Dopning
Betänkande 1992/93:SoU20
Socialutskottets betänkande
1992/93:SOU20
Dopning
Innehåll
1992/93
SoU20
Sammanfattning
I betänkandet behandlas 16 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden med krav på åtgärder mot dopning och bruk av anabola steroider.
Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen till känna att en samlad översyn snarast bör komma till stånd under parlamentarisk medverkan. Bl.a. bör en analys göras av dopningsproblemets omfattning och karaktär samt följderna av missbruket på kort och lång sikt. Kopplingen mellan missbruket av dopningsmedel och annat missbruk och våldsbrott bör också studeras närmare liksom behovet av ytterligare insatser mot missbruket. Regeringen bör när översynen genomförts återkomma till riksdagen.
Motioner
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1993
1992/93:So202 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en noggrann analys av dopningproblemet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kriminalisering av det icke-medicinska bruket av dopningspreparat,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökat internationellt samarbete för att minska användandet av dopningspreparat.
1992/93:So213 av Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som skall lägga fram förslag till åtgärder i syfte att motverka inflödet i landet av anabola steroidpreparat,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en informationskampanj startas i syfte att för allmänheten klargöra de medicinska effekterna av ett beroende av anabola steroider.
1992/93:So214 av Lennart Fremling och Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformning och spridning av information om medel som används i dopningssyfte,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skärpning och vidgning av straffområdet för hantering av dopningsmedel.
1992/93:So230 av Karin Israelsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att i 2 § lagen om förbud mot vissa dopningsmedel (SFS 1991:1969) införa tillägget "7. konsumeras",
2. att riksdagen beslutar att specialmotiveringen till 2 § p. 7 lagen om förbud mot vissa dopningsmedel (SFS 1991:1969) ges följande lydelse: "Med konsumtion av dopningsmedel förstås varje medveten tillförsel av dopningsmedel till den egna kroppen vare sig den utförs av den dopade själv eller någon annan",
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bestämmelser för provtagning för att spåra dopningspreparat.
1992/93:So254 av Fanny Rizell (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en lag mot bruk av anabola steroider,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av en dopningsenhet.
1992/93:So272 av Liisa Rulander (kds) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel att även bruk av dessa medel omfattas,
2. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om anstaltspersonalens ökade möjligheter till kontroll utreds.
1992/93:So273 av Birthe Sörestedt och Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användning av dopningspreparat.
1992/93:So277 av Ingbritt Irhammar och Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en samlad satsning på dopningsproblemets omfattning och karaktär och vilka förebyggande insatser som krävs.
Utskottet
Allmänt om dopning
Dopning har länge använts i samband med idrottsutövning och innebär i princip att idrottsutövaren försöker att förbättra sin prestationsförmåga på ett konstlat sätt. Hittills har de farmakologiska dopningsmedlen dominerat i detta sammanhang. Förutom dessa medel kan nämnas bloddopning, där en del av idrottsutövarens blod lagras och reinfunderas strax före en tävling för att hans syretransportkapacitet skall öka.
Internationella olympiska kommittén (IOC) tog inför 1986 års olympiska spel fram en lista över substanser som var att betrakta som dopningsmedel. IOC:s lista hålls aktuell genom upprepade revideringar.
Den i Sverige centrala definitionen på dopning är antagen av Riksidrottsmötet 1989 och bygger på IOC:s definition som lyder: "Dopning är användandet av substanser tillhörande de olika grupperna av förbjudna medel, men också användandet av illegala metoder, som t.ex. bloddopning." Härtill hör den nyss nämnda dopningslistan, som senast reviderats i april 1990, då erytropoietin tillkom.
IOC ackrediterar dopningslaboratorier efter vissa normer. År 1990 fanns 20 ackrediterade laboratorier. Ett av dessa är Dopningslaboratoriet vid Huddinge sjukhus.
För kontrollverksamheten har Sveriges riksidrottsförbund (RF) ca 200 ideellt arbetande kontrollfunktionärer som utför oanmälda stickprovskontroller under träningsperioderna och förannonserade kontroller i samband med tävlingar. Dopningsprovet är ett urinprov, som skickas till laboratoriet för analys. Analysresultatet meddelas RF:s dopningskommission, som i händelse av positivt resultat anmäler ärendet till berört specialförbund för bestraffning. Kommissionen bevakar specialförbundets bestraffning och kan överklaga ärendet till Riksidrottsnämnden.
Inom den svenska idrottsrörelsen bedrivs ett arbete i internationell samverkan för att få fram nya analysmetoder. En lista över dopningspreparat har utarbetats i samarbete mellan idrottsrörelsen, Apoteksbolaget och Läkemedelsverket. Idrottsrörelsen har också tagit initiativ för att få till stånd en märkning av de förbjudna dopningsmedlen.
I Sverige är förskrivningen av de läkemedel som används i dopningssammanhang enligt uppgift förhållandevis liten. Det stora tillflödet av anabola steroider sker genom införsel från utlandet. Möjligheten till legal införsel för privat bruk är med hänsyn till de bestämmelser som gäller begränsad. Införseln är till allra största delen illegal.
Lagen om förbud mot vissa dopningsmedel
I proposition 1990/91:199 lades fram förslag till en särskild lag om förbud mot vissa dopningsmedel. Förslaget omfattade syntetiska anabola steroider, testosteron och dess derivat, tillväxthormon samt kemiska substanser som ökar produktion och frigörelse av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon.
De angivna medlen får inte annat än för medicinskt eller vetenskapligt ändamål införas i landet, överlåtas, framställas, förvärvas i överlåtelsesyfte, bjudas ut till försäljning eller innehas.
Uppsåtlig överträdelse av lagens förbud -- dopningsbrott -- kan straffas med fängelse upp till två år. För ringa brott är påföljden böter eller fängelse i högst sex månader. När det gäller olovlig införsel hänvisas till bestämmelserna i varusmugglingslagen.
I propositionen redovisades fakta bl.a. kring dopningsverksamheten, idrottsrörelsens åtgärder för att öka kunskaperna om dopningsproblemet, inflödet av anabola steroider från utlandet samt internationellt samarbete (s. 6--11) vartill hänvisas.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:SoU7 tillstyrkte socialutskottet propositionens förslag. Utskottet uttalade bl.a. (s. 10): Utvecklingen borde följas noga eftersom utvecklingen när det gäller användningen av dopningsmedel inom idrotten och kunskapen om dessa medel sker snabbt.
Lagen trädde i kraft den 1 juli 1992.
Motioner
Analys av dopningsproblemet
Två motioner tar upp behovet av en noggrann analys av dopningsproblemet.
I motion So202 av Sten Svensson m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om en noggrann analys av dopningsproblemet (yrkande 1). Motionärerna anför att analysen förslagsvis bör göras av Socialstyrelsen i samarbete med t.ex. Läkemedelsverket. Syftet med analysen skulle vara att se på olika dopningspreparats inverkan på människors hälsa. Motionärerna ser en koppling till en del av de senaste årens våldshändelser och användningen av dopningspreparat. De anser att åtgärder snarast måste vidtas.
I motion So277 av Ingbritt Irhammar och Stina Gustavsson (c) begärs också ett tillkännagivande om behovet av en samlad satsning för att få mer kunskap om dopningsproblemets omfattning och karaktär och vilka förebyggande insatser som kan vara nödvändiga. Motionärerna pekar på att kartläggning av missbrukets omfattning, forskning om samband mellan missbruk av anabola steroider och aggressioner/våldsbrott samt information på kort och lång sikt kan vara några lämpliga åtgärder.
Utökad information m.m.
I tre motioner ställs krav på utökad information om de medicinska effekterna m.m. vid användningen av anabola steroider.
I motion So213 av Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en informationskampanj startas i syfte att för allmänheten klargöra de medicinska effekterna av ett beroende av anabola steroider (yrkande 2).
I motion So214 av Lennart Fremling och Barbro Westerholm (fp) begärs ett tillkännagivande om utformning och spridning av information (yrkande 1). Motionärerna anför att en opinion måste skapas mot användningen av artificiella medel i tränings- och tävlingssammanhang och föreslår att informationsmaterial bör tas fram av exempelvis Folkhälsoinstitutet, idrottens olika organisationer, skola samt hälso- och sjukvården.
I motion So254 av Fanny Rizell (kds) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om inrättandet av en dopningsenhet. Motionären anför att en central dopningsenhet borde inrättas, förslagsvis inom Folkhälsoinstitutets ansvarsområde med uppgift bl.a. att sprida information. Anabola steroider var till en början ett elitidrottsproblem men bruket har spridit sig till allt större kretsar och man kan nu tala om samhällsproblem, heter det i motionen. Missbruket kan leda till våldsbrott. Användningen av anabola steroider bör förebyggas från centralt håll, anser motionären.
Aktuellt
Civilministern, som har ansvaret för bl.a. ungdomsfrågorna i regeringen, inbjöd i januari 1993 till en hearing om ungdomar och dopning i syfte att få ökade kunskaper om dopning, dopningens spridning och konsekvenser samt om de ungdomsmiljöer där dopning förekommer. De aspekter som belystes särskilt var dopning och dess betydelse för att nå vissa ungdomsideal dopningens utveckling från idrottsproblem till samhällsproblem dopning som inkörsport till drogmissbruk och brottslighet initiativ som tagits mot dopning
Folkhälsoinstitutet, vilket startade sin verksamhet den 1 juli 1992, har till uppgift att på nationell nivå förebygga sjukdomar och annan ohälsa och främja en god hälsa för alla. Ett av de övergripande målen för institutet är att främja samarbetet mellan olika organ för att påverka förhållanden av betydelse för folkhälsan. Institutet arbetar programinriktat och bedriver program bl.a. inom områdena Alkohol och narkotika samt ungdomars hälsa. Folkhälsoinstitutet anser att kunskapsunderlaget om anabola steroider är för dåligt. Institutet planerar att under hösten 1993 starta en dopningsjour på Huddinge sjukhus i samarbete med Dopningslaboratoriet där. Det skall bli en telefonjour, bemannad även på kvällstid. Jouren kommer troligen att förläggas till farmakologiska kliniken och fungera som en utökad läkemedelsinformationscentral. Dopningsjouren kommer i första hand att drivas som ett treårsprojekt. Institutet planerar också att vidareutbilda informatörer. Det gäller personal inom skolhälsovård samt berörda lärare. Konferenser och utbildningspaket planeras för detta ändamål läsåret 1993/94. Institutet kommer också att satsa på allmänt förebyggande åtgärder med bl.a. information riktad till ungdomar på ungdomars språk.
Dopningslaboratoriet vid Huddinge sjukhus drivs numera som en egen resultatenhet inom den medicinska divisionen. Verksamheten bekostas till stor del via medel från Riksidrottsförbundet (närmare 7 miljoner kronor). Vidare erhåller laboratoriet intäkter i samband med analysverksamhet vid internationella tävlingar m.m. Under år 1992 fick laboratoriet ta emot några tusen telefonsamtal med frågor om dopning och anabola steroider m.m. Laboratoriet har också en steroidmottagning.
Riksidrottsförbundet får också ta emot tusentals telefonsamtal årligen om dopning m.m. och har därför tagit initiativ till den dopningsjour som nu skall startas. Enligt förbundet var det år 1989, när den promemoria (Ds 1989:60) Åtgärder mot doping lades fram, som senare utgjorde grund för lagstiftningen på området, inte känt vilken utbredning den "kosmetiska" dopningen (bodybuilding) egentligen har.
Även Apoteksbolaget informerar om dopning. Bolaget för en förteckning över läkemedel som är registrerade i Sverige och som faller under dopningsreglerna den, s.k. röda listan. Den finns tillgänglig på alla apotek och distribueras dessutom inom idrottsrörelsen. Listans huvudsakliga syfte är att förhindra ofrivillig dopning.
Bolaget har framställt en affisch "Läkemedel och idrott -- risk för dopning". Den innehåller i stort samma information som den röda listan. Affischen är främst avsedd för idrottshallar, simhallar, föreningslokaler etc. Vidare har bolaget tagit fram föreläsningsmaterial om dopning. Det används främst av apotekspersonal när dessa informerar skolelever, sköterskor, idrottsföreningar etc.
Tidningen Apoteket, apotekets kundtidning, har vid flera tillfällen innehållit artiklar om dopning. Nr 2/93 t.ex. behandlade riskerna med anabola steroider.
Apoteksbolaget håller kontinuerligt all personal informerad om dopningsproblemen eftersom apoteken får många frågor från allmänheten om dopningspreparat. Frågor och svar om dopning dokumenteras och lagras i en intern databas.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) är ett folkrörelseförankrat informationsorgan, som bl.a. förmedlar basfakta om droger till organisationer, myndigheter, massmedia m.fl. I de regelbundna skol- och värnpliktsundersökningar som CAN utför ingår numera frågor om användningen av anabola steroider. Någon utvärdering föreligger ännu inte. CAN planerar också att göra en kartläggning om missbrukets utbredning när det gäller dessa medel m.m.
Stöd ur Allmänna arvsfonden beslutades i mars 1993 till Föreningen Tjejer mot doping för antidopningsprojektet Stoppa Steroiderna. Projektets syfte är att genom teater och information sprida kunskap om dopning främst bland högstadie- och gymnasieelever samt ta initiativ till arbetsgrupper.
Kriminalisering m.m.
I fyra motioner begärs tillkännagivanden till regeringen om att kriminalisering bör ske av det icke-medicinska bruket av dopningspreparat, nämligen i motionerna So202 av Sten Svensson m.fl. (m) (yrkande 2), So230 av Karin Israelsson (c) (yrkande 1), So254 av Fanny Rizell (kds) (yrkande 1) samt So272 av Liisa Rulander (kds) (yrkande 1). Motionärerna anför bl.a. att det är uppenbart att lagstiftningen inte lyckats hindra konsumtionen av preparaten. I motion So273 av Birthe Sörestedt och Bengt Silfverstrand (s) (yrkande 2) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförts om användning av dopningspreparat. Motionärerna anser att en sådan användning kan jämställas med missbruk av narkotika. I motion So214 av Lennart Fremling och Barbro Westerholm (fp) begärs ett tillkännagivande om att en skärpning och vidgning av straffområdet för hantering av dopningsmedel bör övervägas.
I motion So230 begärs att specialmotiveringen till en ny punkt med förbud mot konsumtion i 2 § lagen med förbud mot vissa dopningsmedel borde utformas på följande sätt. "Med konsumtion av dopningsmedel förstås varje medveten tillförsel av dopningsmedel till den egna kroppen vare sig den utförs av den dopade själv eller någon annan" (yrkande 2).
Bakgrund
I proposition 1990/91:199 om förbud mot vissa dopningsmedel gjordes följande överväganden av departementschefen såvitt gällde själva bruket av dopningsmedel.
På narkotikaområdet är det egna bruket kriminaliserat. Det har från vissa håll gjorts gällande att även själva konsumtionen av dopningsmedel bör falla inom det kriminaliserade området. En sådan kriminalisering ger uttryck för att samhället tar avstånd från varje befattning med de olika medlen. Ett sådant avståndstagande skulle kunna vara påkallat inte minst för att motverka att ungdomar dras in i en konsumtion av dessa medel som kan få konsekvenser för den unges utveckling. Jag har förståelse för dessa synpunkter. De anabola steroiderna och andra aktuella medel kan emellertid inte bedömas medföra lika allvarliga skadeverkningar som narkotika, eftersom dopningsmedlen inte anses vara beroendeframkallande. Avgränsningen av det straffbara området bör därför ske med utgångspunkt i den inom svensk straffrätt vägledande principen att inte straffbelägga handling som riktar sig mot den egna personen. I motsats till förhållandet på narkotikaområdet finns det ingen tradition i vårt land att se dopning som kriminell handling. Genom de föreslagna åtgärderna i kombination med betydande informationsinsatser samt idrottsrörelsens egen kontrollverksamhet bör man ändå kunna vidta effektiva åtgärder för att komma åt dopningsproblemet. Själva bruket av anabola steroider och andra hormonella medel för dopningsändamål bör sålunda i vart fall för närvarande inte kriminaliseras.
Sammanfattningsvis innebär mitt förslag en i väsentliga avseenden motsvarande uppbyggnad av lagregleringen som den gällde på narkotikaområdet före den senaste ändringen i narkotikastrafflagen år 1988, då även bruket av narkotika blev straffbart.
Krav på utökat internationellt samarbete
I motion So202 av Sten Svensson m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen om utökat internationellt samarbete för att minska användandet av dopningspreparat (yrkande 3). Motionärerna anför att smugglingen av dopningspreparat är ett växande problem från det forna östblocket, framför allt från Ryssland. I dessa länder säljs preparat fortfarande öppet. Det är viktigt att svenska myndigheter i ökad omfattning informerar sina ryska motsvarigheter om hur allvarligt Sverige ser på smugglingen från Ryssland och bistår ryska tullmyndigheter att stoppa den. Vidare bör Sverige i internationella fora försöka uppnå internationella bestämmelser om förbud för hantering av icke medicinsk användning av dopningpreparat, heter det i motionen. I motion So213 av Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) hemställs att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som skall lägga fram förslag till åtgärder i syfte att motverka inflödet i landet av anabola steroidpreparat (yrkande 1). Motionärerna anför att rapporter från tull och polismyndigheter ger vid handen att inflödet av anabola steroider till Sverige från framför allt östländerna ökat under det senaste året.
Provtagning m.m.
I motion So230 av Karin Israelsson (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen om bestämmelser för provtagning för att spåra dopningspreparat (yrkande 3). I motionen anförs bl.a. följande. Med hänsyn till att regeringsformen ger medborgarna skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp utan stöd i lag är det angeläget att klara bestämmelser utfärdas om provtagning. Här står samhällets och idrottens intressen att skapa ändamålsenliga former för provtagning vid dopningsmisstanke mot grundlagens krav på värn av den personliga integriteten. En rimlig balans mellan motstridiga intressen vore, enligt motionen, att personer som deltar i idrottstävlingar arrangerad av myndighet eller av organisation som uppbär statliga eller kommunala bidrag samt personer som tränar i lokaler som uppbär sådana bidrag eller mot avgift upplåtes till allmänheten i samband med träning eller tävling skulle kunna underkastas kroppsvätskeprov för att påvisa dopningsmissbruk. Bestämmelserna om provtagning bör, enligt motionen, införas i en särskild paragraf i dopningslagen. För den enskilde dopningsmissbrukaren behöver en generell provtagning inte medföra några allvarliga men, enligt motionären. Tvärtom visar all erfarenhet att en tidig upptäckt kan vara avgörande för att med rimliga insatser kunna styra en individ bort från dopningsmissbruket.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det icke-medicinska bruket av anabola steroider och andra dopningsmedel är djupt oroande. Flera initiativ har visserligen nyligen tagits av myndigheter och organisationer för att sprida information om dopningsmedel och konsekvenserna av användningen av sådana men enligt utskottets uppfattning bör en samlad översyn snarast komma till stånd under parlamentarisk medverkan. Inledningsvis bör en analys göras av dopningsproblemets omfattning och karaktär samt av följderna av missbruket på kort och lång sikt. Kopplingen mellan missbruket av dopningsmedel och annat missbruk och våldsbrott bör studeras närmare liksom behovet av ytterligare insatser mot missbruket. Sådana insatser kan vara att kriminalisera det icke-medicinska bruket av dessa medel, ökade möjligheter till provtagning och ökade internationella insatser för att stoppa insmugglingen av dessa medel. Även behovet av resurser till förbättrade informationsinsatser genom Folkhälsoinstitutet, hälso- och sjukvården, skolan och idrottens organisationer bör övervägas. Regeringen bör när översynen genomförts återkomma till riksdagen i dessa frågor. Det anförda bör riksdagen, enligt utskottet, ge regeringen till känna med anledning av motionerna So202 (m), So213 (fp), So214 (fp), So230 (c), So254 (kds), So272 (kds) yrkande 1, So273 (s) yrkande 2 och So277 (c).
Testning av intagna på kriminalvårdsanstalter
I motion So272 av Liisa Rulander (kds) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att frågan om anstaltspersonalens ökade möjligheter till kontroll utreds (yrkande 2). Motionären anför att missbruk av dopningsmedel utgör ett stort problem på anstalterna.
Utskottet har erfarit att regeringen nyligen har beslutat att överlämna en skrivelse från Föreningen Styresmän och Assistenter m.fl. vid Kriminalvårdsanstalterna till Fängelseutredningen (Ju 1992:06). I skrivelsen hemställs om en lagändring, som syftar till att möjliggöra testning av intagna för att fastställa eventuell förekomst av anabola steroider.
Utskottet gör följande bedömning.
Den fråga som aktualiseras i motion So272 yrkande 2 skall övervägas av Fängelseutredningen. Motionen är alltså tillgodosedd. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.
Hemställan
Utskottet hemställer1. beträffande en översyn av dopningsproblemet att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So202, 1992/93:So213, 1992/93:So214, 1992/93:So230, 1992/93:So254, 1992/93:So272 yrkande 1, 1992/93:So273 yrkande 2 och 1992/93:So277 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande anstaltspersonals möjligheter till kontroll att riksdagen avslår motion 1992/93:So272 yrkande 2.
Stockholm den 6 maj 1993 På socialutskottets vägnar Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson (m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s), Martin Nilsson (s), Barbro Westerholm (fp) och Chatrine Pålsson (kds).