Egenskapskrav på byggnader m.m.
Betänkande 1996/97:BoU12
Bostadsutskottets betänkande
1996/97:BOU12
Egenskapskrav på byggnader m.m.
Innehåll
1996/97 BoU12
Sammanfattning
I betänkandet behandlas motionsförslag som i vid mening avser de krav som ställs på byggnaders egenskaper. Förslagen avser bl.a. miljö- och hälsoriktigt byggande och boende, ekologiska va-system, energihushållningsfrågor, säkerhet i byggnader m.m., tillgängligheten i den fysiska miljön samt åtgärder mot elöverkänslighet. Med anledning av motionsförslag gör utskottet två tillkännagivanden som båda avser behovet av ökade informationsinsatser. Det gäller information dels i fråga om åtgärder för att öka barnsäkerheten, dels i fråga om installation av brandvarnare. Övriga motionsförslag avstyrks av utskottet. Till betänkandet har fogats 13 reservationer.
Motionerna
I betänkandet behandlas dels de under allmänna motionstiden 1996 väckta motionerna 1996/97:Bo203 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om strängare krav på energieffektivisering. 1996/97:Bo206 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett program för att förena ledig byggkapacitet med omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. 1996/97:Bo207 av Ronny Olander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett program för hållbara investeringar för bättre miljö och uthållig tillväxt. 1996/97:Bo209 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av ett ?Svensk Husprovning AB? i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ytterligare skärpa kraven på högsta tillåtna radongashalt i alla byggnader till maximalt 150 Bq/m3, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information om byggdepåerna och begagnat byggmaterial, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att femledarsystem skall vara obligatoriskt vid nybyggnad och större ombyggnad av starkströmsnätet. 1996/97:Bo212 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare insatser för att garantera elöverkänsligas möjligheter till ett bra boende. 1996/97:Bo213 av Karl Hagström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konvertering av elvärmda småhus. 1996/97:Bo214 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare insatser för att ge elöverkänsliga personer ett bra liv. 1996/97:Bo216 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att försiktighetsprincipen skall gälla vid exponering av elektromagnetiska fält, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att forskningen på radiofrekventa fält bör ökas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en varningstext bör finnas på mobiltelefoner som varnar för alltför flitigt användande, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att undantagsklausulen för kontroll av apparater med en uteffekt på mindre än 7 W slopas, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att forskning om interaktion mellan elektriska fält i luftrummet påbörjas. 1996/97:Bo217 av Anita Johansson och Håkan Strömberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk installation av brandvarnare i bostäder. 1996/97:Bo219 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär ett system för miljö- och energideklaration av bostäder i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen beslutar om ett miljö- och energideklarationssystem som skall kunna tas i bruk senast år 2000 i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Bo221 av Lennart Fremling och Siw Persson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att iaktta försiktighet vid investeringar i ny teknik vars effekter på människor inte är till fullo kända, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samhället måste ta sitt ansvar för att hjälpa dem som drabbats av elöverkänslighet trots att det inte ännu finns vetenskapligt säkert underlag. 1996/97:Bo223 av Birgitta Carlsson och Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energisparåtgärder. 1996/97:Bo224 av Erling Bager (fp) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handikappanpassning av bostads- och stadsmiljö, 1996/97:Bo225 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppdraget om forskningsöversikt och utvärdering blir allsidig, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mer forskning utifrån ett tvärvetenskapligt perspektiv, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av forskningsresurserna och samarbete med drabbade personer, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadsanpassningsbidrag, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förebyggande insatser vid elinstallationer, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning och fortbildning av elektriker. 1996/97:Bo226 av Stig Sandström m.fl. (v, s, m, c, fp, mp, kd) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur en fördjupad forskning kring elöverkänslighet skall utvecklas enligt vad i motionen anförts om studier i nära samarbete med drabbade personer, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur försök med en storskalig sanering i bostadsmiljön skall kunna ske, t.ex. av ett helt kvarter med gammaldags teknikinstallationer som fyllts på med dagens tekniska utrustning. 1996/97:Bo233 av Kerstin Warnerbring och Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att regler utarbetas och fastställs som säkerställer en god elmiljö. 1996/97:Bo415 av Åke Carnerö och Tuve Skånberg (kd) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ansvaret för tillsynen av säkerheten vid allmänna sim- och badanläggningar bör klarläggas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om auktoriserad utbildning av badvakter, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör ta initiativ till enhetliga regler inom EU vad gäller säkerhet vid badplatser. 1996/97:Bo416 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av nya normer för murstocks-/rökrörsinstallationer vid eldning av pellettsbränsle. 1996/97:Bo504 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Naturvårdsverket bör få i uppdrag att utarbeta en strategi för hur vi skall växla över till ett ekologiskt toalettsystem, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nybyggnation och större ombyggnader av befintliga lokaler anpassas efter strategin att utfasa dagens kollektiva vattentransporterande storskaliga toalettsystem, 5. att riksdagen beslutar om sådan ändring i hälsoskyddslagen att denna ger utrymme för andra toalettlösningar än vattentransportbaserade. 1996/97:Bo509 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utveckling av ett för svenska förhållanden anpassat miljövärderingssystem. 1996/97:Bo510 av Sverre Palm och Lisbet Calner (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av krav på brandvarnare i bostäder. 1996/97:Bo514 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostads- och lokalkonsumenternas ställning gentemot byggherrar, entreprenörer och fastighetsägare. 1996/97:Bo515 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att brandvarnare bör ingå i byggnormen. 1996/97:Bo522 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i va-lagen för att möjliggöra utveckling mot ett närsaltkretslopp i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Bo523 av Nils-Erik Söderqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder som ökar barnsäkerheten i boendet. 1996/97:Bo524 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att några kommuner i Västsverige skall bli pilotprojekt för uppbyggnad av ny infrastruktur för urinseparerade va-system. 1996/97:Bo526 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om spår för blinda i gatubeläggningen. 1996/97:Bo529 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av kvalitetskrav i boendet. 1996/97:Bo531 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av möjligheterna för kommunerna att kunna påverka kvalitetsbestämningen vid byggande enligt vad i motionen anförts, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i BVL 2 §, punkt 9, med krav på att den omfattar resurshushållning och kretsloppstillämpning i sin helhet, 4. att riksdagen begär att regeringen låter utreda möjligheten att utse en särskild barnansvarig för att bevaka barnens intresse i samband med kvalitetsbestämningen av byggandet, enligt vad i motionen anförts, 5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur barnsäkerheten kan förbättras enligt vad i motionen anförts, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av lagstiftningen i samband med tillgänglighetsskapande åtgärder. 1996/97:Jo311 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det miljöanpassade byggandet vägs in i alla led och att lokala försök uppmuntras. 1996/97:Jo738 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggande av demonstrationsanläggningar med urin- och fekalieseparerade toaletter. 1996/97:Jo760 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggande av demonstrationsanläggningar med urin- och fekalieseparerade toaletter. 1996/97:Jo778 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om installation av alternativa va-lösningar i skärgårdsområdena. 1996/97:L713 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Boverket i samråd med Konsumentverket och Naturvårdsverket verka för att konsumenterna får tillgång till miljödeklarationer av bostäder, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att enskild förbrukning av värme och varmvatten bör mätas. 1996/97:Sf241 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa ett samhälle som är tillgängligt för funktionshindrade. 1996/97:So279 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggteknik för att avskärma elektromagnetiska fält i syfte att förebygga elöverkänslighet. 1996/97:So425 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillgänglighet för funktionshindrade. dels de med anledning av Regeringens skrivelse 1996/97:50 väckta motions- yrkandena 1996/97:Jo17 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att översiktsplanearbetet bör utvecklas mot en helhetssyn i planeringen av den fysiska miljön, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bättre samordning mellan olika planeringsnivåer, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att allt byggande skall vara kretsloppsanpassat.
Föredragningar m.m. Företrädare för Inrikesdepartementet respektive Boverket har inför utskottet lämnat information i frågor som behandlas i detta betänkande. Representanter för Föreningen för El- och Bildskärmsskadade har inför utskottet redovisat sin syn på frågor om elöverkänslighet och i samband med detta även överlämnat en skrivelse i frågan. En skrivelse har även inkommit i frågan om tillgänglighet i den byggda miljön från ett projekt med denna inriktning som bedrivs av sju samverkande handikappförbund.
Utskottet
Inledning I detta betänkande behandlas motioner från 1996 års allmänna motionstid i frågor om egenskapskrav på byggnader och vissa anläggningar. Dessutom behandlas tre yrkanden i en motion väckt med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:50 På väg mot ett hållbart samhälle. Vid nybyggnad och ändring av byggnadsverk regleras utformningen av byggnad och tomt genom plan- och byggnadslagstiftningen. De centrala lagarna i detta sammanhang är plan- och bygglagen (1987:10) - PBL - samt lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. - BVL. De tekniska egenskapskraven förtydligas i förordningen om egenskapskrav på byggnadsverk m.m. - BVF. I Boverkets byggregler - BBR 94 - finns föreskrifter och allmänna råd till bl.a. PBL, BVL och BVF. BBR 94 gäller vid uppförande av nya byggnader och tillbyggnader. För andra ändringar än tillbyggnader gäller enbart bestämmelserna i PBL, BVL och BVF.
Miljö- och hälsoriktigt byggande och boende I flera motioner tas frågor upp om miljövärdering och kvalitetsdeklaration av bostäder. Utskottet behandlar först de förslag som främst är inriktade på frågan om utveckling av ett system för miljö- och energideklaration av bostäder. I motion 1996/97:Bo509 (mp) föreslås riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen understryka vikten av att ett miljövärderingssystem anpassat för svenska förhållande utarbetas. Systemet bör enligt motionärerna baseras bl.a. på en helhetssyn, ett livscykelperspektiv samt på flödesanalyser för material, energi och vatten. Genom ett energi- respektive materialtal skall den sammanlagda miljöpåverkan kunna utläsas för ett byggmaterial, en byggprodukt eller för en hel byggnad. Ett liknande förslag förs fram i motion 1996/97:Bo219 (v). I motionen hänvisas till ett förslag om ett system för miljö- och energideklaration av bostäder som redovisats i utredningen Konsumenterna och miljön (SOU 1996:108). Motionärerna föreslår att Boverket skall få i uppdrag att i samråd med Konsumentverket och Naturvårdsverket ta fram ett system enligt utredningens förslag - yrkande 1. Vidare föreslås riksdagen fatta beslut om att målsättningen skall vara att systemet skall kunna tas i bruk senast år 2000 - yrkande 2. Även i motion 1996/97:L713 (mp) yrkande 19 föreslås att Boverket i samråd med Konsumentverket och Naturvårdsverket skall verka för att konsumenterna får tillgång till miljödeklarationer av bostäder. Bostadsutskottet har vid flera tillfällen tidigare haft att överväga förslag om system för kvalitetsdeklaration och miljövärdering av bostäder. Våren 1995 behandlade utskottet ett stort antal motionsförslag om ett miljö- riktigt byggande och boende i vid bemärkelse (bet. 1994/95:BoU18). Utskottets överväganden resulterade i förslag om tillkännagivanden i flera frågor. Enligt utskottet fanns det bl.a. anledning att utreda frågan om det är möjligt att definiera vilka krav m.m. som bör ställas på en byggnad för att den skall kunna betecknas som ekologisk. I detta sammanhang ansåg utskottet att även frågan om miljö- och hälsoklassning av byggnader borde beaktas. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag. Hösten 1995 behandlade utskottet ytterligare motionsförslag om olika åtgärder för att åstadkomma miljö- och kvalitetsdeklarationer av bostäder (bet. 1995/96:BoU1). Även i detta fall resulterade utskottets överväganden i ett tillkännagivande från riksdagen i frågan. Enligt utskottets överväganden borde åtgärder vidtas för att ett utvecklingsarbete som kan leda till kvalitetsdeklarationer snarast skulle kunna påbörjas. Regeringen gav hösten 1995 Boverket i uppdrag att utarbeta förslag till utredningar och aktiviter inom bl.a. de områden som tagits upp i utskottets tillkännagivanden. Medel för detta arbete tillställdes verket genom det program för miljöinvesteringar som riksdagen fattade beslut om våren 1995 (se prop. 1994/95:218, bet. 1994/95:BoU21, AU15). Efter redovisning av förslag från Boverket har regeringsuppdraget senare preciserats. Boverket har den 15 januari 1997 avlämnat en delrapport till regeringen avseende de projekt som verket tilldelats medel för. Förutom den nu aktuella frågan om miljövärdering och kvalitetsdeklaration av bostäder omfattar projekten en rad andra frågor om miljö- och hälsoriktigt byggande och boende. Utskottet återkommer nedan till frågor om bl.a. återanvändning av byggmaterial och elöverkänslighet som också ingår i Boverkets uppdrag. Bostadsutskottet har under beredningen av detta ärende tagit del av redovisningar av det pågående arbetet inom Boverket avseende inomhusmiljö, miljöriktigt byggande m.m. Vad gäller motionsförslagen om ett system för miljövärdering av bostäder kan konstateras att flera projekt avser dessa frågor. Ett projekt om ?hälsoklassificering av byggnader och byggmaterial? går ut på att utifrån erfarenheterna av de olika mer eller mindre väl utarbetade system som finns i dag föreslå utgångspunkter för ett system som passar de svenska förhållandena. I ett projekt om ?miljöklassning av byggnader? ingår bl.a. att definiera vilka krav som bör ställas på en byggnad för att den skall kunna betecknas som ekologisk. Även i andra projekt som ingår i regeringsuppdraget behandlas frågor med betydelse för arbetet med att utforma ett system för miljö- och kvalitetsdeklaration av bostäder. Resultaten av regeringsuppdragen skall slutredovisas den 15 mars 1998. Mot bakgrund av det ovan redovisade anser inte utskottet att ytterligare ett tillkännagivande från riksdagens sida om miljövärdering och kvalitetsdeklaration av bostäder är erforderligt. Ett omfattande arbete med inriktning mot det aktuella området har påbörjats i Boverkets regi sedan utskottet senast behandlade frågan år 1995. Utskottet har också erfarit att ett samarbete har etablerats mellan Boverket och Byggforskningsrådet i frågor om miljöriktigt byggande och boende. Även i övrigt har ett brett samarbete inletts med olika parter som torde ge goda förutsättningar för det fortsatta arbetet. Utskottet anser sammanfattningsvis att resultatet av Boverkets arbete bör avvaktas. Mot denna bakgrund avstyrks motionerna 1996/97:Bo219 (v), 1996/97:Bo509 (mp) och 1996/97:L713 (mp) yrkande 19. Välbyggda, miljöanpassade och varierande bostäder i bra miljö bör enligt motion 1996/97:Bo529 (c) eftersträvas. En uppföljning av kvalitetskraven i boendet bör enligt motionens yrkande 3 därför komma till stånd. Som utskottet uppfattat motionen avser den det uppdrag avseende kvalitetesdeklaration av bostäder som bostadsutskottet och riksdagen gav regeringen hösten 1995 (1995/96:BoU1 s. 46). Som framgår av framställningen ovan har också Boverket påbörjat ett arbete med denna inriktning. En uppföljning av kvalitetskraven i enlighet med förslaget i motion 1996/97:Bo529 (c) yrkande 3 framstår mot bakgrund härav inte nu som nödvändig eller lämplig. Enligt utskottets mening bör resultatet av pågående arbete avvaktas. Motionen avstyrks. Som en åtgärd för att komma till rätta med problemen med sjuka hus och för att höja kvaliteten i byggandet förordas i Miljöpartietes partimotion 1996/97:Bo209 yrkande 3 att ett ?Svensk Husprovning AB? skall inrättas. Enligt förslaget skall hus kontrolleras vart femte år med avseende på bl.a. fukt, mögel, ventilation, materialtillstånd och energibalans. Utskottets har vid flera tidigare tillfällen haft att behandla motsvarande förslag (senast 1994/95:BoU18 s. 17). Vad utskottet härvid anfört om att förslaget måste anses delvis tillgodosett genom kravet på obligatorisk ventilationskontroll samt kravet på byggfelsförsäkring står fast. Av betydelse i sammanhanget är även det ovan i korthet redovisade arbetet avseende dels hälsoklassificering av byggnader och byggmaterial, dels miljöklassning av byggnader som har påbörjats av Boverket. En utvärdering av förekommande kvalitetssystem i byggprocessen och förvaltningsskedet skall dessutom göras av den särskilde utredare som regeringen har tillsatt för att följa upp byggfelsförsäkringen och frågor om konsumentskyddet i byggandet. Utskottet är mot bakgrund härav inte berett förorda att ett ?Svensk Husprovning AB? inrättas i enlighet med förslaget i Miljöpartiets partimotion 1996/97: Bo209 yrkande 3. Motionen avstyrks. Kvalitetsstyrningen av byggandet måste enligt motion 1996/97:Bo531 (v) ske på ett stadium när byggnadens utformning fortfarande kan påverkas. Redan i projekteringsskedet bör därför samråd ske mellan kommun och berörd byggherre. Enligt motionens yrkande 2 bör det uppdras åt regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om hur kvalitetsbestämningen skall säkras - detta så att kommunens mål och riktlinjer för den framtida boendeplaneringen kan uppfyllas. Framför allt gäller det frågor om tillgänglighet och barnsäkerhet. I yrkande 4 föreslås således att regeringen skall låta utreda möjligheterna att utse en särskild barnansvarig för att bevaka barnens intresse i samband med den förordade kvalitetsbestämningen av byggandet. En god kvalitet i byggandet är naturligtvis en förutsättning för att vi skall få bostäder som fyller högt ställda krav på användbarhet och hållbarhet. Sedan lång tid ställs också anspråk på att byggnader skall uppfylla väsentliga krav i fråga om bl.a. hygien, hälsa och miljö liksom när det gäller säkerhet och tillgänglighet. Under senare år har dessutom en rad åtgärder vidtagits för att säkra kvaliteten i bostäder och lokaler. Det gäller såväl ändringar i plan- och bygglagstiftningen som det ovan redovisade arbetet med kvalitetsdeklaration av bostäder. Exempel på lagreglerade åtgärder är bestämmelserna om obligatorisk ventilationskontroll och kravet på byggfelsförsäkring. De krav på bl.a. tillräckliga lekutrymmen som ställs i PBL och på barnsäkerhet som konkretiseras i Boverkets föreskrifter skall givetvis beaktas i alla led av byggprocessen. Även det byggsamråd som normalt skall föregå en byggnadsåtgärd syftar till att säkra kvaliteten i byggandet. Förslagen i motionen får i viss mån redan anses vara tillgodosedda. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet förslagen i motion 1996/97:Bo531 (v) yrkandena 2 och 4. I motion 1996/97:Bo531 (v) diskuteras även vissa frågor om utformningen av lagen om tekniska egenskapskrav på byggnader m.m. (BVL). Enligt motionärerna saknas i lagen ett tydligt uttryck för målsättningen om ett ekologiskt hållbart samhälle. I motionens yrkande 3 föreslås därför att BVL 2 § punkt 9 skall kompletteras så att den även omfattar krav på resurshushållning och kretsloppsanpassning i sin helhet. Även i den med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:50 väckta motionen 1996/97:Jo17 (v) yrkande 4 föreslås att BVL bör utökas med en paragraf med innebörden att allt byggande skall kretsloppsanpassas. I den aktuella lydelsen av 2 § punkt 9 anges att byggnadsverk skall uppfylla väsentliga tekniska egenskapskrav i fråga om hushållning med vatten och avfall. Krav på resurshushållning samt miljö- och hälsoriktigt utförande kan emellertid hävdas även genom andra punkter i BVL 2 §. Byggnadsverk skall således enligt lagen uppfylla krav på energihushållning och värmeisolering samt ge skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö. Bestämmelserna i BVL trädde i kraft den 1 juli 1995. Att i en särskild lag samla de tekniska egenskapskraven på byggnader är en av flera förändringar som genomförts avseende byggregleringen under de senaste åren. Boverket har regeringens uppdrag att genomföra en utvärdering av dessa förändringar. Bland de frågor som enligt regeringens direktiv särskilt skall studeras är egenskapskraven avseende hygien, hälsa och miljö. En slutrapport till regeringen kommer att övelämnas i oktober 1997. Som redovisats ovan pågår inom Boverket även i övrigt ett omfattande arbete i frågor med betydelse för ställningstaganden om resurshushållning och kretsloppsanpassning i byggandet. Detta arbete skall redovisas i mars 1998. Utformningen och innehållet i byggnadslagstiftningens krav bör givetvis kunna anpassas till den tekniska utvecklingen och till den successivt ökande kunskapen inom olika områden. Det kan inte uteslutas att i de olika överväganden som för närvarande pågår i frågor om ett miljö- och hälsoriktigt byggande och boende sådana förändringar kan aktualiseras. Utskottet är dock inte berett att på de grunder som anförs i motionen nu förorda en revidering av de aktuella delarna i BVL. Motionerna 1996/97:Bo531 (v) yrkande 3 och 1996/97:Jo17 (v) yrkande 4 avstyrks således. Enligt vad som anförs i motion 1996/97:Bo209 (mp) är det angeläget att minska mängden byggavfall som hamnar på deponi. Ett sätt att minska avfallsmängden och öka återanvändningen inom byggsektorn anses vara att stödja etableringen av depåer för begagnat byggmaterial. I motionens yrkande 11 föreslås att riksdagen i ett tillkännagivande understryker vikten av att sprida information om sådana byggdepåer. I det betänkande från bostadsutskottet våren 1995 som behandlade en rad förslag om ett miljö- och hälsoriktigt byggande och boende togs även frågan om återvinning och återanvändning upp (se bet. 1994/95:BoU18 s. 14-16). På utskottets förslag gjorde riksdagen ett tillkännagivande till regeringen i denna fråga. I tillkännagivandet förordades bl.a. en inventering av projekt som avser återvinning av byggmaterial samt överväganden i frågor om lagerhållning av material som kan återanvändas och om behovet av informationsinsatser. I det regeringsuppdrag till Boverket som ovan redogjorts för ingår projekt med denna inriktning. Dessa projekt skall slutrappporteras i mars 1998. Vad gäller den specifika frågan om information om depåer för byggnadsmaterial har utskottet erfarit att ett antal företag inom denna bransch för närvarande arbetar med att utforma en gemensam databas på Internet. Utskottet kan konstatera att intresset även i övrigt påtagligt ökat under de två senaste åren för frågor om återvinning och återanvändning inom byggbranschen. Ett av uttrycken för det växande miljöintresset inom bygg- och fastighetssektorn är Byggsektorns Kretsloppsråd. Rådet har i samverkan med den av regeringen tillsatta Kretsloppsdelegationen tagit fram en handlingsplan för ?Miljöansvar för byggvaror i ett kretsloppstänkande?. Samhället har också i olika former givit stöd åt projekt med inriktning mot återanvändning av byggmaterial. Riksdagen beslutade våren 1996 att inrätta ett femårigt program för omställning till en hållbar utveckling. Inom ramen för detta program kan bidrag lämnas till bl.a. verksamhet som syftar till att återanvända byggnadsmaterial. Vad i motionen föreslås får i inte ringa grad anses tillgodosett. Med hänvisning härtill anser utskottet ett tillkännagivande i enlighet med motionsförslaget inte vara erforderligt. Motion 1996/97:Bo209 (mp) yrkande 11 avstyrks således. I yrkande 4 i samma motion föreslås att gränsvärdet för högsta tillåtna radongashalt bör bestämmas till maximalt 150 Bq/m3. De två lagar med vars stöd bl.a. gränsvärden för radon utfärdats är hälsoskyddslagen samt plan- och bygglagen (PBL). Gränsvärdena anges i radon- gashalt eller kortare uttryckt i radonhalt. Med stöd av hälsokyddslagens regler har Socialstyrelsen fastställt gränsvärdet 400 Bq/m3 (Bq=becquerel) som högsta radonhalt i befintliga bostäder. I byggreglerna (BBR 94) anges 200 Bq/m3 som högsta radonhalt i nya byggnader. Sedan den 1 juli 1988 kan stöd till radonsanering av småhus utgå enligt bestämmelserna i förordningen (1988:372) om bidrag till åtgärder mot radon i egnahem. Bidrag lämnas om radonhalten i huset överstiger det gränsvärde som Socialstyrelsen anger som godtagbart ur hälsoskyddssynpunkt. Bostadsutskottet behandlade våren 1995 (bet. 1994/95:BoU18) motsvarande motionsyrkande om sänkta gränsvärden som det nu aktuella. Utskottet anförde bl.a.:
Det kan alltid diskuteras om de valda nivåerna för gränsvärden är lämpligt utformade med hänsyn till risknivå, praktisk tillämpning m.m. Gällande gränsvärden för radon är bestämda utifrån dagens kunskapsläge och de avvägningar som ansvariga myndigheter ansett böra göras. Någon absolut gräns mellan riskfri och hälsovådlig radonhalt finns givetvis inte. Utskottet har inte underlag att ifrågasätta de gränsvärden som nu tillämpas. Det får förutsättas att gränsvärdena anpassas till eventuell ny kunskap på området om så befinns befogat. Utskottet vill dock i sammanhanget understryka att det mot bakgrund av det stora antal bostäder som ligger över dagens gränsvärden synes mest angeläget att koncentrera insatserna på den del av bostadsbeståndet som uppvisar de högsta radonhalterna. Utskottet vidhåller sin uppfattning i frågan. Motion 1996/97:Bo209 (mp) yrkande 4 avstyrks således. I flera motioner diskuteras möjligheten att ge statligt stöd till program med inriktning mot miljöriktigt byggande eller energiinvesteringar. Motionerna 1996/97:Bo206 (s) och 1996/97:Bo207 (s) utgår från problemen inom byggsektorn. Motionärerna framhåller att den nuvarande situationen, med hög arbetslöshet och stor ledig kapacitet inom byggnadsverksamheten, är ett utmärkt tillfälle att utforma ett program för att påbörja omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Mot denna bakgrund anser man att riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen bör begära att ett program för hållbara investeringar för bättre miljö och uthållig tillväxt arbetas fram. Även i motion 1996/97:Jo311 (s) föreslås riksdagen göra ett tillkännagivande om satsningar på byggande för bättre miljö med innbörden att det miljöanpassade byggandet bör vägas in i alla led och att lokala försök bör uppmuntras. Ytterligare ett förslag om stöd till omställningsprogram behandlas i detta sammanhang. Det gäller förslaget i motion 1996/97:Bo213 (s) om ett stöd till konvertering av elvärmda småhus. Motionären redovisar olika exempel på hur ett statligt stöd kan beräknas ge goda effekter på såväl elbalansen som familjeekonomin och sysselsättningen. Som framgått ovan har bostadsutskottet och riksdagen i olika sammanhang lagt stor vikt vid att understödja en utveckling där de successivt ökande kunskaperna om miljöriktigt byggande tas till vara. Denna utgångspunkt har också gällt för ett flertal olika tidsbegränsade ekonomiska stöd till byggverksamheten som under senare år inrättats av bl.a. sysselsättningspolitiska skäl. Det senaste exemplet på en sådan satsning är det beslut som riksdagen tog på försommaren 1996 om att satsa en miljard kronor på att stimulera investeringar i bl.a. kretsloppsanpassning av byggnader och infrastruktur (prop. 1996/97:222, BoU11y, FiU15). Programmet är avsett att skapa sysselsättning genom att visst ekonomiskt stöd lämnas till projekt och investeringar som annars inte hade kommit till stånd. Vad gäller satsningar på program för miljö- och energiinvesteringar kan också hänvisas till den statsrådsdelegation för ekologiskt hållbar utveckling som regeringen nyligen inrättat. Delegationens uppgift är enligt ett pressmeddelande från regeringen att till den ekonomiska vårpropositionen i mitten av april och med en uppföljning i budgetpropositionen i september formulera en plattform för regeringens samlade politik för ett ekologiskt hållbart samhälle. Avsikten är också att delegationen skall arbeta fram förslag till ett brett och långsiktigt investeringsprogram omfattande bl.a. bostäder, lokaler, energisystem samt vatten- och avloppssystem. Beträffande den fråga som tas upp i motion 1996/97:Bo213 (s) om åtgärder som särskilt är inriktade på konvertering av elvärmda småhus vill utskottet erinra om den energipolitiska proposition som är att vänta inom kort. Enligt vad som redovisats om innehållet i den uppgörelse som träffats mellan tre riksdagspartier ingår åtgärder med denna inriktning som en väsentlig del i ett omställningsprogram. Det kan således förväntas att utskottet får anledning att återkomma till denna fråga. Med hänvisning dels till redan beslutade satsningar på ekologisk byggverksamhet, dels till väntade förslag om program för miljö- och energiinvesteringar anser utskottet att ett tillkännagivande i frågan i dagsläget inte är erforderligt. Motionerna 1996/97:Bo206 (s), 1996/97:Bo207 (s), 1996/97: Bo213 (s) och 1996/97:Jo311 (s) yrkande 2 avstyrks således.
Ekologiska va-system I ett antal motioner läggs förslag fram om satsningar på avloppssystem som i högre grad än dagens vattentoaletter utgår från kretsloppstanken. Nya lösningar med ekologiska utgångspunkter förordas. I motionerna hänvisas till olika anläggningar som bygger på att urin och fekalier separeras och som innebär att näringsämnen återförs till jordbruksmarken. Enligt vad som anförs i motion 1996/97:Bo504 (kd) måste en struktur byggas upp för att klara uppsamling, transport, behandling och nyttogörande av toalettavfall. Motionärerna understryker att stora krav måste ställas på denna struktur vad gäller bl.a. uthållighet, flexibilitet och säkerhet mot skadliga utsläpp. I motionens yrkande 3 förslås att Naturvårdsverket ges i uppdrag att utarbeta en strategi för hur vi skall kunna växla över till ett ekologiskt toalettsystem med denna inriktning. När väl strategin är utarbetad skall den enligt yrkande 4 tillämpas vid nybyggnation och större ombyggnader av befintliga lokaler. Bostadsutskottet har erfarit att ett arbete för närvarande pågår vid Naturvårdsverket med i princip den inriktning mot kretsloppsanpassade va- system som motionärerna efterfrågat. I projektet ?Systemanalys VA? arbetar således Naturvårdsverket tillsammans med Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Kommunförbundet, Svenska Vatten- och Avloppsföreningen samt fem kommuner med att belysa miljömål, styrmedel och olika bedömningsverktyg som skall kunna utgöra en grund för det fortsatta arbetet med att kretsloppsanpassa va- systemen. I en förstudie till projektet har kriterierna för långsiktigt uthålliga va-system definierats. I huvudstudien studeras dessa kriterier närmare genom fallstudier. Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att senast den 30 juni 1997 redovisa detta arbete, speciellt de förslag till styrmedel som framkommit inom projektets ram. Utskottet anser att stor vikt måste läggas vid arbetet med att anpassa va- systemen till en långsiktigt hållbar utformning. Detta gäller både för de befintliga systemen som i många fall är i behov av ombyggnad till dagens miljökrav och för de helt nya system där bästa tillgängliga miljöteknik kan väljas från början. Som anförs i den aktuella motionen finns behov att ta fram mer kunskap på området och att utarbete en strategi för en miljöanpassning av va-systemen. Med hänvisning till att överväganden med denna utgångspunkt redan pågår inom Naturvårdsverket och inom kort kommer att redovisas för regeringen anser utskottet dock inte att ett tillkännagivande i frågan är erforderligt. Motion 1996/97:Bo504 (kd) yrkandena 3 och 4 avstyrks av detta skäl. I samma motion tas även en fråga om lagregleringen av va-system upp. Motionärerna hävdar att ?hälsoskyddslagen slår fast varje medborgares rätt till vattentoalett? och förslår därför i yrkande 5 att ändringar bör göras i hälsoskyddslagen så att denna ger utrymme för andra toalettlösningar än vattentransportbaserade. Även i motion 1996/97:Bo522 (mp) förordas ändringar i bestämmelserna om va- system. Motionärerna anser att samhället bör kunna ställa starkare krav på kretsloppsanpassning av va-system. Det föreslås att va-lagen ändras så att kommunerna under vissa förutsättningar ges möjlighet att villkora ny- eller ombyggnad med att en viss andel av toalettavfallet källsorteras. Alternativt anser motionärerna att va-taxan bör kunna utformas så att källsortering medför lägre taxa. Som redovisats ovan ingår det i Naturvårdsverkets uppdrag från regeringen att överväga vilka styrmedel som kan användas för en kretsloppsanpassning av va-systemen samt redovisa förslag i frågan. Det får förutsättas att eventuella brister eller problem med dagens lagstiftning om va-system uppmärksammas i detta sammanhang. Vad gäller de i motionerna diskuterade frågorna om hälsoskyddslagens och va-lagens regler kan dessutom följande redovisas. Enligt hälsoskyddslagens 7 § krävs tillstånd om en vattentoalett ansluts till en avloppsanordning som inte är ansluten till en allmän avloppsanläggning. Det anges att avloppsvattnet skall tas om hand så att sanitär olägenhet inte uppkommer. Andra krav på kretsloppsanpassat utförande kan dock inte ställas med stöd av denna paragraf. Hälsoskyddslagen bör emellertid enligt Miljöbalksutredningens förslag (SOU 1996:103) inarbetas i en ny miljöbalk. I utredningens förslag har 7 § i hälsoskyddslagen arbetats samman med vissa bestämmelser i miljöskyddslagen. Enligt förslaget i aktuell del skall krav ställas på att avloppsvatten tas om hand ?så att olägenheter för människors hälsa eller miljön inte uppkommer?. Ett förslag om en Miljöbalk kommer enligt vad regeringen har aviserat att presenteras för riksdagen under år 1997. Regeringen gav våren 1995 genom tilläggsdirektiv Plan- och bygglagsutredningen i uppdrag att överväga vissa frågor om va-lagen (lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar). Bland de frågor som utredningen särskilt skulle pröva var möjligheten att anpassa avgifter och taxa till miljö- och naturresursförhållanden. Utredningen redovisade i november 1996 sina överväganden i huvudbetänkandet Översyn av PBL och va-lagen (SOU 1996:168). Betänkandet är för närvarande föremål för beredning inom regeringskansliet. I betänkandet föreslås en ny lag om vattenförsörjning och avlopp där bl.a. behovet av hushållning med naturresurer lyfts fram tydligare än i gällande lagstiftning. Vad gäller den fråga om differentierad va-taxa som tas upp i motion 1996/97:Bo522 (mp) anser utredningen att gällande regler ger möjlighet till anpassad taxesättning i betydligt större utsträckning än vad som hittills utnyttjats. I betänkandet (s. 281) konstateras bl.a.:
Det finns således inom ramen för den gällande lagstiftningen möjligheter att beakta att urin och fekalier tas om hand lokalt. Möjligheterna har, såvitt är känt, bara utnyttjats i någon enstaka kommun. Mot den bakgrunden är det ännu alltför tidigt att ta upp frågan om differentiering av avgifter för att tillgodose intresset av lokala, kretsloppsanpassade va-system. Utskottet anser att resultaten av de ovan redovisade övervägandena i frågor som kan komma att påverka lagstiftningen om va-system bör avvaktas. Det kan förutsättas att ett bättre underlag för ställningstaganden från riksdagens sida kommer att föreligga vid behandlingen av de propositioner som kan väntas mot bakgrund av avlämnade slutbetänkanden från utredningar. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1996/97:Bo504 (kd) yrkande 5 och 1996/97:Bo522 (mp). I frågan om ekologiska va-system tar utskottet slutligen upp fyra motions- yrkanden med förslag om satsningar på pilot- eller demonstrationsprojekt med urin- och fekalieseparerande va-system. Förslag med denna inriktning finns i motionerna 1996/97:Bo524 (s), 1996/97:Jo738 (mp) yrkande 9, 1996/97:Jo760 (mp) yrkande 4 samt 1996/97:Jo778 (mp) yrkande 7. Gemensamt för dessa förslag är att motionärerna anser att stöd bör ges till anläggningar där nya tekniska lösningar kan prövas och demonstreras. Som framgått ovan innebär det arbete som för närvarande bedrivs av Naturvårdsverket i samarbete med andra intressenter att ett antal fallstudier av alternativa va-system genomförs i några kommuner. Riksdagen har också genom flera beslut ställt medel till förfogande för genomförande av pilotprojekt med inriktning mot kretsloppsanpassade va-system. Både år 1994 och 1995 fattades således beslut om medel till sysselsättningsstimulerande åtgärder inom miljöområdet där bl.a. alternativa avloppshanteringssystem utpekades som ett angeläget område att stödja. Medel har därefter fördelats av Naturvårdsverket till ett antal projekt avseende olika former av kretsloppsanpassning av va- system. Riksdagen beslutade på försommaren 1996, som redovisats ovan, om en ytterligare satsning på en miljard kronor under en femårsperiod för att främja en omställning i ekologiskt hållbar riktning. Bland de åtgärder som angavs som särskilt angelägna att stödja var inrättandet av system för att separarera avloppsvatten. Stöd till projekt med denna inríktning kan lämnas enligt bestämmelserna i förordningen (1996:1378) om statligt investeringsbidrag för en ekologiskt hållbar samhällsutveckling. För bidrag krävs att verksamheten eller åtgärderna kan antas medföra en påtaglig förbättring av miljön, bidra till utvecklingen av ny teknik eller nya arbetsmetoder samt öka sysselsättningen. Mot bakgrund av de stödmöjligheter som redan är beslutade anser bostadsutskottet det inte för närvarande vara erforderligt att genom ett tillkännagivande påtala behovet av satsningar på urinseparerande va-system enligt motionsförslagen. Motionerna 1996/97:Bo524 (s), 1996/97:Jo738 (mp) yrkande 9, 1996/97:Jo760 (mp) yrkande 4 samt 1996/97:Jo778 (mp) yrkande 7 avstyrks således.
Energihushållningsfrågor Förslag om skärpta krav på användning av energieffektivare byggprodukter läggs fram i två motioner. I motion 1996/97:Bo223 (c) föreslås att krav på användning av energieffektiva fönster med vissa specifika egenskaper bör införas i byggreglerna både för ny- och ombyggnad. Även i motion 1996/97: Bo203 (s) begärs förslag om strängare krav på energieffektivisering. Motionären hänvisar till de möjligheter till energibesparingar som finns om energieffektiva fönster användes i större utsträckning. Gällande föreskrifter och råd till bl.a. PBL och BVL redovisas i Boverkets byggregler - BBR 94. Byggreglerna har sedan tillkomsten av PBL genomgått betydande förenklingar som bl.a. inneburit att tidigare gällande detaljkrav på en viss utformning av olika byggdelar ersatts med s.k. funktionskrav. I tidigare gällande byggnormer angavs exempelvis krav på fönsters värmeisoleringsförmåga för olika delar av landet samt bestämmelser om fönsterarea m.m. Dagens byggregler utgår i stället från vissa krav på hur en byggnad skall fungera, men detaljreglerar inte hur detta skall åstadkommas. Detta är också utgångspunkten för kraven på energihushållning och värmeisolering. Vad gäller värmeisolering anges en högsta genomsnittliga värmegenomgångskoefficient för de byggnadsdelar som omsluter bostaden. Vid beräkningen vägs egenskaperna för de olika byggnadsdelarna samman. Denna utformning av byggreglerna ger utrymme för att med olika tekniska och arkitektoniska lösningar uppnå en erforderlig energibesparing. Utskottet är inte på de grunder som anges i de aktuella motionerna berett att förorda en förändring av byggreglernas krav på energihushållning. Det bör dock understrykas att frågor om energihushållning i bostäder i ett vidare perspektiv sannolikt kommer att få hög aktualitet under de närmaste åren i samband med behandlingen av de förslag om energiomställning som regeringen aviserat. Motionerna 1996/97:Bo203 (s) och 1996/97:Bo223 (c) avstyrks med hänvisning till det anförda. De krav i byggreglerna som tillämpas för rökkanaler vid pelleteldning behandlas i motion 1996/97:Bo416 (c) yrkande 1. Motionären förordar en ökad satsning på användning av pelletbränsle. Ett hinder för en sådan utveckling är enligt motionen att normerna ställer lika höga krav på rökkanalerna vid pelleteldning som vid vedeldning trots att rökgastemperaturen från en vedeldad kamin är 3-4 gånger så höga. En revidering av gällande regler föreslås mot denna bakgrund. Även vad gäller krav på rökkanaler anges i byggreglerna vissa funktionskrav på utförandet. Dessa avser bl.a. rökkanalens yttertemperatur och egenskaperna hos använt material. Däremot anges inte krav på en viss dimensionering e.d. vid olika typer av bränsle. Utformningen kan således anpassas till typ av eldstad m.m. Det kan i sammanhanget också påpekas att exempelvis en panntillverkare som önskar få verifierat att en rökkanal av ett visst utförande för den aktuella pannan tillgodoser kraven i byggreglerna kan låta typgodkänna sin konstruktion. Någon riksdagens åtgärd i frågan kan därför inte anses nödvändig. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1996/97:Bo416 (c) yrkande 1. I motion 1996/97:L713 (mp) anges ett antal åtgärder i syfte att nå en miljömässigt hållbar konsumtion. Bland dessa åtgärder föreslås i yrkande 22 att Konsumentverket bör ges i uppdrag att verka för att enskild förbrukning av värme och varmvatten mäts. Förutsättningarna för individuell värmemätning togs upp i flera utredningar på 1970- och 1980-talet. Utredningarna ledde dock inte till att några nya krav på obligatorisk värmemätning infördes. I Sverige har frågan om värmemätning åter kommit att aktualiseras i samband med inträdet i EU. Enligt det s.k. koldioxid- eller SAVE-direktivet (93/76/EEG) skall medlemsländerna bl.a. utarbeta program för individuell mätning och debitering av värme och varmvatten. NUTEK svarar i samarbete med Boverket för arbetet med SAVE- direktivet vad gäller byggnader. I syfte att få underlag för de svenska ställningstagandena i den aktuella frågan avser Boverket att i samarbete med ett bostadsföretag genomföra ett pilotprojekt för att utröna vilken besparing som olika åtgärder ger samt om åtgärderna är kostnadseffektiva. De svenska åtgärderna med anledning av SAVE-direktivet skall redovisas till EU- kommissionen under senare delen av år 1997. Frågan om individuell värmemätning har också tagits upp i utredningen om konsumenterna och miljön. I utredningens slutbetänkande (SOU 1996:108) läggs fram förslag om att hushållens faktiska förbrukning av värme och varmvatten skall mätas och debiteras enskilt. Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Redan i de tidigare genomförda utredningarna i frågan redovisades argument för en ökad satsning på individuell värmemätning. Av olika såväl tekniska, ekonomiska som administrativa skäl har dock denna satsning hittills uteblivit. Som redovisats ovan har emellertid frågan nu fått ny aktualitet genom bl.a. Sveriges åtaganden som EU-medlem. Det arbetete som pågår inom bl.a. Boverket kommer att ge ett nödvändigt underlag för kommande ställningstaganden till frågor om individuell värmemätning. Det är angeläget att de förändrade förutsättningarna på olika områden kan beaktas. Det kan bl.a. förväntas att den tekniska utvecklingen under det senaste årtiondet ger nya möjligheter att lösa tidigare problem. Bostadsutskottet anser således att resultaten av det pågående arbetet bör avvaktas. Motion 1996/97:L713 (mp) yrkande 22 avstyrks med hänvisning till det anförda.
Säkerhet i byggnader m.m.
Barnsäkerhet Två motioner tar upp frågan om hur barnsäkerheten i byggnader kan förbättras. Den ena motionen - 1996/97:Bo523 (s) - tar sin utgångspunkt i det förslag som Boverket lämnade till regeringen i frågan sommaren 1993. Boverket föreslog då att regeringen borde överväga att införa ett krav på att befintliga byggnader skall förses med säkerhetsspärrar på fönster och fönsterdörrar. Bestämmelserna skulle avse byggnader uppförda före den 1 juli år 1973 eftersom krav på säkerhetsanordningar saknades i byggnadslagstiftningen fram till denna tidpunkt. Enligt motionärerna är tiden nu mogen att vidta erforderliga åtgärder för att öka barnsäkerheten i befintliga byggnader. Även i motion 1996/97:Bo531 (v) hänvisas till de brister vad gäller barnsäkerheten som kan finnas i hus byggda före år 1973. I yrkande 5 föreslås att regeringen skall få i uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen och en analys av hur barnsäkerhetskraven följs i syfte att öka barnsäkerheten i hemmiljön. Kraven på barnsäkerhet i byggnader och i samhället i övrigt måste vara högt ställda. Barn är speciellt utsatta för olycksrisker genom att de inte har samma möjligheter, insikter och förmåga att skydda sig som vuxna har. Ansvaret för arbetet med att minimera risken för barnolycksfall måste delas av alla som i olika avseenden har inflytande över den fysiska miljöns utformning. I hemmiljön har självfallet föräldrarna ett stort ansvar för att olyckor kan undvikas. Det är emellertid angeläget att byggnaderna redan från början ges en sådan säkerhetsnivå att omfattande kompletteringar av säkerhetsanordningar inte är nödvändiga. I dagens byggnadslagstiftning ställs också krav på att byggnader och tomter skall utformas så att man får tillräcklig säkerhet vid användningen och så att risken för olycksfall begränsas. Kraven gäller vid nybyggnader och vid ändringar av befintliga byggnader. Ansvaret för att byggnaden blir utformad så att kraven på säkerhet blir uppfyllda faller på byggherren. Det finns också krav på fastighetsägaren att byggnader och tomter skall underhållas så att säkerheten bibehålls. Kraven på barnsäkerhet för nya byggnader och tillbyggnader anges närmare i Boverkets byggregler (BBR 94). Boverket har i ett förslag till vissa förändringar i BBR 94 även förordat en skärpning av kraven på barnsäkerhet. Detta förslag har remissbehandlats och bearbetas nu av verket. Som konstateras i motionerna gäller dock inte Boverkets byggregler för befintliga byggnader som uppförts innan regler om barnsäkerhet infördes i lagstiftningen. Under de senaste åren har frågan om barnsäkerhet i byggnader aktualiserats i olika sammanhang. På bostadsutskottets förslag (bet. 1991/92:BoU20) gjorde riksdagen våren 1992 ett tillkännagivande i frågan. Utskottet framhöll i sina överväganden att inte minst de risker som finns i utomhusmiljön, och då särskilt säkerheten vid brunnar, borde uppmärksammas. Vad gäller denna frågan finns numera bestämmelser om säkerhetsanordningar i den nya ordningslag som trädde i kraft den 1 april 1994. I fråga om barnsäkerheten i befintliga byggnader framhöll bostadsutskottet att övervägandena inte enbart borde avse tillkomsten av tvingande regler m.m. utan även möjligheterna att genom t.ex. olika informationsinsatser öka barnsäkerheten. I detta sammanhang påpekade utskottet att flera av de åtgärder som föreskrivs i samband med ny- och ombyggnad inte är mer kostsamma eller komplicerade än att de relativt enkelt kan utföras i efterhand. Utskottet menade att man genom att göra fastighetsägare liksom föräldrar och andra boende medvetna om detta borde kunna skapa bättre förutsättningar för en ökad barnsäkerhet. Som ett led i arbetet med att öka medvetenheten om vilka åtgärder som bör vidtas för att öka barnsäkerheten i byggnaderna och deras närmaste omgivning gav Boverket år 1996 ut en handbok i ämnet. Boken handlar om hur man kan planera, utforma och underhålla byggnaderna för att förebygga att barn skadas genom olycksfall. I handboken ges goda exempel på hur byggnader och inredningsdetaljer kan utformas barnsäkert. Den ger också en översikt över vilka lagar och regler som gäller för barnsäkerheten i och kring byggnader. Boken om barnsäkerhet i byggnader har fått ett positivt bemötande i fackpress och hos olika avnämargrupper. Bostadsutskottet anser att det är viktigt att de erfarenheter som vunnits om barnsäkerhet i byggnader under de senaste åren och som nu sammanställts i bl.a. Boverkets skrift ges en bred spridning. Det är angeläget att alla berörda parter i lämpliga sammanhang ges information om vilka krav som finns i gällande regler men även om vad som enkelt kan åstadkommas på frivillig basis. Vad gäller insatserna från bostadsföretag och bostadsförvaltare kan sannolikt goda resultat uppnås utan större merkostnader om barnsäkerhetsfrågorna integreras i de normala förvaltningsrutinerna och beaktas vid alla ändringar i byggnader. Som exempel på sådana insatser kan nämnas att SABO-företagen särskilt tagit in frågorna om barnsäkerhet i sina besiktningsprotokoll för bostadslägenheter. Vad gäller åtgärder i äldre bostäder utan tillräckliga säkerhetsanordningar bör inte minst föräldraansvaret understrykas. Sannolikt handlar det även i detta fall i hög grad om att nå ut med information om vilka åtgärder som enkelt kan vidtas för att minska olycksrisken. SABO-företagen har exempelvis tagit upp råd om barnsäkerhet i de broschyrer med botips som delas ut till hyresgästerna. Det är angeläget att flera olika vägar prövas för att nå ut med informationen till barnfamiljer och andra grupper. Vissa kommuner har utformat särskilda program för att förebygga olycksfall. Riktad information till nyblivna föräldrar har sannolikt också god effekt. Utskottet anser mot bakgrund av vad ovan anförts att frågan om barnsäkerhet i byggnader bör ges en fortsatt hög prioritet och att särskild vikt bör läggas på breda informationsinsatser. För att dessa insatser skall få största möjliga genomslag bör en samordning ske mellan olika myndigheter, organisationer och företag som har ett särskilt ansvar eller intresse för barnsäkerhetsfrågorna. Det bör ankomma på regeringen att närmare överväga i vilka sammanhang dessa insatser bör aktualiseras. Vad utskottet ovan anfört om barnsäkerhet i byggnader med anledning av motionerna 1996/97:Bo523 (s) och 1996/97:Bo531 (v) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Brandvarnare Förslag om att krav på brandvarnare skall införas i byggreglerna förs fram i tre motioner. Gemensamt för motionerna är att i dem framhålls behovet och värdet av att brandvarnare installeras. Inte minst betonas den ökade säkerhet som uppnås för de boende. I motion 1996/97:Bo217 (s) förordas att kravet på installation av brandvaranre skall gälla såväl befintliga som nytillkommande bostäder. Förslaget i motion 1996/97:Bo510 (s) innebär att krav på brandvarnare skall ställas vid nybyggnad samt vid renovering och tillbyggnad. Enligt motion 1996/97: Bo515 (s) bör kravet omfatta nyproduktion av bostäder och offentliga lokaler. Utskottet delar vad som i motionerna anförts om värdet av att brandvarnare installeras i såväl bostäder som i lokaler där människor vistas. Förutom att väl fungerande brandvarnare kan medverka till att rädda liv och förhindra att människor skadas kan de förhindra att ekonomiska värden går förlorade. Det är sålunda viktigt både för den enskilde och för samhället att brandvarnare installeras och dessutom underhålls. Undersökningar visar också att brandvarnare i betydande utsträckning har installerats i våra bostäder. Omkring 75 % av hushållen beräknas ha brandvarnare. Andelen är väsentligt högre i småhus än i flerbostadshus. Frågan om installation av brandvarnare i bostäder har på regeringens uppdrag utretts av Boverket vid två tillfällen. Det senaste uppdraget redovisades av verket år 1995. Boverket förordade härvid att det vid ny- och tillbyggnad skulle ställas krav på installation av nätanslutna brandvarnare. Däremot föreslogs inte något obligatorium i fråga om den befintliga bebyggelsen. Ett förslag till ändring av byggreglerna som innebär att bostäder vid ny- och tillbyggnad skall förses med nätanslutna brandvarnare har nyligen remissbehandlats och bearbetas nu av verket. Utskottet har tidigare uttalat att även om brandvarnare har installerats i betydande delar av bostadsbeståndet är detta inte tillräckligt. Utskottets ställningstagande i denna del står fast. Vikten av att alla hem och lokaler där människor vistas utrustas med brandvarnare kan enligt utskottets mening inte nog betonas. Det av Boverket nu remitterade förslaget till skärpta krav på brandvarnare är också ett uttryck för denna uppfattning. Även vid ett genomförande av det nu remitterade förslaget återstår dock att öka förekomsten av brandvarnare i det befintliga bostadsbeståndet. Enligt utskottets mening bör detta i första hand åstadkommas genom en intensifierad information till de boende. Ansvaret för informationen får i första hand anses åvila regeringen och Boverket. Samtidigt vill utskottet framhålla det ansvar som inte minst fastighetsägare och försäkringsbolag har för att brandskyddet förbättras. Utan att binda formerna för den nu förordade informationen vill utskottet mot bakgrund härav peka på de möjligheter till gemensamma eller samordnade insatser mellan intressenterna som rimligen bör finnas. Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i motionerna 1996/97: Bo217 (s), 1996/97:Bo510 (s) samt 1996/97:Bo515 (s) förordat om installation av brandvarnare bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Säkerheten vid bad- och simanläggningar Som en del i strävandena att förebygga badolyckor såväl inom- som utomhus förordas i motion 1996/97:Bo415 (kd) en rad åtgärder. Med hänvisning till olyckor som inträffat i s.k. äventyrsbad förordas i motionens yrkande 2 att ansvaret för tillsynen av säkerheten vid bad- och simanläggningar klarläggs. I yrkande 3 föreslås dessutom att ett system med auktoriserade badvakter skall införas. Slutligen förordas i motionens yrkande 4 att Sverige skall ta initiativ till enhetliga regler inom EU i fråga om säkerheten vid badplatser. Att säkerheten vid bad- och simanläggningar skall var mycket god är oomstritt. Utskottet delar sålunda uppfattningen att den som använder en sim- eller badanläggning skall kunna räkna med att detta skall kunna ske på ett säkert sätt - detta oavsett om det är inom- eller utomhus. När det gäller anläggningens tekniska utförande gäller också de generella krav på säkerhet som följer av bestämmelserna i plan- och bygglagen (PBL) samt lagen om tekniska egenskapskrav på byggnader (BVL). Av Boverkets med stöd härav utfärdade byggregler framgår också att bassänger och motsvarande anläggningar på tomtmark skall utformas med ett tillfredsställande skydd mot barn- olycksfall. I fråga om plaskdammar eller motsvarande mindre anläggningar med ett maximalt vattendjup på 0,2 m krävs dock inte något sådant skydd. Vidare gäller att bassängers utloppsöppningar skall utformas så att risken för personskador begränsas. Av 3 kap. 5 § ordningslagen framgår dessutom att bassänger m.m. skall ha erforderliga säkerhetsanordningar och att skyddet mot barnolycksfall särskilt skall beaktas. Som redovisats ovan ställs det redan i dag övergripande krav på att bad- och simanläggningar skall vara i teknisk mening säkra för dem som använder dem. Det kan naturligtvis alltid hävdas att säkerheten i detta avseende kan höjas ytterligare. Utskottet är dock inte berett att på de i motionen angivna grunderna förorda ändringar i dagens bestämmelser. Det får dock förutsättas att frågan ägnas fortsatt uppmärksamhet från regering och berörda myndigheter. Särskilt gäller detta med avseende på risken för barnolycksfall. Utskottet vill här erinra om sina tidigare ställningstaganden avseende säkerheten för barn i vår fysiska miljö. Ett ytterligare sätt att förbättra säkerheten är att komplettera det tekniska skyddet med andra insatser som ökad tillsyn t.ex. med hjälp av badvakter eller annan personal. I anslutning härtill kan det naturligtvis också vara aktuellt att kräva viss kompetens av den personal som har att svara för tillsynen. I vilken utsträckning tillsynspersonal erfordras vid en sim- eller badanläggning är dock primärt en fråga för den för anläggningen ansvarige att avgöra. Även kommunerna måste enligt utskottets mening anses ha ett betydande ansvar i hithörande frågor. I många fall är det dessutom kommunen som driver eller på annat sätt ansvarar för bad- och simanläggningar. Utifrån de aspekter bostadsutskottet har att beakta är utskottet mot bakgrund härav inte berett förorda några generella krav på förekomsten av tillsynspersonal eller på utbildningen av sådan personal. Utskottet är inte heller berett förorda att några för EU gemensamma föreskrifter avseende utformningen av säkerhetsanordningar m.m. vid bad- och simanläggningar införs. Som redovisas i motionen finns det redan i dag möjlighet för bad- och simanläggningar att på frivillig väg få den s.k. Blå Flagg-utmärkelsen. Denna utmärkelse delas ut för ett år i sänder av Foundation for Environmental Education in Europe (Feee) till de anläggningar som ansökt om det och som fyller vissa kriterier. Feee är en sammanslutning av europeiska organisationer - inom och utom EU - som arbetar för att förbättra miljöutbildningen i Europa. Det är sammanlagt 16 obligatoriska krav som skall uppfyllas för att erhålla utmärkelsen. Kraven omfattar huvudområdena vattenkvalitet, undervisning och information om miljön samt skötsel och säkerhet. I den senare gruppen ingår bl.a. ett obligatoriskt krav på badvakt och/eller tillfredsställande säkerhetsåtgärder och livräddningsutrustning. De frågor som aktualiserats i motionen har enligt utskottets uppfattning i inte ringa grad uppmärksammats. Ett riksdagens tillkännagivande till regeringen kan inte anses påkallat. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda förslagen i motion 1996/97:Bo415 (kd) yrkandena 2-4.
Frågor om tillgänglighet Förslag som avser tillgängligheten i byggnader och i den yttre miljön förs fram i fem motioner. Mot bakgrund av ett förslag från Handikapputredningen och med hänvisning till förhållandena i USA förordas i motion 1996/97:Bo224 (fp) yrkande 4 liksom i Folkpartiets partimotion 1996/97:So425 yrkande 6 att det till plan- och bygglagen skall fogas föreskrifter som ökar den generella tillgängligheten i bostads- och stadsmiljö. Enligt motionerna bör bl.a. sådana i USA förekommande anpassningsåtgärder som avfasade trottoarkanter och knappar med blindtext i hissar införas också i Sverige. I motion 1996/97:Bo531 (v) yrkande 6 förordas att lagstiftningen i fråga om tillgänglighetsskapande åtgärder bör ses över. Enligt motionen ger dagens lagstiftning byggherren alltför stort tolkningutrymme vid tillämpningen av reglerna om tillgänglighet - något som lett till att en helhetssyn på tillgängligheten åsidosatts. Även i Vänsterpartiets partimotion 1996/97:Sf241 yrkande 11 förs fram krav på att tillgängligheten för människor med funktionshinder skall öka. Enligt motion 1996/97:Bo526 (m) har man i Japan höggradigt förenklat framkomligheten för blinda i stadsmiljön genom att i trottoarbeläggningen lägga in markeringar som kan följas med blindkäpp. Med hänvisning härtill föreslås att denna metod skall prövas också i Sverige, förslagsvis genom en försöksverksamhet i något av våra storstadsområden. Utskottet vill med anledning av vad som i motionerna förordats avseende tillgängligheten för handikappade anföra följande. Regeringen redovisade våren 1995 i proposition 1994/95:230 Kommunal översiktsplanering enligt plan- och bygglagen, m.m. sin syn på frågor om tillgängligheten i den offentliga miljön. Övervägandena i propositionen byggde i huvudsak på Plan- och byggutredningens förslag i delbetänkandet Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36). Enligt propositionen borde utredningens förslag förtydligas och kostnadskonsekvenserna belysas närmare. Regeringen gav också i oktober 1995 Boverket ett uppdrag med denna innebörd. Med anledning av vad som i propositionen anförts gav bostadsutskottet och riksdagen (bet. 1995/96:BoU1) regeringen till känna att frågorna om förbättrad tillgänglighet hade ett sådant väsentligt intresse att de åtgärder som enkelt - och därmed inte sällan utan stora kostnader - kunde genomföras borde behandlas skyndsamt. Enligt utskottet borde regeringen därför, sedan Boverket redovisat sitt uppdrag, utan tidsutdräkt återkomma till riksdagen med förslag till förbättring av tillgängligheten i befintliga offentliga lokaler och på allmänna platser. Samtidigt borde regeringen också redovisa sina överväganden om ytterligare åtgärder vad gäller tillgängligheten i övrigt. Boverket har i juni 1996 till regeringen lämnat den begärda redovisningen. Till grund för bostadsutskottets och riksdagens nu redovisade ställningstagande låg en strävan att göra såväl våra bostäder som den gemensamma miljön tillgänglig för alla. Detta mål är vägledande också fortsättningsvis. Det innebär att även framgent insatser måste vidtas för att förbättra tillgängligheten i samhället. Även om vi i dag har en generellt sett god tillgänglighet kan den naturligtvis förbättras. Samtidigt måste konstateras att de totala kostnaderna för de förbättringsåtgärder som nu är aktuella är betydande. De kan dock nedbringas avsevärt genom en noggrann planering och samordning. Det fortsatta arbetet bör enligt utskottets mening därför inriktas på att öka samordningen och att föra in tillgänglighetsförbättringar som en naturligt del i den löpande underhålls- och förbättringsverksamheten. Med anledning bl.a. av utskottets och riksdagens tillkännagivande hösten 1995 pågår också inom Regeringskansliet ett arbete som ur olika aspekter avser tillgängligheten i vår miljö. Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att senare under år 1997 i en proposition eller en skrivelse för riksdagen presentera en strategi för handikappolitiken. I detta sammanhang kommer bl.a. tillgänglighetsfrågorna att behandlas dels genom en redogörelse för den aktuella situationen, dels i form av en handlingsplan för framtiden. I anslutning härtill har utskottet dessutom erfarit att regeringen kommer att uppdra åt Boverket att genomföra en inventering av i vilken omfattning landets kommuner vidtagit tillgänglighetsskapande åtgärder i den yttre miljön, vilken typ av åtgärder det är fråga om och vad som planeras framöver. Inom regeringens kansli övervägs dessutom behovet av och formerna för framtida informationsinsatser avseende tillgänglighetsskapande åtgärder. I detta sammanhang övervägs också möjligheterna att som en del i kunskapsspridningen genomföra en försöksverksamhet med olika tillgänglighetsskapande åtgärder i ett mindre antal kommuner. Genom en sådan försöksverksamhet skulle bl.a. erfarenheter kunna vinnas av goda och ekonomiskt genomförbara lösningar. Bostadspolitiska utredningen har i sitt betänkande Bostadspolitik 2000 - från produktions- till boendepolitik (SOU 1996:156) lämnat förslag som rör tillgängligheten i den byggda miljön. Förslaget bereds inom regeringskansliet. Föremål för beredning är också frågan om tillgängligheten i kollektivtrafiken. Beredningen i denna del anknyter bl.a. till det förslag till stimulansbidrag för tillgänglighetsskapande åtgärder i kollektivtrafiken som lagts fram i proposition 1996/97:53 Infrastrukturinriktning för framtida transporter. Trafikutskottet har i betänkandet 1996/97:BoU7 ställt sig bakom regeringsförslaget. Som framgår av redovisningen ovan övervägs frågan om tillgängligheten i vår miljö ur en rad aspekter inom Regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör resultatet av dessa överväganden avvaktas. Förslagen i motionerna 1996/97:Bo224 (fp) yrkande 4, 1996/97:Bo526 (m), 1996/97:Bo531 (v) yrkande 6 samt i partimotionerna 1996/97:Sf241 (v) yrkande 11 och 1996/97:So425 (fp) yrkande 6 bör därför inte nu föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.
Elöverkänslighet Bostadsutskottet och riksdagen har vid två tidigare tillfällen haft att behandla motioner som ur olika aspekter tagit upp frågor om elöverkänslighet. Vid det första av dessa tillfällen våren 1994 gjorde riksdagen på förslag av utskottet ett tillkännagivande till regeringen med begäran om en översyn av problemen kring elöverkänslighet (bet. 1993/94:BoU17). De frågor som härvid skulle övervägas var bl.a. - behovet av och möjligheterna att på ett enhetligt sätt definiera begreppet elöverkänslighet, - omfattningen av problemen med elöverkänslighet, - en inventering av kunskapsläget m.m. avseende elöverkänslighet samt - förekomsten av bostadsanpassningsbidrag för åtgärder m.m. vid elöverkänslighet. Även vid den senaste behandlingen av frågan våren 1995 gjorde riksdagen på förslag av bostadsutskottet ett tillkännagivande i frågan (bet. 1994/95: BoU18). Tillkännagivandet innebar i korthet att - vikten av att tidigare förordade insatser (bet. 1993/94:BoU17) skyndsamt genomfördes betonades, - en kartläggning av förekomsten av kommunalt stöd till elsanering (stödets omfattning, typ av åtgärder m.m.) borde komma till stånd, - överväganden om att genomföra något eller några försöksprojekt för att nedbringa eller helt ta bort de elektromagnetiska fälten borde inledas. Med anledning av riksdagens beslut har bl.a. följande åtgärder vidtagits. Boverket har tillsammans med Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen kartlagt frågan om bostadsanpassningbidrag till s.k. elsanering. I uppdraget ingick att kartlägga omfattningen av bidragsgivningen och i vilken utsträckning vidtagna åtgärde lett till önskat resultat. Dessutom har Boverket i årets Bostadsmarknadsundersökning till landets kommuner ställt frågan om antalet förfrågningar avseende bostadsanpassningsbidrag till elsanering har ökat. Resultaten från denna enkät väntas föreligga inom kort. Regeringen har i mars 1996 givit Boverket i uppdrag att genom kunskapssammanställningar, erfarenhetsåterföring samt demonstrations- och utvecklingsprojekt verka för ett miljö- och hälsoriktigt byggande och boende. I uppdraget, som skall slutredovisas den 15 mars 1998, ingår som ett delprojekt vissa frågor avseende elöverkänslighet. Uppdraget i denna del innebär att Boverket skall - dokumentera och tekniskt utvärdera genomförda elsaneringar, - utvärdera nybyggnadsprojekt med åtgärder för att begränsa de elektromagnetiska fälten samt - följa upp och utvärdera befintliga och pågående projekt på s.k. nollnivå. Under allmänna motionstiden 1996 har ånyo väckts flera motioner som ur olika aspekter berör problemen kring elöverkänslighet. Förslag som avser mera övergripande insatser mot elöverkänslighet förs fram i fyra motioner. Den som drabbas av elöverkänslighet tvingas enligt motion 1996/97: Bo212 (s) dramatiskt förändra sitt sätt att leva. Framför allt anges detta gälla boendet. Kommunerna bör enligt motionen därför stimuleras att planera och bygga bra bostäder som är anpassade efter elkänsligas behov. Enligt förslaget bör staten bidra till ett utvecklingsarbete med denna inriktning. Målet skall vara att förse alla regioner med ett tillräckligt antal lämpliga bostäder. Stödet till personer som drabbats av elöverkänslighet bör enligt motion 1996/97:Bo214 (s) öka. Det kan enligt förslaget bl.a. ske genom förbättrade möjligheter till bostadsanpassningsbidrag inom befintliga ramar, upprättande av ett handlings- och/eller åtgärdsprogram som stöd till kommuner och arbetsgivare samt genom ett konkret samarbete mellan samhället, arbetslivets organisationer, patientföreningar och forskningen. Även om orsakssambanden kring elöverkänslighet inte är klarlagda får samhället enligt motion 1996/97:Bo221 (fp) inte stå overksamt. Förslaget i motionens yrkande 2 innebär bl.a. att bostadsanpassningsbidrag bör utgå för elsanering och att samhället systematiskt skall medverka till att vissa områden hålls rimligt fria från elektromagnetiska fält. Enligt förslaget behövs sådan områden för att de mest elöverkänsliga någonstans skall kunna hitta en tillflyktsort. Förslag om att bostadsanpassningsbidrag skall utgå för elsanering förs fram också i motion 1996/97:Bo225 (c) yrkande 4. Enligt motionen är det viktigt att ta vara på rön avseende elöverkänslighet som redan vunnits och med dem som grund utge bostadsanpassningsbidrag. I fem motionsyrkanden förs fram förslag avseende forskningen kring elöver- känslighet m.m. Mot bakgrund av den snabbt ökande användningen av mobiltelefoner förordas i motion 1996/97:Bo216 (mp) yrkande 2 att forskningen kring s.k. radiofrekventa fält bör öka. I anslutning härtill föreslås dessutom i yrkande 5 att en forskning kring interaktionen mellan elektriska fält i luftrummet skall påbörjas. Enligt motionen motiverar de i allt snabbare takt tillkommande elektriska fälten från bl.a. digital tv, radio- och tv-satelliter, elektrisk utrustning samt mobila telefoner att en forskning med denna inriktning nu kommer till stånd. I motion 1996/97:Bo225 (c) yrkande 1 betonas vikten av att den översikt och utvärdering av forskningen kring elöverkänslighet som nu genomförs av Rådet för arbetslivsforskning görs på ett allsidigt sätt. Dessutom förordas i motionens yrkande 2 att de fortsatta forskningsinsatserna på området skall ges ett tvärvetenskapligt perspektiv. Vidare bör forskningen enligt yrkande 3 bedrivas i samarbete med drabbade personer, t.ex. genom Föreningen för el- och bildskärmsskadade. Forskningen kring elöverkänslighet bör enligt sjupartimotionen 1996/97: Bo226 yrkande 1 inriktas mot att dokumentera och utvärdera åtgärder för rehabilitering och symptomlindring. Enligt förslaget fordras dessutom fortsatt forskning för att vetenskapligt kunna fastställa elöverkänslighet. Forskningen förutsätts slutligen bedrivas i nära samarbete med berörda patienter och Föreningen för el- och bildskärmsskadade. Förslag som avser byggnadstekniska åtgärder m.m. för att förebygga elöver- känslighet förs fram i sex motionsyrkanden. Samhället har enligt Miljöpartiets partimotion 1996/97:Bo209 yrkande 13 möjlighet att lösa problemen med elöverkänslighet med enkla medel och till en samhällsekonomisk vinst. En sådan åtgärd anges vara att ställa krav på att femledarsystem skall installeras vid nybyggnad och vid större ombyggnader. Den allra viktigaste åtgärden för att förebygga elöverkänslighet är enligt motion 1996/97:Bo225 (c) att vid alla elektriska installationer se till att de elektromagnetiska fälten minimeras. I motionens yrkande 5 begärs också ett riksdagens tillkännagivande med denna innebörd. Dessutom föreslås i yrkande 6 att elektriker skall ges utbildning och fortbildning dels i elsanering, dels i hur man vid nyinstallationer förebygger uppkomsten av elöverkänslighet. Det är enligt motion 1996/97:Bo233 (c) troligen varken praktiskt eller ekonomiskt möjligt att skapa en helt säker elmiljö. Men inte minst för att minska den oro och osäkerhet som många känner är det enligt motionen ytterligt angeläget att snabbt fastställa vilka åtgärder som krävs för en bra elmiljö med minimala risker för ohälsa. Enligt förslaget bör därför regler utarbetas och fastställas som säkerställer en god elmiljö. Det finns enligt motion 1996/97:So279 (mp) yrkande 7 i dag tillräcklig kunskap för att motivera att åtgärder vidtas för att förhindra uppkomsten av elöverkänslighet. Enligt motionen bör därför sådan byggteknik tillämpas som gör att de elektromagnetiska fälten i byggnader avskärmas. I sjupartimotionen 1996/97:Bo226 yrkande 2 förordas att försök med storskalig elsanering i bostadsmiljö genomförs. Enligt förslaget bör försöket avse ett helt kvarter med ursprungliga äldre teknikinstallationer som därefter under årens lopp kompletterats med ny teknisk utrustning. Avslutningsvis förs i fyra motionsyrkanden fram förslag som avser tillämpningen av den s.k. försiktighetsprincipen samt frågor om de elktromagnetiska fälten och mobiltelefoner. Elöverkänslighet kan enligt motion 1996/97:Bo216 (mp) yrkande 1 vara svår att bevisa, men så länge det inte kan påvisas att elektromagnetiska fält är ofarliga bör försiktighetsprincipen gälla. Det innebär bl.a. att åtgärder bör vidtas för att undvika exponering för elektromagnetiska fält. En i detta sammanhang allt vanligare källa till sådana fält är mobiltelefoner. Med tillämpning av försiktighetsprincipen bör sådana telefoner enligt yrkande 3 förses med varningstext som varnar för alltför flitigt användande. Dessutom förordas i motionens yrkande 4 att något undantag för kravet på kontroll av mobiltelefoner inte skall göras för telefoner vars uteffekt understiger 7 W. Även i motion 1996/97:Bo221 (fp) yrkande 1 förordas att försiktighet skall iakttas vid investeringar i ny teknik vars effekter på människor inte är till fullo kända. Enligt motionen saknas i dag kunskap om hur elektromagnetiska emissioner påverkar olika livsformer, varför försiktighetsprincipen i dessa fall måste tillämpas. Med anledning av vad som i de nu aktuella motionerna förordats beträffande åtgärder mot elöverkänslighet m.m. vill utskottet anföra följande. Gemensamt för de nu behandlade motionerna liksom tidigare år behandlade motioner är att de uttrycker en oro över problemen med elöverkänslighet. Utskottet delar denna oro. Det är naturligtvis otillfredsställande att många människor får besvär av att vistas på sitt arbete eller i sitt hem. De problem som detta orsakar drabbar inte bara den som direkt berörs utan också dennes omgivning. Förutom de rent medicinska besvären gör elöverkänslighet ofta det svårt för den drabbade att delta i samhällslivet. Även samhället berörs när den elöverkänslige tvingas avstå från yrkesarbete. Starka skäl talar sålunda för att kraftfulla och effektiva åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med problemen. Det är också denna uppfattning som ligger till grund för bostadsutskottets och riksdagens tidigare ställningstaganden i frågan. Samtidigt tvingas utskottet återigen konstatera att det ännu inte finns någon allmänt accepterad förklaring till uppkomsten av elöverkänslighet. De insatser avseende elöverkänslighet som utskottet och riksdagen tidigare förordat innefattar, som framgår ovan, bl.a. en inventering av omfattningen och inriktningen av pågående utrednings- och forskningsinsatser, en kartläggning av förekomsten av kommunalt stöd samt överväganden avseende något eller några försöksprojekt. Av utskottets redovisning ovan framgår även att ett arbete med den av utskottet förordade inriktningen nu pågår. Inför utskottet har också företrädare för Inrikesdepartementet och Boverket lämnat en närmare redogörelse härför. Synpunkter på frågan har också lämnats av Föreningen för El- och Bildskärmsskadade (FEB). Även om det naturligtvis alltid kan hävdas att arbetet skall bedrivas snabbare, i andra former eller ha en i olika avseenden annan omfattning eller inriktning får det nu pågående arbetet enligt utskottets mening i allt väsentligt anses svara mot de förslag som förs fram i de nu aktuella motionerna. Utskottet vill i anslutning till det nu anförda erinra om att förordade insatser enligt riksdagens beslut skall genomföras utan dröjsmål och på ett sådant sätt att vunna erfarenheter snabbt kan komma till praktisk tillämpning. Regeringen har dessutom anmodats att i lämpligt sammanhang för riksdagen redovisa resultatet av genomförda insatser och de åtgärder som vidtagits med anledning härav. Beslutet innebär vidare att riksdagen om så anses erforderligt skall föreläggas förslag i ärendet. En av utgångspunkterna för utskottets ställningstagande är sålunda att åtgärder skall vidtas i takt med att nya kunskaper och nya erfarenheter vinns - detta även om orsakerna till elöverkänslighet inte är kartlagda. Trots att det inte heller nu finns någon allmänt accepterad förklaring till uppkomsten av elöverkänslighet finns det enligt utskottets mening anledning att betona vikten av att den nya kunskap som trots allt kommer fram beaktas i det fortsatta arbetet. Det innebär bl.a. att en stor öppenhet måste finnas för nya förklaringsmodeller och för behovet av insatser på nya forskningsområden. Inte minst gäller detta det tvärvetenskapliga angrepssätt som förordas i flera av motionerna. Ett av de problem som följer av att orsakssambanden avseende elöverkänslighet inte är klarlagda är att kommunerna agerar mycket olika i fråga om stöd till elsanering m.m. Den av utskottet förordade, och nu genomförda, kartläggningen av det kommunala stödets omfattning och inriktning visar också på stora skillnader mellan landets kommuner. Detta är enligt utskottets mening inte tillfredsställande. Möjligheten att få stöd vid elöverkänslighet skall naturligtvis inte vara avhängig av i vilken kommun den som drabbas är bosatt. Det får enligt utskottets mening förutsättas att kommunerna fortsättningsvis agerar på mer likartat sätt och att detta agerande baseras på den positiva attityd som många kommuner uppvisat. Skulle så inte vara fallet finns det anledning att återkomma till frågan. I den mån motionerna 1996/97:Bo212 (s), 1996/97:Bo214 (s), 1996/97: Bo216 (mp), 1996/97:Bo221 (fp), 1996/97:Bo225 (c), 1996/97:Bo226 (v, s, m, c, fp, mp, kd), 1996/97:Bo233 (c), 1996/97:So279 (mp) yrkande 7, samt Miljöpartiets partimotion 1996/97:Bo209 yrkande 13 inte kan anses tillgodosedda med det nu anförda avstyrks de av utskottet.
Byggfelsförsäkring Det krävs enligt motion 1996/97:Bo514 (s) ytterligare åtgärder för att komma till rätta med främst de stora problemen i inomhusmiljön. En sådan åtgärd anges vara att stärka bostads- och lokalkonsumenternas ställning gentemot byggherrar, entreprenörer och fastighetsägare. Enligt förslaget kan det ske genom att metoden med försäkringslösningar vidareutvecklas på ett sådant sätt att den som bygger sätts under press att verkligen bygga bra hus. Utskottet och riksdagen har vid flera tillfällen betonat vikten av en god inomhusmiljö. Som ett resultat av utskottets initiativ i dessa frågor har också en rad åtgärder vidtagits som syftar till att åstadkomma en bra miljö i bostäder och lokaler. Det gäller bl.a. införandet av en obligatorisk byggfelsförsäkring. Regeringen har i maj 1996 tillkallat en särskild utredare för att utvärdera lagen (1993:329) om byggfelsförsäkring samt konsumentskyddet vid byggande av småhus. Utredaren skall bl.a. belysa hur tecknade byggfelsförsäkringar uppfyller lagens intentioner samt bedöma om det behövs ändringar i lagen vad gäller tillämpningsområdet och skyddet av boende m.fl. I uppdraget ingår också att göra en allsidig redovisning och analys av befintliga system med s.k. småhusgarantier samt konsumentskyddsaspekter. Utredningsuppdraget skall enligt direktiven vara slutfört senast den 1 oktober 1997. Även om utformningen av byggfelsförsäkring naturligtvis kan diskuteras är utskottet inte berett förorda en reformering av försäkringen på de i motion 1996/97:Bo514 (s) angivna grunderna. Pågående utvärdering bör avvaktas. Motionen avstyrks.
Vissa planfrågor I motion 1996/97:Jo17 (v) - som väckts med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:50 På väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle - förs fram två förslag som avser den fysiska planeringen. Enligt yrkande 2 bör översiktsplanearbetet utvecklas mot en helhetssyn i planeringen av den fysiska miljön. Det anges bl.a. innebära att översiktsplanen skall utformas så att den kan användas för att motverka boendesegregation och för att skapa ekologiskt hållbara livsmiljöer med närhet till arbetsplatser och service. Dessutom förordas i motionens yrkande 3 att en bättre samordning skall komma till stånd mellan olika planeringsnivåer liksom mellan olika samhällssektorer. Utskottet och riksdagen har helt nyligen avvisat motionsyrkanden motsvarande de nu aktuella avseende inriktningen av den fysiska planeringen m.m. Utskottet uttalade härvid (bet. 1996/97:BoU9 s. 4) att den nuvarande ordningen för översiktsplanerarbetet i allt väsentligt fick anses väl avvägd, varför en revidering av översiktsplaneringen inte var aktuell. I sin motivering framhöll utskottet bl.a. att det redan i dag är möjligt att i översiktsplaneringen väga in förhållanden som avser boendemiljö och segregation i boendet m.m. i den utsträckning det bedöms som erforderligt. I fråga om samordningen mellan olika planeringsnivåer, dvs. samordningen mellan fysisk och ekonomisk planering, uttalade utskottet att en förbättrad samordning borde komma till stånd. Samtidigt konstaterade utskottet att en mera allmän insikt om detta håller på att växa fram. Enligt utskottets mening fick det därför förutsättas att regeringen liksom berörda myndigheter hade sin uppmärksamhet riktad på frågan utan någon riksdagens uttryckliga begäran härom och att framtida planeringsinsatser kom att ske med beaktande av behovet av samordning mellan olika planeringsinstrument och mellan olika samhällssektorer. Utskottets ovan i korthet redovisade ställningstaganden står fast. Förslagen i motion 1996/97:Jo17 (v) yrkandena 2 och 3 avstyrks således.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande miljövärdering av bostäder att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo219, 1996/97:Bo509 och 1996/97:L713 yrkande 19, res. 1 (c, v, mp) 2. beträffande uppföljning av kvalitetskraven att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo529 yrkande 3, res. 2 (c) 3. beträffande Svensk Husprovning AB att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo209 yrkande 3, res. 3 (mp) 4. beträffande kvalitet i byggandet att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo531 yrkandena 2 och 4, res. 4 (v) 5. beträffande krav på resurshushållning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo531 yrkande 3 och 1996/97:Jo17 yrkande 4, res. 5 (c, v, mp) 6. beträffande information om depåer för byggnadsmaterial att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo209 yrkande 11, res. 6 (mp) 7. beträffande gränsvärden för radon att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo209 yrkande 4, res. 7 (fp, v, mp) 8. beträffande program för miljö- och energiinvesteringar att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo206, 1996/97:Bo207, 1996/97:Bo213 och 1996/97:Jo311 yrkande 2, res. 8 (m) - motiv. 9. beträffande kretsloppsanpassade va-system att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo504 yrkandena 3 och 4, 10. beträffande lagstiftning om va-system att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo504 yrkande 5 och 1996/97:Bo522, res. 9 (c, v, mp, kd) 11. beträffande fallstudier av alternativa va-system att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo524, 1996/97:Jo738 yrkande 9, 1996/97:Jo760 yrkande 4 och 1996/97:Jo778 yrkande 7, 12. beträffande krav på fönsters värmeisoleringsförmåga att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo203 och 1996/97:Bo223, 13. beträffande krav på rökkanaler att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo416 yrkande 1, 14. beträffande individuell värmemätning att riksdagen avslår motion 1996/97:L713 yrkande 22, 15. beträffande barnsäkerhet i byggnader att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo523 och 1996/97:Bo531 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 10 (c, fp, v, mp, kd) 16. beträffande brandvarnare att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo217, 1996/97: Bo510 och 1996/97:Bo515 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 17. beträffande säkerheten vid bad- och simanläggningar att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo415 yrkandena 2-4, 18. beträffande tillgängligheten för handikappade att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo224 yrkande 4, 1996/97: Bo526, 1996/97:Bo531 yrkande 6, 1996/97:Sf241 yrkande 11 och 1996/97:So425 yrkande 6, res. 11 (c, fp, v, kd) 19. beträffande åtgärder mot elöverkänslighet m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo209 yrkande 13, 1996/97: Bo212, 1996/97:Bo214, 1996/97:Bo216, 1996/97:Bo221, 1996/97: Bo225, 1996/97:Bo226, 1996/97:Bo233 samt 1996/97:So279 yrkande 7, res. 12 (c, fp, v, mp) 20. beträffande byggfelsförsäkring att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo514, 21. beträffande inriktningen av den fysiska planeringen m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo17 yrkandena 2 och 3. res. 13 (v)
Stockholm den 11 mars 1997 På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s), Sten Andersson (m), Marianne Carlström (s), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kd) och Ulla Löfgren (m).
Reservationer
1. Miljövärdering av bostäder (mom. 1) Rigmor Ahlstedt (c), Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Mot bakgrund? och slutar med ?yrkande 19? bort ha följande lydelse: Även om det är glädjande att ett arbete påbörjats i Boverkets regi med att överväga frågor om bl.a. miljövärdering av bostäder finns det enligt utskottets mening anledning för riksdagen att i ett tillkännagivande framhålla vissa aspekter som tagits upp i de aktuella motionerna. Det är således angeläget att understryka vikten av att det miljövärderingssystem för bostäder som arbetas fram verkligen utgår från en helhetssyn på miljöanpassningen och energianvändningen samt ett livscykelsperspektiv för byggnaden och de använda byggmaterialen. En utgångspunkt för miljövärderingssystemet måste också vara att enhetliga och enkla värderingsmetoder ligger till grund för bedömningen. Syftet bör således vara att undvika att ett flertal olika konkurrerande system utvecklas eller att olika värderingsmetoder används för olika byggmaterial. Målsättningen bör sammanfattningsvis vara att konsumenterna inom en snar framtid skall få tillgång till ett informativt och enhetligt system för miljödeklarationer av bostäder. Regeringen bör genom tilläggsdirektiv till Boverket understryka vad utskottet med anledning av motionerna 1996/97:Bo219 (v), 1996/97:Bo509 (mp) och 1996/97:L713 (mp) yrkande 19 nu anfört. Detta bör riksdagen som sin mening ge regering till känna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande miljövärdering av bostäder att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo219, 1996/97: Bo509 och 1996/97:L713 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Uppföljning av kvalitetskraven (mom. 2) Rigmor Ahlstedt (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Som utskottet? och slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse: Som framhålls i motion 1996/97:Bo529 (c) bör målet vara att våra bostäder skall vara välbyggda, miljöanpassade och varierade. Särskilt viktigt är att bygga bostäder som släpper in sol och ljus för att öka trivseln och välbefinnandet samtidigt som det minskar behovet av energi för uppvärmning. En hög kvalitet i boendet förutsätter inte bara att bostaden upplevs som bra och ändamålsenlig. En ytterligare förutsättning är att den svarar mot högt ställda krav på hushållning med energi, vatten och naturresurser. Det är enligt utskottets mening därför bra att Boverket - i enlighet med de motionsförslag som Centerpartiet tidigare lagt fram - nu inlett ett arbete med kvalitetsdeklaration av bostäder, hälsoklassificering av byggnader och byggmaterial samt miljöklassning av byggnader. Samtidigt är det viktigt att arbetet genomförs skyndsamt så att de system som nu är under utarbetande snarast kan komma i praktisk användning, till nytta för såväl bostadskonsumenter som bostadsproducenter. För att systemen för kvalitetsdeklaration, hälsoklassificering samt miljöklassificering redan från början skall få en bred acceptans är det viktigt att arbetet drivs i nära samarbete med de boende liksom med byggare och förvaltare. Det bör enligt utskottets mening mot bakgrund härav kunna övervägas att redan under utredningsskedet i olika avseenden följa upp arbetet. Vad utskottet nu med anslutning till motion 1996/97:Bo529 (c) yrkande 3 anfört om en uppföljning av kvalitetskraven m.m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande uppföljning av kvalitetskraven att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo529 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Svensk Husprovning AB (mom. 3) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse: Även om flera åtgärder vidtagits för att skapa förutsättningar för en god inomhusmiljö är detta enligt utskottets mening inte tillräckligt. Ett exempel på en i och för sig bra och nödvändig åtgärd är den obligatoriska ventilationskontrollen, som har bidragit till att påskynda arbetet med att lokalisera hus med en dålig inomhusmiljö. Detta arbete behöver emellertid breddas till att avse även frågor som inte direkt har med ventilationen att göra. Det är därför angeläget att nu gå vidare med fler offensiva åtgärder med en bredare inriktning för att uppfylla kravet på att våra bostäder och byggnader skall utgöra sunda miljöer. Behovet av någon form av allmän kontroll eller besiktning av våra byggnader har också påtalats av olika aktörer inom bygg- och bostadssektorn. Förslaget om ett kontrollorgan som vid återkommande tillfällen gör besiktningar av olika typer av byggnader bör mot denna bakgrund övervägas och konkretiseras. Som förordas i motion 1996/97:Bo209 (mp) yrkande 3 är en lämplig ordning att ett särskilt kontrollorgan - ?Svensk Husprovning AB? - förslagsvis vart femte år genomför olika hälso- och miljörelaterade undersökningar i byggnaderna. Med bilprovningen som förebild bör dessa undersökningar också kombineras med någon form av krav på ?ombesiktning? eller ?körförbud? om byggnaden inte fyller uppställda krav. En möjlig sanktionsåtgärd när brister i miljön kunnat konstateras är att hyresgästerna föreläggs att betala hyrorna till ett spärrat konto hos husprovningen tills rättelse skett. Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i motion 1996/97:Bo209 (mp) yrkande 3 anfört om att tillskapa ett ?Svensk Husprovning AB? bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande Svensk Husprovning AB att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo209 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Kvalitet i byggandet (mom. 4) Owe Hellberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?En god? och slutar med ?2 och 4? bort ha följande lydelse: Begreppet kvalitet används i dag i bygglagstiftningen inte bara i en rad olika sammanhang utan dessutom i olika betydelser. Det är en enligt utskottets mening olycklig utveckling. Som framhålls i motion 1996/97:Bo531 (v) har det lett till missförstånd om vilket kvalitetsbegrepp som avses och därmed också försvårat en nödvändig kvalitetshöjning i byggandet. För att åstadkomma en förbättring i detta avseende fordras bl.a. att begreppen definieras och att kommunernas roll i kvalitetsstyrningen klargörs. Grundläggande för att en byggnad efter färdigställandet skall svara mot högt ställda kvalitetskrav är den kvalitetsbestämning som sker redan vid projekteringen. I detta skede läggs kvaliteter fast i fråga om så väsentliga krav som tillgänglighet och barnsäkerhet. Detta är dock inte tillräckligt utan kvalitetsbestämningen måste följas av en kvalitetsstyrning som syftar till att under byggskedet kontrollera och styra byggarbetet m.m. så att den förutbestämda kvaliteten uppnås. Med den ordning som i dag råder inskränker sig det kommunala inflytandet till den kontrollplan m.m. för bygget som upprättas och hur den genomförs. Detta är enligt utskottets mening inte tillräckligt. Redan i projekteringsskedet bör därför ett samråd ske mellan kommun och berörd byggherre. Det samrådsförfarande som i dag krävs sker på ett alltför sent stadium i byggprocessen. Det bör enligt utskottets mening därför uppdras åt regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om hur kvalitetsbestämningen skall säkras. För att säkra att barnens intressen beaktas vid ny- och ombyggnader bör en särskild barnansvarig medverka vid det ovan förordade samrådet vid kvalitetsbestämningen. Även om det i dag finns bestämmelser om barnsäkerhet och lekplatser är detta enligt utskottet mening inte tillräckligt. För att barnens krav på boendet och på boendemiljön skall kunna beaktas fullt ut vid allt byggande fordras att en särskilt utsedd person har att bevaka barnens intressen vid allt byggande. Det bör därför uppdras åt regeringen att utreda möjligheterna att utse en särskild barnansvarig för att bevaka barnens intresse i samband med den förordade kvalitetsbestämningen av byggandet. Vad utskottet nu med anslutning till motion 1996/97:Bo531 (v) yrkandena 2 och 4 anfört om kommunernas och den barnansvariges inflytande över kvalitetsbestämningen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande kvalitet i byggandet att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo531 yrkandena 2 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Krav på resurshushållning (mom. 5) Rigmor Ahlstedt (c), Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?I den? och på s. 10 slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse: Insikten om att samhället måste ställas om i riktning mot en kretsloppsanpassning av i princip all verksamhet har under de senaste åren fått en allt större spridning. Det är nödvändigt att denna insikt även får genomslag i de regelverk som styr samhällsutvecklingen. Byggnadslagstiftningen behöver därför revideras i flera avseenden med utgångspunkten att ekologiska principer, kretsloppsanpassning och resurshushållning bör tillämpas vid allt byggande. En av de förändringar som behöver genomföras tas upp i motionerna Bo531 (v) yrkande 3 och 1996/97:Jo17 (v) yrkande 4. Utskottet instämmer i motionsförslagen om att en komplettering av BVL 2 § punkt 9 bör göras så att de tekniska kraven på en byggnad även omfattar resurshushållning och en ekologiskt inriktad kretsloppstillämpning i sin helhet. Detta bör riksdagen med anledning av motionsförslagen ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande krav på resurshushållning att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo531 yrkande 3 och 1996/97:Jo17 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Information om depåer för byggnadsmaterial (mom. 6) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Vad i? och slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse: Det är enligt bostadsutskottets uppfattning nödvändigt att det arbete som pågår med att skapa bättre förutsättningar för återanvändning och återvinning i byggsektorn nu snabbt får genomslag också i produktionen och den praktiska hanteringen av byggmaterial. Flera olika åtgärder bör övervägas i syfte att styra över mot en resurssnål byggproduktion och ett bättre utnyttjande av återanvänt byggmaterial. Bland dessa åtgärder bör ingå en ökad satsning på information om bl.a. byggdepåer och begagnat byggmaterial i enlighet med förslaget i Miljöpartiets partimotion Bo209 yrkande 11. Utskottet anser att rikdagen med anledning av den aktuella motionen som sin mening bör regeringen detta till känna. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande information om depåer för byggnadsmaterial att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo209 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Gränsvärden för radon (mom. 7) Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Bostads- utskottet behandlade? och slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse: Det är med den kunskap som i dag finns om radonets farlighet självklart att inga nytillkommande hus med höga radonhalter kan tillåtas. Lika självklart är det att arbetet med att sanera de befintliga hus som har konstaterade hälsofarliga radonhalter måste påskyndas och intensifieras. Målsättningen bör vara att samtliga konstaterade hus med hälsofarlig radonhalt skall vara åtgärdade före sekelskiftet. Om detta arbete skall kunna bedrivas med kraft måste gränsvärdena för radonhalten skärpas. Radonhalter över 150 Bq/m3 får inte accepteras. Ett första steg bör tas genom att gränsvärdet för nya byggnader sänks till denna nivå. Detta innebär för övrigt endast en återgång till det krav som fanns i tidigare gällande byggregler där gränsvärdet angavs i radondotterhalt i stället för radonhalt. På sikt bör även kraven på befintliga byggnader skärpas genom att också gränsvärdet för sanitär olägenhet sänks till 150 Bq/m3. Vad utskottet ovan med anledning av partimotion 1996/97:Bo209 (mp) yrkande 4 anfört om behovet att skärpa kraven på högsta tillåtna radonhalt i byggnader bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande gränsvärden för radon att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo209 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Program för miljö- och energiinvesteringar (mom. 8, motiveringen) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Ulla Löfgren (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Som framgått? och på s. 12 slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse: Utgångspunkten för förslagen i de aktuella motionerna är att nya statliga subventioner till olika miljö- och energiprogram bör införas i syfte att öka sysselsättningen. Utskottet anser emellertid att såväl miljö- och energipolitiken som arbetsmarknadspolitiken bör bedrivas utifrån andra principer. Vad gäller nödvändiga åtgärder för att minska arbetslösheten handlar det i första hand om att skapa bättre förutsättningar för företagande i allmänhet samt att minska den statliga regleringen och beskattningen av nyföretagandet. Dessa åtgärder kommer också att gynna bl.a. den snabbt växande industrin för miljöteknik. Även bygg- och fastighetsbranschen har visat att man på eget initiativ kan utveckla ett mer miljöanpassat byggande i takt med att kunskapen och efterfrågan växer. Problemet för denna sektor är snarast att skattenivån och olika regleringar bidragit till att utrymmet för nya investeringar under de senaste åren varit ytterst begränsat. Vad slutligen gäller frågan om ett energiomställningsprogram utgår motionsförslaget från att en väl fungerande teknik skall överges och att gjorda investeringar i såväl produktionsanläggningar som i de enskilda bostäderna skall ersättas i förtid. I det svåra ekonomiska läge som Sverige fortfarande befinner sig i är en sådan politik självfallet förödande. Denna fråga finns anledning att återkomma till i samband med den av regeringen aviserade energipolitiska propositionen. Motionerna 1996/97:Bo206 (s), 1996/97:Bo207 (s), 1996/97:Bo213 (s) och 1996/97:Jo311 (s) yrkande 2 avstyrks med hänvisning till det anförda.
9. Lagstiftning om va-system (mom. 10) Rigmor Ahlstedt (c), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Som redovisats? och på s. 14 slutar med ?1996/97:Bo522 (mp)? bort ha följande lydelse: Som föreslagits i de aktuella motionerna bör den lagstiftning som reglerar förutsättningarna för va-system ses över. Detta gäller såväl hälsoskyddslagens och va-lagens bestämmelser som övriga aktuella lagrum. Utgångspunkten för översynen bör vara att en övergång till ekologiskt hållbara och kretsloppsanpassade va-system skall underlättas och stimuleras. Det är rimligt att samhället skall kunna ställa krav på att bästa möjliga miljöteknik kommer till användning. Detta gäller givetvis speciellt i de situationer då förändringar i de befintliga systemen ändå måste genomföras, t.ex. när systemen är underdimensionerade eller utnyttjar en känslig recipient. Kraven skall exempelvis kunna avse att en viss andel av toalettavfallet källsorteras eller att en viss teknik utnyttjas. Även regler som stimulerar till frivillig omställning bör övervägas. Detta kan t.ex. ske genom att va-taxan anpassas till graden av källsortering. Ett arbete pågår för närvarande inom Regeringskansliet med en revidering av såväl hälsoskyddslagen som va-lagen. Hälsoskyddslagen bör enligt ett förslag från Miljöbalksutredningen arbetas in i en ny miljöbalk. Plan- och bygglagsutredningen har i sitt slutbetänkande föreslagit en ny lag om vattenförsörjning och avlopp. Det är mot denna bakgrund synnerligen angeläget att de utgångspunkter för en lagöversyn som utskottet ovan angivit blir beaktade i det fortsatta arbetet. Utskottet anser därför att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo504 (kd) yrkande 5 och 1996/97:Bo522 (mp) som sin mening bör ge regeringen till känna vad som ovan anförts. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande lagstiftning om va-system att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo504 yrkande 5 och 1996/97:Bo522 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Barnsäkerhet i byggnader (mom. 15) Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Vad utskottet? och slutar med ?till känna? bort ha följande lydelse: De förordade informationsinsatserna om barnsäkerhet i byggnader kan dock inte anses vara en tillräcklig åtgärd för att minska det oroväckande höga antalet barnolycksfall i hemmen. Som konstaterats ovan infördes krav på barnsäkerhetsanordningar i byggnadslagstiftningen först år 1973. Detta innebär sannolikt att bl.a. större delen av miljonprogrammets bostäder inte från början försetts med sådan utrustning. Även om vissa kompletteringar i efterhand kan ha gjorts i delar av det äldre bostadsbeståndet finns det förmodligen ett stort antal lägenheter i områden med en hög andel barnfamiljer som helt saknar säkerhetsutrustning. Det finns mot denna bakgrund skäl att genomföra en analys av säkerhetsnivån i bostadsbeståndet och hur barnsäkerhetskraven följs. Även lagstiftningen bör ses över med utgångspunkt bl.a. i förhållandena i det befintliga bostadsbeståndet. Det bör ankomma på regeringen att ta initiativ till de förordade insatserna för att höja barnsäkerheten i bostadsområdena. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna 1996/97:Bo523 (s) och 1996/97:Bo531 (v) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande barnsäkerhet i byggnader att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo523 och 1996/97:Bo531 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Tillgängligheten för handikappade (mom. 18) Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v) och Ulf Björklund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Som framgår? och slutar med ?ytterligare åtgärd? bort ha följande lydelse: Bostadsutskottets och riksdagens ovan redovisade tillkännagivande till regeringen innebar bl.a. att sådana tillgänglighetsförbättrande åtgärder som enkelt kunde genomföras borde behandlas skyndsamt. Så har emellertid inte skett. I stället för att snabbt lägga fram ett förslag med den av utskottet och riksdagen förordade inriktningen har regeringen ånyo inlett nya överväganden i frågan. Det går i dag inte att avgöra när dessa överväganden kommer att vara klara och till vilket resultat de kommer att leda. Detta är enligt utskottets mening mycket otillfredsställande. Det bör därför ånyo uppdras åt regeringen att redan i vår återkomma till riksdagen med förslag till förbättring av tillgängligheten i befintliga offentliga lokaler och på allmänna platser. Underlag för ett sådant förslag finns i det utredningsuppdrag som Boverket redovisade för regeringen för snart ett år sedan. I anslutning härtill bör även de i motionerna förordade åtgärderna som avfasade trottoarkanter, markeringar i trottoarbeläggningen samt blindskrift på hissknappar aktualiseras. Utöver de ovan förordade insatserna finns det enligt utskottets mening anledning att från ett mera övergripande perspektiv se över tillgänglighetsfrågorna. En översyn med denna inriktning bör därför göras i syfte att förbättra tillgängligheten i såväl den yttre som den inre miljön. I detta sammanhang finns också anledning att verka för en samordning av samhällets insatser för en bättre tillgänglighet inom olika sektorer. Översynen bör göras skyndsamt och resultatet av den föreläggas riksdagen. Vad utskottet nu med anslutning till motionerna 1996/97:Bo224 (fp) yrkande 4, 1996/97:Bo531 (v) yrkande 6 och 1996/97:Bo526 (m) samt partimotionerna 1996/97:Sf241 (v) yrkande 11 och 1996/97:So425 (fp) yrkande 6 anfört om tillgängligheten för handikappade bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande tillgängligheten för handikappade att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo224 yrkande 4, 1996/97:Bo526, 1996/97:Bo531 yrkande 6, 1996/97:Sf241 yrkande 11 och 1996/97:So425 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Åtgärder mot elöverkänslighet m.m. (mom. 19) Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?De insatser? och på s. 27 slutar med ?av utskottet? bort ha följande lydelse: Som framgår ovan har bostadsutskottet och riksdagen tidigare förordat en rad insatser för att söka komma till rätta med problemen med elöverkänslighet. Insatserna avser bl.a. en inventering av omfattningen och inriktningen av pågående utrednings- och forskningsinsatser, en kartläggning av förekomsten av kommunalt stöd samt överväganden avseende något eller några försöksprojekt. Ett arbete med den av utskottet förordade inriktningen har också påbörjats. Det är naturligtvis bra. Samtidigt vill utskottet erinra om att insatserna enligt riksdagens beslut skall genomföras utan dröjsmål och på ett sådant sätt att vunna erfarenheter snabbt kan komma till praktisk tillämpning. Strävan bör enligt utskottets mening vara att redan på i dag känd grund i möjligaste mån söka åstadkomma miljöer som så långt möjligt är fria från elektromagnetiska fält. I den mån detta fordrar ändrade byggregler liksom ändrade regler för planeringen av bebyggelse m.m. i anslutning till kraftledningar och liknande installationer bör sådana ändringar snarast komma till stånd. Riksdagens beslut innebär att regeringen i lämpligt sammanhang för riksdagen skall redovisa resultatet av genomförda insatser och de åtgärder som vidtagits med anledning härav och att riksdagen skall föreläggas förslag i ärendet. En av utgångspunkterna för utskottets ställningstagande är sålunda att åtgärder skall vidtas i takt med att nya kunskaper och nya erfarenheter vinns - detta även om orsakerna till elöverkänslighet inte är kartlagda. Det bör sålunda räcka att en viss åtgärd visat sig effektiv, utan att orsakssambanden är klarlagda, för att den skall kunna tillämpas mera allmänt. Trots att det inte heller nu finns någon allmänt accepterad förklaring till uppkomsten av elöverkänslighet finns det enligt utskottets mening anledning att betona vikten av att den nya kunskap som trots allt kommer fram beaktas i det fortsatta arbetet. Inte minst viktigt är att i detta sammanhang ta till vara de erfarenheter som finns hos dem som drabbats av elöverkänslighet. Det gäller bl.a. den kunskap på området som finns inom Föreningen för el- och bildskärmsskadade. I framtiden måste en stor öppenhet finnas för nya förklaringsmodeller och för behovet av insatser på nya forskningsområden. Inte minst gäller detta det tvärvetenskapliga angrepssätt som förordas i flera av motionerna. Detta förhållningssätt måste naturligtvis också återspeglas i hur forskningsmedel och andra insatser mot elöverkänslighet fördelas i framtiden. Ett av de problem som följer av att orsakssambanden avseende elöverkänslighet inte är klarlagda är att kommunerna agerar mycket olika i fråga om stöd till elsanering m.m. Den av utskottet förordade, och nu genomförda, kartläggningen av det kommunala stödets omfattning och inriktning visar också på stora skillnader mellan landets kommuner. Detta är enligt utskottets mening inte tillfredsställande. Möjligheten att få stöd vid elöverkänslighet skall naturligtvis inte vara avhängig av i vilken kommun den som drabbas är bosatt. Reglerna för bostadsanpassningsbidrag bör därför ses över i syfte att tillförsäkra alla elöverkänsliga rätten till bidrag för åtgärder som minskar eller helt tar bort de elektromagnetiska fälten. Det är i dag inte bara de tidigare uppmärksammade elektromagnetiska fälten från elledningar och elektriska apparater m.m. som kan ge upphov till problem som enligt utskottets mening bör uppmärksammas. Det gäller också de i allt snabbare takt tillkommande s.k. radiofrekventa fält som alstras framför allt av mobiltelefoner men också av digital tv, radio- och tv-satelliter samt viss elektrisk utrustning. Enligt utskottets mening bör forskningsinsatser som uppmärksammar effekterna av dessa fält såväl enskilt som i samverkan med övriga elektromagnetiska fält komma till stånd i ökad utsträckning. I anslutning härtill bör även frågan som varningsmärkning och provning av mobiltelefoner och liknande utrustning aktualiseras. Vad utskottet nu med anslutning till motionerna 1996/97:Bo212 (s), 1996/97:Bo214 (s), 1996/97:Bo216 (mp), 1996/97:Bo221 (fp), 1996/97: Bo225 (c), 1996/97:Bo226 (v, s, m, c, fp, mp, kd), 1996/97:Bo233 (c), 1996/97:So279 (mp) yrkande 7 samt Miljöpartiets partimotion 1996/97: Bo209 yrkande 13 anfört om åtgärder mot elöverkänslighet m.m. bör riksdagen som sin mening ger regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande åtgärder mot elöverkänslighet m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo209 yrkande 13, 1996/97:Bo212, 1996/97:Bo214, 1996/97:Bo216, 1996/97: Bo221, 1996/97:Bo225, 1996/97:Bo226, 1996/97:Bo233 samt 1996/97:So279 yrkande 7,
13. Inriktningen av den fysiska planeringen m.m. (mom. 21) Owe Hellberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Utskottet och? och slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse: Den framtida samhällsplaneringen kommer med säkerhet snarare att avse en sektorsövergripande planering för att bevara och utveckla det redan byggda än en planering för nybyggande. Det innebär att planeringen framdeles måste ske i delvis nya former och att den kommer att kräva andra kunskaper och instrument än de som i dag finns tillgängliga. Den nedrustning av den sociala bostadspolitiken som skedde under den borgerliga regeringens tid innebar dessutom att flera av de bostadspolitiska instrument som tidigare funnits i form av bostadsförsörjningslagen m.m. togs bort och att möjligheterna att styra utvecklingen därför redan nu är kraftigt beskurna. Vad som nu erfordras är enligt utskottets mening planeringsinstrument som ger kommunerna möjlighet, men också skyldighet, att i sin fysiska planering motverka boendesegregation och verka för ett boende som alla har råd med. En förutsättning för att en planering med denna inriktning skall få sin avsedda effekt är att den sker i sådan former att de boende ges ett avgörande inflytande. Framtidens planering måste därför utgå från ett lokalt demokratiskt inflytande. Samtidigt som den nu förordade planeringen skall syfta till att sätta de boende och de boendes villkor i centrum måste den baseras på sådana miljö- och kvalitetskrav att målet om ett ekologiskt långsiktigt hållbart samhälle uppnås. Det bör därför åläggas kommunerna att redovisa sin planering i dessa avseenden i samband med den revision som skall ske av den kommunala översiktsplanen minst en gång varje mandatperiod. En sådan ordning ger också länsstyrelserna möjlighet att göra en sammanvägd bedömning av statens syn på översiktsplaneringen och att utveckla miljökonsekvensbeskrivningarna i den kommunala fysiska planeringen. I länsstyrelsernas bedömning bör också ingå den övergripande planering som görs inom andra samhällssektorer och på andra planeringsnivåer. Sammantaget bör detta enligt utskottets mening kunna leda till en nödvändig samordning av fysisk och ekonomisk planering. Vad utskott nu med anslutning till förslaget i motion 1996/97:Jo17 (v) yrkandena 2 och 3 anfört om inriktningen av den fysiska planeringen m.m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande inriktningen av den fysiska planeringen m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo17 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Föredragningar m.m....................................6 Utskottet.............................................6 Inledning 6 Miljö- och hälsoriktigt byggande och boende 6 Ekologiska va-system 12 Energihushållningsfrågor 15 Säkerhet i byggnader m.m. 17 Barnsäkerhet 17 Brandvarnare 19 Säkerheten vid bad- och simanläggningar 20 Frågor om tillgänglighet 21 Elöverkänslighet 23 Byggfelsförsäkring 27 Vissa planfrågor 28 Hemställan 28 Reservationer........................................30 1. Miljövärdering av bostäder (mom. 1) (c, v, mp) 30 2. Uppföljning av kvalitetskraven (mom. 2) (c) 31 3. Svensk Husprovning AB (mom. 3) (mp) 32 4. Kvalitet i byggandet (mom. 4) (v) 32 5. Krav på resurshushållning (mom. 5) (c, v, mp) 33 6. Information om depåer för byggnadsmaterial (mom. 6) (mp) 34 7. Gränsvärden för radon (mom. 7) (fp, v, mp) 34 8. Program för miljö- och energiinvesteringar (mom. 8, motiveringen) (m) 35 9. Lagstiftning om va-system (mom. 10) (c, v, mp, kd) 36 10. Barnsäkerhet i byggnader (mom. 15) (c, fp, v, mp, kd) 36 11. Tillgängligheten för handikappade (mom. 18) (c, fp, v, kd) 37 12. Åtgärder mot elöverkänslighet m.m. (mom. 19) (c, fp, v, mp) 38 13. Inriktningen av den fysiska planeringen m.m. (mom. 21) (v) 40