Domstols sammansättning
Betänkande 1996/97:JuU17
Justitieutskottets betänkande
1996/97:JUU17
Domstols sammansättning
Innehåll
1996/97 JuU17
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om ändringar i bl.a. rättegångsbalken. Ändringarna innebär huvudsakligen att antalet nämndemän skall minskas från tre till två i tingsrätt och länsrätt. Vidare föreslås vissa förändringar beträffande sammansättnings- och domförhetsreglerna i tingsrätt, länsrätt och hovrätt. Regeringens förslag innehåller också en ändring som medför att nämndemännen inte behöver betala skatt för ersättningar för resor m.m. Utskottet föreslår med anledning av motioner som väckts i ärendet av företrädare för samtliga partier att förslaget att minska antalet nämndemän avslås. De övriga förslagen tillstyrks med vissa justeringar. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 1997. Utskottet behandlar även ett antal motioner om nämndemannafrågor som väckts under den allmänna motionstiden år 1996. Dessa motionsyrkanden avstyrks. Till betänkandet har fogats 11 reservationer (m, c, fp, v, kd och mp).
Propositionen
I proposition 1996/97:133 har regeringen (Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i äktenskapsbalken, 2. lag om ändring i föräldrabalken, 3. lag om ändring i rättegångsbalken, 4. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 5. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, 6. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189), 7. lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, 8. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor, 9. lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud, 10. lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m., 11. lag om ändring i lagen (1996:1639) om ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd, 12. lag om ändring i lagen (1996:1653) om ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden. Lagförslagen, som granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se bilaga 1.
Motionerna
Motioner som väckts med anledning av propositionen 1996/97:Ju26 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:133 i de delar som rör antalet nämndemän i tingsrätt och länsrätt, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning för att förbättra köns- och åldersfördelningen i nämndemannakåren. 1996/97:Ju27 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag i de delar som inte avser ändringen av nämndemännens ersättningsregler, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av nämndemännens framtida medverkan i överrätt, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av nämndemännens rösträtt, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att gå vidare med Domarutredningens förslag avseende den framtida rekryteringen till och sammansättningen av nämndemannakåren. 1996/97:Ju28 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tingsrätten skall bestå av två juristdomare förutom tre nämndemän, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att antalet lagfarna domare i länsrätt skall kunna utökas om det finns skäl för det, 3. att riksdagen beslutar att antalet nämndemän i tingsrätt och länsrätt även i fortsättningen som huvudregel skall uppgå till tre, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda hur nyrekryteringen av nämndemän kan förbättras och huruvida den politiska tillsättningen bäst tillgodoser kravet på bredd och allsidighet samt om möjlighet skall finnas att skilja en olämplig nämndeman från uppdraget, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att se över nämndemannasystemet i hovrätt. 1996/97:Ju29 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag att tingsrätten och länsrätten - i mål där nämndemän medverkar - skall bestå av en juristdomare och två nämndemän. 1996/97:Ju30 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag att minska antalet nämndemän i tingsrätt och länsrätt. 1996/97:Ju31 av Lars Hjertén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att antalet nämndemän i tingsrätt och länsrätt inte skall minskas. 1996/97:Ju32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen avslår förslaget att minska antalet nämndemän i tingsrätt och länsrätt från tre till två, 2. att riksdagen avslår förslaget om utvidgad ensamdomarkompetens i länsrätt. 1996/97:Ju33 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen avslår propositionens förslag om en minskning av antalet nämndemän, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en uppräkning av det s.k. grundarvodet för nämndemän.
Motioner som väckts under den allmänna motionstiden år 1996 1996/97:Ju417 av Margareta Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av ersättningen till nämndemän. 1996/97:Ju418 av Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en översyn av nämndemännens ekonomiska villkor bör göras. 1996/97:Ju419 av Majléne Westerlund Panke m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av översyn av nämndemännens ersättningar. 1996/97:Ju420 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nämndemännens ersättningar. 1996/97:Ju421 av Eva Björne m.fl. (m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen uppdrar åt Domstolsutredningen att utreda och lämna förslag om nämndemännens framtida arvoden och övriga ersättningar. 1996/97:Ju422 av Kia Andreasson (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nämndemän skall erhålla full täckning för sina resekostnader till domstolen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nämndemän skall erhålla samma villkor för arvoden som kommunala nämndledamöter.
Utskottet
Inledning
Ärendet
Beredningsunderlaget Regeringens förslag i detta ärende bygger på två promemorior som upprättats inom Justitiedepartementet. I den ena - Översyn av förvaltningsprocessen (Ds 1996:40) - föreslås olika lagändringar i syfte att effektivisera förvaltningsprocessen, bl.a. rör det sig om förändringar i länsrätternas och kammarrätternas sammansättning. I den andra promemorian - Nämndemannamedverkan i domstol m.m. - föreslås ändringar i sammansättningsreglerna för tingsrätt, hovrätt, länsrätt och kammarrätt. Vidare föreslås ändringar beträffande nämndemännens reseersättningar. I propositionen tar regeringen upp de förslag i promemorian Översyn av förvaltningsprocessen som rör länsrättens sammansättning. Vidare tar regeringen upp de förslag som läggs fram i promemorian Nämndemannamedverkan i domstol m.m. och som rör tingsrätternas och länsrätternas sammansättning, domförhetsreglerna vid förhinder för en ledamot i hovrätten samt nämndemännens ersättning. Regeringen uppger att man har för avsikt att återkomma i fråga om kammarrättens sammansättning och de övriga förslag som finns i promemorian Översyn av förvaltningsprocessen. Promemoriorna har remissbehandlats. De flesta remissinstanserna tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan erinran.
Lagrådets yttrande Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över förslagen. Lagrådet har förklarat sig inte ha några invändningar mot de syften som ligger bakom förslagen, dvs. att tillgodose kravet på att domstolsförfarandet skall vara rationellt och effektivt samt att förbättra förutsättningarna för en tillfredsställande rekrytering av nämndemän. Lagrådet har vidare gjort den bedömningen att några påtagliga risker för att kvaliteten i dömandet skulle försämras, inte bör uppstå om förslagen genomförs. Däremot har Lagrådet anfört att vad som möjligen skulle kunna diskuteras är frågan om allmänhetens förtroende för domstolarna skulle kunna påverkas i negativ riktning av en minskning av antalet deltagande nämndemän. Samtidigt har dock Lagrådet framhållit att frågan knappast lär kunna besvaras med något större mått av säkerhet, i vart fall inte utan särskilda undersökningar. Lagrådet har vidare refererat till sitt yttrande över ett förslag från regeringen om generellt krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt. I det yttrandet framhöll Lagrådet, under hänvisning till uppgifter i den remissen beträffande pågående utredningar om tingsrättsförfarandet och om domstolsväsendets organisationsstruktur, att det skulle ha varit en klar fördel om prövningstillståndsproceduren hade kunnat ses i belysning av ett utarbetat förslag avseende tillämnade förändringar för tingsrätternas del. Lagrådet har vidare anfört att det anser sig kunna utgå ifrån att det nu presenterade förslaget inte inrymmer annat än en mindre del av de förändringsförslag som aviserats beträffande tingsrättsförfarandet och tingsrättsorganisationen. Vidare har Lagrådet uttalat att det ter sig mindre tillfredsställande att i nuvarande skede av domstolsväsendets reformering ta ställning på grundval av ett underlag som är inriktat enbart på en förhållandevis avgränsad fråga och som inte närmare belyser vilken betydelse den föreslagna lösningen får, sett i ett större sammanhang. Lagrådet nämner som exempel att det i remissen inte ens redovisas eller ges synpunkter på att det nyligen föreslagna systemet med generellt krav på prövningstillstånd i hovrätt torde leda till en inte oväsentlig beskärning av nämndemannamedverkan i andra instans. Lagrådet anser mot den angivna bakgrunden att det bör kunna sättas i fråga om tidpunkten nu är den rätta för att ta slutlig ställning till den föreslagna begränsningen av nämndemannamedverkan. Lagrådet har dock gjort den bedömningen att det inte i ärendet framkommit något som, från de aspekter Lagrådet främst har att beakta, utgör hinder mot att genomföra förslagen i allt väsentligt.
Allmänt om nämndemän När nämndemän skall medverka i ett avgörande i tingsrätt eller länsrätt är rätten i regel domför med en lagfaren domare och tre nämndemän. Sedan år 1983 har nämndemän individuell rösträtt, vilket ger dem en majoritetsställning i förhållande till den lagfarne domaren. Nämndemän utses genom val och måste uppfylla vissa krav. En nämndeman måste vara svensk medborgare. Vidare ställs vissa krav på lokal anknytning. Den som är nämndeman i tingsrätt skall vara folkbokförd i kommun som ligger inom domsagan. I fråga om nämndemän i hovrätt gäller att de måste vara folkbokförda i länet eller den del av länet som hör till hovrätten. Nämndemän i länsrätt måste vara folkbokförda i länet. Nämndemän får inte vara underåriga och inte ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Från valbarhet är vidare poliser, advokater och vissa statligt anställda jurister uteslutna. I länsrätt gäller dessutom att den som är anställd vid domstol, skattemyndighet, länsstyrelse eller under länsstyrelse lydande myndighet, allmän försäkringskassa eller Riksförsäkringsverket inte får vara nämndeman. Ingen får samtidigt vara nämndeman i hovrätt och tingsrätt eller i kammarrätt och länsrätt. De som skall tjänstgöra som nämndemän i tingsrätt väljs av kommunfullmäktige medan de som skall tjänstgöra i hovrätt, kammarrätt eller länsrätt väljs av landstingsfullmäktige. Valet skall vara proportionellt om det begärs av en minoritet av viss storlek. När nämndemän väljs skall eftersträvas att kåren får en allsidig sammansättning när det gäller ålder, kön och yrke. Mandattiden är fyra år. Rätten får entlediga en nämndeman, om han visar giltigt hinder. En nämndeman som fyllt 60 år får avgå. Om nämndemannen upphör att vara valbar förfaller uppdraget. Av förordningen (1983:382) om antalet nämndemän i de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna framgår att varje hovrätt själv fastställer hur många nämndemän som skall finnas för tjänstgöring i domstolen. De tre största tingsrätterna och de tre största länsrätterna har fått motsvarande befogenhet. I fråga om övriga tingsrätter och länsrätter fastställs antalet av hovrätten resp. kammarrätten efter samråd med vederbörande tingsrätt resp. länsrätt.
Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att tingsrätten i brottmål skall bestå av en lagfaren domare och två nämndemän. Detsamma skall gälla i de familjerättsliga tvistemål där nämndemän medverkar i avgörandet. Om en av nämndemännen får förhinder sedan huvudförhandlingen påbörjats skall rätten ändå vara domför. Möjligheten för tingsrätt att utöka antalet lagfarna domare till två utvidgas. Om antalet lagfarna domare utökas skall antalet nämndemän alltid utökas till tre. Länsrättens sammansättning skall vara en lagfaren domare och två nämndemän. Om en av nämndemännen får förhinder sedan handläggningen påbörjats skall rätten ändå vara domför. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning eller svårighetsgrad skall länsrätten kunna bestå av två lagfarna domare och tre nämndemän. Vidare införs för länsrätterna en generell regel att mål av enkel beskaffenhet skall kunna avgöras slutligt av en lagfaren domare ensam. Denna regel ersätter gällande regler om ensamdomarbehörighet i vissa uppräknade fall. Dessutom utökas ensamdomarbehörigheten till att avse ytterligare vissa målkategorier. Gränsen för ensamdomarbehörigheten i mål som avser fråga om inkomstbeskattning höjs från 5 000 kr till ett halvt basbelopp. Hovrätten föreslås kunna fortsätta och avsluta en påbörjad huvudförhandling även om en av de lagfarna domarna eller en av nämndemännen får förhinder. Vidare föreslås att nämndemännen skall anses ha sitt tjänsteställe i bostaden. Det innebär att nämndemännens resor mellan bostaden och domstolen betraktas som tjänsteresor och att deras ersättning därmed inte beskattas. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 1997.
Överväganden
Sammansättnings- och domförhetsregler i underrätterna
Inledning I propositionen framförs en rad förslag som har att göra med sammansättnings- och domförhetsreglerna i underrätterna. I denna del framförs också ett antal motionsyrkanden om avslag på propositionen helt eller delvis. Också alternativa förslag förs fram. Utskottet kan redan här konstatera att utskottet inte, som begärs i motion Ju27 (m), är berett att avslå regeringsförslaget i dess helhet i denna del. Tvärtom anser utskottet att flera av de förslag som förs fram i propositionen bör genomföras så snart som möjligt. Utskottet delar således inte den i motionen framförda uppfattningen att resultatet av det pågående utvecklings- och organisationsarbetet inom domstolsväsendet bör avvaktas. Utskottet avstyrker således bifall till motion Ju27 i denna del. Till övriga yrkanden återkommer utskottet i det följande.
Antalet nämndemän Den 1 juli 1983 trädde nya regler i kraft om domförhet i tingsrätt (prop. 1982/83:126, 1982/83:JuU32, rskr. 314). Antalet nämndemän minskades från fem till tre. I mål om åtal för brott för vilket inte lindrigare straff än fängelse i två år är föreskrivet skall dock antalet nämndemän fortfarande uppgå till fem. Om det inte finns anledning att döma till annat än böter och det för brottet inte är föreskrivet svårare straff än böter eller fängelse i högst sex månader får rätten bestå av en lagfaren domare, dvs. nämndemän medverkar inte alls. Frågan om domförhet i brottmål regleras i 1 kap. 3 b § rättegångsbalken. Nämndemän medverkar också i vissa tvistemål. Detta gäller familjerättsliga tvistemål, dvs. äktenskapsmål, mål om faderskap, vårdnad, underhåll och umgänge. Reglerna om detta finns i 14 kap. 17 § äktenskapsbalken och i 20 kap. 1 § föräldrabalken. Om en nämndeman får förfall sedan huvudförhandlingen påbörjats är rätten ändå domför. Förutom i de ovan angivna fallen medverkar nämndemän i vissa s.k. domstolsärenden. Länsrätten är som regel domför med en lagfaren domare och tre nämndemän, 17 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Länsrätten är dock i en rad situationer domför med en lagfaren domare. Om en nämndeman får förfall sedan handläggningen påbörjats är rätten ändå domför. Regeringen föreslår att antalet nämndemän skall minskas från tre till två. En rationell och effektiv handläggning av målen kräver enligt regeringen att antalet nämndemän vid ett måls avgörande inte är högre än vad som är nödvändigt för att tillgodose behovet av och kraven på insyn och inflytande i domstolarna. Behovet av insyn skulle, enligt regeringens mening, i och för sig kunna tillgodoses med endast en nämndeman. För att tillgodose behovet av inflytande räcker det dock inte med en nämndeman. En minskning till två skulle inte rubba majoritetsförhållandena mellan lagfarna domare och nämndemän. För det fall en av nämndemännen får förhinder föreslås att rätten skall vara domför med en lagfaren domare och en nämndeman. I denna del föreslår regeringen slutligen att uttrycket ?inträffar förfall? ändras till ?får förhinder?. Någon ändring i sak avses inte. I propositionen tar regeringen också upp frågan om nämndemannakårens sammansättning och den betydelse sammansättningen har för nämndemännens möjligheter att verka för att allsidiga medborgerliga värderingar kommer till uttryck i domstolarnas avgöranden. Regeringen konstaterar att vissa samhällsgrupper är underrepresenterade bland nämndemännen och framhåller att medborgarnas förtroende för nämndemannafunktionen kan komma att rubbas om kåren inte har en allsidig sammansättning. Enligt regeringens uppfattning skulle en reducering av lägsta antalet nämndemän kunna bidra till en mer allsidig rekrytering om den leder till att varje nämndeman inte behöver tjänstgöra så ofta som i dag. Av remissinstanserna avstyrks förslaget om en minskning av antalet nämndemän av Stockholms tingsrätt, Luleå tingsrätt, Nämndemännens riksförbund och Oskarshamns Nämndemannaförening. Göteborgs tingsrätt anser att frågan om nämndemännens medverkan i underrätt behöver utredas ytterligare innan det går att ta ställning till en minskning av antalet nämndemän. Flera remissinstanser ifrågasätter om inte fler mål bör kunna avgöras av ensamdomare utan medverkan av nämndemän. Stockholms tingsrätt anser bl.a. att syftet med förändringen inte torde kunna uppnås på annat sätt än genom en djupgående reform av sättet för utseende av nämndemän. Nämndemännens riksförbund menar att det finns stor risk för att kunskap - och kanske även viljan att tjänstgöra - minskar om nämndemännen inte kommer att tjänstgöra med nuvarande frekvens. En av remissinstanserna anför att om antalet nämndemän minskar till två, varje enskild nämndemans position och engagemang i målen bör kunna förstärkas. Regeringen instämmer i detta antagande. I motionerna Ju26 (c), Ju28 (kd), Ju29 (fp), Ju30 (mp), Ju31 (m), Ju32 (v) och Ju33 (s), finns yrkanden om avslag på förslagen i denna del. Motionärernas resonemang om förslaget kretsar i allt väsentligt kring två huvudteman. Det ena går ut på att det möter betydande svårigheter när det gäller att ta ställning till förslagen eftersom det slutliga resultatet av det reformarbete som för närvarande pågår när det gäller domstolsväsendet ännu inte föreligger. Det andra temat präglas av de mer principiella argument som bär upp nämndemännens medverkan i dömandet, dvs. att de borgar för insyn och kontroll av den verksamhet som bedrivs i domstolarna samt att deras deltagande bidrar till att allsidiga medborgerliga uppfattningar kan bli beaktade. Att nämndemännens möjligheter att tillgodose dessa argument inte träds för när är enligt motionärerna viktigt för förtroendet för rättsväsendet. Utskottet anser att en förändring av reglerna om sammansättning i domstolarna måste ha sin utgångspunkt i vilken uppgift domstolen har i domstolssystemet. Regeringen har nyligen föreslagit att det skall införas ett generellt krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt (prop. 1996/97:131). Om förslaget genomförs kommer tyngdpunkten i rättskipningen i de allmänna domstolarna att förskjutas till den första instansen, dvs. till tingsrätten. Enligt utskottets mening innebär detta att kraven på tingsrätten ökar. Det är mot denna bakgrund som förslaget om en minskning av antalet nämndemän måste ses. Det råder en bred enighet om att lekmannamedverkan i domstolarna är av värde från flera synpunkter. För det första tillgodoser den allmänhetens intresse av insyn i domstolarnas verksamhet. För det andra utgör lekmännen en garanti för att allmänna värderingar blir beaktade i den rättskipande verksamheten. Medverkan av lekmän i domstolarna är också ägnad att upprätthålla förtroendet för rättsväsendet. Möjligheterna för nämndemännen att fylla den funktion de bör ha försvåras enligt utskottets mening om de endast är två. Den insyn som de två nämndemännen kan förmedla blir så liten att den inte är acceptabel. Fler nämndemän borgar också för att fler synpunkter på bevisningen och i påföljdsfrågan kommer fram och kan bli bedömda. Denna poäng med lekmannamedverkan i domstolarna kommer som utskottet ser det inte till sin rätt med regeringens förslag. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att förtroendet för rättsväsendet riskerar att försämras om regeringens förslag genomförs. I sammanhanget finns det också skäl att erinra om att det nu aktuella förslaget innebär att sammansättningen med två nämndemän skall gälla även i mål om mycket allvarlig brottslighet och att rätten i händelse av förhinder för en nämndeman skulle vara domför med en lagfaren domare och en nämndeman även i sådana mål. Utskottet delar inte heller regeringens bedömning att färre nämndemän bidrar till en bättre rekrytering. Det grundläggande problemet i det hänseendet torde snarare vara svårigheterna att vara frånvarande från arbetet och de bristande möjligheterna till ersättning för förlorad arbetsinkomst. Till den senare frågan återkommer utskottet nedan. Motsvarande resonemang gör sig gällande i fråga om antalet nämndemän i länsrätt. Utskottet tillstyrker motionerna Ju26, Ju28, Ju29, Ju30, Ju31, Ju32 och Ju33 i nu behandlade delar och avstyrker regeringens förslag i denna del. Någon ändring behöver då inte heller göras i domförhetsreglerna.
Den s.k. stora nämnden I mål om åtal för brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år skall rätten bestå av en lagfaren domare och fem nämndemän (1 kap. 3 b § första stycket andra meningen rättegångsbalken). Bestämmelsen om den s.k. stora nämnden är tillämplig även i vissa mål som gäller ekonomisk brottslighet (1 kap. 8 § rättegångsbalken). Om en nämndeman får förhinder är rätten ändå domför. Regeringen föreslår att den särskilda domförhetsregeln avskaffas och ersätts med den generella möjligheten att rätten i svåra och omfattande mål kan förstärkas så att den kommer att bestå av två lagfarna domare och tre nämndemän. Syftet med ändringen är att åstadkomma en mer ändamålsenlig reglering av frågan om när rättens sammansättning skall förstärkas. Målets omfattning och svårighetsgrad bör enligt regeringen vara avgörande. Regeringen pekar även på att den nuvarande regeln i flera fall orsakat återförvisning från högre rätt när tingsrätten avgjort målet med för få nämndemän. I motion Ju29 (fp) yrkas avslag på förslaget i denna del. Motionsyrkandena grundas på samma uppfattning som redovisats ovan beträffande antalet nämndemän. Frågan om tingsrättens sammansättning i de grövre brottmålen har tidigare behandlats i utskottet. I prop. 1988/89:95 föreslog regeringen att den särskilda sammansättningsbestämmelsen skulle tas bort. Det förslaget grundades huvudsakligen på att bestämmelserna om sammansättning var svåra att tillämpa - det hade förekommit att mål blivit återförvisade från hovrätt till tingsrätt. Utskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande bifall till ändringen med hänvisning till de samtidigt föreslagna nya bestämmelserna om återförvisning på grund av rättegångsfel (se 1988/89:JuU23 s. 35, rskr. 288). Utskottet kan ansluta sig till regeringens bedömning att behovet av förstärkning inte med nödvändighet sammanfaller med brottets svårhetsgrad. En mer nyanserad bedömning bör vara möjlig att göra. Det finns som utskottet ser det inget självklart samband mellan å ena sidan svårigheter att ta ställning till frågor om bevisvärdering och om påföljd och å andra sidan brottets svårhetsgrad. Om det finns skäl för förstärkning av tingsrättens sammansättning finns det också - vilket utskottet återkommer till i det följande - en generell möjlighet till det. Utskottet avstyrker motion Ju29 och tillstyrker bifall till propositionen i denna del.
Förstärkt sammansättning i tingsrätt Enligt en bestämmelse i 1 kap. 3 b § tredje stycket rättegångsbalken får antalet lagfarna domare utökas med en om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning eller svårighetsgrad. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän. Regeringen anser att det skulle vara värdefullt för brottmålsavgörandenas kvalitet att tingsrätten oftare än i dag består av två lagfarna domare. Det föreslås därför att kravet på särskilda skäl skall tas bort samt att, i fall förstärkning sker med en lagfaren domare, antalet nämndemän alltid skall ut- ökas med en. På detta sätt är nämndemännen aldrig i minoritet. Vidare föreslås ett förtydligande av domförhetsreglerna. Dessutom föreslås en bestämmelse om att rätten inte får bestå av fler lagfarna domare än nämndemän. Möjligheten till förstärkning med endast en nämndeman tas bort. Motsvarande förslag förs fram beträffande familjemålen. I motion Ju28 (kd) yrkas avslag på förslaget såvitt gäller förstärkningen med lagfarna domare. Motionärerna menar att tingsrätten alltid skall vara sammansatt av två lagfarna domare och tre nämndemän. Utskottet delar inledningsvis regeringens uppfattning att det skulle vara värdefullt för avgörandenas kvalitet att tingsrätten oftare än i dag bestod av två lagfarna domare i stället för en. När det sedan gäller reglernas konstruktion konstaterar utskottet att regeringens förslag i denna del har utformats med utgångspunkt i att förslaget om en minskning av antalet nämndemän från tre till två skall genomföras. Utskottet har avstyrkt bifall till propositionen i den delen och har utformat sitt lagförslag med hänsyn härtill. Detta innebär bl.a. att det blir onödigt med en obligatorisk förstärkning med en nämndeman om rätten förstärks med en lagfaren domare. Nämndemännen riskerar ändå inte att hamna i minoritet med den domförhetsregel som utskottet föreslår. En annan sak är att det ändå ofta kan finnas skäl att förstärka rätten även på detta sätt. Vad härefter gäller de mål om företrädesvis ekonomisk brottslighet där s.k. särskilda ledamöter deltar (1 kap. 8 § rättegångsbalken) kommer saken i ett annat läge. Utskottets ställningstagande beträffande den stora nämnden kan i dessa fall leda till att nämndemännen undantagsvis hamnar i minoritet i förhållande till de lagfarna ledamöterna om en nämndeman får förhinder under huvudförhandlingen. Här kan det alltså behövas en regel som syftar till att garantera att detta inte inträffar. Vad gäller yrkandet i motion Ju28 att tingsrätten i brottmål regelmässigt skall bestå av - förutom tre nämndemän - två lagfarna domare anser utskottet att en sådan ordning skulle föra för långt. Det saknas enligt utskottets mening anledning att införa tvingande regler om en sådan kvalificerad sammansättning i alla mål, och utskottet vill här anmärka att en strävan under senare år har varit att anpassa rättens sammansättning till målens svårighetsgrad. En annan sak är att den ordning utskottet nyss förordat innebär att motionsönskemålet kan uppfyllas i de fall det finns skäl för det. Motion Ju28 avstyrks. Sammanfattningsvis innebär det anförda dels att utskottet tillstyrker regeringens förslag om att det bör bli lättare att förstärka tingsrättens sammansättning, dels att reglerna om förstärkning och om domförhet anpassas till utskottets ställningstagande beträffande antalet nämndemän.
Förstärkt sammansättning i länsrätt Enligt 17 § andra stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar får fyra nämndemän sitta i länsrätten, om det behövs med hänsyn till målets omfattning eller någon annan särskild anledning. Någon möjlighet att förstärka länsrätten med en lagfaren domare finns inte. Regeringen föreslår att länsrätten skall kunna förstärkas med en lagfaren domare under förutsättning att det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets omfattning eller svårighetsgrad. Vidare föreslås ett förtydligande av domförhetsreglerna. Dessutom föreslås en bestämmelse om att rätten inte får bestå av fler lagfarna domare än nämndemän. Förslaget har motiverats med att målen i länsrätten blivit alltmer komplicerade och regeringen anger bl.a. skattemålen som exempel på det. Regeringen anser att behovet av förstärkning på juristsidan ibland kan tillgodoses genom skickliga notarier, föredragande eller fiskaler men framhåller att detta inte alltid är fallet. Det är främst när det gället svårbedömda rättsfrågor men också i komplicerade sakfrågor som behov av förstärkning föreligger. Regeringen motiverar kravet på särskilda skäl för förstärkning i länsrätt med att målen i tingsrätt är av annan karaktär än målen i länsrätt och framhåller att redan den föreslagna utökningen av möjligheterna till förstärkning är betydelsefull. I vart fall anser regeringen att det i nuläget bör krävas särskilda skäl för en sådan förstärkning. I motion Ju28 (kd) anförs att möjligheten till förstärkning inte bör kräva särskilda skäl och att regeringens förslag i denna del inte går tillräckligt långt för att trygga rättssäkerheten i länsrätten. Utskottet delar regeringens uppfattning att det i vart fall i nuläget bör krävas särskilda skäl för en förstärkning med en lagfaren domare i länsrätten. Utskottet tillstyrker alltså regeringsförslaget i denna del. I övrigt föranleder förslaget vissa ändringar på grund av utskottets ovan gjorda ställningstaganden om antalet nämndemän.
Utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt Länsrätt är enligt 18 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar domför med en lagfaren domare i en rad situationer. Nämndemän behöver således inte delta i handläggning som inte innebär ett slutligt avgörande av målet. Vidare är länsrätten domför utan nämndemän i vissa mål där det är uppenbart att vissa slags beslut skall fattas eller om saken i målet är uppenbar. Dessutom är länsrätten domför utan nämndemän i de mål som räknas upp i 18 § fjärde stycket i den angivna lagen. Ett av skälen till att vissa mål tagits med i uppräkningen är att måltyperna i fråga typiskt sett innehåller frågor som måste prövas skyndsamt. Regeringen föreslår i denna del en rad olika förändringar i bestämmelserna om ensamdomarbehörigheten. En generell möjlighet för ensamdomare att avgöra mål som är av enkel beskaffenhet införs. Den nya regeln ersätter den tidigare bestämmelsen om att saken skall var uppenbar för att få avgöras av ensamdomare. Detta medför att man inte längre behöver räkna upp en rad måltyper som nu anges i paragrafen. Vissa andra justeringar föreslås också. Regeringen har i denna del fört ett ingående resonemang i frågan om behovet av en översyn av dagens regler för ensamdomarbehörigheten (prop. s. 41 f). Regeringen framhåller att det råder en bred politisk enighet om att lekmannamedverkan i domstolarna är av värde. Vad gäller ensamdomaralternativet anför regeringen att effektivitetshänsyn talar för det i vissa fall. Regeringen anser att det är viktigt att särskilt mindre och enklare mål avgörs genom ett snabbt, smidigt och billigt förfarande. Ett sätt att åstadkomma detta anses vara att utnyttja möjligheten att avgöra mål i enklare sammansättning. Därigenom kan såväl de lagfarna domarna som nämndemännen koncentrera sig på prövningen av de svårbedömda målen. Regeringen påpekar att inget mål bör avgöras av fler domare än som är motiverat i det enskilda fallet. Sammanfattningsvis anför regeringen att det finns starka skäl för en ordning som gör det möjligt att på ett mer nyanserat sätt bedöma om ett mål skall avgöras av en lagfaren domare ensam eller om nämndemän skall medverka i avgörandet. Remissinstanserna är positiva till förslagen i huvudsak. Riksdagens ombudsmän är dock kritiska till en generell regel om ensamdomarbehörighet i mål av enkel beskaffenhet. De anser att det ur rättssäkerhetssynpunkt är olyckligt om det införs en domförhetsregel som grundar sig på en så allmänt hållen bestämmelse och att den lämnar alltför stort utrymme för olika tolkningar. Regeringen anser i fråga om den generella möjligheten att avgöra mål av enkel beskaffenhet med en domare att samma ordning bör kunna gälla för länsrätternas del som för tingsrätternas, nämligen att det med förtroende kan överlämnas till den enskilde domaren att - med ledning av en allmänt hållen regel av föreslagen innebörd - avgöra frågan om rättens sammansättning. I motion Ju32 (v) begärs avslag på förslaget i denna del. Motionärerna anser att det ur rättssäkerhetssynpunkt är olyckligt om det införs en domförhetsregel som grundar sig på en så allmänt hållen regel som den föreslagna och att den lämnar alltför stort utrymme för olika tolkningar. I motion Ju29 (fp) yrkas - som motionen får förstås - avslag på förslaget i denna del eftersom det innebär en minskning av antalet nämndemän. Såvitt gäller motion Ju32 anser utskottet i likhet med regeringen att frågan om tillämpning av en allmänt hållen regel med förtroende kan överlämnas till den enskilde domaren också när frågan gäller domförheten. Utskottet noterar särskilt att motsvarande regel redan gäller för tingsrätterna, se 1 kap. 3 a § tredje stycket rättegångsbalken. Utskottet avstyrker motionen. Vad härefter gäller motion Ju29 anser utskottet att den föreslagna utvidgningen av ensamdomarkompetensen är relativt försiktig. Den avvägning som förslaget innehåller mellan å ena sidan intresset av en effektiv och ändamålsenlig handläggning och å andra sidan de intressen som bär upp medverkan av lekmän i domstolarna är enligt utskottets mening rimlig. I detta sammanhang finns det anledning att påpeka att det bland de målkategorier som handläggs i de allmänna förvaltningsdomstolarna finns mål som typiskt sett är av mycket stor betydelse för den enskilde. Som exempel kan nämnas socialförsäkringsmålen. Frågan om rättens sammansättning i sådana mål har tidigare behandlats i utskottet (1994/95:JuU6 s. 5 f). Den gången gällde frågan hur kammarrätten skall vara sammansatt i mål av detta slag. Utskottet ansåg att nämndemän bör medverka i kammarrätt vid avgörandet av socialförsäkringsmål. I det ärendet hade ett yttrande från socialförsäkringsutskottet inhämtats (1994/95:SfU2y). Socialförsäkringsutskottet anförde att socialförsäkringsmålen kan röra tillfälliga och många gånger kortvariga ersättningsförhållanden. Flertalet mål om sjukpenning och föräldrapenning kan räknas dit. Målen kan emellertid också handla om ersättningar som är avsedda att utges under en lång följd av år och som är av utomordentligt stor betydelse för den enskildes försörjning. Till den senare gruppen hör ersättningar i form av sjukbidrag/förtidspension, vårdbidrag, handikappersättning, livräntor från arbetsskadeförsäkringen och från lagen om statligt personskadeskydd m.m. Socialförsäkringsutskottet kunde därför inte dela den i propositionen (prop. 1994/95:27) framförda uppfattningen att socialförsäkringsmål av sistnämnda art till sin karaktär liknar mål om socialbidrag eller bostadsanpassningsbidrag, som snarare kunde jämföras med socialförsäkringsmål om kortvarigare ersättningar. Enligt justitieutskottets mening kan en del socialförsäkringsmål visserligen anses vara av enkel beskaffenhet. Mot bakgrund av vad som sagts i socialförsäkringsutskottets yttrande år 1994 förutsätter utskottet dock att möjligheten att avgöra mål av förevarande slag med ensamdomare utnyttjas restriktivt. Utskottet avstyrker motion Ju29 och tillstyrker bifall till propositionen i denna del.
Domförhet i hovrätt Frågan om domförhet i hovrätt regleras i 2 kap. 4 § rättegångsbalken. Såvitt nu är av intresse innebär dagens regler följande. Huvudregeln är att hovrätten är domför med tre lagfarna domare. Om tingsrätten bestått av tre lagfarna domare skall dock hovrätten bestå av minst fyra lagfarna domare när målet avgörs. I hovrätten får inte fler än fem lagfarna domare delta. I brottmål är hovrätten domför med tre lagfarna domare och två nämndemän. Hovrättens sammansättning kan förstärkas så att fyra lagfarna domare och tre nämndemän deltar. Finns det inte anledning att döma till annat än böter behöver nämndemän dock inte delta. Detsamma gäller vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling. Det saknas alltså motsvarighet till de regler som medför att exempelvis tingsrätt är domför trots att en ledamot fått förhinder sedan huvudförhandlingen påbörjats. Regeringen föreslår att hovrätten skall vara domför trots att en lagfaren domare eller en nämndeman får förhinder sedan huvudförhandlingen påbörjats. Bestämmelsen medger inte att huvudförhandlingen fortsätter om såväl en lagfaren domare som en nämndeman skulle få förhinder sedan förhandlingen påbörjats. Syftet med förslaget är dels att minska risken för att förhandlingen måste tas om på grund av att en ledamot fått förhinder, dels att hovrätten inte skall behöva gardera sig mot en sådan situation genom en onödigt stor sammansättning. I motion Ju27 (m) begärs avslag på förslaget i denna del. Utskottet - som välkomnar förslaget - anser inte att det finns skäl att invänta resultatet av det pågående reformarbetet. Utskottet avstyrker motionen och tillstyrker bifall till propositionen i denna del.
Nämndemannafrågor
Nämndemännens ekonomiska villkor Nämndemännens ersättning regleras i förordningen (1982:814) om ersättning till nämndemän och vissa andra uppdragstagare inom domstolsväsendet m.m. Nämndemän i tingsrätt, länsrätt, hovrätt och kammarrätt får 300 kr per dag i s.k. grundarvode. Därutöver kan nämndemän som förlorar arbetsförtjänst få ersättning för det, dock med högst 1 000 kr per dag inklusive grundarvode. För nämndemän i länsrätt gäller dessutom att de kan få 300 kr per dag i s.k. inläsningsarvode. Vidare betalas ersättning till nämndemännen för deras resor till och från domstolen. Kammarrätten i Jönköping har i en dom den 2 februari 1996 funnit att den ersättning som betalas ut till nämndemän i tingsrätt, hovrätt och kammarrätt skall bedömas som ersättning för resor mellan arbetsplats och bostad. Orsaken till detta är att domstolen betraktas som nämndemännens s.k. tjänsteställe. Det leder till att kostnader för sådana resor bedöms som kostnader för resor till och från arbetet. Ersättningen för de kostnaderna blir därmed skattepliktig. Detsamma gäller traktamenten om sådana utgår. Såvitt gäller nämndemännen i länsrätt är läget annorlunda eftersom deras tjänsteställe anses vara bostaden. Detta beror i sin tur på att de anses utföra huvuddelen av sitt arbete i bostaden, något som de också får extra betalt för. Regeringen föreslår att kommunalskattelagen (1928:370) ändras på ett sådant sätt att effekten blir att ersättningen för resor m.m. inte beskattas. I motionerna Ju417 (c), Ju418 (c), Ju419 (s), Ju420 (s) och Ju422 (mp) tas frågan om beskattningen av reseersättningarna upp. Samtliga motionärer är kritiska till den ordning som gäller i dag. Utskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare behandlat frågor om nämndemännens ekonomiska villkor. Därvid har utskottet pekat på att arvodenas storlek alltjämt medför en svårighet att få till stånd en allsidig sammansättning av nämndemännakåren. Mot denna bakgrund välkomnar utskottet regeringens förslag i denna del. Motionerna får i berörda delar anses tillgodosedda med regeringens förslag. Utskottet tillstyrker bifall till propositionen i denna del; dock bör en justering göras i den av regeringen föreslagna lydelsen, se bilaga 2. I motionerna Ju418 (c), Ju421 (m, c, fp, kd) och Ju422 (mp) samt i motion Ju33 (s) tas frågan om nämndemännens ekonomiska villkor i övrigt upp. I motionerna framförs önskemål om en översyn som syftar till förbättrade ekonomiska villkor, t.ex. genom att grundarvodet höjs eller genom att taket för ersättningen för förlorad arbetsinkomst tas bort. En annan fråga som aktualiseras är att nämndemannauppdraget borde ersättas som uppdrag i kommunala nämnder. Utskottet delar uppfattningen i motionerna att det skulle vara önskvärt med en höjning av nämndemännens arvoden. Utskottet måste emellertid med hänvisning till det statsfinansiella läget avstyrka bifall till motionerna. Det finns inte heller skäl att tillsätta en utredning för att granska ersättningsfrågan. Problemen är redan väl kända.
Utredningar om nämndemän I motionerna Ju26 (c), Ju27 (m) och Ju28 (kd) föreslås att nya utredningar skall tillsättas beträffande nämndemännen. Motionsförslagen har något olika inriktning, men sammanfattningsvis skulle ett bifall till dem innebära en totalöversyn både avseende rekryteringen av nämndemän, valet av nämndemän, av nämndemännens roll i de olika domstolsinstanserna och av nämndemännens individuella rösträtt. Utskottet konstaterar att nämndemannafrågorna nyligen varit föremål för en översyn som legat till grund för förslagen i den här aktuella propositionen. Nämndemännens roll har också belysts i 1993 års domarutredning. Utskottet är inte berett att nu tillstyrka att ett nytt omfattande utredningsarbete inleds. Tvärtom anser utskottet att det är andra åtgärder som behövs för att komma till rätta med de rekryteringsproblem som finns; en sådan åtgärd är en lösning på den ovannämna arvodesfrågan, men utskottet kan också tänka sig insatser, i första hand på informationssidan, för att främja en mer allsidig rekrytering. Med dessa ord avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju26, Ju27 och Ju28 i aktuell del.
Övrigt Utskottet har noterat att en justering behövs i 26 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Vidare bör ändringarna i ändringslagarna till lagen (1976:839) om Statens va-nämnd respektive lagen (1996:242) om domstolsärenden göras i den lydelse som framgår av SFS 1996:1639 och 1996:1653. Utskottets förslag framgår av bilaga 2. I övrigt har utskottet ingenting att anföra med anledning av propositionen och motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande avslag på propositionen såvitt avser sammansättnings- och domförhetsreglerna i underrätterna att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju27 yrkande 1 delvis, res. 1 (m) 2. beträffande antalet nämndemän i underrätterna att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ju26 yrkande 1, 1996/97:Ju28 yrkande 3, 1996/97:Ju29 delvis, 1996/97:Ju30, 1996/97:Ju31, 1996/97:Ju32 yrkande 1 och 1996/97:Ju33 yrkande 1 och med avslag på regeringens förslag i denna del godkänner vad utskottet anfört, 3. beträffande den s.k. stora nämnden att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med avslag på motion 1996/97:Ju29 delvis godkänner vad utskottet anfört, res. 2 (fp) 4. beträffande förstärkt sammansättning i tingsrätt att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med avslag på motion 1996/97:Ju28 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört, res. 3 (kd) 5. beträffande förstärkt sammansättning i länsrätt att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med avslag på motion 1996/97:Ju28 yrkande 2 godkänner vad utskottet anfört, res. 4 (kd) 6. beträffande utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med avslag på motionerna 1996/97:Ju29 delvis och 1996/97:Ju32 yrkande 2 godkänner vad utskottet anfört, res. 5 (fp) res. 6 (v, mp) 7. beträffande lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna i underrätterna att riksdagen dels antar regeringens förslag till 1) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 14 kap. 17 §, 2) lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 1 kap. 3 b och 8 §§, 3) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar såvitt avser 17 §, dock med den ändringen att lagrummen ges den i bilaga 2 såsom utskottets förslag betecknade lydelsen, dels antar regeringens förslag till 4) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar såvitt avser 17 a och 18 §§, dels avslår regeringens förslag till 5) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 18 kap. 4 a §, 6) lag om ändring i föräldrabalken, 7) lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189), 8) lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, 9) lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud och 10) lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m., res. 7 (fp) - villk. res. 8 (v, mp) - villk. res. 9 (kd) - villk. 8. beträffande domförhet i hovrätt att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Ju27 yrkande 1 delvis antar regeringens förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 14 kap. 18 § och lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 2 kap. 4 §, res. 10 (m) 9. beträffande kommunalskattelagen att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med anledning av motionerna 1996/97:Ju417, 1996/97:Ju418 delvis, 1996/97:Ju419, 1996/97:Ju420 och 1996/97:Ju422 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), dock med den ändringen att lagrummet ges den i bilaga 2 såsom utskottets förslag betecknade lydelsen, 10. beträffande översyn av nämndemännens ekonomiska villkor att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju33 yrkande 2, 1996/97: Ju418 delvis, 1996/97:Ju421 och 1996/97:Ju422 yrkande 2, 11. beträffande en nämndemannautredning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju26 yrkande 2, 1996/97: Ju27 yrkandena 2-4 samt 1996/97:Ju28 yrkandena 4 och 5, res. 11 (m, c, kd) 12. beträffande lagförslagen i övrigt att riksdagen dels antar regeringens förslag till 1) lag om ändring i lagen (1996:1639) om ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd och 2) lag om ändring i lagen (1996:1653) om ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden, dock med den ändringen att lagrummen ges den i bilaga 2 såsom utskottets förslag betecknade lydelsen, dels antar regeringens förslag till 3) lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor, 13. beträffande lagen om allmänna förvaltningsdomstolar att riksdagen beslutar att 26 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall ha den i bilaga 2 såsom utskottets förslag betecknade lydelsen.
Stockholm den 24 april 1997
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik1 (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Sigrid Bolkéus (s), Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark1 (m), Siw Persson (fp), Alice Åström (v), Maud Ekendahl1 (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd), Helena Frisk (s), Jeppe Johnsson1 (m), Christin Nilsson (s) och Cinnika Beiming (s).
1 dock ej i besluten under moment 2-7
Reservationer
1. Avslag på propositionen såvitt avser sammansättnings- och domförhetsreglerna i underrätterna (mom. 1) Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför: Vi delar i och för sig regeringens uppfattning att domförhetsreglerna kan behöva ses över i syfte att åstadkomma en rationell och effektiv handläggning av målen. Förslagen måste dock ses mot bakgrund av det reformarbete som nu pågår beträffande domstolsväsendet. Resultatet av det arbetet har ännu inte nått så långt att det går att anlägga ett helhetsperspektiv. Enligt vår mening är dock ett sådant perspektiv nödvändigt för att rätt kunna värdera de förslag som regeringen lagt fram. Vi är därför för närvarande inte beredda att tillstyrka förslagen i propositionen. Regeringen bör i stället återkomma till dessa frågor i samband med att resultatet av övrigt reformarbete avseende domstolsväsendet redovisas. Vad vi nu uttalat med anledning av motion Ju27 i nu behandlad del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande avslag på propositionen såvitt avser sammansättnings- och domförhetsreglerna i underrätterna att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ju27 yrkande 1 delvis, dels avslår regeringens förslag i denna del, dels som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 1.
2. Den s.k. stora nämnden (mom. 3) Siw Persson (fp) anför: Jag anser att lekmännen som sedan länge medverkat i rättskipningen utgör ett omistligt inslag i det svenska rättssystemet. Förändringar i reglerna om nämndemännens medverkan bör mot den bakgrunden ske med mycket stor försiktighet. Nämndemännens betydelse för tilltron till rättsväsendet får en särskild betydelse när det gäller de grövsta brotten. Här kommer också deras erfarenhet i fråga om bevisprövning och påföljdsbedömning till sin rätt. Mot denna bakgrund kan jag inte ställa mig bakom regeringens förslag att ta bort den s.k. stora nämnden. Enligt min mening bör regeringens förslag i denna del avslås. Jag anser att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande den s.k. stora nämnden att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del och med bifall till motion 1996/97:Ju29 delvis godkänner vad som anförts i reservation 2.
3. Förstärkt sammansättning i tingsrätt (mom. 4) Rolf Åbjörnsson (kd) anför: Jag anser att den tyngdpunktsförskjutning som kommer att bli följden om regeringens nyligen framlagda förslag om generellt krav på prövningstillstånd genomförs måste beaktas i större utsträckning. Enligt min uppfattning krävs det åtgärder som går längre än regeringens förslag. Sådana åtgärder är nödvändiga för att förtroendet för rättskipningen i allmänhet och för rättskipningen i tingsrätterna i synnerhet skall kunna upprätthållas. Skälet till att tingsrätterna jämfört med länsrätterna intar en särställning i detta hänseende är som jag ser det att tingsrätterna handlägger den målkategori där förtroendet för rättsväsendet är som viktigast, nämligen brottmålen. Tingsrätten skall alltså enligt min mening bestå av två lagfarna domare förutom tre nämndemän. Jag anser att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande förstärkt sammansättning i tingsrätt att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion 1996/97:Ju28 yrkande 1 godkänner vad som anförts i reservation 3.
4. Förstärkt sammansättning i länsrätt (mom. 5) Rolf Åbjörnsson (kd) anför: Jag delar inte regeringens mening att det bör krävas särskilda skäl för förstärkning av länsrätten. Även när det gäller de allmänna förvaltningsdomstolarna har en rad reformer på senare år medfört att tyngdpunkten i instanskedjan kommit att förskjutas till länsrätten. Jag kan svårligen se att det finns något sakligt hållbart skäl till att behandla målen i länsrätten annorlunda än de som handläggs i tingsrätterna utifrån den nu diskuterade aspekten. Samma förutsättningar bör alltså gälla i tingsrätt och länsrätt för förstärkning av rättens sammansättning såsom anförs i motion Ju28. Jag anser att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande förstärkt sammansättning i länsrätt att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion 1996/97:Ju28 yrkande 2 godkänner vad som anförts i reservation 4.
5. Utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt (mom. 6) Siw Persson (fp) anför: Jag anser att regeringens förslag i denna del innebär att nämndemännens inflytande minskar i alltför stor utsträckning. Allmänhetens förtroende för rättsväsendet kräver att inslaget av lekmän inte minskar i domstolarna. Det är inte heller realistiskt att tro att det kommer att bli lättare att rekrytera nämndemän till länsrätterna om antalet nämndemän minskar. Jag anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna 1996/97:Ju29 delvis och 1996/97:Ju32 yrkande 2 godkänner vad som anförts i reservation 5.
6. Utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt (mom. 6) Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anför: Vi anser att stort avseende bör fästas vid den kritik mot förslaget i denna del som kommit från Riksdagens ombudmän. Frågan om hur rätten skall vara sammansatt vid avgörande av mål är av utomordentligt stor betydelse för allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Vi inser naturligtvis att den enskilde domaren måste kunna anförtros att fatta viktiga beslut som gäller målets handläggning. Detta ställningstagande bygger dock på förutsättningen att de regler som skall tillämpas är avfattade på ett sätt som inte lämnar utrymme för tvivel när det gäller domarens möjligheter att tillämpa dem på ett riktigt sätt. Enligt vår mening ger den föreslagna generella regeln alltför stor makt åt den enskilde domaren. Vi anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna 1996/97:Ju29 delvis och 1996/97:Ju32 yrkande 2 godkänner vad som anförts i reservation 6.
7. Lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna i underrätterna (mom. 7) Under förutsättning av bifall till reservationerna 2 och 5 Siw Persson (fp) anför: Jag anser att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna i underrätterna att riksdagen dels antar regeringens förslag till 1) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 14 kap. 17 §, 2) lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 1 kap. 8 § och 3) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar såvitt avser 17 §, dock med den ändringen att lagrummen ges den i bilaga 2 såsom Utskottets förslag betecknade lydelsen, och 4) lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 1 kap. 3 b § med den ändringen att lagrummet ges den i bilaga 3 såsom Reservantens förslag betecknade lydelsen, dels avslår regeringens förslag till 5) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar såvitt avser 17 a och 18 §§, 6) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 18 kap. 4 a §, 7) lag om ändring i föräldrabalken, 8) lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189), 9) lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, 10) lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud och 11) lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.,
8. Lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna i underrätterna (mom. 7) Under förutsättning av bifall till reservation 6 Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anför: Vi anser att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna i underrätterna att riksdagen dels antar regeringens förslag till 1) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 14 kap. 17 §, 2) lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 1 kap. 3 b och 8 §§ och 3) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar såvitt avser 17 §, dock med den ändringen att lagrummen ges den i bilaga 2 såsom Utskottets förslag betecknade lydelsen, dels avslår regeringens förslag till 4) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar såvitt avser 17 a och 18 §§, 5) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 18 kap. 4 a §, 6) lag om ändring i föräldrabalken, 7) lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189), 8) lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, 9) lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud och 10) lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.,
9. Lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna i underrätterna (mom. 7) Under förutsättning av bifall till reservationerna 3 och 4 Rolf Åbjörnsson (kd) anför: Jag anser att regeringens förslag inte går tillräckligt långt när det gäller att tillgodose intresset av att kunna förstärka tingsrättens och länsrättens sammansättning. Regeringen bör enligt min mening återkomma med förslag som i bättre utsträckning tillgodoser dessa intressen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I avvaktan på ett nytt förslag godtar jag utskottets förslag till lagreglering. Jag anser att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna i underrätterna att riksdagen dels antar regeringens förslag till 1) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 14 kap. 17 §, 2) lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 1 kap. 3 b och 8 §§ och 3) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar såvitt avser 17 §, dock med den ändringen att lagrummen ges den i bilaga 2 såsom Utskottets förslag betecknade lydelsen, dels antar regeringens förslag till 4) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar såvitt avser 17 a och 18 §§, dels avslår regeringens förslag till 5) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 18 kap. 4 a §, 6) lag om ändring i föräldrabalken, 7) lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189), 8) lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, 9) lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud och 10) lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m., dels som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 9.
10. Domförhet i hovrätt (mom. 8) Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför: Vi anser i och för sig att domförhetsreglerna i hovrätt kan behöva ses över i syfte att åstadkomma en rationell och effektiv handläggning. Det pågår dock ett omfattande reformarbete och eftersom resultatet av det ännu inte föreligger är det enligt vår mening för tidigt att ta ställning till olika enskildheter i det nu framlagda förslaget. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag i denna del i samband med att resultatet av övrigt reformarbete redovisas. Vad vi nu uttalat med anledning av motion Ju27 i nu behandlad del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande domförhet i hovrätt att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ju27 yrkande 1 delvis dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 14 kap. 18 § och lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 2 kap. 4 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 10.
11. En nämndemannautredning (mom. 11) Gun Hellsvik (m), Ingbritt Irhammar (c), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Rolf Åbjörnsson (kd) och Jeppe Johnsson (m) anför: Enligt vår mening bör frågan om nämndemännens medverkan i dömandet ses i belysning av det reformarbete som för närvarande pågår inom rättsväsendet. Det finns en rad frågor som gäller nämndemännens ställning i framtidens rättsväsende. För det första gäller det nämndemännens medverkan i hovrätten. 1993 års domarutredning avstod från att ta ställning i frågan med hänvisning till att Hovrättsprocessutredningen då ännu inte lagt fram sitt betänkande. När nu det skett och inte heller den utredningen tagit upp frågan finns det anledning - särskilt mot bakgrund av att hovrättsprocessen i framtiden kan antas bli en renodlad överprövningsprocess - att överväga frågan om nämndemän bör medverka i hovrätten. Om tyngdpunkten skall ligga i tingsrätten bör domstolsväsendets resurser fördelas med den utgångspunkten. Mot den bakgrunden är det angeläget att utreda om det behövs nämndemän i hovrätten. För det andra kan det mot bakgrund av vad som sagts i det föregående om nämndemännens medverkan i hovrätt sättas i fråga om motivet för nämndemännens individuella rösträtt i tingsrätt förlorat sin tyngd. Även denna fråga bör alltså utredas. För det tredje kan vi konstatera att de förslag som propositionen innehåller bl.a. syftar till att förbättra möjligheterna till rekrytering av nämndemän. Enligt vår mening är dock förslagen i det hänseendet otillräckliga. Rekryteringen måste ske på ett sätt som gagnar en allsidig sammansättning. Medelåldern är enligt vår uppfattning för hög bland de svenska nämndemännen. Frågan bör därför övervägas på nytt. Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga åtgärder. Vad vi uttalat med anledning av motionerna Ju26, Ju27 och Ju28 i nu behandlade delar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande en nämndemannautredning att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ju26 yrkande 2, 1996/97:Ju27 yrkandena 2-4 och 1996/97:Ju28 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts reservation 11.
Regeringens lagförslag Utskottets lagförslag
1. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken
------------------------------------------------------- |Regeringens förslag |Utskottets förslag | ------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------- | 14 kap. | | 17 § | ------------------------------------------------------- |Vid huvudförhandling i | Vid huvudförhandling i| |äktenskapsmål och mål om |äktenskapsmål och mål om| |underhåll skall |underhåll skall| |tingsrätten bestå av en |tingsrätten bestå av en| |lagfaren domare och två |lagfaren domare och tre| |nämndemän, om annat inte |nämndemän, om annat inte| |följer av 1 kap. 3 a § |följer av 1 kap. 3 a §| |andra och tredje styckena |andra och tredje styckena| |rättegångsbalken. Denna |rättegångsbalken. Denna| |regel gäller även för |regel gäller även för| |andra mål som handläggs i |andra mål som handläggs i| |samma rättegång. |samma rättegång. | | Om en av nämndemännen | Om en av nämndemännen| |får förhinder sedan |får förhinder sedan| |huvudförhandlingen har |huvudförhandlingen har| |påbörjats, är rätten |påbörjats, är rätten| |domför med en lagfaren |domför med en lagfaren| |domare och en nämndeman. |domare och två nämndemän.| | Om det finns skäl för | Om det finns skäl för| |det, får antalet lagfarna |det, får antalet lagfarna| |domare utökas med en |domare utökas med en| |utöver vad som följer av |utöver vad som följer av| |första stycket. Utökas |första stycket. Detsamma| |antalet lagfarna domare |gäller i fråga om antalet| |skall också antalet |nämndemän. Om någon eller| |nämndemän utökas med en. |några av ledamöterna får| |Om någon eller några av |förhinder sedan| |ledamöterna får förhinder |huvudförhandlingen har| |sedan huvudförhandlingen |påbörjats, gäller andra| |har påbörjats, gäller |stycket i fråga om| |andra stycket i fråga om |domförhet. | |domförhet. Rätten får dock | | |inte bestå av fler | | |lagfarna domare än | | |nämndemän. | | -------------------------------------------------------- |När nämndemän ingår i tingsrätten, skall ordföranden| |vid överläggning redogöra för omständigheterna i målet| |och innehållet i gällande rätt. Vid omröstning skall| |först ordföranden och därefter nämndemännen säga sin| |mening. I övrigt gäller bestämmelserna i| |rättegångsbalken om överläggning och omröstning i| |tvistemål. | -------------------------------------------------------- 2. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
------------------------------------------------------- |Regeringens förslag |Utskottets förslag | ------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------- | 1 kap. | | 3 b § | ------------------------------------------------------- |Tingsrätten skall vid | Tingsrätten skall vid| |huvudförhandling i |huvudförhandling i| |brottmål bestå av en |brottmål bestå av en| |lagfaren domare och två |lagfaren domare och tre| |nämndemän. Om en av |nämndemän. Om en av| |nämndemännen får förhinder |nämndemännen får förhinder| |sedan huvudförhandlingen |sedan huvudförhandlingen| |har påbörjats, är rätten |har påbörjats, är rätten| |domför med en lagfaren |domför med en lagfaren| |domare och en nämndeman. |domare och två nämndemän.| -------------------------------------------------------- |Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket inte är| |föreskrivet svårare straff än böter eller fängelse i| |högst sex månader är tingsrätten domför utan nämndemän,| |om det inte finns anledning att döma till annan påföljd| |än böter och det i målet inte är fråga om företagsbot.| ------------------------------------------------------- |Om det finns skäl för det, | Om det finns skäl för| |får antalet lagfarna |det, får antalet lagfarna| |domare utökas med en |domare utökas med en| |utöver vad som följer av |utöver vad som följer av| |första stycket. Utökas |första stycket. Detsamma| |antalet lagfarna domare |gäller i fråga om antalet| |skall också antalet |nämndemän. Om någon eller| |nämndemän utökas med en. |några av ledamöterna får| |Om någon eller några av |förhinder sedan| |ledamöterna får förhinder |huvudförhandlingen har| |sedan huvudförhandlingen |påbörjats gäller första| |har påbörjats gäller |stycket andra meningen i| |första stycket andra |fråga om domförhet. | |meningen i fråga om | | |domförhet. Rätten får dock | | |inte bestå av fler | | |lagfarna domare än | | |nämndemän. | | ------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------- | 8 § | -------------------------------------------------------- |Utöver vad som följer av 3 b § får, vid prövning av| |vidlyftiga eller annars särskilt krävande mål om| |allmänt åtal i vilka bedömningen av ekonomiska eller| |skatterättsliga förhållanden har väsentlig betydelse,| |såsom särskilda ledamöter ingå, var för sig eller| |tillsammans, | | 1. en person som förordnats som ekonomisk expert| |enligt 4 kap. 10 a §, om det finns behov av särskild| |fackkunskap inom rätten i fråga om ekonomiska| |förhållanden, | | 2. en person som är eller har varit lagfaren domare i| |allmän förvaltningsdomstol, om det finns behov av| |särskild fackkunskap inom rätten i fråga om| |skatterättsliga förhållanden | ------------------------------------------------------- |Deltar särskild ledamot | Om någon eller några av| |vid huvudförhandlingen, |rättens ledamöter får| |skall rätten utöver vad |förhinder sedan| |som gäller enligt 3 b § |huvudförhandlingen har| |första stycket första |påbörjats, gäller 3 b §| |meningen, utökas med en |första stycket andra| |nämndeman. Om någon eller |meningen i fråga om| |några av rättens ledamöter |domförhet. Rätten får dock| |får förhinder sedan |inte bestå av fler| |huvudförhandlingen har |lagfarna domare än| |påbörjats, gäller 3 b § |nämndemän. | |första stycket andra | | |meningen i fråga om | | | | | | | | |domförhet. Rätten får dock | | |inte bestå av fler | | |lagfarna domare än | | |nämndemän. | | ------------------------------------------------------- 3. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
------------------------------------------------------- |Regeringens förslag |Utskottets förslag | ------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------- | 17 § | ------------------------------------------------------- |Länsrätt är domför med en | Länsrätt är domför med| |lagfaren domare och två |en lagfaren domare och tre| |nämndemän, om inte annat |nämndemän, om inte annat| |följer av 17 a eller 18 §. |följer av 17 a eller 18 §.| |Om en av nämndemännen får |Om en av nämndemännen får| |förhinder sedan |förhinder sedan| |handläggningen har |handläggningen har| |påbörjats, är rätten |påbörjats, är rätten| |domför med en lagfaren |domför med en lagfaren| |domare och en nämndeman. |domare och två nämndemän.| | | Om det finns särskilda| | Om det finns särskilda |skäl med hänsyn till| |skäl med hänsyn till |målets omfattning eller| |målets omfattning eller |svårighetsgrad, får| |svårighetsgrad, får |antalet lagfarna domare| |antalet lagfarna domare |utökas med en utöver vad| |utökas med en utöver vad |som följer av första| |som följer av första |stycket. Detsamma gäller i| |stycket. Utökas antalet |fråga om antalet| |lagfarna domare skall |nämndemän. Om någon eller| |också antalet nämndemän |några av ledamöterna får| |utökas med en. Om någon |förhinder sedan| |eller några av ledamöterna |handläggningen har| |får förhinder sedan |påbörjats gäller första| |handläggningen påbörjats |stycket andra meningen i| |gäller första stycket |fråga om domförhet. | |andra meningen i fråga om | | |domförhet. Rätten får dock | | |inte bestå av fler | | |lagfarna domare än | | |nämndemän. | | -------------------------------------------------------- |Om domförhet vid behandling av mål om| |fastighetstaxering finns, förutom i 18 §, bestämmelser| |i fastighetstaxeringslagen (1979:1152). | |Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer| |skall fastställa hur många nämndemän som skall finnas i| |varje län för tjänstgöring i länsrätten. Länsrätten| |fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter| |samråd med dem. | -------------------------------------------------------- 4. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
------------------------------------------------------- |Nuvarande lydelse |Utskottets förslag | -------------------------------------------------------- | till 33 § | -------------------------------------------------------- 3.[2] Har skattskyldig i sitt arbete företagit resor som varit förenade med övernattning utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt till avdrag för den ökning i levnadskostnaden, som han har haft på grund av att han vistats utom sin vanliga verksamhetsort. ------------------------------------------------------- | D e n v a n l i g a v | D e n v a n l i g a v| |e r k s a m- |e r k s a m- | |h e t s o r t e n utgörs |h e t s o r t e n utgörs| |av ett område inom ett |av ett område inom ett| |avstånd av 50 kilometer |avstånd av 50 kilometer| |från den skattskyldiges |från den skattskyldiges| |tjänsteställe. Med vanlig |tjänsteställe. Med vanlig| |verksamhetsort likställs |verksamhetsort likställs| |ett område inom ett |ett område inom ett| |avstånd av 50 kilometer |avstånd av 50 kilometer| |från den skattskyldiges |från den skattskyldiges| |bostad. T j ä n s t e s t |bostad. T j ä n s t e s t| |ä l l e är den plats där |ä l l e är den plats där| |en arbetstagare fullgör |en arbetstagare fullgör| |huvuddelen av sitt arbete. |huvuddelen av sitt arbete.| |Om detta sker under |Om detta sker under| |förflyttning eller på |förflyttning eller på| |arbetsplatser som hela |arbetsplatser som hela| |tiden växlar, anses som |tiden växlar, anses som| |tjänsteställe i regel den |tjänsteställe i regel den| |plats där arbetstagaren |plats där arbetstagaren| |fullgör en del av sitt |fullgör en del av sitt| |arbete, såsom att hämta |arbete, såsom att hämta| |och lämna arbetsmaterial |och lämna arbetsmaterial| |eller utföra förberedande |eller utföra förberedande| |och avslutande |och avslutande| |arbetsuppgifter. Om |arbetsuppgifter. Om| |arbetet på varje |arbetet på varje| |arbetsplats pågår |arbetsplats pågår| |begränsad tid enligt de |begränsad tid enligt de| |villkor som gäller för |villkor som gäller för| |vissa arbetstagare inom |vissa arbetstagare inom| |byggnads- och |byggnads- och| |anläggningsbranschen eller |anläggningsbranschen eller| |därmed jämförliga |därmed jämförliga| |branscher skall den |branscher skall den| |skattskyldiges bostad |skattskyldiges bostad| |anses som tjänsteställe. |anses som tjänsteställe.| |För reservofficerare skall |För reservofficerare skall| |bostaden anses som |bostaden anses som| |tjänsteställe. En |tjänsteställe. Detsamma| |skattskyldig som under |skall gälla för nämndemän,| |begränsad tid arbetar vid |jurymän och andra liknande| |någon av Europeiska |uppdragstagare i allmän| |unionens institutioner |domstol, allmän| |eller organ eller vid |förvaltningsdomstol, | |Europaskolorna men får den |hyresnämnd eller| |huvudsakliga delen av |arrendenämnd. En| |lönen för arbetet från |skattskyldig som under| |annan arbetsgivare skall, |begränsad tid arbetar vid| |under längst tre år, anses |någon av Europeiska| |ha sitt tjänsteställe hos |unionens institutioner| |den arbetsgivare som |eller organ eller vid| |betalar den huvudsakliga |Europaskolorna men får den| |delen av lönen, om den |huvudsakliga delen av| |skattskyldige begär det. |lönen för arbetet från| |Om bostaden på arbetsorten |annan arbetsgivare skall,| |är tillfällig och beror |under längst tre år, anses| |enbart på |ha sitt tjänsteställe hos| |tjänsteutövningen, skall |den arbetsgivare som| |den inte anses som sådan |betalar den huvudsakliga| |bostad som avses i andra |delen av lönen, om den| |meningen, under |skattskyldige begär det.| |förutsättning att den |Om bostaden på arbetsorten| |skattskyldige har annan |är tillfällig och beror| |permanent bostad. |enbart på| | |tjänsteutövningen, skall| | |den inte anses som sådan| | |bostad som avses i andra| | |meningen, under| | |förutsättning att den| | |skattskyldige har annan| | |permanent bostad. | ------------------------------------------------------- Kostnadsökning enligt första stycket kan avse utlägg för logi, merkostnad för måltider samt diverse småutgifter. Har arbetsgivare för förrättning inom riket utgivit ersättning för att täcka kostnadsökningen för måltider och småutgifter (dagtraktamente) och visar den skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag med belopp motsvarande den uppburna ersättningen, dock för varje hel dag som tagits i anspråk för resan högst med ett belopp som motsvarar 0,5 procent av det för beskattningsåret gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring avrundat till närmaste tiotal kronor (helt maximibelopp) och för varje halv dag högst med ett halvt maximibelopp. Har arbetsgivare för förrättning utom riket utgivit dagtraktamente, och visar den skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag med belopp motsvarande den uppburna ersättningen, dock för varje hel dag som tagits i anspråk för resan högst med belopp som kan anses motsvara den normala ökningen i levnadskostnaderna under en dag i respektive förrättningsland (helt normalbelopp) och för varje halv dag högst med ett halvt normalbelopp. Helt normalbelopp avser kostnadsökning för frukost, för lunch och middag bestående av en rätt på restaurang av normal standard samt för småutgifter under varje hel dag som har tagits i anspråk för resan. Föreligger särskilda skäl får normalbeloppet avse kostnadsökning för måltider på restaurang av bättre standard. Uppehåller sig den anställde under tjänsteresa samma dag i mer än ett land bestäms det högsta beloppet för avdrag med hänsyn till det land där han har uppehållit sig den längsta tiden av dagen (06.00-24.00). Som hel dag anses även avresedag om resan påbörjats före kl. 12.00 och hemkomstdag om resan avslutats efter kl. 19.00. Som halv dag anses avresedag om resan påbörjats kl. 12.00 eller senare och hemkomstdag om resan har avslutats kl. 19.00 eller tidigare. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen under förrättning som varit förenad med övernattning inom riket i en och samma anställning varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad som sägs i fjärde stycket, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda anställning under beskattningsåret. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen under förrättning som varit förenad med övernattning på utrikes ort i en och samma anställning varit större än avdrag som beräknats enligt femte stycket, får kostnadsökningen beräknas för varje förrättning för sig. Om den skattskyldige inte fått ersättning från arbetsgivaren för att täcka kostnadsökning för måltider och småutgifter men gör sannolikt att han haft sådana merkostnader medges avdrag vid förrättning inom riket enligt schablon med ett halvt maximibelopp och vid förrättning utom riket enligt schablon med ett halvt normalbelopp per dag. Avdrag för kostnad för logi medges med belopp motsvarande den faktiska utgiften. Kan den skattskyldige inte visa logikostnaden medges avdrag med belopp motsvarande ersättning som uppburits från arbetsgivaren (nattraktamente). Detta avdrag får dock inte överstiga vid förrättning inom riket ett halvt maximibelopp och vid förrättning utom riket ett halvt normalbelopp per natt. Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader enligt denna punkt tillhandahållits kostförmån skall avdraget reduceras med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som tillhandahållits på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skattepliktig intäkt. När arbete utom den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till en och samma ort under längre tid än tre månader i en följd bedöms rätten till avdrag och beräknas detta enligt bestämmelserna i punkt 3 a. En löpande förrättning anses bruten endast av uppehåll som beror på att arbetet förläggs till annan ort under minst fyra veckor. Med arbetsgivare jämställs annan utbetalare av traktamente om den huvudsakliga delen av arbetet utförs för denne.
**FOOTNOTES**
[2]:4 Senaste lydelse 1996:651. 5. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1639) om ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd
------------------------------------------------------- |Nuvarande lydelse |Utskottets förslag | ------------------------------------------------------- 19 § Ett slutligt beslut av nämnden får överklagas. Ett beslut av nämnden får överklagas särskilt, om beslut innebär att nämnden prövat 1. en fråga om ersättning enligt 12 § tredje stycket eller 13 eller 14 §, 2. en fråga som gäller rättshjälp, eller 3. en fråga som avses i 15 §. ------------------------------------------------------- | Andra beslut av nämnden | Andra beslut av nämnden| |får överklagas endast i |får överklagas endast i| |samband med överklagande |samband med överklagande| |av särskilt beslut. |av ett slutligt beslut. | ------------------------------------------------------- Beslut av nämnden får verkställas som domstols dom.
6. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1653) om ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden
------------------------------------------------------- |Nuvarande lydelse |Utskottets förslag | ------------------------------------------------------- 37 § Ett beslut som inte innebär att ärendet avgörs får överklagas endast i samband med överklagande av ett beslut som innebär att ärendet avgörs. Överklagande får dock ske särskilt, när domstolen 1. ogillat en invändning om jäv mot någon ledamot av domstolen eller en invändning om att det finns ett hinder för ärendets prövning, 2. avvisat ett ombud eller ett biträde, 3. beslutat i en fråga om säkerställande av det som ärendet gäller eller beslutat att ett överklagat beslut tills vidare inte får verkställas eller i övrigt beslutat tills vidare rörande saken, 4. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför domstolen och en underlåtenhet att följa föreläggandet kan medföra särskild påföljd för honom eller henne, 5. vid prövning enligt 3 kap. 3 § andra stycket 5 tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § andra stycket 5 yttrandefrihetsgrundlagen funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vittnesförhör, 6. beslutat i en fråga om undersökning eller omhändertagande av person eller egendom eller om någon annan liknande åtgärd, 7. utdömt vite eller någon annan påföljd för underlåtenhet att följa föreläggande eller straff för förseelse i förfarandet eller förklarat att någon skall ersätta en kostnad för förfarandet, ------------------------------------------------------- | 8. beslutat i en fråga | 8. beslutat i en fråga| |som gäller någons |som gäller ersättning för| |medverkan i ärendet eller |någons medverkan i ärendet| | |eller | ------------------------------------------------------- 9. beslutat i annat fall än som avses i 8 i en fråga som gäller rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1996:1619). Ett beslut genom vilket ärendet återförvisas till en lägre domstol eller till en förvaltningsmyndighet får överklagas endast om beslutet innefattar avgörande av någon fråga som inverkar på ärendets utgång.
7. Utskottets förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
Härigenom föreskrivs att 26 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.
------------------------------------------------------- |Nuvarande lydelse |Utskottets förslag | ------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------- | 26 § | ------------------------------------------------------- |I fråga om omröstning i | I fråga om omröstning i| |allmän förvaltningsdomstol |allmän förvaltningsdomstol| |gäller bestämmelserna i 16 |gäller bestämmelserna i 16| |och 29 kap. |och 29 kap.| |rättegångsbalken om |rättegångsbalken om| |omröstning i hovrätt i |omröstning i tillämpliga| |tillämpliga delar. |delar. | ------------------------------------------------------- ___________ Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.
Reservantens förslag till ändring i utskottets förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
------------------------------------------------------- |Utskottets förslag |Reservantens förslag | ------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------- | 1 kap. | | 3 b § | ------------------------------------------------------- |Tingsrätten skall vid | Tingsrätten skall vid| |huvudförhandling i |huvudförhandling i| |brottmål bestå av en |brottmål bestå av en| |lagfaren domare och tre |lagfaren domare och tre| |nämndemän. Om en av |nämndemän. I mål om åtal| |nämndemännen får förhinder |för brott, för vilket inte| |sedan huvudförhandlingen |är stadgat lindrigare| |har påbörjats, är rätten |straff än fängelse i två| |domför med en lagfaren |år, skall rätten dock| |domare och två nämndemän. |bestå av en lagfaren| | |domare och fem nämndemän.| | |Om en av nämndemännen får| | |förhinder sedan| | |huvudförhandlingen har| | |påbörjats, är rätten| | |domför med en lagfaren| | |domare och två nämndemän| | |eller, i mål som avses i| | |andra meningen, med en| | |lagfaren domare och fyra| | |nämndemän. | -------------------------------------------------------- |Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket inte är| |föreskrivet svårare straff än böter eller fängelse i| |högst sex månader är tingsrätten domför utan nämndemän,| |om det inte finns anledning att döma till annan påföljd| |än böter och det i målet inte är fråga om företagsbot.| | Om det finns skäl för det, får antalet lagfarna| |domare utökas med en utöver vad som följer av första| |stycket. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän.| |Om någon eller några av ledamöterna får förhinder sedan| |huvudförhandlingen har påbörjats gäller första stycket| |andra meningen i fråga om domförhet. | --------------------------------------------------------
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................1 Motionerna............................................2 Motioner som väckts med anledning av propositionen..2 Motioner som väckts under den allmänna motionstiden år 19963 Utskottet.............................................4 Inledning...........................................4 Ärendet...........................................4 Beredningsunderlaget............................4 Lagrådets yttrande..............................4 Allmänt om nämndemän..............................5 Propositionens huvudsakliga innehåll................6 Överväganden........................................6 Sammansättnings- och domförhetsregler i underrätterna6 Inledning.......................................6 Antalet nämndemän...............................7 Den s.k. stora nämnden..........................9 Förstärkt sammansättning i tingsrätt...........10 Förstärkt sammansättning i länsrätt............11 Utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt.......12 Domförhet i hovrätt..............................13 Nämndemannafrågor................................14 Nämndemännens ekonomiska villkor...............14 Utredningar om nämndemän.......................15 Övrigt...........................................15 Hemställan.........................................16 Reservationer........................................18 1. Avslag på propositionen såvitt avser sammansättnings- och domförhetsreglerna i underrätterna (mom. 1) 18 2. Den s.k. stora nämnden (mom. 3).................19 3. Förstärkt sammansättning i tingsrätt (mom. 4)...19 4. Förstärkt sammansättning i länsrätt (mom. 5)....19 5. Utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt (mom. 6)20 6. Utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt (mom. 6)20 7. Lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna i underrätterna (mom. 7) 21 8. Lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna i underrätterna (mom. 7) 21 9. Lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna i underrätterna (mom. 7) 22 10. Domförhet i hovrätt (mom. 8)...................23 11. En nämndemannautredning (mom. 11)..............23 Bilagor 1. Regeringens lagförslag..........................25 2. Utskottets lagförslag...........................47 1. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken 47 2. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken 48 3. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar 50 4. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 51 5. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1639) om ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd 54 6. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1653) om ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden 55 7. Utskottets förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar 56 3. Reservantens förslag till ändring i utskottets förslag till lag om ändring i rättegångsbalken 57