Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1995/96
Betänkande 1994/95:FiU20
Finansutskottets betänkande
1994/95:FIU20
Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:150)
Innehåll
1994/95 FiU20
Sammanfattning
Den ekonomiska utvecklingen
Det internationella konjunkturläget förbättrades påtagligt under andra hälften av år 1994. En viss dämpning av konjunkturen kan nu iakttas i Förenta staterna och de övriga anglosachsiska länderna, men den utvecklingen motverkas av en ökad tillväxt i flera av EU-länderna och en fortsatt stark expansion i bl.a. Sydostasien. Fortsatt växande statsskulder i många i-länder och instabilitet på de finansiella marknaderna utgör emellertid alltjämt ett hot mot en positiv utveckling.
Bedömningen av den ekonomiska utvecklingen i Sverige är i stort sett densamma som redovisades i budgetpropositionen i januari. Skillnaderna utgörs främst av att prognosen för den privata konsumtionen har ändrats till en minskning av konsumtionen för innevarande år med en halv procent. Nedgången i den privata konsumtionen motverkas av att investeringarna och exporten bedöms utvecklas starkare än vad som antogs i januari.
Utvecklingen av bytesbalansen är mycket positiv. Sverige övergår nu till att bli ett kapitalexporterande land. Utskottet konstaterar att utvecklingen pekar mot en stark och uthållig förbättring åren framöver av bytesbalansen.
Riktlinjer för den ekonomiska politiken
I syfte att skapa en stabil grund för den ekonomiska politiken i det nuvarande svåra läge som den svenska ekonomin befinner sig, har Socialdemokraterna och Centerpartiet träffat en uppgörelse om de förslag som läggs fram i bl.a. kompletteringspropositionen. Utskottet kan nu konstatera att den förda politiken möts av ett starkt och brett stöd i riksdagen.
Utskottet tillstyrker förslaget till inriktning av den ekonomiska politiken som bl.a. innebär ett fullföljande av en mycket stram finanspolitik. Budgetunderskottet kommer att dras ned kraftigt och statsskulden i relation till BNP bör kunna stabiliseras redan nästa år för att sedan börja minska. Arbetsmarknadspolitiken effektiviseras för att den skall kunna bidra till en förbättring av det alltjämt mycket svåra läget på arbetsmarknaden. En uthållig ekonomisk tillväxt, där ett hänsynstagande till miljön måste spela en avgörande roll, ser utskottet som en grundläggande förutsättning för att minska arbetslösheten, sanera statsfinanserna och stabilisera statsskulden. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att det också finns ett brett parlamentariskt stöd när det gäller kravet på prisstabilitet.
Företrädarna för Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna lämnar en gemensam reservation beträffande bedömningen av den ekonomiska utvecklingen och inriktningen av den ekonomiska politiken. Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverar sig till förmån för sina respektive partimotioner.
Arbetsmarknadspolitiken
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en sänkning av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen från 80 % till 75 %. Förslaget motiveras huvudsakligen av två skäl. Det ena är det statsfinansiella läget eftersom arbetslöshetsförsäkringen trots förstärkt finansiering går med stort underskott. Det andra är att sänkningen av kompensationsnivån innebär en harmonisering i detta avseende av arbetslöshetsförsäkringen och övriga socialförsäkringar.
Mot sänkningen av kompensationsnivån reserverar sig Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna.
Livsmedelsmomsen
Förslaget om sänkt livsmedelsmoms skall ses i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Regeringen har lagt fram och riksdagen har godtagit förslag om kraftiga förstärkningar av statsbudgeten, både skattehöjningar och utgiftsbesparingar. Något utrymme för en sänkning av det samlade skatteuttaget finns egentligen inte i nuvarande läge utan endast för omfördelningar inom skatteområdet. Riksdagen har under våren ställt sig bakom ett antal höjningar av energiskatterna som på sikt kan förväntas slå igenom på konsumentpriserna. Med en sänkning av mervärdesskatten åstadkoms en skatteväxling som gör att inflationstakten kommer att dämpas något. Med en lägre matmoms kompenseras också barnfamiljer och låginkomsttagare, vilka använder en relativt stor andel av sina inkomster till mat, för de nedskärningar i de offentliga utgifterna som är nödvändiga med hänsyn till den mycket höga utgiftskvoten (för närvarande ca 70 % av BNP). Mot bakgrund härav tillstyrker finansutskottet att mervärdesskatten på livsmedel sänks från 21 % till 12 % den 1 januari 1996.
Moderaterna, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna avstyrker förslaget att sänka livsmedelsmomsen.
I två motioner föreslås att sänkningen inte skall få slå igenom på folköl. Mot bakgrund härav föreslår utskottet att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag som innebär att priset på folköl i detaljhandelsledet inte sänks när momsen på livsmedel sänks.
Ett tak för de offentliga utgifterna
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag att införa ett tak för de samlade offentliga utgifterna. Regeringens budgetberedning har på senare år stramats upp, och även riksdagen kommer om något år att börja tillämpa en ny, mer rationell beredningsform. Förslaget om ett utgiftstak innebär att också tredje ledet i budgetprocessen -- genomförandefasen -- stramas upp.
Ett stort antal tekniska frågor återstår att lösa innan ett utgiftstak kan fastställas. Enligt den modell som skisseras i propositionen bör ett utgiftstak utformas så att regeringen föreslår och riksdagen beslutar om en högsta nivå för de offentliga utgifterna under ett antal år framöver. Utgiftstaket bör anges i nominella termer och omfatta hela den offentliga sektorn, således även kommuner och socialförsäkringssektor. Två slag av utgifter bör eventuellt undantas från utgiftstaket, nämligen utgifterna för statsskuldräntor och de utgifter som är direkt beroende av konjunkturen, t.ex. utgifter för arbetsmarknadspolitiken. Ansvaret för uppföljningen av ett utgiftsområde bör i regeringskansliet åvila respektive departement.
Ersättningsnivåerna i olika försäkringssystem
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag att införa en enhetlig ersättningsnivå på 75 % inom sjuk- och föräldraförsäkringarna samt för sjuklöner och rehabiliteringspenning. För att stimulera till fortsatt jämställdhet kommer dock inom föräldraförsäkringen vardera föräldern att under en månad kunna uppbära en med 10 procentenheter förhöjd föräldrapenning.
Enligt finansutskottet måste budgetförstärkningarna nu framför allt inriktas mot de stora transfereringssystemen till hushållen. Det är angeläget -- inte minst inför påfrestningen under kommande lågkonjunktur -- att de höga offentliga utgifterna minskas. Görs inte det finns det knappast möjlighet för staten att värna om grundläggande offentliga verksamheter som barnomsorg, utbildning, hälso- och sjukvård samt äldreomsorg, områden som utskottet anser bör skyddas i största möjliga utsträckning.
Mot sänkningen av ersättningsnivån reserverar sig Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna.
Finansutskottet tillstyrker också förslaget att avskaffa de två särskilda kontaktdagarna i föräldraförsäkringen. Likaså tillstyrker utskottet förslagen om höjd självrisk i tandvårdsförsäkringen samt höjd patientavgift för prisnedsatta läkemedel. Det innebär att avgiften för inköp av läkemedel höjs från högst 125 kr till högst 165 kr den 1 juli 1995. Mot höjningen av patientavgifter reserverar sig Moderaterna och Vänsterpartiet.
Kooperativ utveckling
Finansutskottet föreslår, på förslag av näringsutskottet och med tillstyrkande av två motioner, att regeringens förslag till besparing på anslaget för Kooperativ utveckling med 1 miljon kronor inte genomförs. Bidraget har visat sig vara en mycket kostnadseffektiv form av stöd till kooperativt företagande som ger ett värdefullt tillskott av arbetstillfällen. För att finansiera åtgärden föreslås att neddragningen av stödet till kvinnligt företagande ökas med 1 miljon kronor till 51 miljoner kronor. Detta innebär likväl att stödet till kvinnligt företagande nästa budgetår nästan tredubblas jämfört med innevarande år.
Budgetpolitiken
Budgetutvecklingen ter sig något ljusare nu, men situationen är fortfarande allvarlig. Skall arbetet med att sanera statsfinanserna vinna respekt hos allmänheten, måste de samlade åtgärderna ges en sådan inriktning att bördornas fördelning framstår som rättvis genom att alla får bidra efter förmåga. Nedskärningar i transfereringssystemen slår hårdast mot låginkomsttagare. Å andra sidan slår de tidigare genomförda skattehöjningarna hårdast mot de mer välbeställda. Gjorda analyser visar att de största procentuella förändringarna av disponibelinkomsterna drabbar hushållen med den högsta ekonomiska standarden medan låginkomsttagarna som grupp relativt sett klarar sig bättre, bl.a. beroende av sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel. Finansutskottet finner därför att de föreslagna eller vidtagna åtgärderna har en med hänsyn till omständigheterna rimlig fördelning.
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till budgetpolitiska riktlinjer och avstyrker de alternativa förslag som förs fram av oppositionspartierna.
Företrädarna för Moderaterna, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna reserverar sig till förmån för sina respektive partimotioner.
Övrigt
I övrigt tillstyrker utskottet förslagen i kompletteringspropositionen och avstyrker de med anledning därav väckta motionsyrkandena. Till betänkandet har fogats 142 reservationer och 12 särskilda yttranden.
Inledning
Remittering av proposition 150 jämte motioner
Proposition 1994/95:150 med bilagorna 1--14 har hänvisats till finansutskottet som har beslutat att överlämna vissa delar av propositionen enligt följande:
Bilaga 2 Statschefen och regeringen
till konstitutionsutskottet.
Bilaga 3 Justitiedepartementet
till konstitutionsutskottet i vad avser punkt A 7 Kampanjkostnader m.m. för val till Europaparlamentet samt till justitieutskottet i vad avser punkt D 2 Domstolarna m.m. och avsnittet Arvoden på rättshjälpsområdet.
Bilaga 4 Utrikesdepartementet till konstitutionsutskottet i vad avser punkt E 6 Europainformation m.m., till näringsutskottet i vad avser punkt E 1 Kommerskollegium och till utrikesutskottet i övrigt.
Bilaga 5 Socialdepartementet
till socialutskottet i vad avser yrkandena 11--15 beträffande SBL Vaccin AB, Information om organdonation m.m., Allmänna försäkringskassor, Riksförsäkringsverket och Bidrag till hälso- och sjukvård.
Bilaga 7 Finansdepartementet
till konstitutionsutskottet i vad avser avsnitt 3 Förvaltningsmyndigheternas ledning, till skatteutskottet i vad avser avsnitt 6 Anslagsfrågor såvitt gäller yrkande 2 beträffande ändring i tullagen samt till näringsutskottet i vad avser avsnitt 4 Allmänna pensionsfonden.
Bilaga 8 Utbildningsdepartementet
till utbildningsutskottet i vad avser punkterna C 43 Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m. och F 2 Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område.
Bilaga 9 Jordbruksdepartementet till jordbruksutskottet.
Bilaga 12 Näringsdepartementet till näringsutskottet i vad avser dels avsnitt 1 Näringspolitik för tillväxt såvitt gäller yrkandena 1 och 2, dels avsnitt 2 Anslagsfrågor såvitt gäller punkt A 1 Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader, dels avsnitt 3 Lagändring, till bostadsutskottet i vad avser dels avsnitt 1 Näringspolitik för tillväxt såvitt gäller yrkandena 3 och 4, dels avsnitt 2 Anslagsfrågor såvitt gäller punkt G 13 Bidrag till förbättring av inomhusklimatet.
Med anledning av proposition 150 har följande motioner väckts:
1994/95:Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m), 1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), 1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v), 1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp), 1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds), 1994/95:Fi36 av Carl Bildt m.fl. (m), 1994/95:Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v), 1994/95:Fi38 av Sonja Rembo (m), 1994/95:Fi39 av Torsten Gavelin m.fl. (fp), 1994/95:Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m), 1994/95:Fi41 av Margit Gennser och Per Bill (m), 1994/95:Fi42 av Per Bill (m), 1994/95:Fi43 av Isa Halvarsson och Sigge Godin (fp), 1994/95:Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp), 1994/95:Fi45 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp), 1994/95:Fi46 av Göran Magnusson och Roland Larsson (s, c), 1994/95:Fi47 av Leif Carlson (m), 1994/95:Fi48 av Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kds), 1994/95:Fi49 av Inger Davidson (kds), 1994/95:K23 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) och 1994/95:N19 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c).
Motionerna har hänvisats enligt följande: till konstitutionsutskottet motionerna K23, Fi33 yrkandena 13 och 16 samt Fi34 yrkande 12, till skatteutskottet motionerna Fi33 yrkande 10, Fi35 yrkande 3 och Fi44 yrkandena 4 och 12, till lagutskottet motionerna Fi33 yrkande 52 och Fi34 yrkande 39, till utrikesutskottet motion Fi33 yrkandena 14 och 15, till jordbruksutskottet motion Fi34 yrkande 41, till näringsutskottet motionerna N19 yrkande 1, Fi31 yrkande 5 och Fi34 yrkande 32 och till arbetsmarknadsutskottet motionerna Fi31 yrkandena 16 och 19, Fi32 yrkandena 7 och 25, Fi35 yrkandena 16, 17 och 37, Fi40 yrkandena 7 och 18 samt N19 yrkande 2, i övrigt till finansutskottet.
Finansutskottet har därefter överlämnat
till skatteutskottet Fi33 yrkandena 11 och 12 samt till arbetsmarknadsutskottet motion Fi40 yrkande 6.
Finansutskottets behandling
Finansutskottet behandlar
proposition 150 bilaga 1 Reviderad finansplan
i vad avser hemställan under 3 i sitt betänkande om statsbudgetens inkomster för budgetåret 1995/96 (1994/95:FiU29), i vad avser hemställan under 4 och 5 i sitt betänkande om statsbudgetens utgifter för budgetåret 1995/96 (1994/95:FiU30), i vad avser hemställan under 6 och 7 i sitt betänkande om anslag till räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1995/96 (1994/95:FiU28),
proposition 150 bilaga 5 Socialdepartementet i vad avser yrkandena 4, 8 och 9 i sitt betänkande om den kommunala ekonomin (1994/95:FiU19),
proposition 150 bilaga 7 Finansdepartementet
i vad avser avsnitt 1 Den kommunala ekonomin m.m. i sitt betänkande om den kommunala ekonomin (1994/95:FiU19).
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 150 (kompletteringspropositionen)
bilaga 1 Reviderad finansplan, i vad avser yrkandena 1, 2 och 8--14,
bilaga 5 Socialdepartementet, i vad avser yrkandena 1--3, 5--7 och 10,
bilaga 6 Kommunikationsdepartementet,
bilaga 7 Finansdepartementet i vad avser avsnitt 2 Förbud mot monetär finansiering m.m., avsnitt 5 Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel samt avsnitt 6 punkterna B 5 Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader och E 6 Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området,
bilaga 8 Utbildningsdepartementet med undantag av punkterna C 43 Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m. och F 2 Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område,
bilaga 10 Arbetsmarknadsdepartementet,
bilaga 11 Kulturdepartementet,
bilaga 12 Näringsdepartementet i vad avser punkterna A 3 Främjande av kvinnors företagande, A 4 Bidrag till tekniköverföring samt A 5 Investeringsfrämjande,
bilaga 13 Civildepartementet,
bilaga 14 Miljödepartementet, med undantag av punkt A 1 Statens naturvårdsverk,
dels de med anledning av proposition 1994/95:150 väckta motionerna
1994/95:Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m), i vad avser yrkandena 1--4, 6--10, 12--15, 17, 18 och 20,
1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), i vad avser yrkandena 1--6, 8, 9, 15--24 och 26--33,
1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v), i vad avser yrkandena 1--5, 7--9, 17--51 och 53--58,
1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp), i vad avser yrkandena 1--11, 13--18, 20--31, 33--38, 40 och 42--44,
1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds), i vad avser yrkandena 1, 2, 4, 6--10, 14, 15, 18--36 och 38--42,
1994/95:Fi38 Sonja Rembo (m),
1994/95:Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m), i vad avser yrkandena 1--5 och 12--17,
1994/95:Fi43 av Isa Halvarsson och Sigge Godin (fp),
1994/95:Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp), i vad avser yrkandena 1--3, 5--11, 13 och 14,
1994/95:Fi45 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp),
1994/95:Fi46 av Göran Magnusson och Roland Larsson (s, c),
1994/95:Fi48 av Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kds) samt
1994/95:Fi49 av Inger Davidson (kds),
dels de med anledning av proposition 1994/95:218 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m. väckta motionerna
1994/95:A52 av Carl Bildt m.fl. (m), i vad avser yrkandena 14, 15 och 25,
1994/95:A55 av Gudrun Schyman m.fl. (v), i vad avser yrkandena 22, 25 och 26 samt
1994/95:A56 av Birger Schlaug m.fl. (mp), i vad avser yrkandena 6 och 7.
Regeringens lagförslag
Regeringens i proposition 150 framlagda lagförslag som behandlas i detta betänkande återfinns i bilaga 1.
Uppgörelsen mellan regeringen och Centerpartiet
En sammanställning över förslag i de propositioner som omfattas av uppgörelsen mellan regeringen och Centerpartiet (1994/95:150 kompletteringspropositionen, 1994/95:161 om regionalpolitik, 1994/95:203 om EU-finansiering och 1994/95:218 om arbetsmarknadspolitik) samt motionerna som väckts i anslutning till dem återfinns i bilaga 2 till betänkandet.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett övriga berörda utskott tillfälle att avge yttrande över de förslag i proposition 150 jämte motioner som rör resp. utskotts beredningsområde.
Yttranden har avlämnats från
konstitutionsutskottet (1994/95:KU6y och KU7y), skatteutskottet (1994/95:SkU7y), justitieutskottet (1994/95:JuU5y), lagutskottet (1994/95:LU4y), utrikesutskottet (1994/95:UU6y), socialförsäkringsutskottet (1994/95:SfU7y), socialutskottet (1994/95:SoU3y), kulturutskottet (1994/95:KrU6y), utbildningsutskottet (1994/95:UbU7y), trafikutskottet (1994/95:TU4y), jordbruksutskottet (1994/95:JoU5y), näringsutskottet (1994/95:NU7y), arbetsmarknadsutskottet (1994/95:AU4y) och bostadsutskottet (1994/95:BoU4y).
Yttrandena återfinns i bilagorna 3--17 till betänkandet.
Offentliga utfrågningar
Utskottet anordnade den 4 maj 1995 en offentlig utfrågning om Sveriges ekonomiska läge och kompletteringspropositionens åtgärdsförslag. I utfrågningen deltog chefekonom Klas Eklund från SE-banken, verkställande direktör Lars Jacobsson från Handelns utredningsinstitut, chefekonom Nils Lundgren från Nordbanken, professor Mats Persson från Institutet för internationell ekonomi samt statssekreterare Svante Öberg och departementsrådet Anders Palmér från Finansdepartementet.
Vidare anordnade utskottet den 11 maj 1995 en offentlig utfrågning om penningpolitiken med riksbankschefen Urban Bäckström.
Protokoll från utfrågningarna återfinns i bilagorna 18 och 19 till betänkandet.
Propositionens förslag
I proposition 150 bilaga 1 Reviderad finansplan föreslår regeringen
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen har förordat,
2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som regeringen har förordat,
8. att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning,
9. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1995/96, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av 2 000 000 000 kr,
10. att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om ett tak för de offentliga utgifterna,
11. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser,
12. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
13. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
14. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
I proposition 150 bilaga 5 Socialdepartementet föreslår regeringen
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om en enhetlig kompensationsnivå om 75 % i sjuklönesystemet samt i sjuk- och föräldraförsäkringarna (avsnitt 4),
5. att riksdagen till förslagsanslaget Sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 3 094 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6,
6. att riksdagen till förslagsanslaget Föräldraförsäkringen för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 1 202 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6,
7. att riksdagen till förslagsanslaget Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 3 419 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6,
10. att riksdagen till reservationsanslaget Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 50 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6,
16. att riksdagen godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet som regeringen förordar (avsnitt 13),
17. att riksdagen till förslagsanslaget Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 910 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6.
I proposition 150 bilaga 6 Kommunikationsdepartementet föreslår regeringen under littera A Infrastruktur dels i avsnittet Banverket och Vägverket (s. 1)
1. att riksdagen under sjätte huvudtitelns ramanslag Byggande av vägar för det förlängda budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 150 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 7,
2. att riksdagen med ändring av riksdagens belut (prop. 1994/95:100 bil. 7, bet. 1994/95:TU14, rskr. 1994/95:231), till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för det förlängda budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 9 145 560 000 kr,
dels i avsnittet Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar (s. 2)
1. att riksdagen godkänner planeringsramar för Byggande av vägar på 4 520 000 000 kr för år 1997 samt på 4 429 000 000 kr för år 1998,
2. att riksdagen godkänner planeringsramar för Byggande av länstrafikanläggningar på 1 318 000 000 kr för år 1997 samt på 1 244 000 000 kr för år 1998,
3. att riksdagen godkänner planeringsramar för Nyinvesteringar i stomjärnvägar på 5 336 000 000 kr för år 1997 samt på 5 011 000 000 kr för år 1998,
dels i avsnittet Utökad garantiram i Stockholm (s. 2 och 3)
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen om 146 miljoner kronor i prisnivån januari 1992 för drift och underhåll av de nya väglederna inom ramen för den s.k. Dennisöverenskommelsen,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret justera borgensbeloppet med hänsyn till tillkommande räntekostnader för upptagna lån samt till prisökningar i samhället.
I proposition 150 bilaga 7 Finansdepartementet föreslår regeringen
dels i avsnitt 2 Förbud mot monetär finansiering m.m. (s. 102--113)
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, lag om ändring i lagen (1988:1387) om statens upplåning,
2. att riksdagen bemyndigar Riksbanken att utan vederlag överlåta Sveriges inbetalade kapitalinsats i Världsbanken/IBRD om totalt 593 miljoner kronor till regeringen,
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att överta samtliga förpliktelser som följer med Sveriges kapitalinsats i Världsbanken/IBRD, inklusive ansvaret för ett bidrag till bankens garantikapital om totalt 1 696 miljoner dollar (ca 12 300 miljoner kronor),
dels i avsnitt 5 Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel (s. 125 och 126) att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
dels i avsnitt 6 Anslagsfrågor (s. 127--129)
1. att riksdagen till Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
3. att riksdagen till Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr.
I proposition 150 bilaga 8 Utbildningsdepartementet föreslår regeringen
dels under punkt C 44 (s. 8)
2. att riksdagen under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 30 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 9,
dels under punkt C 45 (s. 9 och 10)
3. att riksdagen under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 22 500 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 9,
4. att riksdagen under förutsättning att riksdagen godkänner regeringens förslag i prop. 1994/95:164 om anslag till Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är ytterligare 37 500 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 9,
dels under punkt D 19 (s. 10)
5. att riksdagen under åttonde huvudtitelns ramanslag Europeisk forskningssamverkan för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 82 500 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 9,
dels under littera E Studiestöd m.m. (s. 11--13)
6. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),
7. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1030), om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa,
8. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Studiemedel m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 25 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 9,
9. att riksdagen under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 448 100 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 9,
10. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 3 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 9.
I proposition 150 bilaga 10 Arbetsmarknadsdepartementet föreslår regeringen
dels under punkt A 5 (s. 2--9)
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
3. att riksdagen med ändring av sitt beslut (bet. 1994/95:AU11, rskr. 1994/95:233), till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 61 358 582 000 kr,
dels under punkt A 6 (s. 10--12)
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
2. att riksdagen godkänner vad regeringen har förordat om administrationen av utbetalning av lönegarantiersättning,
3. att riksdagen till Bidrag till lönegarantiersättning för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 2 419 600 000 kr,
dels under punkt D 4 (s. 15--17)
att riksdagen godkänner att ändamålen under förslagsanslaget Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. även får omfatta kostnader för
1. bosniska flyktingars förberedelser i Sverige inför ett framtida återvändande till Bosnien-Hercegovina och 2. medicinsk evakuering,
dels under punkt D 5 (s. 17--21)
1. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för utbetalning av schablonersättningar,
2. att riksdagen under tionde huvudtitelns förslagsanslag Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 400 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 11.
I proposition 150 bilaga 11 Kulturdepartementet föreslår regeringen
dels under punkt B 8 (s. 1)
1. att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU10, rskr. 211), medger att beslut om stöd till icke-statliga kulturlokaler får meddelas intill ett sammanlagt belopp av 15 000 000 kr för budgetåret 1995/96,
2. att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU10, rskr. 211), till Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 27 500 000 kr,
dels under punkt B 17 (s. 2)
1. att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU10, rskr. 211), medger att beslut om bidrag till kulturstöd vid ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. får meddelas intill ett sammanlagt belopp av 240 000 000 kr för budgetåret 1995/96,
2. att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU10, rskr. 211), till Kulturstöd vid ombyggnad m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 240 000 000 kr.
I proposition 150 bilaga 12 Näringsdepartementet föreslår regeringen i avsnitt 2 Anslagsfrågor
dels under punkt A 3 (s. 15 och 16)
att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Främjande av kvinnors företagande för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 50 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 13,
dels under punkt A 4 (s. 16)
att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Bidrag till tekniköverföring för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 50 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 13,
dels under punkt A 5 (s. 16 och 17)
att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Investeringsfrämjande för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 22 500 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 13.
I proposition 150 bilaga 13 Civildepartementet föreslår regeringen
dels under punkt A 1 (s. 1 och 2)
att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU12, rskr. 213), till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 2 662 173 000 kr,
dels under punkt B 1 (s. 2)
att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:KrU12, rskr. 206), till Stöd till trossamfund m.m. för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 91 200 000 kr,
dels under punkt D 2 (s. 2 och 3)
att riksdagen under trettonde huvudtitelns reservationsanslag Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 3 200 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 14,
dels under punkt E 2 (s. 3)
att riksdagen under trettonde huvudtitelns reservationsanslag Stöd till kooperativ utveckling anvisar ett belopp som är 1 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 14,
dels under punkt E 4 (s. 3)
att riksdagen under trettonde huvudtitelns reservationsanslag Utveckling av ideell verksamhet anvisar ett belopp som är 1 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 14,
dels under punkt E 6 (s. 4)
att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:KrU14, rskr. 224), till Stöd till idrotten för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 787 860 000 kr.
I proposition 150 bilaga 14 Miljödepartementet föreslår regeringen
dels under punkt A 3 (s. 1 och 2)
att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (prop. 1994/95:100 bil. 15, bet. 1994/95:JoU14, rskr. 257), till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 210 000 000 kr,
dels under punkt A 5 (s. 2)
att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (prop. 1994/95:100 bil. 15, bet. 1994/95:JoU14, rskr. 257), till Miljöforskning för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 175 531 000 kr,
dels under punkt B 3 (s. 2)
att riksdagen under fjortonde huvudtitelns ramanslag Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 7 500 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 15.
Motionsyrkanden
Motionsyrkanden med anledning av proposition 150
1994/95:Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar godkänna riktlinjer för den ekonomiska politiken i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar godkänna riktlinjer för budgetregleringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen med anledning av budgetposten Beräknat tillkommande utgiftsbehov netto som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen med anledning av regeringens begäran om lånebemyndigande som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjning av patientavgifterna i läkemedelsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen avslår förslaget att minska anslagen till yrkesinriktad rehabilitering i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i systemet för förtidspension,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad presumtion vid bidragsförskott,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en minskning av 1998 års planeringsramar för byggande av vägar och nyinvesteringar i stomjärnvägar om sammanlagt 3 175 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag om en sänkning av mervärdesskatten på livsmedel i enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om planerna på övergång till månadsvis momsinbetalning,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder i syfte att minska skatten på arbete inom tjänstesektorn,
15. att riksdagen beslutar om en sänkning av dagpenningen för vuxenstudiestödet i enlighet med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen beslutar återgå till de regler som gällde före den 1 januari 1995 för studerande vid YTH-utbildningarna i enlighet med vad som anförts i motionen,
18. att riksdagen beslutar att under Arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel, littera D Invandringen m.m., anvisa ett i förhållande till regeringen med 400 miljoner kronor minskat anslag i enlighet med vad som anförts i motionen,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s konvergenskriterier och ökad självständighet för Riksbanken.
1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i motionen,
2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordats i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett tak för de offentliga utgifterna, 4. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om miljö och ekonomi,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett robust socialförsäkringssystem,
6. att riksdagen med avslag på propositionen beslutar att ersättningen inom sjuk- och föräldraförsäkringarna samt arbetslöshetsförsäkringen skall vara 80 %,
8. att riksdagen avslår förslaget att sänka ersättningen i vuxenstudiestödet som en följd av sänkt ersättning i a-kassan till 75 %,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare skärpning av arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen,
15. att riksdagen avslår förslaget att minska anslaget till Främjande av kvinnors företagande med 50 000 000 kr till 150 000 000 kr och i stället beslutar anslå 250 000 000 kr,
16. att riksdagen avslår förslaget att dra in reservationen avseende Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad inom SIDA,
17. att riksdagen minskar indragningen av reservationen under Utvecklingssamarbete genom SIDA med 65 000 000 kr,
18. att riksdagen utökar anslaget till biståndet enligt vad som anförts i motionen,
19. att riksdagen beslutar beräkna sjukpenninggrundande inkomst enligt vad som anförts i motionen,
20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om minskade räntesubventioner enligt vad som anförts i motionen,
21. att riksdagen beslutar om höjd pensionsålder enligt vad som anförts i motionen,
22. att riksdagen beslutar avskaffa delpensionssystemet enligt vad som anförts i motionen,
23. att riksdagen beslutar ändra reglerna för förtidspension enligt vad som anförts i motionen,
24. att riksdagen beslutar att obetalda skatteskulder skall reducera pension enligt vad som anförts i motionen,
26. att riksdagen beslutar avskaffa möjligheten till bostadsbidrag för ungdomar under 29 år utan barn,
27. att riksdagen hos regeringen begär förslag om restriktivare regler för bidragsförskott enligt vad som anförts i motionen,
28. att riksdagen beslutar reducera anslaget till presstöd enligt vad som anförts i motionen,
29. att riksdagen beslutar reducera anslaget till folkbildning enligt vad som anförts i motionen,
30. att riksdagen hos regeringen begär förslag om besparingar inom försvaret enligt vad som anförts i motionen,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäljning av statliga företag,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om koncessionsavgift för TV,
33. att riksdagen hos regeringen begär förslag om flerbarnstillägg enligt vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som har förordats i denna motion, 2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetreglering som har förordats i denna motion,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av inkomstskatten enligt vad i motionen anförts,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpningar av skatten på kapitalägande enligt vad i motionen anförts,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av företagsbeskattningen enligt vad i motionen anförts,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatteuttaget inom privat tjänsteproduktion,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sänkta egenavgifter enligt vad i motionen anförts,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt mervärdesskatt på livsmedel,
17. att riksdagen avslår regeringens begäran att reservationsmedel till biståndsverksamhet dras in,
18. att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1995/96 i enlighet med vad i motionen anförts beslutar anslå 860 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår,
19. att riksdagen avslår regeringens aviserade förslag om att spara 1 200 000 000 kr på assistansersättningen till svårt funktionshindrade enligt vad i motionen anförts om att den enskildes behov skall styra kostnadsnivån och inte regelsystemet,
20. att riksdagen beslutar om att barnbidraget från den 1 januari 1996 skall höjas från 7 680 kr till 8 280 kr per barn och år enligt vad i motionen anförts,
21. att riksdagen beslutar om en förändring av flerbarnstillägget enligt vad i motionen anförts,
22. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjda läkemedelskostnader enligt vad i motionen anförts om den kraftiga kostnadsutveckling som varit under de senaste fyra åren och som drabbar äldre och sjuka med ett stort läkemedelsbehov,
23. att riksdagen avslår regeringens förslag om en enhetlig kompensationsnivå i sjuklöne-, sjuk- och föräldraförsäkringen på 75 % enligt vad i motionen anförts,
24. att riksdagen avslår regeringens förslag om att till Föräldraförsäkringen för budgetåret 1995/96 anslå 1 202 000 000 kr mindre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 6,
25. att riksdagen avslår regeringens förslag om att till Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anslå 3 419 000 000 kr mindre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 6,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopandet av en karensdag i sjukförsäkringen,
27. att riksdagen avslår regeringens förslag om att till Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96 anslå 910 000 000 kr mindre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 6, 28. att riksdagen till byggande av riksvägar för budgetåret 1995/96 (A 3) anvisar 2 025 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit,
29. att riksdagen till drift av statliga järnvägar för budgetåret 1995/96 (A 10) anvisar 100 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
30. att riksdagen till nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1995/96 (A 11) anvisar 262 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 9 407 560 000 kr,
31. att riksdagen till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1995/96 (A 5) anvisar 100 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 429 449 000 kr,
32. att riksdagen beslutar avslå en utökad garantiram för drift och underhåll av de nya väglederna inom ramen för den s.k. Dennisöverenskommelsen,
33. att riksdagen till Tullverket för budgetåret 1995/96 anvisar 75 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
34. att riksdagen till Skattemyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar 140 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit, 35. att riksdagen till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar 71 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
36. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ytterligare besparingar inom fjärde huvudtiteln om 4 626 000 000 kr i enlighet med vad i motionen anförts,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att deltidsstudiestöd på 75 % av studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa även skall gälla studerande vid folkhögskola,
38. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i studiestödslagen,
39. att riksdagen beslutar höja ersättningen för svux och svuxa från 65 % till 75 % av nivån i dagpenningen från a-kassa, 40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att särskilt vuxenutbildningsstudiestöd för arbetslösa skall kunna beviljas för studier på gymnasial nivå under sex terminer och för ytterligare tid om det finns särskilda skäl,
41. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i 20 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundbeloppet i det kontanta arbetslöshetsunderstödet,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inskränkning av deltidsarbetslösas stämplingsrätt,
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ytterligare ändringar i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring ej skall göras innan utredningen om arbetslöshetsförsäkringen presenterat sina förslag och konsekvenserna av ändringar i lagen,
45. att riksdagen anslår 3 000 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96,
46. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen begär förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel,
47. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen begär förslag rörande Näringsdepartementets huvudtitel,
48. att riksdagen under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1995/96 garanterar ett lån till en etanolanläggning enligt vad som anförts i motionen,
49. att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Främjande av kvinnors företagande för budgetåret 1995/96 avslår regeringens förslag om en minskning av anslaget med 50 000 000 kr enligt vad som sägs i motionen,
50. att riksdagen till Länsstyrelserna m.m. (A 1) i enlighet med vad som i motionen anförts anvisar 15 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår,
51. att riksdagen till Stöd för kooperativ utveckling (E 2) anvisar 2 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår,
53. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts, under avsnittet om Miljödepartementet, anvisar ett belopp som är 75 000 000 kr högre än regeringens,
54. att riksdagen beslutar inrätta en omställningsfond som tillförs 1 500 000 000 kr budgetåret 1995/96 enligt vad i motionen anförts,
55. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts avvisar förslaget om ett utgiftstak för den offentliga sektorn,
56. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts avvisar förslaget om förbud mot statlig upplåning i Riksbanken, s.k. monetär finansiering,
57. att riksdagen hos regeringen begär en ändring i inriktningen av penningpolitiken enligt vad i motionen anförts, 58. att riksdagen hos regeringen begär inrättandet av en kommission för att granska finansmarknaden enligt vad i motionen anförts,
1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om syftet med den ekonomiska politiken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöskulden,
3. att riksdagen beslutar anta de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas i motionen,
4. att riksdagen besluar anta de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordas i motionen,
5. att riksdagen antar de förslag till förändringar av statsbudgetens inkomster som föreslås i motionen,
6. att riksdagen antar de förslag till förändringar av statsbudgetens utgifter som föreslås i motionen,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade arbetsgivaravgifter och miljöskatter enligt den s.k. skatteväxling som föreslås i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatteväxling för en bättre miljö och ökad sysselsättning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk kommitté för att ta fram förslag till insyn på valuta- och penningmarknaden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av budgetpolitiken,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reservationsmedel för innevarande budgetår som är avsedda för bistånd m.m. inte skall dras in,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till konvergensprogram för debatt och beslut i enlighet med vad som anförts i motionen innan det skickas in till EU,
14. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 23 § riksbankslagen,
15. att riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret 1995/96 anvisar 7 000 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 52 260 534 000 kr, 16. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt ersättningsnivå i föräldraförsäkringen och sjukpenningen,
17. att riksdagen beslutar införa ett s.k. brutet tak i föräldraförsäkringen och sjukpenningen i enlighet med vad som anförts i motionen,
18. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en parlamentarisk utredning av effekterna av alla sparåtgärders samlade inverkan på utsatta grupper och låginkomsttagare m.m., 20. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till nyinvesteringar i stomjärnvägar och i stället höjer anslaget med 1 737,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
21. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till byggande av vägar med 150 miljoner kronor och i stället sänker anslaget med ytterligare 4 850 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
22. att riksdagen -- vid bifall till yrkande 21 -- anslår ytterligare 500 miljoner kronor till Bidrag till enskilda vägar och 700 miljoner kronor till Byggande av länstrafikanläggningar, 23. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt vuxenstudiestöd m.m.,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av ett grundforskningsavdrag om 5 %,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av anslag från grundforskningsavdragsmedel på forskningsråd och fakultetsanslag,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.,
27. att riksdagen till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 anslår 3 206 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslår,
28. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen,
29. att riksdagen antar förslaget om ett s.k. brutet tak i arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
30. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förkortad arbetstid i enlighet med vad som anförts i motionen,
31. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till icke-statliga kulturlokaler,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samerna som grupp inte skall straffas genom indragning från Samefonden för att Sametinget betalat ut partistöd,
34. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget Främjande av kvinnors företagande och i stället anslår 200 miljoner kronor på anslaget för budgetåret 1995/96,
35. att riksdagen avslår regeringens förslag till Bidrag till tekniköverföring och i stället helt ersätter detta med ett anslag till Bidrag till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor i enlighet med vad som anförts i motionen och till detta sistnämnda anslag anslår 1 000 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt anförts angående förslaget till Bidrag för ökad energieffektivitet och förnybara energikällor,
37. att riksdagen avslår regeringens förslag om minskning av anslaget till Investeringsfrämjande och i stället anslår 48,25 miljoner kronor på anslaget för budgetåret 1995/96,
38. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till Stöd till kooperativ utveckling och i stället höjer anslaget till 18,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96, 40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att indragningar av reservationsmedel för innevarande budgetår inom Miljödepartementets område inte skall genomföras,
42. att riksdagen till Bidrag för kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag anslår 270 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
43. att riksdagen till Miljöforskning anslår 237,531 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
44. att riksdagen vid bifall till motionens reviderade budgetförslag godkänner det i motionen redovisade minskade upplåningsbehovet.
1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som anförts i motionen,
2. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 godkänner de allmänna riktlinjer för budgetpolitiken som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar återinföra den rätt till kvittning av underskott i näringsverksamhet mot inkomst av tjänst som gällde fram till den 1 januari 1995,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkning av livsmedelsmomsen,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt kompensationsnivå i föräldraförsäkringen,
8. att riksdagen avseende yrkesinriktad rehabilitering avslår regeringens förslag om sänkt rehabiliteringspenning,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt kompensationsnivå i sjukersättningssystemen,
10. att riksdagen beslutar om att två karensdagar skall gälla i sjukersättningssystemen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de flexiblare regler som föreslås gälla för deltidsstudiestöd för studerande i kommunal och statlig vuxenutbildning även bör omfatta studerande på folkhögskola,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, svuxa, ändras så att stöd får beviljas för studier på gymnasienivå under tre år i enlighet med vad som i dag gäller för särskilt vuxenstudiestöd, svux och studiemedel,
18. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkning av ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen,
19. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt grundbelopp i det kontanta arbetsmarknadsstödet,
20. att riksdagen anvisar 2 500 000 000 kr utöver regeringens förslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. och således anslår totalt 63 858 582 000 kr,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett permanent riskkapitalavdrag,
22. att riksdagen till anslaget Främjande av kvinnors företagande anvisar 200 000 000 kr, dvs. 50 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
23. att riksdagen till anslaget Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. anslår 3 200 000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 174 303 000 kr,
24. att riksdagen till anslaget Stöd till trossamfund m.m. anslår 3 300 000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 94 500 000 kr,
25. att riksdagen till anslaget Stöd till kooperativ utveckling anslår 1 000 000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 9 750 000 kr,
26. att riksdagen till anslaget Utveckling av ideell verksamhet anslår 1 000 000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 23 700 000 kr,
27. att riksdagen till anslaget Stöd till idrotten anslår 4 400 000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 792 260 000 kr,
28. att riksdagen avslår regeringens förslag om minskning av anslaget Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag,
29. att riksdagen avslår regeringens förslag till minskning av anslaget Miljöforskning,
30. att riksdagen beslutar om en sänkning av tjänstemomsen från 25 till 12 % fr.o.m. den 1 januari 1996,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att föräldrar skall få rätt att spara 10 dagar i föräldraförsäkringen efter barnets 8-årsdag tills det fyller 12 år,
32. att riksdagen till Utbildningsvikariat anvisar 1 400 000 000 kr mindre än regeringens förslag, dvs. totalt 4 154 000 000 kr,
33. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en avvecklad dubbelbeskattning på aktier i enlighet med vad i motionen anförts,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta regler för bidragsförskott,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopat bostadsbidrag för ungdomshushåll utan barn,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en återgång till tidigare regler när det gäller kopplingen mellan studiemedel och resultat,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att obetalda skatteskulder skall påverka pensionsutbetalningar,
39. att riksdagen avvisar regeringens förslag till indragning av reservationsmedel uppgående till 1 000 000 000 kr på biståndsanslaget,
40. att riksdagen beslutar att anslå 300 000 000 kr mindre än regeringen i anslag till Vägverket och Banverket,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om partistöd till partierna i Sametinget,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de föreslagna höjningarna av de energi- och miljörelaterade skatterna skall användas för att finansiera sänkt moms på tjänstesektorn. 1994/95:Fi38 av Sonja Rembo (m) vari yrkas att riksdagen beslutar höja finansieringsavgiften i arbetslöshetsförsäkringen till 140 % i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en framgångsrik ekonomisk politik som leder till hög sysselsättning, lägre räntor och budgetsanering kräver fasta spelregler och förbättringar i företagens villkor, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en låg inflation bör ges högsta prioritet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inflationsmålet skall ligga fast,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på prognoser och budgetuppföljning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetet med förbättrade instrument för budgetprognoser bör ges hög prioritet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bruttobesparingar vad avser företagsstöd samt stöd till kommuner och socialförsäkringar skall uppgå till minst 180 miljarder kronor,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till sjuk- och arbetsskadeförsäkringen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fasta spelregler vid den svenska statens skuldsanering,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bestämmelser om utgiftstak,
16. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändrade regler för momsredovisning och momsinbetalningar i enlighet med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkning av matmomsen i enlighet med vad som anförts i motionen,
1994/95:Fi43 av Isa Halvarsson och Sigge Godin (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det även i fortsättningen skall finnas en länsexpert för utbildning vid länsstyrelserna,
2. att riksdagen beslutar att den föreslagna besparingen på trettonde huvudtiteln (Civildepartementet) A 1 Länsstyrelserna m.m. får formen av en generell besparing.
1994/95:Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för skattepolitiken som anförts i motionen,
2. att riksdagen avslår förslaget att sänka mervärdesskatten på livsmedel m.m.,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkta arbetsgivaravgifter för tjänstesektorn i två steg enligt vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjd tobaksskatt enligt vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett permanent riskkapitalavdrag,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopad dubbelbeskattning på riskkapital enligt vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar om sänkt marginalskatt så att högsta skattesats för statlig inkomstskatt åter blir 20 %, 9. att riksdagen beslutar höja grundavdraget i inkomstbeskattningen till 0,25 basbelopp,
10. att riksdagen avslår förslaget om ändrad uppbörd av mervärdesskatt,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av den aviserade kvittningsrätten,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om reformering av skatten för fåmansbolag enligt vad som anförts i motionen, 14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om undantag från bolagsskatt enligt vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi45 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att alla alkoholhaltiga drycker undantas från föreslagen momssänkning.
1994/95:Fi46 av Göran Magnusson och Roland Larsson (s, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållen mervärdesbeskattning av öl, klass II, s.k. folköl.
1994/95:Fi48 av Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de regler om vuxenstudiestöd i förhållande till studiernas omfattning som föreslås gälla för studerande i kommunal och statlig vuxenutbildning även bör omfatta studerande på folkhögskola,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka ersättningen i vuxenstudiestödet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna för svuxa ändras så att stöd får beviljas för studier på gymnasienivå under tre år i enlighet med vad som i dag gäller för svux och studiemedel.
1994/95:Fi49 av Inger Davidson (kds) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att spara ytterligare 3,2 miljoner på bidrag till ungdomsverksamhet m.m., 2. att riksdagen avslår regeringens förslag att spara ytterligare 3,3 miljoner på stöd till trossamfund m.m., 3. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska stöd till kooperativ utveckling med 1 miljon kronor,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag att spara ytterligare 1 miljon kronor på utveckling av ideell verksamhet, 5. att riksdagen avslår regeringens förslag att spara ytterligare 4,4 miljoner kronor på stöd till idrotten.
Motionsyrkanden med anledning av proposition 218
1994/95:A52 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
14. att riksdagen beslutar att den lägsta ersättningen i KAS och arbetslöshetsförsäkringen sätts till 210 kr per dag i enlighet med vad som anförs i motionen,
15. att riksdagen beslutar sänka den högsta ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen till 529 kr per dag i enlighet med vad som anförs i motionen,
25. att riksdagen beslutar om en begränsning av rätten till ersättning från a-kassa till 450 dagar i enlighet med vad som anförs i motionen,
1994/95:A55 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med kortare arbetsdag, 25. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i lagen om anställningsskydd att deltidsarbetande får företräde till flera arbetstimmar vid utvidgat arbetsutbud i enlighet med vad i motionen anförts,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till heltidsarbete,
1994/95:A56 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
6. att riksdagen beslutar avslå förslaget om att sänka ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 75 %,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som föreslås i motionen.
Utskottet
Utskottet
Den ekonomiska politiken
I de närmast följande tre avsnitten om den internationella utvecklingen, utvecklingen i Sverige och svensk ekonomi fram till år 2000 ges en sammanfattande redovisning utifrån bedömningen i den reviderade nationalbudgeten. Därutöver görs vissa kompletteringar med bl.a. senaste redovisning från Statistiska centralbyrån (SCB) om prisutvecklingen och arbetsmarknadsläget. Utskottet behandlar också i detta sammanhang de synpunkter på den reviderade nationalbudgetens konjunkturprognos som framförs i här aktuella partimotioner och de kalkyler som redovisas för den svenska ekonomins utveckling fram till år 2000.
Internationell utveckling
De tre första åren av 1990-talet kännetecknades av en mycket låg tillväxt i OECD-området. Den lågkonjunktur som under dessa år drabbade OECD-Europa var så djup att den totala produktionen minskade år 1993. Samtidigt närmade sig arbetslösheten 12 %. Produktionsbortfallet och arbetslösheten under den första delen av 1990-talet blev i OECD-Europa större än under lågkonjunkturen i början av 1980-talet. Vad som skiljer dessa två lågkonjunkturer -- de svåraste som drabbat Europa under efterkrigstiden -- är bl.a. inflationsutvecklingen. Medan inflationen i OECD-Europa under de första åren av 1990-talet låg i intervallet 5--7 % var den väsentligt högre i början av 1980-talet. Sålunda steg konsumentpriserna år 1980 i OECD-Europa med nära 16 %.
År 1994 vände utvecklingen i OECD-området. Den internationella ekonomin utvecklades starkt, i synnerhet i Nordamerika men även i Västeuropa. Som framgår av tabell 1 steg tillväxten i EU-länderna till 3 % år 1994. Även i Japan, vars ekonomi helt stagnerade år 1993, vände utvecklingen försiktigt uppåt även om tillväxten stannade vid blygsamma 1 %. Året 1994 innebar en fortsatt snabbt växande produktion i Förenta staterna även om en viss avmattning kunde noteras i slutet av året.
Tabell 1. BNP-tillväxt i vissa OECD-länder Årlig procentuell förändring
___________________________________________________________________ 1994 1995 1996 ___________________________________________________________________ USA 4,0 3,0 (2,9)* 2,0 (2,2) Japan 1,0 1,9 (2,4) 3,3 (2,9) Västra Tyskland 2,3 2,7 (2,4) 3,3 (3,2) Frankrike 2,5 3,1 (3,0) 3,2 (3,3) Storbritannien 4,0 3,3 (3,3) 3,1 (2,8)
Danmark 4,8 3,5 (3,3) 2,8 (2,8) Finland 4,0 4,6 (4,8) 4,6 (4,1) Norge 5,1 3,0 (2,9) 2,7 (2,6)
OECD 3,0 2,9 (2,8) 2,7 (2,7) EU 3,1 3,0 3,3 __________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i årets budgetproposition.
Av tabell 1 framgår att Finansdepartementet inte funnit anledning att i kompletteringspropositionen göra någon väsentlig justering av den tillväxtprognos som redovisades i budgetpropositionen för utvecklingen fram t.o.m. år 1996. Tillväxtprognoserna i propositionen överensstämmer i stort med OECD:s bedömning från december förra året. I slutet av maj offentliggjorde OECD-sekretariatet i ett pressmeddelande den prognos som kommer att redovisas i "Economic Outlook" i juni i år. Av prognosen framgår att produktionstillväxten för år 1995 för OECD-området totalt bedöms komma att ligga obetydligt under den bedömning som redovisas i tabell 1. För år 1996 är prognosen oförändrad.
För de närmaste två åren görs i kompletteringspropositionen bedömningen att produktionstillväxten har kulminerat i Förenta staterna. Även i Storbritannien och i de nordiska länderna väntas tillväxten successivt minska. Denna dämpning av tillväxttakten motverkas emellertid av en stigande tillväxt i flertalet EU-länder. Det kan även konstateras att den kraftiga expansionen i ekonomierna i Sydostasien med största sannolikhet kommer att fortsätta. Inte heller i Latinamerika eller Östeuropa finns tecken på att produktionsuppgången dämpas.
Som framgår av tabell 2 väntas inflationen öka något i OECD-området som helhet. Även om denna bedömning förverkligas innebär prognosen att inflationen fortsätter att vara mycket låg i ett historiskt perspektiv. Den ligger emellertid i överkant av de inflationsmål som många länder antagit. Som jämförelse kan nämnas att inflationen under 1970-talet i genomsnitt per år uppgick till 8,5 % och att den under 1980-talet låg på 6 % per år.
Den bedömning av prisutvecklingen i de större industriländerna som redovisas i kompletteringspropositionen pekar även mot att en mindre ökning av inflationstakten under de närmaste två åren kan väntas i Förenta staterna, Storbritannien och Frankrike. I Japan däremot är inflationstakten mycket låg och det finns inga tecken på att den kommer att stiga. För Japan gäller att kapacitetsutnyttjandet i industrin är måttligt, inflationsförväntningarna är låga och den mycket starka yenen drar ned importpriserna.
I Tyskland beräknas inflationen avta ytterligare något under år 1995 för att mot slutet av år 1996 åter öka. Slutsatsen blir att den neddragning av inflationstakten i OECD-området -- om Mexiko och Turkiet undantas -- som nu kommit till stånd förefaller att bli bestående.
Tabell 2. Konsumentpriser och arbetslöshet i OECD- och EU-området
______________________________________________________________ 1994 1995 1996 ______________________________________________________________
Konsumentpriser OECD 2,3 2,6 2,9 EU 3,1 3,0 3,3
Arbetslöshet* OECD 8,3 7,9 7,7 EU 11,8 11,4 10,9 ______________________________________________________________
* Procent av arbetskraften.
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Av tabell 2 framgår att en viss nedgång av arbetslösheten i OECD-området är att vänta under prognosperioden. Detta gäller även EU-länderna. Men trots en viss förbättring av arbetsmarknadsläget i Västeuropa fortsätter arbetslösheten att ligga på en mycket hög nivå samtidigt som andelen långtidsarbetslösa är betydande. Som framhålls i propositionen förstärks de problem som orsakas av det svåra arbetsmarknadsläget i EU-länderna av att arbetskraftsdeltagandet år 1993 endast uppgick till 65 %. Motsvarande andel var drygt 75 % i såväl Förenta staterna som i Japan (jfr tabell 3).
Tabell 3. Sysselsättning och arbetskraftsdeltagande
____________________________________________________________________ 1992 1993 1994 ____________________________________________________________________
Sysselsättning* USA 0,6 1,5 3,1 Japan 1,1 0,2 0,3 EU -1,4 -2,0 -0,7
Arbetskraftsdeltagande** USA 76,8 76,8 - Japan 75,9 75,9 - EU 65,8 65,0 - ____________________________________________________________________
* Årlig procentuell förändring. ** Procent av befolkningen mellan 15 och 64 år.
Källor: OECD och EU-kommissionen.
Den låga sysselsättningsgraden i Europa jämfört med Förenta staterna och Japan innebär en relativt sett större belastning på de offentliga utgifterna. Därmed skapas också behov av högre skatteuttag från den sysselsatta delen av befolkningen i merparten av Västeuropas länder.
Sammanfattningsvis kan konstateras att det internationella konjunkturläget förbättrades påtagligt under andra hälften av år 1994. Utskottets redovisning av den reviderade nationalbudgetens internationella avsnitt visar att en viss konjunkturavmattning kan komma att karakterisera perioden fram t.o.m. år 1996, men att den internationella utvecklingen fortsatt kommer att vara gynnsam för Sverige.
Avslutningsvis bör det framhållas att det självfallet finns flera osäkerhetsmoment i bedömningen av den internationella utvecklingen.
De offentliga finanserna i OECD-området förbättrades under år 1994 och underskotten uppgick i genomsnitt till knappt 4 % av BNP. Förbättringen var dock inte tillräcklig för att förhindra en fortsatt ökning av den offentliga skuldsättningen, mätt som andel av BNP. I EU-länderna väntas de offentliga finanserna förbättras något de närmaste åren, medan budgetunderskottet i Förenta staterna bedöms sjunka i långsam takt. Fortsatt växande statsskulder och instabilitet på de finansiella marknaderna utgör alltjämt ett hot mot en positiv utveckling.
Under de senaste månaderna har också den internationella finansiella marknaden kännetecknats av stor oro. Den utlösande faktorn var den finansiella krisen i Mexiko tillsammans med den ökade politiska osäkerheten i Italien och Spanien. Turbulensen på den finansiella marknaden har fått till följd att D-marken och yenen förstärkts kraftigt mot den amerikanska dollarn samtidigt som länder med svaga statsfinanser och hög statsskuld fått se sin valuta kraftigt försvagas. Denna utveckling på valutamarknaden kan vara en faktor som bidrar till att förstärka den kommande konjunkturavmattningen som i propositionen har bedömts som mild.
Särskilt i Japan har växelkursrörelserna varit extremt stora. Om de nuvarande kursrelationerna skulle bli bestående är det sannolikt att den japanska ekonomiska återhämtningen kommer att dra ut på tiden. De åtgärder som den japanska centralbanken vidtagit -- räntesänkning och stödköp -- har inte lindrat förstärkningen av yenen. Även i Tyskland utgör D-markens kraftiga appreciering ett hot mot den i propositionen angivna positiva BNP-prognosen. Den försämrade konkurrenssituationen för Tysklands exportindustri kan, om även den inhemska efterfrågan dämpas, medföra att landet inte fungerar som en effektiv konjunkturmotor för det övriga Europa.
För länder med stora underskott i de offentliga finanserna och en betydande statsskuld har valutakursen följt dollarns fall. Dessa länder -- t.ex. Italien, Spanien, Sverige och Storbritannien -- har sett sig tvungna att vidta en åtstramning av penningpolitiken men även av finanspolitiken. De här redovisade prognoserna förutsätter att dessa åtgärder får effekt och inte leder till ett fortsatt allmänt högt ränteläge.
I början av maj ledde ånyo handelsmotsättningarna mellan Japan och Förenta staterna till en akut konflikt. Vilka effekter denna konflikt kan komma att få på världshandeln går i dagsläget inte att bedöma.
Utvecklingen i Sverige
Prognosförutsättningar
I kompletteringspropositionens bedömning av den svenska ekonomins utveckling görs antaganden om valutakurs och räntor som i betydande grad är påverkade av oron på den finansiella marknaden under årets tre första månader. Detta innebär betydligt högre räntor och svagare krona än vad som låg till grund för bedömningen i den preliminära nationalbudgeten. Som framgår av tabellerna 4 och 5 förutsätts dock en viss nedgång av obligationsräntorna samt en förstärkning under år 1996 av kronan.
Tabell 4. Prognosförutsättningar
____________________________________________________________________
1994 1995 1996 ____________________________________________________________________
BNP-tillväxt i OECD 3,0 2,9 (2,8)* 2,7 (2,7)
Konsumentprisökning i OECD 2,3 2,6 (2,3) 2,9 (3,0)
Världsmarknadstillväxt**
Dollarkurs (i kr) 7,7 7,3 (7,4) 7,3 (7,2)
Ecu-index 123,8 128,8 (121,6) 125,0 (117,9)
Tysk ränta 5-års statsobl. 6,2 6,9 (7,0) 7,1 (7,2)
Svensk ränta 5-års statsobl. 9,1 10,6 (10,2) 10,0 (9,2)
Svensk ränta 6-månaders statsskuldväxel 7,7 8,9 (8,4) 9,0 (8,3) ____________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i årets budgetproposition. ** Avser bearbetade varor i 14 OECD-länder.
Tabell 5. Växelkursutvecklingen Procentuella förändringar mellan årsgenomsnitt
_____________________________________________________________________
1992 1993 1994 1995 1996 _____________________________________________________________________
ECU-index 0,4 20,9 0,6 4,0 -3,0 Dollar 4,0 33,8 -1,2 -5,4 -0,4 Konkurrentvägt -0,3 23,8 1,7 3,7 -1,8 Importvägt -0,8 24,4 1,8 3,9 -1,8 _____________________________________________________________________
Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.
Kalkylerna i den reviderade nationalbudgeten avslutades den 18 april 1995. I början av maj förstärktes dollarn vilket fick till följd att även kronan blev starkare. I samband med denna kronförstärkning föll även räntorna. Men turbulensen på finans- och valutamarknaderna håller i sig. I slutet av maj föll åter dollarn, och på samma sätt som tidigare förlorade därmed kronan i värde mot D-marken och räntorna steg åter. Räntedifferensen mot Tyskland var i slutet av maj drygt 4 procentenheter.
Även om räntedifferensen mot Tyskland antas minska i Finansdepartementets prognos under prognosperioden innebär ränteantagandet att differensen mot de tyska räntorna kommer att vara betydande även i slutet av år 1996. Men om den amerikanska dollarn förstärks snabbare mot D-marken kommer de svenska räntorna sannolikt att utvecklas mer gynnsamt än vad som anges i tabell 4.
Försörjningsbalansen
I kompletteringspropositionen görs samma bedömning som i finansplanen av tillväxten i den totala produktionen fram t.o.m. år 1996. Vad som skiljer bedömningarna åt är prognosen för vissa delkomponenter av försörjningsbalansprognosen.
Den viktigaste skillnaden mellan prognosen i finansplanen och i kompletteringspropositionen gäller främst bedömningen av investeringsutvecklingen.
Tabell 6. Försörjningsbalans
_____________________________________________________________________________ Miljarder kr. Procentuell volymförändring 1994 __________________________________ 1994 1995 1996 _____________________________________________________________________________
BNP 1 517,0 2,2 2,5 (2,6)** 2,9 (2,9) Import 492,3 13,2 7,5 (7,0) 6,0 (5,1) Tillgång 2 009,3 4,5 3,7 (3,6) 3,6 (3,4)
Privat konsumtion 820,2 0,5 -0,5 (0,0) 1,0 (1,0)
Offentlig konsumtion 413,5 1,0 -0,2 (0,0) -0,8 (-1,0) Stat 131,5 -0,7 1,5 (2,0) -0,5 (-1,0) Kommuner 282,0 -1,2 -1,0 (-1,0) -1,0 (-1,0)
Bruttoinvesteringar 208,2 -0,4 11,1 (9,5) 9,6 (8,5) Näringsliv 136,6 17,4 21,1 (20,1) 10,7 (10,1) Bostäder 36,3 -37,5 -18,2 (-28,4) 12,4 (9,2) Myndigheter 35,4 6,4 5,6 (9,2) 3,2 (1,7)
Lagerinvesteringar* 10,5 1,4 -0,3 (0,0) 0,2 (0,1)
Export 556,7 13,8 10,6 (9,5) 7,3 (7,3)
Användning 2 009,3 4,5 3,7 (3,6) 3,6 (3,4) Inhemsk användning 1 452,5 ______________________________________________________________________________
* Förändring i % av föregående års BNP. ** Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i årets budgetproposition.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Tabell 7. Nyckeltal
_________________________________________________________________________ 1994 1995 1996 _________________________________________________________________________
Timlön, kostnad 3,5 3,5 (3,5)** 4,0 (4,0) KPI, dec.-dec. 2,3 3,3 (2,9) 2,8 (3,7) NPI, dec.-dec. 1,6 2,0 (2,0) 2,4 (1,7) Disponibel inkomst 1,0 -2,2 (-2,4) 0,2 (-0,5) Sparkvot (nivå) 8,3 6,7 (6,3) 5,9 (4,9) Industriproduktion 10,6 8,0 (7,0) 6,0 (6,8) Relativ enhetsarbetskostnad -1,0 -0,6 (5,5) 3,4 (3,2) Öppen arbetslöshet (nivå)* 8,0 7,0 (6,8) 6,1 (6,1) Arbetsmarknadspolitiska åtgärder** 5,1 5,1 (4,8) 5,2 (4,7) Handelsbalans (mdkr) 68,6 108,9 (93,8) 127,0 (114,6) Bytesbalans (i % av BNP) 0,4 2,6 (1,5) 4,0 (3,6) _________________________________________________________________________
* Procent av arbetskraften. ** Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i årets budgetproposition.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finans- departementet.
Såväl investeringarna i näringslivet som bostadsinvesteringarna och exporten förutses under prognosperioden få en bättre utveckling i kompletteringspropositionen än i finansplanen. Att detta i sin tur inte leder till en högre tillväxt i BNP förklaras för år 1995 främst av en sämre utveckling av den privata konsumtionen och en ökad import. För år 1996 gäller att såväl investeringsprognosen som importprognosen har justerats upp.
Det bör även understrykas att den svenska bytesbalansen nu uppvisar överskott. Överskottet i den privata sektorns finansiella sparande överstiger det offentliga underskottet. Sverige är därigenom ett kapitalexporterande land. Exportvolymen steg under åren 1993 och 1994 med sammantaget ca 20 %, främst genom kraftigt ökande marknadsandelar. Därtill kommer att världsmarknadspriserna på vissa viktiga svenska exportområden inom basnäringarna har ökat kraftigt den senaste tiden. Utvecklingen pekar mot en stark och uthållig förbättring av bytesbalansen åren framöver.
I motion Fi31 (m) framhålls att den reviderade nationalbudgetens konjunkturbedömning är alltför optimistisk. Invändningarna gäller främst konsumtionsprognosen, men också investeringsprognosen kan ligga för högt. Ej heller tror motionärerna att den förda politiken kommer att inge de finansiella marknaderna ett sådant förtroende att gapet mot de tyska räntorna kommer att minska i den utsträckning som förutses i den reviderade nationalbudgeten. På samma sätt som i Moderata samlingspartiets motion anförs i motionerna Fi32 (fp), Fi34 (mp) och Fi35 (kds) att konjunkturprognosen -- genom antagandet att hushållen kommer att dra ner sitt sparande -- ger en alltför ljus bild av den svenska ekonomins utveckling.
Enskilda poster i försörjningsbalansen
Utrikeshandeln
Exporttillväxten år 1994 uppgick till 13,8 %. Ser man endast till ökningen i varuexporten var den nära 17 %, vilket är det högsta ökningstal som uppnåtts sedan i början av 1950-talet. Samtidigt kan konstateras att de expansiva ekonomierna i Fjärran Östern får allt större betydelse för svensk export.
Exporttillväxten bedöms nu ha kulminerat, men ökningstalen blir höga såväl i år som nästa år. Under prognosperioden är det marknadstillväxten som är drivkraften i exportökningen när effekterna av konkurrenskraftsförbättringen minskar. Marknadsandelsvinsterna kommer successivt att avta. I propositionen varnas för att kapacitetsutnyttjandet kan vara en restriktion för exporttillväxten, som varit mycket snabb inom exportsektorn under de senaste åren. Investeringsaktiviteten ökar dock under prognosperioden, och inom basindustrin väntas investeringsuppgången bli mycket kraftig. Mot den bakgrunden torde det inte uppstå några generella kapacitetsbrister.
Importen har visat sig vara mycket svårbedömd. Den nu aktuella bedömningen innebär, som nämnts, en kraftig upprevidering av tidigare prognoser. Varuimporten ökade förra året med ca 15 %. Mest ökade importen av investeringsvaror. Som framhålls i propositionen var utvecklingen under loppet av året brant stigande och i december noterades en ökning på hela 36 % från december 1993. Den extrema tillväxten i december är sannolikt relaterad till Sveriges inträde i EU och i viss mån en återspegling av att lagerinvesteringarna samtidigt ökade starkt. Även generellt sett ökade emellertid importen oväntat mycket under fjolåret, liksom under år 1993. Denna utveckling är emellertid svår att förklara utifrån historiska mönster.
Under prognosperioden bedöms importen stiga i betydligt måttligare takt än under fjolåret. Det förklaras dels av att importen under slutet av år 1994 sannolikt var exceptionellt hög till följd av de förändrade importvillkor som följde av EU-medlemskapet.
Bytesbalansen visade förra året ett överskott för första gången sedan år 1986. Som framgår av tabell 7 väntas överskottet stiga kraftigt, från 6,6 miljarder kronor år 1994 till ca 69 miljarder kronor år 1996, vilket motsvarar 4 % av BNP. Det främsta bidraget till överskottet kommer från handelsbalansen som år 1996 väntas ge ett överskott på ca 127 miljarder kronor, motsvarande 7 % av BNP. Utvecklingen av handelsbalansen beror på en gynnsam utveckling för exporten relativt importen i såväl volym som pris.
Att bytesbalansen successivt förstärks beror också till viss del på ett minskat underskott i avkastningen på kapital.
Det kan i detta sammanhang även nämnas att från och med årsskiftet 1995/96 påverkas bytesbalansen av transfereringar till och från EU. Nettobelastningen på bytesbalansen av avgiften till EU och återflödet till Sverige beräknas uppgå till ca 14 miljarder kronor år 1995 och ca 9 miljarder kronor år 1996.
Privat konsumtion
År 1994 skedde en viss återhämtning av hushållens inkomster efter det kraftiga fallet år 1993. Hushållens samlade köpkraft -- disponibla reala inkomster -- steg med 1 % år 1994 medan den privata konsumtionen ökade med 0,5 %. Uppgången i sparandet fortsatte. Det kan nämnas att sedan år 1989 har sparkvoten stigit med inte mindre än drygt 13 procentenheter.
I den reviderade nationalbudgeten framhålls att bedömningen av den privata konsumtionens utveckling är behäftad med särskilt stor osäkerhet. Det höga ränteläget dämpar utvecklingen. Incitamenten att spara ökar ytterligare genom att den redan höga realräntan stiger -- särskilt om detta får återverkningar på fastighetspriser och tillgångspriser. På kort sikt innebär också den finansiella oron att hushållen torde bli försiktigare, speciellt avseende inköp av kapitalvaror. Konsolideringen av statsfinanserna innebär också att hushållens inkomster sjunker. Visserligen ökar, som visas i tabell 8, lönesumman såväl år 1995 som år 1996. Emellertid drar utvecklingen av direkta skatter och transfereringar från offentlig sektor ned hushållens köpkraft. Denna utveckling är främst ett resultat av budgetförstärkande åtgärder, men beror även på minskade bidrag när läget på arbetsmarknaden förbättras. För innevarande år bedöms hushållens reala disponibla inkomster minska med 2,2 %.
Tabell 8. Hushållens inkomster
_________________________________________________________________________ Procentuellt bidrag till realinkomstutvecklingen ___________________________________ 1994 1995 1996 _________________________________________________________________________
Lönesumma exkl. sjuklön 1 1,9 (2,0)* 2,2 (1,4) Transfereringar från offentlig sektor 1,2 -1,4 (-1,4) -2,0(-1,6)
Räntor och utdelningar, netto 0,8 0,9 (0,7) 0,9 (0,5)
Övriga inkomster, netto -0,6 0,1 (0,3) 0,2 (-0,1)
Direkta skatter och avgifter -2,0 -3,7 (-4,0) -1,2 (-0,7)
Disponibel inkomst 1,0 -2,2 (-2,4) 0,2 (-0,5) _________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i årets budgetproposition.
Källa: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finans- departementet.
År 1996 förutses en förbättring av hushållens situation. Hushållens inkomster bedöms då enligt propositionen öka med 0,2 %. Hushållens inkomstutveckling väntas således bli starkare än den inkomstminskning på 0,5 % som angavs i finansplanen. De högre realinkomsterna är huvudsakligen en följd av att inflationsprognosen justerats ned med 1 procentenhet som ett resultat av sänkt mervärdesskatt.
För år 1995 justeras, i jämförelse med vad som angavs i budgetpropositionen, konsumtionsprognosen ned med 1/2 procentenhet till -0,5 %. För år 1996 är konsumtionsprognosen oförändrad, innebärande att den privata konsumtionen ökar med 1 %.
En invändning mot försörjningsbalansprognosen som framförs i motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp), Fi34 (mp) och Fi35 (kds) gäller bedömningen av den privata konsumtionens utveckling. I motion Fi31 (m) ifrågasätts om den av regeringen förda politiken kommer att inge hushållen ett sådant förtroende att de, som antas i den reviderade nationalbudgeten, vågar minska sitt sparande och i stället konsumera mer. I motion Fi32 (fp) anförs att det knappast finns någon utöver regeringen som tror att hushållen drar ner sitt finansiella sparande så kraftigt som förutsätts i den reviderade nationalbudgeten. Motionärerna konstaterar att regeringen visserligen nu reviderar ner konsumtionsprognosen i jämförelse med motsvarande prognos i budgetpropositionen, men hävdar att antagandet i den reviderade nationalbudgeten om fallande sparkvot alltjämt är för optimistiskt.
Utskottet konstaterar att den privata konsumtionens utveckling utgör ett betydande osäkerhetsmoment vid en bedömning av den svenska ekonomins fortsatta utveckling. Av SCB:s redovisning av den senaste undersökningen av hushållens inköpsplaner -- april 1995 -- framgår att hushållens pessimism om den allmänna ekonomiska situationen ökar. Eftersom den privata konsumtionen är den tyngsta posten i försörjningsbalansen -- den privata konsumtionens andel av BNP uppgår till nära 55 % -- skulle en sämre utveckling av den privata konsumtionen också innebära en lägre tillväxt i BNP.
Utskottet vill emellertid understryka att hushållens inköpsplaner med stor sannolikhet är starkt beroende av kortsiktiga förändringar i ekonomin. Hittills i år har Sverige haft såväl perioder med stigande ränta och försvagad krona som perioder med en mer positiv utveckling. Skulle en utveckling med sjunkande räntor eller åtminstone med en inte markerad vändning uppåt av räntorna hålla i sig kan man förvänta att hushållens inköpsplaner kommer att ändras i positiv riktning. Mot denna bakgrund kan det finnas skäl att beakta andra bestämningsfaktorer för den privata konsumtionen för att få en uppfattning om konsumtionsutvecklingen på litet längre sikt.
Som framhålls i den reviderade nationalbudgeten kan en oförändrad konsumtionsnivå förefalla osannolik i ljuset av minskningen av de realt disponibla inkomsterna till följd av budgetförstärkande åtgärder som förväntas i år. Det är emellertid inte troligt att hushållen kommer att dra ned sin konsumtion fullt ut för att möta inkomstminskningen. Enligt etablerade konsumtionsteorier försöker hushållen anpassa sin konsumtionsnivå efter de förväntade långsiktiga inkomsterna snarare än efter de faktiska kortsiktiga inkomsterna. Huruvida ett fall i de faktiska inkomsterna resulterar i minskad konsumtion avgörs av i vilken mån de långsiktiga inkomstförväntningarna samtidigt påverkas.
Det förefaller rimligt att hushållen i viss utsträckning räknat med att de svaga offentliga finanserna skulle komma att påverka de disponibla inkomsterna. Hushållen kan därmed i viss mån redan ha anpassat sin konsumtion med hänsyn till de skattehöjningar och bidragsminskningar som genomförs åren 1995 och 1996. I sådana fall kommer inte budgetförstärkningarna att ge en ytterligare effekt på konsumtionen år 1995. Av olika skäl är det emellertid inte sannolikt att konsumtionsanpassningen är avslutad. Vissa hushålls konsumtion följer den faktiska inkomsten, t.ex. som en följd av bristande lånemöjligheter. Dessa hushåll minskar sin konsumtion när inkomsterna sjunker.
Den statistik som föreligger avseende hushållens beteende hittills i år ger en något tvetydig bild av riktningen på konsumtionsutvecklingen. Utskottet vill här erinra om att den reviderade nationalbudgetens prognos innebär att under det första halvåret i år kommer den privata konsumtionen att minska med inte mindre än ca 1,5 % säsongrensat, för att åter öka i måttlig takt under slutet av året och under år 1996. Till följd av den relativt branta uppgången under senare delen av år 1994 beräknas emellertid minskningen av årsgenomsnittet mellan åren 1994 och 1995 begränsas till 0,5 %.
I likhet med vad utskottet framhöll vid behandlingen av budgetpropositionen (1994/95:FiU10) är det givetvis tänkbart att den antagna sparkvotsnedgången inte fullt ut kommer till stånd. Det är också tänkbart att det privata sparandet kommer att ligga på en högre nivå i framtiden i jämförelse med de senaste decennierna. Utskottet vill dock peka på att flera faktorer, som bidragit till det höga hushållssparandet under senare tid, också har börjat minska i betydelse. Hushållen har minskat sin skuldsättningsgrad, som under slutet av 1980-talet var mycket hög. Vändningen i sysselsättning har varit påtaglig. Risken att drabbas av arbetslöshet torde ha minskat påtagligt vilket främjar konsumtionsbenägenheten. Därtill finns ett uppdämt behov av att öka inköpen av kapitalvaror efter en lång period av låga inköp.
Investeringar
Bedömningen i kompletteringspropositionen av hur bruttoinvesteringarnas utveckling i olika näringsgrenar redovisas i tabell 9.
Tabell 9. Bruttoinvesteringar efter näringsgren
______________________________________________________________________________ Miljarder Årlig procentuell volymförändring kr 1994 ____________________________________ Löpande priser 1994 1994 1995 1996 ______________________________________________________________________________
Näringsliv 136,6 17,4 21,1 (20,1)* 10,7(10,1) Offentliga myndigheter 35,3 6,4 5,6 (9,2) 3,2 (1,7) Bostäder 36,3 -37,5 -18,2 (-28,4) 12,4 (9,2)
Totalt 208,2 -0,4 11,1 (9,5) 9,6 (8,5) därav maskiner 98,6 18,4 21,5 (17,9) 12,3 (11,7) ______________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i årets budgetproposition.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finans- departementet.
Investeringsverksamheten stagnerade år 1990, och de följande åren kännetecknades av kraftigt fallande bruttoinvesteringar. År 1994 vände investeringsutvecklingen i näringslivet. Näringslivets investeringar ökade detta år med drygt 17 %. Att de totala bruttoinvesteringarna ändå minskade med 2 % berodde på ett fortsatt kraftigt fall i bostadsinvesteringarna. Prognosen för åren 1995 och 1996 innebär betydande ökning av investeringsverksamheten. Näringslivets investeringar fortsätter att öka kraftigt samtidigt som bostadsbyggandet åter antas vända uppåt.
Den nu aktuella prognosen anger en gynnsammare utveckling än motsvarande bedömning i finansplanen.
Industrins investeringar beräknas sålunda öka med 36 % i år. Bakom uppgången ligger det snabbt ökande resursutnyttjandet och stigande vinstmarginaler. Enligt SCB:s investeringsenkät från februari i år var företagens investeringsplaner fortsatt mycket expansiva. Uppgången förväntas bli mycket kraftig inom de exportrelaterade näringarna och då framför allt i basindustrin som gynnats avsevärt av stigande världsmarknadspriser.
I motion Fi31 (m) uttalas skepsis även mot investeringsprognoserna i den reviderade nationalbudgeten. Få företag vågar, heter det i motionen, räkna med att nuvarande konkurrenssituation skall bestå, vilket innebär att regeringen sannolikt överskattar den expansiva effekten av deprecieringar för investeringarna i exportindustrin. Därtill kommer att en avmattning på Sveriges exportmarknader inte kan uteslutas och att efterfrågan på hemmamarknaden blir fortsatt dämpad. Mot denna bakgrund drar motionärerna slutsatsen att regeringen överskattat näringslivets investeringsvilja.
Utskottet har i likhet med motionärerna uppfattningen att tillväxten i industriinvesteringarna successivt kommer att avta, vilket också är i överensstämmelse med den reviderade nationalbudgetens bedömning. Av analysen i den reviderade nationalbudgeten framgår att tillväxten i industriinvesteringarna år 1996 väntas bli bara drygt hälften så hög som år 1995. Förklaringen till att bruttoinvesteringarna ändå bedöms öka nästa år med nära 10 % beror på en väntad ökning av byggnadsverksamheten. Bl.a. har bostadsinvesteringarna, i jämförelse med den bedömning som redovisades i budgetpropositionen i januari, uppreviderats till följd av det i kompletteringspropositionen föreslagna investeringsbidraget.
Inflationsutvecklingen
Den bedömning av prisutvecklingen som redovisas i kompletteringspropositionen sammanfattas i tabell 10.
Tabell 10. Konsumentpriser Årlig procentuell förändring
_________________________________________________________________ 1994 1995 1996 _________________________________________________________________
KPI årsgenomsnitt 2,2 2,9 (2,9) 2,7 (3,7) KPI dec.-dec. 2,3 3,3 (2,9) 2,8 (3,7)
NPI årsgenomsnitt 1,4 1,9 (1,8) 2,1 (1,8) NPI dec.-dec. 1,6 2,0 (2,0) 2,4 (1,7)
OECD, KPI 2,3 2,6 (2,7) 2,9 (3,0) _________________________________________________________________
Under loppet av innevarande år antas KPI öka med 3,3 % och nästa år med 2,8 %. Den förklaring som ges i kompletteringspropositionen till att ökningstakten minskar mellan åren är dels att importpriserna väntas stiga betydligt mer i år än nästa år, dels att den sammantagna effekten av förändrade indirekta skatter och subventioner bedöms bli mindre år1996 än under innevarande år. En faktor som håller tillbaka en ökning av KPI är bl.a. den föreslagna sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel.
Det är främst två faktorer som under prognosperioden kan verka uppdrivande på inflationen.
Den svaga utvecklingen för den svenska kronan under början av år 1995 är en omständighet som bidrar till att höja inflationstrycket i ekonomin. Under prognosperioden som helhet antas dock en viss appreciering ske. Jämfört med den preliminära nationalbudgeten baseras den nu aktuella prognosen på en betydligt svagare krona under hela prognosperioden (jfr tabell 4). I år väntas därmed importpriserna ge ett större bidrag till inflationen än tidigare beräknat.
Den andra faktorn som kan medverka till en högre inflation är de stigande producentpriserna. Industrins hemmamarknadspriser har under senare tid ökat i tilltagande takt. Till viss del beror dessa prisökningar på att kapacitetsutnyttjandet i industrin stigit påtagligt. En betydande del av uppgången förklaras dock av stigande insatsvarupriser. Uppgången i insatsvarupriserna påverkar delvis utvecklingen av konsumtionsvarupriserna. I propositionen framhålls emellertid att erfarenheten visar att priserna för dessa grupper kan utvecklas olika under avsevärd tid. I den rådande situationen är det sannolikt att prisuppgången på insatsvaror i vissa fall kommer att tas ut i form av högre exportpriser snarare än på inhemska konsumtionsvaror. Genom den kraftiga ökning av industrins investeringar som nu sker bedöms inte heller kapacitetsproblemen utgöra någon betydande inflationsrisk under prognosperioden. Ett tecken på detta är att industrins kapacitetsutnyttjande under det första kvartalet i år sjönk enligt Konjunkturinstitutets senaste barometerundersökning. I den reviderade nationalbudgeten dras slutsatsen att industrins bidrag till inflationen beräknas bli relativt oförändrat.
SCB:s senaste redovisning av prisutvecklingen -- konsumentprisindex för april 1995 -- kan sammanfattas på följande sätt.
Konsumentpriserna steg med i genomsnitt 0,7 % från mars till april. Under motsvarande period förra året steg konsumentpriserna med 0,4 %. Inflationstakten, dvs. uppgången under den senaste tolvmånadersperioden, steg därmed med 0,3 procentenheter till 3,3 % i april. I mars var inflationstakten 3,0 %. Hittills i år har konsumentpriserna stigit med i genomsnitt 2,2 %. Nettopriserna, dvs. konsumentpriserna exkl. nettot av indirekta skatter och subventioner, steg med i genomsnitt 0,7 % sedan föregående månad och med 1,4 % i genomsnitt sedan december. Sedan april 1994 har nettopriserna stigit med i genomsnitt 2,2 %.
Stigande boendekostnader förklarar knappt halva uppgången mellan mars och april, eller 0,3 procentenheter. Prishöjningar på livsmedel och höjda bensinpriser förklarar vardera knappt 0,1 procentenhet av den totala konsumentprisuppgången på 0,7 %.
I mars var den genomsnittliga inflationstakten för Sveriges åtta viktigaste handelspartner 2,5 %, inom EU 3,3 % och i Sverige 3,0 %.
Utvecklingen på arbetsmarknaden
Bedömningen i kompletteringspropositionen av arbetsmarknadsläget redovisas i tabell 11.
Tabell 11. Arbetsmarknad Tusental personer (i åldrarna 16--64 år)
______________________________________________________________________________ Nivå Förändring från föregående år __________________________________________ 1993 1993 1994 1995 1996 ______________________________________________________________________________
Sysselsättning
Jord- och skogsbruk 137 -4 -2 2 (2)* 0 (0) Industri 772 -69 -10 45 (45) 38 (38) Byggnadsverksamhet 236 -36 -17 15 (15) 15 (6) Privata tjänster 1 507 -54 31 49 (61) 43 (43) Kommunal verksamhet 1 113 -48 -27 -15 (-13) -15 (-11) Statlig verksamhet 194 -8 -11 -4 (-4) -3 (-3)
Totalt 3 964 -221 -38 94 (106) 80 (73)
Arbetskraft, totalt 4 320 -103 -53 55 (65) 45 (45)
Arbetslösa 356 120 -16 -39 (-41) -35 (-28) Procent av arbetskraften, nivå 8,2 8,2 8,0 7,0 (6.8) 6,1 (6.1)
Personer i arbets- marknadspolitiska åtgärder, nivå 183 183 216 222 (210) 226 (204)
Procent av arbetskraften, nivå 4,2 4,2 5,1 5,1 (4,8) 5,2 (4,7) ______________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i årets budget- proposition.
Anm: I begreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder ovan ingår ej åtgärderna jobbsökaraktiviteter samt starta-eget-bidrag. Dessa beräknas omfatta ca 13 000 personer år 1996.
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
Arbetslösheten väntas under innevarande år uppgå till i genomsnitt 7 % och år 1996 till 6 %. Bedömningen av utvecklingen på arbetsmarknaden överensstämmer i stort med motsvarande bedömning i finansplanen. På en punkt avviker prognoserna. Sysselsättningsökningen i byggnadsverksamheten väntas i den nu aktuella prognosen bli väsentligt högre än vad som angavs i januari i finansplanen.
Resultatet av SCB:s senaste arbetskraftsundersökning -- april 1995 -- ger följande bild av läget på arbetsmarknaden.
En viss förbättring av det sedan hösten 1994 i stort sett oförändrade läget på arbetsmarknaden kan skönjas. I april låg sysselsättningen betydligt högre än samma månad i fjol och ökade också jämfört med närmast föregående månader.
Antalet personer i arbetskraften -- sysselsatta och arbetslösa -- uppgick i april till ca 4,3 miljoner, vilket innebär att 77,6 % av befolkningen fanns i arbetskraften. Det är nära 100 000 fler än för ett år sedan.
Jämfört med april förra året har antalet sysselsatta ökat med drygt 100 000 personer eller med 2,6 %. Hela sysselsättningsökningen har skett inom privat sektor.
Antalet arbetslösa uppgick i april till 7,2 % av arbetskraften. Motsvarande arbetslöshetstal för ett år sedan var 7,4 %. Antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder är mindre än för ett år sedan.
Den offentliga sektorns finanser
Den offentliga sektorns finansiella sparande minskade från ett överskott på ca 57 miljarder kronor år 1990 till ett underskott på 193 miljarder kronor år 1993, motsvarande 13,4 % av BNP. Det finns självfallet ett flertal faktorer som påverkat utvecklingen av de offentliga finanserna. Övergången från en högkonjunktur med överhettning till en mycket djup lågkonjunktur, vilket innebar att antalet sysselsatta under perioden 1990 till 1993 sjönk med sammanlagt 490 000 personer, spelade en avgörande roll. Därigenom minskade skatteinkomsterna samtidigt som kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken och ersättning till de arbetslösa ökade. En ytterligare förklaring till den kraftiga försämringen av de offentliga finanserna är de statliga utgifterna för bankstödet år 1993.
Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande uppgick år 1994 till ca 157 miljarder kronor, eller drygt 10 % av BNP. Beslutade budgetförstärkningar i kombination med den ekonomiska återhämtningen i enlighet med här angivna prognoser gör att underskottet beräknas krympa successivt till ca 90 miljarder kronor år 1996, motsvarande 5,2 % av BNP. Utskottet återkommer senare i avsnittet om budgetpolitiken till de frågor som rör utvecklingen av den offentliga sektorns finanser.
Svensk ekonomi fram till år 2000
På samma sätt som i finansplanen finns i kompletteringspropositionen en diskussion av den ekonomiska utvecklingen i ett medelfristigt perspektiv. Även Konjunkturinstitutet redovisade i sin marsrapport hur ekonomin kan tänkas utvecklas i ett längre perspektiv. Som framhålls i propositionen skall inte de scenarier som redovisas i dessa sammanhang uppfattas som prognoser i vanlig mening. De bör i stället ses som en form av känslighetsanalyser vars avsikt är att belysa hur en ekonomi med svår obalans i de offentliga finanserna utvecklas utifrån vissa specifika antaganden.
I motion Fi31 (m) riktas kritik mot de i kompletteringspropositionen redovisade medelfristiga kalkylerna. I dessa har inte, sägs det i motionen, Finansdepartementet lagt in någon konjunkturcykel. Risken att cyklisk variation skulle medföra att arbetslösheten blir högre än vad regeringen förutser är uppenbar, menar motionärerna. Motionärerna anser även att man inte i kompletteringspropositionen över huvud taget belyser effekterna av de historiskt sett höga realräntor som kommer att känneteckna Sveriges ekonomi fram till sekelskiftet. I motionen understryks även att den antagna skuldutvecklingen är alltför optimistisk.
Också i motion Fi32 (fp) hävdas att kalkylerna i flera avseenden ger en alltför optimistisk bild av Sveriges ekonomi fram till år 2000. På samma sätt som i motion Fi31 (m) efterlyses en analys där konjunktursvängningarna arbetas in i scenarierna.
I motion Fi35 (kds) ser man det som anmärkningsvärt att regeringen i kompletteringspropositionen inregistrerar att, med den politik man själv föreslår, den totala arbetslösheten kommer att uppgå till 10 % vid sekelskiftet. Det måste, menar motionärerna, betraktas som ett historiskt misslyckande för en socialdemokratisk regering.
Med anledning av här nämnda motioner vill utskottet anföra följande. De tre scenarierna som presenteras i propositionen innehåller inga konjunkturförlopp utan avser i stället att illustrera utvecklingen mot jämviktsläge med normalt kapacitetsutnyttjande. Jämviktsläget definieras som den utvecklingsbana -- potentiell BNP-utveckling -- som ekonomin följer där arbetslösheten ligger på en sådan nivå att Riksbankens övre gräns för inflationen inte överskrids samtidigt som lönekostnaden antas öka med 4,5 % per år under perioden 1996--2000. Ekonomin antas uppnå normalt kapacitetsutnyttjande år 1998. Det bör betonas att potentiell BNP inte är liktydigt med den produktion som uppnås vid fullt kapacitetsutnyttjande.
Som nämnts är inte analysen avsedd att beskriva en utveckling som karakteriseras av kraftiga konjunktursvängningar. Det bör dock nämnas att den internationella utvecklingen, som är densamma i de tre scenarierna, präglas av att de stora industriländerna befinner sig i olika konjunkturfaser. Därmed ger de aggregerade tillväxttalen ett förhållandevis jämnt konjunkturförlopp för världsekonomin. Det bör uppmärksammas att den tillväxt för hela OECD-området som utgör en viktig utgångspunkt för de medelfristiga kalkylerna innebär ett antagande om en dämpad årlig tillväxt under resten av 1990-talet i jämförelse med den bedömning som OECD-sekretariatet gör för åren 1995 och 1996.
Sammantaget indikerar dessa kalkyler att de föreslagna budgetförstärkningarna tillsammans med den ekonomiska återhämtningen innebär en markant förbättring av den offentliga sektorns finansiella situation i samtliga alternativ. EU:s konvergenskriterium avseende den offentliga skuldsättningens nivå (maximalt 60 % av BNP) uppfylls emellertid inte i något alternativ. Skillnaden är påtaglig mellan alternativen i detta avseende. Däremot uppfylls konvergenskriteriet avseende den offentliga sektorns finansiella sparande i samtliga alternativ i slutet av perioden.
I motion Fi31 (m) yrkande 20 tas frågan upp om hur den offentliga skulden skall definieras. Utskottet vill i detta sammanhang endast framhålla att frågan om huruvida ett netto- eller bruttobegrepp skall användas i konvergenskriterierna alltjämt är föremål för diskussion.
Den kritik i här aktuella motioner som riktats mot den reviderade nationalbudgetens scenarier bygger enligt utskottets uppfattning till viss del på en feltolkning av analysen.
I motionerna Fi31 (m) och Fi32 (fp) anses kalkylerna ge en alltför optimistisk bild av utvecklingen. I motion Fi35 (kds) tolkas scenarierna, såvitt utskottet förstår, som ett av regeringen eftersträvansvärt mål för den ekonomiska politiken. Utskottet vill när det gäller den synpunkt som framförs i Kristdemokraternas motion understryka att scenarierna inte anger en önskvärd utveckling. Finansdepartementets analys avser att visa hur den svenska ekonomin kan tänkas utvecklas fram till år 2000 utifrån mycket försiktigt gjorda förutsättningar och antaganden om hur ekonomin fungerar. Självfallet anser varken regeringen eller utskottet att en arbetslöshet på 9,5 % speglar en acceptabel situation på arbetsmarknaden. En sådan arbetslöshet kan icke accepteras. Regeringens ambition är givetvis att kraftigt minska arbetslösheten.
Vad utskottet här anfört utgör till en del svaret på påståendet i motionerna Fi31 (m) och Fi32 (fp) att alternativet medelhög tillväxt ger en alltför optimistisk bild av utvecklingen fram till sekelskiftet. För att avgöra om kalkylerna är "pessimistiska" eller "optimistiska" bör man gå till de förutsättningar som gäller för analysen. Utskottet är inte av den uppfattningen att t.ex. antaganden om en jämviktsarbetslöshet på 9,5 % eller ett fall i räntorna på femåriga statsobligationer från nuvarande 10,41 % till 8 % år 2000 är "optimistiska" förutsättningar för en analys av svensk ekonomi fram till år 2000. Detsamma gäller förutsättningen om årliga löneökningar på 4,5 %.
I motionerna Fi31 (m) och Fi32 (fp) ställs krav på att man i de medelfristiga kalkylerna även beaktar möjligheten av en konjunkturavmattning under perioden fram t.o.m. år 2000.
Som utskottet ser det skulle ett sådant tillägg till den analys som presenteras i kompletteringspropositionen knappast ge något värdefullt bidrag. Som bl.a. Konjunkturinstitutets räkneexempel i institutets marsrapport visar kommer en mindre försvagning av den nuvarande konjunkturen inte nämnvärt att påverka t.ex. utvecklingen av de offentliga finanserna. Om konjunkturläget skall försämras mer påtagligt krävs en kraftig nedgång i den internationella konjunkturen. I dagsläget finns inte några indikatorer som visar att så skulle vara fallet. Men detta innebär givetvis inte att svåra ekonomiska störningar kan uteslutas. Skulle exempelvis ERM-systemet återigen utsättas för starka störningar så får detta självfallet återverkningar på den svenska ekonomin. Men med sådana liknande händelser i åtanke blir sannolikt fortsatta diskussioner om en monetär union och hithörande frågor inaktuella under lång tid framöver.
Sannolikheten för att den svenska ekonomin återigen skulle drabbas av en överhettning och därav följande djup lågkonjunktur förefaller låg med tanke på bl.a. den situation som kommer att prägla arbetsmarknadsläget under resten av 1990-talet.
Utskottet vill avslutningsvis framhålla att påståendet i motion Fi31 (m) att den medelfristiga analysen över huvud taget inte belyser effekten av höga realräntor på ekonomin måste bero på ett missförstånd. Effekten av höga realräntor är just en central frågeställning som scenarierna avser att belysa.
Regeringens förslag till ekonomisk-politiska riktlinjer
I inledningen av propositionen slås fast att de övergripande målen för den ekonomiska politiken är god tillväxt, full sysselsättning och stabila priser. Sunda offentliga finanser krävs för att nå dessa mål och för att trygga välfärdssamhället. I dessa avseenden är, sägs det i propositionen, Sverige nu på rätt väg.
Det svenska välfärdssamhället är beroende av god tillväxt och hög sysselsättning. Utan denna grund för sunda offentliga finanser är möjligheterna mycket begränsade att upprätthålla en godtagbar standard när det gäller social service och trygghet. Detta beror på att det finns ett nära samband mellan sysselsättning och statsfinanser. En hög arbetslöshet innebär stora kostnader för kontantstöd till de arbetslösa. Till detta kommer statens kostnader för arbetsmarknadsåtgärder samt för dem som helt slås ut från arbetsmarknaden.
Inriktningen av finanspolitiken måste utformas så att den offentliga sektorns underskott begränsas, och att budgeten är i rimlig balans sedd över en konjunkturcykel. Den offentliga skulden får inte vara för stor. Hög skuldsättning medför att de offentliga finanserna är utsatta och mycket känsliga för tillfälliga svängningar i räntenivåer och växelkurser. En hög skuldsättning ger vidare höga räntebetalningar. Den ekonomiska politiken inriktas därför på att stoppa statsskuldökningen och att så snart som möjligt reducera statsskulden mätt som andel av BNP. Ett minimikrav är vidare att skuldkvoten inte får fortsätta att öka från konjunkturcykel till konjunkturcykel.
En långsiktigt stabil och utvecklingsbar ekonomi förutsätter vidare prisstabilitet. Låg inflation skapar goda förutsättningar för en stark och balanserad tillväxt samtidigt som de fördelningsproblem som följer med en hög inflation undviks. Den ekonomiska politiken är därför inriktad på prisstabilitet.
Den valda inriktningen av den ekonomiska politiken avser att göra Sverige betydligt mindre sårbart för olika ekonomiska störningar och kriser, liksom för turbulens på kapital- och valutamarknaderna. Detta är en förutsättning för mer stabila växelkurser, och därmed också stabilare villkor för företagande, produktion och investeringar. Låga inflationsförväntningar kommer att minska oron för en försämring av kronkursen och därmed kunna ge lägre räntor.
Dessa kriterier -- balanserade offentliga finanser, låg skuldsättning, prisstabilitet, stabila växelkurser och låga långräntor -- är naturliga för alla ekonomiskt utvecklade länder eftersom de bidrar till att lägga grunden för god tillväxt och hög sysselsättning. Det är mot denna bakgrund förklarligt att de också har kommit att ligga till grund för de konvergenskriterier som EU-länderna gemensamt fastställt för det framtida valutasamarbetet. Sveriges medlemskap i EU innebär således inte några nya restriktioner för den ekonomiska politiken.
I propositionen understryks att för regeringens del är det av största vikt att också bekämpningen av arbetslösheten ges samma ambitiösa behandling som konvergenskriterierna i EU:s arbete.
Kombinationen av hög arbetslöshet och svaga offentliga finanser inskränker riksdagens och regeringens handlingsfrihet när det gäller den ekonomiska politiken. Det nuvarande konjunkturläget måste användas för att stärka de offentliga finanserna, öka sysselsättningen och åstadkomma en tillräcklig stabilitet före nästa konjunkturavmattning. Åtgärderna för att sanera statsfinanserna måste kombineras med insatser för ökad tillväxt och sysselsättning.
Av finanspolitiken krävs i detta läge en svår och känslig balansgång. Alltför sena och svaga budgetförstärkningar skulle öka riskerna för att Sverige går in i nästa konjunkturavmattning utan ekonomisk-politisk handlingsfrihet. Alltför snabba och omfattande budgetförstärkningar skulle å andra sidan leda till en för kraftig åtstramning och kunna bryta konjunkturuppgången. Finanspolitiken inriktas på att eliminera underskottet i de offentliga finanserna under mandatperioden och på att stabilisera statsskulden som andel av BNP redan år 1996. På detta sätt bidrar finanspolitiken till lägre räntor och starkare krona. Därmed läggs grunden för god tillväxt och hög sysselsättning.
Prisstabilitet är en avgörande förutsättning för en framgångsrik ekonomisk politik och skapar goda förutsättningar för en hög och balanserad tillväxt. Penningpolitiken bedrivs självständigt av Riksbanken och har som huvuduppgift att säkerställa prisstabilitet.
I samband med vårens turbulens på de internationella finansiella marknaderna har kronan försvagats och de långa räntorna stigit. Riksbanken har betonat önskvärdheten av en förändrad tyngdpunkt av de monetära förhållandena mot en starkare krona och lägre långa räntor. En sådan förändring sammanhänger med trovärdigheten för den samlade ekonomiska politiken. I propositionen framhålls att efter hand som det nu etablerade budgetförstärkningsprogrammet får fullt genomslag förbättras förusättningarna för en sådan förskjutning, vilket minskar bördan på penningpolitiken och skapar en mera balanserad ekonomisk utveckling och en i mindre grad tudelad ekonomi. Därmed förbättras också förutsättningarna för prisstabilitet.
Uppslutningen bakom politiken är helt avhängig av att fördelningen av bördorna är, och upplevs som, rättvis. Därför har såväl förslagen i denna proposition som saneringsprogrammet sammantaget en jämn fördelningsprofil. Var och en skall efter förmåga delta i den gemensamma strävan, och var och en kommer att vinna på att Sverige lyckas ta sig ur den mycket allvarliga statsfinansiella situationen. I propositionen understryks att kampen mot arbetslösheten måste prioriteras för att Sverige skall kunna upprätthålla välfärden och den offentliga sektorn, vilken är viktig inte minst ur jämställdhetsperspektivet.
För att befästa och stärka den goda utveckling av ekonomin som nu enligt propositionen är på väg föreslås i propositionen bl.a. att budgetdisciplinen återupprättas. Kraftiga budgetförstärkningar föreslås för att åtgärda kvarstående finansieringsbehov, tidigare underskattningar av kostnader och försvagningar i budgeten.
att ett utgiftstak införs för att hålla de offentliga utgifterna under kontroll.
att trygghetssystemen görs mer uthålliga genom sänkta ersättningsnivåer.
att den kommunala inkomst- och kostnadsutjämningen förbättras.
att arbetsmarknadspolitiken effektiviseras. Åtgärderna kommer i högre grad att riktas mot personer som riskerar en permanent utslagning från arbetsmarknaden.
I syfte att skapa ett brett parlamentariskt stöd för saneringen av statsfinanserna och omläggningen av den kommunala inkomst- och kostnadsutjämningen har Socialdemokraterna träffat en överenskommelse med Centerpartiet om huvudinriktningen av den föreliggande propositionen. Propositionen har därefter utformats i ett nära samarbete mellan regeringen och Centerpartiet.
Oppositionspartiernas förslag till ekonomisk-politiska riktlinjer
Moderata samlingspartiet
I motion Fi31 (m) anförs att Sverige sedan 1970-talet har skilt sig från det europeiska genomsnittet genom en lägre tillväxt, högre skatter och sämre reallöneutveckling. Riktlinjerna för den ekonomiska politiken måste ha som utgångspunkt att målet för den ekonomiska politiken är att återupprätta Sverige som tillväxt- och företagarnation. En politik med sådan inriktning är också det effektivaste sättet att uppnå full sysselsättning, stabila priser, stabilitet i statsfinanserna, balans i Sveriges affärer med omvärlden och en god levnadsstandard för alla medborgare. Dessa mål förverkligas genom en politik som bygger på strategiska skattesänkningar och avregleringar samt sparande i de offentliga utgifterna. Den centrala uppgiften är att öka utbudssidans flexibilitet. Det handlar om att arbetsmarknadens funktionssätt, kapital- och penningmarknadens effektivitet och förmågan att tillvarata teknologiska förändringar måste förbättras genom att drivkrafterna för arbete, sparande och företagande förstärks.
Samtidigt blir en av de viktigaste uppgifterna för politiken att minska den offentliga sektorns finansiella underskott och skuldsättning under de närmaste tio åren. Hur väl denna uppgift lyckas är avgörande för tillväxten och sysselsättningen på längre sikt. Den enskilt viktigaste faktorn för att få ned den offentliga skulden som andel av BNP är en hög tillväxt, dels därför att skuldens andel av BNP minskar när BNP växer, dels därför att såväl statens inkomster som utgifter är mycket beroende av tillväxten. En hög tillväxt ökar skatteintäkterna och minskar de statliga utgifterna, framför allt för arbetslösheten. Givet den offentliga skuldens storlek och placering är även räntenivån och växelkursen av stor betydelse för skuldens utveckling. Därför är det så viktigt att de finansiella marknaderna har förtroende för den ekonomiska politiken. Räntenivån är även betydelsefull för tillväxten, varför en räntenedgång får dubbel effekt. Storleken på budgetförstärkningarna är också viktiga, men framför allt deras inriktning. En förstärkning som hjälper till att förbättra ekonomins funktionssätt och därmed ökar tillväxten får dubbel effekt. Den moderata strategin för att minska den offentliga skulden är därför att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt. Det innebär ett näringslivsklimat som tillåter företagen att vara lönsamma och växa. Därför är budgetförstärkningar genom skattehöjningar inte effektiva. Det moderata alternativet förutsätter en avreglering av arbetsmarknaden så att arbetslösa snabbt kan få jobb när efterfrågan uppstår i företagen. Det kräver även en förändring av socialförsäkringssystemen så att det blir klart mer lönsamt att arbeta än att leva på bidrag. En översyn krävs av samtliga socialförsäkringssystem i syfte att göra dem mer arbetsbefrämjande och mindre kostnadskrävande.
Den moderata strategin för att minska den offentliga skuldsättningen inkluderar även att minska de offentliga finansernas konjunkturkänslighet. I motionen understryks att den stabiliseringspolitiska ambitionen att genom den offentliga sektorn dämpa alla konjunktursvängningar har drivits för långt i Sverige. Vidare framhåller motionärerna att automatiska stabilisatorer av den storlek vi har i Sverige inte heller är förenliga med medlemskapet i EU. Redan i EMU:s andra fas, som vi befinner oss i nu, har medlemsländerna förbundit sig att sträva efter att minska sina budgetunderskott och därefter hålla dem under 3 % av BNP.
Av stor vikt för att strategin skall fungera är att de finansiella marknaderna har förtroende för att politiken skall lyckas att minska skuldbördan. För att skapa förtroende för skuldsaneringsstrategin måste regeringen göra klart att villkoren för dem som lånar pengar till staten, framför allt förvaltare av svenska pensions- och försäkringsmedel, inte kommer att försämras. Men det innebär också att det inte får finnas några tvivel om att man inte tänker falla för frestelsen att försöka inflatera bort skulden och budgetunderskottet. Ett sådant förfarande är dessutom förbjudet i EU. Det skulle heller inte fungera i praktiken, eftersom de finansiella marknaderna omedelbart skulle straffa ett sådant beteende genom att placera pengarna någon annanstans. Det skulle leda till högre räntor och svagare kronkurs. Obalanserna i ekonomin skulle förvärras.
I motionen framhålls att den bedömning regeringen gör, att kronan kommer att stärkas kraftigt och räntan sjunka, inte är realistisk med nuvarande omfattning och inriktning av budgetpolitiken. Det krävs en inriktning av finanspolitiken som ger en budgetförstärkning på ytterligare minst 20 miljarder kronor netto och en ändrad fördelning mellan åtgärder på inkomst- och utgiftssidan i enlighet med vad Moderata samlingspartiet föreslog redan i januari.
När det gäller penningpolitiken understryks i motionen att det överordnade målet måste vara att upprätthålla prisstabilitet, vilket innebär att målet om en inflation på 2 % skall hållas. Riksbankens kamp mot inflationen försvåras, menar motionärerna, främst av regeringens förda finanspolitik. Men även Riksbankens möjligheter att föra en sjävständig penningpolitik behöver stärkas. En ökad självständighet för Riksbanken skulle sannolikt minska trycket på de långa räntorna och därmed behovet av att höja de korta. Motionärerna ser det som positivt att regeringen nu presenterar förslag till lagstiftning om att förbjuda statlig upplåning direkt i Riksbanken. Sverige har förpliktat sig att införa en sådan lag innan EMU:s tredje fas inleds. Detsamma gäller emellertid även beträffande Riksbankens självständighet. Maastrichtfördraget kräver bl.a. att riksbankschefens avsättbarhet begränsas till att endast kunna förekomma vid kriminalitet, ohälsa eller direkt olämplighet. Eftersom en grundlagsändring kräver beslut av två riksdagar är det viktigt att ett första beslut sker redan under innevarande mandatperiod.
För att Sverige skall undgå att drabbas av att arbetslösheten permanentas på en hög nivå krävs enligt motionärerna ett systemskifte. Det program som Moderata samlingspartiet förordar för en effektiv arbetsmarknadspolitik kan sammanfattas i följande sju punkter.
Företagen måste kunna växa och flera företag etableras. Avdragsrätt för riskkapital införs.
Skattesystemet måste ge goda förutsättningar för arbete och företagande, genom att skatterna sänks. Det gäller särskilt skatter på arbete. Dubbelbeskattningen avskaffas. Löneskatterna sänks. Skatten på tjänster utformas på ett sådant sätt att skattekilarna reduceras.
Lönebildningen måste främja rekrytering av ny arbetskraft, men också karriär och arbetsbyten. Arbetsmarknadens parter bär ett huvudansvar för att åstadkomma en bättre fungerande arbetsmarknad.
Arbetsmarknaden måste bli en verklig marknad. Dagens arbetsmarknadslagstiftning måste reformeras och generella möjligheter öppnas för enskilda anställningsavtal mellan företag och medarbetare. Beslut bör omedelbart fattas om en liberalisering av arbetslagstiftningen.
Socialförsäkringarna måste ändras så att de befrämjar arbete, men också för att medge nödvändigt skydd när rörligheten på arbetsmarknaden tilltar. Arbetslöshetsförsäkringen skall vara allmän. Möjligheten till evig rundgång mellan a-kassa och arbetsmarknadsåtgärder bryts.
Utbildningen måste vara av hög kvalitet. Den bör kunna fortgå under hela yrkeslivet för att främja kompetenstillväxt och rörlighet. Ett system med personliga utbildningskonton introduceras liksom en ny yrkesteknisk utbildning.
Arbetsmarknadspolitikens effektivitet måste höjas, bl.a. genom sådana ersättningsregler att ett aktivt arbetssökande främjas. Arbetsmarknadsutbildningen reformeras.
Folkpartiet liberalerna
En avgörande fråga för återhämtningen av den svenska ekonomin är, sägs det i motion Fi32 (fp), sysselsättningsutvecklingen. Kan arbetslösheten trängas tillbaka råder det ingen tvekan om att även Sveriges ekonomi påtagligt skulle förbättras.
Problemet är hur arbetslösheten skall kunna trängas tillbaka. En del av lösningen ligger i att den exportindustri som nu går bra anställer fler. Sedan svensk ekonomi vände uppåt under de borgerliga regeringsåren, har Sverige återindustrialiserats på ett mycket positivt och välbehövligt sätt. Ändå är tyvärr, menar motionärerna, en samstämmig bedömning att ökningen av sysselsättningen inom exportindustrin blir begränsad till följd av fortsatt rationaliseringsverksamhet. En annan del av lösningen ligger i att övriga befintliga företag i såväl industri- som tjänstesektorn expanderar sin verksamhet. Så sker också nu vilket ger vissa sysselsättningseffekter. Problemet här är emellertid den bristande köpkraften hos hemmamarknaden. Saneringen av statens finanser tar så stor del av den alltför svaga tillväxten att knappast något återstår till ökad privat konsumtion. Resultatet av den låga efterfrågan blir att antalet arbetstillfällen inte ökar så mycket som vore önskvärt. Problemet kan tyckas olösligt. Om statsfinanserna inte saneras stiger räntan så att efterfrågan påverkas av det skälet. Om de saneras, dras köpkraft in och effekten på efterfrågan blir densamma. Detta ekonomisk-politiska "Moment 22" måste brytas på något sätt.
Regeringen hoppas uppenbarligen, sägs det i motionen, framför allt på kraften i den exportledda uppgången i industrin, kanske i kombination med att minskade inflationsförväntningar i USA skall få ner det internationella ränteläget. Genom att vissa s.k. fundamenta i ekonomin, som produktion och export, utvecklas positivt är förhoppningen att det successivt kommer att kunna vända bilden av Sverige. I förening med den politiska förtroendeökning som regeringen anser ligga i dess samverkan med Centerpartiet skall det räcka till sänkta räntor, bl.a. genom att långivarnas förtroende för Sverige ökar för att vi i det läget har statsskuldutvecklingen under bättre kontroll samtidigt som ekonomin åter kan expandera. I motionen konstateras att ett sådant scenario vore önskvärt, men det bedöms som mindre sannolikt. Motionärerna befarar att "förtroendeunderskottet" i svensk ekonomi är så stort att den förda politiken inte räcker till för att lösa förtroendeproblemet.
Mot här angiven bakgrund förordas en omläggning av inriktningen av den ekonomiska politiken. Det är främst en ändrad syn på företagande, arbete och sparande, gärna manifesterad i en bredare politisk samverkan, som måste komma till stånd. En våg av nyföretagande krävs. Men sådan utveckling fordrar trovärdiga besked om att de långsiktiga villkoren för företagande kommer att vara goda, vilket innebär att politiken måste läggas om. Några av de viktigaste punkterna i en ny inriktning av den ekonomiska politiken är följande.
Lägre räntor
I motionen förordas en finanspolitik som ger en snabbare budgetsanering än den regeringen föreslår. Om omvärlden märker att Sverige tar resoluta tag för att få balans i ekonomin finns förutsättningar för att räntorna kan sjunka. Räntenivån är en nyckelfaktor för företagandet i Sverige i dag -- dels genom att den påverkar efterfrågan, dels naturligtvis också för att många företag är beroende av att kunna låna pengar på rimliga villkor. I motionen framhålls att större budgetförstärkningar än vad som hittills genomförts och föreslagits av regeringen måste komma till stånd för att minska risken att budgetsaneringen misslyckas.
En fungerande riskkapitalmarknad
Tillförseln av riskkapital till svenskt näringsliv fungerar inte tillfredsställande i dag. Skildringarna av hur svenska patent exploateras och ger sysselsättning utomlands är många och tragiska. I motionen understryks att om den ökning av sysselsättningen som nu är nödvändig skall komma till stånd måste investeringarna öka mer än vad regeringens prognoser anger. Trots att sparandet är högt är tillgången till riskvilligt kapital ett problem. En orsak är den orimliga beskattningen av riskkapital. Dubbelbeskattningen måste därför avskaffas.
Lägre skatt på företagande -- särskilt inom tjänstesektorn
Efter regeringsskiftet i höstas har flera beslut fattats som skärpt beskattningen på företagandet. Arbetsgivaravgiften har höjts, liksom skatten på aktieutdelningar. Den skärpta marginalskatten berör många företagare, förutom att den har många andra nackdelar. Förslaget om fastighetsskatt på industrilokaler ser motionärerna som ett återinförande bakvägen av skatt på arbetande kapital. Denna inriktning av skattepolitiken måste omprövas.
Motionärerna anser att det är oerhört förvånande att Socialdemokraterna i detta kritiska läge för sysselsättningen under nästa år skall dra in ytterligare åtta miljarder kronor från de företag som skall åstadkomma de nya jobben genom att lägga om rutinerna för momsuppbörd. Den snabba inbetalningen kommer bl.a. att innebära att företagen i vissa fall måste betala in moms till staten innan de fått den av kunderna. Folkpartiet avvisar förslaget.
I motionen föreslås att skattesänkningar på företagandet de närmaste åren i stor utsträckning riktas mot tjänstesektorn. I Folkpartiets budgetalternativ har sammanlagt tolv miljarder kronor avsatts för en lägre tjänstebeskattning. Den lägre beskattningen bör genomföras helst i form av sänkt tjänstemoms eller, om det inte går av EU-skäl, sänkta arbetsgivaravgifter för tjänsteföretag.
Bättre fungerande arbetsmarknad
Den borgerliga regeringen genomförde ett antal strategiska förändringar i arbetsrätten av särskild betydelse för de mindre företagen. Dessa beslut tillhör dem som revs upp i den socialdemokratiska återställarpolitiken hösten 1994.
Folkpartiet var länge pådrivande för att ett lagstadgat skydd mot obefogad uppsägning skulle införas. Det är angeläget att hålla fast vid de grundläggande tankarna i lagen om anställningsskydd, inte minst av hänsyn till de äldre som ofta har stora svårigheter att få nya jobb. En arbetsrätt som utgår från att företagen inte utan vidare kan säga upp sina anställda innebär starkare drivkrafter för arbetsgivarna att utveckla sina medarbetare. I många fall har reglerna fungerat bra. Det finns likafullt, menar motionärerna, två viktiga skäl att genomföra vissa förändringar i arbetsrätten. Det ena är att en del bestämmelser ibland varit ett hinder för småföretagens utveckling. Det andra är att alltför stelbenta regler kan hämma nyanställningar på en arbetsmarknad som i allt höge grad förutsätter flexibilitet.
Mot denna bakgrund föreslås att de regler som den borgerliga regeringen drev igenom återinförs.
Vid årsskiftet infördes nya regler med anledning av ett EU-direktiv om bl.a. anställningvillkoren vid bl.a. företagsöverlåtelser och entreprenader. Det beslut regeringen drev igenom gick längre än vad EU-direktivet krävde, vilket kan leda till att entreprenader försvåras. Sverige bör inom detta område därför verka för rimligare regler både inom EU och i Sverige.
I Folkpartiets motion om arbetsmarknadspolitik föreslås att arbetslöshetsförsäkringen görs om till en obligatorisk socialförsäkring enligt tidigare mönster. Försäkringens karaktär av omställningsförsäkring blir tydlig genom att rundgång mellan kontantstöd och åtgärd inte längre blir möjligt. Det blir en tydlig signal inte bara till de arbetssökande utan i hög grad till andra inblandade parter, särskilt arbetsförmedlingarna, att intensifiera insatserna för att finna jobb på den ordinarie arbetsmarknaden. Regeringens inriktning av politiken med sänkt ersättningsnivå och evig rundgång skapar en olycklig kombination av dålig trygghet och svaga incitament som bör avvisas.
En ytterligare skärpning av arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen bör genomföras. Huvudregeln bör vara 75 timmars arbete per månad i minst 12 månader. Motivet är att arbetslöshetsförsäkringen skall ge inkomstrelaterat skydd vid arbetslöshet för dem som haft stark anknytning till arbetsmarknaden. Möjligheten att återkvalificera sig till ny a-kassa med hjälp av arbetsmarknadsutbildning bör avskaffas.
Här redovisade förslag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring innebär att den höjning av sjukförsäkringsavgiften som regeringen genomfört bör återställas och växlas mot motsvarande höjning av avgiften i arbetslöshetsförsäkringen.
En bättre fungerande arbetsmarknad kräver god rörlighet, både geografiskt och yrkesmässigt. I motionen avvisas därför den av regeringen och Centern föreslagna minskningen av starthjälpen (flyttstödet).
Avmonopolisering av offentlig sektor
En stor del av den skattefinansierade verksamheten består inte av myndighetsutövning utan av tjänster av olika slag. Motionärerna föreslår att den serie återställare som genomförts efter regeringsskiftet och som stärker de krafter i kommunerna som vill motarbeta förnyelse rivs upp. Om möjligheterna till privat företagande på det område som hittills varit förbehållet kommunala förvaltningar eller bolag ökar kan det dels leda till lägre kostnader för kommunerna, dels uppmuntra nyföretagande.
Vänsterpartiet
I motion Fi33 (v) anförs att Vänsterpartiets ekonomisk-politiska strategi på många punkter helt avviker från regeringens. Det avgörande inslaget i Vänsterpartiets politik är att få bort massarbetslösheten. Det är den enda vägen att också förbättra statsfinanserna och pressa ner statsskulden, givet att det skall kunna ske på ett samhällsekonomiskt acceptabelt sätt med fortsatt hög nivå på offentlig verksamhet och social trygghet. Finanspolitiken måste ha en sådan inriktning att budgetsaneringsarbetet inte får bli ett medel att permanenta massarbetslösheten och drastiskt sänka nivån på verksamheter i kommuner och landsting.
En annan politik måste till som framför allt inriktas på att få ner arbetslösheten till anständiga nivåer, så snabbt som möjligt till under 5 %. Sysselsättningspolitiken inrymmer nyckeln till en långsiktigt hållbar tillväxt, sundare statsfinanser och en rättvisare fördelning. Den nu höga arbetslösheten ger dessutom högern ett politiskt övertag -- den fräter på de offentliga finanserna och den splittrar arbetarrörelsens led. Den nya politiken kan inte bygga på ett forcerat konvergensprogram, med sikte på svenskt deltagande i EMU, som sätter prisstabilitet och höga räntor framför ökad sysselsättning och ökad produktion.
När det gäller inriktningen av finans- och penningpolitiken sägs i motionen att Vänsterpartiet nu gör samma bedömning av behovet av budgetsanerande åtgärder som i januari. Det betyder att ytterligare budgetförstärkningar -- utöver de 80 miljarder kronor som regeringen i likhet med Vänsterpartiet ansåg tillräckliga i januari för budgetåret 1995/96 -- inte anses nödvändiga. De kraftfulla insatserna under hösten och våren för att sanera budgeten har fått önskad effekt. Finans- och penningpolitiken präglas av en svår balansgång mellan önskemålen om snabb budgetförstärkning å ena sidan och ökad aktivitet på hemmamarknaden å andra sidan. Vänsterpartiets inriktning av finanspolitiken innebär ett budgetförslag som ger en mer expansiv effekt än den av regeringen föreslagna politiken; dels via en mer aktiv fördelningspolitik som stärker köpkraften hos grupper med hög konsumtionsbenägenhet, dels genom riktade stimulanser till bl.a. tjänstesektorn motsvarande ca 10 miljarder kronor.
Den ekonomiska politiken störs ständigt av oron på finansmarknaderna. Realräntan är för hög och kronan för svag. En mer balanserad utveckling i svensk ekonomi förutsätter en sjunkande realränta. Enligt Vänsterpartiet är det emellertid inte möjligt att uppnå denna målsättning med den penningpolitik som bedrivs i dag. Under hösten 1994 inledde Riksbanken en renodlad högräntepolitik. Samtliga räntor som Riksbanken har till sitt förfogande för att styra kredit- och penningtillgången i ekonomin höjdes kraftigt. Detta medförde att den expansiva effekten av den låga kronkursen försvagades i motsvarande utsträckning. Samtidigt är finanspolitiken inte tillräckligt expansiv för att uppväga den åtstramande effekten av den höga spar- och låga konsumtionsbenägenheten i den privata sektorn. De disponibla inkomsterna sjunker i år som en följd av budgetsaneringsarbetet. Samtidigt är den svenska statsskuldpolitiken egentligen mycket restriktiv. Den största delen av upplåningen sker i Sverige, vilket bidrar till att pressa upp räntenivån och minska varu- och tjänsteefterfrågan på hemmamarknaden.
Riksbankens högräntepolitik bidrar till att skapa förväntningar om kontinuerligt stigande långräntor. Den pressar inte bara ner aktiviteten på hemmamarknaden utan fördyrar också den svenska statsskuldpolitiken via dyrare upplåning och allt högre statliga ränteutgifter. Den nuvarande inriktningen på penningpolitiken utgör därmed en onödigt stor belastning för det svenska folkhushållet. Ett första nödvändigt steg för att stabilisera förhållandena är emellertid att göra verksamheterna på finansmarknaderna tydliga och synliga. Vänsterpartiet anser att en kommission bör tillsättas för att undersöka vilka företag och institutioner som bedrivit och bedriver omfattande spekulation mot den svenska kronan. Sverige måste också verka för en uppstramning av förhållandena på de internationella finansmarknaderna. En skatt på internationella spekulativa kapitalrörelser -- en s.k. Tobinskatt -- skulle inte bara ge ytterligare resurser till FN:s biståndsverksamhet utan också dämpa trycket mot små och utsatta valutor som kronan.
I motionen framhålls att prisutvecklingen bör hållas under kontroll. En hög inflation snedvrider ekonomin och får negativa fördelningspolitiska konsekvenser. Den uppfattning om inflationens betydelse för långsiktig tillväxt som presenteras i propositionen är dock alldeles för förenklad. Den ekonomiska politiken måste ta hänsyn till vissa målkonflikter mellan tillväxt och sysselsättning å ena sidan samt valuta- och prisstabilitet å andra sidan. En ekonomisk politik som inte tar hänsyn till detta bidrar till stora kostnader i form av bortfallen produktion och social utslagning av grupper med små materiella resurser. Erfarenheten från våra grannländer i Europa är att den typen av prisstabilitet som regering och riksbank förespråkar är helt oförenlig med arbetarrörelsens sysselsättningsambitioner. Därmed är den också oförenlig med den nivå Sverige har på trygghetsförsäkringar och offentlig verksamhet. Den antiinflationspolitik som Vänsterpartiet föreslår tar sikte på att prisökningar kan hållas tillbaka om vi underlättar produktionsökningar på marginalen, förenklar och förbilligar sysselsättningsökningar och tar bort flaskhalsar vad gäller arbetskraftsutbudet, tillgång på kompetens och riskvilligt kapital för små och medelstora företag.
Arbetsmarknadspolitiken kan inte ensam bära ansvaret för att upprätthålla sysselsättningsnivåerna. För detta krävs också en övergripande ekonomisk politik och en långsiktig strategi för en hållbar ekonomisk utveckling. Ingredienser i en sådan långsiktig ekonomisk-politisk strategi är bl.a. bostadssaneringsinsatser, skatteväxling, riktade arbetsgivaravgiftssänkningar för att stimulera sysselsättningen i delar av tjänstesektorn, större utbildningssatsningar, omfördelning av arbetstiderna och satsningar på "gröna" investeringar för att stimulera sysselsättningen.
I motionen föreslås även att en framtidsfond finansierad med vinstavsättningar från det privata näringslivet inrättas. En sådan framtidsfond skall framför allt utnyttjas för kompetensutveckling av arbetskraft, för att trygga jobben och höja produktiviteten. När det gäller mer kortsiktiga insatser föreslår Vänsterpartiet bl.a. åtgärder som begränsar och fördyrar de omfattande övertidsuttagen och de obligatoriska ungdomspraktikantplatserna i större företag. Vänsterpartiet avvisar förslaget om sänkning av a-kassenivån till 75 %. Regeringens avsikt med detta förslag är bl.a. att smygvägen sänka de lägsta lönerna.
Sammanfattningsvis lägger Vänsterpartiet i den nu aktuella motionen förslag som om de genomförs betyder väsentligt lägre arbetslöshet än vad regeringsförslagen innebär. Detta resultat erhålls genom att den i motionen föreslagna finanspolitiken dels är något mer expansiv, dels att förslagen till åtgärder innebär att pengar flyttas från passiv till aktiv användning, från exportindustrins övervinster till hemmamarknadens tjänsteproduktion, från individer med låg till individer med hög konsumtionsbenägenhet. I motionen avvisas regeringens stelbenta penningpolitik och inriktning mot deltagande i EU:s ekonomiska och monetära union. I konsekvens med detta avvisas i motionen även förslagen om utgiftstak och låneförbud i Riksbanken.
Miljöpartiet de gröna
Den förda ekonomiska politiken i Sverige har, hävdas det i motion Fi34 (mp), medfört bristande hushållning med begränsade resurser. Särskilt uppmärksammad är den snabba skuldökningen i statens finanser under 1990-talet. Budgetunderskottet måste snabbt utjämnas och statsskulden minskas. I motionen framhålls att den förda ekonomiska politiken också har medfört att en betydande miljöskuld har byggts upp under en lång följd av år.
Den traditionella politiken har varit, och är i huvudsak fortfarande, att söka åstadkomma en snabb ekonomisk tillväxt oavsett dess sammansättning. Det är Miljöpartiet de grönas uppfattning att denna politik bidrar till ökad miljöförstöring. Kvalitetsaspekter och medmänsklighet riskerar att förloras i en ekonomisk politik som ensidigt inriktas på tillväxt. I marknadsekonomin finns starka moment av tillväxtfixering. Kostnadsdrivande offentliga åtaganden som t.ex. ATP-systemet och socialförsäkringarna förstärker en ensidig inriktning mot krav på tillväxt.
Inriktningen av den ekonomiska politiken måste syfta till en långsiktigt hållbar utveckling. Det goda samhället skall byggas på social rättvisa, solidaritet med utsatta människor och ett starkt hävdande av välfärdens kärna som är vården, omsorgen och skolan. Jämställdheten mellan män och kvinnor måste bli bättre. Solidariteten skall vara internationell och utsträckas till fattiga, flyende eller på annat sätt särskilt utsatta människor i andra länder.
Det starka uppsving som nu kännetecknar den exportberoende sektorn måste komma hemmamarknaden till del så att en långsiktigt gynnsam utveckling av hela ekonomin kan komma till stånd. Uppsvinget måste också utnyttjas så att ett utrymme skapas för en snabbare omställning av samhället i miljövänlig riktning t.ex. genom att investeringar på olika sätt styrs till den internationellt sett snabbt växande miljösektorn. En sådan inriktning av investeringspolitiken bör också långsiktigt kunna öka den internationella konkurrenskraften hos svenskt näringsliv.
En internationell lågkonjunktur kan förväntas någon gång under andra halvan av 1990-talet. Det är naturligtvis omöjligt att bedöma hur stark den blir eller exakt när den kommer. Konjunkturcyklerna förefaller vara oregelbundna i såväl tid som höjd numera. Det är motionärernas uppfattning att en betydande beredskap bör finnas för att möta en kommande nedgång som annars på allvar kan hota det svenska välfärdssystemet. Mot den bakgrunden föreslås att finanspolitiken ges en sådan utformning att neddragningarna i de offentliga utgifterna fr.o.m. budgetåret 1995/96 blir större än vad regeringen föreslår. Ju snabbare svensk ekonomi återhämtar sig desto bättre rustade står vi i nästa nedgång. Blir nedgången obetydlig kan i stället statsskulden minskas snabbare vilket långsiktigt stärker hela samhällsekonomin.
Finanspolitiken måste inriktas på att snabbt sanera statens finanser och skapa förutsättningar för en växande privat sektor med flera små, medelstora eller kooperativa företag. Detta bör ske på ett sådant sätt att ett resurs- och energieffektivt produktionssätt främjas och så att sysselsättningen ökar. Arbetslösheten medför mycket stora kostnader för samhället, staten och de drabbade. Bekämpningen av arbetslösheten måste därför stå i centrum vid utformningen av finanspolitiken. Målet måste vara en ökad miljöanpassning och ett mänskligare samhälle. Samtidigt måste den alltmer nödvändiga arbetstidsförkortningen genomföras, vilken i sig ger ytterligare arbetstillfällen. En sådan utveckling förbättrar också skatteunderlaget och ger en starkare finansiering av välfärdsprogrammen inom den offentliga sektorn.
En skatteväxling där skatt på arbete ersätts med skatt på energi och miljö bör genomföras. Därigenom stimuleras tjänste- och miljörelaterade sektorer av ekonomin. Med hänsyn till miljösektorns förhållandevis snabba tillväxt internationellt sett och att såväl miljö- som tjänstesektorn i Sverige är förhållandevis underutvecklade bör en sådan skatteväxling medföra ett ökat företagande och en ökad sysselsättning. Den miljöpåverkande industrin och transportväsendet får emellertid genom skatteväxlingen bära en högre skattebörda, vilket medför ett betydande incitament för energieffektivisering eller övergång till mer miljöanpassade produktions- och transportmetoder. Den energiintensiva industrin, som också i hög grad är svensk basindustri, måste emellertid skyddas för alltför höga kostnader så att den inte slås ut av konkurrenter i andra länder som slipper liknande pålagor. Motionärerna föreslår därför att den del av energikostnaden som överstiger 2 % av försäljningsvärdet undantas från energibeskattning under en övergångsperiod. Vidare föreslås också att denna åtgärd kopplas till krav på åtgärdsprogram för minskad miljöpåverkan.
Skattebasen i miljö- och energiskattesystemet krymper med tiden och måste delvis ersättas med andra inkomster i statsbudgeten. Skatteväxlingen kan därför inte genomföras i ett enda enkelt steg utan måste vara en fortgående process där skattesatser justeras i takt med att skattebasen förändras. Därvid måste man skilja mellan två typer av miljöskatter. I första kategorin har vi de skatter vars bas inte kan förväntas ändras mer än marginellt på kort och medellång sikt även då skattesatsen höjs förhållandevis kraftigt (t.ex. koldioxidskatten, vattenkraftsskatten, bensin- och dieselskatterna). En kompensation för dessa skatteökningar bör genomföras genom sänkningar av arbetsgivaravgifterna. I den andra kategorin finns skatter och avgifter vars bas kan förväntas ändras förhållandevis snabbt, dvs. där styreffekten är mer uttalad. Dessa skatter och avgifter bör inte växlas mot sänkta arbetsgivaravgifter. Vid behov får de i stället växlas mot annan beskattning.
Vård, omsorg och skola är de centrala verksamheterna inom kommunsektorn. Dessa verksamheter har en avgörande betydelse för näringslivet, och besparingar i de områdena är samhällsekonomiskt ofta tvivelaktiga. I motionen föreslås att ytterligare medel återförs till kommunsektorn år 1996 genom sänkta arbetsgivaravgifter. Därigenom kompenseras den för minskat skatteunderlag till följd av höjda egenavgifter.
En väl fungerande ekonomi förutsätter prisstabilitet, låga räntor, en stabil valuta och ekonomisk självtillit. Prisstabiliteten är god och inflationen låg sedan några år tillbaka medan räntorna ligger på en mycket hög nivå. Men ränteläget i Sverige är för närvarande 4--4,5 procentenheter högre än i Tyskland. Detta för Sverige extremt höga ränteläge kan inte enbart förklaras som en riskpremie för inflationsrisken. De återkommande oroligheterna på penning- och valutamarknaden medför också en betydande riskpremie. Motionärerna bedömer att den riskpremien är större än inflationsrisken och att den kan bestå på en mycket hög nivå under lång tid framöver.
Det höga ränteläget och den låga kronkursen beror på omvärldens negativa förväntningar på svensk ekonomi. Bristen på långsiktighet och konsekvens i den förda ekonomiska politiken de senaste fem åren bidrar till osäkerheten. En tredjedel av lånen ligger utomlands, vilket verksamt dämpar inflationsrisken men också medför en betydande valutarisk. Saneringen av statsfinanserna genom att snabbt få bort budgetunderskottet och minska statskulden är också av dessa skäl avgörande för att få ner räntorna och stärka kronkursen.
I motionen anförs att Miljöpartiet i olika sammanhang har påpekat att spelregler som dämpar de allra värsta spekulativa svängningarna bör införas på den internationella penning- och valutamarknaden. En tänkbar möjlighet är en avgift på större transaktioner, pengar som lämpligen kan gå som stöd till utvecklingsländerna. Andra viktiga åtgärder är att förbättra insynen i de aktuella transaktionerna. Utformningen av spelregler är naturligtvis komplicerade frågor som måste få sina svar i ett internationellt sammanhang. Motionärerna anser att Sverige bör vara pådrivande i de här frågorna. Ett steg som redan nu bör tas är att regeringen inrättar en parlamentarisk kommitté med uppgift att ta fram förslag till hur penning- och valutamarknaden kan genomlysas och ges bättre informella eller formella spelregler.
Kristdemokraterna
I motion Fi35 (kds) anförs att Kristdemokraterna under lång tid har förordat en nationell samling för att möta de utomordentligt stora utmaningar som vårt land står inför. Nu fordras det ett program med bred förankring i riksdagen för att möta den bristande tilltron till politikens förmåga att ta Sverige ur krisen, ett program som under åren åtminstone fram till 1998 års val får stå i centrum för de politiska ansträngningarna. Om ett sådant inte kommer till stånd omedelbart blir de åtgärder som senare fordras mångdubbelt mer omfattande och smärtsamma.
Vad som nu krävs är en inriktning av den ekonomiska politiken med en nationell samling kring ett räddningsprogram som har tillräcklig politisk kraft att undanröja de grundläggande hindren för långsiktig tillväxt. Däri ligger också möjligheten att skapa den långsiktiga trovärdighet som kan få Sveriges offentliga finanser i balans. Detta är också Sveriges enda möjlighet att slippa en permanent position som ett av Europas fattigare länder. För att den svenska ekonomin långsiktigt skall kunna utvecklas så att välfärden kan garanteras och arbetslösheten minimeras är flera åtgärder av strukturell natur nödvändiga.
En fortsatt produktivitetstillväxt är viktig. En god produktivitet innebär att de tillgängliga resurserna ger ett stort utbyte och därmed främjar ekonomisk utveckling, men medför också att en viss produktion kan åstadkommas med mindre resurser, vilket minskar miljöbelastningen. En väl fungerande infrastruktur, inkl. telekommunikationer och informationsteknik, är också en central förutsättning för att svenskt näringsliv i hela landet skall kunna expandera. De satsningar som påbörjades under den förra mandatperioden bör fullföljas. Forskning och utbildning måste prioriteras om svenskt näringsliv skall kunna fortsätta att utveckla produkter som är internationellt konkurrenskraftiga. Goda forskarmiljöer är viktiga för att behålla forsknings- och utvecklingsverksamhet i Sverige. Utbytet mellan högskolor/universitet och näringsliv för att stimulera kommersialiseringen av forskning måste förbättras. Det krävs reformer av arbetsrätten som bättre svarar mot dagens arbetsmarknad och unga människors syn på arbete och flexibilitet. Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer allt större krav på fortlöpande kompetensutveckling. Olika metoder för att stimulera såväl kompetensutveckling som utbildning inom arbetslivet måste prövas. En god ägarspridning i näringslivet har stor betydelse för utvecklingskraften i ekonomin och förutsättningarna att skapa tillväxt och välfärd.
I motionen anförs att Kristdemokraterna alltid har betonat och fört fram etikens betydelse för en långsiktigt god ekonomisk utveckling. Etiken måste vara grundläggande vid valet av politiska lösningar och vid olika ekonomiska prioriteringar. Sett ur detta etiska perspektiv finns mycket att vara besviken på i regeringens reviderade finansplan. Som en del i denna etiska dimension finns förvaltarskapets princip, nämligen människans personliga och kollektiva ansvar för sig själv, sina medmänniskor, efterkommande generationer samt den fysiska livsmiljön. Marknadsekonomin måste präglas av social och ekologisk hänsyn. Resultatet av tillväxten måste komma alla grupper i samhället tilll godo genom en rättvis fördelningspolitik. Den inriktning av den ekonomiska politiken som regeringen nu följer innebär att de svaga i samhället, arbetslösa och sjuka, får ta ett alltför stort ansvar för det ekonomiska läget.
Om den svenska ekonomin skall komma ur den nuvarande krisen krävs en kraftig expansion av nyföretagandet. I motionen föreslås mot den bakgrunden ett program som syftar till att 50 000 nya företag skall kunna etableras under de närmaste åren. Programmet har följande inriktning. Riksdagen bör besluta om en återgång till neutral beskattning av kapitalinkomster genom slopad dubbelbeskattning. Regeringen bör få i uppdrag att lägga fram erforderliga förslag till riksdagen med sikte på att riksdagen skall kunna ta beslut om lagstiftning tidigt under hösten 1995.
Enligt kompletteringspropositionen skall regeringen senare återkomma till riksdagen med förslag till kvittningsrätt vid underskott i nystartad verksamhet. Kvittningsrätten skall enligt kompletteringspropositionen införas först inkomståret 1996. Eftersom kvittningsrätten togs bort den 1 januari 1995 uppstår ett "glapp" under år 1995. Det är märkligt att kvittningsrätten enligt regeringen och Centerpartiet inte bör införas under år 1995 så att detta "glapp" kan undvikas. Det är inte rimligt att Sverige skall riskera att nya företag inte startas på grund av att kvittningsrätten dröjer. Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till de lagändringar som behövs för att reglerna skall kunna tillämpas med verkan fr.o.m. inkomståret 1995.
Regeringen aviserade i budgetpropositionen att man avsåg att överväga införandet av ett system med riskkapitalavdrag. I kompletteringspropositionen har detta nu reducerats till att ett temporärt riskkapitalavdrag skall införas. I motionen framhålls att Kristdemokraterna länge arbetat för införande av ett riskkapitalavdrag som en av flera vägar för att underlätta startande och expansion av företag. Detta instrument för förnyelsen av företagsbeståndet skall inte vara beroende av konjunktursvängningen utan vara långsiktigt. Därför bör avdragsmöjligheten vara permanent.
Arbetsrätten är framför allt till för att värna den anställde i förhållande till arbetsgivaren. En stark arbetsrätt ger trygghet för den anställde vilket i sin tur är en styrka för företagen. På vissa områden kan dock utformningen av arbetsrätten fungera som ett hinder för företagsexpansion. Motionärerna förordar en arbetsrätt huvudsakligen i enlighet med den som den tidigare riksdagsmajoriteten beslutade. I motionen avvisas även regeringens förslag till besparingar beträffande främjande av kvinnors företagsanda.
Åtgärder för att utveckla tjänstesektorn måste vidtas. Vartannat nystartat företag är ett tjänsteföretag och enligt SCB:s prognosinstitut kommer uppdragsverksamheten att vara den stora tillväxtsektorn fram till år 2015. En politisk stimulans för att påskynda denna utveckling skulle få påtagligt positiva effekter på antalet nya jobb. En sänkning av tjänstemomsen skulle öka efterfrågan på en mängd olika tjänster och därmed ge många nya jobb. Även en sänkning av arbetsgivaravgifterna med 1,5 procentenheter förordas av motionärerna.
Som motionärerna ser det skulle en skatteväxling, med sänkta skatter på arbetskraft och höjda skatter på miljöförorening och förbrukning av energi och ändliga råvaror, vara ett steg mot ett skattesystem som främjade tjänsteproduktion. Men en differentierad skatt på olika typer av arbeten, där tjänster beskattas lägre än varuproduktion, är också nödvändig för att underlätta tillkomsten av nya jobb inom tjänstesektorn. En sänkning av tjänstemomsen bör ske före en sänkning av matmomsen. I motionen föreslås därför en sänkning av tjänstemomsen från 25 % till 12 %. I enlighet med skatteväxlingens princip föreslås också en höjning av olika energi- och miljörelaterade skatter. De höjningar av miljö- och energirelaterade skatter som föreslås i regeringens proposition 1994/95:203 Finansiering av EU-medlemskapet bör enligt motionärerna utnyttjas för att delfinansiera sänkningen av tjänstemomsen.
Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
De flesta svenska hushåll har under de senaste åren drabbats av den negativa ekonomiska utvecklingen och de därav föranledda kraven på en omstrukturering av vår ekonomi. Förklaringen till de uppkomna svårhanterliga problemen är som tidigare redovisats att den svenska ekonomin under början av 1990-talet genomgick den djupaste lågkonjunkturen sedan 1930-talet. Den samlade produktionen minskade tre år i följd med sammanlagt 5 %. Detta ledde till en flerdubbling av arbetslösheten samtidigt som den offentliga sektorns finansiella sparande förvandlades från ett överskott på drygt 4 % av BNP år 1990 till ett rekordstort underskott motsvarande drygt 13 % av BNP år 1993. Detta har i sin tur lett till en snabb ökning av den offentliga skuldsättningen. Statsskulden uppgick i slutet av år 1994 till 1 287 miljarder kronor eller 84,8 % av BNP.
Som framgår av betänkandets avsnitt om den ekonomiska utvecklingen började under år 1994 ekonomin återhämta sig och BNP ökade med drygt 2 %. Spridningseffekterna från den gynnsamma exportutvecklingen till andra delar av ekonomin blev allt mer synliga, vilket också tagit sig uttryck i en kraftig investeringsexpansion inom näringslivet.
Det mest illavarslande och kanske också svåraste problemet som lågkonjunkturen åsamkat ekonomin har varit den kraftigt negativa utvecklingen på arbetsmarknaden. Sysselsättningen minskade mellan åren 1990 och 1994 med mer än 500 000 personer och arbetsmarknadsläget är alltjämt oacceptabelt. Den förda politiken börjar emellertid ge resultat. Den offentliga sektorns sparandeunderskott kommer under de närmaste två åren att kraftigt reduceras. Statsskulden i relation till BNP stabiliseras redan nästa år för att sedan börja minska. Bakom denna nödvändiga snabba förbättring ligger såväl konjunkturuppgången som den extremt kraftiga åtstramningen av finanspolitiken som inneburit en mycket omfattande budgetförstärkning med såväl skattehöjningar som besparingar.
Regeringen har sedan tillträdet i oktober inriktat politiken på att öka sysselsättningen, sanera de offentliga finanserna och stärka Sveriges ekonomi inför nästa lågkonjunktur.
Utskottet kan konstatera att den förda ekonomiska politiken i allt väsentligt har mötts av ett starkt och brett stöd i riksdagen, och med små justeringar har regeringens förslag om budgetförstärkande åtgärder även beslutats.
Det bör även framhållas att det i riksdagen finns en bred uppslutning kring vikten av prisstabilitet. Inflationen i den svenska ekonomin är nu i nivå med genomsnittet i EU. Men det bör betonas att denna låga inflationsnivå har etablerats under en lågkonjunktur med mycket hög arbetslöshet. Som anförs i propositionen krävs för att man skall få fullt förtroende för prisstabilitetsmålet att inflationen kan hållas tillbaka även under mera normala konjunkturförhållanden. En långsiktig prisstabilitet är en avgörande förutsättning för lägre obligationsräntor, ökade investeringar och därmed också en stabil tillväxt och ökad sysselsättning.
Enligt motion Fi31 (m) kännetecknas regeringens finanspolitik av oförmåga till en konsekvent och uthållig besparingspolitik samtidigt som en genomtänkt tillväxtstrategi helt saknas. I motionen upprepas Moderaternas tidigare krav på skattesänkningar och att saneringen av de offentliga finanserna nästan uteslutande måste ske genom utgiftsneddragningar. I såväl motion Fi31 (m) som i Fi32 (fp) riktas kritik mot den förda politiken som varande alltför präglad av ensidigt kameralt tänkande. Som framgår av utskottets sammanfattning av förslagen i motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds) till riktlinjer för den ekonomiska politiken görs påståendet att den nu förda politiken främst leder till att villkoren för företagande försämras.
Utskottet avvisar den kritik i motion Fi31 (m) som riktas mot regeringens finanspolitik. Utskottet återkommer senare i betänkandet till en utförlig redovisning av budgetpolitiken men vill här framhålla att det knappast kan vara seriöst menat att karakterisera en finanspolitik som inneburit att regering och riksdag under loppet av knappt ett år tagit beslut om budgetförstärkningar på drygt 100 miljarder kronor som "bristfällig sparpolitik" och "sparbluff". Det är en beskrivning av den förda finanspolitiken som saknar täckning. Den åtstramning av finanspolitiken som den nuvarande regeringen tvingats genomföra saknar motstycke i modern svensk historia.
Som utskottet framhöll i betänkandet (1994/95:FiU10) med anledning av budgetpropositionen måste en snabb neddragning av budgetunderskottet genomföras samtidigt som den mest angelägna uppgiften för den ekonomiska politiken är att bekämpa massarbetslösheten. Även när det gäller arbetslöshetsbekämpningen är tidsfaktorn viktig. Går det inte att få ned arbetslösheten inom rimlig tid är risken stor att även Sverige drabbas av en sådan permanent hög arbetslöshet som karakteriserat nästan alla västeuropeiska länder i mer än ett decennium.
Som framgått av utskottets redovisning av partimotionerna understryks i samtliga motioner att inriktningen av den ekonomiska politiken måste främja tillväxten. Utskottet delar den uppfattningen men vill framhålla att det även här föreligger svåra avvägningsproblem. I motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds) kritiseras de skattehöjningar som genomfördes i enlighet med förslagen i förra höstens ekonomisk-politiska proposition. Av denna kritik drar Moderata samlingspartiet bl.a. slutsatsen att förmögenhetsskatten bör slopas och att skatten på kapitalinkomster bör sänkas. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att en sådan inriktning av skattepolitiken skulle försvåra möjligheterna att genomföra en nödvändig och snabb sanering av statsfinanserna. Det går inte, enligt utskottets uppfattning, att göra stora, tunga och svåra ingrepp i socialförsäkringarna och arbetslöshetsersättningen och bedriva en sparkampanj riktad mot den offentliga sektorn om man samtidigt anser sig ha råd att t.ex. avskaffa förmögenhetsskatten. Detta borde vara en insikt som varje regering måste ha som utgångspunkt för att få förståelse och nödvändig uppslutning från alla samhällsgrupper för de åtgärder som krävs för att ta Sverige ur den ekonomiska kris som drabbat landet.
När det gäller utvecklingen inom företagssektorn vill utskottet peka på den mycket gynnsamma konkurrenssituationen som de exportinriktade företagen erhållit genom deprecieringen av kronan men också på det goda resultatet av det arbete som bedrivits inom företagen för att förbättra produktiviteten.
För de mindre och medelstora företagen som främst vänder sig mot hemmamarknaden är situationen annorlunda.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att det i den ekonomisk-politiska propositionen (1994/95:25) avsattes ett särskilt utrymme om 2 miljarder kronor för åtgärder inom företagsskatteområdet. Åtgärderna bör ha sin inriktning mot de mindre företagen och i första hand syfta till att underlätta riskkapitalförsörjningen. Som framhålls i kompletteringspropositionen skall samrådet med företrädare för näringslivet fortsätta. Som en första åtgärd kommer regeringen att lägga fram förslag om ett temporärt s.k. riskkapitalavdrag. Förslag om åtgärder i syfte att förbättra tillgången på riskkapital bereds för närvarande. Regeringen avser vidare att föreslå en kvittningsrätt för underskott i nystartad aktiv näringsverksamhet mot inkomster av tjänst.
I motion Fi31 (m) anförs att i den moderata strategin för att minska den offentliga skuldsättningen ingår även att minska de offentliga finansernas konjunkturkänslighet. Den stabiliseringspolitiska ambitionen att genom den offentliga sektorn dämpa alla konjunktursvängningar har drivits för långt i Sverige, heter det i motionen. Den automatiska stabiliseringen kostar mer än den smakar.
I kompletteringspropositionen föreslås införandet av ett utgiftstak. Även om något konkret förslag ännu inte föreligger är det uppenbart att ett utgiftstak innebär att de automatiska stabilisatorerna försvagas vid en konjunkturnedgång. Med anledning av vad som sägs i motion Fi31 (m) om automatiska stabilisatorer vill utskottet betona att detta inte är liktydigt med att man måste sänka ambitionsgraden inom stabiliseringspolitiken. I stället kommer större krav att ställas på regeringen att snabbt kunna vidta finanspolitiska åtgärder, när det är uppenbart att konjunkturen försvagas. När det gäller tendenser till överhettning av ekonomin bör de automatiska stabilisatorerna, som då främst verkar på statsbudgetens inkomstsida, inte påverkas av införandet av ett utgiftstak. I en sådan situation kan ett utgiftstak bidra till att stabilisera ekonomin.
I motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds) behandlas de penningpolitiska frågorna mycket översiktligt. Som utskottet nämnt råder det bred enighet vad gäller kravet på prisstabilitet. Utskottet vill dock i detta sammanhang göra följande påpekande med anledning av diskussionen i motion Fi31 (m) om regeringens skuldsaneringsstrategi. I motionen sägs bl.a. att "det har antytts att det skulle kunna gå att åtminstone inflatera bort en del av underskottet i de offentliga finanserna". För att undanröja alla tänkbara missförstånd vill utskottet kraftigt understryka att ett utnyttjande av en sådan metod aldrig kommer att ske i den ekonomiska politiken. Utskottet utgår ifrån att motionärerna inte med den här citerade, något svepande formuleringen i motionen vill hävda att en sådan politik skulle ha övervägts av regeringen.
När det gäller utformningen av arbetsmarknadspolitiken ställs i motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds) krav på ändringar i nuvarande regelsystem för att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden.
I motion Fi31 (m) krävs mycket långtgående förändringar i lagstiftningen. Arbetsmarknaden måste bli en verklig marknad. Dagens arbetsmarknadslagstiftning måste reformeras och generella möjligheter öppnas för enskilda anställningsavtal mellan företag och medarbetare. Beslut bör, sägs det i motionen, omedelbart fattas om en liberalisering av arbetslagstiftningen. Vidare framhålls vikten av att lönebildningen måste främja rekrytering av ny arbetskraft, men också karriär och arbetsbyten. Arbetsmarknadens parter bär ett huvudansvar för att åstadkomma en bättre fungerande arbetsmarknad. Underförstått innebär motionärernas ståndpunkt att lönedifferenserna på den svenska arbetsmarknaden måste bli större.
Utskottet kan inte ställa sig bakom vad motionärerna anför i motion Fi31 (m). Enligt utskottets mening måste det vara en mycket kortsiktig strategi att öka löneskillnaderna för att angripa arbetslösheten. Det skulle hota både den rättvisa fördelningen och samhällets långsiktiga förmåga till tillväxt. Detsamma gäller anställningstryggheten. Den skall skydda mot godtyckliga och diskriminerande uppsägningar. Men avsikten är självfallet inte att skapa onödiga och svårhanterliga hinder för den ständigt nödvändiga omvandlingen av produktionsorganisationen. Ett dåligt anställningsskydd försämrar emellertid hushållningen med arbetskraft genom att det ger incitament till kortsiktiga och lågproduktiva anställningsformer. Det riskerar också att leda till att långtidsarbetslösheten och utslagningen i arbetslivet ökar.
I motionerna från Folkpartiet och Kristdemokraterna förs, som utskottet ser det, en i jämförelse med de krav på förändringar som framförs i motion Fi31 (m) väsentligt rimligare och därför mer intressant diskussion. I motion Fi35 (kds) föreslås vissa ändringar i arbetsrätten som skulle göra att småföretagare vågade anställa fler än vad som i dag är fallet. I motion Fi32 (fp) anförs att det är angeläget att hålla fast vid de grundläggande tankarna i lagen om anställningsskydd, inte minst av hänsyn till de äldre som ofta har stora svårigheter att få nytt jobb om de väl blivit arbetslösa. En arbetsrätt som utgår från att företagen inte utan vidare kan säga upp sina anställda innebär starkare drivkraft för arbetsgivarna att utveckla sina medarbetare. I många fall har reglerna fungerat bra. Företag och lokala fack har i samverkan kunnat finna bra lösningar i besvärliga situationer. Det finns likafullt, menar motionärerna, två viktiga skäl att genomföra vissa förändringar i arbetsrätten. Det ena är att en del bestämmelser ibland varit ett hinder för småföretagens utveckling. Det andra är att alltför stelbenta regler kan hämma nyanställningar på en arbetsmarknad som i allt högre grad förutsätter flexibilitet.
Utskottet anser att arbetsrätten spelar en viktig roll för produktiviteten och tillväxten. Som framgår av kompletteringspropositionen har regeringen nyligen tillsatt en kommission med företrädare för parterna på arbetsmarknaden med uppgift att diskutera den fortsatta utvecklingen inom arbetsrättens område så att den blir stabil och långsiktigt hållbar. Kommissionen skall ägna särskild uppmärksamhet åt små företags villkor. Det är särskilt angeläget att de framtida arbetsrättsliga lösningarna blir sådana att de går att tillämpa på ett smidigt sätt i småföretagen. Det kan också nämnas att kommissionen skall ägna särskild uppmärksamhet åt åtgärder för att främja jämställdhet mellan könen och förbättra invandrares villkor på arbetsmarknaden.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrker utskottet motionerna Fi31 (m) yrkandena 1 och 20, Fi32 (fp) yrkande 1, Fi35 (kds) yrkande 1 och Fi40 (m) yrkandena 1 och 2.
I motion Fi33 (v) anförs att den ekonomiska politiken måste inriktas mot en bekämpning av arbetslösheten, en rättvis fördelning och en sanering av statsfinanserna. Enligt motionärerna är regeringens politik ensidigt inriktad mot en sanering av de offentliga finanserna, vilket inneburit att åtgärder mot arbetslösheten och för en rättvis fördelning kommit i andra hand. Med hänvisning härtill kan inte motionärerna ställa sig bakom den inriktning av den ekonomiska politiken som den utformats i kompletteringspropositionen.
Vänsterpartiet har tidigare i anslutning till höstpropositionen om den ekonomiska politiken ställt sig bakom kraven på en hård åtstramning av finanspolitiken. När nu denna politik skall fullföljas kan utskottet konstatera att Vänsterpartiet inte förmår att fortsättningsvis ställa sig bakom nödvändiga svåra ekonomisk-politiska beslut.
I motionen framhålls att den svenska ekonomin nu visar klara tecken på en återhämtning. Som framgår av utskottets redovisning av det ekonomiska läget delar utskottet denna uppfattning. Utskottet vill emellertid kraftigt understryka att denna positiva utveckling inte kan tas till intäkt för att det går att slå av på takten i saneringen av de offentliga finanserna.
Utskottet vill även betona att de åtgärder som regeringen föreslår måste bedömas i sin helhet. Det är ett åtgärdspaket som riksdagen har att ta ställning till.
Trots att det ekonomiska läget började ljusna under år 1994 kommer underskottet i statsfinanserna budgetåret 1994/95 att vara av storleksordningen 200 miljarder kronor. Bl.a. det höga ränteläget ställer oavvisliga krav på en ytterligare åtstramning av finanspolitiken. Underskottet i statsfinanserna måste pressas ned under den nu rådande goda konjunkturen. Det är en självklarhet att med den extrema obalans som i dag karakteriserar statsfinanserna blir avvägningen mellan en ytterligare åtstramning av finanspolitiken och fördelningspolitiken svår att hantera. Utskottet vill emellertid bestämt bestrida påståendet i motion Fi33 (v) att hänsynstaganden till en rättvis fördelningspolitik inte beaktats vid framtagningen av kompletteringspropositionens åtgärdspaket.
Som framhålls i kompletteringspropositionen visar analysen att åtgärderna i höstens ekonomisk-politiska proposition, budgetpropositionen och den nu aktuella propositionen sammantaget har en rimlig fördelningsprofil. Även om sänkta sociala transfereringar särskilt berör hushåll med måttliga eller låga inkomster, så kompenseras dessa relativt väl av sänkt moms på livsmedel. Åtgärderna slår relativt jämnt för olika grupper och alla är med och delar de nödvändiga uppoffringarna. De viktigaste effekterna ur fördelningssynvinkel, nämligen de genom åtgärderna förbättrade förutsättningarna för hög sysselsättning och låg ränta, kommer utöver de här redovisade direkta effekterna.
I Vänsterpartiets motion, liksom i motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp), och Fi35 (kds), avvisas förslaget att sänka mervärdesskatten på livsmedel till 12 %. En sådan åtgärd har tidigare föreslagits av Vänsterpartiet under en lång följd av år men den avvisas nu med motiveringen att det är fel att sänka ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna och kompensera detta med en sänkning av matmomsen. I de här nämnda tre borgerliga motionerna motiveras förslaget att avslå kompletteringspropositionens förslag på denna punkt med att det finns andra skatter som från främst tillväxtsynpunkt är mer angelägna att sänka.
Utskottet kan inte dela de synpunkter som förs fram i motionerna Fi33 (v), Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds) vad gäller förslaget att sänka matmomsen. Återigen vill utskottet erinra om att förslaget att sänka mervärdesskatten är en del av ett samlat åtgärdspaket. En sänkning av matmomsen från 21 % till 12 % gynnar barnfamiljer och låginkomsttagare som i allmänhet använder en relativt stor andel av sin hushållsbudget till matinköp. De sammantagna konsekvenserna av förändringarna blir därför mera jämnt fördelade. En viktig konsekvens av förslaget är också att om matmomsen sänks beräknas även inflationen minska med inemot en procentenhet under år 1996. Reformen innebär vidare strukturella förbättringar i ekonomin genom att utgiftskvoten och skattekvoten sänks.
Med hänvisning till vad utskottet har anfört avstyrks motion Fi33 (v) yrkande 1.
På samma sätt som i övriga partimotioner framhålls i motion Fi34 (mp) vikten av att sanera de offentliga finanserna. Men på samma sätt som i Miljöpartiets motion med anledning av budgetpropositionen läggs tyngdpunkten på kravet att en budgetsanering måste vara ekologiskt och socialt genomtänkt. Beskattningen av arbete totalt sett bör inte öka. Den bör minskas och ersättas med främst miljörelaterade skatter. Ett avgörande bidrag till en lösning på den ekonomiska kris som Sverige i dag befinner sig i är enligt motionärerna att genomföra en skatteväxling.
Utskottet vill med anledning av Miljöpartiets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken anföra följande.
Utskottet konstaterar inledningsvis att tyngdpunkten i Miljöpartiets partimotion ligger på de budgetpolitiska riktlinjerna.
En central del i diskussionen om utformningen av finanspolitiken i motion Fi34 (mp) är förslaget om en skatteväxling, där främst skatt på arbete skall ersättas med skatt på energi och miljö. Utskottet delar motionärernas uppfattning att möjligheterna att genomföra en sådan skatteväxling bör prövas. Detta är även regeringens uppfattning. Frågan om en s.k. grön skatteväxling med en höjning av skatteuttaget på miljöskadlig verksamhet och en sänkning av skatten på arbete har aktualiserats i EU:s vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning. Som anförs i propositionen har för Sveriges del en utredning tillsatts, som skall undersöka förutsättningarna för en ökad miljörelatering av det svenska skattesystemet. Utredningen kommer bl.a. att behandla en skatteväxlings effekter på miljön, näringslivets internationella konkurrenskraft, sysselsättningen och inkomstfördelningen. En grön skatteväxling kan komma att bidra till en samhällsekonomiskt sett mer effektiv beskattning. En eventuell omfördelning av skatteuttaget måste dock ske på ett ansvarsfullt sätt. De svaga offentliga finanserna gör att eventuella sänkningar måste finansieras fullt ut.
I likhet med vad som sägs i propositionen vill utskottet framhålla att även om kravet på en samhällsekonomiskt effektiv beskattning kan motivera förändringar i skattereglerna bör detta i varje enskilt fall avvägas mot önskemålet om stabila regler. Detta talar för återhållsamhet med förändringar i skattereglerna.
Enligt utskottets mening är Miljöpartiets krav på utformningen av finanspolitiken till stora delar tillgodosett genom tillsättandet av här nämnda utredning. Utskottet vill dock tillägga att Miljöpartiet överdriver möjligheterna att komma tillrätta med obalanserna i de offentliga finanserna med hjälp av en skatteväxling.
I motion Fi34 (mp) redovisas kritiska synpunkter på finans- och valutamarknadens funktionssätt. Liknande kritik framförs också i motion Fi33 (v). I motion Fi34 (mp) efterlyses förslag till åtgärder som ökar trögheten och stabiliteten i systemen.
Utskottet återkommer till dessa frågor i avsnittet om penningpolitiken.
I motion Fi34 (mp) yrkande 1 hemställs vidare att riksdagen skall göra ett uttalande att syftet med den ekonomiska politiken är att tillgodose mänskliga behov inom de ramar som miljön sätter. Utskottet känner inte till om det finns något politiskt parti som inte kan ställa sig bakom ett sådant uttalande. Utskottet kan därför inte se att det finns anledning för riksdagen att göra något uttalande till regeringen med ovan angiven innebörd.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrker utskottet motion Fi34 (mp) yrkandena 1 och 3.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet kompletteringspropositionens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och avstyrker motionerna Fi31 (m) yrkandena 1 och 20, Fi32 (fp) yrkande 1, Fi33 (v) yrkande 1, Fi34 (mp) yrkandena 1 och 3, Fi35 (kds) yrkande 1 samt Fi40 (m) yrkandena 1 och 2.
Miljö och ekonomi
I motion Fi32 (fp) hemställs att riksdagen godkänner vad som förordats om miljö och ekonomi (yrkande 4). Motionärerna anför att vår förmåga att ta ansvar för miljön är beroende av att vi har råd. Det är tyvärr vanligt att miljömål som antas av riksdagen inte uppfylls i verkligheten. Motionärerna föreslår en kommission för miljön som bör analysera hur man kan få en bättre överensstämmelse mellan mål och verklighet och hur konflikter mellan ekonomi och miljö kan lösas på bästa sätt i en internationaliserad verklighet.
Jordbruksutskottet instämmer i sitt yttrande (JoU5y) i regeringens bedömning att tillväxten kan ge negativa effekter på välfärden om den kommer till stånd med metoder som sliter på natur och människor. Kostnaderna för att reparera miljöskadorna får inte öka. Klara gränser måste enligt jordbruksutskottets mening finnas för att skydda miljön i vid bemärkelse och för att bryta miljöskuldens ökning. Det är angeläget att inom miljöpolitiken öka användningen av ekonomiska styrmedel för att skapa en korrekt prissättning på miljöförstöringen och på uttaget av naturresurser. Kretsloppssamhället ger såväl miljövinster som möjlighet till nya företag och nya arbetstillfällen.
I likhet med jordbruksutskottet är finansutskottet av samma mening som motionärerna att det självfallet är viktigt att uppnå överensstämmelse mellan mål och verklighet i miljöpolitiken och att finna lösningar på de konflikter som finns mellan de traditionella ekonomisk-politiska målen och målen för miljöpolitiken. Finansutskottet kan emellertid inte dela uppfattningen att det skall tillsättas en särskild kommission för att analysera dessa frågor. Utskottet utgår ifrån att den analys som efterfrågas i motion Fi32 (fp) utgör ett av de viktigare inslagen i Miljödepartementets och regeringens löpande arbete.
Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrker utskottet motion Fi32 (fp) yrkande 4.
I motion Fi34 (mp) yrkande 2 anförs att en betydande miljöskuld har byggts upp under en följd av år. Enligt de uppgifter som redovisats i motionen ökar miljöskulden i Sverige med ca 5 miljarder kronor per år. Vid förslag till åtgärder inom den ekonomiska politiken måste man, menar motionärerna, ha dessa fakta i åtanke, annars är risken stor att en ökad tillväxt sker på bekostnad av en ökad miljöskuld.
Enligt utskottets mening är yrkande 2 i Miljöpartiets partimotion alltför allmänt hållet. Det enda som sägs i motionen är, enligt utskottets tolkning, att på grund av en stor miljöskuld och fortsatt ökning av denna måste vi föra en aktiv miljöpolitik. Mot ett sådant uttalande torde ingen invända.
Utskottet kan inte se det meningsfulla i att riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen med anledning av yrkande 2 i motion Fi34 (mp) varför yrkandet avstyrks.
Penningpolitiken
Regeringen konstaterar i kompletteringspropositionen att prisstabilitet är en viktig förutsättning för en framgångsrik ekonomisk politik och det är därför av yttersta vikt att inflationsproblemet inte tillåts återkomma i den svenska ekonomin.
Penningpolitikens huvuduppgift är att säkerställa en låg inflation. Riksbanksfullmäktige har definierat inflationsmålet som att inflationen enligt konsumentprisindex skall uppgå till 2 % med en marginal uppåt och nedåt på 1 procentenhet. Detta är i linje med inflationsmålen i andra europeiska länder.
I Vänsterpartiets motion Fi33 kritiseras Riksbankens penningpolitik (yrkande 57). Den högräntepolitik som Riksbanken fört sedan hösten 1994 bidrar till att skapa förväntningar om kontinuerligt stigande långräntor. Den pressar inte bara ned aktiviteten på hemmamarknaden utan fördyrar också kostnaderna för den svenska statsskulden via dyrare upplåningskostnader med allt högre ränteutgifter. Inriktningen av penningpolitiken innebär därför, enligt motionärerna, en onödigt stor belastning för det svenska folkhushållet. Motionärerna motsätter sig en politik som sätter prisstabilitet och höga räntor framför ökad sysselsättning och ökad produktion.
I motion Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) hemställs att inflationsmålet skall ligga fast. Det är betydelsefullt att inflationsmålet verkligen uppfattas som trovärdigt av de finansiella placerarna. Skuldutvecklingen måste tas på största allvar och det är viktigt att visa att man är beredd att göra uppoffringar för att nå inflationsmålet, anför motionärerna.
Utskottet delar inte synsättet i motion Fi33 (v) att den ekonomiska politiken har att välja mellan låg inflation å den ena sidan och lägre arbetslöshet och hög produktion å den andra. Det finns många studier som tvärtom ger underlag för uppfattningen att en låg inflation ger goda förutsättningar för en långsiktigt god tillväxt och hög sysselsättning. Länder med hög inflation är mer sårbara när det inträffar ekonomiska kriser eller störningar av olika slag. Det är därför av stor betydelse att inflationen kan hållas på en låg nivå i den svenska ekonomin.
Huvuduppgiften för penningpolitiken, som bedrivs självständigt av Riksbanken, är att säkerställa prisstabilitet. Riksbanksfullmäktige har definierat ett inflationsmål som är i linje med inflationsmålen i andra europeiska länder. För att motverka tendenser till stigande inflation i delar av ekonomin och stigande inflationsförväntningar har penningpolitiken stramats åt under senare tid. Riksbanken har sedan augusti 1994 successivt höjt reporäntan med sammanlagt 1,41 procentenheter.
En följd av saneringen av statsfinanserna är att nedtrappningen av subventioner och höjningen av vissa indirekta skatter leder till att konsumentpriserna stiger. Därmed finns en risk att ökningstakten i konsumentprisindex åtminstone under en period, som nu i april 1995, överstiger 3 %. Den stramare finanspolitiken bidrar dock till att det underliggande inflationstrycket minskar.
Finansutskottet anser i likhet med vad utskottet anförde i februari (1994/95:FiU10) att penningpolitiken måste bedrivas långsiktigt och att något enstaka månadstal för konsumentprisindex som överstiger målet måste tolereras.
Finansutskottet anser mot bakgrund av det anförda att riksdagen bör avslå motion Fi33 (v) yrkande 57.
Utskottet anser inte heller att det behöver göras något tillkännagivande med anledning av motion Fi40 (m) yrkande 3, varför motionen avstyrks av utskottet.
Kommission för att granska finansmarknaden
I motion Fi33 (v) begärs (yrkande 58) att en kommission skall inrättas för att undersöka vilka företag och institutioner som bedrivit och bedriver omfattande spekulation mot den svenska kronan. Det är enligt motionärerna nödvändigt att förhållandena på finansmarknaderna görs tydliga och synliga. Sverige måste också verka för en uppstramning av förhållandena på de internationella finansmarknaderna. Enligt motionärerna skulle en skatt på internationella spekulativa kapitalrörelser, en s.k. Tobinskatt, ge inte bara ytterligare resurser till FN:s biståndsverksamhet utan också minska trycket mot små och utsatta valutor som kronan.
Även Miljöpartiet förordar i sin motion Fi34 att en avgift införs på den internationella penning- och valutamarknaden och att Sverige bör vara pådrivande för att förändra spelreglerna på de internationella finansmarknaderna. Motionärerna tänker sig att en parlamentarisk kommitté skulle få i uppdrag att ta fram förslag till bättre formella och informella spelregler (yrkande 9). Det vore också av värde om kommittén undersökte penning- och valutamarknadens funktionssätt och effekter på samhällsekonomin.
Enligt utskottets mening torde möjligheterna att införa en avgift på internationella finansiella transaktioner vara mycket begränsade i det system med avreglerade finansmarknader vi har i dag. Med den rörlighet som kännetecknar de finansiella transaktionerna skulle det räcka med att något land eller finanscentrum inte deltar i systemet med avgifter för att kapitalströmmarna skulle ta vägen vid sidan av de avgiftsbelagda. Därmed skulle systemet inte fungera.
Man kan emellertid inte bortse från att de stora kapitalflödena på de finansiella marknaderna medför vissa risker för banker och andra finansiella institut på grund av fluktuationer i räntor, valutakurser m.m. Motionärernas krav på att förhållandena på finansmarknaderna görs tydliga och synliga uppfylls bäst genom att det finns en nationell tillsynsmyndighet med goda resurser, internationella kontakter och samarbete. Tillsynen skall verka för, följa upp och kontrollera att instituten följer lagar, regler och förordningar. Krav skall ställas på att aktörerna utformar regler som skyddar kunder och andra intressenter för oskäliga risker. Det är också viktigt att tillsynsmyndigheten analyserar och utvärderar utvecklingen på marknaderna. Ett internationellt utvecklingsarbete för genomlysning av sådana risker har ägt rum i Baselkommittén, ett internationellt samarbetsorgan för banktillsynsfrågor, och i IOSCO, som är ett samarbetssorgan för tillsynsmyndigheterna för värdepappersbolag världen över. De har gemensamt utarbetat ett ramverk för vilken information som tillsynsmyndigheter bör inhämta från banker och värdepappersbolag som är stora aktörer på derivatmarknaderna. Denna information skall tjäna som underlag för att bedöma riskerna i derivathandeln och värdera institutens riskkontrollsystem.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi33 (v) yrkande 58 och Fi34 (mp) yrkande 9.
Förbud mot monetär finansiering
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 7, s. 102--113) att staten inte längre skall kunna tillgripa s.k. monetär finansiering, dvs. att låna i Riksbanken för att finansiera budgetunderskottet. Normalt förekommer inte statlig upplåning i centralbanken i välutvecklade marknadsekonomier annat än för att hantera statens kortfristiga likviditetsbehov. Flertalet länder har under senare år valt att reducera även denna möjlighet. Ett förbud mot att finansiera statens utgifter på statsbudgeten genom att låna i Riksbanken verkar förtroendeskapande på de finansiella marknaderna, anförs det i propositionen, och bidrar till en klarare ansvarsfördelning mellan penning- och statsskuldspolitiken. Inom EU har ett förbud mot statliga kreditmöjligheter i centralbankerna trätt i kraft.
I Sverige ersattes statens kortfristiga upplåning i Riksbanken successivt från hösten 1993 med en upplåning på den öppna marknaden. Riksgäldskontorets kontokredit i Riksbanken avvecklades den 1 juli 1994. Någon förändring i lagstiftningen gjordes emellertid inte. Ett förslag härom läggs nu fram i kompletteringspropositionen (bilaga 7.2, yrkande 1).
Förslaget innebär dock att Riksgäldskontoret även fortsättningsvis skall kunna ta upp valutalån för att tillgodose Riksbankens behov av valutareserv.
En konsekvens av förslaget är att Riksbankens möjligheter att göra kapitalinsatser i de internationella finansorgan som Sverige är medlem i begränsas till insatser i Internationella valutafonden. Riksbanken skall därför utan vederlag överlåta Sveriges inbetalade kapitalinsats i Världsbanken om totalt 593 miljoner kronor till regeringen. Regeringen skall också överta samtliga förpliktelser som följer av Sveriges kapitalinsats i Världsbanken (yrkandena 2 och 3, bilaga 7:2).
Vänsterpartiet och Miljöpartiet avstyrker i motionerna Fi33 (yrkande 56) och Fi34 (yrkande 14) förslaget att avskaffa möjligheterna till s.k. monetär finansiering. Miljöpartiet anser att förbudet innebär en onödig begränsning av det politiska handlingsutrymmet och kan öka riskerna vid oroligheter i det finansiella systemet. Motionärerna betvivlar att denna typ av åtgärder ger ett ökat förtroende. Vänsterpartiet anser att förslaget är ytterligare ett steg mot en rigid normbaserad ekonomisk politik som totalt sett bidrar till att minska möjligheterna att bedriva en dynamisk och sysselsättningsorienterad politik.
Som framgått av utskottets redovisning förekommer bland flertalet välutvecklade marknadsekonomier inte längre någon statlig upplåning i centralbanken för att finansiera statliga utgifter. Ett förbud mot monetär finansiering bidrar enligt utskottet till att öka penningpolitikens trovärdighet och därmed möjligheterna att uppnå varaktigt låg och stabil prisutveckling samt låga räntor. Att som motionärerna vill, hålla öppet för en finansiering via sedelpressarna som ett sätt att öka det politiska handlingsutrymmet, vill utskottet bestämt ta avstånd från. Det långsiktiga historiska sambandet mellan inflation och penningmängd är minst sagt avskräckande.
Förslaget i kompletteringspropositionen tillgodoser de krav det svenska medlemskapet i EU ställer på anpassning av svensk författning till EU:s lagstiftning. Nuvarande svenska regler för statens upplåning i Riksbanken är inte förenliga med EG-fördraget.
Utskottet tillstyrker med det anförda propositionens förslag om förbud mot monetär finansiering och avstyrker motionerna Fi33 (v) yrkande 56 och Fi34 (mp) yrkande 14.
Vad utskottet anfört innebär att utskottet också tillstyrker att Riksbanken utan vederlag skall överlåta Sveriges inbetalade kapitalinsats i Världsbanken om totalt 593 miljoner kronor till regeringen och att regeringen skall överta samtliga förpliktelser som följer av Sveriges kapitalinsats i Världsbanken.
Konvergensprogrammet
I och med övergången till fas två av EMU, som inleddes den 1 januari 1994, har betydelsefulla instrument tillkommit i gemenskapens arsenal av åtgärder för att påverka den ekonomiska utvecklingen i medlemsstaterna. Det viktigaste är att samordningen och utformandet av de övergripande riktlinjerna för den ekonomiska politiken (artikel 103.2) skall ske årligen i det högsta politiska organet inom gemenskapen, nämligen Europeiska rådet (EU:s stats- och regeringschefer). Riktlinjerna är visserligen rekommendationer och inte av bindande karaktär men genom den ömsesidiga övervakningen (artiklarna 103.3 och 103.4) skapas instrument för uppföljning av i vilken mån den ekonomiska politiken i medlemsländerna är i överensstämmelse med de gemensamma åtagandena. Därtill finns ett förfarande reglerat vid alltför stora underskott i de offentliga finanserna (artikel 104 c). Vidare finns kravet att varje medlemsland som inte uppfyller konvergenskraven skall utarbeta konvergensprogram (artikel 109e.2) för den ekonomiska politiken och ange de medel som skall användas för att uppnå målen.
Alla medlemsländer med undantag för Luxemburg och Irland, som är de enda länder som i stort sett uppfyller konvergenskriterierna, har lagt eller kommer att lägga fram konvergensprogram. Finansutskottet gjorde i yttrande till utrikesutskottet med anledning av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (1994/95:FiU1y) några kommentarer kring konvergensprogrammets utformning och redovisade sin syn på hur det skulle hanteras i förhållande till riksdagen.
Utskottet framhöll bl.a. att konvergensprogrammen bör presenteras offentligt om de skall kunna fungera som trovärdiga åtaganden av medlemsländernas regeringar. Programmen bör innehålla en redovisning av de åtgärder som är nödvändiga att vidta för att konvergenskraven skall uppfyllas. Utskottet förutsatte att detta program för Sveriges del skulle komma att offentliggöras och redovisas för riksdagen.
I motion Fi34 (mp) anförs (yrkande 13) att konvergensprogrammet är ett program som i flera avseenden torde gå utöver vad som redovisats av regeringen i budget- och kompletteringspropositionerna. Programmet bör därför göras till föremål för offentlig debatt och beslut i riksdagen innan det lämnas till EU.
Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Utarbetandet av ett konvergensprogram pågår inom regeringskansliet. En bred politisk samling kring detta program är väsentlig anför regeringen i kompletteringspropositionen. Företrädare för partierna i riksdagen har därför inbjudits till överläggningar med regeringen med anledning av detta arbete. Överläggningarna har ännu inte avslutats (den 30 maj 1995), men avsikten är att ett program skall offentliggöras under första hälften av juni och redovisas för såväl finansutskottet som EU-nämnden innan riksdagen avslutar vårsessionen. Utskottet anser att denna ordning för utarbetande av ett konvergensprogram för Sverige mer än väl uppfyller de krav utskottet och riksdagen tidigare ställt sig bakom. Utskottet anser mot bakgrund härav att motion Fi34 (mp) yrkande 13 bör avslås av riksdagen.
Arbetsmarknadspolitiken
Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m.
I kompletteringspropositionen (bil. 10, s. 2--3) föreslås att kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen sänks från 80 % till 75 % av dagsförtjänsten före arbetslösheten. Sänkningen skall ske fr.o.m. den 1 januari 1996. Förslaget motiveras huvudsakligen av två skäl. Det ena är det statsfinansiella läget eftersom arbetslöshetsförsäkringen trots förstärkt finansiering går med stort underskott. Det andra är att sänkningen av kompensationsnivån innebär en harmonisering i detta avseende av arbetslöshetsförsäkringen och övriga socialförsäkringar. Enligt förslag i propositionen (bil. 5) skall kompensationsnivån också i sjukersättningssystemen och föräldraförsäkringen ändras till 75 %. Det kommer då inte att finnas något intresse att välja den ena försäkringsformen före den andra av enbart ekonomiska skäl. I propositionen anges vidare att regeringen avser att samtidigt sänka grundbeloppet i KAS från 245 till 230 kr per dag. Det sänkta grundbeloppet i KAS medför en motsvarande sänkning av det lägsta beloppet enligt arbetslöshetsförsäkringen. Förändringarna medför motsvarande sänkning av nivåerna för utbildningsbidrag.
I propositionen anges att den sänkta ersättningsnivån och det sänkta grundbeloppet ger en besparing under tionde huvudtiteln på sammanlagt 2,5 miljarder kronor för budgetåret 1995/96.
Förslagen om en sänkning av kompensationsnivån till 75 % föranleder en ändring i 20 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ALF-lagen) och övergångsbestämmelserna i lagen (1994:1674) om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS-lagen).
Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet yrkar avslag på förslaget om en sänkning av kompensationsnivån till 75 %. Yrkandena framställs i motionerna Fi32 (fp) yrkande 6 (delvis), Fi33 (v) yrkande 41, Fi34 (mp) yrkande 28, A56 (mp) yrkande 6 och Fi35 (kds) yrkande 18. Miljöpartiet föreslår i motionerna Fi34 yrkande 29 och A56 yrkande 7 att i stället ett system med s.k. brutet tak införs där kompensationsnivån är 80 % på inkomster under 12 000 kr per månad och 40 % på inkomster över denna nivå. Vänsterpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet motsätter sig i motionerna Fi33 yrkande 42 resp. Fi35 yrkande 19 regeringens förslag om en sänkning av grundbeloppet till 230 kr. Vidare begär Moderata samlingspartiet i motion A52 yrkandena 14 och 15 dels en sänkning av grundbeloppet till 210 kr per dag, dels en sänkning av det högsta dagpenningbelopp som kan utges till 529 kr per dag.
Arbetsmarknadsutskottet påpekar i sitt yttrande att regeringens förslag om en sänkt kompensationsnivå till 75 % och om en sänkning av grundnivån beräknas innebära en besparing på 2,5 miljarder kronor under nästa budgetår. Med hänsyn till besparingens storlek och till det allvarliga statsfinansiella läget anser arbetsmarknadsutskottet att sänkningen av kompensationsnivån inom arbetslöshetsförsäkringen är helt nödvändig. Detta gäller också sänkningen av grundnivån.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker således propositionens förslag i dessa delar. Motionsyrkandena avstyrks.
Till arbetsmarknadsutskottets yttrande har avvikande meningar avgivits av företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet samt Kristdemokraterna.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande i denna del. Den höga arbetslösheten är ett stort problem inte bara för de enskilda människor som drabbas utan också för den svenska ekonomin. Kraftfulla åtgärder har också vidtagits för att på olika sätt minska arbetslösheten. Utskottet vill erinra om att regeringen nyligen i proposition 1994/95:218 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m. har lagt fram flera förslag som innebär en effektivare användning av resurserna, en ökad samverkan mellan kommunerna m.m.
I detta betänkande behandlas under rubriken Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen förslag om sänkningar av kompensationsnivåerna inom sjukersättningssystemen och föräldraförsäkringen. Den föreslagna förändringen av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 75 % innebär en harmonisering av kompensationsnivåerna, upp till viss inkomstnivå, med de andra systemen. I enlighet med vad som framhålls i propositionen kommer detta att medföra en större likhet vad gäller dagersättningen från de olika försäkringsformerna, vilket i sin tur leder till att det inte kommer att finnas något intresse av att välja den ena försäkringsformen före den andra av enbart ekonomiska skäl.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i dessa delar och anser att riksdagen bör anta de framlagda förslagen till ändring i 20 § ALF och de nämnda övergångsbestämmelserna. Utskottet avstyrker motionerna Fi32 (fp) yrkande 6 (i denna del), Fi33 (v) yrkande 41, Fi34 (mp) yrkandena 28 och 29, Fi35 (kds) yrkande 18 samt A56 (mp) yrkandena 6 och 7.
Den aviserade sänkningen av grundbeloppet i KAS är en konsekvens av sänkningen av ersättningsnivån till 75 %. Sålunda avstyrks motionerna Fi33 (v) yrkande 42, Fi35 (kds) yrkande 19 och A52 (m) yrkande 14.
Den högsta dagpenning som kan utges från arbetslöshetsförsäkringen föreslås däremot inte ändrad utan kommer fortfarande att vara 564 kr. Som arbetsmarknadsutskottet påpekar i sitt yttrande innebär detta att arbetslöshetsförsäkringen kommer att omfatta inkomster upp till närmare 5,6 basbelopp per år, dvs. månadslöner upp till drygt 16 500 kr mot för närvarande ca 15 500 kr. Även i denna del innebär förslaget ett visst närmande till sjuk- och föräldraförsäkringarna. Utskottet är således inte berett att tillstyrka en sänkning av denna högsta nivå. Motion A52 (m) yrkande 15 avstyrks sålunda.
Deltidsarbetslösa
I propositionen (bil. 10 s. 4--5) anges att regeringen avser att utfärda föreskrifter som fr.o.m. den 3 juli 1995 innebär inskränkningar i ersättningsrätten för den som har en tillsvidareanställning på deltid och som tidigare haft en högre sysselsättningsgrad och som begär utfyllnad från arbetslöshetsersättningen. Ersättningen skall baseras på tidigare arbete ersättningsperioden ut. Om den sökande kvalificerar sig till en ny ersättningsperiod genom det fasta deltidsarbetet skall detta utgöra grunden för ersättningen i den nya perioden. Denna förändring beräknas för budgetåret 1995/96 innebära en kostnadsminskning på 492 miljoner kronor.
Som bakgrund till ändringen redovisas att regeringen i budgetpropositionen hade föreslagit en 20-årsgräns för rätten till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Riksdagen godkände inte förslaget. För att ändå minska utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen förordade riksdagen ändringar avseende arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete.
I propositionen anges vidare att regeringen avser att tillsätta en utredning för översyn av arbetslöshetsersättningen. I utredningen kommer bl.a. frågor om arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete att behandlas. Rätten till merarbete för deltidsarbetslösa skall med förtur utredas inom ramen för arbetsrättskommissionens arbete.
Vänsterpartiet anser i motion Fi33 yrkande 43 att regeringens aviserade förslag om begränsning av deltidsarbetslösas arbetslöshetsersättning slår hårt och måste avvisas. Enligt motionärerna är det i stället viktigt att arbetsförmedlingen ger arbetet med deltidsarbetslösheten högre prioritet. Motionärerna ifrågasätter också beräkningen av besparingens storlek.
I motion A55 yrkandena 25 och 26 tar Vänsterpartiet upp frågan om en lagstiftning som ger deltidsarbetslösa företrädesrätt till anställningar med fler timmar. Dessutom bör enligt motionärerna lagen om anställningsskydd ändras så att grundregeln för anställning skall vara heltidsarbete men med rätt för arbetsgivare och fack att avtala om deltid.
Arbetsmarknadsutskottet redogör i sitt yttrande för bakgrunden till dagens regler för ersättningsrätten i samband med deltidsarbete. Vidare påminner arbetsmarknadsutskottet om att man tidigare i flera sammanhang har framhållit vikten av att åtgärder vidtas för att minska deltidsarbetslösheten.
Beträffande regeringens avsikt att utfärda föreskrifter om begränsningar av arbetslöshetsersättningen för deltidsarbetslösa påpekar arbetsmarknadsutskottet att ersättningsrätten i samband med deltidsarbete fram till helt nyligen varit restriktiv. De olika avvägningar och de många förändringar som därvid gjorts visar samtidigt att frågan är komplicerad. De olika överväganden som legat bakom begränsningsregeln har varit svåra att förena. Å ena sidan har avsikten varit att personer inte skall bli fast i ett deltidsarbete där såväl arbetstagare som arbetsgivare inte har något intresse av att situationen förändras. Å andra sidan har det ansetts bättre att en person haft ett deltidsarbete än varit helt arbetslös.
Som nämnts avser regeringen att utfärda föreskrifter som skall gälla fr.o.m. den 3 juli 1995. Arbetsmarknadsutskottet utgår från att regeringens föreskrifter kommer att grunda sig på bemyndigandet i 24 § ALF-lagen. Arbetsmarknadsutskottet anför att för att de försäkrade skall få en rimlig möjlighet att anpassa sig till de nya bestämmelserna bör ersättningen vid sidan om deltidsarbetet inte begränsas förrän tidigast den 1 januari 1996. Arbetsmarknadsutskottet anser att finansutskottet bör föreslå att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om övergångsregler.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker de i detta avsnitt behandlade motionerna.
Vänsterpartiet har avgivit en avvikande mening till arbetsmarknadsutskottets yttrande.
Finansutskottet vill understryka betydelsen av att arbetsförmedlingen arbetar för att deltidsarbetslösa skall kunna erbjudas heltidsarbete, och instämmer sålunda i arbetsmarknadsutskottets yttrande i denna del. Utskottet ser positivt på att Arbetsrättskommissionen har fått tilläggsdirektiv att med förtur utreda rätten till merarbete för deltidsarbetslösa.
Med det anförda får motion A55 (v) yrkandena 25 och 26 anses tillgodosedd, och motionen avstyrks.
Finansutskottet konstaterar att de av arbetsmarknadsutskottet föreslagna övergångsreglerna beträffande ersättningen till deltidsarbetslösa innebär en merkostnad. Någon finansiering av de föreslagna övergångsreglerna har inte redovisats.
Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande utgått från att de föreskrifter regeringen avser att utfärda kommer att grunda sig på bemyndigandet i 24 § ALF-lagen.
Finansutskottet har under hand inhämtat att man inom regeringen därvid avser att pröva möjligheten att ingen skall beröras av sänkningar av ersättningen före den 1 januari 1996. Utskottet har inget att invända mot en sådan lösning under förutsättning att den besparing som anges i kompletteringspropositionen uppnås.
Mot denna bakgrund är inte något tillkännagivande påkallat.
Därmed avstyrks motion Fi33 (v) yrkande 43.
Ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen
I propositionen aviseras ytterligare förändringar inom arbetslöshetsersättningens område (bil. 10 s. 5). Regeringen anser att det för den första ersättningsperioden skall krävas att den arbetslöse uppfyllt ett arbetsvillkor som endast består av förvärvsarbete. Samma regler bör gälla för kontant arbetsmarknadsstöd, där dock rätt till ersättning grundad på avslutad utbildning bör kvarstå. Vidare bör avstängningstiden för den som frivilligt lämnat sitt arbete utan giltig anledning förlängas från 20 till 60 ersättningsdagar. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under hösten 1995 med närmare förslag inom båda dessa områden. Förändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1996. Förslagen avseende arbetsvillkoret och avstängningsreglerna skall utformas så att en besparingseffekt om sammanlagt minst 1 300 miljoner kronor per år uppnås.
Folkpartiet föreslår i motion Fi32 yrkande 9 att arbetsvillkoret bör skärpas ytterligare. Huvudregeln bör vara 75 timmars arbete per månad under minst tolv månader. Möjligheten att kvalificera sig till en ny ersättningsperiod med hjälp av arbetsmarknadsutbildning bör avskaffas.
Moderata samlingspartiet anser i motion A52 yrkande 25 att riksdagen bör besluta att arbetslöshetsersättning högst skall kunna utges för 450 dagar.
Vänsterpartiet begär i motion Fi33 yrkande 44 ett tillkännagivande om att några ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen inte bör göras innan en ingående utredning har gjorts.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller att om möjligt bör alla förslag om större förändringar av arbetslöshetsförsäkringen först beredas av en offentlig utredning. En sådan har också aviserats av regeringen. Arbetsmarknadsutskottet har emellertid förståelse för att vissa förändringar kan behöva göras med kortare varsel.
Arbetsmarknadsutskottet motsätter sig en så kraftig skärpning av arbetsvillkoret som föreslås i Folkpartiets motion. Vidare avvisar arbetsmarknadsutskottet förslaget i Moderata samlingspartiets motion. Beträffande Vänsterpartiets motion finner arbetsmarknadsutskottet att något tillkännagivande från riksdagens sida inte är påkallat. Sålunda avstyrks samtliga motioner.
Avvikande meningar har till arbetsmarknadsutskottets yttrande avgivits av företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet samt Vänsterpartiet.
Finansutskottet har inget att invända mot arbetsmarknadsutskottets yttrande i denna del. I enlighet med det förslag om en viss skärpning av arbetsvillkoret som aviseras i propositionen är det lämpligt att sträva mot en något starkare anknytning till arbetsmarknaden. Utskottet motsätter sig däremot en så kraftig skärpning av arbetsvillkoret som föreslås i motion Fi32 (fp) yrkande 9. Motionen avstyrks således.
Utskottet motsätter sig bestämt den begränsning av ersättningsrätten som föreslås i motion A52 (m) yrkande 25 och avstyrker sålunda motionen.
Finansutskottet förutsätter att alla större förändringar som görs i arbetslöshetsförsäkringen är grundade på ett fullgott underlag. Något tillkännagivande i den riktningen är inte påkallat, och motion Fi33 (v) yrkande 44 avstyrks således.
Plikttjänstgöring
Den 1 juli 1995 ersätts nuvarande värnpliktssystem m.m. med bestämmelser om totalförsvarsplikt i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. I propositionen föreslås att uttrycket värnpliktstjänstgöring i ALF och KAS-lagarna ersätts med uttrycket tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt. Detta innebär enligt vad som anges i propositionen en viss utökning av personkretsen vad gäller arbetsvillkor och ramtid. I praktiken är det endast fråga om personer som fullgör civilplikt med kort grundutbildning, i regel endast ett fåtal dagar. Kostnadseffekterna av förslaget bedöms som små.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker de föreslagna ändringarna.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än arbetsmarknadsutskottet och tillstyrker propositionens förslag.
En mer rättvisande redovisning
Arbetslöshetskassor betalar finansieringsavgift och utjämningsavgift till staten. Avgifterna betalas till AMS och minskar det belopp AMS rekvirerar från staten. I propositionen anförs att finansierings- och utjämningsavgifterna bör föras till statsbudgetens inkomstsida och tas upp på inkomsttitel. Utgifterna under anslaget ökar då i motsvarande mån.
I motion Fi38 av Sonja Rembo (m) anförs att arbetslöshetskassornas självfinansieringsgrad är marginell. År 1991 var den mindre än 5 %. Eftersom det enligt motionären inte finns en politisk majoritet för en allmän arbetslöshetsförsäkring bör ett första steg i stället tas i en utveckling mot ett ökande fackligt ansvarstagande för försäkringen. Finansieringsavgiften bör därför höjas till 140 % av den under löpande verksamhetsåret genomsnittligt utbetalade dagpenningen i respektive arbetslöshetskassa. Arbetsmarknadsutskottet har inget att erinra mot propositionen och avstyrker motionen.
Moderata samlingspartiet har anmält avvikande mening till arbetsmarknadsutskottets yttrande.
Finansutskottet delar uppfattningen i arbetsmarknadsutskottets yttrande. Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringens förslag ligger i linje med önskemålen om en mer fullständig redovisning av statens inkomster och utgifter och har inget att erinra mot vad regeringen anfört om redovisning av inkomster resp. utgifter för försäkringen.
Utskottet motsätter sig däremot en höjning av finansieringsavgiften på sätt som föreslås i motionen. Utskottet vill därvid erinra om att arbetsmarknadsutskottet i sitt yttrande påpekar att avgiften höjdes från 35 till 70 % den 1 januari 1992. Motion Fi38 (m) bör således avslås.
Förkortad arbetstid
I motion A55 yrkande 22 anför Vänsterpartiet att en arbetstidsförkortning till sextimmarsdag på sikt bör genomföras, och motionärerna ser positivt på att frågan om en arbetstidsförkortning är föremål för utredning. Försök med förkortad arbetstid pågår främst inom offentlig sektor, men enligt motionärerna finns det behov av att starta försök också inom andra verksamheter. En stödfond bör inrättas för arbetsgivare som deltar i försöksverksamhet med minskad arbetstid. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Miljöpartiet begär i motion Fi34 yrkande 30 förslag om förkortad arbetstid. Arbetstiden bör enligt motionärerna sänkas till 37 timmar den 1 juli 1995. Detta ger minskad arbetslöshet och därmed mindre kostnader för arbetslöshetsförsäkringen.
Arbetsmarknadsutskottet påpekar i sitt yttrande (AU4y) att riksdagen nyligen på förslag av utskottet har avslagit motionsyrkanden om förkortad arbetstid. Arbetsmarknadsutskottet vidhåller sitt ställningstagande och avstyrker motionerna.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har avgivit var sin avvikande mening till arbetsmarknadsutskottets yttrande.
Finansutskottet har inget att invända mot arbetsmarknadsutskottets yttrande. I likhet med arbetsmarknadsutskottet anser utskottet att resultat från den pågående utredningen (dir. 1995:6) och annat underlag borde föreligga vid beslut om förändringar av den räckvidd som arbetstidsreglerna har. Med det anförda avstyrks motionerna Fi34 (mp) yrkande 30 och A55 (v) yrkande 22.
Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
I enlighet med förslag i budgetpropositionen har riksdagen för budgetåret 1995/96 under anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. anvisat ett förslagsanslag på 59 765 000 000 kr. Regeringen föreslår nu i kompletteringspropositionen att under anslaget i stället anvisas 61 358 582 000 kr.
Miljöpartiet föreslår i motion Fi34 (yrkandena 26 och 27) att riksdagen anvisar 3 206 miljoner kronor mindre till anslaget. Minskningen föranleds bl.a. av motionärernas förslag om brutet tak i arbetslöshetsförsäkringen och om förkortad arbetstid. Vidare yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande anslaget.
I två motioner föreslås att ytterligare medel anvisas under anslaget. Vänsterpartiet föreslår i motion Fi33 (yrkande 45) att ytterligare 3 miljarder kronor anvisas för att täcka de utgifter som beräknas vid en 80-procentig kompensationsnivå och med oförändrade ersättningsregler för deltidsarbetslösa. Kristdemokraterna begär i motion Fi35 (yrkande 20) att ytterligare 2,5 miljarder kronor skall anvisas för att täcka utgifterna vid en 80-procentig kompensationsnivå.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker att det av regeringen föreslagna beloppet anvisas. Arbetsmarknadsutskottet påpekar att detta dock förutsätter att riksdagen godtar de förslag som lagts fram i proposition 1994/95:218 och som berör anslaget. Motionsyrkandena avstyrks av arbetsmarknadsutskottet.
Vänsterpartiet, miljöpartiet och kristdemokraterna har anmält avvikande meningar till arbetsmarknadsutskottets yttrande.
Finansutskottet har ovan tillstyrkt regeringens förslag om en sänkning av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen. De förslag i proposition 1994/95:218 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m. som berör anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. har tillstyrkts av arbetsmarknadsutskottet i betänkandet 1994/95:AU15.
Utskottet har inget att invända mot regeringens medelsberäkning och tillstyrker förslaget i kompletteringspropositionen att 61 358 582 000 kr anvisas till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
Motionerna Fi33 (v) yrkande 45, Fi34 (mp) yrkandena 26 och 27 och Fi35 (kds) yrkande 20 avstyrks till följd av det anförda.
Kostnader för utbildningsvikariat
I motion Fi35 (kds) yrkande 32 föreslås att riksdagen anvisar 1 400 000 000 kronor mindre än regeringens förslag, vilket enligt motionärerna blir totalt 4 154 000 000 kr.
Finansutskottet vill erinra om att för utbildningsvikariat utgår inte bidrag som belastar något anslag. I stället ges möjlighet till avdrag från arbetsgivaravgifterna, vilket påverkar inkomsttiteln 1254 Arbetsmarknadsavgift. Medel för utbildningsvikariat anvisas alltså inte över statsbudgeten som en utgift. För budgetåret 1995/96 beräknas dessa avdrag enligt kompletteringspropositionen uppgå till 5 554 400 000 kr. Skulle detta belopp minska med 1 400 000 000 kr skulle beloppet sålunda uppgå till 4 154 400 000 kr, vilket är 400 000 kr mer än vad som anges i motionsyrkandet. Utskottet har inget invända mot regeringens beräkningar av omfattningen av utbildningsvikariat. Sålunda avstyrks motion Fi35 (kds) yrkande 32.
Bidrag till lönegarantiersättning
Kostnader enligt lönegarantilagen finansieras för närvarande från lönegarantifonden som förvaltas av Kammarkollegiet. I propositionen föreslås att lönegarantifonden avskaffas. Lönegarantiavgiften förs in på statsbudgeten under en egen inkomsttitel för finansiering av kostnader enligt lönegarantilagen. Denna förändring föranleder en ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.
Vidare föreslås att länsstyrelserna fr.o.m. den 1 januari 1996 skall ersättas för sitt arbete med utbetalning av lönegaranti. Ersättningen skall baseras på en styckkostnad per handlagt lönegarantiärende (250 kr). Utbetalningen skall ske en gång per år i efterskott. Anslaget belastas därför med dessa kostnader först budgetåret 1997. Länsstyrelsernas förvaltningsanslag skall i stället minskas. Regeringen begär att riksdagen godkänner denna ordning.
I propositionen föreslås att medel för lönegarantiutbetalningar m.m. anvisas under ett nytt förslagsanslag benämnt Bidrag till lönegarantiersättning. Regeringen föreslår att under anslaget för budgetåret 1995/96 anvisas 2 419 600 000 kr, varav knappt 800 miljoner kronor avser kostnaderna för lönegarantiutbetalningar. Lönegarantifondens skuld beräknas uppgå till drygt 2,5 miljarder kronor vid ingången av budgetåret och drygt 1,6 miljarder kronor beräknas under budgetåret 1995/96 kunna avsättas till avbetalning av den kvarstående skulden hos Riksgäldskontoret. Skulden beräknas vara slutamorterad vid utgången av budgetåret 1997.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker förslagen i propositionen.
Finansutskottet har inget att invända mot arbetsmarknadsutskottets yttrande. Utskottet anser att riksdagen bör godkänna den föreslagna ändringen i socialavgiftslagen. Vidare tillstyrker utskottet förslaget att länsstyrelserna erhåller ersättning för administrationen av lönegarantiärenden i enlighet med regeringens förslag. Utskottet tillstyrker också förslaget till medelsanvisning till Bidrag till lönegarantiersättning.
Invandring
Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m.
I kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 15--17) föreslås att ändamålen under förslagsanslaget D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. även får omfatta kostnader för bosniska flyktingars förberedelser i Sverige inför ett framtida återvändande till Bosnien-Hercegovina och evakuering av personer från Bosnien-Hercegovina för medicinsk vård i Sverige.
Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU7y) ingen erinran mot förslaget.
Finansutskottet har inga invändningar mot socialförsäkringsutskottets yttrande. Utskottet tillstyrker propositionens förslag om en utvidgning av ändamålen under anslaget Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m.
Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.
Regeringen föreslår nya riktlinjer för utbetalning av schablonersättningen till kommunerna för flyktingmottagandet.
I propositionen anförs att utbetalningarna och fördelningen av schablonersättningen med dagens system inte i tillräcklig omfattning ansluter till när kostnaderna faktiskt uppstår för kommunen. Regeringen föreslår därför ett nytt utbetalningssystem som bl. a. innebär att en första utbetalning med 0,2 schablonbelopp för att täcka de initiala kostnaderna görs månaden efter det flyktingen första gången tagits emot i en kommun. Därefter görs utbetalningar med 0,1 schablonbelopp var tredje månad t.o.m. den 24:e månaden. Det nya systemet bör träda i kraft den 1 januari 1996 och gälla flyktingar som tas emot fr.o.m. denna tidpunkt. Regeringen anför dock att särskilda övergångsregler skulle kunna minska tiden med två parallella system. Avsikten är också att nya administrativa rutiner skall införas med automatiska utbetalningar till den kommun där flyktingen enligt skattemyndighetens personband är kyrkobokförd.
De föreslagna ändringarna medför förlängda utbetalningar och därmed en tidsmässig förskjutning av anslagsbehovet. För flyktingar som flyttar till en annan kommun blir det en viss varaktig minskning av statens kostnader. Detta tillsammans med justerade prognoser i fråga om kommunmottagandet av flyktingar m.m. minskar enligt propositionen anslagsbehovet för budgetåret 1995/96 med 400 miljoner kronor. Regeringen föreslår därför att ett motsvarande mindre belopp skall anvisas under förslagsanslaget Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för nämnda budgetår.
I motion Fi31 (m) yrkande 18 begärs att en ytterligare besparing skall göras inom det invandringspolitiska området med 400 miljoner kronor.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande propositionens förslag och avstyrker motionen.
Moderata samlingspartiet har anmält avvikande mening till socialförsäkringsutskottets yttrande.
Finansutskottet har inget att erinra mot socialförsäkringsutskottets yttrande i denna del. Utskottet tillstyrker propositionens förslag rörande riktlinjer för utbetalning av schablonersättningar.
Utskottet finner den föreslagna anslagsminskningen väl avvägd och tillstyrker att riksdagen anvisar 400 000 000 kr mindre till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. än vad som föreslagits i budgetpropositionen. Sålunda avstyrks motion Fi31 (m) yrkande 18.
Skatter
Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel
Som redovisats tidigare föreslår regeringen i kompletteringspropositionen att skattesatsen på livsmedel sänks från 21 till 12 %. Den nya skattesatsen skall gälla fr.o.m. den 1 januari 1996. Sprit, vin och starköl i vissa fall liksom tobaksvaror omfattas inte av den föreslagna sänkningen. Enligt regeringens uppfattning bör vin, sprit och starköl alltid omfattas av normalskatten. Enligt propositionen innebär skattesänkningen en budgetförsvagning för offentlig sektor på 7,7 miljarder kronor.
Regeringen anser att en lägre matmoms särskilt gynnar barnfamiljer och låginkomsttagare som använder en relativt stor andel av sin hushållsbudget till matinköp. Genom att matmomsen sänks beräknas att även uppgången i konsumentprisindex begränsas med inemot en procentenhet under år 1996. I propositionen anförs också att reformen innebär strukturella förbättringar i ekonomin. Eftersom EU:s regler tillåter högst tre momsnivåer öppnas samtidigt möjligheten att införa en lägre mervärdesskattesats än 12 %.
I motionerna Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 12, Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 9, Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 6, Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkande 17 och Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 2 yrkas avslag på propositionen med hänvisning bl.a. till negativa fördelningspolitiska och statsfinansiella effekter. I Miljöpartiets partimotion godtas en sänkning av momsen på mat till 12 % som ett led i partiets skatteväxlingspaket.
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU7y) att den i propositionen föreslagna sänkningen av matmomsen vilar på en överenskommelse mellan regeringen och Centern. Med hänvisning till de skäl som åberopas i propositionen tillstyrker skatteutskottet förslaget och avstyrker alltså motionerna i denna del.
Som framgår av vad som redovisats i det föregående delar finansutskottet uppfattningen som framförs i propositionen att förslaget om sänkt livsmedelsmoms skall ses i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Regeringen har lagt fram och riksdagen har godtagit förslag om kraftiga förstärkningar av statsbudgeten, både skattehöjningar och utgiftsbesparingar. Något utrymme för en sänkning av det totala skatteuttaget finns egentligen inte i nuvarande läge utan endast för omfördelningar inom skatteområdet. Riksdagen har under våren ställt sig bakom ett antal höjningar av energiskatterna som på sikt kan förväntas slå igenom på konsumentpriserna. Med en sänkning av mervärdesskatten åstadkommes en skatteväxling som gör att inflationstakten kommer att dämpas något. Med en lägre matmoms kompenseras också barnfamiljer och låginkomsttagare som använder en relativt stor andel av sina inkomster till mat för de nedskärningar i transfereringssystemet som måste genomföras för att sänka den mycket höga nivån för de offentliga utgifterna (för närvarande ca 70 % av BNP).
Finansutskottet tillstyrker med det anförda förslaget i propositionen att sänka livsmedelsmomsen och avstyrker därmed motionerna F31 (m) yrkande 12, Fi33 (v) yrkande 9, Fi35 (kds) yrkande 6, Fi40 (m) yrkande 17 samt Fi44 (fp) yrkande 2.
Skatt på folköl
I motionerna Fi45 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) och Fi46 av Göran Magnusson (s) och Roland Larsson (c) yrkas att s.k. folköl undantas från momssänkningen på samma sätt som andra alkoholhaltiga drycker.
Skatteutskottet (SkU7y) delar motionärernas uppfattning att man bör undvika åtgärder på skatteområdet som medför ej avsedda ändringar av detaljhandelspriset på folköl. Enligt skatteutskottets mening bör regeringen närmare överväga vilka justeringar av skattereglerna som bör genomföras för denna dryck mot bakgrund också av strävandena att anpassa dryckesskatten till EG.
Vad skatteutskottet anfört bör riksdagen enligt skatteutskottet som sin mening ge regeringen till känna.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning. Detaljhandelspriset på folköl bör inte följa sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel. Man kan antingen som motionärerna föreslår betrakta folköl som andra alkoholhaltiga drycker och beskatta folkölet enligt normalskatten. Ett annat alternativ är att anpassa dryckesskatten så att momssänkningen neutraliseras. Det bör ankomma på regeringen att närmare överväga vilket alternativ som skall väljas för att åstadkomma att sänkningen av livsmedelsmomsen inte slår igenom på detaljhandelspriset på folköl. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Fi45 (fp) och Fi46 (s, c) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Månatlig uppbörd av mervärdesskatt
I kompletteringspropositionen aviseras att regeringen kommer att lägga fram ett förslag om månatlig uppbörd av mervärdesskatten och förkortad kredittid på grundval av förslag i betänkandet SOU 1995:12.
I motionerna Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 13, Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkande 16 och Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 10 yrkas avslag på den i propositionen föreslagna åtgärden.
Enligt skatteutskottets mening bör riksdagen avvakta med sina ställningstaganden till dess att regeringen avlämnat förslagen. Skatteutskottet avstyrker alltså ifrågavarande motioner.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker motionerna Fi31 (m) yrkande 13, Fi40 (m) yrkande 16 och Fi44 (fp) yrkande 10.
Sänkt skatt i tjänstesektorn
I motion Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att särskilda åtgärder vidtas för att nya arbetstillfällen skall kunna skapas inom tjänstesektorn, t.ex. genom sänkt eller slopad moms och avdrag vid inkomstbeskattningen för vissa tjänster (yrkande 14). I Folkpartiets partimotion anförs att det inom den privata tjänstesektorn bör genomföras en skatteväxling i form av sänkta arbetsgivaravgifter finansierad med höjda miljöskatter. I förslaget om en skattepolitik för fler jobb, som läggs fram i motion Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 1 följs dessa riktlinjer upp med krav på kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter för tjänstesektorn (yrkande 3). I motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) fullföljer motionärerna sina yrkanden från den allmänna motionstiden, bl.a. med krav på sänkt moms i tjänstesektorn (yrkandena 30 och 42).
En huvudinriktning i motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) är att skapa fler arbetstillfällen genom att sänka arbetsgivaravgifterna med 35 miljarder kronor, vilket skall finansieras genom skatteväxling med höjda punkt- skatter (yrkandena 7 och 8).
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) upprepar Vänsterpartiet sina krav på att skatten på arbete skall sänkas för att stimulera sysselsättningen (yrkande 7).
Skatteutskottet hänvisar i sitt yttrande (SkU7y) till vad skatteutskottet anfört i betänkandet 1994/95:SkU28 när det gäller möjligheterna att sänka det totala uttaget av inkomstskatt, sociala avgifter och mervärdesskatt genom s.k. skatteväxling mot höjningar av olika miljö- och energiskatter och andra punktskatter. Om förslagen skall kunna få effekt på arbetsmarknaden torde det enligt skatteutskottets mening krävas så kraftiga nedsättningar av skatte- eller avgiftsuttaget att det för närvarande saknas ekonomiska förutsättningar att genomföra generella åtgärder i denna riktning. Det är också förenat med betydande avgränsningssvårigheter och andra problem att begränsa sig till vissa delar av tjänstesektorn. Närmare ställningstaganden till frågan bör enligt skatteutskottet anstå i avvaktan på resultatet av det utredningsarbete som pågår inom kommittén för en ökad miljörelatering av skattesystemet (Fi 1994:04). Kommittén skall genomföra en allsidig analys. Uppdraget innefattar frågan om en utvidgning av befintliga miljöskatter och införandet av nya, och kommittén bör diskutera såväl en generellt utformad skatteväxling som selektiva åtgärder samt effekterna på skattekilar, arbetsutbud och sysselsättning m.m. mot bakgrund av den fortgående internationaliseringen av den svenska ekonomin. Kommittén skall också beakta de åtaganden som följer av EU liksom de övriga internationella förutsättningar som gäller för en ökad miljöanpassning av det svenska skattesystemet.
Skatteutskottet vill i sammanhanget nämna att EG-direktiven förhindrar sådana differentieringar av mervärdesskatten som motionärerna diskuterar men att man även inom EU anser att det i ett tillväxtperspektiv finns skäl att undersöka om skatter på arbete bör reduceras. Skatteutskottet vill därför inte utesluta att frågan om sänkning av skatten inom tjänstesektorn kan behöva prövas i framtiden.
Med det anförda avstyrker skatteutskottet motionerna i aktuella delar.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker motionerna Fi31 (m) yrkande 14, Fi33 (v) yrkande 7, Fi34 (mp) yrkandena 7 och 8, Fi35 (kds) yrkandena 30 och 42 samt Fi44 (fp) yrkande 3.
Riskkapitalavdrag och kvittning av underskott i näringsverksamhet
I propositionen aviseras att regeringen kommer att lägga fram förslag om ett temporärt s.k. riskkapitalavdrag. Förslag om åtgärder i syfte att förbättra tillgången på riskkapital bereds. Regeringen avser vidare att föreslå en kvittningsrätt för underskott i nystartad aktiv näringsverksamhet mot tjänsteinkomster fr.o.m. inkomståret 1996. Vid utformningen av kvittningsrätten avser regeringen att särskilt beakta att systemet inte skall lämna utrymme för skatteundandraganden. I samband med omläggningen av bolagsbeskattningen och aktiebeskattningen i höstas bedömde regeringen att det var angeläget att sänka skatteuttaget för bolagen mot den nivå som åsyftades med 1991 års regler. För detta ändamål avsattes 2 miljarder kronor, och för- och nackdelarna med olika lösningar skulle prövas av regeringen efter samråd med näringslivet. Bortfallet av skatteintäkter på grund av riskkapitalavdraget och kvittningsmöjligheten skall räknas av från ramen på 2 miljarder kronor.
I motionerna Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) (yrkande 21) och Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) (yrkande 6) hemställs att ett permanent riskkapitalavdrag genomförs. I motion Fi44 (yrkande 11) begärs också en kvittningsrätt utan krångel och i motion Fi35 (yrkande 4) en kvittning enligt tidigare regler.
Enligt skatteutskottets mening bör regeringens förslag i fråga om riskkapitalavdrag och kvittning avvaktas innan riksdagen tar ställning till dessa frågor. Även i övrigt innefattar regeringens överväganden rörande företagsbeskattningen de frågor som tas upp i motionerna, och någon särskild åtgärd beträffande dessa yrkanden erfordras inte enligt skatteutskottets mening. Skatteutskottet instämmer i regeringens bedömning att man bör sträva mot den nivå för bolagsbeskattningen som avsågs med 1991 års regler.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker motionerna Fi35 (kds) yrkandena 4 och 21 samt Fi44 (fp) yrkandena 6 och 11.
Beskattning av aktieutdelning
I motionerna Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 7 och Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 33 föreslås att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopad s.k. dubbelbeskattning på riskkapital.
Skatteutskottet avstyrker motionerna i aktuella delar.
Finansutskottet har inget att erinra mot skatteutskottets yttrande i denna del. Som skatteutskottet påpekar har samma krav behandlats tidigare under året, bland annat i betänkandet 1994/95:SkU21. Riksdagen har då avslagit liknande yrkanden. Finansutskottet finner ingen anledning att i detta sammanhang föreslå någon ändring av tidigare beslut och avstyrker därmed motionerna Fi44 (fp) yrkande 7 och Fi35 (kds) yrkande 33.
Begränsning av pension på grund av obetalda skatteskulder
I motionerna Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 24 och Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 38 krävs att obetalda skatteskulder skall reducera utbetalningar av pension.
Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande att eftersom obetalda skatteskulder kan tas ut genom införsel är dessa yrkanden redan tillgodosedda. Skatteutskottet avstyrker alltså dessa motioner.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker Fi32 (fp) yrkande 24 och Fi35 (kds) yrkande 38.
Tobaksskatt
I motion Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 5 föreslås att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjd tobaksskatt med ca 10 öre per cigarett. Enligt motionärerna kan statens inkomster därmed öka med ca 800 miljoner kronor.
Skatteutskottet avstyrker motionen utan vidare motivering.
Finansutskottet vill påpeka att riksdagen tidigare fattat beslut om att skatten på bl.a. tobak skall indexeras så att skattesatserna årligen skall omräknas utan riksdagens medverkan. Skattesatserna skall alltså följa den allmänna prisutvecklingen (prop. 1993/94:25, bet. 1993/94:FiU1). I detta beslut ingick också en tidsbegränsning av indexeringen fram t.o.m. kalenderåret 1998. Regeringen har i proposition 1994/95:203 om finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen nu föreslagit att denna tidsbegränsning slopas och att indexeringen sålunda skall gälla under obestämd tid. Denna proposition behandlas i betänkandet 1994/95:SkU28.
Utskottet finner inte nu anledning att föreslå ytterligare förändringar i tobaksbeskattningen och avstyrker därmed motion Fi44 (fp) yrkande 5.
Besparingar inom den offentliga förvaltningen
Ett tak för de offentliga utgifterna
Regeringen föreslår i den reviderade finansplanen (bil. 1 s. 9, 52--56) att ett tak införs för de offentliga utgifterna. Enligt den modell som redovisas i propositionen kan ett sådant utgiftstak utformas så att regeringen föreslår och riksdagen beslutar om en högsta nivå för de offentliga utgifterna under ett antal år framåt. Utgiftstaket bör därvid anges i nominella termer, främst mot bakgrund av det prisstabiliseringsmål som gäller för den ekonomiska politiken. Valet av nivå utgör en avvägning mellan å ena sidan önskemålet om att kunna tillgodose angelägna utgiftsbehov och å andra sidan önskemål om att uppnå en hållbar utveckling av de offentliga finanserna.
Ett utgiftsmål för budgetpolitiken tydliggör behovet av politiska prioriteringar mellan olika utgiftsområden bl.a. genom att överskridanden kommer att ställa krav på motverkande åtgärder. Den främsta fördelen med ett utgiftstak är, som regeringen ser det, att budgetpolitiken ges en långsiktig inriktning med högre förutsebarhet.
Det föreslagna utgiftstaket skall omfatta hela den offentliga sektorn, således även socialförsäkringssektorn och kommunerna. Däremot bör eventuellt två slag av utgifter särbehandlas, nämligen räntorna för statsskulden och vissa arbetsmarknadspolitiska utgifter som är direkt beroende av konjunkturen. Det bör prövas närmare om och på vilket sätt dessa utgifter bör omfattas av ett utgiftstak. Eventuellt bör sådana utgifter omfattas av ett tak som gäller över en konjunkturcykel. Utgifter som bara indirekt eller i mer begränsad utsträckning påverkas av konjunkturen bör däremot inte särbehandlas utan omfattas av taket.
Skall det tilltänkta systemet med utgiftstak kunna fungera på ett förutsebart sätt måste det grundas på pålitliga prognoser över utgiftsutvecklingen. Det måste också följas upp löpande. Regeringen ser för egen del en förbättrad prognoskvalitet som en förutsättning för ett väl fungerande system med utgiftstak. Processen för uppföljning av utgiftsutvecklingen måste enligt regeringen utvecklas, särskilt på myndigheterna och i regeringskansliet, så att tendenser till avvikelser från beslutade utgiftstak och ramar snabbt uppmärksammas.
Ansvaret för uppföljningen av ett utgiftsområde i regeringskansliet bör läggas på det departement som svarar för verksamhetsområdet. Inom regeringskansliet behöver rutiner och processer utvecklas så att tendenser till utgiftsöverskridanden snabbt kan korrigeras, antingen genom beslut av regeringen eller genom att förslag tillställs riksdagen om åtgärder för att säkerställa att de utgiftstak som är beslutade kan hållas och att målen för budgetpolitiken uppnås.
I propositionen framhålls att ett stort antal tekniska frågor återstår att lösa innan kvantitativa utgiftstak kan fastställas. Regeringen avser emellertid att senast i den ekonomisk-politiska propositionen våren 1996 lägga fram förslag om den tekniska utformningen av ett utgiftstak. Då skall man också föreslå ett kvantitativt utgiftstak för år 1997.
För budgetåret 1995/96 kommer utgiftsöverskridanden inte att accepteras. Regeringen kommer att noga följa utvecklingen och vidta åtgärder vid tendenser till överskridanden av fastlagda utgiftsnivåer.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner vad som anförts om ett tak för de offentliga utgifterna (bil. 1 yrkande 10)
I motion Fi31 biträder Moderata samlingspartiet det aviserade förslaget. Ett nominellt tak för de offentliga utgifterna är en tanke väl värd att pröva, anser motionärerna som finner det viktigt att taket omfattar såväl statens som socialförsäkringssektorns och kommunernas utgifter. Däremot avvisar de förslaget att vissa utgifter som är direkt beroende av konjunkturen skall undantas från begränsningen. Ett tak för utgifter över en konjunkturcykel, som regeringen anger som möjlig, är enligt deras mening inte ett operativt mål.
Motionärerna föreslår att man i samband med de fortsatta övervägandena om ett utgiftstak bör pröva om inte riksdagens lånebemyndigande till regeringen -- i likhet med vad som gäller i många andra länder -- bör förses med en beloppsgräns. Om denna gräns behöver överskridas, måste regeringen återkomma till parlamentet med begäran om nytt bemyndigande, vilket föranleder offentlig debatt och ökar de folkvaldas kontrollmöjligheter. I motionen yrkas att riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd (yrkande 4).
I motion Fi32 begär Folkpartiet ett tillkännagivande till regeringen om vad som sägs i motionen om ett tak för de offentliga utgifterna (yrkande 3).
Motionärerna har inte någon invändning mot att tanken på ett utgiftstak prövas och noterar att regeringen själv bedömer att ett omfattande utredningsarbete krävs innan ett eventuellt tak kan genomföras. Själva anser de att det är omöjligt att ta ställning till om ett utgiftstak skall införas på nuvarande helt otillräckliga underlag.
I motion Fi33 motsätter sig Vänsterpartiet ett utgiftstak för den offentliga sektorn (yrkande 55). Motionärerna ställer sig mycket tveksamma till inriktningen på att permanenta de offentliga utgifterna på en betydligt lägre nivå än i dag, bl.a. med hjälp av ett utgiftstak. Det är en institutionell förändring som enligt deras mening kommer att slå mycket hårt mot t.ex. kommunerna. Kommunsektorn som helhet kommer inte att kunna höja skatter och avgifter för att kompensera sig för minskade inkomster eller ökade utgifter. Motionärerna anser därför att det i praktiken är fråga om ett mycket allvarligt ingrepp i den kommunala självbestämmanderätten. Dessutom kommer enligt deras mening möjligheterna att föra en aktiv stabiliseringspolitik att försämras.
I motion Fi40 begär Margit Gennser och Stig Rindborg (m) ett tillkännagivande om vad som sägs i motionen om bestämmelser om utgiftstak (yrkande 15). Ett utgiftstak är enligt deras mening en välkommen utveckling, men förslaget förefaller ha vissa brister i sin nuvarande form. För regelstyrda bidragssystem som föräldraförsäkringen måste i anslutning till beslutet om budgetpostens storlek anges hur en neddragning skall göras när behov föreligger. I försäkringssystemen är enligt motionärerna sannolikt bästa sättet att nedbringa kostnaderna snabbt att öka antalet karensdagar. Det är dock viktigt att hushållen vet att så kan bli fallet så att de bygger upp vissa reserver. Motionärerna anser vidare att ATP-systemet, som alltid legat utanför statsbudgeten och vars försäkringsmässighet stärks med den beslutade pensionsreformen, inte skall omfattas av det föreslagna utgiftstaket. Ett pensionssystem som fungerar som ett försäkringssystem är inte förknippat med samma problem som de transfereringssystem som i dag kallas socialförsäkringar. Pensionssystemet bör enligt motionärernas mening utvecklas vidare som ett fristående försäkringssystem och inte knytas närmare till statsbudgeten. Dessutom anser de att ytterligare förändringar i ålderspensionssystemet bör undvikas. Dock bör två undantag göras. Pensionsåldern bör kunna höjas om enighet kan nås om detta, och vidare bör indexeringsprinciperna följa det reformerade systemets principer redan något år tidigare om detta är tekniskt möjligt. Pensionssystemet måste vara så stabilt att människor på ett rimligt sätt kan planera sitt yrkesverksamma liv i vetskap om hur de kommer att ha det på sin ålders höst.
I motionerna framhålls också att den exeptionella skuldsituationen ställer särskilt hårda krav på prognoser och budgetuppföljning. Motionärerna anser att regeringen måste ge högsta prioritet åt arbetet med att utveckla metoder för budgetprognoser (yrkandena 4 och 5).
Konstitutionsutskottet behandlar i sitt yttrande (KU6y) frågor som har samband med den kommunala ekonomin. I det sammanhanget pekar konstitutionsutskottet på att bl.a. frågan om utgiftstak för kommunerna måste ses från den utgångspunkten att kommunerna enligt regeringsformen är tillförsäkrade en självstyrelse. Konstitutionsutskottet förutsätter därför att grundlagsenligheten av det aviserade förslaget kommer att utredas ordentligt innan förslag läggs fram.
Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU7y) om att socialförsäkringarna ger möjlighet att utjämna de olika riskerna för ohälsa inom försäkringskollektivet. Såväl förmåner som avgifter bestäms av riksdagen i lag. Kostnaderna för de olika slagen av försäkring vid ohälsa styrs inte enbart av förmånsreglerna utan också av hur många som vid olika tidpunkter är inskrivna i försäkringen till följd av att de har inkomst av förvärvsarbete eller uppbär försäkringsersättningar för bortfallet av en tidigare inkomst. Kostnaderna varierar också med löneutvecklingen. Ett ökat antal försäkrade och höjda löneförmåner medför automatiskt ökade avgiftsintäkter till försäkringen, medan ett minskat antal försäkrade kan leda till ett stort avgiftsbortfall. Ett stort avgiftsbortfall kan också uppkomma om många försäkrade samtidigt uppbär inkomstersättningar från andra förmånsslag, t.ex. från arbetslöshetsförsäkringarna.
Socialförsäkringsutskottet anser sålunda att denna försäkring i likhet med arbetslöshetsförsäkringen är i hög grad konjunkturberoende. I viss mån samvarierar den också med arbetslöshetsförsäkringen liksom med socialbidragsbehovet. Vid hög arbetslöshet sjunker försäkringens kostnader och avgiftsintäkter och vid hög sysselsättning ökar kostnaderna men också avgiftsintäkterna. Utan särskilt hänsynstagande till försäkringens konjunkturberoende m.m., skulle ett utgiftstak för socialförsäkringen kunna få långtgående återverkningar inte bara för försäkringen utan även för andra områden inom den offentliga verksamheten.
Socialförsäkringsutskottet erinrar också om den översyn som Sjuk- och arbetsskadeberedningen gör och som skall utmynna i ett förslag till en av staten organiserad allmän ohälsoförsäkring. Den tilltänkta försäkringen skall ersätta sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och förtidspensioneringen. Socialförsäkringsutskottet återger vad som sägs i de direktiv som nyligen utfärdats för utredningen och konstaterar att en försäkring utformad i enlighet med dem blir både robust och har fasta spelregler.
Socialförsäkringsutskottet biträder det i propositionen föreslagna systemet med ett utgiftstak. Samma synsätt som regeringen gett uttryck för i direktiven till Sjuk- och arbetsskadeberedningen om hur variationer i utnyttjandet av förmånerna inom en allmän ohälsoförsäkring skall hanteras måste enligt socialförsäkringsutskottets mening också vara vägledande för hur ohälsoförsäkringen inordnas i de regler som skall gälla för utgiftstaket. Vad som anförts om det reformerade ålderspensionssystemet, som tillkommit genom en bred parlamentarisk överenskommelse, måste också beaktas i sammanhanget. Pensionssystemets karaktär kräver särskilda överväganden, påpekar socialförsäkringsutskottet.
Socialförsäkringsutskottet instämmer helt i regeringens uppfattning att utgiftstak och ramar för de olika utgiftsområdena måste baseras på pålitliga prognoser över utgiftsutvecklingen och att arbetet med att snabbt få fram bättre metoder för framtagande av budgetprognoser måste prioriteras. Likaså instämmer socialförsäkringsutskottet i vad som sägs i propositionen om att rutiner och processer måste utvecklas för att följa utgiftsutvecklingen på olika områden.
Inför övergången till det nya budgetsystemet måste informationen till riksdagen också förbättras. Socialförsäkringsutskottet anser att det är angeläget att regeringen i propositionerna ger riksdagen en utförligare information om de bakomliggande faktorer som lett fram till de kostnadsberäkningar som redovisas i propositionen. En sådan redovisning är viktig, inte minst för att riksdagen skall kunna prioritera mellan olika angelägna ändamål och få ett fullgott underlag för sitt eget uppföljningsarbete. Den redovisning som har lämnats i kompletteringspropositionen i anslutning till vissa anslag tillgodoser inte detta krav. Enligt socialförsäkringsutskottets uppfattning är de uppgifter som lämnas otillräckliga för att riksdagen skall kunna få en uppfattning om hur olika regelförändringar har påverkat anslagsberäkningen. Den i kompletteringspropositionen gjorda beräkningen av anslaget till sjukförsäkringen påverkas också av nya prognoser som avviker från dem i budgetpropositionen. Avvikelsen är så stor att den vid tillämpningen av de nya budgetprinciperna skulle kunna få svåra konsekvenser. Enligt socialförsäkringsutskottets mening måste anslagsberäkningarna också redovisas på ett mer konsekvent sätt. De skillnader som av tradition finns mellan olika departement i hur anslagsberäkningarna redovisas bör uppmärksammas så att ett enhetligt system kan utvecklas för hela regeringskansliet.
Socialförsäkringsutskottet berör i sitt yttrande inte den i motion Fi32 aktualiserade frågan om ett beloppsbegränsat lånebemyndigande. Övriga motionsyrkanden som är aktuella i detta sammanhang anser socialförsäkringsutskottet vara besvarade med vad som anförs i yttrandet.
Till yttrandet i denna del har Moderata samlingspartiet och Folkpartiet var för sig samt Vänsterpartiet och Miljöpartiet gemensamt anmält avvikande meningar.
Finansutskottet vill i denna fråga anföra följande. Den statliga budgetprocessen har sedan några år tillbaka varit föremål för genomgripande förändringar.
Regeringskansliets budgetarbete har stramats upp, och detta led i processen inleds numera med att regeringen lägger fast ramar för de olika departementens verksamhetsområden, vilka därefter blir styrande för den fortsatta budgetdialogen mellan fackdepartementen och finansdepartementet när budgetförslagets detaljer utformas.
Även andra ledet i budgetprocessen -- riksdagsbehandlingen -- står inför en grundläggande förändring. Riksdagen har på förslag av Riksdagsutredningen beslutat införa en snarlik behandlingsordning för sin prövning av regeringens och oppositionspartiernas budgetförslag. De nya beredningsformerna skall tillämpas första gången på det budgetförslag som regeringen lägger fram i september 1996. Nyordningen innebär att en stram budgetprocess kombineras med en frihet för fackutskotten att göra omdisponeringar inom de ramar som riksdagen lagt fast i den inledande fasen av sin beredning. Riksdagen skall sålunda i två steg fatta beslut om statsbudgeten. I första steget fastställer riksdagen det samlade budgetutrymmet och fördelar detta på utgiftsområden. I andra steget fördelas utrymmet på de olika anslagen inom respektive utgiftsområde. Riksdagen fastställer också en beräkning av inkomsterna på statsbudgeten.
Med riksdagens nya beslutsformer får regeringens budgetförslag en mer samlad prövning och oppositionspartierna ett bättre underlag för sina ställningstaganden. Samtidigt får oppositionspartierna bättre tillfälle att profilera sig i och med att intresset kommer att inriktas mer på helheten i deras budgetalternativ än på enskilda detaljer vilka i dag ofta skjuts i förgrunden.
Det nu framlagda förslaget om ett tak för de offentliga utgifterna innebär att också tredje ledet i budgetprocessen -- genomförandefasen -- stramas upp. Rätt genomförd kan en sådan förändring leda till att statsmakternas kontroll över utgiftsutvecklingen förbättras väsentligt. Den kan också stärka riksdagens inflytande över detta sista led i budgetprocessen. I dag har nämligen riksdagen praktiskt taget ingen kontroll över utgiftsutvecklingen när väl statsbudgeten lagts fast. Riksdagen har då även i övrigt svårt att följa hur statsutgifterna utvecklas, vilket bl.a. sammanhänger med att 2/3 av statsbudgetens utgifter anvisas över förslagsanslag som regeringen under vissa förutsättningar har rätt att överskrida utan att först ha inhämtat riksdagens medgivande.
Varje år lägger Riksrevisionsverket fram en samlad redovisning av utfallet på statsbudgeten, och denna rapport blir tillgänglig även för riksdagen. Den underställs emellertid inte riksdagen formellt, och riksdagen får inte heller på annat sätt någon samlad information om de avvikelser som skett mellan de anslagsbelopp som anvisats av riksdagen och den slutliga belastningen på respektive anslag. Den redovisningsrevisionella kontroll som utövas inom statsförvaltningen ligger också helt på regeringens granskningsorgan, Riksrevisionsverket.
Under löpande budgetår gör Riksrevisionsverket vid fem tillfällen prognoser över det väntade budgetutfallet, och även dessa blir tillgängliga för riksdagen på samma sätt som utfallsredovisningarna. Prognoserna har emellertid hittills knappast kommit till aktiv användning i budgetarbetet, ej heller utnyttjats som underlag för en fortlöpande budgetdialog med riksdagen. Så t.ex. har regeringen i ekonomisk-politiska propositioner till riksdagen sällan kommenterat prognoserna närmare, än mindre använt dem som underlag för att ange hur t.ex. överskridanden skall kunna bemästras. Årets kompletteringsproposition skiljer sig i detta avseende från tidigare regeringsförslag i och med att regeringen nu klart pekar ut större anslagsöverskridanden och för första gången även redovisar hur man avser att komma till rätta med dem.
Såsom framhålls i propositionen bör ansvaret för både prognoser och uppföljning åläggas den som disponerar det enskilda anslaget. Det svenska budgetsystemet baseras på en långtgående decentralisering, vilket förlägger en stor del av ansvaret för resursutnyttjandet och uppföljningen på den nivå där verksamheten bedrivs. Utskottet delar uppfattningen att ansvaret för uppföljningen av ett utgiftsområde i regeringskansliet i enlighet med denna princip bör läggas på det departement som svarar för verksamhetsområdet. Samtidigt är det regeringens samlade ansvar att leva upp till de mål som etableras och till riksdagen redovisa hur dessa mål uppfylls.
Ett tak för de offentliga utgifterna kan också bidra till att det demokratiska inflytandet över budgetprocessen stärks. I ett sådant system är det nämligen den av riksdagen fastlagda medelstilldelningen som anger hur mycket resurser som står till förfogande för ett visst ändamål och inte andra yttre omständigheter som kostnadsutveckling på olika områden, oförutsedda händelser m.m. vilka annars lätt kan driva upp utgifterna mer än avsett. Uppkomna överskridanden kommer också att få bemästras genom direkta politiska beslut som avgör hur prioriteringarna mellan olika utgifter skall göras.
Enligt finansutskottets mening är det angeläget att budgetprocessen förstärks i alla led. Utskottet biträder med hänsyn härtill förslaget om ett utgiftstak. Ett sådant tak bör i enlighet med regeringens förslag omfatta hela den offentliga sektorn, dvs. inte bara staten och socialförsäkringssektorn utan även kommunerna. Det innebär att taket måste utformas på ett sådant sätt att det klart framgår vad som är ett statligt resp. ett kommunalt ansvar. Att utvidga det utgiftsområde som på grund av konjunkturberoendet bör undantas från utgiftstaket ställer sig finansutskottet tveksamt till. De särskilda problem som sammanhänger med att utgiftstaket inkluderar även socialförsäkringssystemen måste därför klarläggas och prövas. Finansutskottet vill dock för sin del inte föregripa det kommande utredningsarbetet genom att nu närmare gå in på de frågor som socialförsäkringsutskottet aktualiserat på detta område.
Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande förutsatt att regeringen ordentligt utreder om det aviserade förslaget om ett utgiftstak är förenligt med kommunernas grundlagsenligt tillförsäkrade självstyrelse. Finansutskottet utgår från att så sker och vill för egen del tillägga att man i det sammanhanget också måste beakta att förslaget ges en sådan utformning att regeringsformens föreskrifter om dispositionen av statliga medel tillgodoses. Framför allt gäller detta de båda stadgandena i regeringsformen där det slås fast att riksdagen bestämmer hur statens medel skall användas (RF 1:4) och att statens medel inte får användas på annat sätt än riksdagen har bestämt (RF 9:2).
Som framhålls i propositionen återstår ett stort antal tekniska frågor att lösa innan kvantitativa utgiftstak kan fastställas.
Skall den eftersträvade fastheten i systemet kunna upprätthållas måste en översyn göras av nuvarande anslagsformer och de finansiella villkor som är förknippade med dem. Inte minst gäller detta förslagsanslagen som används bl.a. för olika typer av statliga transfereringar och där medelsbehovet framkommer som ett resultat av tidigare fastställda regler, såsom pensionsförmåner och stöd till barnfamiljer, partistöd, transportstöd och rederistöd. I dessa fall förs anslagen upp med ett beräknat belopp som grundas på prognoser över bl.a. antalet bidragsberättigade personer av olika slag.
Förslagsanslagen får överskridas om det behövs för att ändamålet med anslaget skall uppfyllas. Detta har lett till att prognoserna över anslagsutnyttjandet har tillmätts mindre intresse. På förslagsanslagen kan därför kraftiga avvikelser förekomma mellan de belopp som anvisas av riksdagen och den slutliga belastningen på anslagen. Ett aktuellt exempel på detta är anslaget för assistansersättning, en ny stödform som infördes den 1 januari 1994 och där de årliga kostnaderna nu beräknas uppgå till 3,7 miljarder kronor, vilket i förhållande till vad som angavs när reformen beslutades är en kostnadsökning på nära 1,2 miljarder kronor (se prop. bil. 5 s. 24--25). Ett annat exempel är anslaget till bostadsbidrag, som under förra budgetåret överskreds med 2,8 miljarder kronor, eller med 33 %. Ytterligare ett mycket extremt exempel är ett under förra budgetåret uppfört anslag för bankstöd på vilket 0,5 miljarder kronor anvisades på tilläggsbudget men där den slutliga belastningen blev 24,0 miljarder kronor, således ett överskridande på 23,5 miljarder kronor.
En speciell typ av förslagsanslag är de s.k. 1 000-kronorsanslagen som används för utgifter där man inte kan förutse hur stor belastningen kommer att bli eller där man av andra skäl inte vill synliggöra några belopp. För att markera osäkerheten förs dessa anslag upp med ett formellt minimibelopp på 1 000 kr. Det sker bl.a. i fråga om anslag som belastas med utgifter för infriade garantier och på vilka den slutliga belastningen kan bli betydande.
Sammanlagt finns det drygt 200 förslagsanslag på statsbudgeten varav knappt 40 är 1 000-kronorsanslag. I det budgetförslag regeringen lagt fram för nästa budgetår uppgår de totala utgifterna till 668,6 miljarder kronor räknat på budgetårets första 12 månader. Av detta belopp är närmare 70 % anvisat över förslagsanslag. Det största enskilda förslagsanslaget avser räntor på statsskulden och uppgår till 115 miljarder kronor (12 månader). Betydande belopp anvisade på förslagsanslag finns också på socialdepartementets huvudtitel där 95 % av den samlade anslagssumman utgörs av förslagsanslag avseende framför allt större transfereringssystem till hushållen. Statsbidragen till kommunsektorn samt EU-avgifterna redovisas över finansdepartementets huvudtitel där drygt 85 % av de samlade utgifterna har formen av förslagsanslag.
Ungefär 70 % av statsbudgetens utgifter är således endast förslagsvis beräknade. Till helt övervägande del rör det sig därvid om regelstyrda utgifter som räknas upp med varierande grad av automatik. Möjligheterna att finansiellt styra sådana förslagsvis beräknade utgifter är dåliga. Finansutskottet förutsätter därför att användningen av förslagsanslag begränsas och att de finansiella villkor som är förknippade med sådana anslag skärps. Som regeringen själv framhåller är det också angeläget att de prognoser som ligger till grund för beräkningarna förbättras.
Även redovisningen av reservationsanslag bör stramas upp i syfte att ge riksdagen en bättre bild av kvarstående reservationsmedelsbehållningar. I dag redovisas i budgetpropositionen endast en grov uppskattning av hur mycket de samlade reservationsmedelsbehållningarna väntas öka eller minska under budgetåret. För årligen återkommande reservationsanslag anges också i anslutning till varje sådant anslag hur stor reservation som kvarstod vid utgången av det senast avslutade budgetåret. Däremot görs för de enskilda anslagen ingen prognos över hur stor reservationen väntas vara vid ingången av det budgetår som budgetförslaget avser. I budgetpropositionen finns inte heller någon uppgift om vilka äldre reservationsanslag som alltjämt kvarstår och hur stora behållningar som finns på dem.
Enligt utskottets mening bör det också övervägas om outnyttjade medel på ett reservationsanslag alltid automatiskt skall få föras över till ett senare år upp till tre gånger oavsett om medlen är uppbundna för ett visst ändamål eller ej.
Likaså bör det övervägas om regeringen i sitt budgetförslag inte bör lämna uppgift om hur stort anslagssparande som finns på olika ramanslag.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare för att se över lagregleringen av den statliga budgetprocessen och revisionen. Upprinnelsen till översynen är riksdagens beslut om rambudgetprocessen. Utredningen syftar till att klarlägga vilka krav som detta ställer på andra delar av budgetprocessen, exempelvis vad avser anslagsformer, prognoser och uppföljning under löpande budgetår samt möjligheterna till omprioriteringar. Enligt utskottets mening är det angeläget att de frågor utskottet här har berört tas upp till prövning i det fortsatta utvecklingsarbetet. I det sammanhanget bör också beaktas de synpunkter som socialförsäkringsutskottet framfört om behovet av utförligare information om de bakomliggande faktorer som ligger till grund för regeringens beräkning av utgifterna på olika anslag.
För att riksdagen rätt skall kunna bedöma budgeteffekten av de förslag till budgetförstärkningar eller nya åtaganden som regeringen lägger fram är det önskvärt att redovisningen avser såväl förslagens nettoeffekt som deras bruttoeffekt. Själva besparingseffekten bör anges netto för hela den konsoliderade offentliga sektorn under ett antal år framöver. Görs en besparing på en skattepliktig transferering skall således bortfallet av skatt för stat och kommun också beaktas. Likaså skall direkta övervältringseffekter beaktas om det görs en besparing inom den statliga sektorn som leder till nya utgifter inom kommunsektorn. De översikter som funnits i ekonomisk-politiska propositioner under senare år har varit utformade på detta sätt.
Som socialförsäkringsutskottet framhåller i sitt yttrande har emellertid riksdagen också behov av att få en tydlig bruttoredovisning av de olika förslagens effekt på enskilda inkomsttitlar och anslag. En sådan kompletterande redovisning är nödvändig inte minst för att riksdagen vid sin kommande budgetberedning skall ha möjlighet att på ett korrekt sätt göra omprioriteringar mellan olika anslag.
Av propositionen framgår att regeringen senast i den ekonomisk-politiska propositionen våren 1996 kommer att lägga fram förslag om dels den tekniska utformningen av ett utgiftstak, dels ett kvantitativt utgiftstak för år 1997. Eftersom åtgärderna i hög grad berör riksdagens behandlingsformer ser emellertid utskottet det som angeläget att riksdagen återkommande informeras om det fortsatta utvecklingsarbetet och bereds tillfälle att ge sin syn på den tekniska utformningen av taket innan ett förslag till kvantitativt tak för år 1997 läggs fram.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet inte delar motionärernas uppfattning och således avstyrker motionerna Fi32 (fp) yrkandena 3 och 5, Fi33 (v) yrkande 55 samt Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkandena 4, 5 och 15. Utskottet tillstyrker samtidigt propositionens förslag i motsvarande del (bil. 1 yrkande 10).
Beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande
Ett utgiftstak utformat enligt den modell som redovisas i propositionen kan bidra till att budgetprocessen stramas upp högst väsentligt. Systemet innebär ju att riksdagen lägger fast en övre gräns för de samlade offentliga utgifterna. Finansutskottet finner det därför inte påkallat att komplettera utgiftstaket med ett beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande av det slag som förordas i motion Fi31 (m) yrkande 4. Finansutskottet avstyrker därför detta motionsyrkande.
Utredning om effekter av besparingar
I motion Fi34 föreslår Miljöpartiet att en parlamentarisk utredning tillsätts för att studera de samlade effekter alla sparåtgärder har på utsatta grupper och låginkomsttagare m.m. (yrkande 18). Många av de socialpolitiska besparingar som genomförts under budgetåret har enligt motionärerna skett utan tillfredsställande konsekvensanalys av de ekonomiska effekterna för socialt utsatta individer. Besparingar som sker under sådana premisser kan leda till nya sociala kostnader i form av ökat socialbidragsberoende och utslagning, framhåller motionärerna.
Socialförsäkringsutskottet anser i sitt yttrande att de önskemål som motionärerna framfört om en parlamentarisk utredning av effekterna av olika besparingsförslag kan tillgodoses inom ramen för det arbete som bedrivs av HSU 2000, Kommittén (S 1992:4) om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation. Socialförsäkringsutskottet förordar därför att motionen inte skall påkalla någon åtgärd.
Miljöpartiet har i en avvikande mening biträtt motionärernas förslag.
Finansutskottet instämmer i socialförsäkringsutskottets bedömning och vill för egen del tillägga följande.
Inom Finansdepartementet görs fortlöpande fördelningspolitiska studier vars syfte är att visa de fördelningspolitiska effekterna av regeringens förslag. Studier av detta slag redovisas återkommande för riksdagen, nu senast i kompletteringspropositionen (bil. 1 s. 35--38) där det finns en analys av den samlade fördelningspolitiska effekt som de nu föreslagna åtgärderna ger upphov till.
Finansutskottet avstyrker med det anförda motion Fi34 (mp) yrkande 18.
Utebliven kompensation till myndigheterna
Riksdagen beslutade i december 1994 (prop. 1994/95:122, SkU16, rskr.124) att fr.o.m. den 1 januari 1995 införa en allmän löneavgift på 1,5 % på utgivna löner. Från samma tidpunkt genomfördes höjningar av de särskilda löneskatterna och av den särskilda premieskatten på grupplivförsäkringar. För innevarande budgetår har de statliga myndigheternas kostnad för löneavgiften m.m. belastat inkomsttiteln 5211 Statliga pensionsavgifter, netto (se prop. 1994/95:100 bil. 1 s. 88).
I budgetpropositionen aviserade regeringen sin avsikt att senare återkomma angående hanteringen av den allmänna löneavgiften m.m. för budgetåret 1995/96.
Regeringen har nu i kompletteringspropositionen (s. 103) aviserat sin avsikt att, som en besparing, avstå från att kompensera för kostnaderna för den allmänna löneavgiften m.m. Beslutet att inte kompensera för dessa kostnader kommer, enligt vad som anförs, att omfatta alla myndigheter och organisationer. Beslutet har föranlett ett av riksdagens utskott att yttra sig till finansutskottet i frågan.
Justitieutskottet anför i sitt yttrande (JuU5y) att riksdagen nyligen har beslutat om besparingar för budgetåret 1995/96 inom rättsväsendet uppgående till sammanlagt 400 miljoner kronor (12 månader). Regeringens avsikt att inte kompensera myndigheterna för den allmänna löneavgiften innebär att myndigheternas utgifter för löner stiger i motsvarande grad och att ökningen måste finansieras inom den redan beslutade ramen. I realiteten handlar det om ett besparingskrav på ytterligare 177 miljoner kronor (12 månader). Justitieutskottet anser också att det bör nämnas att riksdagen tagit ställning för en sammanlagd besparing inom rättsväsendet på 1 000 miljoner kronor t.o.m. år 1998, vilket utöver redan fattade beslut innebär att det tillkommer 600 miljoner kronor under de närmaste åren.
Justitieutskottet konstaterar att det har förståelse för att det statsfinansiella läget kräver extraordinära insatser på alla samhällsområden men vill samtidigt understryka att vissa offentliga verksamheter har en mer central roll för samhällsverksamheten än andra och dit hör rättsväsendet. Justitieutskottet vill således framhålla att det på sikt inte är möjligt att lägga ut krav på besparingar på olika myndigheter utan att ta hänsyn till betydelsen för samhället av den verksamhet som bedrivs. Tvärtom anser utskottet att det är nödvändigt att genom omprioriteringar se till att vissa områden får tillräckliga resurser också framgent.
Justitieutskottet vill att förändringsarbetet inom rättsväsendet inriktas på rättsreglerna och struktur- och organisationsförändringar i stället för på besparingsarbetet.
Avvikande mening avges från Moderata samlingspartiet.
Finansutskottet har uppfattningen att i den svåra ekonomiska situation som Sverige befinner sig i är det oundvikligt att alla områden är delaktiga och medverkar i den sanering av statsfinanserna som måste genomföras. Finansutskottet ställer sig alltså bakom regeringens förslag om att inte kompensera myndigheterna för den allmänna löneavgiften m.m.
Arbetsgivaravgifter för statliga myndigheter
I propositionen anförs att regeringens allmänna strävan på den statliga arbetsmarknaden är att förstärka myndigheternas självständighet som arbetsgivare. Det finns också skäl att minska särlösningarna och att öka jämförbarheten med den övriga arbetsmarknaden.
Mot denna bakgrund föreslås i kompletteringspropositionen att statliga arbetsgivare fr.o.m. den 1 juli 1995 skall betala och redovisa lagstadgade arbetsgivaravgifter, allmän arbetsgivaravgift och särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster enligt samma regler som gäller för arbetsmarknaden i övrigt. De särregleringar som gäller för staten på detta område skall därför upphävas. Det är framför allt uppbördsrutinerna som ändras till följd av detta. Den enda sakliga skillnaden mellan statens och övriga arbetsgivares betalning av lagstadgade arbetsgivaravgifter är att staten inte betalar arbetsskadeavgift. Myndigheternas arbetsskador finansieras i stället kollektivt via lönekostnadspålägget. Affärsverken debiteras dock de verkliga kostnaderna.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag (bil. 1, yrkandena 12 -- 14) och föreslår att riksdagen antar de föreslagna ändringarna i lagen (1984:668) om uppbörd av arbetsgivaravgifter från arbetsgivare, lagen (1981:691) om socialavgifter och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
Förslag inom Utrikesdepartementets område
Mot bakgrund av det totala engångsvisa finansieringsbehovet har regeringen beslutat att som en besparing föra bort medel från vissa reservationsanslag. Inom Utrikesdepartementets område är följande reservationsindragningar nämnda i propositionen (bil. 1, s. 58):
Bidrag till internationella biståndsprogram 360 mkr Utvecklingssamarbete genom SIDA 235 mkr Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader 270 mkr Utvecklingssamarbete genom BITS 60 mkr
U-landsforskning genom SAREC 40 mkr Näringslivsbistånd genom SwedeCorp 10 mkr Projektbistånd till vissa länder m.m. 25 mkr _________ Totalt 1 000 mkr
I motion Fi32 (yrkande 16) från Folkpartiet avvisas indragningen av 270 miljoner kronor från Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad. Dessutom föreslår motionärerna (yrkande 17) att indragningen av reservationen under anslaget Utvecklingssamarbete genom SIDA minskas med 65 miljoner kronor. Vänsterpartiet föreslår i motion Fi33 (yrkande 17) att riksdagen avslår regeringens begäran att reservationsmedel till biståndsverksamhet dras in.
Miljöpartiet yrkar i motion Fi34 (yrkande 11) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att reservationsmedel som är avsedda för bistånd inte skall dras in. Kristdemokraterna föreslår i motion Fi35 (yrkande 39) att riksdagen avvisar regeringens förslag till indragning av reservationsmedel på biståndsanslaget.
Utrikesutskottet uttrycker i sitt yttrande uppfattningen att indragningarna av reservationsmedel ej bort vidtas utan föregående hänvändelse till riksdagen. När så nu inte skett borde regeringen i propositionen ha redovisat konsekvenserna av de vidtagna åtgärderna.
Utrikesutskottet finner i sitt yttrande anledning att erinra om att regeringen i årets budgetproposition klart uttalat sin avsikt att fortsatt verka för att Sverige, när ekonomin så tillåter, åter skall avsätta 1 % av BNI till internationellt utvecklingssamarbete.
Med hänsyn till det statsfinansiella läget är det utrikesutskottets uppfattning att den av regeringen vidtagna åtgärden i sak är försvarlig. Sålunda avstyrker utrikesutskottet motionerna Fi32 (fp) yrkandena 16 och 17, Fi33 (v) yrkande 17, Fi34 (mp) yrkande 11 och Fi35 (kds) yrkande 39.
Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna har anmält avvikande meningar till utrikesutskottets betänkande. Moderata samlingspartiet har anmält ett särskilt yttrande.
Finansutskottet vill med anledning av utrikesutskottets yttrande anföra följande beträffande indragningarna av reservationsmedel. Genom riksdagens beslut om anslag ställs medlen till regeringens förfogande. Det ankommer på regeringen att under parlamentariskt ansvar avgöra i vad mån de utgifter som anslagen möjliggör skall verkställas. Regeringen har alltså en prövningsrätt. I kompletteringspropositionen redogör regeringen för riksdagen hur man avser att utnyttja de anvisade medlen på vissa reservationsanslag. Totalt avser regeringen att dra in 4,4 miljarder kronor av reservationsmedlen varav 2 miljarder kronor faller inom Arbetsmarknadsdepartementets område, 1 miljard kronor inom Utrikesdepartementet samt 0,6 miljarder kronor inom Kommunikationsdepartementet. Det är således inte ett beslut som underställs riksdagen för prövning. Däremot finns det inga hinder för riksdagen att i samband med behandlingen av kompletteringspropositionen både fritt redovisa sin syn på dessa indragningar och att fatta beslut som helt eller delvis kan upphäva de redovisade indragningarna.
Utrikesutskottet framför att med hänsyn till det statsfinansiella läget den av regeringen vidtagna åtgärden är försvarlig men att regeringen borde ha redovisat konsekvenserna av åtgärderna. Finansutskottet har under hand tagit del av Utrikesdepartementets och SIDA:s bedömningar av effekterna av indragningarna och har för sin del inga invändningar mot regeringens handläggning av reservationsindragningarna.
Finansutskottet vill också erinra om att den aktuella indragningen inte påverkar budgetramen eller biståndsanslagens storlek budgetåret 1995/96.
Finansutskottet vill vidare påpeka att det av riksdagen godkända målet för u-landsbiståndet som motsvarar 1 % av BNI ligger fast (bet. 1994/95:FiU1). Så snart Sveriges ekonomi så tillåter, bör vi successivt återgå till ett u-landsbistånd enligt målsättningen. Finansutskottet konstaterar också att en viktig förutsättning för att klara ett generöst och uthålligt svenskt bistånd på lång sikt är att det nu pågående arbetet för att sanera statens finanser blir framgångsrikt.
Med hänvisning till det anförda avstyrker finansutskottet motionerna Fi32 (fp) yrkandena 16 och 17, Fi33 (v) yrkande 17, Fi34 (mp) yrkande 11 och Fi35 (kds) yrkande 39.
Förslag inom Försvarsdepartementets område
I tre partimotioner framförs önskemål om besparingar inom försvaret. Miljöpartiet föreslår i motion Fi34 (yrkande 15) att riksdagen anvisar 7 miljarder kronor mindre till Försvarsmakten budgetåret 1995/96 än vad regeringen föreslagit i budgetpropositionen.
I Vänsterpartiets motion Fi33 (yrkande 36) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om besparingar på försvaret om 4,6 miljarder kronor för budgetåret 1995/96. Vänsterpartiet framhåller att de motiv som partiet anförde under den allmänna motionstiden kvarstår. Vänsterpartiet föreslår vidare (yrkande 54) att resurser reserveras i en omställningsfond för att täcka skillnaden mellan bruttobesparingen på försvarsdepartementets verksamhet och samhällets nettobesparing. Riksdagen bör besluta att inrätta en sådan omställningsfond. Fonden bör tillföras 1 500 miljoner kronor budgetåret 1995/96.
Folkpartiet föreslår i motion Fi32 (yrkande 30) att riksdagen hos regeringen begär förslag om besparingar inom försvaret på 1 miljard kronor för år 1998.
Finansutskottet vill erinra om att riksdagen har godkänt regeringens förslag i budgetpropositionen om medel till Försvarsmakten för budgetåret 1995/96 (bet. 1994/95:FöU14). I kompletteringspropositionen återfinns inga förslag under Försvarsdepartementets huvudtitel.
Finansutskottet finner därför ingen anledning att föreslå någon ändring av riksdagens nyligen fattade beslut om anslag till Försvarsdepartementet. Sålunda avstyrks motionerna Fi33 (v) yrkande 36 och Fi34 (mp) yrkande 15.
Därmed behövs ingen omställningsfond för försvaret, och motion Fi33 (v) yrkande 54 avstyrks.
Ett nytt långsiktigt försvarsbeslut avses att fattas år 1996. Förberedelserna för detta pågår.
Finansutskottet vill påpeka att riksdagen, efter förslag av regeringen i proposition 1994/95:25, under hösten 1994 tagit ställning för en minskning av försvarsutgifterna med 2 miljarder kronor t.o.m. år 1998.
Inriktningen är vidare att, om det säkerhetspolitiska läget tillåter det, det försvarsbeslut som avses fattas hösten 1996 skall leda fram till ytterligare besparingar om minst 2 miljarder kronor inom Försvarsdepartementets område.
Finansutskottet finner i detta sammanhang därför ingen anledning för riksdagen att ta upp frågan på nytt med anledning av motion Fi32. Därmed avstyrks motion Fi32 (fp) yrkande 30.
Förslag inom Socialdepartementets område
Bostadsbidrag
I kompletteringspropositionen (bil. 5, s. 23--24) behandlas frågan om anslaget till Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96. Regeringen erinrar om att den ekonomiska situationen med hög arbetslöshet, höga räntor med därav föranledda högre boendekostnader m.m. har bidragit till att kostnaderna för bostadsbidragen har ökat mycket kraftigt de senaste åren. Även regelförändringar i samband med 1991 års skattereform anges ha påverkat kostnaderna för bidragen.
Trots de förslag till åtgärder som lades fram i 1995 års budgetproposition för att begränsa kostnadsutvecklingen har kostnaderna för bostadsbidragen fortsatt att stiga. Detta anser inte regeringen vara acceptabelt. En särskild utredningsman har tillkallats med uppdrag att föreslå sådana regelförändringar att utgifterna för bidragen på helårsbasis minskar med 1 500 miljoner kronor. Skulle översynen inte komma fram till systemförändringar som ger den avsedda besparingen avser regeringen vidta andra åtgärder så att besparingen uppnås. Möjliga förändringar anges därvid vara ändrade inkomst- och bostadskostnadsgränser, ändrade bidragsbelopp samt borttagande av bostadsbidrag för ungdomar utan barn. Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 1 oktober 1995. De nya reglerna i bostadsbidragssystemet föreslås träda i kraft den 1 juli 1996.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att till Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96 anvisas ett anslag på 11 320 miljoner kronor (yrkande 17). Denna anslagsanvisning är 910 miljoner kronor lägre än den som riksdagen tidigare i vår beslutat om med anledning av förslaget i budgetpropositionen. Riksdagen föreslås också godkänna inriktningen av de besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet som regeringen förordar (yrkande 16).
Vad i kompletteringspropositionen föreslagits har tagits upp i tre motioner. I motion Fi33 (v) yrkande 27 avvisas regeringens förslag av fördelningspolitiska skäl. Ett genomförande av regeringens förslag skulle enligt motionärerna drabba barnfamiljerna och då inte minst ensamstående kvinnor med barn. Motionärerna anser det möjligt att införa ett system som när det gäller bostadsbidragen är mera träffsäkert än dagens.
I motionerna Fi32 (fp) yrkande 26 och Fi35 (kds) yrkande 35 accepteras regeringens förslag men föreslås att riksdagen redan nu skall besluta att avskaffa bostadsbidragen till ungdomar utan barn.
Bostadsutskottet framhåller i sitt yttrande (BoU4y) att bostadsutskottet utgår från att ett genomförande av regeringsförslaget görs så att sådana fördelningspolitiskt negativa konsekvenser som beskrivs i motion Fi33 (v) i möjligaste mån kan undvikas. Kritik kan rimligen inte riktas mot vad i motionen anförts om att bostadsbidragssystemet bör utformas så att det blir mer träffsäkert. Att också de pågående övervägandena görs bl.a. med denna utgångspunkt får närmast anses självklart. Bostadsutskottet tillstyrker regeringens förslag. Motion Fi33 (v) avstyrks således i berörd del.
Vad som anförs i motionerna Fi32 (fp) och Fi35 (kds) om att riksdagen skall besluta att bostadsbidrag för ungdomar utan barn skall slopas anser bostadsutskottet inte nu bör bifallas av riksdagen. Som framgått ovan anser regeringen att det kan bli aktuellt att avskaffa dessa bostadsbidrag och anser att resultatet av de pågående övervägandena bör avvaktas. Bostadsutskottet föreslår också att riksdagen godkänner inriktningen av besparingsåtgärderna.
I en avvikande mening tillstyrker företrädarna för Folkpartiet och Kristdemokraterna motionerna Fi32 (fp) och Fi35 (kds). Ledamoten för Vänsterpartiet har i en avvikande mening tillstyrkt motion Fi33 (v). Moderaterna i bostadsutskottet har i ett särskilt yttrande uttryckt sin ståndpunkt om bostadsbidragen.
Finansutskottet instämmer i vad bostadsutskottet framhållit i sitt yttrande och tillstyrker således regeringens förslag till inriktning av besparingsåtgärderna inom bostadsbidragssystemet och avstyrker motionerna Fi32 (fp) yrkande 26 och Fi35 (kds) yrkande 35.
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till minskning av anslaget till bostadsbidrag och avstyrker därmed motion Fi33 (v) yrkande 27.
Bidragsförskott
I tre motioner tas frågan om restriktivare regler för bidragsförskott upp, nämligen i motion Fi31 (m) yrkande 9, motion Fi32 (fp) yrkande 27 och i motion Fi35 (kds) yrkande 34. I motion Fi31 (m) yrkas att presumtionen ändras så att utgångspunkten blir att föräldrarna kan betala till dess att t.ex. socialnämnd eller försäkringskassa intygar det motsatta. I motion Fi32 (fp) yrkas allmänt restriktivare regler, och i motion Fi35 (kds) anförs att kostnaderna för bidragsförskotten bör reduceras med 500 miljoner kronor genom skärpning av reglerna.
Socialutskottet konstaterar i sitt yttrande (SoU3y) att den familjepolitiska beredningen inom Socialdepartementet har i uppdrag att mot bakgrund av övervägandena och förslagen från Underhållsbidrags- och bidragsförskottsutredningen (SOU 1995:26) lägga fram förslag till ändringar i underhållsbidrags- och bidragsförskottssystemet så att riksdagens tidigare beslut om besparingar inom systemet uppnås (bet. 1994/95:FiU1, rskr. 145 och 146). Socialutskottet anser att riksdagen inte bör föregripa beredningens kommande förslag och avstyrker motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds) i berörda delar.
Avvikande meningar har anmälts var för sig av företrädare i socialutskottet för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna.
Finansutskottet delar socialutskottets uppfattning och avstyrker sålunda motionerna Fi31 (m) yrkande 9, Fi32 (fp) yrkande 27 och Fi35 (kds) yrkande 34.
Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen
I kompletteringspropositionen (bil. 5, s. 10--13) föreslår regeringen att kompensationsnivån i sjuklöne- och sjukpenningsystemen skall vara 75 % fr.o.m. den 1 januari 1996. Dessutom förordas att nuvarande karensdag behålls.
Även kompensationsnivån i föräldraförsäkringen skall enligt förslaget sänkas till 75 % fr.o.m. den 1 januari 1996. Dock skall föräldrarna under var sin månad kunna uppbära en föräldrapenning på 85 %. Syftet härmed är att föräldraförsäkringen skall fortsätta att stimulera till jämställdhet i föräldraskap och arbetsliv. Någon karensdag skall inte finnas i föräldraförsäkringen.
Likaså föreslås att rehabiliteringspenningen sänks till 75 % av besparingsskäl.
I jämförelse med vad som för närvarande gäller kommer kompensationsnivåerna att förändras på följande sätt vid årsskiftet 1995/96:
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget om en enhetlig kompensationsnivå på 75 % i sjuklönesystemet samt i sjuk- och föräldraförsäkringarna (bil. 5 yrkande 3). Regeringen avser att senare under året återkomma till riksdagen med lagförslag så att ändringarna kan träda i kraft den 1 januari 1996.
I motion Fi32 föreslår Folkpartiet dels att kompensationsnivån inom sjuk- och föräldraförsäkringarna skall vara 80 % (yrkande 6 i denna del), dels ett robust socialförsäkringssystem (yrkande 5).
När det gäller socialförsäkringssystemet vänder sig motionärerna mot en utveckling där personer som vill bevara sin inkomstnivå i händelse av sjukdom eller arbetslöshet får teckna tilläggsförsäkringar. De tror att generella, obligatoriska system som är försäkringsmässigt uppbyggda är överlägsna alternativen, både ur socialt och ekonomiskt perspektiv. De tror också att ständiga försämringar av den sociala tryggheten bidrar till den osäkerhet som gör att människor inte minskar sitt privata sparande. Motionärerna anser att kravet på fasta spelregler och långsiktighet i största möjliga utsträckning också skall kunna ställas av hushållen.
I motion Fi33 yrkar Vänsterpartiet avslag på förslaget om 75 % kompensationsnivå i sjuklöne-, sjuk- och föräldraförsäkringarna (yrkande 23). Motionärerna begär också att nuvarande karensdag skall slopas (yrkande 26).
I motion Fi34 avvisar Miljöpartiet förslaget om sänkt ersättningsnivå i sjuk- och föräldraförsäkringarna (yrkande 16 i denna del). Motionärerna vill i stället införa ett ersättningssystem med brutet tak i sjuk- och föräldraförsäkringarna. Det skall vara så utformat att kompensationsnivån uppgår till 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten upp till 12 000 kr per månad och däröver till 40 % (yrkande 17 i denna del).
I motion Fi35 avvisar Kristdemokraterna förslagen om sänkt kompensationsnivå i föräldraförsäkringen (yrkande 7 i denna del), sjukersättningssystemen (yrkande 9 i denna del) och rehabiliteringspenningen (yrkande 8 i denna del). Motionärerna vill dessutom utöka antalet karensdagar i sjukersättningssystemen till två (yrkande 10).
Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU7y) om att Sjuk- och arbetsskadeberedningen nyligen fått nya direktiv om att utforma förslag till en av staten organiserad allmän ohälsoförsäkring. Denna skall ge ersättning för inkomstbortfall orsakat av temporärt eller varaktigt nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom, skada eller funktionshinder. Beredningen skall enligt direktiven också lämna förslag om regler som vid kort eller medellång sjukfrånvaro ger ersättning med 75 % av förmånsgrundande inkomst. Det föreslagna regelverket skall innefatta en karensdag.
Socialförsäkringsutskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att de ersättningsnivåer som skulle införas längre fram efter förslag av beredningen nu tidigareläggs. Socialförsäkringsutskottet anser mot bakgrund av det svåra ekonomiska läget att en sådan tidigareläggning, liksom bibehållandet av karensdagen, är en nödvändig åtgärd. Det är då naturligt att även ersättningsnivån i föräldraförsäkringen anpassas till den ändrade nivån i sjukersättningssystemen för att uppnå en ytterligare besparing och samtidigt en samordning av systemen.
Socialförsäkringsutskottet anser därför att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag och avstyrka de i sammanhanget aktuella motionerna.
Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna har i var sin avvikande mening biträtt de förslag som framförs i respektive partimotion.
Finansutskottet får i denna fråga anföra följande. Inom sjuk- och föräldraförsäkringarna samt systemen för sjuklöner och rehabiliteringspenning förekommer i dag fem olika ersättningsnivåer, alltifrån 70 % till 95 % av sjukpenninggrundande inkomst. Regeringens förslag innebär att en enhetlig ersättningsnivå på 75 % införs för samtliga försäkringsformer, inklusive arbetslöshetsförsäkringen. För att stimulera till fortsatt jämställdhet kommer dock inom föräldraförsäkringen vardera föräldern att under en månad kunna uppbära en med 10 procentenheter förhöjd föräldrapenning. Dessutom behålls karensdagen i sjuklönesystemet.
Harmoniseringen av ersättningsnivåerna får till följd att ersättningen till långtidssjuka förbättras medan nivåerna i övrigt behålls oförändrade eller sänks med upp till 20 procentenheter. Den största nivåsänkningen gäller därvid rehabiliteringspenningen.
Enligt finansutskottets mening ligger det ett värde i sig i att ha enhetliga ersättningsnivåer i trygghetssystem som har många gemensamma beröringspunkter eftersom man då undanröjer en viktig anledning som kan ha bidragit till ett skevt utnyttjande av dessa system.
I första hand är emellertid de nu föreslagna förändringarna betingade av det statsfinansiella läget som tvingar fram mycket långtgående nedskärningar. Enligt finansutskottets mening är det därvid ofrånkomligt att budgetförstärkningarna framför allt måste inriktas mot de stora transfereringssystemen till hushållen. Det är angeläget -- inte minst inför påfrestningen under kommande lågkonjunktur -- att de höga offentliga utgifterna minskas. Görs inte detta finns det knappast någon möjlighet för staten att värna om grundläggande offentliga verksamheter såsom barnomsorg, utbildning, hälso- och sjukvård samt äldreomsorg, områden som i största möjliga utsträckning bör skyddas.
I rådande konjunkturläge är det viktigt att man snabbt kommer till rätta med de stora underskotten. Regeringens förslag att tidigarelägga en aviserad besparing framstår därför som välmotiverat. Besparingen får snabbare genomslag samtidigt som åtgärden klart visar att regeringens vilja att komma till rätta med underskotten i de offentliga finanserna inte kan sättas i fråga.
För det av arbetsgivarna finansierade sjuklönesystemet innebär förändringen att ersättningsnivån sänks med 15 procentenheter under dag 4--14 av sjukperioden. Åtgärden väntas ge upphov till en betydande besparing. Vidtas ingen särskild åtgärd kommer denna besparing automatiskt att tillfalla arbetsgivarna. Av propositionen framgår emellertid att regeringen avser att neutralisera den kostnadsbesparing som förändringen för med sig för arbetsgivarna.
Enligt finansutskottets mening är det givet att den besparing som arbetsgivare kan tillgodogöra sig av nivåsänkningen skall neutraliseras. Utskottet biträder därför den aviserade lösningen och förutsätter att regeringen lägger fram ett förslag i denna fråga, lämpligen i anslutning till att lagregleringen av själva nivåsänkningen skall tas upp till behandling.
Den planerade indragningen från arbetsgivarna beräknas i propositionen ge upphov till en årlig nettoförstärkning på 580 miljoner kronor för den offentliga sektorn.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker finansutskottet förslaget om en enhetlig kompensationsnivå på 75 % i sjuklönesystemet samt i sjuk- och föräldraförsäkringarna. Finansutskottet avstyrker samtidigt motionerna Fi32 (fp) yrkandena 5 och 6 (i denna del), Fi33 (v) yrkandena 23 och 26, Fi34 (mp) yrkandena 16 och 17 (båda i berörda delar) och Fi35 (kds) yrkandena 7--9 (alla i berörda delar) samt yrkande 10.
Köp av rehabiliteringstjänster
För att befrämja rehabiliteringsinsatser har försäkringskassorna möjlighet att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. För detta ändamål har tidigare 1 050 miljoner kronor avdelats under anslaget Sjukpenning och rehabilitering för nästa budgetår. Av besparingsskäl föreslår regeringen nu i propositionen (bil. 5, s. 17--18) att detta utgiftsslag skall minskas med 70 miljoner kronor.
I motion Fi31 begär Moderata samlingspartiet att riksdagen avslår den föreslagna anslagsminskningen på 70 miljoner kronor. Om man begränsar dessa insatser blir följden att färre kan återgå till arbete vilket leder till ökade kostnader för förtidspension (yrkande 7 i denna del).
I motion Fi33 avvisar Vänsterpartiet förslaget att minska insatserna för yrkesinriktad rehabilitering med 70 miljoner kronor (yrkande 25 i denna del).
Socialförsäkringsutskottet konstaterar att förslaget att minska medlen för köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster med 70 miljoner kronor motiveras av det statsfinansiella läget samt av att de för detta ändamål avsatta medlen inte förbrukats tidigare år. Socialförsäkringsutskottet har erfarit att det särskilt under höstarna skett en viss nedgång av köp av rehabiliteringstjänster. Med hänsyn till att det kommande budgetåret omfattar såväl hösten 1995 som hösten 1996 kan socialförsäkringsutskottet godta att den föreslagna besparingen genomförs. Socialförsäkringsutskottet framhåller dock att utskottet i olika sammanhang uttalat sig om angelägenheten av att arbetslinjen förstärks i försäkringssystemen. En väl utvecklad rehabiliteringsverksamhet är av största betydelse för att ohälsotalet skall kunna sänkas. Behovet av tillräckliga resurser för detta ändamål bör därför ägnas särskild uppmärksamhet i kommande års budgetarbete. Med hänvisning härtill avstyrker socialförsäkringsutskottet bifall till de båda motionsyrkandena.
Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har i en gemensam avvikande mening motsatt sig socialförsäkringsutskottets ställningstagande.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet när det gäller behovet av yrkesinriktad rehabilitering. Stora grupper står i dag utanför arbetsmarknaden på grund av arbetsskador, förtidspension och långvarig sjukskrivning. Samhällets kostnader för dessa grupper är betydande, men viktigare ändå är att det bakom de enskilda fallen döljer sig mänskliga problem och lidanden av betydande mått.
Rehabiliteringsinsatserna ger den enskilde möjlighet att återgå till ett yrkesverksamt liv, och det är därför angeläget att de kan upprätthållas. Som framgår av propositionen har emellertid de medel som satts av för köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster under tidigare år inte förbrukats fullt ut, och denna omständighet utgör vid sidan av det statsfinansiella läget motiv för regeringens förslag att begränsa medelstilldelningen för detta ändamål med knappt 7 % under budgetåret 1995/96.
Finansutskottet noterar att den föreslagna besparingen av regeringen betraktas (appendix på s. 59 i bil. 1) som en engångsvis besparing. Med hänsyn härtill kan även finansutskottet biträda regeringens förslag i denna del.
Finansutskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi31 (m) yrkande 7 (i denna del) och Fi33 (v) yrkande 25 (i denna del).
Kontaktdagarna i föräldraförsäkringen
Regeringen föreslår (bil. 5, s. 15--16) att de två särskilda kontaktdagarna inom föräldraförsäkringen slopas redan fr.o.m. den 1 juli 1995 i stället för som tidigare aviserats den 1 januari 1997. Åtgärden regleras i ett förslag till ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, och regeringen hemställer att riksdagen antar detta lagförslag (bil. 5, yrkande 2).
I motion Fi35 förordar Kristdemokraterna att föräldrar skall få rätt att spara tio dagar av föräldrapenningen efter barnets 8-årsdag till dess barnet fyller 12 år (yrkande 31).
Socialförsäkringsutskottet biträder förslaget att avskaffa de s.k. kontaktdagarna inom föräldraförsäkringen redan den 1 juli 1995.
Socialförsäkringsutskottet erinrar om att nuvarande regler medger att föräldrarna -- för att ersätta bortfallet av kontaktdagar -- kan spara dagar med föräldrapenning till dess att barnet fyller 8 år eller har avslutat sitt första skolår. Motionärerna vill utvidga denna rätt till dess att barnet fyller tolv år. Även om detta kanske innebär att kostnaderna för försäkringen systematiskt förskjuts framöver skulle åtgärden leda till ökad administration. Socialförsäkringsutskottet kan därför inte biträda motionärernas förslag.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna har i en gemensam avvikande mening biträtt motionsförslaget.
Finansutskottet ansluter sig till socialförsäkringsutskottets uppfattning och föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Finansutskottet avstyrker samtidigt motion Fi35 (kds) yrkande 31.
Anslaget Föräldraförsäkring
I propositionen uppges (bil. 5, s. 12--13, 16--17) att de föreslagna ändringarna av föräldraförsäkringen minskar medelsbehovet på anslaget med 1 202 miljoner kronor under nästa, 18 månader långa budgetår. Nivåsänkningen i föräldraförsäkringen får därvid genomslag under tolv månader, vilket väntas minska belastningen på anslaget med ca 1 100 miljoner kronor. Den reviderade medelsberäkningen påverkas också av nya prognosantaganden samt av förslaget om slopade kontaktdagar. Regeringen föreslår att riksdagen minskar anslaget Föräldraförsäkring med det angivna beloppet (bil. 5, yrkande 6).
I motion Fi32 föreslår Folkpartiet att ersättningsnivån inom föräldraförsäkringen skall vara 80 %, vilket i jämförelse med regeringens förslag föranleder ett ökat medelsbehov (yrkande 6 i denna del).
I motion Fi33 begär Vänsterpartiet att riksdagen skall avslå den av regeringen föreslagna anslagsminskningen (yrkande 24).
I motion Fi34 föreslår Miljöpartiet ett alternativt ersättningssystem, vilket i jämförelse med regeringens förslag ger en minskad anslagsbelastning (yrkandena 16 och 17 båda i denna del).
I motion Fi35 yrkar Kristdemokraterna avslag på förslaget till sänkt kompensationsnivå (yrkande 7 i denna del).
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker att anslaget Föräldraförsäkring beräknas på det sätt regeringen föreslagit. Vänsterpartiet har i en avvikande mening motsatt sig anslagsminskningen.
Finansutskottet har i de närmast föregående avsnitten tillstyrkt att ersättningsnivån i föräldraförsäkringen sänks samt att de särskilda kontaktdagarna slopas. Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot den föreslagna anslagsnivån och tillstyrker således att anslaget Föräldraförsäkring minskas med 1 202 miljoner kronor. Finansutskottet avstyrker därmed också motionerna Fi32 (fp) yrkande 6 (i denna del), Fi33 (v) yrkande 24, Fi34 (mp) yrkandena 16 och 17 (båda i berörda delar) och Fi35 (kds) yrkande 7 (i denna del).
Anslaget Sjukpenning och rehabilitering
Av propositionen framgår (bil. 5, s. 17--18) att de sänkta ersättningsnivåerna för sjuk- och rehabiliteringspenning väntas, med de nya prognosantaganden som görs, leda till att anslagsbelastningen sjunker med 1 849 miljoner kronor. Neddragningen av försäkringskassornas köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster minskar anslagsbelastningen med ytterligare 70 miljoner kronor. Därtill kommer att riksdagen på förslag av regeringen tidigare i vår beslutat minska anslaget med 1 500 miljoner kronor till följd av vissa i proposition 1994/95:147 föreslagna regeländringar. Sammanlagt minskar därigenom anslagsbehovet med (70+1 849+1 500=) 3 419 miljoner kronor. Regeringen föreslår att riksdagen beslutar om en sådan minskning av anslaget Sjukpenning och rehabilitering (bil. 5 yrkande 7).
I motion Fi31 avvisar Moderata samlingspartiet den föreslagna minskningen av anslaget till köp av rehabiliteringstjänster, vilket ökar medelsbehovet med 70 miljoner kronor i jämförelse med regeringens förslag (yrkande 7 i denna del).
I motion Fi32 föreslår Folkpartiet att ersättningsnivån inom sjukförsäkringen skall vara 80 %, vilket i jämförelse med regeringens förslag föranleder ett ökat medelsbehov (yrkande 6 i denna del).
I motion Fi33 yrkar Vänsterpartiet avslag på den av regeringen föreslagna anslagsminskningen (yrkande 25 i denna del).
I motion Fi34 föreslår Miljöpartiet ett alternativt ersättningssystem, vilket i jämförelse med regeringens förslag ger en minskad anslagsbelastning (yrkandena 16 och 17 i dessa delar).
I motion Fi35 yrkar Kristdemokraterna avslag på förslaget till sänkt rehabiliteringspenning och sänkt kompensationsnivå i sjukersättningssystemen (yrkandena 8 och 9 i dessa delar).
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker att anslaget Sjukpenning och rehabilitering beräknas på det sätt regeringen föreslagit.
Vänsterpartiet har i en avvikande mening motsatt sig anslagsminskningen.
Finansutskottet har i de närmast föregående avsnitten tillstyrkt regeringens förslag till ändrade ersättningsnivåer för såväl sjuk- som rehabiliteringspenningen. Utskottet har också ställt sig bakom engångsbesparingen på medlen för köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. Anslaget bör dessutom jämkas med hänsyn till nya prognosantaganden samt till vissa besparingar som riksdagen tidigare i år fattat beslut om. Finansutskottet tillstyrker mot denna bakgrund att anslaget Sjukpenning och rehabilitering minskas med 1 919 miljoner kronor, vilket innebär att anslaget sänks med 3 419 miljoner kronor i förhållande till budgetpropositionen.
Därmed avstyrker utskottet också de alternativa medelsberäkningar som föreslås i motionerna Fi31 (m) yrkande 7 (i denna del), Fi32 (fp) yrkande 6 (i denna del), Fi33 (v) yrkande 25 (i denna del), Fi34 (mp) yrkandena 16 och 17 (båda i berörda delar) samt Fi35 (kds) yrkandena 8 och 9 (båda i berörda delar).
Tilläggsdirektiv om ersättningsnivåer vid förtidspensionering
I motion Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (båda m) föreslås att Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall ges i uppdrag att utreda pensionsnivåer för arbets- resp. förvärvsoförmåga (yrkande 13). Motionärerna vill sänka ersättningsnivåerna och begränsa möjligheterna att få förtidspension. De förespråkar ett förtidspensionssystem som ger olika skyddsnivåer för bristande arbetsförmåga -- vilket personer med mycket svåra funktionshinder har -- och förvärvsoförmåga. För den senare kategorin anser de att lägre ersättningsnivåer kan accepteras. Förtidspensionärer av detta slag är även mer känsliga för incitament att förändra sin situation genom att åtminstone i begränsad utsträckning deltidsarbeta.
Socialförsäkringsutskottet anser att de frågeställningar som motionärerna tagit upp kan väckas inom ramen för den parlamentariskt sammansatta Sjuk- och arbetsskadeberedningens arbete. De olika partiernas företrädare har möjlighet att i detta arbete framföra sina synpunkter på hur ersättningssystemet vid långvarig ohälsa kan utformas för att ge den enskilde incitament till rehabilitering och återgång i arbete. Motionen bör därför inte påkalla någon åtgärd från riksdagens sida, anser socialförsäkringsutskottet.
I en avvikande mening förutsätter Moderata samlingspartiet att Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall utreda motionärernas förslag.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets bedömning och avstyrker motion Fi40 (m) yrkande 13.
Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att patientavgiften för prisnedsatta läkemedel skall höjas den 1 juli 1995 till högst 135 kr och till 35 kr för varje ytterligare samtidigt inköpt sådant läkemedel. I kompletteringspropositionen (bil. 5, s. 13--14) föreslås nu att denna höjning -- räknat från samma tidpunkt -- utökas med 25 kr per inköpt läkemedel till högst 160 resp. 60 kr. Förslaget, som betingas av den fortsatt starka ökningen av kostnaderna för läkemedelsförmåner, föranleder ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. Regeringen hemställer att riksdagen antar ett i propositionen framlagt lagförslag av denna innebörd (bil. 5, yrkande 1).
Den kompletterande höjningen av patientavgiften beräknas minska försäkringskostnaderna med ca 1 200 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Av de minskade försäkringskostnaderna utgör 300 miljoner kronor (12 månader) en varaktig besparing. Resterande del är enligt propositionen en tidigareläggning av de åtgärder som förutskickades i budgetpropositionen för budgetåret 1998.
Med hänsyn till det allvarliga statsfinansiella läget är det enligt regeringens mening nödvändigt att ytterligare minska försäkringskostnaderna för vuxentandvård under nästa budgetår. Regeringen föreslår därför (bil. 5, s. 14--15) att den s.k. självrisken i ersättningsbestämmelserna för vuxentandvård höjs från 500 till 700 kr fr.o.m. den 1 juli 1995. Regeringen beräknar att en sådan höjning minskar försäkringskostnaderna med 200 miljoner kronor per år eller för budgetåret 1995/96 med 300 miljoner kronor. Höjningen av självrisken föranleder ingen lagändring, men väl en ändring i tandvårdstaxan (1973:638).
Båda förslagen minskar belastningen på anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. Medelsberäkningen påverkas också av regeringens förslag att ur anslaget lyfta ut ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor och i stället tillföra ett motsvarande belopp på 1 344 miljoner kronor till det nya generella statsbidraget till landstingen. Med hänsyn till nya prognosantaganden räknar regeringen med att anslagsbehovet nästa budgetår skall bli sammanlagt 3 094 miljoner kronor lägre än vad som angivits i budgetpropositionen. Regeringen hemställer att anslaget minskas med detta belopp (bil. 5, yrkande 5).
I motion Fi31 yrkar Moderata samlingspartiet avslag på den föreslagna höjningen av patientavgiften för läkemedel (yrkande 6). Enligt motionärerna bör regeringen först återkomma med ett förslag om högkostnadsskydd som konstrueras så att de svagaste grupperna inte drabbas orimligt hårt av kraftigt höjda egenavgifter.
I motion Fi33 avvisar även Vänsterpartiet den föreslagna höjningen av läkemedelsavgiften (yrkande 22). Motionärerna påpekar att mellan juni 1991 och januari 1995 har högsta läkemedelsavgiften ökat från 75 kr till 125 kr, och vid uttag av två läkemedel till 150 kr. Den nu föreslagna ökningen slår, anför motionärerna, hårdast mot de resurssvagaste grupperna i samhället. Resultatet blir att de som är i behov av läkemedel drar sig av ekonomiska skäl för att köpa ut medicin eller för att gå till läkare, vilket i sin tur kan försvåra sjukdomstillstånd och medföra ökade rehabiliteringsbehov.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens förslag om ytterligare höjda patientavgifter vid inköp av prisnedsatta läkemedel fr.o.m. den 1 juli 1995 och avstyrker bifall till de båda motionerna.
Socialförsäkringsutskottet har vid sin behandling av förslagen i budgetpropositionen (1994/95:SfU10) inte haft något att invända mot den i det sammanhanget föreslagna höjningen av patientavgiften vid läkemedelsinköp. Socialförsäkringsutskottet tillstyrkte då också att gränsen för högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel höjdes med 100 kr till 1 800 kr fr.o.m. den 1 juli 1995.
Eftersom socialförsäkringsutskottet justerade sitt betänkande den 4 maj -- dvs. när innehållet i kompletteringspropositionen var känt -- har utskottet avstått från att tillstyrka det i budgetpropositionen framlagda lagförslaget i den del det avser de höjda patientavgifterna (3 §). Socialförsäkringsutskottet har ansett att det i stället får ankomma på finansutskottet att bereda frågan om vilken läkemedelsavgift som skall gälla fr.o.m. den 1 juli 1995 och föreslå riksdagen att anta lagförslag i frågan. För egen del anser emellertid socialförsäkringsutskottet att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag om ytterligare höjda patientavgifter vid köp av prisnedsatta läkemedel.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker även förslaget om en höjning av den s.k. självrisken i tandvårdsförsäkringen liksom den föreslagna minskningen av anslaget Sjukvårdsförmåner m.m.
Moderata samlingspartiet och Vänsterpartiet har i avvikande meningar biträtt förslagen i sina respektive motioner.
Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. Regeringen har i två omgångar föreslagit att patientavgiften för prisnedsatta läkemedel skall höjas den 1 juli 1995, först i budgetpropositionen och nu i kompletteringspropositionen. Riksdagen har inte prövat förslaget i budgetpropositionen, men socialförsäkringsutskottet har tillstyrkt såväl detta som den kompletterande höjning som nu föreslås.
Med hänsyn till de snabbt ökande kostnaderna för läkemedelsförmåner anser finansutskottet att det är motiverat att nu, i ett steg, genomföra en tämligen kraftig höjning av patientavgiften och på så sätt tidigarelägga en till 1998 inplanerad höjning av avgiften. Såsom socialförsäkringsutskottet framhållit (SfU10) kommer besparingseffekten därigenom att ytterligare förstärkas samtidigt som personer med stort behov av läkemedel skyddas genom den måttliga höjningen av högkostnadsskyddet.
Finansutskottet tillstyrker således den föreslagna höjningen av patientavgifterna och föreslår att riksdagen antar det i bilaga 1 till utskottets betänkande intagna förslaget till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
Liksom socialförsäkringsutskottet tillstyrker även finansutskottet den föreslagna höjningen av självrisken i tandvårdsförsäkringen.
Finansutskottets ställningstagande i dessa båda avseenden påverkar medelsbehovet på anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. Mot bakgrund av nya prognosantaganden väntas som en följd härav belastningen på detta anslag minska med 1 750 miljoner kronor. I kompletteringspropositionen föreslås också att ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor inte längre skall redovisas över detta anslag utan i stället ingå som en del i det stora generella statsbidraget till landstingen. Sammantaget bör därför anslaget minskas med 3 094 miljoner kronor. Finansutskottet tillstyrker således att anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. -- som enligt det av riksdagen godkända betänkandet SfU10 bestämts till 23 145 miljoner kronor -- minskas till 20 051 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Finansutskottet avstyrker motionerna Fi31 (m) yrkande 6 och Fi33 (v) yrkande 22.
Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering
I kompletteringspropositionen (bil. 5, s. 19--20) föreslår regeringen att medel motsvarande 50 miljoner kronor inom den ursprungliga ramen på 3 miljarder kronor för perioden 1991--1996 dras in som besparing på anslaget Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering avseende budgetåret 1995/96.
Regeringen gör mot bakgrund av det statsfinansiella läget den bedömningen att medel motsvarande 70 miljoner kronor inom den ursprungliga ramen bör dras in som besparing. Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1995/96 under anslaget Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering anvisar ett belopp som är 50 miljoner kronor lägre än vad som föreslås i regeringens proposition 1994/95:100 bilaga 6. För budgetåret 1994/95 har regeringen beslutat att som besparing dra in 20 miljoner kronor från anslaget.
Förslaget har inte föranlett några motionsyrkanden.
Socialutskottet har i sitt yttrande (SoU3y) anfört att socialutskottet inget har att erinra mot propositionens förslag.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialutskottet och tillstyrker därmed propositionens förslag att till Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisa ett belopp som är 50 miljoner kronor lägre än som föreslagits i budgetpropositionen (yrkande 10).
Assistansersättning
I kompletteringspropositionen (bil. 5, s. 24--25) redovisar regeringen att en särskild utredare skall tillkallas med uppdrag att se över frågan om assistansersättningens finansiering och regelsystem. Bakgrunden är att statens kostnader för assistansersättningen beräknas uppgå till ca 3,7 miljarder kronor per år, vilket innebär en ökning med 1,2 miljarder kronor i förhållande till vad som angavs när reformen beslutades. Utredarens huvuduppgift skall, enligt propositionen, vara att lämna förslag till åtgärder som leder till att nuvarande kostnadsutveckling bryts och att förbättrad kostnadskontroll uppnås. Utredaren skall i sina förslag bl.a. ha som utgångspunkt att den årliga kostnaden för staten för assistansersättning inte får överstiga 2 850 miljoner kronor beräknat i 1995 års penningvärde. I direktiven till utredaren framhålls att assistanslagstiftningens karaktär av rättighetslagstiftning skall bibehållas. I propositionen anförs vidare att regeringen senare kommer att föreslå åtgärder vad gäller den statliga assistansersättningen.
I motion Fi33 (v) yrkande 19 föreslås att riksdagen avslår regeringens aviserade förslag om att spara 1,2 miljarder kronor på assistansersättningen till svårt funktionshindrade. Motionärerna anser att den enskildes behov skall styra kostnadsnivån och inte regelsystemet. Motionärerna anför bl.a. att det faktum att kostnaderna för assistansersättningen överskridits inte enbart beror på fel i regelsystemet utan troligen även på att behovet av stöd och service till svårt funktionshindrade underskattats. Kostnaderna skall enligt motionärerna betalas solidariskt över skattsedeln.
Socialutskottet har i sitt yttrande (SoU3y) inget att erinra mot att frågan om assistansersättningens finansiering och regelsystem utreds. Samtidigt framhåller socialutskottet att det är angeläget, vilket också framgår av direktiven, att assistanslagstiftningens karaktär av rättighetslagstiftning bibehålls. Socialutskottet anser att riksdagen inte bör föregripa utredarens kommande förslag på området. Motion Fi33 (v) bör därför enligt socialutskottets mening avstyrkas i denna del.
Ledamoten för Vänsterpartiet i socialutskottet har i en avvikande mening givit motion Fi33 sitt stöd.
Finansutskottet instämmer i vad socialutskottet anför i sitt yttrande angående regeringens förslag om en översyn av assistansersättningens finansiering och regelsystem. I likhet med socialutskottet anser finansutskottet att riksdagen inte bör föregripa riksdagens kommande förslag på området. Utskottet avstyrker således motion Fi33 (v) yrkande 19.
Förtidspension
I motion Fi31 (m) begärs ett tillkännagivande om vad motionärerna anför om förändringar i systemet för förtidspension vad avser reglerna för beräkning av pensionens storlek och beräkningen av bostadstilläggen till förtidspensionärer (yrkande 8). I motion Fi32 (fp) föreslås en ökad restriktivitet med beviljande av förtidspension efter 61 års ålder (yrkande 23).
Socialförsäkringsutskottet framhåller i sitt yttrande (SfU7y) att beräkningen av bostadstillägg till förtidspensionärer är generösare än för ålderspensionärer. Det sammanhänger med att förtidspensionärernas pensionstillskott är nästan dubbelt så höga som ålderspensionärernas och att pensionstillskotten fungerar som ett slags fribelopp vid inkomstprövningen. Socialförsäkringsutskottet erinrar om att de högre pensionstillskotten motiveras av att förtidspensionärerna finns i aktiva åldersgrupper med de större behov som följer därav. Om pensionstillskotten räknades in i underlaget för bostadstilläggen skulle detta i realiteten innebära en kraftig reducering av deras värde. Socialförsäkringsutskottet kan inte biträda en sådan förändring.
Socialförsäkringsutskottet erinrar också om att utskottet i betänkandet 1994/95:SfU10 nyligen avstyrkt motionsyrkanden om ändrade beräkningsgrunder för förtidspension med hänvisning till att frågor om grundläggande förändringar rörande rätten till förtidspension ingår i Sjuk- och arbetsskadeberedningens nya direktiv om försäkringsskydd vid rehabilitering och ohälsa.
Socialförsäkringsutskottet vidhåller sin tidigare inställning i dessa frågor och avstyrker bifall till motionerna.
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet har till yttrandet fogat var sin avvikande mening i denna fråga.
Finansutskottet har inget att erinra mot socialförsäkringsutskottets yttrande. Därmed avstyrks motionerna Fi31 (m) yrkande 8 och Fi32 (fp) yrkande 23.
Förslag inom Kommunikationsdepartementets område
Väganslag
Byggande av vägar
Riksdagen har för budgetåret 1995/96 anvisat 7 593 miljoner kronor till anslaget Byggande av vägar och 2 374 miljoner kronor till anslaget Byggande av länstrafikanläggningar.
Regeringen framhåller i kompletteringspropositionen (bil. 6, s. 1) att utgångspunkten för anslagstilldelningen till byggande av vägar bör vara riksdagens tidigare beslut om investeringar i trafikens infrastruktur och de långsiktiga investeringsplaner som fastställts under år 1994. Det stora budgetunderskottet kvarstår dock varför ytterligare stora besparingar i utgifterna måste göras. Regeringen föreslår därför att anslaget Byggande av vägar reduceras med 150 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 jämfört med förslaget i budgetpropositionen.
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen anvisar 2 025 miljoner kronor mindre till anslaget Byggande av vägar än vad regeringen föreslagit (yrkande 28).
I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen anvisar 4 850 miljoner kronor mindre till anslaget Byggande av vägar än vad regeringen föreslagit (yrkande 21) samt, vid bifall av detta yrkande, att riksdagen anvisar ytterligare 700 miljoner kronor till anslaget Byggande av länstrafikanläggningar (yrkande 22 i denna del).
I motion Fi35 (kds) yrkas att riksdagen anvisar 300 miljoner kronor mindre i anslag till Vägverket och Banverket än vad regeringen har föreslagit (yrkande 40).
Trafikutskottet tillstyrker, med hänvisning till det statsfinansiella läget, i sitt yttrande (TU4y) regeringens förslag till medelsanvisning.
I denna fråga har Vänsterpartiet resp. Miljöpartiet anmält avvikande meningar.
Finansutskottet delar trafikutskottets bedömning och anser att riksdagen bör avstyrka motionerna Fi33 (v) yrkande 28, Fi34 (mp) yrkandena 21 och 22 (i denna del) och Fi35 (kds) yrkande 40 och tillstyrka kompletteringspropositionens förslag om att anslaget till Byggande av vägar bör reduceras med 150 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 jämfört med förslaget i budgetpropositionen. Detta innebär att riksdagens tidigare beslut (bet. TU18, rskr. 293) om medelsanvisning till anslaget Byggande av vägar bör ändras.
Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
Riksdagen har för budgetåret 1995/96 anvisat 329,4 miljoner kronor till anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar vilket är en halvering av anslaget jämfört med innevarande budgetår.
I motion Fi33 (v) yrkas att anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar höjs med 100 miljoner kronor i avvaktan på att pågående analysarbete blir klart (yrkande 31).
I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen, vid bifall av yrkande 21, anvisar ytterligare 500 miljoner kronor till anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (yrkande 22 i denna del).
Trafikutskottet avstyrker, med hänvisning till det statsfinansiella läget, i sitt yttrande (TU4y) motionsyrkandena.
I denna fråga har Vänsterpartiet resp. Miljöpartiet anmält var sin avvikande mening.
Finansutskottet delar trafikutskottets bedömning och anser att riksdagen bör avstyrka motionerna Fi33 (v) yrkande 31, Fi34 (mp) yrkande 22 (i denna del).
Järnvägsanslag
Riksdagen har för budgetåret 1995/96 anvisat 4 396,2 miljoner kronor till anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar och 9 408 miljoner kronor till anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar.
I kompletteringspropositionen (bil. 6, s. 1) föreslår regeringen att anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar reduceras med 262,5 miljoner kronor för det förlängda budgetåret 1995/96 jämfört med förslaget i budgetpropositionen.
I motion Fi33 (v) yrkas att till anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar anvisas 100 miljoner kronor utöver regeringens förslag (yrkande 29). Vidare yrkas att till anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar anvisas 262 miljoner kronor utöver regeringens förslag och att besparingskravet således avvisas (yrkande 30).
I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen avvisar regeringens besparingsförslag och i stället höjer anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar med 1 737,5 miljoner kronor (yrkande 20). Motionärerna framhåller att järnvägen måste anses ha stora framtidsmöjligheter och att den är värd att satsa på för människor och miljö.
Trafikutskottet tillstyrker, med hänvisning till det statsfinansiella läget, i sitt yttrande regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker ifrågavarande motionsyrkanden.
I denna fråga har Vänsterpartiet och Miljöpartiet anmält avvikande meningar.
Finansutskottet delar trafikutskottets bedömning och anser att riksdagen bör avstyrka motionerna Fi33 (v) yrkandena 29 och 30 och Fi34 (mp) yrkande 20 och tillstyrka kompletteringspropositionens förslag om att anslaget till Nyinvesteringar i stomjärnvägar bör reduceras med 262,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 jämfört med förslaget i budgetpropositionen. Detta innebär att riksdagens tidigare beslut (bet. TU14, rskr. 231) om medelsanvisning till anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar bör ändras.
Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar
I kompletteringspropositionen (bil. 6, s. 2) anförs följande. I syfte att underlätta trafikverkens planering fastställs varje år, inom ramen för de långsiktiga investeringsplanerna, rullande treårsplaner. Regeringen återkommer dock varje år med ett slutligt förslag till anslag för kommande år. Regeringen anser att planeringsramarna för berörda anslag för perioden den 1 juli 1995 till den 31 december 1998 för berörda anslag bör vara:
Förslag till planeringsramar Miljoner kronor
Anslag 1995/96 1997 1998 (18 mån.)
A 3. Byggande av vägar 7 443 4 520 4 429 A 4. Byggande av länstrafikanläggningar 2 374 1 318 1 244 A 5. Nyinvesteringar i stomjärnvägar 9 146 5 336 5 011
I motion Fi31 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en minskning av 1998 års planeringsramar för byggande av vägar och nyinvesteringar i stomjärnvägar om sammanlagt 3 175 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit (yrkande 10).
Trafikutskottet anser för sin del att riksdagen bör godkänna de i kompletteringspropositionen föreslagna planeringsramarna och avstyrker motionsyrkandet.
I denna fråga har Moderata samlingspartiet anmält en avvikande mening.
Finansutskottet delar trafikutskottets åsikt och tillstyrker de i kompletteringspropositionen föreslagna planeringsramarna för anslagen Byggande av vägar, Byggande av länstrafikanläggningar och Nyinvesteringar i stomjärnvägar. Härav följer att utskottet avstyrker motion Fi31 (m) yrkande 10.
Utökad garantiram i Stockholm
I kompletteringspropositionen föreslås (bil. 6, s. 2--3) att riksdagen, utöver tidigare ställda garantier för byggande av vissa vägprojekt som ingår i den s.k. Dennisöverenskommelsen och finansieras med lån, bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen om 146 miljoner kronor, i prisnivån januari 1992, för drift och underhåll av de nya vägarna. Vidare föreslås att Riksgäldskontoret medges rätt att justera borgensbeloppet med hänsyn till kommande räntekostnader för upptagna lån samt justeringar för prisökningar i allmänhet.
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om utökad garantiram för drift och underhåll av de nya väglederna inom ramen för den s.k. Dennisöverenskommelsen (yrkande 32).
Trafikutskottet anför i sitt yttrande att regeringens förslag i kompletteringspropositionen om utökad garantiram är en följd av riksdagens tidigare beslut att vägtullar skall finansiera bl.a. drift och underhåll av de nya vägarna. Innan vägtullar finns måste dessa kostnader finansieras med lån. Trafikutskottet anser, med hänvisning härtill och till vad utskottet anfört om att regeringen för riksdagen bör redovisa en modell för hur investeringarna skall kunna genomföras i för statsfinanserna kontrollerbara former, att riksdagen bör ge regeringen de föreslagna bemyndigandena.
I denna fråga har Vänsterpartiet och Miljöpartiet avgivit en gemensam avvikande mening.
Finansutskottet delar trafikutskottets åsikt och tillstyrker att regeringen ges de föreslagna bemyndigandena. Härav följer att utskottet avslår motion Fi33 (v) yrkande 32.
Förslag inom Finansdepartementets område
Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader
I kompletteringspropositionen anmäls att ett antal åtaganden som sammanhänger med avvecklingen av Byggnadsstyrelsen ännu inte har kunnat regleras. Ansvaret för slutreglering och administration av ekonomiska och andra åtaganden samt arbetsgivaransvaret för kvarvarande personal har den 1 mars 1995 förts över på Statens lokalförsörjningsverk. Verket får disponera högst 28,5 miljoner kronor för detta. Kostnaderna skall under budgetåret 1994/95 redovisas under sjunde huvudtiteln, förslagsanslaget B 5 Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader. Vissa åtaganden väntas återstå även efter den 30 juni 1995. Regeringen föreslår därför att ett anslag tas upp med oförändrat belopp för budgetåret 1995/96.
Finansutskottet tillstyrker att anslaget förs upp på statsbudgeten för budgetåret 1995/96.
Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området
Nämnden för statliga förnyelsefonder uppger att det vid innevarande budgetårs slut väntas finnas medel kvar av de medel som avsatts efter förhandlingar mellan Arbetsgivarverket och de centrala arbetstagarorganisationerna på det statliga förhandlingsområdet. Eftersom det kommer att finnas behov av att disponera anslagsmedlen även efter utgången av budgetåret 1994/95 föreslår regeringen att anslaget förs upp på nytt på statsbudgeten. Det kan ske med endast ett formellt belopp eftersom ytterligare medelsanvisning inte behöver göras.
Förslaget har inte föranlett någon motion.
Finansutskottet tillstyrker att ett formellt belopp på 1 000 kr förs upp på reservationsanslaget Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området för nästa budgetår.
Förslag inom Utbildningsdepartementets område
Anslaget Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan
Under detta anslag beräknas medel för utvecklingsverksamhet och internationell samverkan med anledning av Sveriges inträde i Europeiska unionen m.m.
Riksdagen har tidigare, i enlighet med regeringens förslag, beslutat att under anslaget Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan anvisa 90,4 miljoner kronor. Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 8, s. 8) en besparing om 30 miljoner kronor under detta anslag. De svenska åtagandena i utvecklingsverksamhet och internationell samverkan skall ändå kunna upprätthållas, anför regeringen i propositionen.
Utbildningsutskottet uttrycker i sitt yttrande (UbU7y) ingen annan uppfattning än regeringen och tillstyrker sålunda den föreslagna besparingen.
Finansutskottet har inget att erinra mot utbildningsutskottets yttrande över regeringens förslag och tillstyrker att riksdagen, med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1994/95:UbU15), till Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 30 miljoner kronor lägre än vad riksdagen tidigare beslutat.
Anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m.
Riksdagen har tidigare, i enlighet med budgetpropositionens förslag, för budgetåret 1995/96 till anslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. anvisat 735,3 miljoner kronor. Regeringen föreslog i propositionen om jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet (prop. 1994/95:164) att riksdagen under anslaget C 47. Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning skulle anvisa 37,5 miljoner kronor utöver vad som begärdes i budgetpropositionen. Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil.8, s. 9) att -- om riksdagen bifaller förslaget i proposition 1994/95:164 -- medlen under Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. minskas med 37,5 miljoner kronor. Härutöver föreslår regeringen en besparing på samma anslag om 22,5 miljoner kronor.
Utbildningsutskottet har tillstyrkt regeringens förslag i proposition 164 att riksdagen -- utöver de medel som utskottet tillstyrkt i betänkande 1994/95:UbU15 med anledning av budgetpropositionen -- skall anvisa ytterligare 37,5 miljoner kronor under anslaget C 47. Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning (bet. 1994/95:UbU18 med anledning av prop. 1994/95:164).
Utbildningsutskottet har i sitt yttrande till finansutskottet (UbU7y) inget att erinra mot de föreslagna besparingarna.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än utbildningsutskottet och tillstyrker att riksdagen till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat, anvisar ett belopp som är 22,5 miljoner kronor lägre än vad riksdagen tidigare anvisat.
Finansutskottet föreslår vidare -- under förutsättning att riksdagen beslutar i enlighet med vad utbildningsutskottet har föreslagit i betänkande 1994/95:UbU18 -- att riksdagen till samma anslag anvisar ett belopp som är ytterligare 37,5 miljoner kronor lägre än vad riksdagen tidigare anvisat.
Nationella och internationella forskningsresurser
Anslaget Europeisk forskningssamverkan
Anslaget Europeisk forskningssamverkan omfattar medel för Sveriges deltagande i internationella, främst europeiska, forskningsorganisationer. Även kostnader i samband med Sveriges deltagande i Europeiska unionens (EU:s) forskningsprogram bekostas med medel från anslaget, dock inte de kostnader som Sverige betalar genom sin medlemsavgift till EU.
Riksdagen har tidigare anvisat ett ramanslag på 642,5 miljoner kronor till Europeisk forskningssamverkan (D 19). Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 8, s. 10) en besparing på detta anslag om 82,5 miljoner kronor. Minskningen avser anslagsposten 7. Till regeringens disposition. Regeringen bedömer att de svenska åtagandena i det internationella forskningssamarbetet ändå skall kunna fullföljas. Om så inte blir fallet får dessa finansieras inom ramen för ordinarie anslag, anför regeringen i propositionen.
Utbildningsutskottet finner i sitt yttrande (UbU7y) ingen anledning att göra någon annan bedömning än regeringen.
Finansutskottet har inget att invända mot utbildningsutskottets yttrande och tillstyrker därför att riksdagen anvisar ett belopp till åttonde huvudtitelns ramanslag Europeisk forskningssamverkan som är 82,5 miljoner kronor lägre än vad som tidigare anvisats (bet. 1994/95:UbU15).
Grundforskningsavdrag
I motion Fi34 (mp) yrkandena 24 och 25 föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av ett avdrag, benämnt grundforskningsavdrag (GFA), om 5 % att tas ut av alla forskningsmedel som används för tillämpad forskning. Detta bör enligt motionärerna ge en inkomst på ca 2 miljarder kronor per år. Dessa medel bör användas för en förstärkning med 1 miljard kronor vardera av forskningsrådens resurser resp. fakultetsanslagen.
Utbildningsutskottet anför i sitt yttrande (UbU7y) att man nyligen har behandlat frågor om bl.a. resurser till forskning (bet. 1994/95:UbU15). Utbildningsutskottet avstyrkte då motioner med liknande förslag med hänvisning till att regeringen beslutat om en översyn av forskningsfinansieringen. Utbildningsutskottet avstyrker med samma motivering de nu föreliggande motionsyrkandena.
Miljöpartiet har på denna punkt anmält avvikande mening i utbildningsutskottets yttrande.
Finansutskottet har inget att invända mot utbildningsutskottets yttrande. Finansutskottet vill erinra om att sedan utbildningsutskottet avgav sitt yttrande har riksdagen ställt sig bakom utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU15 och därmed avslagit motioner med likartade förslag som de nu aktuella. Finansutskottet föreslår att riksdagen avslår motion Fi34 (mp) yrkandena 24 och 25.
Studiestöd till deltidsstuderande
I propositionen (bil. 8, s. 11--12) föreslås att de som studerar på deltid i kommunal vuxenutbildning (komvux) och vid statens skolor för vuxna skall få studiestöd motsvarande studiernas omfattning under terminen.
Studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd (svux) och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa), lämnas för studier på heltid eller minst halvtid. Den som studerar på minst halvtid får därvid i princip halvt studiestöd. Även de som har en studieomfattning som överstiger halvtid får alltså bara halvt studiestöd. Av propositionen framgår att detta normalt inte vållar några problem eftersom de flesta deltidsstudieprogram är upplagda för halvtidsstudier. I komvux däremot, där utbildningen bygger på ett kurssystem, är reglerna ofördelaktiga för dem som studerar på deltid. För att kunna få fullt studiestöd lägger många studerande därför in kurser i sitt studieprogram som de egentligen inte behöver.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att studiestödet till deltidsstuderande som läser på minst halvtid skall anpassas till studiernas omfattning. De ändrade reglerna avser såväl studiemedel som särskilt vuxenstudiestöd (svux) och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa) och skall träda i kraft den 1 januari 1996. Förslaget föranleder ändringar i studiestödslagen (1973:349) samt i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Regeringen hemställer att riksdagen antar de båda lagförslagen (bil. 8, yrkandena 6 och 7).
I propositionen görs den bedömningen att ett antal studerande som med nuvarande regler åtar sig att studera på heltid sannolikt kommer att välja en lägre studieomfattning, när de ekonomiska villkoren förbättras. Detta påverkar utflödet av bidrag i studiemedelssystemet, och regeringen räknar med att belastningen på anslaget Studiemedel m.m. härigenom skall minska med 25 miljoner kronor under nästa budgetår. Regeringen föreslår därför att anslaget minskas med detta belopp (bil. 8, yrkande 8).
Ändringen påverkar också medelsbehovet för svux och svuxa men till denna fråga återkommer utskottet i efterföljande avsnitt, Anslagen till vuxenstudiestöd.
I motion Fi33 föreslår Vänsterpartiet att de nya studiestödsreglerna för deltidsstuderande också skall gälla för studerande vid folkhögskolor (yrkande 37). Motionärerna yrkar dessutom avslag på förslaget om ändring i studiestödslagen (yrkande 38).
I motion Fi35 föreslår även Kristdemokraterna att studerande vid folkhögskolor skall omfattas av de nya reglerna (yrkande 14).
Samma förslag framförs också i motion Fi48 (yrkande 1) av Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kds).
Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU7y) om att det av regeringen framförda förslaget överensstämmer med det beslut som riksdagen fattade våren 1994 och som innebar att de nya reglerna för deltidsstudiestöd skulle börja gälla den 1 juli 1995. Detta beslut liksom vissa andra samtidigt beslutade ändringar i studiestödet undanröjdes emellertid av riksdagen hösten 1994 (prop. 1994/95:98, SfU9). I propositionen som låg till grund för upphävandet framhölls att riksdagens tidigare beslut om ändringar i studiestödssystemet var olyckligt med hänsyn till att den planerade studiestödsutredningen borde kunna göras utifrån ett helhetsperspektiv.
Socialförsäkringsutskottet kan, med hänsyn till de besparingar som förslaget väntas ge upphov till, biträda att lagändringarna ändå genomförs fr.o.m. den 1 januari 1996. Däremot är socialförsäkringsutskottet inte berett att tillstyrka motionsförslagen att åtgärden skall omfatta även studier vid folkhögskolor.
Socialförsäkringsutskottet anser således att finansutskottet bör avstyrka de i sammanhanget aktuella motionerna samt föreslå riksdagen att anta de båda lagförslagen.
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna tillstyrker i en gemensam avvikande mening förslaget att de nya reglerna skall omfatta även folkhögskolestudier på deltid.
Finansutskottet anser i likhet med socialförsäkringsutskottet att den föreslagna omläggningen av studiestödet för deltidsstuderande bör genomföras då åtgärden väntas leda till en besparing för det offentliga, samtidigt som bidragsgivningen för de berörda studenterna blir mer gynnsam.
Finansutskottet biträder socialförsäkringsutskottets uppfattning att studier vid folkhögskolor inte skall omfattas av förändringen.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet avstyrker motionerna Fi33 (v) yrkandena 37 och 38, Fi35 (kds) yrkande 14 och Fi48 (kds) yrkande 1 samt tillstyrker att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) och lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Finansutskottet tillstyrker också att anslaget Studiemedel m.m. minskas med 25 miljoner kronor.
Vuxenstudiestöd
Vuxenstudiestöd är en särskild form av statligt studiestöd som i första hand riktar sig till vuxenstuderande med förhållandevis kort tidigare utbildning och svåra arbetsförhållanden. Vuxenstudiestödet beviljas företrädesvis för studier på grundskole- och gymnasieskolenivå, t.ex. inom kommunal vuxenutbildning eller folkhögskola. Vuxenstudiestöd beviljas först efter en urvalsprövning där de sökande med hänsyn till behov av utbildning och stöd jämförs med varandra.
Vuxenstudiestöd utgår antingen som särskilt vuxenstudiestöd (svux) eller som särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa). Bestämmelserna är i båda fallen i huvudsak desamma. En skillnad är emellertid att svux kan beviljas för längre tids studier på grundskole- och gymnasienivå, medan svuxa kan beviljas för högst två kalenderhalvår i sänder för sådana studier.
Båda bidragsformerna består av ett skattepliktigt bidrag -- vuxenstudiebidrag -- och en lånedel -- studielån. Lånet är återbetalningspliktigt och skall betalas tillbaka enligt de villkor som gäller för vanliga statliga studielån.
Den som är berättigad till ersättning från erkänd arbetslöshetskassa eller har uppburit sådan ersättning längsta möjliga tid får svux/svuxa med 65 % av det utbildningsbidrag som den studerande skulle ha fått vid arbetsmarknadsutbildning. Utbildningsbidraget är i sin tur lika stort som arbetslöshetsersättningen. Övriga studerande får för närvarande svux/svuxa med 32,5 % av motsvarande utbildningsbidrag. Fr.o.m. den 1 juli 1995 kommer emellertid svuxa att utges enbart efter den högre procentsatsen, dvs. med 65 %.
Maximal dagpenning vid arbetsmarknadsutbildning är 564 kr vilket innebär att vuxenstudiebidraget i svux och svuxa kan utgå som mest med 367 kr per dag. Vuxenstudiebidraget utges under 22 dagar per månad vilket ger ett månatligt bidrag på som mest 8 070 kr före skatt. Lägsta dagpenningen kommer efter den 1 juli 1995 att vara 245 kr, och således är miniminivån för svux (32,5 % av 245=) 79 kr per dag eller 1 740 kr per månad före skatt.
Den som så önskar kan alltså komplettera bidraget med en lånedel. I såväl svux som svuxa utgör lånedelen därvid mellanskillnaden mellan vuxenstudiebidraget efter skatt och vad den studerande skulle ha erhållit i utbildningsbidrag efter skatt. Bidraget inklusive lån motsvarar med andra ord vad den studerande kan få i a-kasseersättning eller KAS.
Den som uppbär maximalt vuxenstudiebidrag med 8 070 kr/månad kan -- beroende på kommunalskattenivån -- låna ca 2 900 kr/månad. Den som uppbär bidrag med 1 740 kr/månad får på motsvarande sätt låna drygt 2 000 kr/månad.
I propositionen (bil. 8, s. 12) påpekar regeringen att medelsbehovet för vuxenstudiestödet påverkas av den föreslagna sänkningen av ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1996. Medelsbehovet påverkas också av att miniminivån i såväl KAS som arbetslöshetsförsäkringen samtidigt sänks från 245 till 230 kr per dag. Framför allt påverkas emellertid anslagsberäkningen av att riksdagen på förslag av regeringen tidigare i år (prop. 100 bil. 11, AU11) beslutat begränsa antalet dagpenningnivåer i arbetsmarknadsutbildningen. Beslutet innebär att dagpenningnivån 338 kr slopas fr.o.m. den 1 juli 1995. Lägsta dagpenningbelopp blir då generellt 245 kr, och det är denna nivå som vid årsskiftet skall sänkas till 230 kr enligt förslaget i kompletteringspropositionen. Sammantaget med effekterna av förslaget om ändrat stöd vid deltidsstudier minskar därmed utgifterna under anslaget Vuxenstudiestöd m.m. med 448,1 miljoner kronor, varav 405,0 miljoner kronor hänför sig till svuxa. Under anslaget Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar minskar utgifterna med 3,0 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att motsvarande mindre belopp skall anvisas under de nämnda anslagen för budgetåret 1995/96 (bil. 8, yrkandena 9 och 10).
I motion Fi31 föreslår Moderata samlingspartiet att dagpenningen för svuxa sänks ytterligare (yrkande 15). Förslaget är en konsekvens av att motionärerna föreslagit att lägsta nivån i utbildningsbidragen och KAS skall sänkas till 210 kr per dag.
I motion Fi32 avstyrker Folkpartiet förslaget att sänka ersättningarna i svux och svuxa som en följd av sänkt ersättning i arbetslöshetsförsäkringen (yrkande 8).
I motion Fi33 begär Vänsterpartiet att vuxenstudiebidraget inom svux och svuxa skall höjas från 65 till 75 % av dagpenningen från a-kassa (yrkande 39). Motionärerna föreslår också att svuxa skall beviljas för sex terminers studier på gymnasial nivå och för ytterligare tid om det finns särskilda skäl (yrkande 40).
I motion Fi34 yrkar även Miljöpartiet avslag på förslaget om sänkt vuxenstudiestöd m.m. till följd av sänkt arbetslöshetsersättning (yrkande 23).
I motion Fi35 föreslår Kristdemokraterna att reglerna för svuxa ändras så att stödet får beviljas för studier på gymnasienivå under tre år i enlighet med vad som gäller svux och studiemedel (yrkande 15).
I motion Fi48 av Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kds) yrkas likaså avslag på förslaget att sänka ersättningen i svux/svuxa (yrkande 2). Motionärerna föreslår också att svuxa skall få beviljas för gymnasiestudier under tre år (yrkande 3).
Socialförsäkringsutskottet erinrar om den automatiska koppling som finns mellan nivåerna på utbildningsbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen och nivåerna för svux och svuxa vad gäller såväl bidragsdelen som lånedelen. Socialförsäkringsutskottet konstaterar att de ändringar som redan vidtagits eller som nu föreslås i kompletteringspropositionen av utbildningsbidragen har gjort att svux alltmer förlorar sin betydelse som utbildningspolitiskt medel avsett att ge olika grupper av vuxna ekonomisk möjlighet till en kompletterande grundskole- och gymnasieutbildning för att på så sätt stärka deras position i arbetslivet.
För dem som erhåller svux efter den lägsta ersättningsnivån, 32,5 % av utbildningsbidraget, understiger såväl bidragsdelen som lånedelen i svux avsevärt vad de kan få inom studiemedelssystemet, framhåller socialförsäkringsutskottet. Studiemedlen för ett läsår uppgår under år 1995 till 6 962 kr per månad, varav 1 935 kr är ett skattefritt bidrag och resten lån. För dem som erhåller svux och svuxa med 65 % av det efter den 1 juli 1995 lägsta dagpenningbeloppet 245 kr kan bidragsdelen efter skatt komma att ligga mycket nära det skattefria studiebidragets belopp. Lånemöjligheterna är dessutom större om de väljer studiemedel. Detta förhållande kommer ytterligare att accentueras efter den 1 januari 1996 om utbildningsbidragens lägsta nivå då sänks till 230 kr i enlighet med förslaget i kompletteringspropositionen samtidigt som de basbeloppsanknutna studiemedlen höjs. Den nuvarande möjligheten till barntillägg inom svux och svuxa skall också enligt riksdagens beslut (prop. 1994/95:100, SfU12) slopas fr.o.m. den 1 juli 1995.
Enligt socialförsäkringsutskottet blir med hänsyn härtill studiemedel ett självklart val för dem som endast kan erhålla svux på 32,5-procentsnivån, vilket gör att denna nivå i svux i praktiken spelat ut sin roll. Studiemedel kan te sig som ett bättre studiefinansieringsalternativ även för många vuxenstuderande som får svux eller svuxa på 65-procentsnivån, men som har så låg inkomst eller låg arbetslöshetsersättning att den endast kvalificerar dem för ett utbildningsbidrag på lägsta nivå. Det är inte helt otänkbart att även den tidsbegränsade möjligheten att få svuxa kan bidra till att studiemedel väljs för hela studietiden. Detta kan medföra en icke avsedd belastning på studiemedelsanslaget. Risken med låga vuxenstudiestöd är också att många arbetslösa inte ser någon ekonomisk möjlighet att utnyttja de extra utbildningsplatser med svuxa som inrättats för nästa läsår.
Studiestödsutredningen har visserligen i uppdrag att utforma ett nytt studiefinansieringssystem, men socialförsäkringsutskottet räknar med att ett sådant förslag dröjer, eftersom utredningens uppdrag enligt direktiven skall vara slutfört senast den 1 april 1996.
Enligt socialförsäkringsutskottets mening finns det därför anledning för regeringen att mycket noga följa i vilken omfattning nästa läsårs särskilt inrättade utbildningsplatser för arbetslösa kommer till användning och i vilken utsträckning de studerande på dessa utbildningsplatser valt att finansiera sina studier med svuxa resp. vanliga studiemedel. Om regeringens intentioner med de särskilda arbetsmarknadssatsningarna i dessa avseenden inte uppfylls, utgår socialförsäkringsutskottet från att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder.
Mot bakgrund av det anförda anser socialförsäkringsutskottet att finansutskottet bör avstyrka det i motion Fi31 (m) yrkande 15 framförda förslaget om en sänkning av dagpenningen. Övriga motioner som är aktuella i detta sammanhang kan enligt socialförsäkringsutskottets mening anses besvarade med vad utskottet anfört.
Folkpartiet och Kristdemokraterna avvisar i en gemensam avvikande mening den föreslagna försämringen av vuxenstudiestödet. Även Vänsterpartiet och Miljöpartiet har i var sin avvikande mening föreslagit andra lösningar än regeringen. Vänsterpartiet har i en med Kristdemokraterna gemensam avvikande mening föreslagit att svuxa skall kunna beviljas för minst sex terminers studier på gymnasial nivå.
Finansutskottet vill beträffande ersättningsnivån i vuxenstudiestödet hänvisa till vad utskottet tidigare i detta betänkande under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. anfört om regeringens förslag att sänka ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen. Utskottets ställningstagande i det avseendet får automatiskt genomslag också på bidragsnivåerna i svux och svuxa.
I samma avsnitt har utskottet avvisat ett av Moderata samlingspartiet framfört förslag om ytterligare sänkning av lägsta ersättningsnivån i utbildningsbidragen och KAS. Med hänsyn till den direkta koppling som finns mellan dessa ersättningsnivåer och nivån för svuxa har finansutskottet därmed också avstyrkt förslaget i motion Fi31 (m) yrkande 15.
Finansutskottet avstyrker även yrkandena om oförändrade eller höjda ersättningsnivåer i motionerna Fi32 (fp) yrkande 8, Fi33 (v) yrkande 39, Fi34 (mp) yrkande 23 och Fi48 (kds) yrkande 2.
Som socialförsäkringsutskottet påpekar kommer de många ändringarna av villkoren för svux och svuxa sammantagna att leda till att värdet av dessa utbildningsbidrag urholkas i en sådan utsträckning att det för vissa bidragstagare ter sig mer förmånligt att antingen finansiera sin utbildning med studiemedel eller att helt enkelt avstå från utbildning och i stället uppbära a-kasseersättning. Finansutskottet utgår från att regeringen mycket noga följer hur de under nästa läsår särskilt inrättade utbildningsplatserna för arbetslösa kommer till användning och i vilken utsträckning dessa studerande väljer att finansiera sina studier med svuxa resp. med vanliga studiemedel.
Finansutskottet finner i likhet med socialförsäkringsutskottet inte anledning att biträda de förslag till ändringar i villkoren för vuxenstudiestöd vid studier på gymnasienivå som föreslås i ett antal motioner. Finansutskottet avstyrker således motionerna Fi33 (v) yrkande 40, Fi35 (kds) yrkande 15 samt Fi48 (kds) yrkande 3. Med vad utskottet anfört tillstyrks regeringens förslag till ändrad medelsberäkning på anslagen Vuxenstudiestöd m.m. (yrkande 9) och Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar (yrkande 10).
Skärpta studiemedelsvillkor
I motion Fi35 kräver Kristdemokraterna en återgång till tidigare regler om kopplingen mellan studiemedel och resultat (yrkande 36). Motionärerna anser att en viss studietakt skall förutsättas för dem som vill komma i åtnjutande av studiemedel.
Socialförsäkringsutskottet erinrar om att riksdagen hösten 1994 rev upp ett tidigare beslut om vissa ändringar i studiestödssystemet. I det sammanhanget undanröjde man också en lagändring som skulle ha trätt i kraft den 1 juli 1995 och som innebar att studiebidraget sammanlagt fick uppgå till ett belopp som motsvaras av utbildningens omfattning och längd. Socialförsäkringsutskottet, som inte ser någon anledning att i denna del ändra riksdagens beslut hösten 1994, avstyrker bifall till motionen.
Kristdemokraterna har i en avvikande mening motsatt sig detta förslag.
Finansutskottet biträder socialförsäkringsutskottets förslag och avstyrker motion Fi35 (kds) yrkande 36.
Svux vid YTH-utbildning
Den 1 juli 1994 slopades det särskilda vuxenstudiestödet (svux) för studerande vid s.k. YTH-utbildning, dvs. utbildningsprogram som leder fram till en yrkesteknisk högskoleexamen med inriktning mot områdena byggnadsteknik, industriell teknik, handel, kontor samt storhushåll och restaurang. Efter avskaffandet framhöll den nytillträdda regeringen i proposition 1994/95:98 att rekryteringen till de aktuella utbildningarna hade starkt försvårats på grund av de försämrade studiefinansieringsmöjligheterna. Regeringen anmälde för riksdagen att den med hänsyn härtill hade för avsikt att föreskriva att svux på nytt skulle kunna lämnas till dessa studerande fr.o.m. den 1 januari 1995.
I motion Fi31 föreslår Moderata samlingspartiet att man skall återgå till de regler som gällde före den 1 januari 1995 för studerande vid YTH-utbildning (yrkande 17).
Socialförsäkringsutskottet erinrar om att antalet sökande till YTH-utbildning minskade drastiskt under hösten 1994 och avstyrker mot denna bakgrund bifall till motionen.
I en avvikande mening motsätter sig Moderata samlingspartiet att de som deltar i YTH-utbildning skall ges mer förmånliga stödmöjligheter än de som deltar i annan högskoleutbildning.
Finansutskottet gör i denna fråga ingen annan bedömning än socialförsäkringsutskottet och avstyrker således motion Fi31 (m) yrkande 17.
Förslag inom Kulturdepartementets område
I kompletteringspropositionen (bil. 11, s. 2) föreslås att anslaget för Stöd till icke-statliga kulturlokaler minskas med 22,5 miljoner kronor i förhållande till riksdagens tidigare i vår fattade beslut. För Kulturstöd vid ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. föreslår regeringen en minskning med 15 miljoner kronor i förhållande till riksdagens tidigare i vår fattade beslut.
Regeringen anför i kompletteringspropositionen att under innevarande och föregående budgetår av sysselsättningsskäl anvisats extra anslag för verksamheten. Dessa extra anslag tillsammans med de besparingskrav som motiveras av det statsfinansiella läget innebär enligt regeringen att en minskning av stödet kan göras budgetåret 1995/96.
I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen skall avslå förslaget att minska anslaget till icke-statliga kulturlokaler (yrkande 31). Motionärerna delar inte regeringens uppfattning att det arbetsmarknadsmässiga läget förändrats så att en besparing bör genomföras.
Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens förslag vad gäller kulturstöd vid ombyggnad. Dessutom ansluter sig bostadsutskottet till vad i kompletteringspropositionen föreslagits om stöd och anslag till icke-statliga kulturlokaler. Detta förslag låter sig inte förenas med vad som framförs i motion Fi34 yrkande 31 varför bostadsutskottet avstyrker motionen. Avvikande mening avges från Miljöpartiet.
Finansutskottet finner ingen anledning att avvika från bostadsutskottets ställningstagande och tillstyrker därför att stödet till icke-statliga kulturlokaler minskas med 22,5 miljoner kronor. Det innebär att motion Fi34 yrkande 31 avstyrks.
Finansutskottet tillstyrker vidare regeringens förslag att minska kulturstödet vid ombyggnad.
Övriga förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel
I motion Fi33 (v) hemställs att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförs begär förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel (yrkande 46).
Motionärerna anser beträffande anslaget C 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. att anslagsposten Centrala amatörorganisationer bör förstärkas med 4 miljoner kronor, att ytterligare 10 miljoner kronor bör beräknas för anslagsposten Centrumbildningar och att 10 miljoner kronor utöver vad som tidigare i år beslutats bör anvisas till anslagsposten Kultur i arbetslivet. Motionärerna anser vidare att 10 miljoner kronor bör anslås till kulturkonsulentverksamhet bestående i verksamhet för att utveckla människors skapande i det regionala kulturlivet. I motionen anförs även att 10 miljoner kronor bör anvisas till regionala filmfonder. Enligt motionärerna bör till Våldsskildringsrådet på tilläggsbudget anvisas ytterligare 3 miljoner kronor för stimulans av projekt i skolan, för rådets egen verksamhet och för forskning på uppdrag av rådet.
Riksdagen har i enlighet med kulturutskottets förslag tidigare under våren beslutat om medelsanvisning under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. (prop. 1994/95:100 bil. 12, bet. 1994/95:KrU16, rskr. 1994/95:252).
Enligt kulturutskottets mening ger innehållet i motionen inte anledning för riksdagen att begära förslag hos regeringen om ytterligare medelstilldelning till verksamheter under nämnda anslag. Kulturutskottet hänvisar vidare till vad som anfördes förra året i betänkandet 1993/94:KrU18, där utskottet avstyrkte ett motionsyrkande med förslag om att tjänster för regionala kulturkonsulenter skulle inrättas med motiveringen att det låg inom Kulturutredningens uppdrag att ta ställning till frågor om att inrätta sådana tjänster. Utskottet vidhåller vad som sades i betänkandet och anser inte att det föreligger skäl för riksdagen att begära förslag till medelsanvisning till kulturkonsulentverksamhet på sätt som föreslås i motionen.
Kulturutskottet avstyrkte tidigare i år i sitt av riksdagen godkända betänkande om film m.m. motionsyrkanden om stöd till regional filmproduktion (bet. 1994/95:KrU25). I betänkandet beskrevs de regionala satsningar som gjorts i landet samtidigt som utskottet framhöll att det i enlighet med film- och videoavtalet ankommer på Svenska Filminstitutets styrelse att efter förslag från filmkonsulenterna fördela produktionsstödet till svensk filmproduktion. Kulturutskottet uttalade också att det framstår som naturligt att Kulturutredningen behandlar frågor som rör regional filmproduktion.
Då det gäller Våldsskildringsrådet framhåller kulturutskottet att det ankommer på regeringen att inom ramen för de medel som anvisas under anslaget B 1. Regeringskansliet m.m. under första huvudtiteln tillföra rådet behövliga resurser. Kulturutskottet är inte berett att föreslå finansutskottet att begära förslag om tilläggsanslag i det syfte som anges i motionen.
Kulturutskottet hänvisar i sitt yttrande till vad som ovan anförts och föreslår att finansutskottet avslår motion Fi33 yrkande 46. Avvikande mening avges från Vänsterpartiet.
Finansutskottet gör för egen del ingen annan bedömning än kulturutskottet och avstyrker således motion Fi33 yrkande 46.
Förslag inom Näringsdepartementets område
Främjande av kvinnors företagande
I kompletteringspropositionen (bil. 12, s. 15--16) framhålls att regeringen i budgetpropositionen för budgetåret 1994/95 beräknat medelsbehovet för anslaget Främjande av kvinnors företagande till 200 miljoner kronor. Det framgår vidare av propositionen att ett av målen inom näringspolitiken bör vara att få fler kvinnliga företagare och därmed bättre kunna utnyttja potentialen för tillväxt och utveckling. På sikt bör antalet kvinnliga företagare öka markant. Som angavs i budgetpropositionen finns en betydande efterfrågan på lån till kvinnliga företagare. Genom en fortsatt verksamhet kan staten på ett effektivt sätt stödja företagande bland kvinnor. Nivån på verksamheten bör dock med anledning av det svåra statsfinansiella läget och behovet av att begränsa statens utgifter kunna vara något lägre för budgetåret 1995/96 än vad som angavs i budgetpropositionen. Regeringen förordar därför att 150 miljoner kronor anvisas för att finansiera verksamhet med lån till kvinnliga företagare. Detta innebär ett belopp som är 50 miljoner kronor lägre än vad riksdagen nyligen beslutat om (prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. NU18). ALMI Företagspartner AB:s regionala bolag bör enligt förslagen i budgetpropositionen besluta om lån i de enskilda fallen.
Regeringens förslag avvisas i fyra partimotioner.
Det aktuella stödet har visat sig mycket effektivt, anförs det i motion Fi32 (fp) yrkande 15. Därför avvisas regeringens förslag till minskning av anslaget, och en ökning till 250 miljoner kronor föreslås i stället.
Intresset bland kvinnor för företagande har ökat starkt under senare år, påpekas det i motion Fi33 (v) yrkande 49. Regering och riksdag har svarat upp mot intresset och höjt anslaget till 200 miljoner kronor, konstaterar motionärerna. De motsätter sig regeringens förslag att ta tillbaka en del av den beslutande höjningen av anslaget.
Det är direkt olämpligt att spara på det nu berörda anslaget, anser motionärerna bakom motion Fi34 (mp) yrkande 34. De menar att anslaget är viktigt från bl.a. jämställdhetssynpunkt och föreslår att anslaget bibehålls på 200 miljoner kronor.
Till de åtgärder som fordras för att få till stånd många nya företag hör att utnyttja den potential som finns bland kvinnorna, anförs det i motion Fi35 (kds) yrkande 22. Det råder en stor efterfrågan på lån till kvinnliga företagare, säger motionärerna. De menar att regeringens förslag till en 25-procentig neddragning av anslaget är både förvånande och beklagansvärd och föreslår att anslaget skall bibehållas på nivån på 200 miljoner kronor.
Näringsutskottet anför i sitt yttrande (NU7y) att utskottet vidhåller sin uppfattning i det näringspolitiska betänkandet (1994/95:NU18 s. 44) att stöd till kvinnors företagande är en viktig uppgift inom näringspolitiken. Med hänvisning till det statsfinansiella läget ställer sig näringsutskottet dock bakom regeringens förslag att det aktuella anslaget minskas. Näringsutskottet föreslår emellertid en något större minskning än regeringen -- en minskning med 51 miljoner kronor till 149 miljoner kronor. Denna nivå på anslaget innebär ändå en kraftig ökning jämfört med innevarande budgetår. Den ytterligare besparingen på 1 miljon kronor föreslås för att finansiera ett bibehållande av anslagsnivån beträffande stödet till kooperativ utveckling, som näringsutskottet förordar. Om det visar sig att efterfrågan på anslagsmedel avseende stöd till kvinnors företagande överstiger tillgången förutsätter näringsutskottet att regeringen återkommer till riksdagen i denna fråga. Med det sagda avstyrks de fyra här aktuella motionerna Fi32 (fp), Fi33 (v), Fi34 (mp) och Fi35 (kds) i berörda delar.
Företrädare för Moderata samlingspartiet i näringsutskottet har i en avvikande mening med hänvisning till sitt tidigare ställningstagande avstyrkt motionerna Fi32 (fp), Fi33 (v), Fi34 (mp) och Fi35 (kds). Företrädare för Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet har i en avvikande mening tillstyrkt motionerna Fi33 (v), Fi34 (mp) och Fi35 (kds). Ledamoten för Folkpartiet tillstyrker i en avvikande mening motion Fi32 (fp).
Finansutskottet förordar liksom näringsutskottet en minskning med 51 miljoner kronor till 149 miljoner kronor på anslaget under tolfte huvudtiteln A 3 Främjande av kvinnors företagande för att bibehålla anslagsnivån på anslaget E 2 Stöd till kooperativ utveckling under trettonde huvudtiteln som utskottet återkommer till. Utskottet avstyrker således motionerna Fi32 (fp) yrkande 15, Fi33 (v) yrkande 49, Fi34 (mp) yrkande 34 och Fi35 (kds) yrkande 22.
Bidrag till tekniköverföring
I kompletteringspropositionen (bil. 12, s. 16) framhålls att regeringen i budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 redovisat förslag om att staten under en treårsperiod skall bygga upp ett nätverk för tekniköverföring bestående av specialister och förmedlare för att stärka kunskapsförsörjningen till små och medelstora företag. NUTEK avses få huvudansvaret för att bl.a. etablera samverkan mellan ett stort antal aktörer, såsom Patent- och registreringsverket, ALMI-bolagen, industriforskningsinstitut, högskolor och teknikcentra. Regeringen har föreslagit att 100 miljoner kronor anvisas för detta ändamål under ett nytt anslag, A 4 Bidrag till tekniköverföring.
Med anledning av det svåra statsfinansiella läget och behovet av att begränsa statens utgifter föreslår regeringen nu ett belopp som är 50 miljoner kronor lägre än vad som föreslagits i budgetpropositionen. Den föreslagna verksamheten bör kunna byggas upp i mindre skala och med lägre ambitionsnivå och ändå få till resultat att företagens förmåga till förnyelse kan stärkas, anser regeringen.
Regeringens förslag om att det aktuella anslaget skall sänkas med 50 miljoner kronor avvisas i motion Fi34 (mp) yrkande 35. Motionärerna anser att bidraget till tekniköverföring kan avskaffas och i stället ersättas med ett nytt anslag på 1 000 miljoner kronor för Bidrag till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor. I motionen lämnas förslag till hur dessa medel bör användas.
Även i Vänsterpartiets motion Fi33 tas vissa energipolitiska frågor upp. I motionen föreslås att riksdagen anvisar 150 miljoner kronor ytterligare till kraftvärmeproduktion med biobränslen under budgetåret 1995/96. Vidare föreslås att staten garanterar ett lån för uppförande av en anläggning för etanoltillverkning.
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU7y) regeringens förslag att minska det nya, engångsvisa anslaget Bidrag till tekniköverföring med 50 miljoner kronor och att det därmed skall anvisas 50 miljoner kronor för nästa budgetår. Näringsutskottet hänvisar till sitt uttalande i det näringspolitiska betänkandet 1994/95:NU18 (s. 47) att det är mycket angeläget att det skapas system som kan underlätta för småföretagen att få del av kunskap och teknikutveckling. Näringsutskottet delar emellertid regeringens bedömning att den aktuella verksamheten bör kunna byggas upp i mindre skala men ändå kunna få avsedd effekt. Näringsutskottet anför också att de av den tidigare regeringen inrättade teknikbrostiftelserna kan ha en roll att spela i anslutning till det föreslagna nätverket. De kan dock inte ersätta detta, utan får snarare ses som kanaler som nätverket kan utnyttja för att få tillgång till högskole- och universitetsmiljön. Med det anförda avstyrker näringsutskottet yrkandet 35 i motion Fi34 (mp).
Näringsutskottet anför rörande förslaget om biobränslebaserad kraftvärmeproduktion samt beträffande förslaget om inrättande av ett nytt anslag Bidrag till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor och dess användning att näringsutskottet vidhåller de ståndpunkter som intogs av riksdagen när liknande yrkanden som de här aktuella nyligen avslogs. Då hänvisades bl.a. till att Energikommissionen har att behandla den typ av frågor som aktualiseras i motionerna. Näringsutskottet avstyrker därmed motionerna Fi33 och Fi34 i berörda delar.
Företrädare för Moderata samlingspartiet och Folkpartiet har i en avvikande mening avstyrkt propositionens förslag.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har anmält var sin avvikande mening.
Finansutskottet har inget att erinra mot vad näringsutskottet anför i denna fråga utan tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi33 (v) yrkandena 47 och 48 samt Fi34 (mp) yrkandena 35 och 36.
Investeringsfrämjande
I kompletteringspropositionen (bil. 12, s. 16--17) anförs att regeringen i budgetpropositionen för budgetåret 1994/95 beräknat medelsbehovet för anslaget Investeringsfrämjande till 97,5 miljoner kronor. Avsikten är att inrätta en ny statlig delegation för att genom information och kontakter verka för ökade utländska investeringar i Sverige. Delegationen får till uppgift att bl.a. upprätthålla en effektiv förmedlingsorganisation för att bistå vid enskilda investeringsprojekt, systematiskt informera tänkbara investerare i andra länder om förutsättningarna för att bygga upp verksamhet i Sverige samt samordna de insatser som görs av främst olika statliga och kommunala organ.
Med anledning av det svåra statsfinansiella läget och behovet av att begränsa statens utgifter föreslår nu regeringen ett belopp som är 22,5 miljoner kronor lägre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 13. Regeringen bedömer det möjligt att den nya verksamheten kan behöva något mindre resurser än vad som angavs i budgetpropositionen eftersom delegationen är i ett uppbyggnadsskede under det första året.
I motion Fi34 (mp) yrkande 37 föreslås att ett ännu lägre anslag -- 48,25 miljoner kronor -- anslås för investeringsfrämjande åtgärder. Motionärerna hänvisar till Miljöpartiets ekonomisk-politiska motion i januari 1995. Med anledning av att regeringen nu vill ändra anslaget återkommer motionärerna med samma förslag till besparing som framlades under den allmänna motionstiden.
Näringsutskottet anför bl.a. i sitt yttrande (NU7y) att regeringen i april 1995 beslöt att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda organisationen av en delegation för investeringsfrämjande. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 15 juni 1995. Näringsutskottet delar regeringens bedömning att en neddragning av det aktuella anslaget bör göras. Med den besparing som regeringen föreslår, 22,5 miljoner kronor, bör det vara möjligt för delegationen att bedriva den avsedda verksamheten i rimlig omfattning. Den neddragning som föreslås i motion Fi34 (mp) finner utskottet alltför kraftig och avstyrker alltså det aktuella motionsyrkandet.
I en avvikande mening avstyrker företrädare för Moderata samlingspartiet och Folkpartiet i näringsutskottet regeringens förslag. Ledamoten för Miljöpartiet tillstyrker i en avvikande mening motion Fi34 (mp).
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än näringsutskottet i denna fråga utan tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motion Fi34 (mp) yrkande 37.
Övriga förändringar inom Näringsdepartementets område
Statliga företag
Riksdagen bör göra ett uttalande om försäljning av statliga företag, anförs det i motion Fi32 (fp) yrkande 31. Den fortsatta försäljningen av statliga företag bör inledas omedelbart, anser motionärerna. Enligt deras uppfattning skall försäljning av statliga företag inte enbart eller ens främst ses som ett sätt att reducera statens lånebehov utan som en strukturellt önskvärd åtgärd för att ge de statliga företagen en bättre ägarstruktur och därmed bättre framtidsutsikter.
kaNäringsutskottet anför bl.a. i sitt yttrande (NU7y) att regeringen i budgetpropositionen föreslog ett nytt bemyndigande beträffande förvaltningen av statliga företag. Näringsutskottet har beslutat att uppskjuta behandlingen av detta förslag jämte alla motioner i frågan till hösten 1995 när ett av regeringen aviserat, justerat förslag avses föreligga (se bet. 1994/95:NU19). I särskilda yttranden (m, c, fp, kds, v) framförde företrädarna för resp. parti sina principiella synpunkter på statligt ägande av företag. Näringsutskottet avstyrker motion Fi32 (fp) i berörd del med hänvisning till att utskottet nyligen beslutat att uppskjuta behandlingen av förslaget om ett nytt bemyndigande jämte samtliga motioner i frågan till hösten 1995.
Företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna anser i en avvikande mening att regeringen bör fortsätta den inledda privatiseringen av statliga företag.
Finansutskottet anser i likhet med näringsutskottet att principerna för förvaltning av de statliga företagen bör behandlas samlat i höst. I avvaktan härpå avstyrker således finansutskottet motion Fi32 (fp) yrkande 31.
Förslag inom Civildepartementets område
Länsstyrelserna m.m.
I kompletteringspropositionen (bil. 13, s. 1--2) föreslår regeringen i fråga om anslaget Länsstyrelserna m.m. en besparing för budgetåret 1995/96 på totalt ytterligare 24,6 miljoner kronor.
I propositionen erinras bl.a. om att länsstyrelserna med utgångspunkt i sin kunskap om utbildningsväsendet i länet samt utbildningens effekter skall göra en väl förankrad analys av om utbildningsutbudet är ändamålsenligt samt verka för att ändringar som behövs genomförs så att behoven tillgodoses. I arbetet ingår bl.a. att förse utbildningssamordnare med planeringsunderlag.
För fullgörandet av de utbildningspolitiska regionala uppgifterna anvisades, vid reformeringen av den regionala statliga förvaltningen år 1991, medel till länsstyrelserna för en länsexpert på utbildningsområdet. I propositionen görs bedömningen att Statens skolverk och det nya föreslagna högskoleverket bör kunna ta fram det underlag för planering och utveckling av skolan som behövs. Med hänvisning till denna uppfattning och i en situation då besparingar måste göras finner regeringen det motiverat att minska länsstyrelseanslaget med 15 miljoner kronor, underförstått genom att ta bort obligatoriet att ha en länsexpert för utbildningsfrågor vid varje länsstyrelse. Resterande del av besparingen -- 9,6 miljoner kronor -- anges uppnås genom ytterligare rationaliseringar i verksamheten. Beträffande denna del av besparingen har inga motioner väckts.
Förslaget i kompletteringspropositionen att minska länsstyrelseanslaget med 15 miljoner kronor genom att utmönstra obligatoriet att ha en länsexpert för utbildning har tagits upp i två motioner. I motion Fi33 (v) yrkande 50 avstyrks detta regeringsförslag. Länsexperterna på utbildningsområdet anges ha en strategisk betydelse när det gäller att samordna kompetenshöjande åtgärder i offentlig regi, framför allt i glesbygdslänen.
Besparingen på länsstyrelseanslaget bör enligt motion Fi43 (fp) ges formen av en generell besparing. Motionärerna föreslår att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att det även i fortsättningen skall finnas en länsexpert för utbildning vid länsstyrelserna.
Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (BoU4y) den generella besparingen på 9,6 miljoner kronor. Vad gäller den återstående besparingen finner bostadsutskottet det motiverat att den tas ut som en "sektoriell" besparing. Från den utgångspunkt bostadsutskottet har att beakta kan utskottet godta vad i kompletteringspropositionen föreslagits också i denna del. Om länsstyrelserna finner det motiverat att avsätta medel för arbetet med andra regionala utbildningsfrågor än sådana som tagits upp i propositionen kan de -- inom ramen för tillgängliga medel -- själva fatta beslut om detta. Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi43 (fp) -- i den mån den inte kan anses besvarad med vad bostadsutskottet nu anfört -- och motion Fi33 (v) i berörd del.
I en avvikande mening tillstyrker ledamoten för Vänsterpartiet i bostadsutskottet motion Fi33 (v).
Utbildningsutskottet anför med anledning av propositionen och motionerna (UbU7y) bl.a. att det nya styrsystemet på skolområdet med en klar ansvarsfördelning mellan stat och kommun innebär att det inte finns behov av något mellanled på regional nivå som självständigt fattar beslut i frågor som gäller den nationella skolpolitiken. Detta uttrycktes, framhåller utbildningsutskottet, tydligt i samband med att den nya ansvarsfördelningen inom skolans område lades fast (prop. 1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76). Utbildningsutskottet pekar också på att länsstyrelserna enligt förordningen (1993:884) om offentligt stöd till fristående skolor har vissa uppgifter. Utbildningsutskottet delar regeringens uppfattning att det planeringsunderlag som tas fram av de båda verken inom utbildningsområdet bör vara tillräckligt. När det gäller länsstyrelsernas uppgift att ta emot och bedöma ansökningar vad avser offentligt stöd till fristående gymnasieskolor anser utbildningsutskottet att denna uppgift bör kunna fullgöras även efter den av regeringen föreslagna utgiftsminskningen. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utbildningsutskottet den föreslagna besparingen inom anslaget för Länsstyrelserna m.m. såvitt avser de nu berörda länsexperterna och avstyrker bifall till de förevarande motionerna.
I en avvikande mening tillstyrker ledamoten för Vänsterpartiet i utbildningsutskottet motion Fi33 (v).
Finansutskottet har ingen annan uppfattning i denna fråga än vad bostadsutskottet och utbildningsutskottet anfört i sina yttranden och tillstyrker propositionens förslag. Motion Fi33 (v) yrkande 50 och motion Fi43 (fp) avstyrks sålunda.
Stöd till trossamfund m.m.
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 13, s. 2--4) med hänvisning till generella sparbehov att riksdagen med ändring av sina tidigare beslut anvisar ett reservationsanslag på 91,2 miljoner kronor till Stöd till trossamfund m.m. och ett reservationsanslag på 787,9 miljoner kronor till Stöd till idrotten, således en minskning av anslagsbeloppen med 3,3 miljoner kronor resp. 4,4 miljoner kronor i förhållande till riksdagens beslut. Regeringen har vidare föreslagit att riksdagen anvisar reservationsanslag till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. och till Utveckling av ideell verksamhet med belopp som är 3,2 miljoner kronor resp. 1 miljon kronor lägre än vad som beslutats av riksdagen.
Motionärerna bakom motionerna Fi35 (kds) yrkandena 23, 24, 26 och 27 samt Fi49 (kds) yrkandena 1, 2, 4 och 5 anser att förslagen i kompletteringspropositionen om minskningar av anslagen bör avslås.
I sitt yttrande (KrU6y) anser kulturutskottet, med hänsyn till det rådande statsfinansiella läget, att det är nödvändigt att göra ytterligare besparingar i statsbudgeten. Kulturutskottets överväganden har lett till slutsatsen att vad som anförs i motionerna inte ger anledning att avvika från regeringens förslag. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag i propositionen beträffande de fyra här berörda anslagen och avstyrker motionerna Fi35 yrkandena 23, 24, 26 och 27 och Fi49 yrkandena 1, 2, 4 och 5. Avvikande mening avges från Kristdemokratiska samhällspartiet.
Finansutskottet har för egen del ingen annan mening än vad kulturutskottet anfört. Finansutskottet tillstyrker således regeringens förslag att till Stöd till trossamfund anvisa ett anslag på 91,2 miljoner kronor. Motionerna Fi35 (kds) yrkande 24 och Fi49 (kds) yrkande 2 avstyrks därmed av utskottet.
Vidare tillstyrker finansutskottet att anslaget för Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. minskas med 3,2 miljoner kronor. Motionerna Fi35 (kds) yrkande 23 och Fi49 (kds) yrkande 1 avstyrks således av utskottet.
Finansutskottet tillstyrker också att reservationsanslaget Utveckling av ideell verksamhet minskas med 1 miljon kronor. Motionerna Fi35 (kds) yrkande 26 och Fi49 (kds) yrkande 4 avstyrks således.
Anslaget Stöd till idrotten bör i enlighet med regeringens förslag minskas med 4,4 miljoner kronor. Motionerna Fi35 (kds) yrkande 27 och Fi49 (kds) yrkande 5 avstyrks därmed.
Stöd till kooperativ utveckling
I kompletteringspropositionen (bil. 13, s. 3) framhålls att regeringen i budgetpropositionen för budgetåret 1994/95 föreslagit att anslaget Stöd till kooperativ utveckling undantas besparingar under budgetåret 1995/96. I april 1995 beslutade riksdagen att för budgetåret 1995/96 anvisa ett anslag på 9,75 miljoner kronor till Stöd till kooperativ utveckling (bet. 1994/95:NU18). Mot bakgrund av det statsfinansiella läget bedömer dock regeringen det nödvändigt att nu föreslå en minskning av anslaget med 1 miljon kronor till 8,75 miljoner kronor för nästa budgetår.
Statsbidrag till kooperativ utveckling kan ges för dels kostnadsfri information och rådgivning till allmänheten om kooperativt företagande, dels kooperativa projekt. Merparten av stödet går till de nu 20 lokala kooperativa utvecklingscentrumen (LKU) som finns geografiskt spridda i landet. LKU tillhandahåller information om de kooperativa företagsformerna samt ger stöd och råd till dem som vill starta kooperativa småföretag. Som villkor för statligt bidrag gäller att verksamheten vid ett LKU skall finansieras på annat sätt med minst lika mycket. Detta sker genom medlemsavgifter och konsultuppdrag. Riksrevisionsverket (RRV) gjorde våren 1993 en utvärdering av stödet till LKU. Ur RRV:s rapport (Fi 1993:23) framgår bl.a. att bidraget varit mycket kostnadseffektivt, men också att samarbetet mellan LKU och andra organ som arbetar med småföretagsrådgivning, t.ex. regionala utvecklingsfonder (nu utvecklingsbolag) och nyföretagscentrum, borde förbättras.
I motion Fi33 (v) yrkande 51 föreslås att riksdagen skall anvisa 2 miljoner kronor mer än vad regeringen nu har föreslagit eller 10,75 miljoner kronor. Effekterna av kooperativt småföretagande är mycket goda, anför motionärerna. De hänvisar till att åtskilliga nya småföretag och nya arbetstillfällen har tillkommit genom denna verksamhet.
Motion Fi34 (mp) yrkande 38 tar sikte på en höjning av det aktuella anslaget till 19,5 miljoner kronor. Kooperativt företagande är en viktig företagsform som bör gynnas och stimuleras, anser motionärerna och hänvisar till att Miljöpartiet tidigare har föreslagit en höjning av anslaget.
I motionerna Fi35 (kds) yrkande 25 och Fi49 (kds) yrkande 3 föreslås att det av riksdagen nyligen beslutade anslaget på 9,75 miljoner kronor inte skall ändras. Motionärerna anser att regeringens föreslagna besparingar inom Civildepartementets område mera kan ses som ett uttryck för att alla departement skall spara än som ett genomtänkt besparingsalternativ. Den här aktuella verksamheten kommer, enligt motionärerna, att leva vidare trots det minskade stödet, men de är samtidigt övertygade om att besparingen är kontraproduktiv. Det handlar om en verksamhet som engagerar många människor och som snarare behöver utvecklas än avvecklas eftersom den utgör en förebyggande resurs i samhället, sägs det i de båda motionerna.
Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande (NU7y) att den av regeringen föreslagna besparingen beträffande stödet till kooperativ utveckling inte bör genomföras. Som tidigare redovisats har RRV:s utvärdering visat att det aktuella bidraget är mycket kostnadseffektivt. I det rådande sysselsättningsläget är det tillskott av arbetstillfällen som kan komma till stånd hos nya kooperativa företag mycket värdefullt. Näringsutskottet förordar sålunda att det aktuella anslaget på 9,75 miljoner kronor bibehålls för nästa budgetår. Därmed blir motionerna Fi35 (kds) och Fi49 (kds) tillgodosedda i berörda delar. De övriga motionerna, Fi33 (v) och Fi34 (mp), i vilka högre anslag förordas, avstyrks samtidigt i motsvarande delar.
I en avvikande mening avstyrker företrädare för Moderata samlingspartiet i näringsutskottet med hänvisning till sitt tidigare ställningstagande motionerna Fi33 (v), Fi34 (mp), Fi35 (kds) och Fi49 (kds). Företrädare för Folkpartiet och Kristdemokraterna tillstyrker i en avvikande mening motionerna Fi35 (kds) och Fi49 (kds). Ledamoten för Vänsterpartiet tillstyrker motion Fi33 (v) i en avvikande mening. Ledamoten för Miljöpartiet ger i en avvikande mening motion Fi34 (mp) sitt stöd.
Finansutskottet anser i likhet med vad näringsutskottet anfört i sitt yttrande att den i propositionen föreslagna besparingen på 1 miljon kronor inte bör genomföras. Som utskottet tidigare redovisat föreslås en motsvarande besparing på ytterligare 1 miljon kronor på anslaget under Näringsdepartementets huvudtitel A 3 Främjande av kvinnors företagande för att kunna bibehålla anslagsnivån på anslaget E 2 Stöd till kooperativ utveckling under Civildepartementets huvudtitel. Motionerna Fi35 (kds) yrkande 25 och Fi49 (kds) yrkande 3 tillstyrks således. Motionerna Fi33 (v) yrkande 51 och Fi34 (mp) yrkande 38 avstyrks med det anförda.
Förslag inom Miljödepartementets område
Miljöpolitiska frågor
Bidrag till kalkningsverksamhet
Regeringen anför i kompletteringspropositionen (bil. 14, s. 1--2) att riksdagen nyligen har beslutat att anvisa 240 miljoner kronor under reservationsanslaget Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag för budgetåret 1995/96. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget föreslår regeringen i propositionen att anslaget minskas med 30 miljoner kronor.
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen under avsnittet Miljödepartementet anvisar ett belopp som är 75 miljoner kronor högre än regeringens förslag (yrkande 53 i denna del). I motionen anförs att anslaget till kalkningsverksamheten redan minskats med 57 miljoner kronor för kommande budgetår. Det rimmar enligt motionärerna illa med regeringens ambitioner att prioritera försurningsfrågorna att skära ned anslaget ytterligare.
I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen anvisar 270 miljoner kronor till anslaget, vilket innebär att det tidigare anvisade anslaget ökas med 30 miljoner kronor (yrkande 42). I motionen anförs att det är djupt beklagligt att sjöar och vattendrag behöver kalkas, men så länge försurningen är ett av de största miljöproblemen är det nödvändigt.
Även i motion Fi35 (kds) yrkas att regeringens förslag om minskning av anslaget avslås (yrkande 28). Den tydligt sänkta ambitionsnivån bidrar enligt motionärerna knappast till att ge Sverige den starka position som är nödvändig för våra möjligheter att offensivt medverka till nödvändiga skärpningar av direktiv etc.
I sitt yttrande (JoU5y) konstaterar jordbruksutskottet att kalkningen är en omfattande och kostsam verksamhet. Jordbruksutskottet har inhämtat att regeringen för närvarande bereder ett direktiv angående en utredning av kalkningsverksamheten. Utredningen skall bestämma en rimlig nivå på kalkningsverksamheten samt pröva på vilka sätt den kan effektiviseras.
Enligt jordbruksutskottets mening skapar kalkningen varken större eller mindre trovärdighet för vårt agerande i internationella sammanhang. Det som skapar trovärdighet är att vi kan visa på egna långtgående åtgärder för att begränsa utsläppen av försurande ämnen. Jordbruksutskottet tillstyrker för sin del den av regeringen föreslagna besparingen, men vill samtidigt framhålla att eftersom kalkningen till den helt dominerande delen utförs på hösten och kommande budgetår omfattar ett och ett halvt år, med två höstsäsonger, ställs betydande krav på prioriteringar av kalkningsinsatserna. Jordbruksutskottet förutsätter att de områden som har stort behov av återkommande kalkningar prioriteras.
I denna fråga har Vänsterpartiet och Miljöpartiet anmält var sin avvikande mening.
Finansutskottet instämmer i jordbruksutskottets yttrande och tillstyrker regeringens förslag om att riksdagen, med ändring av sitt tidigare beslut (1994/95:JoU14, rskr. 257), för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 210 000 000 kr till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag. Motionerna Fi33 yrkande 53 (i denna del), Fi34 yrkande 42 och Fi35 yrkande 28 avstyrks.
Miljöforskning
Regeringen anför i kompletteringspropositionen (bil. 14, s. 2) att riksdagen nyligen har beslutat anvisa 213 miljoner kronor under reservationsanslaget Miljöforskning för budgetåret 1995/96. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget föreslår regeringen i propositionen att anslaget minskas med 37,5 miljoner kronor.
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen under avsnittet Miljödepartementet anvisar ett belopp som är 75 miljoner kronor högre än regeringens förslag (yrkande 53 i denna del). Motionärerna motsätter sig förslaget att skära ytterligare i miljöforskningsanslaget utan att man redovisar konsekvenserna.
I motion Fi34 (mp) (yrkande 43) hemställs att riksdagen anslår 237,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96, vilket är 62 miljoner kronor utöver regeringens nu framlagda förslag. I motionen anförs att forskning om miljö är av vikt för att finna smygande miljöproblem och i tid kunna ta fram sådant underlag att politiska beslut kan fattas.
I motion Fi35 (kds) yrkas att riksdagen avslår förslaget till minskning av anslaget (yrkande 29). Den föreslagna neddragningen av anslagen till kalkning och miljöforskning är enligt motionärerna ett typexempel på kortsiktigt tänkande och åtgärder som riskerar att relativt snabbt innebära minskad nationell förmögenhet alternativt ökad miljöskuld.
I jordbruksutskottets yttrande (JoU5y) anförs att prioriteringarna inom miljöforskningen har lagts fast i 1993 års forskningspolitiska proposition, vilket bl.a. innebär att forskning som berör biologisk mångfald, klimat och kretslopp skall prioriteras. Jordbruksutskottet delar regeringens bedömning att strukturen i den svenska miljöforskningen har förändrats i samband med att forskningsstiftelserna har bildats. Medlemskapet i EU kommer att leda till ytterligare förändringar både vad gäller finansiering och inriktning på miljöforskningen. En ny forskningspolitisk proposition planeras till våren 1996. Jordbruksutskottet tillstyrker regeringens förslag. Motionerna Fi33 yrkande 53 (i denna del), Fi34 yrkande 43 och Fi35 yrkande 29 avstyrks.
I denna fråga har Vänsterpartiet och Miljöpartiet anmält var sin avvikande mening.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än jordbruksutskottet och tillstyrker förslaget i propositionen om att riksdagen, med ändring av tidigare beslut (1994/95:JoU14, rskr. 257) för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 175 531 000 kr till Miljöforskning. Utskottet avstyrker därmed motionerna Fi33 yrkande 53 (i denna del), Fi34 yrkande 43 och Fi35 yrkande 29.
Indragning av reservationsmedel inom Miljödepartementet
I kompletteringspropositionen (bil. 1, s. 19) anförs att en uthållig ekonomisk tillväxt är en grundläggande förutsättning för att minska arbetslösheten, sanera statsfinanserna och stabilisera statsskulden.
Tillväxten kan ge negativa effekter på välfärden om den kommer till stånd med metoder som sliter på natur och människor. Kostnaderna för att reparera miljöskadorna ökar, och miljöskulden hotar att växa. Klara gränser måste finnas för att skydda miljön i vid bemärkelse och för att bryta miljöskuldens ökning. Ekonomiska styrmedel bör enligt regeringen användas i större utsträckning inom miljöpolitiken. Kretsloppssamhället ger såväl miljövinster som möjlighet till nya företag och nya arbetstillfällen. En parlamentarisk utredning undersöker möjligheterna till en ökad miljörelatering av skattesystemet.
För att säkerställa att regeringens program för sanering av de offentliga finanserna upprätthålls på den nivå som lades fast i budgetpropositionen har regeringen mycket noga följt såväl budgetutvecklingen för innevarande år som den beräknade utvecklingen för nästa budgetår och den fortsatta beredningen av budgetförstärkningsåtgärderna i riksdagen. Utrymmet för det totala offentliga utgiftsåtagandet är starkt begränsat. Regeringen har därför bl.a. sett över budgetbelastningen på samtliga större reservationsanslag och beslutat att som en besparing föra bort medel från vissa reservationsanslag inom bl.a. Miljödepartementets anslagsområde. Medel föreslås föras bort från följande anslag: Åtgärder för att rena Dalälven med 49 miljoner kronor, Bidrag till miljöarbete, Östersjön med 2 miljoner kronor och Landskapsvård med 246 miljoner kronor.
I motion Fi34 (mp) anförs att föreslagna indragningar av reservationsmedel för innevarande budgetår inom Miljödepartementets område inte skall genomföras (yrkande 40). Motionärerna anser att dessa medel skall få behållas även under nästa budgetår.
Jordbruksutskottet delar i sitt yttrande (JoU5y) regeringens bedömning att den budgetbelastning som nu identifierats i budgetuppföljningen bör finansieras genom engångsvisa budgetförstärkande åtgärder. Utskottet finner förslaget att som en besparing föra bort medel från vissa reservationsanslag väl avvägt.
I denna fråga har Miljöpartiet anmält en avvikande mening.
Finansutskottet delar jordbruksutskottets bedömning och avstyrker motion Fi34 (mp) yrkande 40.
Energipolitiska frågor
Kärnsäkerhetsforskning
I kompletteringspropositionen (bil. 14 s. 2) hemställs att det i budgetpropositionen begärda anslaget på 95,9 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 för kärnsäkerhetsforskning nu mot bakgrund av behovet att minska de statliga utgifterna minskas med 7,5 miljoner kronor till 88,4 miljoner kronor.
I motion Fi33 (v) motsätter sig motionärerna förslaget att ytterligare reducera anslaget till kärnsäkerhetsforskning utan att någon redovisning av konsekvenserna görs (yrkande 53 i denna del).
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU7y) regeringens besparingsförslag med hänvisning till det statsfinansiella läget.
I denna fråga har Vänsterpartiet och Miljöpartiet anmält en avvikande mening.
Finansutskottet delar näringsutskottets åsikt och föreslår, med ändring av riksdagens tidigare beslut (1995/96:NU20, rskr. ??), att riksdagen till ramanslaget Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning anvisar ett belopp som är 7,5 miljoner kronor lägre än vad som tidigare anvisats. Motion Fi33 (v) yrkande 53 (i denna del) avstyrks därmed.
Budgetpolitiken
Budgetutvecklingen
Statsfinanserna fortsätter att förbättras. Redan i samband med behandlingen av budgetpropositionen kunde utskottet konstatera att såväl budgetunderskott som upplåningsbehov under innevarande budgetår väntades bli lägre än vad som angavs i finansplanen. Inför justeringen av utskottets betänkande om den ekonomiska politiken (1994/95:FiU10) i slutet av februari publicerade nämligen Riksrevisionsverket en ny budgetprognos i vilken upplåningsbehovet för budgetåret 1994/95 beräknades till ett ca 25 miljarder kronor lägre belopp. I kompletteringspropositionen räknar regeringen nu med ett upplåningsbehov på 192,4 miljarder kronor, vilket är en förbättring med ytterligare 10 miljarder kronor. Riksgäldskontoret har i en prognos den 9 maj 1995 bedömt att upplåningsbehovet för innevarande budgetår skall stanna vid 190 miljarder kronor.
Även för nästa budgetår förutser regeringen ett väsentligt lägre lånebehov än tidigare. Detta beräknas nu till knappt 200 miljarder kronor, vilket är 40 miljarder kronor mindre än vad som framkom i motsvarande beräkning i budgetpropositionen. Upplåningsnivån är samtidigt i stort sett densamma som under innevarande år, och med tanke på att det kommande budgetåret omspänner 18 månader är förbättringen påtaglig. Ser man endast till de första tolv månaderna under nästa budgetår räknar regeringen med ett lånebehov på 142,7 miljarder kronor, vilket jämfört med innevarande budgetår motsvarar en minskning med ca 50 miljarder kronor eller med 3,2 % av BNP.
I det budgetförslag som regeringen lagt fram inför nästa budgetår har flera redovisningstekniska förändringar vidtagits för att budgeten bättre skall återspegla den statliga verksamhetens omfattning. Betydande delar av statens verksamhet har under senare år finansierats vid sidan av statsbudgeten. Inte minst gäller detta arbetslöshetsersättningen och vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder som finansierats över Arbetsmarknadsfonden, men som nu lyfts in i statsbudgeten. Även Lönegarantifonden kommer nästa budgetår att redovisas över statsbudgeten.
I fortsättningen kommer således Arbetsmarknadsfondens och Lönegarantifondens inkomster att redovisas på statsbudgetens inkomstsida och deras utgifter på statsbudgetens utgiftssida. Förändringen leder till att det redovisade budgetsaldot försämras eftersom Arbetsmarknadsfonden för närvarande går med underskott. Omläggningen påverkar däremot inte statens upplåningsbehov eftersom underskottet i såväl statsbudgeten som Arbetsmarknadsfonden finansierats på samma sätt, nämligen genom upplåning i Riksgäldskontoret.
Andra redovisningstekniska förändringar inför nästa budgetår är att sjuk- och föräldraförsäkringen helt kommer att bruttoredovisas liksom vissa regleringar mellan stat och kommuner. Det innebär att utgifter som tidigare bokförts på ett antal inkomsttitlar kommer fr.o.m. nästa budgetår i sin helhet att redovisas på statsbudgetens utgiftssida. Omläggningen påverkar inte budgetsaldot men leder till att budgetens inkomster och utgifter ökar med ett lika stort belopp.
Samtidigt som man alltså får en tydligare redovisning av statens inkomster och utgifter, leder nyordningen till att jämförelser bakåt i tiden försvåras. Till detta bidrar också den omständigheten att nästa budgetår omspänner 18 månader.
För att i någon mån undanröja detta problem är i kompletteringspropositionen budgetförslagets inkomster och utgifter också beräknade för budgetårets första tolv månader. Budgetförslaget kan därvid sammanfattas på det sätt som framgår av efterföljande tabell.
Utskottet kommer på sedvanligt sätt att i särskilda betänkanden redovisa nya beräkningar av statsbudgetens inkomster (FiU29) och utgifter (FiU30) för nästa budgetår. I det sammanhanget kommer utskottet också att beakta de ytterligare ändringar som gjorts under riksdagsbehandlingen av regeringens budgetförslag. För definitiva uppgifter om riksdagens ställningstaganden i dessa frågor hänvisar utskottet till dessa betänkanden liksom till utskottets sammanställning av statsbudgeten (FiU31).
Regeringens förslag till budgetpolitiska riktlinjer
Regeringen har sedan den tillträdde i oktober 1994 lagt fram ett omfattande program för att stärka statsfinanserna. I propositionen beräknas de samlade budgetförstärkningarna uppgå till ca 118 miljarder kronor. Åtgärderna är ett av de största saneringsprogram som genomförts i något industriland under efterkrigstiden. Programmets omfattning motsvarar 7,5 % av BNP, varav mer än 3,5 procentenheter får genomslag 1995, ca 2 procentenheter 1996 och ca 1 procentenhet vardera under åren 1997 och 1998.
I kompletteringspropositionen föreslås varaktiga budgetförstärkningar på 15,7 miljarder kronor för att åtgärda kvarstående finansieringsbehov, tidigare underskattningar av kostnader samt olika typer av försvagningar i budgeten, däribland ett bortfall på 7,7 miljarder kronor föranlett av att mervärdesskatten på livsmedel sänks.
Till detta kommer olika engångsvisa förstärkningar på sammanlagt 23,4 miljarder kronor vilka används för att finansiera engångsvisa budgetbelastningar på sammanlagt närmare 18 miljarder kronor. Härav svarar arbetsmarknadspolitiska åtgärder för 14,5 miljarder kronor.
De förslag som nu läggs fram i kompletteringspropositionen och propositionen om EU-finansiering (1994/95:203) har fem syften.
De skall kompensera för de budgetförsvagningar som skett under riksdagens behandling av tidigare framlagda besparingsförslag. Riksdagen har bl.a. inte bifallit regeringens förslag om arbetslöshetsersättning för ungdomar under 20 år liksom vissa förslag på jordbruksområdet. På samtliga punkter där det skett avvikelser återkommer regeringen nu med förslag om kompletterande finansiering.
Finansieringen av EU-avgiften fullföljs.
Åtgärder redovisas för att komma till rätta med de snabbt ökande kostnaderna för vissa reformer som beslöts under förra mandatperioden, bl.a. bostadsbidrag och assistansersättning.
De sänker nivån på de offentliga utgifterna. Samtidigt reduceras mervärdesskatten på livsmedel från 21 till 12 %.
De skall visa hur de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i förra höstens ekonomisk-politiska proposition finansierats.
I den reviderade finansplanen aviserar regeringen att den senast i 1996 års vårproposition kommer att lägga fram förslag om ett tak för de offentliga utgifterna. Utrymmet för det totala offentliga utgiftsåtagandet är enligt regeringen starkt begränsat. Såväl höjda skatter som ökad statlig upplåning kan få negativa återverkningar på den svenska ekonomin. Det är, enligt propositionen, därför nödvändigt att införa rutiner och regelsystem som tillförsäkrar regering och riksdag en starkare kontroll över budgeten och budgetutvecklingen. Som ett första steg i detta arbete har regeringen under våren följt upp budgetutvecklingen, och de motåtgärder som nu föreslås eller som redan har vidtagits betraktas som ett första steg mot en tillämpning av ett system med ett utgiftstak.
Regeringen har dessutom för avsikt att strama upp budgetarbetet genom att göra en översyn av det regelverk som styr budgetprocessen. I anslutning härtill skall ett förslag till ny budgetlag utformas. Dessutom skall man skyndsamt se över kommunallagens bestämmelser om ekonomisk förvaltning i syfte att skapa ännu bättre förutsättningar för kommuner och landsting att åstadkomma en god ekonomisk hushållning.
Den nuvarande konjunkturuppgången måste enligt regeringen användas för att stärka de offentliga finanserna. Åtgärderna för att sanera statsfinanserna måste kombineras med insatser för ökad tillväxt och sysselsättning.
Av finanspolitiken krävs i detta läge en svår och känslig balansgång, framhåller regeringen. Alltför sena och svaga budgetförstärkningar skulle öka riskerna för att Sverige går in i nästa konjunkturavmattning utan ekonomisk-politisk handlingsfrihet. Alltför snabba och omfattande budgetförstärkningar skulle å andra sidan leda till en kraftig åtstramning och kunna bryta konjunkturuppgången.
Finanspolitiken inriktas nu på att eliminera underskottet i de offentliga finanserna under mandatperioden och på att stabilisera statsskulden som andel av BNP redan 1996.
Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna de sålunda förordade riktlinjerna för budgetpolitiken (bil. 1, yrkande 2).
Oppositionspartiernas förslag till budgetpolitiska riktlinjer
Moderata samlingspartiet
I motion Fi31 yrkande 2 framhåller Moderata samlingspartiet att inriktningen och omfattningen av de moderata besparingsförslagen och förslagen till skattesänkningar är så utformade att de stimulerar tillväxt och företagande. De står därmed i en motsatsställning till regeringens förslag i kompletteringspropositionen som i vad gäller besparingar präglas av Socialdemokraternas brist på strategi för tillväxt och utveckling. Regeringens förslag till besparingar inom ett område äts upp av planerade, planlösa eller oplanerade utgiftsökningar inom andra områden.
Enligt motionärerna syftar deras politik till förnyelse och förändring och för vidare de strukturella reformer som genomfördes eller inleddes under den borgerliga mandatperioden. Den moderata politiken innebär också en mer kraftfull sanering av de offentliga finanserna och minskade statliga utgifter i stället för tillväxthämmande skattehöjningar.
Motionärerna hänvisar till den budgetmotion Moderata samlingspartiet tidigare lagt fram (1994/95:Fi210) med förslag om nya varaktiga utgiftsminskningar uppgående till 64 miljarder kronor 1998. Dessa förslag är enligt motionärerna huvudsakligen inriktade på att åtgärda strukturella fel i ekonomin och transfereringssystemen. I samma motion föreslogs också sänkta skatter på drygt 44 miljarder kronor. Inriktningen på de föreslagna skattesänkningarna är att skapa goda förutsättningar för tillväxt och nya arbeten samt att avvärja ytterligare ekonomiska påfrestningar för den enskilde. Efter förslag om vissa ökade utgifter och minskade besparingar uppgick den sammantagna varaktiga budgetförstärkningen till närmare 17 miljarder kronor utöver vad regeringen då föreslog.
Redan i januari var bedömningarna av regeringens förslag samstämmiga, påpekar motionärerna. Budgetförstärkningarna var för svaga och hade fel inriktning. Sedan dess har de ekonomiska förutsättningarna försämrats ytterligare. Kronans försvagning och ränteturbulensen resulterar i ökade kostnader för statsskulden. Skulle nuvarande oroliga situation bli bestående under en längre tid kommer kostnaden för statsskulden att öka avsevärt. Motionärerna ifrågasätter regeringens bedömning att kronan kommer att stärkas kraftigt och räntan sjunka. Bedömningen är, anser de, inte realistisk med nuvarande omfattning och inriktning av budgetpolitiken. För att skapa en viss säkerhetsmarginal i fall utvecklingen skulle bli sämre än regeringen räknar med krävs enligt motionärerna dels en budgetförstärkning på ytterligare minst 20 miljarder kronor netto, dels en ändrad fördelning mellan åtgärder på inkomst- och utgiftssidan.
Motionärerna utgår från sitt tidigare förslag och lägger nu fram förslag om ytterligare åtgärder för att förstärka budgeten. Sammantaget med de åtgärder som tidigare föreslagits räknar de med att uppnå en budgetförstärkning på 22 miljarder kronor 1998. Inriktningen på åtgärderna är densamma som tidigare. I stället för skattehöjningar föreslår de utgiftsminskningar, vilka huvudsakligen inriktas på strukturella förändringar.
Syftet med de nya förslagen till budgetförstärkningar är att presentera ett realistiskt alternativ inte enbart för att måttligt minska den offentliga skuldbördan utan också för att få den att närma sig de krav som ställs för ett fullt svenskt deltagande i den ekonomiska och monetära unionen (EMU).
Folkpartiet liberalerna
I motion Fi32 yrkande 2 förespråkar Folkpartiet en snabbare budgetsanering än regeringen. Budgetpolitiken påverkar företagsklimatet genom att den i hög grad styr räntan. Om omvärlden märker att vi tar resoluta tag för att få balans i svensk ekonomi finns förutsättningar för att räntorna kan sjunka. Räntenivån är en nyckelfaktor för företagandet i Sverige i dag. Det höga ränteläget har tagit ett strypgrepp på svensk ekonomi.
Motionärerna anser att det nu krävs påtagliga resultat i budgetsaneringen. Varje ny rapport om statens upplåningsbehov måste vara klart lägre än den föregående. Långivarna vet att en förutsättning för att den svenska budgetsaneringen skall lyckas är att ett antal optimistiska förutsägelser slår in. Om det visar sig att upplåningen inte sjunker i den takt som finansministern utlovat kommer misstroendet att växa och räntorna att stiga. För att minska risken för att budgetsaneringen misslyckas föreslår motionärerna ytterligare budgetförstärkningar.
Folkpartiets budgetalternativ sägs i motionen vara ca 16 miljarder kronor starkare än regeringens för budgetåret 1995/96. Motionärerna föreslår minskade utgifter inom transfereringssystemen på ca 10 miljarder kronor men vill samtidigt behålla 80 % ersättningsnivå i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. Det senare ökar utgifterna med ca 4 miljarder kronor. Netto minskar således transfereringsutgifterna med ca 6 miljarder kronor. Andra utgiftsminskningar samt motionärernas nej till RAS uppges spara ytterligare ca 10 miljarder kronor netto. Motionärerna föreslår skattesänkningar på ca 25 miljarder kronor, huvudsakligen för företagande och jobb, men säger nej till förslaget om sänkt matmoms. Dessutom föreslår de några ytterligare inkomstökningar. Enligt de uppskattningar som görs i motionen leder förslagen till att skatterna sänks med netto nära 15 miljarder kronor.
I motionen föreslås också försäljningar av statliga företag, framför allt för att det är en strukturellt riktig förändring men också för att man därigenom kan minska statens skuldsättning.
Motionärerna uppger att deras förslag leder till ett minskat statligt lånebehov på ca 25 miljarder kronor år 1998. Transfereringarna sänks med 14 miljarder kronor netto och övriga utgifter reduceras med ca 5 miljarder kronor netto. Totalt sänks således utgifterna med nära 20 miljarder kronor. Skatterna reduceras med drygt 8 miljarder kronor. Försäljning av företag bör kunna inbringa åtminstone 10 miljarder kronor, anser motionärerna som för egen del bedömer att deras förslag inkl. ränteeffekt ger en förbättring med ca 25 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag.
Vänsterpartiet
I motion Fi33 yrkande 2 av Vänsterpartiet framhåller motionärerna att de under hösten 1994 och våren 1995 varit med om att driva igenom kraftiga förstärkningar av statsbudgeten. Partiet har accepterat en total budgetförstärkning motsvarande ca 110 miljarder kronor för år 1998. Under budgetåret 1995/96 ligger den föreslagna budgetförstärkningen på ca 80 miljarder kronor, varav drygt 50 miljarder kronor utgörs av skatte- förstärkningar. Budgetsaneringspolitiken får nu positiva effekter. Den bidrar till att statsfinanserna utvecklas i mer positiv och kontrollerad riktning.
Med hänsyn till att omfattande budgetförstärkningar redan har beslutats och dödläget kring arbetslösheten måste brytas anser Vänsterpartiet inte att det är nödvändigt med ytterligare mer omfattande nettobesparingar. Vänsterpartiet presenterar ett budgetalternativ som uppges vara ca 25 miljarder kronor star- kare än partiets förslag i januari, men 3,6 miljarder kronor svagare än regeringens nu presenterade förslag. Tillsammans med föreslagna skattehöjningar och skattesänkningar gör detta att Vänsterpartiet kan presentera mer omfattande åtgärder för att stimulera hemmamarknaden, stärka kommunerna och öka sysselsättningen.
Det är motionärernas bestämda övertygelse att de budgetförstärkningar på drygt 7 % av BNP som Vänsterpartiet medverkat till är och har varit nödvändiga. Men det är inte tillräckligt med enbart budgetförstärkningar. Vi kommer inte ur de statsfinansiella problemen enbart genom besparingar och skattehöjningar -- det behövs också stimulanser för fler jobb. Med en högre uthållig tillväxt ökar också förtroendet för den svenska ekonomin och trycket på räntor och kronkurs minskar. I motionen uppges att Vänsterpartiets ekonomiska politik långsiktigt leder till en högre ekonomisk aktivitet och en bättre sysselsättningsutveckling, vilket på sikt kommer att ge avkastning i form av en snabbare förbättring av statsfinanserna.
Vänsterpartiet avvisar såväl regeringens förslag till sänkt moms på livsmedel som förslagen att sänka ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemen och a-kassan till 75 %. Regeringens politik har en felaktig inriktning, anser motionärerna, som gör denna bedömning mot bakgrund av att alla krafter måste utnyttjas för att stärka hemmamarknaden, stimulera sysselsättningen och stärka en uthållig tillväxt. Gör vi inget nu riskerar vi framöver att fastna i permanent massarbetslöshet, svag ekonomisk aktivitet och en minskad tilltro till att det går att sanera statsfinanserna utan kraftfulla och destruktiva ingrepp i välfärdsstaten.
Vänsterpartiet föreslår att 5 miljarder kronor skall sättas av till en sänkning av arbetsgivaravgiften i kommunsektorn. Det motsvarar en sänkning av arbetsgivaravgifterna med tre procentenheter, till knappt 30 %, och kompenserar kommunsektorn för det skattebortfall som följer av avdragsrätten för de höjda egenavgifterna. På motsvarande sätt föreslår Vänsterpartiet att 5 miljarder kronor sätts av för att stimulera sysselsättningen i den privata tjänstesektorn.
Vänsterpartiet föreslår också ett omfattande program för gröna investeringar med en total volym på ca 5 miljarder kronor.
Flertalet av de besparingar som regeringen föreslår på det socialpolitiska området avvisas i motionen. Regeringens politik leder i fel riktning, anser motionärerna. I stället för att lägga över en större del av finansieringsansvaret på arbetsgivarna ökar den ekonomiska belastningen på redan svaga och utsatta grupper.
Miljöpartiet de gröna
I motion Fi34 yrkandena 4--6, 10 och 44 av Miljöpartiet erinrar motionärerna om att de tidigare kritiserat det budgetförslag regeringen presenterat i budgetpropositionen. Det hade de gjort därför att det innehöll otillräckligt många besparingar och de besparingar som föreslogs hade i många fall lagts ett eller flera år bort i tiden. Motionärerna noterar att regeringen med de i kompletteringspropositionen framförda förslagen har tidigarelagt åtskilliga besparingsförslag. De ser med hänsyn härtill regeringens nya förslag som en förbättring i detta avseende och konstaterar att deras egna krav delvis har tillgodosetts både vad gäller den allmänna inriktningen på budgetpolitiken och vad gäller en rad enskildheter.
Motionärerna anser emellertid att ytterligare besparingar kan och bör göras främst inom det militära försvaret, väganslagen och socialförsäkringarna.
Enligt motionärernas mening har regeringens besparingsförslag i några fall fått en direkt olämplig inriktning. Inte minst gäller det åtstramningar riktade mot välfärdens kärnområden som vård, omsorg och skola liksom sänkningen av ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna till låginkomsttagare.
Regeringen har också föreslagit ett antal nya utgiftsåtaganden på arbetsmarknadspolitikens område som enligt motionärernas mening inte bör genomföras. Redan i budgetpropositionen fanns flera miljardanslag av liknande slag som Miljöpartiet gick emot. Motionärerna anser att arbetsmarknadspolitiken mer måste inriktas på att stimulera ökat företagande, särskilt sådant med inriktning på bättre energihushållning och långtgående miljöanpassning. Arbetstillfällen kommer i hög grad inom miljö-, tjänste-, informations- och högteknologisektorerna. Arbetsgivaravgifterna måste sänkas och ersättas med högre miljö- och energiskatter. Arbetstiden måste också sänkas av både arbetsmarknadspolitiska och sociala skäl. Motionärerna motsätter sig den höjning av arbetsgivaravgifterna som genomfördes vid årsskiftet 1994/95 som ett led i finansieringen av EU-avgiften. I stället föreslår de nu bl.a. höjd bolagsskatt.
I motionen uppges att Miljöpartiets förslag innebär att statens utgifter för budgetåret 1995/96 (18 månader) minskar med 8,1 miljarder kronor i jämförelse med vad regeringen föreslår i kompletteringspropositionen.
Enligt motionärerna är deras förslag på statsbudgetens inkomstsida i huvudsak neutrala. De leder till en försvagning med 1,7 miljarder kronor. Motionärerna föreslår att skatt på arbete ersätts med skatt på miljöpåverkan och energi. För att kompensera hushållen för ökad energibeskattning har motionärerna tidigare föreslagit sänkt matmoms. De accepterar således den av regeringen föreslagna sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel som en del av deras eget skatteväxlingspaket.
Motionärernas samlade budgetförslag medför således enligt deras egen bedömning att statens underskott blir 207,2 miljarder kronor, eller 6,4 miljarder kronor mindre än vad regeringen föreslagit, vilket innebär att statens upplåningsbehov skulle minska med ett lika stort belopp.
Motionärerna anser att man med deras förslag uppnår budgetbalans snabbare. För egen del räknar de med att staten bör kunna börja minska statsskulden från år 1998. Det är två år tidigare än vad som blir fallet i regeringens förslag.
Kristdemokraterna
I motion Fi35 yrkande 2 förordar Kristdemokraterna en nationell samling omkring den ekonomiska politiken. Det fordras ett program med bred förankring i riksdagen och hos svenska folket. Politiken måste inriktas på en effektiv och fördelningspolitiskt riktig sanering av statsfinanserna och samtidigt på genomförande av ett program för tillväxt och nya och expanderande företag som ger nya jobb.
Sverige bör vidta sådana åtgärder att konvergensprogrammets kriterier kan uppnås, vilket ger valfrihet när beslut skall fattas om Sveriges medverkan i det tredje steget. Motionärerna känner en betydande oro för att regeringens prognoser och beräkningar i kompletteringspropositionen är allt för optimistiska i vissa avgörande moment. Kristdemokraterna föreslår mot denna bakgrund både större besparingar än regeringen och ett program för tillväxt. Utrymmet för ytterligare besparingar inom vården och äldreomsorgen anser motionärerna vara obefintligt. Tvärtom hävdas att det krävs ökade resurser. Detta åstadkoms genom ett riktat anslag för vård och omsorg och behållande av de nuvarande nivåerna i arbetsmarknads- och socialförsäkringarna.
En framgångsrik ekonomisk politik för nya jobb måste enligt motionärerna också inbegripa en sund näringspolitik. Det krävs att rimliga förutsättningar läggs fast för att nya företag skall startas och befintliga företag skall kunna växa. En modern och flexibel arbetsrätt som gör att småföretagare vågar anställa fler är ett inslag i en sådan politik. Förlängda visstids- och provanställningar är en nödvändighet för dessa företag och för att få fler i arbete.
En skattereform med sänkta skatter på arbete och samtidigt höjda miljöavgifter skulle enligt motionärerna dels skapa incitament för en miljövänligare produktion, dels främja framväxten av nya arbetstillfällen. Det är, anser de, väsentligt att detta förslag om skatteväxling för fler jobb snarast kan omsättas i praktisk handling. För att minska skattekilarna och underlätta för en expansion föreslås en sänkning av tjänstemomsen från 25 till 12 %.
Övriga motionsyrkanden
I motion Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) föreslås att riksdagen skall uttala sig för att stödet till företag, kommuner och socialförsäkringar skall minskas med minst 180 miljarder kronor brutto (yrkande 12). Dessutom föreslås att riksdagen skall uttala sig för fasta spelregler vid saneringen av statsfinanserna (yrkande 14).
Utskottets förslag till budgetpolitiska riktlinjer
Det behövs ett fast grepp om statens finanser för att få kontroll över budgetutvecklingen. Under förra mandatperioden ökade underskottet i de offentliga finanserna från drygt 1 % till som mest 13,4 % av BNP. Under denna mandatperiod bedöms det nu kunna reduceras lika mycket. Regeringen räknar med att underskottet i de offentliga finanserna i år skall minska till 9 % av BNP, för att därefter fortsätta att sjunka till ca 5 % år 1996 och till mindre än 1 % år 1998.
Det innebär att statsskulden mätt som andel av BNP kommer att stabiliseras redan 1996, vilket är ett år tidigare än vad som angavs i budgetpropositionen.
Utvecklingen under de närmaste åren ter sig med andra ord nu något ljusare än tidigare, men situationen är fortfarande allvarlig. De svenska räntenivåerna är alltjämt höga och pressas upp av det stora underskottet i de offentliga finanserna. Detta underblåser den oro som lätt uppstår i samband med återkommande internationella kriser på det finansiella området.
Av stor betydelse är därför att Socialdemokraterna har träffat en uppgörelse med Centerpartiet om de förslag som förs fram i kompletteringspropositionen. Uppgörelsen omfattar också de förslag som förs fram i propsitionerna om regionalpolitik (1994/95:161), EU-finansiering (1994/95:203) och arbetsmarknadspolitik (1994/95:218). En översikt över de frågor som behandlas i dessa propositioner samt oppositionspartiernas syn på förslagen lämnas i en bilaga som har fogats till detta betänkande (bilaga 2).
Uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet syftar till att långsiktigt skapa förutsättningar för en god ekonomisk utveckling och sunda offentliga finanser. Genom samarbetet har det skapats ett brett parlamentariskt stöd för de förslag som redovisas i propositionerna.
Utskottet har tidigare framhållit att det måste vara ett primärt mål att begränsa budgetunderskottet. Något skäl att ompröva detta mål föreligger inte. Det påbörjade saneringsarbetet måste därför drivas vidare med fasthet och full kraft så att uppnådda resultat kan göras bestående. Skall arbetet med att sanera statsfinanserna kunna få ett brett stöd och vinna respekt hos allmänheten, måste de samlade åtgärderna ges en sådan inriktning att bördornas fördelning framstår som rättvis genom att alla får bidra efter förmåga.
Regeringen har nu i tre steg lagt fram förslag som stärker statsfinanserna med 100 miljarder kronor inkl. bedömda ränteeffekter. Därtill kan läggas drygt 18 miljarder kronor som är effekter av åtgärder beslutade under föregående mandatperiod.
I första steget av saneringsarbetet låg tyngdpunkten i inkomstförstärkningar. Riksdagen beslöt då att återta flera av de skattelättnader som den förra regeringen och riksdagsmajoriteten beslutat om. I första steget skärptes även inkomstsbeskattningen för dem med högre inkomster.
I andra steget var budgetförstärkningarna i det närmaste helt inriktade på utgiftsminskningar.
I det nu aktuella tredje steget föreslås varaktiga budgetförstärkningar på 15,7 miljarder kronor, varav drygt 2/3 hänför sig till utgiftsminskningar. Dessa budgetförstärkningar används i det närmaste helt för att finansiera dels en sänkning av mervärdesskatten på livsmedel, dels vissa tidigare ofinansierade utgiftsåtaganden.
De omfördelningseffekter som framkommer av åtgärderna i de tre stegen varierar självklart med den enskilda individens situation. Fördelningspolitiska studier visar emellertid att den tiondedel av hushållen som har den högsta ekonomiska standarden får svara för uppemot 30 % av de sammantagna budgetförstärkningarna. Bidraget från den tiondel av hushållen med lägst standard begränsas däremot till 5 % av budgetförstärkningarna. I inkomstlägena däremellan fördelar sig effekterna av åtgärderna tämligen jämnt.
Låginkomsttagare är för sitt uppehälle mer beroende av transfereringar än andra grupper, och när transfereringarna minskas slår det hårdast mot dem. Å andra sidan slår de genomförda skattehöjningarna hårdast mot de mer välbeställda. Analyser av hur åtgärderna sammantagna slår på hushållens disponibelinkomster i olika inkomstlägen visar också att de största procentuella förändringarna av disponibelinkomsterna drabbar den tiondedel av hushållen med den högsta ekonomiska standarden medan låginkomsttagarna som grupp kommer något bättre ut, bl.a. beroende på sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel.
Mot bakgrund härav finner utskottet att de av regeringen föreslagna eller vidtagna åtgärderna för att sanera statsfinanserna har en med hänsyn till omständigheterna rimlig fördelningsprofil.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna kräver i sina motioner att de skattehöjningar som riksdagen genomförde hösten 1994 skall rivas upp helt eller delvis.
Längst i det avseendet går Moderata samlingspartiet som med sina mycket långtgående krav på skattesänkningar skiljer sig markant från de båda övriga partierna. Moderata samlingspartiets förslag på beskattningsområdet överensstämmer i allt väsentligt med den politik partiet förde fram i regeringsställning under förra mandatperioden. Den moderata politiken är konsekvent i så måtto att partiet också vill använda de tillkommande utgiftsnedskärningar för att finansiera ökade satsningar på bl.a. försvaret.
Den moderata besparingspolitiken saknar enligt utskottets mening helt trovärdighet och kan inte vinna den breda uppslutning som krävs för att saneringen av statsfinanserna skall kunna drivas vidare med bestående kraft. Utskottet tar avstånd från en politik med denna inriktning och avstyrker därmed motion Fi31 (m) yrkande 2.
Folkpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet skiljer sig i flera avseenden från Moderata samlingspartiet. Samtidigt vill emellertid även dessa partier riva upp flera av de skattehöjningar som riksdagen fattade beslut om hösten 1994. Utskottet kan inte ställa sig bakom den inriktning av budgetpolitiken som dessa partier förespråkar.
De båda partiernas budgetförslag har brister i olika avseenden. Så t.ex. upprepar Folkpartiet sitt tidigare krav på att stödet för nyanställningar (RAS) skall avskaffas och tillgodoräknar sig för detta förslag en besparing på 4 750 miljoner kronor. Till saken hör emellertid att stödformen gäller endast för nyanställningar under perioden den 1 januari -- den 31 maj 1995 och det folkpartistiska besparingsförslaget är därför helt överspelat när frågan tas upp till avgörande i riksdagen, såvida inte avsikten är att förslaget skall gälla med retroaktiv verkan. Det folkpartistiska budgetförslaget bärs också upp av dynamiska effekter vars inneboende kraft inte förklaras närmare i motionen. Så t.ex. anser sig Folkpartiet kunna minska anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 4,4 resp. 6,0 miljarder kronor under budgetåren 1995/96 och 1998 enbart med en allmän hänvisning till de "mycket omfattande förbättringar" partiet föreslår för företagande och jobb. Till detta kan läggas att de gynnsamma budgeteffekter som motionärerna tillskriver sitt budgetalternativ förutsätter att statliga tillgångar till ett värde av 10 miljarder kronor skall säljas ut årligen.
Liksom Folkpartiet avvisar Kristdemokraterna stödet till nyanställningar och tillgodoräknar sig en ränteeffekt på denna besparing som i praktiken inte kan uppnås. I det kristdemokratiska budgetalternativet förutsätts vidare att en rad vagt formulerade ändringsförslag skall kunna få ett mycket snabbt genomslag på budgeten trots att genomarbetade lösningar helt saknas för de olika åtgärderna.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Fi32 (fp) yrkande 2 samt Fi35 (kds) yrkande 2.
Vänsterpartiets budgetalternativ är 3,6 miljarder kronor svagare än regeringens och innefattar en rad nya utgiftsåtaganden som finansieras med skattehöjningar på sammanlagt 12 miljarder kronor. Utskottet kan inte ställa sig bakom ett förslag med en sådan inriktning. Kravet på fullständig finansiering måste enligt utskottets mening vara oeftergivligt. Om man i nuvarande läge gör avkall på detta krav, kan följden lätt bli att tilltron till statsmakternas vilja att driva besparingsarbetet vidare med full kraft sätts i fråga, vilket skulle bidra till att pressa upp räntenivåerna. Denna misstro skulle sannolikt förstärkas om man i enlighet med motionärernas förslag kanaliserar skattehöjningarna till sådana utgiftsområden som transfereringar och arbetsmarknadspolitiska stödprogram som inte i första hand främjar tillkomsten av nya arbeten.
Med de skatte- och avgiftshöjningar som hittills genomförts eller aviserats kommer enligt utskottets mening utrymmet för ytterligare skattehöjningar att vara starkt begränsat. Detta gäller även kommunalskatterna. Ytterligare skattehöjningar riskerar att försämra den svenska ekonomins funktionssätt.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Fi33 (v) yrkande 2.
Det budgetalternativ Miljöpartiet de gröna för fram utgår i stor utsträckning från partiets förslag om en långtgående skatteväxling, där skatt på arbete ersätts med skatt på energi och miljö. Utskottet har i princip inte något att erinra mot en skatteväxling, men är med hänsyn till att frågor av detta slag för närvarande prövas i en särskild kommitté inte berett att biträda det mycket genomgripande förslag till skatteväxling som Miljöpartiet de Gröna vill få till stånd. Enligt utskottets mening bör utredningsarbetet avvaktas innan frågan om en skatteväxling tas upp till prövning.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi34 (mp) yrkandena 4--6, 10 och 44.
Utskottet kan med anledning av vad som framhålls i motion Fi40 (m) yrkande 14 om fasta spelregler generellt instämma i motionärernas allmänna syn på behovet av fasta spelregler. Det är självklart önskvärt att man i största möjliga utsträckning bör undvika att ändra en gång givna förutsättningar. Skall saneringsarbetet kunna drivas vidare med erforderlig styrka måste emellertid alla offentliga utgiftsåtaganden utan undantag kunna sättas i fråga och omprövas. Riksdagen bör därför inte genom uttalanden friskriva olika samhällsåtaganden från en kritisk prövning. Utskottet finner inte heller anledning att biträda motionärernas förslag i fråga om företagsstöd, stöd till kommuner och socialförsäkringar.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi40 (m) yrkandena 12 och 14.
Den kompletteringsproposition som utskottet nu behandlar är den sista i sitt slag. I den nya budgetprocess som riksdagen skall börja tillämpa hösten 1996 skall regeringens förslag till statsbudget vara fullständigt när det avges till riksdagen senast den 20 september. Tillkommande budgetförslag får då inte längre läggas fram före budgetårets början.
Årets kompletteringsproposition är speciell också i två andra avseenden.
Förslagen i kompletteringspropositionen har utformats i nära samarbete mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet, och den uppgörelse som träffats innebär att det fortsatta arbetet med att sanera statsfinanserna kommer att ha en bred parlamentarisk förankring i riksdagen.
Kompletteringspropositionen används nu också för första gången som ett instrument för aktiv uppföljning av budgetutvecklingen. Regeringen vill återupprätta budgetdisciplinen och ställer krav på att varje ytterligare utgift, varje överskridande och varje annan försvagning av budgeten skall vara fullt ut finansierade. De besparingar som föreslås eller redovisas används också för att finansiera sådana försvagningar. I kompletteringspropositionen manifesteras den skärpta budgetdisciplinen likaså i förslaget till tak för de offentliga utgifterna.
En god budgetdisciplin är enligt utskottets mening av grundläggande betydelse för att man skall nå framgång i saneringsarbetet. Utskottet ser mycket positivt på den dialog som regeringen har tagit initiativ till och anser att redovisningen i budgetuppföljningsfrågor bör fördjupas och utvecklas. Enligt utskottets mening bör regeringen under löpande budgetår återkommande redovisa sin syn på budgetutvecklingen och för riksdagen lägga fram förslag om erforderliga motåtgärder. De kan t.ex. göras i anslutning till de tilläggsbudgetförslag regeringen lägger fram för riksdagen och som med den nya behandlingsordningen kommer att remitteras till finansutskottet.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag till riktlinjer för budgetregleringen (bil. 1 yrkande 2).
Tillkommande utgiftsbehov, netto
I motion Fi31 erinrar Moderata samlingspartiet om att riksdagen tidigare begärt att budgetposten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto skall bruttoredovisas eftersom det nuvarande förfaringssättet minskar transparensen i statsbudgeten. Motionärerna är kritiska till att regeringen än en gång har valt att beräkna de tillkommande budgetförändringarna som ett nettobelopp. De vill därför att riksdagen på nytt skall ge regeringen till känna att man önskar en bruttoredovisning av de tillkommande förändringarna.
Finansutskottet får i denna fråga anföra följande. För att regeringen redan i sitt budgetförslag skall kunna redovisa en total budgetbelastning som så nära som möjligt ansluter till det väntade utfallet, används en ospecificerad samlingspost kallad Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Den förs upp på statsbudgetens utgiftssida, och över den redovisas sådana tillkommande utgifter och inkomster, för vilka konkreta förslag ännu inte föreligger. Det är endast det samlade saldot av alla tillkommande förändringar som anges på Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Man kan således inte av denna post utläsa vilka enskilda förslag regeringen har skuggat in och avser att lägga fram.
Som motionärerna påpekar har riksdagen tidigare begärt en tydligare redovisning av denna ospecificerade post. Frågan har också behandlats av Riksdagsutredningen som likaledes ställt krav på en bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster och utgifter, innefattande även Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.
Bakgrunden till dessa framställningar är att nuvarande redovisningsprinciper bidrar till att onödigtvis försvåra överblicken över statsbudgetens utveckling. Möjligheterna att göra olika typer av analyser begränsas också, framför allt beroende på att alla tillkommande inkomstökningar och inkomstminskningar liksom alla tillkommande utgiftsökningar och utgiftsminskningar redovisas samlat under en gemensam post.
Är, som i den nu aktuella statsbudgeten, Tillkommande utgiftsbehov, netto, uppförd med ett negativt belopp går det inte att utläsa om regeringen avser att genomföra utgiftsnedskärningar eller inkomstförstärkningar. Även om båda åtgärderna har samma effekt på budgetsaldot är det, för att rätt kunna bedöma den fortsatta utvecklingen, av intresse att veta om förstärkningen skall genomföras som en utgiftsnedskärning eller som en inkomstförstärkning. Den totala inkomst- och utgiftsnivån i budgeten blir också felaktig.
Det uppstår också lätt en begreppsförvirring när en inkomstökning redovisas som en negativ utgift på en budgetpost kallad Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto, vilken finns uppförd på statsbudgetens utgiftssida. Varken benämning eller placering antyder att det bakom saldot kan dölja sig även inkomstförändringar.
Finansutskottet har mot denna bakgrund tidigare föreslagit att Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto skall bruttoredovisas (1991/92:FiU34). Alla tillkommande inkomstförändringar skulle därvid redovisas för sig under en samlingspost på statsbudgetens inkomstsida och alla tillkommande utgiftsförändringar för sig på statsbudgetens utgiftssida.
Riksdagen kommer hösten 1996 att börja tillämpa en ny ordning för sin budgetberedning, den s.k. rambeslutsmodellen som innebär att statsbudgeten fastställs i två steg. I första steget lägger riksdagen fast det samlade budgetutrymmet och fördelar detta på olika utgiftsområden, vilka därefter fungerar som bindande ramar för utskottens fortsatta beredning. I andra steget fattar riksdagen beslut om anslagsfördelningen inom resp. utgiftsområde.
En förutsättning för att de nya behandlingsformerna skall kunna tillämpas är att regeringens budgetförslag anpassas till nyordningen. Riksdagsutredningen har av denna anledning slagit fast att budgetförslaget måste vara så utformat att det tillgodoser tre grundläggande krav. Det måste för det första vara fullständigt när det läggs fram, vilket innebär att nuvarande system med särpropositioner och kompletteringsproposition avskaffas. Det måste för det andra vara anpassat till resp. utskotts beredningsområde, dvs. nuvarande departementsvisa huvudtitelsindelning skall ersättas av en redovisning där anslagen är fördelade på utgiftsramar. Budgetförslaget skall slutligen också vara bruttoredovisat, dvs. utgifter och inkomster skall i möjligaste mån redovisas var för sig och inte gemensamt över inkomsttitlar. Riksdagsutredningen har i det sammanhanget slagit fast att kravet på bruttoredovisning måste gälla även redovisningen av Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Nuvarande nettobelopp bör därför, ansåg Riksdagsutredningen, redovisas uppdelat i två poster, en avseende tillkommande nettoinkomster och en avseende tillkommande nettoutgifter. I annat fall kan inte riksdagen fatta beslut om den totala utgiftsnivån.
I och med att regeringens budgetförslag skall vara fullständigt när det läggs fram kommer i fortsättningen redovisningen av tillkommande utgifter och inkomster att begränsas till sådana förslag som regeringen avser att lägga fram under löpande budgetår, företrädesvis i form av tilläggsbudgetar. Det innebär att behovet att täcka in kostnaderna för särpropositioner bortfaller. Denna omständighet saknar emellertid betydelse för riksdagens vidkommande. En så långt möjligt fullständig bruttoredovisning av regeringens budgetförslag, med en tudelning av budgetposten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto är således en förutsättning för att det nya budgetsystemet skall kunna tillämpas på ett ändamålsenligt sätt.
Utskottet finner det därför självklart att regeringen i sitt nästa budgetförslag kommer att redovisa Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto på det sätt utskottet här har återgivit och som riksdagen tidigare har begärt utan att något nytt initiativ behöver tas i frågan. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motion Fi31 (m) yrkande 3.
Finansfullmakten
Om arbetsmarknadsläget kräver det, kan regeringen med stöd av finansfullmakten omedelbart besluta om utgifter för vissa sysselsättningsskapande åtgärder trots att särskilda medel inte har anvisats på statsbudgeten för ändamålet. Den beloppsmässiga omfattningen av detta bemyndigande omprövas varje år. Under en följd av år har finansfullmakten varit oförändrad och gällt utgiftsåtaganden intill ett sammanlagt belopp på 2 500 miljoner kronor. För innevarande budgetår uppgår den dock till 4 000 miljoner kronor.
I den reviderade finansplanen (bil. 1, s. 76) föreslås att finansfullmakten med hänsyn till konjunkturläget begränsas till 2 000 miljoner kronor.
Regeringen avser att i samband med den allmänna översynen av budgetprocessen återkomma till riksdagen beträffande den framtida regleringen av finansfullmakten.
Med hänsyn till arbetsmarknadsläget anser regeringen att det behövs en finansfullmakt som beredskap för ytterligare sysselsättningsåtgärder utöver vad som anvisats med anslag. Medel till åtgärder skall i första hand riktas mot långtidsarbetslösa. Finansfullmakten bör också få användas för att tidigarelägga, utvidga eller påskynda investeringar som normalt finansieras med anslag på statsbudgeten. Den bör också kunna disponeras för andra åtgärder som regeringen bedömer kan ge en omedelbar effekt på sysselsättningen.
Under innevarande budgetår har finansfullmakten inte tagits i anspråk för några utgifter.
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.
Bemyndigande om statlig upplåning
I propositionen föreslås (bil. 1, s. 74) att riksdagen i likhet med föregående år skall bemyndiga regeringen att under budgetåret 1995/96 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning.
Finansutskottet biträder detta förslag (bil. 1 yrkande 8).
Ekonomisk styrning av statlig verksamhet
Årsredovisning för staten 1993/94
Av kompletteringspropositionen ( bil. 1, s. 76--83) framgår att Riksrevisionsverket (RRV) för budgetåret 1993/94 upprättat en årsredovisning för staten. Årsredovisningen omfattar dels balans- och resultaträkning för staten, dels en sammanställning av den statliga sektorns tillgångar och skulder. Det är första gången som det varit möjligt att göra sammanhållna konsoliderade balans- och resultaträkningar för staten. Till skillnad från av RRV tidigare publicerade statistiska sammanställningar som benämnts årsbokslut för staten baseras de aktuella konsoliderade balans- och resultaträkningarna på av myndigheterna bokförda värden enligt bokföringsförordningen.
De konsoliderade balans- och resultaträkningarna för staten har blivit möjliga att utarbeta genom de förändringar av myndigheternas redovisning som ägt rum under senare år. Fr.o.m. räkenskapsåret 1993/94 avger samtliga myndigheter balans- och resultaträkningar. Vissa avvikelser från bokföringsförordningens generella regler har dock medgivits, bl.a. har skatteuppbörd och transfereringar i huvudsak redovisats kassamässigt. Inte heller har vägar, järnvägar och huvuddelen av försvarets anläggningstillgångar tagits upp som tillgångar.
Av regeringens redovisning av de konsoliderade resultat- och balansräkningarna för räkenskapsåret 1993/94 framgår att resultaträkningen för staten visar ett kraftigt negativt resultat -- minus 220 miljarder kronor -- för budgetåret 1993/94. Huvuddelen av statens kostnader utgörs av transfereringar. Den utan jämförelse största posten är ålderspensioner. Därnäst följer skatteutjämningsbidrag till kommuner, arbetslöshetsersättningar och räntebidrag. Driftkostnaderna består i huvudsak av personal- och lokalkostnader samt krigsmateriel.
Balansräkningen för staten skall ge en bild av statens förmögenhetsställning vid utgången av räkenskapsåret. Den 30 juni 1994 uppgick statens nettoförmögenhet, dvs. motsvarigheten till ett företags bokförda egna kapital, motsvarande en skuld på 924 miljarder kronor i bokförda värden och en skuld på 763 miljarder kronor vid en värdering till nukostnad. Därtill hade staten garantiåtaganden för kapitalskulder på 161 miljarder kronor.
Med nukostnad avses för materiella anläggningstillgångar återanskaffningsvärdet minus avskrivningar och för aktier bolagens eget kapital plus 70 % av obeskattade reserver. Nukostnaden avser att ge en bättre bild av tillgångarnas och skuldernas marknadsvärden än de bokförda värdena.
När det gäller den statliga sektorns tillgångar och skulder redovisas i propositionen en nettoskuld på 251 miljarder kronor vid en bokföringsmässig värdering och en nettoskuld på 228 miljarder kronor vid en nukostnadsvärdering.
Av propositionen framgår vidare att trots att nettoförmögenheten är kraftigt negativ kan uppgifterna om den statliga sektorns nettoförmögenhet ge en alltför positiv bild av statsskuldsituationen. Delar av tillgångarna är reserverade för särskilda ändamål och därför inte tillgängliga för att reducera statsskulden (t.ex. AP-fondens förmögenhet) och ger inte heller avkastning som kan användas för räntebetalningar.
Utskottet delar regeringens sammanfattande bedömning att de konsoliderade resultat- och balansräkningarna visar att statens finansiella ställning är mycket svag. Därmed bekräftas i allt väsentligt den bild av statens finanser som framkommer i statsbudgetens och nationalbudgetens utfallsrapportering. En rapportering enligt bokföringsmässiga principer kan således inte förändra bedömningen av det statsfinansiella läget. Tvärtom stärker den slutsatsen att en fortsatt stram finanspolitik är nödvändig.
Regeringens bedömning och åtgärder med anledning av revisionens iakttagelser 1994
I propositionen (bil. 1, s. 83--97) redovisas regeringens bedömning och åtgärder med anledning av Riksrevisionsverkets (RRV) årliga revision av myndigheter, stiftelser, bolag och andra organisationer. Totalt har RRV uttalat sig om drygt 400 organisationer. RRV:s revision har resulterat i 31 revisionsberättelser med invändning, varav 29 avser myndigheter, en avser ett bolag och en avser en kyrklig organisation. Antalet revisionsberättelser med invändningar har ökat något i förhållande till föregående år.
Regeringens redovisning med anledning av revisionen och de brister som iakttagits rör dels frågor av mer principiell natur, dels frågor rörande RRV:s invändningar i revisionsberättelser med anledning av myndigheternas resultatredovisningar, ekonomiadministration, förvaltning och hantering av anslag m.m.
I propositionen redovisas regeringens bedömning och åtgärder med anledning av revisionens iakttagelser år 1994 utförligt. Det framgår av propositionen att regeringen anser att den ökning av antalet invändningar som skett de senaste två åren måste brytas och förutsätter att ansvariga styrelser och chefer för de statliga myndigheterna, bolagen och stiftelserna gör sitt yttersta för att tillse detta.
Regeringens bedömning av de iakttagelser som gjorts i samband med 1994 års revision av myndigheter, stiftelser, bolag och andra organisationer är att de åtgärder som vidtagits och som redovisas i propositionen kommer att medföra att grunderna för de brister som revisionen identifierat kommer att undanröjas.
Finansutskottet kan konstatera att de redovisade åtgärderna är resultatet av ett systematiskt arbete från regeringens sida i dialog med berörda myndigheter. Utskottet vill framhålla att det givetvis är regeringen såsom verkställande och förvaltningsledande organ som ansvarar för att erforderliga åtgärder i förekommande fall vidtas. Samtidigt är det viktigt att en återrapportering sker till riksdagen i dess egenskap av huvudman för den statliga verksamheten. Utskottet vill särskilt peka på att resultatet av revisionen kan utgöra en viktig utgångspunkt för utskotten i deras arbete med att följa upp och utvärdera riksdagens beslut.
Som exempel på en aktivare uppföljning i anslutning till budgetprocessen kan nämnas att utskotten i ökad utsträckning följer upp att de av riksdagen beslutade övergripande målen fullföljs av regeringen i regleringsbreven, att utskotten i större grad utnyttjar myndigheternas årsredovisningar liksom resultatet av RRV:s årliga revision.
Finansutskottet instämmer i vad konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande och avstyrker motionerna Fi35 (kds) yrkande 4 och Fi34 (mp) yrkande 33.
Finansutskottet vill för sin del uttrycka sin tillfredsställelse över den ordning som nu etablerats beträffande redovisningen av revisionens iakttagelser och regeringens åtgärder med anledning därav. RRV:s rapport om resultatet av revisionen och det ekonomiadministrativa läget utgör ett viktigt underlag för riksdagens och utskottens uppföljningsarbete. Rapporten och redovisningen i budgetpropositionen 1995 har föranlett flera utskott kalla till sig företrädare för RRV och i vissa fall även från departement och myndigheter för att informera sig om det ekonomiadministrativa läget hos de berörda myndigheterna. Utskottet förutsätter att rapporteringen till riksdagen kommer att fortsätta och anpassas till den nya ordning som omläggningen av budgetåret innebär.
Regeringens redovisning rörande invändningar avseende hantering av anslag som står i strid med riksdagens eller regeringens beslut har föranlett två motioner. Båda tar upp RRV:s iakttagelser och regeringens förslag till åtgärd med anledning av Sametingets årsredovisning. Det framgår att RRV i sin granskning av Sametingets årsredovisning för budgetåret 1993/94 invänt mot att 494 000 kr av anslaget betalats ut som stöd till partier representerade i Sametinget. Enligt regleringsbrevet får inte anslaget disponeras för partistöd. Regeringen anger att den delar RRV:s bedömning och har meddelat Sametinget att tingets medel inte får användas för partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer. För bidrag till samiska organisationer bör enligt regeringen även i fortsättningen de av Sametinget disponerade medlen ur bl.a Samefonden användas. Regeringen aviserar således att den avser att fatta beslut om att dra in det för partistöd felaktigt utbetalda beloppet (494 000 kr) från Samefonden.
I motion Fi35 (kds) yrkande 41 hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om partistöd även till partier representerade i Sametinget i enlighet med de regler som gäller för partistöd. Motionärerna anför att medlen i Samefonden är samernas kollektiva tillgång. Det förhållandet att regeringen förbehållit sig rätten att utse ledamöter gör enligt motionärerna inte Samefonden till statens. Vidare konstaterar motionärerna att partistöd utgår till partier som finns representerade i folkvalda organ på riks-, regional- och lokal nivå. Enligt motionärerna avviker inte Sametinget från dessa organ vare sig när det gäller det sätt på vilket val förrättas eller i fråga om representativitet och demokrati.
I motion Fi34 (mp) yrkande 33 hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att man inte i efterhand skall bestraffa samerna som grupp för en utbetalning från Sametinget till partistöd.
Riksdagen har i samband med regeringens förslag i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100 bil. 10) under nionde huvudtiteln till anslag för Sametinget för budgetåret 1995/96 tidigare i år behandlat denna fråga (bet. 1994/95:KU37).
I budgetpropositionen (s. 50) redogjorde regeringen för RRV:s granskning avseende Sametingets medelsanvändning under räkenskapsåret 1993/94. Regeringen anförde att enligt dess bedömning bör Sametingets medel inte få användas för partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer. För bidrag till samiska organisationer borde enligt regeringen även i fortsättningen de av Sametinget disponerade medlen ur bl.a. Samefonden användas.
Vid sin behandling av budgetpropositionen i denna del redogjorde konstitutionsutskottet i betänkandet KU37 för bl.a. bakgrunden till inrättandet av Sametinget som en statlig myndighet och för bestämmelserna om val till Sametinget. Konstitutionsutskottet redogjorde också för RRV:s granskning och för en skrivelse från Sametinget till RRV. Vidare lämnade utskottet en redogörelse för vissa bestämmelser om partistöd. Härefter konstaterade konstitutionsutskottet i sin bedömning att Sametinget är en statlig förvaltningsmyndighet. Vidare angav utskottet att det delade regeringens bedömning att Sametingets medel inte bör användas för partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer. Konstitutionsutskottet anförde därefter att den översyn av det kommunala partistödet som pågick dock eventuellt kunde ge underlag för en annan bedömning i framtiden.
Konstitutionsutskottet har i ett yttrande (KU7y) till finansutskottet tagit upp frågan om sametingets medelsanvändning. Av yttrandet framgår att konstitutionsutskottet numera har inhämtat att den kommitté som bl.a. skulle överväga formerna för det kommunala partistödet (dir. 1994:86) inte har tillkallats. Regeringen återkallade den 9 februari 1995 sitt bemyndigande att tillkalla en sådan kommitté. Bemyndigandet hade då inte utnyttjats. Konstitutionsutskottet hänvisar i yttrandet till sitt tidigare uttalande (bet. 1994/95:KU37) att Sametingets anslag inte bör användas för partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer och anför att utskottet vidhåller denna uppfattning. I enlighet med detta avstyrker utskottet motionerna Fi35 (kds) och Fi34 (mp) i berörda delar.
Konstitutionsutskottet noterar dock att den verksamhet som bedrivs vid Sametinget, till vilket val hölls första gången i maj 1993, ännu är under utveckling. Det kan också noteras att de partier som för närvarande innehar mandat i tinget är av olika karaktär och har skilda historiska bakgrunder. De har därför behov av stöd av olika slag och omfattning. Utskottet vill härvid framhålla att det är viktigt att det finns goda förutsättningar för Sametingets och dess partiers verksamhet. Konstitutionsutskottet utgår ifrån att regeringen följer utvecklingen av verksamheten vid Sametinget även i detta avseende.
Företrädare för Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i konstitutionsutskottet har i en avvikande mening tillstyrkt motionerna Fi35 (kds) och Fi34 (mp).
Riksrevisionsverkets rätt att granska statliga aktiebolag och stiftelser
Enligt 1 § lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser får Riksrevisionsverket (RRV) granska den verksamhet som staten bedriver i form av aktiebolag eller stiftelse, om verksamhten är reglerad i lag eller någon annan författning eller om staten som ägare eller genom tillskott av anslagsmedel eller genom avtal eller på något annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten. I förordningen (1993:958) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser anges vilka bolag eller stiftelser som RRV har rätt att granska.
Under år 1994 bildade staten två stiftelsehögskolor -- Stiftelsen Chalmers tekniska högskola med Chalmers tekniska högskola AB och Stiftelsen högskolan i Jönköping med Internationella Handelshögskolan i Jönköping AB, Högskolan för lärarutbildning och kommunikation i Jönköping AB, Ingenjörshögskolan i Jönköping AB och Högskolan i Jönköping Service AB -- vilka nu driver högskoleverksamhet i dotterbolag. Verksamheten är till stor del beroende av uppdrag från staten. RRV bör ges rätt att granska verksamheterna som stiftelserna och deras dotterbolag driver. Lagtekniskt bör detta -- eftersom stiftelsehögskolornas konstruktion är av särskilt slag -- lösas genom att det i 1 § lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser läggs till att RRV också får granska stiftelserna jämte deras dotterbolag.
Regeringens förslag föranleder en ändring i lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser. Förslaget, som faller inom Lagrådets granskningsområde, är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse anser regeringen och gör den bedömningen att yttrande från Lagrådet inte behöver inhämtas.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än regeringen i denna fråga och anser att riksdagen bör anta det till propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser.
Motioner med anledning av kompletteringspropositionen som tar upp frågor som riksdagen har behandlat i annat sammanhang
I detta avsnitt behandlas förslag i parti- och kommittémotioner från Folkpartiet och Vänsterpartiet som väckts med anledning av kompletteringspropositionen och där motionärerna upprepat yrkanden eller tagit upp snarlika frågor som väcktes under den allmänna motionstiden. Yrkandena har anknytning till den ekonomiska politiken och budgetregleringen men berör också andra utskotts beredningsområden. De berörda utskotten har, när de behandlat dessa motionsyrkanden i yttranden till finansutskottet, vanligtvis hänvisat till den tidigare behandlingen av motsvarande frågor i resp. utskott och i riksdagen. I något fall pågår ännu behandlingen i utskottet. Med hänvisning härtill avstyrker resp. utskott motionsyrkandena.
Nedan följer en redovisning av de aktuella motionsyrkandena parti för parti med resp. utskotts hänvisning till tidigare behandling.
Folkpartiet liberalerna
Biståndspolitiken
I motion Fi32 (fp) yrkande 18 begärs årliga tillskott till det internationella biståndet på först 500 miljoner kronor och i ett nästa steg 600 miljoner kronor. Detta förslag är att se som ett steg på vägen mot att åter nå enprocentsmålet.
Utrikesutskottet påpekar i sitt yttrande (UU6y) att man nyligen (bet. 1994/95:UU15) tagit ställning till och därvid avstyrkt yrkanden med samma innebörd. Utrikesutskottet finner ej anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande och avstyrker därför motion Fi32 yrkande 18.
Folkpartiets företrädare i utrikesutskottet tillstyrker i en avvikande mening motionsyrkandet.
Räntesubventioner
I Folkpartiets motion Fi32 yrkande 20 föreslås riksdagen begära förslag hos regeringen i avsikt att minska räntesubventionerna till bostadsbyggandet med 1 miljard kronor budgetåret 1995/96.
Bostadsutskottet anför i sitt yttrande (BoU4y) att det i den under allmänna motionstiden 1995 väckta motionen Bo229 (fp) fördes fram ett motsvarande förslag. Det förslaget behandlades i betänkandet 1994/95:BoU13. Bostadsutskottet avstyrkte förslaget bl.a. med hänvisning till att resultatet av den bostadspolitiska kommitténs arbete borde avvaktas. Detta arbete skall i sin helhet vara genomfört senast vid utgången av september 1996.
Bostadsutskottet finner inte tillräckliga skäl föreligga att ändra uppfattning. Med det anförda avstyrker bostadsutskottet motion Fi32 (fp) yrkande 20. Folkpartiet har lämnat en avvikande mening till bostadsutskottets yttrande.
Ändrad beräkning av sjukpenninggrundande inkomst
I motion Fi32 (fp) föreslås att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) skall beräknas på den försäkrades förvärvsinkomst under de tolv senaste månaderna (yrkande 19).
Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU7y) om att Sjuk- och arbetsskadeberedningen har fått i uppgift att bl.a. utforma regler för en sådan beräkning av sjukpenninggrundande inkomst som motionärerna åsyftar. När socialförsäkringsutskottet tidigare i år behandlade snarlika motionsyrkanden (1994/95:SfU10) ansåg utskottet att beredningens förslag borde avvaktas och avstyrkte med hänvisning härtill motionerna.
Socialförsäkringsutskottet anser därför att finansutskottet bör avstyrka motion Fi32 (fp) yrkande 19. I en avvikande mening har Folkpartiet motsatt sig detta förslag.
Besparingar inom pensionsområdet
I motion Fi32 (fp) begärs förslag om höjd pensionsålder (yrkande 21). Vidare föreslås att delpensionsförsäkringen skall avskaffas (yrkande 22).
Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU7y) att utskottet (bet. 1994/95:SfU10), i samband med riksdagens beslut föregående riksmöte om riktlinjer för en reformering av det allmänna pensionssystemet, ansett att den allmänna pensionsåldern i nuvarande system också i fortsättningen skulle vara 65 år. Frågan om avskaffande av delpensionsförsäkringen har riksdagen nyligen tagit ställning till då ett antal motionsyrkanden av denna innebörd avvisats på förslag av socialförsäkringsutskottet. I det betänkande som låg till grund för beslutet -- 1994/95:SfU17 -- hänvisade utskottet till beslutet om riktlinjer för en reformering av det allmänna pensionssystemet, i vilket riksdagen ansett att delpensioner inte skulle nybeviljas efter år 1999. Socialförsäkringsutskottet vidhåller sin tidigare inställning i dessa frågor och avstyrker bifall till motion Fi32 (fp) yrkandena 21 och 22. Folkpartiet har i en avvikande mening givit sitt stöd för den i motionen föreslagna höjningen av pensionsåldern. I en med Kristdemokraterna gemensam avvikande mening förordar Folkpartiet att delpensionssystemet skall avskaffas.
Presstöd
I motion 32 (fp) yrkande 28 föreslås att presstödet minskas med 300 miljoner kronor per år. Finansutskottet vill erinra om att konstitutionsutskottet (bet. 1994/95:KU38) nyligen avstyrkt yrkanden med liknande innebörd.
Folkbildning
I motion Fi32 (fp) (yrkande 29) föreslår motionärerna att anslaget Bidrag till folkbildning skall minskas med 300 miljoner kronor. Kulturutskottet anför i sitt yttrande (KrU6y) att man tidigare under våren ingående har behandlat flera motionsyrkanden om minskning av anslaget och då avstyrkt dem (bet. 1994/95:KrU9). Kulturutskottet avstyrker med hänvisning till angivna betänkande det nu aktuella yrkandet.
Koncession för ny TV-kanal
I motion Fi32 (fp) yrkande 32 framförs att försäljning av koncession för en ny TV-kanal kan inbringa minst 300 miljoner kronor. Kulturutskottet har i betänkandet 1994/95:KrU26 behandlat liknande förslag och hänvisade då till tidigare uttalanden i samband med behandlingen av proposition 1994/95:25. Bl.a. anfördes att frågor som gäller SVT:s framtida finansiering skulle komma att behandlas av riksdag och regering i samband med att nuvarande avtalsperiod löper ut den 31 december 1996. Övervägandena borde enligt kulturutskottet, som intog samma hållning i frågan i betänkandet 1994/95:KrU26, inte föregripas.
Barnbidrag
I motion Fi32 (fp) yrkande 33 föreslås en förändring av flerbarnstillägget motsvarande en ökad utgift för staten på 100 miljoner kronor.
Riksdagen beslutade hösten 1994 om begränsningar av flerbarnstilläggen (1994/95:FiU1, rskr. 145 och 146). Tidigare i vår har denna fråga också behandlats i betänkandet 1994/95:SoU15. I nämnda betänkande (s. 55) anförs att utskottet inte är berett att föreslå någon ytterligare sänkning av flerbarnstillägget då det skulle slå hårt mot de större familjer som i dag erhåller flerbarnstillägg. Socialutskottet ansåg dock att systemet med flerbarnstillägg på sikt bör upphöra genom en successiv utfasning så att flerbarnstillägg inte utgår för nytillkommande barn fr.o.m. den 1 januari 1996. För budgetåret 1995/96 innebär detta enligt socialutskottet en ytterligare besparing på 76 miljoner kronor. Totalt innebär utfasningen av flerbarnstilläggen, enligt socialutskottet, en besparing på närmare en miljard kronor när den är helt genomförd.
Skattepolitiken
I motion Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) framförs flera krav inom skatteområdet. Motionärerna skriver att regeringen hittills har genomfört sin budgetsanering genom att höja ett stort antal skatter. Motionärerna anser detta vara ett felgrepp och avvisar ett antal skattehöjningar (yrkande 1). De vill sänka den statliga inkomstskatten till 20 % (yrkande 8) och höja grundavdraget (yrkande 9). Vidare anförs att beskattningen av fåmansföretag bör reformeras (yrkande 13) samt att nystartade företag bör undantas från kravet att betala bolagsskatt så länge de inte ger någon utdelning till ägarna (yrkande 14).
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU7y) att yrkanden med i allt väsentligt samma krav behandlats i tidigare betänkanden. I betänkande 1994/95:SkU20 behandlas motioner rörande beskattningens allmänna utformning, skatteuttaget m.m. I betänkande 1994/95:SkU21 behandlas förslag om beskattningen av företag och deras ägare. Som det påpekas i det senare betänkandet pågår det arbete i regeringskansliet för att på olika sätt förbättra de små och medelstora företagens möjlighet att utvecklas och att få tillgång till riskvilligt kapital. Vid sidan av det nämnda arbetet pågår inom Finansdepartementet även en översyn av olika frågor som gäller fåmansföretagens beskattning. Till skatteutskottets yttrande har Folkpartiets ledamot avgivit en avvikande mening.
Vänsterpartiet
Skattepolitiken
I motion Fi33 framhåller Vänsterpartiet att det vidhåller tidigare förslag rörande inkomstbeskattningen (yrkande 3) och kapitalägande (yrkande 4). Dessutom står Vänsterpartiet fast vid att bolagsskatten bör höjas från 28 % till 30 %. Vidare föreslås att bolagsvinster på en nivå över ca 50 miljoner kronor bör beskattas med 5 % (yrkande 5).
Skatteutskottet framhåller (SkU7y) att yrkanden med i allt väsentligt samma krav behandlats i tidigare betänkanden. I betänkande 1994/95:SkU20 behandlas motioner rörande beskattningens allmänna utformning, skatteuttaget m.m. I 1994/95:SkU21 behandlas förslag om beskattningen av företag och deras ägare. Skatteutskottet avstyrker i det senare betänkandet liknande yrkanden som Vänsterpartiet nu framställer och påpekar att utskottet vid flera tidigare tillfällen har avstyrkt dessa förslag. Skatteutskottet instämmer i regeringens bedömning att man bör sträva mot den nivå för bolagssbeskattningen som avsågs med 1991 års regler. Vänsterpartiets företrädare har avgivit en avvikande mening till skatteutskottets yttrande.
Egenavgifter
Vänsterpartiet upprepar i motion Fi33 (yrkande 8) sitt förslag från allmänna motionstiden i motion 1994/95:N272 om sänkta egenavgifter för egenföretagare. Denna motion är under beredning i socialförsäkringsutskottet.
Biståndspolitiken
I motion Fi33 (v) yrkande 18 begärs att riksdagen anslår 860 miljoner kronor mer till internationellt bistånd än vad regeringen föreslagit i budgetpropositionen. Av dessa medel bör 237 miljoner kronor gå till det internationella anslaget C 1, och 623 miljoner kronor till den nya myndigheten, C 2. Inom anslaget för den nya myndigheten bör det framgå att 150 miljoner kronor avsätts till enskilda organisationer.
Utrikesutskottet påpekar i sitt yttrande (UU6y) att man nyligen (bet. 1994/95:UU15) tagit ställning till och därvid avstyrkt yrkanden med samma innebörd. Utrikesutskottet finner ej anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande och avstyrker därför motion Fi33 (v) yrkande 18.
Vänsterpartiets företrädare i utrikesutskottet tillstyrker i en avvikande mening motionsyrkandet.
Barnbidrag
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen beslutar att från den 1 januari 1996 höja barnbidraget från 7 680 kr till 8 280 kr per barn och år (yrkande 20). Vidare yrkas om förändring av flerbarnstillägget enligt vad i motionen anförts (yrkande 21). Motionärerna anför att de motsatte sig den sänkning av barnbidraget som riksdagen beslutade om den 26 april i år. De föreslår nu en höjning till 8 280 kr per barn och år. Motionärerna framhåller vidare att de anser att flerbarnstilläggen på sikt bör upphöra så att alla barn får samma bidrag och att detta bör vara högre än nu.
Tidigare i vår har liknande motionsyrkanden om barnbidragen avstyrkts av socialutskottet (bet. 1994/95:SoU15). Socialutskottet konstaterar i sitt yttrande (SoU3y) att det av statsfinansiella skäl varit nödvändigt att sänka utgifterna för barnbidragen. Socialutskottet ser inga möjligheter att nu åter öka dessa utgifter. Socialutskottet avstyrker motion Fi33 (v) i berörda delar.
I en avvikande mening ger ledamoten för Vänsterpartiet i socialutskottet motion Fi33 (v) yrkandena 20 och 21 sitt stöd.
Anslag till Tullverket, Skattemyndigheterna och Kronofogdemyndigheterna
I motion Fi33 (v) yrkas att anslagen ökas till Tullverket med 75 miljoner kronor (yrkande 33), till Skattemyndigheterna med 140 miljoner kronor (yrkande 34) och till Kronofogdemyndigheterna med 71 miljoner kronor (yrkande 35).
Skatteutskottet avstyrker motion Fi33 (v) yrkandena 33 och 34 med hänvisning till sina ställningstaganden i betänkandena 1994/95:SkU23, 1994/95:SkU33 och 1994/95:SkU22.
Lagutskottet hänvisar i sitt yttrande (LU4y) beträffande yrkandet 35 i motion Fi33 (v) till sitt av riksdagen godkända betänkande 1994/95:LU23 och till den skrivelse (1994/95:217) om Samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten som regeringen nyligen avlämnat. Enligt lagutskottets mening framgår det med all önskvärd tydlighet av skrivelsen att kronofogdemyndigheternas resursbehov fortlöpande följs av regeringen samt att frågan om särskilda resurser skall tillföras myndigheterna för bekämpning av ekonomisk brottslighet skall övervägas vidare. Lagutskottet finner att dessa överväganden bör avvaktas och förordar därmed att yrkande 35 i motion Fi33 avstyrks.
Vänsterpartiet har avgivit en avvikande mening till lagutskottets yttrande.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill med anledning av vad som redovisats anföra följande. I de nu redovisade motionerna väckta med anledning av kompletteringspropositionen har partierna upprepat yrkanden som är identiska eller snarlika de som framförts tidigare i år. Motionärerna vill därmed markera att de vidhåller sin uppfattning eller anser att förslagen blivit än mer motiverade med tanke på den ekonomiska utvecklingen och regeringens förslag i den reviderade finansplanen. Utskottet har i det föregående ingående behandlat partiernas förslag till utformning av den ekonomiska politiken och i samband därmed även behandlat övergripande skattepolitiska, fördelningsmässiga, sysselsättningspolitiska och budgetpolitiska frågor. Utskottet ser emellertid inte skäl för riksdagen att på nytt i detalj behandla alla framlagda yrkanden. Det underlättar riksdagens arbete och förkortar voteringarna i kammaren om förslag som avser ett visst ämnesområde ställs under proposition endast vid ett tillfälle inom en kort tidrymd.
Utskottet avstyrker med hänvisning till vad utskottet redovisat och utrikes-, skatte-, socialförsäkrings-, kultur- samt bostadsutskottet anfört motionerna Fi32 (fp) yrkandena 18--22, 28, 29, 32, 33 samt Fi44 (fp) yrkandena 1, 8, 9, 13 och 14.
Som en följd av vad som redovisats av utskottet och anförts av utrikes-, skatte-, lag- och socialutskottet avstyrks motion Fi33 (v) yrkandena 3--5, 8, 18, 20, 21 samt 33--35.
Hemställan
Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkandena 1 och 20, 1994/95:Fi32 yrkande 1, 1994/95:Fi33 yrkande 1, 1994/95:Fi34 yrkandena 1 och 3, 1994/95:Fi35 yrkande 1 och 1994/95:Fi40 yrkandena 1 och 2 godkänner vad som förordats i proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 1 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 1 (m, fp, kds) res. 2 (v) res. 3 (mp)
2. beträffande miljö och ekonomi att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 4 och 1994/95:Fi34 yrkande 2, res. 4 (mp)
3. beträffande penningpolitiken att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 57 och 1994/95:Fi40 yrkande 3, res. 5 (v)
4. beträffande kommission för att granska finansmarknaden att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 58 och 1994/95:Fi34 yrkande 9, res. 6 (v) res. 7 (mp)
5. beträffande upplåning i Riksbanken att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 2 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 56 och 1994/95:Fi34 yrkande 14 antar regeringens förslag till dels lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, dels lag om ändring i lagen (1988:1387) om statens upplåning, res. 8 (v)
6. beträffande Världsbanken att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 2 yrkandena 2 och 3 dels bemyndigar Riksbanken att utan vederlag överlåta Sveriges inbetalade kapitalinsats i Världsbanken/IBRD om totalt 593 miljoner kronor till regeringen, dels bemyndigar regeringen att överta samtliga förpliktelser som följer med Sveriges kapitalinsats i Världsbanken/IBRD, inklusive ansvaret för ett bidrag till bankens garantikapital om totalt 1 696 miljoner dollar (ca 12 300 miljoner kronor),
7. beträffande konvergensprogram att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi34 yrkande 13, res. 9 (v, mp)
Arbetsmarknadspolitiken
8. beträffande kompensationsnivån i arbetslöshetsersättningen att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkandena 1 och 2, båda i denna del, och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 41, 1994/95:Fi34 yrkandena 28 och 29, 1994/95:Fi35 yrkande 18 och 1994/95:A56 yrkandena 6 och 7 antar regeringens förslag till dels lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 20 §, dels lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd såvitt avser övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1674) om ändring i nämnda lag, res. 10 (fp, kds) res. 11 (v) res. 12 (mp) res. 13 (m) - motiv.
9. beträffande grundbeloppet i KAS att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 42, 1994/95:Fi35 yrkande 19 och 1994/95:A52 yrkande 14, res. 14 (m) res. 15 (v) res. 16 (kds) res. 17 (fp) - motiv. res. 18 (mp) - motiv.
10. beträffande högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen att riksdagen avslår motion 1994/95:A52 yrkande 15, res. 19 (m) res. 20 (fp) - motiv.
11. beträffande deltidsarbetslösas rätt till heltidsarbete att riksdagen avslår motion 1994/95:A55 yrkandena 25 och 26, res. 21 (v) res. 22 (m, fp) - motiv.
12. beträffande ersättningsrätten för deltidsarbetslösa att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi33 yrkande 43, res. 23 (v)
13. beträffande skärpning av arbetsvillkoret att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi32 yrkande 9, res. 24 (fp) res. 25 (m) - motiv.
14. beträffande begränsning av ersättningsrätten att riksdagen avslår motion 1994/95:A52 yrkande 25, res. 26 (m) res. 27 (fp) - motiv.
15. beträffande utredning om arbetslöshetsförsäkringen att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi33 yrkande 44, res. 28 (v)
16. beträffande plikttjänstgöring att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkandena 1 och 2, båda i denna del, antar regeringens förslag till dels lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring till den del förslaget inte berörts i moment 8, dels lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd till den del förslaget inte berörts i moment 8,
17. beträffande höjning av finansieringsavgiften att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi38, res. 29 (m) res. 30 (fp) - motiv.
18. beträffande förkortad arbetstid att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi34 yrkande 30 och 1994/95:A55 yrkande 22, res. 31 (v) res. 32 (mp)
19. beträffande anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 45, 1994/95:Fi34 yrkandena 26 och 27 samt 1994/95:Fi35 yrkande 20 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:AU11, rskr. 233) samt under förutsättning av riksdagens bifall till betänkande 1994/95:AU15 -- till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett med 1 593 582 000 kr uppräknat förslagsanslag på 61 358 582 000 kr, res. 33 (m) - villk. res. 14 och 19 res. 34 (fp, kds) - villk. res. 10 res. 35 (v) - villk. res. 11 res. 36 (mp) - villk. res. 12
20. beträffande kostnader för utbildningsvikariat att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi35 yrkande 32, res. 37 (kds)
21. beträffande bidrag till lönegarantiersättning att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 6 dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, dels godkänner vad regeringen anfört om administrationen av utbetalning av lönegarantiersättning, dels till Bidrag till lönegarantiersättning för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 2 419 600 000 kr,
Invandringen
22. beträffande överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt D 4 godkänner att ändamålen under förslagsanslaget Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. även får omfatta kostnader för 1. bosniska flyktingars förberedelser i Sverige inför ett framtida återvändande till Bosnien-Hercegovina och 2. medicinsk evakuering,
23. beträffande utbetalning av schablonersättningar att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt D 5 yrkande 1 godkänner de föreslagna riktlinjerna för utbetalning av schablonersättningar,
24. beträffande anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt D 5 yrkande 2 och med avslag på motion 1994/95:Fi31 yrkande 18 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU13, rskr. 309) -- till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett med 400 000 000 kr nedräknat förslagsanslag på 6 247 700 000 kr, res. 38 (m)
Skatter
25. beträffande sänkning av mervärdesskatten på livsmedel att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 5 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 12, 1994/95:Fi33 yrkande 9, 1994/95:Fi35 yrkande 6, 1994/95:Fi40 yrkande 17 och 1994/95:Fi44 yrkande 2 antar regeringens förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200), res. 39 (m, fp, kds) res. 40 (v)
26. beträffande skatt på folköl att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Fi45 och 1994/95:Fi46 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om beskattningen av s.k. folköl,
27. beträffande månatlig uppbörd av mervärdesskatt att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 13, 1994/95:Fi40 yrkande 16 och 1994/95:Fi44 yrkande 10, res. 41 (m, fp)
28. beträffande sänkt skatt i tjänstesektorn att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 14, 1994/95:Fi33 yrkande 7, 1994/95:Fi34 yrkandena 7 och 8, 1994/95:Fi35 yrkandena 30 och 42 och 1994/95:Fi44 yrkande 3, res. 42 (m) res. 43 (fp) res. 44 (v) res. 45 (mp) res. 46 (kds)
29. beträffande riskkapitalavdrag och kvittning av underskott i näringsverksamhet att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi35 yrkandena 4 och 21 samt 1994/95:Fi44 yrkandena 6 och 11, res. 47 (m, fp, kds)
30. beträffande beskattning av aktieutdelning att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 33 och 1994/95:Fi44 yrkande 7, res. 48 (m, fp, kds)
31. beträffande begränsning av pension på grund av obetalda skatteskulder att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 24 och 1994/95:Fi35 yrkande 38, res. 49 (fp, kds)
32. beträffande tobaksskatt att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi44 yrkande 5, res. 50 (fp)
Besparingar inom den offentliga förvaltningen
33. beträffande ett tak för de offentliga utgifterna att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 3, 1994/95:Fi33 yrkande 55 och 1994/95:Fi40 yrkandena 4, 5 och 15 godkänner vad regeringen anfört om ett tak för de offentliga utgifterna, res. 51 (m, fp) res. 52 (v)
34. beträffande beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi31 yrkande 4, res. 53 (m)
35. beträffande utredning om effekter av besparingar att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi34 yrkande 18, res. 54 (mp)
36. beträffande arbetsgivaravgifter för statliga myndigheter att riksdagen antar de i proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkandena 12--14 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, dels lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, dels lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
Förslag inom Utrikesdepartementets område
37. beträffande indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi32 yrkandena 16 och 17, 1994/95:Fi33 yrkande 17, 1994/95:Fi34 yrkande 11 och 1994/95:Fi35 yrkande 39, res. 55 (v, mp, kds) res. 56 (fp) res. 57 (m) - motiv.
Förslag inom Försvarsdepartementets område
38. beträffande medel till Försvarsmakten 1995/96 att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi33 yrkandena 36 och 54 samt 1994/95:Fi34 yrkande 15, res. 58 (v) res. 59 (mp)
39. beträffande försvarsutgifterna år 1998 att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi32 yrkande 30, res. 60 (fp) res. 61 (m) - motiv.
Förslag inom Socialdepartementets område
40. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 16 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 26 och 1994/95:Fi35 yrkande 35 godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet som regeringen förordar, res. 62 (fp, kds)
41. beträffande anslag till Bostadsbidrag att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 17 och med avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkande 27 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU14, rskr. 312) -- till Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett med 910 000 000 kr nedräknat förslagsanslag på 11 320 000 000 kr, res. 63 (v)
42. beträffande bidragsförskott att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 9, 1994/95:Fi32 yrkande 27 och 1994/95:Fi35 yrkande 34, res. 64 (m) res. 65 (fp) res. 66 (kds)
43. beträffande enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkandena 5 och 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkandena 23 och 26, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, och 1994/95:Fi35 yrkandena 7--9, alla i denna del, och yrkande 10 godkänner regeringens förslag om en enhetlig kompensationsnivå om 75 % i sjuklönesystemet samt i sjuk- och föräldraförsäkringarna, res. 67 (fp) res. 68 (v) res. 69 (mp) res. 70 (kds)
44. beträffande köp av rehabiliteringstjänster att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 7 i denna del och 1994/95:Fi33 yrkande 25 i denna del, res. 71 (m, v, kds)
45. beträffande kontaktdagarna i föräldraförsäkringen att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 2 och med avslag på motion 1994/95:Fi35 yrkande 31 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, res. 72 (m, fp, kds)
46. beträffande anslag till Föräldraförsäkring att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 24, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, och 1994/95:Fi35 yrkande 7 i denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU10, rskr. 343) -- till Föräldraförsäkring för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett med 1 202 000 000 kr nedräknat förslagsanslag på 27 261 000 000 kr, res. 73 (fp) - villk. res. 67 res. 74 (v) - villk. res. 68 res. 75 (mp) - villk. res. 69 res. 76 (kds) - villk. res. 70
47. beträffande anslag till Sjukpenning och rehabilitering att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 7 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 7 i denna del, 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 25 i denna del, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, och 1994/95:Fi35 yrkandena 8 och 9, båda i denna del, -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU10, rskr. 343) -- till Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett med 1 919 000 000 kr nedräknat förslagsanslag på 31 244 000 000 kr, res. 77 (m) - villk. res. 71 res. 78 (fp) - villk. res. 67 res. 79 (v) - villk. res. 68 och 71 res. 80 (mp) - villk. res. 69 res. 81 (kds) - villk. res. 70 och 71
48. beträffande tilläggsdirektiv om ersättningsnivåer vid förtidspensionering att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi40 yrkande 13, 49. beträffande höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkandena 1 och 5 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 6 och 1994/95:Fi33 yrkande 22 dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m., dels -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU10, rskr. 343) -- till Sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett med 3 094 000 000 kr nedräknat förslagsanslag på 20 051 000 000 kr, res. 82 (m) res. 83 (v)
50. beträffande anslag till Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 10 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SoU15, rskr. 294) -- till Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett med 50 000 000 kr nedräknat reservationsanslag på 150 000 000 kr,
51. beträffande assistansersättning att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi33 yrkande 19, res. 84 (v)
52. beträffande förtidspension att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 8 och 1994/95:Fi32 yrkande 23, res. 85 (m) res. 86 (fp)
Förslag inom Kommunikationsdepartementets område
53. beträffande anslag till Byggande av vägar att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 28, 1994/95:Fi34 yrkandena 21 samt 22 i denna del och 1994/95:Fi35 yrkande 40 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:TU18, rskr. 293) -- till Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 under sjätte huvudtiteln anvisar ett med 150 000 000 kr nedräknat ramanslag på 7 442 656 000 kr, res. 87 (v) res. 88 (mp) res. 89 (kds)
54. beträffande anslag till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 31 och 1994/95:Fi34 yrkande 22 i denna del, res. 90 (v) res. 91 (mp) - villk. res. 88
55. beträffande järnvägsanslag att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkandena 29 och 30 och 1994/95:Fi34 yrkande 20 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:TU14, rskr. 231) -- till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1995/96 under sjätte huvudtiteln anvisar ett med 262 500 000 kr nedräknat ramanslag på 9 145 560 000 kr, res. 92 (v) res. 93 (mp)
56. beträffande planeringsramar för infrastrukturinvesteringar att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del och med avslag på motion 1994/95:Fi31 yrkande 10 godkänner planeringsramar för dels Byggande av vägar på 4 520 000 000 kr för år 1997 samt på 4 429 000 000 kr för år 1998, dels Byggande av länstrafikanläggningar på 1 318 000 000 kr för år 1997 samt på 1 244 000 000 kr för år 1998, dels Nyinvesteringar i stomjärnvägar på 5 336 000 000 kr för år 1997 samt på 5 011 000 000 kr för år 1998, res. 94 (m)
57. beträffande utökad garantiram i Stockholm att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del och med avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkande 32 bemyndigar regeringen att dels låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen om 146 000 000 kr i prisnivån januari 1992 för drift och underhåll av de nya väglederna inom ramen för den s.k. Dennisöverenskommelsen, dels låta Riksgäldskontoret justera borgensbeloppet med hänsyn till tillkommande räntekostnader för upptagna lån samt till prisökningar i samhället, res. 95 (v, mp)
Förslag inom Finansdepartementets område
58. beträffande anslag till Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 6 yrkande 1 till Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
59. beträffande anslag till Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 6 yrkande 3 till Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr,
Förslag inom Utbildningsdepartementets område
60. beträffande anslag till Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt C 44 yrkande 2 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:UbU15, rskr. 353) -- till Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett med 30 000 000 kr nedräknat reservationsanslag på 60 390 000 kr,
61. beträffande anslag till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt C 45 yrkandena 3 och 4 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:UbU15, rskr. 353) samt under förutsättning av riksdagens bifall till förslaget om en höjning av reservationsanslaget Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning (prop. 1994/95:164, bet. UbU18) -- till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett med 60 000 000 kr nedräknat reservationsanslag på 675 340 000 kr,
62. beträffande anslag till Europeisk forskningssamverkan att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt D 19 yrkande 5 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:UbU15, rskr. 353) -- till Europeisk forskningssamverkan för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett med 82 500 000 kr nedräknat ramanslag på 560 033 000 kr,
63. beträffande grundforskningsavdrag att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi34 yrkandena 24 och 25, res. 96 (mp)
Studiestöd m.m.
64. beträffande studiestöd till deltidsstuderande att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt E yrkandena 6 och 7 och med avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkande 38 antar regeringens förslag till dels lag om ändring i studiestödslagen (1973:349), dels lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa,
65. beträffande folkhögskolestudier att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 37, 1994/95:Fi35 yrkande 14 och 1994/95:Fi48 yrkande 1, res. 97 (v, kds)
66. beträffande anslag till Studiemedel m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt E yrkande 8 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU12, rskr. 278) -- till Studiemedel m.m. för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett med 25 000 000 kr nedräknat förslagsanslag på 11 023 125 000 kr,
67. beträffande ersättningsnivån i vuxenstudiestödet att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 15, 1994/95:Fi32 yrkande 8, 1994/95:Fi33 yrkande 39, 1994/95:Fi34 yrkande 23 och 1994/95:Fi48 yrkande 2, res. 98 (m) res. 99 (fp, mp, kds) res. 100 (v)
68. beträffande villkoren för vuxenstudiestöd vid studier på gymnasienivå att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 40, 1994/95:Fi35 yrkande 15 och 1994/95:Fi48 yrkande 3, res. 101 (v, kds)
69. beträffande anslag till Vuxenstudiestöd m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt E yrkande 9 -- med ändring av riksdagens beslut (1994/95:SfU12, rskr. 278) -- till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett med 448 100 000 kr nedräknat reservationsanslag på 3 484 600 000 kr, res. 102 (m) - villk. res. 98 res. 103 (fp, mp, kds) - villk. res. 99 res. 104 (v) - villk. res. 100
70. beträffande anslag till Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt E yrkande 10 -- med ändring av riksdagens beslut (1994/95:SfU12, rskr. 278) -- till Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett med 3 000 000 kr nedräknat förslagsanslag på 82 580 000 kr,
71. beträffande skärpta studiemedelsvillkor att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi35 yrkande 36, res. 105 (kds)
72. beträffande svux vid s.k. YTH-utbildning att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi31 yrkande 17, res. 106 (m)
Förslag inom Kulturdepartementets område
73. beträffande stöd till icke-statliga kulturlokaler att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 11 punkt B 8 och med avslag på motion 1994/95:Fi34 yrkande 31 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU10, rskr. 211) -- dels medger att beslut om stöd till icke-statliga kulturlokaler får meddelas intill ett sammanlagt belopp av 15 000 000 kr för budgetåret 1995/96, dels till Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1995/96 under elfte huvudtiteln anvisar ett med 22 500 000 kr nedräknat förslagsanslag på 27 500 000 kr, res. 107 (mp)
74. beträffande kulturstöd vid ombyggnad m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 11 punkt B 17 -- med ändring av riksdagens beslut (1994/95:BoU10, rskr. 211) -- dels medger att beslut om bidrag till kulturstöd vid ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. får meddelas intill ett sammanlagt belopp av 240 000 000 kr för budgetåret 1995/96, dels till Kulturstöd vid ombyggnad m.m. för budgetåret 1995/96 under elfte huvudtiteln anvisar ett med 15 000 000 kr nedräknat förslagsanslag på 240 000 000 kr,
75. beträffande övriga förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi33 yrkande 46, res. 108 (v)
Förslag inom Näringsdepartementets område
76. beträffande anslag till Främjande av kvinnors företagande att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 15, 1994/95:Fi33 yrkande 49, 1994/95:Fi34 yrkande 34 och 1994/95:Fi35 yrkande 22 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) -- till Främjande av kvinnors företagande för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett med 51 000 000 kr nedräknat reservationsanslag på 149 000 000 kr, res. 109 (m) res. 110 (fp) res. 111 (v, mp, kds)
77. beträffande anslag till Bidrag till tekniköverföring att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 4 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkandena 47 och 48 samt 1994/95:Fi34 yrkandena 35 och 36 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) -- till Bidrag till tekniköverföring för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett med 50 000 000 kr nedräknat reservationsanslag på 50 000 000 kr, res. 112 (m, fp) res. 113 (v) res. 114 (mp)
78. beträffande anslag till Investeringsfrämjande att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 5 och med avslag på motion 1994/95:Fi34 yrkande 37 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) -- till Investeringsfrämjande för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett med 22 500 000 kr nedräknat reservationsanslag på 75 000 000 kr, res. 115 (m, fp) res. 116 (mp)
79. beträffande försäljning av statliga företag att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi32 yrkande 31, res. 117 (m, fp, kds)
Förslag inom Civildepartementets område
80. beträffande anslag till Länsstyrelserna m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt A 1 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 50 och 1994/95:Fi43 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU12, rskr. 213) -- till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett med 24 600 000 kr nedräknat ramanslag på 2 662 173 000 kr, res. 118 (v)
81. beträffande anslag till Stöd till trossamfund m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt B 1 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 24 och 1994/95:Fi49 yrkande 2 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:KrU12, rskr. 206) -- till Stöd till trossamfund m.m. för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett med 3 300 000 kr nedräknat reservationsanslag på 91 200 000 kr, res. 119 (kds)
82. beträffande anslag till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt D 2 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 23 och 1994/95:Fi49 yrkande 1 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:KrU27, rskr. 351) -- till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett med 3 200 000 kr nedräknat reservationsanslag på 171 103 000 kr, res. 120 (kds)
83. beträffande anslag till Utveckling av ideell verksamhet att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 4 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 26 och 1994/95:Fi49 av Inger Davidson (kds) yrkande 4 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:KrU27, rskr. 351) -- till Utveckling av ideell verksamhet anvisar ett med 1 000 000 kr nedräknat reservationsanslag på 22 700 000 kr, res. 121 (kds)
84. beträffande anslag till Stöd till idrotten att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 6 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 27 och 1994/95:Fi49 yrkande 5 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:KrU14, rskr. 224) -- till Stöd till idrotten för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett med 4 400 000 kr nedräknat reservationsanslag på 787 860 000 kr, res. 122 (kds)
85. beträffande anslag till Stöd till kooperativ utveckling att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 25 och 1994/95:Fi49 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 51 och 1994/95:Fi34 yrkande 38 avslår regeringens förslag i proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 2 om en minskning av reservationsanslaget Stöd till kooperativ utveckling med 1 000 000 kr, res. 123 (m) res. 124 (v) res. 125 (mp) res. 126 (fp) - motiv.
Förslag inom Miljödepartementets område
86. beträffande anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt A 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del, 1994/95:Fi34 yrkande 42 och 1994/95:Fi35 yrkande 28 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:JoU14, rskr. 257) -- till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett med 30 000 000 kr nedräknat reservationsanslag på 210 000 000 kr, res. 127 (v) res. 128 (mp) res. 129 (kds)
87. beträffande anslag till Miljöforskning att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt A 5 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del, 1994/95:Fi34 yrkande 43 och 1994/95:Fi35 yrkande 29 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:JoU14, rskr. 257) -- till Miljöforskning för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett med 37 500 000 kr nedräknat reservationsanslag på 175 531 000 kr, res. 130 (v, kds) res. 131 (mp)
88. beträffande indragningar av reservationsmedel inom Miljödepartementets område att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi34 yrkande 40, res. 132 (mp)
89. beträffande anslag till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt B 3 och med avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU20, rskr. 303) -- till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett med 7 500 000 kr nedräknat ramanslag på 88 439 000 kr, res. 133 (v)
Budgetpolitiken
90. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 2, 1994/95:Fi32 yrkande 2, 1994/95:Fi33 yrkande 2, 1994/95:Fi34 yrkandena 4--6, 10 och 44, 1994/95:Fi35 yrkande 2 och 1994/95:Fi40 yrkandena 12 och 14 godkänner vad som förordats i proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 2 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 134 (m) res. 135 (fp) res. 136 (v) res. 137 (mp) res. 138 (kds)
91. beträffande tillkommande utgiftsbehov, netto att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi31 yrkande 3, res. 139 (m)
92. beträffande finansfullmakten att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 9 bemyndigar regeringen att för budgetåret 1995/96, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av 2 000 000 000 kr,
93. beträffande bemyndigande om statens upplåning att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 8 bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning,
94. beträffande revisionens iakttagelser att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi34 yrkande 33 och 1994/95:Fi35 yrkande 41, res. 140 (v, mp, kds)
95. beträffande Riksrevisionsverkets rätt att granska statliga aktiebolag och stiftelser att riksdagen antar det i proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 11 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser,
Motioner i frågor som riksdagen behandlat i annat sammanhang
96. beträffande motioner från Folkpartiet liberalerna i frågor som riksdagen behandlat i annat sammanhang att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi32 yrkandena 18--22, 28, 29, 32 och 33 samt 1994/95:Fi44 yrkandena 1, 8, 9, 13 och 14, res. 141 (fp)
97. beträffande motioner från Vänsterpartiet i frågor som riksdagen behandlat i annat sammanhang att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi33 yrkandena 3--5, 8, 18, 20, 21 och 33--35. res. 142 (v)
Stockholm den 30 maj 1995 På finansutskottets vägnar Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit:
Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Lisbet Calner (s), Sonja Rembo (m), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Susanne Eberstein (s), Johan Lönnroth (v), Kjell Nordström (s), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kds),
Thomas Östros (s), Kristina Nordström (s), Per Bill (m) och Magnus Johansson (s).
Reservationer
1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att det avsnitt som har rubriken Utvecklingen i Sverige bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken börjar med "De flesta" och slutar med "samt Fi40 (m) yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Inledning
Den ekonomiska politiken måste utformas så att en långsiktigt hållbar utveckling blir möjlig.
Sverige behöver därför en politik för fortsatt förändring och förnyelse. Att återfalla till den politik som misslyckats förr riskerar att på sikt få allvarliga konsekvenser på snart sagt alla samhällslivets områden. Följderna av utvecklingen under 1980-talet visar mer än väl vad som kan hända om regeringen inte nu förmår att ändra den allmänna inriktning av den ekonomiska politiken som karakteriserade tidigare socialdemokratiska regeringar.
Under den borgerliga regeringsperioden 1991--1994 inleddes ett genomgripande reformarbete för att förändra och förnya Sverige. Avgörande var att Sverige helt och fullt skulle bli medlem i det europeiska samarbetet, att förutsättningarna för tillväxt och företagande genomgripande skulle förbättras, att vi skulle få en valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken och att ambitionsnivån skulle höjas för miljöpolitiken samtidigt som denna skulle få en ny och bättre inriktning.
Detta arbete för förändring drevs samtidigt som regeringen hade att hantera en ekonomi i fritt fall efter misslyckandet för den s.k. tredje vägens ekonomiska politik. Från slutet av år 1993 började industriproduktionen att öka samtidigt som öppen arbetslöshet och budgetunderskott började att minska. Vid regeringsskiftet i oktober år 1994 befann sig den svenska ekonomin i den starkaste uppgången på flera decennier.
Genom att ekonomin fortfarande befinner sig i uppgångsfas -- med något minskad arbetslöshet och sjunkande budgetunderskott -- finns alltjämt ett gyllene tillfälle att med en riktig politik lägga grunden till en stark utveckling för Sverige.
Den under 1980-talet alltmera överhettade ekonomin drev fram en expansion i de traditionella industrisektorerna som skylde över Sveriges långsiktiga tillväxt- och budgetproblem.
Små- och nyföretagande har haft en alldeles för liten omfattning, bl.a. till följd av ett ogynnsamt företagarklimat. Skatternas utformning och för småföretagen illa anpassade regelverk har varit en kraftigt återhållande faktor. Till de strukturella problem som alltför länge nonchalerades hörde den bristande konkurrensen på viktiga områden som t.ex. byggsektorn.
Den borgerliga regeringen tog itu med en rad stora strukturella problem i svensk ekonomi i syfte att öka ekonomins utvecklingskraft. Det lade en god grund för en stark uppgång under åren framöver.
Utskottet bedömer att det måste vara en central uppgift för politiska beslutsfattare under lång tid framöver att söka identifiera tillväxtens och företagandets drivkrafter och pröva vilka möjligheter som finns att stärka dem ytterligare. Men en första förutsättning är att man inser att en viktig del av gångna missgrepp och försummelser berör just detta. Dessvärre visar den inriktning av den ekonomiska politiken som föreslås i kompletteringspropositionen att den socialdemokratiska regeringen inte tagit till sig dessa lärdomar.
Osäkerhetsfaktorer i bedömningen av den ekonomiska utvecklingen
Som framgått av vad utskottet anfört om den internationella utvecklingen för de närmaste två åren kan en dämpning av konjunkturen förutses för Förenta staterna och övriga anglosachsiska länder. Denna avmattning av konjunkturen kan komma att motverkas av utvecklingen i länder utanför OECD-området. Som exempel på sådana områden kan nämnas länderna i Sydostasien.
Utskottet har emellertid i avsnittet om den internationella utvecklingen även framhållit att det finns flera osäkerhetsmoment i denna bedömning. Alltjämt är oron stor på de finansiella marknaderna. De offentliga finanserna i OECD-området förbättrades visserligen under år 1994, och underskotten gick ned till ett genomsnitt på knappt 4 % av BNP. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande underskott i Sverige detta år uppgick till drygt 10 %. Förbättringen i OECD-området var dock inte tillräcklig för att förhindra en fortsatt statsskuldsökning. Slutsatsen är därför att växande statsskulder och instabilitet på den finansiella marknaden fortfarande utgör ett hot mot en positiv internationell utveckling. Det finns i detta sammanhang anledning att framhålla att den svenska ekonomin med en extrem obalans i de offentliga finanserna kan visa sig mycket känslig för störningar i den internationella ekonomin. En i och för sig måttlig konjunkturavmattning i länder som tillhör kretsen av våra viktigaste handelspartners, tillsammans med en ny våg av oro på de finansiella marknaderna, kan innebära att den nuvarande positiva utvecklingen av den svenska ekonomin kan vändas i sin motsats.
Regeringen förutspår, i kompletteringspropositionen, liksom i finansplanen i januari, att den totala produktionen kommer att växa med 2,5 % i år och något mer nästa år. Utskottet ser det som anmärkningsvärt att Sverige inte någon gång under den konjunkturcykel vi nu är inne i skulle nå upp till 3 % i tillväxttakt. I regeringens medelfristiga kalkyler av utvecklingen fram till år 2000 når BNP-tillväxten i alternativet med "medelhög" tillväxt upp till 2,2 % i årsgenomsnitt fram till år 2000. Dessa i internationell jämförelse mycket låga tillväxttakter borde ha fått regeringen att inse att den inriktning av den ekonomiska politiken som föreslås i kompletteringspropositionen måste omprövas.
Den faktor som främst gör att både konjunkturbedömningen och de medelfristiga kalkylerna, trots den förutsedda låga tillväxten, måste ses som alltför optimistiska är antagandena om utveckligen av hushållssparandet. Det finns t.ex. knappast någon etablerad konjunkturbedömare utöver regeringen som tror att hushållen drar ner sitt finansiella sparande så kraftigt som antas i propositionen. Därmed skulle den privata konsumtionen utvecklas svagare, med återverkningar både på tillväxt, sysselsättning och offentliga finanser. Regeringen var i januari för optimistisk angående den privata konsumtionens utveckling i och med antagandet om en kraftig minskning av sparkvoten. Regeringen har nu reviderat ner prognosen för privat konsumtion, men fortfarande antas en enligt utskottets uppfattning orealistiskt stor minskning av hushållens finansiella sparande. Sparkvoten förutses minska från 8,3 % förra året till under 6 % nästa år och ytterligare ned till 4,5 % år 1998.
Osäkerhet vidlåder också prognosen för växelkurs- och ränteutveckling. Kronan förutses apprecieras med ca 12 %. Samtidigt förutses lönekostnadsökningen bli högre än i flera av våra konkurrentländer, men icke desto mindre antas exporten utvecklas i takt med marknadstillväxten. Vidare antas i propositionen också en markant minskning av räntedifferensen mellan Sverige och Tyskland.
Sammanfattningsvis vill utskottet inte utesluta att den ekonomiska utvecklingen skulle kunna utvecklas enligt regeringens prognoser, men det är utskottets uppfattning att säkerhetsmarginalerna är för små. Om negativa händelser i omvärlden inträffar, riskerar, som nämnts, effekterna på svensk ekonomi att bli betydande. Vad beträffar sysselsättningen finns det skäl att vara entydigt negativ. Även om regeringens prognoser skulle realiseras är tillskottet av nya arbetstillfällen alltför begränsat. Sverige riskerar med den nu förda politiken att fastna i massarbetslöshet.
Kraven på den ekonomisk-politiska strategin
Som utskottet ser det är det följande övergripande krav som måste vara utgångspunkten vid fastställandet av inriktningen av den ekonomiska politiken.
Att politiken inriktas på att förbättra förutsättningarna för tillväxt i Sverige. Strävan bör vara att tillväxten skall ligga på europeisk toppnivå.
Att åstadkomma en uthållig hög sysselsättningsnivå i det svenska samhället och därmed avvärja hotet om en bestående massarbetslöshet.
Att skapa en stabil ekonomisk bas för välfärdspolitiken. Det innebär att takten i saneringen av statens finanser måste öka. De besparingar som föreslås i kompletteringspropositionen är inte tillräckliga. Budgetsaneringen måste i allt väsentligt framdeles bygga på en kombination av minskade utgifter och strukturreformer som ger tillväxt, låg inflation och lägre räntor. En viss skärpning av budgetpolitiken i förhållande till regeringens förslag är nödvändig. Än mer avgörande är dock åtgärdernas sammansättning. Budgetsaneringens innehåll måste anpassas till vad som är långsiktigt strukturellt riktigt. Saneringspolitiken måste samspela med -- inte motverka -- strukturpolitiken. De skattehöjningar på företagande som regeringen genomdrivit är förtroendenedsättande, hämmar tillväxten och försämrar därmed möjligheterna att åstadkomma en uthållig balans i statens finanser. Skattepolitiken måste utformas så att den blir konkurrenskraftig i jämförelse med den i övriga EU-länder.
Att hög prioritet ges åt inflationsbekämpningen. Bara med en politik som värnar penningvärdet kan Sverige få en tillväxt som är långsiktigt hållbar. En hög inflation lägger alltid grunden för en ny kris. 1980-talets erfarenheter förskräcker. En varaktig låg inflation skapar förutsättningar för att Sverige kan gå in och delta i EU:s ERM-samarbete vilket, vid sidan av budgetsaneringen, är den mest effektiva åtgärden för att eliminera differensen mot den internationella räntenivån.
Att åstadkomma en omställning av den ekonomiska aktiviteten i samhället i riktning mot kretsloppstänkande och ekologisk balans. En ekonomisk tillväxt utan miljöhänsyn eller med överuttag av ändliga naturresurser blir inte hållbar över tiden. Användning av ekonomiska styrmedel ökar miljöpolitikens effektivitet.
Att inrikta den ekonomiska politiken så att hela landets produktionsmöjligheter tas till vara. På landsbygden finns det betydande produktionsmöjligheter genom bl.a. den snabba utvecklingen av småskalig teknik och av informationsteknologin. En avgörande förutsättning för regional balans är en tillväxtbefrämjande politik och en politik som underlättar etableringen av nya mindre och medelstora företag.
Att inrikta skattepolitiken mot lägre skatt på företagande särskilt inom tjänstesektorn. Skattesänkningar på företagandet bör de närmaste åren i stor utsträckning riktas mot tjänstesektorn. Medel bör således avsättas för en lägre tjänstebeskattning.
Att genomföra en avmonopolisering av offentliga sektorn. En stor del av den skattefinansierade verksamheten i offentlig sektor består inte av myndighetsutövning utan av tjänster av olika slag. Den senare delen bör i stor utsträckning utsättas för konkurrens. Utskottet föreslår att den serie återställare som genomförts efter regeringsskiftet och som stärker de krafter i kommunerna som vill motarbeta förnyelse rivs upp. Om möjligheterna till privat företagande på det område som hittills varit förbehållet kommunala förvaltningar eller bolag ökar kan det dels leda till lägre kostnader för kommunerna, dels uppmuntra nyföretagande.
En bättre fungerande arbetsmarknad
Den borgerliga regeringen genomförde ett antal strategiska förändringar i arbetsrätten av särskild betydelse för de mindre företagen. Dessa beslut tillhör dem som revs upp i den socialdemokratiska återställarpolitiken hösten 1994. Samtidigt har regeringen nu i praktiken medgivit att arbetsrätten inte fungerar tillfredsställande i och med att en korporativt sammansatt ny arbetsrättskommitté tillsattes för en tid sedan.
Utskottet föreslår att de regler som den borgerliga regeringen drev igenom utan dröjsmål återinförs. Rätten till visstidsanställningar -- som kan ge många nya jobb -- bör således utvidgas från 6 till 12 månader. Detsamma skall gälla rätten till provanställningar. Den fackliga vetorätten mot entreprenader avskaffas. Arbetsgivaren bör också få undanta två nyckelpersoner från turordningsreglerna.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla vikten av att lönebildningen fungerar väl i den nu pågående starka uppgångsfasen. Det öppnar möjligheter för ökade arbetstillfällen. Förutsättningen är emellertid att löneutvecklingen står i samklang med produktivitetsutvecklingen inom skilda verksamheter och på skilda arbetsplatser. Om höga lönekrav skulle drivas igenom med åtföljande kompensationskrav i andra sektorer finns stor risk att uppgången bryts i förtid av inflationstendenser. Det dåliga arbetsmarknadsläget borde motverka uppkomsten av sådana krav, men lönebildningen måste även vid en starkt växande sysselsättning bidra till fortsatt låg inflation. Även i detta sammanhang finns det anledning att vara orolig för de samlade återverkningarna av den nuvarande inriktningen av skattepolitiken. Det hade varit mindre risker för störningar och kompensationskrav om budgetsaneringen fått en, även från denna utgångspunkt, bättre sammansättning. Det ställer stora krav på löntagarnas ansvarskänsla att kunna förena sjunkande ersättning efter skatt av förvärvsarbete med kraftigt stigande sysselsättning.
Det är även viktigt att flexibiliteten på arbetsmarknaden ökar. Lönebildningen måste främja rekrytering av ny arbetskraft men också karriär och arbetsbyten. Lönesättningen måste vara sådan att unga människor har större möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Avregleringen på arbetsmarknaden måste fortsätta med bl.a. reformering av arbetsrätten.
För att öka sysselsättningen och pressa tillbaka arbetslösheten krävs en bättre fungerande arbetsmarknad med god rörlighet, både geografiskt och yrkesmässigt. Utskottet avvisar därför den av regeringen och Centern föreslagna minskningen av starthjälpen (flyttstödet).
Riksbankens ställning och konvergensprogrammet
När det gäller penningpolitiken vill utskottet framhålla vikten av att Riksbankens självständighet förstärks. En ökad självständighet för Riksbanken skulle sannolikt minska trycket på de långa räntorna och därmed behovet av att höja de korta.
Den 1 januari 1994 gick EU in i den andra förberedelsefasen inför den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Redan under innevarande fas ställs krav på den svenska regeringen och riksdagen att sträva efter att uppnå vissa mål, de s.k. konvergenskriterierna. Maastrichtavtalet ställer upp tak för den offentliga sektorns finansiella underskott respektive bruttoskuld, för de långa räntorna, inflationen och växelkurssvängningarna. Som utskottet ser det måste Sverige ha ambitionen att så småningom uppfylla samtliga dessa kriterier. Mot denna bakgrund ställs det därför nu stora krav på att regeringen utarbetar ett väl genomtänkt konvergensprogram. Sammanfattningsvis innebär utskottets ställningstagande till riktlinjerna för den ekonomiska politiken att utskottet avstyrker propositionens riktlinjer.
Vad utskottet har anfört om riktlinjer för den ekonomiska politiken med anledning av motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp), Fi35 (kds) och Fi40 (m) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Som utskottet ser det lämnas i motionerna Fi33 (v) yrkande 1 och Fi34 (mp) yrkandena 1 och 3 inte några väsentliga bidrag till hur riktlinjerna för den ekonomiska politiken bör utformas. Med hänvisning härtill avstyrks dessa motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 1 och motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 1 och 1994/95:Fi34 yrkandena 1 och 3 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi31 yrkandena 1 och 20, 1994/95:Fi32 yrkande 1, 1994/95:Fi35 yrkande 1 och 1994/95:Fi40 yrkandena 1 och 2 godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,
2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken börjar med "De flesta" och slutar med "samt Fi40 (m) yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Inledning
Vid fastläggandet av inriktningen av den ekonomiska politiken i januari i år framhävde regeringen "tre hörnstenar" för den ekonomiska politiken: sanering av statsfinanserna, bekämpning av arbetslösheten och en rättvis fördelningspolitik. I finansplanen betonades också att dessa hörnstenar hänger ihop. Om inte arbetslösheten sjunker ordentligt kommer statsfinanserna att vara utsatta för ett fortsatt starkt negativt tryck; om inte budgetsaneringspolitiken upplevs som rättvis kommer den ekonomiska politiken oundvikligen att misslyckas -- den vinner ingen acceptans hos människor, och då kommer alla prognoser om privat konsumtion, privat sparande och tillväxt att gå om intet. Utskottet vill understryka att de "tre hörnstenarna" även fortsättningsvis gäller. Politiken bör ha som riktmärke att utifrån rättvisa fördelningsprinciper sanera statsfinanserna, minska arbetslösheten och befordra en uthållig ekonomisk utveckling. Den absolut viktigaste uppgiften är att få ner arbetslösheten.
Förutsättningarna för den ekonomiska politiken har förbättrats. Den reala ekonomin blir allt starkare, trots turbulensen på finansmarknaderna. Det gäller emellertid att utnyttja de möjligheter som erbjuds på ett korrekt sätt. Den politik som regeringen presenterar i årets kompletteringsproposition är enligt utskottets uppfattning otillräcklig och på avgörande punkter direkt felaktig. Den utan jämförelse allvarligaste bristen i regeringens proposition är frånvaron av åtgärder för att få bort massarbetslösheten.
De kommunala frågorna behandlas i betänkande 1994/95:FiU19. Utskottet vill emellertid här framhålla att den indragning av kommunpengar som en utebliven kompensation för egenavgifternas effekter innebär, är ett angrepp på den "välfärdsstatens kärna" regeringen själv sagt sig vilja slå vakt om. Åtgärden är därtill ett hårt slag mot kvinnojobben. Det är häpnadsväckande att en sådan politik presenteras av en regering som säger sig stå för en avancerad jämställdhetspolitik.
Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
Det primära målet för den ekonomiska politiken
Den inriktning av politiken som nu krävs måste framför allt inriktas på att få ner arbetslösheten till anständiga nivåer, så snabbt som möjligt under 5 %. Enligt utskottets uppfattning står det utom allt tvivel att det är sysselsättningspolitiken som inrymmer nyckeln till en långsiktigt hållbar tillväxt, sundare statsfinanser och en rättvisare fördelning. Inriktningen av politiken kan inte bygga på ett forcerat konvergensprogram, med sikte på svenskt deltagande i EMU, som sätter prisstabilitet och höga räntor framför ökad sysselsättning och ökad produktion.
Finans- och penningpolitiken
Utskottet gör bedömningen att någon ytterligare åtstramning av finanspolitiken, utöver vad riksdagen beslutade med anledning av årets budgetproposition, inte nu är nödvändig. Det betyder att de ytterligare budgetförstärkningar som regeringen föreslår inte är nödvändiga. De kraftfulla insatserna under hösten och våren för att sanera budgeten har fått önskad effekt på budgeten. De har emellertid inte avspeglats i en sjunkande räntenivå och en stärkt kronkurs. Det förklaras av att utvecklingen på finansmarknaderna har en mycket svag koppling till den realekonomiska utvecklingen.
Finans- och penningpolitiken präglas av en svår balansgång mellan önskemålen om snabb budgetförstärkning å ena sidan och ökad aktivitet på hemmamarknaden å andra sidan. I den mån ytterligare budgetförstärkningar inte har negativa återverkningar på aktiviteten på hemmamarknaden eller negativa sociala effekter bör de naturligtvis genomföras för att minska statsskulden och räntebelastningen. Nu tillkommer en ökning på inkomstsidan i statsbudgeten -- utöver vad som antogs i budgetpropositionen -- motsvarande drygt 32 miljarder kronor för innevarande budgetår och 9 miljarder kronor för kommande budgetår. Uppgången i den reala ekonomin stärker statens finanser. Mot den bakgrunden föreslår utskottet, i likhet med vad som framförs i motion Fi33 (v), en utformning av finanspolitiken som ger en mer expansiv effekt än den av regeringen föreslagna politiken, dels via en mer aktiv fördelningspolitik som stärker köpkraften hos grupper med hög konsumtionsbenägenhet, dels genom riktade stimulanser till bl.a. tjänstesektorn motsvarande ca 10 miljarder kronor.
Den ekonomiska politiken störs ständigt av oron på finansmarknaderna. Realräntan är för hög och kronan för svag. En mer balanserad utveckling av svensk ekonomi förutsätter en sjunkande realränta. Enligt utskottets mening är det emellertid inte möjligt att uppnå denna målsättning med den penningpolitik som bedrivs i dag. Riksbankens högräntepolitik bidrar till att skapa förutsättningar för kontinuerligt stigande långräntor. Den nuvarande inriktningen av penningpolitiken kan inte accepteras. Utskottet återkommer längre fram i betänkandet till frågan om vilka krav som nu måste ställas på penningpolitiken.
En politik för låg inflation
Utskottet delar regeringens uppfattning att prisutvecklingen måste hållas under kontroll. En höginflation snedvrider ekonomin och får negativa fördelningspolitiska konsekvenser. Men den uppfattning om inflationens betydelse för långsiktig tillväxt som presenteras i propositionen är alldeles för förenklad. Den ekonomiska politiken måste ta hänsyn till vissa målkonflikter mellan tillväxt och sysselsättning å ena sidan samt valuta- och prisstabilitet å andra sidan. Inflationen bör inte långsiktigt överstiga den nivå som motsvarar ett genomsnitt för våra viktigaste handelspartners. Tillfälliga avvikelser måste emellertid tolereras. En ekonomisk politik som inte tar hänsyn till detta bidrar till stora kostnader i form av bortfallen produktion och social utslagning av grupper med små materiella resurser. Erfarenheten från våra grannländer i Europa är att den typ av prisstabilitet som regering och riksbank förespråkar är oförenlig med arbetarrörelsens sysselsättningsambitioner.
Den antiinflationspolitik som utskottet förordar och som står i överensstämmelse med vad som sägs i motion Fi33 (v), tar i stället sikte på att prisökningar kan hållas tillbaka om vi underlättar för produktionsökningar på marginalen, förenklar och förbilligar sysselsättningsökningar, raderar flaskhalsar vad gäller arbetskraftsutbudet och skapar tillgång på kompetens och riskvilligt kapital i små och medelstora företag. Sverige måste satsa mer på framtidsnäringarna -- på informationsteknologi, på miljöteknik och ny energiteknik. Samtidigt måste vi bättre utnyttja våra komparativa fördelar: kvalificerad arbetskraft, rörlighet och en välutvecklad teknisk och social infrastruktur. En sådan inriktning på prispolitiken är förenlig med full sysselsättning och höga sociala anspråk på offentlig verksamhet och transfereringar.
Sysselsättningspolitiken
Som nämnts ser utskottet det som ett oavvisligt krav att arbetslösheten pressas ner ordentligt. I motion Fi33 (v) föreslås i detta sammanhang inte bara kortsiktiga arbetsmarknadspolitiska insatser utan också mer omfattande investeringsprogram för gröna jobb och riktade arbetsgivaravgiftssänkningar. Att minska skatten på arbete och öka skatten på miljöskadlig verksamhet är ett steg på vägen mot skatteväxling. Utskottet tillstyrker denna inriktning av sysselsättningspolitiken.
Arbetsmarknadspolitiken kan inte ensam bära ansvaret för att upprätthålla sysselsättningsnivåerna; till det krävs också en övergripande ekonomisk politik och en långsiktig strategi för en hållbar ekonomisk utveckling. Ingredienser i en sådan långsiktig ekonomisk-politisk strategi är bl.a. bostadssaneringsinsatser, skatteväxling, riktade arbetsgivaravgiftssänkningar för att stimulera sysselsättningen i delar av tjänstesektorn och avslutningsvis större utbildningssatsningar. Utskottet föreslår vidare att en framtidsfond inrättas, finansierad med vinstavsättningar från det privata näringslivet. En sådan framtidsfond skall framför allt utnyttjas för kompetensutveckling av arbetskraft, för att trygga jobben och höja produktiviteten. När det gäller mer kortsiktiga insatser bör, som också föreslås i motion Fi33 (v), bl.a. åtgärder vidtas som begränsar och fördyrar de omfattande övertidsuttagen och obligatoriska ungdomspraktikantplatser i större företag.
Arbetstiderna måste ingå som en integrerad del i diskussionerna om hur arbetslöshetsfrågan kan lösas och hur framtidens arbetsliv kommer att gestaltas. Som utskottet ser det bör arbetstiden få sjunka för att ge utrymme för fler jobb, rikare liv och högre produktivitet. Staten måste på olika sätt stimulera och underlätta företags och institutioners försöksverksamhet med kortare arbetsdag. En rimlig målsättning är att vi skall kunna uppnå sju timmars arbetsdag 1997.
Ett omfattande program för gröna investeringar med en total volym på ca 5 miljarder kronor för bättre förutsättningar för att bygga upp det uthålliga samhället bör genomföras. På sikt är det naturligtvis en rad förändringar som måste komma till stånd om vi skall uppnå det kretsloppsbaserade samhället, bl.a. när det gäller lagstiftning, ekonomiska styrmedel och forskningspolitik.
Vad utskottet här framfört innebär en god överensstämmelse med utformningen av de riktlinjer för den ekonomiska politiken som redovisas i motion Fi33 (v).
I motion Fi34 (mp) framförs synpunkter på miljöpolitiken som utskottet i många avseenden kan dela. Förslag i motionen till lösning av den nu aktuella krisen i den svenska ekonomin saknar emellertid enligt utskottets mening realism.
Det förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i propositionen och i motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp), Fi34 (mp) och Fi35 (kds) avvisas av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 1 och motionerna 1994/95:Fi31 yrkandena 1 och 20, 1994/95:Fi32 yrkande 1, 1994/95:Fi34 yrkandena 1 och 3, 1994/95:Fi35 yrkande 1 och 1994/95:Fi40 yrkandena 1 och 2 godkänner vad som förordats i motion 1994/95:Fi33 yrkande 1 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken börjar med "De flesta" och slutar med "samt Fi40 (m) yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Den ekonomiska politiken måste underställas ekologiska, sociala, kulturella och demokratiska målsättningar. Utskottet vill i detta sammanhang särskilt framhålla vad som anförs i motion Fi34 (mp) och även vad Miljöpartiet anförde i anslutning till utskottets behandling i januari av budgetpropositionen (1994/95:FiU10 s. 98--99).
Den ekonomiska krisen måste angripas på ett både djupare och bredare sätt än vad som sker i dag. Statens nuvarande ekonomiska problem beror bl.a. på följande sex orsaker: (1) en fastlåsning vid en felaktig struktur på t.ex. pensions-, arbetstids- och skatteområdena, (2) en underfinansierad skattereform, (3) avsaknad av tillräckliga spelregler för den snabbt växande internationella penning- och valutamarknaden, (4) en överkonsumtion som pågått under lång tid och särskilt under den senaste högkonjunkturen, (5) det grova misstaget att knyta kronan till ecun och i samband därmed det orimliga försvaret av den fasta växelkursen och (6) felaktig inriktning av investeringar inom både näringsliv och offentlig sektor, vilket bl.a. lett till att framtidsbranscher är underutvecklade och företagandet otillräckligt.
Den ekonomiska politiken måste vid utformningen av åtgärder utgå från marknadsekonomiska principer och synsätt. Men utskottet vill understryka att detta aldrig får innebära att en regering i sin politik helt styrs av marknadskrafterna. Leder marknadskrafterna oss bort från de mål som här angivits måste åtgärder sättas in för att korrigera marknaden. Det marknadsekonomiska systemet får inte, som det ofta hävdas i den ekonomiska debatten, upphöjas till ett högre väsen som alltid har rätt.
Inriktningen av den ekonomiska politiken har varit, och är i huvudsak fortfarande -- med den politik som förordas i kompletteringspropositionen -- att ensidigt åstadkomma en snabb ekonomisk tillväxt i traditionell mening. En sådan inriktning av politiken leder med stor sannolikhet till ökad miljöförstöring och avvisas därför av utskottet.
Det är utskottets uppfattning att finanspolitiken måste inriktas på att snabbt sanera statens finanser och skapa förutsättningar för en växande privat sektor med fler små, medelstora eller kooperativa företag. Detta skall ske på ett sådant sätt att ett resurs- och energieffektivt produktionssätt främjas och så att sysselsättningen ökar. Arbetslösheten medför mycket stora kostnader för samhället, staten och de drabbade. Bekämpningen av arbetslösheten måste därför vara en viktig del i finanspolitiken.
Mot denna bakgrund föreslår utskottet en skatteväxling där skatt på arbete ersätts med skatt på energi och miljö. Därigenom stimuleras tjänste- och miljörelaterade sektorer av ekonomin. Med hänsyn till miljösektorns förhållandevis snabba tillväxt internationellt sett och att såväl miljö- som tjänstesektorn i Sverige är förhållandevis underutvecklade, bör en sådan skatteväxling medföra ett ökat företagande och en ökad sysselsättning.
Utformningen av det konkreta förslaget till skatteväxling framgår av den sammanfattning av Miljöpartiets partimotion som tidigare redovisats i betänkandet.
Utskottet vill vidare understryka vikten av att företagandet gynnas så att fler arbetstillfällen skapas. Inriktningen måste vara ökad miljöanpassning och ett mänskligare samhälle. Samtidigt måste den alltmer nödvändiga arbetstidsförkortningen genomföras, vilket i sig ger ytterligare arbetstillfällen. En sådan utveckling förbättrar också skatteunderlaget och ger en starkare finansiering av välfärdsprogrammen inom den offentliga sektorn. De nya jobben bör komma inom små och medelstora samt kooperativa företag. Detta förutsätter en politik som underlättar företagande både vad gäller regelverk och beskattning. Kvinnligt företagande liksom företagande bland invandrare skall på olika sätt stimuleras. Utskottet delar även den uppfattning som framförs i motion Fi34 (mp) att riktade stimulansåtgärder bör vidtas för att påskynda utvecklingen av näringslivet inom miljö- och energisektorerna.
Finanspolitiken måste vidare, på grund av den svåra situation som den svenska ekonomin hamnat i, inriktas mot ökade besparingar i den offentliga sektorn. Utskottet vill dock här understryka att välfärdens kärnområden -- vård, omsorg och skola -- måste undantas för att klara sådana övergripande mål som social rättvisa, livskvalitet och hög sysselsättningsnivå. Besparingarna bör i stället inriktas mot bl.a. de mycket höga utgifterna för ett militärt försvar som numera framstår som helt omotiverade och mot bidrag och ersättningar till enskilda och företag som kan klara sig ändå. Utskottet återkommer senare i betänkandet till de nödvändiga besparingarnas sammansättning.
De ökande klyftor som skulle bli följden av regeringens förslag anser utskottet kommer att leda till en rad negativa konsekvenser för samhället. Balans och harmoni i samhället är en grund för ett effektivt samhälle där både mänskliga och andra resurser används på ett bra sätt. Med ökande klyftor ökar också känslan av utanförskap. Delaktigheten i samhällsbygget minskas, våld och drogmissbruk ökar. Arbetslösheten är i detta perspektiv något som med olika medel måste åtgärdas. Den långtgående skatteväxling som utskottet föreslår tillsammans med sänkt normalarbetstid är en framkomlig väg att både minska arbetslösheten, öka jämställdheten och komma till rätta med sociala och ekologiska problem.
Utskottet tillstyrker med det anförda yrkandena 1 och 3 i motion Fi34 (mp). Därav följer att den i propositionen föreslagna inriktningen av den ekonomiska politiken avstyrks. Detsamma gäller motionerna Fi31 (m) yrkandena 1 och 20, Fi32 (fp) yrkande 1, Fi33 (v) yrkande 1, Fi35 (kds) yrkande 1 och Fi40 (m) yrkandena 1 och 2.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 1 och motionerna 1994/95:Fi31 yrkandena 1 och 20, 1994/95:Fi32 yrkande 1, 1994/95:Fi33 yrkande 1, 1994/95:Fi35 yrkande 1 och 1994/95:Fi40 yrkandena 1 och 2 godkänner vad som förordats i motion 1994/95:Fi34 yrkandena 1 och 3 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Miljö och ekonomi (mom. 2)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Miljö och ekonomi börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "yrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som sägs i motion Fi34 (mp) yrkande 2 att miljöskulden inte skall tillåtas öka. Tvärtom bör den snarast minskas till ett minimum. Den motsättning som finns mellan detta krav och den traditionellt ensidiga målsättningen att maximera tillväxten, förtjänar att uppmärksammas betydligt mer än vad som görs i dag. Det måste ses som mycket anmärkningsvärt att miljöskulden fortsätter att öka med i stort sett oförändrad takt, trots de ändå betydande miljöpolitiska insatser som gjorts de senaste tio åren. Detta torde bl.a. bero på att den övergripande ekonomiska politiken inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till förslitning av natur och miljö och den därav växande miljöskulden.
Vad utskottet här anfört om den växande miljöskulden bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande miljö och ekonomi att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 2 och med avslag på motion 1994/95:Fi32 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Penningpolitiken (mom. 3)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Penningpolitiken börjar med "Utskottet delar inte" och slutar med "avstyrks av utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den kritik mot Riksbankens högräntepolitik som framförs i motion Fi33 (v). De successiva räntehöjningarna driver upp priserna och skapar förväntningar om ytterligare höjningar. Höjningarna under första kvartalet har nu fått genomslag på boendekostnaderna i konsumentprisindex och var den främsta orsaken till att priserna i april passerade 3 % i årstakt. De uppdrivna korta räntorna medför höga räntekostnader, framför allt för staten men också för små och medelstora företag som är beroende av kortfristiga krediter för sin verksamhet. Detta dämpar aktivitetsnivån.
Riksbanken bortser helt från de sysselsättningsmässiga konsekvenserna av sin politik. Enligt utskottets mening bör bekämpningen av arbetslösheten vara överordnad prisstabiliseringsmålet. Det är en orimlig tanke att ett statligt organ enbart skall inrikta sig på en storhet, prisstabiliseringsmålet, och bortse från alla andra som ur välfärdssynpunkt är minst lika viktiga. Det motverkar möjligheterna att föra en stram finanspolitik eftersom de successiva räntehöjningarna driver upp underskottet i statsfinanserna.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi33 (v) yrkande 57 anser utskottet att riksdagen som sin mening bör ge regeringen och riksbanksfullmäktige till känna. Motion Fi 40 (m) yrkande 3 avstyrks därmed av utskottet
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande penningpolitiken att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 57 och med avslag på motion 1994/95:Fi40 yrkande 3 som sin mening ger regeringen och fullmäktige i Riksbanken till känna vad utskottet anfört,
6. Kommission för att granska finansmarknaden (mom. 4)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kommission för att granska finansmarknaden börjar med "Enligt utskottets mening" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna att det krävs bättre spelregler för gränsöverskridande valuta- och finansmarknader. Sverige bör vara pådrivande och i internationella sammanhang verka för att förändra spelreglerna på dessa marknader. En skatt eller avgift på gränsöverskridande transaktioner är en väg värd att pröva för att dämpa de kraftiga svängningarna i valutakurser och räntor. Inkomsterna av en sådan avgift skulle kunna användas för FN:s biståndsverksamhet.
En parlamentarisk kommitté bör tillsättas med uppdrag att kartlägga penning- och valutamarknadens funktionssätt och effekter på samhällsekonomin. Det vore värdefullt om man i det sammanhanget kunde kartlägga orsakerna och vilka företag och institutioner som ligger bakom de återkommande spekulationerna mot den svenska kronan.
Utskottet tillstyrker motion Fi33 (v) yrkande 58, avstyrker motion Fi34 (mp) yrkande 9 och föreslår att riksdagen hos regeringen hemställer om tillsättande av en parlamentarisk kommission i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande kommission för att granska finansmarknaden att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 58 och med avslag på motion 1994/95:Fi34 yrkande 9 hos regeringen hemställer om tillsättande av en parlamentarisk kommission i enlighet med vad utskottet anfört,
7. Kommission för att granska finansmarknaden (mom. 4)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kommission för att granska finansmarknaden börjar med "Enligt utskottets mening" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna att det krävs bättre spelregler för gränsöverskridande valuta- och finansmarknader. De återkommande onormala och mycket dramatiska turbulenserna bidrar till en undervärderad kronkurs och ett högt ränteläge. Detta medför att ekonomin sammantaget fungerar på ett sämre sätt än vad som skulle vara fallet med bättre fungerande marknader. Sverige bör vara pådrivande och i internationella sammanhang verka för att förändra spelreglerna på dessa marknader i syfte att skapa ökad stabilitet och bättre förutsättningar för en väl fungerande internationell ekonomi.
En parlamentarisk kommitté bör tillsättas med uppdrag att kartlägga penning- och valutamarknadens funktionssätt och effekter på samhällsekonomin. Kommittén bör lägga fram förslag till bättre genomlysning och spelregler för penning- och valutamarknaden i ett internationellt perspektiv. I sammanhanget bör de spelregler som finns på aktiemarknaden liksom tanken på "friktionsavgift" på gränsöverskridande penning- och valutatransaktioner beaktas.
Utskottet tillstyrker motion Fi34 (mp) yrkande 9 och föreslår att vad utskottet anfört skall riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed torde även syftet med motion Fi33 (v) yrkande 58 få anses vara tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande kommission för att granska finansmarknaden att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 9 och med avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkande 58 hos regeringen hemställer om tillsättande av en parlamentarisk kommission i enlighet med vad utskottet anfört,
8. Upplåning i Riksbanken (mom. 5)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förbud mot monetär finansiering börjar med "Som framgått" och slutar med "i Världsbanken" bort ha följande lydelse:
Ett medlemskap i den ekonomiska och monetära unionen (EMU) kräver att möjligheterna för en stat att låna i centralbanken täpps till. Sverige har ännu inte tagit ställning till ett sådant medlemskap. Tvärtom har Sverige förbehållit sig rätten att ta ställning till detta när denna union bildas och förutsättningar finns för Sverige att delta. Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening olämpligt att nu reducera vår nationella handlingsfrihet. Innan Sverige fattar ett beslut om medlemskap i EMU finns det enligt utskottets mening inte anledning att reducera möjligheterna för Riksgäldskontoret att låna i Riksbanken.
Utskottet avstyrker regeringens förslag och ställer sig därmed bakom motionerna Fi33 (v) yrkande 56 och Fi34 (mp) yrkande 14.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande upplåning i Riksbanken att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 56 och 1994/95:Fi34 yrkande 14 avslår de i proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 2 yrkande 1 framlagda förslagen till dels lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, dels lag om ändring i lagen (1988:1387) om statens upplåning,
9. Konvergensprogram (mom. 7)
Johan Lönnroth (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Konvergensprogrammet börjar med "Utskottet vill med" och slutar med "avslås av riksdagen" bort ha följande lydelse:
I konvergensprogrammet skall regeringen redovisa hur Sverige skall kunna uppnå de s.k. konvergenskriterier som ställs upp i Maastrichtfördraget. Det innebär således åtaganden som binder Sverige och riksdagen för lång tid framåt. Det är därför rimligt att detta program föreläggs riksdagen för debatt och ställningstagande. Det borde också vara av intresse för EU att veta vilket parlamentariskt stöd regeringen har för sitt program. Det är i för sig följdriktigt med EU:s principer att hålla de parlamentariska organen utanför de reella besluten, men Sverige bör föregå med gott exempel och låta riksdagen aktivt delta i processen med att ta fram ett konvergensprogram.
Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion Fi34 (mp) yrkande 13 att regeringen bör lägga fram konvergensprogrammet för debatt och beslut i riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande konvergensprogram att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att konvergensprogrammet skall föreläggas riksdagen för beslut,
10. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8)
Anne Wibble (fp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "yrkandena 6 och 7" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening kommer många människor att få svårt att klara sig på en ersättningsnivå på 75 % i arbetslöshetsförsäkringen. Frågan är ytterst om vi skall ha socialförsäkringar eller socialbidrag. Med en kompensationsnivå på 75 % kommer kommunernas kostnader för socialbidrag att öka.
Det är viktigt att medborgarna vet vilka spelregler som gäller. Det sociala trygghetssystemet bör inte utsättas för ständiga försämringar som skapar osäkerhet. Med en allmän ersättningsnivå på 80 % i socialförsäkringarna skapas enhetlighet och stabilitet. Medborgarna vet då att de kan räkna med ett acceptabelt skydd om de skulle drabbas av något oväntat.
Utskottet motsätter sig därför att kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen sänks till 75 %, och de framlagda lagförslagen bör avslås. Motionerna Fi32 (fp) yrkande 6 (i denna del) och Fi35 (kds) yrkande 18 tillstyrks. Motionerna Fi33 (v) yrkande 41, Fi34 (mp) yrkandena 28 och 29 samt A56 (mp) yrkandena 6 och 7 är därmed tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del och 1994/95:Fi35 yrkande 18 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 41, 1994/95:Fi34 yrkandena 28 och 29 samt 1994/95:A56 yrkandena 6 och 7 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkandena 1 och 2, båda i denna del,
11. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "yrkandena 6 och 7" bort ha följande lydelse:
Sänkningen av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen riktar sig helt mot de lågavlönade. De som har inkomster över 16 500 kr per månad drabbas inte av nivåsänkningen medan låginkomsttagarna drabbas fullt ut. På sikt ger försämringen också upphov till en mer osolidarisk lönebildning, och detta är fördelningspolitiskt helt oacceptabelt. Finansutskottet avvisar således förslaget om en sänkning av kompensationsnivån till 75 %, och riksdagen bör avslå de framlagda lagförslagen i denna del. Motion Fi33 (v) yrkande 41 tillstyrks. Motionerna Fi32 (fp) yrkande 6 (i denna del), Fi34 (mp) yrkandena 28 och 29, Fi35 (kds) yrkande 18 samt A56 (mp) yrkandena 6 och 7 är därmed tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 41 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi34 yrkandena 28 och 29, 1994/95:Fi35 yrkande 18 och 1994/95:A56 yrkandena 6 och 7 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkandena 1 och 2, båda i denna del,
12. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "yrkandena 6 och 7" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet avvisar förslaget om en sänkning av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 75 %. Enligt utskottets mening bör i stället ett s.k. brutet tak införas i arbetslöshetsförsäkringen. Detta skulle innebära att inkomstdelar upp till 12 000 kr per månad kompenseras med 80 % och inkomstdelar däröver med 40 %. Detta ger en större besparing än regeringens förslag samtidigt som låginkomsttagarna inte drabbas. Det högsta dagpenningbeloppet kommer i ett sådant system att utgöra 612 kr. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om ett sådant system.
Utskottet föreslår sålunda riksdagen att avslå de i propositionen framlagda lagförslagen i denna del. Motionerna Fi34 (mp) yrkandena 28 och 29 samt A56 (mp) yrkandena 6 och 7 tillstyrks. Motionerna Fi32 (fp) yrkande 6 (i denna del), Fi33 (v) yrkande 41 och Fi35 (kds) yrkande 18 är därmed tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen att riksdagen dels med bifall till motionerna 1994/95:Fi34 yrkande 28, 1994/95:A56 yrkande 6 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 41 och 1994/95:Fi35 yrkande 18 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkandena 1 och 2, båda i denna del, dels med bifall till motion 1994/95:A56 yrkande 7 och med anledning av motion 1994/95:Fi34 yrkande 29 hos regeringen begär förslag om ändrade ersättningsnivåer i enlighet med vad utskottet anfört,
13. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8, motiveringen)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "enbart ekonomiska skäl" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet välkomnar regeringens förslag om en sänkning av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 75 %. Sänkningen innebär en harmonisering av kompensationsnivåerna, upp till viss inkomstnivå, inom sjukersättningssystemen, föräldraförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. I enlighet med vad som framhålls i propositionen kommer detta att medföra en större likhet vad gäller dagersättningen från de olika försäkringsformerna, vilket i sin tur leder till att det inte kommer att finnas något intresse av att välja den ena försäkringsformen före den andra av enbart ekonomiska skäl. Likheten i kompensationsnivåerna förstärker också den försäkrades intresse att inte skjuta upp sin återgång till arbetsmarknaden. Förändringen sänder riktiga signaler till de arbetssökande och medför en angelägen besparing på statsbudgeten. Det hade enligt utskottets mening varit en fördel om det förslag regeringen nu framlägger hade kunnat bifallas redan när detta tidigare denna vår var föremål för riksdagens prövning.
14. Grundbeloppet i KAS (mom. 9)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Den aviserade sänkningen" och slutar med "och A52 (m) yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör ytterligare besparingar utöver sänkningen till 75 % åstadkommas. Detta bör ske genom att grundbeloppet i KAS och därmed den lägsta nivån i arbetslöshetsförsäkringen sänks till 210 kr. Detta bör riksdagen med anledning av motion A52 yrkande 14 som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi33 (v) yrkande 42 och Fi35 (kds) yrkande 19 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande grundbeloppet i KAS att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A52 yrkande 14 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 42 och 1994/95:Fi35 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om grundbeloppet i KAS och den lägsta nivån i arbetslöshetsersättningen,
15. Grundbeloppet i KAS (mom. 9)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Den aviserade sänkningen" och slutar med "och A52 (m) yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet avvisar av samma skäl som beträffande ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen sänkningen av grundbeloppet i KAS, och därmed den lägsta ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen och inkomstrelaterad KAS, från 245 till 230 kr. Utskottet föreslår ett tillkännagivande härom. Därmed tillstyrks motion Fi33 (v) yrkande 42 medan Fi35 (kds) yrkande 19 anses vara tillgodosedd. Motion A52 (m) yrkande 14 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande grundbeloppet i KAS att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 42, med anledning av motion 1994/95:Fi35 yrkande 19 och med avslag på motion 1994/95:A52 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om grundbeloppet i KAS och den lägsta nivån i arbetslöshetsersättningen,
16. Grundbeloppet i KAS (mom. 9)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Den aviserade sänkningen" och slutar med "och A52 (m) yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet avvisar av samma skäl som beträffande ersättningsnivån sänkningen av grundbeloppet i KAS, och därmed den lägsta ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen och inkomstrelaterad KAS, från 245 till 230 kr. Utskottet föreslår ett tillkännagivande härom med anledning av motion Fi35 (kds) yrkande 19 medan Fi33 (v) yrkande 42 anses vara tillgodosedd. Motion A52 (m) yrkande 14 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande grundbeloppet i KAS att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi35 yrkande 19 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 42 och 1994/95:A52 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om grundbeloppet i KAS och den lägsta nivån i arbetslöshetsersättningen,
17. Grundbeloppet i KAS (mom. 9, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Den aviserade sänkningen" och slutar med "och A52 (m) yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har inget att erinra mot den av regeringen aviserade sänkningen av KAS till 230 kr per dag. Däremot avvisar utskottet den föreslagna sänkningen av kompensationsnivån i arbetslöshetsersättningen till 75 %. Sålunda avstyrks motionerna Fi33 (v) yrkande 42, Fi35 (kds) yrkande 19 och A52 (m) yrkande 14.
18. Grundbeloppet i KAS (mom. 9, motiveringen)
Roy Ottosson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Den aviserade sänkningen" och slutar med "och A52 (m) yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Miljöpartiets uppfattning att ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen bör vara 80 % upp till 144 000 kr i årsinkomst, och därefter 40 %. Med det anförda avstyrks motionerna Fi33 (v) yrkande 42, Fi35 (kds) yrkande 19 och A52 (m) yrkande 14.
19. Högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 10)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Den högsta dagpenning" och slutar med "yrkande 15 avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att taket i arbetslöshetsförsäkringen bör anpassas till den 75-procentiga kompensationsnivån. Det högsta belopp som kan utges bör därför sänkas från 564 kr till 529 kr. Sålunda delar utskottet den uppfattning som uttrycks i motion A52 (m) yrkande 15.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A52 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om högsta dagpenningbelopp i arbetslöshetsförsäkringen,
20. Högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 10, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Den högsta dagpenning" och slutar med "yrkande 15 avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att ersättningsnivån i arbetslöshetsersättningen bör vara 80 %. Det är då inte aktuellt att sänka den högsta nivån. Med det anförda avstyrks motion A52 (m) yrkande 15.
21. Deltidsarbetslösas rätt till heltidsarbete (mom. 11)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Deltidsarbetslösa börjar med "Finansutskottet vill understryka" och slutar med "och motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Allt fler människor fastnar i deltidsfällan. Allt fler tvingas byta från heltid till deltid. De avskedas ena dagen för att nästa dag anställas på deltid eller som vikarier. Arbetsgivarna vältrar över kostnaderna på a-kassan, kommunernas socialbudget och den enskilde. De deltidsarbetslösa blir allt fler, i dag ca 150 000 personer. Merparten drabbade är kvinnor.
Finansutskottet anser att det är angeläget att lagen om anställningsskydd snarast ändras så att deltidsarbetande får företräde till fler arbetstimmar vid vidgat arbetsutbud. Man bör också överväga en ändring av lagen så att grundregeln skall vara att en anställning avser heltidsarbete, men med rätt för arbetsgivare och arbetstagarorganisation att avtala om deltid. Riksdagen bör hos regeringen begära sådan ändring i lagen om anställningsskydd att deltidsarbetande får företräde till fler arbetstimmar vid utvidgat arbetsutbud i enlighet med vad som anförts i motion A55 (v) yrkande 25. Vidare bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i motion A55 (v) yrkande 26 anförts om rätten till heltidsarbete. De aktuella motionsyrkandena bifalls sålunda.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande deltidsarbetslösas rätt till heltidsarbete att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A55 yrkandena 25 och 26 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om rätten till heltidsarbete,
22. Deltidsarbetslösas rätt till heltidsarbete (mom. 11, motiveringen)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Deltidsarbetslösa börjar med "Finansutskottet vill understryka" och slutar med "och motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet förutsätter att arbetsförmedlingarna arbetar för att erbjuda även deltidsarbetslösa full arbetstid. Någon speciell lagstiftning rörande de deltidsarbetslösas företrädesrätt till heltidsarbete är inte påkallad. Inte heller är det påkallat med någon ändring av lagen om anställningsskydd så att grundregeln för anställning skall vara heltidsarbete. Med det anförda avstyrks motion A55 (v) yrkandena 25 och 26.
23. Ersättningsrätten för deltidsarbetslösa (mom. 12)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Deltidsarbetslösa börjar med "Finansutskottet konstaterar att" och slutar med "Fi33 (v) yrkande 43" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den begränsning i de deltidsarbetslösas ersättningsrätt som regeringen nu aviserar är orättfärdig. Den könssegregerade arbetsmarknaden gör att den slår särskilt hårt mot kvinnorna. Eftersom begränsningen endast skall gälla dem som under en viss period har haft fast deltidsarbete kommer bestämmelserna att träffa mycket godtyckligt. Det är dessutom orimligt att en så omfattande förändring införs direkt, utan möjlighet för de deltidsarbetslösa att hinna förändra sin situation. Utskottet ifrågasätter också besparingens storlek. Av det anförda framgår att frågan om en regelförändring måste hänvisas till den aviserade utredningen för en samlad bedömning.
Riksdagen bör med bifall till motion Fi33 (v) yrkande 43 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande ersättningsrätten för deltidsarbetslösa att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 43 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Skärpning av arbetsvillkoret (mom. 13)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "Motionen avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen bör skärpas mer än vad regeringen aviserat. Arbetsvillkoret bör därför enligt huvudregeln vara 75 timmars arbete per månad under minst tolv månader. Möjligheten att kvalificera sig för en ny ersättningsperiod med hjälp av arbetsmarknadsutbildning bör avskaffas. Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Fi32 (fp) yrkande 9 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande skärpning av arbetsvillkoret att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om skärpning av arbetsvillkoret,
25. Skärpning av arbetsvillkoret (mom. 13, motiveringen)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "Motionen avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen bör skärpas mer än vad regeringen aviserat. Det regelsystem som gällde i den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen bör återinföras.
Med det anförda avstyrks motion Fi32 (fp) yrkande 9.
26. Begränsning av ersättningsrätten (mom. 14)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen börjar med "Utskottet motsätter sig" och slutar med "avstyrker sålunda motionen" bort ha följande lydelse:
I den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen kan ersättning utges under i praktiken obegränsade tider. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får för många karaktären av åtgärder enbart för att kvalificera sig för en ny ersättningsperiod. Detta sänker effektiviteten i bl.a. arbetsmarknadsutbildningen och riskerar att motverka arbetslöshetsbekämpningen. Enligt finansutskottets mening bör den sammanlagda tid under vilken ersättning från arbetslöshetsförsäkringen skall kunna utgå begränsas till högst 450 dagar. Under den tiden bör någon form av åtgärd regelmässigt sättas in. Regeringen bör i enlighet med vad som anförs i motion A52 (m) yrkande 25 snarast lägga fram förslag härom.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande begränsning av ersättningsrätten att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A52 yrkande 25 begär förslag hos regeringen om en begränsning av rätten till ersättning från a-kassa till 450 dagar i enlighet med vad utskottet anfört,
27. Begränsning av ersättningsrätten (mom. 14, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen börjar med "Utskottet motsätter sig" och slutar med "avstyrker sålunda motionen" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i annat sammanhang förordat att arbetslöshetsförsäkringen dels görs allmän, dels får en i tiden begränsad omfattning som möjliggör ständig rundgång mellan kontantstöd och åtgärd. Utskottet är dock inte berett att ställa sig bakom den exakta utformningen i motionen. Med det anförda avstyrks motion A52 (m) yrkande 25.
28. Utredning om arbetslöshetsförsäkringen (mom. 15)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen börjar med "Finansutskottet förutsätter" och slutar med "yrkande 44 avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Regeringen lägger i flera avseenden fram förslag om avsevärda försämringar i arbetslöshetsförsäkringen utan att först låta göra en ingående utredning. Finansutskottet anser att såväl en förlängning av avstängningstiden för den som frivilligt slutar sitt arbete som en skärpning av arbetsvillkoret bör avvakta ett samlat utredningsförslag. Genom att upprätthålla en stark anknytning till arbetsmarknaden kan man försvara goda försäkringsvillkor. Avgränsningen av vilka som bör omfattas av ersättningsrätt bör därför vara en prioriterad uppgift för den aviserade utredningen om arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet vill beträffande avstängningstiden tillägga att det i många fall inte handlar om missbruk när personer lämnar sitt arbete. Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Fi33 (v) yrkande 44 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande utredning om arbetslöshetsförsäkringen att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 44 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utredning om arbetslöshetsförsäkringen,
29. Höjning av finansieringsavgiften (mom. 17)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken En mer rättvisande redovisning börjar med "Utskottet motsätter sig" och slutar med "bör således avslås" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är det rimligt att, så länge det inte finns en allmän arbetslöshetsförsäkring, det fackliga ansvarstagandet för försäkringen ökar. Regeringen bör därför överväga en sådan utveckling genom en höjning av arbetslöshetskassornas finansieringsavgift. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion Fi38 (m) ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande höjning av finansieringsavgiften att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi38 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om höjning av arbetslöshetskassornas finansieringsavgift,
30. Höjning av finansieringsavgiften (mom. 17, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken En mer rättvisande redovisning börjar med "Utskottet motsätter sig" och slutar med "bör således avslås" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet menar att arbetslöshetsförsäkringen åter bör göras allmän så snart som möjligt. Med en allmän arbetslöshetsförsäkring behövs ingen speciell finansieringsavgift. Med det anförda avstyrks motion Fi38 (m).
31. Förkortad arbetstid (mom. 18)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förkortad arbetstid börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "A55 (v) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att en arbetstidsförkortning är ofrånkomlig, om vi radikalt skall minska arbetslösheten. På sikt bör 30 timmars arbetsvecka införas. Det är därför positivt att frågan om en arbetstidsförkortning är föremål för utredning i 1995 års arbetstidskommitté. Detta får dock inte innebära att det första steget mot en förkortad arbetstid blir försenat. Försöksverksamhet med förkortad arbetstid bör intensifieras. Utskottet anser det angeläget att snarast utöka försöksverksamheten till andra sektorer än den offentliga. Så många branscher som möjligt bör bli föremål för försöksverksamhet i olika former. Utskottet föreslår att en stödfond inrättas för arbetsgivare som deltar i försöksverksamhet med minskad arbetstid. Stödet skall ges i form av avdrag på arbetsgivaravgiften. Utskottet beräknar att avdragen kan komma att uppgå till 1 miljard kronor. Riksdagen bör med bifall till motion A55 (v) yrkande 22 och med avslag på motion Fi34 yrkande 30 som sin mening ge regeringen detta till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande förkortad arbetstid att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A55 yrkande 22 och med avslag på motion 1994/95:Fi34 yrkande 30 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förkortad arbetstid,
32. Förkortad arbetstid (mom. 18)
Roy Ottoson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förkortad arbetstid börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "A55 (v) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att en arbetstidsförkortning är ofrånkomlig, om vi radikalt skall minska arbetslösheten. På sikt bör 30 timmars arbetsvecka införas. Det är därför positivt att frågan om en arbetstidsförkortning är föremål för utredning i 1995 års arbetstidskommitté. Detta får dock inte innebära att det första steget mot en förkortad arbetstid blir försenat. Ett sådant bör tas redan under nästa budgetår genom att normalarbetstiden sänks till 37 timmar. Detta ger minskad arbetslöshet och därmed mindre kostnader för arbetslöshetsförsäkringen.
Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Fi34 (mp) yrkande 30 och med avslag på motion A55 (v) yrkande 22 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande förkortad arbetstid att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 30 och med avslag på motion 1994/95:A55 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förkortad arbetstid,
33. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 14 och 19
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. börjar med "Finansutskottet har ovan" och slutar med "följd av det anförda" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har ovan tillstyrkt regeringens förslag om en sänkning av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen. Vidare har utskottet tillstyrkt förslagen om ytterligare sänkt KAS och av det högsta dagpenningbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen. Sammantaget leder förslagen från Moderata samlingspartiet, vilka utskottet tillstyrker, till en minskad belastning på anslaget med nära 500 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Motionerna Fi33 (v) yrkande 45, Fi34 (mp) yrkandena 26 och 27 samt Fi35 (kds) yrkande 20 avstyrks till följd av det anförda.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 45, 1994/95:Fi34 yrkandena 26 och 27 samt 1994/95:Fi35 yrkande 20 till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:AU11, rskr. 233) -- anvisar ett förslagsanslag på 60 875 582 000 kr,
34. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19)
Under förutsättning av bifall till reservation 10
Anne Wibble (fp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. börjar med "Finansutskottet har ovan" och slutar med "följd av det anförda" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har ovan avstyrkt regeringens förslag om en sänkning av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen. Sammantaget leder de förändringar utskottet föreslagit till att 2 500 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit bör anvisas på förslagsanslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
Sålunda avstyrks propositionens förslag liksom motionerna Fi33 (v) yrkande 45 och Fi34 (mp) yrkandena 26 och 27. Motion Fi35 (kds) yrkande 20 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkande 20, med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 45, 1994/95:Fi34 yrkandena 26 och 27 till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:AU11, rskr. 233) -- anvisar ett förslagsanslag på 63 858 582 000 kr,
35. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19)
Under förutsättning av bifall till reservation 11
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. börjar med "Finansutskottet har ovan" och slutar med "följd av det anförda" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har ovan avstyrkt regeringens förslag om sänkt kompensationsnivå i arbetslöshetsförsäkringen, vilket innebär att ytterligare 2,5 miljarder kronor bör anslås. Vidare bör enligt utskottet ytterligare 500 miljoner kronor anslås för att kompensera oförändrade ersättningsregler för deltidsarbetslösa. Under förslagsanslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. bör således anvisas 3 miljarder kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Utskottet ställer sig därmed bakom Fi33 (v) yrkande 45. Sålunda avstyrks propositionens förslag liksom motionerna Fi34 (mp) yrkandena 26 och 27 och Fi35 (kds) yrkande 20.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 45, med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi34 yrkandena 26 och 27 samt 1994/95:Fi35 yrkande 20 till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:AU11, rskr. 233) -- anvisar ett förslagsanslag på 64 358 582 000 kr,
36. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19)
Under förutsättning av bifall till reservation 12
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. börjar med "Finansutskottet har ovan" och slutar med "följd av det anförda" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har ovan avvisat regeringens förslag om sänkt kompensationsnivå i arbetslöshetsförsäkringen och i stället tillstyrkt förslaget om s.k. brutet tak. Tillsammans med förslaget att normalarbetstiden bör sänkas till 37 timmar leder detta till att utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen minskar. Under förslagsanslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. bör därför anvisas 3 206 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit. Därmed bör 58 152 582 000 kr anvisas. Sålunda avstyrks propositionens förslag liksom motionerna Fi33 (v) yrkande 45 och Fi35 (kds) yrkande 20. Motion Fi34 (mp) yrkandena 26 och 27 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkandena 26 och 27, med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 45 samt 1994/95:Fi35 yrkande 20 till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:AU11, rskr. 233) -- anvisar ett förslagsanslag på 58 152 582 000 kr,
37. Kostnader för utbildningsvikariat (mom. 20)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kostnader för utbildningsvikariat börjar med "Finansutskottet vill erinra" och slutar med "(kds) yrkande 32" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi35 (kds) yrkande 32 att det på en punkt inom arbetsmarknadsåtgärderna kan ske en besparing. Den privata sektorn har hittills inte utnyttjat utbildningsvikariat i någon större utsträckning. Regeringens förslag om att arbetsgivaren nu skall få göra avdrag på arbetsgivaravgiften med 500 kr per dag som en arbetslös anvisas som vikarie av arbetsförmedlingen är vällovlig och tillstyrks. Däremot är det inte troligt att omfattningen av dessa utbildningsvikariat kommer att nå den nivå som regeringen tror. Kostnaderna bör bli 1,4 miljarder kronor mindre än vad regeringen beräknar.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motion Fi35 (kds) yrkande 32 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande kostnader för utbildningsvikariat att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi35 yrkande 32 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. Anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. (mom. 24)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. börjar med "Utskottet finner den" och slutar med "Fi31 (m) yrkande 18" bort ha följande lydelse:
I socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU13 reservation 10 har Moderata samlingspartiet nyligen framhållit att under littera D Invandring en större besparing än vad regeringen föreslagit i budgetpropositionen bör kunna göras för kommande budgetår. Regeringen återkommer i kompletteringspropositionen med nya besparingar.
Finansutskottet anser emellertid mot bakgrund av den minskade tillströmningen av flyktingar att ytterligare besparingar bör kunna göras inom området med 400 miljoner kronor. Dessa besparingar kan främst avse förläggningskostnaderna och ersättningar till kommunerna för flyktingmottagandet men även kostnaderna för Invandrarverket och Utlänningsnämnden.
Utskottet tillstyrker därför motion Fi31 (m) yrkande 18 och föreslår riksdagen att under anslaget för de nämnda ändamålen anvisa tillhopa 400 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit i kompletteringspropositionen.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 18 och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt D 5 yrkande 2 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU13, rskr. 309) -- till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 5 847 700 000 kr,
39. Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel (mom. 25)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel börjar med "Som framgår" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Regeringen anger som motiv för att sänka mervärdesskatten på livsmedel att det gynnar barnfamiljer och låginkomsttagare. Som finansutskottet ser det är mervärdesskatten på livsmedel ett mycket trubbigt fördelningspolitiskt instrument och således ett mycket ineffektivt sätt att stödja t.ex. barnfamiljer eller pensionärer. Det är också osäkert om skattesänkningen verkligen leder till en sänkning av matpriserna.
Det finns ett behov av att sänka skattetrycket men inriktningen bör i så fall vara på tillväxtbefrämjande skattesänkningar. Att använda uppnådda besparingar till att sänka beskattningen på konsumtion förefaller inte vara en klok åtgärd. Att sänka momsen på mat leder till ett skattebortfall på närmare 8 miljarder kronor. Genom att man avstår från konsumtionsskattesänkningen skulle statsfinanserna förstärkas, och det nödvändiga besparingsarbetet skulle kunna bära frukt och bidra till att minska statens upplåning, vilket sannolikt skulle leda till sänkta räntor. Därmed skulle också statens räntekostnader minska.
Utskottet anser därför att riksdagen bör avslå regeringens förslag att sänka mervärdesskatten på livsmedel från 21 % till 12 % den 1 januari 1996. Utskottet tillstyrker således motionerna Fi31 (m) yrkande 12, Fi33 (v) yrkande 9, Fi35 (kds) yrkande 6, Fi40 (m) yrkande 17 och Fi44 (fp) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande sänkning av mervärdesskatten på livsmedel att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 12, 1994/95:Fi33 yrkande 9, 1994/95:Fi35 yrkande 6, 1994/95:Fi40 yrkande 17 och 1994/95:Fi44 yrkande 2 avslår i proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 5 framlagt förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
40. Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel (mom. 25)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel börjar med "Som framgår" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet avstyrker regeringens förslag om sänkning av mervärdesskatten på livsmedel från 21 till 12 %. Förslaget leder enligt utskottets uppfattning inte till sådana fördelar från fördelningspolitisk synpunkt som regeringen åsyftar. Detta har också understrukits av fler experter i samband med den hearing som skatteutskottet anordnade den 12 maj 1995. Att sänka momsen på mat leder till ett skattebortfall på närmare 8 miljarder kronor. Enligt utskottets mening finns det andra åtgärder som ter sig mer angelägna att vidta.
Utskottet avstyrker därmed propositionens förslag och tillstyrker motion Fi33 (v) yrkande 9. Därmed tillgodoses även motionerna Fi35 (kds) yrkande 6 och Fi44 (fp) yrkande 2. Syftet med motionerna Fi31 (m) yrkande 12 och Fi40 (m) yrkande 17 får därmed anses tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande sänkning av mervärdesskatten på livsmedel att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 9, 1994/95:Fi35 yrkande 6 och 1994/95:Fi44 yrkande 2 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 12 och 1994/95:Fi40 yrkande 17 avslår i proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 5 framlagt förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
41. Månatlig uppbörd av mervärdesskatt (mom. 27)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Månatlig uppbörd av mervärdesskatt börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Regeringen aviserar i kompletteringspropositionen att man avser att lägga fram det hårt kritiserade utredningsförslaget om att förkorta redovisningsperioderna för mervärdesskatten från två månader till en månad och att förkorta även inbetalningstiden.
Förslaget innebär att antalet redovisningar fördubblas, och den förkortade kredittiden kan medföra vissa redovisningstekniska problem. Det allvarligaste problemet är dock att företagen i allmänhet blir skyldiga att betala in mervärdesskatten på försäljningar mot faktura innan betalningstiden för fakturan har gått ut. Företagen kan således tvingas öka sin skuldsättning för att klara betalningarna i tid.
För små företag som lämnar sin redovisning till redovisningsföretag innebär den förkortade inbetalningstiden att handläggningstiden blir så kort att problem uppkommer för både företaget och redovisningsföretaget.
Enligt utskottets mening innebär en tidigareläggning av momsuppbörden så stora nackdelar för företagen att den inte bör genomföras. Utskottet delar uppfattningen som redovisas i motionerna Fi31 (m) yrkande 13, Fi40 (m) yrkande 16 samt Fi44 (fp) yrkande 10 och anser att regeringen inte bör förelägga riksdagen något förslag om månatlig uppbörd av mervärdesskatt, vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande månatlig uppbörd av mervärdesskatt att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 13, 1994/95:Fi40 yrkande 16 och 1994/95:Fi44 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
42. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sänkt skatt i tjänstesektorn börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen som framförs i flera motioner att beskattningen inom tjänstesektorn bör sänkas. Den privata tjänstesektorn måste ges rimliga förutsättningar att utvecklas om en sysselsättningsökning skall komma till stånd. Detta kan ske på olika sätt, antingen genom sänkt eller slopad moms inom tjänstesektorn eller genom avdrag vid inkomstbeskattningen för vissa tjänster. Sverige bör driva på EU-samarbetet för att göra en sådan differentiering av mervärdesskatten möjlig. Regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen om hur en skatteförändring skall kunna genomföras för att åstadkomma en sysselsättningsökning i den privata tjänstesektorn.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi31 (m) yrkande 14. Vad utskottet nu anfört med anledning härav och med anledning av motionerna Fi35 (kds) yrkandena 30 och 42 samt Fi44 (fp) yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi33 (v) yrkande 7 och Fi34 (mp) yrkandena 7 och 8 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande sänkt skatt i tjänstesektorn att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 14 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi35 yrkandena 30 och 42 och 1994/95:Fi44 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 7 och 1994/95:Fi34 yrkandena 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
43. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sänkt skatt i tjänstesektorn börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen som framförs i flera motioner att beskattningen inom tjänstesektorn bör sänkas. Den privata tjänstesektorn måste ges rimliga förutsättningar att utvecklas om en sysselsättningsökning skall komma till stånd. Detta kan ske på olika sätt, antingen genom sänkt moms inom tjänstesektorn eller genom sänkta löneskatter. En differentiering av momsen är f.n. inte möjlig med hänsyn till EU, men Sverige bör driva på EU-samarbetet för att göra en sådan differentiering av mervärdesskatten möjlig. En skatteväxling som innebär sänkt beskattning på arbetskraft och höjda skatter på miljöförorening är ett system som främjar tjänsteproduktion. Eftersom det är bråttom att stimulera expansionen i den privata tjänstesektorn förordar utskottet att arbetsgivaravgiften sänks i två steg enligt förslaget i Folkpartiets ekonomisk-politiska motion och i motion Fi44 (fp).
Utskottet tillstyrker således motion Fi44 (fp) yrkande 3. Vad utskottet anfört med anledning härav och med anledning av motionerna Fi31 (m) yrkande 14 och Fi35 (kds) yrkandena 30 och 42 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi33 (v) yrkande 7 och Fi34 (mp) yrkandena 7 och 8 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande sänkt skatt i tjänstesektorn att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi44 yrkande 3 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 14 och 1994/95:Fi35 yrkandena 30 och 42 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 7 och 1994/95:Fi34 yrkandena 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
44. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sänkt skatt i tjänstesektorn börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening måste särskilda åtgärder vidtas för att stimulera produktionen i tjänstesektorn. I enlighet med vad som föreslås i motion Fi33 (v) bör en ram på 5 miljarder kronor sättas av för riktade åtgärder inom privat tjänsteproduktion. Det bör prövas om det kan ske genom sänkt tjänstemoms eller genom generella eller avgränsade sänkningar av arbetsgivaravgifterna inom privat tjänsteproduktion. Som motionärerna anför har en sänkt tjänstemoms avsevärda fördelar men det är sannolikt att EU:s regelverk lägger hinder i vägen för en sådan åtgärd. En generell sänkning av arbetsgivaravgifterna kan få nästan samma effekter som en sänkning av tjänstemomsen.
Utskottet tillstyrker motion Fi33 (v) yrkande 7 och anser att regeringen till hösten bör återkomma till riksdagen med ett förslag om riktade åtgärder inom tjänstesektorn i enlighet med vad utskottet anfört. Övriga motioner avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande sänkt skatt i tjänstesektorn att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 7 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 14, 1994/95:Fi34 yrkandena 7 och 8, 1994/95:Fi35 yrkandena 30 och 42 samt 1994/95:Fi44 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sänkt skatt i tjänstesektorn börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör en skatteväxling ske på det sätt som beskrivs i motion Fi34 (mp) där skatt på arbete ersätts med skatt på energi och miljö. Därigenom stimuleras tjänste- och miljörelaterade sektorer av ekonomin. Miljö- och tjänstesektorn är förhållandevis underutvecklad i Sverige. En skatteväxling på det sätt utskottet förordar skulle medföra ökat företagande och ökad sysselsättning i tjänstesektorn. Dessutom innebär en skatteväxling att återvinning av material, i s.k. industriella kretslopp, gynnas eftersom återvinning kräver mer arbete och mindre energi än produktion som baseras på utvinning av råvaror.
Utskottet tillstyrker motion Fi34 (mp) yrkandena 7 och 8 samt anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om en omfattande skatteväxling i enlighet med vad utskottet anfört. Övriga motioner avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande sänkt skatt i tjänstesektorn att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkandena 7 och 8 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 14, 1994/95:Fi33 yrkande 7, 1994/95:Fi35 yrkandena 30 och 42 samt 1994/95:Fi44 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
46. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sänkt skatt i tjänstesektorn börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen som framförs i flera motioner att beskattningen inom tjänstesektorn bör sänkas. Den privata tjänstesektorn måste ges rimliga förutsättningar att utvecklas om en sysselsättningsökning skall komma till stånd. Detta kan ske på olika sätt, antingen genom sänkt eller slopad moms inom tjänstesektorn eller genom avdrag vid inkomstbeskattningen för vissa tjänster. Sverige bör driva på EU-samarbetet för att göra en sådan differentiering av mervärdesskatten möjlig. En skatteväxling som innebär sänkt beskattning på arbetskraft och höjda skatter på miljöförorening är ett system som främjar tjänsteproduktion.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi35 (kds) yrkandena 30 och 42. Vad utskottet anfört även med anledning av motionerna Fi31 (m) yrkande 14 samt Fi44 (fp) yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi33 (v) yrkande 7 och Fi34 (mp) yrkandena 7 och 8 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande sänkt skatt i tjänstesektorn att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkandena 30 och 42 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 14 och 1994/95:Fi44 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 7 och 1994/95:Fi34 yrkandena 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
47. Riskkapitalavdrag och kvittning av underskott i näringsverksamhet (mom. 29)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riskkapitalavdrag och kvittning av underskott i näringsverksamhet börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "6 och 11" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser det positivt att det förslag om riskkapitalavdrag som regeringen aviserade i finansplanen nu skall läggas fram. Till skillnad från regeringen anser utskottet att avdraget, som föreslås i motionerna Fi35 (kds) och Fi44 (fp), bör göras permanent och inte enbart tillfälligt som regeringen aviserar.
Det är också positivt att kvittningsrätten för nyföretagande återinförs. Det är enligt utskottets mening angeläget att förslaget får den utformning som riksdagen på förslag av den borgerliga regeringen tidigare beslutat om och att det inte kringgärdas av regler och administrativa bestämmelser som försvårar tillämpningen.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi35 (kds) yrkandena 4 och 21 samt Fi44 (fp) yrkandena 6 och 11 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande riskkapitalavdrag och kvittning av underskott i näringsverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkandena 4 och 21 samt 1994/95:Fi44 yrkandena 6 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
48. Beskattning av aktieutdelning (mom. 30)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Beskattning av aktieutdelning börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 33" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den dubbla beskattning av riskkapital som regeringen återinfört bör avskaffas. Avkastning av kapital bör behandlas likvärdigt i skattehänseende. Vidare vill utskottet påpeka att det är viktigt för expansionen inom näringslivet att försörjningen av riskkapital underlättas.
Regeringen bör få i uppdrag att lägga fram erforderliga förslag till riksdagen. Med det anförda tillstyrks motionerna Fi35 (kds) yrkande 33 och Fi44 (fp) yrkande 7.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse: 30. beträffande beskattning av aktieutdelning att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 33 och 1994/95:Fi44 yrkande 7 hos regeringen begär förslag om slopad dubbelbeskattning enligt vad utskottet anfört,
49. Begränsning av pension på grund av obetalda skatteskulder (mom. 31)
Anne Wibble (fp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Begränsning av pension på grund av obetalda skatteskulder börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 38" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det inte är rimligt att staten har stora fordringar på människor som samtidigt mottar stora belopp i pensionsutbetalningar. Utbetalningar av pension bör reduceras om vederbörande har stora skatteskulder.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Fi32 (fp) yrkande 24 och Fi35 (kds) yrkande 38 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande begränsning av pension på grund av obetalda skatteskulder att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 24 och 1994/95:Fi35 yrkande 38 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att stora skatteskulder bör reducera utgående pension,
50. Tobaksskatt (mom. 32)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Tobaksskatt börjar med "Finansutskottet vill påpeka" och slutar med "motion Fi44 (fp) yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att skatt på det som förstör miljön samtidigt kan ge inkomster som gör det möjligt att sänka skatterna på det som Sverige behöver mer av, t.ex. jobb i tjänstesektorn.
Inkomsterna (ca 800 miljoner kronor) från en höjd tobaksskatt bör användas som delfinansiering av en omfattande skattesänkning i tjänstesektorn.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi44 (fp) yrkande 5 och föreslår riksdagen att hos regeringen begär förslag om höjd tobaksskatt med ca 10 öre per cigarett.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande tobaksskatt att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi44 yrkande 5 hos regeringen begär förslag om höjd tobaksskatt enligt vad utskottet anfört,
51. Ett tak för de offentliga utgifterna (mom. 33)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ett tak för de offentliga utgifterna börjar med "Enligt finansutskottets mening" och slutar med "på detta område" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är det angeläget att budgetprocessen förstärks i alla led. Utskottet biträder med hänsyn härtill förslaget om ett utgiftstak. Ett sådant tak bör i enlighet med regeringens förslag omfatta hela den offentliga sektorn, dvs. inte bara staten och socialförsäkringssektorn utan även kommunerna. Det innebär att taket måste utformas på ett sådant sätt att det klart framgår vad som är ett statligt respektive ett kommunalt ansvar. De särskilda problem som sammanhänger med att utgiftstaket inkluderar även socialförsäkringssystemen måste också klarläggas och prövas. Man måste sålunda vid utformningen av regelverket för utgiftstaket finna särskilda former för att hantera variationer i utnyttjandet av förmånerna inom en allmän ohälsoförsäkring. Vad socialförsäkringsutskottet anfört om det reformerade ålderspensionssystemet, som tillkommit genom en bred parlamentarisk överenskommelse, måste också beaktas i sammanhanget. Pensionssystemets karaktär kräver särskilda överväganden.
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ett tak för de offentliga utgifterna börjar med "Vad finansutskottet här har" och slutar med "(bil. 1, yrkande 10)" bort ha följande lydelse:
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet ansluter sig till den uppfattning som kommer till uttryck i den moderata partimotionen och motion Fi32 (fp) yrkande 3. Övriga i detta sammanhang behandlade motioner avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande ett tak för de offentliga utgifterna
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 3 och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 10 och motion 1994/95:Fi40 yrkandena 4, 5 och 15 samt med avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkande 55 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett utgiftstak,
52. Ett tak för de offentliga utgifterna (mom. 33)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ett tak för de offentliga utgifterna börjar med "Finansutskottet vill i denna" och slutar med "(bil. 1, yrkande 10)" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening finns det anledning att erinra om att socialförsäkringarna ger möjlighet att utjämna de olika riskerna för ohälsa inom försäkringskollektivet. Såväl förmåner som avgifter bestäms av riksdagen i lag. Kostnaderna för de olika slagen av försäkring vid ohälsa styrs inte enbart av förmånsreglerna utan också av hur många som vid olika tidpunkter är inskrivna i försäkringen till följd av att de har inkomst av förvärvsarbete eller uppbär försäkringsersättningar för bortfallet av en tidigare inkomst. Kostnaderna varierar också med löneutvecklingen. Ett ökat antal försäkrade och höjda löneförmåner medför automatiskt ökade avgiftsintäkter till försäkringen, medan ett minskat antal försäkrade kan leda till ett stort avgiftsbortfall. Ett stort avgiftsbortfall kan också uppkomma om många försäkrade samtidigt uppbär inkomstersättningar från andra förmånsslag t.ex. från arbetslöshetsförsäkringarna.
Utskottet anser sålunda att denna försäkring i likhet med arbetslöshetsförsäkringen är i hög grad konjunkturberoende. I viss mån samvarierar den också med arbetslöshetsförsäkringen liksom med socialbidragsbehovet. Vid hög arbetslöshet sjunker försäkringens kostnader och avgiftsintäkter och vid hög sysselsättning ökar kostnaderna men också avgiftsintäkterna. Utan särskilt hänsynstagande till försäkringens konjunkturberoende m.m., skulle ett utgiftstak för socialförsäkringen kunna få långtgående återverkningar inte bara för försäkringen utan även för andra områden inom den offentliga verksamheten.
Sammanfattningsvis anser utskottet således att det aviserade förslaget om att införa ett utgiftstak för den offentliga sektorn bör avvisas. Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi33 (v) yrkande 55.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande ett tak för de offentliga utgifterna
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 55 och med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 10 och motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 3 samt 1994/95:Fi40 yrkandena 4, 5 och 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett utgiftstak,
53. Beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande (mom. 34)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande börjar med "Ett utgiftstak" och slutar med "därför detta motionsyrkande" bort ha följande lydelse.
Utgiftstaket som avser de samlade offentliga utgifterna bör kompletteras med ett årligen fastställt beloppsmässigt begränsat bemyndigande avseende den statliga upplåningen. Om denna lånegräns behöver överskridas, måste regeringen återkomma till riksdagen med begäran om ett nytt bemyndigande, vilket föranleder offentlig debatt och ökar de folkvaldas kontrollmöjligheter. Utskottet tillstyrker således motion Fi31 (m) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande,
54. Utredning om effekter av besparingar (mom. 35)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utredning om effekter av besparingar börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med "motion Fi34 (mp) yrkande 18" bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder motionärernas förslag att en parlamentarisk utredning bör tillsättas för att studera de samlade effekterna av alla åtgärder på utsatta grupper och låginkomsttagare m.m. Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi34 (mp) yrkande 18.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande utredning om effekter av besparingar
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en utredning om effekterna av alla besparingar,
55. Indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område (mom. 37)
Johan Lönnroth (v), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förslag inom Utrikesdepartementets område börjar med "Finansutskottet vill med" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 39" bort ha följande lydelse:
Trots det statsfinansiella läget finns det, enligt finansutskottets uppfattning, ingen anledning att dra in reservationsmedel från biståndsverksamheten.
Utskottet vill anföra att vad gäller reservationsanslagen under tredje huvudtiteln, är dessa medel reserverade för speciellt utsatta människor i fattiga länder. De skall användas bl.a. vid oväntade akuta behov av olika slag, och kan därför inte drabbas av indragningar och besparingar.
Biståndsanslaget för den kommande budgetperioden på 18 månader har enligt utskottets mening utsatts för helt oacceptabla nedskärningar. Dessutom har riksdagen nyligen beslutat att frysa biståndet på dagens nominella värde under hela mandatperioden.
Detta betyder att enprocentsmålet blir allt mer avlägset. Avsikten med att avsätta en procent av BNI till bistånd är att det anslag som skall gå till världens fattigaste inte skall vara konjunkturkänsligt. Risken är nu stor att vi är på väg bort från denna princip och att biståndet alltmer kan urholkas.
Även om våra ekonomiska problem är kännbara, anser utskottet det inte rimligt, att det till tidigare besparingar på miljardbelopp läggs ytterligare besparingar på en miljard kronor.
Denna miljard tas från redan anslagna biståndsmedel. Det rör sig inte om pengar som blivit över utan om utbetalningar som skjutits upp över budgetårsgränsen. Det betyder en miljard mindre än vad man räknat med nästa år.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att biståndet bör vara ett prioriterat område.
Utskottet anser dessutom att det är angeläget att biståndet under innevarande mandatperiod återförs till enprocentsnivån. Utskottet avvisar därför de nedskärningar som beslutats för den kommande budgetperioden. Vänsterpartiets yrkande om höjning av biståndsanslagen för 1995/96 behandlas nedan under avsnittet "Motioner väckta med anledning av kompletteringspropositionen som tar upp frågor som riksdagen har behandlat i annat sammanhang".
Vad utskottet anfört bör med bifall till motion Fi33 (v) yrkande 17, Fi34 (mp) yrkande 11 samt Fi35 (kds) yrkande 39 ges regeringen till känna. Motion Fi32 (fp) yrkandena 16 och 17 är därmed tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 17, 1994/95:Fi34 yrkande 11 samt 1994/95:Fi35 yrkande 39 och med anledning av motion 1994/95:Fi32 yrkandena 16 och 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
56. Indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område (mom. 37)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förslag inom Utrikesdepartementets område börjar med "Finansutskottet vill med" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 39" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet avvisar ett par av de beslutade indragningarna av reservationer. Det gäller främst 270 miljoner kronor för skuldlättnadsprogram. Därutöver förutsätter utskottet att SIDA i sin faktiska politik inte drar ner den biståndsverksamhet som sker via enskilda organisationer. För att undvika detta föreslår utskottet att reservationsminskningen inom posten Utvecklingssamarbete inom SIDA reduceras med 65 miljoner kronor.
Utskottet delar utrikesutskottets uppfattning att regeringen i kompletteringspropositionen borde ha redovisat konsekvenserna av de vidtagna åtgärderna.
Under ärendets beredning har utskottet tagit del av Utrikesdepartementets och SIDA:s bedömningar av effekterna av de av regeringen redovisade indragningarna. Utrikesdepartementet påpekar bl.a. att besparingen inom skuldlättnadsprogrammet innebär att utfästelserna till Världsbankens Afrikaprogram (SPA) reviderats ned för perioden 1994--1996.
Utskottet vill framhålla att en återgång till enprocentsmålet är mycket angelägen med hänsyn till de stora behoven i u-länderna och Sveriges tidigare utfästelser.
Utskottet vill i detta sammanhang påpeka att det är viktigt att redan budgetåret 1995/96 ta steg på vägen mot att åter nå enprocentsmålet. Detta bör ske i enlighet med Folkpartiets förslag, dvs. genom årliga tillskott på först 500 miljoner kronor och i ett nästa steg 600 miljoner kronor. Folkpartiets yrkande rörande biståndsanslagen för 1995/96 behandlas nedan under avsnittet "Motioner väckta med anledning av kompletteringspropositionen som tar upp frågor som riksdagen har behandlat i annat sammanhang".
Vad utskottet anfört bör med bifall till motion Fi32 (fp) yrkandena 16 och 17 ges regeringen till känna. Motionerna Fi33 (v) yrkande 17, Fi34 (mp) yrkande 11 och Fi35 (kds) yrkande 39 bör enligt utskottets uppfattning avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkandena 16 och 17 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 17, 1994/95:Fi34 yrkande 11 samt 1994/95:Fi35 yrkande 39 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
57. Indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område (mom. 37, motiveringen)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förslag inom Utrikesdepartementets område börjar med "Finansutskottet vill vidare" och slutar med "finanser blir framgångsrikt" bort ha följande lydelse:
Utskottet menar att det är angeläget att snarast sätta upp effektivitetsmål för biståndet. Det gäller att mäta rätt saker. Det svenska biståndet skall på effektivast möjliga sätt bidra till att utrota fattigdomen. Rättsstaten, grundutbildning för alla, inte minst för kvinnor, och basal hälsovård samt sådan infrastruktur som inte ger ekonomisk direktavkastning är de viktigaste uppgifterna att skapa, liksom väl avvägt katastrofbistånd.
Enprocentsmålet mäter givarens utgifter i stället för insatsernas effektivitet och tenderar därför att leda fel. Procentmålet är dessutom beroende av kronkursen och BNI:s utveckling. En procent av BNI har på de senaste 20 åren halverats räknat i dollar (köpkraft).
Det är därför angeläget att regeringen snarast vidtar nödvändiga åtgärder för en övergång till effektivitetsmål för biståndet.
58. Medel till Försvarsmakten 1995/96 (mom. 38)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förslag inom Försvarsdepartementets område börjar med "Finansutskottet vill erinra" och slutar med "yrkande 54 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i detta sammanhang påpeka att den säkerhetspolitiska situationen är fortsatt gynnsam för Sveriges del. Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion Fi33 (v) yrkande 36 och tillstyrker sålunda att riksdagen hos regeringen begär förslag om ytterligare besparingar inom försvarsmakten om 4 626 miljoner kronor. Motion Fi34 (mp) yrkande 15 avstyrks. De stora besparingar som med detta begärs inom försvarsmakten kan medföra diverse övergångsproblem. För att mildra problemen bör en omställningsfond inrättas och utskottet tillstyrker därmed motion Fi33 (v) yrkande 54.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande medel till Försvarsmakten 1995/96
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi33 yrkandena 36 och 54 samt med avslag på 1994/95:Fi34 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om besparingar inom Försvarsmakten och om att en omställningsfond bör inrättas,
59. Medel till Försvarsmakten 1995/96 (mom. 38)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den av utskottets yttrande som under rubriken Förslag inom Försvarsdepartementets område börjar med "Finansutskottet vill erinra" och slutar med "yrkande 54 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det militära hotet mot Sverige inte kan motivera den försvarsorganisation som vi har i dag, eller de satsningar på militärt materiel som görs. Utskottet förordar besparingar på framför allt materielsidan. Kostsamma utvecklingsprojekt som t.ex. Ubåt 2000 och delserie tre av JAS-projektet bör avbrytas. Med det anförda bifalls motion Fi34 (mp) yrkande 15. Utskottet tillstyrker sålunda att riksdagen till ramanslaget Försvarsmakten för budgetåret 1995/96 anvisar 7 miljarder kronor mindre än vad riksdagen tidigare beslutat. Motion Fi33 yrkandena 36 och 54 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande medel till Försvarsmakten 1995/96
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 15 och med avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkandena 36 och 54 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:FöU4, rskr. 338) -- till Försvarsmakten m.m. för budgetåret 1995/96 under fjärde huvudtiteln anvisar ett med 7 000 000 000 kr nedräknat ramanslag på 52 260 534 000 kr,
60. Försvarsutgifterna år 1998 (mom. 39)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förslag inom Försvarsdepartementets område börjar med "Ett nytt långsiktigt" och slutar med "Fi32 (fp) yrkande 30" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i Folkpartiets motion att det bör ske besparingar inom försvaret. Mycket talar för att 1996 års försvarsbeslut måste innebära en fortsatt anpassning av försvarskostnaderna till den nya säkerhetspolitiska utvecklingen och till det allvarliga statsfinansiella läget. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om besparingar inom försvaret på 1 miljard kronor för år 1998. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillstyrker utskottet motion Fi32 (fp) yrkande 30.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande försvarsutgifterna år 1998
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 30 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om besparingar inom försvaret,
61. Försvarsutgifterna år 1998 (mom. 39, motiveringen)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förslag inom Försvarsdepartementets område börjar med "Ett nytt långsiktigt" och slutar med "motion Fi32 (fp) yrkande 30" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att 1992 års försvarsbeslut bör fullföljas.
Som framgår av försvarsutskottets betänkande 1994/95:FöU4 underrättades försvarsutskottet under behandlingen av budgetpropositionens förslag om medel till Försvarsmakten om kvarstående ekonomiska problem som inte berördes i budgetpropositionen. Regeringen borde ha kommit med förslag i kompletteringspropositionen om hur de ekonomiska problemen inom försvarsmakten bör lösas. Det ankommer nu på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med förslag om hur man skall täcka bristerna som uppkommit.
Med det anförda avstyrks motion Fi32 (fp) yrkande 30.
62. Inriktningen av besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet (mom. 40)
Anne Wibble (fp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bostadsbidrag börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 35" bort ha följande lydelse:
Det statsfinansiella läget innebär att alla möjligheter till besparingar i statsbudgeten måste tas till vara. Även om det i och för sig finns motiv för att behålla bostadsbidragen till ungdomar utan barn måste dessa vägas mot behovet av besparingar. Vid en sådan avvägning har utskottet funnit att besparingskravet väger tyngst. Bostadsbidragen till denna grupp bör sålunda avvecklas i enlighet med förslagen i motionerna Fi32 (fp) och Fi35 (kds). Det bör ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med erforderliga lagändringar m.m. så att den förordade avvecklingen kan genomföras nästa budgetår.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna Fi32 (fp) yrkande 26 och Fi35 (kds) yrkande 35 förordat om avveckling av bostadsbidragen till hushåll utan barn under 29 år bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 26 och 1994/95:Fi35 yrkande 35 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 16 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om avveckling av bostadsbidragen till hushåll utan barn,
63. Anslag till Bostadsbidrag (mom. 41)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bostadsbidrag börjar med "Finansutskottet tillstyrker" och slutar med "motion Fi33 (v) yrkande 27" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet kan konstatera att förslaget i kompletteringspropositionen innebär att 1,5 miljarder kronor skall sparas på bostadsbidragen. Det underlag som redovisas som grund för riksdagens ställningstagande anser utskottet vara otillräckligt. Således lämnas inte några uppgifter i propositionen som visar från vilken ursprunglig nivå på bidragsgivningen som besparingen skall ske, inte heller hur besparingen skall tas ut av bidragstagarna. När det gäller de regeländringar m.m. som erfordras för att det nu uppsatta sparmålet skall nås aviserar regeringen endast sin avsikt att utreda olika alternativ. För att ställning skall kunna tas till besparingsförslag av denna omfattning måste alla kända fakta redovisas. Regeringens förslag bör enligt utskottets mening avvisas redan av dessa skäl.
Förutom att regeringens förslag totalt sett innebär kraftigt minskade bostadsbidrag medför det en betydande försämring av bidragens fördelningspolitiska träffsäkerhet. Som framhålls i motion Fi33 (v) torde ett genomförande av förslaget framför allt drabba ensamstående och kvinnor med barn. Enligt utskottets mening bör regeringens förslag avvisas också på denna grund.
Sammanfattningsvis innebär det nu anförda att utskottet med bifall till motion Fi33 (v) yrkande 27 avstyrker propositionens förslag till besparingar på bostadsbidragsanslaget och inriktning av besparingsåtgärderna. dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande anslag till Bostadsbidrag att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 27 avslår i proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 17 framlagt förslag om nedräkning av förslagsanslaget Bostadsbidrag,
64. Bidragsförskott (mom. 42)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidragsförskott börjar med "Finansutskottet delar socialutskottets" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 34" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära förslag till restriktivare regler för bidragsförskotten. Härvid bör regeringen överväga förslagen i motion Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds). Presumtionen för bidragsförskotten bör ändras. Utgångspunkten skall vara att föräldrarna kan betala för sina barn till dess t.ex. socialnämnd eller försäkringskassa intygar motsatsen.
Vad utskottet anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi31 (m) yrkande 9 och att motionerna Fi32 (fp) yrkande 27 och Fi35 (kds) yrkande 34 därmed är i viss mån tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande bidragsförskott att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 9 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 27 och 1994/95:Fi35 yrkande 34 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
65. Bidragsförskott (mom. 42)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidragsförskott börjar med "Finansutskottet delar socialutskottets" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 34" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar inställningen i motion Fi32 (fp) att det behövs restriktivare regler för bidragsförskotten. Behovet av besparingar på detta område tas även upp som förslag i motionerna Fi31 (m) och Fi35 (kds). Utskottet anser att även dessa förslag bör tas med i en översyn av bidragsförskottsreglerna.
Vad utskottet anfört med bifall till motion Fi32 (fp) yrkande 27 och med anledning av motionerna Fi31 (m) yrkande 9 och Fi35 (kds) yrkande 34 bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande bidragsförskott
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 27 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 9 och 1994/95:Fi35 yrkande 34 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
66. Bidragsförskott (mom. 42)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidragsförskott börjar med "Finansutskottet delar socialutskottets" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 34" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära förslag till restriktivare regler för bidragsförskotten. Målet bör vara att spara 500 miljoner kronor genom en skärpning av reglerna, vilket framförs i motion Fi35 (kds). Även förslaget i motion Fi31 (m) om en strängare presumtion för bidragsförskotten och förslaget i Fi32 (fp) om restriktivare regler för bidragsförskotten bör beaktas vid utformningen av förslagen.
Motion Fi35 (kds) yrkande 34 tillstyrks med det anförda av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande bidragsförskott att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkande 34 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 9 och 1994/95:Fi32 yrkande 27 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
67. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen börjar med "Finansutskottet får" och slutar med "samt yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet gör samma bedömning eftersom stora grupper medborgare med rätta känner att de, trots att de har betalat höga skatter under många år, inte kan räkna med ett acceptabelt skydd om de drabbas av något oväntat. Många finner det orimligt att de just när de drabbas av t.ex. sjukdom eller arbetslöshet samtidigt skall behöva hantera en drastisk försämring av sin ekonomi.
Utskottet delar Folkpartiets uppfattning att socialförsäkringssystemen måste vara robusta. Det är fel när personer som vill bevara sin inkomstnivå i händelse av sjukdom eller arbetslöshet tvingas teckna tilläggsförsäkringar. De flesta människor utgår från att generella, obligatoriska system som är försäkringsmässigt uppbyggda är överlägsna alternativen, både ur socialt och ekonomiskt perspektiv. Såsom Folkpartiet anför kan ständiga försämringar av den sociala tryggheten bidra till en osäkerhet som hämmar den ekonomiska utvecklingen. Även hushållen måste kunna ställa krav på fasta spelregler och långsiktighet i de villkor som berör dem.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi32 (fp) yrkandena 5 samt 6 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkandena 5 och 6 i denna del samt med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 3 och motionerna 1994/95:Fi33 yrkandena 23 och 26, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, och 1994/95:Fi35 yrkandena 7--9, alla i denna del, och yrkande 10 godkänner vad utskottet anfört om en kompensationsnivå på 80 % i sjuklönesystemet samt i sjuk- och föräldraförsäkringarna,
68. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen börjar med "Finansutskottet får i" och slutar med "samt yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet gör samma bedömning som Vänsterpartiet och föreslår därför att regeringens förslag om sänkt ersättningsnivå avslås. Utskottet delar också motionärernas uppfattning att karensdagen bör slopas.
Vad finansutskottet här har anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi33 (v) yrkandena 23 och 26.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkandena 23 och 26 samt med anledning av motion 1994/95:Fi35 yrkandena 7--9, alla i denna del, och med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 3 och motionerna 1994/95:Fi32 yrkandena 5 och 6 i denna del, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, och 1994/95:Fi35 yrkande 10 avslår regeringens förslag om en enhetlig kompensationsnivå på 75 % i sjuklönesystemet och i sjuk- och föräldraförsäkringarna samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att avskaffa karensdagen i sjukförsäkringen,
69. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen börjar med "Finansutskottet får" och slutar med "samt yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med Miljöpartiet att förslaget om sänkt ersättningsnivå i sjuk- och föräldraförsäkringarna bör avslås och att man i dessa försäkringar i stället inför ett brutet tak som är så konstruerat att kompensationsnivån blir 80 % på sjukpenninggrundande inkomster upp till 12 000 kr per månad och däröver 40 %. Mot bakgrund härav tillstyrker finansutskottet motion Fi34 (mp) yrkandena 16 och 17, båda i denna del.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, samt med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 3 och motionerna 1994/95:Fi32 yrkandena 5 och 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkandena 23 och 26 och 1994/95:Fi35 yrkandena 7--9, alla i denna del, och yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett ersättningssystem med ett brutet tak,
70. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen börjar med "Finansutskottet får" och slutar med "samt yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i Kristdemokratiska samhällspartiets uppfattning att regeringens förslag om sänkt kompensationsnivå i föräldraförsäkringen och sjukersättningssystemen inbegripet rehabiliteringspenningen bör avslås samt att riksdagen bör besluta att två karensdagar skall gälla i sjukersättningssystemen.
Finansutskottet tillstyrker därför motion Fi35 (kds) yrkandena 7--9, alla i denna del, och yrkande 10.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkandena 7--9, alla i denna del, och yrkande 10 samt med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 3 och motionerna 1994/95:Fi32 yrkandena 5 och 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkandena 23 och 26 och 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, avslår regeringens förslag om enhetlig kompensationsnivå i sjuklönesystemet samt i sjuk- och föräldraförsäkringarna och rehabiliteringspenningen samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om två karensdagar i sjuklönesystemet,
71. Köp av rehabiliteringstjänster (mom. 44)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Johan Lönnroth (v), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Köp av rehabiliteringstjänster börjar med "Finansutskottet har ingen" och slutar med "yrkande 25 (i denna del)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att förslaget att minska medlen till köp av tjänster för yrkesinriktad rehabilitering med 70 miljoner kronor per år och därmed dra ner på rehabiliteringsinsatserna leder till ökade kostnader för förtidspensioneringen, eftersom färre personer kommer att kunna återgå till arbete. Enligt utskottets mening ger en minskning av anslagsposten en helt felaktig signal såväl till myndigheter som sysslar med rehabilitering av långtidssjuka som till människor i behov av sådan rehabilitering.
Finansutskottet avstyrker således regeringens förslag i denna del och tillstyrker motionerna Fi31 (m) yrkande 7 i denna del samt Fi33 (v) yrkande 25 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande köp av rehabiliteringstjänster att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 7 i denna del och 1994/95:Fi33 yrkande 25 i denna del som sin mening ger regeringen till känna att någon neddragning inte bör göras av de medel som satts av för köp av yrkesinriktad rehabilitering,
72. Kontaktdagarna i föräldraförsäkringen (mom. 45)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kontaktdagarna i föräldraförsäkringen börjar med "Finansutskottet ansluter sig" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 31" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är viktigt för föräldrar att få möjlighet att ta del av sina barns vardagsmiljö genom t.ex. besök i och kontakt med barnomsorg och skola. De s.k. kontaktdagarna i den tillfälliga föräldrapenningen har kunnat användas i detta syfte. Mot bakgrund av att kontaktdagarna slopas anser utskottet att föräldrar bör få rätt att spara tio dagar av föräldrapenningen efter barnets åttaårsdag till dess barnet fyller tolv år.
Finansutskottet tillstyrker således motion Fi35 (kds) yrkande 31.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande kontaktdagarna i föräldraförsäkringen att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 2 och motion 1994/95:Fi35 yrkande 31 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om rätten att spara tio dagar av föräldrapenningen,
73. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46)
Under förutsättning av bifall till reservation 67
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Föräldraförsäkring börjar med "Finansutskottet har i de" och slutar med "yrkande 7 (i denna del)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt Folkpartiets förslag om en kompensationsnivå i föräldraförsäkringen på 80 %. I jämförelse med regeringens förslag i kompletteringspropositionen bör därför ytterligare 1 100 miljoner kronor föras upp på anslaget Föräldraförsäkring.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi32 (fp) yrkande 6 i denna del. Propositionen och övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande anslag till Föräldraförsäkring
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 6 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 24, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, och 1994/95:Fi35 yrkande 7 i denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU10, rskr. 343) -- till Föräldraförsäkring för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 28 361 000 000 kr,
74. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46)
Under förutsättning av bifall till reservation 68
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Föräldraförsäkring börjar med "Finansutskottet har i de" och slutar med "yrkande 7 (i denna del)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt Vänsterpartiets avslagsyrkande på regeringens förslag till sänkt ersättningsnivå i föräldraförsäkringen.
I enlighet med vad som föreslås i samma motion avstyrker utskottet också den i propositionen föreslagna minskningen av anslaget till Föräldraförsäkringen.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi33 (v) yrkande 24. Propositionen och övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande anslag till Föräldraförsäkring
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 24 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 6 och motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, och 1994/95:Fi35 yrkande 7 i denna del,
75. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46)
Under förutsättning av bifall till reservation 69
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Föräldraförsäkring börjar med "Finansutskottet har i de" och slutar med "yrkande 7 (i denna del)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt Miljöpartiet de grönas förslag om en kompensationsnivå med ett brutet tak i föräldraförsäkringen, vilket ger ett mer rättvist fördelat stöd. I jämförelse med regeringens förslag i kompletteringspropositionen bör därför anslaget Föräldraförsäkring ökas med ytterligare 496 miljoner kronor.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi34 (mp) yrkandena 16 och 17, båda i denna del. Propositionen och övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande anslag till Föräldraförsäkring att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 6 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 24 och 1994/95:Fi35 yrkande 7 i denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU10, rskr. 343) -- till Föräldraförsäkring för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 27 757 000 000 kr,
76. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46)
Under förutsättning av bifall till reservation 70
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Föräldraförsäkring börjar med "Finansutskottet har i de" och slutar med "yrkande 7 (i denna del)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt Kristdemokraternas avslagsyrkande på regeringens förslag till sänkt ersättningsnivå i föräldraförsäkringen.
I konsekvens härmed bör anslaget till Föräldraförsäkring inte reduceras.
Vad finansutskottet här har anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi35 (kds) yrkande 7 i denna del. Propositionen och övriga motionsyrkanden avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande anslag till Föräldraförsäkring
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkande 7 i denna del avslår proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 6 samt motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 24 och 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del,
77. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47)
Under förutsättning av bifall till reservation 71
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Sjukpenning och rehabilitering börjar med "Finansutskottet har i de" och slutar med "8 och 9 (båda i berörda delar)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt Moderata samlingspartiets uppfattning och avstyrkt regeringens förslag att minska på resurstilldelningen till köp av yrkesinriktad rehabilitering. Som en följd härav bör 70 miljoner kronor anvisas på anslaget utöver regeringens förslag.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi31 (m) yrkande 7 i denna del. Propositionen och övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande anslag till Sjukpenning och rehabilitering att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 7 i denna del samt med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 7 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 25 i denna del, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, 1994/95:Fi35 yrkandena 8 och 9, båda i denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU10, rskr. 343) -- ett till Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 31 314 000 000 kr,
78. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47)
Under förutsättning av bifall till reservation 67
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Sjukpenning och rehabilitering börjar med "Finansutskottet har i de" och slutar med "8 och 9 (båda i berörda delar)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt Folkpartiets förslag om en kompensationsnivå inom sjukförsäkringen på 80 %. I jämförelse med regeringens förslag i kompletteringspropositionen bör därför ytterligare 1 400 miljoner kronor föras upp på anslaget Sjukpenning och rehabilitering.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi32 (fp) yrkande 6 i denna del. Propositionen och övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande anslag till Sjukpenning och rehabilitering att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del samt med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 7 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 7 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 25 i denna del, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del och 1994/95:Fi35 yrkandena 8 och 9, båda i denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU10, rskr. 343) -- till Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 32 644 000 000 kr,
79. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 68 och 71
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Sjukpenning och rehabilitering börjar med "Finansutskottet har i de" och slutar med "8 och 9 (båda i berörda delar)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt Vänsterpartiets avslagsyrkande på regeringens förslag till sänkt ersättningsnivå i sjukförsäkringen och rehabiliteringspenningen. Utskottet har också motsatt sig en av regeringen föreslagen besparing i kostnader för köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster.
I enlighet härmed bör någon justering av nivån på anslaget till Sjukpenning och rehabilitering inte göras.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi33 (v) yrkande 25 i denna del. Propositionen och övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande anslag till Sjukpenning och rehabilitering att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 25 i denna del avslår proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 7 och motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 7 i denna del, 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, och 1994/95:Fi35 yrkandena 8 och 9, båda i denna del,
80. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47)
Under förutsättning av bifall till reservation 69
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Sjukpenning och rehabilitering börjar med "Finansutskottet har i de" och slutar med "8 och 9 (båda i berörda delar)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt Miljöpartiet de grönas förslag om en kompensationsnivå med ett brutet tak i sjukförsäkringen, vilket ger ett mer rättvist fördelat stöd och samtidigt leder till en besparing i försäkringen. I jämförelse med regeringens förslag i kompletteringspropositionen bör därför anslaget Sjukpenning och rehabilitering minskas med ytterligare 1 398 miljoner kronor.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi34 (mp) yrkandena 16 och 17, båda i denna del. Propositionen och övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande anslag till Sjukpenning och rehabilitering att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, samt med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 7 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 7 i denna del, 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 25 i denna del och 1994/95:Fi35 yrkandena 8 och 9, båda i denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU10, rskr. 343) -- till Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 29 846 000 000 kr,
81. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 70 och 71
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Sjukpenning och rehabilitering börjar med "Finansutskottet har i de" och slutar med "8 och 9 (båda i berörda delar)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i några av de närmast föregående avsnitten biträtt Kristdemokraternas avslagsyrkande på en sänkning av ersättningsnivån för rehabiliteringspenningen och sjukersättningen. Utskottet har också motsatt sig den av regeringen föreslagna neddragningen av stödet till köp av tjänster för yrkesinriktad rehabilitering.
Utskottet har likaså föreslagit att ytterligare en karensdag införs i sjuklönesystemet. Det får förutsättas att staten genom ett avräkningsförfarande tillgodogör sig denna besparingseffekt.
Utskottets förslag innebär att någon justering av anslaget Sjukpenning och rehabilitering inte bör göras.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi35 (kds) yrkandena 8 och 9, båda i denna del. Propositionen och övriga motioner i här aktuella delar avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande anslag till Sjukpenning och rehabilitering att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkandena 8 och 9, båda i denna del, avslår proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 7 och motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 7 i denna del, 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 25 i denna del och 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del,
82. Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård (mom. 49)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård börjar med "Finansutskottet vill i" och slutar med "Fi33 (v) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion Fi31 (m) yrkande 6. Motionärerna begär där avslag på förslaget om en höjning av patientavgifterna i läkemedelsförsäkringen med hänvisning till att regeringen först bör återkomma med förslag om ett högkostnadsskydd som är så konstruerat att de svagaste grupperna inte drabbas orimligt hårt av kraftigt höjda egenavgifter.
Utskottet anser vidare att det är otillfredsställande att regeringens förslag till förändringar på olika områden inte föregås av ordentliga konsekvensanalyser vare sig det gäller kostnader eller tänkbara beteendeförändringar hos de grupper som berörs. Utskottet förutsätter därför att regeringen i samband med kommande förslag på läkemedelsförsäkringens område gör ordentliga analyser i nu nämnda hänseenden.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi31 (m) yrkande 6 och således yrkar avslag på propositionens förslag i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 6 och med anledning av motion 1994/95:Fi33 yrkande 22 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkandena 1 och 5 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om konsekvensanalyser av avgiftshöjningar på läkemedelsområdet,
83. Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård (mom. 49)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård börjar med "Finansutskottet vill i" och slutar med "Fi33 (v) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening finns det anledning att erinra om att mellan juni 1991 och januari 1995 har läkemedelsavgiften ökat från 75 kr till 125 kr per inköpstillfälle och vid uttag av två läkemedel till 150 kr. Nu föreslås att de båda övre gränserna höjs i ett steg med 35 kr per inköpstillfälle. Denna ytterligare höjning slår hårdast mot de resurssvagaste grupperna i samhället. Resultatet blir att de som är i behov av läkemedel av ekonomiska skäl drar sig för att köpa ut medicin eller för att gå till läkare, vilket i sin tur kan försvåra sjukdomstillstånd och medföra ökade rehabiliteringsbehov.
Finansutskottet tillstyrker med det anförda motion Fi33 (v) yrkande 22 och avstyrker förslaget i propositionen om höjda avgifter för läkemedel.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 22 och med anledning av motion 1994/95:Fi31 yrkande 6 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkandena 1 och 5,
84. Assistansersättning (mom. 51)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Assistansersättning börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "Fi33 (v) yrkande 19" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har inget att erinra mot att assistansersättningen utreds. Utredningen bör dock enligt utskottets mening göras förutsättningslöst. Det måste vara de funktionshindrades behov som skall bestämma hur stora insatserna för personlig assistans skall vara och inte statens finanser. Utskottet anser också att direktiven angående översynen av assistansersättningens finansiering och regelsystem skall ändras, så att det blir behovet av assistans som blir avgörande för vilka kostnader staten får ta. Detta bör riksdagen enligt utskottets mening med anledning av motion Fi33 (v) yrkande 19 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande assistansersättning att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
85. Förtidspension (mom. 52)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förtidspension börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "Fi32 (fp) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör reglerna för den s.k. antagandeinkomsten för förtidspensionärer kopplas till inkomsten under en något längre tid än vad som gäller i dag. Dessutom bör samma utgångspunkt gälla för avtrappning av bostadstillägget för förtidspensionärer som för ålderspensionärer.
Mot bakgrund av vad utskottet här har anfört bör riksdagen bifalla motion Fi31 (m) yrkande 8 samt som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet här har anfört.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande förtidspension
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 8 och med anledning av motion 1994/95:Fi32 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ändrad beräkningsgrund för förtidspension och förtidspensionärers bostadstillägg,
86. Förtidspension (mom. 52)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förtidspension börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "Fi32 (fp) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör man i enlighet med förslaget i motion Fi32 (fp) yrkande 23 fortsätta att strama upp reglerna för förtidspension och begränsa möjligheterna att få sådan pension beviljad efter 61 års ålder.
Vad finansutskottet här har anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi32 (fp) yrkande 23.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande förtidspension
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 23 och med anledning av motion 1994/95:Fi31 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en restriktivare tillämpning av reglerna för förtidspension för dem som fyllt 61 år,
87. Anslag till Byggande av vägar (mom. 53)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Byggande av vägar börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "bör ändras" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser för sin del att riksdagen bör bifalla motion Fi33 (v) yrkande 28 och till anslaget Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 anvisa 2 025 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit i kompletteringspropositionen. Därmed tillgodoses huvudsakligen syftet med motion Fi34 (mp) yrkandena 21 samt 22 i denna del. Motion Fi35 (kds) yrkande 40 bör avslås av riksdagen.
Om riksdagen godtar detta förslag innebär det att regeringen måste återkomma till riksdagen med förslag till planeringsramar för åren 1995/96, 1997 och 1998 som ligger i linje med ett sådant beslut.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande anslag till Byggande av vägar att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 28 och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 40 och 1994/95:Fi34 yrkandena 21 samt 22 i denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:TU18, rskr. 293) -- till Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 under sjätte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 5 417 656 000 kr,
88. Anslag till Byggande av vägar (mom. 53)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Byggande av vägar börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "bör ändras" bort ha följande lydelse:
Många aktuella vägprojekt är i hög grad omotiverade i förhållande till sina mycket stora kostnader och kan närmast betraktas som statusprojekt. De skapar miljöproblem i form av buller, avgaser och trängsel. Samtidigt är det viktigt att göra sådana investeringar som ökar säkerheten och framkomligheten och förbättrar miljön. Utbyggnad av cykelbanor är exempel på sådana investeringar. En utökning av anslaget Byggande av länstrafikanläggningar skulle stärka regionernas möjligheter att själva avgöra vilka satsningar som skall göras i regionen. Finansutskottet anser därför, som begärs i motion Fi34 (mp) yrkande 21, att riksdagen för budgetåret 1995/96 till anslaget Byggande av vägar bör anvisa 4 850 miljoner kronor mindre än vad som föreslås i kompletteringspropositionen samt, vid bifall av detta yrkande, att riksdagen bör anvisa ytterligare 700 miljoner kronor till anslaget Byggande av länstrafikanläggningar (yrkande 22 i denna del). Därmed tillgodoses syftet med motion Fi33 (v) yrkande 28 till väsentlig del. Motion Fi35 (kds) yrkande 40 bör avslås av riksdagen.
Om riksdagen godtar detta förslag innebär det att regeringen måste återkomma till riksdagen med förslag till planeringsramar för åren 1995/96, 1997 och 1998 som ligger i linje med ett sådant beslut.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande anslag till Byggande av vägar att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 21 och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del och motion 1994/95:Fi34 yrkande 22 i denna del samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 28 och 1994/95:Fi35 yrkande 40 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:TU18, rskr. 293) -- till Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 under sjätte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 2 592 656 000 kr samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
89. Anslag till Byggande av vägar (mom. 53)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Byggande av vägar börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "bör ändras" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser för sin del att riksdagen bör bifalla motion Fi35 (kds) yrkande 40 och för budgetåret 1995/96 anslå 300 miljoner kronor mindre i anslag till Banverket och Vägverket än vad regeringen föreslagit i kompletteringspropositionen. Därmed avslås motionerna Fi33 (v) yrkande 28 och Fi34 (mp) yrkandena 21 och 22 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande anslag till Byggande av vägar att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi35 yrkande 40 och proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 28 och 1994/95:Fi34 yrkandena 21 samt 22 i denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:TU18, rskr. 293) -- till Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 under sjätte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 7 142 656 000 kr,
90. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (mom. 54)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 22 (i denna del)" bort ha följande lydelse:
I avvaktan på att pågående analysarbete om enskilda vägar blir klart bör riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisa ytterligare 100 miljoner kronor till anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar. Motion Fi33 (v) yrkande 31 bör således bifallas. Därmed tillgodoses syftet med motion Fi34 (mp) yrkande 22 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse: 54. beträffande Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 31 och med avslag på motion 1994/95:Fi34 yrkande 22 i denna del under anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar under sjätte huvudtiteln för budgetåret 1995/96 anvisar 100 000 000 kr utöver vad riksdagen tidigare anvisat,
91. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (mom. 54)
Under förutsättning av bifall till reservation 88
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 22 (i denna del)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att betydelsen av att enskilda vägar hålls öppna och att de är i gott skick inte nog kan betonas. Allemansrätten hotas om enskilda väghållare tvingas stänga sina vägar. Riksdagen bör därför, om den bifaller yrkande 21 i motion Fi34 (mp), för budgetåret 1995/96 anvisa ytterligare 500 miljoner kronor till anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar. Därmed skulle motion Fi34 (mp) yrkande 22 bifallas i denna del och syftet med motion Fi33 (v) yrkande 31 tillgodoses.
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 22 i denna del och med avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkande 31 under anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1995/96 under sjätte huvudtiteln anvisar 500 000 000 kr utöver vad riksdagen tidigare anvisat,
92. Järnvägsanslag (mom. 55)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Järnvägsanslag börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "bör ändras" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagen för att påskynda kommunikationssektorns omställning till ett mer miljöanpassat system för budgetåret 1995/96 till anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar bör anvisa 262 miljoner kronor utöver regeringens förslag i kompletteringspropositionen samt till anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar anvisa ytterligare 100 miljoner kronor. Därmed skulle motion Fi33 (v) yrkandena 29 och 30 bifallas och syftet med motion Fi34 (mp) yrkande 20 delvis tillgodoses.
Om riksdagen godtar detta förslag innebär det att regeringen måste återkomma till riksdagen med förslag till planeringsramar för åren 1995/96, 1997 och 1998 som ligger i linje med ett sådant beslut.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse: 55. beträffande järnvägsanslag att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi33 yrkandena 29 och 30 och proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del och med avslag på motion 1994/95:Fi34 yrkande 20 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:TU14, rskr. 231) -- till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1995/96 under sjätte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 9 407 560 000 kr samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
93. Järnvägsanslag (mom. 55)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Järnvägsanslag börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "bör ändras" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser, som framhålls i motion Fi34 (mp), att det går att spara pengar på Kommunikationsdepartementets budget utan att tillgängligheten till god infrastruktur försämras eller miljön skadas. Stomjärnvägsnätet måste byggas ut i minst samma takt som beslutats. Vidare bör extra medel anslås för att trygga en kraftig och stabil utveckling av järnvägen. Riksdagen bör därför för budgetåret 1995/96 till anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar anvisa 1 737,5 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit i kompletteringspropositionen. Därmed skulle motion Fi34 (mp) yrkande 20 bifallas och syftet med motion Fi33 (v) yrkande 30 till väsentlig del tillgodoses.
Om riksdagen godtar detta förslag innebär det att regeringen måste återkomma till riksdagen med förslag till planeringsramar för åren 1995/96, 1997 och 1998 som ligger i linje med ett sådant beslut.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:
55. beträffande järnvägsanslag att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 20 och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del och med avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkandena 29 och 30 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:TU14, rskr. 231) -- till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1995/96 under sjätte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 10 883 060 000 kr,
94. Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar (mom. 56)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "motion Fi31 (m) yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagen bör bifalla motion Fi31 (m) yrkande 10 och hos regeringen begära förslag om en minskning av 1998 års planeringsramar för byggande av vägar och nyinvesteringar i stomjärnvägar om sammanlagt 3 175 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit i kompletteringspropositionen.
dels att uskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:
56. beträffande planeringsramar för infrastrukturinvesteringar att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 10 och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del godkänner vad i motionen anförts om planeringsramar för infrastrukturinvesteringar och som sin mening ger regeringen detta till känna,
95. Utökad garantiram i Stockholm (mom. 57)
Johan Lönnroth (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utökad garantiram i Stockholm börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "motion Fi33 (v) yrkande 32" bort ha följande lydelse:
Som framgår av reservationerna 1 och 2 i trafikutskottets betänkande 1994/95:TU22, Storstadsöverenskommelserna, vilar den s.k. Dennisöverenskommelsen på miljöpolitiskt felaktiga förutsättningar. Överenskommelsen befinner sig också i en allvarlig ekonomisk kris. Finansutskottet anser därför att riksdagen bör bifalla motion Fi33 (v) yrkande 32 och avslå regeringens förslag om utökad garantiram i Stockholm för drift och underhåll av nya vägleder inom ramen för den s.k. Dennisöverenskommelsen.
dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:
57. beträffande utökad garantiram i Stockholm att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 32 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del,
96. Grundforskningsavdrag (mom. 63)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Grundforskningsavdrag börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "yrkandena 24 och 25" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser det vara av stor vikt att höja kvalitet och omfattning i forskarutbildning och grundforskning. Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett grundforskningsavdrag (GFA) om 5 % bör tas ut av alla forskningsmedel som används för tillämpad forskning. Med tillämpad forskning avser utskottet i detta sammanhang all forskning som har annan finansiering än anslag från de statliga forskningsråden. Detta bör enligt utskottets mening ge en inkomst om ca 2 miljarder kronor per år. Av dessa medel bör ca 1 miljard kronor användas som förstärkning till forskningsråden, varvid en viss del skall användas för anslag till yngre forskare. 1 miljard kronor bör tillföras universitetens fakultetsanslag, varvid en viss del skall användas för att fullfölja övergången från utbildningsbidrag till doktorandtjänster samt för att bygga ut antalet doktorandtjänster med ca 300 tjänster. Finansutskottet tillstyrker förslaget i motion Fi34 (mp) yrkandena 24 och 25 och föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om grundforskningsavdrag.
dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:
63. beträffande grundforskningsavdrag att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkandena 24 och 25 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om grundforskningsavdrag,
97. Folkhögskolestudier (mom. 65)
Johan Lönnroth (v) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Studiestöd till deltidsstuderande börjar med "Finansutskottet biträder" och slutar med "med 25 miljoner kronor" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet tillstyrker således regeringens förslag att studiestödet till deltidsstuderande som läser på minst halvtid skall anpassas till studiernas omfattning. Utskottet anser emellertid att denna anpassning inte bör gälla enbart för vuxenstuderande i statlig och kommunal vuxenutbildning utan även för studerande vid folkhögskolor. Folkhögskolorna har också möjlighet att utforma ett flexibelt kurssystem och har många deltidsstuderande.
Finansutskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi33 (v) yrkande 37, Fi35 (kds) yrkande 14 och Fi48 (kds) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse:
65. beträffande folkhögskolestudier att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 37, 1994/95:Fi35 yrkande 14 och 1994/95:Fi48 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om studiestöd till deltidsstudier vid folkhögskolor,
98. Ersättningsnivån i vuxenstudiestödet (mom. 67)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Vuxenstudiestöd börjar med "Finansutskottet vill beträffande" och slutar med "vissa lärarutbildningar (yrkande 10)" bort ha följande lydelse:
I likhet med Moderata samlingspartiet anser utskottet att dagpenningen för svuxa bör sänkas ytterligare. Dagpenningen bör beräknas på en lägsta nivå för utbildningsbidrag och KAS på 210 kr/dag, dvs. på en nivå som är 20 kr lägre/dag än vad regeringen har föreslagit.
dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:
67. beträffande ersättningsnivån i vuxenstudiestödet
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 15 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 8, 1994/95:Fi33 yrkande 39, 1994/95:Fi34 yrkande 23 och 1994/95:Fi48 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om beräkningsgrunden för vuxenstudiestödet,
99. Ersättningsnivån i vuxenstudiestödet (mom. 67)
Anne Wibble (fp), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Vuxenstudiestöd börjar med "Finansutskottet vill beträffande" och slutar med "vissa lärarutbildningar (yrkande 10)" bort ha följande lydelse:
I likhet med Folkpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna motsätter sig utskottet regeringens förslag att sänka ersättningen i vuxenstudiestödet. Som påpekas i socialförsäkringsutskottets yttrande skulle detta innebära en allvarlig risk att avsikten med stödet omintetgörs.
Utskottet tillstyrker således motionerna Fi32 (fp) yrkande 8, Fi34 (mp) yrkande 23 och Fi48 (kds) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:
67. beträffande ersättningsnivån i vuxenstudiestödet
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 8, 1994/95:Fi34 yrkande 23 och 1994/95:Fi48 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 15 och 1994/95:Fi33 yrkande 39 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om beräkningsgrunden för vuxenstudiestödet,
100. Ersättningsnivån i vuxenstudiestödet (mom. 67)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Vuxenstudiestöd börjar med "Finansutskottet vill beträffande" och slutar med "med vanliga studiemedel" bort ha följande lydelse:
Studiestöd i form av svux och svuxa, som redan tidigare minskats till följd av sänkta kompensationsnivåer inom arbetslöshetsförsäkringen kommer inför höstterminen 1995 att ytterligare minskas kraftigt. Detta är en följd av olika samverkande faktorer. Riksdagen har nyligen beslutat dels att slopa barntilläggen inom svux och svuxa, dels att lägsta ersättning inom utbildningsbidragen, vars storlek återverkar på svux och svuxa, skall vara 245 kr i stället för som för närvarande 338 kr.
I kompletteringspropositionen föreslås att kompensationsnivån inom arbetslöshetsersättningen sänks till 75 % och att lägsta nivån på utbildningsbidragen sänks till 230 kr den 1 januari 1996. Därigenom kommer svux och svuxa att minska ytterligare under vårterminen 1996.
I likhet med Vänsterpartiet avvisar utskottet förslagen om sänkta nivåer inom utbildningsbidragen och därmed också försämringarna av nivån på svux och svuxa. Utskottet ansluter sig också till Vänsterpartiets uppfattning att ersättningsnivån i svux och svuxa skall höjas från 65 till 75 % av dagpenningen från a-kassa.
Vad utskottet här anfört innebär således att utskottet tillstyrker motion Fi33 (v) yrkande 39.
dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:
67. beträffande ersättningsnivån i vuxenstudiestödet
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 39 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 15, 1994/95:Fi32 yrkande 8, 1994/95:Fi34 yrkande 23 och 1994/95:Fi48 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om beräkningsgrunden för vuxenstudiestödet,
101. Villkoren för vuxenstudiestöd vid studier på gymnasienivå (mom. 68)
Johan Lönnroth (v) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Vuxenstudiestöd börjar med "Finansutskottet finner i" och slutar med "lärarutbildningar (yrkande 10)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör svuxa på samma sätt som studiemedel och svux kunna beviljas för minst sex terminers studier på gymnasial nivå.
Vad utskottet här har anfört innebär att utskottet tillstyrker motionerna Fi33 (v) yrkande 40, Fi35 (kds) yrkande 15 och Fi48 (kds) yrkande 3 och anser att riksdagen bör göra ett tillkännagivande i frågan till regeringen.
dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:
68. beträffande villkoren för vuxenstudiestöd vid studier på gymnasienivå
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 40, 1994/95:Fi35 yrkande 15 och 1994/95:Fi48 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att svuxa skall kunna beviljas för minst sex terminers studier på gymnasial nivå,
102. Anslag till Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 69)
Under förutsättning av bifall till reservation 98
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser att utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:
69. beträffande anslag till Vuxenstudiestöd m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt E yrkande 9 -- med ändring av riksdagens beslut (1994/95:SfU12, rskr. 278) -- för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln till Vuxenstudiestöd m.m. anvisar ett med 478 100 000 kr nedräknat reservationsanslag på 3 454 600 000 kr,
103. Anslag till Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 69)
Under förutsättning av bifall till reservation 99
Anne Wibble (fp), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser att utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:
69. beträffande anslag till Vuxenstudiestöd m.m. att riksdagen avslår proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt E yrkande 9,
104. Anslag till Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 69)
Under förutsättning av bifall till reservation 100
Johan Lönnroth (v) anser att utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:
69. beträffande anslag till Vuxenstudiestöd m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt E yrkande 9 -- med ändring av riksdagens beslut (1994/95:SfU12, rskr. 278) -- till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett med 821 900 000 kr förhöjt reservationsanslag på 4 754 600 000 kr,
105. Skärpta studiemedelsvillkor (mom. 71)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skärpta studiemedelsvillkor börjar med "Finansutskottet biträder" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 36" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det förslag om en avpassning av studiemedlen till utbildningens längd som riksdagen antog våren 1994 på förslag av den borgerliga regeringen var en riktig åtgärd. Eftersom riksdagen på förslag av den socialdemokratiska regeringen rev upp beslutet hösten 1994 anser utskottet att det tidigare beslutet från våren 1994 med bifall till motion Fi35 yrkande 36 bör återställas och att detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande lydelse:
71. beträffande skärpta studiemedelsvillkor att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkande 36 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om skärpta studiemedelsvillkor,
106. Svux vid s.k. YTH-utbildning (mom. 72)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Svux vid YTH-utbildning börjar med "Finansutskottet gör i denna" och slutar med "Fi31 (m) yrkande 17" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör det vara en utgångspunkt för studiestödet att alla som läser på en viss nivå skall ha rätt till samma stöd, och undantag från denna regel bör begränsas till fall där särskilt behov föreligger. Utskottet har inte sett något skäl till varför just YTH-utbildningen, som är en högskoleutbildning, skall ges särskilt förmånliga stödmöjligheter. Finansutskottet tillstyrker därför det i motion Fi31 yrkande 17 framförda kravet på att regeringens beslut att återinföra svux för denna utbildning bör upphävas.
dels att utskottets hemställan under 72 bort ha följande lydelse:
72. beträffande svux vid s.k. YTH-utbildning att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om enhetliga studiestödsvillkor för högskolestuderande,
107. Stöd till icke-statliga kulturlokaler (mom. 73)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken "Förslag inom Kulturdepartementets område" börjar med "Finansutskottet finner ingen" och slutar med "Fi34 yrkande 31 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottet utgår regeringens förslag till besparingar på stödet till icke-statliga kulturlokaler från uppfattningen att behovet av sysselsättningsskapande åtgärder nu har minskat. Utskottet menar att det finns ett fortsatt stort behov av insatser för att trygga byggsysselsättningen. Med hänsyn till att stödet avser lokalprojekt som både är sysselsättningsintensiva och kan påbörjas med relativt kort varsel finns det enligt utskottets mening inte nu anledning att minska stödets omfattning. Mot bakgrund av vad som ovan sagts tillstyrker således utskottet förslaget i motion Fi34 (mp) yrkande 31 och avstyrker regeringens förslag i kompletteringspropositionen.
dels att utskottets hemställan under 73 bort ha följande lydelse:
73. beträffande Stöd till icke-statliga kulturlokaler att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 31 avslår i proposition 1994/95:150 bilaga 11 punkt B 8 framlagda förslag rörande anslaget Stöd till icke-statliga kulturlokaler,
108. Övriga förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel (mom. 75)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Övriga förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel börjar med "Finansutskottet gör" och slutar med "Fi33 yrkande 46" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna i motion Fi33 (v) att amatörkulturen fyller viktiga funktioner i samhället och att det bör avsättas ytterligare medel till denna verksamhet. Av stor betydelse är också att de fria grupperna inom kulturområdet ges ett utökat stöd. Kulturinsatser i arbetslivet är en viktig del i strävandena att öka delaktigheten i kulturlivet och utgör även ett medel för att uppnå kulturell jämlikhet. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi33 (v) att även nämnda verksamhet bör ges ytterligare statsbidrag.
Enligt utskottets mening bör det göras en regional satsning på kulturkonsulentverksamhet, och statliga medel bör avsättas för denna verksamhet. Utskottet anser vidare att det är av stor vikt att det i Sverige produceras och visas mycket inhemsk film. Det är därvid betydelsefullt att den regionala filmproduktionen ges ett generöst stöd. Sådan filmproduktion är också i hög grad sysselsättningsskapande och kan även generera exportinkomster genom att Sverige görs mera känt utomlands. Mot denna bakgrund anser utskottet att det bör anslås medel till regionala filmfonder.
Våldsskildringsrådet har för närvarande endast begränsade möjligheter att skapa opinion och bedriva annan verksamhet för att motverka det våld som i dag finns i samhället. Utskottet anser därför att ytterligare medel bör anslås till rådet. Med hänvisning till det ovan anförda tillstyrker utskottet motion Fi33 (v) yrkande 46 och hemställer att riksdagen begär förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel i enlighet med vad som anförs i motionen.
dels att utskottets hemställan under 75 bort ha följande lydelse:
75. beträffande övriga förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 46 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
109. Anslag till Främjande av kvinnors företagande (mom. 76)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Främjande av kvinnors företagande börjar med "Finansutskottet förordar" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att en viktig åtgärd inom näringspolitiken är att stödja kvinnors företagande. De särskilda företagarlånen till kvinnor bör dock ses som en tidsbegränsad stimulansåtgärd; långsiktigt bör eftersträvas en situation där den ordinarie marknaden för riskkapital, lån och krediter försörjer företagen med kapital på likvärdiga villkor som för övriga företag. Att regeringen nu föreslår ett minskat anslag på ett område, där man för fyra månader sedan föreslog en ökning, är ett tydligt tecken på att den förda politiken saknar fasta spelregler.
I likhet med vad Moderata samlingspartiet anförde i sin reservation till betänkande 1994/95:NU18 föreslår utskottet att riksdagen anvisar 50 miljoner kronor till det aktuella anslaget. Samtidigt noteras att regeringen har möjlighet att återkomma med nytt förslag till riksdagen, om det skulle visa sig att efterfrågan på medel under nästa budgetår kommer att överstiga tillgången.
Utskottet avstyrker motionerna Fi32 (fp) yrkande 15, Fi33 (v) yrkande 49, Fi34 (mp) yrkande 34 och Fi35 (kds) yrkande 22.
dels att utskottets hemställan under 76 bort ha följande lydelse: 76. beträffande anslag till Främjande av kvinnors företagande att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 15, 1994/95:Fi33 yrkande 49, 1994/95:Fi34 yrkande 34 och 1994/95:Fi35 yrkande 22 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) -- till Främjande av kvinnors företagande för budgetåret 1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr,
110. Anslag till Främjande av kvinnors företagande (mom. 76)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Främjande av kvinnors företagande börjar med "Finansutskottet förordar" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet avvisar, i likhet med vad som anförs i motion Fi32 (fp) yrkande 15, regeringens förslag att minska anslaget Främjande av kvinnors företagande. Detta stöd har visat sig mycket effektivt och bör i stället höjas. Utskottet förordar ett anslag på 249 miljoner kronor. Utskottet vill även hänvisa till vad som anfördes i en folkpartireservation till betänkandet 1994/95:NU18. Där framhölls att kvinnors företagande under många år har varit en underskattad och förbisedd del av svenskt näringsliv och att det är av yttersta vikt att underlätta för kvinnor att starta företag. Riksdagen bör således anvisa 249 miljoner kronor till det aktuella anslaget med anledning av vad som anförs i motion Fi32 (fp) yrkande 15. Motionerna Fi33 yrkande 49, Fi34 yrkande 34 och Fi35 yrkande 22 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 76 bort ha följande lydelse:
76. beträffande anslag till Främjande av kvinnors företagande att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi32 yrkande 15 och proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 49, 1994/95:Fi34 yrkande 34 och 1994/95:Fi35 yrkande 22 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) -- till Främjande av kvinnors företagande för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 249 000 000 kr,
111. Anslag till Främjande av kvinnors företagande (mom. 76)
Johan Lönnroth (v), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Främjande av kvinnors företagande börjar med "Finansutskottet förordar" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna Fi33 (v) yrkande 49, Fi34 (mp) yrkande 34 och Fi35 (kds) yrkande 22, att någon besparing på det aktuella anslaget inte bör göras. För att få till stånd den erforderliga ökningen av sysselsättningen är det nödvändigt att den potential för nyföretagande som finns bland kvinnor tas till vara. Intresset bland kvinnor för företagande har ökat starkt under senare år. Enligt utskottets mening vore det direkt olämpligt att spara på det aktuella anslaget. Motionerna Fi33 (v) yrkande 49, Fi34 (mp) yrkande 34 och Fi35 (kds) yrkande 22 tillstyrks av utskottet, vilket innebär att regeringens förslag avstyrks. Motion Fi32 (fp) yrkande 15 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 76 bort ha följande lydelse:
76. beträffande anslag till Främjande av kvinnors företagande att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 49, 1994/95:Fi34 yrkande 34 och 1994/95:Fi35 yrkande 22 avslår motion 1994/95:Fi32 yrkande 15 och i proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 3 framlagt förslag om nedräkning av anslaget till Främjande av kvinnors företagande,
112. Anslag till Bidrag till tekniköverföring (mom. 77)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till tekniköverföring börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "yrkandena 35 och 36" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill hänvisa till det ställningstagande som gjordes i en reservation (m, fp) till betänkande 1994/95:NU18, då regeringens förslag i budgetpropositionen att inrätta anslaget Bidrag till tekniköverföring behandlades. I den reservationen avvisades regeringens förslag med hänvisning till de av den tidigare regeringen inrättade teknikbrostiftelserna. Erfarenheterna av denna verksamhet bör avvaktas innan beslut om eventuella ytterligare insatser fattas. I reservationen anfördes också att det av rent statsfinansiella skäl finns anledning att vara restriktiv med beslut om nya utgifter. Riktigheten i denna ståndpunkt bekräftas av regeringens förslag om att halvera anslaget. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen nu besluta om att inga medel skall anslås till det aktuella ändamålet.
Motionerna Fi33 yrkandena 47 och 48 samt Fi34 yrkandena 35 och 36 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse:
77. beträffande anslag till Bidrag till tekniköverföring att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 4 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkandena 47 och 48 samt 1994/95:Fi34 yrkandena 35 och 36 upphäver riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) att för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag till Bidrag till tekniköverföring,
113. Anslag till Bidrag till tekniköverföring (mom. 77)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till tekniköverföring börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "yrkandena 35 och 36" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi33 (v) att biobränslen är det förnybara, inhemska energislag som kommer att svara för merparten av den nya energiproduktion som behövs för att klara avvecklingen av kärnkraften och minskningen av användningen av fossila bränslen. Riksdagen bör därför fatta beslut om ett ökat anslag på 150 miljoner kronor till kraftvärmeproduktion med biobränslen för nästa budgetår. Vidare bör riksdagen hos regeringen hemställa om förslag beträffande statliga garantier för lån avsedda för uppförande av en fullskaleanläggning för etanoltillverkning i mellersta Sverige.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi33 (v) yrkandena 47 och 48. Utskottet avstyrker motion Fi34 (mp) yrkandena 35 och 36.
dels att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse:
77. beträffande anslag till Bidrag till tekniköverföring att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkandena 47 och 48, med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 4 och med avslag på motion 1994/95:Fi34 yrkandena 35 och 36 hos regeringen begär förslag rörande Näringsdepartementets huvudtitel i enlighet med vad utskottet anfört,
114. Anslag till Bidrag till tekniköverföring (mom. 77)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till tekniköverföring börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "yrkandena 35 och 36" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi34 (mp) att det aktuella anslaget kan avskaffas. Utskottet anser att riksdagen bör inrätta ett nytt anslag för stöd till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor. Till detta anslag bör engångsvis anvisas 1 miljard kronor. Från anslaget skall utgå investeringsbidrag till anläggningar för produktion av biobränslen samt till energieffektiviseringsåtgärder för uppvärmning av fastigheter genom t.ex. utnyttjande av solvärmeteknik.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi34 (mp) yrkandena 35 och 36 och avstyrker regeringens nu aktuella förslag samt motion Fi33 (v) yrkandena 47 och 48.
dels att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse:
77. beträffande anslag till Bidrag till tekniköverföring att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi34 yrkandena 35 och 36,
dels med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 4 och med avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkandena 47 och 48 upphäver riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) att för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag till Bidrag till tekniköverföring,
dels under ett nytt anslag benämnt Bidrag till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 000 000 kr och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
115. Anslag till Investeringsfrämjande (mom. 78)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Investeringsfrämjande börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "Fi34 (mp) yrkande 37" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den aktuella verksamheten med investeringsfrämjande bör kunna bedrivas med ett väsentligt lägre anslag än vad regeringen föreslår. Enligt utskottets mening, och i likhet med vad som anfördes i en reservation (m, fp) till det näringspolitiska betänkandet 1994/95:NU18, är det inte möjligt att genom selektiva insatser kompensera ett generellt dåligt företagsklimat. Det är otillfredsställande att Sveriges förmåga att attrahera investeringar i så hög grad beror på internationellt sett låga lönelägen. Näringsklimatet måste på alla områden vara så starkt att en ökande del högteknologiska investeringar placeras i landet.
Utskottet anser också att den modell för verksamheten som regeringen har valt organisatoriskt är tveksam och otydlig. Regeringens förslag om att kraftigt reducera anslaget visar att den nivå som föreslogs i budgetpropositionen var orealistisk. Riksdagen bör nu besluta om ett anslag på 19 miljoner kronor, i enlighet med vad som förordades i den nämnda reservationen. Därmed avstyrker utskottet motion Fi34 (mp) yrkande 37.
dels att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse:
78. beträffande anslag till Investeringsfrämjande att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 5 och med avslag på motion 1994/95:Fi34 yrkande 37 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) -- till Investeringsfrämjande för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 19 000 000 kr,
116. Anslag till Investeringsfrämjande (mom. 78)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Investeringsfrämjande börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "Fi34 (mp) yrkande 37" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion Fi34 (mp) bör en ytterligare besparing kunna göras på det här aktuella anslaget. Detta förordades också i en reservation av Miljöpartiet till det näringspolitiska betänkandet 1994/95:NU18. Riksdagen bör alltså besluta om ett anslag på 48,25 miljoner kronor, vilket innebär bifall till motion Fi34 (mp) yrkande 37.
dels att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse:
78. beträffande anslag till Investeringsfrämjande att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 37 och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 5 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) -- till Investeringsfrämjande för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 48 250 000 kr,
117. Försäljning av statliga företag (mom. 79)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m)) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Statliga företag börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "Fi32 (fp) yrkande 31" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att utskottet tidigare påpekat att statens främsta uppgift inom näringspolitiken är att ange generella ramar och regelsystem för företagens verksamhet (bet. 1994/95:NU19). Med en privatisering av statliga företag uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetenta företag och en ökad aktiespridning tillika med en breddad riskkapitalmarknad. Den privatisering av statliga företag som inleddes under den förra regeringen bör fortsätta. Det bemyndigande som riksdagen i december 1991 gav till regeringen att privatisera ett stort antal statliga företag löper nu oförändrat. Riksdagen har också nyligen anslagit medel för omstruktureringsåtgärder beträffande statliga företag. Regeringen bör snarast fortsätta den inledda privatiseringen av statliga företag i enlighet med riksdagens beslut.
I avvaktan på ett nytt förslag från regeringen beträffande riktlinjer för förvaltningen av de statliga företagen i stället för det i budgetpropositionen föreslagna bemyndigandet är det rimligt att vidare behandling i denna del uppskjuts till hösten 1995. Motion Fi32 (fp) yrkande 31 bör sålunda, enligt utskottets mening, inte nu ligga till grund för något initiativ från riksdagens sida.
dels att utskottets hemställan under 79 bort ha följande lydelse:
79. beträffande försäljning av statliga företag att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi32 yrkande 31 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande försäljning av statliga företag,
118. Anslag till Länsstyrelserna m.m. (mom. 80)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Länsstyrelserna m.m. börjar med "Finansutskottet har ingen annan" och slutar med "Fi43 (fp) avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att länsexperterna inom utbildningsområdet har en strategisk betydelse när det gäller att samordna kompetenshöjande verksamhet i offentlig regi, framför allt i glesbygdslänen. Utskottet anser i likhet med motionärerna att länsexperterna inom utbildningsområdet bör finnas kvar vid länsskolnämnderna. Utskottet tillstyrker således motion Fi33 (v) yrkande 50 och avstyrker proposition 1994/95:150 i denna del. Därjämte föreslås att riksdagen till anslaget A 1. Länsstyrelserna m.m. anvisar 15 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit. Motion Fi43 (fp) avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 80 bort ha följande lydelse:
80. beträffande anslag till Länsstyrelserna m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 50 och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt A 1 samt med avslag på motion 1994/95:Fi43 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU12, rskr. 213) -- till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 2 677 173 000 kr,
119. Anslag till Stöd till trossamfund m.m. (mom. 81)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stöd till trossamfund m.m. börjar med "Finansutskottet har för egen del" och slutar med "därmed av utskottet" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den besparing som föreslås på anslaget Stöd till trossamfund m.m. kan ses mera som ett uttryck för en princip att alla verksamheter skall spara än som ett genomtänkt besparingsalternativ. Enligt utskottets mening skulle den föreslagna minskningen av anslaget få en rent kontraproduktiv effekt om den genomfördes. Det handlar om verksamheter som engagerar många människor och som snarare bör utvecklas än avvecklas eftersom de utgör en förebyggande resurs i samhället. På grund av det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag i propositionen och tillstyrker motionerna Fi35 yrkande 24 och Fi49 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 81 bort ha följande lydelse:
81. beträffande anslag till Stöd till trossamfund m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 24 och 1994/95:Fi49 yrkande 2 avslår i proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt B 1 framlagt förslag rörande Stöd till trossamfund m.m.,
120. Anslag till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. (mom. 82)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stöd till trossamfund m.m. börjar med "Vidare tillstyrker" och slutar med "således av utskottet" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den besparing som regeringen föreslår under anslaget för Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. kan ses mera som ett uttryck för principen "många bäckar små" än som ett genomtänkt besparingsalternativ. Utskottet menar att den föreslagna minskningen av anslaget rent av skulle kunna få en kontraproduktiv effekt om den genomfördes. Besparingen drabbar verksamheter som engagerar många människor och som snarare bör utvecklas än avvecklas då de kan sägas utgöra en förebyggande resurs i samhället. På grund av det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag i propositionen och tillstyrker motionerna Fi35 (kds) yrkande 23 och Fi49 (kds) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 82 bort ha följande lydelse:
82. beträffande anslag till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 23 och 1994/95:Fi49 yrkande 1 avslår i proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt D 2 framlagt förslag rörande anslag till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m.,
121. Anslag till Utveckling av ideell verksamhet (mom. 83)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stöd till trossamfund m.m. börjar med "Finansutskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den besparing som föreslås under anslaget Utveckling av ideell verksamhet m.m. kan ses mera som ett uttryck för en princip att alla verksamheter skall spara än som ett genomtänkt besparingsalternativ. Utskottet är övertygat om att verksamheten kommer att leva vidare även utan dessa medel men är samtidigt lika övertygat om att besparingen rent av är kontraproduktiv. Det handlar här om verksamheter som, i likhet med andra liknande besparingar inom Civildepartementets område, engagerar många människor och som snarare bör utvecklas än avvecklas eftersom de utgör en förebyggande resurs i samhället. Mot bakgrund av vad som ovan anförts avstyrker utskottet regeringens förslag i propositionen och tillstyrker motionerna Fi35 (kds) yrkande 26 och Fi49 (kds) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 83 bort ha följande lydelse:
83. beträffande anslag till Utveckling av ideell verksamhet att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 26 och 1994/95:Fi49 yrkande 4 avslår i proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 4 framlagt förslag rörande anslag till Utveckling av ideell verksamhet,
122. Anslag till Stöd till idrotten (mom. 84)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stöd till trossamfund m.m. börjar med "Anslaget Stöd" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Finansutskottets åsikt är att den föreslagna besparingen på anslaget Stöd till idrotten inte kan anses ge uttryck för en genomtänkt besparingsstrategi utan snarare är ett uttryck för en generell ståndpunkt att alla bör vara med och sanera statsfinanserna. Verksamheten kommer enligt utskottets mening att leva vidare även utan dessa medel, men utskottet anser samtidigt att besparingen rent av kan få motsatt effekt. Det handlar här om verksamheter som, i likhet med andra besparingar inom Civildepartementets område, engagerar många människor och som snarare bör utvecklas än avvecklas eftersom de utgör en förebyggande resurs i samhället. I enlighet med vad som anförts ovan avstyrker finansutskottet regeringens förslag i propositionen och tillstyrker motionerna Fi35 (kds) yrkande 27 och Fi49 (kds) yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 84 bort ha följande lydelse:
84. beträffande anslag till Stöd till idrotten att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 27 och 1994/95:Fi49 yrkande 5 avslår i proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 6 framlagt förslag rörande anslag till Stöd till idrotten,
123. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kooperativ utveckling börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "avstyrks med det anförda" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill hänvisa till det ställningstagande som gjordes i en reservation av Moderata samlingspartiet till betänkande 1994/95:NU18 att i den sanering av de statliga finanserna som krävs måste alla verksamheter bidra. När det gäller den här aktuella verksamheten förordas en minskning av anslaget med 3 miljoner kronor till 6,75 miljoner kronor. Enligt utskottets mening bör riksdag och regering genom generella insatser skapa goda förutsättningar för företagen. Olika associationsformer bör därvid behandlas på ett likformigt sätt.
Med hänvisning till det anförda bör riksdagen nu besluta om ett anslag på 6,75 miljoner kronor för stöd till kooperativ utveckling för nästa budgetår. Därmed avstyrker utskottet de här aktuella motionerna Fi33 (v) yrkande 51, Fi34 (mp) yrkande 38, Fi35 (kds) yrkande 25 och Fi49 (kds) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 85 bort ha följande lydelse:
85. beträffande anslag till Stöd till kooperativ utveckling att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 2 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 51, 1994/95:Fi34 yrkande 38, 1994/95:Fi35 yrkande 25 och 1994/95:Fi49 yrkande 3 till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 6 750 000 kr,
124. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kooperativ utveckling börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "avstyrks med det anförda" bort ha följande lydelse:
Effekterna av kooperativt småföretagande är, enligt finansutskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion Fi33 (v), mycket goda. Åtskilliga nya småföretag och nya arbetstillfällen har tillkommit genom denna verksamhet. Utskottet förordar därför en ökning av det aktuella anslaget med 2 miljoner kronor till 10,75 miljoner kronor. Därmed tillstyrks motion Fi33 (v) yrkande 51. Propositionen och övriga här aktuella motioner, Fi34 (mp) yrkande 38, Fi35 (kds) yrkande 25 och Fi49 (kds) yrkande 3, avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 85 bort ha följande lydelse:
85. beträffande anslag till Stöd till kooperativ utveckling att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 51 och med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 2 och motionerna 1994/95:Fi34 yrkande 38, 1994/95:Fi35 yrkande 25 och 1994/95:Fi49 yrkande 3 till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 10 750 000 kr,
125. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stöd till kooperativ utveckling börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "avstyrks med det anförda" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion Fi34 (mp) yrkande 38 motsätter sig finansutskottet regeringens förslag att minska det aktuella anslaget. I stället bör en höjning av anslaget till 19,5 miljoner kronor genomföras. Det kooperativa företagandet är en viktig företagsform som bör gynnas och stimuleras. Propositionen liksom övriga här aktuella motioner, Fi33 (v) yrkande 51, Fi35 (kds) yrkande 25 och Fi49 (kds) yrkande 3, avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 85 bort ha följande lydelse:
85. beträffande anslag till Stöd till kooperativ utveckling att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 38 och med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 2 och motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 51, 1994/95:Fi35 yrkande 25 och 1994/95:Fi49 yrkande 3 till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 19 500 000 kr,
126. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kooperativ utveckling börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "avstyrks med det anförda" bort ha följande lydelse:
Den av regeringen föreslagna besparingen på 1 miljon kronor beträffande stödet till kooperativ utveckling kan, enligt finansutskottets mening och i likhet med vad som anförs i motionerna Fi35 (kds) och Fi49 (kds), mera ses som ett uttryck för att alla departement skall spara än som ett genomtänkt besparingsalternativ. Som tidigare redovisats har Riksrevisionsverkets utvärdering visat att det aktuella bidraget är mycket kostnadseffektivt. Med hänvisning till det anförda förordar utskottet sålunda ett oförändrat anslag, eller 9,75 miljoner kronor. Utskottet återkommer till finansieringen under anslaget till Främjande av kvinnors företagande.
Motionerna Fi35 (kds) yrkande 25 och Fi49 (kds) yrkande 3 tillstyrks sålunda av utskottet. Propositionen och övriga här aktuella motioner avstyrks i motsvarande delar.
127. Anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag (mom. 86)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till kalkningsverksamhet börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med "28 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Anslaget till kalkning har redan minskat med 57 miljoner kronor för kommande budgetår. Utskottet anser att den av regeringen föreslagna besparingen på ytterligare 30 miljoner kronor inte går att förena med tidigare uttalade ambitioner att prioritera försurningsfrågorna. Kalkning av sjöar och vattendrag är i dag den enda kända metod som kan fördröja försurningens effekter. Kalkning är ett uppehållande försvar för de 14 000 sjöar och 120 000 km rinnande vatten som beräknas vara skadade. Dagens kalkningsprogram räcker endast till 5 000 sjöar och utskottet kan därför inte acceptera regeringens förslag till ytterligare besparingar på anslaget Bidrag till kalkningsverksamhet.
Finansutskottet tillstyrker motion Fi33 yrkande 53 i denna del. Övriga motioner avstyrks i den mån de inte tillgodoses genom detta ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande lydelse:
86. beträffande anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del samt med anledning av motionerna 1994/95:Fi34 yrkande 42 och 1994/95:Fi35 yrkande 28 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt A 3,
128. Anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag (mom. 86)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till kalkningsverksamhet börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med "28 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är djupt beklagligt att sjöar och vattendrag behöver kalkas men eftersom försurningen är ett mycket allvarligt miljöproblem är det helt nödvändigt. Utskottet anser att anslaget Bidrag till kalkningsverksamhet, i stället för att, såsom regeringen har föreslagit, minskas med 30 miljoner kronor bör öka med samma belopp. Utskottet tillstyrker således yrkande 42 i motion Fi34. Övriga motioner avstyrks i den mån de inte tillgodoses genom detta ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande lydelse:
86. beträffande anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 42 samt med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt A 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del och 1994/95:Fi35 yrkande 28 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:JoU14, rskr. 257) -- till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett med 30 000 000 kr förhöjt reservationsanslag på 270 000 000 kr,
129. Anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag (mom. 86)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till kalkningsverksamhet börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med "28 avstyrks" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som förordas i motion Fi35 (kds) yrkande 28 avvisar finansutskottet den av regeringen föreslagna besparingen på 30 miljoner kronor på anslaget till kalkning av sjöar. Utskottet tillstyrker således det kristdemokratiska motionsyrkandet. Övriga motioner avstyrks i den mån de inte tillgodoses genom detta ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande lydelse:
86. beträffande anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkande 28 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt A 3 och motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del och 1994/95:Fi34 yrkande 42,
130. Anslag till Miljöforskning (mom. 87)
Johan Lönnroth (v) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Miljöforskning börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "yrkande 29" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet motsätter sig regeringens förslag till ytterligare besparingar i miljöforskningsanslaget utan att konsekvenserna redovisas. Utskottet tillstyrker motion Fi33 yrkande 53 i denna del samt Fi35 yrkande 29.
dels att utskottets hemställan under 87 bort ha följande lydelse:
87. beträffande anslag till Miljöforskning att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del och 1994/95:Fi35 yrkande 29 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt A 5 och motion 1994/95:Fi34 yrkande 43,
131. Anslag till Miljöforskning (mom. 87)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att del av utskottets yttrande som under rubriken Miljöforskning börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "yrkande 29" bort ha följande lydelse:
Forskning om miljö är av yttersta vikt för att finna smygande miljöproblem och i tid kunna ta fram sådant underlag att politiska beslut kan fattas och andra åtgärder vidtas. Finansutskottet anser att anslaget, i stället för att sänkas, bör öka med 62 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Utskottet tillstyrker därför motion Fi34 yrkande 43. Övriga motioner avstyrks i den mån de inte tillgodoses genom detta ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 87 bort ha följande lydelse.
87. beträffande anslag till Miljöforskning att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 43 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt A 5 och motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del och 1994/95:Fi35 yrkande 29 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:JoU14, rskr. 257) -- till Miljöforskning för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 237 531 000 kr,
132. Indragningar av reservationsmedel inom Miljödepartementets område (mom. 88)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Indragning av reservationsmedel inom Miljödepartementet börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "Fi34 (mp) yrkande 40" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser inte att den identifierade budgetbelastningen som beskrivs i regeringens proposition bör finansieras genom att reserverade medel förs bort från Miljödepartementets anslag under budgetåret 1994/95. De reserverade medlen på de angivna anslagen bör i stället behållas för att komma till avsedd användning under kommande budgetår. Utskottet tillstyrker motion Fi34 yrkande 40.
dels att utskottets hemställan under 88 bort ha följande lydelse:
88. beträffande Indragningar av reservationsmedel inom Miljödepartementets område att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 40 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om indragning av reservationsmedel från Miljödepartementet,
133. Anslag till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning (mom. 89)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kärnsäkerhetsforskning börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "avstyrks därmed." bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser, i likhet med vad som anförts i motion Fi33 (v) yrkande 53 i denna del, att någon ytterligare besparing på anslaget till kärnsäkerhetsforskning inte bör göras utan att någon redovisning av konsekvenserna görs. Regeringens förslag till minskning av anslaget bör sålunda avslås av riksdagen. Därmed tillstyrker utskottet den nämnda motionen i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 89 bort ha följande lydelse:
89. beträffande anslag till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del avslår proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt B 3,
134. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets förslag till budgetpolitiska riktlinjer börjar med "Det behövs ett fast" och slutar med "(bil. 1 yrkande 2)" bort ha följande lydelse:
Utskottet önskar se en politik med helt annan inriktning än den som regeringen för. Denna politik bör syfta till förnyelse och förändring och föra vidare de strukturella reformer som genomfördes eller inleddes under den borgerliga mandatperioden. Den skall innebära en mer kraftfull sanering av de offentliga finanserna och minskade statliga utgifter i stället för tillväxthämmande skattehöjningar.
Redan i januari var bedömningarna av regeringens förslag samstämmiga. Såväl oppositionen som andra, fristående, bedömare ansåg att budgetförstärkningarna var för svaga och hade fel inriktning. Sedan dess har de ekonomiska förutsättningarna försämrats ytterligare. Kronans försvagning och ränteturbulensen resulterar i ökade kostnader för statsskulden. Skulle nuvarande oroliga situation bli bestående under en längre tid kommer kostnaden för statsskulden att öka avsevärt. Den bedömning regeringen gör, att kronan kommer att stärkas kraftigt och räntan sjunka, anser utskottet inte vara realistisk med nuvarande omfattning och inriktning av budgetpolitiken. För att skapa en viss säkerhetsmarginal ifall utvecklingen skulle bli sämre än regeringen räknar med krävs en budgetförstärkning på ytterligare minst 20 miljarder kronor netto och med en ändrad fördelning mellan åtgärder på inkomst- och utgiftssidan.
Med utgångspunkt från Moderaternas motion Vägen vidare från januari föreslår utskottet nu ytterligare åtgärder för att förstärka budgeten. Sammantaget uppnås därmed en budgetförstärkning om 22 miljarder kronor 1998. I stället för skattehöjningar föreslår utskottet utgiftsminskningar, vilka huvudsakligen inriktas på strukturella förändringar.
För att uppnå en varaktig budgetförstärkning om 22 miljarder kronor i förhållande till regeringens nivå för 1998, efter det att vissa justeringar vägts in, föreslår utskottet nu ytterligare budgetförstärkningar på 10,9 miljarder kronor netto. Strävan med de nya förslagen är inte enbart att minska den offentliga skuldbördan utan även att få den att närma sig de krav som ställs för ett fullt svenskt deltagande i den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Vidare är förslagen inriktade på fortsatta strukturella reformer för att förbättra förutsättningarna för företagande, tillväxt och nya arbeten. De tillkommande förslagen presenteras nedan och sammanfattas i tabellen.
Utskottets förslag innehåller även avslag på regeringens förslag till utgiftsminskningar på två områden. I avvaktan på att regeringen återkommer med förslag till ett nytt högkostnadsskydd avvisar utskottet regeringens förslag om en ytterligare höjning av patientavgifterna inom läkemedelsförsäkringen och vidhåller de alternativa åtgärder som Moderaterna tidigare föreslagit. Vidare anser utskottet det vara felaktigt att minska anslagen för yrkesinriktad rehabilitering. En neddragning av dessa insatser medför att färre kan återgå till arbete och leder därmed till ökade kostnader för förtidspensioner.
Regeringen har föreslagit ett antal skattehöjningar som, om de genomförs, kommer att bidra till ett ytterligare försämrat klimat för tillväxt, företagande och nya arbeten. Den ändrade momsuppbörden resulterar i en kraftig likviditetsindragning som slår hårt mot företagen, i synnerhet mot de små och medelstora företagen vars ekonomiska marginaler ofta är smala. Utskottet avvisar dessa skattehöjningar och förslaget om ändrad momsuppbörd. Vidare anser utskottet det vara felaktigt av regeringen att utöka dubbelbeskattningen av pensionsförsäkringar. Denna åtgärd sänder ut helt fel signaler. I en tid där de offentliga systemens ihålighet blottas bör möjligheten att finna privata lösningar snarare stimuleras än bestraffas.
Vidare föreslås en rad åtgärder för att förstärka budgeten och minska de offentliga utgifterna. Vi går emot den föreslagna momssänkningen, vars fördelningspolitiska effekter är klart tveksamma, samtidigt som denna skattesänknings effekt på tillväxten och tillkomsten av nya arbeten i praktiken är obefintlig.
Inom Socialdepartementets område föreslår utskottet att reglerna för den s.k. antagandeinkomsten för förtidspensionärer kopplas till inkomsten under en något längre tid än vad som gäller i dag. Vidare föreslås att samma regler för avtrappning av bostadstillägget som gäller för ålderspensionärer bör gälla även för förtidspensionärer. Presumtionen för bidragsförskott föreslås bli den omvända mot i dag, dvs. utgångspunkten blir att föräldrarna kan betala till dess att t.ex. socialnämnd eller försäkringskassa intygar det motsatta. Fullföljs de moderata förslagen i motion 1994/95:So206 om fullständig decentralisering av socialbidragen till kommunerna kopplad till en sänkning av Socialstyrelsens normer, medför detta att kommunernas utgifter kan minskas och i motsvarande grad kan en reducering av neutraliseringsavgiften ske. Tillströmningen av flyktingar har minskat och utskottet bedömer att ytterligare besparingar kan genomföras.
Inom Utbildningsdepartementets huvudtitel medför lägre ersättningsnivåer i arbetslöshetsföräkringen och lägsta KAS-nivå en ytterligare besparing jämfört med regeringen vad gäller vuxenstudiestödet. Vidare föreslår utskottet en återgång till de tidigare reglerna inom YTH.
Inom Arbetsmarknadsdepartementets område föreslås att finansieringsavgiften för arbetsplatsintroduktion höjs till 2 000 kr per månad, vilket minskar statens utgifter med ytterligare 240 miljoner kronor. Utbildningsvikariaten föreslås helt avvecklade. Vidare avvisar utskottet det tillfälliga investeringsbidraget för nyproduktion av bostäder och det tillfälliga småföretagsstödet. Utskottet förespråkar också en omläggning och neddragning av det regionalpolitiska stödet genom en successiv minskning av det särskilda företagsstödet till förmån för vissa regionalpolitiskt motiverade utbildningssatsningar.
Vidare avvisas förslaget om ett tillfälligt partistöd som kopplas till kampanjkostnaderna i samband med valet till Europaparlamentet. Det tillfälliga extra stödet till Göteborgs kommun avvisas. Utskottet föreslår också en ytterligare sänkning av nivån för investeringar inom kommunikationsväsendet.
För budgetåret medför dessa förslag ytterligare 12,2 miljarder kronor (beräknat på 12 månader) i budgetförstärkning. Sammantaget med de moderata förslagen i budgetmotionen och i jämförelse med de av regeringen nu föreslagna åtgärderna är utskottets budgetalternativ 14,2 miljarder kronor starkare än regeringens förslag för budgetåret 1995/96 (12 månader).
För 1998 föreslår utskottet 10,9 miljarder kronor i ytterligare budgetförstärkningar. Som tidigare beskrivits innebär dessa förslag, tillsammans med de moderata förslagen från budgetmotionen i januari, att utskottet i förhållande till regeringen föreslår en budget som är 22 miljarder kronor starkare 1998. I jämförelse med regeringens budgetförstärkningar är detta en ökning med 25 %. Utskottet föreslår att 47 miljarder kronor i skattesänkningar ersätts av motsvarande utgiftsminskningar och andra budgetförstärkningar. Sammantaget redovisas förslag på nya utgiftsminskningar uppgående till 65 miljarder kronor.
dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse:
90. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 2 och med anledning av motion 1994/95:Fi40 yrkandena 12 och 14 samt med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 2 och motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 2, 1994/95:Fi33 yrkande 2, 1994/95:Fi34 yrkandena 4--6, 10 och 44 och 1994/95:Fi35 yrkande 2 godkänner vad utskottet förordat och som sin mening ger regeringen detta till känna,
135. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets förslag till budgetpolitiska riktlinjer börjar med "Det behövs ett fast" och slutar med "(bil. 1 yrkande 2)" bort ha följande lydelse:
Sverige befinner sig för närvarande i en stark konjunkturuppgång som ger goda förutsättningar för en kraftfull sanering av statsfinanserna. Budgetpolitiken påverkar företagsklimatet genom att den i hög grad styr räntan. Osäkerheten om de långsiktiga förutsättningarna för företagande i landet och om hur det stora budgetunderskottet skall hanteras bidrar till att räntan ligger kvar på en hög nivå.
Utskottet förespråkar i det följande en snabbare budgetsanering än den regeringen föreslagit. Om omvärlden märker att vi tar resoluta tag för att få balans i svensk ekonomi finns förutsättningar för att räntorna kan sjunka. Räntenivån är en nyckelfaktor för företagandet i Sverige i dag -- dels genom att den påverkar efterfrågan, dels naturligtvis också för att många företag är beroende av att kunna låna pengar på rimliga villkor. Det höga ränteläget har tagit ett strypgrepp på svensk ekonomi.
Marginalerna för 1998 är också riskabelt små samtidigt som flera av de antaganden som ligger till grund för skuldstabiliseringen är alltför osäkra. Det gäller främst sparkvot och räntor.
Nu krävs påtagliga resultat i budgetsaneringen. Varje ny rapport om statens upplåningsbehov måste vara klart lägre än den föregående. Långivarna vet att en förutsättning för att den svenska budgetsaneringen skall lyckas är att ett antal optimistiska förutsägelser slår in. Om det visar sig att upplåningen inte sjunker i den takt som finansministern utlovat -- exempelvis därför att ränteutgifterna blir högre än beräknat, därför att det uppstår oförutsedda utgifter eller därför att skatteinkomsterna inte blir så stora som prognosticerats på grund av att konsumtionen utvecklas svagare -- kommer misstroendet att växa och räntorna att stiga. Utskottet föreslår större budgetförstärkningar för att minska risken att budgetsaneringen misslyckas.
Budgetsaneringens innehåll måste enligt utskottets mening anpassas till vad som är långsiktigt strukturellt riktigt. Det innebär att saneringspolitiken måste samspela med -- inte motverka -- strukturpolitiken. Insatserna för att främja en kraftig ökning av sysselsättningen måste ha en helt annan utformning än den regeringen föreslår. Utskottet vill prioritera skattesänkningar på arbete och företagande -- däribland slopad värnskatt, sänkt arbetsgivaravgift, avskaffad dubbelbeskattning, återinförd kvittningsrätt och införande av ett riskkapitalavdrag -- som har en kraftigt stimulerande effekt på jobben i den privata sektorn.
För budgetåret 1995/96 ger utskottets förslag ett ca 16 miljarder kronor starkare saldo än regeringens. Utskottet föreslår minskade utgifter inom transfereringssystemen på ca 10 miljarder kronor samt bibehållande av 80 % ersättningsnivå i de stora trygghetssystemen vilket ökar utgifterna med ca 4 miljarder kronor. Netto minskar således utgifterna för transfereringar med ca 6 miljarder kronor. Andra utgiftsminskningar sparar ytterligare ca 10 miljarder kronor, netto.
Utskottet föreslår skattesänkningar på ca 25 miljarder kronor, huvudsakligen för företagande och jobb. Utskottet avvisar förslaget om sänkt matmoms och föreslår också några ytterligare inkomstökningar, sammantaget ca 11 miljarder kronor. Netto innebär detta att skatterna sänks med nära 15 miljarder kronor. Dessutom föreslår utskottet försäljningar av statliga företag, framför allt för att det är en strukturellt riktig förändring men också för att kunna minska statens skuldsättning.
För 1998 väntas utskottets förslag leda till att statens lånebehov minskar med ca 25 miljarder kronor. Transfereringarna sänks med 14 miljarder kronor netto och övriga utgifter reduceras med ca 5 miljarder kronor netto. Totalt sänks således utgifterna med nära 20 miljarder kronor. Skatterna reduceras med drygt 8 miljarder kronor. Försäljning av företag bör inbringa åtminstone 10 miljarder kronor. Med hänsyn till ränteeffekten av tidigare års minskade lånebehov innebär därför våra förslag en förbättring med ca 25 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag.
Både utgiftskvot och skattekvot blir lägre med våra förslag. Utgifterna blir nära 25 miljarder kronor lägre i en statisk beräkning och skatterna ca 8 miljarder kronor lägre. Därtill kan tillväxt och sysselsättning väntas bli högre varför utgifterna respektive skatterna räknat som andelar av BNP sjunker. Därmed minskar konjunkturkänsligheten i statens finanser och utvecklingen blir mer robust med ökad motståndskraft mot konjunkturförsvagningar.
En besparing bör göras genom att den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på nytt sätt. Likaså föreslås besparingar inom arbetsmarknadspolitiken.
Det framstår som väsentligt mer angeläget att slå vakt om utjämningen mellan barnfamiljer och barnlösa än att behålla en hög nivå på räntebidragssystemet, allra helst som räntebidrag inte har några positiva fördelningseffekter. Utskottet föreslår därför en besparing i räntebidragssystemet och en viss höjning av bostadsbidraget, som är relativt träffsäkert från fördelningssynpunkt.
I regeringens budgetalternativ har ett alltför litet utrymme givits åt de glömda och svaga grupperna i Sverige och utomlands. Detta bör enligt utskottets mening åtgärdas bl.a. genom återinfört inflationsskydd i handikappstödet, utvidgad närståendepenning och en högre biståndsnivå.
Även i övrigt ansluter sig utskottet till det budgetalternativ som Folkpartiet liberalerna lagt fram.
Utskottet tillstyrker med det anförda den inriktning av budgetpolitiken som förordas i motion Fi32 (fp) yrkande 2. Denna inriktning har vissa likheter med vad som föreslås i motionerna Fi31 (m) yrkande 2 och Fi35 (kds) yrkande 2, men den avviker påtagligt från den inriktning som förordas i motionerna Fi33 (v) yrkande 2 och Fi34 (mp) yrkandena 4--6, 10 och 44. Dessa motioner liksom propositionens förslag avstyrks därför av utskottet. Motion Fi40 (m) yrkandena 12 och 14 får anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse:
90. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 2 samt motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 2, 1994/95:Fi33 yrkande 2, 1994/95:Fi34 yrkandena 4--6, 10 och 44, 1994/95:Fi35 yrkande 2 samt 1994/95:Fi40 yrkandena 12 och 14 godkänner vad som förordas i motion 1994/95:Fi32 yrkande 2 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
136. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets förslag till budgetpolitiska riktlinjer börjar med "Vänsterpartiets budgetalternativ är" och slutar med "(bil. 1 yrkande 2)" bort ha följande lydelse:
De stora budgetunderskotten har inneburit att finanspolitiken haft en starkt expansiv effekt, vilket gjort det nödvändigt med en åtstramning. Vänsterpartiet har därför under hösten 1994 och våren 1995 varit med om att driva igenom kraftiga förstärkningar av statsbudgeten. Partiet har accepterat en total budgetförstärkning motsvarande ca 110 miljarder kronor för år 1998. Under budgetåret 1995/96 ligger den föreslagna budgetförstärkningen på ca 80 miljarder kronor, varav drygt 50 miljarder kronor utgörs av skatteförstärkningar. Budgetsaneringspolitiken får nu positiva effekter. Den bidrar till att statsfinanserna utvecklas i mer positiv och kontrollerad riktning.
Med hänsyn till att omfattande budgetförstärkningar redan har beslutats och dödläget kring arbetslösheten måste brytas anser utskottet i likhet med Vänsterpartiet att det inte är nödvändigt med ytterligare mer omfattande nettobesparingar. Det budgetalternativ som Vänsterpartiet presenterar är ca 25 miljarder kronor starkare än partiets motsvarande förslag i början av detta år. Samtidigt är det emellertid 3,6 miljarder kronor svagare än regeringens nu presenterade förslag. Tillsammans med föreslagna skattehöjningar och skattesänkningar gör detta att Vänsterpartiet kan presentera mer omfattande åtgärder för att stimulera hemmamarknaden, stärka kommunerna och öka sysselsättningen.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att de budgetförstärkningar motsvarande drygt 7 % av BNP som Vänsterpartiet medverkat till är och har varit nödvändiga. Det är emellertid inte tillräckligt med enbart budgetförstärkningar. Vi kommer inte ur de statsfinansiella problemen enbart genom besparingar och skattehöjningar -- det behövs också stimulanser för fler jobb. De offentliga finanserna kan nämligen inte saneras utan kraftigt minskad arbetslöshet. Men också det omvända gäller: Arbetslösheten kan inte minskas rejält utan att politiken återerövrar makt från de stora aktörerna på kapital- och penningmarknaden. Med en högre uthållig tillväxt ökar också förtroendet för den svenska ekonomin och trycket på räntor och kronkurs minskar.
En av de viktigaste uppgifterna under de närmaste åren är enligt utskottets mening att minska arbetslösheten. Här ligger nyckeln till en rättvisare fördelning, en framgångsrik ekonomisk utveckling och sanerade statsfinanser.
Enligt regeringens bedömning kommer den öppna arbetslösheten att uppgå till drygt 6 % 1996, med en total arbetslöshet på drygt 11 %. Detta är självklart helt oacceptabla nivåer. Politiken måste ha en högre ambitionsnivå. Även om utskottet anser att det i grunden är positivt att regeringen anvisar omfattande resurser till arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken, anser utskottet likväl att regeringens ambitionsnivå är otillräcklig. Utskottet föreslår med hänsyn härtill ytterligare satsningar inom Arbetsmarknadsdepartementets område på 9 miljarder kronor.
Regeringen framhåller att utrymmet för ytterligare skattehöjningar är begränsat. Utskottet delar denna uppfattning men anser att det för närvarande finns ett utrymme för skattehöjningar på ca 12 miljarder kronor och att de mest nödvändiga insatserna kan klaras av inom denna ram.
Vänsterpartiets ekonomiska politik leder långsiktigt till en högre ekonomisk aktivitet och en bättre sysselsättningsutveckling, vilket på sikt kommer att ge avkastning i form av en snabbare förbättring av statsfinanserna.
Liksom Vänsterpartiet avvisar utskottet såväl regeringens förslag till sänkt moms på livsmedel som förslagen att sänka ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemen och a-kassan till 75 %. Regeringens politik har enligt utskottets mening en felaktig inriktning. Nu måste alla krafter utnyttjas för att stärka hemmamarknaden, stimulera sysselsättningen och stärka en uthållig tillväxt. Gör vi inget nu riskerar vi framöver att fastna i permanent massarbetslöshet, svag ekonomisk aktivitet och en minskad tilltro till att det går att sanera statsfinanserna utan kraftfulla och destruktiva ingrepp i välfärdsstaten.
Det förslag som Vänsterpartiet för fram i sin motion om att sätta av 5 miljarder kronor till en sänkning av arbetsgivaravgiften i kommunsektorn är enligt utskottets mening välmotiverat. Det motsvarar en sänkning av arbetsgivaravgifterna med tre procentenheter, till knappt 30 %, och kompenserar kommunsektorn för det skattebortfall som följer av avdragsrätten för de höjda egenavgifterna.
Utskottet vill på motsvarande sätt föreslå att 5 miljarder kronor sätts av för att stimulera sysselsättningen i den privata tjänstesektorn. I likhet med Vänsterpartiets förslag bör man också upprätta ett program för gröna investeringar med en total volym på ca 5 miljarder kronor.
Flertalet av de besparingar som regeringen föreslår på det socialpolitiska området bör enligt utskottets mening avvisas. Regeringens politik leder enligt utskottets mening i fel riktning. I stället för att lägga över en större del av finansieringsansvaret på arbetsgivarna ökar den ekonomiska belastningen på redan svaga och utsatta grupper.
Utskottet tillstyrker med det anförda den inriktning av budgetpolitiken som förordas i motion Fi33 (v) yrkande 2. Dessa förslag avviker i positiv mening påtagligt från den inriktning som förordas i motionerna Fi31 (m) yrkande 2, Fi32 (fp) yrkande 2, Fi34 (mp) yrkandena 4--6, 10 och 44, Fi35 (kds) yrkande 2 samt Fi40 (m) yrkandena 12 och 14. Dessa motioner liksom propositionens förslag avstyrks därför av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse:
90. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 2 samt motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 2, 1994/95:Fi32 yrkande 2, 1994/95:Fi34 yrkandena 4--6, 10 och 44, 1994/95:Fi35 yrkande 2 samt 1994/95:Fi40 yrkandena 12 och 14 godkänner vad som förordas i motion 1994/95:Fi33 yrkande 2 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
137. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets förslag till budgetpolitiska riktlinjer börjar med "Det budgetalternativ Miljöpartiet" och slutar med "(bil. 1 yrkande 2)" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka att Sverige i grund och botten är ett rikt land med goda förutsättningar att lösa sina ekonomiska problem. Våra stora statsfinansiella problem har fördelningspolitiskt negativa effekter och bidrar bl.a. till en allmänt förhöjd räntenivå jämfört med omvärlden. De höga räntenivåerna bromsar både återhämtningen av den inhemska ekonomin och framtidsinriktade, jobbskapande investeringar i näringslivet. Skatteunderlaget växer inte tillräckligt snabbt för att åter kunna bära de omfattande offentliga utgifterna. Budgetunderskottet medför en växande statsskuld och räntorna för denna tränger undan resurser som är angelägna för att hävda de välfärdspolitiska ambitionerna. Möjligheterna att föra en långsiktigt sund ekonomisk politik undergrävs och utrymmet för diskussioner om angelägna och långsiktiga framtidsfrågor minskar.
Det är således enligt utskottet mycket angeläget att snabbt komma till rätta med den skenande statsskulden. Ambitionen måste vara att snarast vända underskottet i budgeten till ett överskott för att kunna minska statsskulden.
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi34 (mp) att utöver de av regeringen i kompletteringspropositionen föreslagna besparingarna kan och bör ytterligare besparingar göras främst inom det militära försvaret, väganslagen och socialförsäkringarna. Statens finanser bör saneras så att förutsättningar skapas för en växande privat sektor med fler små, medelstora eller kooperativa företag. Detta bör ske på ett sådant sätt att ett resurs- och energieffektivt produktionssätt främjas och så att sysselsättningen ökar.
Ökat företagande för fler jobb är en hörnpelare i finanspolitiken. Utskottet anser dock att de nya utgifter som regeringen föreslagit på arbetsmarknadspolitikens område har en olämplig utformning och bör ersättas med arbetsmarknadspolitiska åtgärder som inriktas på att stimulera ökat företagande, särskilt med inriktning på bättre energihushållning och långtgående miljöanpassning.
Utskottet anser att de besparingar som måste göras i den offentliga sektorn bör riktas på ett sådant sätt att välfärdens kärnområden -- vård, omsorg, skola -- undantas för att klara övergripande mål om social rättvisa. Utskottet är därför kritiskt till vissa av regeringens sparförslag. Det gäller dels åtstramningar som riktats mot just välfärdens kärnområden, dels sänkningen av ersättningar i socialförsäkringarna till låginkomsttagare. I stället för sänkta ersättningsnivåer bör ett s.k. brutet tak införas, som innebär 80 % ersättning för de första 12 000 kronorna av inkomsten, och 40 % för den del som ligger däröver.
Enligt utskottet bör budgetpolitiken utformas så att en kraftfull skatteväxling görs där skatt på arbete ersätts med skatt på energi och miljö. Som ett led i denna skatteväxling bör arbetsgivaravgifterna sänkas med 3,5 procentenheter. Kommunerna får behålla förtjänsten av detta och kompenseras därigenom för höjningen av egenavgifterna med 2 procentenheter år 1996. Tjänste- och miljösektorn bedöms också gynnas av åtgärden. Sänkningen finansieras genom höjda energi- och miljöskatter samt genom en höjning av bolagsskatten med 3 procentenheter.
Utskottet anser vidare i likhet med Miljöpartiet de gröna att genom de omfattande besparingar som föreslås skapas utrymme för vissa angelägna satsningar på miljö- och energiområdet. Bl.a. bör ett investeringsbidrag om 1 000 miljoner kronor anvisas för att skapa arbetstillfällen och ett mer offensivt näringsliv. Inom regionalpolitikens ram bör 1 500 miljoner kronor anvisas för näringslivsutveckling och bättre infrastruktur på teleområdet. Vidare avstyrks föreslagna indragningar på biståndet och miljöområdet. Förslaget om moms på dagstidningar avstyrks. Detta bör ersättas med höjd reklamskatt.
Även i övrigt ansluter sig utskottet till det av Miljöpartiet de gröna framlagda budgetalternativet. Detta budgetalternativ skulle om det antogs av riksdagen innebära en förstärkning av statens finanser med 5,4 miljarder i förhållande till regeringsförslaget. Det skulle samtidigt ha som följd att ett första steg togs i en utveckling mot ett samhälle i bättre ekologisk och social balans.
Utskottet tillstyrker med det anförda den inriktning av budgetpolitiken som förordas i motion Fi34 (mp) yrkandena 4--6, 10 och 44.
dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse:
90. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 2 och motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 2, 1994/95:Fi32 yrkande 2, 1994/95:Fi33 yrkande 2, 1994/95:Fi35 yrkande 2 och 1994/95:Fi40 yrkandena 12 och 14 godkänner vad som förordats i motion 1994/95:Fi34 yrkandena 4--6, 10 och 44 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
138. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets förslag till budgetpolitiska riktlinjer som börjar med "Liksom Folkpartiet avvisar" och slutar med "(bil. 1, yrkande 2)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det nu under pågående konjunkturuppgång som vi har bäst möjlighet att stabilisera de offentliga finanserna. En fortsatt sanering är för utskottet i allra högsta grad en etisk fråga. Att inte nu vidta nödvändiga åtgärder för att få balans i de offentliga finanserna innebär oundvikligen att ännu större problem vältras över på kommande generationer. Detta vore djupt oetiskt och dessutom ett hot mot vårt demokratiska system då medborgarnas förtroende för hela det parlamentariska systemet riskerar att urholkas.
Att inför omvärlden och våra långivare skapa trovärdighet kring Sveriges förmåga att hantera sin ekonomi är av avgörande betydelse om vi skall få ner räntorna från de oacceptabla nivåer vi för närvarande har. En varaktigt lägre ränta är den absolut viktigaste enskilda faktorn som kan bidra till att investeringarna ökar, framför allt inom byggsektorn. En låg räntenivå är också en viktig drivkraft för att åstadkomma tillväxt, nya jobb och förbättrade statsfinanser.
Det är således nödvändigt att nu genomföra erforderliga besparingar om vi inte skall gå in i nästa lågkonjunktur utan att ha stabiliserat -- och förhoppningsvis minskat -- den svenska statsskulden.
Utskottet vill därför förorda vissa budgetförstärkningar utöver regeringens förslag. Dessa bör användas huvudsakligen till att återställa några strukturellt felaktiga och tillväxthämmande åtgärder som regeringen vidtagit samt till några rättvisereformer. De principer som varit vägledande för Kristdemokraterna vid valet av budgetförstärkningar är att åtgärderna skall ha en fördelningspolitiskt riktig profil och att de skall gynna den samhällsekonomiska effektiviteten eller i vart fall störa så lite som möjligt. Det innebär att förstärkningarna till övervägande del måste ske med besparingar och att i den mån skatter skall höjas måste det ske på ett sätt som har så litet skadliga effekter som möjligt på samhällsekonomin.
Skattesystemet måste vara så utformat att det skapas incitament för företagande. Skattesystemet bör så långt som möjligt vara neutralt, t.ex. genom att beskattningen inte skall påverka ett företags val av finansiering med nyemission eller lån. Utskottet anser i likhet med vad som framförs i motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) att Sverige bör föra en mer offensiv politik som stimulerar förutsättningarna att skapa nya jobb på den svenska hemmamarknaden. Nya arbetstillfällen är viktigt med hänsyn till arbetslöshetens mycket negativa konsekvenser för den enskilde, samhället och inte minst samhällsekonomin. Eftersom Sverige har svårt att konkurrera med låglöneländernas produktion av konsumtionsvaror spelar den sysselsättningsintensiva tjänsteproduktionen en avgörande roll för att få ner arbetslösheten. En politisk stimulans som skulle kunna påskynda utvecklingen och ge positiva effekter på antalet nya jobb är en sänkning av tjänstemomsen. Det skulle öka efterfrågan på olika tjänster inom branscher såsom bygg- och anläggning, data, miljö, ekonomi och försäkring m.fl. Ytterligare ett förslag från Kristdemokraterna för att främja sysselsättningen är att sänka arbetsgivaravgifterna med 1,5 procentenheter.
En fri marknad kan aldrig av sig själv skapa en acceptabel inkomstfördelning. Därför är det nödvändigt att skapa system såväl inom ett land som mellan länder för att åstadkomma resursöverföringar som skapar solidaritet och en jämnare inkomstfördelning. Av dessa skäl anser utskottet t.ex. inte att det kan betraktas som anständigt att reservationsanslag för biståndsanslaget uppgående till en miljard kronor dras in. I likhet med vad Kristdemokraterna förordar anser också utskottet att de sämst ställda pensionärerna bör kompenseras genom ökade pensionstillskott och bostadstillägg. Utskottet vill även höja ersättningen i sjuk- och föräldraförsäkringen till 80 %.
En grundläggande princip vid utformandet av familjepolitiken måste vara att ingen svensk familj skall behöva söka socialbidrag enbart för att man har barn. Utskottet vill liksom Kristdemokraterna föra en politik som förbättrar situationen för de ekonomiskt mest utsatta barnfamiljerna och pensionärerna jämfört med förslagen i kompletteringspropositionen. Utskottet föreslår därför att vårdnadsbidraget återinförs till samma nivå som gällde fram till årsskiftet 1994/95 samt att de inkomstprövade bostadsbidragen till barnfamiljer förstärks på bekostnad av de generella barnbidragen.
De budgetförstärkningar utöver regeringens förslag som Kristdemokraterna redovisar är bl.a. att man vill se ett uppstramat system för studiemedel. En viss studietakt skall förutsättas för den som vill komma i åtnjutande av studiemedel. Detta torde leda till en besparing inom området. Inom samma område föreslås också att utbildningsbidrag med låneandel i reguljärt utbildningsväsende införs.
Kostnaderna för bidragsförskott är möjliga att reducera. Dessutom föreslås att bostadsbidraget för ungdomshushåll, dvs. för personer mellan 18 och 29 år utan barn, slopas. Kristdemokraterna anser också att som ett led i strävan efter att prioritera etik och god moral bör markeringen göras mot att de som uppbär pension och som har obetalda skatteskulder får se pensionsutbetalningen reduceras.
Den pågående rationaliseringen inom Väg- och Banverken bör kunna påskyndas och på så sätt bidra till saneringen av statsbudgeten. Vad avser arbetsmarknadsåtgärderna kan en besparing ske. Hitintills har utbildningsvikariat inte i någon större utsträckning utnyttjats av den privata sektorn. Kristdemokraterna anser att omfattningen av programmet är för stor och bör reduceras men att åtgärden i sig är vällovlig.
Utskottet ansluter sig till det av Kristdemokraterna framlagda budgetalternativet och konstaterar att alternativet skulle leda till en förbättring av den offentliga sektorns finanser med upp till 10 miljarder kronor i förhållande till regeringsförslaget.
Utskottet tillstyrker med det anförda den inriktning av budgetpolitiken som förordas i motion Fi35 (kds) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse:
90. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 2 och motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 2, 1994/95:Fi32 yrkande 2, 1994/95:Fi33 yrkande 2, 1994/95:Fi34 yrkandena 4--6, 10 och 44 samt 1994/95:Fi40 yrkandena 12 och 14 godkänner vad som förordats i motion 1994/95:Fi35 yrkande 2 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
139. Tillkommande utgiftsbehov, netto (mom. 91)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Tillkommande utgiftsbehov, netto börjar med "Utskottet finner det" och slutar med "Fi31 (m) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi31 (m) yrkande 3 och föreslår att riksdagen på nytt kräver en bruttoredovisning av budgetposten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.
dels att utskottets hemställan under 91 bort ha följande lydelse:
91. beträffande tillkommande utgiftsbehov, netto
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en bruttoredovisning av Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto,
140. Revisionens iakttagelser (mom. 94)
Johan Lönnroth (v), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Revisionens iakttagelser börjar med "Finansutskottet kan" och slutar med "Fi34 (mp) yrkande 33" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att ett demokratiskt styrelseskick förutsätter att de partier som finns representerade i folkvalda organ har möjlighet att fullgöra sina demokratiska förpliktelser. Detta gäller självfallet också de partier som finns representerade i Sametinget. Dessa partier bör därför anses ha rätt till partistöd. Utskottet vill framhålla att denna rätt till partistöd inte skall sammankopplas med möjligheten för samiska organisationer att ansöka om bidrag från Samefonden. Den omständigheten att Sametinget under budgetåret 1993/94 har disponerat sitt anslag så att ett visst belopp har utbetalats som partistöd bör ses mot bakgrund av vad som nu anförts. Utskottet anser vidare att en reglering snarast bör utformas som ger Sametinget en uttrycklig rätt att av allmänna medel betala ut stöd till de partier som finns representerade i Sametinget. Detta bör ges regeringen till känna. I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet motinerna Fi35 (kds) yrkande 41 och Fi34 (mp) yrkande 33.
dels att utskottets hemställan under 94 bort ha följande lydelse:
94. beträffande revisionens iakttagelser att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi34 yrkande 33 och 1994/95:Fi35 yrkande 41 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Sametinget,
141. Motioner från Folkpartiet liberalerna i frågor som riksdagen behandlat i annat sammanhang (mom. 96)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Motioner med anledning av kompletteringspropositionen som tar upp frågor som riksdagen har behandlat i annat sammanhang börjar med "Finansutskottet vill med" och slutar med "yrkandena 1, 8, 9, 13 och 14" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet tillstyrker de yrkanden från Folkpartiet liberalerna som behandlas i detta avsnitt.
Som ett led i att åter nå enprocentsmålet för biståndet bör biståndsanslaget ökas med 500 miljoner kronor nästa år och i ett nästa steg med 600 miljoner kronor.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag som leder till att räntesubventionerna till bostadsbyggandet minskar med 1 miljard kronor budgetåret 1995/96, och med ytterligare 2 miljarder kronor till 1998.
Den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) bör beräknas på den försäkrades förvärvsinkomst under de senaste tolv månaderna.
Utskottet ställer sig även bakom förslagen om höjd pensionsålder och delpensionsförsäkringens avskaffande.
Presstödet och bidrag till folkbildning bör minskas med vardera 300 miljoner kronor per år. Vidare kan försäljning av koncession för en ny TV-kanal inbringa ytterligare minst 300 miljoner kronor.
Beträffande flerbarnstilläggen vill utskottet anföra följande. Riksdagen har nyligen beslutat att systemet med flerbarnstillägg på sikt bör upphöra genom en successiv utformning så att flerbarnstillägg inte utgår för barn födda fr.o.m. den 1 januari 1996. Utskottet vill framhålla att det kan förefalla egendomligt för många föräldrar att flerbarnsfamiljer under lång tid kommer att få helt olika bidragsbelopp beroende på när barnen är födda. Den aktuella besparingen kommer att få fullt genomslag först efter ca 15 år. Utskottet vill inte förringa värdet av långsiktigt verkande utgiftsnedskärningar men konstaterar att det i nuvarande ekonomiska läge är mer angeläget att genomföra besparingar med snabbare verkan, i varje fall före sekelskiftet. Finansutskottet har noterat att de fördelningspolitiska studier som utförts under senare tid visat att barnfamiljerna -- och särskilt de som har tre eller flera barn -- haft en sämre ekonomisk utveckling än genomsnittet. Detta talar enligt utskottets mening för att det allvarliga statsfinansiella läget i första hand bör angripas med budgetförstärkande åtgärder som har en mer generell räckvidd. Det finns i dagens läge inte skäl att genomföra vad som i praktiken är riktade skattehöjningar mot barnfamiljerna så länge alternativa besparingar som t.ex. sänkta bostadssubventioner fortfarande går att anvisa. Utskottet ställer sig med det anförda bakom det i Folkpartiets motion framförda förslaget om en ökning av flerbarnstilläggen med 100 miljoner kronor per år.
Också när det gäller skattepolitiken tillstyrker utskottet Folkpartiets förslag.
Den statliga inkomstskatten bör sänkas till 20 %. "Hälften kvar" är en viktig princip. Grundavdraget i inkomstbeskattningen bör höjas.
Småföretagens utveckling är av avgörande betydelse för att få ner den höga arbetslösheten. Beskattningen av fåmansföretag bör därför reformeras i enlighet med vad som anförs i motion Fi44 (fp). Nystartade företag bör undantas från kravet att betala bolagsskatt så länge de inte ger någon utdelning till ägarna. Det är rimligt att så länge ägarna gör uppoffringen att avstå från sin avkastning på kapitalet bör staten kunna göra detsamma.
Sammantaget innebär Folkpartiets förslag att arbetslösheten minskar och statsfinanserna stärks. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet motionerna Fi32 (fp) yrkandena 18--22, 28, 29, 32, 33 samt Fi44 yrkandena 1, 8, 9, 13 och 14 och hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 96 bort ha följande lydelse:
96. beträffande motioner från Folkpartiet liberalerna i frågor som riksdagen behandlat i annat sammanhang att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi32 yrkandena 18--22, 28, 29, 32 och 33 samt 1994/95:Fi44 yrkandena 1, 8, 9, 13 och 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
142. Motioner från Vänsterpartiet i frågor som riksdagen behandlat i annat sammanhang (mom. 97)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Motioner med anledning av kompletteringspropositionen som tar upp frågor som riksdagen har behandlat i annat sammanhang börjar med "Finansutskottet vill med" och slutar med "yrkandena 3--5, 8, 18, 20, 21 samt 33--35" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet tillstyrker de yrkanden från Vänsterpartiet som behandlas i detta avsnitt.
Utskottet ställer sig bakom den inriktning av skattepolitiken som uttrycks i Vänsterpartiets motion. Grundavdraget för inkomster under brytpunkten bör höjas. Statsfinansiella och fördelningspolitiska skäl talar för vissa ytterligare skärpningar av skatten på kapitalägande.
Bolagsskatten bör höjas från 28 % till 30 %. Det starkt förbättrade vinstläget gör det även motiverat att ta ut en s.k. värnskatt inom bolagssektorn. Löntagare med högre inkomster får betala en extra värnskatt på 5 %. Bolag med stora vinster bör också betala en värnskatt på 5 %. Skatten bör beräknas på vinster över en sådan nivå att inkomsterna kan beräknas till 2 miljarder kronor. Detta torde motsvara en vinst på ca 50 miljoner kronor efter bokslutsdispositioner.
Vidare bör egenavgifterna för småföretagare sänkas.
Utskottet tillstyrker Vänsterpartiets förslag att biståndet höjs med 860 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Av dessa medel bör det framgå att 150 miljoner kronor skall avsättas till enskilda organisationer.
Barnbidraget bör höjas till 8 280 kr per barn och år. På sikt bör flerbarnstilläggen upphöra så att alla barn får samma bidrag. Detta bidrag bör vara högre än dagens.
Arbetet mot den ekonomiska brottsligheten måste intensifieras. Utskottet tillstyrker därför Vänsterpartiets förslag att tillföra skattemyndigheterna 140 miljoner kronor och kronofogdemyndigheterna 71 miljoner kronor. Vidare bör Tullverket tillföras 75 miljoner kronor under budgetåret 1995/96.
Sammantaget innebär Vänsterpartiets förslag en rättvisare fördelningspolitik. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi33 (v) yrkandena 3--5, 8, 18, 20, 21 och 33--35 och föreslår riksdagen att den som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Utskottet kan inte ställa sig bakom de krav som Folkpartiet fört fram. Sålunda avstyrks motionerna Fi32 (fp) yrkandena 18--22, 28, 29, 32, 33 samt Fi44 yrkandena 1, 8, 9, 13 och 14.
dels att utskottets hemställan under 97 bort ha följande lydelse:
97. beträffande motioner från Vänsterpartiet i frågor som riksdagen behandlat i annat sammanhang
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkandena 3--5, 8, 18, 20, 21 och 33--35 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet
Per-Ola Eriksson (c) anför:
Centerpartiet och regeringen träffade den 5 april 1995 en överenskommelse om huvudinriktningen av kompletteringspropositionen. Syftet var att skapa ett brett parlamentariskt stöd för saneringen av statsfinanserna. Propositionen utformades därefter i nära samarbete mellan regeringen och Centerpartiet.
Därutöver har Centern och Socialdemokraterna träffat överenskommelse om regionalpolitiken (prop. 1994/95:161), arbetsmarknadspolitiken (prop. 1994/95:218) samt finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen (prop. 1994/95:203). Således har Centerpartiets riksdagsgrupp inte presenterat några motioner med anledning av dessa propositioner eftersom det råder enighet mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna om innehållet i propositionerna. På andra områden som inte omfattas av överenskommelsen med Socialdemokraterna t.ex. näringspolitiken, miljöpolitiken, trafikpolitiken, utbildningspolitiken, biståndspolitiken, en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och arbetsrätten vidhåller Centerpartiet den uppfattning som vi redovisat i motioner och betänkanden under detta riksmöte. Vi har dock inte upprepat dessa krav i samband med kompletteringspropositionen.
2. Miljö och ekonomi (mom. 2)
Anne Wibble (fp) anför:
Det är i dag en truism att miljöfrågorna kommer att få en alltmer framträdande plats i diskussionen om utformningen av den ekonomiska politiken. Miljömålen måste, enligt Folkpartiets mening, ges högsta prioritet men detta innebär samtidigt ett krav på att miljömålen formuleras i operativa termer.
Det är emellertid tyvärr alltför vanligt att de miljömål som antas av riksdagen inte uppfylls i verkligheten. Det beror bland annat på att formerna för beslutsfattande i dag är sådana att miljön kommer in alltför sent i beslutsprocessen och att den tillmäts alltför liten betydelse. Min uppfattning är att det finns skäl att överväga att en kommission inrättas för miljön, som bör analysera hur man kan få en bättre överensstämmelse mellan mål och verklighet, i beslutsprocessen och i målens effektivitet. Kommissionen bör även kunna behandla frågan hur konflikter mellan ekonomi och miljö kan lösas på bästa sätt i en internationaliserad verklighet.
3. Upplåning i Riksbanken (mom. 5)
Roy Ottosson (mp) anför:
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen medför att staten inte som hittills kan tillåtas att låna i Riksbanken. Detta innebär en minskad handlingsfrihet och en anpassning till en framtida monetär union som jag motsätter mig. Med respekt för folkomröstningens resultat hösten 1994 som jag förbundit mig att följa, anser jag mig nu inte kunna gå emot den här lagändringen. Den innebär inte i praktiken någon betydande förändring av den hittills förda penning- och valutapolitiken. Lagändringen har också en viktig fördel i att den tydligare utesluter möjligheten att via sedelpressarna finansiera ett statligt budgetunderskott vilket enligt min mening skulle vara förödande för svensk ekonomi.
4. Utredning om arbetslöshetsförsäkringen (mom. 15)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anför:
Vi anser att en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring åter bör införas. Yrkanden härom har vi framställt tidigare i flera sammanhang. Den skall vara utformad så att den inte möjliggör en evig rundgång mellan kontantstöd och åtgärder. Detta är viktigt för att understryka försäkringens karaktär av omställningsförsäkring och för att motverka den explosionsartade ökningen av antalet s.k. långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingarna. Den ordning som infördes under den förra mandatperioden visade sig därvidlag vara ett värdefullt komplement till de enskilda arbetslöshetskassorna.
5. Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel (mom. 25)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna har i sitt budgetalternativ föreslagit sänkt matmoms som en del i en skatteväxling. Denna skatteväxling innebär i huvudsak att miljö- och energiskatter höjs och arbetsgivaravgifter sänks. Det innebär emellertid att hushållen utsätts för ökad beskattning. För att kompensera hushållen föreslår vi en sänkt matmoms. I regeringens förslag till budget i kompletteringspropositionen ingår till en mindre del höjda miljö- och energiskatter, dock inte i sådan omfattning som vi föreslår. Andra åtgärder som beslutats under våren, som t.ex. sänkt barnbidrag med 110 kr plus ytterligare sänkning för flerbarnsfamiljerna, har medfört försämringar för hushållen utöver vad Miljöpartiet föreslagit i sitt budgetförslag. Detta medför en åtstramning av den inhemska konsumtionen och bromsar konjunkturuppgången. Det drabbar också många redan hårt ansträngda hushåll. Av dessa skäl finner jag det rimligt att acceptera den sänkning av matmoms som regeringen nu föreslår.
6. Skatt på folköl (mom. 26)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anför:
Genom att man avstår från att sänka mervärdesskatten på livsmedel kommer priset på folköl att vara oförändrat. Det är det enklaste sättet att tillgodose motionärernas yrkande om att priset på folköl i detaljhandelsledet inte skall påverkas av sänkningen av momsen på livsmedel.
7. Skatt på folköl (mom. 26)
Johan Lönnroth (v) anför:
Genom att man avstår från att sänka mervärdesskatten på livsmedel kommer priset på folköl att vara oförändrat. Det är det enklaste sättet att tillgodose motionärernas yrkande om att priset på folköl i detaljhandelsledet inte skall påverkas av sänkningen av momsen på livsmedel.
Om sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel ändå genomdrivs har jag inget att invända mot att priset på folköl i detaljhandeln hålls oförändrat.
8. Månatlig uppbörd av mervärdesskatt (mom. 27)
Mats Odell (kds) anför:
Vi har samma uppfattning som reservanterna i reservationen till moment 27 av Moderaterna och Folkpartiet om att en månatlig uppbörd av mervärdesskatt med förkortad inbetalningstid inte bör införas. Vi har emellertid avstått från att yrka på detta nu eftersom det konkreta förslaget ännu inte föreligger. Vi avser att återkomma till frågan när propositionen förelagts riksdagen och effekterna bättre kan bedömas.
9. Tobaksskatt (mom. 32)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpartiet har i motionen med anledning av budgetpropositionen (mot. 1994/95:Fi212) föreslagit höjd skatt på tobak. Detta beräknas ge 1,5 miljarder i skatteintäkter. Vi står fortfarande fast vid den ståndpunkten även om vi inte upprepar vårt yrkande. Att vi inte reserverar oss på detta moment innebär inte att vi ändrat uppfattning.
10. Utebliven kompensation till myndigheterna Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anför:
Vi har i likhet med finansutskottet förståelse för att det statsfinansiella läget kräver extraordinära insatser. Samtidigt vill vi dock understryka att vissa offentliga verksamheter har en mer central roll för samhällsverksamheten än andra. Det är därför nödvändigt att besparingar görs som en del av en medveten strategi där kärnverksamheten prioriteras och andra delar reduceras. Som justitieutskottet anför är det inte möjligt att lägga ut krav på besparingar på olika myndigheter utan att ta hänsyn till betydelsen för samhället av den verksamhet som drivs. Tvärtom menar vi att det är nödvändigt att se till att vissa områden, däribland rättsväsendet, får tillräckliga resurser.
11. Inriktningen av besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet (mom. 40)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anför:
Starka statsfinansiella skäl talar enligt vår mening för att utgifterna för bostadsbidragen måste minskas. Vi har också under årets allmänna motionstid lagt fram förslag om att helt slopa bostadsbidragen till hushåll utan barn. Detta förslag har nyligen avvisats av riksdagen. Vi har med hänsyn härtill och med omtanke om riksdagens arbetsformer nu avstått från att än en gång föra fram detta förslag. Det är dock vår avsikt att ånyo aktualisera förslaget om inte de aviserade övervägandena i frågan leder till att bidragen tas bort.
12. Motioner från Folkpartiet liberalerna i frågor som riksdagen behandlat i annat sammanhang (mom. 96)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anför:
Finansutskottet behandlar i detta moment yrkanden från Folkpartiet liberalerna som riksdagen behandlat i annat sammanhang. Vi vill markera att Moderata samlingspartiet vidhåller de förslag som lades fram i januari. För att underlätta arbetet i utskottet och i kammaren avstår vi från att i detta sammanhang närmare markera vår ståndpunkt i de aktuella frågorna. Vi hänvisar i stället till våra tidigare motioner och ställningstaganden i utskotten.
I proposition 150 framlagda lagförslag
Bilaga 1
Finansplanen
Socialdepartementets verksamhetsområde
Finansdepartementets verksamhetsområde
Utbildningsdepartementets verksamhetsområde
Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
Bilaga 2
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Inledning 5
Propositionens förslag 9
Motionsyrkanden 15
Utskottet 27
Den ekonomiska politiken 27
Internationell utveckling 27
Utvecklingen i Sverige 31
Prognosförutsättningar 31
Försörjningsbalansen 32
Enskilda poster i försörjningsbalansen 34
Inflationsutvecklingen 38
Utvecklingen på arbetsmarknaden 40
Den offentliga sektorns finanser 41
Svensk ekonomi fram till år 2000 42
Regeringens förslag till ekonomisk-politiska riktlinjer 44
Oppositionspartiernas förslag till ekonomisk-politiska
riktlinjer 46
Moderata samlingspartiet 46
Folkpartiet liberalerna 49
Vänsterpartiet 52
Miljöpartiet de gröna 54
Kristdemokraterna 57
Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken 59
Miljö och ekonomi 66
Penningpolitiken 67
Kommission för att granska finansmarknaden 69
Förbud mot monetär finansiering 70
Upplåning i Riksbanken71
Världsbanken71
Konvergensprogrammet71
Arbetsmarknadspolitiken 72
Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. 72
Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. 72
Grundbeloppet i KAS74
Högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen74
Deltidsarbetslösa74
Ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen 76
Skärpning av arbetsvillkoret77
Begränsning av ersättningsrätten77
Plikttjänstgöring 77
En mer rättvisande redovisning 77
Förkortad arbetstid 78
Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. 78
Kostnader för utbildningsvikariat 79
Bidrag till lönegarantiersättning 80
Invandring 81
Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. 81
Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. 81
Utbetalning av schablonersättningar82
Skatter 82
Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel 82
Skatt på folköl 83
Månatlig uppbörd av mervärdesskatt 84
Sänkt skatt i tjänstesektorn 84
Riskkapitalavdrag och kvittning av underskott i
näringsverksamhet 85
Beskattning av aktieutdelning 86
Begränsning av pension på grund av obetalda skatteskulder 86
Tobaksskatt 86
Besparingar inom den offentliga förvaltningen 87
Ett tak för de offentliga utgifterna 87
Beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande 96
Utredning om effekter av besparingar 96
Utebliven kompensation till myndigheterna 96
Arbetsgivaravgifter för statliga myndigheter 97
Förslag inom Utrikesdepartementets område 98
Förslag inom Försvarsdepartementets område 100
Förslag inom Socialdepartementets område 101
Bostadsbidrag 101
Bidragsförskott 102
Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen 103
Köp av rehabiliteringstjänster 106
Kontaktdagarna i föräldraförsäkringen 107
Anslaget Föräldraförsäkring 107
Anslaget Sjukpenning och rehabilitering 108
Tilläggsdirektiv om ersättningsnivåer vid förtidspensionering 109
Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård 110
Anslaget sjukvårdsförmåner m.m.112
Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering 112
Assistansersättning 113
Förtidspension 114
Förslag inom Kommunikationsdepartementets område 114
Väganslag 114
Byggande av vägar 114
Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar 115
Järnvägsanslag 116
Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar 116
Utökad garantiram i Stockholm 117
Förslag inom Finansdepartementets område 118
Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader 118
Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området118
Förslag inom Utbildningsdepartementets område 118
Anslaget Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan 118
Anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor
m.m. 119
Nationella och internationella forskningsresurser 120
Anslaget Europeisk forskningssamverkan 120
Grundforskningsavdrag 120
Studiestöd till deltidsstuderande 121
Studier vid folkhögskolor122
Anslaget Studiemedel m.m.122
Vuxenstudiestöd 122
Ersättningsnivån i vuxenstudiestödet125
Villkoren för vuxenstudiestöd vid studier på gymnasienivå126
Anslaget Vuxenstudiestöd m.m.126
Anslaget Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa
lärarutbildningar126
Skärpta studiemedelsvillkor 126
Svux vid YTH-utbildning 127
Förslag inom Kulturdepartementets område 127
Stöd till icke-statliga kulturlokaler128
Kulturstöd vid ombyggnad m.m.128
Övriga förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel 128
Förslag inom Näringsdepartementets område 129
Främjande av kvinnors företagande 129
Bidrag till tekniköverföring 130
Investeringsfrämjande 132
Övriga förändringar inom Näringsdepartementets område 133
Statliga företag 133
Förslag inom Civildepartementets område 133
Länsstyrelserna m.m. 133
Stöd till trossamfund m.m. 135
Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m.135
Utveckling av ideell verksamhet136
Stöd till idrotten136
Stöd till kooperativ utveckling 136
Förslag inom Miljödepartementets område 138
Miljöpolitiska frågor 138
Bidrag till kalkningsverksamhet 138
Miljöforskning 139
Indragning av reservationsmedel inom
Miljödepartementet 140
Energipolitiska frågor 141
Kärnsäkerhetsforskning 141
Budgetpolitiken 141
Budgetutvecklingen 141
Regeringens förslag till budgetpolitiska riktlinjer 143
Oppositionspartiernas förslag till budgetpolitiska riktlinjer 145
Moderata samlingspartiet 145
Folkpartiet liberalerna 146
Vänsterpartiet 147
Miljöpartiet de gröna 148
Kristdemokraterna 149
Övriga motionsyrkanden 150
Utskottets förslag till budgetpolitiska riktlinjer 150
Tillkommande utgiftsbehov, netto 154
Finansfullmakten 156
Bemyndigande om statlig upplåning 157
Ekonomisk styrning av statlig verksamhet 157
Årsredovisning för staten 1993/94 157
Regeringens bedömning och åtgärder med anledning av revisionens
iakttagelser 1994 158
Riksrevisionsverkets rätt att granska statliga aktiebolag och
stiftelser 161
Motioner med anledning av kompletteringspropositionen som tar upp
frågor som riksdagen har behandlat i annat sammanhang 162
Folkpartiet liberalerna 162
Biståndspolitiken 162
Räntesubventioner 162
Ändrad beräkning av sjukpenninggrundande inkomst 163
Besparingar inom pensionsområdet 163
Presstöd 164
Folkbildning 164
Koncession för ny TV-kanal 164
Barnbidrag 164
Skattepolitiken 165
Vänsterpartiet 165
Skattepolitiken 165
Egenavgifter 166
Biståndspolitiken 166
Barnbidrag 166
Anslag till Tullverket, Skattemyndigheterna och
Kronofogdemyndigheterna 166
Finansutskottets ställningstagande167
Hemställan168
Reservationer
1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
(m, fp, kds) 184
2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (v) 189
3. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (mp) 193
4. Miljö och ekonomi (mom. 2) (mp) 195
5. Penningpolitiken (mom. 3) (v)196
6. Kommission för att granska finansmarknaden (mom. 4) (v) 196
7. Kommission för att granska finansmarknaden (mom. 4) (mp) 197
8. Upplåning i Riksbanken (mom. 5) (v) 198
9. Konvergensprogram (mom. 7) (v, mp) 198
10. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8)
(fp, kds) 199
11. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8) (v) 200
12. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8) (mp) 200
13. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8,
motiveringen) (m)201
14. Grundbeloppet i KAS (mom. 9) (m) 202
15. Grundbeloppet i KAS (mom. 9) (v) 202
16. Grundbeloppet i KAS (mom. 9) (kds) 203
17. Grundbeloppet i KAS (mom. 9, motiveringen) (fp) 203
18. Grundbeloppet i KAS (mom. 9, motiveringen) (mp) 203
19. Högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 10) (m) 204
20. Högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 10,
motiveringen) (fp) 204
21. Deltidsarbetslösas rätt till heltidsarbete (mom. 11) (v) 204
22. Deltidsarbetslösas rätt till heltidsarbete (mom. 11, motiveringen)
(m, fp)205
23. Ersättningsrätten för deltidsarbetslösa (mom. 12) (v) 205
24. Skärpning av arbetsvillkoret (mom. 13) (fp) 206
25. Skärpning av arbetsvillkoret (mom. 13, motiveringen) (m) 206
26. Begränsning av ersättningsrätten (mom. 14) (m) 207
27. Begränsning av ersättningsrätten (mom. 14, motiveringen) (fp) 207
28. Utredning om arbetslöshetsförsäkringen (mom. 15) (v) 207
29. Höjning av finansieringsavgiften (mom. 17) (m) 208
30. Höjning av finansieringsavgiften (mom. 17, motiveringen) (fp) 208
31. Förkortad arbetstid (mom. 18) (v) 209
32. Förkortad arbetstid (mom. 18) (mp) 209
33. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19)
(m) 210
34. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19)
(fp, kds) 211
35. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19)
(v) 211
36. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19)
(mp) 212
37. Kostnader för utbildningsvikariat (mom. 20) (kds) 213
38. Anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar
m.m. (mom. 24) (m) 213
39. Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel (mom. 25)
(m, fp, kds) 214
40. Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel (mom. 25) (v) 215
41. Månatlig uppbörd av mervärdesskatt (mom. 27) (m, fp) 215
42. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28) (m) 216
43. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28) (fp) 217
44. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28) (v) 217
45. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28) (mp) 218
46. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28) (kds) 219
47. Riskkapitalavdrag och kvittning av underskott i näringsverksamhet
(mom. 29) (m, fp, kds) 219
48. Beskattning av aktieutdelning (mom. 30) (m, fp, kds) 220
49. Begränsning av pension på grund av obetalda skatteskulder (mom. 31)
(fp, kds) 220
50. Tobaksskatt (mom. 32) (fp)221
51. Ett tak för de offentliga utgifterna (mom. 33) (m, fp) 221
52. Ett tak för de offentliga utgifterna (mom. 33) (v) 222
53. Beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande (mom. 34) (m) 223
54. Utredning om effekter av besparingar (mom. 35) (mp) 224
55. Indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område
(mom. 37) (v, mp, kds) 224
56. Indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område
(mom. 37) (fp) 225
57. Indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område
(mom. 37, motiveringen) (m) 226
58. Medel till Försvarsmakten 1995/96 (mom. 38) (v) 227
59. Medel till Försvarsmakten 1995/96 (mom. 38) (mp) 227
60. Försvarsutgifterna år 1998 (mom. 39) (fp)228
61. Försvarsutgifterna år 1998 (mom. 39,
motiveringen) (m) 228
62. Inriktningen av besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet
(mom. 40) (fp, kds) 229
63. Anslag till Bostadsbidrag (mom. 41) (v) 229
64. Bidragsförskott (mom. 42) (m) 230
65. Bidragsförskott (mom. 42) (fp) 230
66. Bidragsförskott (mom. 42) (kds) 231
67. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43) (fp) 231
68. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43) (v) 232
69. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43) (mp) 233
70. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43) (kds) 233
71. Köp av rehabiliteringstjänster (mom. 44) (m, v, kds) 234
72. Kontaktdagarna i föräldraförsäkringen (mom. 45) (m, fp, kds) 234
73. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46) (fp) 235
74. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46) (v) 236
75. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46) (mp) 236
76. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46) (kds) 237
77. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47) (m) 237
78. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47) (fp) 238
79. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47) (v) 239
80. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47) (mp) 239
81. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47) (kds) 240
82. Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård (mom. 49) (m) 241
83. Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård (mom. 49) (v) 241
84. Assistansersättning (mom. 51) (v) 242
85. Förtidspension (mom. 52) (m)242
86. Förtidspension (mom. 52) (fp) 243
87. Anslag till Byggande av vägar (mom. 53) (v) 243
88. Anslag till Byggande av vägar (mom. 53) (mp) 244
89. Anslag till Byggande av vägar (mom. 53) (kds) 245
90. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (mom. 54) (v) 245
91. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (mom. 54)
(mp) 246
92. Järnvägsanslag (mom. 55) (v) 246
93. Järnvägsanslag (mom. 55) (mp) 247
94. Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar (mom. 56) (m) 248
95. Utökad garantiram i Stockholm (mom. 57) (v, mp) 248
96. Grundforskningsavdrag (mom. 63) (mp) 249
97. Folkhögskolestudier (mom. 65) (v, kds) 249
98. Ersättningsnivån i vuxenstudiestödet (mom. 67) (m) 250
99. Ersättningsnivån i vuxenstudiestödet (mom. 67) (fp, mp, kds) 250
100. Ersättningsnivån i vuxenstudiestödet (mom. 67) (v) 251
101. Villkoren för vuxenstudiestöd vid studier på gymnasienivå (mom. 68)
(v, kds) 251
102. Anslag till Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 69) (m) 252
103. Anslag till Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 69) (fp, mp, kds) 252
104. Anslag till Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 69) (v) 252
105. Skärpta studiemedelsvillkor (mom. 71) (kds)253
106. Svux vid s.k. YTH-utbildning (mom. 72) (m)253
107. Stöd till icke-statliga kulturlokaler (mom. 73) (mp) 254
108. Övriga förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel (mom. 75)
(v) 254
109. Anslag till Främjande av kvinnors företagande (mom. 76) (m) 255
110. Anslag till Främjande av kvinnors företagande (mom. 76) (fp) 256
111. Anslag till Främjande av kvinnors företagande (mom. 76)
(v, mp, kds) 256
112. Anslag till Bidrag till tekniköverföring (mom. 77) (m, fp) 257
113. Anslag till Bidrag till tekniköverföring (mom. 77) (v) 258
114. Anslag till Bidrag till tekniköverföring (mom. 77) (mp) 258
115. Anslag till Investeringsfrämjande (mom. 78) (m, fp) 259
116. Anslag till Investeringsfrämjande (mom. 78) (mp) 260
117. Försäljning av statliga företag (mom. 79) (m. fp, kds) 260
118. Anslag till Länsstyrelserna m.m. (mom. 80) (v) 261
119. Anslag till Stöd till trossamfund m.m. (mom. 81) (kds) 261
120. Anslag till Bidrag till nationell och internationell
ungdomsverksamhet m.m. (mom. 82) (kds) 262
121. Anslag till Utveckling av ideell verksamhet (mom. 83) (kds) 262
122. Anslag till Stöd till idrotten (mom. 84) (kds) 263
123. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85) (m) 264
124. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85) (v) 264
125. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85) (mp) 265
126. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85, motiveringen)
(fp) 265
127. Anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag
(mom. 86) (v) 266
128. Anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och
vattendrag (mom. 86) (mp) 266
129. Anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag
(mom. 86) (kds) 267
130. Anslag till Miljöforskning (mom. 87) (v, kds) 267
131. Anslag till Miljöforskning (mom. 87) (mp) 268
132. Indragningar av reservationsmedel inom Miljödepartementet (mom. 88)
(mp) 268
133. Anslag till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning
(mom. 89) (v) 269
134. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90) (m) 269
135. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90) (fp) 274
136. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90) (v) 277
137. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90) (mp) 279
138. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90) (kds) 281
139. Tillkommande utgiftsbehov, netto (mom. 91) (m) 283
140. Revisionens iakttagelser (mom. 94) (v, mp, kds) 283
141. Motioner från Folkpartiet liberalerna i frågor som riksdagen
behandlat i annat sammanhang (mom. 96) (fp) 284
142. Motioner från Vänsterpartiet i frågor som riksdagen behandlat i
annat sammanhang (mom. 97) (v) 285
Särskilda yttranden
1. Överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet (c) 287 2. Miljö och ekonomi (mom. 2) (fp) 287 3. Upplåning i Riksbanken (mom. 5) (mp) 288 4. Utredning om arbetslöshetsförsäkringen (mom. 15) (m, fp, kds) 288 5. Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel (mom 25) (mp) 288 6. Skatt på folköl (mom. 26) (m, fp, kds) 289 7. Skatt på folköl (mom. 26) (v) 289 8. Månatlig uppbörd av mervärdesskatt (mom. 27) (kds) 289 9. Tobaksskatt (mom. 32) (mp) 289 10. Utebliven kompensation till myndigheterna (m, fp, kds) 290 11. Inriktningen av besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet (mom. 40) (m) 290 12. Motioner från Folkpartiet liberalerna i frågor som riksdagen behandlat i annat sammanhang (mom. 96) (m) 290
Bilagor
1. I proposition 150 framlagda lagförslag 291
Finansplanen
Socialdepartementets verksamhetsområde
Finansdepartementets verksamhetsområde
Utbildningsdepartementets verksamhetsområde
Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
2. Regeringens och Centerpartiets uppgörelse samt
oppositionens syn på den 317
Bilagorna 3--19 återfinns i del 2 av betänkandet.
3. Konstitutionsutskottets yttrande 1994/95:KU6y
4. Konstitutionsutskottets yttrande 1994/95:KU7y
5. Skatteutskottets yttrande 1994/95:SkU7y
6. Justitieutskottets yttrande 1994/95:JuU5y
7. Lagutskottets yttrande 1994/95:LU4y
8. Utrikesutskottets yttrande 1994/95:UU6y
9. Socialförsäkringsutskottets yttrande 1994/95:SfU7y
10. Socialutskottets yttrande 1994/95:SoU3y
11. Kulturutskottets yttrande 1994/95:KrU6y
12. Utbildningsutskottets yttrande 1994/95:UbU7y
13. Trafikutskottets yttrande 1994/95:TU4y
14. Jordbruksutskottets yttrande 1994/95:JoU5y
15. Näringsutskottets yttrande 1994/95:NU7y
16. Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1994/95:AU4y
17. Bostadsutskottets yttrande 1994/95:BoU4y
18. Finansutskottets offentliga utfrågning om Sveriges
ekonomiska läge och kompletteringspropositionens
åtgärdsförslag
19. Finansutskottets offentliga utfrågning med
riksbankschefen om penningpolitiken
Tabeller
1. BNP-tilllväxt i vissa OECD-länder28
2. Konsumentpriser och arbetslöshet i OECD- och
EU-området29
3. Sysselsättning och arbetskraftsdeltagande29
4. Prognosförutsättningar31
5. Växelkursutvecklingen31
6. Försörjningsbalans32
7. Nyckeltal33
8. Hushållens inkomster35
9. Bruttoinvesteringar efter näringsgren37
10. Konsumentpriser39
11. Arbetsmarknad40
12. Ändrade kompensationsnivåer103
13. Statsbudgeten och statens lånebehov143
Konstitutionsutskottets yttrande
1994/95:KU6y Bilaga 3 Den kommunala ekonomin
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett samtliga utskott tillfälle att avge yttrande över proposition 1994/95:150 (kompletteringspropositionen) jämte motioner i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde.
Konstitutionsutskottet begränsar detta yttrande till att gälla frågan om grundlagsenligheten av regeringens förslag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting samt frågor som i övrigt berör den kommunala självstyrelsen. I ett särskilt yttrande (KU7y) behandlar utskottet ett par motionsyrkanden som gäller Sametinget.
Propositionen
Regeringen föreslår ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting fr.o.m. den 1 januari 1996. I valet av system för statsbidrag har gjorts en avvägning mellan å ena sidan önskemål om kommunalt självbestämmande och mångfald och å andra sidan statens möjlighet till styrning av den kommunala verksamheten.
I propositionen läggs fram ett förslag till lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. I ett förslag till lag om införande av denna lag föreskrivs att lagen träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången i fråga om utjämningsåret 1996. Ikraftträdandelagen innebär ett successivt införande under åtta år av det nya utjämningssystemet.
Enligt regeringen är en långtgående inkomstutjämning av grundläggande betydelse för att ge kommuner och landsting likvärdiga ekonomiska förutsättningar att bedriva sin verksamhet. Regeringen anser att en inomkommunal inkomstutjämning baserad på den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten bäst uppfyller de krav som bör ställas på ett inkomstutjämningssystem. En inomkommunal utjämning innebär att systemet i huvudsak finansieras genom omfördelning av skatteinkomster mellan kommuner resp. landsting. Alla kommuner och landsting garanteras ett skatteunderlag per innevånare som motsvarar genomsnittet för riket. Systemet kräver i princip inga statliga tillskott. Därmed kan statsbidragen användas för klara ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn utan att utjämningen påverkas.
De kommuner och landsting som har en beskattningsbar inkomst per invånare som ligger över den genomsnittliga nivån får ett avdrag från skatteinkomsterna. På motsvarande sätt får de kommuner och landsting som har en beskattningsbar inkomst per invånare som är lägre än genomsnittet ett tillägg till skatteinkomsterna.
Från vissa remissinstanser hade framförts principiella invändningar mot den långtgående inkomstutjämningen, med motiveringen att den står i motsättning till den kommunala beskattningsrätten. Enligt regeringens bedömning är emellertid en långtgående inkomstutjämning helt avgörande i ett system som skall åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar.
Regeringen har vidare i propositionen -- utan att något förslag i denna del framställs -- pekat på att vissa kommuner och landsting under de senaste åren haft svårt att anpassa sin verksamhet till ekonomiska ramar och att det finns exempel på att man i sådana lägen väljer att underbalansera sin budget och till och med lånefinansierar kostnader för driften av sin verksamhet. Det finns också enligt propositionen exempel på kommuner som har ingått borgensförbindelser av stor omfattning och därvid underskattat följderna för den egna ekonomin. En sådan utveckling kan enligt propositionen inte fortsätta eftersom den kan undergräva den kommunala självstyrelsen. Mot den bakgrunden anser regeringen att det är angeläget att skyndsamt göra en översyn av kommunallagens ekonomikapitel. Vidare är enligt propositionen avsikten att införa en lagregel om att lån endast får upptas för investeringar. Regeringen avser också att utarbeta förslag om en särskild lagstiftning för att hantera problem som uppstår i kommuner och landsting som inte kan fullgöra sina betalningsförpliktelser. Som ett viktigt led i den fortsatta saneringen av den offentliga ekonomin kommer regeringen att föreslå ett tak för de offentliga utgifternas utveckling.
Motionsyrkanden om den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten
Carl Bildt m.fl. (m) avvisar i motion 1994/95:Fi36 (yrkande 4) regeringens förslag till inomkommunalt utjämningssystem med motiveringen att det strider mot den kommunala beskattningsrättens principer som de fastställts i grundlag. Kommuner skulle bli tvungna att ta ut kommunalskatt för att ge bidrag till kommuner och landsting med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft. Det som en kommun genom den folkvalda församlingen i enlighet med grundlagen upptar i kommunal skatt skall självfallet gå till skötseln av kommunens uppgifter. Det måste enligt motionärerna anses vara direkt oförenligt med grundlagen att riksdagen skall besluta om att vad en kommun uttaxerar i kommunal skatt skall överföras till annan kommun. Skillnader i skattekraft och kostnadsförutsättningar mellan olika kommuner och landsting skall på lämpligt sätt utjämnas genom statsbidrag.
I motion 1994/95:Fi50 av Ulla-Britt Hagström och Chatrine Pålsson (kds) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning i syfte att vidga grundlagsskyddet för den kommunala självstyrelsen. Motionärerna framhåller att grundlagsskyddet för den kommunala självstyrelsen måste stärkas. När det gäller nya förslag har alla i grunden varit överens om värdet av kommunal självstyrelse. Inte sällan inleds förslagen till stora förändringar med uttalanden om vikten av den kommunala självbestämmanderätten. I debatten omkring det förslag till nytt intäkts- och kostnadsutjämningssystem för kommuner och landsting som avses gälla fr.o.m. 1996 har debatten om såväl relationer kommunerna emellan som mellan kommunerna och staten skärpts. Det uppfattas motsägelsefullt när regeringen i sin proposition 1994/95:150 just framhåller hur viktig den kommunala beskattningsrätten är som grund för den kommunala självstyrelsen och samtidigt föreslår genomgripande åtgärder för att flytta medel från vissa kommuner till andra på ett så genomgripande och omfattande sätt som regeringen föreslår.
I motion 1994/95:Fi32 (yrkande 14) av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vänder sig motionärerna mot tankar på någon typ av tvångsförvaltning av kommuner, som inte kan fullgöra sina betalningsförpliktelser. En sådan skulle enligt motionen innebära en frestelse för kommunalpolitiker att kortsiktigt vinna väljarnas gunst genom att uppskjuta impopulära men nödvändiga åtgärder.
I motion 1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) framhålls att den kommunala handlingsfriheten kringskärs om det införs ett utgiftstak för den offentliga verksamheten, och i sin förlängning hotar ett sådant såväl det kommunala självstyret som kommunernas beskattningsrätt.
Samma motionärer vänder sig också i motion 1994/95:Fi37 mot ett utgiftstak för kommuner och landsting. Dessa måste själva få bestämma sina utgifter och inkomster. Motionerna avvisar också med kraft förslagen om tvångsförvaltning som fullständigt oacceptabelt och stridande mot den grundlagsfästa kommunala självstyrelsen.
Grundlagsbestämmelser m.m. om kommunalt självbestämmande
De viktigaste bestämmelserna i regeringsformen (RF) om kommunernas ställning och uppgifter har följande lydelse.
1 kap. Statsskickets grunder
1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.
Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.
Den offentliga makten utövas under lagarna.
7 § I riket finns primärkommuner och landstingskommuner. Beslutanderätten i kommunerna utövas av valda församlingar.
Kommunerna får taga ut skatt för skötseln av sina uppgifter.
8 § För rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltningen statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter.
8 kap. Lagar och andra föreskrifter
5 § Grunderna för ändringar i rikets indelning i kommuner samt grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer och för den kommunala beskattningen bestämmes i lag. I lag meddelas också föreskrifter om kommunernas befogenheter i övrigt och om deras åligganden.
Frågan om den kommunala självstyrelsen behandlades ingående i grundlagspropositionen (prop. 1973:90). Departementschefen konstaterade (s. 190) att i vårt land präglas förhållandet mellan kommunerna och statsmakterna och därmed den kommunala självstyrelsen av en helhetssyn. Generellt gällde sålunda att staten och kommunerna samverkar på skilda områden och i olika former för att uppnå gemensamma samhälleliga mål. Utgick man från detta synsätt var det vare sig lämpligt eller möjligt att en gång för alla dra orubbliga och preciserade gränser i grundlag kring en kommunal självstyrelsesektor. Arbets- och befogenhetsfördelningen mellan stat och kommun måste i stället i ganska vid omfattning kunna ändras i takt med samhällsutvecklingen.
Departementschefen anförde vidare:
Genom lagstiftningen har som nämnts kommunerna fått betydelsefulla åligganden. Dessa uppgifter ger många gånger stor handlingsfrihet åt kommunerna. Av grundläggande betydelse för kommunernas kompetens är emellertid att de utöver sina särskilda åligganden har en fri sektor inom vilken de kan ombesörja egna angelägenheter. Inom detta område finns alltså utrymme för en kommunal initiativrätt. Denna initiativrätt kan sägas bilda en kärna i den kommunala självbestämmanderätten som bör komma till klart uttryck i RF. Jag föreslår därför att det redan i RF:s inledande paragraf tas in en bestämmelse med innehåll att den svenska folkstyrelsen förverkligas förutom genom ett representativt och parlamentariskt statsskick också genom kommunal självstyrelse. Det senare uttrycket är visserligen obestämt, men det kan likväl anses belysande när det gäller att ge uttryck åt principen om en självständig och inom vissa ramar fri bestämmanderätt för kommunerna.
Den kommunala initiativrätten är starkt förbunden med den kommunala beskattningsrätten. En ändamålsenlig avvägning mellan olika kommunala ändamål och åtgärder förutsätter en kombination av politiskt och ekonomiskt ansvar. Liksom beredningen anser jag att principen om rätt för kommunerna att utkräva skatt för att täcka medelsbehovet skall förankras i grundlag. Jag förordar emellertid att principen kommer till uttryck redan i 1 kap. RF om statsskickets grunder (5 §). De grunder efter vilka kommunalskatt får tagas ut skall naturligtvis bestämmas i lag. En bestämmelse om detta är i departementsförslaget upptagen i 8 kap. 5 § RF.
Den närmare ansvarsfördelningen mellan stat och kommun bör mot bakgrund av vad jag har sagt inte anges i grundlag. Däremot delar jag beredningens uppfattning att RF bör anvisa på vilket sätt kommunernas utgiftsområde skall avgränsas. I princip bör också här ställas kravet att lagformen skall anlitas. Genom kravet på riksdagens medverkan skapas en garanti för att frågorna om de kommunala arbetsuppgifterna blir föremål för den allmänna debatt och därav följande genomlysning som deras vikt fordrar. Jag föreslår en bestämmelse i ämnet i 8 kap. 5 § RF. Genom att välja formuleringen att kommunernas befogenheter och åligganden skall anges i lag har jag velat tydligt markera att kommunerna också i fortsättningen skall ha sig tilldelade ett område där de själva mera fritt bedömer vilken verksamhet som skall bedrivas.
I specialmotiveringen till huvudstadgandet om kommunerna i första kapitlet regeringsformen (numera 7 §) framhöll departementschefen (s. 231) att bestämmelsen i andra stycket om den kommunala beskattningsrätten liksom övriga föreskrifter i kapitlet var ett principstadgande. Den var alltså inte att läsa så att den kommunala beskattningsrätten måste vara fri ens i den meningen att varje kommun helt obunden kunde bestämma skatteuttagets storlek. Departementschefen hänvisade till 8 kap. 5 § regeringsformen varav framgick att principens närmare förverkligande var underkastad lagstiftning.
I sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. KU 1973:26) anslöt sig konstitutionsutskottet (s. 26) till departementschefens uppfattning att den kommunala självstyrelsen utgjorde en av grundstenarna för den svenska demokratin. Det var därför enligt utskottet väsentligt att den ställning kommunerna intar i den svenska demokratin klart kom till uttryck i grundlagen. Utskottet ansåg att propositionens förslag i detta avseende väl uppfyllde de krav som borde ställas på grundlagsskydd för den kommunala självstyrelsen. I övrigt kommenterades inte de föreslagna bestämmelserna.
Konstitutionsutskottet tillstyrkte år 1978 (bet. KU 1977/78:21) ett förslag om en särskild lag om skatteutjämning i Stockholms läns landsting. Genom den lagen gavs landstingskommunen befogenhet att lämna lån och bidrag till kommun inom landstingsområdet i den mån det behövdes för att främja skatteutjämning mellan kommunerna.
År 1981 behandlade konstitutionsutskottet ingående frågan om innebörden av grundlagsreglerna om den kommunala självstyrelsen (KU 1980/81:22) vad gäller lagstiftning om kommunalt skattetak. Utskottet angav då (s. 6) att utformningen av det skydd som ges i RF åt den kommunala självstyrelsen starkt påverkats av att det inte ansetts vara vare sig lämpligt eller möjligt att en gång för alla dra orubbliga och preciserade gränser i grundlag kring en kommunal självstyrelsesektor. Man hade bl.a. mot denna bakgrund i stor utsträckning avstått från att i RF införa detaljerade bestämmelser som ger ett klart avgränsat rättsligt skydd. I stället har huvudvikten lagts på regler som innebär att riksdagen genom vanlig lag normerar den kommunala självstyrelsen.
Det sagda innebar enligt utskottet inte att riksdagen fritt kunde fatta beslut om normer för den kommunala självstyrelsen. Grundlagens bestämmelser om kommunerna och den kommunala självstyrelsen måste nämligen enligt utskottets mening tillmätas stor betydelse som generella direktiv för lagstiftningens innehåll. Utskottet ville i det sammanhanget särskilt framhålla att det i förarbetena till RF understrukits att det är av grundläggande betydelse för kommunernas kompetens att de utöver sina särskilda åligganden har en fri sektor inom vilken de kan ombesörja egna angelägenheter.
Varje lagbeslut som gällde kommunerna skulle således enligt utskottet fattas inom den av grundlagen uppdragna ramen. Beslutet fick därför aldrig innebära att den kommunala självstyrelsen upphävdes eller att någon av de grundlagsfästa principerna för självstyrelsen åsidosattes. Vidare skulle i övervägandena i varje särskilt fall vägas in den stora vikt som grundlagen tillmäter den kommunala självstyrelsen som en av de grunder för det svenska statsskicket, varigenom folkstyrelsen förverkligas. Självstyrelseintresset skulle således alltid tillmätas stor betydelse vid den lämplighetsbedömning och intresseavvägning som var aktuell i det konkreta lagstiftningsärendet. Att mot bakgrund av RF:s regler i ett konkret fall avgöra vad som är godtagbar inskränkning i den kommunala självstyrelsen och vad som inte är det kunde vara komplicerat. I ett lagärende ankom en sådan bedömning i sista hand på riksdagen.
Utskottet framhöll också att det måste bedömas i ett större sammanhang när man avgör om en viss inskränkning i den kommunala självstyrelsen är godtagbar med hänsyn till RF:s bestämmelser. Utskottet pekade på att ett ingrepp i kommunernas rätt att fritt bestämma utdebiteringens storlek uppenbarligen skulle innebära att den kommunala friheten beskärdes hårt. En lagreglering av den kommunala beskattningsrätten fick givetvis aldrig innebära att denna helt upphävdes. Beskattningsrätten fick inte göras enbart formell utan skulle alltid ha ett reellt innehåll.
Utskottet behandlade år 1990 i ett yttrande till finansutskottet (1989/90:KU9y) frågan om en begränsning av kommunernas rätt att ta ut skatt. Det gällde ett tvåårigt kommunalt skattestopp. Lagrådet hade ansett att en ettårig begränsning i rätten att ta ut skatt inte gick utöver vad som från konstitutionell synpunkt fick anses möjligt att acceptera och ansåg således att förslaget var förenligt med regeringsformen. Lagrådet framhöll därvid att ingripanden i den kommunala beskattningsrätten av det aktuella slaget måste användas med stor urskiljning och varsamhet. Frågan om hur långtgående sådana ingripanden fick göras måste bedömas med hänsyn till arten och omfattningen av inskränkningarna och till den tid under vilken de skall gälla. Inom vissa ramar blir emellertid gränsdragningen enligt Lagrådet en politisk fråga snarare än en rättslig.
Utskottet framhöll att det konstitutionella utrymmet för ett kommunalt skattetak var begränsat. Vid en samlad bedömning av syftena med förslaget kunde utskottet dock från konstitutionell synpunkt godta en tillfällig begränsning av kommunernas rätt att bestämma sina skattesatser.
År 1992 fann sig Lagrådet från konstitutionell synpunkt kunna godta en ettårig förlängning av skattestoppet med hänvisning till vad som förekommit i ärendet (prop. 1991/92:150, del II, s. 137).
I den nya kommunallagen som trädde i kraft 1 den januari 1992 uttrycks principen om kommunal självstyrelse genom att det i lagens inledningsparagraf anges att kommuner och landsting sköter de angelägenheter på den kommunala självstyrelsens grund som anges i lagen eller i särskilda författningar. I förarbetena (prop. 1990/91:117, s. 23 ) framhålls att det i grunden handlar om en princip för relationen mellan staten och den kommunala nivån. Den kommunala självstyrelsen kan dock enligt denna proposition aldrig vara total. Regeringsformen ger stöd för att riksdagen genom lag bestämmer grunderna för kommunernas och landstingens organisation och verksamhetsformer och för den kommunala beskattningen. Vidare är det riksdagen som genom lag bestämmer deras befogenheter och åligganden. Graden av självstyrelse avgörs enligt propositionen alltså ytterst av formerna för samverkan mellan staten och den kommunala sektorn.
I detta sammanhang kan också nämnas att Sverige år 1989 anslutit sig till den europeiska konventionen om kommunal självstyrelse. Frågan om kommunernas ekonomiska resurser behandlas i artikel 9. Till att börja med slås fast att kommunerna inom ramen för den nationella ekonomiska politiken skall ha rätt till egna tillräckliga ekonomiska resurser (punkt 1). Kommunernas ekonomiska resurser skall motsvara de uppgifter som tilldelats dem i grundlag och i annan lag. Åtminstone en del av kommunernas ekonomiska resurser skall komma från lokala skatter och avgifter som kommunerna kan bestämma nivån på (punkt 3). Nästa punkt ger uttryck för att kommunerna inte skall vara ensidigt beroende av ekonomiska system, som gör det svårt att följa med i den verkliga kostnadsutvecklingen (punkt 4). Vidare finns en punkt 5 som understryker behovet av ekonomisk utjämning mellan kommuner. Skyddet av ekonomiskt svagare kommuner kräver inrättande av förfaranden för ekonomisk utjämning eller liknande åtgärder, som är avsedda att rätta till effekterna av den ojämna fördelningen av möjliga inkomstkällor och ekonomiska bördor. Sådana förfaranden eller åtgärder får inte minska kommunernas handlingsfrihet inom deras eget ansvarsområde. Enligt punkt 6 skall kommunerna på lämpligt sätt rådfrågas angående det sätt på vilket omfördelningen av resurser skall ske. När det gäller statsbidrag sägs att bidragen såvitt möjligt inte skall öronmärkas för speciella projekt, och de skall inte heller påverka kommunernas grundläggande frihet att själva bestämma inom sitt kompetensområde (punkt 7). Slutligen finns det en punkt som betonar kommunernas rätt att ta upp lån för kapitalinvesteringar på den nationella marknaden (punkt 8).
Lagrådet
Lagrådet har på begäran av finansutskottet avgett ett yttrande över regeringens förslag till lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. Lagrådet avstyrker klart förslaget efter att inledningsvis ha uttryckt tveksamhet i frågan om hur långt grundlagsskyddet för den kommunala beskattningsrätten sträcker sig. Regeringens förslag medför -- framhåller Lagrådet -- att kommuner och landsting, vilka kommer att vidkännas avdrag från skatteintäkterna, genom uttagande av kommunalskatt och landstingsskatt bidrar till att täcka behovet av medel i andra kommuner och landsting. Frågan är om en sådan skatt kan anses uttagen för skötseln av kommunens eller landstingets uppgifter.
Enligt Lagrådet kan den föreslagna ordningen inte anses stå i överensstämmelse med ordalagen i bestämmelsen. För tolkningen av begreppet "skötseln av sina uppgifter" har Lagrådet sökt vägledning i vad som i lag och praxis ansetts vara en kommuns eller ett landstings angelägenheter och har funnit att bestämmelser i kommunallagen och ett stort antal andra lagar om en kommuns befogenheter utgår från vad som brukar kallas lokaliseringsprincipen. Med lokaliseringsprincipen avses ett krav på anknytning till kommuns eller landstings område eller dess medlemmar.
Mot denna bakgrund framstår det enligt Lagrådet som helt främmande att betrakta en skatt som tas ut av en kommun eller ett landsting för att tillföras andra kommuner eller landsting, som uttagen för skötelns av vederbörande kommuns eller landstings uppgifter. Den ordning beträffande utjämning av skatteinkomster som tillämpats under senare år kan enligt Lagrådet inte föranleda någon annan bedömning. Uttagandet av skatt i kommuner och landsting som får vidkännas avdrag kommer därmed att strida mot vad som i 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen anges om ändamålet med den kommunala beskattningen. Lagrådet tillägger att syftet med den föreslagna lagen möjligen kan -- åtminstone delvis -- tillgodoses med någon annan teknik avseende avgifter och bidrag, vilket inte skulle strida mot regeringsformens bestämmelser. Detta kan dock, anser Lagrådet, inte inverka på bedömningen av förslaget. På grund härav anser Lagrådet att den föreslagna lagen inte är förenlig med bestämmelsen i 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen och avstyrker därför lagförslaget.
Utskottets bedömning
Utskottet delar Lagrådets bedömning att förarbetena inte ger tillräcklig vägledning i fråga om vad som avses med begreppet "skötseln av sina uppgifter" i 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen. Vissa uttalanden som kan ge en viss vägledning görs dock.
I grundlagspropositionen uttalas t.ex. att bestämmelsen om den kommunala beskattningsrätten är ett principstadgande och att principens närmare förverkligande är underkastad lagstiftning. Det är alltså inte så att den kommunala beskattningsrätten måste vara fri ens i den meningen att varje kommun helt obunden kunde bestämma skattens storlek. Beskattningsrätten omnämns som en rätt för kommunerna att ta ut skatt för att täcka sitt medelsbehov utan närmare uppgift om vad detta medelsbehov kunde omfatta.
Dessa uttalanden skall ses i ljuset av den situation som då gällde i fråga om den kommunala beskattningsrätten. Professor Hans-Heinrich Vogel har i Förvaltningsrättslig Tidskrift 1--2/1993 s. 59 lämnat en utförlig beskrivning av utvecklingen av den kommunala beskattningsrätten. Redan 1945 års uppbördssystem hade brutit den direkta relationen mellan de skattskyldiga och resp. kommun. Kommunernas beskattningsrätt gentemot de kommunalt skattskyldiga ersattes av rättigheter för kommunerna gentemot staten att få ut belopp motsvarande de belopp som staten uppburit från de kommunalt skattskyldiga. En detaljerad och fullständig avräkning av faktiska betalningar på individnivå skulle dock inte genomföras. Bl.a. skulle utestående belopp inte påverka avräkningen utan stanna på statsverket.
Ett skatteutjämningssystem växte fram på flera vägar. Särskilt skattetyngda kommuner åtnjöt statsbidrag. När kommunalskattereglerna ändrades så att det innebar ett skattebortfall för kommunerna kunde skatteersättning utgå. Redan på 1960-talet utnyttjades skatteersättningsinstrumentet även i generellt bidragssyfte genom att överkompensation lämnades till kommuner med svag ekonomi. Dessutom konstruerades en ny teknik när det gällde att ge ut skatteersättningarna. Tekniken byggde på att en väsentlig del av ersättningen skulle ges till kommunerna inte uttryckt i kronor utan uttryckt i ett fiktivt skatteunderlag. Detta tillskjutna oäkta skatteunderlag skulle liksom det vid taxeringen beräknade äkta skatteunderlaget läggas till grund för kommunala utdebiteringsbeslut. Det belopp som vederbörande kommun hade rätt att få ut av staten i form av kommunalskattemedel ökades alltså. Det var då inte längre fråga om endast innehållna kommunalskattebelopp utan även statliga bidrag till kommunerna. Tekniken integrerade systemen för utbetalning av kommunalskattemedel och skatteersättningar.
Denna utveckling fortsatte under början av 1970-talet. År 1970 beslutades att ett skattebortfallsbidrag skulle utgå som kompensation för uteblivna skatteinkomster efter ändring i kommunalskattereglerna. Kompensationen lämnades genom avräkningssystemet i form av ett tillskott av skatteunderlag. 1972 års skatteomläggning medförde ett bidrag för uppkomna merkostnader. När kommunalskattereglerna ändrades 1973 utnyttjades åter avräkningssystemet för kommunalskattemedel, nu för att minska skatteunderlaget så att de uppskattade merinkomsterna undanhölls kommunerna och tillgodofördes staten genom minskad utbetalning av kommunalskattemedel.
Lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt ersatte en tidigare lag från 1957 och innehöll en regel om tillskott av skatteunderlag. År 1970 ändrades denna lag så att även bidragsunderlag enligt vissa bestämmelser skulle beaktas när utdebiteringen bestämdes. Riksdagen antog 1973 en lag (1973:433) om skatteutjämningsbidrag, och samtidigt infördes en bestämmelse i lagen med särskilda bestämmelser om kommuns eller annan menighets utdebitering av skatt som stadgade att vissa inkomster som blivit skattepliktiga inte skulle inräknas i skatteunderlaget.
Vid tiden för grundlagsreformen gällde också ett utjämningssystem för de kyrkliga kommunerna reglerat i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader. Kyrkofonden hade som en väsentlig uppgift att främja en utjämning mellan ekonomiskt starka och svaga pastorat på så sätt att de svagare pastoraten fick ett tillskott ur fonden. Kyrkofondens utgifter finansierades huvudsakligen genom den s.k. allmänna kyrkoavgiften, som varje pastorat betalade till fonden.
Bestämmelsen i regeringsformen skall således ses mot den bakgrunden att det redan vid tiden för regeringsformens införande förekom lagregler om kommunal skatteutjämning och att ett ganska renodlat utjämningssystem mellan kommuner fanns på det kyrkliga området.
Bestämmelsen i 1 kap. 7 § bör enligt utskottets mening tolkas på så sätt att den dels ger kommunerna en rätt att ta ut skatt, dels begränsar denna rätt till att gälla skatt för sådana uppgifter som de genom lag enligt 8 kap. 5 § regeringsformen getts kompetens resp. ålagts att sköta. Bestämmelsen när det gäller begreppet "skötseln av sina uppgifter" kan då ses som riktad i första hand till kommunerna och mindre mot staten. Vad som närmare skall anses ligga inom ramen för kommunernas åligganden enligt regeringsformens principstadgande får närmare bestämmas genom lagstiftning. Utvecklingen av denna konstitutionella praxis har varit tydlig.
Även efter antagandet av regeringsformen har det genomförts lagstiftning som rör kommunernas beskattningsrätt. Från år 1986 togs en avgift ut på kommunernas och landstingens skatteunderlag för att finansiera den automatiska ökningen av skatteutjämningsbidragen. Samma metod användes även för åren 1987 och 1988.
För att utjämna de mest extrema skillnaderna i skattekraft beslöt riksdagen år 1985 om en särskild tilläggsavgift efter en progressiv skala på skatteunderlag som översteg 135 % av medelskattekraften. Tilläggsavgiften skärptes därefter genom att gränsen för uttaget av avgift sänktes i avsikt att ytterligare reducera de största skillnaderna i skattekraft. Ett nytt statsbidragssystem infördes fr.o.m. år 1993. En stor del av de tidigare specialdestinerade statsbidragen avvecklades och ersattes av ett statligt utjämningsbidrag till kommuner. Fortfarande gäller lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt. Denna lag har senast 1994 kompletterats med en lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995, som innebär att kommunalskattemedlen vid utbetalning skall minskas med vissa angivna belopp. Dessutom gäller för år 1995 att vid utbetalning till en församling eller kyrklig samfällighet skall fordran minskas med 6,8 %.
Konstitutionsutskottet vill också erinra om att lagar som utsträcker den kommunala kompetensen längre än vad lokaliseringsprincipen innebär antagits vid flera tillfällen efter regeringsformens ikraftträdande. Utskottet tillstyrkte år 1978 ett förslag om en särskild lag om skatteutjämning i Stockholms läns landsting (SFS 1980:1070). Genom den lagen gavs landstingskommunen befogenhet att lämna lån och bidrag till kommun inom landstingsområdet i den mån det behövdes för att främja skatteutjämning mellan kommunerna. I lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport ges kommunerna rätt att tillhandahålla kommunala tjänster för export. År 1994 ersatte lagen (1994:693) om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell kastrofhjälp och annat bistånd den tidigare lagen (1991:901) om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd. Redan 1975 infördes en lag som gav kommunerna kompetens att i samband med katastrofer i annat land bistå med utrustning som kunde avvaras och i skälig omfattning bekosta iordningställande och transport av utrustning och bekosta den personal som behövdes (SFS 1975:494). I detta sammanhang kan också lagen (1968:131) om vissa kommunala befogenheter inom turistväsendet nämnas.
Det kan inte heller bortses från att kostnadsutjämningen mellan de kyrkliga kommunerna länge varit allmänt accepterad. Enligt punkt 13 i övergångsbestämmelserna till regeringsformen gäller vad som i regeringsformen föreskrivits om primärkommuner med undantag för 1 kap. 7 § första stycket också för kyrkliga kommuner. I kyrkolagen (1992:300) finns grundläggande bestämmelser om kyrkofonden, om ekonomisk utjämning mellan pastorat genom kyrkofonden och om hur kyrkofondens medel i övrigt används. Utjämningssystemet bygger på en skattekraftsgaranti som syftar till att utjämna de olika pastoratens och stiftssamfälligheternas skattekraft. Det bidrag som betalas på grund av skattekraftsgarantin kallas allmänt utjämningsbidrag. Detta skall utgå till alla pastorat och stiftssamfälligheter som inte uppnår den garanterade skattekraften. Dessutom kan ett extra utjämningsbidrag beviljas. Den största intäktsposten för kyrkofonden är den allmänna kyrkoavgiften som fastställs i kyrkolagen och för närvarande är 16 öre per skattekrona. Avgiften betalas av pastoraten och beräknas på skatteunderlaget. Därutöver får fonden intäkter genom den särskilda kyrkoavgiften som betalas av pastorat som har vissa särskilda tillgångar.
Sammantaget finns det således flera omständigheter som ger utrymme för en annan tolkning än den Lagrådet gjort. Som framhölls i förarbetena till regeringsformens bestämmelse om lagprövning (KU 1978/79:39 s. 13) är det naturligt att riksdagen som grundlagsstiftare är den instans som är bäst ägnad att pröva om en viss föreskrift är grundlagsenlig. Enligt konstitutionsutskottets mening är det emellertid mycket angeläget att det inte finns någon tveksamhet kring tillämpningen av regeringsformen. Utskottet vill därför förorda den möjlighet med en annan teknik än den föreslagna som Lagrådet pekar på för att uppnå det eftersträvade syftet. En tänkbar lösning kan vara att avdragen och tilläggen omvandlas till avgift resp. statligt utjämningsbidrag. En sådan ordning är klart godtagbar och förenlig med den konstitutionella praxis som utvecklats som utfyllnad av grundlagsregleringen. Samtidigt innebär ordningen att det i den kommunala skattesatsen inte direkt ligger ett uttag för skötseln av en annan kommuns uppgifter.
Det är självfallet angeläget att grundlagsbestämmelserna inte ger utrymme för så skilda bedömningar som nu framkommit i ett tillämpningssammanhang. Utskottet förordar därför att frågan om innebörden av den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten och dess förhållande till utformningen av grundlagsbestämmelserna blir föremål för en analys och ett eventuellt förtydligande.
Utskottet vill i detta sammanhang peka på att frågan om utgiftstak för kommunerna och frågan om statlig förvaltning av kommun i betalningssvårigheter måste ses från den utgångspunkten att kommunerna enligt regeringsformen är tillförsäkrad en självstyrelse. Utskottet förutsätter därför -- och även mot bakgrund av vad Lagrådet nu anfört -- att grundlagsenligheten av de aviserade förslagen kommer att utredas ordentligt innan förslagen läggs fram.
Stockholm den 19 maj 1995
På konstitutionsutskottets vägnar
Anders Björck
I beslutet har deltagit: Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils-Göran Holmqvist (s) och Margitta Edgren (fp).
Avvikande mening
Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m), Håkan Holmberg (fp) och Margitta Edgren (fp) anser att del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "eventuellt förtydligande" bort ha följande lydelse:
Enligt 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen får kommunerna ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter. En ordning som innebär att skatt som tas ut av en kommun eller ett landsting bidrar till att täcka behovet av medel i andra kommuner eller landsting kan, som Lagrådet framhållit, inte anses stå i överensstämmelse med ordalagen i bestämmelsen. Utskottet delar således Lagrådets enhälliga och bestämda uppfattning att den föreslagna lagen är grundlagsstridig. Konstitutionsutskottet har haft att yttra sig över grundlagsenligheten i förslaget till skatteutjämning. Utskottets uppgift är inte att framlägga förslag till alternativa tekniska lösningar i ärendet.
Den av utskottet gjorda genomgången av den tidigare lagstiftningen när det gäller skatteutjämning på det kommunala och kyrkokommunala området visar att det i lagstiftningspraxis utbildats system som företer vissa likheter med det nu föreslagna. Detta förhållande kan enligt utskottets mening dock inte tas till intäkt för att den föreslagna ordningen skulle vara godtagbar från konstitutionella utgångspunkter. Det skall härvidlag också noteras att det var med stor tvekan som Lagrådet ansåg sig kunna acceptera det tidsbegränsade kommunala skattestoppet.
Konstitutionsutskottet vill således bestämt förorda att finansutskottet avstyrker regeringens förslag till lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. Om riksdagen trots allt skulle bifalla förslaget skulle, mot bakgrund av Lagrådets yttrande, en domstolsprövning av lagens grundlagsenlighet enligt 11 kap. 14 § regeringsformen te sig fullt motiverad. I avvaktan på utgången av en sådan prövning skulle en besvärande rättsosäkerhet inträda.
Särskilt yttrande
Håkan Holmberg och Margitta Edgren (båda fp) anför:
Som framgår av den avvikande meningen delar vi Lagrådets uppfattning och avstyrker regeringens förslag till utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. Vi anser dock att det i sak är angeläget att en sådan utjämning kan ske.
Konstitutionsutskottets yttrande
1994/95:KU7y Bilaga 4 Stöd till partier i Sametinget
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett samtliga utskott tillfälle att avge yttrande över proposition 1994/95:150 (kompletteringspropositionen) jämte motioner i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde.
Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande till att gälla frågan om stöd till partier representerade i Sametinget. I yttrandet 1994/95:KU6y behandlar utskottet därutöver frågor om grundlagsenligheten av regeringens förslag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting samt frågor som i övrigt berör den kommunala självstyrelsen.
Propositionen
Regeringen anger att Riksrevisionsverket (RRV) i sin granskning av Sametingets årsredovisning för budgetåret 1993/94 invänt mot att 494 000 kr av anslaget har betalats ut som stöd till partier representerade i Sametinget. Enligt RRV får inte anslaget disponeras för partistöd. Regeringen anger att den delar RRV:s bedömning och har meddelat Sametinget att tingets medel inte får användas för partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer. För bidrag till samiska organisationer bör enligt regeringen även i fortsättningen de av Sametinget disponerade medlen ur bl.a. Samefonden användas. Regeringen aviserar att den således avser att fatta beslut om att dra in det för partistöd felaktigt utbetalda beloppet (494 000 kr) från Samefonden.
Motionerna
Alf Svensson m.fl. (kds) anför i motion 1994/95:Fi35 att partistöd bör utbetalas också till partier representerade i Sametinget i enlighet med de regler som gäller för partistöd. Motionärerna anför att medlen i Samefonden är samernas kollektiva tillgång. Det förhållandet att regeringen förbehållit sig rätten att utse ledamöter gör enligt motionärerna inte Samefonden till statens. Vidare konstaterar motionärerna att partistöd utgår till partier som finns representerade i folkvalda organ på riks-, regional och lokal nivå. Enligt motionärerna avviker inte Sametinget från dessa organ vare sig när det gäller det sätt på vilket val förrättas eller i fråga om representativitet och demokrati.
I en motion, 1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp), anförs att det är fel att i efterhand bestraffa samerna som grupp för en utbetalning från Sametinget till partistöd.
Konstitutionsutskottets tidigare behandling av frågan om stöd till partier i Sametinget
I betänkandet 1994/95:KU37 behandlade utskottet regeringens förslag i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100 bil. 10) under nionde huvudtiteln till anslag för Sametinget för budgetåret 1995/96.
I budgetpropositionen (s. 50) redogjorde regeringen för att RRV vid sin granskning avseende Sametingets medelsanvändning under räkenskapsåret 1993/94 hade invänt mot att 494 000 kr på Sametingets anslag hade betalats ut som stöd till partier representerade i Sametinget. Enligt RRV:s uppfattning fick anslaget inte disponeras för partistöd. Regeringen angav att enligt regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 får anslaget användas till lönekostnader, arvoden till ledamöter i Sametinget, lokalkostnader och övriga förvaltningskostnader. Regeringen anförde att enligt dess bedömning bör Sametingets medel inte få användas för partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer. För bidrag till samiska organisationer borde enligt regeringen även i fortsättningen de av Sametinget disponerade medlen ur bl.a. Samefonden användas.
Vid sin behandling av budgetpropositionen i denna del redogjorde utskottet i betänkandet för bl.a. bakgrunden till inrättandet av Sametinget som en statlig myndighet och för bestämmelserna om val till Sametinget. Utskottet redogjorde också för RRV:s granskning och för en skrivelse från Sametinget till RRV. Vidare lämnade utskottet en redogörelse för vissa bestämmelser om partistöd. Härefter konstaterade utskottet i sin bedömning att Sametinget är en statlig förvaltningsmyndighet. Vidare angav utskottet att det delade regeringens bedömning att Sametingets medel inte bör användas för partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer. Utskottet anförde därefter att den översyn av det kommunala partistödet som pågick dock eventuellt kunde ge underlag för en annan bedömning i framtiden. Utskottet har numera inhämtat att den kommitté som bl.a. skulle överväga formerna för det kommunala partistödet (dir. 1994:86) inte har tillkallats. Regeringen återkallade den 9 februari 1995 sitt bemyndigande att tillkalla en sådan kommitté. Bemyndigandet hade då inte utnyttjats.
Samefonden
Riksdagen beslutade 1943 att sammanföra Jämtländska renbetesfjällens skogsfond, Jämtländska lappväsendets fond samt Västerbottens och Norrbottens lappfonder till en gemensam fond, kallad Statens lappfond. Enligt beslut av 1971 års riksdag omvandlades Statens lappfond till Samefonden (prop. 1971:51, bet. 1971:JoU37, rskr. 1971:216). Beslutet innebar att man behöll systemet med en särskild fond, vars medel används till gagn för samerna.
Styrelsen för Samefonden är en statlig myndighet. Samefondens verksamhet regleras i rennäringsförordningen (1993:384). I förordningen anges att regeringen utser fondstyrelsens sex ledamöter. Tre av dessa ledamöter utses efter förslag av Sametinget. Samefondens medel förvaltas av Kammarkollegiet.
Enligt förordningen är Samefondens ändamål att ur fonden i mån av tillgång på medel lämna bidrag för att främja och stödja rennäringen, den samiska kulturen och samiska organisationer. Fondmedlen består bl.a. av ersättningar för intrång i renskötseln och olika slag av upplåtelseavgifter.
Sametinget prövar ärenden om bidrag för främjande av den samiska kulturen och samiska organisationer. Ärenden om bidrag för fondens övriga ändamål prövas av fondens styrelse. Regeringen fastställer efter förslag av styrelsen för varje år det högsta sammanlagda belopp som får lämnas ur fonden.
Utskottets bedömning
Som redovisas i det föregående har utskottet tidigare uttalat att Sametingets anslag inte bör användas för partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer. Utskottet vidhåller denna uppfattning. I enlighet med detta avstyrker utskottet motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 42 och 1994/95:Fi34 yrkande 42.
Utskottet noterar dock att den verksamhet som bedrivs vid Sametinget, till vilket val hölls första gången i maj 1993, ännu är under utveckling. Det kan också noteras att de partier som för närvarande innehar mandat i tinget är av olika karaktär och har skilda historiska bakgrunder. De har därför behov av stöd av olika slag och omfattning. Utskottet vill härvid framhålla att det är viktigt att det finns goda förutsättningar för Sametingets och dess partiers verksamhet. Utskottet utgår ifrån att regeringen följer utvecklingen av verksamheten vid Sametinget även i detta avseende.
Stockholm den 23 maj 1995
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Peter Eriksson (mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Nils Fredrik Aurelius (m) och Margitta Edgren (fp).
Avvikande mening
Birgitta Hambraeus (c), Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser att utskottets yttrande under rubriken "Utskottets bedömning" bort ha följande lydelse:
Vid Sametingets inrättande framhöll utskottet att Sametinget såsom statlig förvaltningsmyndighet blev en ny företeelse, främst genom att dess beslutande organ, själva tinget, i sin helhet utses av enskilda och inte av regeringen (bet. 1992/93:KU17). Utskottet konstaterar att i detta hänseende är Sametinget således att betrakta som vilket folkvalt organ som helst. Ett demokratiskt styrelseskick förutsätter enligt utskottets mening att de partier som finns representerade i folkvalda organ har möjlighet att fullgöra sina demokratiska förpliktelser. Detta gäller självfallet också de partier som finns representerade i Sametinget. Dessa partier bör därför anses ha rätt till partistöd. Utskottet vill framhålla att denna rätt till partistöd inte skall sammankopplas med möjligheten för samiska organisationer att ansöka om bidrag från Samefonden. Den omständigheten att Sametinget under budgetåret 1993/94 har disponerat sitt anslag så att ett visst belopp har utbetalats som partistöd bör ses mot bakgrund av vad som nu anförts. Utskottet anser vidare att en reglering snarast bör utformas som ger Sametinget en uttrycklig rätt att av allmänna medel betala ut stöd till de partier som finns representerade i Sametinget. Detta bör ges regeringen till känna. I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 42 och 1994/95:Fi34 yrkande 42.
Skatteutskottets yttrande 1994/95:SkU7y Bilaga 5 Kompletteringspropositionen 1994/95:150
Till finansutskottet
Inledning
Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över kompletteringspropositionen 1994/95:150 och de motioner som föreligger i ärendet. I det följande yttrandet över skattefrågorna tillstyrker skatteutskottet propositionen och avstyrker motionerna i huvudsakliga delar.
Riktlinjer för skattepolitiken
Regeringen träffade den 5 april 1995 en överenskommelse med Centerpartiet om huvudinriktningen av kompletteringspropositionen, som därefter har utformats i ett nära samarbete mellan regeringen och Centerpartiet. I samband med riktlinjerna för den ekonomiska politiken redovisar regeringen de förslag på skatteområdet som lagts fram i vår och de åtgärder som är att vänta inom en nära framtid.
Av redogörelsen framgår att regeringen fullföljer de åtgärder som riksdagen beslutade om under hösten 1994, med vissa justeringar och tillägg. En av nyheterna är att regeringen i den aktuella propositionen föreslår att matmomsen sänks från 21 till 12 %, en åtgärd som bl.a. skall ses mot bakgrund av regeringens ambition att hålla nere inflationen och stimulera bl.a. barnfamiljernas köpkraft. I en särskild proposition, proposition 203, som behandlas i utskottets betänkande SkU28, lägger regeringen fram de förslag på skatteområdet som följer av tidigare beslut om finansieringen av EU-avgiften, vilket innebär en inkomstförstärkning på 14 miljarder kronor i form av fastighetsskatt på industribyggnader och kommersiella lokaler och höjningar av miljö- och energiskatter m.m. De tidigare planerna på en fastighetsskatt på jordbruk genomförs inte, men en motsvarande inkomstförstärkning föreslås i form av en begränsning av avdragsrätten för pensionsförsäkringspremier. Frågan om ytterligare höjningar av koldioxidskatten för industrin skall utredas vidare, och i det sammanhanget skall man också pröva frågan om att växla fastighetsskatten för industrin mot höjningar av koldioxidbeskattningen. Förslag om skatt på naturgrus kommer att läggas fram i höst. Andra förslag som behandlas av riksdagen i vår är beskattning av sjukvårdsförmåner m.m. (prop. 182, SkU25), mervärdesskatt på begagnade varor m.m. (prop. 202, SkU27) och kontrolluppgifter på aktieförsäljningar (prop. 209, SkU30). I kompletteringspropositionen aviseras också att regeringen senare kommer att lägga fram andra förslag rörande mervärdesskatten (betalningstider, skatt på tidningar) och frågor som kopplats till företagsbeskattningen (representationsavdraget, riskkapitalavdrag, kvittning av underskott i nystartad verksamhet).
De aktuella motionerna berör i stort sett hela skatteområdet, och de riktlinjer för skattepolitiken och andra mer eller mindre preciserade yrkanden som läggs fram i motionerna innebär i allt väsentligt att motionärerna vidhåller de krav som de ställt under den allmänna motionstiden och som utskottet behandlar i sina betänkanden SkU20 och SkU21. En del av dessa yrkanden berör de åtgärder för finansieringen av EU-avgiften som behandlas i proposition 203 och återkommer även i det sammanhanget. Beträffande dessa finansieringsfrågor, som riksdagen kommer att ta ställning till senare i vår, hänvisar utskottet till sitt betänkande SkU28 där utskottet också behandlar ett flertal motionsyrkanden som har väckts nu och under den allmänna motionstiden rörande skatteväxling, punktskatter och bostadsbeskattning. Enligt utskottets mening bör motionerna inte föranleda att dessa frågor omprövas i detalj även i det aktuella sammanhanget.
Mervärdesskatten, företagsbeskattningen och vissa andra frågor återkommer utskottet till under särskilda rubriker nedan. I övrigt innehåller motionerna bl.a. följande yrkanden.
Riktlinjerna enligt yrkande 1 i motion Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) innebär bl.a. att dubbelbeskattningen av bolagsvinster slopas. Förmögenhetsskatten slopas och skatten på kapitalinkomster sänks. Vidare sänks skatten på arbete bl.a. genom att slopa den nya löneavgiften på 1,5 %, och den aviserade höjningen av egenavgifterna med 3 procentenheter genomförs inte. Även den s.k. värnskatten slopas så att den statliga inkomstskatten återställs till 20 %. Fullt inflationsskydd i skatteskalan återinförs. I motionen yrkas också särskilda åtgärder för att nya arbetstillfällen skall kunna skapas inom tjänstesektorn, t.ex. sänkt eller slopad moms och avdrag vid inkomstbeskattningen för vissa tjänster.
Riktlinjerna i motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) innefattar också slopad dubbelbeskattning av aktieutdelningar m.m. Vidare föreslås att marginalskatten återgår till 50 % genom att värnskatten slopas. Inom den privata tjänstesektorn genomförs en skatteväxling i form av sänkta arbetsgivaravgifter, finansierat med höjda miljöskatter. I den skattepolitik för fler jobb som läggs fram i motion Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 1 följs dessa riktlinjer upp med krav på kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter för tjänstesektorn (yrkande 3) som delfinansieras med ökad koldioxidbeskattning och höjd tobaksskatt (yrkandena 4 och 5), sänkt marginalskatt (yrkande 8) och återställning av grundavdraget till 0,25 basbelopp (yrkande 9).
Även i motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) fullföljer motionärerna sina yrkanden från den allmänna motionstiden, bl.a. med krav på riktlinjer angående slopad dubbelbeskattning av bolagsvinster, sänkt marginalskatt och sänkt moms i tjänstesektorn.
Motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) innehåller riktlinjer på skatteområdet (yrkande 1 i denna del) som enligt motionärerna bör föranleda ändringar i statsbudgetens inkomster och utgifter (yrkandena 5 och 6 i denna del). Huvudinriktningen i motionen är att skapa fler arbetstillfällen genom att sänka arbetsgivaravgifterna med 35 miljarder kronor, vilket skall finansieras genom skatteväxling med höjda punktskatter (yrkandena 7 och 8). I riktlinjerna ingår även ändringar av grundavdraget och vissa andra frågor som utskottet återkommer till under de särskilda rubrikerna nedan.
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) upprepar Vänsterpartiet sina krav på lättnader i inkomstskatten för låginkomsttagare och skatteskärpningar för högre inkomster (yrkande 3) och skärpt förmögenhetsskatt och arvsskatt. Vidare yrkas att arbetsgivaravgifterna sänks för kommuner och landsting och för arbetsgivare som genomför förkortad arbetstid för sina anställda och för egenföretagare (yrkandena 6 och 8) och att skatten på arbete sänks för att stimulera sysselsättningen (yrkande 7). Även i motion Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att arbetsgivaravgifterna sänks.
De motionsyrkanden som utskottet nu har redovisat angår grundläggande frågor inom skattepolitiken. De står emellertid i flera fall i direkt strid mot kravet på en samhällsekonomiskt och fördelningspolitiskt acceptabel beskattning. Bördorna av den nödvändiga saneringen av statsbudgeten måste fördelas rättvist och bäras av alla efter förmåga om den förda politiken skall bli trovärdig och vinna en bred acceptans. Enligt utskottets uppfattning uppfyller regeringens förslag dessa krav. Utskottet avstyrker därför kraven på att man nu genomför lättnader i beskattningen för dem som har förmögenhet och kapitalinkomster eller höga förvärvsinkomster. Utskottet vidhåller å andra sidan att man inte bör höja skatteuttaget ytterligare och att det inte heller finns något statsfinansiellt utrymme för skattelättnader i lägre inkomstskikt.
När det gäller möjligheterna att sänka det totala uttaget av inkomstskatt, sociala avgifter och mervärdesskatt genom s.k. skatteväxling mot höjningar av olika miljö- och energiskatter och andra punktskatter vill utskottet hänvisa till vad utskottet anför i denna fråga i betänkandet SkU28. Om förslagen skall kunna få effekt på arbetsmarknaden torde det krävas så kraftiga nedsättningar av skatte- eller avgiftsuttaget att det för närvarande saknas ekonomiska förutsättningar att genomföra generella åtgärder i denna riktning. Det är också förenat med betydande avgränsningssvårigheter och andra problem att begränsa sig till vissa delar av tjänstesektorn. Närmare ställningstaganden till frågan bör dock anstå i avvaktan på resultatet av det utredningsarbete som pågår inom Kommittén för en ökad miljörelatering av skattesystemet (Fi 1994:04). Kommittén skall genomföra en allsidig analys. Uppdraget innefattar frågan om en utvidgning av befintliga miljöskatter och införandet av nya, och kommittén bör diskutera såväl en generellt utformad skatteväxling som selektiva åtgärder samt effekterna på skattekilar, arbetsutbud och sysselsättning m.m. mot bakgrund av den fortgående internationaliseringen av den svenska ekonomin. Kommittén skall också beakta de åtaganden som följer av EU liksom de övriga internationella förutsättningar som gäller för en ökad miljöanpassning av det svenska skattesystemet. Utskottet vill i sammanhanget nämna att EGdirektiven förhindrar sådana differentieringar av mervärdesskatten som motionärerna diskuterar men att man även inom EU anser att det i ett tillväxtperspektiv finns skäl att undersöka om skatter på arbete bör reduceras. Utskottet vill därför inte utesluta att frågan om sänkning av skatten inom tjänstesektorn kan behöva prövas i framtiden.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna i dessa delar.
Mervärdesskatten
Regeringens förslag att sänka mervärdesskatten på livsmedel från 21 till 12 % skall, som utskottet redan nämnt, bl.a. ses mot bakgrund av regeringens förslag att sänka ersättningsnivåerna i trygghetssystemen till 75 %. I propositionen anförs att förändringarna av bidragsnivåerna får kraftiga fördelningspolitiska konsekvenser som motverkas av den föreslagna sänkningen av matmomsen. Regeringen anser att en lägre matmoms särskilt gynnar barnfamiljer och låginkomsttagare som använder en relativt stor andel av sin hushållsbudget till matinköp och att konsekvenserna av förändringarna blir mera jämnt fördelade. Genom att matmomsen sänks beräknas även inflationen minska med inemot en procentenhet under 1996. I propositionen anförs också att reformen innebär strukturella förbättringar i ekonomin genom att utgiftskvoten och skattekvoten sänks. Eftersom EU:s regler tillåter högst tre momsnivåer öppnas samtidigt möjligheten att införa en lägre mervärdesskattesats än 12 %.
Regeringen aviserar också ett förslag om mervärdesskatt på dagstidningar som skall ge en inkomstförstärkning på minst 0,4 miljarder kronor. Den närmare utformningen bereds vidare. Regeringen kommer också att lägga fram ett förslag om månatlig uppbörd av mervärdesskatten och en förkortad kredittid, på grundval av betänkandet SOU 1995:12.
I motionerna Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 12, Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 i denna del, Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 9, Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 6, Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkande 17 och Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 2 yrkas avslag på propositionen med hänvisning bl.a. till negativa fördelningspolitiska och statsfinansiella effekter. I motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) godtas en sänkning av momsen på mat till 12 % som ett led i Miljöpartiets skatteväxlingspaket. Yrkande 5 i denna motion innebär också sänkt moms på transporter till 5 %.
Den i propositionen föreslagna sänkningen av momsen vilar på en överenskommelse mellan regeringen och Centern. Med hänvisning till de skäl som åberopas i propositionen tillstyrker utskottet förslaget och avstyrker alltså motionerna i denna del.
I motionerna Fi45 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) och Fi46 av Göran Magnusson (s) och Roland Larsson (c) yrkas att s.k. folköl undantas från momssänkningen på samma sätt som andra alkoholdrycker.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att man bör undvika åtgärder på skatteområdet som medför ej avsedda ändringar av detaljhandelspriset på folköl. Enligt utskottets mening bör regeringen överväga närmare vilka justeringar av skattereglerna som bör genomföras för denna dryck mot bakgrund också av strävandena att anpassa dryckesskatten till EG.
Vad som här har anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Beträffande månadsuppbörden med förkortad kredittid innehåller motionerna Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 13, Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 i denna del, Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkande 16 och Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 10 krav på avslag på den i propositionen föreslagna åtgärden.
En mervärdesskatt på dagstidningar avvisas i motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande 5 i denna del.
Enligt utskottets mening bör riksdagen avvakta med sina ställningstaganden till dess att regeringen avlämnat förslagen. Utskottet avstyrker alltså dessa motioner.
Företagsbeskattningen
I samband med omläggningen av bolagsbeskattningen och aktiebeskattningen i höstas bedömde regeringen att det var angeläget att sänka skatteuttaget för bolagen mot den nivå som åsyftades med 1991 års regler. 2 miljarder kronor avsattes för detta ändamål, och för- och nackdelarna med olika lösningar skulle prövas av regeringen efter samråd med näringslivet.
I propositionen aviseras att regeringen som en första åtgärd kommer att lägga fram förslag om ett temporärt s.k. riskkapitalavdrag. Förslag om åtgärder i syfte att förbättra tillgången på riskkapital bereds vidare. Regeringen avser vidare att föreslå en kvittningsrätt för underskott i nystartad aktiv näringsverksamhet mot tjänsteinkomster fr.o.m. inkomståret 1996. Vi utformningen av kvittningsrätten avser regeringen att särskilt beakta att systemet inte skall lämna utrymme för skatteundandraganden. Bortfallet av skatteintäkter på grund av riskkapitalavdraget och kvittningsmöjligheten skall räknas av från den tidigare nämnda ramen på 2 miljarder kronor.
I motion Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 1 i denna del, Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 i denna del och Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) i denna del yrkas att riskkapitalavdraget genomförs. I de sistnämnda motionerna uttalas att avdraget bör vara permanent.
I motionerna Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 i denna del och Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 11 begär motionärerna en kvittningsrätt utan krångel och i motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 4 en kvittning enligt tidigare regler.
Vidare innehåller motion Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 1 uttalanden om att spärreglerna för fåmansbolagen bör lindras och att reformerna för enskild firma och handelsbolag bör fullföljas. I motion Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkande 1 begär motionärerna fasta spelregler och opreciserade förbättringar i företagens villkor på skatteområdet. Även i motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) uttalas att beskattningen av fåmansföretag bör lindras. Här yrkas också att nystartade företag skall undantas från inkomstbeskattning så länge de inte delar ut vinst.
Motsvarande yrkanden som i motion Fi32 framställs också i motion Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkandena 11, 13 och 14.
Enligt utskottets mening bör regeringens förslag i fråga om riskkapitalavdrag och kvittning avvaktas innan riksdagen tar ställning till dessa frågor. Även i övrigt innefattar regeringens överväganden rörande företagsbeskattningen de frågor som tas upp i motionerna, och någon särskild åtgärd beträffande dessa yrkanden erfordras inte enligt utskottets mening. Utskottet avstyrker alltså motionerna i dessa delar.
Motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande 5 i denna del och Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 5 innehåller krav på att bolagsskatten höjs.
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att man bör sträva mot den nivå för bolagsbeskattningen som avsågs med 1991 års regler. Detta innebär att utskottet avstyrker de aktuella yrkandena.
Övriga frågor
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att anslagen till Tullverket ökas med 75 miljoner kronor (yrkande 33) och till skattemyndigheterna med 140 miljoner kronor (yrkande 34).
Utskottet avstyrker dessa yrkanden med hänvisning till sina ställningstaganden i betänkandena SkU22, SkU23 och SkU33.
Vidare yrkas i motionerna Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 24 och Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 38 att obetalda skatteskulder skall reducera utbetalningar av pension.
Eftersom obetalda skatteskulder kan tas ut genom införsel är dessa yrkanden redan tillgodosedda. Utskottet avstyrker alltså även dessa motioner.
Stockholm den 18 maj 1995
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Anita Johansson (s), Sverre Palm (s), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Rolf Kenneryd (c), Björn Ericson (s), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Inger Lundberg (s), Lars Bäckström (v), Ulla Rudin (s), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp), Michael Stjernström (kds), Lars U Granberg (s) och Carl Erik Hedlund (m).
Avvikande meningar
1. Riktlinjer för skattepolitiken (m)
Bo Lundgren, Carl Fredrik Graf, Jan-Olof Franzén och Carl Erik Hedlund (alla m) anför:
Sedan den socialdemokratiska regeringen tillträdde i oktober har skatterna höjts med närmare 55 miljarder kronor. Härtill kommer skattehöjningar i ett stort antal kommuner och landsting på nästan 5 miljarder kronor. Skärpningarna av skatten på arbete uppgår till drygt 36 miljarder kronor och på kapitalbildning -- dvs. expansion och nyföretagande -- till nästan 12 miljarder kronor. Utöver detta belastas produktionen med ytterligare drygt 6 miljarder kronor. Den helt övervägande delen av skattehöjningarna betalas direkt eller indirekt av medel- och låginkomsttagare. Skattehöjningarna drabbar både hushåll och företag och motverkar såväl efterfrågan som sparande, arbete och företagande. Härtill kommer även andra försämringar av klimatet för vårt näringsliv. Den optimism som skapats under den borgerliga regeringsperioden har förbytts i en lika tydlig framtidspessimism.
Som anförs i motion Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) leder höjd skatt på arbete till färre arbetstillfällen än annars. Höjd skatt på kapital innebär mindre investeringar och färre jobb. Genom återinförd och skärpt dubbelbeskattning diskrimineras företagens försörjning av riskkapital. Även i andra avseenden har skatten på kapitalbildning skärpts på ett sätt som försämrar möjligheterna att få fram det egna riskbärande kapital som är grunden för varje nytt jobb i existerande och nya företag. De socialdemokratiska skattehöjningarna leder till fortsatt arbetslöshet och försvårar budgetsaneringen.
Vad Sverige behöver är en politik som skapar förutsättningar för nya jobb. Det är bara genom en sådan politik som arbetslösheten kan pressas ned och den offentliga skuldbördan stabiliseras. Det ställer krav på strategiska skattesänkningar och minskade offentliga utgifter. Under de borgerliga regeringsåren genomfördes omfattande reformer för att återskapa tillväxtkraften i Sverige. På skattepolitikens område märktes detta genom sänkta skatter på arbete, sparande och företagande. Efter misslyckandet för den socialdemokratiska regeringens politik med skattehöjningar och återställare måste Sverige börja om på nytt.
Den moderata skattepolitiken, som redovisas i motion Fi31, innebär att det svenska skatteuttaget successivt skall sänkas ned mot genomsnittet för motsvarande europeiska länder. Den första uppgiften är att undanröja de stora skattehöjningarna på arbete, riskkapital och investeringar. Det gäller bl.a. löneskattehöjningen på 1,5 %, den dubbla skatten på riskkapital och de höjda egenavgifterna till sjukförsäkringarna. Skattepolitiken måste också inriktas på att skapa bättre förutsättningar för tillväxt och nya arbetstillfällen i den privata sektorn.
De förslag som läggs fram i motionen innebär bl.a. följande: löneskatterna sänks med 1,5 procentenheter genom att den nya löneavgiften slopas, den aviserade höjningen av egenavgifterna med 3 procentenheter avvisas, den statliga inkomstskatten sänks till 20 % och fullt inflationsskydd återinförs, särskilda åtgärder som sänker skatten på arbete inom tjänstesektorn genomförs, dubbelbeskattningen av aktier slopas liksom förmögenhetsskatten, och skatten på kapitalinkomster sänks, skattereglerna för företagen lindras och förbättras, och regeringens förslag till sänkt moms på mat och andra ändringar beträffande mervärdesskatten avvisas.
De sistnämnda frågorna tar utskottet upp under särskilda rubriker, och våra yrkanden på dessa punkter redovisas i det sammanhanget.
När det gäller EU-finansieringen föreslår regeringen i en särskild proposition -- 1994/95:203 -- höjda energi- och miljöskatter m.m., fastighetsskatt för industrin och för kommersiella lokaler och begränsningar i avdragsrätten för pensionsförsäkringspremier. Som framgår av utskottets betänkande SkU28 avvisar vi dessa förslag.
Med det anförda tillstyrker vi motion Fi33 i aktuella delar (yrkande 1 i dessa delar och yrkande 14).
2. Riktlinjer för skattepolitiken (fp)
Isa Halvarsson (fp) anför:
Regeringen har hittills genomfört sin budgetsanering främst genom att höja skatter. Som framhålls i motionerna Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) och Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) är detta ett felgrepp. De omfattande skattehöjningarna för företagande, sparande och jobb får negativa konsekvenser för den svenska ekonomins förmåga att utvecklas och växa. Utgångspunkten bör i stället vara att skapa förutsättningar för tillväxt, företagande och nya jobb. De förslag som läggs fram i motionerna grundar sig på en politik som har denna innebörd och som ökar ekonomins utvecklingskraft. På skatteområdet innebär motionerna väl avvägda skattesänkningar för nya jobb, och samtidigt leder denna politik till ett starkare budgetsaldo.
Som anförs i motionerna är det djupt oroande att regeringen och Centerpartiet genom sitt ställningstagande för höjd marginalskatt ger uttryck för den felaktiga tanken att fördelningspolitik kan föras genom höjning av inkomstskatten. Höjningen av marginalskatten till ca 55 % är ett stort bakslag för dem som medverkade till den stora skattereformen 1990/91. Vi håller fast vid grundbulten i skattereformen om "hälften kvar", dvs. en högsta marginalskatt på ca 50 %. Den höjning till ca 55 % som regeringen har genomdrivit skall alltså upphävas. Samtidigt bör grundavdraget återställas till 25 % av basbeloppet.
Ett annat viktigt steg i samma riktning är att, som föreslås i dessa motioner, genomföra en kraftig sänkning av arbetsgivaravgifterna i den privata tjänstesektorn. Förslaget innebär en sänkning i två steg med sammanlagt ca 7 procentenheter, vilket delfinansieras genom s.k. skatteväxling i form av höjd skatt på koldioxid. I motionen föreslås att också tobaksskatten höjs, med ca 10 öre per cigarett.
Med det anförda tillstyrker jag folkpartimotionerna i dessa delar och avstyrker övriga motioner på dessa områden till den del de inte därmed är tillgodosedda.
Genom att avstå från att genomföra regeringens förslag om sänkt mervärdesskatt på livsmedel skapas ett utrymme för andra mer angelägna skattesänkningar för företagande och jobb. Våra ställningstaganden till momsfrågorna och till företagsbeskattningen redovisas under de särskilda rubriker där utskottet behandlar dessa frågor.
3. Riktlinjer för skattepolitiken (v)
Lars Bäckström (v) anför:
Den ekonomiska politiken måste enligt Vänsterpartiets mening inriktas på en bekämpning av arbetslösheten, på en rättvis fördelningspolitik samt på en sanering av statsfinanserna. Regeringen har tidigare sagt sig vara överens med Vänsterpartiet om denna huvudinriktning men tycks nu inrikta sig enbart på budgetsanering. Som anförs i motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) gör frånvaron av åtgärder mot arbetslösheten och den bristfälliga fördelningspolitiken att Vänsterpartiet tvingas avvisa merparten av de förslag som regeringen nu lägger fram.
På skatteområdet innebär motionen bl.a. att Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag till sänkt moms på livsmedel, eftersom en sänkt matmoms kombineras med indragningar för kommuner och landsting och sänkta ersättningsnivåer i a-kassa, sjukförsäkring och föräldraförsäkring m.m. Förslag som medför en direkt omfördelning till nackdel för de medborgare som har de största ekonomiska problemen.
Dagens massarbetslöshet talar för att det krävs offensiva satsningar där morgondagens arbeten kommer att finnas -- inom tjänstesektorn och inom den gröna sektorn. I motionerna Fi33 och Fi37 föreslår vi bl.a. en riktad sänkning av arbetsgivaravgifterna för kommunerna med 5 miljarder kronor i syfte att motverka ytterligare neddragningar av sysselsättningen i kommunal tjänstesektor. Vi föreslår också att skattebasen för kommunerna breddas. Dessutom avsätter Vänsterpartiet 5 miljarder kronor till en stimulans av privat tjänstesektor i form av skatte- eller avgiftssänkningar. Den närmare utformningen av denna stimulans bör snabbutredas av en parlamentarisk utredning så att beslut i frågan kan fattas av riksdagen i höst. Av samma skäl yrkar vi också att arbetsgivaravgifterna sänks för dem som genomför försök med förkortad arbetstid. För detta ändamål avsätts en ram på 1 miljard kronor.
Budgetläget medger inte att det samlade skatteuttaget sänks som regeringen föreslår. Vänsterpartiet vidhåller sina tidigare bedömningar i detta hänseende och lägger fram förslag som innebär inkomstförstärkningar på netto 12 miljarder kronor jämfört med regeringens aktuella förslag. Härav avser 4,8 miljarder kronor fördelningspolitiskt motiverade ändringar av inkomstbeskattningen i form av slopat grundavdrag över den s.k. brytpunkten, höjt grundavdrag under brytpunkten och en höjning av skattesatsen för inkomster över 300 000 kr. Förmögenhetsskatten skärps och arvs- och gåvoskatten återställs till vad som gällde före den borgerliga regeringsperioden. Ett strikt avdragstak föreslås för räntor över 110 000 kr. Dessa ändringar beräknas inbringa 1,7 miljarder kronor. Beträffande företagsbeskattningen, som utskottet behandlar på annan plats i detta yttrande, föreslår vi att skatteuttaget ökas med 4,7 miljarder kronor. Vänsterpartiets förslag om "grön skatteväxling" m.m. i form av höjda energi- och miljöskatter, höjd reklamskatt och båtskatt kommer att behandlas i annat sammanhang.
Vänsterpartiets förslag är väl motiverade av fördelningspolitiska och statsfinansiella skäl och leder till en bättre utveckling även från miljösynpunkt.
Med det anförda yrkar vi bifall till motionerna Fi37 och Fi47 i de delar som utskottet behandlar under denna rubrik.
4. Riktlinjer för skattepolitiken (mp)
Ronny Korsberg (mp) anför:
Enligt Miljöpartiets uppfattning måste den ekonomiska politikens huvudmål vara en ekologiskt uthållig och socialt ansvarsfull samhällsutveckling. Detta synsätt präglar också den skattepolitik som förs fram i motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp).
Miljöpartiet anser att beskattningen av arbete totalt sett inte skall ökas. Den bör i stället minskas och ersättas med främst miljörelaterade skatter. Vi anser också att inkomsttagare i högre inkomstskikt kan tåla en högre beskattning än andra. De höjda marginalskatterna kan emellertid medföra problem. För att minska olägenheterna kräver Miljöpartiet motverkande åtgärder.
Miljöpartiets skattepolitik innebär att en långtgående skatteväxling genomförs. Arbetsgivaravgifterna sänks med ca (25 + 10 =) 35 miljarder kronor vilket gynnar verkstadsindustrin och hemmaindustrin och motverkar arbetslösheten. I stället höjs de miljörelaterade skatterna, främst energiskatterna. I skatteväxlingen ingår också sänkt moms på mat och på transporter, vilket ger hushållen mer att röra sig med och kan ses som en kompensation för de kostnadshöjningar som höjda miljöskatter kan innebära. I samma riktning verkar våra förslag att höja grundavdraget och att införa ett speciellt glesbygdsavdrag. Miljöpartiet vidhåller även sina andra förslag till förbättringar inom skatteområdet som har lagts fram under den allmänna motionstiden.
Miljöpartiets förslag innebär riktlinjer för en genomgripande omläggning av beskattningen som ett led i en politik för en långsiktigt hållbar utveckling mot ett mänskligare samhälle. Jag yrkar bifall till motionen i dessa delar (Fi34 yrkandena 1 i denna del, 5 i denna del samt 7 och 8).
5. Riktlinjer för skattepolitiken (kds)
Michael Stjernström (kds) anför:
Regeringens politik för att förstärka statens finanser bygger i stor omfattning på skattehöjningar och ideologiskt betingade återställare som begränsar utvecklingskraften i den svenska ekonomin. Detta är särskilt allvarligt, eftersom det leder till långvarig arbetslöshet för många människor och ökade krav på nedskärningar i välfärdssystemen för att nå balans i statens finanser.
Kristdemokraterna anser att politiken bör inriktas både på en effektiv och fördelningspolitiskt riktig sanering av statsfinanserna och samtidigt på genomförande av ett program för tillväxt och nya jobb. På skatteområdet föreslås en rad åtgärder för att nya företag och sysselsättningstillfällen skall kunna utvecklas under de närmaste åren.
I motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) begär vi en skattereform med sänkt skatt på arbete och höjda miljöavgifter. Vidare föreslås att skattesystemet måste vara så utformat att det skapar incitament för företagande. Kristdemokraterna fullföljer sin politik från den allmänna motionstiden, bl.a. med krav på sänkt marginalskatt till 50 %, kvittningsrätt för underskott i nystartad verksamhet, permanent riskkapitalavdrag och begränsning av höjningen av egenavgifterna till 2 procentenheter fram till 1998. Vi yrkar bifall till motionen i dessa delar.
I motionen yrkas också olika lättnader i företagsbeskaattningen och en slopad dubbelbeskattning av aktier. Vidare avvisas regeringens förslag till sänkt moms på mat. En sänkning av skatten på tjänstesektorn är mer angelägen för att få nya jobb än en matmomssänkning. En sänkt matmoms ger en dålig fördelningspolitisk effekt. I kronor räknat tjänar höginkomsttagare mest på en sänkning och låginkomsttagare minst. De höjningar som regeringen föreslår beträffande olika energi- och miljörelaterade skatter bör enligt vad som föreslås i motionen användas för att finansiera skatte- eller avgiftssänkningar inom tjänstesektorn. Kristdemokraterna finansierade EU-avgiften fullt ut i sitt förslag till statsbudget i januari. Därför avvisas förslaget om den breddade fastighetsskatten på kommersiella lokaler och industrilokaler som en del i EU-finansieringen. Dessa 2,9 miljarder kronor skall enligt vårt förslag i stället användas för en skatteväxling till kommunsektorn. Vi återkommer till dessa frågor i samband med utskottets behandling av motionen i dessa delar.
6. Mervärdesskatten på livsmedel (m, fp, v, kds)
Bo Lundgren (m), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Lars Bäckström (v), Jan-Olof Franzén (m), Michael Stjernström (kds) och Carl Erik Hedlund (m) anför:
Vi avstyrker regeringens förslag om sänkning av mervärdesskatten på livsmedel från 21 till 12 %. Förslaget leder enligt vår uppfattning inte till sådana fördelar från fördelningspolitisk synpunkt som regeringen åsyftar. Detta har också understrukits av flera experter i samband med en hearing hos skatteutskottet den 12 maj. Att sänka momsen på mat leder till ett skattebortfall på 7,6 miljarder kronor, och vi avvisar förslaget med hänvisning till behovet att genomföra andra åtgärder som ter sig mer angelägna. Detta innebär bifall till motionerna Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 12, Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkande 17, Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 i denna del, Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 2, Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 9 och Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 6. Därmed tillgodoses också motionerna Fi45 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) och Fi46 av Göran Magnusson och Roland Larsson (c) om undantag från den föreslagna sänkningen för folköl.
7. Uppbörden av mervärdesskatt (m, fp, kds)
Bo Lundgren (m), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Jan-Olof Franzén (m), Michael Stjernström (kds) och Carl Erik Hedlund (m) anför:
Enligt propositionen kommer regeringen -- i anslutning till ett hårt kritiserat utredningsförslag -- att lägga fram förslag om att förkorta redovisningsperioderna för mervärdesskatten från två månader till en månad och att förkorta även inbetalningstiden.
Förslaget innebär inte bara att antalet redovisningar fördubblas och att den förkortade kredittiden kan medföra redovisningstekniska problem. Företagen utsätts också för kreditproblem, eftersom förslaget innebär att företagen i allmänhet blir skyldiga att betala in mervärdesskatten på försäljningar mot faktura innan betalningstiden för fakturan har gått ut.
Förslaget innebär alltså stora olägenheter för företagen. Vi vill särskilt understryka problemen för de mindre företagen som ofta lämnar sin redovisning till redovisningsföretag. I det läget blir de korta handläggningstiderna ett stort problem både för det företag som lämnar ifrån sig redovisning och det som skall utföra den.
Härtill kommer att de statsfinansiella fördelarna är mycket begränsade. Den engångseffekt på 8 miljarder kronor som regeringen vill uppnå har en rent redovisningsteknisk karaktär och består endast i att mervärdesskatten för en månad kommer att bokföras i statsbudgeten en månad tidigare än för närvarande.
Enligt vår mening bör riksdagen med bifall till avslagsyrkandena i motionerna Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 13, Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkande 16, Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 i denna del och Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 10 som sin meningen ge regeringen till känna att förslaget inte bör genomföras.
8. Mervärdesskatt på dagstidningar (mp)
Ronny Korsberg (mp) anför:
Motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande 5 i denna del innebär att förslaget om mervärdesskatt på dagstidningar bör avvisas. Jag instämmer i denna uppfattning och tillstyrker motionen i denna del.
9. Företagsbeskattning (m, fp, kds)
Bo Lundgren (m), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Jan-Olof Franzén (m), Michael Stjernström (kds) och Carl Erik Hedlund (m) anför:
Efter regeringsskiftet i höstas har det svenska näringslivet tvingats uppleva en politik som direkt motverkat företagsamhet och tillväxt. För att tillväxtkraften i vår ekonomi skall kunna återskapas är det viktigt att näringsklimatet kan upplevas som tillfredsställande.
Som framhålls i olika motioner från vårt håll har viktiga reformer som genomförts under den föregående mandatperioden när det gäller beskattningen av företagen och deras ägare rivits upp av den socialdemokratiska regeringen. Detta innebär en dubbelbeskattning som måste slopas. Även andra åtgärder måste vidtas för att förbättra förutsättningarna för kapitalbildning, expansion och nya arbeten. Möjligheten att kvitta underskott i nystartad näringsverksamhet mot inkomst av tjänst bör återinföras med samma innebörd som tidigare, och det riskkapitalavdrag som har krävts från vårt håll bör införas med en permanent utformning. Vidare bör spärreglerna för fåmansbolag lindras och reformerna för enskild firma och handelsbolag fullföljas. I det sammanhanget bör uppmärksammas behovet av fasta spelregler och allmänna förbättringar i företagens villkor på skatteområdet, inte minst för nystartade företag.
Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motionerna Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 1 i denna del, Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkande 1, Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 i denna del, Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkandena 6, 7, 11, 13 och 14 och Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkandena 1 i denna del, 4, 22 och 34 som sin mening ge regeringen till känna.
10. Företagsbeskattning (v)
Lars Bäckström (v) anför:
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vidhåller Vänsterpartiet sitt förslag om att höja bolagsskatten från 28 till 30 %. Det starkt förbättrade vinstläget för företagen tillsammans med statsfinansiella och fördelningspolitiska skäl gör det motiverat att ta ut en s.k. värnskatt på 5 % även inom bolagssektorn. Denna värnskatt bör utformas så att den ger inkomster på ca 2 miljarder kronor, vilket torde motsvara en skatt på 5 % för vinster efter bokslutsdispositioner som överstiger ca 50 miljoner kronor. Vänsterpartiet vidhåller också sina tidigare förslag om en särskild skatt eller avgift för bankväsendet som skall ge en inkomstförstärkning på 1 miljard kronor. Tidigare har Vänsterpartiet yrkat på ett riktat kreditstöd genom ett skatteavdrag till mindre företag. Även detta förslag bör genomföras.
Med det anförda yrkar jag bifall till motion Fi33 i dessa frågor (yrkande 5).
11. Företagsbeskattning (mp)
Ronny Korsberg (mp) anför:
I Miljöpartiets skattepolitik ingår att bolagsskatten höjs till 31 % och att ett permanent riskkapital genomförs i syfte att underlätta företagens kapitalförsörjning. Jag yrkar bifall till motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkandena 1 och 5 i dessa delar.
Justitieutskottets yttrande
1994/95:JuU5y Bilaga 6 Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Inledning
Riksdagen beslutade i december 1994 (prop. 1994/95:122, SkU16, rskr. 124) att fr.o.m. den 1 januari 1995 införa en allmän löneavgift på 1,5 % på utgivna löner. Från samma tidpunkt genomfördes höjningar av de särskilda löneskatterna och av den särskilda premieskatten på grupplivförsäkringar. Syftet med den allmänna löneavgiften och nämnda skattehöjningar var att bidra till finansieringen av medlemskapet i EU.
För innevarande budgetår har de statliga myndigheternas kostnad för löneavgiften m.m. belastat inkomsttiteln 5211 Statliga pensionsavgifter, netto (se prop. 1994/95:100, bil. 1, s. 88).
I budgetpropositionen aviserade regeringen sin avsikt att i årets kompletteringsproposition återkomma angående hanteringen av den allmänna löneavgiften m.m. för budgetåret 1995/96.
I kompletteringspropositionen (1994/95:150 s. 103) konstaterar regeringen först att statliga myndigheter tidigare har kompenserats för förändringar av arbetsgivaravgifter och skatter. Detsamma har gällt vissa organisationer. Regeringen har nu aviserat sin avsikt att, som en besparing, avstå från att kompensera för kostnaderna för den allmänna löneavgiften m.m. Beslutet att inte kompensera för dessa kostnader kommer, enligt vad som anförs, att omfatta alla myndigheter och organisationer.
Utskottet
Riksdagen har nyligen beslutat om besparingar för budgetåret 1995/96 inom rättsväsendet uppgående till sammanlagt 400 miljoner kronor (12 månader). Regeringens nu aviserade avsikt att inte kompensera myndigheterna för den allmänna löneavgiften innebär att myndigheternas utgifter för löner stiger i motsvarande grad och att ökningen måste finansieras inom den redan beslutade ramen. I realiteten handlar det om ett besparingskrav på ytterligare 177 miljoner kronor (12 månader). Härav faller merparten, 113 miljoner kronor, på polisverksamheten men också kriminalvården och domstolsväsendet får en betydande kostnadsökning med 32 resp. 25 miljoner kronor. Det bör också nämnas att riksdagen tagit ställning för en sammanlagd besparing inom rättsväsendet på 1 000 miljoner kronor t.o.m. år 1998. Utöver redan fattade beslut tillkommer således 600 miljoner kronor under de närmsta åren (se prop. 1994/95:100, bil. 3, s. 3, JuU14, rskr. 254).
Utskottet har för sin del förståelse för att det statsfinansiella läget kräver extraordinära insatser på alla samhällsområden. Samtidigt vill utskottet dock understryka att vissa offentliga verksamheter har en mer central roll för samhällsverksamheten än andra. Rättsväsendet hör dit. Utskottet vill således i detta sammanhang framhålla att det på sikt inte är möjligt att lägga ut krav på besparingar på olika myndigheter utan att ta hänsyn till betydelsen för samhället av den verksamhet som drivs. Tvärtom menar utskottet att det är nödvändigt att genom omprioriteringar se till att vissa områden, däribland rättsväsendet, ges förutsättningar att klara av statsmakterna uppsatta mål.
Utskottet måste också understryka vikten av att verksamheten vid rättsväsendets myndigheter i så liten utsträckning som möjligt påverkas av besparingsarbetet. I första hand måste förändringsarbetet i stället riktas in på rättsreglerna och struktur- och organisationsförändringar. Ett omfattande arbete i den delen pågår inom regeringskansliet och i olika utredningar -- ett exempel är regeringens förslag till ändringar i delgivningslagen som utskottet nyligen tagit ställning till (prop. 1994/95:188, JuU22), ett annat det arbete som bedrivs av Rättshjälpsutredningen (dir. 1993:77).
Stockholm den 18 maj 1995
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s), Görel Thurdin (c), Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Pär Nuder (s), Lars Björkman (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kds) och Tanja Linderborg (v).
Avvikande mening
Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Anders G Högmark och Lars Björkman (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet har" och slutar med "uppsatta mål" bort ha följande lydelse:
Utskottet har för sin del förståelse för att det statsfinansiella läget kräver extraordinära insatser. Samtidigt vill utskottet dock understryka att vissa offentliga verksamheter har en mer central roll för samhällsverksamheten än andra. Rättsväsendet hör dit. Utskottet vill således i detta sammanhang framhålla att det inte är möjligt att lägga ut krav på besparingar på olika myndigheter utan att ta hänsyn till betydelsen för samhället av den verksamhet som drivs. Tvärtom menar utskottet att det är nödvändigt att se till att vissa områden, däribland rättsväsendet, får tillräckliga resurser. Utskottet kan redan nu förutse att årets budgetbeslut kommer att leda till att polisen, domstolsväsendet och kriminalvården tvingas till verksamhetsinskränkningar för att uppfylla besparingsbetinget för nästa budgetår. Härtill kommer den i detta yttrande aktuella skattehöjningen.
Lagutskottets yttrande
1994/95:LU4y Bilaga 7
Kronofogdemyndigheternas resurser
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 4 maj 1995 beslutat att bereda samtliga övriga utskott tillfälle att senast fredagen den 19 maj 1995 avge yttrande över proposition 1994/95:150 (kompletteringsproposition) jämte eventuella motioner i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde.
Med anledning av propositionen har sammanlagt 21 motioner väckts.
Lagutskottet kan konstatera att utskottets beredningsområde endast berörs i motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena 35 och 52 samt i motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande 39. Yrkande 52 i motion Fi33 och yrkande 39 i motion Fi34, vilka rör anslagen inom konsumentområdet, har emellertid remitterats till lagutskottet och kommer att behandlas i betänkandet 1994/95:LU32. Återstående motionsyrkande, yrkande 35 i motion Fi33, avser anslaget till Kronofogdemyndigheterna, och lagutskottet har beslutat att avge yttrande i denna fråga.
Lagutskottet får anföra följande.
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att arbetet mot den ekonomiska brottsligheten måste intensifieras och att de besparingar som regeringen föreslog i budgetpropositionen när det gäller bl.a. exekutionsväsendet är helt oacceptabla. I yrkande 35 begärs därför att riksdagen till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1994/95 anvisar ytterligare 71 miljoner kronor.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att ett likalydande motionsyrkande behandlades av utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1994/95:LU23 om anslag till Kronofogdemyndigheterna m.m. Utskottet framhöll därvid bl.a. att utskottet för sin del inte hade någon annan uppfattning än motionärerna när det gäller vikten av en effektiv indrivning av skulder. Också i fråga om kampen mot den ekonomiska brottsligheten underströk utskottet kraftigt kronofogdemyndigheternas betydelsefulla roll. Detta gällde inte minst specialindrivningsenheterna som arbetar med kvalificerade fall av skatteundandragande och andra svåra indrivningsfall. Enligt utskottets mening var det därför väsentligt att kronofogdemyndigheterna erhåller tillräckliga resurser för att på ett effektivt sätt kunna fullgöra sina uppgifter. Utskottet erinrade i sammanhanget också om att regeringen i Justitiedepartementets bilaga till årets budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 3 s. 11) aviserat sin avsikt att under våren 1995 presentera en samlad strategi för samhällets åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Utskottet utgick från att kronofogdemyndigheternas viktiga roll i detta sammanhang skulle komma att belysas särskilt och därvid också frågan om ytterligare resurser är erforderliga.
Sammanfattningsvis fann utskottet att det inte fanns skäl att tillföra kronofogdemyndigheterna ytterligare resurser för budgetåret 1995/96 utöver vad som föreslagits i propositionen. Utskottet underströk dock att om den fortsatta utvecklingen skulle visa att de nu förordade besparingarna inom exekutionsväsendet leder till att en väl fungerande indrivningsverksamhet inte kan upprätthållas bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med förslag om ytterligare medel.
Utskottet kan konstatera att regeringen helt nyligen avlämnat skrivelsen 1994/95:217 Samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. När det gäller myndigheternas resurser framgår av skrivelsen att regeringen fortlöpande föjer verksamheten och behovet av resurser för myndigheternas arbete. I skrivelsen redovisas också vad lagutskottet har förutsatt om att frågor om myndighetsresurser för bekämpning av ekonomisk brottslighet uppmärksammas i arbetet inom regeringens ekobrottsberedning. Med anledning därav framhålls i skrivelsen att frågan om förändringar i myndighetsstrukturen för ekobrottsbekämpningen kommer att utredas inom regeringens ekobrottsberedning med inriktning på att redovisa en rapport före utgången av år 1995. I samband därmed kommer frågan om myndigheternas resurser för bekämpning av den ekonomiska brottsligheten att prövas på nytt.
Enligt utskottets mening framgår det med önskvärd tydlighet av skrivelsen 1994/95:217 att kronofogdemyndigheternas resursbehov fortlöpande följs av regeringen samt att frågan om särskilda resurser skall tillföras myndigheterna för bekämpning av ekonomisk brottslighet skall övervägas vidare. Utskottet finner att dessa överväganden bör avvaktas och förordar därmed att yrkande 35 i motion Fi33 avstyrks.
Stockholm den 18 maj 1995
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad (s), Rolf Dahlberg (m), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Birgit Henriksson (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s), Sven-Erik Österberg (s), Birgitta Carlsson (c), Eva Björne (m) och Per Rosengren (v).
Avvikande mening
Per Rosengren (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "Fi33 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet vill inledningsvis understryka vikten av kraftfulla åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. En mycket betydelsefull roll i kampen mot denna brottslighet har kronofogdemyndigheterna. Mot denna bakgrund är det synnerligen anmärkningsvärt att regeringen i budgetpropositionen föreslog en avsevärd minskning av anslaget till kronofogdemyndigheterna. Regeringen har inte heller i kompletteringspropositionen återkommit med förslag om ytterligare medel till kronofogdemyndigheterna. Detta är ännu mer anmärkningsvärt inte minst i belysning av att regeringen samtidigt i skrivelsen 1994/95:217 presenterat en strategi för samhällets samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Enligt utskottets mening är en ökad satsning på kronofogdemyndigheterna en mycket viktig åtgärd i det sammanhanget.
Till bilden hör också att varje indragning av medel från exekutionsväsendet innebär att staten går miste om ännu större belopp. Enligt tidigare gjorda beräkningar har man från myndighetshåll räknat med ett utfall på tio gånger de satsade resurserna. En minskning av anslaget till kronofogdemyndigheterna ger därför -- inte minst ur preventiv synpunkt -- helt fel signaler.
Sammanfattningsvis anser utskottet att yrkande 35 i motion Fi33 bör tillstyrkas och att riksdagen således till kronofogdemyndigheterna för nästkommande budgetår bör anvisa ytterligare 71 miljoner kronor.
Särskilt yttrande
Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Birgit Henriksson och Eva Björne (alla m) anför:
Vid lagutskottets behandling av anslaget till kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 i betänkandet 1994/95:LU23 reserverade vi oss till förmån för vår motion om en ökning av anslaget i förhållande till regeringens förslag. Kammarbehandlingen av nämnda ärende ägde rum så sent som den 7 april i år, varvid våra reservationer avslogs. Med hänsyn härtill ser vi ingen anledning att nu upprepa vårt yrkande. Vi vill emellertid anmäla vår avsikt att återkomma i frågan inför budgetåret 1997.
Utrikesutskottets yttrande 1994/95:UU6y Bilaga 8
Regeringens proposition 1994/95:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1995/96, m.m. (kompletteringspropositionen)
Till finansutskottet
Finansutskottet har genom beslut den 4 maj (prot. 1994/95:31, 31.6 §) berett utrikesutskottet möjlighet att yttra sig över de delar av proposition 1994/95:150 som bereds av finansutskottet och som berör utrikesutskottets beredningsområde. Utrikesutskottet yttrar sig i det följande över de delar av propositionen (bilaga 1) i vilken redovisas engångsvisa åtgärder inom Utrikesdepartementets område jämte de motionsyrkanden som berör regeringens redovisning i dessa delar.
1. Propositionen
För att finansiera den engångsvisa budgetbelastning som nu identifierats i budgetuppföljningen konstaterar regeringen att det krävs engångsvisa budgetförstärkande åtgärder om sammantaget 18 miljarder kronor. I propositionen anförs att möjligheten för regeringen att vidta åtgärder i innevarande års budget är mycket begränsad, varför alla möjligheter att hålla inne ännu ej disponerade medel måste tas till vara. Regeringen har därför bl.a. sett över budgetbelastningen på samtliga större reservationsanslag.
Mot bakgrund av det totala engångsvisa finansieringsbehovet har regeringen beslutat att som en besparing föra bort medel från vissa reservationsanslag. Vad avser den del av tredje huvudtiteln som faller inom utskottets beredningsområde omfattar denna besparing 1 miljard kronor fördelad enligt följande:
Bidrag till internationella biståndsprogram 360 mkr Utvecklingssamarbete genom SIDA 235 mkr Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader 270 mkr Utvecklingssamarbete genom BITS 60 mkr U-landsforskning genom SAREC 40 mkr Näringslivsbistånd genom SwedeCorp 10 mkr Projektbistånd till vissa länder m.m. 25 mkr
TOTALT 1 000 mkr
2. Motionerna
Yrkanden i anledning av proposition 1994/95:150 har, vad avser frågor som hänför sig till utrikesutskottets beredningsområde, framförts i motionerna Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v), Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) och Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds).
2.1 Motionsyrkandena
I motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas 16. att riksdagen avslår förslaget att dra in reservationen avseende Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad inom SIDA,
17. att riksdagen minskar indragningen av reservationen under Utvecklingssamarbete genom SIDA med 65 000 000 kr,
18. att riksdagen utökar anslaget till biståndet enligt vad som anförts i motionen.
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas 17. att riksdagen avslår regeringens begäran att reservationsmedel till biståndsverksamhet dras in,
18. att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1995/96 i enlighet med vad i motionen anförts beslutar anslå 860 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår.
I motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reservationsmedel för innevarande budgetår som är avsedda för bistånd m.m. inte skall dras in.
I motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkas 39. att riksdagen avvisar regeringens förslag till indragning av reservationsmedel uppgående till 1 000 000 000 kr på biståndsanslaget.
2.2 Sammanfattning av motionerna
I motion Fi32 (fp) avvisas några av de föreslagna indragningarna av reservationer. Detta gäller främst 270 miljoner kronor för skuldlättnadsprogram (yrkande 16). Motionärerna förutsätter att SIDA i sin faktiska politik inte drar ner den biståndsverksamhet som sker via enskilda organisationer. För att underlätta detta föreslår de att reservationsminskningen inom posten Utvecklingsarbete inom SIDA reduceras med 65 miljoner kronor (yrkande 17). Vidare föreslås i motionen (yrkande 18) att biståndet årligen får tillskott, först på 500 miljoner kronor och i ett nästa steg 600 miljoner kronor. Detta förslag är att se som ett led i att åter nå enprocentsmålet.
Vänsterpartiet vänder sig i motion Fi33 (v) mot att regeringen i sin proposition ej redovisar effekterna av de föreslagna indragningarna av reservationer på biståndsområdet. Partiet anser att riksdagen bör avslå regeringens begäran att reservationsmedel till biståndsverksamheten dras in (yrkande 17). Indragningarna av reservationsanslag har inte bara effekter i Sverige utan får också symboleffekt internationellt. De innebär en faktisk minskning av biståndet med 1 miljard kronor och drabbar bl.a. fredsbevarande insatser och internationella biståndsbanker. Även effekterna för de enskilda organisationernas biståndsverksamhet blir betydande.
Med hänsyn till att regeringen föreslår nedskärningar på en rad olika områden kan inte heller Vänsterpartiet i ett slag återföra biståndet till enprocentsnivån. Däremot hävdar partiet att detta skall genomföras under perioden. Som ett första steg föreslås i motionen (yrkande 18) att riksdagen beslutar återföra 860 miljoner kronor, fördelade på anslagsposterna C 1 (237 miljoner kronor) och C 2 (623 miljoner kronor, varav 150 miljoner till enskilda organisationer).
Miljöpartiet motsätter sig i motion Fi34 (mp) yrkande 11 att reservationerna avseende Bidrag till internationella biståndsprogram, Utvecklingsarbete genom SIDA, Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader, U-landsforskning genom SAREC samt Projekt till vissa länder m.m. dras in. Dessa medel är avsedda för mycket illa utsatta människor i fattiga länder med skriande behov.
Även om våra ekonomiska problem för oss är kännbara är det, sägs det i motion Fi35 (kds) yrkande 39, inte att betrakta som anständigt att det till tidigare besparingar på miljardbelopp adderas ytterligare besparingar på 1 miljard kronor. Partiet motsätter sig därför detta.
3. Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att regeringen mot bakgrund av det totala engångsvisa finansieringsbehovet har beslutat att som en besparing föra bort sammanlagt 1 miljard kronor från vissa reservationsanslag under tredje huvudtiteln.
Som framgår av motivuttalandena till regeringsformen (prop. 1973:90) får det "... ankomma på regeringen att under parlamentariskt ansvar avgöra i vad mån de utgifter som anslagen möjliggör skall verkställas". Detta har, enligt förarbetena, "sin främsta praktiska betydelse i ett läge då det från stabiliseringspolitisk synpunkt blir önskvärt att utan dröjsmål begränsa de statliga utgifterna".
Utskottet delar regeringens uppfattning att det statsfinansiella läget motiverar kraftfulla åtgärder i olika avseenden. Med tanke på det parlamentariska ansvar som åvilar regeringen, på beloppens betydenhet och på att regeringen genom den vidtagna åtgärden har frångått riksdagens tidigare beslut om budgetram för biståndet är det dock utskottets uppfattning att de här aktuella åtgärderna ej bort vidtagas utan föregående hänvändelse till riksdagen. När så nu inte skett borde regeringen i föreliggande proposition ha redovisat konsekvenserna av de vidtagna åtgärderna.
Utskottet finner anledning erinra om att regeringen i årets budgetproposition klart uttalat sin avsikt att fortsatt verka för att Sverige, när ekonomin så tillåter, åter skall avsätta 1 % av BNI till internationellt utvecklingssamarbete. Det är inte möjligt att på förhand säga när detta låter sig göra. En återgång till enprocentsnivån bör, enligt utskottets uppfattning, dock ske så snart det akuta statsfinansiella läget tillåter.
Utskottet menar att kunskapen om och stödet för enprocentsmålet är väl befäst i den allmänna opinionen. Samtidigt är en återgång till enprocentsnivån också en internationellt betydelsefull symbolfråga, varför den även av det skälet bör prioriteras.
Med hänsyn taget till det statsfinansiella läget är det utskottets uppfattning att den av regeringen vidtagna åtgärden i sak är försvarlig. Utskottet är dock av uppfattningen att ytterligare nedskärningar av biståndet ej bör ifrågakomma. Motionerna Fi32 (fp) yrkandena 16 och 17, Fi33 (v) yrkande 17, Fi34 (mp) yrkande 11 och Fi35 (kds) yrkande 39 avstyrks därför av utskottet.
I motionerna Fi32 (fp) och Fi33 (v) föreslås ökningar av biståndsramen. Utskottet har nyligen (bet. 1994/95:UU15) tagit ställning till och därvid avstyrkt yrkanden med samma innebörd. Utskottet konstaterar också att propositionen inte innehåller några förslag om ändring av biståndsramen för budgetåret 1995/96. Utskottet finner ej anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande. Utskottet anser därför att motionerna Fi32 (fp) yrkande 18 och Fi33 (v) yrkande 18 bör avstyrkas.
Stockholm den 18 maj 1995
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Nils T Svensson (s), Kristina Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Anneli Hulthén (s), Helena Nilsson (c), Lena Klevenås (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Urban Ahlin (s), Eva Zetterberg (v), Arne Mellqvist (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kds).
Avvikande meningar
1. Indragna reservationer m.m.
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser att den del av utrikesutskottets yttrande som under avsnittet 3. Utskottets överväganden börjar med "Med hänsyn taget" och slutar med "bör avstyrkas." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en återgång till enprocentsmålet är mycket angelägen med hänsyn till de stora behoven i u-länderna och Sveriges tidigare utfästelser. Tanken bakom enprocentsmålet är att Sverige ikläder sig ett långsiktigt och stabilt åtagande gentemot världens fattiga folk och att biståndet därmed skall utgöra en fredad sektor även under svåra ekonomiska tider i Sverige. För att stegvis åter nå upp till enprocentsmålet föreslår utskottet därför årliga tillskott på först 0,5 miljarder kronor och i ett nästa steg 600 miljoner kronor.
Vidare avvisar utskottet några av de beslutade indragningarna av reservationer. Det gäller främst 270 miljoner kronor för skuldlättnadsprogram. Därutöver förutsätter utskottet att SIDA i sin faktiska politik inte drar ner den biståndsverksamhet som sker via enskilda organisationer. För att undvika detta föreslår utskottet att reservationsminskningen inom posten Utvecklingssamarbete inom SIDA reduceras med 65 miljarder kronor.
Detta bör med bifall till motion Fi32 (fp) yrkandena 16--18 ges regeringen till känna. Motionerna Fi33 (v) yrkandena 17 och 18, Fi34 (mp) yrkande 11 och Fi35 (kds) yrkande 39 bör enligt utskottets uppfattning avstyrkas.
2. Indragna reservationer m.m.
Eva Zetterberg (v) anser att den del av utskottets yttrande som under avsnittet 3. Utskottets överväganden börjar med "Med hänsyn taget" och slutar med "yrkande 18 bör avstyrkas." bort ha följande lydelse:
Trots det statsfinansiella läget finns det, enligt utskottets uppfattning, således ingen anledning att dra in reservationsmedel från biståndsverksamheten. Utskottet anser därutöver att det är angeläget att biståndet under innevarande period återförs till enprocentsnivån. Som ett första steg bör 860 miljoner kronor återföras. Dessa pengar bör fördelas mellan anslagen C 1 (237 miljoner kronor) och C 2 (623 miljoner kronor, varav 150 miljoner kronor bör avsättas till enskilda organisationer).
Detta bör med anledning av motion Fi35 (kds) yrkande 39 och med bifall till motion Fi33 (v) yrkandena 17 och 18 ges regeringen till känna. Motionerna Fi32 (fp) yrkandena 16--18 samt Fi34 (mp) yrkande 11 bör enligt utskottets uppfattning avstyrkas.
3. Indragna reservationer m.m.
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser att den del av utrikesutskottets yttrande som under avsnittet 3. Utskottets överväganden börjar med "Med hänsyn taget" och slutar med "därför av utskottet." bort ha följande lydelse:
Vad gäller reservationsanslagen under tredje huvudtiteln, är dessa medel reserverade för speciellt utsatta människor i fattiga länder. De skall användas bl.a. vid oväntade akuta behov av olika slag och kan därför inte drabbas av indragningar och besparingar.
Detta bör med bifall till motion Fi34 (mp) yrkande 11 ges regeringen till känna. Motionerna Fi32 (fp) yrkandena 16--18, Fi33 (v) yrkandena 17 och 18 och Fi35 (kds) yrkande 39 bör enligt utskottets uppfattning avstyrkas.
4. Indragna reservationer m.m.
Ingrid Näslund (kds) anser att den del av utrikesutskottets yttrande som under avsnittet 3. Utskottets överväganden börjar med "Utskottet finner anledning" slutar med "bör avstyrkas." bort ha följande lydelse:
Biståndsanslaget för den kommande budgetperioden på 18 månader har enligt utskottets mening utsatts för helt oacceptabla nedskärningar. Dessutom har riksdagen nyligen beslutat att frysa biståndet på dagens nominella värde under hela mandatperioden.
Detta betyder att enprocentsmålet blir allt mer avlägset. Avsikten med att avsätta 1 % av BNI till bistånd är att det anslag som skall gå till världens fattigaste inte skall vara konjunkturkänsligt. Risken är nu stor att vi är på väg bort från denna princip och att biståndet alltmer kan urholkas. Utskottet avvisar därför de nedskärningar som beslutats för den kommande budgetperioden.
Även om våra ekonomiska problem är kännbara för oss anser utskottet det inte rimligt att det till tidigare besparingar på miljardbelopp läggs ytterligare besparingar på 1 miljard kronor.
Denna miljard tas från redan anslagna biståndsmedel. Det rör sig inte om pengar som blivit över utan om utbetalningar som skjutits upp över budgetårsgränsen. Det betyder 1 miljard mindre än vad man räknat med nästa år.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att biståndet bör vara ett prioriterat område och avvisar därför regeringens beslut beträffande indragning av reservationsmedel uppgående till 1 000 000 000 kr på biståndsanslaget.
Detta bör med anledning av motion Fi33 (v) yrkande 17 och med bifall till motion Fi35 (kds) yrkande 39 ges regeringen till känna. Motionerna Fi32 (fp) yrkandena 16--18, Fi33 (v) yrkande 18 och Fi34 (mp) yrkande 11 bör enligt utskottets uppfattning avstyrkas.
Särskilt yttrande
Enprocentsmålet
Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anför:
Vi menar att det är angeläget att snarast sätta upp effektivitetsmål för biståndet. Det gäller att mäta rätt saker. Det svenska biståndet skall på effektivast möjliga sätt bidra till att utrota fattigdomen. Rättsstaten, grundutbildning för alla, inte minst för kvinnor, och basal hälsovård samt sådan infrastruktur som inte ger ekonomisk direktavkastning är de viktigaste uppgifterna att skapa, liksom väl avvägt katastrofbistånd.
Enprocentsmålet mäter givarens utgifter i stället för insatsernas effektivitet och tenderar därför att leda fel. Procentmålet är dessutom beroende av kronkursen och BNI:s utveckling. 1 procent av BNI har på de senaste 20 åren halverats räknat i dollar (köpkraft).
Det är därför angeläget att regeringen snarast vidtar nödvändiga åtgärder för en övergång till effektivitetsmål för biståndet.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
1994/95:SfU7y Bilaga 9 Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 4 maj 1995 berett övriga utskott tillfälle att yttra sig över proposition 1994/95:150 (kompletteringspropositionen) jämte motioner såvitt propositionen och motionerna berör utskottets beredningsområde.
De delar av propositionen som utskottet yttrar sig över är
bilaga 5 (Socialdepartementet) avsnitten 4--7 som motsvaras av hemställanspunkterna 1--7,
bilaga 8 (Utbildningsdepartementet) avsnitt E. Studiestöd m.m. som motsvaras av hemställanspunkterna 6--10,
bilaga 10 (Arbetsmarknadsdepartementet) litt. D. Invandring m.m. som motsvaras av hemställanspunkter under D 4 och D 5,
bilaga 1 avsnitt 5.3 Ett tak för de offentliga utgifterna.
Utskottet yttrar sig också över motionerna 1994/95:Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkandena 6--8, 15, 17 och 18, 1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 3, 5, 6 i denna del och 8, 19 och 21--23, 1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl.(v) yrkandena 22--26, 37--40 och 55, 1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkandena 16--18 och 23, 1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkandena 7--10, 14, 15, 31 och 36, 1994/95:Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkandena 4, 5 och 13--15 samt 1994/95:Fi48 av Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kds).
Bilaga 5 (Socialdepartementet) avsnitten 4--7
Enhetlig ersättningsnivå på 75 % i sjukersättningssystemen och föräldraförsäkringen (avsnitt 4), Vissa ändringar av den tillfälliga föräldraförsäkringen (avsnitt 6) och Yrkesinriktad rehabilitering (avsnitt 7)
Propositionen
Regeringen föreslår att kompensationsnivån i sjuklöne- och sjukpenningsystemen fr.o.m. den 1 januari 1996 skall vara 75 % samtidigt som den nuvarande karensdagen behålls. Kompensationsnivån i föräldraförsäkringen föreslås likaledes fr.o.m. den 1 januari 1996 vara 75 %, dock att föräldrapenningen under en månad för vardera föräldern skall utges med en kompensationsnivå på 85 %. Någon karensdag skall inte finnas i föräldraförsäkringen.
Förslaget innebär i förhållande till vad som nu gäller minskade kompensationsnivåer enligt följande:
I hemställanspunkten 3 föreslår regeringen att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om en enhetlig kompensationsnivå om 75 % i sjuklönesystemet samt i sjuk- och föräldraförsäkringarna.
Regeringen föreslår också att de två särskilda kontaktdagarna inom föräldraförsäkringen slopas fr.o.m. den 1 juli 1995 i stället för som tidigare aviserats i budgetpropositionen fr.o.m. den 1 januari 1997. I hemställanspunkten 2 föreslås att riksdagen skall anta lagförslag härom.
I hemställanspunkten 6 föreslår regeringen att riksdagen till förslagsanslaget Föräldraförsäkring för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 1 202 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 (budgetpropositionen).
Den minskade anslagsberäkningen grundar sig enligt propositionen dels på förändrad prognos vad avser utgifterna för föräldrapenning, dels på att de två kontaktdagarna per barn och år slopas under hela budgetåret, dels på att en i princip enhetlig kompensationsnivå på 75 % av inkomstbortfallet kommer att minska kostnaderna för 12 månader under budgetåret. I propositionen anges att de slopade kontaktdagarna innebär en budgetförstärkning på ca 315 miljoner kronor (brutto), den minskade kompensationsnivån för tillfällig föräldrapenning en besparing på 115 miljoner kronor (netto), den minskade kompensationsnivån för föräldrapenning en besparing på 681 miljoner kronor (netto) medan den förhöjda kompensationsnivån för mamma/pappamånad medför en utgift med 163 miljoner kronor (netto). Enligt underhandsuppgifter från Socialdepartementet innebär nivåsänkningen inom föräldraförsäkringen en besparing på anslaget för budgetåret 1995/96 med ca 1 100 miljoner kronor.
I hemställanspunkten 7 föreslår regeringen att riksdagen till förslagsanslaget Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 3 419 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i budgetpropositionen.
I kompletteringspropositionen föreslås i besparingssyfte, med hänvisning till att medlen för försäkringskassornas köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster under tidigare år inte använts till fullo, att det i anslaget ingående utgiftsslaget Köp av tjänst skall minskas med 70 miljoner kronor. Vidare erinras om att regeringen i proposition 1994/95:147 på grund av förslag om regeländringar i propositionen föreslagit riksdagen att under anslaget skall anvisas ett belopp som är 1 500 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i budgetpropositionen. Utskottet har med hänsyn härtill i betänkande SfU10 föreslagit riksdagen att under anslaget anvisa 33 163 000 000 kr.
I kompletteringspropositionen anges att med hänvisning till förändrad prognos vad avser utgifterna för sjukpenning och rehabilitering samt dels till vad ovan anförts dels till att en enhetlig kompensationsnivå på 75 % av inkomstbortfallet avses träda i kraft den 1 januari 1996 beräknas de totala utgifterna för sjukpenning och rehabilitering till 31 244 000 000 kronor för nästa budgetår.
Förutom den minskning med 70 miljoner (brutto) som föreslås för utgiftsslaget Köp av tjänst redovisas under avsnittet 4, Enhetlig ersättningsnivå på 75 %, en besparing på 542 miljoner kronor (netto) till följd av karensdag och sänkt sjukpenningnivå till 75 % och en besparing på 260 miljoner (netto) till följd av sänkt nivå på rehabiliteringspenningen till 75 %. En besparing på 580 miljoner kronor (netto) redovisas också avseende karensdag och sänkt sjukersättningsnivå till 75 % i sjuklönesystemet, en besparing som uppkommer för arbetsgivarna och därför inte påverkar anslaget. En neutralisering av arbetsgivarnas besparing kan dock öka statens inkomster.
Enbart av den föreliggande redovisningen i budgetpropositionen är det inte möjligt att avgöra i vad mån den nu föreslagna ytterligare minskningen med (33 163 - 31 244) 1 919 miljoner kronor under anslaget hänför sig till sänkningen av kompensationsnivån under tolv månader av budgetåret och i vad mån den hänför sig till förändrad prognos vad avser utgifterna för sjukpenning och rehabilitering under hela budgetåret. Enligt underhandsuppgifter från Socialdepartementet beräknas en sänkning av kompensationsnivån till 75 % ge en bruttobesparing på 934 miljoner kronor under budgetåret 1995/96. En sänkning av rehabiliteringspenningen till 75 % beräknas ge en bruttobesparing på 448 miljoner kronor. Till detta kommer besparingen på 70 miljoner på köp av rehabiliteringstjänster. Återstoden av minskningen av anslaget, 467 miljoner, hänför sig till en förändrad prognos av genomsnittsersättningen per sjukdag.
Motionerna
I motion Fi31 (m) yrkande 27 hemställs att riksdagen avslår förslaget att minska anslagen till yrkesinriktad rehabilitering med 70 miljoner kronor, eftersom motionärerna anser att minskningen kan leda till att färre kan återgå till arbete och till att kostnaderna för förtidspension därmed ökar.
I motion Fi32 (fp) yrkande 6 i denna del hemställs att riksdagen beslutar att kompensationsnivån inom sjuk- och föräldraförsäkringarna skall vara 80 %. I yrkande 19 hemställs att riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande inkomsten skall beräknas på den försäkrades förvärvsinkomst under de senaste tolv månaderna.
I motion Fi33 (v) hemställs i yrkande 23 att riksdagen avslår förslaget om 75 % kompensationsnivå i sjuklönesystemet samt sjuk- och föräldraförsäkringarna. I yrkande 26 begärs ett tillkännagivande om att karensdagen skall slopas. I yrkande 24 hemställs att riksdagen avslår förslaget om minskat anslag till Föräldraförsäkring och i yrkande 25 att riksdagen avslår förslaget om minskat anslag till Sjukpenning och rehabilitering.
I motion Fi34 (mp) hemställs i yrkande 16 att riksdagen avslår förslaget om sänkt ersättningsnivå i sjuk- och föräldraförsäkringarna och i yrkande 17 att riksdagen beslutar att införa ett brutet tak i sjuk- och föräldraförsäkringarna som innebär att kompensationsnivån blir 80 % på sjukpenninggrundande inkomster upp till 12 000 kr per månad och därutöver 40 %.
I motion Fi35 (kds) hemställs i yrkandena 7--9 att riksdagen avslår förslagen om sänkt kompensationsnivå i föräldraförsäkringen och i sjukersättningssystemen inbegripet rehabiliteringspenningen och i yrkande 10 att riksdagen beslutar att införa två karensdagar i sjukersättningssystemen. I yrkande 31 begärs ett tillkännagivande om att föräldrar skall få rätt att spara tio dagar av föräldrapenningen efter barnets 8-årsdag till dess barnet fyller 12 år.
Utskottets bedömning
Utskottet har nyligen i betänkande SfU10 behandlat motioner med olika förslag till försäkringslösningar vad avser ersättningsnivåer, karenstider och inkomsttak. Utskottet har därvid hänvisat till de ändringar som föreslås i den förevarande propositionen och även till att Sjuk- och arbetsskadeberedningen nyligen fått nya direktiv om att utforma förslag till en av staten organiserad allmän ohälsoförsäkring som ger ersättning för inkomstbortfall orsakat av temporärt eller varaktigt nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom, skada eller funktionshinder. Beredningen skall därvid bl.a. lämna förslag till ersättningsregler i den allmänna ohälsoförsäkringen och ersättning enligt sjuklönelagen med utgångspunkt från att ersättningsnivån vid kort eller medellång sjukfrånvaro skall uppgå till 75 % av förmånsgrundande inkomst och att det skall finnas en karensdag. För sådan sjukfrånvaro skall regler utformas för beräkning av förmånsgrundande inkomst med utgångspunkt i att denna skall avse aktuell inkomst alternativt baseras på inkomsten under en period före sjukfallet.
Regeringens förslag i kompletteringspropositionen innebär en tidigareläggning av den ersättningsnivå vid kort och medellång sjukfrånvaro som beredningen skall ha som utgångspunkt när den utformar en ny ohälsoförsäkring. Utskottet anser mot bakgrund av det svåra ekonomiska läget att en sådan tidigareläggning liksom att karensdagen finns kvar är en nödvändig åtgärd. Det är då naturligt att även ersättningsnivån i föräldraförsäkringen anpassas till den ändrade nivån i sjukersättningssystemen för att uppnå en ytterligare besparing och samtidigt en samordning av systemen. Utskottet anser därför att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag och avstyrka motionerna Fi32 yrkande 6 i denna del, Fi33 yrkandena 23, 24, 25 i denna del och 26, Fi34 yrkandena 16 och 17 och Fi35 yrkandena 7--10.
I betänkandet SfU10 har utskottet, med anledning av motionsförslag om att ändrade bestämmelser för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall införas redan fr.o.m. den 1 januari 1996, erinrat om Sjuk- och arbetsskadeberedningens direktiv att utforma regler för en sådan beräkning. Utskottet har ansett att beredningens förslag bör avvaktas och avstyrkt motionerna i fråga. Riksdagen har den 17 maj 1995 beslutat i enlighet med utskottets förslag. Finansutskottet bör därför avstyrka bifall till motion Fi32 yrkande 19.
Även förslaget om att minska medlen för köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster med 70 miljoner kronor motiveras utifrån det statsfinansiella läget samt att medlen under tidigare år inte förbrukats. Utskottet har erfarit att det särskilt under höstarna skett en viss nedgång av köp av rehabiliteringstjänster. Med hänsyn till att det kommande budgetåret omfattar såväl hösten 1995 som hösten 1996 kan utskottet godta att den föreslagna besparingen genomförs. Utskottet vill dock erinra om att utskottet i olika sammanhang uttalat sig om angelägenheten av att arbetslinjen förstärks i försäkringssystemen. En väl utvecklad rehabiliteringsverksamhet är av största betydelse för att ohälsotalet skall kunna sänkas, och behovet av tillräckliga resurser härför bör därför särskilt uppmärksammas i kommande års budgetarbete. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Fi31 yrkande 27 och Fi33 yrkande 25 i denna del.
Utskottet biträder förslaget om en tidigareläggning av slopandet av de s.k. kontaktdagarna inom föräldraförsäkringen. Nuvarande regler medger att föräldrarna -- för att ersätta bortfallet av kontaktdagar -- kan spara dagar med föräldrapenning till dess barnet fyller 8 år eller avslutat sitt första skolår. Motionärerna bakom motion Fi35 vill utvidga möjligheten att spara sådana dagar till dess barnet fyller 12 år. Även om detta kanske kan innebära en systematisk förskjutning framöver av kostnaderna för försäkringen skulle det föranleda en ökad administration. Utskottet kan därför inte biträda yrkande 31 i motion Fi35.
Utskottet biträder i enlighet med det ovan anförda att anslagen till Föräldraförsäkring och till Sjukpenning och rehabilitering beräknas i enlighet med vad regeringen föreslagit.
Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård m.m. (avsnitt 5)
Propositionen
I propositionen erinras om att regeringen i budgetpropositionen föreslagit att patientavgiften för prisnedsatta läkemedel skall höjas till högst 135 kr och till 35 kr för varje ytterligare samtidigt inköpt sådant läkemedel. På grund av att den starka ökningen av sjukförsäkringens kostnader för läkemedelsförmånen fortsätter under år 1995 har regeringen bedömt att ytterligare kostnadsdämpande åtgärder behövs. I propositionen föreslås därför att patientavgifterna vid inköp av läkemedel skall höjas ytterligare fr.o.m. den 1 juli 1995 med 25 kr per inköpt läkemedel till högst 160 resp. 60 kr. En sådan höjning beräknas minska försäkringskostnaderna med ca 1 200 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Av de minskade försäkringskostnaderna utgör 300 miljoner kronor (12 månader) en varaktig besparing. Resterande del är enligt propositionen en tidigareläggning av de åtgärder som förutskickades i budgetpropositionen för budgetåret 1998.
Regeringen anför vidare att det med hänsyn till det allvarliga statsfinansiella läget är nödvändigt att ytterligare minska försäkringskostnaderna för vuxentandvård under nästa budgetår. Regeringen föreslår därför att den s.k. självrisken i ersättningsbestämmelserna för vuxentandvård höjs från 500 till 700 kr fr.o.m. den 1 juli 1995. Regeringen beräknar att en sådan höjning minskar försäkringskostnaderna med 200 miljoner kronor per år eller för budgetåret 1995/96 med 300 miljoner kronor.
Vid beräkningen av anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. har för budgetåret 1995/96 förutsatts att ersättningar under år 1995 för sjukresor skall lämnas från försäkringen till landstingen med oförändrat belopp 1 344 kr. I bilaga 7 (Finansdepartementet) föreslår regeringen i kompletteringspropositionen att medlen från sjukförsäkringen till landstingen för sjukresor skall tillföras det föreslagna nya generella statsbidraget till landstingen. Till följd härav skall anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. minskas med motsvarande belopp.
I budgetpropositionen har regeringen föreslagit riksdagen att till Sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 23 145 miljoner kronor. I kompletteringspropositionen beräknar regeringen, med hänvisning till det ovan anförda samt med beaktande av förändrad prognos vad avser kostnaderna för läkemedel och tandvård, de totala utgifterna för anslaget till 20 051 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Regeringen hemställer därför att till anslaget anvisas 3 094 miljoner kronor mindre än vad som beräknats i budgetpropositionen.
Motioner
I motionerna Fi31 (m) yrkande 6 och Fi33 (v) yrkande 22 hemställs om avslag på förslaget om en höjning av patientavgifterna i läkemedelsförsäkringen. I motion Fi31 anför motionärerna att i avvaktan på att regeringen återkommer med förslag om högkostnadsskydd som konstrueras så att de svagaste grupperna inte drabbas orimligt hårt av kraftigt höjda egenavgifter avvisar de förslaget om ytterligare höjning av patientavgifterna. I motion Fi33 påpekas att högsta läkemedelsavgiften mellan juni 1991 och januari 1995 ökat från 75 kr till 125 kr, och vid uttag av två läkemedel till 150 kr. Den nu föreslagna ökningen slår, anför motionärerna, hårdast mot de resurssvagaste grupperna i samhället. Resultatet blir att de som är i behov av läkemedel drar sig av ekonomiska skäl för att köpa ut medicin eller för att gå till läkare, vilket i sin tur kan försvåra sjukdomstillstånd och medföra ökade rehabiliteringsbehov.
I motion Fi34 (mp) framhåller motionärerna att det är olämpligt att genomföra den föreslagna ändringen av läkemedelsavgiften under pågående utredning om läkemedelskostnader. Miljöpartiet avser att återkomma i frågan men anser att regeringen redan nu bör tillsätta en parlamentarisk kommitté som skall utreda hur de senaste årens besparingar slår mot utsatta grupper och låginkomsttagare och som skall lägga fram förslag i syfte att mildra effekterna. Motionärerna begär i yrkande 18 ett tillkännagivande härom.
Utskottet
Utskottet har i sitt nyligen av riksdagen godkända betänkande SfU10 anfört att utskottet i och för sig inte har någon invändning mot förslagen i budgetpropositionen om en höjning fr.o.m. den 1 juli 1995 av patientavgiften vid läkemedelsinköp till högst 135 kr för det först förskrivna läkemedlet och 35 kr för varje samtidigt inköpt förskrivet läkemedel. Utskottet har samtidigt tillstyrkt förslaget om en höjning fr.o.m. samma tidpunkt av egenkostnadstaket för det beloppsbaserade högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel till 1 800 kr. I betänkandet har utskottet närmare redogjort för de tilläggsdirektiv som Kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) nyligen fått. Enligt tilläggsdirektiven skall kommittén bl.a. överväga kostnadsansvaret för läkemedel m.m. i öppenvård samt läkemedelsförmånen inkl. nuvarande högkostnadsskydd för sjukvård i öppenvård och läkemedel. Utskottet har i betänkandet framhållit att utskottet delar regeringens uppfattning att det under senare år skett en fortsatt oroväckande ökning av försäkringens kostnader för läkemedelsförmånerna. Utskottet har ansett det befogat att i avvaktan på utredningsarbetet och utan att förutsättningarna för detta påverkas nu genomföra vissa åtgärder för att dämpa kostnadsökningarna och att detta lämpligen sker genom en höjning av patientavgiften och av högkostnadsskyddet. Eftersom utskottets slutbehandling av förslaget i budgetpropositionen skett efter det att regeringen lagt fram förslag i kompletteringspropositionen om ytterligare höjningar av patientavgiften vid läkemedelsinköp likaledes fr.o.m. den 1 juli 1995, har utskottet avstått från att tillstyrka det i budgetpropositionen framlagda lagförslaget i vad det avser höjda patientavgifter. Utskottet har ansett att det i stället får ankomma på finansutskottet att bereda frågan om vilken läkemedelsavgift som skall gälla fr.o.m. den 1 juli 1995 och föreslå riksdagen att anta lagförslag i frågan. Beträffande förslagen i kompletteringspropositionen om ytterligare höjda patientavgifter vid läkemedelsinköp har utskottet i det nämnda betänkandet framhållit att om dessa genomförs kommer besparingseffekten att ytterligare förstärkas samtidigt som de med stort behov av läkemedel skyddas genom en måttlig höjning av högkostnadsskyddet. Utskottet har i sammanhanget framhållit det värdefulla i att det nu inom ramen för HSU 2000:s arbete kommer att genomföras en prövning av hur kostnadsansvaret för läkemedelskostnaderna skall fördelas och att en översyn görs av det samlade förmånssystemet för läkemedel. Genom de tilläggsdirektiv utredningen erhållit ges möjlighet att pröva olika lösningar som kan medföra såväl kostnadsdämpande effekter som att enskildas kostnader fördelas på ett mer rättvist sätt. Utskottet har också erinrat om att kommittén är parlamentariskt sammansatt, vilket ger ledamöterna tillfälle att inom ramen för direktiven ta upp olika frågor som väckts i motioner.
Utskottet anser således att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag om ytterligare höjda patientavgifter vid inköp av prisnedsatta läkemedel fr.o.m. den 1 juli 1995 och avstyrka bifall till motionerna Fi31 yrkande 6 och Fi33 yrkande 22.
I de nämnda tilläggsdirektiven till HSU 2000 har också angivits att den av Merkostnadskommittén genomförda översynen av bl.a. läkemedelsförmånen skall beaktas. Därvid har regeringen hänvisat till att i denna utrednings slutbetänkande (SOU 1992:129) lämnats alternativa möjligheter till förändringar och att enligt utredningen en utgångspunkt bör vara att förmånssystemet för läkemedel bör reformeras för att skapa större enhetlighet och rättvisa mellan olika patientgrupper som har betydande kostnader för sjukvård och läkemedel. Utskottet anser att de önskemål som framförts i motion Fi34 yrkande 18 om en parlamentarisk utredning om effekter av olika besparingsförslag kan tillgodoses inom ramen för HSU 2000:s arbete. Utskottet anser därför att motionen inte påkallar någon åtgärd.
Utskottet tillstyrker även förslaget om en höjning av den s.k. självrisken i tandvårdsförsäkringen liksom att anslaget Sjukvårdsförmåner m.m., som enligt det av riksdagen godkända betänkandet SfU10 bestämts till 23 145 000 000 kr, minskas till 20 051 000 000 kr för budgetåret 1995/96.
Motioner rörande pensionsfrågor
I motionerna Fi31 och Fi32 återkommer Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna till frågor om besparingar inom pensionsområdet vilka nyligen behandlats av riksdagen med anledning av betänkandena SfU10 och SfU17. I motion Fi31 yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om förändringar i systemet för förtidspension vad avser reglerna för beräkning av pensionens storlek och beräkningen av bostadstilläggen till förtidspensionärer. I motion Fi32 yrkande 21 begärs ett förslag om höjd pensionsålder, i yrkande 22 ett beslut om att delpensionsförsäkringen skall avskaffas och i yrkande 23 ett beslut om ändrade regler för beräkning av förtidspensionens storlek.
I betänkande SfU10 har utskottet avstyrkt motionsyrkanden om ändrade beräkningsgrunder för förtidspension och hänvisat till att frågor om grundläggande förändringar rörande rätten till förtidspension ingår i Sjuk- och arbetsskadeberedningens nya direktiv om försäkringsskydd vid rehabilitering och ohälsa.
Beräkningen av bostadstillägg till förtidspensionärer är generösare än för ålderspensionärer. Detta sammanhänger med att förtidspensionärernas pensionstillskott är nästan dubbelt så höga som ålderspensionärernas och att pensionstillskotten fungerar som ett slags fribelopp vid inkomstprövningen. Utskottet vill erinra om att de högre pensionstillskotten motiveras av att förtidspensionärerna finns i aktiva åldersgrupper med de större behov som följer därav. Skulle pensionstillskotten räknas in i underlaget för bostadstilläggen skulle detta i realiteten innebära en kraftig reducering av pensionstillskottens värde. Utskottet kan inte biträda en sådan förändring.
Vad avser frågan om allmän pensionsålder har utskottet i samma betänkande hänvisat till att såväl regeringen som utskottet i samband med riksdagens beslut föregående riksmöte om riktlinjer för en reformering av det allmänna pensionssystemet ansett att den allmänna pensionsåldern i nuvarande system också i fortsättningen skulle vara 65 år. Beträffande delpensionsförsäkringen har riksdagen nyligen på förslag av utskottet i betänkande SfU17 antagit regeringens förslag i proposition 1994/95:197 Vissa socialförsäkringsfrågor m.m. om viss regeländring. I samband härmed har utskottet avstyrkt motionsyrkanden om att delpensionsförsäkringen skulle slopas fr.o.m. år 1996 eller år 1998 och hänvisat till att såväl regeringen som utskottet -- likaledes i samband med riksdagsbeslutet om riktlinjer för en reformering av det allmänna pensionssystemet -- ansett att delpensioner inte skulle nybeviljas efter år 1999.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i de nämnda frågorna och avstyrker bifall till motionerna Fi31 yrkande 8 och Fi32 yrkandena 21--23.
Även i motion Fi40 (m) tar motionärerna upp frågor om förtidspensioneringen. De begär i yrkande 13 ett tillkännagivande om att Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall få tilläggsdirektiv vad gäller pensionsnivåer för arbets- resp. förvärvsoförmåga. Motionärerna hänvisar till att den snabba ökningen de senaste 15--20 åren av förtidspensioneringarna har medfört starkt ökade kostnader för både statsbudgeten och ATP-systemet. Motionärerna anser att reglerna för beviljande av förtidspension bör skärpas och ersättningsnivåerna sänkas. Sannolikt bör systemet också konstrueras så att det ger olika skyddsnivåer för bristande arbetsförmåga, som personer med mycket svåra funktionshinder har, och förvärvsoförmåga. Enligt motionärerna krävs högre förtidspensionsnivåer vid arbetsoförmåga medan lägre ersättningsnivåer kan accepteras för personer med förvärvsoförmåga, och de senare är även mer känsliga för incitament att förändra sin situation genom att åtminstone i begränsad utsträckning deltidsarbeta.
Beträffande försäkringsskyddet vid långvarig ohälsa anges i de nya direktiven till Sjuk- och arbetsskadeberedningen att beredningen skall överväga en ny ordning för inkomstersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga. Inriktningen bör vara att denna integreras som en del i den allmänna ohälsoförsäkringen. Sjukpenning och förtidspension kommer därmed att förenas i ett ersättningssystem, något som bl.a. kan underlätta rehabiliteringsarbetet. I direktiven erinras om att omfattningen av förtidspensioneringen har ökat under flera decennier och att åtgärder bör vidtas för att begränsa de framtida utgifterna. Sådana åtgärder bör i första hand inriktas på att nedbringa antalet personer som uppbär ersättning, dels genom aktiva rehabiliteringsinsatser, dels genom att tillämpa striktare kriterier för rätt till långvarig ersättning. Försäkringen bör också vara utformad så att den bidrar till att ge den enskilde ett egenintresse för rehabilitering.
Utskottet anser att de frågeställningar som motionärerna tagit upp kan väckas inom ramen för den parlamentariskt sammansatta Sjuk- och arbetsskadeberedningens arbete. De olika partiernas företrädare har möjlighet att i detta arbete framföra sina synpunkter på hur ersättningssystemet vid långvarig ohälsa kan utformas för att ge de incitament för den enskilde till rehabilitering och återgång i arbete, helt eller delvis, som direktiven syftar till. Motion Fi40 yrkande 13 påkallar därför enligt utskottets uppfattning ingen åtgärd från riksdagens sida.
Bilaga 8 (Utbildningsdepartementet) avsnittet E. Studiestöd m.m.
Propositionen
Studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd (svux) och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa) lämnas för studier på heltid eller minst halvtid. I propositionen anförs att dessa regler är ofördelaktiga för dem som studerar på deltid i komvux, där utbildningen bygger på ett kurssystem där studieomfattningen t.ex. kan vara 75 % av heltid, medan endast halvt studiestöd kan lämnas. Detta har medfört att många för att få fullt studiestöd lägger in kurser i sitt studieprogram som de egentligen inte behöver. Regeringen föreslår därför att studiestödet till deltidsstuderande som läser på minst halvtid fr.o.m. den 1 januari 1996 anpassas till studiernas omfattning under terminen för studerande i kommunal och statlig vuxenutbildning. Härigenom beräknas utflödet av bidrag såvitt gäller studiemedelssystemet att minska med 25 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 och regeringen föreslår att anslaget Studiemedel m.m. minskas med motsvarande belopp.
Svux och svuxa består av en skattepliktig bidragsdel och en lånedel. Den som är berättigad till ersättning från arbetslöshetskassa eller har uppburit sådan ersättning längsta möjliga tid får svux med 65 % av det utbildningsbidrag som den studerande skulle ha fått vid arbetsmarknadsutbildning. Övriga studerande får svux med 32,5 % av motsvarande utbildningsbidrag. Svuxa utges fr.o.m. den 1 juli 1995 enbart efter den högre procentsatsen. Studielån kan i båda stödformerna utges med så stort belopp att det tillsammans med bidraget efter skatt motsvarar vad den studerande skulle ha erhållit i utbildningsbidrag efter skatt. Svux kan bl.a. beviljas för längre tids studier på grundskole- och gymnasienivå medan svuxa kan beviljas för högst två kalenderhalvår i sänder för sådana studier.
Regeringen beräknar att även förslagen i kompletteringspropositionen under bilaga 10 (Arbetsmarknadsdepartementet) om sänkta ersättningsnivåer m.m. i arbetslöshetsförsäkringen och utbildningsbidragssystemet minskar kostnaderna för svux och svuxa. Sammantaget med effekterna av förslaget om ändrat stöd vid deltidsstudier minskas utgifterna under anslaget Vuxenstudiestöd m.m. med 448,1 miljoner, varav 405 miljoner hänför sig till svuxa. Under anslaget Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar minskas utgifterna med 3 miljoner kronor. Regeringen föreslår att motsvarande mindre belopp skall anvisas under de nämnda anslagen för budgetåret 1995/96.
I propositionen anmäls att den av riksdagen begärda utredningen om sammanläggning av olika former av vuxenstudiestöd inte kan slutföras till den 1 juli 1995. Studiestödsutredningen har i uppdrag att med förtur utreda frågan, men enligt regeringens bedömning bör ett ställningstagande tas först när utredningens slutliga bedömning rörande samordningsmöjligheter föreligger. I propositionen avvisas också ett förslag från utredningen om en samordning av svux och svuxa så till vida att reglerna för svuxa ändras fr.o.m. den 1 juli 1995 så att stöd liksom inom studiemedelssystemet och svux får beviljas för studier på gymnasial nivå under tre år och för ytterligare tid om det finns särskilda skäl.
Motioner
I motion Fi31 (m) yrkande 15 hemställs att riksdagen beslutar om en sänkning av dagpenningen för svuxa. Förslaget är en konsekvens av att motionärerna föreslagit att lägsta nivån i utbildningsbidragen och KAS sänks till 210 kr per dag. I yrkande 17 hemställs att riksdagen beslutar att svux inte skall utgå vid yrkesteknisk högskoleutbildning (s.k. YTH-utbildning) i enlighet med vad som gällde under hösten 1994.
I motion Fi32 (fp) yrkande 8 hemställs om avslag på förslaget att sänka ersättningarna i svux och svuxa som en följd av sänkt ersättning i arbetslöshetsförsäkringen.
I motion Fi33 (v) begärs i yrkande 37 ett tillkännagivande att deltidsstudiestöd på 75 % av studiemedel, svux och svuxa skall gälla även studerande vid folkhögskola. I yrkande 38 hemställs om avslag på förslaget om ändring i studiestödslagen och i yrkande 39 om beslut om höjning av vuxenstudiebidraget inom svux och svuxa från 65 till 75 % av dagpenningen från A-kassa. I yrkande 40 begärs ett tillkännagivande om att svuxa skall beviljas för sex terminers studier på gymnasial nivå och för ytterligare tid om det finns särskilda skäl.
Även i motion Fi34 (mp) yrkande 23 hemställs om avslag på förslaget om sänkt vuxenstudiestöd m.m. till följd av sänkt arbetslöshetsersättning.
I motionerna Fi35 (kds) yrkandena 14 och 15 och i motion Fi48 (kds) yrkandena 1 och 3 hemställs dels att de flexiblare regler som föreslås för svux/svuxa för deltidsstudiestöd bör omfatta även studerande på folkhögskola, dels att reglerna för svuxa ändras så att stödet får beviljas för studier på gymnasienivå under tre år i enlighet med vad som gäller svux och studiemedel.
I yrkande 36 i motion Fi35 begärs också ett tillkännagivande om en återgång till de regler om samband mellan rätten till studiemedel och studieresultat som infördes i juni 1994 (prop. 1993/94:156, SfU25), men som upphävdes under hösten 1994 (prop. 1994/95:98 SfU9). I yrkande 2 i motion Fi48 hemställs dessutom om avslag på förslaget att sänka ersättningen i svux/svuxa.
Utskottets bedömning
Som framgår ovan finns en automatisk koppling mellan nivåerna på utbildningsbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen och nivåerna för svux och svuxa vad gäller såväl bidragsdelen som lånedelen i de båda vuxenstudiestöden. Utskottet kan konstatera att de ändringar som redan vidtagits eller som nu föreslås i kompletteringspropositionen och som påverkar utbildningsbidragen har gjort att svux alltmer förlorar sin betydelse som ett utbildningspolitiskt medel i syfte att ge olika grupper av vuxna ekonomisk möjlighet till en kompletterande grundskole- och gymnasieutbildning och därmed stärka deras position i arbetslivet. För dem som erhåller svux efter den lägsta ersättningsnivån, 32,5 % av utbildningsbidraget, understiger såväl bidragsdelen som lånedelen i svux avsevärt vad de kan få inom studiemedelssystemet. Studiemedlen för ett läsår uppgår under år 1995 till 6 962 kr per månad, varav 1 935 är bidrag och resten lån. För dem som erhåller svux och svuxa på 65-procentsnivån, och får utbildningsbidrag efter den 1 juli 1995 med lägsta beloppet, 245 kr per dag, kan bidragsdelen efter skatt komma att ligga mycket nära det skattefria studiebidragets belopp, och lånemöjligheterna är större om de väljer studiemedel. Detta förhållande kommer ytterligare att accentueras efter den 1 januari 1996 om utbildningsbidragens lägsta nivå sänks till 230 kr och de basbeloppsanknutna studiemedlen höjs. Den nuvarande möjligheten till barntillägg inom svux och svuxa skall också enligt riksdagens beslut (prop. 1994/95:100, SfU12) slopas fr.o.m. den 1 juli 1995.
Studiemedel blir i enlighet med det anförda för dem som endast kan erhålla svux på 32,5-procentsnivån ett självklart val, vilket gör att denna nivå i svux i praktiken spelat ut sin roll. Även för många vuxenstuderande som får svux eller svuxa på 65-procentsnivån men har så låg inkomst eller låg arbetslöshetsersättning att den endast kvalificerar dem för ett utbildningsbidrag på lägsta nivå kan studiemedel te sig som ett bättre studiefinansieringsalternativ än svux och svuxa. Det är inte helt otänkbart att även den tidsbegränsade möjligheten att få svuxa kan bidra till att studiemedel väljs för hela studietiden. Detta kan medföra en icke avsedd belastning på studiemedelsanslaget. Risken med låga vuxenstudiestöd är också att många arbetslösa inte ser någon ekonomisk möjlighet att utnyttja de extra utbildningsplatser med svuxa som inrättats för nästa läsår.
Även om Studiestödsutredningen har i uppdrag att utforma ett nytt studiefinansieringssystem räknar utskottet med att förslag härom dröjer, eftersom utredningens uppdrag enligt direktiven skall vara slutfört senast den 1 april 1996.
Enligt utskottets mening finns det därför anledning för regeringen att mycket noga följa utvecklingen av i vilken omfattning nästa läsårs särskilt inrättade utbildningsplatser för arbetslösa kommer till användning och i vilken utsträckning de studerande på dessa utbildningsplatser valt att finansiera sina studier med svuxa resp. vanliga studiemedel. Om regeringens intentioner med de särskilda arbetsmarknadssatsningarna i dessa avseenden inte uppfylls, utgår utskottet från att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder. Med det anförda anser utskottet att motionerna Fi32 yrkande 8, Fi33 yrkandena 39 och 40, Fi34 yrkande 23, Fi35 yrkande 15 och Fi48 yrkandena 2 och 3 kan anses besvarade. Motion Fi31 yrkande 15 bör mot bakgrund av det anförda avstyrkas av finansutskottet.
Förslaget om anpassning av studiestödet vid deltidsstudier till studiernas omfattning under studietiden överensstämmer med det förslag som den förra regeringen lade fram i proposition 1993/94:156 och som antogs av riksdagen på förslag i reservation 2 i betänkande 1993/94:SfU25. Lagändringarna skulle träda i kraft den 1 juli 1995. Riksdagens beslut undanröjdes emellertid hösten 1994 efter förslag i proposition 1994/95:98 som tillstyrktes av utskottet i betänkandet 1994/95:SfU9. I den senare propositionen framhölls att riksdagens beslut om ändringar i studiestödssystemet som skulle träda i kraft den 1 juli 1995 var olyckligt med hänsyn till att den planerade studiestödsutredningen borde ske utifrån ett helhetsperspektiv.
Med hänsyn till de besparingar som beräknats till följd av det nu framlagda förslaget kan utskottet biträda att lagändringarna ändå genomförs fr.o.m. den 1 januari 1996. Däremot är utskottet inte berett att tillstyrka motionsförslagen om en bättre anpassning av deltidsstudiestödet till studiernas omfattning vid folkhögskolor. Utskottet anser med det anförda att finansutskottet bör avstyrka bifall till motionerna Fi33 yrkandena 37 och 38, Fi35 yrkande 14 och Fi48 yrkande 1 samt föreslå riksdagen att anta regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) och lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.
Riksdagens förenämnda beslut hösten 1994 om undanröjande av beslutet på våren samma år om ändringar i studiestödssystemet innebar också att en lagändring fr.o.m. den 1 juli 1995 om att studiebidraget sammanlagt fick uppgå till ett belopp som motsvaras av utbildningens omfattning och längd inte genomförs. Utskottet ser ingen anledning att i denna del ändra riksdagens beslut hösten 1994 och avstyrker bifall till motion Fi35 yrkande 36.
I proposition 1994/95:98 meddelade regeringen sin avsikt att fr.o.m. den 1 januari 1995 återinföra den före den 1 juli 1994 gällande möjligheten att få svux vid YTH-utbildning. Skälet var att antalet sökande till sådan utbildning minskat drastiskt. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund bifall till motion Fi31 yrkande 17.
Bilaga 10 (Arbetsmarknadsdepartementet) litt. D. Invandring m.m.
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att ändamålen under förslagsanslaget D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. även får omfatta kostnader för bosniska flyktingars förberedelser i Sverige inför ett framtida återvändande till Bosnien-Hercegovina och evakuering av personer från Bosnien-Hercegovina för medicinsk vård i Sverige. Vidare föreslår regeringen att riksdagen godkänner nya riktlinjer för utbetalning av schablonersättningen till kommunerna för flyktingmottagandet.
Schablonersättningen utbetalas enligt nuvarande regler i förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. med ett halvt schablonbelopp till den kommun som först tar emot en flykting och gör upp en plan för hans introduktion i det svenska samhället. Resterande del betalas ut med en fjärdedel efter sex månader och ytterligare en fjärdedel efter tolv månader om flyktingen bor kvar i kommunen och är folkbokförd där. Har flyktingen flyttat till en annan kommun kan även denna kommun under vissa förutsättningar få ersättning.
I propositionen anförs att utbetalningarna och fördelningen av schablonersättningen inte i tillräcklig omfattning ansluter till när kostnaderna faktiskt uppstår för kommunen. Regeringen föreslår därför ett nytt utbetalningssystem som innebär att en första utbetalning med 0,2 schablonbelopp för att täcka de initiala kostnaderna görs månaden efter det att flyktingen första gången tagits emot i en kommun. Därefter görs utbetalningar med 0,1 schablonbelopp var tredje månad t.o.m. den 24:e månaden. Flyttar flyktingen inom 18 månader från det första mottagandet i en kommun bör inflyttningskommunen få 0,2 schablonbelopp i extra ersättning för att kompensera för de initialkostnader för introduktionen som den nya kommunen kan komma att få i de fall flyttningen sker. Även utflyttningskommunen bör få ersättning med 0,1 schablonbelopp för den tremånadersperiod under vilken flyttningen skett. Det nya systemet bör träda i kraft den 1 januari 1996 och gälla flyktingar som tas emot fr.o.m. denna tidpunkt. Regeringen anför dock att särskilda övergångsregler skulle kunna minska tiden med två parallella system. Avsikten är också att nya administrativa rutiner skall införas med automatiska utbetalningar till den kommun där flyktingen enligt skattemyndighetens personband är kyrkobokförd.
De föreslagna ändringarna medför dels en varaktig minskning av statens kostnader för flyktingar som flyttar till annan kommun, dels förlängda utbetalningar och därmed en tidsmässig förskjutning av anslagsbehovet. Detta tillsammans med justerade prognoser i fråga om kommunmottagandet av flyktingar m.m. minskar enligt propositionen anslagsbehovet för budgetåret 1995/96 med 400 miljoner kronor. Regeringen föreslår därför att ett motsvarande mindre belopp skall anvisas under förslagsanslaget Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för nämnda budgetår.
Motion
I motion Fi31 (m) yrkande 18 begärs att en ytterligare besparing skall göras inom det invandringspolitiska området med 400 miljoner kronor.
Utskottets bedömning
Förslagen om en utvidgning av ändamålen under förslagsanslaget D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. och om nya riktlinjer för utbetalning av schablonersättning till kommunerna för flyktingmottagande har inte föranlett några motionsyrkanden och utskottet har ingen erinran mot förslagen.
I det av riksdagen nyligen godkända betänkandet SfU13 avstyrkte utskottet bifall till bl.a. en motion (m) om ytterligare besparingar inom området för invandrarpolitiken. Enligt utskottets mening torde några större förändringar av invandrings- och flyktingpolitiken inte kunna ske förrän den parlamentariskt sammansatta Flyktingpolitiska kommittén avslutat sitt arbete och beredningen av förslagen ägt rum. Utskottet ansåg det därför inte rimligt att förutsätta att någon större besparing än regeringen beräknat skall kunna göras redan under budgetåret 1995/96. Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker bifall till motion Fi31 yrkande 18.
Ett tak för de offentliga utgifterna (bilaga 1 avsnitt 5.3)
Propositionen
Regeringen anser att det bör införas ett tak för de offentliga utgifterna. Detta kan utformas så att regeringen föreslår och riksdagen beslutar om en högsta nivå för de offentliga utgifterna under ett antal år framåt. Valet av nivå utgör en avvägning mellan å ena sidan önskemålet om att kunna tillgodose angelägna utgiftsbehov och å andra sidan önskemål om att uppnå en hållbar utveckling av de offentliga finanserna inom ramen för ett skatteuttag som inte skadar konkurrenskraften.
I propositionen framhålls att ett utgiftsmål för budgetpolitiken tydliggör behovet av politiska prioriteringar mellan olika utgiftsområden bl.a. genom att överskridanden kräver motverkande åtgärder på det sätt som föreslås i propositionen för budgetåren 1994/95 och 1995/96. Detta kan enligt regeringen ses som en första partiell tillämpning av principen om ett utgiftstak. Den främsta fördelen med ett utgiftstak är att budgetpolitiken ges en långsiktig inriktning med högre förutsebarhet. Regeringen erinrar i anslutning härtill om att riksdagen fattat beslut om att fr.o.m. budgetarbetet avseende budgetåret 1997 tillämpa en rambudgetprocess som utgår från ett beslut om ett totalt utgiftsutrymme uppdelat på utgiftsramar för 25 olika utgiftsområden.
Den offentliga sektorn omfattar dels statliga åtaganden som redovisas på statsbudgeten, dels statliga åtaganden som redovisas utanför statsbudgeten (i första hand socialförsäkringssektorn), dels den kommunala sektorn. Enligt regeringen bör ett utgiftstak omfatta samtliga dessa områden. Om det statliga åtagandet redovisas i eller utanför budgeten är oväsentligt, då det statliga sparandeunderskottet och styrningen av de totala statliga åtagandena står i centrum. De omfattande budgetförstärkningar som beslutats under senare år omfattar också alla typer av statliga åtaganden oavsett var deras ekonomiska konsekvenser redovisas.
Två slag av utgifter bör eventuellt särbehandlas, nämligen räntorna för statsskulden och de utgifter som är direkt beroende av konjunkturen. Regeringen hänvisar till att ett antal utgiftsposter är direkt och i stor utsträckning beroende av konjunkturen. Detta gäller vissa utgifter inom arbetsmarknadspolitiken. Det bör prövas närmare om och på vilket sätt dessa utgifter bör omfattas av ett utgiftstak. Även andra utgifter kan påverkas av konjunkturen antingen på ett indirekt sätt eller i mer begränsad utsträckning. Dessa utgifter bör emellertid enligt regeringen inte exkluderas från ett utgiftstak, utan förändringar bör hanteras inom ramen för utgiftstaket.
I propositionen anförs att ett utgiftstak bör preciseras i nominella termer, främst mot bakgrund av det prisstabiliseringsmål som gäller för den ekonomiska politiken. För detta talar också att valet av deflatorer, som är ofrånkomligt med ett realt utgiftstak, är komplicerat och gör att målet för budgetpolitiken blir otydligare och svårare att följa om det formuleras i reala termer.
I propositionen betonas att utgiftstak och ramar för de olika utgiftsområdena för att fungera på ett förutsebart sätt måste baseras på pålitliga prognoser över utgiftsutvecklingen och också följas upp löpande. En höjning av prognoskvaliteten är en förutsättning för ett väl fungerande system med utgiftstak. Processen för uppföljning av utgiftsutvecklingen måste enligt regeringen utvecklas, särskilt på myndigheterna och i regeringskansliet, så att tendenser till avvikelser från beslutade utgiftstak och ramar snabbt uppmärksammas. Ansvaret för uppföljningen av ett utgiftsområde i regeringskansliet bör läggas på det departement som svarar för verksamhetsområdet. Inom regeringskansliet behöver rutiner och processer utvecklas så att tendenser till utgiftsöverskridanden snabbt kan korrigeras, antingen genom beslut av regeringen eller genom att förslag tillställs riksdagen om åtgärder för att säkerställa att de utgiftstak som är beslutade kan hållas och att målen för budgetpolitiken uppnås.
Regeringen avser att senast i den ekonomisk-politiska propositionen våren 1996 lägga fram förslag om dels den tekniska utformningen av ett utgiftstak, dels ett kvantitativt angivet utgiftstak för år 1997. För budgetåret 1995/96 kommer utgiftsöverskridanden ej att accepteras. Utgiftsutvecklingen kommer att noga följas och åtgärder vidtas vid tendenser till överskridanden av fastlagda utgiftsnivåer.
Motioner
I motion Fi32 (fp) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som förordats om ett tak för de offentliga utgifterna och i yrkande 5 ett tillkännagivande om vad som förordats om ett robust socialförsäkringssystem. Motionärerna har inte någon invändning mot att tanken på ett utgiftstak prövas och noterar att regeringen själv bedömer att ett omfattande utredningsarbete krävs innan ett utgiftstak eventuellt kan genomföras. Beroende på hur förslaget utformas kan det antingen ge helt orimliga konsekvenser eller sammanfalla med den redan beslutade nya budgetprocessen. Om utgiftstaket inte sätts för ett visst anslag utan för så omfattande sakområden som t.ex. motsvarar olika utskotts verksamhetsområden, blir förslaget närmast liktydigt med vad som skall gälla i den nya budgetprocessen. Motionärerna menar därför att det är omöjligt att ta ställning till om ett utgiftstak skall införas på nuvarande helt otillräckliga underlag.
Beträffande socialförsäkringssystemet anför motionärerna att debatten om inkomst- eller grundtrygghet på senare tid har blivit mera konkret. En sänkning av ersättningsnivåerna till 75 % i socialförsäkringarna har, anför motionärerna, gjort det nödvändigt för regeringen att hantera frågan om individuella och/eller kollektiva tilläggsförsäkringar. Motionärerna fruktar ett läge där stora grupper medborgare känner att de, trots att de har betalat höga skatter under många år, inte kan räkna med ett acceptabelt skydd om de skulle drabbas av något oväntat. Motionärerna vänder sig mot en utveckling där personer som vill bevara sin inkomstnivå i händelse av sjukdom eller arbetslöshet får teckna tilläggsförsäkringar och framför tre argument mot en sådan utveckling. Det första är att det finns stora klyftor i samhället mellan dem som lätt kan försäkra sig och dem som svårligen eller bara till ett mycket högt pris kan göra det. Socialförsäkringens stora förtjänst ligger, anför motionärerna, i att kostnaderna för risker kan jämnas ut inom hela kollektivet. Det andra argumentet handlar om risken för att ett antal personer kommer att försumma att teckna tilläggsförsäkringar. Förutom konsekvenserna för den enskilde leder detta till ett politiskt tryck att även dessa personer bör få hjälp eller tillgång till mer förmånliga regler. Det tredje argumentet handlar om att en övergång till ett system med enbart grundskydd antingen innebär att de s.k. skattekilarna blir större eller till en försvagning av de offentliga finanserna. Det förra inträffar om avskaffandet av inkoms