Den regionala samhällsorganisationen
Betänkande 1996/97:KU4
Konstitutionsutskottets betänkande
1996/97:KU04
Den regionala samhällsorganisationen
Innehåll
1996/97 KU4
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1996/97:36 Den regionala samhällsorganisationen. I propositionen föreslås att en försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning genomförs i Kalmar, Gotlands, Skåne och Jämtlands län fram till utgången av år 2002. Genom en särskild lag för Kalmar län och Skåne län inrättas regionala självstyrelseorgan, regionförbund. I Gotlands län utgör kommunen och kommunfullmäktige självstyrelseorganet. Regionförbunden övertar vissa statliga uppgifter från länsstyrelserna, framför allt det regionala utvecklingsansvaret. I Jämtlands län bedrivs försöksverksamheten av ett partssammansatt samverkansorgan utan att några statliga befogenheter överförs. Länsstyrelserna i försökslänen skall under tiden försöket pågår inte ha någon lekmannastyrelse. I Gotlands län genomförs en vidgad samordnad länsförvaltning innebärande att länsarbetsnämnden och skogsvårdsstyrelsen går in under länsstyrelsen. Enligt förslaget kan också huvudmannaskapet för kollektivtrafik lägggas på regionförbunden i Kalmar och Skåne län.
Utskottet har behandlat sammanlagt 20 motioner, varav 11 väckts med anledning av propositionen. Samtliga motioner har avstyrkts. Utskottet tillstyrker med smärre förändringar i de föreslagna lagtexterna propositionens förslag. Elva reservationer och två särskilda yttranden har anmälts.
Propositionen
I proposition 1996/97:36 yrkas att riksdagen dels antar regeringens förslag till 1. lag om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning, 2. lag om försöksverksamhet med regionförbund i Kalmar län och Skåne län, 3. lag om upphävande av lagen (1996:946) om val av ledamöter i styrelsen för Länsstyrelsen i Skåne län, 4. lag om ändring i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik, dels godkänner regeringens förslag om en försöksverksamhet med vidgad samordnad länsförvaltning i Gotlands län.
Propositionens lagförslag finns i bilaga 1.
I propositionen föreslås att en försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning genomförs i Kalmar, Gotlands, Skåne och Jämtlands län fram till utgången av år 2002. Syftet med försöksverksamheten är att utveckla former för en bättre demokratisk förankring av det regionala utvecklingsarbetet. Det regionala utvecklingsansvaret, som i dag ligger på länsstyrelsen, och vissa andra statliga uppgifter föreslås överföras till ett regionalt självstyrelseorgan i Kalmar, Gotlands och Skåne län. Berörda uppgifter är beslut om fördelning av regionalpolitiska medel och andra utvecklingsmedel, upprättande och fastställande av länstrafikplaner och fördelning av statsbidrag till regionala kulturinstitutioner. En lagstiftning med denna inriktning föreslås träda i kraft den 1 juli 1997. I propositionen föreslås också en lag om försöksverksamhet med en ny typ av självstyrelseorgan, regionförbund, i Kalmar och Skåne län. I regionförbunden avses samtliga kommuner och landsting ingå. I Skåne län skall regionförbundet svara för de gemensamma uppgifterna fram till utgången av år 1998, varefter det nybildade landstinget övertar ansvaret. I Gotlands län ansvarar kommunen för verksamheten. I Jämtlands län, där försöksverksamheten föreslås bedrivas av ett partssammansatt samverkansorgan, avses inga statliga beslutsbefogenheter föras över till samverkansorganet. Vissa frågor om länsstyrelsernas roll och organisation behandlas också i propositionen. Enligt regeringen bör länsstyrelserna ges en tydlig roll att vara regeringens företrädare i länet. Utvecklingen mot en samordnad länsförvaltning bör enligt propositionen fortsätta. Regeringen föreslår att en försöksverksamhet med vidgad samordnad länsförvaltning i Gotlands län genomförs. I propositionen meddelas att regeringen kommer att överväga att pröva förutsättningarna för att föra in länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna och besluta att länsstyrelserna i försökslänen under försökstiden inte skall ha någon lekmannastyrelse. I propositionen föreslås också en ändring i lagen om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik, innebärande att huvudmannaskapet för kollektivtrafiken kan läggas på de föreslagna regionförbunden i Kalmar och Skåne län. Därigenom kan den nuvarande organisationen i Skåne behållas tills det nya landstinget bildas den 1 januari 1999.
Motionerna
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95
1994/95:K505 av Roy Ottosson (mp) vari yrkas att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen beslutar avskaffa länsstyrelserna fr.o.m. den 1 januari 1997.
1994/95:K608 av Eva Goës och Peter Eriksson (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beslut på olika nivåer, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattningsrätt, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de ansvarsområden som länsparlamentet skall styra över, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sammanslagning av flera landsting till de större länsparlamenten skall kunna ske frivilligt, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av direktvalda länsparlament i Skåne, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av direktvalda länsparlament i Jämtland, 7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om successivt införande av länsparlament i hela riket i enlighet med vad i motionen anförts.
1994/95:K619 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om demokrati på regional nivå.
1994/95:K622 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett administrativt och politiskt samlat Skåne, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med förändrad regional uppgiftsfördelning i Skåne.
1994/95:K624 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett gemensamt Skånelandsting.
1994/95:K630 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast framlägga förslag om en direktvald Skånefullmäktigeförsamling med egen beskattningsrätt.
1994/95:A467 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt för Stockholms län att med försteg stärka den regionala demokratin och behovet av lagstiftning härför.
Motioner väckta med anledning av propositionen
1996/97:K2 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av inomregional balans för den regionala samhällsverksamheten.
1996/97:K3 av Sven-Erik Österberg och Göran Magnusson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en försöksverksamhet skall starta i Västmanlands län i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:K4 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunalförbund i Skåne.
1996/97:K5 av Monica Widnemark och Carina Hägg (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att länets självstyrelseorgan blir länets främsta företrädare, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att benämningen landshövding ändras till generaldirektör.
1996/97:K6 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samlad strategi för regionaliseringen av statliga verk och myndigheter, 2. att riksdagen beslutar att de myndigheter som handhar medlen ur EU:s strukturfonder skall läggas under de nya regionförbundens kontroll i försökslänen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om parlamentariskt förankrade samrådsgrupper i försökslänen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsexperter i jämställdhetsfrågor, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsarbetsnämndens ställning på Gotland.
1996/97:K7 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kulturanslag till de föreslagna regionförbunden.
1996/97:K8 av Göte Jonsson (m) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1996/97:36 Den regionala samhällsorganisationen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:K9 av Jan Backman (m) vari yrkas 1. att riksdagen avslår 2 § punkt 3 i regeringens förslag till lag om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av statliga bidrag till regional kulturverksamhet.
1996/97:K10 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionernas Europa, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens engagemang på den regionala nivån, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges behov av endast två direktvalda politiska nivåer, den statliga och den kommunala, med egen beskattningsrätt, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frivillig samverkan med kommunerna som bas, 5. att riksdagen avslår regeringens förslag i den del som avser obligatorisk medverkan i de föreslagna regionförbunden i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen avslår regeringens förslag i den del som avser förslag till försöksverksamhet i Skåne län fr.o.m. 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen, 7. att riksdagen avslår regeringens förslag i den del som avser förslag till försöksverksamhet i Kalmar län i enlighet med vad som anförts i motionen, 8. att riksdagen avslår regeringens förslag i den del som avser förslag till försöksverksamhet i Gotlands län i enlighet med vad som anförts i motionen, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av ett Jämtforum.
1996/97:K11 av Birgit Friggebo (fp) vari yrkas 1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:36 i den del den gäller införande av regionförbund som regionalt självstyrelseorgan i Kalmar län och Skåne län, 2. att riksdagen avslår proposition 1996/97:36 i den del den gäller försöksverksamhet avseende beslut om fördelningen av vissa statsbidrag till regionala kulturinstitutioner, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till försöksverksamhet med landstingsfrihet i ett landstingsområde.
1996/97:K12 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utgångspunkter för det fortsatta utvecklingsarbetet när det gäller den regionala samhällsorganisationen, 2. att riksdagen avslår den del som avser Kalmar län i proposition 1996/97:36 Den regionala samhällsorganisationen.
1996/97:K13 av Peter Eriksson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Jämtlands län bör ingå med direktvalt läns/regionfullmäktige i försöket med ändrad regional ansvarsfördelning på samma sätt som det nybildade Skåne län, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Kalmar län bör ingå i försöket med ändrad regional ansvarsfördelning på samma sätt som föreslås för Skåne län, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Gotland även i framtiden skall utgöra ett eget och självständigt län, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i föreslagna och nuvarande (kollektiv persontrafik) lagar, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet att under försöksperiodens gång ge det regionala självstyrelseorganet ökade befogenheter vad avser länstrafikanslag, regional miljövård och turism.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996/97
1996/97:K507 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återföring av besluten över statliga sektorsorganens organisation och lokalisering till riksdagen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en länsdemokratireform.
1996/97:A432 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående ett rikstäckande system med regionalt självstyre.
Utskottet
Ärendets beredning
Utskottet har berett arbetsmarknads-, bostads-, kultur- och trafikutskotten tillfälle att yttra sig över propositionen och följdmotionerna. Trafikutskottet har beslutat att inte avge något yttrande. Från de övriga utskotten har inkommit yttranden som redovisas nedan under respektive avsnitt. Utskottet har remitterat propositionen (prop. 1996/97:36) till Lagrådet för yttrande över lagförslagets grundlagsenlighet. Lagrådet har avgett sitt yttrande den 6 november 1996. Yttrandet återges i bilaga 7. Till utskottet har bl.a. från Skånestyrelsen inkommit en skrivelse, i vilken föreslås vissa ändringar i den i propositionen föreslagna lagtexten.
Bakgrund
Ändringar i länsindelningen m.m.
Regionberedningen, som haft i uppgift att utforma förslag om den offentliga verksamhetens uppbyggnad på regional nivå, lämnade hösten 1993 sitt förslag till ny länsindelning i Skåne och Västsverige (SOU 1993:97). Regeringen redovisade våren 1996 sina överväganden med anledning av förslaget i proposition 1995/96:38. Med anledning härav beslöt riksdagen (bet. 1995/96:BoU9, rskr. 206) att Kristianstads och Malmöhus län den 1 januari 1997 skall läggas samman till Skåne län. I proposition 1995/96:224 har regeringen redovisat sin avsikt att återkomma till riksdagen beträffande läns-indelningen i västra Sverige under våren 1997. Framställningar om att få bedriva försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning har framförts till regeringen från, förutom de i propositionen aktuella försökslänen, Stockholms län. Regerigen tar i propositionen inte ställning till frågan om försök med ändrad ansvarsfördelning i det sistnämnda länet. Inte heller tas i propositionen frågan upp om försöksverksamhet med s.k. landstingsfria kommuner, vilket tre kommuner begärt att få vara.
Reformeringen av den statliga regionala förvaltningen
Under årens lopp har i den allmänna debatten två utvecklingslinjer för länsförvaltningens organisation förekommit parallellt. Den ena linjen har inneburit en betoning av en sektoriell förvaltning där fristående centrala verk med utlöpare i länen getts en stark ställning. Den andra linjen innebär en mer enhetlig och nivåsamordnad statlig förvaltningsfunktion med förmåga att hantera balansen mellan sektorsperspektivet och en samordning över sektorsgränserna. Två alternativa linjer har framförts när det gäller förtroendemannainflytandet på regional nivå. Den ena linjen förespråkar att den statliga länsförvaltningen bör ges viss kommunal förankring, medan den andra linjen förespråkar en mer utvecklad länsdemokrati, där huvuddelen av samhällsuppgifterna på länsplanet bör anförtros regionala självstyrelseorgan. I början av 1970-talet fick länsstyrelsen en ställning som det centrala läns-organet med huvudansvar på en rad viktiga samhällsområden. Samordningen garanterades huvudsakligen genom att alla väsentliga beslutsfunktioner samlades hos länsstyrelsen. Länsstyrelserna fick samtidigt en lekmannastyrelse, som med undantag för landshövdingen valdes av landstinget. Under 1980-talet fick länsstyrelserna ansvar för bl.a. regional miljövård, fysisk riksplanering, kulturminnesvård och förmedling av plan- och bygglagens statliga intressen, medan den beskattande och dömande verksamheten fördes över till nybildade länsskattemyndigheter och länsrätter. En annan betydelsefull förändring har gällt länsstyrelsernas utökade befogenheter att besluta om regionalpolitiskt stöd, syftande till att utveckla näringslivet och att åstadkomma en jämnare regional fördelning av tillväxt och välfärd. Strävandena att bryta genom sektorsindelningen till förmån för regional överblick och samordnade insatser har under senare år utgjort en tydlig utvecklingslinje. Ett uttryck för denna strävan är den form av sammanhållen länsförvaltning som 1991 genomfördes i hela landet. Länsindelningen håller enligt den här aktuella propositionen på att mista sin funktion som sammanhållande struktur för den statliga förvaltningen på mellannivå. Vissa myndigheter, t.ex. studiestödsnämnderna och de regionala högskolestyrelserna, har försvunnit från den regionala nivån. Andra har mellannivåer som är större än länet eller håller på att avveckla mellannivån. Kommunikationsverken och affärsverken har genomgående valt att arbeta i egna regionala indelningar. Regionalpolitiken har successivt breddats och delvis fått en ny inriktning. Större vikt än tidigare läggs vid infrastruktur och samordning av sektorspolitiken, vilket lett till förskjutningar av roller och nya konstellationer av aktörer. Samverkan över länsgränser har blivit allt vanligare. Villkoren för EU:s regionala stöd leder till partnerskap mellan regionala och lokala aktörer. Andra konsekvenser av den europeiska integrationen är att kommuner och regioner är representerade i EU:s regionkommitté. Nya samarbetsformer mellan kommuner och mellan regioner håller på att växa fram i Europa. Nationsgränserna tenderar därmed att förlora i betydelse till följd av de allt starkare regionala samarbetssträvandena.
Regionberedningens förslag
Regionberedningen har i sitt slutbetänkande, utöver förslag angående en ny länsindelning i Skåne och Västsverige som omnämnts i det föregående, lämnat förslag angående dels ansvarsfördelningen mellan staten och den kommunala självstyrelsen, dels länsstyrelsernas framtida roll. I det förstnämnda avseendet har beredningen föreslagit att det regionala utvecklingsansvaret bör föras över från länsstyrelserna till landstingen utan att kommunernas ansvarsområde begränsas. Beträffande länsstyrelserna har beredningen uttalat att länsstyrelsernas roll bör renodlas till att enbart vara statens företrädare. Mot denna bakgund bör enligt beredningen länsstyrelsernas av landstingen valda styrelser avvecklas. Vidare har beredningen föreslagit att länsstyrelsernas prövning av överklaganden i förvaltningsärenden förs över till länsrätterna och att skogsvårdsstyrelserna inordnas i länsstyrelserna. Beredningens mera detaljerade förslag redovisas i det följande i anslutning till propositionens förslag under respektive rubriker.
Försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning
Försöksverksamhetens syfte och omfattning
Propositionen
Regionberedningen har som nämnts föreslagit att det regionala utvecklingsansvaret och ansvaret för vissa statliga uppgifter skall överföras till landstingen i samtliga län från år 1999. Många remissinstanser har varit tveksamma eller negativa till förslaget. Regeringen har bedömt att Regionberedningens förslag inte kan genomföras, eftersom en framgångsrik samverkan enligt regeringens mening inte kan skapas om de offentliga organen motsätter sig de föreslagna samverkansformerna. Därför föreslår regeringen i propositionen i stället en försöksverksamhet i ett begränsat antal län och att denna verksamhet bör regleras i särskild lag. I propositionen föreslås att en försöksverksamhet genomförs i fyra län. Försöksverksamheten i tre av dessa län, Kalmar, Gotlands och Skåne län, föreslås regleras i lag. I dessa tre län överförs det regionala utvecklingsansvaret från länsstyrelsen till ett regionalt självstyrelseorgan, vilket är ett samlingsbegrepp för de olika organ som föreslås få ansvaret för den regionala utvecklingen. Till sådana organ överförs också ansvaret för vissa statliga uppgifter som är knutna till det regionala utvecklingsansvaret. I Kalmar län överförs enligt propositionen ansvaret från den 1 juli 1997 till ett regionförbund som bildas av länets samtliga kommuner och landstinget. I Gotlands län övertar kommunen ansvaret från den 1 juli 1997. I Skåne län överförs utvecklingsansvaret den 1 juli 1997 till ett regionförbund som bildas av länets kommuner och landsting. När det nya landstinget är bildat år 1999 överförs ansvaret till landstinget. I Jämtlands län görs försök med ett samverkansorgan på regional nivå, Jämtforum, som är ett informellt organ bestående av företrädare för länsstyrelsen, landstinget, näringsliv och organisationer. Här ändras inte ansvarsfördelningen mellan staten och den kommunala nivån, och verksamheten behöver därför inte regleras i lag. Försöksperioden föreslås omfatta tiden från den 1 juli 1997 till den 31 december 2002. Motionerna
Avslag på propositionen i olika delar
I följdmotion 1996/97:K8 hemställer Göte Jonsson (m) att riksdagen avslår propositionen i enlighet med vad som anförts i motionen. Enligt motionären skulle en radikalt ändrad regionindelning med inrättande av länsparlament innebära en långtgående centralisering med negativa konsekvenser för såväl enskilda medborgare som företrädare för näringsliv och andra organisationer. Att skapa länsparlament med omfattande samhällsuppgifter skulle även innebära nya kompetenskonflikter och risk för sammanblandningspolitik . Landstingens ansvar bör enligt motionären renodlas till att omfatta enbart sjukvård, varvid övriga uppgifter skulle kunna föras över till staten och kommunerna. Länsstyrelseorganisationen har kunnat påvisa såväl förvaltningsstabilitet som anpassningsförmåga, varför resonemanget om att denna organisation skulle vara omodern enligt motionären är helt irrelevant. Länsstyrelsen är enligt motionären även för framtiden den bästa organisationsformen på regional nivå. I följdmotion 1996/97:K10 hemställer Carl Bildt m.fl. (m) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna dels att en tredje politisk nivå mellan staten och kommunerna inte bör införas (yrkande 1), dels att samverkan på den regionala nivån bör ske mellan statliga instanser och berörda områden (yrkande 2), dels att det i Sverige endast finns behov av två direktvalda politiska nivåer med egen beskattningsrätt, den statliga och den kommunala (yrkande 3), dels att den regionala samverkan bör ske i flexibla former med kommunerna som bas (yrkande 4), dels också att det inte är en uppgift för riksdagen att besluta om inrättandet av diskussionsorgan som Jämtforum (yrkande 9). I motionen yrkas avslag på dels den del som avser obligatorisk medverkan i de föreslagna regionförbunden (yrkande 5), dels förslaget i den del som avser Skåne län fr.o.m. 1999 (yrkande 6), dels förslaget i den del som avser försöksverksamhet i Kalmar län (yrkande 7), dels också förslaget i den del som avser Gotlands län (yrkande 8).
Enligt motionärerna innebär den obligatoriska medverkan av kommuner och landsting som förslaget bygger på en kränkning av den kommunala självstyrelsen, varför förslaget avvisas i denna del. Beträffande den föreslagna försöksverksamheten i Skåne län accepterar motionärerna försökets första del men inte den del som innebär att det nya storlandstinget från 1999 övertar de regionala uppgifterna från regionförbundet. Landstinget bör enbart ha kvar ansvaret för sjukvården, medan ansvaret för övriga regionala frågor på sikt bör överföras till ett indirekt valt regionförbund utan beskattningsrätt. Beträffande försöksverksamheten i Kalmar län anser motionärerna att den efterfrågats av endast ett fåtal i länet och att den medför ökade kostnader. Motionärerna anser också att den föreslagna försöksverksamheten på Gotland är tveksam av bl.a. det skälet att den allvarligt kan försvaga länsstyrelsens ställning.
I följdmotion 1996/97:K11 hemställer Birgit Friggebo (fp) att riksdagen avslår propositionen i den del den gäller införande av regionförbund som regionala självstyrelseorgan i Kalmar och Skåne län (yrkande 1). Enligt motionärens mening förutsätter införandet av obligatoriska regionförbund i dessa län en ändring i 1 kap. 7 § första stycket regeringsformen och 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen. I propositionen har regeringen inte redovisat några överväganden i dessa hänseenden och regeringen har heller inte remitterat lagförslaget till Lagrådet för yttrande om hur förslaget förhåller sig till regeringsformen. Mot denna bakgrund bör propositionen enligt motionären avslås i denna del. I följdmotion 1996/97:K12 hemställer Chatrine Pålsson m.fl. (kd) att riksdagen avslår den del av propositionen som avser Kalmar län (yrkande 2). Som motiv för yrkandet anförs att nästan var femte länsinnevånare skulle komma att sakna ordinarie representant i det föreslagna regionförbundets styrelse på grund av att de mindre partierna inte skulle bli representerade samtidigt som de direktvalda fullmäktigeförsamlingarna i kommunerna och landstinget skulle förlora makt och inflytande till det indirekt valda regionförbundet.
Utökning av försöksverksamheten m.m.
I följdmotion 1996/97:K3 hemställer Sven- Erik Österberg och Göran Magn-usson, båda (s), att en försöksverksamhet med regionförbund enligt propositionens förslag skall starta även i Västmanlands län, vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna. Enligt motionärerna är det viktigt att de samordnings- och rationaliseringsvinster som kan göras genom förändringar i den regionala statliga organisationen blir noggrant belysta. Mot den bakgrunden bör en försöksverksamhet, som tar fasta på att utveckla nya former för uppgiften att vara statens företrädare i länet, genomföras i Västmanlands län. I följdmotion 1996/97:K4 hemställer Bertil Persson (m) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunalförbund i Skåne. I Skåne bör ett kommunalförbund med obligatoriskt medlemskap kunna ta över uppgifter som det statliga ansvaret för lokal näringslivsutveckling och fysisk planering. Kommunalförbundet kan också ta över de landstingsuppgifter som inte har anknytning till sjukvården. Någon regional beskattningsrätt erfordras inte för kommunalförbundets verksamhet, som enligt motionären kommer att bli mycket begränsad.
I följdmotion 1996/97:K13 hemställer Peter Eriksson m.fl. (mp) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna dels att Jämtlands län bör ingå i försöksverksamheten med ett direktvalt läns- eller regionfullmäktige på samma sätt som det nybildade Skåne län (yrkande 1), dels att Kalmar län bör ingå i försöket på samma sätt som föreslås för Skåne län (yrkande 2). Enligt motionärerna ger inte försöket med Jämtforum den önskvärda förstärkning av demokratin som ett direkvalt läns- eller regionparlament skulle ge. Inte heller blir samhällsorganisationen och ansvarsfördelningen tydliga. Försöksverksamheten med regionförbund i Kalmar län bör enligt motionärerna pågå på samma grunder som i Skåne län fram till 1999, då landstinget bör överta regionförbundets uppgifter. I motionen hemställs också att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet att under försöksperiodens gång ge det regionala självstyrelseorganet ökade befogenheter vad avser länstrafikanslag, regional miljövård och turism (yrkande 5). Inte bara upprättande och fastställande av LTA-planer bör föras över till de regionala självstyrelseorganen utan även beslut om användningen av medel för drift och underhåll, anser motionärerna. Vidare bör ansvaret för den regionala miljövården vad avser tillsyn och kontroll överföras till det regionala självstyrelseorganet, medan tillståndsprövningen bör ligga kvar hos länsstyrelserna. Självstyrelseorganet bör under försökstiden ges möjlighet att tillsammans med kommunerna i regionen utveckla turistnäringen och marknadsföringen för hela regionen.
Lagrådets yttrande
Konstitutionsutskottet beslöt den 29 oktober 1996 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslagen i den här aktuella propositionen i de delar som avser dels lag om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning, dels lag om försöksverksamhet med regionförbund i Kalmar län och Skåne län jämte motioner som väckts med anledning av propositionen. Lagrådet har med hänvisning till motionerna 1996/97:K11 yrkande 1 och 1996/97:K10 yrkande 5, som väckts med anledning av propositionen, begränsat sin granskning till frågan om den föreslagna regleringen med obligatoriska regionförbund är förenlig med regeringsformen. Lagrådets yttrande återges i bilaga 7. Lagrådet finner att de regionförbund som enligt propositionens förslag skall finnas i Kalmar län och Skåne län inte är att anse som direktvalda självstyrelseorgan utan närmast är att jämställa med kommunalförbund. Bestämmelsen i 1 kap. 7 § första stycket regeringsformen, enligt vilken det i riket finns primärkommuner och landstingskommuner där beslutanderätten utövas av valda församlingar, hindrar inte att kommunala angelägenheter överförs till kommunalförbund eller liknande subjekt för samverkan mellan kommuner. De föreslagna regionförbunden skiljer sig från kommunalförbund som bildats på grund av kommunalförbundslagen (SFS 1985:894) i bl.a. det avseendet att de berörda kommunerna och landstingen enligt förslaget är skyldiga att ingå i regionförbunden, medan bildandet av kommunalförbund bygger på frivillighet. Statsmakterna har dock möjlighet att under särskilt angivna förutsättningar tvångsvis inrätta kommunalförbund, t.ex. regionplane- och kollektivtrafikförbund. Enligt Lagrådet kan bestämmelser om obligatorisk samverkan i kommunalförbund o.d. genomföras utan att det uppstår konflikt med 1 kap. 7 § regeringsformen. Sådana bestämmelser måste dock ges i lag i enlighet med 8 kap. 5 § regeringsformen. I det här aktuella fallet är kravet på lagform uppfyllt. Bestämmelsen i 11 kap. 6 § regeringsformen, enligt vilken förvaltningsuppgift kan anförtros kommun, torde enligt Lagrådet inte hindra att kommuner lämnar förvaltningsuppgifter, inklusive sådana som omfattar myndighetsutövning, vidare till ett kommunalförbund eller liknande sammanslutning. Med hänsyn till det anförda finner Lagrådet att de föreslagna bestämmelserna om regionförbund får anses förenliga med regeringsformen.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet har i sitt yttrande (1996/97:BoU3y) till konstitutionsutskottet föreslagit att följdmotionerna K8 (m), K10 (m), K12 yrkande 2 (kd), K3 (s), K4 (m) och K13 yrkandena 1 och 2 (mp) avslås. Med anledning härav har anmälts avvikande meningar i tre fall, nämligen angående försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning (m), utformning av försöksverksamheten i Kalmar län (mp och kd) samt utformningen av försöket i Jämtlands län (v och mp). Beträffande motionerna K8 och K10, båda (m), säger sig bostadsutskottet dela regeringens och motionärernas uppfattning att det inte finns tillräcklig anledning att i Sverige omdana samhällets organisation i federalistisk riktning, och utskottet anser i motsats till motionärerna inte att regeringens förslag har denna innebörd. Utskottet instämmer i vad som sägs i propositionen om att Sverige alltjämt skall vara en enhetsstat och anser det inte meningsfullt att vidare diskutera grunderna för förslagen i motionerna K8 och K10 angående länsparlament eller liknande. Utskottet delar inte heller motionärernas uppfattning att förslaget om en tidsbegränsad försöksverksamhet med ändrad regional uppgiftsfördelning skulle äventyra den kommunala självstyrelsen. Försöket bör enligt utskottet kunna ge erfarenheter som gör det möjligt att ytterligare förbättra den demokratiska förankringen i det regionala utvecklingsarbetet. De moderata ledamöterna anför avvikande mening mot utskottets utlåtande i denna del och hänvisar därvid till de argument för avstyrkande på propositionens förslag som anförs i motionerna K8 och K10. I motion K3 (s) föreslås att en försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning startas även i Västmanlands län. Bostadsutskottet framhåller i sitt yttrande att även om det i motionen föreslagna försöket skulle kunna vara motiverat är utskottet inte berett föreslå att försöket utvidgas, varför motionen avstyrks. Beträffande motion K4 (m) anför utskottet, med hänvisning till sitt här tidigare redovisade, principiella ställningstagande till försöksverksamheten, att riksdagen bör anta det förslag till lagstiftning som avses reglera försöksverksamheten, varför motionen avstyrks. Mot denna uppfattning anför representanterna för Moderata samlingspartiet avvikande mening med hänvisning till vad som anförs i den här aktuella motionen samt partimotionen K10 och den enskilda motionen K8. (Denna avvikande mening utgör en del av den avvikande mening (m) som redovisats i det föregående.) I motion K13 yrkande 1 (mp) föreslås att försöksverksamheten i Jämtlands län skall bedrivas på samma sätt som i Skåne län. Bostadsutskottet, som avstyrker motionen, gör här samma bedömning som beträffande Kalmar län, nämligen att det är en fördel att flera olika försöksmodeller prövas. Även den försöksverksamhet som avses genomföras i Jämtlands län är av vikt för att få erfarenhet inför kommande beslut om den regionala ansvarsfördelningens utformning. Mot detta uttalande anför representanterna för Vänsterpartiet och Miljöpartiet avvikande mening med hänvisning till de argument som framförs i motion K13 yrkande 1. I yrkande 2 i samma motion föreslås att försöket i Kalmar län skall ges samma utformning som i Skåne län med ett regionförbund och ett landsting som ansvariga för försöket under olika delar av försöksperioden. Enligt bostadsutskottets mening finns skäl att pröva olika modeller avseende ledningsansvaret för det regionala utvecklingsarbetet. Att så sker måste vara till fördel i det arbete med den uppföljning och utvärdering som enligt propositionen bör göras. Med det anförda avstyrks motion K13 yrkande 2. Mot detta anför representanterna för Miljöpartiet och Kristdemokraterna avvikande mening med hänvisning till vad som anförs i motionen.
Utskottets bedömning
Propositionens förslag i denna del innebär att en försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning genomförs under tiden den 1 januari 1997 till den 31 december 2002 i Kalmar, Gotlands och Skåne län. Det regionala utvecklingsansvaret och befogenheten att besluta om länstrafikplaner föreslås från den 1 juli 1977 överföras från länsstyrelserna till ett regionalt självstyrelseorgan. Till självstyrelseorganet överförs också befogenheten att besluta om fördelningen av statsbidrag till regionala kulturinstitutioner respektive vissa regionalpolitiska och andra utvecklingsmedel. I Gotlands län föreslås Gotlands kommun utgöra självstyrelseorganet. Beträffande Kalmar län och Skåne län avses ett nybildat regionförbund utgöra självstyrelseorganet, för Skånes del begränsat till tiden den 1 juli 1997 till den 31 december 1998. I Skåne län övertas rollen från den 1 januari 1999 av det landsting omfattande hela länet som bildas vid denna tidpunkt. Utskottet konstaterar att förslaget om regionförbund innebär att ett nytt självstyrelseorgan med den föreslagna lagstiftningen tillskapas. Självstyrelseorganet är dock inte, som Lagrådet konstaterat, någon ny typ av direktvalt kommunalt organ utan är i stället närmast jämställt med ett kommunalförbund, där beslutanderätten utövas av indirekt valda fullmäktige. Bestämmelsen i 1 kap. 7 § första stycket regeringsformen utgör inget hinder för att kommunala angelägenheter överförs till kommunalförbund eller liknande subjekt för samverkan mellan kommuner. Enligt propositionen är kommunernas och landstingens medverkan i de föreslagna regionförbunden obligatorisk. Därigenom skiljer sig regionförbunden från sådana kommunalförbund som bildas på grund av kommunalförbundslagen (1984:894) och där samverkan är frivillig. Bestämmelser om obligatorisk samverkan i kommunalförbundsform strider dock, som Lagrådet framhållit, inte mot den nyss refererade bestämmelsen i regeringsformen. Under särskilt angivna förutsättningar får statsmakterna nämligen inrätta kommunalförbund där kommunernas medverkan är obligatorisk. Så är t.ex. fallet med kommunalförbund för regionplanering och kollektivtrafik. Enligt 8 kap. 5 § regeringsformen måste sådana bestämmelser ges i lag, vilket sker i det här aktuella förslaget. Utskottet instämmer i de bedömningar Lagrådet redovisat i sitt yttrande och konstaterar mot denna bakgrund att propositionens förslag om regionförbund får anses förenligt med regeringsformen. På denna grund avstyrker utskottet avslagsyrkandet i motion 1996/97:K11 yrkande 1 (fp), i vilken förslagets grundlagsenlighet ifrågasätts. Mot bakgrund av principiella resonemang om den önskvärda utvecklingen av samhällsorganisationen på regional nivå avvisas i den moderata motionen 1996/97:K10 förslaget i propositionen i vad avser obligatorisk medverkan i de föreslagna regionförbunden (yrkandena 1-5). I motionen yrkas även avslag på försöksverksamheten i Kalmar län och Gotlands län och att riksdagen inte skall fatta beslut om ett diskussionsorgan som Jämtforum (yrkandena 7-9). Ett liknande yrkande om avslag på propositionen finns dessutom i motion 1996/97:K8 (m). Utskottet konstaterar att propositionens förslag till väsentlig del bygger på framställningar till regeringen från bl.a. Kalmar, Gotlands och Jämtlands län samt det blivande Skåne län om att få bedriva en försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning. Detta indikerar ett grundläggande lokalt intresse för den föreslagna försöksverksamheten. När det gäller kommunernas och landstingens obligatoriska medverkan i regionförbunden finner utskottet att tvångsinslaget har en begränsning i så måtto, att bildandet av regionförbundet enligt 9 § i förslaget till lag om försöksverksamhet med regionförbund i Kalmar län och Skåne län förutsätter att var och en av medlemmarna, dvs. kommunerna och landstingen, antar förbundsordningen. Om följaktligen en enskild tilltänkt medlem i förbundet av något skäl inte är beredd att anta förbundsordningen, kommer regionförbundet inte till stånd. Det framgår inte av propositionen hur man i ett fall som detta skall förfara. Utskottet förutsätter att regeringen, för den händelse att ett regionförbund inte kommer till stånd, är beredd att vidta åtgärder med anledning av det inträffade. Utskottet finner således i likhet med bostadsutskottet att den föreslagna försöksverksamheten inte kränker den kommunala självstyrelsen. Utskottet avstyrker motionerna K8 och K10 i denna del (yrkandena 1-5 samt 7-9). I några motioner yrkas på utökningar av olika slag eller förändringar i annat hänseende i försöksverksamheten. I motion 1996/97:K3 (s) begärs att en försöksverksamhet bör starta även i Västmanlands län. Bostadsutskottet är inte berett att föreslå en sådan utvidgning även om motionsförslaget skulle kunna vara motiverat. Till detta kan läggas att i propositionen aviseras överläggningarna med vissa län, bl.a. Västmanlands, om överväganden angående den fortsatta försöksverksamheten. Konstitutionsutskottet avstyrker motionen. I motion 1996/97:K4 (m) föreslås att ett kommunalförbund med obligatoriskt medlemskap och utan beskattningsrätt inrättas i Skåne med uppgift att överta vissa statliga uppgifter och landstingsuppgifter. Denna konstruktion för Skånes del förordas också i motion 1996/97:K10 yrkande 6 (m) fr.o.m. den 1 januari 1999. Bostadsutskottet avstyrker motionen med hänvisning till vad utskottet anfört principiellt tidigare, i anslutning till motionerna K8 och K10. Konstitutionsutskottet instämmer i denna bedömning och tillägger att den försöksverksamhet som föreslås i den här aktuella propositionen för Skånes vidkommande delvis överensstämmer med motionärernas önskemål. Motionerna K4 och K10 yrkande 6 avstyrks. I motion 1996/97:K13 (mp) föreslås att försöksverksamheten i Jämtlands län (yrkande 1) och Kalmar län (yrkande 2) bör bedrivas på samma sätt som i Skåne. Innebörden av detta är att Jämtlands län borde tas in i lagstiftningen om regionförbund och att landstinget i båda länen från den 1 januari 1999 övertar regionförbundets uppgift som huvudman för försöksverksamheten. I motion 1996/97:K12 (kd) yrkas avslag på försöksverksamheten i Kalmar län. Argumentationen går ut på att regionförbundslösningen i Skåne län kan accepteras med hänsyn till att det är en övergångsordning medan det i Kalmar län avses gälla under hela försöksperioden. Motionen får därför förstås så att försöksverksamheten i Kalmar län bör bedrivas på samma sätt som i Skåne (jfr. avvikande mening 5 i BoU:s yttrande). Bostadsutskottet anför att det är en fördel för försöket att olika modeller för ledningsansvaret prövas och att erfarenheterna av försöksverksamheten i Jämtlands län och Kalmar län är viktiga för utvärderingen och inför kommande beslut om den regionala ansvarsfördelningen på längre sikt. Bostadsutskottet avstyrker båda yrkandena. Konstitutionsutskottet instämmer i detta och avstyrker motionerna K13 yrkandena 1 och 2 och K12 yrkande 2. Beträffande den utökning av ansvaret i försöksverksamheten som föreslås i motion 1996/97:K13 yrkande 5 (mp) vill utskottet anföra följande. Kommunikationskommittén har i ett delbetänkande (SOU 1996:26) föreslagit ett försök i Västernorrlands och Jämtlands län syftande till att stärka det regionala inflytandet över vägunderhållet på länsvägarna. Vissa åtgärder som i dag räknas som underhåll och finansieras via Vägverkets drift- och underhållsanslag eller den särskilda bärighetsplanen skall enligt förslaget i stället bedömas som investeringar och föras till LTA-anslagen. På detta sätt avses länen få ökat inflytande över vilka åtgärder som skall genomföras och i vilken ordning. Enligt kommittén finns det inga hinder för ytterligare försök om intresse finns i andra län än de föreslagna. Förslagen från kommittén är föremål för vidare beredning i regeringskansliet och en proposition har aviserats. - Vad beträffar ansvaret för den regionala miljövården, som också behandlas i motionen, har Miljöbalksutredningen i sitt huvudbetänkande (SOU 1996:103) föreslagit att tillsynen och efterlevnaden av miljöbalken och av föreskrifter och villkor som meddelas med stöd av miljöbalken bör utövas av statliga myndigheter och kommuner. En tydlig ansvarsfördelning av tillsynen på lokal, regional och central nivå föreslås. Enligt förslaget skall kommunerna ha en tillsyn motsvarande den som sker i dag. Länsstyrelserna föreslås få en regionalt samordnande och uppföljande roll. Den fortsatta beredningen av kommitténs förslag i regeringskansliet har gett upphov till en lagrådsremiss som för närvarande behandlas i Lagrådet. Det synsätt som ligger till grund för utredningens förslag tyder närmast på att det finns en fördel i och med en uppdelning av ansvaret mellan statliga och kommunala organ framför att kommunalisera miljövården som motionärerna föreslår. - Några statliga tillstånd för att utveckla turistnäringen och marknadsföringen för regionen torde inte behövas. Med detta får motion K13 i denna del anses besvarad varför den avstyrks.
Innehållet i försöksverksamheten
Det regionala utvecklingsansvaret
Propositionen
Regionberedningen har föreslagit att landstingen från år 1999 skall upprätta regionala utvecklingsplaner och att länsstyrelsernas ansvar för regionala utvecklingsfrågor begränsas i motsvarande mån. Remissopinionen har som framgår av propositionen varit splittrad. Samtliga landsting med undantag av landstingen i Kalmar och Jämtlands län har tillstyrkt förslaget. Landstingen i Kalmar och Jämtlands län har framhållit att en försöksverksamhet bör genomföras varvid de lösningar som tagits fram inom respektive län bör prövas. Regeringen synes ha följt denna rekommendation. Regeringen vill, genom en försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning, pröva nya metoder för att få en starkare demokratisk förankring av det regionala utvecklingsarbetet. Enligt regeringens mening krävs, med hänsyn till behovet av ökad ekonomisk tillväxt i landet som helhet, numera inte bara speciella insatser i några få regioner utan även en regionalt anpassad utveckling och tillväxt i alla regioner. I propositionen föreslås att i de tre län som omfattas av den föreslagna försökslagen, dvs. Kalmar, Gotlands och Skåne län, överförs länsstyrelsens utvecklingsansvar till ett regionalt självstyrelseorgan. En överföring av det regionala utvecklingsansvaret till ett regionalt självstyrelseorgan innebär enligt propositionen en sådan formell utvidgning av den kommunala kompetensen som kräver uttryckligt lagstöd. Det är därför nödvändigt att begreppet regionalt utvecklingsansvar definieras och begränsas så att den ändrade ansvarsfördelningen inte kommer i konflikt med ett grundläggande statligt ansvar eller den kommunala självstyrelsen. Det regionala utvecklingsansvaret omfattar enligt propositionen uppgiften att utarbeta en strategi för länets utveckling (regionalt utvecklingsprogram). I detta program skall bl.a. redovisas de långsiktiga målen för länets utveckling, vilka åtgärder som bör vidtas för att de uppsatta målen skall uppnås, hur olika parter förväntas medverka i genomförandet och hur insatserna skall finansieras. Utvecklingsprogrammet bör enligt förslaget i första hand inriktas på åtgärder som stimulerar tillväxt och sysselsättning och har betydelse för näringslivets struktur och utveckling. Enligt regeringens mening bör, i syfte att stärka genomförandet av utvecklingsplanen, från staten överföras beslutanderätt avseende länstrafikplaner, vissa regionalpolitiska och andra utvecklingsinriktade medel samt statsbidrag till regionala kulturinstitutioner. Ett fastställt regionalt utvecklingsprogram skall enligt propositionen beaktas av statliga myndigheter både regionalt och centralt i den mån deras verksamhet i länet berörs av programmet. Ansvaret för kommunal verksamhet förändras inte. Utvecklingsprogrammet måste enligt propositionen vara väl förankrat i kommunerna, landstinget och de statliga myndigheterna. Det regionala organet åläggs därför enligt lagförslaget att samverka med dessa organ, och samråd bör ske även med organisationernas och näringslivets företrädare.
Fördelningen av regionalpolitiska medel
Propositionen
Regionberdningen har föreslagit att beslut om de regionalpolitiska medlens fördelning i regionen skall fattas av landstingen i stället för av länsstyrelserna och att landstingen också får ansvaret för de regionala planeringsinsatser som syftar till att erhålla medel från EU:s strukturfonder. Regeringen föreslår i propositionen att i de tre län som omfattas av försökslagen överförs länsstyrelsens befogenhet att besluta om fördelningen av regionalpolitiska medel till det regionala självstyrelseorganet. I propositionen anförs att användningen av regionalpolitiska och andra utvecklingsmedel kan kopplas direkt till ett genomförande av det regionala utvecklingsprogrammet genom att medlen disponeras av samma organ som har det regionala utvecklingsansvaret. Regeringen anser inte att det finns skäl att ändra den nyligen inrättade beslutsordningen vad gäller hanteringen av strukturfondsprojekten. I de nya myndigheter som inrättats för detta ändamål fattas besluten av representanter för bl.a. länsstyrelse, länsarbetsnämnd, kommuner och landsting.
Motionen
I följdmotion 1996/97:K6 hemställer Gudrun Schyman m.fl. (v) att riksdagen beslutar att i försökslänen skall de myndigheter som handhar medlen ur EU:s strukturfonder läggas under de nya regionförbundens kontroll (yrkande 2). De särskilda myndigheter som hanterar strukturfondmedlen är sammansatta så att de inte stämmer överens med länsindelningen, och den demokratiska insynen är enligt motionärerna dålig. Därför bör dessa myndigheter ställas under de föreslagna regionförbundens kontroll och insyn, anser motionärerna.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet anför i sitt yttrande att motion K6 yrkande 2 (v) inte nu bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet anför i denna del bl.a. att beslutsansvaret avseende stödet från EG:s strukturfonder sedan årsskiftet 1995/96 åvilar s.k. beslutsgrupper bestående av företrädare för kommuner, länsstyrelser, landsting och länsarbetsnämnder. Länsstyrelsen i det eller de län där beslutsgruppen verkar svarar för sekretariatsfunktionen för gruppen. Det kan enligt utskottet inte anses lämpligt att som föreslås i motionen upplösa beslutsgrupperna efter det att de varit verksamma så kort tid. De erfarenheter som kan bilda underlag för kommande beslut om bl.a. utbetalningen av strukturfondsmedel får ge vid handen om en ändring är påkallad.
Mot detta uttalande anför representanten för Vänsterpartiet avvikande mening med hänvisning till de argument som framförs i motion K6 yrkande 2.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande i denna del att det lokala initiativet och engagemanget alltid är grundläggande och något som måste uppmuntras och stödjas. Lokala genomarbetade utvecklingsplaner får allt större betydelse. Även på detta område kan en lokal förankring enligt utskottet bidra till bättre samordning och effektivare resursutnyttjande. Utskottet ser det som mycket positivt att regeringen vill tillmötesgå det intresse som finns i vissa län att pröva nya metoder för att utveckla den regionala verksamheten och ge den en starkare demokratisk förankring. Det är enligt utskottet också bra att regeringen vill pröva olika former för det demokratiska inflytandet så att man kan få ett brett underlag av erfarenheter. Med hänvisning till det ökade behovet av samordning och lokal förankring av utvecklingsprogrammet välkomnar utskottet att frågan om samverkan och samråd mellan det regionala självstyrelseorganet och berörda parter blir lagreglerad.
Utskottet understryker att det är de av riksdagen fastställda regionalpolitiska målen som skall gälla även för den föreslagna försöksverksamheten och att staten alltjämt har huvudansvaret. Den förändrade rollen för länsstyrelsen bör enligt utskottet borga för att de nationella målen nås. Länsstyrelsen får möjlighet att koncentrera sig på sin sektorsövergripande uppgift i fråga om den regionala utvecklingen, och i förhållande till självstyrelseorganet blir länsstyrelsens roll att företräda staten. Utskottet noterar att när det gäller beslut om vissa regionalpolitiska och andra utvecklingsmedel skall samma regler gälla för självstyrelseorganet som för länsstyrelsen, varigenom det säkerställs att medlens användning stämmer överens med riksdagens beslut.
Beslut om länstrafikplaner
Propositionen
Regionberedningen har bl.a. föreslagit att beslutanderätten över länstrafikplanerna överförs till landstingen. Vidare har Kommunikationskommittén i ett delbetänkande (SOU 1996:26) föreslagit en försöksverksamhet i Skåne och Stockholms län med inriktning på att öka det politiska inflytandet på regional nivå. I Västernorrlands och Jämtlands län föreslås en inriktning på att medel för drift och underhåll tillförs anslaget för länstrafikanläggningar (LTA) för att stärka länens inflytande över genomförandet av åtgärder. En majoritet av remissinstanserna har visat ett positivt intresse för den föreslagna försöksverksamheten. I propositionen anförs att planeringsprocessen bör utformas så att de regionala prioriteringarna vad gäller transportinfrastrukturens utveckling och dess effekter får en starkare lokal och regional politisk förankring i de folkvalda församlingarna. I de tre län som omfattas av försökslagen föreslås länsstyrelsernas ansvar för länstrafikanläggningar (LTA-planer) eller motsvarande planer överlåtas till regionala självstyrelseorgan, dvs. de nybildade regionförbunden i Kalmar och Skåne län respektive Gotlands kommun, från den 1 juli 1997. För upprättande av LTA-planer bör enligt propositionen motsvarande bestämmelser som gäller för länsstyrelsen också gälla för det regionala självstyrelseorganet.
Ansvaret för kollektivtrafiken
Propositionen
I det nybildade Skåne län skall enligt propositionen fr.o.m. den 1 januari 1999 landstinget i Skåne län ensamt eller tillsammans med kommunerna i länet vara huvudman för den kollektiva persontrafiken i länet. Intill utgången av år 1998 skall ansvaret för trafiken utövas enligt de bestämmelser som gällde före den 1 januari 1997, såvida inte kommunerna och landstingen kommer överens om att föra över huvudmannaskapet till ett regionförbund.
Sammanläggningen av Kristianstads och Malmöhus län till Skåne län samt möjligheterna till att bedriva fösöksverksamhet och att bilda regionförbund i Kalmar län och Skåne län föranleder ändringar i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik. Ändringarna är av två slag. Genom en hänvisning i den nyss nämnda lagen till den föreslagna lagen om försöksverksamhet med regionförbund i Kalmar och Skåne län ges möjlighet för kommunerna och landstinget att komma överens om att ett regionförbund skall kunna vara huvudman för kollektivtrafiken i de båda länen i stället för nuvarande huvudmän. Den andra ändringen föranleds av att Kristianstads län och Malmöhus län upphör vid årsskiftet 1996/97. Förslaget till lagändring i denna del innebär att ansvaret för kollektivtrafiken i det nybildade Skåne län till utgången av år 1998 skall utövas enligt de bestämmelser som vid utgången av år 1996 gällde för de båda nuvarande länen, såvida inte kommunerna och landstingen kommer överens om att föra över ansvaret för kollektivtrafiken till ett regionförbund. Enligt regeringens mening bör från den 1 januari 1999 det nybildade landstinget i Skåne län, ensamt eller tillsammans med samtliga kommuner i länet, vara huvudman för länets kollektivtrafik.
Motionen
I följdmotion 1996/97:K13 hemställer Peter Eriksson m.fl. (mp) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i den föreslagna lagstiftningen om kollektiv persontrafik (yrkande 4). Enligt motionärerna bör även Jämtlands län få delta i försöksverksamheten i denna del. Detta kan ske genom ett tillägg till den föreslagna 2 a § i lag om ändring i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik.
Fördelningen av kulturpolitiska medel
Propositionen
Regionberedningen har föreslagit att landstinget, inom ramen för det regionala utvecklingsprogrammet, bör få befogenhet att fördela statliga medel till regional och lokal kulturverksamhet. Statens kulturråd och Riksantikvarieämbetet har avstyrkt förslaget. Dock finns enligt regeringens mening, mot bakgrund av Kulturutredningens förslag, skäl att pröva nya former för ansvarsfördelningen inom kulturområdet. Samhällsansvaret för att förverkliga ett regionalt utvecklingsprogram inklusive kulturell utveckling bör i ett sådant försök enligt regeringens mening i större utsträckning än hittills åvila de förtroendevalda i regionen. Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att uppgiften att fördela statsbidrag för regional kulturverksamhet överförs från Statens kulturråd till de regionala självstyrelseorganen från den 1 juli 1998 i de tre län som omfattas av försökslagen. Vissa villkor bör därvid föreskrivas för att säkerställa att nationella kulturpolitiska mål och åtgärder beaktas vid bidragsgivningen. Dessa frågor har aktualiserats i kulturpropositionen (prop. 1996/97:3), av vilken bl.a. framgår att en analys bör ske beträffande de krav som från kulturpolitiska utgångspunkter skall ställas på en försöksverksamhet av här avsett slag. Av analysen bör framgå hur de mål och riktlinjer som föreslagits i kulturpropositionen kan genomföras inom ramen för den förändrade beslutsordning som föreslås för försökslänen. Enligt propositionen behöver regeringen med utgångspunkt i kulturpolitikens nya inriktning utarbeta de villkor eller föreskrifter för försöksverksamheten som är nödvändiga för att nationella intressen skall tillgodoses. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i nästa års budgetproposition med en redovisning av hur anslags- och ansvarsfrågorna bör lösas.
Motionerna
I följdmotion 1996/97:K7 hemställer Erik Arthur Egervärn (c) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kultur-anslag till de föreslagna regionförbunden. Enligt motionären bör förslaget vidgas och inte bara avse anslag till kulturinstitutioner vilka i dag fördelas av Statens kulturråd. Bidragen måste enligt motionären ha en klar regional profil. Kommunernas och föreningarnas roll måste beaktas. De medel som i dag utgår till länsstyrelserna för satsningar inom kulturområdet bör också vävas in i sammanhanget, anser motionären. I följdmotion 1996/97:K9 hemställer Jan Backman (m) dels att riksdagen avslår propositionens förslag till lag om försöksverksamhet i den delen som berör fördelningen av vissa statsbidrag till regionala kulturinstitutioner, 2 § punkt 3 (yrkande 1), dels att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av statliga bidrag till regional kulturverksamhet (yrkande 2). Enligt motionären är den ordning som föreslås för försökslänen felaktig från principiell synpunkt. Statens stöd måste anses som en konkretisering av den statliga kulturpolitiken och direkt eller indirekt innehålla ett avtal mellan staten och de berörda institutionerna om deras roll som ansvariga för ett definierat nationellt uppdrag. Ett regionalt självstyrelseorgan kan enligt motionären inte företräda staten i ett sådant avtal. En enklare lösning vore att de institutioner som är berättigade att ansöka om statligt stöd låter sina ansökningar passera ett förtroendevalt regionalt organ. I följdmotion 1996/97:K11 hemställer Birgit Friggebo (fp) att riksdagen avslår propositionen i den del den gäller beslut om fördelningen av vissa statsbidrag till regionala kulturinstitutioner (yrkande 2). Enligt motionären är förslaget inte genomtänkt, eftersom propositionen inte anger vilka krav som från kulturpolitisk synpunkt skall ställas på försöksverksamheten, villkoren för fördelningen av de statliga bidragen, preciseringen av vissa ekonomiska frågor, villkor och föreskrifter avsedda att tillgodose nationella intressen samt utgångspunkter för uppföljning och utvärdering av försöksverksamheten. Mot denna bakgrund bör enligt motionären propositionen avslås i denna del.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet har i sitt yttrande uttalat sig över de motioner som i denna del väckts med anledning av propositionen och som redovisats i det föregående, dvs. motionerna K7 (c), K9 (m) och K11 yrkande 2 (fp). Beträffande motion K7 (c) erinrar utskottet om att regeringen skall analysera hur de mål och riktlinjer som föreslagits i kulturpropositionen kan genomföras inom ramen för försöksverksamheten. Dessa analyser skall enligt propositionen avse vilka anslag och bidragsformer som bör omfattas av försöksverksamheten och hur bidragen för försökslänen bör beräknas. Utskottet förutsätter att regeringen i sin analys beaktar synpunkterna i motionen och att regeringen som angetts i propositionen redan före starten av försöksverksamheten lägger fram förslag till de lagändringar som analyserna kan ge anledning till. Enligt utskottet påkallar motion K7 inte någon riksdagens åtgärd. När det gäller motion K9 (m) och K11 (fp) anförs att utskottet i olika sammanhang understrukit kulturens betydelse för den regionala utvecklingen. Utskottet kan inte se något hinder för att, sedan de övergripande principerna för kulturpolitiken och fördelningen av statsbidrag på kulturområdet lagts fast, riksdagen beslutar om en försöksverksamhet där den närmare fördelningen av bidrag görs på regional nivå och av organ som har en stark regional förankring. Först sedan en sådan försöksverksamhet slutförts och utvärderats bör frågan prövas huruvida det skall ske en allmän permanent delegering till den regionala nivån av fördelningen av statsbidrag till regional och lokal kulturverksamhet. Med hänsyn bl.a. till vad som anförs i motionerna är det enligt utskottet motiverat att diskutera huruvida förslaget i den här aktuella delen har en sådan precision att det kan ligga till grund för ett beslut av riksdagen. Det hade självfallet enligt utskottet varit en fördel om regeringen låtit göra sådana analyser på kulturområdet som förutskickas i propositionen och att riksdagen fått ta ställning till försöksverksamheten på grundval av dessa analyser. Enligt utskottet är beslutsunderlaget något bristfälligt i detta hänseende. Samtidigt vill utskottet framhålla att det är först då försöksverksamheten genomförts som svar kan ges på vissa av de frågor som nu ställs om en lämplig regional beslutsordning på kulturområdet. Utskottet erinrar också om att försöksverksamheten skall påbörjas först vid halvårsskiftet 1998 och att det därför finns relativt gott om tid att utföra de förutskickade analyserna. Regeringen avser att återkomma i nästa års budgetproposition till redovisningen av hur anslags- och ansvarsfrågorna bör lösas. Utskottet framhåller också värdet för det regionala förberedelsearbetet av att det redan nu beslutas om att försöksverksamheten skall omfatta också kulturområdet även om den närmare utformningen kommer först senare. Utskottets slutsats är att konstitutionsutskottet bör tillstyrka det framlagda lagförslaget i vad avser kulturområdet och avstyrka motionerna K9 och K11 yrkande 2. Mot utskottets ställningstagande anförs avvikande mening av representanterna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna, som hänvisar till vad som anförts i motionerna K9 (m) och K11 yrkande 2 (fp). Representanten för Miljöpartiet anför avvikande mening med hänvisning till vad som anförts i motion K7 (c).
Beslut om regionplaner
Propositionen
Regionberedningen har föreslagit att de föreslagna storlandstingen i Skåne och Västsverige genom lag skall utses att vara regionplaneorgan i likhet med vad som sedan länge varit fallet i Stockholms län, där landstinget har denna befogenhet. Beredningens förslag innebär att landstingen i storstadslänen obligatoriskt görs till regionplaneorgan oavsett om berörda kommuner motsätter sig detta eller inte. Regeringen är enligt propositionen inte beredd att lägga fram ett lagförslag innebärande att det kommunala planmonopolet delvis upphävs. Däremot är regeringen beredd att i varje särskilt fall och i enlighet med reglerna i plan- och bygglagen (1987:10) pröva frågan om regionplaneorgan bör inrättas i försökslänen. Redan nu bör enligt regeringen klarläggas att de föreslagna regionförbunden i Kalmar och Skåne län kan utses till regionplaneorgan.
Samverkan mellan olika parter
Propositionen
Regionberedningen har föreslagit att landstingen skall ha en sammanhållande roll på det regionala planet inom områden som miljö, kultur, turism, utbildning och forskning, dock att kommunerna behåller sitt ansvar och sina uppgifter på lokal nivå. Enligt propositionen kan ett regionalt utvecklingsprogram komma att beröra verksamheter som staten, kommuner och landsting svarar för. Berörda myndigheter bör därför garanteras ett inflytande över planeringsarbetet och de frågor som de berörs av i detta arbete. Därför föreslås i propositionen ett obligatoriskt krav på samverkan mellan det regionala självstyrelseorganet och länets kommuner och landsting samt länsstyrelsen och övriga berörda statliga myndigheter. Sådan samverkan skall ske i alla frågor som berör regionens utvecklingsansvar. Samråd bör även ske med företrädare för organisationer och näringsliv i dessa frågor. Förslaget angående försöksverksamhet innebär ingen förändring av sådant huvudmannaskap som evilar kommunerna enligt särskild lag.
Motionen
I följdmotion 1996/97:K6 hemställer Gudrun Schyman m.fl. (v) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om parlamentariskt förankrade samrådsgrupper i försökslänen (yrkande 3). Enligt motionärerna finns det en risk att den demokratiska insynen i länsstyrelsernas verksamhet tunnas ut, då länsstyrelsernas styrelser avskaffas. Försökslänen borde enligt motionen vara skyldiga att inrätta parlamentariskt förankrade samrådsgrupper i sådana frågor som nu ligger under dessa styrelser, t.ex. polisens verksamhet.
Bostadsutskottet yttrande
Bostadsutskottet har i sitt yttrande behandlat de frågor som tas upp i motion K6 yrkande 3. Utskottet erinrar bl.a. om att det i propositionen pekas på möjligheten för länsstyrelsen att inrätta ett råd med rådgivande funktion eller en nämnd som kan fatta beslut i de grupper av ärenden som länssstyrelsen föreslås få ett fortsatt ansvar för i den nya ordningen. Enligt utskottets uppfattning får det anses naturligt att den ändrade regionala ansvarsfördelningen får slå igenom också när det gäller länsstyrelsens ledningsfunktion i försökslänen. Förslaget att länsstyrelsen i försökslänen inte skall ha någon styrelse innebär att det skapas en renodlad ledningsfunktion för de i försöket ingående myndigheterna och regionförbunden m.fl. Utskottet avstyrker förslaget i motionen om ett tillkännagivande till regeringen om parlamentariskt förankrade samrådsgrupper med hänvisning till att det ändå kommer att finnas möjlighet att lösa frågan på det sätt som motionärerna förordar. Mot utskottets ställningstagande anför representanten för Vänsterpartiet avvikande mening med hänvisning till vad som anförts i motion K6 yrkande 3.
Utskottets bedömning
När det gäller överförandet av det regionala utvecklingsansvaret till de nya självstyrelseorganen vill utskottet anföra följande. Utskottet instämmer i vad som anförs i propositionen angående nödvändigheten av att begreppet regionalt utvecklingsansvar definieras och avgränsas så att den föreslagna ansvarsfördelningen inte kommer i konflikt med det statliga ansvaret eller det kommunala självbestämmandet. Den lagtekniska lösningen på detta problem är enligt utskottet inte helt tillfredsställande men får accepteras. Utskottet kommenterar detta närmare längre fram i detta betänkande i avsnittet om lagförslagen. Utskottet har i övrigt inga invändningar mot vad som anförs i propositionen i denna del. I propositionen föreslås också att länsstyrelsens befogenheter att besluta om fördelningen av regionalpolitiska medel överförs från länsstyrelsen till det regionala självstyrelseorganet i de här aktuella tre länen, varigenom ansvaret för att utarbeta och genomföra det regionalpolitiska utvecklingsprogrammet och medlen för att åstadkomma denna utveckling finns samlade inom ett och samma organ. Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande understrukit att de regionalpolitiska mål som riksdagen fastställt skall gälla även för försöksverksamheten och att samma regler skall gälla för självstyrelseorganet som för länsstyrelsen vad avser beslut om vissa regionalpolitiska och andra utvecklingsmedel. Härigenom säkerställs att medlen används i överensstämmelse med riksdagens beslut. I dessa uttalanden instämmer konstitutionsutskottet, som inte har några invändningar mot vad som anförs i propositionen i övrigt i denna del. När det gäller hanteringen av medel från EG:s strukturfonder anser regeringen att det inte finns skäl att ändra på den nuvarande beslutsordningen. I motion 1996/97:K6 yrkande 2 (v) föreslås att de myndigheter som handhar dessa medel bör läggas under regionförbundens kontroll. Bostadsutskottet anför i sitt yttrande att det inte är lämpligt att upplösa de beslutsgrupper som nyligen inrättats och föreslår att motionen avstyrks. I denna bedömning instämmer konstitutionsutskottet och avstyrker motion K6 yrkande 2. En ytterligare uppgift som enligt propositionen skall ingå i den ändrade ansvarsfördelningen är beslut om länstrafikplaner vilka föreslås överföras från länsstyrelsen till självstyrelseorganet. Utskottet har inga invändningar mot förslaget i denna del. När det gäller ansvaret för kollektivtrafiken föreslås i propositionen att det genom ändringar i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik skall bli möjligt för kommunerna och landstingen i Kalmar och Skåne län att komma överens om att ett regionförbund skall kunna vara huvudman för kollektivtrafiken i stället för nuvarande huvudmän. För det nya Skåne län krävs särskilda arrangemang i den aktuella lagstiftningen. Utskottet finner att lagförslaget vad avser övergångsbestämmelserna behöver förtydligas för att motivtexten och lagtexten skall stämma överens, något som framhållits i en skrivelse till utskottet från Skånestyrelsen. Utskottet redovisar längre fram i avsnittet om lagförslagen hur detta bör ske. I övrigt har utskottet inga invändningar mot förslaget i denna del. I motion 1996/97:K13 yrkande 4 (mp) föreslås att även Jämtlands län bör få delta i försöksverksamheten vad avser ansvaret för kollektivtrafiken. Med anledning av motionen vill utskottet erinra om att propositionens förslag i denna del, som ovan tillstyrkts av utskottet, innebär att det inte bildas något regionförbund i Jämtlands län och att samrådsorganet Jämtforum inte avses erhålla någon beslutskompetens. Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening inte möjligt att tillmötesgå motionärerna, varför motionen avstyrks. Uppgiften att fördela kulturpolitiska medel överförs enligt propositionens förslag från Statens kulturråd till de regionala självstyrelseorganen från den 1 juli 1998 i Kalmar, Gotlands och Skåne län. De krav som från kulturpolitiska utgångspunkter skall ställas på försöksverksamheten i denna del bör enligt kulturpropositionen (prop. 1996/97:3) analyseras med avseende på mål och riktlinjer i enlighet med kulturpropositionens förslag. Regeringen avser att inför starten av försöksverksamheten utarbeta villkor och föreskrifter för verksamheten och redovisa detta i budgetpropositionen för 1998.
Två motioner, 1996/97:K9 (m) och K11 yrkande 2 (fp), yrkar avslag på propositionens förslag i denna del. I motion 1996/97:K7 (c) pläderas för en vidgning av förslaget till att avse anslag för kulturinstitutioner vilka i dag fördelas av andra än Statens kulturråd. Kulturutskottet har yttrat sig över dessa motioner och anför bl.a. att beslutsunderlaget är något bristfälligt vad avser analyser av det slag som förutskickas i propositionen. Kulturutskottet framhåller att det finns relativt gott om tid att genomföra dessa analyser och att det är värdefullt för de regionala förberedelserna att ett principbeslut fattas av riksdagen nu. Konstitutionsutskottet bör enligt kulturutskottets mening tillstyrka förslaget i denna del och avstyrka motionerna K9 och K11 yrkande 2. Kulturutskottet förutsätter att regeringen beaktar synpunkterna i motion K7 i sin kommande analys och anser att motionen inte påkallar någon riksdagens åtgärd. Konstitutionsutskottet instämmer i kulturutskottets bedömningar och avstyrker motionerna 1996/97:K7, K9 och K11 yrkande 2. I propositionen föreslås beträffande beslut om regionplaner att det i förslaget till lag om försöksverksamhet med regionförbund i Kalmar och Skåne län tas in en bestämmelse om att regeringen får utse ett regionförbund till regionplaneorgan enligt 7 kap. plan- och bygglagen (SFS 1987:10). Utskottet tillstyrker förslaget. I propositionen föreslås ett obligatoriskt krav på samverkan mellan det regionala självstyrelseorganet och länets kommuner och landsting samt länsstyrelsen och övriga berörda statliga myndigheter i alla frågor som berör regionens utvecklingsansvar. Samråd skall också ske med företrädare för organisationer och näringsliv. Utskottet har inget att erinra mot förslaget i denna del.
Regional samverkan i Skåne län
Motionerna
Margitta Edgren m.fl. (fp) hemställer i motion 1994/95:K622 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dels ett administrativt och politiskt samlat Skåne (yrkande 1), dels försöksverksamhet med förändrad regional uppgiftsfördelning i Skåne (yrkande 2). Enligt motionärerna finns det demokratiska, ekonomiska och praktiska argument för att en framtida svensk regionindelning skall bygga på andra områden än dagens län. När inflytandet genom nationalstaten förändras är det naturligt att den lokala och den regionala nivån stärks, vilket ligger väl i linje med den s.k. närhetsprincipen. Motionärerna erinrar om att de båda skånska landstingen tillsammans med Malmö stad 1991 hos regeringen begärt att få bli en friregion med en form av gemensamt parlament för samordningen av en rad verksamhetsområden och att ett gemensamt organ för de båda länens kommuner och landsting bildades 1994, den s.k. Skånestyrelsen. Enligt motionärerna är Regionberedningens förslag om bl.a. försöksverksamhet med regionförbund inte till fyllest. Motionärerna förespråkar ett direktvalt Skåneparlament med mer omfattande uppgifter och beskattningsrätt. I motion 1994/95:K624 hemställer Bertil Persson (m) att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad i motionen anförts om ett gemensamt Skånelandsting. Enligt motionären finns det stora rationaliseringsvinster att göra inom sjukvården vid en sammanslagning av Malmöhus och Kristianstads läns landsting och ett samtidigt inträde från Malmö i ett sådant nytt landsting. I motion 1994/95:K630 yrkande 1 hemställer Johnny Ahlqvist m.fl. (s) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast framlägga förslag om en direktvald Skånefullmäktigeförsamling med egen beskattningsrätt. Enligt motionärerna krävs ett tydligare statligt engagemang i utvecklingen av Skåneregionen för att Skåne på ett bra sätt skall kunna ta tillvara sina möjligheter. Landstingen och kommunerna har på eget initiativ inrättat en Skånestyrelse. Uppgifterna för det föreslagna Skånefullmäktige bör enligt motionärerna vara bl.a. sjukvård, trafikfrågor, regionala planfrågor och näringspolitik. Skånefullmäktige bör ersätta de nuvarande sjukvårdshuvudmännen, landstingen och kommunalförbunden på berörda områden samt överta en del av länsstyrelsens regionala uppgifter.
Utskottets bedömning
Sedan de här aktuella motionerna väcktes i början av 1995 har Regionberedningen i mars 1995 avlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1995:27) med förslag till förändringar av den regionala samhällsorganisationen. Efter remissbehandling av detta betänkande har den här aktuella propositionen utarbetats, varvid regeringen övervägt flera av de frågor som tas upp i motionerna. Som framgår av propositionen avses den föreslagna försöksverksamheten följas upp och utvärderas av en parlamentarisk kommitté så att erfarenheterna av försöksverksamheten kan läggas till grund för statsmakternas ställningstaganden om den regionala samhällsorganisationens långsiktiga inriktning och struktur i god tid före valen år 2002. Enligt utskottets mening bör frågan om ett direktvalt Skåneparlament (motion 1994/95:K622, fp) respektive en direktvald Skånefullmäktigeförsamling (motion 1994/95:K630, s) kunna övervägas i detta sammanhang. Därvid bör också frågan om uppgiftsfördelning, beskattningsrätt etc. med anknytning till dessa förslag kunna prövas. Med hänvisning till vad utskottet här anfört får motionerna anses besvarade, varför de avstyrks. Vad beträffar motion 1994/95:K624 (m) konstaterar utskottet att motionärens önskan om inrättande av ett gemensamt Skånelandsting uppfyllts såtillvida att ett hela Skåne omfattande landsting kommer att inrättas den 1 januari 1999. Motionen avstyrks.
Övriga frågor med anknytning till försöksverksamheten
Propositionen
Regionberedningen har föreslagit att de resurser som frigörs vid länsstyrelserna till följd av överföringen av vissa uppgifter bör överföras från staten till landstingen. De förslag som regeringen lägger fram om en försöksverksamhet i vissa län innebär en sådan uppgiftsöverföring att den s.k. finansieringsprincipen aktualiseras. Enligt regeringen bör därför en ekonomisk reglering ske beträffande de uppgifter som åläggs kommuner och landsting enligt försökslagen. Enligt propositionen bör regeringen besluta om en sådan reglering i varje särskilt fall efter överläggningar med berörda parter. Regeringen avser att redovisa den ekonomiska regleringen och anslagskonsekvenserna i nästa års budgetproposition. Den här aktuella försöksverksamheten skapar enligt propositionen nya förutsättningar både för kommuner, landsting och statliga myndigheter inklusive länsmyndigheter. Försöksverksamheten bör därför enligt regeringens mening följas upp och utvärderas, vilket kan läggas till grund för senare ställningstaganden om den regionala samhällsorganisationens långsiktiga inriktning och struktur. I propositionen föreslås att en parlamentarisk kommitté tillkallas för att följa och utvärdera försöksverksamheten.
Motionerna
I följdmotion 1996/97:K2 hemställer Bengt Harding Olson (fp) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av inomregional balans för den regionala samhällsverksamheten. Enligt motionären finns en risk att resultatet av den föreslagna reformen blir en centraliserad regionalisering, dvs. att alla eller de flesta regionala funktioner koncentreras till en och samma ort. För att uppnå en decentraliserad regionalisering måste de aktuella organen lokaliseras på ett balanserat sätt inom regionen. För Skånes vidkommande innebär detta bl.a. att eftersom Malmö redan utsetts till residensstad, bör Kristianstad bli regional centralort. Övriga organ bör spridas över hela regionen på lämpligt sätt. Mot denna bakgrund bör enligt motionären nu riksdagen ange den lämpliga inriktningen vid lokaliseringen av de statliga och regionala organen. I följdmotion 1996/97:K12 hemställer Chatrine Pålsson m.fl. (kd) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utgångspunkter för det fortsatta utvecklingsarbetet när det gäller den regionala samhällsorganisationen (yrkande 1). Förändringar i samhällssystemet måste enligt motionären bygga på en bred lokal och regional förankring. Ansvarsfördelningen mellan kommunerna, regionerna och staten måste bygga på subsidiaritetsprincipen, där frågorna hanteras så nära människorna som möjligt och så effektivit som möjligt. I följdmotion 1996/97:K11 hemställer Birgit Friggebo (fp) att riksdagen hos regeringen begär förslag till försöksverksamhet med landstingsfrihet i ett landstingsområde (yrkande 3). Regionberedningen avstyrkte ansökningar från några kommuner om att få bli s.k. landstingsfria kommuner. Enligt motionären finns det klara fördelar från bl.a. demokrati- och effektivitetssynpunkt med att kommuner svarar för uppgifter som ankommer på landstinget. Mot denna bakgrund bör enligt motionären riksdagen begära förslag till en försöksverksamhet med landstingsfrihet i ett landstingsområde. I följdmotion 1996/97:K13 hemställer Peter Eriksson m.fl. (mp) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Gotland även i framtiden skall utgöra ett eget och självständigt län i enlighet med vad i motionen anförts (yrkande 3). Motionärerna anser det viktigt på grund av den unika ställning som Gotland har som region att dess ställning som eget län inte hotas vid en eventuell förändring av den regionala samhällsorganisationen i Sverige. I följdmotion 1996/97:K6 hemställer Gudrun Schyman m.fl. (v) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samlad strategi för regionaliseringen av statliga verk och myndigheter (yrkande 1). Den omstrukturering som äger rum inom de statliga verken och bolagen stämmer enligt motionärerna allt sämre överens med de länsgränser och länsstrukturer som finns. Därför bör man enligt motionärerna söka sig fram mot en samlad strategi för regionalisering av statliga verk och myndigheter och den regionala uppdelningen och organiseringen av de folkvalda institutionerna. I motion 1996/97:K507 hemställer Agne Hansson och Sivert Carlsson (c), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dels återföring av besluten över de statliga sektorsorganens organisation och lokalisering till riksdagen (yrkande 1), dels en länsdemokratireform (yrkande 2). Enligt motionärerna drar en centraliseringsvåg fram över statliga myndigheter utan demokratisk förankring och kontroll till följd av att riksdag och regering frånhänt sig möjligheten att besluta om omorganisationer inom statliga sektorsorgan. Med exempel från Kalmar län visar motionärerna på två mönster i den pågående regionala omstruktureringen. I det ena fallet bildas regioner som splittrar länet i olika regioner. I det andra fallet sker en samverkan med andra län i en större region med huvudkontor i ett angränsande län. Enligt motionärerna måste statsmakterna ta ett helhetsansvar för den regionala utvecklingen, och regering och riksdag bör återta den beslutsroll de tidigare haft på detta område. Vad gäller den föreslagna försöksverksamheten anför motionärerna att reformen är angelägen mot bakgrund av bl.a. att flera förtroendeuppdrag försvunnit genom att vissa länsorgan flyttats in under länsstyrelsen och att beslutsfunktioner flyttats från länsstyrelsens styrelse till landshövdingen och tjänstemän.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Utskottet stöder förslaget att en parlamentarisk kommitté bör följa och utvärdera försöksverksamheten. Utskottet vill också väcka tanken att en arbetsgrupp tillsätts inom regeringskansliet med uppgift att från mera begränsat regionalpolitiska utgångspunkter följa verksamheten och löpande redovisa erfarenheterna för regeringen, varigenom även riksdagen på ett lämpligt sätt kan hållas underrättad.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet har i sitt yttrande i denna del behandlat motionerna K2 (fp), K12 yrkande 1 (kd), K13 yrkande 3 (mp) och K6 yrkande 1 (v). Innehållet i dessa motioner har redovisats i det föregående. Beträffande motion K2 (fp), i vilken pläderas för en decentraliserad lokalisering av de regionala och statliga samhällsorganen i Skåne, anför utskottet att resultatet av vissa pågående utredningar bör avvaktas, bl.a. den förvaltningspolitiska kommissionens slutbetänkande. Den fråga som motionären aktualiserar kan bäst lösas genom förslag från den regionala och lokala nivån, anser utskottet, som också anför att riksdagen och regeringen i princip inte genom uttalanden i den ena eller andra riktningen bör föregripa sådana förslag. Utskottet avstyrker med det anförda motionen. Mot utskottets bedömning anför representanter för Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna, Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet avvikande mening med hänvisning till vad som anförs i motion K2 (fp). Vad gäller motion K12 yrkande 1 (kd) hänvisar utskottet till propositionens förslag om att en parlamentarisk kommitté bör tillkallas för att följa och utvärdera försöksverksamheten. I en sådan utvärdering finns det anledning förutsätta att också den fråga som tagits upp i motionen kommer att övervägas. Att utvärderingen avses kunna läggas till grund för den regionala samhällsorganisationen framgår också av propositionen. Med det anförda avstyrker bostadsutskottet motionens yrkande. Mot utskottets uttalande anför representanterna för Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna avvikande mening med hänvisning till vad som anförs i den här aktuella motionen. Bostadsutskottet avstyrker också motion K13 yrkande 3 (mp) enligt vilken Gotlands län även i framtiden skall vara ett självständigt län. Utskottet kan inte i propositionen finna stöd för motionärernas farhågor att länets ställning skulle hotas av en förändring av den regionala samhällsorganisationen, varför ett uttalande av riksdagen inte kan anses nödvändigt. Mot denna bedömning anför Miljöpartiets representant avvikande mening med hänvisning till vad som anförs i motionen i denna del. Beträffande motion K6 yrkande 1 (v) anför bostadsutskottet att frågan om de centrala myndigheternas regionala struktur är viktig och att frågan hör ihop med det statliga regionala utvecklingsansvaret. Utskottet erinrar om vad som anförs i propositionen om att pågående utredningar, inte minst den förvaltningspolitiska kommissionen vars slutbetänkande avlämnas i slutet av 1996, kan förväntas lämna bidrag till den fortsatta diskussionen bl.a. i vad gäller organisations- och uppgiftsfördelningen mellan central, regional och lokal statlig nivå. Utskottet anser sig ha grundad anledning utgå från att den fråga som tas upp i motionen därvid blir föremål för överväganden. Enligt utskottet bör motionens yrkande inte nu föranleda någon åtgärd från riksdagen. Mot denna bedömning anför Vänsterpartiets representant avvikande mening med hänvisning till vad som anförs i motionen i denna del.
Utskottets bedömning
Utskottet har inga invändningar mot propositionens förslag vad gäller ekonomisk reglering med anledning av de nya uppgifter som läggs på kommuner och landsting enligt försökslagen. Konstitutionsutskottet stöder propositionens förslag angående uppföljning och utvärdering av försöksverksamheten genom en parlamentarisk kommitté. Om en sådan regionalpolitisk arbetsgrupp inom regeringskansliet som arbetsmarknadsutskottet förespråkar bör tillsättas, får ankomma på regeringen att avgöra. Konstitutionsutskottet utgår från att regeringen på lämpligt sätt fortlöpande håller riksdagen underrättad om hur försöksverksamheten fortskrider. I motion 1996/97:K2 (fp) föreslås att riksdagen bör ange den lämpliga inriktningen vid lokaliseringen av de statliga och regionala organen i Skåne i syfte att skapa en inomregional balans för den regionala samhällsverksamheten. Bostadsutskottet har i sitt yttrande anfört att resultatet av vissa pågående utredningar bör avvaktas, bl.a. den förvaltningspolitiska kommissionens slutbetänkande. Statsmakterna bör enligt utskottet inte genom uttalanden föregripa förslag från den lokala och regionala nivån i en fråga som denna. I detta instämmer konstitutionsutskottet och avstyrker motion K2. I motion 1996/97:K12 yrkande 1 (kd) anförs bl.a. att när det gäller utgångspunkter för det fortsatta utvecklingsarbetet är det viktigt att samhällsförändringarna är brett förankrade lokalt och regionalt och att ansvarsfördelningen mellan kommunerna, regionerna och staten bör bygga på subsidiaritetsprincipen. Bostadsutskottet hänvisar till förslaget i propositionen om att en parlamentarisk kommitté bör tillkallas för att följa och utvärdera försöksverksamheten. Utskottet förutsätter att det i detta sammanhang finns utrymme att diskutera de frågor som tagits upp i motionen. Enligt propositionen avses utvärderingen ligga till grund för den regionala samhällsorganisationen framgent. Konstitutionsutskottet instämmer i bostadsutskottets bedömning och avstyrker motion K12 yrkande 1. I motion 1996/97:K13 yrkande 3 (mp) anförs bl.a. att Gotlands ställning som självständigt län inte får hotas vid en eventuell förändring av den regionala samhällsorganisationen i Sverige. Gotland bör även i framtiden utgöra ett eget och självständigt län enligt motionen. Bostadsutskottet anför att utskottet inte kunnat finna stöd i propositionen för motionärernas farhågor, varför ett uttalande av riksdagen inte är nödvändigt. Konstitutionsutskottet instämmer i denna bedömning och avstyrker motion K13 yrkande 3. I motion 1996/97:K6 yrkande 1 (v) efterlyser motionärerna en samlad strategi för regionaliseringen av statliga verk och myndigheter. Likartade synpunkter framförs i motion 1996/97:K507 (c). Bakgrunden är att den omstrukturering som äger rum inom de statliga verken och bolagen stämmer allt sämre överens med länsgränserna och länsstrukturen. Enligt bostadsutskottet kan bl.a. den förvaltningspolitiska kommissionen förväntas lämna bidrag till den fortsatta diskussionen avseende bl.a. uppgiftsfördelningen mellan central, regional och lokal statlig nivå. Den fråga som tas upp i motion K6 bör enligt utskottet bli föremål för överväganden i detta sammanhang. Detta är också fallet med motion K507 enligt vilken besluten över sektorsorganens organisation och lokalisering bör återföras under medborgarnas ansvar och kontroll. I likhet med bostadsutskottet anser konstitutionsutskottet att motionernas yrkanden därför inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagen. Konstitutionsutskottet avstyrker motion K6 yrkande 1 och K507. Beträffande motion 1996/97:K11 yrkande 3 (fp) angående landstingsfrihet i ett län konstaterar utskottet att tre kommuner enligt propositionen hos regeringen begärt att på försök få bli s.k. landstingsfria kommuner. Regionberedningen har avstyrkt ansökningarna främst på grund av att en bred uppslutning saknades i de berörda regionerna för förändring av de regionala uppgifterna. Regeringen anser att något försök med landstingsfria kommuner inte bör genomföras i de aktuella fallen. Förslaget i motionen torde innebära att samtliga kommuner i ett län eller ett landstingsområde skulle bli landstingsfria. Ett sådant försök som det här är tal om förutsätter en fullständig uppslutning från de berörda kommunernas sida. Med hänsyn till detta och att frågan med detta vidare innehåll är ny, bör den aktualiseras i annat sammanhang. Utskottet avstyrker motion K11 i denna del.
Inrättande av länsparlament och kommunalförbund m.m.
Motionerna
I motion 1994/95:K608 ställer Eva Goës och Peter Eriksson (mp) en rad yrkanden angående införande av länsparlament m.m. Grundläggande för den föreslagna reformen är enligt motionärerna att politiska beslut skall fattas så nära de berörda som möjligt (yrkande 1). Beskattningsrätten skall enligt motionärerna finnas kvar på kommunal, regional och statlig nivå (yrkande 2). Länsparlamentens ansvarsområden bör enligt motionen kunna vara de som i dag ligger på länsstyrelserna, t.ex. miljöpolitik, trafikpolitik och regional näringspolitik samt de uppgifter som ligger på landstingen (yrkande 3). Sammanslagning av flera landsting till länsparlament skall kunna ske frivilligt (yrkande 4). Direktvalda länsparlament bör enligt motionärerna införas i Skåne (yrkande 5) resp. Jämtland (yrkande 6), och riksdagen bör hos regeringen begära förslag om successivt införande av länsparlament i hela riket (yrkande 7). Olof Johansson m.fl. (c) hemställer i motion 1994/95:K619 yrkande 1 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om demokrati på regional nivå. Enligt motionärerna bör den centrala statsmakten flyttas närmare människorna, och därför bör folkvalda parlament inrättas på regional nivå. Enligt motionen har flera regionala statliga förvaltningsuppgifter omorganiserats och undandragits från direkt politiskt inflytande. Miljöpolitikens ökade betydelse och den tilltagande internationaliseringen utgör motiv för en stark regional nivå. Det föreligger på den regionala nivån ett tydligt demokratiskt underskott i den meningen att landstingen saknar helhetsansvar för de regionala frågorna och att huvuddelen av länsstyrelsernas ärenden avgörs av tjänstemän utan föregående offentlig debatt. Den nya regionala rollen måste enligt motionärerna byggas upp med utgångspunkt i närhetsprincipen, ökad samverkan och samordning, mångfald, folkval och egen beskattningsrätt. Vissa delar av länsstyrelsernas nuvarande funktioner bör kunna föras över till ett renodlat statligt förvaltningskontor. Regionparlamenten bör koncentrera sig på att öka insatserna på att utveckla infrastrukturen, att aktivt bidra till regionens kompetensutveckling, att stärka det regionala inflytandet över näringslivsutveckling samt arbetsmarknads- och regionpolitik, att tydligt ange ansvaret för utvecklingen av miljökompetens och att tillvarata länets energitillgångar samt att ta ett övergripande ansvar för sjukvård och folkhälsa. Renodlad statlig tillsyn och myndighetsutövning skall enligt motionen läggas på en speciell regional rättsinstans. I motion 1994/95:A467 yrkande 2 hemställer Birgit Friggebo m.fl. (fp) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt för Stockholms län att med försteg stärka den regionala demokratin och behovet av lagstiftning härför. Enligt motionärerna har Stockholmsregionens behov av regional samordning och ett demokratiskt förankrat regionalt beslutsfattande fastslagits genom storlandstingets bildande och följande lagstiftning på en rad områden. Det är enligt motionärerna angeläget att riksdag och regering under de kommande årens viktiga arbete på att bl.a. utveckla miljöanpassade transportsystem accepterar och utnyttjar regionens möjligheter till och behov av regionalt ansvarstagande. Erfarenheterna från Stockholms län kan ligga till grund för den generella ansvarsfördelningen på regional nivå. I motion 1996/97:A432 yrkande 9 hemställer Olof Johansson m.fl. (c) att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående ett riks- täckande system med regionalt självstyre. Den föreslagna försöksverksamheten bör enligt motionärerna fortlöpande utvärderas med sikte på att riksdagen skall kunna fatta beslut om ett rikstäckande system med regionalt självstyre med ikraftträdande i samband med valet 2002. Detta system bör bygga på direktvalda regionfullmäktige. Enligt motionärerna är det viktigt att den aviserade försöksverksamheten också sker i några av de mindre länen.
I motion 1994/95:K505 hemställer Roy Ottosson (mp) att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen avskaffar länsstyrelserna från den 1 januari 1997. Enligt motionären har den statliga verksamheten en regional indelning som starkt avviker från länsindelningen. Parallellt med denna organisation finns de folkvalda landstingen. Två fördelar med att avskaffa länsstyrelserna skulle enligt motionären kunna uppnås. För det första skulle staten spara pengar på en effektivare regional organisation, och verksamhetsmålen skulle bli lättare att uppnå. För det andra skulle de folkvalda regionala parlamenten - landstingen - få ett samlat grepp om de regionala utvecklingsfrågorna.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att de här aktuella motionerna i flera fall är inriktade på frågor som gäller den regionala självstyrelsens utveckling i ett mera långsiktigt perspektiv. Det gäller här bl.a. frågan om ett successivt införande av länsparlament i hela riket (motion 1994/95:K608, mp) och inrättande av folkvalda regionparlament eller regionfullmäktige (motionerna 1994/95: K619, c, och 1996/97:A432, c). Det gäller även frågan om att avskaffa länsstyrelserna (motion 1994/95:K505, mp). Beträffande dessa motioner kan sägas att regeringen i den föreliggande propositionen har aviserat att den regionala samhällsorganisationens långsiktiga inriktning och struktur kommer att övervägas före valen år 2002 på basis av erfarenheterna av den nu föreslagna försöksverksamheten. I detta sammanhang bör det enligt utskottets mening vara naturligt att pröva frågor av det slag som behandlas i de här aktuella motionerna. Därmed får motionerna 1994/95:K608, 1994/95:K619, 1994/95:K505 och 1996/97:A432 anses besvarade. Motionerna bör således inte föranleda någon åtgärd av riksdagen. Beträffande motion 1994/95:A467 yrkande 2 (fp) angående möjligheterna att stärka den regionala demokratin i Stockholms län konstaterar utskottet att regeringen kommer att pröva frågan om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning i bl.a. Stockholms län efter överläggningar med företrädare för länet inför arbetet med en proposition om länsindelningen i Västsverige som planeras föreläggas riksdagen under första halvåret 1997. Utskottet utgår från att de frågor som behandlas i den här aktuella motionen bör kunna tas upp i dessa överläggningar. Med detta får motion 1994/95:A467 yrkande 2 anses besvarad, varför den avstyrks.
Den statliga länsförvaltningen
Försöksverksamhet med vidgad samordnad länsförvaltning m.m.
Propositionen
Regionberedningen har föreslagit att skogsvårdsstyrelsen förs in i länsstyrelseorganisationen. Verksamhetsgrenar som inte utgör myndighetsutövning föreslås bolagiseras eller läggas över på skogsnäringen. Enligt beredningen finns däremot ingen anledning att föra över uppgifter från länsarbetsnämnden till länsstyrelsen eller att hela nämnden integreras i länsstyrelsen. Flertalet remissinstanser är kritiska till förslaget angående skogsvårdsstyrelserna. De som yttrat sig över förslaget angående länsarbetsnämnderna anser att de arbetsmarknadspolitiska frågorna även i fortsättningen skall hanteras av ett självständigt statligt regionalt organ. Enligt regeringens mening bör man pröva nya former för att utöva den statliga verksamheten på regional nivå i syfte att stärka den statliga samordningen. Regeringen vill nu pröva möjligheterna att på försök vidga den samordnade länsförvaltningen i Gotlands län genom att föra in länsarbetsnämnden och skogsvårdsstyrelsen i länsstyrelsens organisation. Det är enligt propositionen av särskilt värde att förlägga försöksverksamheten till Gotlands län, eftersom försök med ändrad regional ansvarsfördelning mellan stat och kommun föreslås där för samma tidsperiod. Erfarenheter kommer då att vinnas av en mer samlad statlig regional förvaltning i ett län där arbetet bedrivs med delvis nya förutsättningar. Den parlamentariska kommitté som avses tillkallas med uppgift att följa och utvärdera försöksverksamheten bör också följa och utvärdera försöksverksamheten med utvidgad samordnad länsförvaltning i Gotlands län. Regeringen kommer därutöver att överväga att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda och pröva förutsättningarna för att inordna länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna.
Motionen
I följdmotion 1996/97:K6 hemställer Gudrun Schyman m.fl. (v) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsarbetsnämndens ställning på Gotland (yrkande 5). Enligt motionärerna bör arbetsmarknadspolitiken vara en nationell angelägenhet. Därför är motionärerna tveksamma till att stödja förslaget om att inordna länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna. Det är nödvändigt att särskilt utreda förutsättningarna för den föreslagna ordningen med länsarbetsnämnderna, anser motionärerna.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet har i sitt yttrande behandlat den här aktuella motionen och därvid föreslagit att yrkandet bör avslås av riksdagen. Utskottet säger sig inte ha anledning att motsätta sig vad i propositionen anförts om förutsättningarna för att inordna länsarbetsnämnderna i länsstyrelsen. Enligt utskottets uppfattning bör emellertid inte riksdagen genom ett ställningstagande ge sin syn på beredningen av frågan. Mot denna uppfattning anför representanten för Vänsterpartiet avvikande mening med hänvisning till vad som anförs i motionen.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande att det finns anledning att hysa en viss tveksamhet mot tanken att inordna länsarbetsnämnderna i länsstyrelsens organisation. På detta område bör sektorsförvaltningen ha vissa fördelar. Om förslaget genomförs skulle det medföra en uppbrytning av den enhet som Arbetsmarknadsverket kan sägas bilda med Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna, i vilka bl.a. ingår den offentliga arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten. Utskottet delar uppfattningen att det krävs en samordning av de näringspolitiska och arbetsmarknadspolitiska insatserna på regional nivå men anser att detta kan ske även utan ändring i länsförvaltningen. Arbetsmarknadsutskottet vill trots detta inte motsätta sig att en försöksverksamhet inleds men anmärker att erfarenheterna från försöket kan få begränsat värde med hänsyn både till Gotlands speciella förhållanden och till att Gotland samtidigt skall vara försökslän för det regionala självstyrelseorganet. Utskottet vill heller inte motsätta sig att en utredare tillsätts men utgår från att uppdraget formuleras förutsättningslöst. Mot denna bedömning har den vänsterpartistiske representanten anmält avvikande mening och anför att förslaget i propositionen bör avvisas på grund av att det inte är tillräckligt underbyggt vad avser motiv, syfte och effekter.
Länsstyrelsens uppgifter och ledning i försökslänen
Propositionen
Regionberedningen har föreslagit att länsstyrelsen bör vara ett renodlat statligt organ och att länsstyrelsen därmed inte bör ha en av landstinget utsedd styrelse. Om en styrelse inrättas bör den enligt beredningen utses av regeringen. I det sistnämnda har remissinstanserna instämt. I propositionen framhålls att en mer renodlad roll för länsstyrelsen kan prövas i försökslänen, varigenom konflikten försvinner i länsstyrelsens hittillsvarande dubbla roll, dvs. att vara regeringens företrädare i länet och samtidigt vara regionens företrädare inför statsmakterna. För länsstyrelserna i försökslänen bör detta tydliggöras genom ändringar i instruktionen. Regeringen avser enligt propositionen att besluta om sådana ändringar. Enligt propositionen bör länsstyrelsen behålla uppgifterna att verka för att statlig verksamhet i länet samordnas och anpassas efter övergripande miljö- och regionalpolitiska mål, samordna de olika sektorerna inom länsstyrelsens ansvarsområde, följa upp och utvärdera olika insatser i länet, vidta lämpliga åtgärder för länets utveckling samt informera regeringen om tillståndet i länet. Länsstyrelsens ledningsform bör enligt regeringens mening reformeras i de län som deltar i försöksverksamheten. I försökslänen föreslås länsstyrelsen ledas av landshövdingen, och någon ny styrelse bör inte utses i Kalmar, Gotlands och Skåne län för tiden efter den 1 januari 1998. Den särskilda lag om val av ledamöter i styrelsen för länsstyrelsen i Skåne län föreslås upphöra att gälla vid utgången av år 1997. Länsstyrelsen i försökslänen har ett fortsatt ansvar för en grupp viktiga frågor som brukar hanteras som styrelseärenden, t.ex. polisfrågor. I propositionen framhålls att länsstyrelsen kan inrätta ett eller flera råd för att tillföra verksamheten sakkunskap och samrådsmöjlighet. För vissa frågor kan länsstyrelsen inrätta nämnder med beslutsrätt inom bestämda ansvarsområden. När landshövdingen ensam leder länsstyrelsen, som avsikten är i försökslänen, bör landshövdingen enligt propositionen ha motsvarande befogenhet.
Hanteringen av polisfrågorna inom försöken med ändrad regional ansvarsfördelning
Den följande redovisningen bygger på visst skriftligt material och muntliga uppgifter från Justitiedepartementets polis- och kriminalvårdsenhet.
Länsstyrelsen är länets högsta polisorgan och ansvarar i denna egenskap för polisverksamheten och har tillsyn över den. I länsstyrelsens styrelse skall viktigare frågor om polisverksamheten beslutas. I vissa frågor som är operativa eller ligger nära dessa frågor beslutar landshövdingen efter föredragning av länspolismästaren. I övrigt är det länspolismästaren, som är regional polischef, som ensam avgör frågorna om dessa inte skall beslutas av länsstyrelsens styrelse. Länen är indelade i polisdistrikt. För varje polisdistrikt skall finnas en polismyndighet som ansvarar för polisverksamheten inom distriktet. För ledningen av polismyndigheten finns en polisstyrelse, vars ledamöter utom polischefen och dennes ställföreträdare utses av kommunfullmäktige, om polisdistriktet omfattar endast en kommun, annars av landstinget. Polisstyrelsen avgör bl.a. viktigare frågor om planering och inriktning av polisverksamheten, viktigare frågor om organisation och arbetsformer samt frågor av större ekonomisk betydelse. I de föreslagna försökslänen finns i Kalmar län och Gotlands län endast en polismyndighet/distrikt och följaktligen en polisstyrelse. I det blivande Skåne län finns för närvarnade fem polisdistrikt med var sin styrelse. Enligt Justitiedepartementets bedömning är det rimligt att anta att det i Skåne län kommer att finnas endast ett polisdistrikt från den 1 januari 1998. Länsstyrelsen och polisstyrelsen har i stort sett samma kompetensområde. Behovet av länsstyrelsebeslut föreligger främst när länet har flera polismyndigheter. När det endast finns en myndighet har lagstiftaren rekommenderat att besluten i huvudsak läggs på polisstyrelsen, trots att viktigare polisfrågor enligt länsstyrelseinstruktionen skall handläggas av länsstyrelsernas styrelse.
Motionen
I följdmotion 1996/97:K5 hemställer Monica Widnemark och Carina Hägg (båda s), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att länets självstyrelseorgan blir länets främsta företrädare (yrkande 1) och att riksdagen i konsekvens härmed som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att benämningen landshövding ändras till generaldirektör (yrkande 2). Med den ordning som regeringen föreslår blir konsekvensen med nödvändighet att självstyrelseorganet övertar rollen som länets främste företrädare. Motionärerna anser det principiellt viktigt att riksdagen tar ställning i denna fråga. Landshövdingeämbetet kommer enligt motionärerna att i den nya länsförvaltningen starkt ändra karaktär. Som en konsekvens av det ändrade ansvaret bör enligt motionärerna chefen för länsstyrelsen benämnas generaldirektör i likhet med chefer för statliga myndigheter.
Bostadsutskottets yttrande
I sitt yttrande behandlar bostadsutskottet de frågor som tas upp i motion K5 (s). Enligt utskottets mening skulle inte något väsentligt stå att vinna på ett tillkännagivande enligt yrkande 1. Med den koppling som finns mellan de båda yrkandena i motionen finns inte heller anledning att i sak behandla yrkande 2, varför motionen i sin helhet avstyrks. Mot detta ställningstagande anför representanten för Vänsterpartiet avvikande mening med hänvisning till vad som anförts i motionen.
Länsstyrelsens länsexperter
Propositionen
Riksdagens revisorer har i en rapport (1994/95:9) anfört att kravet på att länsstyrelsen skall ha länsexperter verkar styrande för organisationsutformningen och att regleringen därför kan ifrågasättas. Riksdagen har med anledning av bostadsutskottets betänkande (bet. 1995/96:BoU5) gett regeringen till känna att regeringen bör överväga om den nuvarande länsexpertfunktionen är den mest ändamålsenliga. Regeringen har enligt propositionen vid skilda tillfällen uttalat att det inte föreligger några organisatoriska hinder för olika lösningar när det gäller placeringen av länsexperter. Länsstyrelserna har till regeringen uttalat att de ser regleringen av länsexperterna mer som ett stöd för verksamheten än som ett hinder vid utformningen av organisationen. De farhågor som Riksdagens revisorer gett uttryck för bör enligt regeringens mening kunna undanröjas genom att länsstyrelserna strävar efter flexibla lösningar när det gäller utnyttjandet av samtliga personella resurser i länsstyrelserna. I propositionen framhålls att samverkan mellan länsstyrelser vad gäller länsexpertfunktionen kan vara ett sätt att utnyttja resurserna effektivt och rationellt. Regeringen avser att göra ytterligare förtydliganden om länsexpertfunktionen i länsstyrelseinstruktionen.
Motionen
I följdmotion 1996/97:K6 hemställer Gudrun Schyman m.fl. (v) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsexperter i jämställdhetsfrågor (yrkande 4). Den kompetens som byggts upp inom jämställdhetsområdet sedan tjänster som jämställdhetsexperter inrättades vid länsstyrelserna år 1994 är viktig och bör tas till vara. Jämställdhetsexperterna bör få fortsätta sin verksamhet inom ramen för försöksverksamheten, anser motionärerna.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet har i sitt yttrande behandlat den här aktuella motionen K6 yrkande 4 (v). Utskottet hänvisar därvid till utskottets behandling våren 1996 av Riksdagens revisorers förslag om samordnad länsförvaltning (bet. 1995/96:BoU5), varvid utskottet föreslog att riksdagen skulle göra ett uttalande till regeringen om länsstyrelsernas länsexperter. Enligt riksdagens uttalande borde regeringen överväga om den nuvarande ordningen med länsexperter var den mest ändamålsenliga. De uttalanden som görs i den här aktuella propositionen får enligt utskottets mening ses som ett fullföljande av riksdagens uttalande. Att en prövning av behovet av länsexperter även fortsättningsvis kommer att göras av regeringen får därvid enligt utskottet anses naturligt. Denna prövning får ge vid handen om en länsexpert för jämställdhetsfrågor skall finnas vid varje länsstyrelse eller om andra lösningar bör sökas. Ett tillkännagivande i frågan enligt motionens intentioner bör enligt utskottet inte föras vidare till regeringen. Mot denna uppfattning anförs avvikande mening av representanterna för Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna, Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet med hänvisning till vad som anförs i motion K6 yrkande 4.
Avvikande mening (v) i arbetsmarknadsutskottets yttrande
I anslutning till arbetsmarknadsutskottets yttrande har representanten för Vänsterpartiet inom ramen för en avvikande mening angående vidgad samordnad länsförvaltning uttalat kritik mot förslaget om flexiblare regler när det gäller länsexperterna.
Länsstyrelsen som överklagningsmyndighet
Propositionen
Regionberedningen har föreslagit att länsstyrelsens överklagandefunktion förs över till länsrätten eller till annan domstol. Remissreaktionerna på förslaget har varit splittrade. Regeringen har i sin bedömning av förslaget utgått från en principiell ordning med länsrätt som första instans i de måltyper som prövas av förvaltningsdomstolarna. Denna ordning behöver dock inte gälla för alla typer av mål. Den nuvarande ordningen för handläggning och beredning av överklagningsärenden innebär enligt regeringens mening att det finns tillräckliga garantier för att objektiviteten upprätthålls. Eventuella rollkonflikter kan enligt regeringen klaras ut genom att överklagningsärenden hanteras av särskild juridisk expertis som är organisatoriskt skild från tillsynsfunktionen. Enligt regeringens uppfattning har länsstyrelsen även framdeles en viktig funktion som instans för överklaganden. Det finns enligt regeringens bedömning inte tillräckliga skäl att flytta över överklagnings- ärenden från länsstyrelserna till länsrätt eller annan domstol.
Utskottets bedömning
I propositionen föreslås att en försöksverksamhet med vidgad samordnad länsförvaltning genomförs i Gotlands län från den 1 januari 1998 till den 31 december år 2002, innebärande att länsarbetsnämnden och skogsvårdsstyrelsen inordnas i länsstyrelsens organisation. Härutöver kommer regeringen att tillkalla en särskild utredningsman med uppgift att pröva förutsättningarna för att allmänt inordna länsarbetsnämnderna i länsstyrelsens organisation. I motion 1996/97:K6 yrkande 5 (v) anförs att motionärerna är tveksamma till förslaget om länsarbetsnämndernas inordnande i länsstyrelserna med hänvisning till att arbetsmarknadspolitiken är en nationell angelägenhet. Bostadsutskottet som i sitt yttrande föreslår att motionen avstyrks vill inte motsätta sig vad som anförs i propositionen angående förutsättningarna att inordna länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna. Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande en viss tveksamhet med hänvisning till sektorsförvaltningens fördelar på det aktuella området. Enligt utskottet kan försöket få ett begränsat värde med hänsyn till Gotlands speciella förhållanden och länets medverkan i den parallella försöksverksamheten med ändrad regional ansvarsfördelning. Arbetsmarknadsutskottet motsätter sig trots dessa reservationer inte att den föreslagna försöksverksamheten i denna del genomförs i Gotlands län. Konstitutionsutskottet anser att den föreslagna försöksverksamheten bör komma till stånd. Enligt utskottets mening bör försöket kunna ge värdefull erfarenhet med betydelse för arbetsmarknadspolitikens framtida hantering och organisation. Utskottet ställer sig alltså bakom propositionens förslag i denna del, innebärande att riksdagen föreslås godkänna regeringens förslag om en försöksverksamhet med vidgad samordnad länsförvaltning i Gotlands län, och avstyrker motion K6 yrkande 5. Vad gäller länsstyrelsernas uppgifter och ledning i försökslänen föreslås i propositionen bl.a. att länsstyrelsernas ledningsform bör reformeras så att någon ny styrelse för länsstyrelsen inte utses i Kalmar, Gotlands och Skåne län för tiden efter den 1 januari 1998 och att landshövdingen därefter ensam leder länsstyrelsen i dessa län. Beslutanderätten i de frågor som länsstyrelsen får ett fortsatt ansvar för och som brukar behandlas som styrelseärenden bör enligt propositionen tillkomma landshövdingen men kan också läggas på särskilda nämnder som inrättas för bestämda ansvarsområden. Enligt propositionen finns också möjlighet att inrätta rådgivande organ för dessa ärendetyper. I motion 1996/97:K6 yrkande 3 (v) föreslås att parlamentariskt förankrade samrådsgrupper bör inrättas för frågor som i dag ligger under länsstyrelsens styrelse, t.ex. polisverksamheten. Bostadsutskottet avstyrker förslaget i motionen med hänvisning till de möjligheter som finns för länsstyrelserna att inrätta rådgivande eller beslutande organ för frågor som länsstyrelserna föreslås få fortsatt ansvar för. Beträffande hanteringen av polisfrågorna finner utskottet mot bakgrund av vad som här redovisats i det föregående att borttagandet av länsstyrelsens styrelse i försökslänen i princip inte påverkar ledningsfunktionen vad gäller polisverksamheten i Kalmar län eller Gotlands län, eftersom det i dessa län endast finns ett polisdistrikt och en polisstyrelse, och inte heller i Skåne län, förutsatt att en ny organisation med endast ett polisdistrikt kommer till stånd i detta län. Här bör dock dualismen i regelverket beträffande var polisfrågorna skall ligga, i länsstyrelsens styrelse eller i polisstyrelsen, beaktas. Beslutanderätten i de polisfrågor som i dag ligger på länsstyrelsens styrelse övergår i försökslänen till landshövdingen, om inget annat beslutas. Om landshövdingen får en sådan beslutanderätt, kan frågan om inrättande av ett rådgivande organ eller alternativt inrättande av en beslutande nämnd i enlighet med vad som anförs i propositionen komma att aktualiseras. Med hänvisning till det anförda avstyrks motion K6 yrkande 3. I motion 1996/97:K5 (s) att landshövdingetiteln med hänsyn till att de föreslagna självstyrelseorganen blir länens främsta företrädare, ändras till generaldirektör. Bostadsutskottet avstyrker motionen med hänvisning till att inget väsentligt står att vinna på ett riksdagens tillkännagivande till regeringen i denna fråga. Konstitutionsutskottet instämmer i bostadsutskottets bedömning och avstyrker därför motion 1996/97:K5. Riksdagens uttalande under förra riksmötet om att regeringen borde överväga om den nuvarande länsexpertfunktionen är den mest ändamålsenliga har, som bostadsutskottet framhåller, fullföljts genom regeringens uttalanden i den här aktuella propositionen. De farhågor som framförts angående läns-expertfunktionens styrande verkan på länsstyrelsernas organisation bör enligt propositionen kunna undanröjas genom ett mer flexibelt uttnyttjande av personalresurserna i länsstyrelserna och genom samverkan mellan länsstyrelserna. Regeringen aviserar förtydliganden i länsstyrelseinstruktionen med detta innehåll. I motion 1996/97:K6 yrkande 4 (v) föreslås att jämställdhetsexperterna bör få fortsätta sin verksamhet inom ramen för försöksverksamheten. Utskottet instämmer i de bedömningar som bostadsutskottet redovisar i sitt yttrande vad avser den prövning regeringen framgent kommer att göra i frågan om hur expertfunktionen för jämställdhetsfrågor skall organiseras på den regionala nivån. Utskottet delar bostadsutskottets uppfattning om att ett tillkännagivande i frågan enligt motionens intentioner inte bör göras och avstyrker därför motion 1996/97:K6 yrkande 4. När det gäller frågan om länsstyrelsen som överklagningsmyndighet instämmer utskottet i regeringens bedömning att det inte finns tillräckliga skäl att flytta över överklagningsärenden från länsstyrelserna till länsrätt eller annan domstol.
Lagförslagen
Utskottets kommentarer och förslag till ändringar
Beträffande förslag till lag om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning
2 §
tredje punkten: Här föreslås att uttrycket vissa (statsbidrag) byts ut mot uttrycket enligt vad som närmare föreskrivs av regeringen som placeras efter kulturinstitutioner .
fjärde punkten: Här föreslås att uttrycket vissa (regionalpolitiska etc) byts ut mot uttrycket enligt vad som närmare föreskrivs av regeringen som placeras efter utvecklingsmedel .
Motivet till ändringen är att undanröja oklarheten i fråga om vilka medel det faktiskt gäller. Av de föreslagna ändringarna torde framgå att regeringen fattar beslut i särskild ordning om medlen och deras användning.
5 §
Utskottet har vid beredningen av förslaget till lag om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning funnit att innebörden av paragrafens andra stycke är något oklar, eftersom innehållet i uppräkningen inte helt stämmer överens med vad som föreskrivs i 7 a § förordningen (1982:877) om regionalt utvecklingsarbete till vilken hänvisas i 2 §. Utskottet har från Inrikesdepartementet underhand erfarit att avsikten med uppräkningen i 5 § andra stycket är att tillgodose önskemål från kommunalt håll om att det regionala utvecklingsansvarets innehåll och de regionala självstyrelseorganens ansvar bör vara preciserade. I paragrafen förtydligas innehållet i det regionala utvecklingsansvar som i dag regleras i den nyss nämnda förordningen och som de regionala självstyrelseorganen i sin helhet tar över i enlighet med 2 § 1. På denna grund finner utskottet att paragrafen kan stå kvar i oförändrat skick.
Övrigt
Lagförslaget i övrigt tillstyrks efter en språklig ändring i 9 §.
Beträffande förslag till lag om försöksverksamhet med regionförbund i Kalmar län och Skåne län
15 §
Som framgår av en skrivelse från Skånestyrelsen till utskottet är avsikten att Malmö kommun skall vara representerad i regionförbundet inte bara som kommun utan också på grund av att kommunen handhar uppgifter som motsvarar landstingsverksamheten. Enligt Skånestyrelsen bör Malmö kommun välja ledamöter och ersättare till regionförbundets fullmäktigeförsamling både från den kvot som skall väljas av kommunerna och från den kvot som väljs av landstingen. Med den utformning lagtexten har i propositionen är ett sådant förfarande inte möjligt. Därför bör lagtexten ändras enligt följande:
15 § I Skåne län skall antalet ledamöter i förbundsfullmäktige uppgå till 99. Av dessa skall 66 väljas av länets samtliga kommuner. Övriga 33 skall väljas av landstingen och Malmö kommun.
39 §
Paragrafen synes uppbyggd med 4 kap. 10 § kommunalförbundslagen (SFS 1985:894) som förebild. För symmetrins skull bör därför i början av andra stycket införas ett tillägg enligt följande: I fråga om överklagande av länsrättens beslut tillämpas 10 kap. 14 § kommunallagen . Innebörden av ändringen är att villkoren för laglighetsprövning i denna del blir desamma som kommunallagens. Enligt 10:14 kommunallagen får vid beslut som gått klaganden emot bara klaganden själv överklaga beslutet.
Övrigt
Lagförslaget i övrigt tillstyrks efter språkliga ändringar i 5, 9 och 38 §§.
Förslag till lag om ändring i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik
Övergångsbestämmelser
Skånestyrelsen har i skrivelse till utskottet framhållit att det föreliggande förslaget är oklart och inte stämmer överens med den allmänna motiveringen (s. 47 f. i propositionen). Enligt motivtexten skulle kommunerna och landstingen kunna komma överens om att föra över ansvaret för trafiken till ett regionförbund. Förslaget till övergångsbestämmelse täcker emellertid inte en sådan lösning. För att åstadkomma ett sådant förtydligande föreslås ett tillägg till texten av följande lydelse:
Kommunerna och landstingen kan dock med stöd av 2 a § komma överens om att regionförbundet i stället skall vara huvudman.
Lagförslaget i övrigt tillstyrks.
Förslaget till lag om upphävande av lagen (1996:946) om val av ledamöter i styrelsen för Länsstyrelsen i Skåne län
Lagförslaget tillstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionens förslag avseende införande av regionförbund i Kalmar län och Skåne län att riksdagen avslår motion 1996/97:K11 yrkande 1, 2. beträffande avslag på propositionens förslag avseende införande av regionförbund i Kalmar län m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K8 och 1996/97:K10 yrkandena 1-5 och yrkandena 7-9, res. 1 (m) 3. beträffande försöksverksamhet i Västmanlands län att riksdagen avslår motion 1996/97:K3, 4. beträffande försöksverksamhet i Skåne län att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:K4 och 1996/97:K10 yrkande 6 godkänner propositionen i denna del, res. 2 (m) 5. beträffande försöksverksamhet i Jämtlands och Kalmar län att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:K13 yrkandena 1 och 2 samt 1996/97:K12 yrkande 2 godkänner propositionen i denna del, res. 3 (v, mp) 6. beträffande utökat ansvar i försöksverksamheten att riksdagen avslår motion 1996/97:K13 yrkande 5, 7. beträffande hantering av medel från EG:s strukturfonder att riksdagen avslår motion 1996/97:K6 yrkande 2, res. 4 (v) 8. beträffande ansvar för kollektivtrafiken att riksdagen med avslag på motion 1996/97:K13 yrkande 4 godkänner propositionen i denna del, res. 5 (v, mp) 9. beträffande fördelningen av kulturpolitiska medel att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:K7, 1996/97:K9 och 1996/97:K11 yrkande 2 godkänner propositionen i denna del, res. 6 (m, fp) 10. beträffande regional samverkan i Skåne län att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K622, 1994/95:K624 och 1994/95:K630 yrkande 1, 11. beträffande lokalisering av statliga och regionala organ i Skåne län att riksdagen avslår motion 1996/97:K2, 12. beträffande utgångspunkter för det fortsatta utvecklingsarbetet att riksdagen avslår motion 1996/97:K12 yrkande 1, 13. beträffande Gotlands ställning som självständigt län att riksdagen avslår motion 1996/97:K13 yrkande 3, 14. beträffande en samlad strategi för regionaliseringen av statliga verk och myndigheter att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K6 yrkande 1 och 1996/97:K507, res. 7 (c) 15. beträffande landstingsfrihet i ett län att riksdagen avslår motion 1996/97:K11 yrkande 3, 16. beträffande inrättande av länsparlament m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K505, 1994/95:K608, 1994/95:K619 yrkande 1 och 1996/97:A432 yrkande 9, res. 8 (c, mp) 17. beträffande stärkande av den regionala demokratin i Stockholms län att riksdagen avslår motion 1994/95:A467 yrkande 2, 18. beträffande vidgad samordnad länsförvaltning i Gotlands län att riksdagen med avslag på motion 1996/97:K6 yrkande 5 godkänner propositionens förslag om en försöksverksamhet, res. 9 (fp, v) 19. beträffande länsstyrelsernas uppgifter och ledning i försökslänen att riksdagen med avslag på motion 1996/97:K6 yrkande 3 godkänner propositionen i denna del, res. 10 (v) 20. beträffande ändring av landshövdingetiteln att riksdagen avslår motion 1996/97:K5, 21. beträffande länsexpertfunktionens ställning att riksdagen avslår motion 1996/97:K6 yrkande 4, res. 11 (fp, c, v, mp) 22. beträffande lagen om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning att riksdagen antar det i propositionen framlagda lagförslaget med den ändringen att 2 och 9 §§ får den lydelse som i bilaga 2 betecknas som utskottets förslag, 23. beträffande lagen om försöksverksamhet med regionförbund i Kalmar län och Skåne län att riksdagen antar det i propositionen framlagda lagförslaget med den ändringen att 5, 9, 15, 37 och 39 §§ får den lydelse som i bilaga 3 betecknas som utskottets förslag, 24. beträffande lagen om ändring i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik att riksdagen antar det i propositionen framlagda lagförslaget med den ändringen att övergångsbestämmelser får följande lydelse: Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. I fråga om Skåne län skall dock fram till utgången av år 1998 finnas en huvudman i vardera den del av länet som utgjort Malmöhus län och Kristianstads län. Därvid skall 2, 5 och 6 §§ i deras äldre lydelse gälla. Kommunerna och landstingen kan dock med stöd av 2 a § komma överens om att regionförbundet i stället skall vara huvudman. 25. beträffande lagen om upphävande av lagen (1996:946) om val av ledamöter i styrelsen för Länsstyrelsen i Skåne län att riksdagen antar det i propositionen framlagda lagförslaget.
Stockholm den 21 november 1996
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Axel Andersson (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nikos Papadopoulos (s), Nils Fredrik Aurelius (m), Fredrik Reinfeldt (m), Elisebeht Markström (s) och Ola Karlsson (m).
Reservationer
1. Avslag på propositionens förslag avseende införande av regionförbund i Kalmar län m.m. (mom. 2)
Inger René, Nils Fredrik Aurelius, Fredrik Reinfeldt och Ola Karlsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med Mot bakgrund av och slutar med K8 och K10 i denna del (yrkandena 1-5 och 7-9) bort ha följande lydelse: I den moderata partimotionen 1996/97:K10 erinras om att frågan om den regionala självstyrelsen debatterats under lång tid. Det finns mycket som talar mot att ett genomförande av regeringens förslag till försöksverksamhet med förändrat regionalt utvecklingsansvar i fyra län innebär att en starkare demokratisk förankring uppnås. Det kan på goda grunder hävdas att det demokratiska inslaget i de föreslagna regionförbunden blir tämligen svagt. Liksom motionärerna tar utskottet avstånd från regeringens förslag som innebär att en tredje politisk nivå formellt tillskapas. Det finns inte några bärande skäl för detta förslag. Med den homogena samhällsstruktur vi har i vårt land saknas behov av att införa regionparlament och liknande organ med hög grad av självstyre. I andra länder, t.ex. Spanien med historiskt starka regioner och Tyskland med en statsbildning som bygger på en federativ idé, är förhållandena annorlunda. Nationalstatens roll i Europa i dag är en annan än den var för bara några år sedan. Uppgifter flyttas från central nationell nivå dels upp till Europanivå, dels ner till kommunnivå. En viktig utgångspunkt för beslut om samhällets organisatoriska uppbyggnad är den s.k. närhetsprincipen. Denna innebär bl.a. att om en fråga kan avgöras på lokal nivå får den avgöras på högre nivå bara om det leder till bättre resultat. Även av andra skäl är ett överförande av statliga uppgifter till regionala självstyrelseorgan betänkligt. Utskottet delar motionärernas uppfattning att varje land skall utveckla och bevara en samhällsorganisation som är bäst lämpad utifrån det unika landets förhållanden. Inte heller i detta hänseende är regeringsförslaget acceptabelt. Grundkraven på samhällets organisation är egentligen bara två. Samhällsorganisationen skall vara demokratisk, dvs. ge medborgarna möjlighet till inflytande och delaktighet. Den skall vara utformad på så sätt att den förser medborgarna med de tjänster som de vill ha på ett billigt och effektivt sätt. För detta krävs dels en central statlig nivå, som svarar för de övergripande frågorna och för fördelningen av samhällets resurser, dels en lokal nivå, som bygger på den kommunala självstyrelsens princip. Ett genomförande av regeringens förslag innebär en konstitutionell förändring genom att en tredje nivå införs, och detta utan att denna blivit föremål för politisk förankring, beredning eller debatt. Redan med försöksverksamheten uppstår en glidning i denna riktning som riskerar att urholka den kommunala självstyrelsen. Utskottet anser liksom motionärerna att Sverige bara behöver ha två direktvalda politiska nivåer med egen beskattningsrätt, nämligen den statliga och den kommunala. När en verksamhet behöver organiseras för ett större geografiskt område än varje kommun för sig, dvs. när behov av regional samverkan uppstår, bör det överlåtas till kommunerna att själva avgöra hur denna samverkan skall utformas och anpassas till de behov som skall tillgodoses. Här finns enligt utskottets uppfattning ingen given patentlösning avseende formen för samverkan, då behovet av samverkan skiftar från fråga till fråga och över tid och rum. Det innebär att olika samverkansformer, med olika aktörer, kan behövas i skilda frågor, och olika geografiska områden kan vara berörda. Samverkansformerna måste därför vara många och flexibla. Olika möjligheter står till buds för regional samverkan på frivillighetens grund, inom ramen för redan nu gällande lagstiftning. Detta kan ske bl.a. genom kommunalförbund, eller genom avtal och projekt, som kan beröra specifika frågor där det finns genuint gemensamt intresse av samverkan, och som också kan vara tidsbegränsade. Vad nu anförts motsvaras av yrkandena 1-5 i den moderata partimotionen. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av dessa yrkanden avslår regeringens förslag och som sin mening ger regeringen till känna vad nu anförts om regionernas Europa, statens engagemang på den regionala nivån, Sveriges behov av endast två direktvalda nivåer samt om frivillig samverkan med kommunerna som bas. I tre yrkanden i motionen yrkas avslag på förslagets uppläggning i Kalmar, Gotlands och Jämtlands län. Med hänvisning till vad utskottet nu anfört med anledning av partimotionen (m) tillstyrker utskottet även dessa motionsförslag. Det nu anförda ligger i linje med vad som föreslagits i de övriga m-mo-tioner som behandlas i detta betänkande nämligen motionerna 1996/97:K4 och 1996/97:K8.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande avslag på propositionens förslag avseende införande av regionförbund i Kalmar län m.m. att riksdagen bifaller motionerna 1996/97:K8 och 1996/97:K10 yrkandena 1-5 och yrkandena 7-9,
2. Försöksverksamhet i Skåne län (mom. 4)
Inger René, Nils Fredrik Aurelius, Fredrik Reinfeldt och Ola Karlsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med I motion 1996/97:K4 (m) föreslås och på s. 15 slutar med yrkande 6 avstyrks bort ha följande lydelse: Konstitutionsutskottet anser att det finns en betydande både principiell och praktisk skillnad mellan att inrätta ett kommunal- eller regionalförbund, låt vara obligatoriskt, utan beskattningsrätt och en övergång till ett regionförbund med landstinget som huvudman, vilket är propositionens förslag för Skånes del från den 1 januari 1999. Den sistnämnda modellen leder enligt utskottets mening lätt över i en mera federalistisk konstruktion som enligt utskottets mening inte står i överensstämmelse med svensk politisk tradition. Med det anförda yrkar utskottet bifall till motionerna K4 och K10 yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande försöksverksamhet i Skåne län att riksdagen med avslag på propositionen i denna del bifaller motionerna 1996/97:K4 och 1996/97:K10 yrkande 6,
3. Försöksverksamhet i Jämtlands och Kalmar län (mom. 5)
Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med I motion 1996/97:K13 och slutar med K12 yrkande 2 bort ha följande lydelse: Konstitutionsutskottet anser för sin del att det är en fördel om försöksverksamheten bedrivs på samma grunder i de fyra försökslänen. Innebörden av detta är att Jämtlands län borde tas in i lagstiftningen om regionförbund och att landstinget i båda länen från den 1 januari 1999 övertar regionförbundets uppgift som huvudman för försöksverksamheten. Utskottet avstyrker propositionen i denna del och tillstyrker med det anförda motionerna 1996/97:K13 yrkandena 1 och 2 samt 1996/97:K12 yrkande 2 (kd). Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att regeringen bör eterkomma med ett förslag till lag som innebär att vad nu förordats kommer att förverkligas.
dels att utskottets hemställan under mom. 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande försöksverksamhet i Jämtlands och Kalmar län att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:K13 yrkandena 1 och 2 samt 1996/97:K12 yrkande 2 och med avslag på propositionen i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Hantering av medel från EG:s strukturfonder (mom. 7)
Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med När det gäller hanteringen och slutar med avstyrker motion K6 yrkande 2 bort ha följande lydelse: I propositionen anförs att när det gäller hanteringen av medel från EG:s strukturfonder finns det inte skäl att ändra på den nuvarande beslutsordningen. Bostadsutskottet har i sitt yttrande avstyrkt motion 1996/97:K6 yrkande 2 (v), i vilken föreslås att myndigheter som handhar dessa medel bör läggas under regionförbundens kontroll. Enligt bostadsutskottet är det inte lämpligt att upplösa de beslutsgrupper som nyligen inrättats. Enligt konstitutionsutskottets mening finns goda skäl för den uppfattning som förs fram i motionen om att detta beslutsansvar skall anförtros det organ som i de olika länen skall ansvara för försöksverksamheten. Detta skulle ytterligare förstärka försökets regionalpolitiska profil. Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av motion 1996/97:K6 yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna. Regeringen bör skyndsamt förelägga riksdagen ett lagförslag så att förslaget i motionen kan förverkligas.
dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande hantering av medel från EG:s strukturfonder att riksdagen med bifall till motion1996/97:K6 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Ansvar för kollektivtrafiken (mom. 8)
Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med I motion 1996/97:K13 yrkande 4 (mp) och slutar med motionen avstyrks bort ha följande lydelse: Enligt propositionens förslag får i Kalmar och Skåne län ett regionförbund med stöd av lagen om försöksverksamhet med regionförbund vara huvudman för kollektivtrafiken. I motion 1996/97:K13 yrkande 4 (mp) hemställs att även Jämtlands län skall vara med i försöket i denna del. Utskottet som instämmer i motionens yrkande finner att en förutsättning för detta är att även Jämtlands län omfattas av den föreslagna lagen om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning. Regeringen bör snarast återkomma med förslag i detta hänseende.
dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande ansvar för kollektivtrafiken att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K13 yrkande 4 och med avslag på propositionen i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Fördelningen av kulturpolitiska medel (mom. 9)
Birgit Friggebo (fp), Inger René (m), Håkan Holmberg (fp), Nils Fredrik Aurelius (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Ola Karlsson (m) och anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med Två motioner, 1996/97:K9 (m) och K11 yrkande 2 (fp) och på s. 25 slutar med avstyrker motionerna 1996/97:K7, K9 och K11 yrkande 2 bort ha följande lydelse: I motionerna 1996/97:K9 (m) yrkande 1 och 1996/97:K11 yrkande 2 (fp) yrkas avslag på propositionens förslag i denna del. I motion 1996/97:K7 (c) pläderas för en vidgning av förslaget till att avse anslag för kulturinstitutioner vilka i dag fördelas av andra än av Statens kulturråd. Kulturutskottet har framhållit att beslutsunderlaget är något bristfälligt vad gäller analyser av det slag som förutskickas i propositionen men tillstyrker dock propositionens förslag i denna del och avstyrker de här aktuella motionerna. Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion K9 (m), då det gäller frågan om ett regionalt självstyrelseorgan skall kunna ta över statens roll vid fördelning av vissa kulturbidrag. Som anförs i motionen måste statens stöd anses som en konkretisering av den statliga kulturpolitiken och direkt eller indirekt innehålla ett avtal mellan staten och de bidragsmottagande institutionerna om deras roll som ansvariga för ett definierat nationellt uppdrag. Enligt utskottets mening kan ett regionalt självstyrelseorgan inte företräda staten i ett sådant avtal. Regeringens förslag är inte tillräckligt berett, då det gäller kulturområdet. Riksdagen har i olika sammanhang framhållit angelägenheten av att konsekvenserna av de förslag som regeringen lägger fram skall kunna utläsas av propositionerna. De analyser som förutskickas i propositionen (s. 50) borde ha gjorts innan regeringen lade fram ett förslag om försöksverksamhet i denna del. Detta framgår bl.a. av att lagförslaget omfattar vissa statsbidrag till regionala kulturinstitutioner - således en stark begränsning av mandatet - medan det i den anslutande propositionstexten anförs att det behöver ske en precisering av vilka anslag och bidragsformer som skall omfattas av försöksverksamheten. Det sistnämnda tyder på att regeringen tänker sig en mera omfattande delegering av beslutsfunktionerna då det gäller kulturområdet. Således finns det anledning utgå från att regeringen kan behöva återkomma till riksdagen för att få en ändring av den lag som nu föreslås. Som närmare utvecklas i motion K9 (m) visar regeringens förslag i fråga om Skåne att dess förslag är en ogenomtänkt skrivbordsprodukt. Utskottet anser i enlighet med vad som föreslås i motion K 9 (m) att syftet med propositionsförslaget om ett större ansvar för de förtroendevalda i regionen för utvecklingen bl.a. på det kulturella området kan nås på ett enklare sätt än vad som föreslås i propositionen. Med tillstyrkande av motion K9 (m) yrkande 1 och motion K11 (fp) yrkande 2 avstyrks propositionen i nu berörd del. Riksdagen bör i enlighet med yrkande 2 i motion K9 som sin mening ge regeringen till känna vad i motionerna anförts om fördelningen av statliga bidrag till regional kulturverksamhet. Utskottet avstyrker motion 1996/97:K7 (c).
dels att utskottets hemställan under mom. 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande fördelningen av kulturpolitiska medel att riksdagen med avslag på propositionen i denna del och motion 1996/97:K7 bifaller motion 1996/97:K11 yrkande 2 samt med bifall till motion 1996/97:K7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. En samlad strategi för regionaliseringen av statliga verk och myndigheter (mom. 14)
Birgitta Hambraeus (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med I motion 1996/97:K6 yrkande 1 (v) och slutar med och K507 bort ha följande lydelse: I motion 1996/97:K6 yrkande 1 (v) efterlyser motionärerna en samlad strategi för regionaliseringen av statliga verk och myndigheter. I motion K507 anförs en delvis annan aspekt, nämligen att omstruktureringen och centralisering av statliga myndigheter sker utan demokratisk förankring och kontroll. Orsaken till detta är att regering och riksdag inte längre har möjlighet att besluta om de statliga sektorsorganens organisation. Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att statsmakterna tar ett helhetsansvar för den regionala utvecklingen och att regering och riksdag bör återta den beslutsroll de tidigare haft på detta område. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med anledning av vad som anförts i motion 1996/97:K507 och 1996/97:K6 yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under mom. 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande en samlad strategi för regionaliseringen av statliga verk och myndigheter att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:K6 yrkande 1 och 1996/97:K507 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Inrättande av länsparlament m.m. (mom. 16)
Birgitta Hambraeus (c) och Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med Utskottet konstaterar och slutar med åtgärd av riksdagen bort ha följande lydelse: I propositionen aviserar regeringen att den regionala samhällsorganisationens långsiktiga inriktning och struktur kommer att övervägas före valen 2002 på basis av erfarenheterna av den nu föreslagna försöksverksamheten. Utskottet anser för sin del att demokratiseringen av den regionala politiska nivån på det sätt som förespråkas i motionerna K608, K619 och 1996/97:A432 och förändringen av den statliga organisationen på regional nivå som förespråkas i motion K505 bör bedrivas i betydligt högre tempo än vad som anges i propositionen och ett reformprogram för inrättande av länsparlament i hela riket bör snarast utarbetas av regeringen och föreläggas riksdagen. Detta bör riksdagen med anledning av yrkandena i motionerna som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande inrättande av länsparlament m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:K505, 1994/95:K608, 1994/95:K619 och 1996/97:A432 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Vidgad samordnad länsförvaltning i Gotlands län (mom. 18)
Birgit Friggebo (fp), Kenneth Kvist (v) och Håkan Holmberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med I propositionen föreslås och slutar med K6 yrkande 5 bort ha följande lydelse: Liksom motionärerna bakom motion 1996/97:K6 yrkande 5 (v) anser konstitutionsutskottet att arbetsmarknadspolitiken är en nationell angelägenhet. Utskottet avstyrker därför regeringens förslag om att inordna länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna. Enligt utskottets mening är det nödvändigt att det först görs en särskild utredning för att pröva förutsättningarna för att inordna länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna. Detta bör riksdagen med anledning av motion 1996/97:K6 yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande vidgad samordnad länsförvaltning i Gotlands län att riksdagen med avslag på propositionens förslag om en försöksverksamhet och med bifall till motion 1996/97:K6 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Länsstyrelsernas uppgifter och ledning i försökslänen (mom. 19)
Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med I motion 1996/97:K6 yrkande 3 (v) och slutar med K6 yrkande 3 bort ha följande lydelse: Som anförs i motion 1996/97:K6 yrkande 3 finns risk för att den demokratiska insynen i de verksamheter som kommer att ligga kvar i länsstyrelserna uttunnas då man i försökslänen avskaffar länsstyrelsens parlamentariskt utsedda styrelse. Därför bör enligt utskottets mening länsstyrelserna i försökslänen vara skyldiga att inrätta parlamentariskt förankrade samrådsgrupper i sådana frågor som nu ligger under dessa styrelser - t.ex. polisens verksamhet.
dels att utskottets hemställan under mom. 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande länsstyrelsernas uppgifter och ledning i försökslänen att riksdagen med avslag på propositionen i denna del bifaller motion 1996/97:K6 yrkande 3,
11. Länsexpertfunktionens ställning (mom. 21)
Birgit Friggebo (fp), Birgitta Hambraeus (c), Kenneth Kvist (v), Peter Eriksson (mp) och Håkan Holmberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med I motion 1996/97:K6 och slutar med 1996/97:K6 yrkande 4 bort ha följande lydelse: Jämställdhetsexperter har funnits på länsstyrelserna sedan 1994 och de har framgångsrikt lyft fram jämställdhetsfrågorna. Enligt utskottets mening har en viktig kompetens byggts upp, och det är viktigt att den tas till vara inom ramen för försöksverksamheten. Utskottet anser att det jämställdhetsarbete som i dag bedrivs i länen också skall fortsätta inom ramen för försöksverksamheten. Utskottet anser vidare att sådana experter även fortsättningsvis skall finnas också på de länsstyrelser som inte ingår i försöksverksamheten. De rationaliseringssträvanden avseende ordningen med länsexperter som redovisas i propositionen får alltså inte innebära att jämställdhetsexperter inte längre kommer att ingå bland länsexperterna. Detta bör riksdagen med anledning av motion 1996/97:K6 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande länsexpertfunktionens ställning att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K6 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Beredningen av propositionen m.m.
Birgit Friggebo och Håkan Holmberg, båda (fp) anför:
Den förevarande propositionen (prop. 1996/97:36) lämnar en hel del i övrigt att önska när det gäller beredningen och, delvis som en konsekvens av detta, innehållet. Vi konstaterar att det fanns goda skäl för regeringen att låta Lagrådet granska om propositionen var förenlig med grundlagens formaliakrav, även om detta inte var obligatoriskt. Redan den minst sagt originella grundkonstruktionen borde föranlett en hänvändelse till Lagrådet. Regeringen borde, alldeles bortsett från frågan om lagrådsgranskningen, ha redovisat sina överväganden i propositionstexten beträffande hur man kommit fram till slutsatserna om förslagets grundlagsenlighet. När det gäller Lagrådets granskning finner man att Lagrådet inte har behandlat hur det förhåller sig med den formella grunden för överförande av statliga uppgifter till ett obligatoriskt regionförbund. Lagrådet har endast uttalat sig om att kommunerna har rätt att delegera uppgifter till ett kommunal- eller regionförbund. Beträffande innehållet i propositionen kan konstateras att det finns inslag som tyder på att kompromissandet mellan fackdepartementen ibland gått så långt att det går ut över klarheten i t.ex. lagreglerna. Utskottet har på en rad punkter tvingats justera lagtexten och i skrivningar förklara motiv och konsekvenser som fördolts i propositionen. Trots att propositionen lider av grava brister vill vi inte motsätta oss att förslagen i huvudsak genomförs.
2. Fördelningen av kulturpolitiska medel (mom. 9)
Peter Eriksson (mp) anför:
När det gäller regionförbundens uppgift att fördela anslag till kulturinstitutioner vill jag anföra följande. Jag har förståelse för de invändningar som riktats mot förslaget från moderat och folkpartistiskt håll och där man argumenterar för att kulturpolitik är en nationell angelägenhet, att det krävs avtalsförhållanden mellan staten och de bidragsmottagande institutionerna etc. Jag vill dock inte gå så långt som att avstyrka förslaget. Dock vill jag betona att jag förutsätter att medel avsedda för de genuint nationella uppdragen lämnas utanför den hantering det här är tal om och att detta klargörs i kommande propositioner där villkoren för verksamheten skall redovisas.
Propositionens lagförslag
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning
Regeringens förslag Utskottets förslag
2 § I försökslänen skall ett regionalt självstyrelseorgan 1. från och med den 1 juli 1997 från länsstyrelsen överta ansvaret för det sektorsövergripande arbetet med att utarbeta en strategi för länets långsiktiga utveckling enligt 7 § förordningen (1982:877) om regionalt utvecklingsarbete (det regionala utvecklingsansvaret), 2. från och med den 1 juli 1997 från länsstyrelsen överta befogenheten att besluta om länstrafikplaner enligt förordningen (1991:1809) om rikstäckande väghållningsplan, regionala väghållningsplaner och planer för länstrafikanläggningar, 3. från och med 3. från och med den 1 juli 1998 den 1 juli 1998 från Statens från Statens kulturråd överta kulturråd överta befogenheten att befogenheten att besluta om besluta om fördelningen av fördelningen av vissa statsbidrag statsbidrag till till regionala regionala kulturinstitutioner kulturinstitutioner , samt enligt vad som närmare föreskrivs av regeringen, samt 4. från och med 4. från och med den 1 januari 1998 den 1 januari 1998 besluta om besluta om användningen av användningen av vissa regionalpolitiska regionalpolitiska och andra och andra utvecklingsmedel utvecklingsmedel. enligt vad som närmare föreskrivs av regeringen. Regeringen får besluta att överföringen av en uppgift skall ske vid en senare tidpunkt än vad som sägs i första stycket. 9 § Regeringen får Regeringen får meddela de meddela de närmare ytterligare föreskrifter som föreskrifter som behövs för behövs för genomförandet av genomförandet av försöksverksamheten försöksverksamheten . .
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om försöksverksamhet med regionförbund i Kalmar län och Skåne län
Regeringens förslag Utskottets förslag 5 § I regionförbundet I regionförbundet skall det som skall det som beslutande beslutande församling finnas församling finnas ett förbundsfullmäktige förbundsfullmäktige . . 9 § För regionförbundet skall det finnas en förbundsordning med närmare bestämmelser om förbundet, Förbundsordningen Förbundsordningen skall fastställas skall antas av av förbundsmedlemmarna förbundsmedlemmarna s fullmäktige. s fullmäktige var och en för sig. 15 § I Skåne län skall I Skåne län skall antalet ledamöter i antalet ledamöter i förbundsfullmäktige förbundsfullmäktige uppgå till 99 uppgå till 99. Av varav 66 skall dessa skall 66 väljas av väljas av samtliga kommunerna och 33 kommuner. Övriga 33 av landstingen. skall väljas av landstingen och Malmö kommun. 37 § Regionförbundet i Regionförbundet i Kalmar län skall Kalmar län skall träda i likvidation träda i likvidation efter utgången av efter utgången av år 2002 och år 2002 och regionförbundet i regionförbundet i Skåne län efter Skåne län vid utgången av år utgången av år 1998. 1998. Likvidationen verkställs av förbundsstyrelsen i egenskap av likvidator. 39 § Bestämmelserna om överklagande i 10 kap. kommunallagen (1991:900) gäller i fråga om ett beslut som har fattats av förbundsfullmäktige, förbundsstyrelsen eller annan nämnd. Ett sådant beslut får överklagas såväl av varje kommun och landsting som är medlem i förbundet som av deras medlemmar.
Om länsrätten I fråga om eller kammarrätten överklagande av har upphävt ett länsrättens beslut beslut eller tillämpas 10 kap. förbjudit att det 14 § kommunallagen. verkställs, får Om länsrätten eller domstolens beslut kammarrätten har även överklagas av upphävt ett beslut regionförbundet, eller förbjudit att varje kommun och det verkställs, får landsting som är domstolens beslut medlem i förbundet överklagas av och av deras regionförbundet, medlemmar. varje kommun och landsting som är medlem i förbundet och av deras medlemmar.
Kulturutskottets yttrande
1996/97:KrU3y
Den regionala samhällsorganisationen
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 10 oktober 1996 beslutat att bereda kulturutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1996/97:36 Den regionala samhällsorganisationen jämte motioner. Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1996/97:K2- K13. Kulturutskottet yttrar sig i det följande över propositionen i vad avser fördelning av kulturpolitiska medel (avsnitt 6.2.5) och motionerna i motsvarande del, nämligen motion 1996/97:K7 (c), motion 1996/97:K9 (m) och motion 1996/97:K11 (fp) yrkande 2.
Utskottet
Regeringens förslag
Det förslag till lag om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning som läggs fram i propositionen innebär följande i fråga om fördelning av vissa statsbidrag till regionala kulturinstitutioner i de tre försökslänen Kalmar, Gotland och Skåne. I angivna län skall från och med den 1 juli 1998 ett regionalt självstyrelseorgan överta befogenheten att besluta om fördelningen av vissa statsbidrag till regionala kulturinstitutioner. I Kalmar län skall ett regionförbund som bildas av landsting och kommuner fördela statsbidragen. I Gotlands län skall Gotlands kommun ha ansvaret för denna fördelning. I Skåne län skall fördelningen av statsbidragen ankomma på följande rättssubjekt, nämligen under tiden den 1 juli 1998 till och med den 31 december samma år ett regionförbund som bildas av landsting och kommuner samt under tiden därefter landstinget. I alla de tre länen skall försöksverksamheten pågå till och med utgången av år 2002. Enligt den föreslagna lagen bör det regionala självstyrelseorganet samråda med företrädare för bl.a. berörda organisationer i länet. Regeringen skall få meddela de föreskrifter som behövs för genomförandet av försöksverksamheten. I propositionen framhålls att om det uppkommer behov av att förändra former, inriktning, omfattning och annat som inte ryms inom försökslagens ram får frågan om lagändring föreläggas riksdagen (prop. s. 70). Då det gäller det närmare innehållet i regeringens förslag om fördelning av kulturpolitiska medel hänvisar utskottet till propositionen (s. 49 och 50) och till avsnittet med utskottets bedömning.
Motionsförslagen
Enligt motion K7 (c) bör propositionens förslag vidgas till att avse även andra bidrag än bidrag till kulturinstitutioner som nu fördelas av Statens kulturråd. Bidragen måste ha en klar regional profil, så att inte enbart institutionerna i residensstaden förstärks. Motionären framhåller också att kommunernas och föreningarnas roll i regionen måste beaktas. Det nationella ansvaret som avspeglas i kulturpropositionen (prop. 1996/97:3) och i budgetpropositionen för år 1997 måste få ordentligt genomslag i försöksverksamheten. De medel som i dag utgår till länsstyrelserna för satsningar inom kulturens område måste vägas in i sammanhanget.
I motion K9 (m) yrkas avslag på den del av propositionen som avser fördelning av statsbidrag på kulturområdet (yrkande 1). Motionären anser att förslaget är felaktigt från rent principiella utgångspunkter. Statens stöd måste anses som en konkretisering av den statliga kulturpolitiken och direkt eller indirekt innehålla ett avtal mellan staten och de bidragsmottagande institutionerna om deras roll som ansvariga för ett definierat nationellt uppdrag. Ett regionalt självstyrelseorgan kan inte företräda staten i ett sådant avtal, anför motionären. Eftersom förslaget i övrigt handlar om ansvarsfördelningen mellan länsstyrelsen och det regionala självstyrelseorganet kan man inte säga att den del av propositionen som avser kulturområdet innefattar en omistlig del av försöksverksamheten. Motionären pekar vidare bl.a. på att fördelningen inom Skåne av de kulturpolitiska medlen skall ske av ett rättssubjekt första halvåret 1998, av ett annat rättssubjekt andra halvåret samma år och av ett tredje rättssubjekt under tiden därefter. Med hänsyn till vad som anförs i propositionen om bl.a. skydd för snabba förändringar i anslagsnivåer och krav på ekonomiska motprestationer från kommunala och landstingskommunala huvudmän visar detta att regeringsförslaget är en ogenomtänkt skrivbordsprodukt. Motionären bakom motion K9 anser att syftet med propositionsförslaget om ett större ansvar för de förtroendevalda i regionen för utvecklingen bl.a. på det kulturella området på ett enklare sätt kan nås om ansökningarna om statligt stöd för yttrande får passera ett förtroendevalt regionalt organ (yrkande 2).
Även i motion K11 (fp) yrkas avslag på propositionen då det gäller fördelning av statsbidrag på kulturområdet (yrkande 2). Motionären framhåller att den analys som enligt propositionen skall göras av de kulturpolitiska förutsättningarna för försöksverksamheten borde ha skett innan förslag lagts fram om försöksverksamhet som berör kulturområdet. Det är uppenbart att propositionens förslag om överförande av uppgiften att fördela statsbidrag från Statens kulturråd till regionalt beslutsorgan inte är genomtänkt. Att besluta först och analysera sedan är högst betänkligt och kan enligt motionärens mening inte komma i fråga.
Utskottets bedömning
Då det gäller frågan om de i motionerna K9 (m) yrkande 1 och K11 (fp) yrkande 2 framställda avslagsyrkandena vill utskottet anföra följande. Regeringen vill genom försöksverksamheten tillmötesgå det intresse som finns i vissa län att pröva nya metoder för att utveckla den regionala verksamheten och ge den en starkare demokratisk förankring (prop. s. 36). En bred förankring av det regionala utvecklingsarbetet kan bidra till en bättre samordning och därmed till ett effektivare utnyttjande av de resurser som finns inom regionen. En sådan kraftsamling av resurser på regional nivå bör kunna underlätta utvecklingen av konkurrenskraftiga regioner, anförs det också i propositionen. Utskottet har i olika sammanhang understrukit kulturens betydelse för den regionala utvecklingen. Utskottet kan inte se något hinder för att - sedan de övergripande principerna för kulturpolitiken och för fördelningen av statsbidrag på kulturområdet lagts fast - riksdagen beslutar om en försöksverksamhet där den närmare fördelningen av bidragen görs på regional nivå och av organ som har en stark regional förankring. Först sedan en sådan försöksverksamhet slutförts och utvärderats bör frågan prövas huruvida det skall ske en allmän och permanent delegering till den regionala nivån av fördelningen av statsbidrag till regional - och lokal - kulturverksamhet. Med hänsyn bl.a. till vad som anförs i motionerna är det motiverat att diskutera huruvida regeringens förslag i här aktuell del har den precision att det kan ligga till grund för ett riksdagsbeslut. Självfallet hade det varit önskvärt att, i enlighet med synpunkterna i motion K11, regeringen låtit göra sådana analyser på kulturområdet som förutskickas i propositionen och att riksdagen fått ta ställning till försöksverksamhet på området på grundval av analyserna. Utskottet anser således att beslutsunderlaget är något bristfälligt. Samtidigt vill utskottet framhålla att det är först då försöksverksamheten genomförts som svar kan ges på vissa av de frågor som nu ställs om en lämplig regional beslutsordning på kulturområdet. Kulturutskottet vill också erinra om att försöksverksamheten på kulturområdet skall påbörjas först vid halvårsskiftet år 1998. Det finns därför relativt gott om tid för att utföra de förutskickade analyserna. Regeringen avser att återkomma i nästa års budgetproposition med en redovisning av hur anslags- och ansvarsfrågorna bör lösas. Slutligen vill utskottet framhålla att det måste vara av värde för det regionala förberedelsearbetet att det redan nu beslutas om att försöksverksamheten skall omfatta även kulturområdet, låt vara att den närmare utformningen av försöket kommer att ske först senare. Utskottets slutsats är att konstitutionsutskottet bör tillstyrka det av regeringen framlagda lagförslaget i vad avser kulturområdet. Motion K9 yrkande 1 och motion K11 yrkande 2 avstyrks således. Som en följd av utskottets ställningstagande i det föregående avstyrks även yrkande 2 i motion K9.
Vad angår motion K7 (c) vill utskottet erinra om att regeringen skall analysera hur de mål och riktlinjer som kulturpropositionen föreslagit kan genomföras inom ramen för försöksverksamheten. Av propositionen framgår att regeringens analyser kommer att avse vilka anslag och bidragsformer som bör omfattas av försöksverksamheten och hur bidragen för försökslänen bör beräknas. Utskottet förutsätter att regeringen vid sitt analysarbete beaktar synpunkterna i motionen. Kulturutskottet förutsätter också att, i enlighet med vad som anges i propositionen, regeringen redan före starten av försöksverksamheten lägger fram förslag till de lagändringar som de kommande analyserna kan ge anledning till. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motion K7 inte påkallar någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 november 1996
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Berit Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Leo Persson (s), Lennart Fridén (m), Björn Kaaling (s), Marianne Andersson (c), Jan Backman (m), Agneta Ringman (s), Charlotta L Bjälkebring (v), Annika Nilsson (s), Ewa Larsson (mp), Fanny Rizell (kd), Lars Lilja (s), Elizabeth Nyström (m) och Kenth Skårvik (fp).
Avvikande meningar
1. Elisabeth Fleetwood (m), Lennart Fridén (m), Jan Backman (m), Fanny Rizell (kd), Elizabeth Nyström (m) och Kenth Skårvik (fp) anser att avsnittet som börjar med Utskottet har och slutar med avstyrks således bort ha följande lydelse: Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion K9 (m), då det gäller frågan om ett regionalt självstyrelseorgan skall kunna ta över statens roll vid fördelning av vissa kulturbidrag. Som anförs i motionen måste statens stöd anses som en konkretisering av den statliga kulturpolitiken och direkt eller indirekt innehålla ett avtal mellan staten och de bidragsmottagande institutionerna om deras roll som ansvariga för ett definierat nationellt uppdrag. Enligt utskottets mening kan ett regionalt självstyrelseorgan inte företräda staten i ett sådant avtal. Regeringens förslag är inte tillräckligt berett, då det gäller kulturområdet. Riksdagen har i olika sammanhang framhållit angelägenheten av att konse-kvenserna av de förslag som regeringen lägger fram skall kunna utläsas av propositionerna. De analyser som förutskickas i propositionen (s. 50) borde ha gjorts innan regeringen lade fram ett förslag om försöksverksamhet i denna del. Detta framgår bl.a. av att lagförslaget omfattar vissa statsbidrag till regionala kulturinstitutioner - således en stark begränsning av mandatet - medan det i den anslutande propositionstexten anförs att det behöver ske en precisering av vilka anslag och bidragsformer som skall omfattas av försöksverksamheten. Det sistnämnda tyder på att regeringen tänker sig en mera omfattande delegering av beslutsfunktionerna då det gäller kulturområdet. Således finns det anledning utgå från att regeringen kan behöva återkomma till riksdagen för att få en ändring av den lag som nu föreslås. Som närmare utvecklas i motion K9 (m) visar regeringens förslag i fråga om Skåne att dess förslag är en ogenomtänkt skrivbordsprodukt. I enlighet med det anförda bör propositionen med tillstyrkande av motion K9 (m) yrkande 1 och motion K11 (fp) yrkande 2 avslås i vad avser kulturområdet. Utskottet anser i enlighet med vad som föreslås i motion K 9 (m) att syftet med propositionsförslaget om ett större ansvar för de förtroendevalda i regionen för utvecklingen bl.a. på det kulturella området kan nås på ett enklare sätt än vad som föreslås i propositionen, nämligen genom att ansökningarna om statligt stöd för yttrande får passera ett förtroendevalt regionalt organ. Utskottet tillstyrker således motionen i denna del (yrkande 2).
2. Ewa Larsson (mp) anser att avsnittet som börjar med Vad angår och slutar med riksdagens åtgärd bort ha följande lydelse: I motion K7 (c) tas upp bl.a. frågan om omfattningen av försöksverksamheten på kulturområdet. Utskottet delar det synsätt som i detta hänseende kommer till uttryck i motionen. Försöksverksamheten bör således inte begränsas till att avse vissa statsbidrag till kulturinstitutioner utan även omfatta andra bidragsformer, i första hand sådana bidrag som utgår från det utvecklingsanslag som administreras av Statens kulturråd. Endast om försöksverksamheten får en större bredd än vad regeringen föreslagit blir det enligt utskottets uppfattning möjligt att lägga resultatet av försöksverksamheten till grund för den kommande bedömningen av huruvida och i vad mån de statliga bidragen på kulturområdet bör fördelas på regional nivå. Utskottet anser således att riksdagen med anledning av motion K7 som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört om omfattningen av försöksverksamheten på kulturområdet. Som en följd av det anförda förutsätter utskottet att, i enlighet med vad som anförts i propositionen, regeringen redan före starten av försöksverksamheten lägger fram förslag till de lagändringar som den kommande analysen kan ge anledning till.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1996/97:AU5y
Den regionala samhälsorganisationen
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har berett bl.a. arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1996/97:36 om den regionala samhällsorganisationen jämte de motioner som kunde komma att väckas med anledning av propositionen.
Detta yttrande begränsar sig till frågor som särskilt rör arbetsmarknadsutskottets beredningsområden. Utskottet avstår från att lägga synpunkter på de mera principiella frågeställningarna om den regionala samhällsorganisationen. Förslaget om en försöksverksamhet i vilken det regionala utvecklingsansvaret överförs från länsstyrelsen till ett kommunalt organ på regional nivå ligger, som också påpekas i propositionen, i linje med utvecklingen bl.a. inom regional- och arbetsmarknadspolitiken. I sammanhanget kan utskottet nämna den försöksverksamhet med lokal samverkan mot arbetslösheten inom ramen för kommunala arbetsförmedlingsnämnder som riksdagen beslutade om i våras (prop. 1995/96:148, AU13, rskr. 223). Bärande tankar var att stärkt samordning av de ekonomiska resurserna ger bättre resultat och att effektivitetsvinster kunde nås genom samverkan med andra berörda instanser. Bättre samverkan och starkare lokal förankring av arbetsmarknadspolitiken skulle kunna bidra till ökad träffsäkerhet och förbättrad kvalitet i åtgärderna. På det regionalpolitiska området anser arbetsmarknadsutskottet att det lokala initiativet och engagemanget är grundläggande och något som måste uppmuntras och stödjas. Lokala genomarbetade utvecklingsplaner får allt större betydelse. Även på detta område kan en lokal förankring bidra till bättre samordning och effektivare resursutnyttjande. Utskottet ser det som mycket positivt att regeringen vill tillmötesgå det intresse som finns i vissa län att pröva nya metoder för att utveckla den regionala verksamheten och ge den en starkare demokratisk förankring. Det är också bra att regeringen vill pröva olika former för det demokratiska inflytandet så att man kan få ett brett underlag av erfarenheter. Ökad decentralisering av resurser, ansvar och befogenheter ställer större krav på samordning. Om ett utvecklingsprogram skall få genomslag måste det vara förankrat hos de berörda. Utskottet välkomnar att frågan om samverkan och samråd mellan det regionala självstyrelseorganet och berörda parter blir lagreglerad. Det bör understrykas att de av riksdagen fastställda regionalpolitiska målen skall gälla som ram även för denna försöksverksamhet. Staten har alltjämt huvudansvaret. Den förändrade roll som försöksverksamheten innebär för länsstyrelsen bör som utskottet ser det borga för att de fastställda nationella målen nås. Länsstyrelsen får möjlighet att koncentrera sig på sin sektors övergripande uppgift i fråga om den regionala utvecklingen. I förhållande till det regionala självstyrelseorganet blir länsstyrelsens roll att företräda staten. När det gäller att fatta beslut om vissa regionalpolitiska och andra utvecklingsmedel noterar utskottet att samma regler skall gälla för det regionala självstyrelseorganet som för länsstyrelsen. Därigenom säkerställs att medlens användning står i överensstämmelse med riksdagens beslut.
Utskottet stöder förslaget att en parlamentarisk kommitté bör följa och utvärdera försöksverksamheten. Som utskottet förstår saken skall denna kommitté ha ett övergripande uppdrag att även utforma förslag om den framtida regionala organisationen. Arbetsmarknadsutskottet vill också väcka tanken att en arbetsgrupp tillsätts inom regeringskansliet med uppgift att från mera begränsat regionalpolitiska utgångspunkter följa verksamheten och löpande redovisa erfarenheterna för regeringen. Därigenom skulle även riksdagen kunna hållas underrättad på lämpligt sätt. När det gäller försöksverksamheten med vidgad samordnad länsförvaltning i Gotlands län vill utskottet framföra följande. Det finns anledning att hysa viss tveksamhet mot tanken som sådan att inordna länsarbetsnämnderna i länsstyrelsens organisation. På detta område bör sektorsförvaltningen ha fördelar. Man skulle bryta upp den enhet som Arbetsmarknadsverket kan sägas bilda med Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna, i vilka ingår bl.a. den offentliga arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten. Utskottet delar uppfattningen att det krävs en samordning av de näringspolitiska och arbetsmarknadspolitiska insatserna på regional nivå men anser att detta kan ske även utan ändring i länsförvaltningen.
Arbetsmarknadsutskottet vill trots detta inte motsätta sig att en försöksverksamhet inleds. Den anmärkningen bör dock göras att erfarenheterna från detta försök kan få begränsat värde med hänsyn både till Gotlands speciella förhållanden och till att Gotland samtidigt skall vara försökslän för det regionala självstyrelseorganet.
Utskottet vill inte heller motsätta sig att en utredare tillsätts men utgår från att uppdraget formuleras förutsättningslöst.
Stockholm den 7 november 1996 På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Hans Andersson (v), Kristina Zakrisson (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kd), Paavo Vallius (s) och Christer Erlandsson (s).
Särskilda yttranden
1. Det regionala utvecklingsansvaret
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anför:
Av Moderaternas motion K10 framgår vår syn på proposition 1996/97:36. Vi ansluter oss till motionens yrkanden om avvisning av delar av förslagen. Vår principiella inställning är att en försöksverksamhet av detta slag skall grunda sig på frivillig medverkan, eftersom det annars innebär en kränkning av den kommunala självstyrelsen. Försöksverksamheten i Kalmar och Skåne län bygger emellertid på obligatorisk medverkan av kommuner och landsting. - Frågan om överförande av statliga uppgifter till regionala självstyrelseorgan är för närvarande under utredning. Dessutom skall en parlamentarisk utredning ges i uppdrag att behandla dessa frågeställningar. Den föreslagna försöksverksamheten framstår som både brådstörtad och omotiverad. Förslagen vilar på ett otillfredsställande underlag och i vissa viktiga avseenden finns oklarheter. Verksamheten kommer att bli kostnadskrävande för de berörda utan att väsentliga frågor blir lösta. Det gäller särskilt Skåne län, där ett regionförbund skall vara verksamt i enbart 16 månader, varefter landstinget skall överta det regionala självstyrelseorganets roll. - Vi avvisar förslaget om försöksverksamhet i Kalmar och Gotlands län med överförande av det regionala utvecklingsansvaret. I Skåne län finns redan en diskussion kring dessa frågor. Man bör se positivt på den utveckling som pågår där. Vår uppfattning är att Skåne bör få genomföra ett försök med regionförbund i enlighet med önskemål från Skånestyrelsen efter diskussioner mellan de politiska partierna i Skåne. Däremot avvisar vi regeringsförslaget att landstinget i Skåne skall överta det regionala självstyrelseorganets roll från 1999. - Vår uppfattning beträffande förslaget för Jämtlands vidkommande - ett samverkansorgan, Jämtforum, på regional nivå utan att någon beslutskompetens övertas - är att det bör kunna genomföras utan riksdagens medverkan.
2. Det regionala utvecklingsansvaret
Dan Ericsson (kd) anför:
Försöksverksamheten i Kalmar län innebär att det regionala utvecklingsansvaret överförs från länsstyrelsen till ett regionförbund som bildas av länets samtliga kommuner och landstinget. Försöket kommer att ledas av ett indirekt valt regionförbund under hela försöksperioden fram till utgången av år 2002. I praktiken innebär förslaget att nästan var femte länsinvånare i Kalmar län kommer att sakna ordinarie representant i den styrelse som skall leda arbetet i det regionala organet. Det är helt oacceptabelt och strider mot propositionens tankar om starkare demokratisk förankring. I Skåne län däremot kan man som medborgare vid allmänna val år 1998 påverka sammansättningen av det organ som skall ha ansvaret för verksamheten. Jag anser att konstitutionsutskottet bör avstyrka förslaget såvitt gäller Kalmar län.
3. Vidgad samordnad länsförvaltning i Gotlands län m.m.
Hans Andersson (v) anför:
Vänsterpartiet anser att arbetsmarknadspolitiken skall vara en nationell angelägenhet. Jag kan konstatera att förslaget om en försöksverksamhet med inordnande av länsarbetsnämnden i länsstyrelsen inte bygger på några arbetsmarknadspolitiska överväganden. Det är anmärkningsvärt att förslag av detta slag kan läggas fram utan egentligt underlag i fråga om motiv, syfte och effekter. Som nämns i majoritetstexten ingår flera organ i länsarbetsnämnden. I Gotlands län ingår även KAS-regionen. Det framgår inte klart om regeringens avsikt är att även dessa delar av verksamheten skall inordnas i länsstyrelsen. Förslaget innebär att man tar bort en länk i kedjan för ledning, styrning och verkställande av arbetsmarknadspolitiken. Fler blir inblandade, vilket talar för att möjligheterna blir sämre att genomföra en effektiv arbetsmarknadspolitik. Förslaget väcker även en del frågor på det praktiska planet, t.ex. om tillgången till Arbetsmarknadsverkets datasystem. Detta är enligt min mening tillräckliga skäl för att avvisa förslaget om försöksverksamhet. Jag ställer mig också kritisk till förslaget om flexiblare regler när det gäller länsexperter. Enligt min mening har länsstyrelsernas jämställdhetsexperter stor betydelse för arbetet med jämställdhetsfrågorna. Det nuvarande kravet i länsstyrelseinstruktionen att det skall finnas en länsexpert på området har inneburit att frågorna lyfts fram och att en viktig kompetens har byggts upp.
Bostadsutskottets yttrande
1996/97:BoU3y
Den regionala samhällsorganisationen
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har beslutat bereda bl.a. bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1996/97:36 om den regionala samhällsorganisationen jämte de motioner som kunde komma att väckas med anledning av propositionen. Detta yttrande omfattar förslagen i propositionen och i motionerna i de delar som framgår nedan.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att en försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning genomförs i Kalmar, Gotlands, Skåne och Jämtlands län. Samtliga i yttrandet behandlade motioner avstyrks. Tolv avvikande meningar har avgivits bl.a. om avslag på propositionen av företrädare för (m), om länen som grund för en förändrad regional ansvarsfördelning av (fp) och (kd), om utveckling av centrala myndigheters regionala struktur av (v) och om principer för lokaliseringen av vissa statliga myndigheters regionala förvaltning av (c), (fp), (v), (mp) och (kd).
Propositionen
Regeringen har i proposition 1996/97:36 - i de delar den behandlas i detta yttrande - föreslagit att riksdagen
dels antar regeringens förslag till 1. lag om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning, 2. lag om försöksverksamhet med regionförbund i Kalmar län och Skåne län, 3. lag om upphävande av lagen (1996:946) om val av ledamöter i styrelsen för Länsstyrelsen i Skåne län,
dels godkänner regeringens förslag om en försöksverksamhet med vidgad samordnad länsförvaltning i Gotlands län.
Motionerna
I betänkandet behandlas följande med anledning av propositionen väckta motioner
1996/97:K2 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av inomregional balans för den regionala samhällsverksamheten.
1996/97:K3 av Sven-Erik Österberg och Göran Magnusson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en försöksverksamhet skall starta i Västmanlands län i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:K4 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunalförbund i Skåne.
1996/97:K5 av Monica Widnemark och Carina Hägg (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att länets självstyrelseorgan blir länets främsta företrädare, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att benämningen landshövding ändras till generaldirektör.
1996/97:K6 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samlad strategi för regionaliseringen av statliga verk och myndigheter, 2. att riksdagen beslutar att de myndigheter som handhar medlen ur EU:s strukturfonder skall läggas under de nya regionförbundens kontroll i försökslänen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om parlamentariskt förankrade samrådsgrupper i försökslänen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsexperter i jämställdhetsfrågor, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsarbetsnämndens ställning på Gotland.
1996/97:K8 av Göte Jonsson (m) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1996/97:36 Den regionala samhällsorganisationen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:K10 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionernas Europa, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens engagemang på den regionala nivån, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges behov av endast två direktvalda politiska nivåer, den statliga och den kommunala, med egen beskattningsrätt, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frivillig samverkan med kommunerna som bas, 5. att riksdagen avslår regeringens förslag i den del som avser obligatorisk medverkan i de föreslagna regionförbunden i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen avslår regeringens förslag i den del som avser förslag till försöksverksamhet i Skåne län fr.o.m. 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen, 7. att riksdagen avslår regeringens förslag i den del som avser förslag till försöksverksamhet i Kalmar län i enlighet med vad som anförts i motionen, 8. att riksdagen avslår regeringens förslag i den del som avser förslag till försöksverksamhet i Gotlands län i enlighet med vad som anförts i motionen, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av ett Jämtforum.
1996/97:K12 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utgångspunkter för det fortsatta utvecklingsarbetet när det gäller den regionala samhällsorganisationen, 2. att riksdagen avslår den del som avser Kalmar län i proposition 1996/97:36 Den regionala samhällsorganisationen.
1996/97:K13 av Peter Eriksson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Jämtlands län bör ingå med direktvalt läns/regionfullmäktige i försöket med ändrad regional ansvarsfördelning på samma sätt som det nybildade Skåne län, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Kalmar län bör ingå i försöket med ändrad regional ansvarsfördelning på samma sätt som föreslås för Skåne län, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Gotland även i framtiden skall utgöra ett eget och självständigt län.
Utskottet
Inledning
Sammanfattningen i detta avsnitt bygger på beskrivningen i propositionen (se s. 23-27). Tonvikten har lagts på den del som främst rör bostadsutskottets beredningsområde. I propositionen konstateras att den statliga förvaltningen på regional nivå fortlöpande föranlett förändringar av samhällets regionala förvaltningsorganisation. Det konstateras också att länsförvaltningen ständigt varit under debatt. En redovisning lämnas i propositionen om olika försök att under efterkrigstiden stärka länsstyrelsens samordnade funktion. Det erinras om 1971 års länsstyrelsereform som gick ut på att säkra länsstyrelsens ställning som det centrala länsorganet med huvudansvar på en rad viktiga områden. De överväganden som tidigare gjorts om huvudmannaskapet för den regionala förvaltningen fortsattes under 1970-talet. Emellertid ledde dessa inte till någon omfördelning av ansvar och arbetsuppgifter mellan länsstyrelse och landsting. I stället kan sägas att den s.k. länsdemokratiska linjen vunnit insteg genom att länsstyrelsens styrelse i slutet av 1970- talet fick en politisk sammansättning. Även under 1980-talet fattades vissa beslut i syfte att stärka länsstyrelsernas samordnande och planerande verksamhet. Avsikten med dessa var bl.a. att bryta igenom sektorsindelningen till förmån för regional överblick och samordnande insatser. Länsstyrelserna fick ansvaret bl.a. för regional miljövård, samordning av arbetet med den fysiska riksplaneringen, kulturminnesvården och att företräda statens intressen i vissa frågor som regleras i byggnadslagstiftningen. Den beskattande och dömande verksamheten ansågs inte ha sin plats i en planerande och samordnande länsstyrelse varför dessa uppgifter skildes ut från länsstyrelserna och fördes till nybildade länsskattemyndigheter och länsrätter. I en redovisning av arbetet med att reformera länsförvaltningen bör också erinras om den s.k. samordnade länsförvaltningen som infördes i början av 1990-talet. Den innebar ytterligare steg i syfte att stärka den regionala överblicken och ge bättre möjligheter till samordnade insatser. Länsstyrelserna gavs stor frihet att själva organisera sin verksamhet; dock skall i länsstyrelseorganisationen finnas vissa länsexperter som skall säkra vissa sakområden och verksamhetsinriktad kompetens. På senare tid har till länsstyrelserna förts ytterligare uppgifter, t.ex. bostadsfinansieringsfrågor, jämställdhetsfrågor, konkurrensövervakning och hanteringen av EG-bidrag, medan vissa allmänna förvaltningsuppgifter, t.ex. hanteringen av bilregistret, förts från länsstyrelserna.
Utgångspunkter för en försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning
Efter att ha erinrat om vissa förslag beträffande utformningen av den regionala organisationen - bl.a. Regionberedningens slutbetänkande och riksdagens godkännande av att Skåne län skall bildas den 1 januari 1997 - anförs i propositionen att samhällsutvecklingen successivt ökat den lokala och regionala nivåns betydelse inom det svenska folkstyret. Enligt regeringens mening bör nu ytterligare steg tas för att ge medborgarna vidgade möjligheter att utöva ett inflytande över den regionala samhällsutvecklingen. Detta bör ske genom att de kommunala självstyrelseorganen inom ramen för en försöksverksamhet får ett ökat ansvar för det regionala utvecklingsarbetet i samarbete med den statliga förvaltningen på regional nivå. Huvudsyftet med försöksverksamheten är att utveckla former för en bättre demokratisk förankring av det regionala utvecklingsansvaret. Regeringen vill förstärka den kommunala självstyrelsen och den decentralisering av beslut som skett under längre tid. Fördelningen av uppgifter bör enligt regeringen utgå från förutsättningen att Sverige alltjämt skall vara en enhetsstat och att någon federalistisk utveckling inte skall eftersträvas. Propositionsförslaget innebär att en försöksverksamhet genomförs i fyra län, nämligen i Kalmar län, Gotlands län, Skåne län och Jämtlands län. Verksamheten i de tre förstnämnda länen regleras i lag. I dessa tre län föreslår regeringen att det regionala utvecklingsansvaret överförs från länsstyrelsen till ett kommunalt organ på regional nivå. Detta föreslås också få ansvaret för vissa statliga uppgifter som är knutna till det regionala utvecklingsansvaret. Försöksperioden föreslås omfatta tiden den 1 juli 1997 till den 31 december 2002. Försöket har olika uppläggning. I Kalmar län föreslås att ansvaret förs över till ett regionförbund som bildas av länets samtliga kommuner och landstinget. I Gotlands län övertar kommunen ansvaret under försöksperioden. I Skåne län överförs - liksom i Kalmar län - det regionala utvecklingsansvaret till ett regionförbund, dock med den skillnaden att det nya Skånelandstinget år 1999 övertar ansvaret. I Jämtlands län föreslår regeringen ett försök med ett samverkansorgan på regional nivå. Ingen ändrad ansvarsfördelning föreslås mellan staten och den kommunala nivån i detta län. Verksamhet där behöver därför inte regleras i lag. I Moderata samlingspartiets partimotion 1996/97:K10 yrkande 5 föreslås riksdagen avslå regeringens förslag i den del som avser obligatorisk medverkan i de av regeringen föreslagna regionförbunden. Motivet till avslags-yrkandet är motionärernas ståndpunkt i fråga om hur ett ökat regionalt utvecklingsansvar bör utformas. De tar avstånd från att införa en tredje politisk nivå bestående av regionparlament eller liknande. En utveckling i federalistisk riktning är enligt dem inte önskvärd. Det finns inga samhällsbehov som skulle motivera en sådan utveckling. Varje land skall ha möjlighet att bevara och utveckla en samhällsorganisation som är bäst lämpad utifrån landets unika förhållanden. Enligt motionärerna finns i Sverige inget utrymme för den federalism som kännetecknar folkstyret i vissa europeiska länder och som ibland kallas regionernas Europa . I Sverige har nationalstaten i dag en annan roll än för bara några år sedan. Uppgifter har flyttats från central nationell nivå dels till Europanivå, dels till kommunnivå. Motionärerna anser att regionalpolitiken i Sverige genomförs bäst genom samverkan mellan statliga instanser och den berörda regionen och inte genom att stridande särintressen ges beslutanderätt och ökade befogenheter. I motionen anges att Sverige bara behöver två nivåer - en statlig central och en lokal som bygger på den kommunala självstyrelsens princip. Den samhällsorganisation som anses lämplig och nödvändig för regional samverkan bör det överlåtas till kommunerna själva att besluta om och hur den i så fall skall utformas. Olika samverkansformer kan tänkas. Vad nu redovisats motsvaras i Moderata samlingspartiets partimotion 1996/97: K10 - förutom av det ovan redovisade avslagsyrkandet (yrkande 5) - av yrkandena 1, 2, 3 och 4. I dessa yrkanden föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionernas Europa, om statens engagemang på regional nivå, om att Sverige behöver endast två direktvalda politiska nivåer samt om att samhällsorganisationen skall bygga på frivillig samverkan med kommunerna som bas. I sammanhanget bör också behandlas motion 1996/97:K8 (m). Även i den motionen yrkas avslag på regeringens förslag delvis med samma motiv som i partimotionen. Utskottet delar regeringens och motionärernas uppfattning att det inte finns tillräcklig anledning att i Sverige omdana samhällets organisation i federalistisk riktning. Till skillnad från motionärerna anser utskottet inte att regeringsförslaget har denna innebörd. Som framgått ovan anförs i propositionen att Sverige alltjämt skall vara en enhetsstat utan att någon federalistisk utveckling skall eftersträvas. Vid ett sådant konstaterande - i vilket alltså utskottet instämmer - kan det inte anses meningsfullt att vidare diskutera grunderna för förslagen i partimotion 1996/97:K10 (m) eller i motion 1996/97:K8 (m) i vad där förs en diskussion om länsparlament eller liknande. Inte heller kan utskottet dela motionärernas uppfattning att regeringens förslag till en tidsbegränsad försöksverksamhet med ändrad regional försöksverksamhet i fyra län skulle vara så ingripande i den kommunala självstyrelsen att riksdagen bör gå emot förslaget. I motsats till motionärerna anser utskottet att försöket bör kunna ge erfarenheter som gör det möjligt att fortsätta de strävanden som sedan länge pågått i syfte att ytterligare förbättra den demokratiska förankringen i det regionala utvecklingsarbetet. Med det anförda föreslår bostadsutskottet att konstitutionsutskottet avstyrker de nu behandlade motionsyrkandena om avslag på propositionen m.m. I motion 1996/97:K12 (kd) yrkande 1 föreslås riksdagen göra ett tillkännagivande till regeringen bl.a. av innebörd att ansvarsfördelningen mellan den centrala regionala och lokala nivån skall bygga på subsidiaritetsprincipen och att det inte är självklart att de nuvarande länen i alla lägen är lämpliga som geografisk grund för ett förändrat ansvar för de regionala uppgifterna. Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att regeringen i propositionen (s. 59) anför att en parlamentarisk kommitté bör tillkallas för att följa och utvärdera verksamheten. I en sådan utvärdering finns anledning förutsätta att också den fråga som tagits upp i motion 1996/97:K12 (kd) yrkande 1 om det fortsatta utvecklingsarbetet för den regionala samhällsorganisationen kommer att övervägas. Att utvärderingen avses kunna läggas till grund för samhällsorganisationen på regional nivå framgår också av propositionen. Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet. Beträffande den parlamentariska kommittén för uppföljning och utvärdering av försöksverksamheten som enligt regeringen bör tillkallas förutsätter utskottet att den verkligen kommer till stånd. För det fall att det under ärendets fortsatta beredning finns anledning hysa tvekan därvidlag förutsätter bostadsutskottet att konstitutionsutskottet på lämpligt sätt föreslår riksdagen att fästa regeringens uppmärksamhet på vikten av att uppföljningen genomförs. I detta avsnitt behandlar utskottet även förslaget i Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K6 yrkande 1. Ett tillkännagivande till regeringen föreslås som går ut på att en samlad strategi behövs för regionaliseringen av statliga verk och myndigheter. Motionärerna anför att statliga verks och bolags organisation allt sämre stämmer överens med de länsgränser och länsstrukturer som finns. Den fråga motionärerna aktualiserar - utvecklingen av centrala myndigheters regionala struktur - är viktig. Den hör nära samman med det statliga regionala utvecklingsansvaret. Utskottet vill erinra om vad i propositionen (s. 33) anförts om att pågående utredningar kan förväntas lämna bidrag till den fortsatta diskussionen bl.a. i vad gäller organisations- och uppgiftsfördelningen mellan central, regional och lokal statlig nivå. Utskottet anser sig ha grundad anledning utgå från att den av motionärerna upptagna frågan därvid kommer att bli föremål för överväganden. Inte minst får den anses ha en anknytning till de överväganden som görs av den förvaltningspolitiska kommissionen vars slutbetänkande kommer att avlämnas senast vid utgången av år 1996. När pågående utredningar och beredningen av dem avslutats finns bättre underlag för bedömning av förslaget i Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K6 yrkande 1. Motionsyrkandet bör inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd.
Den närmare utformningen av regeringens förslag med ändrad regional ansvarsfördelning m.m.
Skåne län
Som framgått ovan avses det regionala utvecklingsansvaret i Skåne län den 1 juli 1997 föras över till ett regionförbund. Detta kommer att bildas av länets kommuner och landsting. När det nya landstinget i Skåne län bildas överförs ansvaret den 1 januari 1999 till landstinget. Som också framgått ovan föreslås försöksverksamheten pågå till utgången av år 2002. I tre motioner tas upp frågor som direkt rör försöket i vad avser Skåne län. I Moderata samlingspartiets partimotion 1996/97:K10 yrkande 6 framförs förslag om avslag på propositionen delvis också i denna del. Motionärernas förslag går tillbaka på deras ovan behandlade förslag om att en eventuell försöksverksamhet inte bör regleras i lag utan i princip bygga på ett frivilligt deltagande. Motionärerna avvisar den del av försöket som består i att landstinget den 1 januari 1999 skall överta det regionala utvecklingsansvaret. De anser att denna del av försöket bör utformas så att Skånelandstinget enbart skall ha sjukvårdsansvaret och inte också ansvaret för utbildning, kultur och kollektivtrafik. En liknande uppfattning förs fram i motion 1996/97:K4 (m). Utskottets ställningstagande ovan innebär att riksdagen bör anta de lagar som reglerar försöksverksamheten. Detta ställningstagande är inte förenligt med förslaget i de båda nu behandlade m- motionerna. Dessa bör alltså avslås av riksdagen. I motion 1996/97:K2 (fp) föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om inomregional balans för den regionala samhällsverksamheten. Motionären anför sammanfattningsvis att en decentraliserad lokalisering av de regionala och statliga organen är bäst för Skåneregionen. Utskottet kan i och för sig dela uppfattningen i motionen om att en decentraliserad lokalisering kan vara eftersträvansvärd. Även beträffande detta motionsförslag bör resultatet av vissa pågående utredningar avvaktas; bl.a. den förvaltningspolitiska kommissionens slutbetänkande. Utskottet anser för övrigt att den fråga som motionären aktualiserar bäst löses genom förslag från den regionala och lokala nivån. Riksdagen och regeringen bör i princip inte genom uttalanden i den ena eller andra riktningen föregripa sådana förslag. Med det anförda avstyrker utskottet fp-motionen 1996/97:K2.
Kalmar län
Till skillnad från i Skåne län föreslår regeringen beträffande Kalmar län att ett regionförbund under hela försöksperioden skall överta ansvaret för försöksverksamheten. Frågan om försöksverksamhetens utformning i Kalmar län behandlas i tre motioner. I Moderata samlingspartiets partimotion 1996/97:K10 yrkande 7 föreslås riksdagen avslå regeringens förslag. Bl.a. anförs i motionen att det för Kalmar län föreslagna regionförbundet inte torde tillgodose de behov av samverkan som faktiskt finns eftersom dessa sträcker sig över länsgränserna. Också i motion 1996/97:K12 (kd) yrkande 2 föreslås riksdagen avslå förslaget i vad avser Kalmar län. Motionärerna anser att försöket där är ett steg tillbaka vad gäller demokrati- och medborgarinflytande eftersom försöket kommer att ledas av ett indirekt valt regionförbund under hela försöksperioden till skillnad mot i Skåne län där man vid allmänna val 1998 som medborgare kommer att kunna påverka sammansättningen av det organ som skall ha ansvaret för den regionala samhällsverksamheten. I motion 1996/97:K13 (mp) yrkande 2 föreslås att försöket i Kalmar län genomförs såsom i Skåne. Utskottet behandlar först den moderata partimotionen. Detta förslag bygger på motionärernas ovan redovisade principiella uppfattning att någon ny beslutsnivå inte bör tillskapas av statsmakterna. Om beslut därom fattas skall det utgå från initiativ i den aktuella regionen. Utskottet har ovan uttryckt som sin mening att det är värdefullt att ett försök med ändrad regional ansvarsfördelning nu genomförs. Uppenbarligen har motionärerna en annan uppfattning än utskottet därvidlag. Utskottet avstyrker med hänvisning till vad ovan och nu anförts också yrkande 7 i den moderata partimotionen 1996/97:K10. Vad gäller förslagen i de båda andra motionerna går dessa, som utskottet uppfattat förslaget i kd-motionen, ut på att om försöket i Kalmar län skall genomföras skall det ges den utformning som det föreslås få i Skåne län med ett regionförbund och landsting som ansvariga för försöket under olika delar av försöksperioden. Enligt utskottets mening finns skäl att pröva olika modeller avseende ledningsansvaret för det regionala utvecklingsarbetet. Att så sker måste vara till fördel i det arbete med den uppföljning och utvärdering som enligt propositionen bör göras. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1996/97: K12 (kd) yrkande 2 och 1996/97:K13 (mp) yrkande 2.
Jämtlands län
Regeringen föreslår beträffande Jämtlands län att försök skall göras med ett samverkansorgan på regional nivå. I länet föreslås ingen ändring av ansvarsfördelningen mellan staten och den kommunala nivån. Jämtforum, som är under bildande, avses bli ett informellt organ på länsnivå. I Jämtforum avses ingå företrädare för länsstyrelsen, kommuner, landsting, näringsliv och organisationer. Jämtforum kommer inte att i formell mening ta över beslutskompetens från någon annan part utan skall enbart vara ett organ för diskussion och samordning av frågor som behöver behandlas på regional nivå. Försöksverksamheten kommer därför inte att lagregleras. I två motioner tas upp försöksverksamheten i Jämtlands län. I Moderata samlingspartiets partimotion 1996/97:K10 yrkande 9 föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om inrättande av Jämtforum. Motionärerna anser att det inte är en uppgift för riksdagen att besluta om inrättande av Jämtforum. I motion 1996/97:K13 (mp) yrkande 1 föreslås att försöksverksamheten i Jämtlands län avseende den ändrade regionala ansvarsfördelningen skall bedrivas på samma sätt som den i Skåne län. Beträffande förslaget i mp-motionen gör utskottet samma bedömning som beträffande Kalmar län, nämligen att det är till fördel att flera olika försöksmodeller prövas. Även den modell som representeras av Jämtlandsdelen är av vikt för att få erfarenhet inför kommande beslut om den regionala ansvarsfördelningens utformning. Motionsyrkandet avstyrks. Utskottet konstaterar, med anledning av vad som anförts i den moderata partimotionen, att Jämtforum bildas av myndigheter, näringsliv och organisationer i Jämtlands län och inte genom ett riksdagsbeslut. I den mån yrkande 9 i den moderata partimotionen 1996/97:K10 inte kan anses tillgodosett med vad nu anförts avstyrks det av utskottet.
Gotlands län
Länsstyrelsen i Gotlands län har i skrivelse till regeringen uttryckt önskemål om att få genomföra en försöksverksamhet med utvidgad samordnad länsförvaltning. I propositionen föreslås att möjligheterna prövas att vidga den samordnade länsförvaltningen genom att föra in länsarbetsnämnden och skogsvårdsstyrelsen i länsstyrelsen. Det anges i propositionen vara av särskilt värde att förlägga en försöksverksamhet med vidgad samordnad länsförvaltning till Gotlands län, eftersom försök med ändrad regional ansvarsfördelning mellan stat och kommun föreslås där under samma tidsperiod. Erfarenheter anges då kunna vinnas av en mer samlad statlig regional förvaltning i ett län, där arbetet bedrivs med delvis nya förutsättningar. Försöket föreslås kunna inledas den 1 januari 1998 och bedrivas så att det kan avslutas den 31 december 2002. Som tidigare nämnts avser regeringen att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att följa och utvärdera försöksverksamheten med ändrad regional ansvarsfördelning. Kommitténs uppdrag föreslås också omfatta den föreslagna försöksverksamheten med utvidgad samordnad länsförvaltning i Gotlands län. I den moderata partimotionen 1996/97:K10 yrkande 8 föreslås riksdagen avslå regeringsförslaget även i denna del. Bl.a. anför motionärerna att det, med tanke på Gotlands speciella förhållanden, är svårt att se vilken relevans en försöksverksamhet där kan ha. Utskottet vidhåller vad ovan anförts. Det måste anses vara av vikt med olika försöksmodeller och då även den som representeras av försök med vidgad samordnad länsförvaltning. Yrkande 8 i Moderata samlingspartiets partimotion 1996/97:K10 avstyrks med hänvisning till det anförda. Under beredningen av ärendet om försöksverksamheten i Gotlands län har frågan om Skogsvårdsstyrelsens inordnande i länsstyrelsen aktualiserats i vad gäller den uppdragsverksamhet som de skogliga myndigheterna bedriver. Farhågor från dessa har yppats om att uppdragsverksamheten kommer att minska betydligt om skogsvårdsstyrelserna inordnas i länsstyrelsen på det sätt Regionberedningen föreslagit. Förslaget i propositionen om att inordna Skogsvårdsstyrelsen på Gotland i länsstyrelsen där är emellertid - i jämförelse med Regionberedningens förslag - av betydligt mindre omfattning. De farhågor som förts fram kan inte anses ha den relevans som de möjligen kan ha haft vid en bedömning av Regionberedningens förslag. Utskottet förutsätter därför att Gotlandsför- söket i den del som nu diskuteras kommer att omfatta också den uppdragsverksamhet som bedrivs av skogsvårdsstyrelsen. I motion 1996/97:K13 (mp) yrkande 3 föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen av innebörd att Gotlands län även i framtiden skall vara ett självständigt län. Motionärerna anser det viktigt att Gotlands ställning som eget län inte hotas vid förändring av den regionala samhällsorganisationen. Utskottet kan inte i propositionen finna stöd för motionärernas farhågor. Ett uttalande enligt deras förslag kan inte anses nödvändigt. Motionsyrkandet avstyrks.
Övriga frågor
I motion 1996/97:K3 (s) föreslås att en försöksverksamhet med regional ansvarsfördelning startas även i Västmanlands län. Även om ett försök enligt förslaget i motionen måhända skulle kunna vara motiverat är utskottet inte berett föreslå att försöket utvidgas. Motion 1996/97:K3 (s) avstyrks alltså. I Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K6 yrkandena 2, 3, 4 och 5 tas bl.a. upp vissa frågor som rör försöksverksamheten. I yrkande 2 föreslås riksdagen besluta att de myndigheter i försökslänen som handhar medlen ur EU:s strukturfonder skall vara en del av försöksverksamheten. I yrkandena 3, 4 och 5 föreslås riksdagen göra tillkännagivanden till regeringen om att det i försökslänen skall finnas parlamentariskt förankrade samrådsgrupper samt att jämställdhetsarbetet inom länsstyrelserna skall fortsätta inom ramen för försöksverksamheten. Bl.a. bör länsexperter för jämställdhetsfrågor finnas även i fortsättningen. Slutligen föreslås att en särskild utredning tillsätts för att inordna länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna. Med anledning av motionsförslagen vill utskottet anföra följande. Beträffande beslutsansvaret avseende stöd ut EG:s strukturfonder kan erinras om att detta ansvar sedan årsskiftet 1995/96 åvilar s.k. beslutsgrupper. Dessa består av företrädare för kommuner, länsstyrelser, landsting och länsarbetsnämnder. Länsstyrelsen i det eller de län där beslutsgruppen verkar svarar för sekretariatsfunktionen för gruppen. De nu beskrivna beslutsgrupperna har tämligen nyligen påbörjat sin verksamhet. Det kan inte anses lämpligt att, som motionärerna förordar, efter endast cirka ett år upplösa grupperna i försökslänen. De erfarenheter som kan bilda underlag för kommande beslut om bl.a. utbetalningen av strukturfondsmedel får ge vid handen om en ändring är påkallad. Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K6 yrkande 2 bör inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd. Yrkande 3 i samma motion om att det i försökslänen för att bibehålla den demokratiska insynen bör inrättas parlamentariskt förankrade samrådsgrupper t.ex. beträffande polisens verksamhet ger utskottet anledning erinra om följande. I propositionen föreslås att länsstyrelsen i försökslänen skall ledas av en landshövding och att någon ny styrelse i Kalmar, Gotlands och Skåne län inte bör utses för tiden efter den 1 januari 1998. I propositionen anförs vidare att länsstyrelsen i försökslänen har ett fortsatt ansvar för en grupp viktiga frågor som brukar hanteras som styrelseärende, t.ex. polisfrågor. I propositionen pekas på möjligheten för länsstyrelsen att inrätta ett råd med rådgivande funktion eller en nämnd som kan fatta beslut i denna grupp av ärenden. Denna möjlighet finns för övrigt redan i dag. När landshövdingen ensam leder länsstyrelsens arbete bör enligt propositionen landshövdingen ha motsvarande befogenhet. Enligt utskottets uppfattning får det anses naturligt att den ändrade regionala ansvarsfördelningen får slå igenom också när det gäller länsstyrelsens ledningsfunktion i försökslänen. Länsstyrelsens uppgifter i dessa län blir att i första hand företräda staten. Ett genomförande av förslaget i propositionen om att under försöksperioden de i försöket ingående tre länen i södra Sverige inte skall ha någon styrelse innebär att det skapas en renodlad ledningsfunktion för de i försöket ingående myndigheterna och regionförbunden m.fl. Invändningar mot den av regeringen föreslagna ordningen som sådan har inte förts fram i motioner. Förslaget i Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K6 yrkande 3 om ett tillkännagivande till regeringen om parlamentariskt förankrade samrådsgrupper i försökslänen avstyrks emellertid av utskottet. Som framgått ovan kommer det att finnas möjlighet att lösa frågan på det sätt motionärerna förordar. I den mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett med vad nu anförts föreslår bostadsutskottet att det avstyrks. Yrkande 5 i Vänsterpartiets partimotion om att det bör utredas om inte också länsarbetsnämnderna skall inordnas i länsstyrelserna torde i riksdagen främst få anses vara en fråga för arbetsmarknadsutskottet att bedöma. Bostadsutskottet har, från den utgångspunkt utskottet har att beakta, inte anledning att motsätta sig vad i propositionen anförts om förutsättningarna för att inordna nämnderna i länsstyrelsen. Enligt utskottets uppfattning bör emellertid inte riksdagen genom ett ställningstagande ge sin syn på beredningen av frågan. Motionsyrkandet bör avslås av riksdagen. I Vänsterpartiets partimotion återstår att behandla yrkande 4 om att länsexpert i jämställdhetsfrågor skall finnas vid länsstyrelserna under försöksperioden. Vid behandlingen våren 1996 av Riksdagens revisorers förslag om samordnad länsförvaltning (bet. 1995/96:BoU5) föreslog bostadsutskottet riksdagen att göra ett tillkännagivande till regeringen om länsstyrelsens länsexperter. Ett enigt utskott ansåg att regeringen borde överväga om den nuvarande ordningen med ett antal länsexperter inom olika sakområden var den mest ändamålsenliga. Riksdagen följde utskottet. Frågan om länsexperter behandlas i den nu aktuella propositionen (s. 62-63). Där anförs bl.a. att de farhågor revisorerna har för att systemet med länsexperter kan verka styrande bör kunna undanröjas genom att länsstyrelserna eftersträvar flexibla lösningar när det gäller utnyttjandet av samtliga personella resurser inom länsstyrelserna. Regeringen avser att göra ytterligare förtydliganden om länsexpertfunktionen i länsstyrelseinstruktionen. I propositionen anförs att behovet av läns- experter i syfte att stärka eller markera tyngdpunktsförskjutningar inom olika politikområden fortlöpande bör prövas. Vad i propositionen i nu redovisad del anförts får ses som ett fullföljande av riksdagens ovannämnda beslut. Utskottet ser naturligtvis positivt på att riksdagens tillkännagivanden till regeringen föranleder de åtgärder utskottet uttalat sig för. Att en prövning av behovet av länsexperter även fortsättningsvis kommer att göras av regeringen får därvid anses naturligt. Denna prövning får ge vid handen om en länsexpert för jämställdhetsfrågor skall finnas vid varje länsstyrelse eller om andra lösningar bör sökas. Ett tillkännagivande i frågan enligt yrkande 4 i Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K6 bör inte föras vidare till regeringen. Slutligen återstår i detta yttrande att behandla motion 1996/97:K5 (s). Riksdagen föreslås göra två tillkännagivanden: ett om att länets självstyrelseorgan skall bli länets främsta företrädare (yrkande 1) och ett om att - i konsekvens härmed - benämningen landshövding ändras till generaldirektör (yrkande 2). Utskottet kan inte finna att något väsentligt skulle stå att vinna på ett tillkännagivande enligt yrkande 1 i motionen. Med den koppling motionärerna gjort mellan motionens båda yrkanden finns inte anledning att i sak behandla yrkande 2. Motionen avstyrks.
Stockholm den 5 november 1996
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Sten Andersson (m), Marianne Carlström (s), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lilian Virgin (s), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kd), Carina Moberg (s), Juan Fonseca (s), Peter Weibull Bernström (m) och Stig Sandström (v).
Avvikande meningar
1. En försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Peter Weibull Bernström (m) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Utgångspunkter för en försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning börjar med Utskottet delar och under rubriken Övriga frågor slutar med Motionen avstyrks bort ha följande lydelse: Som framgår av redovisningen ovan har utskottet och motionärerna bakom den moderata partimotionen 1996/97:K10 helt olika utgångspunkter för hur en reform av den statliga regionala förvaltningen bör utformas och genomföras. I partimotionen erinras om att frågan om den regionala självstyrelsen debatterats under lång tid. Det finns mycket som talar mot att ett genomförande av regeringens förslag till försöksverksamhet med förändrat regionalt utvecklingsansvar i fyra län innebär att en starkare demokratisk förankring uppnås. Det kan på goda grunder hävdas att det demokratiska inslaget i de föreslagna regionförbunden blir tämligen svagt och att verksamheten i praktiken i hög grad kommer att ledas av förbundets tjänstemän. Liksom motionärerna tar utskottet avstånd från regeringens förslag som innebär att en tredje politisk nivå formellt tillskapas. Det finns inte några bärande skäl för detta förslag. Med den homogena samhällsstruktur vi har i vårt land saknas behov av att införa regionparlament och liknande organ med hög grad av självstyre. I andra länder, t.ex. Spanien med historiskt starka regioner och Tyskland med en statsbildning som bygger på en federativ idé, är förhållandena annorlunda. Nationalstatens roll i Europa i dag är en annan än den var för bara några år sedan. Uppgifter flyttas från central nationell nivå dels upp till Europanivå, dels ner till kommunnivå. En viktig utgångspunkt för beslut om samhällets organisatoriska uppbyggnad är den s.k. närhetsprincipen. Denna innebär bl.a. att om en fråga kan avgöras på lokal nivå får den avgöras på högre nivå bara om det leder till bättre resultat. Även av andra skäl är ett överförande av statliga uppgifter till regionala självstyrelseorgan betänkligt. Utskottet delar motionärernas uppfattning att varje land skall utveckla och bevara en samhällsorganisation som är bäst lämpad utifrån det unika landets förhållanden. Inte heller i detta hänseende är regeringsförslaget acceptabelt. Grundkraven på samhällets organisation är egentligen bara två. Samhällsorganisationen skall vara demokratisk, dvs. ge medborgarna möjlighet till inflytande och delaktighet. Den skall vara utformad på så sätt att den förser medborgarna med de tjänster som de vill ha på ett billigt och effektivt sätt. För detta krävs dels en central statlig nivå, som svarar för de övergripande frågorna och för fördelningen av samhällets resurser, dels en lokal nivå, som bygger på den kommunala självstyrelsens princip. Ett genomförande av regeringens förslag innebär en konstitutionell förändring genom att en tredje nivå införs, och detta utan att denna blivit föremål för politisk förankring, beredning eller debatt. Redan med försöksverksamheten uppstår en glidning i denna riktning som riskerar att urholka den kommunala självstyrelsen. Utskottet anser liksom motionärerna att Sverige bara behöver ha två direktvalda politiska nivåer med egen beställningsrätt, nämligen den statliga och den kommunala. När en verksamhet behöver organiseras för ett större geografiskt område än varje kommun för sig, dvs. när behov av regional samverkan uppstår, bör det överlåtas till kommunerna att själva avgöra hur denna samverkan skall utformas och anpassas till de behov som skall tillgodoses. Här finns enligt utskottets uppfattning ingen given patentlösning avseende formen för samverkan, då behovet av samverkan skiftar från fråga till fråga och över tid och rum. Det innebär att olika samverkansformer, med olika aktörer, kan behövas i skilda frågor, och olika geografiska områden kan vara berörda. Samverkansformerna måste därför vara många och flexibla. Olika möjligheter står till buds för regional samverkan på frivillighetens grund, inom ramen för redan nu gällande lagstiftning. Detta kan ske bl.a. genom kommunalförbund, eller genom avtal och projekt, som kan beröra specifika frågor där det finns genuint gemensamt intresse av samverkan, och som också kan vara tidsbegränsade. Vad nu anförts motsvaras av yrkandena 1-5 i den moderata partimotionen. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av dessa yrkanden avslår regeringens förslag och som sin mening ger regeringen till känna vad nu anförts om regionernas Europa, statens engagemang på den regionala nivån, Sveriges behov av endast två direktvalda nivåer samt om frivillig samverkan med kommunerna som bas. I de övriga fyra yrkandena i motionen yrkas avslag på förslagets uppläggning i Kalmar, Gotlands och Jämtlands län samt i Skåne län i detta län vad avser försöksverksamheten fr.o.m.1999. Med hänvisning till vad utskottet nu anfört med anledning av partimotionen (m) tillstyrker utskottet även dessa motionsförslag. Det nu anförda ligger i linje med vad som föreslagits i de övriga m-motioner som behandlas i detta yttrande nämligen motionerna 1996/97:K4 och 1996/97:K8. Vad utskottet nu förordat är också en anslutning till motion 1996/97:K12 (kd). Övriga motioner som behandlas i detta yttrande utgår från ett delvis annat synsätt än det utskottet nu redovisat eller aktualiserar sådana frågor som inte bör vinna riksdagens bifall. Det gäller Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K6 samt motionerna 1996/97:K2 (fp), 1996/97:K3 (s), 1996/97:K5 (s) och 1996/97:K13 (mp) yrkandena 1 - 3. Dessa motioner bör alltså avslås av riksdagen.
2. Länen som grund för en förändrad regional ansvarsfördelning
Erling Bager (fp) och Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Utgångspunkter för en försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning börjar med Utskottet vill och slutar med uppföljningen genomförs bort ha följande lydelse: Som anförs i motion 1996/97:K12 (kd) måste förändringarna i vår samhällsorganisation bygga på en bred lokal och regional förankring. Problem, synpunkter och önskemål i olika delar av landet måste fångas upp. Att hitta vägar för att öka medborgarnas möjligheter till inflytande är kanske en av de viktigaste framtidsfrågorna. Att slå vakt om våra demokratiska värden är att skapa ett samhälle som präglas av gemenskap, omtanke och öppenhet. Det är också att skapa ett samhälle där alla människor får komma till tals och känna delaktighet. Ansvarsfördelningen mellan kommunerna, regionerna och staten måste bygga på subsidiaritetsprincipen där frågorna hanteras så nära människorna som möjligt och där de också kan skötas mest effektivt. Det är naturligtvis inte självklart att de nuvarande länen i alla lägen är lämpliga som geografisk grund för de regionala uppgifterna samtidigt som det är värdefullt att det positiva i dagens indelning tas till vara. Det gäller att finna en indelning som har förankring bland medborgarna men också förutsättningar att mobilisera regionens egna resurser mot gemensamma mål. Vad utskottet nu anfört om utgångspunkterna för den fortsatta reformen bör riksdagen med anledning av motionens yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
3. Utvecklingen av centrala myndigheters regionala struktur
Stig Sandström (v) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Utgångspunkter för en försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning börjar med Den fråga och slutar med riksdagens åtgärd bort ha följande lydelse: Vad i Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K6 anförts om de statliga verkens och myndigheternas regionala struktur är viktigt. Som bekant är det snarare regel än undantag att denna struktur - för den enskilda myndigheten - byggts upp för att passa just den myndighetens behov och inte för att passa in i ett regionalt mönster. Det är väl i och för sig naturligt sett utifrån myndigheternas perspektiv att så skett men utifrån ett samhällsperspektiv finns inte sällan goda skäl för omprövning av dagens organisationsstruktur. Ansvaret för den helhetssyn som bör prägla de kommande förändringarna måste ytterst vila på regeringen Den bör snabbt ta initiativ till åtgärder som gör dessa myndigheter och verk bättre lämpade än i dag att ha en aktiv roll i ett regionalt sammanhang. Vad utskottet nu med anledning av yrkande 1 i motionen anförts bör ges regeringen till känna.
4. Principer för lokaliseringen av vissa statliga myndigheters regionala förvaltning i Skåne län
Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kd) och Stig Sandström (v) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Skåne län börjar med Utskottet kan och slutar med fp-motionen 1996/97:K2 bort ha följande lydelse: Som anförs i motion 1996/97:K2 (fp) innefattar den ändrade regionala samhällsorganisationen även frågan om den inomregionala lokaliseringen av berörda myndigheter. Som också anförs av motionären måste den statliga förvaltningen placeras på skilda orter. Eftersom Malmö redan utsetts till residensstad bör Kristianstad bli regional centralort. Övriga regionala självstyrelsefunktioner och statliga regionala förvaltningsfunktioner måste spridas över hela regionen på lämpligt sätt. Detta måste också gälla de statliga sektorsorganen, som innefattar en regional ledningsfunktion men ofta också s.k. regionala stödfunktioner. Här är det särskilt angeläget att överväga om samtliga dessa stödfunktioner nödvändigtvis måste lokaliseras till samma ort som den övergripande ledningsfunktionen. En stark skånsk region med demokratisk förankring samt balanserad och decentraliserad lokalisering av dessa regionala och statliga organ är bäst för Skåneregionen och dess verksamhet. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionen som sin mening ger regeringen till känna vad nu anförts om behovet av inomregional balans för den regionala samhällsverksamheten.
5. Utformning av försöksverksamheten i Kalmar län
Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Kalmar län börjar med Enligt utskottets och slutar med 1996/97:K13 (mp) yrkande 2 bort ha följande lydelse: Förslagen i motionerna 1996/97:K12 (kd) yrkande 2 och 1996/97:K13 (mp) yrkande 2 går, så som utskottet uppfattat det förstnämnda förslaget, ut på att om försöket i Kalmar län skall genomföras skall det genomföras enligt Skånemodellen . Utskottet som delar denna uppfattning anser att lagstiftningen bör ges en utformning så att motionärernas förslag kan förverkligas. Regeringen bör anmodas förelägga riksdagen ett sådant förslag i sådan tid att försöket kan inledas vid halvårsskiftet 1997 eller den 1 januari 1999 då landstingsdelen av Skåneförsöket avses inledas. En utformning enligt Skånemodellen också för försöket i Kalmar län innebär en bättre representativitet i och med att valutslaget i 1998 års val kommer att återspegla sammansättningen av ledninbgsorganet/landstinget. Ett tillkännagivande till regeringen med anledning av de båda motionsyrkandena bör göras.
6. Utformningen av försöket i Jämtlands län
Stig Sandström (v) och Per Lager (mp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Jämtlands län börjar med Beträffande förslaget och slutar med Motionsyrkandet avstyrks bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen i motion 1996/97: K13 (mp) om att även Jämtlands län skall ingå i försöket på exakt samma sätt som det nybildade Skåne län. Försöket med ett Jämtforum förbiser helt de diskussioner som förts inom och mellan partierna i Jämtland under ett par års tid. Det ger inte den förstärkning av demokratin i form av direktvalda läns- eller regionfullmäktige som tidigare har föreslagits. Jämtforum medför inte heller att samhällsorganisationen och ansvarsfördelningen i samhället blir tydlig. Utskottet tillstyrker med det anförda yrkande 1 i motionen. Regeringen bör återkomma med ett förslag till lag som innebär att vad nu förordats kommer att förverkligas. Även beträffande Jämtland bör försöket kunna inledas såsom planerats för Skåne.
7. Uttalande om Gotland som självständigt län
Per Lager (mp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Gotlands län börjar med Utskottet kan och slutar med Motionsyrkandet avstyrks bort ha följande lydelse: Liksom motionärerna bakom motion 1996/97: K13 (mp) finner utskottet det viktigt att Gotlands ställning som eget län inte hotas vid en eventuell förändring av den regionala samhällsorganisationen i Sverige. Det innebär inte att utskottet är negativt till en försöksverksamhet på Gotland. Vad utskottet nu med anledning av yrkande 3 i motionen anfört om att Gotland även i framtiden bör vara ett eget län bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
8. Beslutsansvaret för stöd ur EG:s strukturfonder
Stig Sandström (v) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Övriga frågor börjar med Med anledning och slutar med riksdagens åtgärd bort ha följande lydelse: I propositionen erinras (s. 26) om att en rad uppgifter tillkommit för länsstyrelsernas del under 1990-talet, bl.a. EG-bidragshanteringen. Utskottet vill emellertid erinra om att hanteringen avseende beslut om stöd ur EG:s strukturfonder åvilar särskilda s.k. beslutsgrupper, låt vara att länsstyrelsen har en sekretariatsfunktion i sammanhanget. Det finns goda skäl för den uppfattning som förs fram i Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K6 om att detta beslutsansvar skall anförtros det organ som i de olika länen skall ansvara för försöksverksamheten. Detta skulle ytterligare förstärka försökets regionalpolitiska profil. Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av yrkande 2 i motionen som sin mening ge regeringen till känna. Regeringen bör skyndsamt förelägga riksdagen ett lagförslag så att förslaget i motionen kan förverkligas.
9. Inrättande av samrådsgrupper i försökslänen
Stig Sandström (v) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Övriga frågor börjar med Enligt utskottets och slutar med det avstyrks bort ha följande lydelse: Som anförs i Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K13 finns risk för att den demokratiska insynen i de verksamheter som kommer att ligga kvar i länsstyrelserna uttunnas då man i försökslänen avskaffar länsstyrelsens parlamentariskt utsedda styrelse. Därför borde enligt utskottets mening länsstyrelserna i försökslänen vara skyldiga att inrätta parlamentariskt förankrade samrådsgrupper i sådana frågor som nu ligger under dessa styrelser - t.ex. polisens verksamhet. Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av yrkande 3 i motionen som sin mening ge regeringen till känna.
10. Översyn av länsarbetsnämndernas organisatoriska ställning
Stig Sandström (v) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Övriga frågor börjar med Yrkande 5 och slutar med av riksdagen bort ha följande lydelse: Liksom motionärerna bakom Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K13 anser utskottet att arbetsmarknadspolitiken skall vara en nationell angelägenhet. Utskottet är därför tveksamt till att stödja regeringens förslag om att inordna länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna. Det får dock anses nödvändigt att det görs en särskild utredning för att pröva förutsättningarna för att inordna länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna. Detta bör riksdagen med anledning av yrkande 5 i motionen som sin mening ge regeringen till känna.
11. Behov av länsexpert i jämställdhetsfrågor i försökslänen
Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kd) och Stig Sandström (v) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Övriga frågor börjar med Ett enigt och slutar med till regeringen bort ha följande lydelse: Jämställdhetsexperter har funnits på länsstyrelserna sedan 1994 och har framgångsrikt lyft fram jämställdhetsfrågorna. En viktig kompetens har byggts upp, och det är viktigt att den tas till vara inom ramen för försöksverksamheten. Utskottet anser att det jämställdhetsarbete som i dag bedrivs i länen också skall fortsätta inom ramen för försöksverksamheten. Utskottet anser vidare att sådana experter även fortsättningsvis skall finnas också på de länsstyrelser som inte ingår i försöksverksamheten. De rationaliseringssträvanden avseende ordningen med länsexperter som redovisas i propositionen får alltså inte innebära att jämställdhetsexperter inte längre kommer att ingå bland länsexperterna. Detta bör riksdagen med anledning av yrkande 4 i Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K13 som sin mening ge regeringen till känna.
12. Det regionala självstyrelseorganets ställning m.m.
Stig Sandström (v) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Övriga frågor börjar med Utskottet kan och slutar med Motionen avstyrks bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen i motion 1996/97:K5 (s) om att det finns anledning för riksdagen att göra de två i motionen föreslagna tillkännagivandena till regeringen. Det ena tillkännagivandet gäller frågan om det kommande självstyrelseorganets ställning i förhållande till länsstyrelsen. Som motionärerna anför är det både av principiella och praktiska skäl viktigt att riksdagen ger sin syn tillkänna härvidlag. En meningsyttring av denna innebörd skulle tydligt och klart understryka riksdagens uppfattning om att det regionala utvecklingsansvaret fått nya huvudmän och att den demokratiska processen efter ett långt utredningsarbete, i vilket olika meningar kommit till uttryck, nu äntligen börja få genomslag också i vad gäller den regionala utvecklingen. Som också anförs i motionen innebär regeringens förslag att länsstyrelserna kommer att bli renodlade regionala myndigheter. Landshövdingeämbetet, som därmed kommer att få en annan innebörd, bör avskaffas och benämningen landshövding bör ändras. Utskottet tillstyrker motionen även i denna del.
Lagrådets yttrande
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motionerna 2 Utskottet 6 Ärendets beredning 6 Bakgrund 6 Ändring i länsindelningen m.m. ........................................ ................... 6 Reformeringen av den statliga regionala förvaltningen ........................ 6 Regionberedningens förslag ........................................ ......................... 7 Försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning ..................... 8 Försöksverksamhetens syfte och omfattning 8 Innehållet i försöksverksamheten 16 Regional samverkan i Skåne län 25 Övriga frågor med anknytning till försöksverksamheten 26 Inrättande av länsparlament och kommunalförbund m.m. 31 Den statliga länsförvaltningen 33 Försöksverksamhet med vidgad samordnad länsförvaltning m.m. 33 Länsstyrelsens uppgifter och ledning i försökslänen 34 Länsstyrelsens länsexperter 36 Länsstyrelsen som överklagningsmyndighet 37 Utskottets bedömning 38 Lagförslagen 40 Utskottets kommentarer och förslag till ändringar 40 Hemställan 42 Reservationer 44 1. Avslag på propositionens förslag avseende införande av regionförbund i Kalmar län m.m. (mom. 2) 44 2. Försöksverksamhet i Skåne län (mom. 4) 46 3. Försöksverksamheten i Jämtlands och Kalmar län (mom. 5) 46 4. Hantering av medel från EG:s strukturfonder (mom. 7) 47 5. Ansvar för kollektivtrafiken (mom. 8) 47 6. Fördelningen av kulturpolitiska medel (mom. 9) 48 7. En samlad strategi för regionaliseringen av statliga verk och myndigheter (mom. 14) 49 8. Inrättande av länsparlament m.m. (mom. 16) 49 9. Vidgad samordnad länsförvaltning i Gotlands län (mom. 18) 50 10. Länsstyrelsernas uppgifter och ledning i försökslänen (mom. 19) 50 11. Länsexpertfunktionens ställning (mom. 21) 51 Särskilda yttranden 51 1. Beredningen av propositionen m.m. 51 2. Fördelningen av kulturpolitiska medel (mom. 9) 52
Bilaga 1 Propositionens lagförslag 53 Bilaga 2 Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsför- delning 67 Bilaga 3 Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om försöksverksamhet med regionförbund i Kalmar län och Skåne län 68 Bilaga 4 Kulturutskottets yttrande 69 Bilaga 5 Arbetsmarknadsutskottets yttrande . 74 Bilaga 6 Bostadsutskottets yttrande 78 Bilaga 7 Lagrådets yttrande 96