Den kommunala ekonomin (prop. 1989/90:100 bil. 9 och 1989/90:150)

Betänkande 1989/90:FiU29

Finansutskottets betänkande
1989/90:FiU29

Den kommunala ekonomin (prop.
1989/90:100 bil. 9 och 1989/90:150)

Sammanfattning

I detta betänkande tillstyrker finansutskottet de förslag beträffande
statsbidrag till och avgifter från kommunsektorn som regeringen framlagt
i kompletteringspropositionen. Flertalet motioner som väckts antingen
under den allmänna motionstiden eller med anledning av
kompletteringspropositionen avstyrks av utskottet.

Utskottet slår fast att den kommunala volymutvecklingen måste
begränsas till 1 %.

Förslagen i propositionen innebär att kommunerna tillförs 18,2 miljarder
kronor i skatteutjämningsbidrag. I detta belopp ingår 230
milj.kr. för extra skatteutjämningsbidrag till kommuner med en besvärlig
ekonomisk situation. Vänsterpartiet kommunisterna reserverar
sig till förmån för ökade resurser till den kommunala sektorn.

Utskottet tillstyrker också att den allmänna skatteutjämningsavgiften
höjs med 0,10 kriskr. Antalet kommuner berörda av den särskilda
skatteutjämningsavgiften ökar från 38 till 45. I reservationer från
moderata samlingspartiet, folkpartiet, centerpartiet och miljöpartiet
yrkas avslag helt eller delvis på propositionens förslag i denna del.

Vidare tillstyrks att kommunerna ges kompensation för den slopade
kommunala företagsbeskattningen. Moderata samlingspartiet yrkar avslag
på detta förslag.

Utskottet välkomnar den parlamentariska utredning som nu tillsätts
för att se över kommunernas finansieringskällor m.m. Antalet specialdestinerade
bidrag skall minska till förmån för ett mer allmänt stöd.

Skatteutjämningen skall ses över. Utredningen skall också lägga fram
förslag som innebär att verksamheten kan finansieras inom ramen för
en utdebitering på högst 30 kr ./skr.

Utskottet tillstyrker också det kommunala skattestopp för åren 1991
och 1992 som regeringen föreslagit som en del i sitt ekonomiskpolitiska
handlingsprogram. Endast s.k. skatteväxling tillåts. Centerpartiet,
vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet de gröna reserverar
sig mot skattestoppet.

Slutligen tillstyrker utskottet den metod att neutralisera skattereformens
effekter som föreslagits i kompletteringspropositionen, nämligen
en särskild avräkningsskatt som tas ut på det totala skatteunderlaget
(inkl. tillskott i form av skatteutjämningsbidrag). Utskottet föreslår ett 1

1989/90

FiU29

1 Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr 29

tillkännagivande till regeringen att korrigeringar kan bli nödvändiga
för att uppnå den åsyftade kostnadsneutraliteten. Samtidigt tillstyrker
utskottet att den tidigare kompensationen för avskaffad kommunal
garantibeskattning slopas. Därigenom neutraliseras det belopp om mellan
80 och 90 miljarder kronor som annars som en effekt av skattereformen
skulle ha överförts från staten till kommunsektorn under åren

1990 t.o.m. 1995. Centerpartiet, vänsterpartiet kommunisterna och
miljöpartiet de gröna har reserverat sig på denna punkt i olika delar.

På initiativ av utskottet sker en korrigering i lagen om avräkningsskatt
för att få ett för samtliga kommuner — inkl. de landstingsfria —
rättvist uttag.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1989/90:100 bilaga 9 i vad avser litt. F. Bidrag och
ersättningar till kommunerna,

dels proposition 1989/90:150 bilaga 4 i vad avser punkterna 3 och F 1,

dels de med anledning av proposition 1989/90:150 väckta motionerna
1989/90:Fi64 av Bengt Kindbom (c),

1989/90:Fi65 av Lars Werner m.fl. (vpk) i vad avser yrkandena 4—7,
1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkande 15,
1989/90:Fi69 av Anne Wibble m.fl. (fp),

1989/90:Fi70 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) i vad avser yrkandena
9-12,

1989/90:Fi74 av Olof Johansson m.fl. (c) i vad avser yrkandena
8-10,

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1989/90:Fi212 av Lars Werner m.fl. (vpk) i vad avser yrkandena
8-10,

1989/90:Fi213 av Olof Johansson m.fl. (c) i vad avser yrkande 7,
1989/90:Fi301 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (fjp),

1989/90:Fi302 av Mona Saint Cyr och Ewy Möller (m),

1989/90:Fi303 av Erling Bager m.fl. (fp),

1989/90:Fi304 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) i vad avser yrkandena
1 — 3,

1989/90:Fi305 av Marianne Stålberg m.fl. (s),

1989/90:Fi306 av Lars Tobisson m.fl. (m),

1989/90:Fi307 av Gunnar Björk m.fl. (c),

1989/90:Fi308 av Anne Wibble m.fl. (fp),

1989/90:Fi309 av Anders Castberger m.fl. (fp),

1989/90:Fi311 av Lars Tobisson m.fl. (m),

1989/90:Fi312 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c),

1989/90:Fi515 av Lars Leijonborg (fp),

1989/90:FiU29

dels den med anledning av proposition 1989/90:65 om statliga lån till
Göteborgs och Malmö kommuner väckta motionen

1989/90:Fi23 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) i vad avser yrkande 4,

dels de med anledning av proposition 1989/90:114 om vissa ekonomisk-politiska
åtgärder väckta motionerna

1989/90:Fi47 av Lars Werner m.fl. (vpk) i vad avser yrkande 4,
1989/90:Fi48 av Inger Schörling m.fl. (mp) i vad avser yrkande 23.

Skrivelser i ärendet har inkommit från Malmö kommun, Västerviks
kommun och Stockholms stad.

Representanter för Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet
samt företrädare för finansdepartementet har inför utskottet
redovisat sina synpunkter i ärendet och överlämnat handlingar.

Utskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över det
i bilaga 4 framlagda förslaget om tillfällig begränsning av kommuners
rätt att ta ut skatt jämte de motioner som väckts med anledning härav.
Yttrandet (1989/90:KU9y) återfinns i bilaga 2 till detta betänkande.

Propositionernas förslag

I proposition 100 bilaga 9 (finansdepartementet) har regeringen under
litt. F Bidrag och ersättningar till kommunerna (s. 64—66) — efter
föredragning av statsrådet Kjel 1-0lof Feldt —

dels föreslagit riksdagen att anta det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift,

dels under punkt F 1 föreslagit riksdagen

1. att bemyndiga regeringen att utge extra skatteutjämningsbidrag för
år 1991 i enlighet med vad som förordats i propositionen,

2. att till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret
1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 18 240 000 000 kr.,

dels under punkt F 2 föreslagit riksdagen att till Bidrag till kommunerna
med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen
för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på
879 172 000 kr.,

dels under punkt F 3 föreslagit riksdagen att till Bidrag till kommunerna
med anledning av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen
m.m. för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på
925 246 000 kr.

I proposition 150 bilaga 4 (finansdepartementet) har regeringen —
efter föredragning av statsrådet Allan Larsson —

dels under punkt 3 Den kommunala ekonomin inför år 1991 föreslagit
riksdagen

1. att anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om tillfällig
begränsning i kommuners rätt att ta ut skatt,

1989/90: FiU29

2. att anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om
avräkningsskatt,

3. att bidraget till kommuner och landstingskommuner med anledning
av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen m.m.
slopas,

dels under punkt 4 (mom. 4) föreslagit riksdagen att till Bidrag till
kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen
m.m. för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag
på 477 623 000 kr.

Propositionernas lagförslag återfinns i bilaga 1 till betänkandet.

Motionsyrkandena

Inriktningen av den kommunala ekonomin

1989/90:Fi65 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

6. att riksdagen beslutar att som en engångsöverföring anslå S
miljarder kronor till kommun och landsting för 1990 i enlighet med
vad som i motionen anförts.

1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den kommunala ekonomin.

1989/90:Fi69 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den kommunala
ekonomin som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av avreglering och slopade monopol,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om expansionstakten hos primärkommuner resp.
landsting.

1989/90:Fi213 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande den kommunala ekonomin.

1989/90:Fi304 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ny inriktning beträffande de kommunala
skatterna.

1989/90:Fi306 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den kommunala ekonomin.

1989/90:Fi308 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den kommunala
ekonomin som redovisas i motionen.

1989/90: FiU29

Kommunalt skattestopp

1989/90:Fi47 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nej till kommunalt skattestopp och nya resurser
till kommunsektorn m.m.

1989/90:Fi48 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det kommunala inkomstskattestoppet.

1989/90:Fi64 av Bengt Kindbom (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
att i förslag till lag om tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta
ut skatt anta två nya paragrafer med som motionärens förslag betecknade
lydelse:

Motionärens förslag:

3 §. Föreskrifterna i 1 och 2 §§ skall inte tillämpas beträffande kyrklig
samfällighet och däri ingående församlingar, om samfällighet bildas,
ändras eller upplöses med stöd av bestämmelserna i 3 eller 5 kap.
kyrkliga indelningslagen (1988:185).

4 §. Utan hinder av bestämmelserna i 1 och 2 §§ får, inom en
pastoratssamfållighet där uppgifterna efter 1 januari 1989 omfördelats
mellan församlingar och pastoratssamfållighet enligt föreskrifterna i 1
kap. 5 § församlingslagen (1988:180), skattesatserna omfördelas under
förutsättning att det sammanlagda skatteuttaget för pastoratssamfälligheten
och församlingar inte ökar. Vid tillämpning av denna paragraf
äger 2 § andra stycket motsvarande tillämpning.

1989/90:Fi65 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

4. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om kommunalskattestopp
i två år.

1989/90:Fi70 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

9. att riksdagen avslår förslaget om tillSllig begränsning av kommuners
rätt att ta ut skatt.

1989/90:Fi74 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om upptagande av förhandlingar mellan företrädare
för staten och företrädare för primärkommuner och landsting i syfte
bl.a. att undvika kommunala skattehöjningar,

9. att riksdagen avslår proposition 1989/90:150 såvitt avser lag om
tillfällig begränsning i kommuners rätt att ta ut skatt.

1989/90:Fi304 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kommunalt skattestopp.

1989/90:Fi306 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen beslutar anta nedanstående

1989/90:FiU29

Förslag till
Lag om begränsning i kommuns och
landstingskommuns rätt att ta ut skatt för åren 1991
och 1992 m.m.

Härigenom föreskrivs följande:

1 §. Vid fastställande av skattesats för åren 1991 och 1992 får kommun
eller landstingskommun ej överskrida den skattesats som kommunen
eller landstingskommunen har bestämt för år 1990.

2 §. Om särskilda förhållanden i kommun eller landstingskommun
påkallar det, får regeringen efter ansökan bevilja undantag från vad
som sägs under 1 §. Ansökan inges till länsstyrelse för det år ansökan
avser.

3 §. Högre skattesats än vad som är medgivet enligt 1 § Sr ej tillämpas
vid debitering av kommunalskatt eller landstingsskatt för åren 1991
och 1992 enligt uppbördslagen (1953:272) eller vid utbetalning av
sådan skatt för något av dessa år enligt lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns eller annan menighets utdebitering av
skatt m.m. om ej regeringen beviljat undantag enligt 2 §.

Effekterna av skattereformen

1989/90:Fi65 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

5. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om avräkningsskatt.

1989/90:Fi69 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjlighet att korrigera i avräkningsskatten för
tillkommande dynamiska effekter och om nya fakta framkommer.

1989/90:Fi70 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

10. att riksdagen avslår förslaget om en kommunal avräkningsskatt,

11. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag till neutralisering
av skattereformens effekter för 1991 och 1992 med beaktande av
de synpunkter som framförts i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
formerna för neutralisering av skattereformens effekter för år 1993 och
därefter bör utredas i enlighet med vad som föreslås i motionen av den
utredning som skall föreslå nytt statsbidragssystem för kommunerna,
m.m.

1989/90:Fi74 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

10. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:150 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
lag om avräkningsskatt såvitt avser skattesatserna för 1991 och förnyade
beräkningar för de följande åren.

1989/90:Fi307 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kostnadsneutralitet mellan staten och kommuner/landsting
vid skattereformens genomförande.

1989/90:FiU29

Statsbidragen till kommunsektorn

1989/90:Fi65 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

7. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av utredningen om statens bidrag
till kommunerna.

1989/90:Fi212 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av utredningen om statens bidrag
till kommunerna,

9. att riksdagen anslår 2 500 000 000 kr. till kommunsektorn för
att förbättra kommunernas ekonomi i enlighet med vad som anförts i
motionen,

10. att riksdagen beslutar att som en engångsöverföring anslå 5
miljarder kronor till kommuner och landsting i enlighet med vad i
motionen anförts.

1989/90:Fi306 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
sammanlagt 7 426 000 000 kr. som en teknisk övergångslösning skall
innehållas av de medel som staten överför till kommunerna eller, för
det fall moderata samlingspartiets skatteförslag inte vinner riksdagens
bifall, 3 426 000 000 kr. i enlighet med vad som i motionen anförts.

1989/90:Fi308 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statsbidragen till kommunerna.

1989/90:Fi515 av Lars Leijonborg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
och inriktningen av en kommunalekonomisk reform.

Skatteutjämningssystemet

1989/90:Fi304 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den kommunala skatteutjämningen.

1989/90:Fi305 av Marianne Stålberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att en översyn av det kommunala skatteutjämningssystemet skyndsamt
bör tillsättas och att den bör omfatta även de specialdestinerade statsbidragen.

1989/90:Fi306 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utformningen av ett framtida skattebidragssystem.

1989/90:Fi307 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den kommunala skatteutjämningen.

1989/90:FiU29

1989/90:Fi311 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om systemet för kommunal skatteutjämning.

Extra skatteutjämningsbidrag

1989/90:Fi301 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (båda fp) vari — med
hänvisning till vad som anförts i motion 1989/90:Jo708 — yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ekonomiskt
stöd inom ramen för skatteutjämningssystemet bör utgå till kommuner
och berörda organ, som är drabbade av miljöförorenande påverkan
varöver de rimligen ej råder.

1989/90:Fi303 av Erling Bager m.fl. (fp) vari — med hänvisning till
vad som anförts i motion 1989/90:Jo742 — yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ställa
medel till förfogande inom ramen för de särskilda skatteutjämningsmedlen
som bidrag till kustkommunernas kostnader för strandstädning.

1989/90:Fi306 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen bemyndigar regeringen att utge kompensation till
kommuner och landstingskommuner för år 1991 i form av extra
skatteutjämningsbidrag i enlighet med vad som i motionen anförts.

1989/90:Fi309 av Anders Castberger m.fl. (fp) vari — med hänvisning
till vad som anförts i motion 1989/90:Jo818 — yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
ställa medel till förfogande inom ramen för de särskilda skatteutjämningsmedlen
som bidrag till kustkommunernas kostnader för strandstädning.

1989/90:Fi312 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari — med hänvisning till
vad som anförts i motion 1989/90:N359 — yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av skatteutjämning till kommuner för täckande av förluster uppkomna
genom investeringar i energiproduktionsanläggningar baserade på biobränslen.

Inomregional skatteutjämning

1989/90:Fi311 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avveckling av lag
om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun (SFS
1982:1070) i enlighet med vad som i motionen anförts.

Allmän skatteutjämningsavgift

1989/90:Fi306 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar avskaffa skatteutjämningsavgjften fr.o.m.
1991.

1989/90:FiU29

Särskild skatteutjämningsavgift

1989/90:Fi306 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar avskaffa den särskilda skatteutjämningsavgiften
(den s.k. Robin Hood-skatten) fr.o.m. 1991.

1989/90:Fi311 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar avskaffa den särskilda skatteutjämningsavgiften
(Robin Hood-skatten) fr.o.m. 1991.

Kompensation för slopad kommunal
företagsbeskattning

1989/90:Fi306 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Bidrag till kommunerna
med anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen
för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag av 879 172 000
kr.

Kompensation för slopad kommunal
garantibeskattning

1989/90:Fi306 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Bidrag till kommunerna
med anledning av avskaffande av kommunala garantibeskattningen
m.m. för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag av
925 246 000 kr.

Minskad regelstyrning m.m.

1989/90:Fi307 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökad kommunal frihet.

1989/90:Fi308 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om färre kommunala planer.

Utvidgning av den kommunala beskattningsrätten

1989/90:Fi23 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör tillsätta en utredning för att
utvidga kommunernas beskattningsrätt som ett led i att öka det kommunala
självbestämmandet.

Överföring av uppgifter till kommunerna

1989/90:Fi307 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kostnader för av staten beslutad tillkommande
verksamhet i kommunsektorn.

1989/90:FiU29

Kostnadsanalyser i regeringens propositioner

1989/90:Fi302 av Mona Saint Cyr och Ewy Möller (båda m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om centrala beslut med kostnadsdrivande effekter på kommunerna
och om behovet av såväl kostnadsanalyser som konsekvensbeskrivningar
i regeringens propositioner.

Propositionerna

I budgetpropositionen understryks att möjligheterna att tillföra den
offentliga sektorn ökade resurser är starkt begränsade. Kommuner och
landsting kommer att beröras av flera stora förändringar, främst vad
gäller skolan och äldreomsorgen. Samtidigt som kraven och förväntningarna
på den kommunala sektorn kommer att vara betydande
under de närmaste åren bör uppgifterna klaras inom ramen för ett
oförändrat skatteuttag. Utrymme bör skapas genom omprioriteringar
och genom att höja produktiviteten och effektiviteten. Regeringen
återupprepar sitt krav på att volymökningen begränsas till 1 % per år
för sektorn som helhet och hänvisar bl.a. till den begränsade tillgången
på arbetskraft. Staten bör inte heller under de närmaste åren lägga
några nya kostnadskrävande uppgifter på den kommunala sektorn,
utan att samtidigt ge kommuner och landsting möjlighet att finansiera
eventuella nya åtaganden med andra medel än höjda skatter.

I propositionen föreslås en höjning av den allmänna skatteutjämningsavgiften
med 0,10 krVskr. för år 1991. Avgiften tas ut för att
neutralisera den automatiska ökningen av skatteutjämningsbidrag^
och kommer efter höjningen att uppgå till 0,79 krVskr. för kommunerna
och 0,56 krVskr. för landstingen. I propositionen yrkas också
under punkt F 1 ett förslagsanslag på 18,2 miljarder kronor i skatteutjämningsbidrag
för kommunerna för budgetåret 1990/91. Vidare yrkas
879 milj.kr. som bidrag till kommunerna med anledning av avskaffande
av den kommunala företagsbeskattningen (punkt F 2).

I proposition 114 konstaterades att utsikterna försämrats för den
svenska ekonomins utveckling i förhållande till vad som redovisades i
finansplanen. Behovet är stort av en åtstramning av den svenska
ekonomin. Löne- och prisökningarna måste dämpas. Det är väsentligt
att skattereformen inte urholkas genom höjd utdebitering av kommunalskatt.
För kommuner, landsting och församlingar föreslås därför att
rätten att höja utdebiteringen tillfälligt begränsas.

Det konstateras i kompletteringspropositionen att den verksamhet
som bedrivs i kommuner och landsting har en väsentlig betydelse för
välfärden. Speciellt pekas på hälso- och sjukvården, omvårdnaden av
äldre och handikappade, barnomsorgen och skolan. Den kommunala
sektorns verksamhet kostar nu ca 300 miljarder kronor per år, vilket
motsvarar ungefär en femtedel av BNP. Kommuner och landsting har
över en miljon anställda. Sedan 1980 har antalet kommunalt anställda,
omräknat till årsarbetare, ökat med 23 %.

1989/90:FiU29

Utrymmet för en fortsatt ökning av sektorns totala volym är nu
mycket begränsat, anges i propositionen. Nödvändig utbyggnad av bl.a.
barnomsorg och äldreomsorg måste finansieras med de resurser som
frigörs genom omprövning, rationalisering och produktivitetsförbättring
inom befintlig verksamhet. De statliga transfereringarna till den
kommunala sektorn måste begränsas under de närmaste åren.

För att öka kommunernas förutsättningar att inom givna ramar
bedriva en effektiv verksamhet erfordras bl.a. förändringar i kommunallagen
samt i systemen för statsbidrag och skatteutjämning. Verksamheten
skall kunna vara anpassad efter de enskilda kommunernas egna
förutsättningar.

En kommunalekonomisk utredning med parlamentarisk sammansättning
aviseras i kompletteringspropositionen och kommer att tillsättas
(dir. 1990:20). Syftet är att göra en samlad översyn av kommunernas
finansieringskällor. Specialdestinerade statsbidrag skall så långt möjligt
ersättas med bidrag som fördelas efter generella principer där bl.a.
olika behovskriterier spelar en stor roll. Avgifternas roll som styrinstrument
och finansieringskälla skall analyseras. Även den nu föreslagna
avräkningsskatten skall utvärderas och alternativa metoder övervägas.
Resultatet av utredningsarbetet bör enligt regeringen föreligga
senast den 31 oktober 1991, och på grundval av resultatet bör mer
långsiktiga åtgärder kunna vidtas. Samtidigt sker redan nu inom finansdepartementet
en översyn av det nuvarande systemet med avräkning
och utbetalning av kommunalskatt med två års eftersläpning.
Syftet är att nå en mer direktverkande överföring till kommunerna.

Som en del i regeringens ekonomisk-politiska handlingsprogram
föreslås i kompletteringspropositionen ett tillfälligt kommunalt skattestopp
under åren 1991 och 1992. Skattestoppet syftar till att dämpa
den offentliga konsumtionen och därmed bidra till att minska inflationstakten.
Åtgärden sägs också vara nödvändig för att effekterna av
skattereformen inte skall undergrävas genom kommunala skattehöjningar.
Den kommunalekonomiska utredningen får bl.a. i uppdrag att
redovisa en eller flera lösningar som innebär att kommunernas och
landstingens verksamhet kan finansieras inom ramen för en total
kommunal utdebitering (exkl. församlingsskatt) på högst 30 krVskr.
Dessa förslag kan träda i kraft tidigast år 1993. Under åren 1991 och
1992 får ingen höjning av skatten över 1990 års nivå vidtas. Endast s.k.
skatteväxling får ske — skatteforskjutningar i samband med att uppgifter
omfördelas.

För att neutralisera effekterna av skattereformen föreslås i kompletteringspropositionen
en s.k. avräkningsskatt uppgående år 1991 till
0,64 krVskr. för kommunerna och 0,34 krVskr. för landstingen. Skattesatsen
varierar upp till 1,90 krVskr. för kommunerna under den
närmaste femårsperioden och upp till 1,35 kr ./skr. för landstingen.
Beloppet beräknas på kommunernas totala skatteunderlag, dvs. inkl.
tillskott enligt lagen om skatteutjämningsbidrag. Den samlade effekten
av skattereformen skulle — om ingen åtgärd vidtas — enligt propositionen
innebära en överföring från stat till kommun på ca 8,3 miljarder
kronor år 1991. För år 1992 skulle motsvarande summa vara 15,5

1989/90:FiU29

miljarder kronor och för år 1993 vara 22,9 miljarder kronor. Totalt
under perioden 1990—1995 rör det sig om en överföring i storleksordningen
80—90 miljarder kronor.

Dessutom föreslås i kompletteringspropositionen att det nuvarande
bidraget med anledning av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen
slopas fr.o.m. år 1991. Bidraget uppgår till 925 milj.kr. för
innevarande budgetår. Summan skall — för att minska rundgången av
medel mellan stat och kommunsektor — utnyttjas för att neutralisera
effekterna av skattereformen.

Skattereformens effekter på förhållandet mellan stat och kommunsektor
grundar sig på flera komponenter. En är de stora förändringar
som genomförs i inkomstbeskattningen. Genom en ökning av det
kommunala skatteunderlaget kommer skatteinkomsterna att öka. Detta
hänför sig bl.a. till att reseersättningar blir skattepliktig förmån, att
vissa traktamenten blir skattepliktiga och att beskattningen av bilförmåner
skärps. Därtill kommer beskattning av måltidssubventioner och
försäkringsförmåner. Samtidigt höjs det kommunala grundavdraget vid
låga inkomster. Beskattning av inkomst av kapital blir helt statlig.
Effekten kommer på grund av avräkningssystemet med kommunalskatt
att slå igenom först 1992 för 1990 års reform och 1993 för 1991 års
reform. En annan del i beräkningen grundas på förändringarna av
mervärdeskattesystemet. Basen för mervärdeskatten breddas, och detta
betyder ökade kostnader för kommuner och landsting. Samtidigt ändras
reglerna så att avdrag får göras av kommunerna för ingående moms
från år 1991. Nettot av ingående minus utgående moms kommer att
återbetalas till kommunerna, och dessas utgifter kommer att minska
tämligen kraftigt jämfört med i dag. Samtidigt ökar kommunernas
utgifter genom förbättrade regler för KBT och för bostadsbidrag till
barnfamiljer.

Effekterna av skattereformen kommer att följas upp. I denna uppföljning
ingår även effekterna för enskilda kommuner och landsting.
Vad gäller skattereformens effekter för de kyrkliga kommunerna aviserar
regeringen att den återkommer i budgetpropositionen 1991.

Motionerna
Moderata samlingspartiet

I motion Fi306 (m) yrkande 1 presenteras övergripande synpunkter på
den kommunala ekonomin. Huvudproblemet med den offentliga sektorn
är enligt motionärerna att den är alltför stor. Den kommunala
konsumtionen har under åtskilliga år ökat betydligt mer än vad som är
förenligt med en balanserad utveckling av samhällsekonomin. Utgiftsexpansionen
sker också parallellt med en dålig produktivitetsutveckling
i de av kommuner och landsting dominerade sektorerna. Genom

1989/90:FiU29

en god förvaltning och omprioritering skulle en ökad kommunal
service kunna ges inom en oförändrad totalram realt sett, vilket
förespråkas av motionärerna.

En minskad statlig styrning framhålls som väsentlig. Det framhålls
också att om de kommunala monopolen bryts kan privata alternativ
och entreprenader införas, varigenom konkurrens och välfärd ökar
och effektivitetsvinster kan göras.

Samtidigt som statsfinanserna förbättrats har den kommunala sektorns
ekonomiska ställning successivt försvagats. Den kommunala sektorns
finansiella sparande uppvisar ett underskott, och det finansiella
underskottet växer. I viss mån anser motionärerna det vara befogat att
tala om ombytta roller i statens och kommunsektorns finansiella
situation nu jämfört med de tidigare åren på 1980-talet. Kraftfulla
åtgärder från statsmakternas sida behövs. Motionärerna föreslår att ett
kommunalt skattestopp införs fr.o.m. 1991. Samtidigt bör man utreda
den lämpliga konstruktionen av ett skattetak, som kan avlösa skattestoppet.
Efter den skattereform som nu genomförs måste tyngdpunkten
ligga på en fortsatt sänkning av kommunalskatterna, anförs det i
motionen.

Motionärerna föreslår att flertalet specialdestinerade statsbidrag till
kommuner och landsting omvandlas till ett allmänt kommunalt bidrag,
som fördelas mellan kommunerna på ett med de specialdestinerade
statsbidragen ekonomiskt likvärdigt sätt. Neddragningar av det
statliga stödet till kommuner och landsting kan sedan ske över detta
allmänna bidrag. Samtidigt skall bestämmelser och detaljregleringar
kopplade till statsbidragen avvecklas.

Förutsatt att moderata samlingspartiets förslag till skattereform vinner
riksdagens bifall föreslår motionärerna därför att statens transfereringar
till kommunsektorn minskas med fyra miljarder kronor för år
1991. Detta bör ske genom en minskning av det föreslagna "klumpbidraget"
till kommunerna.

Av budgettekniska skäl föreslås i motionen ingen minskning av de
specialdestinerade statsbidrag som kan bli aktuella att ingå i det
allmänna "klumpbidraget". Däremot anser motionärerna att såväl den
allmänna som den särskilda skatteutjämningsavgiften (den s.k. Robin
Hood-skatten) skall avskaffas fr.o.m. 1991, vilket förutses kompenseras
genom motsvarande neddragning av det allmänna bidraget. Budgetåret
1990/91 bör i stället regeringen enligt motionärerna innehålla motsvarande
summa av de andra medel som skall överföras till kommunerna.
Detta bör göras så att för resp. kommun dras i princip av en summa
som är proportionell i förhållande till summan av utgående specialdestinerade
statsbidrag, föreslår motionärerna.

Aven i motion Fi304 (m) yrkande 1 framhålls kommunalskatternas
betydelse. Den är den största utgiften efter mat och bostad för låg- och
medelinkomsttagare, skriver motionärerna. Om staten skulle låta kommunerna
behålla sina skatteintäkter så skulle många problem kunna
lösas. Det faktum att staten i dag drar in pengar från vissa kommuner
med ena handen för att sedan något slumpartat dela ut dem med den
andra innebär endast en ökad rundgång och slöseri med resurser. Det

1989/90:FiU29

är absolut nödvändigt att införa ett kommunalt skattestopp. Samtidigt
måste skatteutjämningssystemet reformeras så att det medverkar till att
hålla nere kommunalskatterna. Nivån på kommunalskatten skall vara
ett utslag av den kommunala självstyrelsen och av vilka avvägningar
som kommunens invånare gör mellan offentlig och privat verksamhet,
framhålls i motionen.

I motion Fi66 (m) yrkande 15, väckt i anledning av proposition 150,
sammanfattas de under allmänna motionstiden framförda synpunkterna
på den kommunala ekonomin. Motionärerna påpekar att läget
snabbt ytterligare försämrats. En viktig orsak till detta är den under
mellantiden avslutade lönerörelsen. Det av regeringen uppställda målet
om en enprocentig volymutveckling bör ersättas av en nolltillväxt
inom kommunsektorn. Samtidigt måste produktiviteten öka.

Förutsatt att moderata samlingspartiets förslag till skattereform vinner
riksdagens bifall bör, enligt motionärerna, statens transfereringar
till kommunsektorn minskas med 4 miljarder kronor. Detta bör ske
via det av moderata samlingspartiet föreslagna "klumpbidraget" till
kommunerna.

Folkpartiet

I motion Fi308 (fp) yrkande 1, väckt under allmänna motionstiden,
anförs att kommunsektorns ökningstakt under hela decenniet överstigit
den av riksdagen fastställda, som är ca 1 % per år. Ökningstakten har
varit snabbare än vad som krävts med utgångspunkt i s.k. baskalkyler,
dvs. i stort sett oförändrad standard per invånare i relevant ålder.

Om kommunerna skall kunna tillgodose efterfrågan på sociala tjänster
— barnomsorg, sjukvård, utbildning m.m. — i den omfattning
motionärerna bedömer önskvärd inom ramen för en volymökning på
ca 1 % och utan skattehöjningar kommer väsentliga förändringar i
förutsättningarna att krävas. En viktig sådan förändring är en dämpning
av pris- och löneökningstakten. Därutöver krävs både en inre och
en yttre reformation. Med bevarade offentliga monopol kommer man
inte att klara utvecklingen av den sociala välfärden. Det finns också ett
betydande utrymme för effektivitetshöjningar, skriver motionärerna.

Motionärerna anser vidare att statsbidragen till kommunsektorn
måste göras mer generella och pekar på utvecklingen i bl.a. Danmark
och Norge. I avvaktan på resultatet av den nya kommunalekonomiska
utredningen accepterar motionärerna den i budgetpropositionen föreslagna
höjningen av skatteutjämningsavgiften. Däremot vill motionärerna
avskaffa den s.k. Robin Hood-skatten.

För att skattereformens syfte skall uppnås är det väsentligt både att
spännvidden i kommunalskatt reduceras och att den genomsnittliga
nivån inte höjs utan snarare sänks till 30 %. Motionärerna anser att
extraordinära insatser måste övervägas för att reformens effekter inte
skall förstöras och föreslår ett temporärt kommunalt skattestopp.

1989/90:FiU29

Detta bör kompletteras med att nya uppgifter från staten inte skall
åläggas kommunerna utan att medel också tillförs. Det gäller inte
minst för storstadskommunerna som befinner sig i en besvärlig ekonomisk
situation.

I motion Fi69 (fp) (yrkandena 1 — 3), väckt med anledning av proposition
150, understryks att det ekonomiska läget i kommunsektorn är
mycket bekymmersamt. Vikten av förändring betonas. De offentliga
monopolen måste brytas och verksamheten avregleras. Genom konkurrens
i produktionen av de sociala tjänsterna skulle stora ekonomiska
vinster kunna uppnås. Motionärerna påpekar att tjänsterna i allt
väsentligt bör vara solidariskt finansierade men att produktionen bör
ske i konkurrens och i olika verksamhetsformer. Regeringen motarbetar
konkurrens, men sätter trots allt upp ett mål för produktivitetsökningen
i kommunsektorn på ca 2 %. Hur detta mål skall uppnås
framgår inte, menar motionärerna.

Volymökningen inom kommunsektorn måste enligt motionärerna
begränsas till 1 %, och kommunala skattehöjningar måste undvikas.
Det är dock inte rimligt att, som regeringen föreslår, acceptera en
ökning av volymen med 2 % inom den primärkommunala sektorn
och endast 1 % inom den landstingskommunala. Sjukvården måste i
stället tillhöra det som prioriteras inom kommunsektorn.

Centerpartiet

I centerpartiets ekonomisk-politiska motion Fi213 (c) från allmänna
motionstiden erinrar motionärerna om att de på senare år krävt att
den kommunala skatteutjämningen skulle utredas i samband med de
stora skatteutredningarna. Så har dess värre inte blivit tallet. Den
utredning som nu aviseras hälsas dock med tillfredsställelse. Motionärerna
konstaterar också att den kommunala konsumtionen under det
senaste decenniet vuxit med en genomsnittlig årstakt om ca 2 %.
Ökningstakten har till stor del orsakats av statliga direktiv och pålagor
och i allt väsentligt skett till priset av kommunernas och landstingens
rörelsekapital. Regeringen har enligt motionärerna urholkat statsbidragen.
Kommuner och landsting är nu nödsakade att betala hela sin
ökningstakt via skattehöjningar. Redan nu finns stora skillnader i
utdebitering. Skattereformen betyder att den kommunala inkomstskatten
får större betydelse relativt sett, vilket belyser vikten av att skapa
en god utjämning mellan kommunerna. Vid oförändrade förutsättningar
finns risk för skattehöjningar under 1990-talet i storleksordningen 4
krVskr.

I motion Fi74, väckt med anledning av proposition 150, framförs på
nytt dessa synpunkter.

Vänsterpartiet kommunisterna

I motion Fi65 (vpk), väckt med anledning av proposition 150, pekar
motionärerna på att krisen kommer att förvärras inom vård, omsorg,
skola, kultur och annan nödvändig service om inte ytterligare resurser
ställs till kommunsektorns förfogande. Motionärerna motsätter sig re -

1989/90:FiU29

geringens uppfattning att de statliga transfereringarna måste minska.
Kommunerna kan inte klara sina nödvändiga uppgifter utan resurstillskott,
och människors behov av kommunernas tjänster ökar.

Motionärerna föreslår därför att ett engångsbelopp på 5 miljarder
kronor överförs till kommunsektorn redan år 1990. Därefter bör
kommunerna bl.a. få behålla sin del av effekterna av skattereformen.
Någon överföring för att neutralisera effekterna mellan stat och kommunsektorn
bör inte ske.

Den kommunal-ekonomiska utredning som nu tillsatts bör, enligt
motionärerna, lägga fram förslag som säkerställer de specialdestinerade
statsbidragens ställning. Dessa har en viktig funktion i och med att de
kompenseras för utbyggnaden av viktiga sociala tjänster.

Miljöpartiet

Miljöpartiet de gröna tar bl.a. i sin motion Fi48, väckt med anledning
av proposition 114 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, upp vissa
kommunala frågor. Här understryks den kommunala beskattningsrättens
betydelse och vikten av det kommunala självbestämmandet. Kommunala
inkomstskattestopp bör t.ex. användas bara om andra möjligheter
öppnas för kommunerna att finansiera viktiga investeringar i
infrastruktur, social service m.m. och bara om det finns garantier för
en låg löneutveckling.

Utskottet

Inriktningen av den kommunala ekonomin

Av den långtidsbudget som redovisas i kompletteringspropositionen
framgår att den kommunala konsumtionen med hänsyn tagen till
befolkningsförändringar och redan fattade beslut och gjorda åtaganden
beräknas öka med 1,6 % realt varje år under långtidsbudgetperioden
1990/91 — 1994/95. Det är en något lägre ökningstakt än genomsnittet
för 1980-talet. Med detta antagande fortsätter dock den kommunala
sektorns finansiella sparande att kraftigt försämras. Sedan 1985 har den
kommunala sektorn redovisat ett negativt finansiellt sparande, dvs.
skillnad mellan inkomster och utgifter. Underskottet beräknades i
budgetpropositionen uppgå till ca 14 miljarder kronor år 1990. 1
kompletteringspropositionen redovisas reviderade kalkyler som visar
ett finansiellt sparandeunderskott på över 20 miljarder kronor.

Det framgår av långtidsbudgeten att kraven på kommunerna kommer
att öka. Framför allt gäller detta utbyggnaden av barnomsorgen,
äldreomsorgen och uppgifter på skolans område. Kommunalskatten är
den största enskilda inkomstkällan för kommunerna. Den svarar för ca
60 % av inkomsterna. Statsbidrag och transfereringar från sjukförsäkringssektorn
svarade för ca 25 % och övriga inkomster, bl.a. avgifter,
för drygt 10 %. Efter att ha hållits på en tämligen oförändrad nivå har
kommunalskatterna de senaste åren stigit, och fortsatta höjningar kan

1989/90:FiU29

inte uteslutas. Som nämnts är andra finansieringskällor svårtillgängliga.
Så är t.ex. den kommunala sektorns rörelsekapital nu i stort sett
förbrukat och kan inte längre användas som finansieringskälla.

Statens transfereringar till kommunerna beräknas enligt långtidsbudgeten
öka med i genomsnitt 1,9 % under femårsperioden 1990/91 —
1994/95. Detta skall jämföras med att transfereringarna minskade med
samma summa, alltså —1,9 % under föregående femårsperiod
1983/84—1988/89. Framför allt är det skatteutjämningsbidraget och
bidraget till barnomsorgen som växer. Ökningen av skatteutjämningsbidraget
motsvaras dock helt av en höjd skatteutjämningsavgift.

Den allmänna kommunalekonomiska situationen präglas således av
expansion enligt de bedömningar som görs i långtidsbudgeten. Genom
det avräkningssystem för kommunalskatten som tillämpas är läget för
de närmaste två åren något ljusare än för perioden därefter. Redan

1990 och 1991 kommer dock svåra konsekvenser att bli synliga på
grund av de löneavtal som ingicks under 1989.

Utskottet erinrar om de uttalanden som gjordes i april i år
(1989/90:FiU20). Utskottet ställde sig där bakom de förslag till åtstramningsåtgärder
som regeringen presenterade. En neddragning av tillväxten
i den kommunala konsumtionen är en viktig del av en sådan
åtstramning. Andra inslag är åtgärderna för att förbättra produktiviteten
i den offentliga sektorn.

En utveckling enligt den framskrivning som görs i långtidsbudgeten
är enligt utskottets mening inte förenlig med en balanserad utveckling
av samhällsekonomin. Finansutskottet anser att den kommunala konsumtionen
i likhet med vad som sägs i propositionen inte bör öka med
mer än 1 % per år under de närmaste åren. Någon kraftig förstärkning
av kommunsektorns resurser, såsom föreslås i motion Fi65 yrkande
6, är inte samhällsekonomiskt försvarbar. Yrkandet avslås.

Centerpartiet avstår i sina motioner från att ange några riktlinjer lör
den kommunala ekonomin. Centerpartiet framför ett viktigt krav för
den kommunala sektorn, nämligen att skatteutjämningssystemet skall
ses över. Så kommer nu att ske. Motionärernas krav är därmed
tillgodosett varför motion Fi213 yrkande 7 avstyrks av utskottet.

Mot bakgrund av de stora behov som föreligger inom kommunsektorn
såväl inom barnomsorgsutbyggnaden hos primärkommunerna
som inom sjukvården för landstingen ser utskottet det inte som möjligt
att hålla tillbaka den kommunala verksamheten så att den skulle vara
totalt sett oförändrad för åren 1990 och 1991 som föreslås i motion
Fi66. Löneavtalen för 1989 och 1990 kommer i kombination med ett
kommunalt skattestopp att ställa utomordentligt stora krav på den
kommunala verksamheten. Utskottet delar emellertid bedömningen
som görs i propositionen att en viss produktivitetsökning bör vara
möjlig och att därför visst, om än begränsat, utrymme finns för
konsumtionstillväxt. Utskottet avvisar således de krav som ligger till
grund för motionerna Fi66 yrkande 15, Fi304 yrkande 1 och Fi306
yrkande 1.

Även i motion Fi69 (fp) gör man bedömningen att volymökningen i
kommunsektorn måste begränsas till 1 %. Motionärerna framhåller

1989/90:FiU29

2 Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 29

därvid att sjukvården och därmed landstingen måste tillåtas expandera
i rimlig takt, vilket enligt motionärerna innebär att primärkommuner
och landsting skall tillåtas expandera i samma takt.

I det material som ligger till grund för regeringens ställningstagande
i propositionen ingår beräkningar som visar vilken tillväxt som krävs
för att befolkningen i olika åldrar skall få lika mycket vård, omsorg,
utbildning etc. som år 1988 samt för att utbyggnaden av barnomsorgen
skall kunna fullföljas. Med dessa förutsättningar blir totala volymökningen
nästan 3 % per år 1990—1991. För primärkommunerna ligger
ökningen på närmare 4 % medan den för landstingen ligger på drygt
1 %. En sådan utveckling av den totala konsumtionen är som utskottet
framhållit inte förenlig med oförändrad kommunal utdebitering
och samhällsekonomisk balans. Utskottet förutsätter därför att en
anpassning måste ske.

Det innebär att framför allt stora krav ställs på den primärkommunala
verksamheten att anpassa sig till en lägre expansionstakt. Utskottet
tolkar därför inte materialet så att utrymmet för en expansion inom
sjukvården och landstingen skulle vara väsentligt sämre än för primärkommuner.
Något tillkännagivande om tillväxtens fördelning på primärkommuner
och landsting anser inte utskottet motiverat och avstyrker
därmed motionerna Fi69 yrkandena 1 och 3 samt Fi308 yrkande
1.

I samma motion, Fi69, krävs vidare en avreglering och avmonopolisering
av den kommunala sektorn. Motionärerna anser att detta är en
förutsättning för att kunna uppnå högre effektivitet i produktionen av
de sociala tjänsterna. Det skulle också skapa en fördjupad välfård för
enskilda människor genom att en reell valfrihet skulle uppkomma.

Utskottet anser att ett betydelsefullt steg tas i denna riktning genom
den översyn av de specialdestinerade bidragen som kommer att genomföras
av den statsbidragsutredning som nu tillsätts. Genom att utforma
mer generella bidrag utan bindande regler ges kommunerna en större
frihet att disponera sina resurser och därmed välja inriktning av
verksamheten.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi69 yrkande 2.

De tidigare under året beslutade åtstramningsåtgärderna och de i
kompletteringspropositionen föreslagna riktlinjerna för kommunsektorn,
bl.a. det tillfälliga förbudet att höja kommunalskatterna, anser
utskottet väl svara mot den strävan till god ekonomisk utveckling som
utskottet finnér nödvändig. Utskottet ställer sig därmed bakom den
allmänna inriktning som beskrivs i propositionen.

Kommunalt skattestopp

I kompletteringspropositionen läggs som en del i regeringens ekonomisk-politiska
handlingsprogram fram förslag om ett tillfälligt kommunalt
skattestopp under åren 1991 och 1992. Under tiden för det
kommunala skattestoppet sker en samlad översyn av hela systemet för
statsbidrag och kommunernas finansiering i övrigt. Detta sker i den

1989/90: FiU 29

nämnda parlamentariska utredning som förväntas lägga fram sitt förslag
hösten 1991 så att ett genomförande kan påbörjas från år 1993, då
skattestoppet upphör.

Lagrådet har granskat regeringens förslag till kommunalt skattestopp.
Lagrådet betonade att det endast var som en temporär åtgärd
som skattestoppet kunde accepteras. Som ett resultat av lagrådets
granskning togs regeringens möjlighet till dispensgivning bort, eftersom
detta ansågs ha normgivande karaktär. I stället föreslås nu endast s.k.
skatteväxling kunna ske, dvs. skattejämkning i samband med att arbetsuppgifter
skiftas mellan olika huvudmän.

Den utredning som nu tillsätts har bland sina uppgifter att redovisa
en eller flera lösningar som innebär att kommunernas och landstingens
verksamhet kan finansieras inom ramen för en total kommunal
utdebitering (exkl. församlingsskatt) på högst 30 krVskr.

I detta sammanhang behandlas två motioner väckta i anledning av
proposition 114 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder och två motioner
väckta under allmänna motionstiden. Vidare behandlas fyra motioner
väckta med anledning av proposition 150.

I motion Fi47 (vpk) yrkande 4 betonas att det behövs en broms på
kommunalskatterna, men att detta förutsätter att riksdagen anslår ett
ekonomiskt stödpaket till kommunsektorn.

I motion Fi48 (mp) yrkande 23 understryks den kommunala beskattningsrätten
som utomordentligt viktig. Kommunala inkomstskattestopp
bör tillämpas bara tillfälligt. För ett kommunalt skattestopp år

1991 ställer motionärerna som villkor dels att andra möjligheter öppnas
för kommunerna att finansiera viktiga investeringar i infrastruktur,
social service m.m., dels att det finns garantier för en låg löneutveckling
detta år.

I motion Fi304 (m) yrkande 3 föreslås ett kommunalt skattestopp.
Motivet är behovet av sänkta i stället för höjda kommunalskatter.

I motion Fi306 (m) yrkande 9 framläggs ett förslag till lag om
begränsning i kommuns och landstingskommuns rätt att ta ut skatt för
åren 1991 och 1992 m.m.

I motion Fi308 (fp) förordas att ett kommunalt skattestopp införs.

I anslutning till kompletteringspropositionen har fyra motioner
väckts.

I motion Fi74 (c) yrkandena 8 och 9 yrkas avslag på regeringens
förslag till tillfälligt kommunalt skattestopp. Förslaget anses av motionärerna
som grundlagsstridig!. Förslaget bör granskas av konstitutionsutskottet.
Man kan dessutom, enligt motionärerna, ifrågasätta hur pass
effektivt ett kommunalskattestopp blir. Kommunerna har exempelvis
möjlighet att i stället höja sina avgifter. Slutligen är risken stor att
skattehöjningarna blir stora då stoppet en gång upphör, menar motionärerna
och pekar på erfarenheter som vunnits i samband med prisstopp,
hyresstopp m.m.

I stället föreslås att överläggningar tas upp med de båda kommunförbunden.
Sådana överläggningar i syfte att motverka skattehöjningar har
tidigare tillämpats med framgång, menar motionärerna som yrkar att
vad som i motionen anförts i denna del skall ges regeringen till känna.

1989/90:FiU29

I motion Fi65 (vpk) yrkande 4 yrkas också avslag på lagförslaget om
kommunalt skattestopp. Kommunerna bör tillföras mer resurser för att
de skall kunna fullfölja sina viktiga åligganden.

Miljöpartiet de gröna yrkar i motion Fi70 yrkande 9 av principiella
skäl avslag på förslaget om skattestopp för kommuner och landsting.
Motionärerna finner det speciellt märkligt att förslaget presenteras
samtidigt som förslag till en ny kommunallag presenteras, vars syfte är
att stärka den kommunala självstyrelsen och demokratin.

I motion Fi64 av Bengt Kindbom (c) framförs ett konkret ändringsförslag
i den av regeringen föreslagna lagen. Motionären hävdar att
kyrkliga kommuner/pastorat/församlingar skall undantas från stoppet i
samband med att de bildas, ändras eller upplöses eller då uppgifter
omfördelas.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat frågan om ett
kommunalt skattestopp, senast våren 1989 (1988/89:FiU29, rskr. 326).
Sedan denna behandling har dock den konstitutionella sidan av ett
stopp utretts ytterligare genom den granskning som lagrådet gjort.

Finansutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig
i det ärende som nu föreligger. Konstitutionsutskottet har i yttrande
(1989/90:KU9y) den 18 maj uttalat bl.a. följande:

Lagrådet har i sitt yttrande framhållit att ingripanden i den kommunala
beskattningsrätten av aktuellt slag måste användas med stor urskilning
och varsamhet. Frågan om hur långtgående sådana ingripanden
får göras måste enligt lagrådet bedömas med hänsyn till arten och
omfattningen av inskränkningarna och till den tid under vilken de
skall gälla. Inom vissa ramar blir emellertid gränsdragningen enligt
lagrådet en politisk fråga snarare än en rättslig.

Som framgått av det föregående är det konstitutionella utrymmet för
lagstiftning om kommunalt skattetak begränsat. Vid en samlad bedömning
av syftena med det nu aktuella förslaget, som har samband med
den planerade skattereformen och de bedömningar som regeringen
gjort av det ekonomiska läget i stort, har utskottet funnit att den
tillfälliga begränsning av kommunernas rätt att bestämma sina skattesatser
som föreslås i propositionen kan godtas från konstitutionell
synpunkt.

Sedan de konstitutionella förutsättningarna har klarlagts ytterligare
anser finansutskottet mot bakgrund av den nuvarande kommunalekonomiska
situationen att ett temporärt skattestopp nu bör accepteras.
Bakgrunden är flerfaldig. Den finansiella situationen är den att kommunernas
rörelsekapital till stor del redan utnyttjats. Det läge som
ingångna löneavtal skapat medför en hård press på kommunernas
budget. Samtidigt får kommunalskatten efter skattereformens genomförande
en allt större relativ betydelse. Skattereformens fördelar får inte
äventyras av en höjd utdebiteringsnivå i kommunerna.

Den utredning som nu tillsätts skall enligt direktiven studera mer
långsiktiga lösningar för att tillfredsställa kommunernas behov av
resurser i samklang med en god samhällsekonomisk utveckling.

Utskottet vill kraftigt understryka vikten av att den kommunala
beskattningsrätten i sig inte ifrågasätts. Denna grundlagsenliga rättighet
måste vara utgångspunkten även för framtida lösningar.

1989/90:FiU29

Utskottet tillstyrker att ett tillfälligt skattestopp införs. Detta förordas
även i motionerna Fi304 och Fi306. Det lagförslag som presenteras i
motion Fi306 ger emellertid regeringen möjlighet att lämna dispens
från kravet om oförändrad skatt. Denna dispensmöjlighet som återfanns
också i det ursprungliga regeringsförslaget har som framgått
kritiserats av lagrådet. Utskottet anser därför att motionärernas lagförslag
bör avvisas.

Utskottet tillstyrker således propositionens förslag om lag om tillfälligt
skattestopp och avstyrker motion Fi74 yrkande 9. Med detta
ställningstagande tillgodoses även de bakomliggande kraven i motionerna
Fi304 yrkande 3 och Fi306 yrkande 9. Utskottet har inte
uppfattningen att nya överläggningar med kommunförbunden nu skulle
lösa kommunsektorns ekonomiska problem. De höjningar av kommunalskatten
som skett under åren 1989 och 1990 kan tas som intäkt
härför. Utskottet avstyrker därför motion Fi74 yrkande 8.

Vad gäller motionerna Fi47 yrkande 4 och Fi65 yrkande 4 vill
utskottet framhålla att någon ökning av transfereringarna till kommunsektorn
på det sätt som föreslås i motionen inte är aktuell. Detta
skulle öka den samhällsekonomiska obalansen.

Motionerna Fi48 yrkande 23 och Fi70 yrkande 9 avstyrks eftersom
även dessa ställer krav på ökade resurser till kommunsektorn som
helhet.

Vad gäller det förslag till undantag som framförs i motion Fi64 vill
utskottet anföra följande.

Lagen om tillfällig begränsning att ta ut skatt omarbetades efter det
att lagrådet behandlat förslaget. Den i motion Fi64 föreslagna möjligheten
till skatteväxling i samband med att kyrkliga samfälligheter bildas,
ändras eller upplöses är redan tillgodosedd i den av regeringen nu
föreslagna lagtexten. Enligt lagförslaget 2 § så krävs för s.k. skatteväxling
att arbetsuppgifter omfördelats. Denna möjlighet skall också föreligga
för omfördelning av uppgifter som skett före det att lagen trätt i
kraft den 1 juli 1990. Att helt undanta den kyrkliga kommunsektorn
från skattestoppet under åren 1991 och 1992 kan utskottet däremot
inte finna förenligt med det ekonomiska läget eller med de krav på
produktivitetsförbättringar för sektorn som helhet vilka föreslås.

Utskottet avstyrker därför motion Fi64.

Effekterna av skattereformen

I kompletteringspropositionen och den reviderade finansplanen slås
fest att skattereformen skall ge ett balanserat budgetmässigt utfall i
förhållandet mellan staten och kommunerna. Skatteutredningarna förutsatte
att så skulle bli fallet. I proposition 1989/90:50 (1989/90:SkU10,
FiU2y, rskr. 96) togs första steget i skattereformen. Med proposition
1989/90:110 om reformerad inkomst- och företagsbeskattning och proposition
1989/90:111 om reformerad mervärdebeskattning tas andra
steget.

I kompletteringspropositionen föreslås en särskild avräkningsskatt
som skall beräknas på kommunernas totala skatteunderlag, dvs. inkl.

1989/90: FiU29

tillskott enligt lagen om skatteutjämningsbidrag. Skatten skall under år

1991 utgå med 0,64 krVskr. för kommuner och 0,34 kr ./skr. för landsting.
Skattesatsen varieras därefter för varje år för att på detta sätt
återföra det av regeringen beräknade belopp som hänför sig till skattereformen
och dess verkningar. För 1991 är detta belopp beräknat till
drygt 8 miljarder kronor. Beloppet blir som störst år 1993 då det
beräknats till nästan 23 miljarder kronor. Totalt under den sexårsperiod
som analyserats är det en summa i storleksordningen 80—90
miljarder kronor som skall överföras från kommunsektorn till staten.

I propositionen sammanfattas effekterna i nedanstående tabell:

Tabell. Utfall av skattereformen för kommuner och landsting
(miljarder kronor i 1991 års löne- och prisnivå).
Kompletteringspropositionen.

	1990	1991	1992	1993	1994	1995
1. Breddad moms	-0,9	-5	-5	-5	-5	-5
2. Avdrag ingående moms	0	14,8	14,8	14,8	14,8	14,8
3. Inkomstbeskattning -90	0	0	3,6	3,6	3,6	3,6
“			3,6	3,6
4. Inkomstbeskattning -91	0	0	0	3,7	4,7	5,7
“				3,7	4,7	1.9
5. KBT	0	-0,7	-0,7	-0,7	-0,7	-0,7
6. Ökade bostadsbidrag		-0,8	-0,8	-0,8	-0,8	-0,8
Summa 1-4	-0,9	9,8	17,0	24,4	22,8	21,1
Summa 1-6	-0,9	8,3	15,5	22,9	21,3	19,6
- försämrar den ekonomiska	s i tuat ionen	i för	kommune r	och	landst ing

+ förbättrar den ekonomiska situationen för kommuner och landsting

Frågan om kostnadsneutralitet mellan stat och kommunsektor har
berörts i några motioner utan att särskilda yrkanden i frågan förts
fram.

Moderata samlingspartiet framhåller i sin kommunalekonomiska
motion Fi306 att skattereformen bör vara budgetmässigt neutral vad
gäller förhållandet mellan stat och kommun. I den med anledning av
kompletteringspropositionen väckta motion Fi66 anför motionärerna
att övergångsvis bör en överföring ske i enlighet med regeringens
förslag till avräkningsskatt. Det bör ankomma på den kommande
utredningen att utforma en annan och mer permanent metod för
avräkningen än en statlig skatt på det kommunala skatteunderlaget.

I folkpartiets kommunalekonomiska motion Fi308 slås fast att skattereformen
skall vara neutral mellan stat och kommun. Regeringen
måste därför återkomma med förslag som leder till att kommunsektorn
som helhet varken förlorar eller vinner på kort sikt. På längre
sikt kommer kommunsektorns ekonomi att förbättras genom att skattereformen
lägger en grund för en bättre ekonomisk utveckling av hela
samhällsekonomin, anför motionärerna.

I anslutning till proposition 150 ställer sig nu folkpartiet i motion
Fi69 bakom den metod för neutralisering som regeringen föreslagit.
Vad gäller storleken på den föreslagna avgiften gör motionärerna
samma bedömning som regeringen för åren 1991 — 1993. För år 1994
och därefter föreligger det enligt motionärerna oklarhet i beräkningar -

1989/90:FiU29

na. De dynamiska effekter som skattereformen medför bör kommuner
och landsting — sedan val genomförandefasen är passerad — få del i.
Detta skulle tala för att riksdagen borde vänta med att nu slå fast
avräkningsskattesatsen för dessa senare år. Av hänsyn till kommunernas
och landstingens behov av någorlunda fasta planeringsförutsättningar
är det dock enligt motionärerna rimligt att nu klargöra storleksordningen
på avräkningsskatten. Motionärerna accepterar propositionens
lagförslag men tror samtidigt att en bättre bedömning av storleksordningen
av de dynamiska effekterna fr.o.m. år 1994 kan göras om
någon tid. Riksdagen föreslås därför ge regeringen till känna att sådan
korrigering kan komma att bli nödvändig.

I centerpartiets kommunalekonomiska motion Fi307 från allmänna
motionstiden, yrkande 2, pläderas för att kostnadsneutraliteten inte
skall drivas fullt ut. Det konstateras att den kommunala beskattningen
får ytterligare tyngd relativt sett som ett resultat av skattereformen. Ett
ökat tryck på den kommunala sektorn med höjt skatteuttag som följd
kommer att urholka värdet av skattereformen, skriver motionärerna.
Mot denna bakgrund bör grundprincipen vara att kostnadsneutralitet
eftersträvas mellan staten å ena sidan och kommuner och landsting å
andra sidan. Denna strävan får dock inte drivas in absurdum. Vid
tveksamheter om effekternas storlek bör viss generositet visas från
statens sida. De dynamiska effekter som kommer kommunerna till del
via förändringar i rationalitet bör dessa få behålla.

I anslutning till proposition ISO anför nu centerpartiet i motion
Fi74 yrkande 10 att den av regeringen föreslagna lagen bör antas för år

1991. För de följande åren bör förnyade beräkningar göras. Bl.a. bör
ett så korrekt utfall som möjligt eftersträvas för den enskilda kommunen
eller landstinget inom ramen för ett generellt avräkningsförfarande.
Beräkningarna bör göras inom ramen för de av centerpartiet i
anslutning till kommunalskattestoppet föreslagna överläggningarna
mellan staten och Kommunförbundet. Detta bör riksdagen enligt motionärerna
ge regeringen till känna.

Vänsterpartiet kommunisterna yrkar i sin motion Fi65 yrkande 5,
väckt med anledning av proposition 150, att förslaget om s.k. avräkningsskatt
helt avslås. Kommunerna bör i stället själva få behålla det
utrymme som uppstår på grund av skatteomläggningen.

Miljöpartiet de gröna yrkar i motion Fi70 yrkandena 10—12 avslag
på lagförslaget. Riksdagen bör hos regeringen begära ett nytt förslag till
neutralisering av skattereformens effekter för åren 1991 och 1992. En
annan beräkningsmetod skall då tillämpas. Inga dynamiska effekter
bör inkluderas i kalkylen, och om så ändå sker bör kommunsektorn få
sin andel av detta. För året 1993 och framåt bör inga beslut nu fattas.
Den kommunalekonomiska utredningen bör lägga förslag om vilken
metod som då bör utnyttjas för neutraliseringen. I princip bör en
metod väljas som minskar "rundgången" mellan stat och kommunsektor.

1989/90:FiU29

Utskottet instämmer i det grundläggande kravet på kostnadsneutralitet
mellan staten och kommunsektorn med anledning av skattereformen.

Samma ställningstagande återfinns i utskottets betänkande 1989/90:
FiU20 samt i yttrandena 1989/90:FiU3y och 1989/90:FiU6y till skatteutskottet
i anledning av proposition 1989/90:50 resp. 110. I det ekonomiska
läge som landet nu befinner sig i är det inte tillrådligt att
förstärka den kommunala expansionen. Den metod som regeringen
valt för att återföra medel till staten är administrativt enkel. Utskottet
kan därför acceptera att den används för att skapa den balans som
eftersträvas. Utskottet vill samtidigt understryka vikten av att den
kommunalekonomiska utredning som nu tillsätts ser över metoden för
att skapa kostnadsneutralitet och överväger eventuellt bättre metoder.

Det är av särskild vikt att effekterna för enskilda kommuner uppmärksammas
då den nu föreslagna avräkningsskatten trätt i kraft. Det
kan finnas anledning att övergångsvis åtgärda problem för de mest
utsatta kommunerna med extra skatteutjämningsbidrag. Utskottet konstaterar
att regeringen i kompletteringspropositionen aviserat en sådan
ambition.

Finansutskottet har vid sin behandling av ärendet hört företrädare
för Kommun- och Landstingsförbunden. Därvid har presenterats beräkningar
som avviker från dem som återfinns i propositionen. Bl.a.
skiljer sig bedömningen av hur skattereformens dynamiska effekt skall
behandlas, men även underlagsmaterial m.m. skiljer mellan beräkningarna.

Utskottet anser att skattereformen bör ge ett budgetmässigt neutralt
utfall i förhållandet mellan stat och kommunsektor. Mot denna bakgrund
avstyrker utskottet motionerna Fi65 yrkande 5 och Fi307 yrkande
2.

De beräkningar som presenterats vad gäller skattereformens effekter
är detaljerade och resultaten kan som framgått diskuteras. Det är
emellertid inte möjligt att nu S fram ett bättre underlag. Möjligen kan
en bättre bedömning av storleksordningen av de dynamiska effekterna
fr.o.m. år 1994 göras om någon tid. Detta skulle i och för sig tala för
att beslut om avräkningsskattens storlek för år 1994 och senare borde
anstå. Mot detta kan anföras att det är väsentligt att den kommunala
sektorn kan planera utifrån så goda och stabila förutsättningar som
möjligt. Det är därför rimligt, som anförs i motion Fi69, att nu
klargöra storleksordningen på avräkningsskatten. Som utskottet ser det
bör därför riksdagen redan nu lägga fast ramarna för en längre period.
Utskottet vill dock framhålla i likhet med vad som görs i motion Fi69
att en korrigering kan komma att bli nödvändig om den åsyftade
kostnadsneutraliteten inte åstadkoms med de åtgärder som nu föreläggs
riksdagen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Därmed tillgodoses motion Fi69 yrkande 4. Detta ställningstagande
innebär att utskottet avstyrker motionerna Fi74 yrkande 10 och
Fi70 yrkandena 10—12.

Utskottet vill i detta sammanhang ta upp frågan om ett tillrättaläggande
i lagen.

Den beräknade avräkningsskattesats som presenteras i propositionen
lämnar de tre landstingsfria kommunerna med endast kommunal
avräkningsskattesats. De skulle få en lägre total skatt än kommun som

1989/90:FiU29

ingår i landstingskommun, samtidigt som de senare kommunerna
skulle få en högre skattesats än om avräkningen fördelats jämnt över
samtliga kommuner och landsting. Så kan enligt utskottets mening
inte ha varit avsikten, och utskottet finner därför anledning att ta ett
initiativ i avsikt att ändra lagen i detta avseende.

Utskottet föreslår därför att 4 § lagen om avräkningsskatt får lydelse
som framgår av utskottets hemställan.

Statsbidragen till kommunsektorn

Statsbidragen till kommunerna består av allmänna bidrag och specialdestinerade
bidrag. De sistnämnda är vanligen relaterade till en viss
verksamhet och i vissa fall även kvalitet. De ges både till obligatorisk
och frivillig verksamhet. De utgör den största bidragsposten till kommunerna,
för 1990 ca 50 miljarder kronor. De allmänna bidragen —
skatteutjämningsbidragen — syftar till att motverka skillnader i skattekraft
och jämna ut kostnadsskillnader mellan olika kommuner. De
allmänna bidragen föreslås för budgetåret 1990/91 bli drygt 18 miljarder
kronor.

I flera motioner tas behovet av en samlad översyn av statsbidragen
upp. Trots att ett nytt skatteutjämningssystem infördes så sent som
1989 anses behovet stort. Anledningen är att många vill se en omfattande
övergång från specialdestinerade statsbidrag till mer allmänna.
Motivet för detta är ofta flerfaldigt. Dels anses effektiviteten kunna öka
samtidigt som statens ramstyrning förbättras, dels får kommunerna en
mer självständig ställning vad gäller att utforma sin egen verksamhet.

I motion Fi308 (fp) yrkande 2 välkomnas den i budgetpropositionen
aviserade utredningen av statsbidragen till kommunerna. Enligt motionärerna
är det angeläget att systemet för statsbidragen förändras från
stark specialdestinering till en mer generell utformning och minskad
detaljreglering. En sådan står i bättre överensstämmelse med den
viktiga principen om kommunal självstyrelse och kommunal demokrati.
Förändringar av statsbidragen måste dock utformas med försiktighet,
och en avsevärd övergångsperiod kommer sannolikt att krävas,
skriver motionärerna.

Behovet av en kommunalekonomisk reform framhävs i motion
Fi515 (fp) och detta som ett led i en effektivisering av den offentliga
sektorn. Motionären framhåller den kommunala sektorns dominans
inom den offentliga konsumtionen och bland de offentligt anställda.
Problemet med den offentliga utgiftsexpansionen i Sverige är alltså
huvudsakligen ett problem i den kommunala sektorn. De uttalanden
om ramar som regering och riksdag gjort har dock vanligen negligerats
av kommunerna, säger motionären. En kommunalekonomisk reform
behövs. De flesta specialdestinerade bidrag bör bli generella, statens
totalkostnad bör kunna sänkas något, men utjämningen av skattekraft
bör kunna förbättras. Dessutom behövs en avreglering.

I vänsterpartiet kommunisternas ekonomisk-politiska motion
Fi212 yrkande 8 framhålls att statens begränsningar av skatteunderlaget
och transfereringar är en huvudorsak till den kommunala ekono -

1989/90:FiU29

mins nuvarande dåliga situation. Ekonomin måste förstärkas. Effektiviseringar
räcker inte. Det behövs resurser. Motionärerna föreslår att
den kommunalekonomiska utredningen som målsättning får att kraftigt
förstärka kommunernas ekonomi.

I motion Fi65 (vpk) yrkande 7 framhålls att den nya kommunalekonomiska
utredningen bör lägga fram förslag som säkerställer de specialdestinerade
statsbidragens ställning. Dessa har en viktig funktion i
och med att de kompenserar för utbyggnaden av viktiga sociala tjänster.

I två motioner ställs konkreta yrkanden om ändringar i anslaget till
kommunala bidrag.

I motion Fi212 (vpk) yrkande 9 föreslås ett nytt statligt stöd till
kommunerna om 5 miljarder kronor per kalenderår för att förbättra
kommunernas ekonomi och klara de aktuella uppgifterna. För budgetåret
1990/91 yrkas 2,5 miljarder kronor. 1 yrkande 10 föreslås dessutom
en engångssumma om 5 miljarder kronor för budgetåret 1990/91
i syfte att sanera kommunernas och landstingens finanser. Dessa miljarder
tas från de pengar skatteförvaltningen har att fordra från svenska
företag efter den skattekontroll som gjorts för skattekontrollåret 1989,
skriver motionärerna.

I motion Fi306 (m) yrkande 7 yrkas en minskning av de specialdestinerade
statsbidragen med 7,4 miljarder kronor. Detta är en teknisk
övergångslösning i avvaktan på ett system med mer generella statsbidrag.
I det fall moderata samlingspartiets förslag till skattereform inte
vinner riksdagens bifall bör minskningen av de specialdestinerade
statsbidragen begränsas till 3,4 miljarder kronor. Moderata samlingspartiet
har vid flera tidigare tillfållen uttalat att de många specialdestinerade
statsbidragen har en snedvridande effekt och motverkar effekten
av skatteutjämningsbidragen. De bör snarast omvandlas till ett
allmänt kommunalt bidrag. Neddragningar av det statliga stödet till
kommuner och landsting kan sedan ske över detta allmänna bidrag.

Utskottet vill hänvisa till den parlamentariska utredning om kommunernas
ekonomi som nu tillsätts och vars direktiv i stora drag överensstämmer
med vad som framförts i flera motionsyrkanden.

Kommittén skall översiktligt behandla den kommunala sektorns
finansieringskällor och relationerna dem emellan. Det gäller t.ex.
kommunalskatter, statsbidrag, mellankommunala ersättningar, avgifter,
lån och försäljningsinkomster. Utredningen skall också pröva om det
finns alternativa finansieringskällor som bör aktualiseras. Kommitténs
uppift är att redovisa en eller flera lösningar som innebär att kommunernas
och landstingens verksamhet kan finansieras inom ramen för
en total kommunal utdebitering (exkl. församlingsskatt) på högst
30 krVskr. Antalet specialdestinerade bidrag skall minskas. Utredningen
skall därför gå igenom samtliga statsbidrag och pröva vilka bidrag
som kan ingå i en generell bidragsgivning och redovisa olika modeller
för detta. Uppdraget innebär vidare att utforma utjämningssystem som
leder till att skillnader i utdebitering i första hand speglar skillnader i
service- och avgiftsnivå och effektivitet. Utjämningen skall ske med

1989/90:FiU29

beaktande av skillnader i kostnads- och intäktsnivåer som beror på
geografiskt läge eller olika förutsättningar vad gäller t.ex. åldersstruktur
och social struktur. Systemet med skatteutjämningsavgifter skall också
ses över.

Utredningen skall arbeta skyndsamt så att ett genomförande kan
påbörjas från 1993, då skattestoppet upphör.

Utskottet instämmer i kompletteringspropositionens bedömning att
en översyn av statsbidragen till kommunerna nu är motiverad. De
stora skillnader i kommunalskatt som i dag föreligger kan inte helt
förklaras av politisk ambitionsnivå eller av skillnader i effektivitet, dvs.
£aktorer som kommunerna själva kan påverka. Tidigare utredningar
har inte gjort någon samlad avvägning mellan finansieringskällor.
Stora förändringar väntar för kommunerna. För att inte riskera målsättningen
med den skattereform som nu genomförs måste kommunalskatterna
hållas inom rimlig nivå samtidigt som en angelägen utbyggnad
av service till kommunmedborgarna skall fortsätta, t.ex. inom
barnomsorgen. Verksamhetsformerna kan behöva förändras, och detta
kräver i vissa Jall nya regelsystem.

Flera av de krav som framförts under allmänna motionstiden vad
gäller statsbidragen till kommunsektorn måste anses Jalla inom ramen
för den aktuella kommitténs arbete. Genom sin parlamentariska förankring
har den också tillgång till de enskilda partiernas synpunkter
och förslag på ett tillfredsställande sätt. Utskottet förutsätter att storstadsutredningens
analys av läget i storstäderna skall ingå i beslutsunderlaget
i utredningen om kommunernas ekonomi. Utskottet anser
inte att något särskilt tillkännagivande med anledning av motionerna
är påkallat och avstyrker därmed motionerna Fi308 yrkande 2 och
Fi515.

I den nya kommunalekonomiska situationen är det enligt utskottet
en fördel att kommunerna i större utsträckning får allmänna bidrag
till sin verksamhet. Detta kan också förväntas främja en effektiv
resursanvändning. Motion Fi65 yrkande 7 avslås mot denna bakgrund.

Som framförts i samband med utskottets behandling av den allmänna
ekonomiska situationen och kommunernas ekonomi är möjligheterna
att tillföra den offentliga sektorn ökade resurser i dag starkt
begränsade. Motion Fi212 yrkandena 8 och 9 avstyrks därför av
utskottet. Det allmänna ekonomiska läget kan inte heller anses utgöra
grund för den engångsförstärkning om 5 miljarder kronor till kommunsektorn
som föreslagits. Utskottet avstyrker motion Fi212 yrkande

10.

Den kommunala ekonomin står inför två prövande år 1991 och

1992. Några större förändringar av bidragen bör nu inte ske. Resultatet
av den kommande utredningen bör avvaktas. Neddragningar i storleksordningen
3—7 miljarder kronor av de specialdestinerade bidragen
kan med hänvisning till den finansiella situationen och övriga åtgärder
som kommer att påverka kommunsektorn inte vara rimliga. Motion
Fi306 yrkande 7 avstyrks av utskottet.

1989/90:FiU29

Skatteutjämningssystemet

1989/90:FiU29

Skatteutjämningssystemet syftar till att ge allmänt finansiellt stöd och
utjämna skillnader i den skattesats kommunerna måste sätta för att
klara sina åligganden. Systemet i sin helhet omfattar allmänt skatteutjämningsbidrag,
extra skatteutjämningsbidrag, allmän skatteutjämningsavgift
samt särskild skatteutjämningsavgift. Kommunerna tilldelas en
viss grundgaranti i förhållande till den genomsnittliga kommunala
skattekraften, dvs. ges möjlighet till en likvärdig kommunal service.
Bidragen är knutna till kommunernas medelskattekraft och därmed
till kommunernas allmänekonomiska situation. Bidragen följer automatiskt
skatteunderlagets förändringar. Sedan 1986 tas därför en skatteutjämningsavgift
ut för att neutralisera ökningen av bidraget. Det
skatteutjämningssystem som beslutades våren 1979 och var fullt genomfört
1982 genomgick väsentliga förändringar genom beslut av
riksdagen våren 1988 (FiU 1987/88:19, rskr. 244). Förändringen innebar
en kraftig omfördelning inom en i stort sett oförändrad medelsram.
Bidragen höjdes i den norra delen av Sverige och sänktes i den
södra delen. Samtidigt justerades den lägsta garanterade grundgarantinivån
från 102 % till 100 % av medelskattekraften. Vidare infördes en
ny teknik för beräkning av skillnader i kostnader för åldersstruktur
och socialstruktur. Förändringarna i denna del byggde i huvudsak på
förslag från den parlamentariskt sammansatta skatteutjämningskommittén.
För år 1990 får kommuner och landstingskommuner tillsammans
ordinarie skatteutjämningsbidrag med preliminärt 16 988 milj.kr. År

1989 var bidraget 15 329 milj.kr.

Extra skatteutjämningsbidrag kan därutöver beviljas efter ansökan
hos regeringen i syfte att täcka brister i det generella skatteutjämningsbidraget.
Extra bidrag ges också för särskilda ändamål såsom stöd till
kollektivtrafik, förebyggande av rasolyckor m.m.

I flera motioner från moderata samlingspartiet kritiseras skatteutiämningssystemet
bl.a. för att inte medverka till en verklig utjämning
av kommunalskattesatserna. Det gäller motionerna Fi304, Fi306 och
Fi311.

I motion Fi304 (m) yrkande 2 sägs att skatteutjämningssystemet inte
medverkat till att hålla nere kommunalskatterna utan tvärtom gynnat
de kommuner som har haft mycket höga kommunalskatter. Om staten
skulle låta kommunerna behålla sina skatteintäkter så skulle många
problem kunna lösas. Det faktum att staten i dag drar in pengar från
vissa kommuner med den ena handen för att sedan något slumpartat
dela ut dem med den andra innebär endast en ökad rundgång och
slöseri med resurser, skriver motionärerna. Trots skatteutjämningsavgifterna
finns det mycket stora skillnader i kommunalskatt mellan
olika delar av landet. Kommuner med höga kommunalskatter har inte
fått några motiv till att sänka skattenivån.

Samma kritik framförs i motion Fi311 (m) yrkande 1. Den senaste
omläggningen av skatteutjämningssystemet innebar att ett moment av
regionalpolitisk karaktär infördes. Systemet avspeglar inte på något sätt
om en kommun är "fettig" eller "rik" utan var kommunen geografiskt

är belägen. Det nuvarande systemet missgynnar Stockholmsregionen
kraftigt. Till detta bidrar inte bara den genomförda neddragningen av
grundgarantin utan också det relativt höga kostnadsläget samt det
faktum att många kommuner i regionen är med om att finansiera ett
bidragssystem som de själva står utanför.

I motion Fi306 (m) yrkande 2 framförs övergripande synpunkter på
den kommunala ekonomin. Den kommunala skattesatsen skall vara ett
uttryck för den kommunala självstyrelsen och spegla den avvägning
mellan offentlig och enskild verksamhet som kommunens befolkning
väljer. Skatteunderlaget från fysiska personer skall utgöra underlaget
för den skattefinansierade delen av kommunens verksamhet. Några
statliga avgifter på skatteunderlaget skall inte förekomma. Kommunerna
skall själva få behålla hela sitt skatteunderlag. Systemet skall syfta
till utjämning av kommunalskatterna. Redan nu bör därför kommuner
med särskilt hög utdebitering, över 17 kr., få extra skatteutjämningsbidrag
i syfte att stimulera till skattesänkning. Bidraget skall utbetalas
med 50 % av skattesänkningen ner till 17 kr. det år skattesänkningen
genomförs. På längre sikt vill motionärerna se ett nytt system som mer
generellt gynnar skattesänkningar och minskad volymtillväxt.

I två motioner krävs en ny översyn av den kommunala skatteutjämningen.

Motion Fi305 (s) framhåller att bristerna i det nuvarande skatteutjämningssystemet
har accentuerats i samband med den nu pågående
skatteomläggningen. Den nu befintliga skillnaden, mellan 6 och 7
krVskr., motsvarar hela sänkningen av marginalskatten 1990. Dessutom
kan det antas att de kommunala taxorna är högre i "högskattekommuner"
än i "lågskattekommuner", skriver motionärerna, som menar att
en av orsakerna till att de hittillsvarande översynerna av skatteutjämningssystemet
inte givit ett tillfredsställande resultat är att de omfattat
bara en mindre del av transfereringarna från staten till kommunerna. I
motionen krävs att en ny översyn av statsbidragen skall tillsättas och
att denna även skall omfatta de specialdestinerade bidragen.

Centerpartiet har redan tidigare krävt att kommunalskatterna och
den kommunala skatteutjämningen skulle utredas i samband med de
stora skatteutredningarna. Man har också hävdat att merparten av de
specialdestinerade bidragen bör överföras till skatteutjämningssystemet.
Dessa krav återkommer i motion Fi307 yrkande 1. Som följd av
sänkningen av den statliga skattesatsen får den kommunala beskattningen
ytterligare tyngd, relativt sett, skriver motionärerna. Skattereformens
värde får inte urholkas. Ett nytt utjämningssystem skall omfatta
samtliga kommuner och ge dessa möjlighet att hålla samma utdebitering
vid likartad servicenivå och effektivitet i förvaltningen, framhålls
det.

Som utskottet tidigare framhållit skall nu en samlad översyn av statsbidragen
till kommunerna ske. Den parlamentariska utredningen får
vittgående direktiv, och ett nytt system beräknas kunna träda i kraft år

1993. Mycket av det som framförs i motionerna Fi307 yrkande 1 och
Fi305 kommer att tillgodoses inom ramen för denna utredning. De

1989/90:FiU29

förslag till inriktning av skatteutjämningssystemet som förordas kommer
att övervägas, och utskottet anser därför inte att ett tillkännagivande
med denna innebörd till regeringen är behövligt. Motionerna Fi305
och Fi307 yrkande 1 avstyrks därför.

Utredningen, vars betänkande skall föreligga senast den 31 oktober
1991, kommer inom ramen för sitt arbete att studera efTektema av de
kommunala utdebiteringsskillnaderna. Motionerna Fi304 yrkande 2
och Fi311 yrkande 1 kan anses tillgodosedda och avstyrks därför av
utskottet.

Förslaget om ett tillfälligt skatteutjämningsbidrag för att stimulera
till skattesänkning avvisas av utskottet. Det finns ingen anledning att
tillfälligt ändra i det system som varit i kraft endast drygt ett år och vid
en tidpunkt då en samlad översyn just skall göras. Motion Fi306
yrkande 2 avslås.

Extra skatteutjämningsbidrag

Extra skatteutjämningsbidrag kan efter ansökan hos regeringen beviljas
i syfte att stödja kommuner i en besvärlig ekonomisk situation. I
budgetpropositionen föreslås att de extra skatteutjämningsbidragen för
år 1991 skall uppgå till 230 milj.kr.

I motion Fi306 (m) yrkande 8 föreslås att kommunerna med särskilt
hög utdebitering, över 17 kr., bör få extra skatteutjämningsbidrag i
syfte att stimulera till skattesänkning. Detta extra skatteutjämningsbidrag
skall utbetalas med 50 % av skattesänkningen ner till 17 kr. det
år skattesänkningen genomförs. I motionen föreslås att kompensationen
för avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen liksom
för den kommunala garantibeskattningen slopas. För att motverka
dessa intäktsminskningar för särskilt utsatta kommuner bör regeringen
ge extra skatteutjämningsbidrag. Kommunernas skatteintäkter minskas
också till följd av motionärernas förslag om grundavdrag för barn.

Som utskottet tidigare framhållit bör inga stora förändringar av
statsbidragssystemet ske innan förslag föreligger från den kommunalekonomiska
utredning som nu tillsätts. Det som föreslås i motion
Fi306 yrkande 8 är en del i en sådan mer övergripande omläggning av
bidragen. Utskottet avstyrker motion Fi306 yrkande 8.

I fyra motioner föreslås att vissa förhållanden särskilt bör beaktas
vid fördelningen av de extra skatteutjämningsbidragen.

I motion Fi303 (fp) föreslås, med hänvisning till motiveringen i
motion Io742, att medel ställs till förfogande inom ramen för de
särskilda skatteutjämningsmedlen som bidrag till kustkommunernas
kostnader för strandstädning. Samma yrkande återfinns i motion
Fi309 (fp) med hänvisning till vad som anförts i motion J08I8. I
motionerna anförs att vissa kommuner, framför allt på västkusten, har
omfattande utgifter för att ta hand om skräp som driver i land på
stränderna. Motionärerna anser att staten bör ta en del av det ekonomiska
ansvaret för denna verksamhet genom att kostnaderna för nedskräpningen
beaktas vid fördelningen av de extra skatteutjämningsbidragen.

1989/90:FiU29

I motion Fi301 (fp) föreslås, med hänvisning till motion Jo708, att
ekonomiskt stöd inom ramen för skatteutjämningssystemet skall utgå
till kommuner och berörda organ som är drabbade av miljöförorenande
påverkan varöver de rimligen ej råder. Även i detta fall är det
strandstädning vid havskuster m.m. som motionen behandlar. Hänvisning
görs också till den miljökatastrof som omfattande säldöd på
västkusten kom att betyda för berörda kommuner.

I motion Fi312 (c) hemställs, med hänvisning till motion N359, att
skatteutjämningsmedel skall utgå till kommuner för täckande av förluster
uppkomna genom investeringar i energiproduktionsanläggningar
baserade på biobränslen. Det finns ett antal kommuner som i början
av 1980-talet satsade på inhemska bränslen — helt i enlighet med
regeringens rekommendation — samtidigt som man byggde upp nya
fjärrvärmenät. Detta medförde mycket stora investeringar. Taxan bands
vid oljepriset. När oljepriset sedan sjönk drabbades dessa kommuner
av stora förluster. Det är inte rimligt att skattebetalarna i enskilda
kommuner skall drabbas på grund av brister i energipolitiken, hävdar
motionärerna.

Vad gäller de extra skatteutjämningsbidragen är bedömningsgrunderna
för bidragens fördelning inte särskilt reglerade i lagen eller förordningen
om skatteutjämningsbidrag. Till grund för fördelningen ligger i
stället vissa uttalanden av riksdagen samt regeringsbeslut om bidragens
användning. Bedömningen av bidragsbehovet görs mot bakgrund av
den samlade kommunalekonomiska situationen i kommunen. I bedömningen
ingår också utvecklingen av näringslivet i kommunen,
befolkningsutvecklingen samt vissa andra faktorer av större betydelse.

Som utskottet anfört vid tidigare tillfälle (1988/89:FiU29) är det, enligt
utskottets mening, således redan möjligt att väga in faktorer av det slag
som diskuteras i de aktuella motionerna i de fall de har en påtaglig
inverkan på respektive kommuns ekonomiska situation. Kommunerna
kan i sina ansökningar om bidrag särskilt framhålla olika typer av
belastning på den kommunala ekonomin.

Det kan däremot inte hävdas att kostnaderna för t.ex. strandstädning
eller förluster i samband med energiproduktionsanläggningar är mer
avgörande än andra faktorer av betydelse för den samlade ekonomiska
situationen i kommunen vid fördelningen av de extra skatteutjämningsbidragen.
Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet propositionens
förslag och avstyrker motionerna Fi301, Fi303, Fi309 och Fi312.

Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna

I budgetpropositionen föreslås att till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m.m. för budgetåret 1990/91 anvisas ett förslagsanslag på 18
240 000 000 kr. Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört om
skatteutjämningssystemet och om extra skatteutjämningsbidrag tillstyrker
utskottet förslaget i budgetpropositionen.

1989/90:FiU29

Inomregional skatteutjämning

1989/90:FiU29

Stockholms län har en särskild inomregional skatteutjämning, som
finansieras via landstingsskatten. Denna typ av skatteutjämning har
funnits på försök sedan 1979 och på grundval av ett riksdagsbeslut
sedan 1982.

I motion Fi311 (m) yrkande 3 framförs uppfattningen att skatteutjämningen
skall vara en statlig angelägenhet och inte finansieras med
hjälp av avgifter på det kommunala skatteunderlaget. Den skall ge
möjlighet till god kommunal verksamhet över hela landet. Motionärerna
kritiserar därför den inomregionala skatteutjämningen i Stockholms
län. Den minskar den dynamik som ligger i den kommunala
självstyrelsen och fria beskattningsrätten. Med sin nyckfulla geografiska
avgränsning får den direkt olämpliga regionalpolitiska effekter. Landstingets
eget skatteutjämningssystem förstärker snarare än balanserar
verkan av det statliga systemet och bidrar därigenom till att konservera
en felaktig samhällsstruktur, anför motionärerna.

Utskottet vill med anledning härav anföra att skillnaderna i skattekraft
inom Stockholmsregionen är stora, från 173 % av medelskattekraften
i Danderyd till 92 % i Norrtälje. Som helhet har regionen en
medelskattekraft på 121 % av riksgenomsnittet. Uppgifterna avser förhållandena
år 1990. Det ter sig därför rimligt att de skillnader som
finns inom Stockholmsregionen i första hand utjämnas mellan kommunerna
i regionen och inte genom överföring av medel från övriga
riket. Utskottet anser därför inte att den lag som medger en inomregional
skatteutjämning inom Stockholmsregionen skall upphöra att
gälla såsom föreslås i motion Fi311 yrkande 3.

Allmän skatteutjämningsavgift

Våren 1985 beslutade riksdagen införa en avgift på det kommunala
skatteunderlaget för att finansiera de automatiska ökningarna i statsbudgeten
av de kommunala skatteutjämningsbidragen. För år 1986
utgjorde skatteutjämningsavgiften för kommuner och landsting, beräknad
på det totala skatteunderlaget, inkl. tillskjuten skattekraftsgaranti,
14 öre/skr. För åren 1987 och 1988 höjdes avgiften med 10 öre/skr.
vartdera året. För år 1987 höjdes dessutom skatteutjämningsavgiften
med 13 öre för kommunerna för att ersätta en utebliven besparing på
utbildningsbidragen. År 1989 var avgiftsuttaget 47 öre/skr. för kommunerna
och 34 öre/skr. för landstingen.

Våren 1989 beslutade riksdagen att avgiften i fortsättningen skall
beräknas på enbart det egna skatteunderlaget. Den nya beräkningen
gäller fr.o.m. 1990 och gynnar kommuner med låg skattekraft. För att
ändringen inte skulle leda till inkomstbortfall för staten höjdes samtidigt
avgiften med 5 öre/skr. för kommuner och 4 öre/skr. för landsting.
En höjning med 8 öre/skr. genomfördes för att neutralisera
effekterna av skatteutjämningsbidragets automatiska ökning. Avgiften
höjdes också med 9 öre/skr. för att delvis finansiera höjningen av

statsbidraget till barnomsorgen. Sammantaget uppgår avgiften år 1990
till 69 öre/skr. för kommunerna och 46 öre/skr. för landstingen. Avgiften
beräknas år 1990 inbringa 6 142 milj.kr.

I budgetpropositionen föreslås en höjning av den allmänna skatteutjämningsavgiften
med 10 öre/skr. för att neutralisera den automatiska
ökningen av skatteutjämningsbidraget. Avgiften för år 1991 skulle då
uppgå till 79 öre/skr. för kommunerna och 56 öre/skr. för landstingen.

I motion Fi306 (m) yrkande 3 ställs krav på att skatteutjämningsavgiften
skall avskaffas fr.o.m. år 1991. Skatteunderlaget från fysiska
personer skall utgöra underlaget för den skattefinansierade delen av
kommunens verksamhet, anför motionärerna. Rundgång av bidrag och
avgifter mellan stat och kommuner måste undvikas, anför man. Därför
skall inte några statliga avgifter på skatteunderlaget förekomma. Ett
system där kommunerna betalar in skattepengar till staten, som sedan i
sin tur betalar tillbaka dem i form av riktade bidrag, är inte bara
opraktiskt utan leder också till fördyringar och urgröpning av den
kommunala självstyrelsen, anför motionärerna. Skatteutjämningsavgiften
bör därför avvecklas i sin helhet.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande.

Av landets 284 kommuner ligger 47 kommuner, vilka innefattar
över en tredjedel av landets befolkning, utanför skatteutjämningssystemet.
Samtliga landsting utom tre får skatteutjämningsbidrag. Genom
att sedan år 1986 ta ut en proportionell avgift på skatteunderlaget som
finansierar den automatiska ökningen av bidragen får även de ekonomiskt
sett starkare kommunerna bidra till omfördelningen av skattekraft.
Denna omfördelningseffekt förstärktes genom den ändring av
beräknat skatteunderlag som genomfördes 1990.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion Fi306 yrkande 3.

Utskottet anser, i likhet med vad som föreslås i budgetpropositionen,
att avgiften bör höjas för att neutralisera den automatiska ökningen av
bidraget. Propositionens förslag om ändring i lagen om skatteutjämningsavgift
tillstyrks.

Särskild skatteutjämningsavgift

Skillnaden mellan högsta och lägsta skattesats är år 1990 hela

6,79 krVskr. Avsikten med skatteutjämningssystemet är att utjämna de
ekonomiska förutsättningarna för kommunerna och därmed på sikt
också utjämna skattesatserna. Om de kommuner som har en hög
skattekraft inte kan påverkas genom bidragssystemet blir detta enligt
propositionen mindre effektivt. Därför tas sedan år 1986 en progressiv
avgift ut av kommuner med mycket hög skattekraft, från början över
125 % av medelskattekraften. Riksdagen beslutade våren 1989 att
ändra gränsen så att kommuner med över 100 % av medelskattekraften
omfattas. Avgiften tas inte ut för den del av skatteunderlaget som
understiger det för kommunen garanterade skatteunderlaget. Antalet
berörda kommuner ökade från 6 till 38. År 1990 omfettas 45 kommuner
av systemet. Avgiften beräknas år 1990 inbringa 588 milj.kr.

1989/90:FiU29

3 Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 29

Lagen tillkom på finansutskottets initiativ våren 1987. Motsvarande
bestämmelser ingick i ett förslag till lag om skatteutjämning som
framlagts av regeringen i proposition 1986/87:100.

I motion Fi306 (m) yrkande 4 finns krav på att den särskilda
skatteutjämningsavgiften (den s.k. Robin Hood-skatten) skall avskaffas
fr.o.m. år 1991. Det är inte rimligt att kommuner som hushållar väl
med skattebetalarnas pengar, bedriver en effektiv och mindre kostnadskrävande
verksamhet, vilket sammantaget gör kommunen attraktiv att
bo i, skall bestraffas av staten och tvingas höja skatten, anför motionärerna.
Skatteutjämningsavgifien är i praktiken en statlig kommunalskatt,
menar motionärerna som föreslår att skatteutjämningssystemet
bör utformas så att det stimulerar till skattesänkning snarare än till
skattehöjning.

Samma krav återfinns i motion Fi31I (m) yrkande 2. Den kommunala
skattesatsen skall vara ett uttryck för den kommunala självstyrelsen
och spegla den avvägning mellan offentlig och enskild verksamhet
som kommunens befolkning väljer. Det nuvarande systemet missgynnar
Stockholmsregionen kraftigt, framhåller motionärerna.

Utskottet anser att de kommuner med god skattekraft och fördelaktig
ålderssammansättning som till följd härav inte omfattas av bidragssystemet
på annat sätt bör medverka till att utjämna skillnaderna. Den
bärande principen i skatteutjämningssystemet är att utjämna för skillnader
i faktorer som kommunerna själva inte kan påverka. Bl.a. sker
en utjämning mellan kommunerna för skillnader i ålderssammansättning.
Syftet kan inte uppfyllas om vissa kommuner står utanför
systemet. Den särskilda skatteutjämningsavgiften är ett medel att effektivisera
och förbättra den kommunala skatteutjämningen. En förbättrad
skattekraft kan medverka till en utjämning i skattesats. Stockholmsregionen
har 1990 en medelskattekraft på 121 % av riksgenomsnittet.

Utskottet avstyrker därför motionerna Fi306 yrkande 4 och Fi311
yrkande 2.

Kompensation för slopad kommunal
företagsbeskattning

I budgetpropositionen föreslås att drygt 879 milj.kr. anslås för bidrag
till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala
företagsbeskattningen.

Från anslaget betalas bidrag till kommunerna som kompensation för
det intäktsbortfall som blivit en följd av att den kommunala beskattningen
av juridiska personer upphört. Första bidragsåret var 1985. För
år 1986 beslutade riksdagen att kompensationen skulle reduceras. En
ytterligare reducering skedde år 1988.

I motion Fi306 (m) yrkande 5 yrkas att bidraget inte skall utgå.

Utskottet vill framhålla att kompensationen för skatt för juridiska
personer är av särskilt stor betydelse för storstäderna. Av det totalt
föreslagna beloppet om 880 milj.kr. avser hälften Stockholms, Göte -

1989/90:FiU29

borgs och Malmö kommuner. Storstäderna har stora kostnader för
t.ex. kommunikationer och miljöpåverkan. Väl fungerande storstäder
med en god miljö är av stor betydelse för hela landet.

Utskottet anser mot denna bakgrund att kompensationen för den
slopade kommunala företagsbeskattningen bör utbetalas i enlighet med
budgetpropositionens förslag. Med det anförda avstyrker utskottet motion
Fi306 yrkande 5 och tillstyrker propositionens förslag i bilaga 9
punkt F 2 om ett förslagsanslag på 879 172 000 kr.

Kompensation för slopad kommunal
garantibeskattning

Kommunerna, landstingen och de kyrkliga kommunerna har erhållit
kompensation för nettobortfallet av intäkter till följd av att den kommunala
garantibeskattningen av fysiska personers fastigheter och det
extra avdraget från inkomst av schablontaxerad fastighet slopades enligt
beslut av riksdagen våren 1986. Nettobortfallet i inkomster för kommunsektorn
beräknades till ca 900 milj.kr. Riksdagen beslutade vid
samma tillfälle att slopa beskattningen i utbokommun. Nettobortfallet
för kommunsektorn med anledning av detta beräknades till ca 20
milj.kr.

I motion Fi306 (m) yrkande 6 föreslås att denna kompensation inte
skall utgå.

I kompletteringspropositionen föreslås — i samband med frågan om
effekterna av skattereformen för kommuner och landsting — att bidraget
till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala
garantibeskattningen m.m. skall slopas fr.o.m. år 1991 för kommuner
och landsting. För budgetåret 1990/91 föreslås dels 30 milj.kr.
avseende kompensation till kyrkliga församlingar, dels kompensation
till kommuner och landsting avseende andra halvåret 1990.

Utskottet vill med anledning av kompletteringspropositionens förslag
i denna del anföra följande. Som ovan angivits (förslaget om
Avräkningsskatt) anser finansutskottet att åtgärder bör vidtas för att
bibehålla balansen mellan stat och kommun i samband med skattereformens
genomförande. Detta kom också till synes i utskottets yttrande
(1989/90:FiU2y) till skatteutskottet om inkomstskatten för år 1990
m.m.

Bidraget med anledning av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen
utgick för första gången 1989. Om bidraget slopas kan
den kompensation som kommunerna skall erlägga till staten till följd
av skattereformen m.m. reduceras med motsvarande belopp. Eftersom
en målsättning är att så långt möjligt undvika transfereringar mellan
stat och kommun ("rundgång") kan detta förfarande välkomnas.

Utskottet yrkar därmed bifall till proposition 150 bilaga 4 punkt F 1
att riksdagen med anledning av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen
m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 477 623 000 kr., innebärande ett i förhållande till proposition 100
med 447 623 000 kr. minskat anslag.

1989/90: FiU29

Detta innebär att utskottet avstyrker förslaget i motion Fi306 yrkande
6 att inte anvisa några medel för kompensation med anledning av
avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen m.m.

Minskad regelstyrning m.m.

I motion Fi307 (c) yrkande 4 framhålls att kommuner och landsting
måste ges större möjligheter att ta egna initiativ och att utnyttja sina
egna specifika förutsättningar för att åstadkomma effektiviseringar i sin
verksamhet. Den detaljreglering som följer med många specialdestinerade
statsbidrag måste minskas betydligt.

I motion Fi308 (fp) yrkande 3 framhålls att prioriteringar av kommunernas
uppgifter blir nödvändiga. Man bör se över vilka uppgifter
kommunerna utför och om alla dessa är nödvändiga. En stor mängd
av de planer som kommunerna ålagts att utarbeta kan t.ex. avskaffas.

Den kommunalekonomiska utredning som nu skall tillsättas syftar
bl.a. till att minska de specialreglerade statsbidragen till förmån för
mer allmänna bidrag. Som en del i denna utveckling skall vidgade
möjligheter ges för kommuner och landsting att själva utforma sin
verksamhet. Resultatet torde också bli en minskad regelstyrning och
ett minskat krav bl.a. på planer av det slag som berörs i motion Fi308
yrkande 3. Utredningen tillgodoser också kraven i motion Fi307
yrkande 4. Motionerna avstyrks.

Utvidgning av den kommunala beskattningsrätten

I motion Fi23 (mp) yrkande 4, väckt i anledning av proposition 65,
krävs att regeringen skall tillsätta en utredning för att utvidga kommunernas
beskattningsrätt som ett led i att öka det kommunala självbestämmandet.

Den kommunala beskattningsrätten utgör en av hörnstenarna i den
svenska författningen. De utredningar som på senare tid sett över
frågor i anslutning till kommuner och landsting har alla utgått från
detta självbestämmande. Så var t.ex. fallet med 1976 års kommunalekonomiska
utredning och så blir fallet med den utredning som nu skall
tillsättas. Någon vidgning av beskattningsrätten av det slag som motionärerna
menar är dock inte aktuell. Avsikten är som anförts tidigare
att kommunernas olika finansieringskällor skall ses över. Den kommunala
ekonomin måste ingå som en del i den samlade samhällsekonomiska
ram över vilken riksdagen har att göra bedömningar. Motion
Fi23 yrkande 4 avstyrks därför.

Överföring av uppgifter till kommunerna

I motion Fi307 (c) yrkande 3 konstateras att kommuner och landsting
ålagts uppgifter som tidigare åvilat staten. Oftast har förändringarna
haft det vällovliga syftet att decentralisera beslutsfattandet. Kostnaderna
har dock oftast inte kompenserats. För att inte öka trycket på behov av

1989/90: FiU29

skatteökningar i den kommunala sektorn måste enligt motionären
överföring av uppgifter kombineras med statlig ersättning för dessa
uppgifter.

Utskottet anser att man i ett trängt ekonomiskt läge kan kräva att
inga nya uppgifter överförs från staten till kommunerna utan att medel
härför anvisas. Detta är också just vad som framhölls i årets budgetproposition.
Staten skall inte under de närmaste åren lägga några nya
kostnadskrävande uppgifter på den kommunala sektorn utan att samtidigt
ge kommuner och landsting möjlighet att finansiera eventuella
nya åtaganden med andra medel än höjda skatter. Mot denna bakgrund
avstyrker utskottet kravet i motion Fi307 yrkande 3.

Kostnadsanalyser i regeringens propositioner

I motion Fi302 (m) framförs att det visat sig alltmer nödvändigt med
kostnadsanalyser och konsekvensbeskrivningar i propositioner som
berör den kommunala sektorn. Detta gäller inte enbart beslut av
påtaglig ekonomisk karaktär utan också andra sådana av t.ex. lagstiftningskaraktär,
som indirekt innebär kostnader för kommunerna. Motionären
hävdar att riksdagen måste formulera ett klart krav på att
sådan redovisning sker.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner med krav
på bättre kostnadsanalyser i regeringens propositioner. Senast behandlade
utskottet denna fråga våren 1989. Utskottet gav därvid (1988/89:
FiU29) uttryck för samma principiella inställning som redovisas i
motion Fi302. Utskottet påpekade att det är angeläget att statsmakterna
i det löpande arbetet klarlägger olika reformers effekter på den kommunala
volymutvecklingen och på den kommunala ekonomin.

Det kan nämnas att i allmänna direktiv till kommittéer och särskilda
utredare (dir. 1984:5) föreskrivs att för avgivna förslag skall väl
genomarbetade kostnadsberäkningar redovisas. I den reviderade budgethandboken
för myndigheternas anslagsframställningar föreskrivs att
förslag skall kostnadsberäknas. Särskilt skall konsekvenserna för bl.a.
kommunerna uppmärksammas. Detta leder till att regeringen får ett
bättre underlag för kostnadsbedömningar i propositioner.

Utskottet tycker sig se tecken på ökad ambition från regeringens sida
vad gäller att beräkna kostnadseffekter för kommunerna. Detta kom
senast till synes i anslutning till skattereformens effekter och resursfördelningen
mellan stat och kommunsektor.

Utskottet anser i överensstämmelse med tidigare riksdagsbeslut att
motionsyrkandet inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida
och avstyrker därför motion Fi302.

1989/90:FiU29

Hemställan

1989/90:FiU29

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av den kommunala ekonomin

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi65 yrkande 6,
1989/90:Fi66 yrkande 15, 1989/90:Fi69 yrkandena 1, 2 och 3,
1989/90:Fi213 yrkande 7, 1989/90:Fi304 yrkande 1, 1989/90:
Fi306 yrkande 1 och 1989/90:Fi308 yrkande 1,

res. 1 (m)
res. 2 (fp)
res. 3 (c)
res. 4 (vpk)

2. beträffande kommunalt skattestopp

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Fi47 yrkande 4,
1989/90:Fi48 yrkande 23, 1989/90:Fi64, 1989/90:Fi65 yrkande 4,
1989/90:Fi70 yrkande 9 och 1989/90:Fi74 yrkandena 8 och 9
samt med anledning av motionerna 1989/90:Fi304 yrkande 3
och 1989/90:Fi306 yrkande 9 antar det i proposition 1989/90:150
bilaga 4 punkt 3 mom. 1 framlagda förslaget till lag om tillfällig
begränsning i kommuners rätt att ta ut skatt,

res. 5 (c)
res. 6 (vpk)
res. 7 (mp)

3. beträffande effekterna av skattereformen
att riksdagen

dels med avslag på motionerna 1989/90:Fi65 yrkande 5,
1989/90:Fi70 yrkandena 10, 11 och 12, 1989/90:Fi74 yrkande 10
samt 1989/90:Fi307 yrkande 2 antar det i proposition 1989/90:
150 bilaga 4 punkt 3 mom. 2 framlagda förslaget till lag om
avräkningsskatt med den ändringen att 4 § får följande som
Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Avräkningsskatt utgör för kommun
0,64 kronor per skattekrona
avseende år 1991, 1,30 kronor
per skattekrona avseende år 1992,

1,90 kronor per skattekrona avseende
år 1993, 1,75 kronor per
skattekrona avseende år 1994,
1,60 kronor per skattekrona avseende
år 1995 och följande år.

Utskottets förslag

Avräkningsskatt utgör för kommun
0,60 kronor per skattekrona
avseende år 1991, 1,20 kronor
per skattekrona avseende år 1992,

1,80 kronor per skattekrona avseende
år 1993, 1,65 kronor per
skattekrona avseende år 1994,
1,50 kronor per skattekrona avseende
år 1995 och följande år.

Regeringens förslag

Utskottets förslag

1989/90:FiU29

För kommun som inte ingår i
landstingskommun utgör avräkningsskatten,
i stället för vad som
föreskrivs i första stycket, 0,94 kronor
per skattekrona avseende
år 1991, 2,05 kronor per skattekrona
avseende år 1992, 3,15 kronor
per skattekrona avseende år 1993,

2,90 kronor per skattekrona avseende
år 1994, 2,60 kronor per
skattekrona avseende år 1995 och
följande år.

dels med anledning av motion 1989/90:Fi69 yrkande 4 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

avräkningsskatten för år 1994 och därefter,

res. 8 (c)
res. 9 (vpk)
res. 10 (mp)

4. beträffande statsbidragen till kommunsektorn

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi65 yrkande 7,
1989/90:Fi212 yrkandena 8, 9 och 10, 1989/90:Fi306 yrkande 7,
1989/90:Fi308 yrkande 2 och 1989/90:Fi515,

res. 11 (m)
res. 12 (fp)
res. 13 (vpk)

5. beträffande skatteutjämningssystemet

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi304 yrkande 2,
1989/90:Fi305, 1989/90:Fi306 yrkande 2, 1989/90:Fi307 yrkande
1 och 1989/90:Fi311 yrkande 1,

res. 14 (m)
res. 15 (c)

6. beträffande extra skatteutjämningsbidrag

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Fi301,
1989/90:Fi303, 1989/90:Fi306 yrkande 8, 1989/90:Fi309 och
1989/90:Fi312 bemyndigar regeringen att utge extra skatteutjämningsbidrag
för år 1991 i enlighet med vad som förordats i
proposition 1989/90:100 bilaga 9 punkt F 1 mom. 1,

res. 16 (m)
res. 17 (c)

1. beträffande anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:100 bilaga 9
punkt F 1 mom. 2 till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m.m. för budgetåret 1990/91 under sjunde huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag på 18 240 000 000 kr.,

8. beträffande inomregional skatteutjämning
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi311 yrkande 3,

res. 18 (m)

9. beträffande allmän skatteutjämningsavgift

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Fi306 yrkande 3
antar det i proposition 1989/90:100 bilaga 9 under litt. F framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift,

res. 19 (m)

10. beträffande särskild skatteutjämningsavgift

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi306 yrkande 4 och
1989/90:Fi311 yrkande 2,

res. 20 (m, fp)

11. beträffande kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning att

riksdagen med bifall till proposition 1989/90:100 bilaga 9
punkt F 2 och med avslag på motion 1989/90:Fi306 yrkande 5
till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den
kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1990/91 under
sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 879 172 000 kr.,

res. 21 (m)

12. beträffande kompensation för slopad kommunal garantibeskattning att

riksdagen med bifall till proposition 1989/90:150 bilaga 4
punkt 3 mom. 3 godkänner att bidraget till kommuner och
landstingskommuner med anledning av avskaffandet av den
kommunala garantibeskattningen m.m. slopas,

13. beträffande anslaget till kompensation för slopad kommunal
garantibeskattning m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:150 bilaga 4
punkt 4 mom. 4 och med anledning av proposition 1989/90:100
bilaga 9 punkt F 3 samt motion 1989/90:Fi306 yrkande 6 till
Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den
kommunala garantibeskattningen m.m. för budgetåret 1990/91 under
sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 477 623 000
kr.,

14. beträffande minskad regelstyrning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi307 yrkande 4 och
1989/90:Fi308 yrkande 3,

res. 22 (fp)
res. 23 (c)

15. beträffande utvidgning av den kommunala beskattningsrätten att

riksdagen avslår motion 1989/90:Fi23 yrkande 4,

res. 24 (vpk, mp)

16. beträffande överföring av uppgifter till kommunerna
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi307 yrkande 3,

res. 25 (c, mp)

1989/90: FiU29

17. beträffande kostnadsanalyser i regeringens propositioner
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi302.

res. 26 (m, fp, c)

Stockholm den 22 maj 1990
På finansutskottets vägnar

Anne Wibble

Närvarande: Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars Tobisson
(m), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Per Olof
Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s),
Arne Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar
Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Carl Frick (mp), Marianne
Carlström (s) och Sonia Karlsson (s).

Reservationer

1. Inriktningen av den kommunala ekonomin
(mom. 1)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med
"Utskottet erinrar" och på s. 18 slutar med "i propositionen" bort ha
följande lydelse:

Som utskottet ser det finns det stora risker för en fortsatt alltför
snabb expansion av den kommunala verksamheten i förhållande till
det samhällsekonomiska utrymmet. Den alltför snabba kommunala
tillväxten är ett av de stora problemen i svensk ekonomi. Årets
underskott i kommunsektorns finansiella sparande beräknades i budgetpropositionen
till 14 miljarder kronor. Enligt kompletteringspropositionen
väntas det nu stiga till över 20 miljarder kronor. Den viktigaste
orsaken härtill är den under mellantiden avslutade lönerörelsen,
som för innevarande år resulterat i löneökningar som vida överstiger
vad både kommunerna och samhällsekonomin tål. Beräkningen baseras
på en antagen kommunal volymökning på 1,5 %. Med stöd av
tidigare erfarenheter kan det befaras att volymökningen inte kommer
att stanna vid detta. Sparandeunderskottet riskerar således att bli ännu
större.

Det av riksdagen sedan flera år uppställda 1-procentsmålet för den
kommunala konsumtionen har regelmässigt överskridits. Enligt utskottets
mening är situationen nu så allvarlig att tillväxten i kommunsektorn
helt måste upphöra.

1989/90:FiU29

Reservationer

Kommuner och landsting disponerar över mycket stora resurser.
Deras förutsättningar att inom oförändrade ramar ge en god service till
medborgarna är därför stora. Det finns också goda möjligheter till en
betydande effektivisering av verksamheten.

Om dagens produktivitetsminskning inom den kommunala sektorn
upphörde skulle samma verksamhet, som nu sker vid en real resursökning
med bortåt 2 %, kunna bedrivas inom ramen för oförändrade
kommunala utgifter. En nolltillväxt i den kommunala konsumtionen
som utskottet vill förorda — dvs. att de sammanlagda kommunala
utgifterna skall vara oförändrade i fast penningvärde — låter sig alltså
väl förena med höga ambitioner inom sådan verksamhet som i dag
främst ombesörjs av kommunerna.

Utskottet ser med tillfredsställelse att regeringen i finansplanen
ställer upp en produktivitetsförbättring på 2 % per år som en rimlig
och nödvändig målsättning för den kommunala sektorn. Samtidigt
konstaterar dock utskottet att konkreta medel för att uppnå detta mål
inte samtidigt anvisas.

De behov som skall täckas måste tillgodoses genom omprioriteringar
och effektivisering. Om de kommunala monopolen bryts kan konkurrensen
öka, vilket förbättrar effektiviteten. Dessutom kan privatiseringar
och entreprenader utnyttjas, varigenom effektivitetsvinster kan göras.

I kompletteringspropositionen redovisas äntligen insikt om att kommunalskatterna
inte kan och inte får höjas ytterligare. 1990 höjdes
kommunalskatten i 41 kommuner och 10 landsting. I stort sett halva
Sveriges befolkning har i år fatt högre kommunalskatt. Nu har efter
flera års dröjsmål förslaget från moderata samlingspartiet om ett kommunalt
inkomstskattestopp tagits på allvar, vilket utskottet hälsar med
glädje. Detta är enligt utskottet ett första steg i en allmän sänkning av
kommunalskatterna.

Utskottet välkomnar också den utredning som tillsätts för att se över
kommunernas finansieringskällor, statsbidragen m.m. Bland dess uppdrag
ingår att presentera ett eller flera sätt att finansiera kommunernas
verksamhet inom ramen för en total utdebitering på högst 30 krVskr.
Också detta tar utskottet som intäkt för en utveckling i riktning mot
sänkta kommunalskatter och sänkt skattetryck.

Som underlag för utredningens arbete ligger också det av moderata
samlingspartiet ofta upprepade kravet på en övergång från specialdestinerade
statsbidrag till mer allmänna. Utskottet instämmer samtidigt i
det i motion Fi66 framförda förslaget att en omläggning och reducering
av bidragen kan ske redan under innevarande år.

Genom sänkta marginalskatter dämpas såväl löne- som prisstegringstakten,
vilket har en positiv inverkan på kommunernas ekonomi. De
dynamiska effekterna av sänkta skatter och brutna kommunala monopol
innebär att kommunsektorns ekonomi totalt sett förbättras med
den politik som utskottet här förordat.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört tillstyrks motionerna Fi66
yrkande 15, Fi304 yrkande 1 och Fi306 yrkande 1.

1989/90:FiU29

Reservationer

Motion Fi65 yrkande 6 avslås då utskottet inte kan acceptera den
föreslagna resursöverföringen till kommunsektorn. Mot samma bakgrund
avslås motionerna Fi69 yrkandena 1 och 3, Fi213 yrkande 7 och
Fi308 yrkande 1. Motion Fi69 yrkande 2 anser utskottet tillgodosedd
genom den utredning som nu tillsätts. Yrkandet avslås.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av den kommunala ekonomin
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Fi66 yrkande
15, 1989/90:Fi304 yrkande 1 och 1989/90:Fi306 yrkande 1
samt med avslag på motionerna 1989/90:Fi65 yrkande 6,
1989/90:Fi69 yrkandena 1, 2 och 3, 1989/90:Fi213 yrkande 7 och
1989/90:Fi308 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

2. Inriktningen av den kommunala ekonomin
(mom. 1)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med
"Utskottet erinrar" och på s. 18 slutar med "i propositionen" bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av vad som anförs i propositionerna
och motionerna anföra följande.

Regeringen förutser i den reviderade finansplanen att kommunernas
volymexpansion kommer att vara 1,5 % under 1990. Enligt utskottets
uppfattning är det samhällsekonomiskt nödvändigt att kommunernas
expansion begränsas till högst 1 % under kommande år.

Mot bakgrund av de stora behov som föreligger inom kommunsektorn
ser utskottet det inte som möjligt att hålla tillbaka den kommunala
verksamheten så att den skulle vara totalt sett oförändrad för åren
1990 och 1991 som föreslås i motioner från moderata samlingspartiet.
Utskottet avvisar därför motionerna Fi66 yrkande 15, Fi304 yrkande 1
och Fi306 yrkande 1.

I regeringens kalkyler antas att relationen mellan primärkommunernas
expansion — 2 % — och landstingens expansion — 1 % — skall
bestå. Enligt utskottets uppfattning skulle detta medföra oacceptabla
konsekvenser för sjukvården. Det är enligt utskottets mening rimligare
att primärkommuner och landsting tillåts expandera ungefär i samma
takt, något som också framhålls i folkpartiets motion Fi69.

Utskottet vill understryka att en nödvändig förutsättning för att en
begränsning av kommunsektorns expansionstakt till högst 1 % skall
vara förenlig med berättigade krav på barnomsorg, äldreomsorg, sjukvård
m.m. är att de offentliga monopolen avskaffas. Dagens problem
inom den kommunala sektorn är främst två. För det första saknas
valfrihet, och för det andra finns stora brister i servicen vilka bl.a.

1989/90:FiU29

Reservationer

yttrar sig i köer. Båda dessa problem avhjälps, enligt utskottets mening,
genom att de regelsystem som i praktiken fungerar som offentliga
monopol avskaffas.

Som framhålls i folkpartiets motion Fi69 skulle förekomsten av fler
entreprenader och enskilda alternativ öka medborgarnas valfrihet i
fråga om de viktiga sociala tjänsterna. Utskottet delar den av motionärerna
framförda uppfattningen att ökad valfrihet i sig skulle innebära
en ökad välfärd.

Enligt utskottets uppfattning är dagens bristande tillgänglighet och
kösituation inte främst en fråga om brist på resurser. Det är snarare
det sätt på vilket existerande resurser används som är ineffektivt. Detta
sammanhänger bl.a. med att någon verklig konkurrens inom produktionen
av tjänsterna inte finns. En fungerande konkurrens skulle
enligt utskottets uppfattning leda till en mer effektiv användning av
resurserna, och därmed till att medborgarna skulle fa valuta för
skattepengarna.

En viktig förutsättning för en utveckling i denna riktning är att
merparten av dagens specialdestinerade statsbidrag omvandlas till mer
allmänna bidrag. Den utredning som nu tillsätts har fått direktiv vilka
väl överensstämmer med förslag framförda i motion Fi69 och tidigare
motioner från folkpartiet.

De i kompletteringspropositionen föreslagna riktlinjerna för kommunsektorn,
bl.a. det tillfalliga förbudet att höja kommunalskatterna,
anser utskottet väl svara mot den strävan till god ekonomisk utveckling
som utskottet finner nödvändig. Utskottet ställer sig därmed bakom
den allmänna inriktning som beskrivs i folkpartiets motion och tillstyrker
därmed motion Fi69 yrkandena 1—3.

Någon kraftig förstärkning av kommunsektorns resurser, så som
föreslås i motion Fi65 yrkande 6, är inte samhällsekonomiskt försvarbart.
Yrkandet avslås. Mot bakgrund av de stora behov som föreligger
inom kommunsektorn ser dock utskottet det inte som möjligt att hålla
tillbaka den kommunala verksamheten så att den skulle vara totalt sett
oförändrad för åren 1990 och 1991 som föreslås i motion Fi66 yrkande

15. Yrkandet avslås. Även motionerna Fi304 yrkande 1 och Fi 306
yrkande 1 avslås. Det i motion Fi213 yrkande 7 framförda kravet på
översyn av skatteutjämningssystemet kommer nu att tillgodoses. Yrkandet
avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av den kommunala ekonomin
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi69 yrkandena

1, 2 och 3 och 1989/90:Fi308 yrkande 1 samt med avslag på
motionerna 1989/90:Fi65 yrkande 6, 1989/90:Fi66 yrkande 15,
1989/90:Fi213 yrkande 7, 1989/90:Fi304 yrkande 1 och 1989/90:
Fi306 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

1989/90:FiU29

Reservationer

3. Inriktningen av den kommunala ekonomin

(mom. 1)

Gunnar Björk, och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 sorn börjar med
"Utskottet erinrar" och slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:

Ökningstakten i den kommunala konsumtionen har under 1980-talet
till stor del orsakats av statliga direktiv och pålagor, exempelvis
inom omsorgs- och tillsynsverksamheten. Denna utveckling har lett till
att kommuner och landsting nu varit nödsakade att i huvudsak betala
sin ökningstakt i verksamhet via skattehöjningar. Stora skillnader
föreligger i skatteuttag mellan olika kommuner. De betingas framför
allt av skattekrafts- och demografiska orsaker och inte av skillnader i
servicegrad och effektivitet.

De tidigare under året beslutade åtstramningsåtgärderna, t.ex. momshöjningen
och det i kompletteringspropositionen föreslagna skattestoppet,
anser inte utskottet vara åtgärder som främjar en positiv och
balanserad utveckling av den kommunala ekonomin. Utskottet tar
därför avstånd från dessa förslag.

En utveckling enligt den framskrivning som görs i långtidsbudgeten
är enligt utskottets mening inte förenlig med en balanserad utveckling
av samhällsekonomin. Utskottet anser att den kommunala konsumtionen
genom förnyelse och effektivisering av verksamheten bör kunna
begränsas till ca 1 % de närmaste åren. Någon kraftig förstärkning av
kommunsektorns resurser, såsom föreslås i motion Fi65 yrkande 6, är
inte samhällsekonomiskt försvarbart. Yrkandet avslås.

Utskottet ställer sig i stället bakom vad i centermotionen Fi213
anförs om den kommunala ekonomin. Utskottet vill särskilt understryka
vikten av att utredningen om den kommunala skatteutjämningen
som krävs i motionen nu kommer till stånd. Motion Fi213 yrkande 7
bifalls.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "De
tidigare" och slutar med "i propositionen" bort utgå,

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av den kommunala ekonomin
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi213 yrkande 7
samt med avslag på motionerna 1989/90:Fi65 yrkande 6,
1989/90:Fi66 yrkande 15, 1989/90:Fi69 yrkandena 1, 2 och 3,
1989/90:Fi304 yrkande 1, 1989/90:Fi306 yrkande 1 och 1989/90:
Fi308 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

1989/90:FiU29

Reservationer

4. Inriktningen av den kommunala ekonomin

(mom. 1)

1989/90:FiU29

Reservationer

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med
"Utskottet erinrar" och på s. 18 slutar med "i propositionen" bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill med anledning härav anföra följande.

I den långtidsbudget som redovisas i kompletteringspropositionen
görs en beräkning där man antar att den kommunala ekonomin
kommer att växa med 1,6 % realt under budgetåren 1990/91 — 1994/95.

Det är en något lägre ökningstakt än under genomsnittet för åren
hittills under 1980-talet och en lägre prognos än i föregående långtidsbudget,
som i båda fallen uppgick till 2 %.

Denna tillväxttakt måste enligt utskottet anses som otillräcklig mot
bakgrund av de stora förbättringar av verksamheten som är nödvändiga.
I den kommunala offentliga verksamheten utförs flera av samhällets
viktigaste uppgifter i vård, omsorg, skola och kultur.

Samtidigt konstaterar utskottet att det i början på året förväntade
underskottet för kommunsektorn om 14 miljarder kronor i den reviderade
finansplanen stigit till minus 20 miljarder kronor. En bidragande
orsak till detta är de under mellantiden tecknade avtalen.

Problemen inom den offentliga sektorn är till icke oväsentlig del ett
resultat av mer än ett decennium av besparingspolitik gentemot sektorn.
Saneringen av statens budget och skyddandet av de stora vinsterna
inom näringslivet och finanssektorn har latt gå före en behövlig
utbyggnad/upprustning av den offentliga sektorns socialt och samhällsekonomiskt
viktiga delar. Den offentliga sektorn har inte utvecklats i
takt med kraven på densamma.

Utskottet vill understryka att krav måste ställas på en effektiv och
ändamålsenlig offentlig sektor. Men effektiviseringar räcker inte. Det
behövs mer resurser.

Den utredning som nu skall tillsättas måste få som målsättning att
kraftigt förstärka kommunernas ekonomi.

Drastiska åtgärder behövs för att sanera kommunernas och landstingens
finanser, minska deras lån etc. Utan extra resurser förvärras
krisen inom flera kommunala verksamhetsområden — tjänster som
berör människors vardag på ett fundamentalt sätt såsom barnomsorg,
äldreomsorg och sjukvård.

Utskottet avstyrker regeringens förslag om ett kommunalt inkomstskattetak
och avstyrker också förslaget att till staten återföra det ekonomiska
utrymme som inom kommunsektorn skapas som en effekt av
skatteomläggningarna.

På kort sikt måste dock extraordinära åtgärder vidtas. Utskottet
tillstyrker därför förslaget i motion Fi65 yrkande 6 att år 1990 tillföra

5 miljarder kronor till kommuner och landsting för sanering av deras
ekonomi.

De riktlinjer för den kommunala ekonomin som framförs i motio- 46

nema Fi66 yrkande 15, Fi69 yrkandena 1 — 3, Fi213 yrkande 7, Fi304

yrkande 1, Fi306 yrkande 1 och Fi308 yrkande 8 skulle enligt utskottets
mening innebära drastiska försämringar av kommunernas möjligheter
att uppfylla medborgarnas berättigade behov. Yrkandena avslås
därför.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av den kommunala ekonomin
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi65 yrkande 6 samt
med avslag på motionerna 1989/90:Fi66 yrkande 15,
1989/90:Fi69 yrkandena 1, 2 och 3, 1989/90:Fi213 yrkande 7,
1989/90:Fi304 yrkande 1, 1989/90:Fi306 yrkande 1 och 1989/90:
Fi308 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om en engångsöverföring av medel till kommuner
och landsting,

5. Kommunalt skattestopp (mom. 2)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Sedan
de" och på s. 21 slutar med "motion Fi64" bort ha följande lydelse:
Sedan de konstitutionella förutsättningarna har klarlagts ytterligare
ansluter sig finansutskottet till den avvikande mening som framförs i
konstitutionsutskottets yttrande KU9y.

Detta innebär enligt utskottets mening att det nu framlagda förslaget
om ett tvåårigt, totalt kommunalt skattestopp är ett ingrepp i den
kommunala beskattningsrätten, som inte är förenligt med regeringsformen.

Utskottet ifrågasätter också effektiviteten i ett kommunalt skattestopp.
Denna synpunkt framförs också i centerpartiets motion Fi74.
Risken är uppenbar att kommunerna kommer att tvingas höja avgifterna.
Utskottet anser att regeringen i stället bör uppta överläggningar
med de båda kommunförbunden i syfte att hitta lösningar som minskar
behovet av skattehöjningar.

Utskottet avstyrker propositionens förslag om tillfälligt skattestopp,
liksom liknande yrkande i motionerna Fi304 yrkande 3 och Fi306
yrkande 9, men tillstyrker motion Fi74 yrkandena 8 och 9. Samma
yrkande återfinns i motionerna Fi65 yrkande 4 och Fi70 yrkande 9.
Även dessa yrkanden tillstyrks.

Vad gäller motion Fi47 yrkande 4 vill utskottet framhålla att en
ökning av transfereringarna till kommunsektorn på det sätt som föreslås
i motionen inte är lämpligt i den aktuella ekonomiska situationen.
Yrkandet avslås.

Motion Fi48 yrkande 23 avstyrks också, eftersom även den ställer
krav på ökade resurser till kommunsektorn som helhet.

Den i motion Fi64 föreslagna möjligheten till skatteväxling i samband
med att kyrkliga samfälligheter bildas, ändras eller upplöses blir
tillgodosedd med utskottets ställningstagande. Utskottet delar motionä -

1989/90:FiU29

Reservationer

rens uppfattning att den kyrkliga kommunsektorn — på samma grunder
som redovisats för kommuner och landsting — skall undantas från
skattestoppet. Motionen bifalls i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande kommunalt skattestopp
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi64,
1989/90:Fi65 yrkande 4, 1989/90:Fi70 yrkande 9, 1989/90:Fi74
yrkandena 8 och 9 samt med avslag på motionerna 1989/90:Fi47
yrkande 4, 1989/90:Fi48 yrkande 23, 1989/90:Fi304 yrkande 3
och 1989/90:Fi306 yrkande 9 avslår i proposition 1989/90:150
bilaga 4 punkt 3 mom. 1 framlagt förslag till lag om tillfällig
begränsning i kommuners rätt att ta ut skatt och som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Kommunalt skattestopp (mom. 2)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Sedan
de" och på s. 21 slutar med "motion Fi64" bort ha följande lydelse:
Utskottet säger ett bestämt nej till kommunalt skattestopp. Detta
betyder inte att utskottet accepterar höga och höjda kommunalskatter,
men utskottet kan inte heller acceptera att kommunernas budgetunderskott
ökar. Av regeringens finansplan från januari framgår att
kommunerna kommer att ha ett underskott på ca 14 miljarder kronor
för 1990, detta räknat på befintlig verksamhet. Tecknade löneavtal för

1990 gör att underskotten blir än större — drygt 20 miljarder kronor i
den samlade kommunsektorn.

Det behövs en broms på kommunalskatterna. Utskottet anser att ett
skattestopp är fel väg att gå. I stället måste riksdagen anslå ett ekonomiskt
stödpaket till kommunsektorn. Ett kommunalt skattestopp utan
nya resurser innebär att krisen inom vård, omsorg, skola, kultur och
nödvändig service förvärras.

Långsiktigt måste kommunerna enligt utskottets mening fa ett bättre
skatteunderlag. Den av regeringen aviserade utredningen om kommunal
skatteutjämning bör resultera i att skatteutjämningssystemet tillförs
nya resurser från vinstrika sektorer i samhället. Ett av skatteomläggningens
resultat är att kommunernas skatteunderlag ökar, och därmed
stärks kommunernas ekonomi. Denna förstärkning är nödvändig och
bör inte föranleda några begränsande åtgärder.

Samtidigt vill utskottet understryka vikten av att den offentliga
verksamheten görs så effektiv som möjligt. Regeringen har satt upp
produktivitetsmål, och utskottet vill i detta sammanhang framhålla att
målen måste anpassas till den kommunala servicens uppgift. Även om
produktiviteten ökas kan dock inte kommuner klara sina nödvändiga
uppgifter utan ett extra resurstillskott av det slag som utskottet ovan
föreslagit.

1989/90:FiU29

Reservationer

Mot denna bakgrund tillstyrks motionerna Fi47 yrkande 4 och Fi65
yrkande 4. Yrkanden om avslag på förslaget om skattestopp återfinns
också i motionerna Fi70 yrkande 9 och Fi74 yrkande 9. Även dessa
yrkanden tillstyrks av utskottet.

Något kommunalt inkomstskattestopp accepteras således inte av
utskottet, vilket innebär att motionerna Fi304 yrkande 3 och Fi306
yrkande 9 avslås. Utskottet avslår av samma orsak motionerna Fi48
yrkande 23 och Fi64.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande kommunalt skattestopp
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi47 yrkande 4,
1989/90:Fi65 yrkande 4, 1989/90:Fi70 yrkande 9 och 1989/90:
Fi74 yrkande 9 samt med avslag på motionerna 1989/90:Fi48
yrkande 23, 1989/90:Fi64, 1989/90:Fi74 yrkande 8, 1989/90:Fi304
yrkande 3 och 1989/90:Fi306 yrkande 9 avslår i proposition
1989/90:150 bilaga 4 punkt 3 mom. 1 framlagt förslag till lag om
tillfällig begränsning i kommunernas rätt att ta ut skatt och som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Kommunalt skattestopp (mom. 2)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Sedan
de" och på s. 21 slutar med "motion Fi64" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det märkligt att regeringen presenterar ett så långtgående
förslag till inskränkning i den kommunala självbestämmanderätten
samtidigt som en ny kommunallag är under utarbetande — en
lag vars syfte bl.a. är att stärka den kommunala självstyrelsen och
demokratin.

Som utskottet vid flera tidigare tillfällen konstaterat, senast i betänkande
1988/89:FiU29, innebär grundlagsregleringen av den kommunala
självbeskattningen att kommunerna ges reell frihet att bestämma beskattningens
storlek. Starka konstitutionella skäl talar således mot det
nu framlagda förslaget.

Lagrådets granskning av det kommande skattestoppet grundar sig på
regeringens förslag om ett ettårigt stopp. Lagrådet konstaterar att
ingripanden i den kommunala skatterätten av den art det här är fråga
om måste användas med stor urskilning och varsamhet och att i ju
högre grad de innebär en faktisk begränsning av utrymmet för en
kommun att handha sina uppgifter, desto betänkligare blir åtgärden
från konstitutionell synpunkt. Inom vissa ramar blir gränsdragningen
en politisk snarare än en rättslig fråga.

Utskottet konstaterar att det förslag som nu förelagts riksdagen
innebär ett tvåårigt och inte ett ettårigt skattestopp. Den tveksamhet
som lagrådet redovisade måste gälla i än högre grad för detta förslag.
Inte heller konstitutionsutskottets yttrande i ärendet (KU9y) kan tas
som intäkt för skattestoppets grundlagsenlighet.

1989/90:FiU29

Reservationer

4 Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr 29

Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att kommunens rätt att
sig själv beskatta är en utomordentligt viktig princip. Kommunala
inkomstskattestopp kan bara tillämpas mycket tillfälligt och då med
yttersta restriktivitet.

De kommunala tjänsterna har stor betydelse för medborgarna. Behovet
av barnomsorg, äldreomsorg, vård, transport och annat måste
kunna tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Utskottet anser — om ett
tillfälligt skattestopp ändå måste införas — att andra möjligheter då
måste öppnas för kommunerna att finansiera viktiga investeringar i
infrastruktur, social service m.m. Utskottet instämmer i miljöpartiet de
grönas förslag om rätt för kommunerna att ta ut skatter/avgifter på
mark och fastigheter för att finansiera investeringar i infrastruktur.
Vidare kan övervägas att räkna in miljöeffekter m.m. i självkostnaden
vid fastställande av kommunala taxor samt att i storstadsområden
införa biltullar.

En annan förutsättning för ett tillfälligt kommunalt inkomstskattestopp
är enligt utskottet att det finns garantier för en låg löneutveckling.

Utskottet avstyrker propositionens förslag till kommunalt skattestopp
och tillstyrker motionerna Fi48 yrkande 23, Fi65 yrkande 4,
Fi70 yrkande 9 och Fi74 yrkande 9.

Därmed avslås motionerna Fi47 yrkande 4, Fi304 yrkande 4 och
Fi306 yrkande 9.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande kommunalt skattestopp
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi48 yrkande
23, 1989/90:Fi65 yrkande 4, 1989/90:Fi70 yrkande 9 och 1989/90:
Fi74 yrkande 9 samt med avslag på motionerna 1989/90:Fi47
yrkande 4, 1989/90:Fi64, 1989/90:Fi74 yrkande 8, 1989/90:Fi304
yrkande 3 och 1989/90:Fi306 yrkande 9 avslår i proposition
1989/90:150 bilaga 4 punkt 3 mom. 1 framlagt förslag till lag om
tillfällig begränsning i kommunernas rätt att ta ut skatt och som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Effekterna av skattereformen (morn. 3)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med
"Utskottet instämmer" och på s. 24 slutar med "yrkandena 10—12"
bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i det grundläggande kravet på kostnadsneutralitet
med anledning av skattereformen. I dagens ekonomiska läge är det
inte tillrådligt att förstärka den kommunala expansionen, men det är
viktigt att ingen kommun får en extra ekonomisk belastning på grund
av skattereformen. Det finns anledning att med extra skatteutjämningsbidrag
se till att så inte blir fallet. I tveksamma fall bör regleringen ske
till kommunens fördel.

1989/90:FiU29

Reservationer

Den metod som regeringen har valt för att återföra pengar från
kommunerna till staten är administrativt enkel. Utskottet kan acceptera
att den används för att skapa den balans som eftersträvas. Utskottet
vill samtidigt understryka vikten av att den kommunalekonomiska
utredning som nu tillsätts ser över metoden för att skapa kostnadsneutralitet
och överväger eventuellt bättre metoder. Motion Fi65 yrkande

5 avslås mot bakgrund av ovanstående.

Finansutskottet har vid sin behandling av ärendet hört företrädare
för de två kommunförbunden och finansdepartementet. Kommunförbundens
representanter presenterade beräkningar som väsentligt avviker
från dem som redovisas i propositionen. Enligt utskottets mening
är det angeläget att det sker fortsatta överläggningar mellan kommunförbunden
och departementet så att man kan komma fram till ett
gemensamt beräkningssätt.

Utskottet anser att riksdagen, i avvaktan på ett bättre underlag, nu
bör fastställa avräkningsskatten enbart för år 1991. Den argumentering
som förs i propositionen bygger på att kommunerna bör ha så goda
och stabila planeringsförutsättningar som möjligt och att ramarna
därför bör fastläggas t.o.m. 1995. Samtidigt hävdas att korrigeringar
kommer att bli nödvändiga för att den åsyftade kostnadsneutraliteten
skall kunna åstadkommas. Utskottet ifrågasätter om det är meningsfullt
att fastlägga ramar som man samtidigt förutsätter måste ändras. Enligt
utskottets mening är det en fördel att, i avvaktan på ett bättre beslutsunderlag,
bara fastlägga avräkningsskatten för 1991.

Med anledning av vad utskottet ovan anfört bifalls motionerna Fi307
yrkande 2 och Fi74 yrkande 10. Motion Fi70 yrkandena 10—12 blir
delvis tillgodosedd. Motion Fi69 yrkande 4 liksom propositionen i
berörd del avslås.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande effekterna av skattereformen
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi74 yrkande 10
och 1989/90:Fi307 yrkande 2 samt med avslag på motionerna
1989/90:Fi65 yrkande 5, 1989/90:Fi69 yrkande 4 och 1989/90:
Fi70 yrkandena 10, 11 och 12 avslår i proposition 1989/90:150
bilaga 4 punkt 3 mom. 2 framlagt förslag till lag om avräkningsskatt
och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om skattesatserna för år 1991 m.m.,

9. Effekterna av skattereformen (mom. 3)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med
"Utskottet instämmer" och på s. 25 slutar med "utskottets hemställan"
bort ha följande lydelse:

1989/90:FiU29

Reservationer

Skatteomläggningen kommer att tillföra kommunerna stora resurser
genom en vidgad bas för den kommunala beskattningen samt genom
momsavdrag m.m. Regeringen föreslår nu att dessa pengar dras in
genom en särskild avräkningsskatt.

Utskottet konstaterar att det för kommunsektorn kan förväntas ett
finansiellt sparandeunderskott på ca 20 miljarder kronor för 1990. I
detta ingår bl.a. effekterna av de löneavtal som slutits sedan den
preliminära finansplanen presenterades. Det ekonomiska läget för
kommuner och landsting är synnerligen ansträngt. Utskottet anser
därför att regeringens förslag om avräkningsskatt måste avslås. Det
utrymme som skapas genom skatteomläggningen skall kommuner och
landsting själva få behålla. Detta skulle vara ett välbehövligt tillskott
och skulle lösa en stor del av kommunernas ekonomiska problem.

Utskottet yrkar därför avslag på propositionens förslag till lag om
avräkningsskatt och yrkar samtidigt bifall till motion Fi65 yrkande 5.
Detta innebär att kommunerna själva får behålla det utrymme som
uppstår på grund av skatteomläggningen.

Utskottet tillstyrker också motion Fi70 yrkande 10 om avslag på
förslaget om en kommunal avräkningsskatt.

Någon återföring av medel från kommunsektorn bör inte ske vare
sig 1991 eller åren därefter. Utskottet avslår därför motionerna Fi70
yrkandena 11 och 12, Fi74 yrkandena 8 och 10 och Fi307 yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande effekterna av skattereformen
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi65 yrkande 5
och 1989/90:Fi70 yrkande 10 samt med avslag på motionerna
1989/90:Fi69 yrkande 4, 1989/90:Fi70 yrkandena 11 och 12,
1989/90:Fi74 yrkande 10 och 1989/90:Fi307 yrkande 2 avslår i
proposition 1989/90:150 bilaga 4 punkt 3 mom. 2 framlagt
förslag till lag om avräkningsskatt,

10. Effekterna av skattereformen (mom. 3)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med
"Utskottet instämmer" och på s. 25 slutar med "utskottets hemställan"
bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i det grundläggande kravet på kostnadsneutralitet
med anledning av skattereformen. Detta innebär dock inte att
neutraliteten måste tolkas så som gjorts i propositionen. Utskottet har
på denna punkt invändningar såväl mot beräkningssätten som mot
formerna för den skatt som föreslås.

Avräkning skall enligt utskottet inte ske för dynamiska effekter av
skattereformen. För det första är det mycket osäkert om det över
huvud taget blir några dynamiska effekter. För det andra är det enligt

1989/90:FiU29

Reservationer

utskottets mening självklart att — i det fall dynamiska effekter skulle
uppstå — kommunerna skall ha sin andel av dessa effekter och inte
behöva avstå dem till staten.

Avräkning skall inte heller ske för effekten av att grundavdraget
hålls oförändrat vid 10 000 kr., vilket enligt uppgift lär ingå i kalkylens
förutsättningar.

Den föreslagna avräkningsskatten innebär en ökad rundgång mellan
staten och kommunerna genom att staten ger statsbidrag med den ena
handen och tar igen på avräkningsskatten med den andra. Ambitionen
bör i stället vara att minska denna rundgång och så långt möjligt låta
kommunerna vara självfinansierande. Den utredning som nu skall
tillsättas för att se över kommunernas finansieringskällor, statsbidragssystemet
och systemet för skatteutjämning bör ha som en naturlig
uppgift att se över formerna för avräkningen i samband med skattereformen.

Utskottet finner det därför principiellt felaktigt att nu lägga fast hur
avräkningen skall ske för flera år framöver. I stället bör resultatet från
den nämnda utredningen avvaktas.

Utskottet anser att riksdagen bör uppdra åt regeringen att återkomma
med nytt förslag till avräkning för åren 1991 och 1992. Detta
förslag bör grundas på de förutsättningar som utskottet nämnt vad
gäller dynamiska effekter m.m. Samtidigt bör också klarare belysas
effekterna för de enskilda kommunerna och landstingen. Beslut om
avräkning för åren 1993 och framöver bör inte fettas nu. I stället bör
man avvakta resultatet av den kommunalekonomiska utredning som
nu skall tillsättas.

Detta innebär att utskottet avslår propositionens förslag till lag om
avräkningsskatt och tillstyrker motion Fi70 yrkandena 10—12. Samma
yrkande om avslag återfinns i motion Fi65 yrkande 5. Detta yrkande
bitalis.

Något fastställande av avräkningsskatt för 1991 och framåt bör nu
inte ske. Motionerna Fi69 yrkande 4, Fi74 yrkandena 8 och 10 samt
Fi307 yrkande 2 avslås.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande effekterna av skattereformen
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi65 yrkande 5
och 1989/90:Fi70 yrkandena 10, 11 och 12 samt med avslag på
motionerna 1989/90:Fi69 yrkande 4, 1989/90:Fi74 yrkande 10
och 1989/90:Fi307 yrkande 2 avslår i proposition 1989/90:150
bilaga 4 punkt 3 mom. 2 framlagt förslag till lag om avräkningsskatt
och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

1989/90:FiU29

Reservationer

5 Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr 29

11. Statsbidragen till kommunsektorn (mom. 4)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 27 slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:

Principen om kommunal självstyrelse och kommunal demokrati
borde innebära att medborgarna i enskilda kommuner och landsting
själva Sr bestämma omfattningen och inriktningen av den kommunala
resp. landstingskommunal servicen. Statsbidragssystemet bör därför
utformas så att det främjar förverkligandet av denna princip.

Många specialdestinerade statsbidrag har en snedvridande effekt och
motverkar dessutom effekten av skatteutjämningsbidragen. Kommuner
lockas av bidragsbestämmelser att välja för dem genom bidragen gynnsammare
men samhällsekonomiskt dyrare verksamhetsformer. Dessa
bidrag är också ofta förknippade med en lång rad detaljregleringar och
omfattande administration.

Utskottet konstaterar nu att en kommunalekonomisk utredning
skall tillsättas med uppdrag som nära ansluter till moderata samlingspartiets
vid flera tillfällen framförda förslag. Flertalet specialdestinerade
bidrag skall nu slås samman till ett mer allmänt bidrag.

Utskottet anser dock att statsbidragen redan nästa år bör slås samman
till ett allmänt kommunalt bidrag som fördelas mellan kommunerna
på ett med de specialdestinerade statsbidragen ekonomiskt likvärdigt
sätt. Samtidigt skall bestämmelser och detaljregleringar kopplade
till statsbidragen avvecklas.

Det framtida statsbidragssystemet bör utformas så att det underlättar
kommunalskattesänkningar.

Om det förslag till skattereform genomförs, som föreslås av moderata
samlingspartiet, skapas ett utrymme på ca 6 miljarder kronor för
kommunsektorn på grund av bl.a. lägre lönekostnadsökningar. Utskottet
föreslår att statens transfereringar till kommunsektorn då minskar
med 4 av dessa 6 miljarder kronor. Detta bör ske genom det föreslagna
"klumpbidraget" till kommunerna. På detta sätt skapas då också ett
utrymme för de enskilda kommunerna och landstingen att sänka sina
skatter. Med de av utskottet gjorda antagandena ökas utrymmet med 2
miljarder kronor för år 1991.

Budgettekniskt innebär detta — inkl. övriga åtgärder — en minskning
av de specialdestinerade bidragen med 7,4 miljarder kronor eller
med 3,4 miljarder kronor om moderata samlingspartiets förslag till
skattereform går igenom.

Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund motion Fi306 yrkande 7.
Detta innebär en omläggning och reducering av statsbidragen till
kommunsektorn.

Några ytterligare resurser bör inte tillföras sektorn. Motionerna Fi65
yrkande 7 och Fi212 yrkandena 8—10 avstyrks därför. Utskottet anser
att de synpunkter som framförs i motionerna Fi515 och Fi308 yrkande

1989/90:FiU29

Reservationer

2 är värda att ta till vara. Detta är dock tillgodosett genom den
inriktning som ges utredningen om kommunernas statsbidrag m.m.
Motionerna avslås därför.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande statsbidragen till kommunsektorn
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi306 yrkande 7 och
med avslag på motionerna 1989/90:Fi65 yrkande 7,
1989/90:Fi212 yrkandena 8, 9 och 10, 1989/90:Fi308 yrkande 2
och 1989/90:Fi515 som sin mening ger regeringen till känna att
7 426 000 000 kr. som en teknisk övergångslösning skall innehållas
av de medel som staten överför till kommunerna eller, för
det fall moderata samlingspartiets förslag inte vinner riksdagens
bifall, 3 426 000 000 kr.,

12. Statsbidragen till kommunsektorn (mom. 4)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 27 slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att systemet för statsbidragen
förändras från stark specialdestinering till en mer generell utformning
och minskad detaljreglering. En sådan utformning skulle ge
enskilda kommuner möjlighet att utforma servicen till medborgarna
på det sätt de själva finner bäst och som bäst passar de egna kommuninvånarna.
Bidragssystemet skulle också bli väsentligt mindre byråkratiskt
och administrativt kostsamt än i dag. För de berättigade krav på
likformighet som i vissa fall kan ställas är det enligt utskottets mening
oftast tillräckligt med den lagstiftning som finns.

Utskottet anser således att förändringen måste vara entydig i riktning
mot en mer generell utformning av statsbidragen till kommunerna. En
sådan står i bättre överensstämmelse med den viktiga principen om
kommunalt självstyre och kommunal demokrati.

En kommunalekonomisk reform är också ett led i effektiviseringen
av den offentliga sektorn. Problemet med den offentliga utgiftsexpansionen
i Sverige är i huvudsak ett problem i den kommunala sektorn.
En avreglering behövs. Om besluten förs närmare "verkligheten" bör
den totala kostnaden kunna sänkas samtidigt som eftersatta behov
tillgodoses.

Regeringen har i kompletteringspropositionen aviserat en utredning
som skall se över kommunernas finansieringskällor, statsbidragen
m.m. Utskottet välkomnar denna utredning vars direktiv i vissa avseenden
överensstämmer med vad utskottet ovan anfört. Däremot
synes det fortfarande oklart i vad mån utredningens direktiv möjliggör
förslag om statsbidragsutformning som skapar lika villkor för kommunala
och privata produktionsformer. Utskottet delar uppfattningen i
folkpartimotionerna att sådana förändringar är nödvändiga.

1989/90:FiU29

Reservationer

Utskottet tillstyrker motion Fi308 yrkande 2 och motion Fi515.

Mot bakgrund av ovanstående avstyrks motionerna Fi65 yrkande 7
och Fi212 yrkandena 8—10. Samtidigt avstyrks motion Fi306 yrkande

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande statsbidragen till kommunsektorn
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi308 yrkande 2
och 1989/90:Fi515 samt med avslag på motionerna 1989/90:Fi65
yrkande 7, 1989/90:Fi212 yrkandena 8, 9 och 10 samt 1989/90:
Fi306 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

13. Statsbidragen till kommunsektorn (mom. 4)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 27 slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:

I den kommunala offentliga verksamheten utförs flera av samhällets
viktigaste uppgifter inom vård, omsorg, skola och kultur. Resurser
krävs på flera plan. Den nuvarande krisen riskerar att förvärras.
Kommunsektorns finansiella sparandeunderskott kommer enligt den
reviderade finansplanen att uppgå till ca 20 miljarder kronor år 1990.
Statens begränsningar av skatteunderlaget och av transfereringarna är
en huvudorsak till den kommunala ekonomins nuvarande besvärliga
situation. Utskottet delar inte regeringens åsikt att de statliga transfereringarna
måste minska.

Enligt utskottets mening måste i stället den kommunala ekonomin
förstärkas. Effekti viseringar räcker inte. Det behövs mer resurser. Det
utrymme som skapas genom skattereformen bör kommunsektorn få
behålla. Utskottet avvisar det förslag till återföring av resurserna — den
s.k. avräkningsskatten — som regeringen presenterat i kompletteringspropositionen.

Redan i år måste dock en kraftig förstärkning av kommunsektorns
ekonomi ske. Utskottet ställer sig därför bakom förslag från vänsterpartiet
kommunisterna att en engångssumma om 5 miljarder kronor år

1990 tillförs sektorn för att klara de aktuella uppgifterna. Genom
denna summa kan en sanering ske av kommunernas och landstingens
finanser. Dessa miljarder bör tas från de pengar skatteförvaltningen
har att fordra från svenska företag efter den skattekontroll som gjorts
för skattekontrollåret 1989. Enligt uppgift från skatteförvaltningen rör
det sig om en summa på ca 5 miljarder kronor.

Utskottet konstaterar också att regeringen nu avser att tillsätta en
parlamentarisk utredning för att se över bl.a. statsbidragen till kommunsektorn.
Avsikten är att utredningen skall presentera en eller flera
alternativa vägar att finansiera verksamheten inom ramen för en total
utdebitering på högst 30 kr ./skr. exkl. församlingsskatt.

1989/90:FiU29

Reservationer

Utskottet vill i detta sammanhang kraftigt understryka vikten av att
de specialdestinerade statsbidragens ställning bibehålls. Dessa bidrag
har en viktig funktion i och med att de stimulerar utbyggnaden av
viktiga sociala tjänster. De syftar också till en mer jämlik servicenivå
mellan rikets olika delar och har haft en avgörande betydelse för
många verksamhetsgrenar. Utskottet vill varna för en övergång till mer
generella statsbidrag av det slag som ibland diskuteras. Motionerna
Fi306 yrkande 7 och Fi308 yrkande 2 avstyrks.

Inte heller den övergång till privata verksamhetsformer och konkurrens
som förespråkas i motion Fi515 tror utskottet löser kommunernas
problem. Motion Fi515 avstyrks.

Utskottet tillstyrker mot bakgrund av vad som ovan anförts därmed
motionerna Fi212 yrkandena 8—10 samt Fi65 yrkande 7.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande statbidragen till kommunsektorn
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi65 yrkande 7
och 1989/90:Fi212 yrkandena 8, 9 och 10 samt med avslag på
motionerna 1989/90:Fi306 yrkande 7, 1989/90:Fi308 yrkande 2
och 1989/90:Fi515 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

14. Skatteutjämningssystemet (mom. 5)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Som
utskottet" och på s. 30 slutar med "yrkande 2 avslås" bort ha följande
lydelse:

Den kommunala skattesatsen skall vara ett uttryck för den kommunala
självstyrelsen och spegla den avvägning mellan offentlig och
enskild verksamhet som kommunens befolkning väljer.

För att ge möjlighet till god kommunal verksamhet över hela landet
och ge alla kommuner rättvisa grundförutsättningar krävs ett väl
fungerande kommunalt skatteutjämningssystem. Detta skall utjämna de
yttre förutsättningar som kommunerna själva inte kan påverka i nämnvärd
utsträckning. Det gäller i första hand kommunens skatteunderlag,
befolkningssammansättning och kostnadsläge men däremot inte kostnadsskillnader
orsakade av olika standardval för verksamheten eller
misshushållning.

Skatteunderlaget från fysiska personer skall utgöra underlaget för
den skattefinansierade delen av kommunens verksamhet. Rundgång av
bidrag och avgifter mellan stat och kommuner måste undvikas.

Skatteutjämningssystemet har hittills stimulerat till skattehöjningar,
vilket pressat upp de kommunala skattesatserna. Utskottet förordar i
stället ett system för skatteutjämning som mer generellt gynnar skattesänkningar
och minskad volymtillväxt.

1989/90: FiU29

Reservationer

Vad utskottet sagt om inriktningen av skatteutjämningssystemet
överensstämmer med yrkande 2 i motion Fi304, yrkande 2 i motion
Fi306 samt yrkande 1 i motion Fi311 och bör ges regeringen till
känna.

Detta innebär att utskottet avslår motionerna Fi305 och Fi307
yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande skatteutjämningssystemet
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi304 yrkande

2, !989/90:Fi306 yrkande 2 och 1989/90:Fi311 yrkande 1 samt
med avslag på motionerna 1989/90:Fi305 och 1989/90:Fi307 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

15. Skatteutjämningssystemet (mom. 5)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Som
utskottet" och på s. 30 slutar med "avstyrks därför" bort ha följande
lydelse:

Som utskottet tidigare framhållit skall nu en samlad översyn av
statsbidragen till kommunerna ske. Den parlamentariska utredningen
får vittgående direktiv och ett nytt system beräknas kunna träda i kraft
år 1993. Det är viktigt att det som framförs i motionerna Fi307
yrkande 1 och Fi305 kommer att övervägas inom ramen för utredningen.
Utskottet anser därför ett tillkännagivande med denna innebörd till
regeringen vara väl motiverat. Motionerna Fi305 och Fi307 yrkande 1
tillstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande skatteutjämningssystemet
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi305 och
1989/90:Fi307 yrkande 1 och med avslag på motionerna
1989/90:Fi304 yrkande 2, 1989/90:Fi306 yrkande 2 och 1989/90:
Fi311 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

16. Extra skatteutjämningsbidrag (mom. 6)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med "Som
utskottet" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande lydelse:

Som utskottet tidigare framhållit skall skatteutjämningsbidraget inte
stimulera till skattehöjningar. Utskottet vill därför förorda ett system
där skatteutjämningsbidraget beräknas utifrån en enhetlig skattesats.
För att stimulera kommunerna att sänka skatterna bör kommuner
med särskilt hög utdebitering, över 17 kr., redan nu få extra skatteut -

1989/90: FiU29

Reservationer

jämningsbidrag om de sänker utdebiteringen. Riksdagen bör hos regeringen
begära förslag till sådant extra bidrag. Detta extra skatteutjämningsbidrag
skall utbetalas med 50 % av skattesänkningen ner till 17
kr. det år skattesänkningen genomförs. Därigenom ger skatteutjämningen
ett incitament för lägre skattesatser och minskade utdebiteringsskillnader
mellan olika kommuner.

Utskottet tillstyrker motion Fi306 yrkande 8 om bemyndigande för
regeringen att utge kompensation för år 1991 i form av extra skatteutjämningsbidrag.
Förändringarna bör kunna träda i kraft den 1 januari
1991.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande extra skatteutjämningsbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi306 yrkande 8 och
med avslag på motionerna 1989/90:Fi301, 1989/90:Fi303,

1989/90:Fi309 och 1989/90:Fi312 samt med anledning av vad
som anförs i proposition 1989/90:100 bilaga 9 punkt F 1 mom.

1 bemyndigar regeringen att utge kompensation till kommuner
och landstingskommuner för år 1991 i form av extra skatteutjämningsbidrag
i enlighet med vad utskottet anfört,

17. Extra skatteutjämningsbidrag (mom. 6)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets betänkande på s. 31 som börjar med "Det
kan" och slutar med "och Fi312" bort ha följande lydelse:

Förlusterna i de här aktuella energiproduktionsanläggningarna är
direkt beroende av den förda energipolitiken och att regeringen inte
har fullföljt av riksdagen fattade beslut avseende t.ex. oljeprisets utveckling.
Det finns alltså särskild anledning att beakta dessa förluster
vid fördelning av de extra skatteutjämningsbidragen. Utskottet tillstyrker
därför motion Fi312. När det gäller t.ex. strandstädning föreligger
inte samma speciella skäl för särskilt beaktande, och motionerna
Fi301, Fi303 och Fi309 bör därför inte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Dessa motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande extra skatteutjämningsbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi312 samt med
avslag på motionerna 1989/90:Fi301, 1989/90:Fi303, 1989/90:
Fi306 yrkande 8 och 1989/90:Fi309 bemyndigar regeringen att
utge extra skatteutjämningsbidrag för år 1991 i enlighet med vad
som förordats i proposition 1989/90:100 bilaga 9 punkt F 1
mom. 1 samt som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

1989/90:FiU29

Reservationer

18. Inomregional skatteutjämning (mom. 8)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att den inomregionala
skatteutjämningen får olämpliga regionalpolitiska effekter. Den förstärker
snarare än balanserar verkan av det statliga systemet och bidrar
därigenom till att konservera en felaktig samhällsstruktur. Systemet
minskar den dynamik som ligger i den kommunala självstyrelsen och
fria beskattningsrätten. Skillnader i utdebitering tycks mest bero på
vilken politisk majoritet som styr i kommunen. Utskottet anser därför
att den inomregionala skatteutjämningen bör avskaffas. Det skulle
minska landstingets utgifter med 450 milj.kr., medel som då kunde
stanna hos länets skattebetalare.

Utskottet tillstyrker därmed motion Fi311 yrkande 3 om att avveckla
den inomregionala skatteutjämningen.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande inomregional skatteutjämning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi311 yrkande 3 hos
regeringen begär förslag om avveckling av lag om skatteutjämning
i Stockholms läns landstingskommun i enlighet med vad
utskottet anfört,

19. Allmän skatteutjämningsavgift (mom. 9)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med "Av
landets" och slutar med "skatteutjämningsavgift tillstyrks" bort ha
följande lydelse:

Skatteunderlaget från fysiska personer skall utgöra underlaget för
den skattefinansierade delen av kommunens verksamhet. Rundgång av
bidrag och avgifter mellan stat och kommun måste undvikas. Därför
skall inte några statliga avgifter på skatteunderlaget förekomma. Ett
system där kommunerna betalar in skattepengar — för 1990 beräknas
beloppet uppgå till drygt 6 miljarder kronor — till staten, som i sin
tur betalar tillbaka dem i form av riktade bidrag, är inte bara opraktiskt
utan leder också till fördyringar och urgröpning av den kommunala
självstyrelsen. Skatteutjämningsavgiften bör därför enligt utskottets
mening avvecklas i sin helhet.

Utskottet tillstyrker motion Fi306 yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande allmän skatteutjämningsavgift

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi306 yrkande 3
avslår det i proposition 1989/90:100 bilaga 9 under litt. F fram -

1989/90:FiU29

Reservationer

lagda förslaget till lag om ändring i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift,

20. Särskild skatteutjämningsavgift (mom. 10)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "Fi311 yrkande 2" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna Fi306
yrkande 4 och Fi311 yrkande 2 att den särskilda skatteutjämningsavgjften
bör avvecklas. Det är inte rimligt att kommuner som bedriver
en effektiv och mindre kostnadskrävande verksamhet skall bestraffas av
staten. Den särskilda skatteutjämningsavgiften, den s.k. Robin Hoodskatten,
innebär att många kommuner påförs en progressiv avgift. Det
är emellertid kommunens invånare och skattebetalare, inte kommunen,
som betalar den särskilda skatteutjämningsavgiften. Invånare med
låga inkomster i kommuner som drabbas av Robin Hood-skatten kan
därigenom få betala utgifterna för invånare med höga inkomster i
andra kommuner. I Robin Hood-kommunerna är det de facto staten
och inte kommunen som fastställer kommunalskattesatsens storlek.
Detta strider mot den kommunala självstyrelsen. Utskottet vill bestämt
avvisa ett sådant system.

Utskottet förutsätter att den utredning som nu skall tillsättas för att
se över kommunernas finansieringskällor kommer att behandla — och
föreslå avskaffande av — avgiften i fråga. Det är ett självklart och
nödvändigt steg mot ett bättre finansierings- och skatteutjämningssystem.

Utskottet anser således att den progressiva skatteutjämningsavgiften
bör avskaffas och tillstyrker motionerna Fi306 yrkande 4 och Fi311
yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande särskild skatteutjämningsavgift
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi306 yrkande 4
och 1989/90:Fi311 yrkande 2 beslutar avskaffa den särskilda
skatteutjämningsavgiften (den s.k. Robin Hood-skatten) fr.o.m.
1991,

21. Kompensation för slopad kommunal
företagsbeskattning (mom. 11)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 35 slutar med "879 172 000 kr." bort ha
följande lydelse:

1989/90:FiU29

Reservationer

6 Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 29

Då den kommunala beskattningsrätten av juridiska personer upphörde
var ett av skälen att nå ökad enkelhet i beskattningen. Utskottet
anser att man nu skall fullfölja denna reform. Den fulla kompensation
som från början infördes för att täcka inkomstbortfallet har redan
reducerats i flera steg. Nu bör bidraget helt upphöra. Rundgången av
bidrag och avgifter mellan stat och kommuner måste undvikas så långt
möjligt. Det av moderata samlingspartiet föreslagna systemet, där kommunerna
Sr behålla mer av sitt eget skatteunderlag, ger bättre förutsättningar
för kommunerna att fullgöra sina uppgifter.

Utskottet avstyrker mot denna bakgrund propositionens förslag i
bilaga 9 punkt F 2 och tillstyrker motion Fi306 yrkande 5, vilket
innebär att kompensationen för den slopade kommunala företagsbeskattningen
upphör.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi306 yrkande 5
avslår regeringens förslag i proposition 1989/90:100 bilaga 9
punkt F 2 att till Bidrag till kommunerna med anledning av
avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen för budgetåret
1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 879 172 000 kr.,

22. Minskad regelstyrning m.m. (mom. 14)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med "Den
kommunalekonomiska" och slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Prioriteringar av kommunernas verksamhet blir allt mer nödvändiga.
Det är rimligt att se över vilka uppgifter kommunerna utför och
om alla dessa är nödvändiga. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla
att det finns en stor mängd planer som kommunerna ålagts att
utarbeta och som enligt utskottets mening borde kunna avskaffas.
Självfallet finns det några planer som är nödvändiga för framförhållningen,
t.ex. barnomsorgsplanen. Men det finns därutöver ett stort
antal planer vars utarbetande kräver betydande resurser och som sedan
bara läggs åt sidan.

Utskottet vill mot denna bakgrund tillstyrka motion Fi308 yrkande

Utskottet anser att också krav på ökad kommunal frihet som framförs
i motion Fi307 yrkande 4 därmed tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande minskad regelstyrning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi308 yrkande 3 och
med anledning av motion 1989/90:Fi307 yrkande 4 som sin

1989/90:FiU29

Reservationer

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om färre
kommunala planer,

23. Minskad regelstyrning m.m. (mom. 14)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar "Den
kommunalekonomiska" och slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Kommuner och landsting måste ges större möjligheter att ta egna
initiativ och utnyttja sina egna specifika förutsättningar för att åstadkomma
effektiviseringar i sin verksamhet. Den detaljreglering som
följer med många specialdestinerade statsbidrag måste minskas betydligt.
Utskottet förutsätter att detta blir ett av resultaten från den
kommunalekonomiska utredning som nu tillsätts. Det som i motion
Fi307 yrkande 4 anförs bör dock. riksdagen ge regeringen till känna.

Det krav på att slopa kommunala planer som framförs i motion
Fi308 yrkande 3 redovisar samma grundsyn och bör ingå bland det
som ligger till underlag för den översyn av regelsystemet som nu skall
ske i den kommande utredningen.

Utskottet tillstyrker därmed motion Fi307 yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande minskad regelstyrning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi307 yrkande 4 och
med anledning av motion 1989/90:Fi308 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ökad
kommunal frihet,

24. Utvidgning av den kommunala beskattningsrätten
(mom. 15)

Lars-Ove Hagberg (vpk) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med "Den
kommunala" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Kommunerna har blivit av med sin beskattningsrätt både vad gäller
juridiska personer och vad gäller schablontaxeringen m.m. av fastigheter.
Samtidigt har kommunerna stora kostnader för de miljöproblem
som industrierna förorsakar. Företagen bör betala skatt även till de
primärkommuner där de har verksamhet. Sådan skatt skall inte baseras
på vinst utan på företagens fastighetsinnehav och eventuellt antalet
anställda. Man bör således förändra beskattningssystemet så att fastighetsskatten
utgår till primärkommunerna och inte till staten.

Utskottet anser således att kommunerna måste S utvidgad beskattningsrätt.
Den utredning som nu skall tillsättas bör få i uppdrag att
lägga fram förslag i denna riktning. Tanken med det kommunala
självstyret måste vara att visa förtroende för att kommunerna kan föra

1989/90:FiU29

Reservationer

en ansvarsfull ekonomisk politik. Utskottet instämmer i de synpunkter
som framförs av miljöpartiet de gröna och menar att riksdagen inte
bör komma med pekpinnar till kommunernas företrädare.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi23 yrkande 4 om
statsbidragsutredningens inriktning bör riksdagen ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande utvidgning av den kommunala beskattningsrätten att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi23 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. Överföring av uppgifter till kommunerna
(mom. 16)

Gunnar Björk (c), Ivar Franzén (c) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med
"Utskottet anser att" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande
lydelse:

Kommuner och landsting har ålagts uppgifter som tidigare åvilat
staten. Överföringar har också gjorts inom kommunsektorn mellan
landsting och kommuner.

Oftast har förändringarna haft det vällovliga syftet att decentralisera
beslutsfattandet. Kostnaderna har dock inte alltid kompenserats. Utskottet
har tidigare betonat värdet av att inte öka det kommunala
skattetrycket. Mot den bakgrunden finner utskottet det naturligt att
överföring — eller av staten beslutad ökning — av uppgifterna inom
kommunsektorn alltid skall kombineras med statlig ersättning för
dessa uppgifter. Staten skall alltså inte under de närmaste åren lägga
några nya kostnadskrävande uppgifter på den kommunala sektorn
utan att samtidigt ge kommuner och landsting möjlighet att finansiera
eventuella nya åtaganden med andra medel än höjda skatter. Ersättningen
kan t.ex. i allt väsentligt ske via den kommunala skatteutjämningen.

Vad utskottet sagt med anledning av motion Fi307 yrkande 3 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande överföring av uppgifter till kommunerna

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi307 jrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90:FiU29

Reservationer

26. Kostnadsanalyser i regeringens propositioner
(mom. 17)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén
(m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 sorn börjar med
"Utskottet har" och slutar med "motion Fi302" bort ha följande
lydelse:

Utskottet har vid tidigare tillfållen framfört krav på konkreta konsekvensanalyser
av alla de ekonomiska övervältringar som sker på
kommunerna. Trots detta fortsätter förslag att föreläggas riksdagen
utan att de ekonomiska konsekvenserna redovisas. T.ex. vill utskottet
peka på frågan om kommunalisering av lärarna.

De allmänna direktiv till kommittéer och särskilda utredare (dir.
1984:5) som föreskriver att väl genomarbetade kostnadsberäkningar
skall redovisas anser utskottet inte efterlevs.

Utskottet instämmer därför i de synpunkter som framförs i motion
Fi302. Utskottet anser därför att riksdagen bör ge regeringen till känna
vad som i motion Fi302 anförs om behovet av såväl kostnadsanalyser
som konsekvensbeskrivningar i regeringens propositioner i vad avser
centrala beslut med kostnadsdrivande effekter på kommunerna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande kostnadsanalyser i regeringens propositioner
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi302 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom. 1)

Carl Frick (mp) anför:

De kommunala beslutsfattarna är medvetna om det allmänekonomiska
läget. Det tillkommer inte riksdagen att ge pekpinnar. I stället måste
man ha förtroende för att kommunerna är ekonomiskt ansvarsfulla.
Det kommunala skattestoppet är principiellt felaktigt och dessutom ur
ett ekonomiskt helhetsperspektiv onödigt.

Kommunerna måste ha möjlighet att finansiera viktiga investeringar

i infrastruktur, social service m.m. Något tak på 1 % för den kommunala
volymökningen bör inte fastställas. Vi anser att den kommunala
beskattningsrätten bör utvidgas. Några sådana möjligheter har miljöpartiet
de gröna pekat på. Bl.a. anser vi att industrier bör betala skatt
till den primärkommun där verksamheten bedrivs. Miljöeffekter bör fa
räknas in i självkostnaden vid fastställandet av kommunala taxor.

1989/90: F i U29

Vi anser att kommunernas verksamhet kommer att drabbas hårt av
skattestoppet om inte andra finansieringsvägar öppnas och om inte
löneutvecklingen hålls på en låg nivå.

Det kommunala självbestämmandet är en fundamental del i det
svenska samhället och miljöpartiet de gröna anser att utskottet på ett
bättre sätt borde ha slagit vakt om denna rättighet för medborgarna att
själva bestämma om sin närmiljö.

1989/90:FiU29

I proposition 1989/90:100 framlagt lagförslag
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987:560) om
skatteutjämningsavgift

Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§‘

Avgiften utgör för landstings- Avgiften utgör för landstingskommun
46 öre per skattekrona. kommun 56 öre per skattekrona.

4§2

Avgiften utgör för kommun 69 Avgiften utgör för kommun 79

öre per skattekrona. öre per skattekrona.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången i
fråga om skatteutjämningsavgift för år 1991.

1989/90: FiU29

Bilaga 1

' Senaste lydelse 1989:605.

2 Senaste lydelse 1989:605.

I proposition 1989/90:150 framlagda lagförslag.

1. Förslag till

Lag om tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut
skatt

Härigenom föreskrivs följande.

1 $ Vid fastställande av skattesatsen för skatt till landstingskommun, primärkommun,
församling eller kyrklig samfällighet får skattesatsen för åren

1991 och 1992 inte bestämmas högre än den skattesats som för år 1990 har
gällt för respektive kommun, församling eller samfällighet. Beslutaren kommun,
församling eller samfällighet om en högre skattesats än vad i föregående
mening angetts skall den skattesats som gällde för år 1990 användas
vid tillämpningen av uppbördslagen (1953:272), lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av
skatt, m.m. och lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag.

2 inom landstingskommunen eller mellan kyrklig samfällighet och församlingarna
inom samfälligheten skall den kommun, församling eller samfällighet
vars kostnader minskat på grund av omfördelningen sänka sin skattesats så
att det sammanlagda uttaget av skatt minskar med ett belopp som motsvarar
de minskade kostnaderna. Företas inte en sådan sänkning skall vid tillämpningen
av de i 1 $ angivna lagarna användas en skattesats som motsvarar den
som skulle ha gällt om bestämmelsen i första meningen följts.

Landstingskommun, kommun, församling eller kyrklig samfällighet får då
omfördelning som avses i föregående stycke skett fastställa en högre skattesats
än den som angetts i 1 § i den mån höjningen av utdebiteringen avser att
täcka ökade kostnader som uppkommit vid omfördelningen. Den sammanlagda
utdebiteringen av skatt till landstingskommunen och kommunen respektive
den kyrkliga samfälligheten och församlingen får i sådant fall dock
inte bli högre än den sammanlagda utdebiteringen av skatt till landstingskommunen
och kommunen respektive den kyrkliga samfälligheten och församlingen
som gällt för år 1990.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om storleken av den sänkning av utdebiteringen som skall företas
respektive den största höjningen av utdebiteringen som får företas i samband
med omfördelning av uppgifter enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1989/90:FiU29

Bilaga 1

2. Förslag till

Lag om avräkningsskatt

1989/90:FiU29

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Landstingskommun och primärkommun skall till staten erlägga avräkningsskatt
enligt denna lag.

2 § Skatteunderlaget utgörs av antalet skattekronor som av skattemyndigheten
fastställts vid taxeringen till kommunal inkomstskatt närmast föregående
år samt det antal skattekronor som i förekommande fall tillskjuts för
året enligt lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag.

3 § Avräkningsskatt utgör för landstingskommun 0,34 kronor per skattekrona
avseende år 1991, 0,85 kronor per skattekrona avseende år 1992,1,35
kronor per skattekrona avseende år 1993, 1,25 kronor per skattekrona avseende
år 1994, 1,10 kronor per skattekrona avseende år 1995 och följande

år.

4 § Avräkningsskatt utgör för kommun 0,64 kronor per skattekrona avseende
år 1991, 1,30 kronor per skattekrona avseende år 1992, 1,90 kronor
per skattekrona avseende år 1993, 1,75 kronor per skattekrona avseende år
1994, 1,60 kronor per skattekrona avseende år 1995 och följande år.

5 8 Vad som sägs i 6-9 88 lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift skall
tillämpas även på avräkningsskatten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

Konstitutionsutskottets yttrande
1989/90:KU9y

Tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut
skatt

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att avge yttrande
över det i bilaga 4 till proposition 1989/90:150 (kompletteringspropositionen)
framlagda förslaget till lag om tillfällig begränsning av
kommuners rätt att ta ut skatt jämte de motioner som väckts med
anledning härav.

Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande till frågan om förslagets
grundlagsenlighet.

Propositionen

Regeringen beslutade den 8 februari 1990 att inhämta lagrådets yttrande
över ett förslag till lag om tillfällig begränsning av kommuners och
församlingars rätt att ta ut skatt. Det remitterade förslaget innebar att
kommuner, församlingar och kyrkliga samSlligheter inte skulle få ta
ut högre skatt för år 1991 än vad resp. kommun, församling eller
samfällighet fastställt för år 1990.

Lagrådet ansåg att förslaget om en ettårig begränsning i kommuners
och församlingars rätt att ta ut skatt inte gick utöver vad som från
konstitutionell synpunkt fick anses möjligt att acceptera och ansåg
således att förslaget var förenligt med regeringsformen.

Det nu framlagda lagförslaget innebär ett tvåårigt kommunalt skattestopp.
Begränsningen innebär att landstingskommun, kommun, församling
eller kyrklig samfällighet för åren 1991 och 1992 inte får
utdebitera en högre skatt än den som fastställts för år 1990. Lagen, som
vidare innehåller vissa undantagsregler för s.k. skatteväxling, föreslås
träda i kraft den 1 juli 1990.

Motion

I en av motionerna i ärendet — motion 1989/90:Fi74 yrkande 9 av
Olof Johansson m.fl. (c) — ifrågasätts förslagets grundlagsenlighet.
Motionärerna erinrar om att lagrådet i sitt yttrande över det tidigare
lagförslaget, som endast avsåg ett ettårigt skattestopp, framhållit att i ju
högre grad ett kommunalt skattestopp innebär en faktisk begränsning
av utrymmet för en kommun att handha sina uppgifter, desto betänkligare
blir åtgärden från konstitutionell synpunkt. Med hänsyn till att
det nu aktuella förslaget avser ett tvåårigt skattestopp anser motionärerna
det befogat med en förnyad prövning av förslagets grundlagsenlighet.

1989/90:FiU29

Bilaga 2

Utskottets överväganden

Utskottet har i ett betänkande från mars 1981 (KU 1980/81:22) —
betänkandet föranlett av en motion — utförligt analyserat grundlagsenligheten
av lagstiftning om s.k. kommunalt skattetak. I betänkandet
konstaterade utskottet att grundlagsregleringen av den kommunala
självstyrelsen förutsätter att den kommunala självbeskattningen utövas
inom vissa regelramar som dras upp i skattelagar som riksdagen
beslutar. Det skydd som grundlagen ger på detta område har principkaraktär
och hindrar inte ovillkorligt en lagreglering av typ skattetak.
Utskottets uppfattning var att ingrepp i kommunernas beskattningsrätt
borde undvikas.

I riksdagen har under en följd av år förts fram motionsförslag (m)
om kommunalt skattestopp. Dessa har efter beredning i finansutskottet
avslagits av riksdagen under åberopande av konstitutionsutskottets uttalanden
i nyssnämnda betänkande.

Som skäl för det nu framförda förslaget om tvåårigt kommunalt
skattestopp åberopas i propositionen bl.a. den förestående reformeringen
av det svenska skattesystemet, det ekonomiska läget och behovet av
att se över finansieringen av den kommunala sektorn. Ett av de
avgörande syftena med en tvåårig begränsning anges vara att skapa
tidsmässigt utrymme för att utarbeta mer långsiktiga lösningar på
problemen rörande kommunernas skatteuttag och ekonomi.

1989/90:FiU29

Bilaga 2

Stockholm den 17 maj 1990
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Catarina Rönnung
(s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c),
Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Anita Modin (s),
Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (vpk), Hans
Leghammar (mp), Rosa-Lill Wåhlstedt (s), Stig Bertilsson (m) och
Ingegerd Sahlström (s).

Avvikande mening

Bertil Fiskesjö (c), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (vpk) och Hans
Leghammar (mp) anser att utskottets överväganden bort ha följande
lydelse:

Utskottet har i ett betänkande från mars 1981 (KU 1980/81:22) —
betänkandet föranlett av en motion — utförligt analyserat grundlagsenligheten
av lagstiftning om s.k. kommunalt skattetak. I betänkandet
konstaterade utskottet i och för sig att grundlagen inte ovillkorligen
hindrar en lagreglering av typ kommunalt skattetak och att förarbetena
till regeringsformen ger vid handen att en lagreglering av beskattningsrätten
förutsatts kunna avse också kommunernas rätt att bestämma
skatteuttagets storlek. I anslutning härtill framhöll emellertid utskottet
att grundlagsregleringen av den kommunala självstyrelsen innebär att
en eventuell lagreglering av angivet slag måste ge ett utrymme för en
fri sektor för kommunerna och att dessa måste få bibehålla åtminstone
en viss frihet när det gäller att fastställa beskattningens storlek. Utskottet
vill i sammanhanget erinra om att 8 kap. 5 § regeringsformen
endast ger riksdagen möjlighet att besluta om grunderna för den kommunala
beskattningen.

Det nu framlagda förslaget om ett tvåårigt, totalt kommunalt skattestopp
innebär ett ingrepp i den kommunala beskattningsrätten, som
enligt utskottet inte kan accepteras. Förslaget, som utesluter varje
möjlighet för kommunerna att höja sina skattesatser över 1990 års
nivå, är enligt utskottet inte förenligt med regeringsformen. Utskottet
anser med hänvisning till det anförda att propositionen i nu aktuell
del bör avslås.

1989/90:FiU29

Bilaga 2

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Inledning 2

Propositionerna 10

Motionerna 12

Moderata samlingspartiet 12

Folkpartiet 14

Centerpartiet 15

Vänsterpartiet kommunisterna 15

Miljöpartiet 16

Utskottet 16

Inriktningen av den kommunala ekonomin 16

Kommunalt skattestopp 18

Effekterna av skattereformen 21

Statsbidragen till kommunsektorn 25

Skatteutjämningssystemet 28

Extra skatteutjämningsbidrag 30

Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna .... 31

Inomregional skatteutjämning 32

Allmän skatteutjämningsavgift 32

Särskild skatteutjämningsavgift 33

Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning
34

Kompensation för slopad kommunal garantibeskattning . 35

Minskad regelstyrning m.m 36

Utvidgning av den kommunala beskattningsrätten 36

Överföring av uppgifter till kommunerna 36

Kostnadsanalyser i regeringens propositioner 37

Hemställan 38

Reservationer:

1. Inriktningen av den kommunala ekonomin

(mom. 1) (m) 41

2. Inriktningen av den kommunala ekonomin

(mom. 1) (fp) 43

3. Inriktningen av den kommunala ekonomin

(mom. 1) (c) 45

4. Inriktningen av den kommunala ekonomin

(mom. 1) (vpk) 46

5. Kommunalt skattestopp (mom. 2) (c) 47

6. Kommunalt skattestopp (mom. 2) (vpk) 48

7. Kommunalt skattestopp (mom. 2) (mp) 49

8. Effekterna av skattereformen (mom. 3) (c) 50

9. Effekterna av skattereformen (mom. 3) (vpk) 51

10. Effekterna avskattereformen (mom. 3) (mp) 52

11. Statsbidragen till kommunsektorn (mom. 4) (m) .... 54

12. Statsbidragen till kommunsektorn (mom. 4) (fp) .... 55

1989/90:FiU29

13. Statsbidragen till kommunsektorn (mom. 4) (vpk) .. 56 1989/90:FiU29

14. Skatteutjämningssystemet (mom. 5) (m) 57

15. Skatteutjämningssystemet (mom. 5) (c) 58

16. Extra skatteutjämningsbidrag (mom. 6) (m) 58

17. Extra skatteutjämningsbidrag (mom. 6) (c) 59

18. Inomregional skatteutjämning (mom. 8) (m) 60

19. Allmän skatteutjämningsavgjft (mom. 9) (m) 60

20. Särskild skatteutjämningsavgjft (mom. 10) (m, fp) .. 61

21. Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning
(mom. 11) (m) 61

22. Minskad regelstyrning m.m. (mom. 14) (fp) 62

23. Minskad regelstyrning m.m. (mom. 14) (c) 63

24. Utvidgning av den kommunala beskattningsrätten

(mom. 15) (vpk, mp) 63

25. Överföring av uppgifter till kommunerna

(mom. 16) (c, mp) 64

26. Kostnadsanalyser i regeringens propositioner

(mom. 17) (m, fp, c) 65

Särskilt yttrande:

Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom. 1)

(mp) 65

Bilaga 1 Propositionernas lagförslag 67

Bilaga 2 Konstitutionsutskottets yttrande 1989/90:KU9y 70