Egenskapskrav på byggnader
Betänkande 1997/98:BoU4
Bostadsutskottets betänkande
1997/98:BOU04
Egenskapskrav på byggnader
Innehåll
1997/98 BoU4
Sammanfattning
I betänkandet behandlas motionsförslag från allmänna motionstiden 1997 som i vid mening avser de egenskapskrav som ställs på byggnader och andra byggnadsverk. Förslagen i motionerna avser bl.a. åtgärder mot elöverkänslighet, reglering av mobiltelefonsändare, tillgängligheten för funktionshindrade, miljö- och kvalitetsdeklaration av bostäder, energihushållning vid ombyggnad, krav på ventilation samt åtgärder mot buller. Med anledning av två motionsförslag föreslår utskottet ett tillkännagivande till regeringen om en översyn av problemen med lågfrekvent buller. Övriga motionsförslag avstyrks av utskottet. Till betänkandet har fogats 11 reservationer.
Motionerna m.m.
I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1997 väckta motionerna 1997/98:Bo209 av Ingibjörg Sigurdsdóttir m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av forskningsresurser för elöverkänslighet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag för elsanering av bostad, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av informationsinsatser om elöverkänslighet. 1997/98:Bo211 av Eva Johansson och Christina Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare insatser för att garantera elöverkänsliga personer och deras familjer ett bra boende. 1997/98:Bo221 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en tidsplan för införandet av en oberoende miljövärderingsverksamhet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av ett oberoende miljövärderingsinstitut, Svensk Husprovning AB, som miljövärderar och kontrollbesiktigar hus och andra byggnader. 1997/98:Bo231 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 9. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om att åtgärder för enkelt avhjälpta hinder mot tillgänglighet skall vara slutförda senast år 2005, 10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring enligt vad i motionen anförts om handikapporganisationernas rätt att delta i byggsamråd. 1997/98:Bo506 av Jan Bergqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av bättre skydd mot låfrekvent buller i bostadsområden. 1997/98:Bo508 av Sonja Fransson och Torgny Danielsson (s) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med syfte att utreda förutsättningarna för en generell tillgänglighetslagstiftning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad tillgänglighet. 1997/98:Bo510 av Lena Klevenås och Mariann Ytterberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av samma regler för ombyggnation som för nybyggnation när det gäller energianvändning. 1997/98:Bo511 av Monica Widnemark (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadsanpassningsbidrag till elöverkänsliga, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om intensifierad forskning avseende elsaneringar. 1997/98:Bo515 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om typgodkännande av byggmaterial från andra EU-länder. 1997/98:Bo518 av andre vice talman Görel Thurdin och Marianne Andersson (c ) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att forskning om elöverkänslighet bör initieras enligt motionens riklinjer, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en professur i "human EMC" bör skapas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utredning bör tillsättas med uppdrag att skapa ett klassificeringssystem för elektronisk utrustning utifrån effekter på levande celler, 4. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att ta fram ett åtgärdsprogram för medicinsk rehabilitering avseende personer med elöverkänslighet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att starta en idédebatt om svenska samhället och mänskliga rättigheter, 7. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i uppdrag att utarbeta program för uppbyggnad av elsanerade miljöer ute i kommunerna och handböcker för installation av elektronik. 1997/98:Bo519 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av gällande bestämmelser för ventilation. 1997/98:Bo521 av Sinikka Bohlin och Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om deklarationen av inomhusmiljön i bostäderna. 1997/98:Bo523 av Ingbritt Irhammar och Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av kvalitetskrav i boendet. 1997/98:Bo527 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpningsföreskrifter för ekologisk kretsloppstillämpning, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som i motionen föreslagits om komplettering av lag 1994:847 om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m., 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring enligt vad i motionen anförts om säkerställande av kvalitetsbestämning vid byggande, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljö- och energideklarationer. 1997/98:Bo530 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändrade bullernormer för vindkraftverk. 1997/98:Bo534 av Sylvia Lindgren och Eva Arvidsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en intensivare och mer samordnad forskning kring elöverkänslighet. 1997/98:Bo536 av Erling Bager (fp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handikapanpassning av bostads- och stadsmiljö, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den ändring i PBL som snarast bör föreslås riksdagen i avsikt att öka tillgängligheten i den fysiska miljön. 1997/98:Bo538 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en handlingsplan mot lågfrekvent buller. 1997/98:Bo539 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat producentansvar för byggsektorn med bibehållet offentligt ansvar för övergripande forskning och utveckling. 1997/98:Bo540 av Lennart Brunander och Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggregler som begränsar energianvändningen i byggnader som byggs om. 1997/98:Bo541 av Sonja Fransson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en lagstiftning om brandvarnare i varje hushåll. 1997/98:Bo547 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säkerhetsavstånd till daghem, skolor och bostäder. 1997/98:A271 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning om elöverkänslighet. 1997/98:Jo783 av Erling Bager (fp) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tydliggöra 65/45 dB, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att med olika medel främja att så stor del av det svenska bostadsbeståndet som möjligt blir ljudklassat enligt svensk standard. 1997/98:So241 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elallergi. 1997/98:So302 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elöverkänslighet. 1997/98:So410 av andre vice talman Görel Thurdin och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att målet skall vara ett samhälle tillgängligt för alla. 1997/98:So430 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kontrollplaner vid byggnationer. 1997/98:So443 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre tillgänglighet i offentlig miljö, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att handikapporganisationerna bör medverka på kommunal nivå vid planeringen av kommunala byggprojekt m.m. 1997/98:So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 10. att riksdagen hos regeringen begär att år 2005 skall fastställas som den senaste tidpunkt då kommunerna skall ha åtgärdat tillgängligheten i den byggda miljön enligt vad i motionen anförts. 1997/98:T814 av Siw Persson (fp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa tidsbegränsade bygglov för digitala sändare. 1997/98:T912 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det i all nybyggnation av bostäder skall förberedas för IT. I ärendet har skrivelser inkommit från Föreningen för El- och Bildskärmsskadade.
Utskottet
Inledning I detta betänkande behandlas motioner från 1997 års allmänna motionstid i frågor om egenskapskrav på byggnader och vissa anläggningar. Vid nybyggnad och ändring av byggnadsverk regleras utformningen av byggnad och tomt genom plan- och byggnadslagstiftningen. De centrala lagarna i detta sammanhang är plan- och bygglagen (1987:10) - PBL - samt lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. - BVL. De tekniska egenskapskraven förtydligas i förordningen om egenskapskrav på byggnadsverk m.m. - BVF. I Boverkets byggregler - BBR 94 - finns föreskrifter och allmänna råd till bl.a. PBL, BVL och BVF. BBR 94 gäller vid uppförande av nya byggnader och tillbyggnader. För andra ändringar än tillbyggnader gäller enbart bestämmelserna i PBL, BVL och BVF.
Elöverkänslighet Motionsförslag som ur olika aspekter behandlar frågor om elöverkänslighet har tidigare behandlats av bostadsutskottet och riksdagen vid tre tillfällen. Vid det första av dessa tillfällen våren 1994 gjorde riksdagen på förslag av utskottet ett tillkännagivande till regeringen med begäran om en översyn av problemen kring elöverkänslighet (bet. 1993/94:BoU17). De frågor som härvid skulle övervägas var bl.a. - behovet av och möjligheterna att på ett enhetligt sätt definiera begreppet elöverkänslighet, - omfattningen av problemen med elöverkänslighet, - en inventering av kunskapsläget m.m. avseende elöverkänslighet samt - förekomsten av bostadsanpassningsbidrag för åtgärder m.m. vid elöverkänslighet. Även vid sin behandling av frågan våren 1995 gjorde riksdagen på förslag av bostadsutskottet ett tillkännagivande (bet. 1994/95:BoU18). Tillkännagivandet innebar i korthet bl.a. att - en kartläggning av förekomsten av kommunalt stöd till elsanering (stödets omfattning, typ av åtgärder m.m.) borde komma till stånd, - överväganden om att genomföra något eller några försöksprojekt för att nedbringa eller helt ta bort de elektromagnetiska fälten borde inledas. Vid sin senaste behandling av motioner om elöverkänslighet våren 1997 (bet. 1996/97:BoU12) uttalade bostadsutskottet och riksdagen ånyo sin oro över problemen med elöverkänslighet, och att starka skäl talade för att åtgärder måste vidtas. Samtidigt erinrade utskottet om att en rad åtgärder redan vidtagits på området och att insatser dessutom pågick som kunde förväntas skapa ytterligare klarhet i frågan. De behandlade motionerna avstyrktes med hänvisning härtill. I sammanhanget anförde dock utskottet bl.a. att åtgärder skulle vidtas i takt med att nya kunskaper och ny erfarenheter vanns. Utskottet förutsatte vidare att kommunernas syn på frågan om bostadsanpassningsbidragen skulle bli mera likartad och att deras agerande skulle baseras på den positiva attityd som många kommuner uppvisat. Med anledning av riksdagens beslut åren 1994 och 1995 om elöverkänslighet har bl.a. följande åtgärder vidtagits. Boverket har tillsammans med Socialstyrelsen kartlagt förekomsten av bostadsanpassningbidrag till s.k. elsanering m.m. I uppdraget ingick att kartlägga omfattningen av bidragsgivningen och i vilken utsträckning vidtagna åtgärder lett till önskat resultat. Dessutom har Boverket i 1997 års bostadsmarknadsundersökning frågat landets kommuner om antalet förfrågningar avseende bostadsanpassningsbidrag till elsanering har ökat eller minskat. Av undersökningen framgår att 10 % av kommunerna bedömer att antalet förfrågningar har ökat, medan 12 % bedömer att de har minskat. 78 % av kommunerna gör bedömingen att antalet förfrågningar är oförändrat. I mars 1996 gav regeringen Boverket i uppdrag att genom kunskapssammanställningar, erfarenhetsåterföring samt demonstrations- och utvecklingsprojekt verka för ett miljö- och hälsoriktigt byggande och boende. I uppdraget, som skall slutredovisas i mars 1998, ingår som ett delprojekt vissa frågor avseende elöverkänslighet. Uppdraget i denna del innebär att Boverket skall - dokumentera och tekniskt utvärdera genomförda elsaneringar, - utvärdera nybyggnadsprojekt med åtgärder för att begränsa de elektromagnetiska fälten samt - följa upp och utvärdera befintliga och pågående projekt på s.k. nollnivå. För att fullgöra sitt uppdrag har Boverket låtit göra tre studier avseende tekniska åtgärder för att förbättra situationen vad gäller elektriska och magnetiska fält i bostäder. Den första studien avser en genomgång och beskrivning av ett antal elsaneringar där de boende upplevt förbättringar. I studien beskrivs vilka åtgärder som vidtagits och syftet med dem. Vidare görs en genomgång av vad som är möjligt att göra vid teknisk elsanering av en befintlig bostad. Avsikten är att ge vägledning och stöd för drabbade som står i begrepp att vidta åtgärder i sin boendemiljö. Någon medicinsk värdering görs inte utan uppnådda resultat bedöms enbart utifrån den elöverkänsliges egna upplevelser. Den andra studien genomförs som två delprojekt där dels ett nybyggnadsprojekt i Kristianstad, dels några mindre projekt i Göteborg följs upp och utvärderas. Avsikten är att beskriva avvikelser jämfört med traditionella elinstallationer m.m., vilka effekter detta ger på de elektriska och magnetiska fälten och vilka extra kostnader som den nya tekniken eventuellt medför. Avsikten är att stimulera till bättre installationer ur elektrisk och magnetisk fältsynpunkt i nybyggandet. I en tredje studie undersöks ett antal svåra fall av elöverkänslighet och vilka åtgärder som där provats. Det är här fråga om personer som upplever så starkt uttalad överkänslighet att de uppfattar även den yttre miljön som påfrestande. Uppdraget kommer, som nämnts ovan, att redovisas till regeringen i mars 1998. Under våren skall samtliga rapporter föreligga i slutligt skick. Som en uppföljning är avsikten att via seminarier föra ut resultaten till lämpliga målgrupper. Rådet för arbetslivsforskning har regeringens uppdrag att senast den 1 december år 2000 redovisa en forskningsöversikt och utvärdering av såväl svenska som internationella forskningsresultat om elöverkänslighet m.m. Delrapporter skall dessutom avges senast den 1 mars vart och ett av åren 1998-2000. Även under 1997 års allmänna motionstid har ånyo väckts flera motioner som ur olika aspekter berör problemen kring elöverkänslighet. Förslag som avser mera övergripande insatser mot elöverkänslighet förs fram i tre motioner. Problemen med elöverkänslighet har enligt motion 1997/98:Bo209 (s) ökat under senare år. Det är enligt motionens yrkande 3 därför viktigt att informationen kring elöverkänslighet ökas. Såväl Boverket som Socialstyrelsen har samlat de hittillsvarande kunskaperna på området. Det anges vara en viktig uppgift att sprida dessa kunskaper till bl.a. kommuner och arbetsgivare liksom till sjukvården. Nästa folksjukdom kommer enligt motion 1997/98:Bo518 (c) att bli el- överkänslighet. För att förhindra detta erfordras enligt motionen dels forskning för att reda ut orsakssammanhangen, dels åtgärder för att minska förekomsten av elektromagnetiska fält i hem, skolor och på arbetsplatser. Som ett led i detta arbete förordas bl.a. att - en utredning skall tillsättas för att skapa ett klassificeringssystem för elektronisk utrustning utifrån effekterna på levande celler (yrkande 3), - Socialstyrelsen ges i uppdrag att ta fram ett åtgärdsprogram för medicinsk rehabilitering av person med elöverkänslighet (yrkande 4), - en idédebatt tas upp om det svenska samhället och mänskliga rättigheter mot bakgrund av de elöverkänsligas situation (yrkande 5), - Boverket ges i uppdrag att utarbeta ett program m.m. för uppbyggnad av elsanerade miljöer i landets kommuner (yrkande 7). Personer med elöverkänslighet är enligt motion 1997/98:So302 (kd) en ny grupp av allergiker som tillkommit de senaste åren. Denna grupp behöver enligt motionen acceptans och stöd från såväl samhälle som arbetsgivare. Enligt motionens yrkande 5 bör därför problemen med elöverkänslighet kartläggas. Därefter föreslås regeringen återkomma med ett förslag till åtgärder i syfte att minimera risken för elöverkänslighet. I sju motionsyrkanden förs fram förslag avseende forskningen m.m. kring el- överkänslighet. Mot bakgrund av de tilltagande problemen med elöverkänslighet förordas i motion 1997/98:Bo209 (s) yrkande 1 att forskningen på området skall öka. Erfarenheterna av hittills genomförda elsaneringar är enligt motion 1997/98:Bo511 (s) goda. Enligt motionens yrkande 2 bör erfarenheterna av väldokumenterade elsaneringar och bra tekniska lösningar därför bli ett led i en fortsatt intensifierad forskning kring elöverkänslighet. Den hittillsvarande forskningen kring elöverkänslighet har enligt motion 1997/98:Bo518 (c) i huvudsak avsett olika psykologiska förklaringsmodeller och utgått från att elöverkänslighet som fysiskt fenomen inte existerar. Några säkerställda resultat från denna forskning finns dock inte. Det fordras enligt motionens yrkande 1 därför en adekvat forskning kring elöverkänslighet som söker orsakssamband och som utgår från det faktum att elöverkänslighet i form av fysisk påverkan existerar. I motionens yrkande 2 förordas dessutom att en professur skall inrättas i ?human EMC?, dvs. läran om hur tekniska apparater påverkar människan. Elöverkänslighet är enligt motion 1997/98:Bo534 (s) ett tilltagande problem där de bakomliggande orsakerna är okända. De forskare som är verksamma på området är inte heller eniga om risker och orsakssamband. Vad som erfordras är enligt motionen därför en intensifierad och mer samordnad forskning kring elöverkänslighet. Som en del i ett förslag till förbättringar i arbetsmiljön föreslås i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:A271 yrkande 8 att forskningen om elöverkänslighet skall breddas och fördjupas. Forskningen bör enligt förslaget bl.a. syfta till att dokumentera och utvärdera elsaneringar. Enligt Centerpartiets partimotion 1997/98:So241 har bristen på forskning om elöverkänslighet medfört att det finns svårigheter att ställa en sjukdomsdiagnos. Den översikt och utvärdering av svensk och internationell forskning om elöverkänslighet som Rådet för arbetslivsforskning har i uppdrag att göra bör enligt motionens yrkande 4 därför ske med stor skyndsamhet. Förslag som avser de elöverkänsligas boende och möjligheterna till bostadsanpassningsbidrag förs fram i tre motionsyrkanden. Problemen för dem som drabbas av elöverkänslighet kvarstår enligt motion 1997/98:Bo211 (s) trots de insatser som hittills vidtagits. Framför allt anges detta gälla boendet. Kommunerna bör enligt motionen därför stimuleras till att planera och bygga bra bostäder som är anpassade efter elkänsligas behov. Enligt förslaget bör staten bidra till ett utvecklingsarbete med denna inriktning. Målet skall vara att förse alla regioner med ett tillräckligt antal lämpliga bostäder. Den som är elöverkänslig får enligt motion 1997/98:Bo209 (s) ofta svårigheter att bo kvar i sitt hem om inte åtgärder vidtas. För att tillförsäkra också denna grupp ett bra boende bör enligt motionens yrkande 2 reglerna för bostadsanpassningsbidrag tillämpas på ett generöst sätt. Även i motion 1997/98:Bo511 (s) förordas att bostadsanpassningsbidrag skall utgå vid elöverkänslighet. Enligt motionen borde det vara en självklarhet att också människor som är elöverkänsliga skall kunna få en bostad som de kan vistas i. Med anledning av vad som i de nu aktuella motionerna förordats beträffande åtgärder mot elöverkänslighet m.m. vill utskottet anföra följande. Utskottet delar den oro över problemen med elöverkänslighet som kommer till uttryck i motionerna. Det är naturligtvis otillfredsställande att många människor får besvär av att vistas på sitt arbete eller i sitt hem. De problem som detta orsakar drabbar inte bara den som direkt berörs utan också dennes omgivning. Förutom de rent medicinska besvären gör elöverkänslighet ofta det svårt för den drabbade att delta i samhällslivet. Även samhället berörs om den elöverkänslige t.ex. tvingas avstå från yrkesarbete. Det står sålunda mycket att vinna för såväl den enskilde som för samhället i stort om problemen med elöverkänslighet kan lösas. Elöverkänslighet är ett förhållandevis nytt problem. Det innebär bl.a. att någon klarhet ännu inte vunnits om de bakomliggande orsakerna till att vissa människor drabbas av elöverkänslighet. En viktig uppgift för forskningen är därför att finna dessa orsakssamband. De symtom och de besvär som elöverkänslighet ger upphov till får däremot anses vara väl kända. I avvaktan på en allmänt accepterad förklaring till uppkomsten av elöverkänslighet måste agerandet sålunda baseras på de erfarenheter som hittills vunnits av olika insatser för att motverka elöverkänslighet. Det är också denna uppfattning som väglett utskottets tidigare agerande i frågan. Även de nu behandlade motionerna synes utgå från uppfattningen att en intensifierad forskning måste till samtidigt som åtgärder sätts in grundade på de hittillsvarande erfarenheterna. Det frågan gäller är närmast hur forskningen på området skall bedrivas och vilka åtgärder som det är möjligt och lämpligt att vidta. De insatser för att söka komma till rätta med problemen med elöverkänslighet som utskottet och riksdagen tidigare förordat innefattar, som framgår ovan, bl.a. en inventering av omfattningen och inriktningen av pågående utrednings- och forskningsinsatser, en kartläggning av förekomsten av kommunalt stöd samt studier avseende ett antal byggnadsprojekt där särskilda åtgärder har vidtagits för att motverka elöverkänslighet. Av utskottets redovisning ovan framgår även att ett arbete med den av utskottet förordade inriktningen dels har genomförts, dels fortfarande pågår. Det kan naturligtvis hävdas att arbetet skall bedrivas snabbare, i andra former eller ha en i olika avseenden annan omfattning eller inriktning. Enligt utskottets mening får dock de hittillsvarande insatserna i allt väsentligt anses svara mot de förslag som i skilda sammanhang förts fram och som också tas upp i de nu aktuella motionerna. Det bör framhållas att utskottets och riksdagens tidigare ställningstaganden innebär att de förordade insatserna skall genomföras utan dröjsmål och på ett sådant sätt att vunna erfarenheter snabbt kan komma till praktisk tillämpning. Mot bakgrund av det nu anförda vill utskottet ånyo betona vikten av att den nya kunskap som kommer fram beaktas i det fortsatta arbetet. Det innebär bl.a. att en stor öppenhet måste finnas för nya förklaringsmodeller och för behovet av insatser på nya forskningsområden. Inte minst gäller detta det förutsättningslösa och tvärvetenskapliga angrepssätt som förordas i flera av motionerna. När det gäller särskilda insatser för att tillförsäkra också de elöverkänsliga ett bra boende vill utskottet erinra om sitt ställningstagande våren 1997. Utskottet betonade där vikten av att kommunerna agerar på ett likartat sätt, och att agerandet baseras på den positiva attityd som många kommuner uppvisat. Enligt utskottets mening bör resultatet av pågående forsknings- och utredningsinsatser avseende elöverkänslighet avvaktas. Som redovisats ovan kommer fler av dem att redovisas inom kort. I den mån motionerna 1997/98: Bo209 (s), 1997/98:Bo211 (s), 1997/98:Bo511 (s), 1997/98:Bo518 (c) yrkandena 1-5 samt 7, 1997/98:Bo534 (s), 1997/98:A271 (v) yrkande 8, 1997/98:So241 (c) yrkande 4 och 1997/98:So302 (kd) yrkande 5 inte kan anses tillgodosedda med det nu anförda avstyrks de av utskottet.
Frågor avseende mobiltelefoni I två under allmänna motionstiden 1997 väckta motioner tas upp frågor som avser reglerna för uppförande m.m. av anläggningar för mobiltelefoni. Sverige är enligt motion 1997/98:Bo547 (fp) det mobiltelefontätaste landet i världen. Det innebär bl.a. att master och sändare för mobiltelefonnäten monteras upp i snabb takt. Någon avmattning i utbyggnaden synes inte heller vara för handen. Trots detta saknas såväl en diskussion om farorna med mobilsändare och de radiovågor dessa avger som bestämmelser om säkerhetsavstånd m.m. Genom den osäkerhet som finns om effekterna av långtidsexponering för de högfrekventa fält som det här är fråga om bör enligt motionen försiktighetsprincipen tillämpas. Med hänvisning härtill förordas att det bör övervägas att införa ett säkerhetsavstånd till daghem, skolor och bostäder för mobiltelefonsändare. Även i motion 1997/98:T814 (fp) förs fram förslag som avser sändare för mobiltelefoni. Enligt motionen kan ingen i dag garantera att de radiovågor som dessa sändare avger är ofarliga. Forskningsrapporter visar snarare att de kan orsaka skador. Det finns enligt motionen därför anledning att vara försiktig. Utbyggnaden av mobiltelefonnätet bör därför utredas och hållas tillbaka. Det föreslås i motionens yrkande 3 ske bl.a. genom att bygglovsplikt införs för digitala sändare och genom att göra byggloven tidsbegränsade. Med anledning av vad som i motionerna förordats beträffande regler för uppförande av mobiltelefonsändare vill utskottet anföra följande. Användningen av mobiltelefoner är mycket stor i Sverige. Antalet abonnemang liksom försäljningen av mobiltelefoner har ökat kraftigt under en rad år. I takt med detta har det också skett en snabb utbyggnad av mobiltelefonnätet. Det innebär att det i dag finns en stor mängd antenner för mobiltelefoni utplacerade på master, tak och husgavlar runt om i landet. I början av år 1998 fanns det mer än 40 000 basstationssändare för mobiltelefoni. Genom att sändarna för de olika näten och de olika operatörerna i betydande utsträckning har samlokaliserats är dock antalet lokaliseringar betydligt mindre. Det stora antalet sändare innebär att många människor redan i dag bor eller vistas i närheten av dem. Många hyser också oro för att de skall påverkas av de radiovågor som sändarna avger. Personer med elöverkänslighet hänför ibland också sina problem till mobiltelefoner och till mobiltelefonsändarna. Enligt utskottets mening finns det anledning att iaktta försiktighet vid lokaliseringen av nya sändare. Även om sändarna i normalfallet är så placerade att det inte går att komma så nära att i dag rekommenderade värden för exponering överskrids finns det enligt utskottets mening anledning att i möjligaste mån lokalisera sändarna så att de inte ligger i närheten av bostäder eller lokaler där människor vistas. För att minska antalet lokaliseringar bör dessutom sändarna för de olika näten samlokaliseras i så stor utsträckning som möjligt. Utskottet vill här peka på de möjligheter som finns för kommunerna att påverka placeringen i de fall bygglovsplikt föreligger. Utskottet är dock inte nu berett förorda en särskild reglering av uppförandet av mobiltelefonsändare på det sätt som föreslås i motionerna 1997/98:Bo547 (fp) samt 1997/98:T814 (fp) yrkande 3. Det får enligt utskottets mening förutsättas att regeringen och berörda myndigheter följer frågan med största uppmärksamhet samt vidtar de åtgärder som kan föranledas av utvecklingen eller av att ny kunskap vinns på området.
Frågor om tillgänglighet I ett antal motioner lämnas förslag om tillgängligheten för funktionshindrade i byggnader och i den yttre miljön. Utgångspunkten för motionsförslagen är att tillgänglighetsfrågorna bör beaktas i högre utsträckning och att tillgänglig kunskap i frågan bättre bör tas till vara. I motion 1997/98:So410 (c) yrkande 1 föreslås att riksdagen i ett tillkännagivande skall understryka att målet bör vara ett samhälle tillgängligt för alla. Även i motion 1997/98:Bo508 (s) yrkande 2 understryks behovet av åtgärder för generellt förbättrad tillgänglighet och användbarhet samt att tillgänglighetsfrågorna bör ges högre prioritet. I motionens yrkande 1 föreslås riksdagen begära att regeringen tillsätter en utredning med syfte att överväga förutsättningarna för en generell tillgänglighetslagstiftning. Enligt vad som anförs i motion 1997/98:Bo536 (fp) behövs lagstiftning för att åstadkomma förbättringar av tillgängligheten i befintlig byggd miljö. Motionären anser att förbättringar är möjliga att genomföra även med relativt enkla åtgärder. Riksdagen föreslås i yrkande 3 genom ett tillkännagivande understryka vikten av att åtgärder vidtas för att uppnå handikappanpassning av bostads- och stadsmiljö. I motionens yrkande 6 föreslås en ändring i PBL med innebörden att ett krav införs på att vissa hinder mot tillgänglighet skall vara åtgärdade före år 2005. Kravet föreslås avse sådana hinder mot tillgänglighet och användbarhet som enkelt kan avhjälpas i lokaler till vilka allmänheten har tillträde och på allmänna platser. Motsvarande förslag läggs också fram i partimotionen 1997/98:So444 (v) yrkande 10 och i motion 1997/98:Bo231 (v) yrkande 9. I den sistnämnda motionen föreslås även - yrkande 10 - att en lagändring görs med innebörden att handikapporganisationerna ges rätt att delta i byggsamråd. I Folkpartiets partimotion 1997/98:So443 föreslås att riksdagen i ett tillkännagivande understryker att arbetet med att undanröja hinder för tillgängligheten i offentliga miljöer måste intensifieras - yrkande 5. Motionärerna föreslår även ett tillkännagivande om vikten av att handikapporganisationerna är delaktiga i planeringsprocessen av kommunala byggprojekt - yrkande 6. Frågor om tillgängligheten för funktionshindrade till bl.a. bostäder, offentliga lokaler och allmänna platser har tidigare under detta riksmöte behandlats i riksdagen vid två tillfällen. Regeringens skrivelse om handikapppolitiken (skr. 1996/97:120) behandlades av socialutskottet hösten 1997 (bet. 1997/98:SoU6). Flera av de motioner som väcktes med anledning av regeringens skrivelse innehöll förslag som sammanfaller med vad som förordas i vissa av de nu aktuella motionerna. Vidare behandlade bostadsutskottet nyligen ett motionsyrkande om de funktionshindrades deltagande i kommunernas fysiska planering i sitt betänkande om vissa PBL-frågor (bet. 1997/98:BoU5). I detta betänkande finns också en redovisning av överväganden och förslag från utredningar inom området under senare år - PBL-utredningen, Bostadspolitiska utredningen samt utredningsuppdrag till Boverket. Utskottet framhöll i betänkandet vikten av en aktiv medverkan från handikapporganisationerna i kommunernas planeringsarbete. Bostadsutskottet ställde sig också bakom vissa uttalanden som socialutskottet gjort i betänkande 1997/98:SoU6. Socialutskottet anförde där att ytterligare insatser behövs för att förbättra tillgängligheten i vardagsmiljön för personer med funktionshinder och att kommunala tillgänglighetsprogram bör upprättas. I betänkandet hänvisade socialutskottet till pågående och planerat utvecklingsarbete inom området. Socialutskottet anförde också att om dessa åtgärder inte skulle visa sig tillräckliga kan det bli aktuellt att överväga lagstiftning på området. Mot bakgrund av att tillgänglighetsfrågor med likartad inriktning som de nu aktuella motionsyrkandena nyligen behandlats av såväl socialutskottet som bostadsutskottet begränsar utskottet nu sina överväganden till att kortfattat kommentera de förslag som läggs fram i motionerna. För en mer utförlig bakgrundsbeskrivning hänvisas till utskottets betänkande 1997/98:BoU5. Utskottet instämmer givetvis i att målet för de insatser som görs för att förbättra tillgängligheten bör vara ett samhälle tillgängligt för alla. Likaså finns, som framhålls i flera motioner, skäl att understryka att tillgänglighetsfrågorna i olika sammanhang bör ges en hög prioritet. Det bör ses som ett gemensamt ansvar för alla som fattar beslut om den fysiska utformningen av byggnader och utemiljön att beakta hur tillgänglighetskraven skall kunna uppfyllas. Vad gäller förslagen om att en tidpunkt skall fastställas för när kommunerna skall ha åtgärdat enkelt avhjälpta hinder mot tillgängligheten i offentliga lokaler och på allmänna platser finns skäl att erinra om den inventering av åtgärder inom den kommunala sektorn som Boverket genomfört på uppdrag av regeringen. Uppdraget, som skall redovisas för regeringen i februari 1998, innebär bl.a. att ett underlag skall tas fram som visar i vilken takt s.k. enkelt åtgärdade hinder för tillgängligheten elimineras i samband med löpande underhålls- och förbättringsverksamhet. I uppdraget ingår också att göra en bedömning av i vilken utsträckning det sker en samordning av insatserna mellan olika sektorer och verksamhetsområden i syfte att effektivisera och begränsa kostnaderna för tillgänglighetsskapande åtgärder. Regeringen har tidigare redovisat sin avsikt att uppdra åt Boverket att samordna arbetet med att utforma ett generellt program för ökad tillgänglighet. Arbetet avses ske i samarbete med kommuner, handikapporganisationer och andra berörda. Enligt vad utskottet erfarit kommer de närmare direktiven för arbetet med ett program för ökad tillgänglighet att utformas med utgångspunkt i resultaten från Boverkets inventeringsarbete. I fråga om förslagen om handikapporganisationernas medverkan i planeringsprocessen vill utskottet hänvisa till betänkande 1997/98:BoU5 där det framhålls att en aktiv medverkan från handikapporganisationerna i kommunernas planering är en förutsättning för att de tillgänglighetskrav som ställs verkligen blir uppfyllda. Även i planeringen och bedömningen av olika byggprojekt är givetvis handikapporganisationernas medverkan önskvärd. Exempelvis bör kommunerna utnyttja möjligheten att kalla sakkunniga i tillgänglighetsfrågor till byggsamråd. Enligt vad som framkommit i den ovan nämnda inventeringen är det också vanligt att kommunerna engagerar de lokala handikappråden som diskussionspartner när det gäller utformningen av den offentliga miljön. Mot bakgrund av det ovan anförda anser utskottet att ett tillkännagivande om tillgängligheten för funktionshindrade i enlighet med motionsförslagen för närvarande inte är erforderligt. Regeringen får anses vara redan väl uppmärksammad på riksdagens inställning i de aktuella frågorna. Ett utvecklingsarbete om tillgängligheten i vardagsmiljön är initierat. Av detta skäl avstyrks motionerna 1997/98:Bo231 (v) yrkandena 9 och 10, 1997/98:Bo508 (s) yrkandena 1 och 2, 1997/98:Bo536 (fp) yrkandena 3 och 6, 1997/98: So410 (c) yrkande 1, 1997/98:So443 (fp) yrkandena 5 och 6 och 1997/98: So444 (v) yrkande 10. Ytterligare ett motionsyrkande skall tas upp i detta avsnitt. I motion 1997/98:So430 (kd) yrkande 10 föreslås att riksdagen i ett tillkännagivande understryker behovet av kontrollplaner vid byggnationer. Enligt motionärerna saknas ibland kontrollplaner, och byggherren får inte heller några riktlinjer för olika handikappåtgärder. Bostadsutskottet har ingen annan åsikt än motionärerna vad gäller behovet av kontrollplaner. Enligt plan- och bygglagen skall också resultatet av byggherrens och kommunens genomgång vid byggsamrådet dokumenteras i en kontrollplan om det inte är uppenbart obehövligt. I kontrollplanen skall anges vilken kontroll som skall utföras och vilka intyg och andra handlingar som skall företes för nämnden. Exempelvis kan krav på bestyrkanden vad gäller tillgängligheten skrivas in i kontrollplanen. Det bör dock framhållas att kontrollplanerna inte är avsedda att i detalj redovisa hur tillgänglighetskraven skall beaktas. Ansvaret för att byggnaden utförs enligt gällande bestämmelser åvilar byggherren. Bostadsutskottet anser inte att vad i motion 1997/98:So430 (kd) yrkande 10 förordats bör föranleda någon åtgärd. Motionen avstyrks med hänvisning till vad nu anförts om innebörden av gällande lagstiftning.
Miljö- och kvalitetsdeklarationer av bostäder m.m. Behovet av någon form av deklaration av bostäder ur bl.a. kvalitets-, miljö- och energisynpunkt har diskuterats i bostadsutskottet vid ett flertal tillfällen. Under 1997 års allmänna motionstid har i flera motioner förordats att införandet av ett sådant system skall påskyndas. Enligt motion 1997/98:Bo221 (mp) yrkande 1 bör en tidplan fastställas för införandet av en oberoende miljövärderingsverksamhet. Motionärerna pekar på risken för att olika företag annars bygger upp egna system som inte är öppna för full insyn. Även i motion 1997/98:Bo527 (v) yrkande 5 förordas att en tidplan fastställs. I yrkandet föreslås att riksdagen i ett tillkännagivande anger att ett system för miljö- och energideklarationer bör kunna tas i bruk år 2000. Riksdagen bör enligt vad som föreslås i motion 1997/98:Bo521 (s) genom ett tillkännagivande till regeringen ta initiativ till att ett system för miljö- och hälsodeklarationer av bostäder snarast kommer till stånd. Välbyggda, miljöanpassade och varierade bostäder i bra miljö bör enligt motion 1997/98:Bo523 (c) eftersträvas. Motionärerna föreslår - yrkande 4 - att riksdagen genom ett tillkännagivande understryker vikten av att arbetet med kvalitetskrav på boendet följs upp. Bostadsutskottet har som framhållits ovan vid ett flertal tillfällen tidigare haft att överväga förslag om system för miljö- och kvalitetsdeklaration av bostäder. Utskottet har i dessa sammanhang understrukit vikten av att ett utvecklingsarbete bedrivs på området. Våren 1995 behandlade utskottet ett stort antal motionsförslag om ett miljö- riktigt byggande och boende i vid bemärkelse (bet. 1994/95:BoU18). Utskottets överväganden resulterade i förslag om tillkännagivanden i flera frågor. Enligt utskottet fanns det bl.a. anledning att utreda frågan om det är möjligt att definiera vilka krav m.m. som bör ställas på en byggnad för att den skall kunna betecknas som ekologisk. I detta sammanhang ansåg utskottet att även frågan om miljö- och hälsoklassning av byggnader borde beaktas. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag. Hösten 1995 behandlade utskottet ytterligare motionsförslag om olika åtgärder för att åstadkomma miljö- och kvalitetsdeklarationer av bostäder (bet. 1995/96:BoU1). Även i detta fall resulterade utskottets överväganden i ett tillkännagivande från riksdagen i frågan. Enligt utskottets överväganden borde åtgärder vidtas så att ett utvecklingsarbete som kan leda till kvalitetsdeklarationer snarast kunde påbörjas. Regeringen gav hösten 1995 Boverket i uppdrag att utarbeta förslag till utredningar och aktiviteter inom bl.a. de områden som tagits upp i utskottets tillkännagivanden. Uppdragen till Boverket har därefter preciserats i olika avseenden. Förutom den nu aktuella frågan om miljövärdering och kvalitetsdeklaration av bostäder omfattar uppdragen en rad andra frågor om miljö- och hälsoriktigt byggande och boende som t.ex. elöverkänslighet och återanvändning av byggmaterial. Boverket har redovisat vissa delrapporter från det pågående projektarbetet. I samband med beredningen av motsvarande motionsförslag som de nu aktuella våren 1997 har även en redovisning gjorts inför bostadsutskottet. Bostadsutskottet kan konstatera att flera av de delprojekt som ingår i det pågående arbetet inom Boverket avseende inomhusmiljö, miljöriktigt byggande m.m. är inriktade mot frågor som tas upp i de aktuella motionerna. Det omfattande utredningsarbetet som utskottet självt delvis initierat skall slutredovisas för regeringen i mars 1998. Det är således rimligt att resultaten av detta arbete avvaktas innan vidare överväganden görs om miljövärdering och kvalitetsdeklaration av bostäder. Mot denna bakgrund avstyrks motionerna 1997/98:Bo221 (mp) yrkande 1, 1997/98:Bo521 (s), 1997/98:Bo523 (c) yrkande 4 och 1997/98:Bo527 (v) yrkande 5. Ett miljövärderingsinstitut, ?Svensk Husprovning AB?, bör inrättas enligt motion 1997/98:Bo221 (mp) yrkande 2. Enligt förslaget skall kontrollbesiktningar av hus, inkluderande hälso- och miljörelaterade undersökningar, genomföras vart femte år. Inledningsvis förutsätts denna kontroll bygga på frivillighet. Bostadsutskottet har vid flera tidigare tillfällen haft att behandla motsvarande förslag (senast i bet. 1996/97:BoU12 s. 17). Utskottet har i dessa sammanhang hänvisat till att förslaget måste anses delvis tillgodosett genom kravet på obligatorisk ventilationskontroll samt kravet på byggfelsförsäkring. En utvärdering av bl.a. dessa två system samt andra frågor om konsumentskyddet i byggandet har nyligen redovisats för regeringen av Byggkvalitetsutredningen i rapporten Byggkvalitet för framtiden (SOU 1997:177). Utredningen remissbehandlas för närvaranade. Av betydelse i sammanhanget är även det ovan omnämnda arbetet avseende dels hälsoklassificering av byggnader och byggmaterial, dels miljöklassning av byggnader som har bedrivits av Boverket. Ett underlag för vidare överväganden om förbättringar av kvalitetsbevakningen i byggandet och boendet kommer således att finnas tillgängligt inom kort. Utskottet är mot denna bakgrund inte berett förorda att ett ?Svensk Husprovning AB? inrättas i enlighet med förslaget i motion 1997/98:Bo221 (mp) yrkande 2. Motionen avstyrks. I motion 1997/98:Bo527 (v) yrkande 4 föreslås att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om hur kvalitetsbestämningen vid byggande bättre skall kunna säkras så att samhällets mål och riktlinjer skall kunna uppfyllas. Motionärerna anser att samråd mellan kommunen, allmänna intressen och den berörda byggherren skall genomföras redan på projekteringsstadiet för att förbättra möjligheterna att tillgodose krav på tillgänglighet och bästa möjliga kvalitet. De förändringar i byggregleringen som riksdagen beslutade om våren 1994 (prop. 1993/94:178, bet. BoU18, rskr. 372) innebar att ansvarsfördelningen mellan byggherren och kommunen delvis förändrades och blev tydligare. Den nya ordningen innebär att efter bygglovprövningen, som är kommunens ansvar, övertar byggherren ansvaret och handlingsinitiativet. Det är således byggherrens ansvar att utforma sin projektering så att gällande bestämmelser blir uppfyllda. Efter den bygganmälan som byggherren skall göra minst tre veckor innan byggnadsarbetena påbörjas skall byggnadsnämnden skyndsamt kalla till ett byggsamråd. Vid samrådet skall bl.a. göras en genomgång av de åtgärder för besiktning, tillsyn och övrig kontroll som är nödvändiga för att den färdiga byggnaden skall uppfylla de krav som kan hävdas genom byggnadslagstiftningen. Frågor om kvalitetsbestämningen under projekteringstiden har tagits upp i den ovan omnämnda slutrapporten från Byggkvalitetsutredningen. Utredningen redovisar olika synpunkter på hur arbetet med kvalitetsfrågor skall kunna förbättras. Remissbehandlingen av utredningen har som nämnts nyligen påbörjats. Även i den utvärdering av ändringarna i byggregleringen som Boverket redovisade hösten 1997 tas frågor om kvalitetsbevakningen i projekteringsfasen upp. Utvärderingen, som genomfördes på regeringens uppdrag, har bl.a. avsett hur byggkontrollen utförs och hur kvalitetsfrågorna beaktas i det nya regelsystemet. Utvärderingen visar bl.a. att många kommunala handläggare anser att projekteringssamråd kan vara önskvärda i åtminstone större ärenden. Boverket påpekar i sin rapport att frivilliga s.k. församråd ibland initieras av byggherren. Verket gör emellertid bedömningen att ett obligatoriskt krav på församråd knappast är möjligt att införa inom ramen för det nuvarande kontrollsystemet. Inte heller anser verket att det kunnat visas att ett församråd verkligen kan lösa frågor som inte är möjliga att lösa med nuvarande regler. Däremot föreslår Boverket i sin rapportering till regeringen att byggherrens kvalitetssäkring och kontroll av projekteringen skall tas upp till behandling under byggsamrådet även om hela projekteringen är genomförd. Boverkets förslag med anledning av den genomförda utvärderingen av ändringarna i byggregleringen remissbehandlas för närvarande av regeringen. Som framgår av redovisningen ovan har de frågor om bl.a. kvalitetsbestämningen under projekteringstiden som tagits upp i motion 1997/98:Bo527 (v) yrkande 4 behandlats i två aktuella regeringsuppdrag som nyligen slutredovisats och för närvarande remissbehandlas. Utskottet anser att den vidare beredningen av de aktuella utredningarna inom Regeringskansliet bör avvaktas. Motionen avstyrks således. Utskottet behandlar i detta avsnitt även två yrkanden i motion 1997/98:Bo527 (v) som tar upp frågor om kraven på resurshushållning och ekologisk hållbarhet i dagens byggnadslagstiftning. Enligt motionen är kraven på ekologiskt byggande inte tillräckligt tydliga i de regelsystem som gäller. Motionärerna framhåller bl.a. att det i lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk (BVL) saknas tydliga uttryck som motsvarar regeringens målsättning om ett ekologiskt hållbart samhälle. Riksdagen föreslås därför i yrkande 2 begära ett förslag om att 2 § i BVL kompletteras med krav på resurshushållning och en ekologiskt hållbar kretsloppstillämpning. I motionens yrkande 1 föreslås att regeringen skall ge Boverket i uppdrag att ta fram underlag för införande av föreskrifter för ekologisk kretsloppstillämpning. Motsvarande motionsförslag om kraven på resurshushållning behandlades av utskottet även våren 1997 (1996/97:BoU12 s. 9). Utskottet hänvisade vid detta tillfälle bl.a. till det pågående arbetet inom Boverket med regeringsuppdraget inom området miljöriktigt byggande och anförde följande:
Utformningen och innehållet i byggnadslagstiftningens krav bör givetvis kunna anpassas till den tekniska utvecklingen och till den successivt ökande kunskapen inom olika områden. Det kan inte uteslutas att i de olika överväganden som för närvarande pågår i frågor om ett miljö- och hälsoriktigt byggande och boende sådana förändringar kan aktualiseras. Utskottet är dock inte berett att på de grunder som anförs i motionen nu förorda en revidering av de aktuella delarna i BVL. Som framgått ovan kommer Boverkets uppdrag inom området miljöriktigt byggande att slutredovisas i mars 1998. Utskottet anser även beträffande denna fråga att resultat av pågående överväganden bör avvaktas. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1997/98:Bo527 (v) yrkandena 1 och 2.
Energihushållning vid ombyggnad I två motioner föreslås att tydligare krav införs på att energihushållningsåtgärder skall vidtas i samband med ombyggnader. I båda motionerna framhålls att betydande energivinster kan göras genom fönsterbyten och tilläggsisolering vid ombyggnad. Enligt motion 1997/98:Bo510 (s) är det nödvändigt att införa krav på att en byggnad efter ombyggnad skall ha en energiåtgång per kvadratmeter som ligger nära den nivå som gäller för nya byggnader. Motionärerna föreslår därför att regler för ombyggnad skall anpassas till denna utgångspunkt. Även i motion 1997/98:Bo540 (c) föreslås att särskilda föreskrifter om energieffektivisering i samband med reparation och ombyggnad skall införas. Krav på bl.a. energihushållningen kan hävdas med stöd av lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (BVL) och den därtill kopplade förordningen (BVF). Boverket har med stöd av förordningen meddelat tillämpningsföreskrifter för uppförandet av byggnad och för tillbyggnad. För andra ändringar än tillbyggnader har dock inte verket ansett det vara lämpligt att utfärda föreskrifter eftersom ändringsprojekten är av så skiftande karaktär och byggnaderna har så olika förutsättningar. Det bör således framhållas att motionsförslagen om att införa ombyggnadsföreskrifter för energihushållning innebär principiella ställningstaganden som går utöver energihushållningsfrågan. Boverket har i stället utarbetat allmänna råd om ändring av byggnad (BÄR 96) som syftar till att förmedla praktiskt användbara förhållningssätt i de ställningstaganden som måste göras i varje ändringsprojekt. Vid ändring av byggnad gäller att nybyggnadskraven på energihushållning skall tillämpas i skälig utsträckning i de delar som berörs av ändringsåtgärden med hänsyn tagen till byggnadens förutsättningar. Alla former av ändringar av byggnader skall samtidigt genomföras med beaktande av det s.k. varsamhetskravet i plan- och bygglagen. Detta krav innebär att ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens särdrag beaktas och bl.a. dess byggnadstekniska och miljömässiga värden tas till vara. Varsamhetskravet kan innebära att de energihushållningsåtgärder som förordas i motionerna (fönsterbyten, tilläggsisolering) ibland kan vara olämpliga. I Boverkets råd BÄR 96 framhålls att enkla åtgärder som tätning av fönster och dörrar bör prövas och att tilläggsisolering bör ske i första hand av vindsbjälklaget. De aktuella motionerna ger inte utskottet anledning att överväga att särskilda föreskrifter införs för energihushållningsåtgärder i samband med ändringar av byggnad. Det är angeläget att de energihushållningsåtgärder som vidtas i samband med ändring av byggnad sker med beaktande av förutsättningarna i det enskilda fallet. Motionerna 1997/98:Bo510 (s) och 1997/98:Bo540 (c) avstyrks således.
Krav på ventilation Vikten av en god ventilation framhålls i motion 1997/98:Bo519 (c). Enligt motionen finns det emellertid stora problem med mekanisk ventilation av byggnader. I stället bör tekniken för självdragsventilation utvecklas och anpassas till dagens energi- och komfortkrav. I motionen föreslås att en översyn genomförs av gällande bestämmelser för ventilation. Motionären framhåller bl.a. att kraven på koldioxidhalten i luften behöver ses över. Vidare förordas att Boverkets arbete inom ventilationsområdet granskas av ett opartiskt organ. Bostadsutskottet delar motionärens inställning att kraven på ventilation i byggnader har stor betydelse för att en god inomhusmiljö skall uppnås. En fungerande ventilation är avgörande för att undvika hälsovådliga miljöer i exempelvis bostäder och skolor. Detta gäller givetvis oavsett val av teknisk lösning av ventilationssystemet. Som anförs i motionen har de mekaniska system som installerats i våra byggnader under de senaste årtiondena inte sällan varit förknippade med vissa problem. Inte minst den obligatoriska ventilationskontrollen har visat att underhållet av dessa system i många fall varit otillräckligt och att systemen ibland varit behäftade med tekniska brister. Självdragsventilationssystem har i det avseendet fördelen att kravet på tekniskt underhåll är lägre. Det bör emellertid framhållas att även ventilation med självdrag förutsätter att systemet är avpassat för byggnadens utformning och användning och att boende eller andra brukare är väl införstådda med hur ventilationen fungerar. De krav som ställs på ventilation av byggnader framgår av gällande byggregler (BBR 94). Dessa regler är i huvudsak utformade som funktionskrav. Funktionskraven på inomhusluftens kvalitet i BBR 94 anger bl.a. att byggnader skall utformas så att god luftkvalitet erhålls och att ventilationssystemen dimensioneras så att erforderlig mängd uteluft tillförs byggnaden. Vidare anges att föroreningar från verksamheter, fukt, elak lukt och hälsofarliga ämnen skall bortföras av ventilationen. Det ställs krav på att rum skall ha kontinuerlig luftväxling då de används och att uteluftflödet skall vara minst 0,35 l/s per m2 golvarea. Däremot anges inte i byggreglerna vilken teknisk lösning av ventilationen som skall väljas för olika byggnader. Det står således byggherren fritt att välja hur funktionskraven skall tillgodoses. Boverket gav 1994 ut en handbok om självdragsventilation, där regeltillämpningen för BBR 94 med avseende på självdragsventilation tydliggörs.
I den utvärdering av ändringarna i byggregleringen under senare tid som Boverket nyligen slutfört har även studerats vilka ventilationslösningar som använts i nyproduktionen. Det konstateras i Boverkets rapport att i de undersökta kommunerna har självdragsventilation inte utnyttjats alls i de nyproducerade flerbostadshusen. Boverket bedömer det som sannolikt att byggherrarna valt mekanisk ventilation av ekonomiska skäl. Däremot har ett fåtal nybyggda skolor i de aktuella kommunerna självdragsventilation. De tekniska mätningarna i dessa skolor visar att koldioxidhalten ofta överstiger Arbetsskyddsstyrelsens anvisning på högst 1000 ppm. Den uppföljning som gjorts tyder dock på att personal och elever upplever rumsklimatet minst lika bra som i skolor med mekanisk ventilation. Boverket har som en slutsats av utvärderingen redovisat att ventilationskrav i skolor ytterligare behöver preciseras med andra mått som kan utgöra komplement till koldioxidkravet. Även i Byggkvalitetsutredningen har ventilationsfrågor behandlats. I utredningen konstateras att den obligatoriska ventilationskontrollen visar att en mycket stor del av de kontrollerade ventilationssystemen uppvisar påtagliga brister. Utredaren föreslår bl.a. att byggnadsnämndernas övervakning i fortsättningen bör inriktas på de områden där det finns störst anledning att följa utvecklingen. Bostadsutskottet anser att frågan om krav på ventilation bör ägnas fortsatt stor uppmärksamhet. Utskottet förutsätter att Boverket även fortsättningsvis i lämpliga sammanhang går ut med information till byggherrar och övriga intressenter om de alternativ som finns till de i dag vanligen förekommande lösningarna. Resultaten från den obligatoriska ventilationskontrollen samt den utvärdering som nyligen gjorts av ventilationssystemen i bostäder byggda under senare tid ger anledning att ägna denna fråga stor uppmärksamhet. Även de mått som används för att kontrollera och beskriva inomhusmiljön kan behöva ses över. Utskottet konstaterar att Boverket med anledning av bl.a. resultaten från utvärderingen av byggregleringen överväger att påbörja ett sådant arbete. Vad gäller krav på ventilation i allmänhet finns skäl att understryka att problem med hälsovådliga emissioner givetvis i första hand bör lösas genom att åtgärda källan för emissionerna snarare än att öka luftflödet utöver det normala. Frågor om ventilation har ett mycket starkt samband med det utredningsarbete som bedrivits inom Boverket inom området god inomhusmiljö och miljöriktigt byggande. Inom ramen för detta arbete har ett projekt genomförts med syfte att sammanställa uppgifter om ventilationssystemens funktion liksom vanliga fel och brister. Ett väsentligt syfte med projektet är också att informera ventilationsbranschen och fastighetsägarna om dessa brister. Boverket planerar även seminarier i ämnet. Mot den redovisade bakgrunden anser utskottet att det finns anledning att anta att de frågor som tas upp i motion 1997/98:Bo519 (c) kommer att uppmärksammas även utan ett riksdagens tillkännagivande i frågan. Något tillkännagivande i enlighet med motionsförslaget är således inte erforderligt.
Åtgärder mot buller Mycket talar enligt motion 1997/98:Bo506 (s) för att det lågfrekventa bullret måste ägnas ökad uppmärksamhet. Förekomsten av lågfrekvent buller har ökat bl.a. som en följd av ett ökande antal bulleralstrande anläggningar som värmepumpar, fläkt- och ventilationsanläggningar, köksmaskiner, kompressorer samt vatten- och avloppsinstallationer. Det är enligt motionen därför viktigt att kampen för att minska bullerstörningarna nu kan fortsätta på bred front och att behovet av ett bättre skydd mot lågfrekvent buller härvid inte försummas. Även i motion 1997/98:Bo538 (c) tas problemen med lågfrekvent buller från bl.a. anläggningar av olika slag upp. Enligt motionen är problemen så allmänt förekommande att en handlingsplan mot lågfrekvent buller bör utarbetas. Bostadsutskottet instämmer i att problemen med buller i vår vardagsmiljö bör ägnas ökad uppmärksamhet. Utskottet har också tidigare framhållit denna fråga. Riksdagen gjorde sålunda på förslag av bostadsutskottet år 1991 ett tillkännagivande till regeringen om att överväganden borde göras om gränsvärden för buller. Frågan har av regeringen sedermera aktualiserats i ett regeringsförslag (prop. 1993/94:215, bet. JoU31 s. 13-14) om en handlingsplan mot buller. Tystnad får närmast betraktas som en ?bristvara? i dagens moderna samhälle. Det normala är i stället att vi ständigt omges av en mer eller mindre störande ljudmatta. I många miljöer är ljudnivåerna sådana att vi upplever ett störande buller. Detta buller kommer från många olika källor. Inte sällan utgör trafiken en störande bullerkälla. Till detta kommer att vi i dag i ökande grad dessutom omges av lågfrekvent buller, dvs. buller som har en så låg frekvens att det knappt är hörbart eller inte alls kan uppfattas. Trots detta påverkar detta buller oss i olika grad. Som redovisas i motionerna kommer det lågfrekventa bullret från bl.a. apparater och installationer som värmepumpar, fläkt- och ventilationsanläggningar, köksmaskiner, kompressorer samt vatten- och avloppsinstallationer, dvs. anordningar som är vanligt förekommande i eller i anslutning till våra bostäder. Genom att förekomsten av installationer som ger upphov till lågfrekvent buller ökar finns det anledning att befara att också störningarna från detta buller kan komma att öka. Riskerna för att vi i våra bostäder skall utsättas för lågfrekvent buller i en omfattning som kan vara menlig för hälsan tilltar därmed. Pågående revision av Boverkets byggregler innehåller förslag till ändrade föreskrifter där lågfrekvent buller beaktas avseende såväl luftljud som stegljud. Förslaget har tillställts regeringen för godkännande. Även om frågan om lågfrekvent buller uppmärksammats i olika sammanhang finns det enligt utskottets mening nu anledning att på ett mera samlat sätt se över i vilken utsträckning som lågfrekvent buller förekommer i vår boendemiljö och vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att minska eller helt eliminera detta buller. Det bör därför uppdras åt regeringen att initiera en sådan översyn och därefter återkomma till riksdagen med en redovisning av frågan följt av eventuellt erforderliga förslag till åtgärder m.m. Vad utskottet nu med anledning av förslagen i motionerna 1997/98:Bo506 (s) samt 1997/98:Bo538 (c) anfört om åtgärder mot lågfrekvent buller bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. De normer som i dag tillämpas för buller från vindkraftverk ger enligt motion 1997/98:Bo530 (c) en så bred säkerhetsmarginal att de begränsar möjligheterna att bygga ut vindkraften. Dagens normer tar bl.a. inte hänsyn till markdämpning och vindstyrkans inverkan på bullernivån. Genom att skapa en speciell bullernorm för vindkraftverk där hänsyn tas till årstid, vindhastighet och lufttemperatur skulle vindkraftverk enligt motionen kunna byggas på flera platser samtidigt som risken för buller minskas under känsliga perioder. De gränser för buller utomhus som i dag finns gäller allt buller oavsett källan. Det är en enligt utskottets mening rimlig ordning som innebär att det är bullret som sådant och dess störande effekt som bedöms. Att som föreslås i motionen sätta upp en särskild bullernorm för vindkraftverk framstår enligt utskottets mening däremot som mindre lämpligt. Motionen avstyrks. Buller är enligt motion 1997/98:Jo783 (fp) det miljöproblem som på det mest direkta sättet berör flest människor. Genom att åtgärder mot buller ofta är billiga, förutsatt att åtgärderna sätts in i tid, finns det samtidigt goda förutsättningar att minska bullret i vår miljö. För att minska bullret i boendemiljön förordas i motionens yrkande 4 att dagens generella norm på 55 dB för maximalt tillåtet buller skall ersättas med en s.k. 45/65 dB-norm. Denna norm innebär att en något högre nivå om 65 dB kan accepteras utanför en byggnads ena sida under förutsättning att bullret på byggnadens andra - tysta - sida maximalt uppgår till 45 dB. Som ett ytterligare led i strävandena att förbättra bostädernas ljudkvalitet förordas i motionens yrkande 6 att åtgärder skall vidtas för att få en så stor del andel av bostadsbeståndet som möjligt ljudklassat. Utskottet delar den oro för det tilltagande bullret i samhället som kommer till uttryck i motionen. Det är viktigt att vi i vårt boende erbjuds en god ljudmiljö. En del i strävandena att åstadkomma en god boendemiljö är att sätta upp gränsvärden för buller som gör att det tillåtna bullret inte upplevs som störande. Härvid kan naturligtvis diskuteras vilken nivå som är lämplig och möjlig, liksom om variationer i gränsvärdet kan tillåtas beroende på sammanhanget. Även om förslaget i motion 1997/98:Jo783 (fp) om en s.k. 45/65 dB-norm innebär att ljudmiljön förbättras i vissa avseenden medför en tillämpning av den föreslagna normen en försämring i andra avseenden. Utskottet är inte berett att ställa sig bakom ett förslag som totalt sett kan komma att ge en försämrad ljudmiljö. Motionens yrkande 4 avstyrks. När det gäller ljudklassning av bostäder delar utskottet uppfattningen i motionen, att en sådan klassning aktivt torde bidra till att vi får ur ljudsynpunkt bättre bostäder. En svensk standard för ljudklassning har också utarbetats. Förutsättningar för att få våra bostäder ljudklassade på ett enhetligt sätt föreligger därmed. Avsikten med den framtagna standarden är också att den skall stimulera bostadsproducenter och hyresvärdar att ljudklassa de bostäder som de erbjuder de boende. Genom att standarden för ljudklassning fortfarande är ny förekommer ljudklassade bostäder endast i begränsad utsträckning. Det får dock förutsättas att antalet ljudklassade bostäder kommer att öka i takt med att vetskapen om den nya standarden förbättras såväl hos boende som hos bostadsproducenter och hyresvärdar. Utskottet är inte nu berett att förorda en obligatorisk ljudklassning av bostäder. Motion 1997/98: Jo783 (fp) yrkande 6 avstyrks sålunda.
Övriga frågor om egenskapskrav m.m. Den bristfälliga konkurrensen på byggmaterialmarknaden är enligt motion 1997/98:Bo515 (s) en av orsakerna till att det i dag är dyrt att bygga bostäder i Sverige. För att öka konkurrensen föreslås att byggmaterial som är typgodkänt i annat EU-land också skall vara typgodkänt i Sverige. För att underlätta handeln med byggprodukter utfärdade EG redan år 1988 ett särskilt byggproduktiv. Produkter som omfattas av direktivet skall fritt kunna föras inom EU. En förutsättning för detta är bl.a. att den aktuella byggprodukten försetts med en särskild CE-märkning som anger att produkten befunnits lämplig för användning i byggnadsverk. Ett arbete som syftar till att ta fram erforderliga standarder m.m. som skall ligga till grund för CE- märkningen pågår också. Sverige har verkat pådrivande i detta arbete. I takt med att CE-märkningen införs kommer den i allt väsentligt att ersätta dagens typgodkännandeverksamhet. Det innebär att ett system där inom EU typgodkänt byggmaterial också skulle vara typgodkänt i Sverige endast skulle bli en temporär lösning i avvaktan på att CE-märkning är i funktion. Även om det i dag inte kan överblickas när CE-märkningen är fullt genomförd finns det enligt utskottets mening inte tillräcklig anledning att tillskapa en tillfällig ordning som föreslås i motion 1997/98:Bo515 (s). Motionen avstyrks. Som en del i ett program för en hållbar stadsutveckling förordas i motion 1997/98:Bo539 (c) yrkande 1 att producentansvaret för byggsektorn skall ökas. Förslaget innebär dessutom att det offentligas ansvar skall bibehållas för den övergripande forskningen och utvecklingen om bl.a. stadsmiljöns och bostädernas utformning. Kretsloppsdelegationen har till regeringen överlämnat rapporten Producent- ansvar för varor (Rapport 1997:19) vari läggs fram ett förslag till utökat producentansvar för alla varor. Förslaget omfattar sålunda även byggprodukter m.m. Plan-, bygg- och bostadsforskningen har setts över av en utredning som nyligen presenterat betänkandet En ny plan-, bygg- och bostadsforskning (SOU 1997:182). Sedan ett remissförfarande, i form av ett remissmöte med möjlighet till skriftliga förtydliganden, avslutats kommer förslaget enligt vad utskottet erfarit att läggas till grund för en proposition till riksdagen senare i vår. Frågan om ett utökat producentansvar och om byggforskningens framtida organisation m.m. är således föremål för överväganden. Enligt utskottets mening bör resultatet av dessa överväganden avvaktas. Motion 1997/98:Bo539 (s) yrkande 1 avstyrks sålunda. Trots kampanjer och ett intensivt informationsarbete saknar en miljon hushåll enligt motion 1997/98:Bo541 (s) brandvarnare. Vad som erfordras är enligt motionen därför en lagstiftning som ger hushållen skyldighet att installera brandvarnare. Enligt förslaget bör krav ställas på att det skall finnas minst en brandvarnare i alla bostäder. En rätt installerad och fungerande brandvarnare har i många fall bidragit till att rädda både liv och egendom. Utskottet delar vad som i motionen anförts om värdet av att installera brandvarnare i våra bostäder. Undersökningar visar också att brandvarnare har installerats i betydande utsträckning. Omkring 75 % av hushållen beräknas ha brandvarnare. Andelen är väsentligt högre i småhus än i flerbostadshus. Frågan om installation av brandvarnare i bostäder har på regeringens uppdrag utretts av Boverket vid två tillfällen. Det senaste uppdraget redovisades av verket år 1995. Boverket förordade härvid att det vid ny- och tillbyggnad skulle ställas krav på installation av nätanslutna brandvarnare. Däremot föreslogs inte något obligatorium i fråga om den befintliga bebyggelsen. Ett förslag till ändring av byggreglerna som innebär att bostäder vid ny- och tillbyggnad skall förses med brandvarnare har tillställts regeringen. Enligt förslaget skall de nya reglerna träda i kraft den 1 juli 1998. Inom EU pågår också ett arbete med att ta fram en europeisk standard för brandvarnare. Utskottet har tidigare uttalat att även om brandvarnare har installerats i betydande delar av bostadsbeståndet är detta inte tillräckligt. Utskottets ställningstagande i denna del står fast. Vikten av att alla hem och lokaler där människor vistas utrustas med brandvarnare kan enligt utskottets mening inte nog betonas. Det av Boverket nu framlagda förslaget till skärpta krav på brandvarnare är också ett uttryck för denna uppfattning. Även vid ett genomförande av Boverkets förslag återstår dock att öka förekomsten av brandvarnare i bostadsbeståndet. I ett tillkännagivande till regeringen våren 1997 (bet. 1996/97:BoU12) uttalade också utskottet och riksdagen att en intensifierad information till de boende borde komma till stånd. Enligt utskottet fick ansvaret för informationen i första hand anses åvila regeringen och Boverket. I anslutning härtill betonade utskottet även det ansvar som fastighetsägare och försäkringsbolag har för att brandskyddet förbättras. Enligt vad utskottet erfarit avser Boverket att under våren 1998 informera om vikten och värdet av att brandvarnare installeras. Informationen kommer att ges i samband med den informationskampanj om det nya tillsyns- och kontrollsystemet enligt PBL som verket kommer att genomföra. Enligt utskottets mening bör resultatet av de nu redovisade åtgärderna avvaktas innan ytterligare insatser av obligatorisk karaktär övervägs. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1997/98:Bo541 (s). Ett sätt att underlätta användning och tillgänglighet till modern informationsteknik (IT) är enligt motion 1997/98:T912 (v) yrkande 9 att vid all nybyggnation av bostäder ställa krav på att bostäderna förbereds för IT. Modern teknik bl.a. i form av IT har kommit att bli ett viktigt inslag i vår tillvaro. Det kan naturligtvis finnas anledning att vidta åtgärder för att på olika sätt göra den lätt tillgänglig också i våra hem. Utskottet är dock inte berett att förorda att det ställs krav på att förberedelser för IT skall göras vid all nybyggnation. Genom den snabba utvecklingen på IT-området torde det vara svårt att i dag förutse vilka eventuella behov av särskilda installationer m.m. som i framtiden kan komma att erfordras för att tekniken skall kunna utnyttjas fullt ut. De anordningar som i dag behövs för att använda t.ex. en hemdator och för att söka information på Internet, dvs. eluttag och telefon- anslutning, torde så gott som undantagslöst finnas i nybyggda bostäder. Motion 1997/98:T912 (v) yrkande 9 avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande åtgärder mot elöverkänslighet m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo209, 1997/98:Bo211, 1997/98:Bo511, 1997/98:Bo518 yrkandena 1-5 och 7, 1997/98: Bo534, 1997/98:A271 yrkande 8, 1997/98:So241 yrkande 4 samt 1997/98:So302 yrkande 5, 2. beträffande regler för uppförande av mobiltelefonsändare att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo547 samt 1997/98:T814 yrkande 3, res. 1 (fp) 3. beträffande tillgängligheten för funktionshindrade att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo231 yrkandena 9 och 10, 1997/98:Bo508 yrkandena 1 och 2, 1997/98:Bo536 yrkandena 3 och 6, 1997/98:So410 yrkande 1, 1997/98:So443 yrkandena 5 och 6 samt 1997/98:So444 yrkande 10, res. 2 (c, fp, v, mp) 4. beträffande behovet av kontrollplaner att riksdagen avslår motion 1997/98:So430 yrkande 10, 5. beträffande miljö- och kvalitetsdeklaration av bostäder att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo221 yrkande 1, 1997/98: Bo521, 1997/98:Bo523 yrkande 4 samt 1997/98:Bo527 yrkande 5, res. 3 (c, v, mp) 6. beträffande Svensk Husprovning AB att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo221 yrkande 2, res. 4 (mp) 7. beträffande kvalitetsbestämningen under projekteringstiden att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo527 yrkande 4, res. 5 (v) 8. beträffande kraven på resurshushållning att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo527 yrkandena 1 och 2, res. 6 (v, mp) 9. beträffande ombyggnadsföreskrifter för energihushållning att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo510 samt 1997/98:Bo540, res. 7 (c) 10. beträffande kraven på ventilation att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo519, res. 8 (c) 11. beträffande lågfrekvent buller att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo506 samt 1997/98:Bo538 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 12. beträffande bullernorm för vindkraftverk att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo530, 13. beträffande gränsvärden för buller att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo783 yrkande 4, res. 9 (fp) 14. beträffande ljudklassning av bostäder att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo783 yrkande 6, res. 10 (fp) 15. beträffande inom EU typgodkänt byggmaterial att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo515, 16. beträffande utökat producentansvar att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo539 yrkande 1, res. 11 (c) 17. beträffande brandvarnare att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo541, 18. beträffande förberedelser för IT att riksdagen avslår motion 1997/98:T912 yrkande 9.
Stockholm den 5 februari 1998
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Britta Sundin (s), Sten Andersson (m), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kd), Carina Moberg (s) och Juan Fonseca (s).
Reservationer
1. Regler för uppförande av mobiltelefonsändare (mom. 2) Erling Bager (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Användningen av? och på s. 11 slutar med ?på området? bort ha följande lydelse: Sverige är ett av de mobiltelefontätaste länderna i världen. Samtidigt ökar innehavet av mobiltelefoner fortfarande kraftigt. Det medför att också utbyggnaden av mobiltelefonnätet fortsätter i snabb takt. Det ursprungliga NMT- systemet har kompletterats med dagens GSM-system samtidigt som det nya DCS- systemet nu håller på att introduceras. Till detta kommer att tre nätoperatörer i dag har var sitt rikstäckande nät. Resultatet av detta är naturligtvis att det finns en rad antenner och sändare runt om i vårt land. Totalt fanns det i början av år 1998 över 40 000 basstationssändare för mobiltelefoni. Ett betydande antal av dessa sändare finns i våra storstäder och andra tätbefolkade delar av landet. Det innebär att många människor bor eller vistas i närheten av dessa sändare. Ett bra illustration till detta utgör omgivningarna kring riksdagshuset. Den som går från riksdagshuset längs Västerlånggatan i Gamla stan finner här sändare på en husvägg som är så placerade att de nästan kan nås från den innanför liggande lägenheten. Som framhålls i motion 1997/98:Bo547 (fp) saknar vi i Sverige i stort sett en debatt om de hälsorisker som kan vara förknippade med de radiofrekventa vågorna från mobiltelefonsändare. I flera andra länder som Australien och USA förs däremot en livlig debatt om dessa frågor. Någon tillståndsplikt för att uppföra sändare för mobiltelefoni finns inte heller, förutom i de fall de omfattas av reglerna för bygglov. Den hittillsvarande utvecklingen gör det enligt utskottets mening nödvändigt att nu allsidigt se över frågan om anläggningar för mobiltelefoni. En sådan översyn bör bl.a. syfta till att klarlägga hälsoriskerna. På grundval av resultatet av översynen bör erforderliga säkerhetsföreskrifter innefattande bl.a. krav på säkerhetsavstånd utarbetas. I sammanhanget bör också övervägas behovet av att via bygglov eller på annat sätt ge möjlighet att påverka lokaliseringen av sändare m.m. Vägledande för arbetet bör vara den s.k. försiktighetsprincipen. Vad utskottet nu med anslutning till motionerna 1997/98:Bo547 (fp) samt 1997/98:T814 (fp) yrkande 3 anfört om en allsidig utredning av sändare för mobiltelefoni och om införande av säkerhetsavstånd m.m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande regler för uppförande av mobiltelefonsändare att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo547 och 1997/98:T814 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Tillgängligheten för funktionshindrade (mom. 3) Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Frågor om? och på s. 13 slutar med ?yrkande 10? bort ha följande lydelse: Bostadsutskottet instämmer i den syn som redovisas i de aktuella motionerna på vikten av att olika åtgärder vidtas för att förbättra tillgängligheten för funktionshindrade. Riksdagen bör klart uttala att målet måste vara att göra ett samhälle tillgängligt för alla. I ett flertal utredningar under de senaste åren har det kunnat konstateras att mycket återstår att göra innan detta mål kan anses vara uppfyllt. Förslag har dock lämnats på hur arbetet med att undanröja hindren mot tillgängligheten kan inledas. Trots detta har regeringen inte lagt fram några konkreta förslag om åtgärder som kan påskynda utvecklingen. I stället har man tillsatt nya utredningar. Det är emellertid inte i första hand nya utredningar som behövs utan att satsningar på förbättrad tillgänglighet ges högre prioritet hos alla berörda parter. I detta sammanhang borde det vara självklart att statliga myndigheter och kommuner aktivt verkar för att tillgänglighetsskapande åtgärder snarast vidtas inom respektive ansvarsområden. Utskottet instämmer i de förslag som förs fram i flera av motionerna om att en sista tidpunkt bör införas då åtgärder för att undanröja enkelt avhjälpta hinder mot tillgängligheten skall vara vidtagna. Bostadsutskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag med den inriktning som förordas i de aktuella motionerna. Innebörden i förslaget bör vara att enkelt åtgärdade hinder mot tillgängligheten i offentliga lokaler och på allmänna platser skall vara undanröjda senast år 2005. Det bör understrykas att frågor om innebörden och omfattningen av ett sådant lagförslag redan är väl utredda. Redan våren 1995 fanns inom Regeringskansliet ett färdigutformat förslag till komplettering av plan- och bygglagen. Utskottet förutsätter därför att ett lagförslag kan läggas fram för riksdagen under innevarande år. Utskottet instämmer även i vad som i motionerna anförts om vikten av att handikapporganisationerna bereds tillfälle att medverka i olika delar av ett byggprojekt. Det är angeläget att organisationernas sakkunskap tas till vara på ett så tidigt stadium som möjligt under byggprocessen. Regeringen bör således överväga hur handikapporganisationerna och de lokala handikappråden skall kunna ges en mer aktiv roll såväl i den övergripande fysiska planeringen som vid planeringen av enskilda byggprojekt där tillgänglighetsfrågorna kan ha betydelse. Vad utskottet nu med anledning av motionerna 1997/98:Bo231 (v) yrkandena 9 och 10, 1997/98:Bo508 (s) yrkandena 1 och 2, 1997/98:Bo536 (fp) yrkandena 3 och 6, 1997/98:So410 (c) yrkande 1, 1997/98:So443 yrkandena 5 och 6 samt 1997/98:So444 (v) yrkande 10 anfört om tillgängligheten för funktionshindrade bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande tillgängligheten för funktionshindrade att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo231 yrkandena 9 och 10, 1997/98:Bo508 yrkandena 1 och 2, 1997/98:Bo536 yrkandena 3 och 6, 1997/98:So410 yrkande 1, 1997/98:So443 yrkandena 5 och 6 samt 1997/98:So444 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Miljö- och kvalitetsdeklaration av bostäder (mom. 5) Rigmor Ahlstedt (c), Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Bostadsutskottet kan? och slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse: Bostadsutskottet anser att det är angeläget att resultatet av det arbete som under de senaste åren bedrivits vid Boverket med att ta fram förslag till sy- stem för miljö- och kvalitetsdeklarationer nu snarast kommer till praktisk tillämpning. Boverket skall slutredovisa sitt arbete för regeringen i mars 1998. Regeringen bör därefter skyndsamt ta ställning till de förslag som redovisats med målsättningen att fastställa en tidplan för införandet av system med den inriktning som förordats i de aktuella motionerna. Utgångspunkten för arbetet bör vara att ett system skall kunna komma till praktisk tillämpning redan fr.o.m. år 2000. Det är i sammanhanget angeläget att understryka vikten av att det miljö- och kvalitetsvärderingssystem för bostäder som tas fram verkligen utgår från en helhetssyn på miljöanpassningen och energianvändningen samt ett livscykelsperspektiv för byggnaden och de använda byggmaterialen. En utgångspunkt för systemet måste också vara att enhetliga och enkla värderingsmetoder ligger till grund för bedömningen. Syftet bör således vara att undvika att ett flertal olika konkurrerande system utvecklas eller att olika värderingsmetoder används för olika byggmaterial. Målsättningen bör sammanfattningsvis vara att konsumenterna inom en snar framtid skall få tillgång till ett informativt och enhetligt system för miljö- och kvalitetsdeklaration av bostäder. Vad utskottet anfört ovan med anledning av motionerna 1997/98:Bo221 (mp) yrkande 1, 1997/98:Bo521 (s), 1997/98:Bo523 (c) yrkande 4 och 1997/98:Bo527 (v) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande miljö- och kvalitetsdeklaration av bostäder att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo221 yrkande 1, 1997/98:Bo521, 1997/98:Bo523 yrkande 4 samt 1997/98:Bo527 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Svensk Husprovning AB (mom. 6) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Bostadsutskottet har? och slutar med "Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse: Även om flera åtgärder vidtagits för att skapa förutsättningar för en god inomhusmiljö är detta enligt utskottets mening inte tillräckligt. Ett exempel på en i och för sig bra och nödvändig åtgärd är den obligatoriska ventilationskontrollen, som kan bidra till att påskynda arbetet med att lokalisera hus med en dålig inomhusmiljö. Detta förutsätter emellertid att gällande bestämmelser om kontrollintervall och kontrollmetoder efterlevs. Det är angeläget att nu gå vidare med fler offensiva åtgärder med en bredare inriktning för att uppfylla kravet på att våra bostäder och byggnader skall utgöra sunda miljöer. Förslaget i motion 1997/98:Bo221 (mp) om ett miljövärderingsinstitut som vid återkommande tillfällen gör besiktningar av olika typer av byggnader bör mot denna bakgrund övervägas och konkretiseras. Som förordas i motionen är en lämplig ordning att ett särskilt institut - ?Svensk Husprovning AB? - förslagsvis vart femte år genomför olika hälso- och miljörelaterade undersökningar i byggnaderna. Formerna för institutets verksamhet bör utvecklas successivt och först på längre sikt - när kontrollen visat sig fungera och få acceptans - bör lagstiftning om obligatorisk kontroll övervägas. I det längre perspektivet kan det bli aktuellt att med bilprovningen som förebild införa någon form av krav på ?ombesiktning? eller ?körförbud? om byggnaden inte fyller uppställda krav. En möjlig sanktionsåtgärd när brister i miljön kunnat konstateras är att hyresgästerna föreläggs att betala hyrorna till ett spärrat konto tills rättelse skett. Det bör ankomma på regeringen att vidare överväga hur formerna för ett miljövärderingsinstitut bör utvecklas. Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i motion 1997/98:Bo221 (mp) yrkande 2 anfört om att tillskapa ett ?Svensk Husprovning AB? bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande Svensk Husprovning AB att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo221 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Kvalitetsbestämningen under projekteringstiden (mom. 7) Owe Hellberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Frågor om? och på s. 16 slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse: Grundläggande för att en byggnad efter färdigställandet skall svara mot högt ställda kvalitetskrav är den kvalitetsbestämning som sker redan vid projekteringen. I detta skede läggs kvaliteter fast i fråga om så väsentliga krav som tillgänglighet, barnsäkerhet, materialval m.m. Det finns emellertid flera oroande tecken på att kvalitetsbevakningen i projekteringsstadiet försämrats under senare år sedan förändringarna i PBL medförde att ansvaret i detta avseende helt överläts till byggherren. Enligt den utvärdering som Boverket genomfört av byggkontrollen anser bl.a. många kommunala handläggare att så är fallet. Genom att kvalitetsbestämningen under projekteringstiden helt sker genom byggherrens försorg saknar kommunen och intresseorganisationer möjlighet att bevaka att olika samhälls- och kvalitetsintressen blir tillgodosedda. I det byggsamråd som enligt PBL skall genomföras innan byggnadsarbetena påbörjas är det ofta för sent att påverka utformningen av byggnaden. Med den ordning som i dag råder inskränker sig det kommunala inflytandet till att bevaka att den kontrollplan som upprättas följs. Utskottet instämmer i förslaget i motion 1997/98:Bo527 (v) om att samråd bör ske redan i projekteringsstadiet mellan kommunen, allmänna intressen och den berörda byggherren för att tillgodose krav på tillgänglighet och bästa möjliga kvalitet enligt de egenskapskrav som lagen föreskriver. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i enlighet med vad utskottet ovan förordat om hur kvalitetsbestämningen bättre skall kunna säkras så att samhällets krav blir tillgodosedda. Vad utskottet nu med anslutning till motion 1997/98:Bo527 (v) yrkande 4 anfört om kommunernas inflytande över kvalitetsbestämningen på projekteringsstadiet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande kvalitetsbestämningen under projekteringstiden att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo527 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Kraven på resurshushållning (mom. 8) Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?Motsvarande motionsförslag? och slutar med ?yrkandena 1 och 2? bort ha följande lydelse: Insikten om att samhället måste ställas om i riktning mot en kretsloppsanpassning av i princip all verksamhet har under de senaste åren fått en allt större spridning. Det är nödvändigt att denna insikt även får genomslag i de regelverk som styr samhällsutvecklingen. Kraven på ekologiskt byggande är emellertid inte tillräckligt tydliga i byggnadslagstiftningen. Det finns därför ett behov att revidera och komplettera gällande regler med utgångspunkten att ekologiska principer, kretsloppsanpassning och resurshushållning bör tillämpas vid allt byggande. Ett steg i ett sådant arbete är att samordna de tekniska egenskapskraven på byggnader som finns i BVL med krav på ett ekologiskt riktigt utförande. Utskottet ställer sig mot denna bakgrund bakom förslaget i motion 1997/98:Bo527 (v) om att en komplettering av 2 § BVL bör göras så att de tekniska kraven på en byggnad även omfattar resurshushållning och en ekologiskt inriktad kretsloppstillämpning i sin helhet. Dessutom bör Boverket ges i uppdrag att utforma tillämpningsföreskrifter som står i överensstämmelse med detta krav. Det kan bl.a. vara fråga om föreskrifter om urinseparering, kompostering eller tillvaratagande av s.k. gråvatten. Målsättningen bör vara att tillämpningsföreskrifterna inom en femårsperiod skall ha omarbetats med den förordade utgångspunkten. Utskottet anser att det bör ankomma på regeringen att snarast förelägga riksdagen ett förslag om komplettering av BVL i enlighet med vad som nu förordats och ge Boverket i uppdrag att påbörja omarbetningen av tillämpningsföreskrifterna. Vad utskottet förordat med anledning av motion 1997/98:Bo527 (v) yrkandena 1 och 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande kraven på resurshushållning att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo527 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Ombyggnadsföreskrifter för energihushållning (mom. 9) Rigmor Ahlstedt (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?Krav på? och slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse: Bostadsutskottet instämmer i vad som anförts i de aktuella motionerna om att möjligheten till energihushållning i samband med ombyggnad bör tas till vara i större utsträckning än vad som är fallet i dag. Med enkel och utprövad teknik kan byggnader som är i behov av reparation och ombyggnad göras energieffektiva. Fönsterbyte och tilläggsisolering i samband med ombyggnad kan ge en värdefull energibesparing. Som framhålls av motionärerna saknar Sverige särskilda byggregler för ombyggnad. I flera andra länder har däremot införts regler som begränsat energianvändningen efter en ombyggnad. Utskottet ställer sig bakom motionsförslagen om att byggregler för energihushållningsåtgärder i samband med ombyggnad bör införas även i Sverige. Regeringen bör således uppdra åt Boverket att påbörja arbetet med tillämpningsföreskrifter till BVL med denna inriktning. Vad utskottet med anledning av motionerna 1997/98:Bo510 (s) och 1997/98:Bo540 (c) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande ombyggnadsföreskrifter för energihushållning att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo510 och 1997/98:Bo540 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Kraven på ventilation (mom. 10) Rigmor Ahlstedt (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Bostads- utskottet delar? och på s. 19 slutar med ?inte erforderligt? bort ha följande lydelse: Bostadsutskottet instämmer i förslaget om att bestämmelserna för ventilation behöver ses över. De system med mekanisk ventilation som vanligen använts under de senaste årtiondena har visat sig medföra stora problem, bl.a. ökad risk för allergier och luftvägsinfektioner. Det finns, som framhålls i motionen, kunskap om andra lösningar som har visat sig vara effektivare, hälsosammare och mindre kostnadskrävande än mekanisk ventilation. Den traditionella självdragsventilationen är en väl beprövad teknik som är fullt möjlig att utveckla och anpassa efter dagens energi- och komfortkrav. Gällande bestämmelser för ventilation lägger dock i flera avseenden hinder i vägen för en sådan utveckling. Det är därför angeläget att en översyn görs av bestämmelserna med syfte att underlätta utvecklingen av självdragsventilationen. I detta sammanhang finns även anledning att genomföra en granskning av Boverkets arbete med ventilationsfrågor samt ventilationsindustrins påverkan på utvecklingen inom området. Det bör ankomma på regeringen att ta initiativ till den förordade översynen. Vad utskottet ovan med anledning av motion 1997/98:Bo519 (c) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande kraven på ventilation att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo519 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Gränsvärden för buller (mom. 13) Erling Bager (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?4 avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet delar den oro för det tilltagande bullret i vårt samhälle som kommer till uttryck i motion 1997/98:Jo783 (fp). Vi omges i det dagliga livet så gott som ständigt av en mer eller mindre störande ljudmatta. De platser där man kan finna tystnad och stillhet blir alltmer sällsynta och svårtillgängliga. Bullret har härigenom kommit att bli det miljöproblem som på ett påtagligt och direkt sätt berör flest människor. Starka skäl talar enligt utskottets mening därför för att åtgärder nu måste sättas in för att dämpa bullret. Genom att åtgärder mot buller ofta är billiga, förutsatt att åtgärderna sätts in i tid, finns det goda förutsättningar att minska bullret i vår miljö. Däremot är det i allmänhet både dyrt och svårt att i efterhand förbättra dålig ljudmiljö. Den målsättning som i dag gäller är att bullernivån i vår boendemiljö inte skall överstiga 55 dB. Det innebär att det inte är särskilt tyst ens om målet uppnås. Som ett alternativ till målet om 55 dB lades i betänkandet Handlingsplan mot buller (SOU 1993:65) fram ett förslag som innebar att en högre ljudnivå om 65 dB kunde accepteras på en byggnads eller ett bostadsområdes ena sida förutsatt att bullernivån på den andra - tysta - sidan maximalt uppgår till 45 dB. Det kan enligt utskottets mening finnas födelar med att införa ett på detta sätt formulerat nytt mål. Även om målet kan komma att medföra en något högre bullernivå på en byggnads ena sida kommer detta att kompenseras med att de boende alltid garanteras att bullernivån på den andra sidan ligger på en lägre nivå än i dag. Den nivå om högst 45 dB som det här är fråga om är dessutom så satt att den av de allra flesta kommer att upplevas som en väsentlig förbättring. Som framhålls i motionen kan den flexibilitet som det nya målet ger dessutom medverka till att göra det lättare att åstadkomma förbättringar i många bostadsområden där en generell sänkning till 55 dB kan vara mycket svår att uppnå. I sammanhanget bör också framhållas att den flexibilitet i bullermålen för den yttre miljön som här förordats inte innebär att de gränser som i dag finns för den inre miljön i något avseende skall höjas. Det kan naturligvis inte bli fråga om att tolerera en högre ljudnivå inne inomhus. Vad utskottet nu med anledning av motion 1997/98:Jo783 (fp) yrkande 4 anfört om det s.k. 65/45 dB-målet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande gränsvärden för buller att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo783 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Ljudklassning av bostäder (mom. 14) Erling Bager (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?När det? och slutar med ?avstyrks sålunda? bort ha följande lydelse: En svensk standard för ljudklassning av bostäder har nyligen arbetats fram. Det innebär att de grundläggande förutsättningarna för att få till stånd en enhetlig ljudklasssning av våra bostäder nu föreligger. I en situation där det finns anledning att på alla sätt verka för en bättre ljudmiljö i såväl boendet som i samhället i sin helhet är det enligt utskottets mening därför befogat att vidta åtgärder för att få till stånd en allmän ljudklassning av bostadsbeståndet. Som framhålls i motion 1997/98:Jo783 (fp) torde inte tillkomsten av en standard i sig vara tillräckligt för att åstadkomma detta. Utskottet delar mot bakgrund härav uppfattningen i motionen att åtgärder nu måste vidtas för att stimulera en ljudklassning av bostäderna. Det kan t.ex. vara fråga om information till bostadsproducenter, fastighetsägare, hyresvärdar och bostadskonsumenter. I takt med att kunskaperna om värdet av en ljudklassning tilltar torde också efterfrågan på ljudklassade bostäder öka. Det kan i sin tur förväntas leda till att ljudmiljön i våra bostäder förbättras. Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i motion 1997/98:Jo783 (fp) yrkande 6 anfört om en ljudklassning av bostadsbeståndet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande ljudklassning av bostäder att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo783 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Utökat producentansvar (mom. 16) Rigmor Ahlstedt (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Kretslopps- delegationen har? och slutar med ?avstyrks sålunda? bort ha följande lydelse: Utskottet delar de strävanden som ligger till grund för förslagen i motion 1997/98:Bo539 (c) - att skapa en god och långsiktigt hållbar stadsmiljö. Som framhålls i motionen har ett omfattande arbete med att utveckla stadsmiljön i denna riktning också inletts i kommuner, stadsdelar och bostadsområden. Inte minst har Agenda 21-arbetet lett till att också frågor om stadens miljö och utveckling lyfts fram. En grundförutsättning för att arbetet skall leda till önskat resultat är att det finns ett lokalt engagemang och att vidtagna åtgärder har en förankring i kommunen liksom hos bostadsföretag och boende. Samtidigt har staten att svara för att förutsättningar för ett lokalt inflytande och ett lokalt arbete föreligger. Det innebär bl.a. att samhället måste ta ett övergripande ansvar för gemensamma frågor som är av betydelse för utvecklingen av stadsmiljön. I motion 1997/98:Bo539 (c) lyfts producentansvaret i byggsektorn och ansvaret för forskning och utveckling på stadsmiljöområdet fram som exempel på frågor där samhället måste ta ett fortsatt övergripande ansvar. Utskottet delar denna uppfattning. Även enligt utskottets mening bör sålunda producentansvaret utökas för varor och produkter som kommer till användning i byggandet och boendet. Också när det gäller forskningen och utvecklingen i stadsmiljöfrågor bör det statliga ansvaret läggas fast i enlighet med förslaget i motionen. Det innebär att det arbete som nu pågår med anledning av framlagda utredningsförslag avseende producentansvaret och byggnadsforskningen bör vägledas av vad utskottet anfört. Vad utskottet nu med anslutning till motion 1997/98:Bo539 (c) yrkande 1 anfört om ett utökat producentansvar för byggsektorn samt det offentligas ansvar för forskning och utveckling om bl.a. stadsmiljön bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande utökat producentansvar att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo539 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna m.m........................................1 Utskottet.............................................5 Inledning 5 Elöverkänslighet 5 Frågor avseende mobiltelefoni 10 Frågor om tillgänglighet 11 Miljö- och kvalitetsdeklarationer av bostäder m.m. 13 Energihushållning vid ombyggnad 17 Krav på ventilation 17 Åtgärder mot buller 19 Övriga frågor om egenskapskrav m.m. 21 Hemställan 23 Reservationer........................................25 1. Regler för uppförande av mobiltelefonsändare (mom. 2) (fp) 25 2. Tillgängligheten för funktionshindrade (mom. 3) (c, fp, v, mp) 26 3. Miljö- och kvalitetsdeklaration av bostäder (mom. 5) (c, v, mp) 27 4. Svensk Husprovning AB (mom. 6) (mp) 28 5. Kvalitetsbestämningen under projekteringstiden (mom. 7) (v) 29 6. Kraven på resurshushållning (mom. 8) (v, mp) 29 7. Ombyggnadsföreskrifter för energihushållning (mom. 9) (c) 30 8. Kraven på ventilation (mom. 10) (c) 31 9. Gränsvärden för buller (mom. 13) (fp) 31 10. Ljudklassning av bostäder (mom. 14) (fp) 32 11. Utökat producentansvar (mom. 16) (c) 33