL:s tillämpningsområde inte föreslås av regeln om dygnsvila och om nattarbetets längd.
De ytterligare förändringar i regelsystemet som kan vara lämpliga att vidta med anledning av direktivet bör enligt propositionen anstå till dess Arbetstidskommittén slutfört sin översyn av arbetstidslagstiftningen.
Möjligheten att i kollektivavtal avvika från AL:s bestämmelser
Propositionen
Enligt propositionen skall det nu rådande förhållandet mellan lag och kollektivavtal bibehållas. I den mån EG- direktivets regler motsvaras av dispositiva regler i AL måste, enligt propositionen, gränser sättas för parternas möjligheter att sätta andra regler i stället för lagens. En ändring föreslås i 3 § fjärde stycket AL som innebär att parterna i kollektivavtal som avviker från lagens regler måste beakta minimikraven i direktivet.
Motion
Moderata samlingspartiet framhåller i kommittémotion A20 med stöd av vad som sägs i ingressen till EG-direktivet att direktivet inte varit avsett att ordagrant införlivas som lag i medlemsländerna. Det har, sägs det i motionen, lämnats visst utrymme för varje medlemsland att med iakttagande av sina rättstraditioner göra en helhetsbedömning av de minimikrav till skydd för arbetstagarnas hälsa och säkerhet som direktivet uppställer samt anpassa den nationella lagstiftningen därefter. Motionärerna delar därför propositionens synsätt att AL i princip inte behöver ändras för att uppfylla EG- direktivet. AL:s regler har ett väl så högt skyddsvärde som direktivet. Likaledes har de kollektivavtal som träffas på arbetsmarknaden ett lika högt skyddsvärde som lagen.
Motionärerna accepterar inte uppfattningen att möjligheten att avvika från AL:s bestämmelser genom kollektivavtal måste begränsas med hänsyn till direktivet. Propositionen bör därför avslås i den delen (yrk. 1). Den förslagna ändringen i 3 § AL innebär de facto att direktivet införlivas med svensk rätt i sin helhet. Det blir härigenom nödvändigt att pröva varje avtal som rör arbetstid om det står i överensstämmelse med direktivet. Det kommer att leda till osäkerhet och onödiga tvister. Resultatet blir minskad flexibilitet som motverkar det nödvändiga nyskapandet av arbeten.
Det finns enligt motionärerna inga skäl att vid införlivandet av direktivet gå längre än vad som är oundgängligen nödvändigt eftersom det innebär att Sverige i onödan får komparativa nackdelar i förhållande till andra EU- länder på arbetstidsområdet. Det är tillräckligt att AL kompletteras med en bestämmelse som rör det som enligt direktivet inte är dispositivt, nämligen att arbetstiden inte får överstiga 48 timmar per vecka i genomsnitt under en beräkningsperiod av högst 12 månader, såvida inte arbetstagaren lämnat sitt medgivande till längre arbetstid.
Utskottets bedömning
Utskottet delar propositionens utgångspunkt att de materiella bestämmelserna i AL och annan berörd lagstiftning i princip bör hållas oförändrade i avvaktan på att Arbetstidskommittén slutför sitt arbete.
Utskottet har inget att erinra mot att EG:s arbetstidsdirektiv tills vidare genomförs på det sätt som föreslås i propositionen nämligen genom att det i AL förs in en bestämmelse om s.k. EG- spärr, dvs. en bestämmelse om att kollektivavtal som slutits med avvikelse från AL:s regler inte får underskrida direktivets minimikrav.
Av det anförda följer att utskottet tillstyrker propositionens förslag till 3 § fjärde stycket i AL. Motion A20 avstyrks i berörd del.
Begränsning av veckoarbetstid, dygnsvila, nattarbetets längd, rätt till omplacering vid nattarbete och hemarbete
Propositionen
EG-direktivets regler i artikel 6 om veckoarbetstid innebär att den genomsnittliga arbetstiden får uppgå till högst 48 timmar i veckan inklusive övertid.
Avvikelse från begränsningen av veckoarbetstiden genom kollektivavtal är inte tillåtet annat än i fråga om beräkningsperiodens längd vid beräkningen av den genomsnittliga veckoarbetstiden.
Enligt huvudregeln får den period under vilken genomsnittet beräknas vara högst fyra månader. Betald semester och sjukfrånvaro skall antingen inte inkluderas i beräkningsperioden eller räknas som arbetad tid (art. 16.2). Beräkningsperioden får - genom regler beslutade av medlemsstaterna - förlängas till sex månader för vissa typer av arbeten under vissa förutsättningar. Om de allmänna principerna till skydd för arbetstagarnas säkerhet och hälsa iakttas, kan staterna slutligen - om sakliga, tekniska eller organisatoriska skäl finns - tillåta kollektivavtal om beräkningsperioder på högst tolv månader.
Direktivet ger också en möjlighet för medlemsländerna att inte alls tillämpa regeln om veckoarbetstid (art. 18.1 b i). Staterna skall i så fall dock respektera de allmänna principerna om skydd av arbetstagarnas hälsa och säkerhet. Staterna skall också i så fall se till att ingen arbetsgivare kräver att en arbetstagare arbetar mer än 48 timmar i veckan i snitt under en fyraveckorsperiod såvida inte arbetstagaren lämnat sitt medgivande.
Arbetstidskommitténs slutsats är att en samlad bedömning av bestämmelserna visar att de svenska reglerna har ett lika högt eller högre skyddsvärde än det direktivet föreskriver. Enligt propositionen bör EG-direktivets regler om begränsning av veckoarbetstiden inte föranleda någon ändring i AL.
Direktivets artikel 3 om dygnsvila innebär att en arbetstagare skall ha rätt till minst 11 timmars sammanhängande ledighet under varje 24- timmarsperiod. Möjligheterna att avvika från bestämmelsen genom regler beslutade av medlemsländerna eller parterna i kollektivavtal är omfattande och anges i artikel 17.1-3. Arbetstagarna skall vid sådana avvikelser erhålla kompensationsledighet eller lämpligt skydd.
Arbetstidskommittén har funnit att AL:s regler om nattarbetsförbud och de allmänna skyddsreglerna i arbetsmiljölagen samt den tillsyn och myndighetskontroll som finns på området inte innebär ett sämre skydd för arbetstagarna än direktivets regler. Direktivet bör därför inte föranleda någon ändring i AL.
Direktivets artikel 8 om begränsning av nattarbetets längd innebär att den normala arbetstiden inte får överstiga ett genomsnitt av åtta timmar under varje 24-timmarsperiod. Begränsningsperiodens längd fastställs inte i direktivet utan får bestämmas av medlemsländerna efter samråd med arbetsmarknadens parter.
Om en nattarbetande har ett arbete som innebär särskilda risker eller stor fysisk eller mental ansträngning får, sägs det i propositionen, arbetstiden för den arbetstagaren enligt direktivet inte överstiga 8 timmar under den 24- timmarsperiod då nattarbetet utförs.
Avvikelse från bestämmelsen är tillåten enligt artikel 17.1-3 genom bestämmelser som beslutas av medlemsländerna eller av parterna i kollektivavtal.
Arbetstidskommitténs jämförelse visar att de svenska arbetstidsreglerna, myndighetstillsynen och arbetsmiljölagens skyddsregler sammantaget kan bedömas ge ett väl så högt skyddsvärde som det direktivet föreskriver - även innan man tar hänsyn till möjligheterna att avvika från regeln i direktivet. Direktivet bör därför inte föranleda någon ändring i AL.
Artikel 9 i EG-direktivet innebär bl.a. att nattarbetande som har hälsoproblem som kan visas bero på nattarbetet om möjligt skall omplaceras till lämpligt dagarbete. Avvikelse från bestämmelsen medges inte enligt direktivet.
Det saknas en svensk regel på området som uttryckligen nämner omplacering. Däremot ingår en sådan omplaceringsskyldighet som direktivet avser i de skyldigheter för en arbetsgivare att anpassa arbetet till den enskilda arbetstagarens förutsättningar som följer av främst 3 kap. 2 och 3 §§ arbetsmiljölagen. Det behöver därför inte vidtas några åtgärder för att uppfylla direktivets krav på omplacering av nattarbetande.
Från AL:s tillämpning görs i 2 § p.1 undantag för arbete som utförs i arbetstagarens hem eller annars under sådana förhållanden att det inte kan anses vara arbetsgivarens uppgift att vaka över hur arbetet är ordnat , s.k. okontrollerbart arbete. Direktivet, å andra sidan, omfattar i princip s.k. okontrollerbart arbete.
AL:s undantag för okontrollerbart arbete motsvaras av en möjlighet att avvika som direktivet ger i artikel 17.1. Sådan avvikelse får göras när - med hänsyn till det aktuella arbetets särskilda art - arbetstidens längd inte mäts eller bestäms i förväg eller kan bestämmas av arbetstagarna själva. Det kategoriska undantaget för hemarbete som görs i AL har däremot ingen direkt motsvarighet i direktivets avvikelseregler.
Enligt AL:s lydelse förutsätts att det inte i något fall är möjligt att kontrollera arbetstiden vid hemarbete. Endast då har undantaget för hemarbete stöd i direktivets avvikelseregler i artikel 17.1. Nya former för hemarbete har tillkommit bl.a. genom datateknologin som kan vara möjligt att övervaka via arbetsgivarens datasystem. Arbetet borde därmed inte vara att betrakta som okontrollerbart i AL:s mening.
En grundlig genomgång av Arbetstidskommittén är nödvändig innan ett ställningstagande kan ske i fråga om ändring av AL:s tillämpningsområde när det gäller hemarbete och arbete på distans. AL:s tillämpningsområde bör därför kvarstå oförändrat i avvaktan på en närmare utredning av frågan.
Förutsättningen för den nyss nämnda avvikelsen från EG-direktivet är att de allmänna principerna för arbetstagarnas hälsa och säkerhet iakttas. De aktuella arbetstagarna omfattas av sådana regler i arbetsmiljölagen. Därför tillförs 1 § i AL för tydlighetens skull en hänvisning till arbetsmiljölagens regler om arbetstid.
Motioner
Vänsterpartiet framhåller i kommittémotion A23 arbetstidsdirektivets karaktär av skyddsdirektiv på arbetsmiljöområdet. Det handlar om minimikrav, syftande till att öka skyddet för arbetstagarnas hälsa och säkerhet, som medlemsländerna är skyldiga att införliva. Enligt motionen ger AL inte samma skydd som direktivet när det gäller begränsning av veckoarbetstid, dygnsvila och rätt till omplacering vid nattarbete. AL saknar också reglering av hemarbete. Motionärerna är kritiska till den metod som propositionen valt för att införliva direktivet. Enligt motionen bör direktivets minimikrav ses över på nytt och genom lagstiftning införlivas i svensk rätt.
När det gäller begränsning av veckoarbetstiden påkallar motionärerna ett tillkännagivande om att direktivets regel om maximalt arbetstidsuttag på 48 timmar (inkl. övertid) skall införas i AL (yrk. 1). Införlivandet skall ske med bibehållet svenskt arbetstidsbegrepp och med en beräkningsgrund på maximalt fyra månader. Avvikelse skall bara kunna ske i kollektivavtal eller genom dispens från Arbetarskyddsstyrelsen.
I motionen sägs också att en bestämmelse om dygnsvila i AL med direktivet som norm bör införas i AL (yrk. 2). Avvikelse från bestämmelsen skall, enligt motionen, kunna göras i kollektivavtal eller genom dispens med stöd av direktivets artikel 17.1-2.
Motionärerna begär vidare en tydlig regel i AL rörande nattarbetets längd i enlighet med direktivet. Regeln skall även innehålla den valda metoden för genomsnittsberäkning av nattarbetstiden (yrk. 3).
I motionen sägs vidare att AL behöver kompletteras med en bestämmelse om rätten för nattarbetande att bli omplacerade i enlighet med direktivet (yrk. 4).
Vänsterpartiet begär i motionen slutligen ett tillkännagivande om att det krävs att AL, i avvaktan på att Arbetstidskommittén slutför sitt arbete, ändras så att även hemarbete kommer att omfattas i enlighet med direktivets minimikrav (yrk. 5).
Miljöpartiet ställer sig i kommittémotion A21 bakom uppfattningen att EU:s arbetstidsdirektiv för närvarande bör föranleda så få ändringar som möjligt i AL, i avvaktan på att Arbetstidskommittén slutför sitt arbete.
På en punkt, beträffande begränsning av veckoarbetstiden, är emellertid direktivet restriktivare än AL. Enligt direktivet får den maximala arbetstiden, inkl. övertid, uppgå till högst 48 timmar per vecka i genomsnitt under en fyramånadersperiod. AL medger ett högre arbetstidsuttag i de fall en stor del av ett års medgivna övertid koncentreras till en kortare period. Enligt motionen bör därför direktivets regel gälla. I motionen föreslås en ändring i 8 § AL som innebär att övertid inte får tas ut i större omfattning än att den sammanlagda arbetstiden uppgår till högst 48 timmar per vecka i genomsnitt under en period av fyra månader.
Utskottets bedömning
Utskottet har ovan ställt sig bakom propositionens förslag om att EG- direktivet tills vidare skall genomföras genom en anpassning av kollektivavtalen om arbetstid och att de ändringar i den lagreglerade arbetstiden som direktivet påkallar skall anstå till dess att Arbetstidskommittén slutfört sitt arbete. Utskottet kan därför inte biträda vad motionärerna anfört om att nu ändra AL med hänsyn till direktivets bestämmelser om veckoarbetstid, dygnsvila och nattarbete eller med hänsyn till att lagen till skillnad från direktivet inte omfattar hemarbete. Med detta avstyrker utskottet motionerna A21 och A23.
Sanktioner
Propositionen
AL:s konstruktion med dels dispositiva regler, dels direkta eller indirekta straffbelagda regler är ovanlig. Det innebär att skilda påföljdssystem gäller beroende på om en överträdelse skett av en lagregel eller av en kollektivavtalsbestämmelse. Har ett kollektivavtal träffats om arbetstidsfrågor bortfaller myndighetstillsynen på detta område. Detta medför även att lagens sanktioner bortfaller. Vid brott mot en avtalsbestämmelse kan det bli fråga om skadeståndspåföljd antingen enligt vad som föreskrivs i avtalet eller enligt medbestämmandelagen.
Även om sanktionsreglerna redan nu är komplicerade måste, enligt propositionen, de regler som skall garantera att arbetstagarna tillförsäkras direktivets minimikrav tillföras någon form av sanktion. Det följer av den skyldighet Sverige har att genomföra direktivets regler.
I propositionen föreslås således att AL tillförs en ny bestämmelse i 24 a § om skadestånd för de fall parterna genom kollektivavtal åsidosätter de minimikrav som de enligt EG-direktivet är skyldiga att iaktta.
Motion
Moderata samlingspartiet anser i motion A20 att propositionens förslag om en ny skadeståndsregel i 24 a § är obehövlig och skall avslås (yrk. 2). Det nuvarande sanktionssystemet är fullt tillräckligt. Vid brott mot AL träder lagens sanktionssystem in och vid brott mot kollektivavtal följer påföljd enligt avtalet eller medbestämmandelagen. Att lagra ett tredje sanktionssystem ovanpå dem som redan gäller är onödigt och krävs inte heller enligt direktivet. Även i denna del är propositionen ägnad att skapa komparativa nackdelar för svenska företag, särskilt för små och medelstora företag.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning att den s.k. EG-spärren i 3 § fjärde stycket bör sanktioneras och att det inte är tillräckligt med en ogiltighetsregel för det fall tillämpningen av ett kollektivavtal strider mot EG-direktivet. Enligt direktivets artikel 18 gäller att medlemsstaterna skall garantera direktivets efterlevnad i de fall staterna lägger ansvaret på arbetsmarknadens parter att införliva bestämmelserna. Den föreslagna skadeståndsregeln följer som utskottet ser det av den skyldighet Sveriges har att se till att direktivets regler genomförs.
Motionen ger intryck av att motionärerna menar att den föreslagna skadeståndsregeln i 24 a § AL är obehövlig genom att lagens nuvarande sanktionssystem är heltäckande. Enligt utskottets mening är regeln inte obehövlig. AL:s sanktionssystem gäller inte i kollektivavtalsreglerade förhållanden. Den situation som avses innebär heller inget avtalsbrott. Det är i stället fråga om villkor i ett avtal som parterna enats om och som innebär sämre skydd för arbetstagarna än EG- direktivet kräver. Skadestånd för avtalsbrott blir inte aktuellt i en sådan situation.
AL saknar till skillnad från andra arbetsrättsliga lagar, t.ex. anställningsskyddslagen en regel om skadestånd vid brott mot lagens bestämmelser. Om den föreslagna skadeståndsregeln slopades skulle därför bestämmelsen om en EG-spärr komma att vara osanktionerad, såvida inte lagens straffbestämmelser gjordes tillämpliga. AL:s sanktionssystem, som hanteras av polis, åklagare och allmän domstol, består av bötes- och fängelsepåföljder samt ett system med övertidsavgifter. Att låta dessa straffbestämmelser bli tillämpliga i kollektivavtalsreglerade situationer för att sanktionera EG- spärren är enligt utskottets mening inget bra alternativ. Mål som rör tvister om tolkning och tillämpning av kollektivavtal bör förbehållas Arbetsdomstolen.
Utskottet inser att det i många fall kan vara svårt för en enskild arbetsgivare att avgöra om ett träffat avtal strider mot EG-spärren eller inte. Utskottet utgår dock från att detta förhållande tillmäts stor betydelse vid skadeståndsregelns tillämpning.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag till 24 a § och avstyrker motion A20 i berörd del.
Övriga delar av lagförslaget
Utskottet tillstyrker även det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673) i de delar som inte berörts ovan.
Övriga motionsförslag
Utskottet behandlar här dels den av Centerpartiet med anledning av proposition 162 väckta motionen, dels motioner väckta under den allmänna motionstiden 1995 och motioner som väckts med anledning av proposition 1994/95:218 om en effektivare arbetsmarknadspolitik m.m.
Ledighetsbestämmelserna
Motioner
Moderata samlingspartiet anser i kommittémotion A225 (yrk. 1) att riksdagen bör begära att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se över ledighetslagstiftningen - arbetstidslagen, semesterlagen och lagen om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning. I motionen redovisas en lösning som innebär att det nuvarande regelverket ersätts med en lag om årsarbetstid. Lagen skulle kunna innehålla minimistandarder baserade på aktuella ILO-konventioner och EG:s arbetstidsdirektiv.
Vänsterpartiet föreslår i motion A706 (yrk. 6) och N272 (yrk. 8) att rätten till ledighet som i dag avgränsas genom studieledighetslagen, föräldraledighetslagen och lagen om samhällsuppdrag, vidgas till att gälla dven för att starta eget företag. Rätten till tjänstledighet föreslås omfatta högst 12 månader. Utbildningsbidrag skall kunna utgå under maximalt sex månader och starta-eget-bidrag under ytterligare sex månader under denna tjänstledighet.
Likartade tankegångar förs fram av Berndt Ekholm (s) i motion A711 (yrk. 1). Det finns enligt motionären anledning att tro att de personer som har störst förutsättningar att bygga de nödvändiga nya företagen står att finna bland dem som nu har arbete. Anställda som vill pröva sina vingar bör få rätt till ett års tjänstledighet och kunna få starta-eget-bidrag.
Även Ola Ström (fp) har ett liknande förslag i motion A267 (yrk. 2) om nyföretagarstöd. Enligt motionen bör systemet med starta-eget-bidrag ses över i syfte att även personer som har en fast anställning skall ha rätt till bidrag. För att möjliggöra detta bör rätten till tjänstledighet ses över vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna.
Chatrine Pålsson (kds) slutligen efterlyser i motion A247 en ändring i ledighetslagstiftningen som möjliggör tjänstledighet på hel- eller deltid för vård i hemmet av en anhörig.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att det utredningsuppdrag som efterlyses i den moderata motionen A225 har så många beröringspunkter med det uppdrag (dir. 1995:6) som den sittande Arbetstidskommittén har att motionen i huvudsak får anses tillgodosedd. Riksdagen bör därför lämna motion A225 i berörd del utan åtgärd.
Utskottet välkomnar uppslag som syftar till att öka företagandet i landet. Sedan den 1 juli 1993 är starta-eget- bidraget en prioriterad åtgärd inom arbetsmarknadspolitiken, och anslaget för innevarande budgetår till åtgärden har förstärkts och motsvarar nu 8 000 platser. Bidraget kan i dag lämnas till den som är eller riskerar att bli arbetslös. Det är också möjligt att erhålla starta-eget-bidrag när ett företag skall bedrivas på deltid. Personer inskrivna vid arbetsförmedlingen och bosatta inom de regionalpolitiska stödområdena, kan få bidraget också om de har en fast anställning, eller är tjänstlediga från en sådan. Utskottet behandlade senast i mars 1995 yrkanden om ett vidgat användningsområde för starta-eget- bidraget. Utskottet kunde då inte ställa sig bakom att bidraget generellt för hela landet skulle kunna lämnas till den som har fast anställning. I sammanhanget pekade utskottet på oönskade effekter med en sådan ordning. Utskottet vidhåller sin uppfattning i frågan.
Av utskottets ställningstagande i bidragsfrågan följer att utskottet också anser att det för närvarande saknas skäl att biträda förslaget om en översyn av ledighetsbestämmelserna.
Med detta avstyrker utskottet motionerna A267, A706, A711och N272, alla i berörda delar.
Utskottet kan inte finna annat än att en sådan rätt till tjänstledighet som motionären efterlyser i motion A247 redan finns enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård. Någon riksdagens åtgärd i frågan är därför inte påkallad och motionen avstyrks därför.
Arbetstidsförkortning
Motioner
I den nämnda moderata motionen A225 (yrk. 2) sägs med hänvisning till OECD:s sysselsättningsrapport från våren 1994 att arbetsdelning inte löser arbetslöshetsproblemen. Arbetsdelning angriper nämligen inte arbetslöshetsproblemet genom ökad ekonomisk aktivitet utan genom att ransonera riktigt arbete. Det finns enligt motionen inte något samhällsekonomiskt utrymme för en allmän arbetstidsförkortning under överskådlig tid. Översynen av arbetstidslagen får därför inte leda till förslag om en arbetstidsförkortning.
Vänsterpartiet anser i motionerna A272 (yrk. 5 och 6), A55 (yrk. 21) och So489 (yrk. 6 delvis) att som ett första steg arbetstiden skall sänkas till sju- timmarsdag 1997 och att på sikt, på andra sidan sekelskiftet, det införs en generell sextimmarsdag. Att frågan om en arbetstidsförkortning är föremål för utredning i 1995 års arbetstidskommitté får inte innebära att arbetet med sextimmarsdagen avstannar. Försöksverksamheten med kortare arbetsdag bör enligt Vänsterpartiet utvidgas till nya sektorer och branscher.
Miljöpartiet anser i motionerna A203 (yrk. 6), A274 (yrk. 7 och 9) och A56 (yrk. 3 och 4) att en arbetstidsförkortning inte bara är önskvärd utan också nödvändig. Genom den lagstadgade normalarbetstiden har riksdagen ett stort inflytande på hur många människor som får plats på arbetsmarknaden. Arbetstiden måste därför anpassas till den rådande verkligheten. Målet är att genomföra en sextimmarsdag före år 2000. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma med en tidsplan så att högst 35 timmars arbetsvecka har införts före den 1 januari 1998.
I motion A213 av Barbro Johansson (mp) betonas arbetstidsförkortningens betydelse för att minska sjukskrivningar och arbetsskador (yrk. 1).
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) i motion U502 (yrk. 5) önskar ett tillkännagivande om att Sverige bör arbeta för att EU-kommissionens idéer om arbetstidsförkortning leder till konkreta resultat.
Ingbritt Irhammar m.fl. (c) argumenterar i sin motion A807 (yrk. 20) om kvinnors livsvillkor för att syftet med den sittande Arbetstidsutredningen måste vara att sänka normalarbetstiden till 30 timmars arbetsvecka med möjlighet till 6 timmars arbetsdag.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att det ingår i uppdraget för den sittande arbetstidskommittén att analysera konsekvenserna av alternativa arbetstidsförkortningar. Det är angeläget att kommittén får tillfälle att helt förutsättningslöst granska frågan om en arbetstidsförkortning. Utskottet vill därför inte genom ställningstaganden i frågan föregripa kommitténs arbete. Med detta avstyrker utskottet motionerna A55, A56, A203, A213, A225, A272, A274, A807, U502 och So489, samtliga i motsvarande delar.
Arbetstidsbestämmelser för sjöfarten
Motion
Wiggo Komstedt m.fl. (m) anser i motion T605 (yrk. 7) att de särbestämmelser som i dag gäller för sjöfarten i fråga om arbetstid och semester har spelat ut sin roll och bör anpassas till de generella bestämmelser som gäller för svensk arbetsmarknad i övrigt.
Utskottets bedömning
Arbetstiden på svenska fartyg regleras i sjöarbetstidslagen (1970:105). Från lagens tillämpning undantas tjänst som utförs av vissa befattningshavare ombord. Från lagens tillämpning görs undantag också för tjänst bl.a. på fiskefartyg. Lagen är dispositiv och medger undantag från bestämmelserna genom kollektivavtal. Denna möjlighet till avsteg från lagens bestämmelser har sjöarbetsmarknadens parter utnyttjat i stor utsträckning. I realiteten regleras arbetstiden för i stort sett alla ombordanställda på svenska fartyg inte av sjöarbetstidslagen utan genom kollektivavtal, låt vara att dessa inte alltid i någon större utsträckning avviker från vad som gäller enligt lagen.
Inom EG finns det för närvarande inte några regler om arbetstiden till sjöss. I EG:s arbetstidsdirektiv har hela transportnäringen inklusive sjöfarten undantagits från direktivets tillämpningsområde. Kommissionen har tagit initiativ till att parterna inom de olika transportområdena har inlett överläggningar i partssammansatta kommittéer. Avsikten är troligen att hela transportnäringen inklusive sjöfarten skall regleras på Europanivå - antingen genom avtal mellan parterna eller genom direktiv.
Utskottet bedömer att det inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att bli aktuellt att se över sjöarbetstidslagen med hänsyn till regleringar som initieras inom EG. Utskottet är därför inte berett att biträda motionärens begäran om en anpassning av sjöarbetstidslagens bestämmelser. Motion T605 i berörd del avstyrks med det anförda.
Övertid och mertid
Motioner
Centerpartiet anser i kommittémotion A22 att riksdagen i ett tillkännagivande skall uttala att Arbetstidskommittén i sitt fortsatta arbete skall ägna problemet med höga övertidsuttag särskild uppmärksamhet.
Det är angeläget att minska övertidsuttaget. I det rådande arbetsmarknadsläget riskerar arbetskraften att brännas ut från två håll. Problemet består i att många helt saknar arbete medan andra som har arbete får vidkännas ett mycket stort övertidsuttag. En minskning kan på sikt innebära ett relativt stort tillskott av nya arbetstillfällen. Kommittén måste dock vid sin översyn av övertidsfrågan beakta de särskilda svårigheter som de små och medelstora företagen har när det gäller att ersätta övertidsuttag med nyanställning.
Vänsterpartiet framhåller i motionerna A272 (yrk. 2), A55 (yrk. 23 och 24) och So489 (yrk. 6 delvis) att det samlade övertidsuttaget motsvarar 130 000 arbetstillfällen. Med hänsyn till nuvarande arbetslöshetssituation argumenteras i motionen för en omedelbar sänkning av taket för tillåtet övertidsuttag. Både månads- och årstaket bör enligt motionen sänkas med en halvering som riktmärke. Dessutom förordas i motionen en extra arbetsgivaravgift på all övertid och mertid.
Hans Karlsson och Helena Frisk (båda s) uppskattar i motion A230 att det samlade övertidsuttaget motsvarar ca 50 000 helårsarbeten, vilket enligt motionärerna är otillfredsställande när så många människor är arbetslösa. Motionärerna förordar, eventuellt under begränsad tid, en halvering av nuvarande gräns på 200 timmar per år.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att även övertidsfrågan omfattas av Arbetstidskommitténs uppdrag. Med hänsyn till kommitténs arbete avstår utskottet från att göra några uttalanden i frågan. Motionerna A22, A55 i berörd del, A230, A272 och So489 i berörda delar avstyrks därmed.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande möjligheten att i kollektivavtal avvika från AL:s bestämmelser
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:A20 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673) såvitt avser 3 § fjärde stycket,
res. 1 (m)
2. beträffande begränsning av veckoarbetstid, dygnsvila, nattarbetets längd, rätt till omplacering vid nattarbete och hemarbete
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A21 och 1995/96:A23,
res. 2 (v)
res. 3 (mp)
3. beträffande sanktioner
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:A20 yrkande 2 antar regeringens förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673) såvitt avser 24 a §,
res. 4 (m)
4. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673) i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 1 och 3,
5. beträffande en utredning med uppgift att se över ledighetslagstiftningen
att riksdagen lämnar motion 1994/95:A225 yrkande 1 utan vidare åtgärd,
6. beträffande en utvidgning av rätten till ledighet till att gälla att starta eget företag
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A267 yrkande 2, 1994/95:A706 yrkande 6, 1994/95:A711 yrkande 1 och 1994/95:N272 yrkande 8,
res. 5 (v)
7. beträffande ledighet för vård i hemmet av anhörig
att riksdagen avslår motion 1994/95:A247,
8. beträffande arbetstidsförkortning
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A55 yrkande 21, 1994/95: A56 yrkandena 3 och 4, 1994/95:A203 yrkande 6, 1994/95:A213 yrkande 1, 1994/95:A225 yrkande 2, 1994/95:A272 yrkandena 5 och 6, 1994/95:A274 yrkandena 7 och 9, 1994/95:A807 yrkande 20, 1994/95:U502 yrkande 5 och 1994/95:So489 yrkande 6 i motsvarande del,
res. 6 (m)
res. 7 (v)
res. 8 (mp)
9. beträffande arbetstidsbestämmelser för sjöfarten
att riksdagen avslår motion 1994/95:T605 yrkande 7,
res. 9 (m)
10. beträffande begränsning av övertid och mertid
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:A22, 1994/95:A55 yrkandena 23 och 24, 1994/95:A230, 1994/95:A272 yrkande 2 och 1994/95: So489 yrkande 6 i motsvarande del,
res. 10 (v)
Stockholm den 18 april 1996
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Christina Zedell (s), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kds), Kristina Zakrisson (s), Anna Åkerhielm (m) och Ingrid Burman (v).
Reservationer
1. Möjligheten att i kollektivavtal avvika från AL:s bestämmelser (mom. 1)
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Anna Åkerhielm (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med Utskottet har och slutar med berörd del bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att man av EG- direktivets ingress kan sluta sig till att direktivet inte varit avsett att ordagrant implementeras som lag i medlemsländerna. Det finns därför inte skäl att vid införlivandet gå längre än vad som är oundgängligen nödvändigt eftersom detta bara resulterar i att Sverige i onödan får komparativa nackdelar i förhållande till andra EU- länder på arbetstidsområdet. Det är enligt utskottets uppfattning tillräckligt att AL kompletteras med en bestämmelse om begränsning av veckoarbetstiden. Det är den enda materiella bestämmelsen i direktivet där avvikelse inte medges genom kollektivavtal.
I övrigt anser utskottet att AL:s bestämmelser och de kollektivavtal som träffats på området har ett väl så högt skyddsvärde som direktivet. Det betyder att parternas möjlighet att avvika från AL inte behöver begränsas av hänsyn till direktivet. Propositionens förslag till s.k. EG-spärr i AL 3 § bör därför avslås. Förslaget innebär de facto att direktivet ordagrant införlivas med svensk rätt. Det innebär att det blir nödvändigt att pröva varje arbetstidsavtals förenlighet med direktivet. Resultatet blir osäkerhet och onödiga tvister. Det leder i sin tur till minskad flexibilitet som motverkar ett nödvändigt nyskapande av arbete.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande möjligheten att i kollektivavtal avvika från AL:s bestämmelser
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:A20 yrkande 1 avslår regeringens förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673) såvitt avser 3 § fjärde stycket.
2. Begränsning av veckoarbetstid, dygnsvila, nattarbetets längd, rätt till omplacering vid nattarbete och hemarbete (mom. 2)
Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med Utskottet har och slutar med och A23 bort ha följande lydelse:
EG:s arbetstidsdirektiv är ett skyddsdirektiv inom arbetsmiljöområdet med föreskrifter om minimikrav för att garantera arbetstagarnas hälsa och säkerhet. Medlemsländerna är skyldiga att genomföra dessa minimikrav i sin lagstiftning.
Utskottet är starkt kritiskt till det sätt på vilket regeringen valt att implementera direktivet. Enligt utskottets mening är det viktigt att reglerna som styr det svenska arbetslivet är enkla och tydliga och framgår av lagtext. Det är inte rimligt att enskilda arbetsgivare eller arbetstagare skall behöva känna till förarbeten eller slå i flera lagar och olika föreskrifter för att få reda på vad som gäller i arbetstidshänseende. Utskottet befarar att den metod regeringen valt kommer att medföra en rad långvariga och infekterade EG- rättsliga efterspel.
Utskottet anser att den svenska lagstiftningen inte ger samma skydd som direktivet när det gäller begränsning av veckoarbetstiden, dygnsvila och rätten till omplacering vid nattarbete. AL saknar också till skillnad från direktivet en reglering av hemarbete.
Regeringen bör enligt utskottets mening se över direktivets minimikrav på nytt och ändra AL i enlighet med de synpunkter som framförs i Vänsterpartiets kommittémotion A23. Utskottets ställningstagande torde också tillgodose Miljöpartiets begäran i motion A21.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande begränsning av veckoarbetstid, dygnsvila, nattarbetets längd, rätt till omplacering vid nattarbete och hemarbete
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:A21 och 1995/96:A23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Begränsning av veckoarbetstid, dygnsvila, nattarbetets längd, rätt till omplacering vid nattarbete och hemarbete (mom. 2)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med Utskottet har och slutar med och A23 bort ha följande lydelse:
Utskottet delar i princip regeringens uppfattning att EG-direktivet skall medföra så få ändringar som möjligt i AL i avvaktan på att Arbetstidskommittén slutför sitt arbete. På en punkt menar dock utskottet att det redan nu behövs en lagändring. Det gäller begränsningen av veckoarbetstiden där direktivet är mer restriktivt än AL. Enligt direktivet får den maximala arbetstiden, inklusive övertid, uppgå till högst 48 timmar i veckan i genomsnitt under en fyramånadersperiod. AL medger ett högre arbetstidsuttag om en stor del av den tillåtna övertiden koncentreras till en kortare period.
Utskottet anser att 8 § AL, i enlighet med vad som sägs i Miljöpartiets kommittémotion A21, bör kompletteras med en regel som innebär att övertid inte får tas ut i större omfattning än att den sammanlagda arbetstiden högst uppgår till vad direktivet medger. Utskottets ställningstagande torde tillgodose vad som sägs i Vänsterpartiets motion i motsvarande del. Den motionen avstyrks i övriga delar.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande begränsning av veckoarbetstid, dygnsvila, nattarbetets längd, rätt till omplacering vid nattarbete och hemarbete
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:A21 och med avslag på motion 1995/96:A23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Sanktioner (mom. 3)
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Anna Åkerhielm (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med Utskottet delar och på s. 15 slutar med berörd del bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Moderata samlingspartiets ståndpunkt i motion A20 och anser att förslaget om en ny skadeståndsregel i AL 24 a § är obehövligt och därför skall avslås. Det nuvarande sanktionssystemet är fullt tillräckligt. Vid brott mot AL träder lagens sanktionssystem in och vid brott mot kollektivavtal följer påföljd enligt avtalet eller medbestämmandelagen. Utskottet anser att det är onödigt att lagra ett tredje sanktionssystem ovanpå dem som redan finns. Det krävs inte heller enligt direktivet. Utskottet anser att propositionen också på den här punkten är ägnad att skapa komparativa nackdelar för svenska företag, särskilt för små och medelstora företag.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande sanktioner
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:A20 yrkande 2 avslår regeringens förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673) såvitt avser 24 a §.
5. En utvidgning av rätten till ledighet till att gälla att starta eget företag (mom. 6)
Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med Utskottet välkomnar och på s. 17 slutar med berörda delar bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som sägs i Vänsterpartiets motioner A706 och N272 anser utskottet att rätten till tjänstledighet skall vidgas till att gälla även för att starta eget företag. Att underlätta för människor att starta eget är ett samhällsintresse. Det skapar fler arbetstillfällen och bidrar till en sund rörlighet på arbetsmarknaden. Ledigheten bör omfatta högst tolv månader varunder utbildningsbidrag skall utgå under de första sex månaderna och starta-eget-bidrag under ytterligare sex månader.
Utskottet anser att riksdagen hos regeringen skall begära ett förslag om en ändring i ledighetslagstiftningen. Detta ställningstagande torde också i allt väsentligt tillgodose vad som begärs i motionerna A267 och A711 i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande en utvidgning av rätten till ledighet till att gälla att starta eget företag
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A267 yrkande 2, 1994/95:A706 yrkande 6, 1994/95:A711 yrkande 1 och 1994/95:N272 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Arbetstidsförkortning (mom. 8)
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Anna Åkerhielm (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med Utskottet konstaterar och slutar med motsvarande delar bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Moderata samlingspartiets synsätt att arbetsdelning, som också framfördes i OECD:s sysselsättningsrapport våren 1994, inte är en framkomlig väg för att lösa arbetslöshetsproblemet. En lagstadgad arbetsdelning angriper inte arbetslösheten genom ökad ekonomisk aktivitet utan genom att ransonera riktigt arbete.
Utskottet bedömer att det inte finns något samhällsekonomiskt utrymme för en allmän arbetstidsförkortning under överskådlig tid. Den pågående översynen av AL får därför inte leda till förslag om en allmän arbetstidsförkortning. Detta bör riksdagen med anledning av motion A225 i berörd del och med avslag på motionerna A55, A56, A203, A213, A225, A272, A274, A807, U502 och So489 i berörda delar som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande arbetstidsförkortning
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A225 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1994/95:A55 yrkande 21, 1994/95:A56 yrkandena 3 och 4, 1994/95:A203 yrkande 6, 1994/95:A213 yrkande 1, 1994/95:A272 yrkandena 5 och 6, 1994/95:A274 yrkandena 7 och 9, 1994/95:A807 yrkande 20, 1994/95:So489 yrkande 6 i motsvarande del och 1994/95:U502 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Arbetstidsförkortning (mom. 8)
Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med Utskottet konstaterar och slutar med motsvarande delar bort ha följande lydelse:
Utskottet har länge ansett en övergång till sextimmarsdag motiverad. Motiven för detta handlar om jämställdhet, arbetsmiljö, livskvalité och om fler arbetstillfällen. Utskottet ansluter sig till Vänsterpartiets motioner A55 m.fl. om att en plan för en stegvis nedtrappning av arbetstiden skall tas fram. I ett första steg sänks arbetstiden till sjutimmarsdag och på sikt, efter sekelskiftet, till sextimmarsdag. Att arbetstidsfrågan är föremål för utredning i Arbetstidskommittén får enligt utskottets mening inte innebära att arbetet med sextimmarsdagen avstannar. Det finns behov av en utvidgning av den pågående försöksverksamheten med förkortad arbetsdag till nya sektorer och branscher för att utröna de samhällsekonomiska och företagsekonomiska effekterna. Det behövs också ett bredare underlag för att utröna vilka effekter en arbetstidsförkortning kan ha på arbetslöshet och arbetsskador.
Utskottet anser att motion A225 i motsvarande del skall avslås medan utskottet huvudsakligen sympatiserar med intentionerna bakom motionerna A56, A203, A213, A274, A807 och U502, alla i motsvarande delar.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande arbetstidsförkortning
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A55 yrkande 21, 1994/95:A56 yrkandena 3 och 4, 1994/95:A203 yrkande 6, 1994/95: A213 yrkande 1, 1994/95:A272 yrkandena 5 och 6, 1994/95:A274 yrkandena 7 och 9, 1994/95:A807 yrkande 20, 1994/95:U502 yrkande 5 och 1994/95:So489 yrkande 6 i motsvarande del samt med avslag på motion 1994/95:A225 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Arbetstidsförkortning (mom. 8)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med Utskottet konstaterar och slutar med motsvarande delar bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till Miljöpartiets motioner A56 m.fl. och förordar en anpassning av normalarbetstiden till den rådande verkligheten. En förkortad arbetstid ser utskottet som en viktig åtgärd i kampen mot arbetslösheten. Målsättningen bör enligt utskottets mening vara att genomföra en sextimmarsdag före år 2000. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en tidsplan så att högst 35 timmars arbetsvecka har införts före den 1 januari 1998. Utskottets ställningstagande torde tillgodose motionerna A55, A272, A807, U502 och So489, alla i motsvarande delar. Motion A225 i motsvarande del avstyrks följaktligen.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande arbetstidsförkortning
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A55 yrkande 21, 1994/95:A56 yrkandena 3 och 4, 1994/95:A203 yrkande 6, 1994/95: A213 yrkande 1, 1994/95:A272 yrkandena 5 och 6, 1994/95:A274 yrkandena 7 och 9, 1994/95:A807 yrkande 20, 1994/95:U502 yrkande 5 och 1994/95:So489 yrkande 6 i motsvarande del samt med avslag på motion 1994/95:A225 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Arbetstidsbestämmelser för sjöfarten (mom. 9)
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Anna Åkerhielm (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med Utskottet bedömer och slutar med det anförda bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motion T605 om en konkurrenskraftig sjöfartsnäring att särbestämmelserna i fråga om arbetstid och semester som gäller för sjöfarten bör avskaffas. Reglerna har historiska orsaker men saknar i dag betydelse. Utskottet anser att det bör ske en anpassning till de allmänna bestämmelserna på området som gäller på svensk arbetsmarknad. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande arbetstidsbestämmelser för sjöfarten
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:T605 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Begränsning av övertid och mertid (mom. 10)
Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med Utskottet konstaterar och slutar med avstyrks därmed bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den syn på övertidsfrågan som Vänsterpartiet framför i bl.a. motion A55.
Enligt en av TCO publicerad undersökning finns det ett registrerat övertidsuttag som teoretiskt motsvarar 60 000 heltidsarbeten och en dold övertid som motsvarar 70 000 heltidsarbeten. Det är en delförklaring till att den senaste konjunkturuppgången inte märkbart ökat antalet nya jobb.
Mot bakgrund av den rådande massarbetslösheten kan regeringen inte passivt avvakta att Arbetstidskommittén skall slutföra sitt arbete. Kraftfulla åtgärder måste omedelbart genomföras för att begränsa övertidsuttaget.
Utskottet förordar att övertidsbestämmelsernas månads- och årstak sänks. En halvering av övertidstaket kan vara ett riktmärke. Dessutom bör en extra arbetsgivaravgift införas på all övertid och mertid.
Utskottets ställningstagande tillgodoser även motionerna A22 och A230.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande begränsning av övertid och mertid
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:A22, 1994/95:A55 yrkandena 23 och 24, 1994/95:A230, 1994/95:A272 yrkande 2 och 1994/95:So489 yrkande 6 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
1. Sanktioner (mom. 3)
Ingrid Burman (v) anför:
Den skadeståndsregel i AL 24 a § som regeringen vill införa för att sanktionera EG-spärren är inte ändamålsenlig. Den är dessutom oskälig gentemot den enskilde arbetsgivaren. Arbetsgivare måste avgöra om ett kollektivavtal strider mot direktivet, och han måste för att undgå skadestånd enligt den föreslagna regeln tillämpa direktivet om han bedömer att kollektivavtalet strider mot detta. Om en efterföljande rättslig prövning visar att denna bedömning varit felaktig kan arbetsgivaren ådra sig skadeståndsskyldighet på grund av kollektivavtalsbrott enligt medbestämmandelagens bestämmelser. Jag anser att arbetsgivaren med regeringens förslag kan hamna i en situation där han ådrar sig skadestånd hur han än beter sig.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motioner 2 Utskottet 4 Tidigare utredningar m.m. 6 1995 års Arbetstidskommitté 7 Proposition 162 8 Inledning 8 Möjligheten att i kollektivavtal avvika från AL:s bestämmelser 9 Begränsning av veckoarbetstid, dygnsvila, nattarbetets längd, rätt till omplacering vid nattarbete och hemarbete 11 Sanktioner 14 Övriga delar av lagförslaget 15 Övriga motionsförslag 15 Ledighetsbestämmelserna 15 Arbetstidsförkortning 17 Arbetstidsbestämmelser för sjöfarten 18 Övertid och mertid 19 Hemställan 20 Reservationer 1. Möjligheten att i kollektivavtal avvika från AL:s bestämmelser (mom. 1), (m) 22 2. Begränsning av veckoarbetstid, dygnsvila, nattarbetets längd, rätt till omplacering vid nattarbete och hemarbete (mom. 2), (v) 22 3. Begränsning av veckoarbetstid, dygnsvila, nattarbetets längd, rätt till omplacering vid nattarbete och hemarbete (mom. 2), (mp) 23 4. Sanktioner (mom. 3), (m) 24 5. En utvidgning av rätten till ledighet till att gälla att starta eget företag (mom. 6), (v) 24 6. Arbetstidsförkortning (mom. 8), (m) 25 7. Arbetstidsförkortning (mom. 8), (v) 25 8. Arbetstidsförkortning (mom. 8), (mp) 26 9. Arbetstidsbestämmelser för sjöfarten (mom. 9), (m) 27 10. Begränsning av övertid och mertid (mom. 10), (v) 27 Särskilt yttrande 1. Sanktioner (mom. 3), (v) 28 Bilaga Propositionens lagförslag30 Propositionens lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till Lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673) Härigenom föreskrivs1 i fråga om arbetstidslagen (1982:673) dels att 1, 3 och 19 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 24 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag gäller, med de inskränkningar som anges i 2 §, varje verksamhet där arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning. . Om arbetstiden för minderåriga finns ytterligare bestämmelser i 5 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160). Allmänna skyddsbestämmelser av betydelse för förläggningen av ar- betstid finns i 2 kap. 1 § arbetsmiljö- lagen (1977:1160). Särskilda bestämmelser om arbetsti- den för minderåriga finns i 5 kap. den lagen. 3 § Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbets- tagarorganisation får göras antingen undantag från lagens tillämpning i dess helhet eller avvikelser från bestämmelserna i 5 och 6 §§, 7 § andra stycket, 8 10 §§, 12 14 §§ samt 15 § andra och tredje styckena. Vidare får raster bytas ut mot måltidsuppehåll genom sådana kollektivavtal. Avvikelser från 8 §, 9 § andra och tredje styckena, 10 § och 13 § får göras även med stöd av kollektivavtal som har slutits av en lokal arbetstagarorgani- sation. Sådana avvikelser gäller dock under en tid av högst en månad, räknat från dagen för avtalets ingående. En arbetsgivare som är bunden av ett sådant kollektivavtal som avses i första och andra styckena får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men syssel- sätts i arbete som avses med avtalet. 1 Jfr rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november 1993 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EGT nr L 307, 13.12.1993, s. 18, Celex 393L0104). Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Undantag och avvikelser från la- gen enligt denna paragraf får göras endast under förutsättning att det inte innebär att mindre förmånliga regler skall tillämpas för arbetsta- garna än som följer av rådets direk- tiv 93/104/EG av den 23 november 1993 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden.2 Ett avtal är ogil- tigt i den utsträckning det innebär att mindre förmånliga regler skall tillämpas för arbetstagarna än som följer av direktivet. 19 § Kan kollektivavtal som avses i 3 § inte träffas får Arbetarskyddsstyrelsen, om det finns särskilda skäl, 1. medge avvikelse från 5 §, 6 §, 9 § andra och tredje styckena och 12 §, 2. medge undantag från 8 § vad avser begränsningen av övertidsuttag un- der en tid av fyra veckor eller under en kalendermånad, 3. medge ytterligare övertid utöver allmän övertid med högst 150 timmar under ett kalenderår, 4. medge ytterligare mertid utöver allmän mertid med högst 150 timmar under ett kalenderår, 5. medge avvikelse från 13 och 14 §§ samt 15 § andra och tredje styckena. Arbetarskyddsstyrelsens beslut en- ligt denna paragraf får inte innebä- ra att mindre förmånliga regler skall tillämpas för arbetstagarna än som följer av rådets direktiv 93/104/EG. Detta gäller även tillstånd enligt 9 § tredje stycket. 24 a § En arbetsgivare som tillämpar så- dana bestämmelser i ett kollektivav- tal som strider mot 3 § fjärde stycket skall betala skadestånd för den förlust som uppkommer och för den kränkning som har skett. Om det är skäligt, kan skadestån- det sättas ned eller helt falla bort. _______________ Denna lag träder i kraft den 23 november 1996. 2 EGT nr L 307, 13.12.1993, s. 18 (Celex 393L0104). Gotab, Stockholm 1996