Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1992/93
Betänkande 1991/92:FiU30
Finansutskottets betänkande
1991/92:FIU30
Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1992/93 (prop.1991/92:150 del I och 1991/92:100)
Innehåll
1991/92
FiU30
Sammanfattning
I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken. Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag till omläggning av energibeskattningen, sänkningen av mervärdesskatten, ändring av schablonavdraget vid arbetsinkomster och borttagande av fastighetsskatten för lokalhyreshus.
Den ekonomiska utvecklingen
För år 1992 har prognoserna för OECD-området reviderats ned i jämförelse med finansplanen. Orsaken är att aktiviteten dämpas i Tyskland och Japan. Även om återhämtningen i den amerikanska ekonomin försenats talar flera faktorer för att tillväxten nu ökar. Återhämtningen borde kunna ske på bred front med positiva bidrag från såväl inhemsk efterfrågan som nettoexporten. Hotet mot en positiv utveckling under nästa år är situationen i Tyskland där de problem som är föranledda av återföreningen av de båda tyska staterna underskattats. Även utvecklingen av den japanska ekonomin oroar. Japan har i likhet med ett flertal OECD-länder drabbats av en kris på de finansiella marknaderna.
Den svenska ekonomin är alltjämt inne i en recession. Produktionen minskar även i år och arbetslösheten fortsätter att stiga. Vissa positiva tecken finns emellertid. Pris- och löneökningarna förutses bli mycket låga även sett i ett internationellt perspektiv. Den förväntade internationella konjunkturuppgången år 1993 bör skapa goda förutsättningar för en betydande uppgång i exporten. Den inhemska efterfrågan bedöms emellertid fortfarande vara mycket svag. BNP förutses år 1993 öka med 0,8% vilket är en lägre tillväxt än vad som angavs i finansplanen.
Riktlinjer för den ekonomiska politiken
Utskottet stöder den strategi som regeringen fullföljer i kompletteringspropositionen:
Ökade förutsättningar för varaktig ekonomisk tillväxt i hela Sverige genom strategiska skattesänkningar, infrastrukturinvesteringar, satsning på forskning och utbildning och andra åtgärder som främjar investeringar och sysselsättning.
Sanering av de offentliga finanserna för att säkra en låg inflation och låg ränta, bereda utrymme för näringslivets investeringar och uppfylla EG:s konvergensregler.
Skärpt konkurrenstryck och förändringstryck i den svenska ekonomin. Den offentliga sektorn måste bli mer effektiv och i större utsträckning anpassas till medborgarnas behov. En sådan utveckling kommer samtidigt att innebära en valfrihetsrevolution för medborgarna.
I betänkandet understryker utskottet att den nedgång som följer av omställningen till en lägre inflationstakt inte kan överbryggas med en generellt expansiv politik. Däremot finns det goda möjligheter att genom den valda strategin förkorta den period då den svenska ekonomin pressas tillbaka av höga räntor. Det är arbetsmarknadspolitiska insatser -- genom infrastrukturinvesteringar och övriga åtgärder som föreslås i propositionen -- som måste svara för att i det korta perspektivet hålla tillbaka arbetslösheten.
I sin partimotion ställer sig Ny demokrati i stort bakom den inriktning av den ekonomiska politiken som förordas i kompletteringspropositionen. Företrädarna för Ny demokrati avger emellertid ett särskilt yttrande till betänkandet vad gäller dessa frågor.
Företrädarna för Socialdemokraterna reserverar sig till förmån för sitt förslag till inriktning av den ekonomiska politiken.
Finansutskottet biträder regeringens förslag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder men justerar nivån på ett anslag. Riksdagen har tidigare under våren av arbetsmarknadspolitiska skäl anvisat ytterligare 200 resp. 100 milj.kr. till komvux och folkbildningen utöver vad regeringen föreslog i budgetpropositionen. Finansutskottet föreslår nu att en lika stor nedjustering av anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder görs, vilket innebär att detta anslag minskas med 300 milj.kr. i förhållande till vad regeringen begärt i kompletteringspropositionen (s. 64).
Riktlinjer för budgetpolitiken
Underskottet i statsbudgeten fortsätter att öka. För innevarande budgetår har under loppet av de nio första månaderna underskottet successivt justerats upp från 5,5 till 67,6 miljarder kronor. För nästa budgetår räknade man i årets finansplan med ett underskott på 70,8 miljarder kronor. Nu väntas detta underskott i stället bli 101,8 miljarder kronor, dvs. drygt 30 miljarder kronor större. Försvagningen är i allt väsentligt föranledd av att man sedan januari har justerat ned inkomsterna med 37 miljarder kronor. De snabbt försvagade statsfinanserna är en följd av den rådande lågkonjunkturen. Paradoxalt nog ger också nedgången i inflationen upphov till en temporär budgetförsvagning eftersom den leder till omedelbart minskade statsinkomster, medan effekterna på statsutgifterna blir märkbara först i ett senare skede. Ett kraftigt ökat hushållssparande har via minskad konsumtion och minskade momsintäkter också bidragit till att statens finanser försvagats.
Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att det strukturella underskottet i de offentliga finanserna måste avskaffas. I den långsiktiga utgiftsstrategi som nu läggs fast för de närmaste tre åren skall inriktningen vara att successivt genomföra förändringar som begränsar utgifterna med drygt 30 miljarder kronor. De besparingsområden som därvid blir aktuella är sjukpenning- och arbetsskadeförsäkringen, pensionssystemet, bostadsstödet och statsbidragen till kommunerna. Dessutom förutsätts rationaliseringar komma till stånd inom den statliga sektorn vilket leder till ytterligare besparingar.
För att säkerställa en låg inflation måste finanspolitiken vara fortsatt mycket stram och ha en långsiktig inriktning. Stramheten får inte åstadkommas till priset av höjda skatter eftersom detta allvarligt skulle försämra förutsättningarna för tillväxten. Den skall i stället uppnås genom begränsningar i de offentliga utgifterna. Det är nödvändigt att de offentliga utgifterna minskas mätt som andel av BNP. Den långsiktiga utgiftsstrategi som regeringen avser att lägga fast för kommande år fyller därvid en viktig funktion.
Utskottet tillstyrker finansplanens förslag till inriktning av budgetpolitiken.
Företrädarna för Socialdemokraterna och Ny demokrati reserverar sig till förmån för sina resp. budgetalternativ.
Tillkännagivanden till regeringen
I betänkandet behandlas 203 motionsyrkanden. Av dessa har några yrkanden givit anledning för utskottet att föreslå tillkännagivanden till regeringen. En fördjupad analys begärs från regeringen angående konsekvenserna av ett svenskt medlemskap i EG:s ekonomiska och monetära union (EMU) (s. 53). På förslag av kulturutskottet anser finansutskottet att regeringen bör överväga vidgade tjänstgöringsmöjligheter för vapenfria värnpliktiga för bevakningsuppdrag vid museerna (s. 80).
På förslag av skatte- och näringsutskotten tillstyrker finansutskottet också vissa kompletteringar och ändringar på energiskatteområdet. Ändringarna berör bl.a. växthusnäringen, kraft- och fjärrvärmeleveranser till industrin samt användningen av kolbränslen för metallurgiska processer. Finansutskottet föreslår därutöver att skattefriheten för inhemska fasta bränslen behålls t.o.m. år 1993.
På förslag av bostadsutskottet föreslår finansutskottet ett tillkännagivande om att bidragsansökningar med anledning av de ytterligare medel som ställts till förfogande för om-, till- och nybyggnad av samlingslokaler bör administreras av boverket i stället för arbetsmarknadsstyrelsen som föreslås i propositionen (s.87).
Av innehållsförteckningen på betänkandets sista sida framgår vilka reservationer som avlämnats med anledning av motionerna.
Inledning
Remittering av proposition 150 jämte motioner
Proposition 150 har hänvisats enligt följande:
Bilaga I:1 Reviderad finansplan -- till finansutskottet,
Bilaga I:2 Utrikesdepartementet -- till utrikesutskottet, med undantag av punkt E 7 som remitterats till konstitutionsutskottet,
Bilaga I:3 Socialdepartementet -- till socialförsäkringsutskottet, med undantag av avsnitt 3 som remitterats till finansutskottet och därefter överlämnats till bostadsutskottet,
Bilaga I:4 Kommunikationsdepartementet -- till trafikutskottet, med undantag av punkt L 3 som remitterats till finansutskottet,
Bilaga I:5 Finansdepartementet -- till finansutskottet, med undantag av avsnitt 2 som remitterats till bostadsutskottet och avsnitt 3 som i vad avser mom. 1, 3 och 4 remitterats till skatteutskottet och i vad avser mom. 2 och 5 remitterats till lagutskottet,
Bilaga I:6 Utbildningsdepartementet -- till finansutskottet,
Bilaga I:7 Jordbruksdepartementet -- till finansutskottet, med undantag av punkt I 1 som remitterats till utbildningsutskottet,
Bilaga I:8 Arbetsmarknadsdepartementet -- till finansutskottet, med undantag av punkt B 1 som remitterats till arbetsmarknadsutskottet och därefter överlämnats till finansutskottet,
Bilaga I:9 Kulturdepartementet -- till finansutskottet, med undantag av punkt D 2 som remitterats till socialförsäkringsutskottet,
Bilaga I:10 Näringsdepartementet -- till näringsutskottet,
Bilaga I:11 Civildepartementet -- till finansutskottet,
Bilaga I:12 Miljö- och naturresursdepartementet -- till jordbruksutskottet,
Del II Kommunal ekonomi -- till finansutskottet.
Med anledning av proposition 150 har följande motioner väckts:
1991/92:K23 av Lars Werner m.fl. (v), 1991/92:K24 av Birgitta Hambraeus och Tage Påhlsson (c) 1991/92:K25 av Åke Gustavsson m.fl. (s), 1991/92:K26 av Karin Starrin (c), 1991/92:K27 av Åke Carnerö (kds), 1991/92:Fi40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s), 1991/92:Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s), 1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd), 1991/92:Fi43 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd), 1991/92:Fi44 av Lars Werner m.fl. (v), 1991/92:Fi45 av Birgitta Dahl m.fl. (s), 1991/92:Fi46 av Bruno Poromaa m.fl. (s), 1991/92:Fi47 av Alf Wennerfors och Kjell Nilsson (m, s), 1991/92:Fi48 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s), 1991/92:Fi49 av Bo Forslund m.fl. (s), 1991/92:Fi50 av Magnus Persson m.fl. (s), 1991/92:Fi51 av Rune Evensson m.fl. (s), 1991/92:Fi52 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s), 1991/92:Fi53 av Bo Nilsson m.fl. (s), 1991/92:Fi54 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s), 1991/92:Fi55 av Kjell Nilsson m.fl. (s), 1991/92:Fi56 av Björn Samuelson (v), 1991/92:Fi57 av John Andersson m.fl. (v), 1991/92:Fi58 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s), 1991/92:Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s), 1991/92:Fi60 av Axel Andersson m.fl. (s), 1991/92:Fi61 av Anita Johansson m.fl. (s), 1991/92:Fi62 av Monica Öhman m.fl. (s), 1991/92:Fi63 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s), 1991/92:Fi64 av Hans Stenberg m.fl. (s), 1991/92:Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s), 1991/92:Fi66 av Ingbritt Irhammar (c), 1991/92:Fi67 av Ingrid Hemmingsson (m), 1991/92:Fi68 av Mikael Odenberg m.fl. (m), 1991/92:Fi69 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s), 1991/92:Fi70 av förste vice talman Stig Alemyr m.fl. (s), 1991/92:Fi71 av Owe Andréasson m.fl. (s), 1991/92:Fi72 av Bo Holmberg m.fl. (s), 1991/92:Fi73 av Hans Gustafsson m.fl. (s), 1991/92:Fi74 av Bo Finnkvist (s), 1991/92:Fi75 av Gunhild Bolander (c), 1991/92:Fi76 av Bengt Kindbom (c), 1991/92:Fi77 av Ivar Franzén (c), 1991/92:Fi78 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s), 1991/92:Fi79 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s), 1991/92:Fi80 av Dan Ericsson i Kolmården (kds), 1991/92:Fi81 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m), 1991/92:Fi82 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s), 1991/92:Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s), 1991/92:Fi84 av Ingvar Carlsson m.fl. (s), 1991/92:Fi85 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s), 1991/92:Fi86 av Eva Johansson m.fl. (s), 1991/92:Fi87 av Anders Nilsson m.fl. (s), 1991/92:Fi88 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s), 1991/92:Fi89 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s), 1991/92:Fi90 av Johan Lönnroth (v), 1991/92:Fi91 av Bengt Hurtig (v), 1991/92:Fi92 av John Andersson (v), 1991/92:Fi93 av Lennart Brunander och Ingbritt Irhammar (c), 1991/92:Fi94 av Marianne Andersson och Elving Andersson (c), 1991/92:Fi95 av Mikael Odenberg m.fl. (m), 1991/92:Fi96 av Håkan Strömberg m.fl. (s), 1991/92:Fi97 av Martin Nilsson m.fl. (s), 1991/92:Fi98 av Birger Andersson m.fl. (c, m, fp, kds), 1991/92:Fi99 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp), 1991/92:Fi100 av Jerzy Einhorn och Margareta Viklund (kds), 1991/92:Fi101 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd), 1991/92:Fi102 av Inger Hestvik m.fl. (s), 1991/92:Fi103 av Bo Finnkvist m.fl. (s), 1991/92:Fi104 av Georg Andersson m.fl. (s), 1991/92:Sk31 av Inger Hestvik m.fl. (s), 1991/92:U12 av Lars Werner m.fl. (v), 1991/92:U13 av Lars Sundin och Elver Jonsson (fp), 1991/92:Sf41 av Doris Håvik m.fl. (s), 1991/92:T23 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s), 1991/92:Jo40 av Jan Bergqvist (s), 1991/92:Jo41 av Göran Persson m.fl. (s), 1991/92:Jo42 av Annika Åhnberg m.fl. (v), 1991/92:Bo14 av Oskar Lindkvist m.fl. (s), 1991/92:Bo15 av Karin Starrin och Birgitta Carlsson (c), 1991/92:Bo16 av Barbro Westerholm (fp) och 1991/92:Bo17 av Jan Andersson och Bo Nilsson (s).
Motionerna har hänvisats enligt följande:
till konstitutionsutskottet motionerna K23--27,
till skatteutskottet motion Sk31,
till utrikesutskottet motionerna Fi42 yrkande 7, U12 och U13, till socialförsäkringsutskottet motionerna Fi42 yrkande 31 och Sf41,
till trafikutskottet motion T23,
till jordbruksutskottet motionerna Fi42 yrkandena 22--24 och Jo40--42,
till arbetsmarknadsutskottet motionerna Fi41 yrkande 43 och Fi83 yrkande 8,
till bostadsutskottet motionerna Fi41 yrkandena 12, 13, 15 och 16, Fi42 yrkande 5, Fi44 yrkandena 33--40, Fi59 yrkande 7 och Bo14--17,
i övrigt till finansutskottet.
Finansutskottet har därefter till jordbruksutskottet överlämnat motion Fi44 yrkande 2.
Finansutskottets behandling
Finansutskottet behandlar
proposition 150 bilaga I:1 Reviderad finansplan i vad avser hemställan under 3 i sitt betänkande om statsbudgetens inkomster för budgetåret 1992/93 (1991/92:FiU33),
i vad avser hemställan under 4 och 5 i sitt betänkande om statsbudgetens utgifter för budgetåret 1992/93 (1991/92:FiU34),
i vad avser hemställan under 6 och 7 i sitt betänkande om anslag till räntor på statsskulden, m.m. (1991/92:FiU32),
proposition 150 Del II Kommunal ekonomi i sitt betänkande 1991/92:FiU29.
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 1991/92:100 (budgetpropositionen) bilaga 8 (finansdepartementet) i vad avser punkterna F 7 Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. och I 7 Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning,
dels proposition 1991/92:112 om F-skattebevis, m.m., yrkande 1 beträffande förslag till lag om ändring i uppbördslagen, i vad avser 4§ 1mom. och 12§,
dels proposition 1991/92:150 (kompletteringspropositionen), del I Reviderad finansplan m.m.
bilaga I:1 Reviderad finansplan, i vad avser momenten 1--2 och 8--17,
bilaga I:4 Kommunikationsdepartementet, i vad avser punkt L 3,
bilaga I:5 Finansdepartementet, med undantag av avsnitten 2 och 3,
bilaga I:6 Utbildningsdepartementet,
bilaga I:7 Jordbruksdepartementet, i vad avser punkt C 4,
bilaga I:8 Arbetsmarknadsdepartementet,
bilaga I:9 Kulturdepartementet, med undantag av punkt D 2,
bilaga I:11 Civildepartementet,
dels de med anledning av proposition 1991/92:150 väckta motionerna
1991/92:Fi40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) i vad avser yrkandena 1--5, 1991/92:Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) i vad avser yrkandena 1--11, 14, 17--42 och 44--46, 1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) i vad avser yrkandena 1--4, 6, 8--21, 25--30 och 32, 1991/92:Fi43 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd), 1991/92:Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) i vad avser yrkandena 1, 3--7 och 19--32, 1991/92:Fi45 av Birgitta Dahl m.fl. (s), 1991/92:Fi46 av Bruno Poromaa m.fl. (s), 1991/92:Fi48 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s), 1991/92:Fi49 av Bo Forslund m.fl. (s), 1991/92:Fi50 av Magnus Persson m.fl. (s), 1991/92:Fi51 av Rune Evensson m.fl. (s), 1991/92:Fi52 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s), 1991/92:Fi54 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s), 1991/92:Fi55 av Kjell Nilsson m.fl. (s), 1991/92:Fi56 av Björn Samuelson (v), 1991/92:Fi57 av John Andersson m.fl. (v), 1991/92:Fi58 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s), 1991/92:Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s) i vad avser yrkandena 1--6 och 8--12, 1991/92:Fi60 av Axel Andersson m.fl. (s), 1991/92:Fi61 av Anita Johansson m.fl. (s), 1991/92:Fi62 av Monica Öhman m.fl. (s), 1991/92:Fi63 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s), 1991/92:Fi64 av Hans Stenberg m.fl. (s), 1991/92:Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s), 1991/92:Fi66 av Ingbritt Irhammar (c), 1991/92:Fi67 av Ingrid Hemmingsson (m), 1991/92:Fi69 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s), 1991/92:Fi70 av förste vice talman Stig Alemyr m.fl. (s), 1991/92:Fi71 av Owe Andréasson m.fl. (s), 1991/92:Fi73 av Hans Gustafsson m.fl. (s), 1991/92:Fi74 av Bo Finnkvist (s), 1991/92:Fi78 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s), 1991/92:Fi79 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s), 1991/92:Fi80 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) i vad avser yrkande 3, 1991/92:Fi81 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m), 1991/92:Fi82 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s), 1991/92:Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) i vad avser yrkandena 1--7, 9 och 10, 1991/92:Fi85 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s), 1991/92:Fi87 av Anders Nilsson m.fl. (s), 1991/92:Fi88 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s), 1991/92:Fi91 av Bengt Hurtig (v), 1991/92:Fi93 av Lennart Brunander och Ingbritt Irhammar (c), 1991/92:Fi94 av Marianne Andersson och Elving Andersson (c), 1991/92:Fi96 av Håkan Strömberg m.fl. (s), 1991/92:Fi97 av Martin Nilsson m.fl. (s), 1991/92:Fi98 av Birger Andersson m.fl. (c, m, fp, kds), 1991/92:Fi101 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd), 1991/92:Fi102 av Inger Hestvik m.fl. (s) i vad avser yrkande2, 1991/92:Fi103 av Bo Finnkvist m.fl. (s), 1991/92:Fi104 av Georg Andersson m.fl. (s),
dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1991/92:A216 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp), 1991/92:A256 av Carl-Johan Wilson (fp), 1991/92:A276 av Stefan Attefall och Jerzy Einhorn (kds) och 1991/92:A279 av Dan Ericsson i Kolmården och Ulf Björklund (kds).
Regeringens lagförslag
Regeringens i proposition 150 framlagda lagförslag som behandlas i detta betänkande återfinns i bilaga 1.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett övriga berörda utskott tillfälle att avge yttrande över de förslag i proposition 150 jämte motioner som rör resp. utskotts beredningsområde.
Avlämnade yttranden från skatteutskottet (1991/92:Sku5y), socialförsäkringsutskottet (SfU3y), socialutskottet (SoU6y), kulturutskottet (KrU6y), utbildningsutskottet (UbU4y), trafikutskottet (TU3y), jordbruksutskottet (JoU10y), näringsutskottet (NU9y), arbetsmarknadsutskottet (AU5y) och bostadsutskottet (BoU6y) återfinns i bilagorna 3--12 till betänkandet.
Inkomna skrivelser
Under ärendets beredning har utskottet mottagit ett antal skrivelser från organisationer och företag.
Propositionernas förslag
Proposition 100
I proposition 100 bilaga 8 Finansdepartementet har regeringen -- efter föredragning av statsrådet Anne Wibble --
dels under punkt F 7 (s. 91) föreslagit riksdagen att till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1200000000 kr.,
dels under punkt I 7 (s. 140) föreslagit riksdagen att till Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 270000000 kr.
Proposition 112
I proposition 112 har regeringen under moment 1 (s. 198) -- efter föredragning av statsrådet Bo Lundgren -- föreslagit
1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), delvis.
Lagförslaget, i vad avser 4§ 1 mom. och 12§, har av skatteutskottet överlämnats till finansutskottet för samordning med det i proposition 150 bilaga I:5 framlagda förslaget till lag om ändring i uppbördslagen.
Proposition 150 del I
I proposition 150 bilaga I:1 Reviderad finansplan har regeringen (finansdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet Anne Wibble --
dels föreslagit
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i propositionen,
2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordats i propositionen,
8. att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning,
9. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1992/93, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av 2 500 000 000 kr.,
10. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om statlig borgen för överlåtna pensionsåtaganden (avsnitt 4.2.5),
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om
11. reglering av pensionsåtaganden i samband med överföring av statlig verksamhet till annan associationsform (avsnitt 4.2.2),
12. den skattemässiga situationen vid övertagande av statliga pensionsåtaganden (avsnitt 4.2.3),
13. skyldighet att trygga övertagna pensionsåtaganden (avsnitt4.2.4),
14. redovisning av statens samlade pensionsåtagande (avsnitt4.3),
15. årsbokslut för staten (avsnitt 5),
16. utnyttjandet av finansfullmakten (avsnitt 6),
17. vissa riktlinjer för den statliga budgetprocessen (avsnitt7).
I proposition 150 bilaga I:4 Kommunikationsdepartementet har regeringen -- efter föredragning av statsrådet Mats Odell -- under punkt L 3 (s. 4--5) föreslagit att riksdagen till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 2200000000 kr.,
I proposition 150 bilaga I:5 Finansdepartementet har regeringen -- efter föredragning av statsrådet Anne Wibble --
dels i avsnitt 1 Skattefrågor (s. 1--30) föreslagit att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,
2. lag om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt,
3. lag om dels ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt, dels upphävande av samma lag,
4. lag om ändring i lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik,
5. lag om ändring i lagen (1991:609) om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),
6. lag om ändring i lagen (1991:610) om ändring i lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska fordon,
7. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
8. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
9. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
10. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
11. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
dels i avsnitt 4 (C) Statlig lokalförsörjning (s. 78--80) föreslagit
1. att riksdagen godkänner den utökade treårsplanen för Investeringar m.m. i enlighet med vad i propositionen förordats,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om tidigareläggning av byggnadsprojekt i enlighet med vad i propositionen förordats,
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om att byggnadsstyrelsen får ta upp lån i riksgäldskontoret för Investeringar m.m. i enlighet med vad i propositionen förordats,
dels i avsnitt 5 (C 3) (s. 80) föreslagit att riksdagen under sjunde huvudtitelns förslagsanslag Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m. anvisar 10 000 000 kr. utöver vad som föreslagits i prop. 1991/92:100 bil. 8,
dels i avsnitt 6 (F 7) (s. 80--81) föreslagit att riksdagen under sjunde huvudtitelns förslagsanslag Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. anvisar 300 000 000 kr. utöver vad som föreslagits i prop. 1991/92:100 bil. 8,
dels i avsnitt 7 Övriga frågor (s. 81--91) att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om 1. personalkonsekvenser vid strukturförändringar,
2. den särskilda vinstskatten och investeringsskatten på byggnadsarbeten.
I proposition 150 bilaga I:6 Utbildningsdepartementet har regeringen -- efter föredragning av statsrådet Per Unckel -- dels under punkt B 8 (s. 1--3) föreslagit
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att, i enlighet med vad i propositionen anförts, vid behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje gymnasieår under budgetåret 1992/93 utöver de 8 000 platser för vilka medel nu begärs i särskild ordning,
dels under punkt B 14 (s. 3) föreslagit
2. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (1991/92:UbU11, rskr. 193) till Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 31 065 000 kr.,
dels under punkt D (s. 4--5) föreslagit
3. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar 48 250 000 kr. utöver vad som beräknats i prop. 1991/92:100 bil. 9,
4. att riksdagen under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Lokala och individuella linjer samt fristående kurser för budgetåret 1992/93 anvisar 18 240 000 kr. utöver vad som beräknats i prop. 1991/92:100 bil. 9,
dels under punkt F 2 (s. 6) föreslagit
5. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Studiehjälp m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar 65 000 000 kr. utöver vad som föreslagits i prop. 1991/92:100 bil. 9.
I proposition 150 bilaga 7 Jordbruksdepartementet har regeringen -- efter föredragning av statsrådet Karl Erik Olsson -- under punkt C 4 (s. 1--2) föreslagit att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om en ettårig förlängning av försöksverksamheten med särskilda skogsvårdsinsatser i Norrlands inland.
I proposition 150 bilaga 8 Arbetsmarknadsdepartementet har regeringen -- efter föredragning av statsrådet Börje Hörnlund --
dels i avsnittet Arbetsmarknads- och arbetslivsfrågor (s.1--17) föreslagit att riksdagen
1. antar förslaget till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift,
2. medger att en rörlig kredit får disponeras i riksgäldskontoret om högst 10 000 000 000 kr. under budgetåret 1992/93 för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag,
3. medger att en rörlig kredit får disponeras i riksgäldskontoret om högst 2 000 000 000 kr. under budgetåret 1992/93 för utbetalningar enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs,
dels under punkt B 1 (s. 17--18) föreslagit att riksdagen
1. godkänner att den avgiftsbelagda programförmedlingen upphör,
2. under tionde huvudtitelns ramanslag Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisar ett belopp som är 2773000 kr. lägre än vad som föreslagits i prop. 1991/92:100 bil. 11,
dels under punkt B 2 (s. 18--19) föreslagit att riksdagen
1. godkänner de ändringar i fråga om bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet som förordats i propositionen (avsnitt 2.5.2),
2. godkänner vad i propositionen anförts om bidrag till lönekostnader vid utbildning i företag (avsnitt 2.6.3),
3. tar del av vad i propositionen anförts om bidrag till arbetshjälpmedel och arbetsbiträde åt handikappade ungdomar i ungdomspraktik (avsnitt 2.6.2),
4. under tionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1992/93 anvisar 500 000 000 kr. utöver vad som föreslagits i prop. 1991/92:100 bil. 11 (avsnitt 2.5.1),
dels under punkt C 6 (s. 19) föreslagit att riksdagen under tionde huvudtitelns reservationsanslag Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1992/93 anvisar 200 000 000 kr. utöver vad som föreslagits i prop. 1991/92:100 bil. 11.
I proposition 150 bilaga I:9 Kulturdepartementet har regeringen -- efter föredragning av statsrådet Birgit Friggebo -- under punkt B 2 (s. 1--4) föreslagit att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (1991/92:KrU18, rskr. 204) till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 216 517 000 kr.
I proposition 150 bilaga I:11 Civildepartementet har regeringen -- efter föredragning av statsrådet Inger Davidson -- dels under punkt C 1 (s. 1--2) föreslagit att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (1991/92:KrU13, rskr. 148) till Stöd till trossamfund m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 92007000 kr.,
dels under punkt F 3 (s. 2--3) föreslagit att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (1991/92:BoU12, rskr. 153) till Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 135 000 000 kr.
Motionsyrkandena
1991/92:Fi40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår propositionens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som föreslås i denna motion,
2. att riksdagen avslår de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som föreslås i propositionen och godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som föreslås i denna motion,
3. att riksdagen beslutar att höja barnbidraget till 10 020 kr. per barn och år från den 1 juli 1992,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag om två karensdagar i sjukförsäkringen icke bör föreläggas riksdagen,
5. att riksdagen hos regeringen begär en fördjupad analys av de problem som är förknippade med en europeisk ekonomisk och monetär union i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett kraftfullt investeringsprogram för att bekämpa arbetslösheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att med all kraft få i gång och fullfölja de stora, strategiska infrastrukturinvesteringarna,
3. att riksdagen bemyndigar vägverket att för budgetåret 1992/93 uppta lån för tidigareläggning av investeringar inom en ram om 2 500 milj.kr.,
4. att riksdagen bemyndigar banverket att för budgetåret 1992/93 uppta lån för tidigareläggning av investeringar inom en ram om 1 500 milj.kr.,
5. att riksdagen till anslaget L 3 Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1992/93 anvisar 300milj.kr. mer än vad regeringen föreslår,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av medlen under anslagt L 3,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av tidigareläggningar av investeringar inom SJ och luftfartsverket,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en "beredskapsbank" inom trafikverken för att underlätta planeringen,
9. att riksdagen hos regeringen begär att överläggningar upptas med de företag som producerar material för järnvägstrafiken i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen hos regeringen begär att få en likviditetsplan för anslaget L 1 Investeringar i trafikens infrastruktur avseende de direkta och indirekta åtaganden som finns,
11. att riksdagen hos regeringen begär att luftfartsverket och banverket får i uppdrag att bilda ett gemensamt bolag med uppgift att projektera, låta bygga och driva järnvägen mellan Stockholm och Arlanda,
14. att riksdagen beslutar att ramen för bil. 1:11 anslaget F 3 Bidrag till allmänna samlingslokaler för budgetåret 1992/93 ökas med 50 milj.kr. utöver regeringens förslag, således till 96 milj.kr.,
17. att riksdagen bemyndigar byggnadsstyrelsen att för tidigareläggning av investeringar under budgetåret 1992/93 låna upp 500 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast påbörja projektering för ett modernt museum på Skeppsholmen i Stockholm med sikte på en byggstart hösten 1993,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggande av förrådslokaler för naturhistoriska riksmuseets spritsamlingar,
20. att riksdagen avslår propositionens förslag om att anvisa 100 milj.kr. till regeringens disposition för investeringar inom kulturområdet i enlighet med vad i motionen anförts om att riksdagen bör ange inriktningen på dessa investeringar,
21. att riksdagen beslutar att bidragsramen inom anslaget Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1992/93 höjs med 75 milj.kr. eller således till 100 milj.kr.,
22. att riksdagen till Riksantikvarieämbetet: Kulturmiljövård för budgetåret 1992/93 anvisar 90 milj.kr. utöver vad som tidigare beslutats för att möjliggöra tidigareläggning av investeringar inom kulturmiljöområdet i enlighet med vad som anförts i motionen,
23. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1992/93 anslå minst 300 milj.kr. till stöd för förbättringar av skolornas fysiska arbetsmiljö,
24. att riksdagen beslutar anslå 300 milj.kr. till driften av det kommunala offentliga skolväsendet för att kommuner och landsting skall kunna anordna minst 10 000 platser för ett tredje år på gymnasieskolan under budgetåret 1992/93 i enlighet med vad som anförts i motionen, dvs. 34 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit för likartad satsning,
25. att riksdagen beslutar bemyndiga regeringen att vid behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje gymnasieår under budgetåret 1992/93 utöver de 10 000 platser för vilka medel begärts ovan,
26. att riksdagen beslutar anslå 80 milj.kr. till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1992/93, dvs. 15 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit,
27. att riksdagen beslutar att till driften av det kommunala offentliga skolväsendet för kommunal vuxenutbildning anslå 150 milj.kr. mer för budgetåret 1992/93 än vad regeringen föreslagit,
28. att riksdagen beslutar anslå 200 milj.kr. mer än regeringens förslag för folkbildningen för budgetåret 1992/93 till insatser för arbetslösa eller sådana som riskerar arbetslöshet,
29. att riksdagen beslutar anslå 50 milj.kr. mer än regeringens förslag för budgetåret 1992/93 till timersättning för studerande i grundläggande vuxenutbildning,
30. att riksdagen beslutar anslå 230 milj.kr. mer än regeringens förslag till korttidsstudiestöd för budgetåret 1992/93,
31. att riksdagen beslutar anslå 50 milj.kr. mer än regeringens förslag till medel för uppsökande verksamhet eller för utbildning av studieorganisatörer för budgetåret 1992/93,
32. att riksdagen beslutar anslå 70 milj.kr. till ett program för bred språkutbildning i enlighet med vad som anförts i motionen,
33. att riksdagen beslutar att till reservationsanslaget Lokala och individuella linjer samt fristående kurser för budgetåret 1992/93 anslå 10 milj.kr. utöver regeringens förslag för 230 årsstudieplatser i enlighet med vad i motionen anförts,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kompetensutredningens förslag bör ligga till grund för ett program från regeringen avseende en satsning på utbildning och andra kompetenshöjande åtgärder,
35. att riksdagen beslutar godkänna förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter enligt bilaga 6,
36. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 2000 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit,
37. att riksdagen beslutar att till Räntebidrag för ny- och ombyggnader av vissa statliga och kommunala investeringar för budgetåret 1992/93 till Arbetsmarknadsstyrelsen anvisa ett reservationsanslag på 1050 milj.kr.,
38. att riksdagen beslutar att till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa 40 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit,
39. att riksdagen hos regeringen begär att en översyn görs av garantiregeln mot utförsäkring från a-kassa i enlighet med vad som anförts i motionen,
40. att riksdagen hos regeringen begär att en översyn görs av de deltidsarbetslösas situation i enlighet med vad som anförts i motionen,
41. att riksdagen hos regeringen begär att AMS får i uppdrag att ta fram en strategi för kvinnornas situation på arbetsmarknaden i enlighet med vad som anförts i motionen,
42. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift,
44. att riksdagen till Regionala utvecklingsinsatser anvisar 170 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit,
45. att riksdagen till Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. anvisar 20 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit,
46. att riksdagen godkänner att en försöksverksamhet får inledas för att stödja småföretag finansierad från anslaget för Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m.
1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken som förordas i motionen,
2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen som förordas i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att föra en mycket stram finanspolitik,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av Investeringsaktiebolaget Sverige (IABS),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna nya huvudprinciper för biståndspolitiken i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om huvudprinciperna för ett enklare och bättre system för sjukpenningförsäkring och vissa andra socialförsäkringar, föräldrapenning, ersättningar vid arbetsskada, yrkesinriktad rehabilitering och arbetsmarknadsutbildning, arbetslöshetsersättning samt garantilön vid konkurs,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett nytt system med reducerad sjukpenningförsäkring införs redan fr.o.m. den 1 januari 1993 enligt de riktlinjer som i motionen anförts,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett nytt system med reducerad föräldrapenning införs redan fr.o.m. den 1 januari 1993 enligt de riktlinjer som i motionen anförts,
11. att riksdagen omedelbart enligt vad som anförts i motionen initierar en förändring av barnbidragssystemet till ett inkomstrelaterat system som innebär att barnbidrag inte utgår för barn till höginkomsttagare, vilket ger en besparing med 1,2 miljarder kronor för budgetåret 1992/93 om den träder i kraft den 1 januari 1993, i följd varav anslaget F 1 Bidrag till barnomsorg (femte huvudtiteln) kan sänkas med motsvarande belopp,
12. att riksdagen omedelbart initierar åtgärder som syftar till effektivare och bättre resursutnyttjande inom sjukvården genom att avskaffa landstingsmonopolet, Dagmarreformen och genom återinförande av fri etableringsrätt för läkare, vilka åtgärder sammanlagt under budgetåret 1992/93 ger en besparingseffekt på 3 miljarder kronor,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett system med fri etableringsrätt för privatpraktiserande läkare bör införas redan under budgetåret 1992/93, vilket ger en besparingseffekt på upp mot 1 miljard kronor under det första året,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad nyttjandegrad av det fysiska kapitalet, anläggningar och utrustning, inom sjukvården, vilket medför en besparing med 2,5 miljarder kronor det första året,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principerna för effektivare barnomsorg,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av ålderdomshem,
17. att riksdagen sänker anslaget G 1 Bidrag till service och vård (femte huvudtiteln) för budgetåret 1992/93 med 800 milj. kr.,
18. att riksdagen till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1992/93 anvisar 2 000 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således totalt 4 200 000 000 kr.,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts att även öka satsningen på huvudvägssystemet och borttagande av flaskhalsar mellan storstäderna i Sverige,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en snar utbyggnad av snabbjärnväg mellan Sundsvall och Stockholm,
21. att riksdagen beslutar att minst 2 000 000 000 kr. skall överföras från arbetslivsfonden och användas till infrastrukturella sysselsättningsskapande åtgärder på landsväg och järnväg,
25. att riksdagen beslutar sänka hotell- och restaurangmomsen till den nivå som rådde före den 1 januari 1990, dvs. 12,87 %,
26. att riksdagen beslutar att momsen på personbefordran inkl. skidliftar sänks till 6 %,
27. att riksdagen beslutar att momsen på camping, entréavgifter till parker och nöjesanläggningar sänks till 6 %,
28. att riksdagen beslutar att moms på cirkus, folkets park och liknande anläggningar sätts till 6%,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att svensk turistnäring får lika förmånliga spelregler som våra konkurrentländer,
30. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning om organisationsbidragen i enlighet med vad som anförts i motionen,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om besparingar genom slopad statsfinansiering av hemspråksundervisningen.
1991/92:Fi43 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen om investeringsaktiebolaget inte kommer till stånd avslår förslaget om borttagande av schablonavdraget,
2. att riksdagen om investeringsaktiebolaget inte kommer till stånd avslår förslaget om sänkning av mervärdesskatten,
3. att riksdagen om investeringsaktiebolaget inte kommer till stånd avslår förslaget om höjning av energiskatten.
1991/92:Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i motsvarande del godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 10 extra miljarder för att bekämpa arbetslösheten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förtida utbetalning av 4 miljarder kronor av statsbidragen till kommunerna för ROT-program,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förverkligandet av myndigheters och verks investeringsplaner,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning och kunskapshöjning i industrin,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillfällig pensionssänkning,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energibeskattningen,
20. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt energibeskattning för företagen,
21. att riksdagen bifaller regeringens förslag om höjd energibeskattning för hushållen under förutsättning att inkomsterna används för miljösatsningar,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biobränslen,
23. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt mervärdesskatt,
24. att riksdagen avslår regeringens förslag till slopande av schablonavdraget,
25. att riksdagen avslår regeringens förslag om slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus,
26. att riksdagen beslutar att återgå till 1991 års nivå på fastighetsskatten för lokalhyreshus,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopat grundavdrag för inkomster över brytpunkten,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återställande av vissa skattesänkningar,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företagsbeskattning,
30. att riksdagen beslutar om ett stimulansbidrag för att förbättra den fysiska miljön i skolan enligt vad i motionen anförts,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnaden av den 3-åriga gymnasieskolan,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fler platser på högskolan.
1991/92:Fi45 av Birgitta Dahl m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och möjligheterna till produktiva insatser till gagn för sysselsättningen i Uppsala län.
1991/92:Fi46 av Bruno Poromaa m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattelättnader för enbart den s.k. elintensiva industrin,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till finansiering av industrins skattebefrielse.
1991/92:Fi48 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar avslå förslaget till skatt på metallurgiskt kol.
1991/92:Fi49 av Bo Forslund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att högskolan i Sundsvall/Härnösand ges möjlighet att starta grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna 4--9.
1991/92:Fi50 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av och möjligheter till produktiva investeringar och andra insatser i Värmlands län för att bekämpa arbetslösheten.
1991/92:Fi51 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och möjligheterna till sysselsättning i norra Älvsborg.
1991/92:Fi52 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringar i Skåne.
1991/92:Fi54 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 60 platser tilldelas högskolan i Luleå av de 520 årsstudieplatser för språkundervisning som regeringen föreslår.
1991/92:Fi55 av Kjell Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av insatser mot arbetslösheten i Kronobergs län.
1991/92:Fi56 av Björn Samuelson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogliga beredskapsarbeten i Värmland.
1991/92:Fi57 av John Andersson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogliga beredskapsarbeten i skogslänen.
1991/92:Fi58 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av tidigareläggning av investeringar i Östergötlands län.
1991/92:Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast påbörja projektering för ett nytt modernt museum på Skeppsholmen med sikte på byggstart hösten 1993,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggande av förrådslokaler för naturhistoriska riksmuseets spritsamlingar,
3. att riksdagen, i enlighet med vad i motionen anförts om att riksdagen bör ange inriktningen på kulturinvesteringarna, avslår propositionens förslag om att anvisa 100 milj.kr. till regeringens disposition för investeringar inom kulturområdet,
4. att riksdagen beslutar att bidragsramen inom anslaget Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1992/93 höjs med 75 milj.kr. eller således till 100 milj.kr.,
5. att riksdagen beslutar att bidragsramen inom anslaget Bidrag till allmänna samlingslokaler för budgetåret 1992/93 ökas med 50 milj.kr. utöver regeringens förslag eller således till 96 milj.kr.,
6. att riksdagen till Riksantikvarieämbetet: Kulturmiljövård för budgetåret 1992/93 anvisar 90 milj.kr. utöver vad som tidigare beslutats för att möjliggöra tidigareläggning av investeringar inom kulturmiljövårdsområdet i enlighet med vad i motionen anförts,
8. att riksdagen till Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper för budgetåret 1992/93 anvisar 5 milj.kr. utöver vad som tidigare beslutats,
9. att riksdagen till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet, m.m. för en ny anslagspost benämnd Försöksverksamhet med länskonstnärer för budgetåret 1992/93 anvisar 3 milj.kr.,
10. att riksdagen till Bidrag till Svenska rikskonserter för budgetåret 1992/93 för musikpedagogiskt utvecklingsarbete med amatörer anvisar 3 milj.kr. utöver vad som tidigare beslutats,
11. att riksdagen till Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner för budgetåret 1992/93 anvisar 1 183 000 kr. utöver vad som tidigare beslutats,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till Pliktutredningen angående bevakning av museer av vapenfria värnpliktiga.
1991/92:Fi60 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av insatser mot arbetslösheten i Gävleborgs län.
1991/92:Fi61 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och möjligheterna till produktiva investeringar och andra insatser för att bekämpa arbetslösheten i Stockholms län.
1991/92:Fi62 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift.
1991/92:Fi63 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och möjligheterna till produktiva investeringar och andra insatser i Norrbottens län för att bekämpa arbetslösheten.
1991/92:Fi64 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av särskilda åtgärder för att på kort och lång sikt förbättra sysselsättningsläget i Västernorrlands län.
1991/92:Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de svenska skatterna och internationaliseringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattereformen och principen om skatt efter bärkraft,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärderingen av skattereformen,
4. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.4 föreslagna lagen om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
5. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.5 föreslagna lagen om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
6. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.5 föreslagna lagen om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
7. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.5 föreslagna lagen om ändring i uppbördslagen (1953:272),
8. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5 föreslagna lagen om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,
9. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5 föreslagna lagen om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt,
10. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5 föreslagna lagen om dels ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt, dels upphävande av samma lag,
11. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5 föreslagna lagen om ändring i lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik,
12. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5 föreslagna lagen om ändring i lagen (1991:609) om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),
13. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5 föreslagna lagen om ändring i lagen (1991:610) om ändring i lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska fordon,
14. att riksdagen upphäver andra stycket 24 § lagen (1957:262) om allmän energiskatt,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändamålet med förbrukning av kolbränslen för metallurgiska processer,
16. att riksdagen upphäver 1 § lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt,
17. att riksdagen beslutar att 2 § lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt skall ges följande lydelse: Skatt enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt på elektrisk kraft och bränsle som förbrukas vid industriell tillverkning och vid yrkesmässig växthusodling och skatt enligt lagen (1990:582) om koldioxidskatt på sådant bränsle som avses i 1 § första stycket nämnda lag som förbrukas vid industriell tillverkning och vid yrkesmässig växthusodling, tas ut med sådant belopp att den sammanlagda skatten inte överstiger 0,6 procent av produkternas försäljningsvärde fritt fabrik eller växthus,
18. att riksdagen beslutar att 3 § lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt skall ges följande lydelse: Riksskatteverket beslutar om nedsättning av skatt enligt 2 §,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hela den allmänna energiskatten och koldioxidskatten för resp. bränsle bör beaktas vid tillämpningen av den begränsning av skatteuttag som föreskrivs i 2 § lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt,
20. att riksdagen hos regeringen begär utredning av möjligheterna att, som ett alternativ, basera begränsningen av energiskatteuttag på förädlingsvärdet i stället för på saluvärdet,
21. att riksdagen hos regeringen begär utredning av möjligheterna att, för industriföretag som passerar energiskattetaket i 2 § lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt, införa administrativa styrmedel för att stimulera till effektivare energianvändning,
22. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga 1:5.6 föreslagna lagen om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
23. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 10 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt att skiktgränsen för statlig inkomstskatt vid 1994 års taxering skall vara 181200 kr. multiplicerat med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober 1991 och prisläget i oktober 1992 med tillägg av två procentenheter,
24. att riksdagen beslutar att skattesatsen för fysiska personers och dödsbons kapitalinkomster skall vara 30% fr.o.m. år 1993,
25. att riksdagen beslutar att skatten på reavinster på aktier och andra finansiella instrument som beskattas enligt aktievinstreglerna skall vara 30% fr.o.m. den 1 juli 1992,
26. att riksdagen beslutar att de regler för genomsyn vid tillämpningen av takregeln vid realisationsvinstbeskattningen av bostadsrätter som gällde före riksdagens beslut den 18 december 1991 återinförs fr.o.m. den 1 juli 1992,
27. att riksdagen beslutar att skattesatsen för avkastning på kapitalförsäkringar och för värdepappersfonder skall vara 30 % fr.o.m. år 1993,
28. att riksdagen beslutar att skattesatsen på avkastningen av privata pensionsförsäkringar skall vara 15 % fr.o.m. år 1993,
29. att riksdagen beslutar att bestämmelserna om ränteavdragsbegränsning, såsom de gällde före riksdagens beslut den 18 december 1991, återinförs fr.o.m. år 1993,
30. att riksdagen beslutar att reglerna för beskattning av delägare i fåmansföretag, såsom de gällde före riksdagens beslut den 18 december 1991, återinförs fr.o.m. taxeringsåret 1994,
31. att riksdagen beslutar att införa en allmän löneavgift på 0,34 % fr.o.m. den 1 juli 1992,
32. att riksdagen beslutar att den särskilda löneskatten skall utgå med 22,2 % fr.o.m. den 1 juli 1992,
33. att riksdagen beslutar att socialavgifter skall utgå på vinstandelsmedel fr.o.m. den 1 juli 1992,
34. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny lag om förmögenhetsskatt i enlighet med de grundprinciper om bredare skattebas och enhetlig skattesats som redovisats i departementspromemorian om reformerad förmögenhetsbeskattning (Ds 1990:91),
35. att riksdagen beslutar att reglerna för arvs- och gåvoskatt, såsom de gällde före riksdagens beslut den 18 december 1991, återinförs fr.o.m. den 1 juli 1992,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fastighetsskatten och allmänna samlingslokaler.
1991/92:Fi66 av Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilldelning av 100 nya årsstudieplatser för fristående kurser till högskolan i Kristianstad.
1991/92:Fi67 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att även Jämtlands län skall omfattas av den ettåriga förlängningen av försöksverksamheten med särskilda skogsvårdsinsatser i Norrlands inland.
1991/92:Fi69 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och möjligheterna till investeringar i Göteborgs kommun för att bekämpa arbetslösheten.
1991/92:Fi70 av förste vice talman Stig Alemyr m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sysselsättningsskapande åtgärder i Kalmar län.
1991/92:Fi71 av Owe Andréasson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och möjligheterna till produktiva investeringar och andra insatser i Hallands län för att bekämpa arbetslösheten.
1991/92:Fi73 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot finanskrisen.
1991/92:Fi74 av Bo Finnkvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att underlätta möjligheterna för äldreavgångar.
1991/92:Fi78 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrenssituationen för biobränslen,
2. att riksdagen hos regeringen begär snara förslag om hur de i motionen nämnda problemen för biobränslena skall lösas.
1991/92:Fi79 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och möjligheterna till sysselsättning i Sjuhäradsbygden.
1991/92:Fi80 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stärkande av biobränslenas ställning i förhållande till fossilbränslen.
1991/92:Fi81 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om likartad fastighetsbeskattning för olika fastighetstyper.
1991/92:Fi82 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sysselsättningsskapande åtgärder i Jämtlands län.
1991/92:Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår propositionens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som föreslås i vår ekonomisk-politiska motion,
2. att riksdagen beslutar att barnbidraget skall höjas till 10 020 kr. per barn och år från den 1 juli 1992,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag om två karensdagar i sjukförsäkringen icke bör föreläggas riksdagen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till program för miljöräkenskaper,
5. att riksdagen hos regeringen begär att AMS får i uppdrag att ta fram en strategi för kvinnornas situation på arbetsmarknaden, i utbildning och för kompetenshöjning,
6. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 2000 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till konsekvensanalyser vad avser effekter på kvinnor och män i samband med större propositioner,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett avvisande av införandet av vårdnadsbidrag,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd för en generell kvinnopolitik.
1991/92:Fi85 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av omedelbara insatser för att bekämpa arbetslösheten i Västmanland.
1991/92:Fi87 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder mot arbetslösheten i Skaraborgs län.
1991/92:Fi88 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och möjligheterna till produktiva investeringar i Bohuslän för att bekämpa arbetslösheten.
1991/92:Fi91 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen och specificerande bilaga anförts om satsningar på infrastruktur i Norrbottens län.
1991/92:Fi93 av Lennart Brunander och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att växthusodlingen i likhet med industrin fr.o.m. den 1 januari 1993 befrias från energiskatt och avseende elskatten erhåller industriabonnemang,
2. att riksdagen beslutar att växthusodlingen under åren 1993 och 1994 betalar 15 % av koldioxidskatten och därefter 25 % liksom industrin,
3. att riksdagen beslutar att nuvarande administrativa system med direktreduktion av koldioxidskatten vid leveransen bibehålls för växthusnäringen.
1991/92:Fi94 av Marianne Andersson och Elving Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om språkutbildning vid högskolan i Trollhättan/Uddevalla,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare platser inom fristående kurser till högskolan i Trollhättan/Uddevalla.
1991/92:Fi96 av Håkan Strömberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade arbetsmarknadsinsatser i Örebro län.
1991/92:Fi97 av Martin Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att främja sysselsättningen i Jönköpings län.
1991/92:Fi98 av Birger Andersson m.fl. (c,m,fp,kds) vari yrkas att riksdagen beslutar att högskolan Eskilstuna/Västerås tilldelas ytterligare medel på LIF-anslaget motsvarande 200 årsstudieplatser utöver vad som tidigare föreslagits.
1991/92:Fi101 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkning av fastighetsskatter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopande av flyttskatten.
1991/92:Fi102 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att främja sysselsättningen i Kopparbergs län.
1991/92:Fi103 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att främja sysselsättningen i Hagfors kommun.
1991/92:Fi104 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att främja sysselsättningen i Västerbottens län.
1991/92:A216 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts från anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, B 2, bil. 11, överför 200000000 kr. till anslaget Bidrag till folkbildningen, C 1, bil. 19.
1991/92:A256 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att omfördela pengar från anslaget B 2, Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, till anslaget B 8, Bidrag till skoldriften.
1991/92:A276 av Stefan Attefall och Jerzy Einhorn (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att inom ramen för de medel som anvisas under anslaget B 2, Arbetsmarknadsutbildning, i det reguljära utbildningsväsendet m.m. reservera 120 milj.kr. under budgetåret 1992/93 för köp av utbildning av annars arbetslösa från folkhögskolorna i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:A279 av Dan Ericsson i Kolmården och Ulf Björklund (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om synkronisering av bidrag till komvux och aktiva arbetsmarknadsåtgärder.
Proposition 150 del I
I det följande sammanfattas förslagen i proposition 150 jämte partimotionerna. Det bör framhållas att de kommunalekonomiska frågorna behandlas i ett särskilt betänkande (1991/92:FiU29).
I propositionen anförs att Sverige sedan en tid har halkat efter utvecklingen i viktiga konkurrentländer. Kombinationen av djupgående strukturella problem och en misslyckad stabiliseringspolitik förde vid 1980-talets slut in Sverige i den svåraste ekonomiska krisen sedan andra världskriget med en negativ tillväxt, snabbt stigande arbetslöshet, kraftigt sjunkande industriproduktion och betydande problem på de finansiella marknaderna. Den ekonomiska utvecklingen uppvisar dock även positiva tecken. Pris- och löneökningarna blir såväl i år som nästa år mycket låga. Därmed förstärks den svenska konkurrenskraften. När den internationella konjunkturen vänder uppåt år 1993 finns det därför förutsättningar för en avsevärd ökning av exporten. Den inhemska efterfrågan väntas dock fortfarande vara mycket svag, varför den totala tillväxten i ekonomin stannar vid 0,8%. Underskottet i bytesbalansen elimineras. Produktiviteten i ekonomin förutses utvecklas starkt både under år 1992 och 1993. Den produktionsökning som kommer till stånd nästa år är därför inte tillräcklig för att hindra en fortsatt uppgång av arbetslösheten.
Regeringens ekonomiska politik syftar till att bryta nedgången i den ekonomiska utvecklingen och återskapa förutsättningarna för en uthållig tillväxt i hela landet. Detta kräver målmedvetenhet, systematik och långsiktighet. Svårigheterna kan bara övervinnas genom en långsiktig förändring av strukturen i svensk ekonomi. Det finns inga snabba klipp i den ekonomiska politiken. Den akuta krisen liksom den strukturella obalansen kan bara hävas genom ett systematiskt reformarbete som frigör enskilda människors kreativitet. Politiken skall fullföljas med konsekvens och uthållighet.
Den främsta uppgiften är att hålla nere inflationen samt att göra det möjligt för Sverige att med ekonomisk styrka bli medlem i EG och i övrigt delta i den internationella ekonomiska integrationen. Strategin har tre inslag:
Ökade förutsättningar för varaktig ekonomisk tillväxt i hela Sverige genom strategiska skattesänkningar, infrastrukturinvesteringar, satsning på forskning och utbildning och andra åtgärder som främjar investeringar och sysselsättning.
Sanering av de offentliga finanserna för att säkra en låg inflation och låg ränta, bereda utrymmen för näringslivets investeringar och uppfylla EG:s konvergensregler.
Skärpt konkurrenstryck och förändringstryck i den svenska ekonomin. Det innebär samtidigt en valfrihetsrevolution för medborgarna.
Genom denna strategi skapas goda förutsättningar för att vinna kampen mot arbetslösheten och trygga en sådan ekonomisk utveckling att hela Sverige kan växa. Det största hotet mot alla fördelningspolitiska ambitioner är hög och långvarig arbetslöshet. Lika uppenbart är att en hög inflation skapar ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor. Framgång i kampen mot strukturfelen i svensk ekonomi är därför av avgörande fördelningspolitisk betydelse.
Finanspolitiken måste ha en långsiktig inriktning. De kortsiktiga åtgärder som vidtas skall vara förenliga med de långsiktiga målen. Konjunkturläget påverkar i vilken takt och i vilken ordning olika ekonomisk-politiska åtgärder genomförs. Normen för finanspolitiken är att den totala offentliga sektorns sparande skall vara i balans över en konjunkturcykel. Denna norm skall upprätthållas genom en stram utgiftspolitik. De sänkningar av skadligt höga skatter som vidtas skall vara finansierade.
Den fasta växelkursen är en avgörande norm för den ekonomiska politiken. Fixeringen av kronans kurs till ecun är en avgörande del av regeringens ekonomiska strategi. Penningpolitikens viktigaste uppgift är därför att upprätthålla förtroendet för den fasta växelkursen. Med denna inriktning skapas en grund för att uppnå ett stabilt penningvärde. Något utrymme för att använda penningpolitiken för att styra den inhemska efterfrågan finns inte. Finans- och strukturpolitiken måste därför bära huvudansvaret för att skapa förutsättningar för en icke-inflationistisk tillväxt. Normen att staten inte skall nettolåna i utländsk valuta ligger fast.
För innevarande budgetår beräknas underskottet i statsbudgeten nu till 67,6miljarder kronor, en försämring med 20miljarder kronor sedan beräkningen i 1992 års finansplan. För budgetåret 1992/93 beräknas underskottet bli 101,8miljarder kronor eller 6,9% av BNP. Detta innebär en försämring på drygt 30 miljarder kronor sedan beräkningen i januari. Försämringen som i första hand återfinns på inkomstsidan är huvudsakligen av teknisk karaktär.
I finansplanen i januari slog regeringen fast tre övergripande mål för finanspolitiken:
Underskott i de offentliga finanserna över en konjunkturcykel är inte acceptabla.
Behovet av vissa strategiska skattesänkningar leder till krav på en mycket stram utgiftspolitik.
Sverige bör driva en sådan ekonomisk politik att de s.k. konvergenskraven som ställts upp för medlemskap i den ekonomiska och monetära unionen inom EG uppfylls.
Regeringens långsiktiga mål är att avlägsna underskottet i de offentliga finanserna. Den långsiktiga utgiftsstrategin (LUS) innebär att beslut fattas successivt under de närmaste åren som leder till minskade utgifter om drygt 30 miljarder kronor. Fortsatta utgiftsminskningar är enligt kalkylerna nödvändiga under åren därefter.
Följande åtgärder har tidigare aviserats:
Inom sjukpenningförsäkringen införs två karensdagar år 1993. Besparingseffekten har beräknats till 4,7miljarder kronor.
De tidigare aviserade minskningarna av räntebidragen i bostadsbeståndet om 3,4 miljarder kronor för år 1993 kommer att tas ut huvudsakligen genom upptrappning av den garanterade räntan.
För år 1993 föreslås en indragning från kommunen på 7,5miljarder kronor. De kommunalekonomiska frågorna återfinns i proposition150 delII och behandlas av finansutskottet i ett särskilt betänkande (1991/92:FiU29).
Beslut kommer således att fattas med följande inriktning:
Inom arbetsskadeförsäkringen föreslås ett stramare arbetsskadebegrepp från den 1januari 1993. Det innebär en utgiftsminskning på 200--300milj.kr. I nästa steg är huvudalternativet att privatisera arbetsskadeförsäkringen. Därmed sänks både skatter och utgifter. På sikt blir besparingarna betydande.
Pensionerna tillhör de transfereringar som växer snabbast, främst genom att antalet pensionärer med full ATP ökar. Den översyn av pensionssystemet som nu pågår syftar till långsiktiga förändringar. Förslag som innebär stora förbättringar för ekonomins funktionssätt och tillväxtförmåga kommer att presenteras under år 1992.
Förslag presenteras nu om minskade bostadssubventioner. I fråga om den kommande produktionen innebär förslaget om nytt finansieringssystem besparingar på 1--2miljarder kronor under de närmaste åren jämfört med nuvarande system. Dessutom kommer resterande investeringsbidrag att avskaffas från den 1januari 1993. Det innebär minskade offentliga utgifter på ca1,5miljarderkronor.
Den statliga konsumtionen har ökat något under senare år. Rationaliseringsarbetet inom den statliga sektorn måste därför intensifieras. Detta bör kunna innebära ytterligare besparingar.
Ett stort antal andra strukturella förändringar kommer att genomföras för att frigöra offentliga medel för andra mer angelägna uppgifter. Det gäller t.ex. förändringar för att finansiera insatser för de sämst ställda pensionärerna samt insatser för människor med handikapp.
Denna långsiktiga utgiftsstrategi syftar till att de offentliga utgifterna skall sjunka med drygt 30miljarder kronor under de närmaste åren. Tidigare vidtagna och ovan aviserade åtgärder leder till en betydande minskning av det s.k. ohälsotalet. Därigenom minskar de offentliga utgifterna, arbetskraftsdeltagandet och tillväxten ökar. Härmed tas ett viktigt ytterligare steg i den långsiktiga utgiftsstrategin.
Motionerna
Socialdemokraternas partimotion Fi40
I motion Fi40 (s) anförs att Sverige har goda förutsättningar att uppnå en god ekonomisk tillväxt och ökad välfärd under 1990-talet. Under de senaste åren har en rad initiativ tagits, som lagt grunden för en sådan gynnsam utveckling: skattereformen, stabiliseringsavtalet, ecu-anslutningen, EES-avtalet, besluten om förbättringar i infrastruktur och utbildning samt energipolitiken är exempel på detta. Inflationen har pressats ned. Sverige har nu en prisstabilitet på god europeisk nivå. Konkurrenskraften förbättras.
En uppgång i den internationella konjunkturen kan nu förväntas. Den kommer att dra med sig en ökning av den svenska exporten. Men exporten utgör endast en fjärdedel av den totala efterfrågan och kan inte ensam åstadkomma en allmän uppgång i ekonomin. Aktiviteten på hemmamarknaden är för svag, vilket bromsar tillväxten. Enligt motionärernas mening försvagas aktiviteten genom den samlade effekten av de åtgärder som regeringen hittills har vidtagit:
höga räntor och en restriktiv kreditgivning, vilket drabbar näringsliv och hushåll, strukturpolitiska åtgärder riktade bl.a. mot bostadsförsörjningen och byggsektorn, finanspolitiska indragningar, riktade bl.a. mot utbildning, vård och omsorg.
Denna kritik mot regeringens ekonomiska politik bekräftas, enligt motionärernas mening, av regeringens egna bedömningar. Tillväxten försvagas med ca 10miljarder kronor i år och ca 15miljarder kronor nästa år, och de arbetslösa blir 50000 fler som en direkt följd av de åtgärder som regeringen vidtar. Detta bidrar till att statsfinanserna försämras i snabb takt.
Som motionärerna ser det leder inte regeringens politik, "Den enda vägen", till ekonomiska framsteg. Därför måste den ekonomiska politiken läggas om och inriktas på att ta till vara tillväxtmöjligheterna. En ny näringspolitik, som ersätter den nuvarande låt-gå-, lägg-ner- och sälj-ut-politiken, måste komma till stånd. En huvuduppgift är att stärka konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter -- både för små och stora företag -- för att göra Sverige attraktivt för internationella företag. Därför måste politiken inriktas på att befästa den prisstabilitet som nu har uppnåtts. Genom att förnya arbetets organisation, satsa på forskning och utveckling och höja kompetensen i arbetslivet bör produktiviteten kunna förbättras rejält under de närmaste åren. Genom EES-avtalet förstärks de svenska företagens möjligheter på den europeiska marknaden. Som ett led i denna näringspolitik bör ett samlat progam nu genomföras mot de skadliga effekterna av finanskrisen. Det främsta syftet är att öka tillgången på riskkapital för näringslivet. AP-fondens ram för aktieköp bör vidgas med 10miljarder kronor. Staten bör avstå från planerna på att lägga beslag på det riskkapital som finns tillgängligt genom utförsäljning av statliga företag. Fastighetsmarknaden bör stärkas genom att ramarna för AP-fondernas fastighetsköp vidgas och staten avstår från planerna på att realisera fastigheter för 20 miljarder kronor. Banker och andra kreditinstitut bör stärkas genom att skattereglerna mjukas upp något och en statlig inlåningsförsäkring införs.
Ett centralt inslag i det åtgärdspaket som föreslås i motionen är en ny näringslivspolitik med ett omfattande investeringsprogram som skall skapa arbete och utveckling. Motionärerna föreslår en kraftig ökning av investeringarna i vägar, järnvägar, broar och annan infrastruktur. Upprustning, ombyggnad och reparation av skolor, bostäder m.m. bör stimuleras. Ytterligare 3,5miljarder kronor per år bör ställas till förfogande för att finansiera kostnaderna för tidigareläggning m.m. På så sätt bör investeringsnivån kunna höjas med 20 miljarder kronor under en tvåårsperiod.
Till detta bör läggas höjda ambitioner när det gäller utbildning och kompetensutveckling. Den utbyggda gymnasieskolan och fler elever i högskolan förbättrar ungdomarnas utbildning. Ökningen av arbetsmarknadsutbildningen, satsningen på vuxenutbildning och förstärkta insatser för kompetensutveckling i tillverkningsindustrin höjer arbetskraftens kompetens och produktivitet. Även de regionalpolitiska insatser motionärerna föreslår i samband med försvarets omstrukturering har denna inriktning. Dessa utbudsinriktade åtgärder stärker tillväxten på längre sikt.
En omfördelning och förnyelse inom välfärdspolitiken bör komma till stånd. Sådana åtgärder kan bidra till både ekonomisk tillväxt och rättvisa.
Statsbidragssystemet för kommunerna bör reformeras. Detaljbestämmelserna bör minskas för att göra det möjligt för kommunerna att förbättra produktiviteten och hushålla med knappa resurser. Motionärerna säger nej till den föreslagna indragningen från den kommunala sektorn på 7,5miljarder kronor fr.o.m. år 1993. Syftet med detta är att bättre tillgodose behovet av utbildning och kompetenshöjning, säkerställa en familjepolitik som gör det möjligt att förena förvärvsarbete med ansvar för barnen och förstärka hälso- och sjukvården för att genom aktiva åtgärder reducera kostnaderna för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen.
Besparingsförslagen när det gäller läkemedel och tandvårdsförsäkring godtas. Däremot avvisas förslaget att införa karensdagar.
Skattesystemet har under åren 1990 och 1991 förnyats och fått en utformning som gör att Sverige har en internationellt sett konkurrenskraftig företagsbeskattning samt en inkomstbeskattning som främjar arbete och sparande. Den borgerliga regeringen har på viktiga punkter rivit upp skattereformen och rubbat balansen mellan arbete och kapital. Motionärerna vill återställa skattereformen och bedriva en skattepolitik som gör att medborgarna får betala skatt efter bärkraft. De beslut som regeringen har genomdrivit om skattesänkningar för kapitalägare och höginkomsttagare bör därför omprövas. Det gäller besluten om sänkt kapitalinkomstskatt, reavinstskatt, förmögenhetsskatt och arvs- och gåvoskatt. Dessa åtgärder har en omfördelande effekt men ger inte alls de tillväxteffekter som regeringen har gjort gällande.
Energiskatten på den tunga industrin bör sänkas för att åstadkomma mera konkurrensneutrala villkor. I motionen avvisas regeringens förslag att helt avskaffa energiskatten på industrin. Det gäller också regeringens förslag om höjd inkomstskatt, sänkt mervärdesskatt och slopad fastighetsskatt på kommersiella lokaler. Miljöavgiften på handelsgödsel bör höjas. Motionärernas förslag på skatteområdet innebär att statens inkomster ökar med ca 9miljarder kronor budgetåret 1992/93.
Vid en kameral jämförelse mellan budgetförslagen i motionen och propositionen innebär förslaget, enligt motionärerna, ett budgetunderskott som är 6 miljarder kronor mindre för budgetåret 1992/93. Till detta kommer effekten av ökad tillväxt och minskad arbetslöshet. Därigenom ökar inkomsterna och minskar utgifterna. Förbättringen av de offentliga finanserna blir enligt motionärerna närmare 15miljarder kronor budgetåret 1992/93.
I motionen framhålls vikten av att föra en budgetpolitik som är både ansvarsfull på skattesidan och försiktig på utgiftssidan. Regeringens förslag till omfattande skattesänkningar leder, menar motionärerna, till stora budgetunderskott. Sådana lånefinansierade skattesänkningar måste förr eller senare betalas och det med ränta. Motionärerna avvisar en sådan budgetpolitik.
EG-länderna har beslutat att skapa en ekonomisk och monetär union (EMU). Skapandet av EMU innebär att det skall finnas en enda valuta, ecun, att det skall föras en gemensam penning- och valutapolitik, bedrivas ett nära samarbete när det gäller finanspolitik och inrättas en europeisk centralbank.
Sverige har sedan maj 1991, då beslutet fattades om att knyta den svenska kronan till ecun, ett valutapolitiskt samarbete med EG. Detta bidrog till att öka förtroendet på valutamarknaderna för den svenska ekonomin och till en lägre räntenivå. Detta samarbete bör när så är möjligt vidareutvecklas för att stärka stabiliteten i ekonomin, särskilt på de finansiella marknaderna.
Ett valutapolitiskt samarbete av detta slag bör sålunda öka den ekonomiska stabiliteten men är inte utan problem. De deltagande länderna frånhänder sig möjligheterna att genom justeringar av växelkurserna bidra till anpassning av ekonomier som har utsatts för störningar. Det kan vara till stor nackdel vid kraftiga förändringar av en ekonomis produktionsförutsättningar. I motionen föreslås att en fördjupad analys görs av de problem som är förknippade med en europeisk ekonomisk och monetär union och av de danska övervägandena i samband med EMU-överenskommelsen.
Ny demokratis partimotioner Fi42 och Fi43
I motion Fi42 (nyd) anförs att det är ett bra och riktigt förslag att sänka energiskatterna för industrin med 3,39miljarder kronor i kompletteringspropositionen. De övriga förslagen som i sin huvudsak syftar till att finansiera skattebortfallet ställer sig motionärerna dock tveksamma till. Motionärerna delar regeringens uppfattning att momsen måste sänkas inför EG-inträdet, men det bör göras efter utgiftsminskningar. Regeringens förslag beräknas ge en varaktig budgeteffekt på -2,2miljarder kronor, vilket innebär att nettofinansieringsbehovet är 1,19miljarder kronor. Därför bör andra besparingsmöjligheter anvisas för att finansiera det aktuella skattebortfallet på 3,39miljarder kronor.
Motionärerna delar i allt väsentligt regeringens synpunkter på förslagen om den kommunala ekonomin. Sveriges ekonomiska läge och det ökande budgetunderskottet innebär att det måste föras en mycket stram finanspolitik och att alla utgifter måste granskas noga för att man skall kunna finna möjliga besparingar. Motionärerna stöder regeringens ambitioner att genomföra ytterligare utgiftsnedskärningar och upprepar därför i motionen de besparingsåtgärder som partiet har anvisat. I motionen föreslås bl.a. betydande besparingar vad gäller organisationsstödet, u-hjälpen och flyktingpolitiken.
I motionen understryks att den absolut viktigaste frågan efter ekonomin är arbetsmarknadssituationen. Särskilt ungdomarna måste få möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden trots den aktuella situationen. Därför stöder man regeringens åtgärder. Detta får dock inte leda till att arbetstagarorganisationerna genom arbetsdomstolen försöker att stoppa ikraftträdandet av riksdagens beslut. Fackföreningarna är, menar motionärerna, ej till för att göra riksdagens arbete. En demokrati skall styras av folkets valda ombud. Det är motionärernas mening att den kollektiva företrädarrätten på sikt måste brytas och ersättas av den individuelle arbetstagarens frihet och förhandlingsrätt på verkstadsgolvet, inom sjukvården och på andra arbetsplatser.
Pensionsfrågan måste få en hög prioritet och måste påskyndas i den pågående utredningen. Fattigpensionärernas problem måste emellertid lösas omedelbart. I motionen föreslås att ett pensionssystem av försäkringskaraktär övervägs.
De små och medelstora företagen är enligt motionärernas uppfattning utan överdrift Sveriges ryggrad. Det är där välståndet skall skapas. Det välstånd vi alla så gärna vill dela på. Därför är det nödvändigt att ge företagandet bästa tänkbara villkor. I den ekonomiska krisens Sverige är dess värre förutsättningarna dåliga. Ett starkt bidragande skäl är företagens svårighet att få riskkapital och krediter. I motionen framhålls att Ny demokrati är berett att utnyttja varje till buds stående medel för att nå målet ett näringsliv, som klarar sig igenom den ekonomiska krisen för att sedan slå ut i full blom.
En av den ekonomiska politikens viktigaste uppgifter är att skapa förutsättningar för företagen att verka och expandera, vilket innebär ökad sysselsättning och därmed tryggad ekonomi för alla. Men detta innebär att de små och medelstora företagen måste få tillgång till kapitalförsörjning, vilket normalt sker inom vårt banksystem. Bankverksamheten är dock så störd av de enorma förluster som successivt uppdagas att kreditmarknaden inte fungerar. Detta drabbar i första hand de små och medelstora företagen. Det är därför, sägs det i motionen, nu viktigare än någonsin att det av Ny demokrati föreslagna och i dag välbekanta Investeringsaktiebolaget Sverige (IABS) kommer till stånd. Genom att utnyttja en väsentlig del av det ansamlade löntagarfondskapitalet som egenkapital i IABS kan många svenska företag och projekt få riskkapital. Detta leder till utveckling av nya idéer och produkter. Investeringsaktiebolaget Sverige skulle samtidigt förbättra landets ekonomiska trovärdighet i dessa bankkrisens dagar, anser motionärerna.
I motion Fi43 (nyd) framhålls att Ny demokrati är berett att godta regeringens politik i huvudsak. Stödet för regeringens politik är emellertid inte förutsättningslöst. En förutsättning är att det i motion Fi42(nyd) föreslagna Investeringsaktiebolaget Sverige (IABS) kommer till stånd i den omfattning som anges i motionen.
Vänsterpartiets partimotion Fi44
I motion Fi44 (v) framhålls att Vänsterpartiet inte kan finna sig i att kapitalismens hot om räntechocker på grund av budgetunderskott och eventuella försök till inhemska stimulansåtgärder skall leda till ökad arbetslöshet. Arbetslösheten måste bekämpas till varje pris och kapitalismen utmanas -- i annat fall har vi i Sverige den permanenta arbetslöshet och utslagning som är förhärskande i övriga OECD-stater. Ökade klyftor leder till ett instabilare samhälle och därmed en instabilare ekonomi. Dessutom har den klasspolitik regeringen för skapat en tidsinställd inflationsbomb. Vänsterpartiet har vid många tidigare tillfällen påpekat nödvändigheten av rättvisa och jämlika löne-, inkomst- och förmögenhetsvillkor för att långsiktigt hålla tillbaka inflationen. Med de åtgärder som den gamla regeringen vidtog med skatteomläggningen och den nya regeringen med sänkningar av kapitalskatter och försämringar för de arbetande kommer 1993 års avtalsrörelse att innehålla stora och omfattande kompensationskrav.
Motionärernas uppfattning är att den ekonomiska politiken nu måste inriktas på att små och stora företag, i såväl nya som gamla branscher, omvandlas och omstöps till kunskapsintensiva företag. Det är en satsning på kunskapsintensiva verksamheter samt en demokratisk arbetsorganisation som kan ge landet en god konkurrensförmåga. Därför krävs en aktiv och medveten näringspolitisk inriktning, så att resurser kan styras till rätt ställe i rätt tid vad gäller kapital, utbildning och infrastruktur i övrigt. I ett internationellt perspektiv är detta ett "måste".
Mot denna bakgrund är det nu viktigt att en hållbar strategi utformas för den ekonomiska politiken fram till sekelskiftet. Enligt motionärernas uppfattning måste denna politik ha följande tre inslag: sänkt arbetslöshet, bibehållen social välfärd och minskade underskott i de offentliga finanserna. Motionärerna understryker att det inte blir någon enkel uppgift att uppnå dessa tre mål. Den ekonomiska politiken måste av nödvändighet präglas av betydande finess och försiktighet. Drastiska systemskiften och Alexander-hugg kan riskera hela processen. Läget är allvarligt. Ytterst handlar det om att förhindra en fortsatt utveckling mot ett tvåtredjedelssamhälle.
I motionen framhålls att Vänsterpartiet arbetar för att vänstern i Sverige, Norden och hela Europa samarbetar och utvecklar alternativ till den politik som är förhärskande inom EG och de marknader som domineras av de transnationella företagens villkor. I första hand måste fackliga och politiska organisationer vitaliseras och samordna sin inriktning. Miljö-, freds- och andra progressiva rörelser kommer att spela en vital roll i alternativet till kapitalets Europa. En alternativ strategi i stället för medlemskap i EG är att Sverige anpassar sig mer eller mindre ensidigt till reglerna på EG:s inre marknad, skärper konkurrenspolitiken för att åstadkomma ett mer effektivt inhemskt resursutnyttjande samt avskaffar handelshinder gentemot resten av världen i snabbare takt än vad EG gör. Vidare vill Vänsterpartiet arbeta för ett stärkt och demokratiserat FN, en global fördelnings- och miljöpolitik med avskrivning av tredje världens skulder som huvudmoment samt nationella lagar som minskar makten för både storfinans och statsbyråkrati och som stärker självförvaltningen på regional-, kommunal- och företagsnivå.
De åtgärder som föreslås i motionen kan sammanfattas på följande sätt.
Åtgärder mot arbetslösheten -- ett fempunktsprogram
Ett samlat program mot arbetslösheten med en omfattning på 10miljarderkronor inriktat på utbildning, arbetsmarknadspolitiska satsningar och investeringar i infrastruktur. Ett ROT-program i kommunerna genom tidigare utbetalning av 4miljarderkronor av kommunens skatteunderlag. Myndigheternas och verkens planer på infrastruktursatsning förverkligas. Utbildning och kunskapshöjning i industrisektorn i stället för att avskeda. En tillfällig sänkning av pensionsåldern snabbutreds.
Skattepolitik
Av statsfinansiella, fördelningspolitiska och miljöskäl föreslår Vänsterpartiet:
att grundavdraget slopas för högre inkomstgrupper, att beskattningen av kapitalinkomster m.m. återställs, att beskattningen av energi höjs och utformas efter miljömål, att företagsbeskattningen ses över, bl.a. bör möjligheterna till skattereserveringar -- surv-systemet -- avvecklas, att företagens energibeskattning utformas så att den tillgodoser såväl konkurrens- som miljökrav.
Ställningstagande till regeringens skatteförslag:
att av miljöskäl avslå regeringens förslag om sänkt energiskatt för företagen, att tillstyrka förslag om att höja energiskatten för hushållen under förutsättning att inkomsterna går till utveckling av alternativ energiteknik och energibesparande åtgärder, att avslå förslaget om borttagande av schablonavdraget, att avslå förslaget om en sänkning av momsen.
Kommunernas ekonomi
Avslag på regeringens indragning av 7,5miljarder kronor från kommuner och landsting. (De kommunalekonomiska frågorna behandlas av utskottet i betänkandet 1991/92:FiU29.)
Utbildning
300 milj.kr. till skolans arbetsmiljö. Fullfölj den treåriga utbyggnaden av gymnasieskolan. Fler platser på högskolan.
Bostadssubventioner
Avslag på regeringens förslag till bostadsfinansiering. Nej till höjd garanterad ränta för hus med räntebidrag enligt äldre bestämmelser. Bibehåll investeringsbidraget för ny- och ombyggnad av bostäder. En ny utredning får till uppdrag att lämna förslag på nytt bostadsfinansieringssystem med en fördelningspolitiskt gynnsam effekt.
Utskottet
Den ekonomiska politiken
Den internationella utvecklingen
En viktig förutsättning för en återhämtning av den svenska ekonomin är att exporten återigen börjar växa. Lågkonjunkturen var under förra året särskilt djup på några av Sveriges viktigaste exportmarknader dvs. Förenta staterna, Storbritannien och Norden exkl. Danmark. Marknadstillväxten var svag och tillsammans med fortsatta marknadsandelsförluster blev resultatet att Sveriges totala varuexport minskade med nära 3% i volym år 1991.
Som framgår av tabell 1 överensstämmer i stora drag den senaste bedömningen av utvecklingen i Förenta staterna och Japan med den som förutsågs i december i fjol i den preliminära nationalbudgeten (prop.100 bil.1.1)
Tabell 1. Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder Årlig procentuell förändring
Andel av 1990 1991 1992 1993 OECD- områdets totala BNP i %* ____________________________________________________________________________
Förenta staterna 37,0 1,0 -0,7 (-0,8) 2,0 (2,0) 3,5 (3,5)
Japan 15,4 5,6 4,5 (4,5) 2,0 (2,5) 3 (2,8) Tyskland 10,1 4,5 3,2 (3,3) 1,0 (2,3) 2,5 (2,0) Storbritannien 7,1 0,8 -2,5 (-2,0) 1 (2,0) 2,5 (3,0)
Norden Danmark 0,9 2,1 2,0 (2,0) 2,5 (2,5) 2,5 (3,0) Finland 0,7 0,4 -6,2 (-5,0) -1,0 (0,8) 3.0 (3.0) Norge 0,8 1,8 1,6 (2,8) 2 (2,8) 3,0 (2,3) Sverige 1,6 0,4 -1,1 (-1,3) -0,5 (-0,3) 1,0 (1,3)
Norden** 2,4 1,5 -0,5 (0,3) 1 (1,8) 3,0 (2,8)
OECD - Europa 44,0 2,8 1,0 (1,3) 1,5 (2,0) 2,5 (2,5) OECD - totalt 2,5 0,8 (1,0) 2 (2,3) 3,0 (3,0) ____________________________________________________________________________
* 1987 års BNP. ** Exkl. Sverige. Anm. Siffrorna inom parentes anger prognosen i prop. 1991/92:100 bil. 1.1.
I den reviderade nationalbudgeten förutses den ekonomiska tillväxten i Västeuropa bli något lägre än vad som angavs i bedömningen i december. Det är (jfr tabell1) bl.a. den förväntade utvecklingen i Tyskland -- Sveriges största enskilda handelspartner -- som under år 1991 drar ner tillväxten i OECD - Europa.
Den tidigare så stabila och relativt höga tillväxten i västra Tyskland -- 3,5% till 4,5% under de fyra senaste åren -- förutses under år 1992 bli väsentligt lägre, nämligen 1%. Den lägre tillväxten förklaras främst av att den kraftiga efterfrågeökningen, som var en följd av återföreningen mellan de båda tyska staterna, nu har dämpats. Därtill kommer att under år 1991 har också skattehöjningar genomförts. Samtidigt ökade budgetunderskottet år 1991 till 4,5% av BNP, och denna andel väntas stiga ytterligare i år till följd av konjunkturavmattningen och transfereringarna till det forna Östtyskland. Det för Västtyskland förväntade ovanligt höga löneavtalet för år 1991 -- ca6% -- kommer också med stor sannolikhet att innebära en försvagning av den tyska industrins konkurrenskraft. Därtill kommer oron på den tyska arbetsmarknaden, som kan innebära att tillväxten hålls tillbaka och att prognosen för år 1993 med en tillväxt på 2,5 % inte infrias.
Även i Japan har prognosen för tillväxten justerats ned. Prognosen på en tillväxt i BNP med 2% för år 1992 innebär den lägsta tillväxten sedan år 1974. Som framgår av tabell 1 bedöms nedgången emellertid vara tillfällig. För år 1993 förutses att den totala produktionen kommer att öka med 3%, dvs. en marginellt högre tillväxt än vad som angavs i finansplanen.
En förbättrad tillväxt i världsekonomin skulle kunna verka stabiliserande på de finansiella marknaderna i Japan. Situationen påminner i långa stycken om den kris som drabbat banksystemen i bl.a. Förenta staterna, Storbritannien, Norge och Sverige. De japanska bankerna närmar sig nu nedre gränsen för de internationella kapitaltäckningskraven. Som stora aktieinnehavare har bankerna fått se sina aktieportföljer kraftigt minska i värde. Samtidigt har fastighetspriserna gått ned med ca 40% under år 1991. Bankernas vilja och förmåga att förse näringslivet med krediter minskar, vilket kan få till följd att tillväxten pressas tillbaka.
Denna bedömning av den kommande utvecklingen i Japan och Tyskland fram t.o.m. år 1993 får till följd att den tidigare internationella konjunkturbilden i viss mån bör revideras. När konjunkturavmattningen i Förenta staterna år 1990 blev en realitet var den allmänna uppfattningen bland de flesta konjunkturbedömare att denna nedgång inte var lika allvarlig som den i slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet. Motiveringen var att den ekonomiska aktiviteten skulle hållas uppe av en fortsatt stabil tillväxt i Japan och Tyskland. I dag är det inte längre lika självklart att denna förutsättning gäller. Det innebär att Förenta staternas ekonomi på samma sätt som i början av 1980-talet kan komma att återta nyckelrollen i konjunkturutvecklingen. Skall den internationella konjunkturen åter ta fart så måste Förenta staterna gå före och vara motorn i världsekonomin.
Som framhålls i den reviderade nationalbudgeten finns det också en mängd faktorer som talar för en mer märkbar återhämtning av den amerikanska ekonomin relativt snart. Anledningen till att man kan förvänta sig att ekonomin efter flera besvikelser denna gång verkligen skjuter fart är att räntorna sedan hösten 1991 fortsatt att falla och detta från en redan låg nivå. De ligger nu så exceptionellt lågt att det bedöms som sannolikt att de relativt snart ger märkbara effekter på den inhemska efterfrågan. Utvecklingen i ekonomin under den senaste tiden överensstämmer också mycket väl med det mönster som föregått tidigare konjunkturomslag i Förenta staterna. Återhämtningen kan väntas ske på bred front med positiva bidrag från såväl den inhemska efterfrågan som nettoexporten. Som framgår av tabell 1 innebär detta en BNP-tillväxt i år på ca 2% och på ca 3,5% år 1993. Konsumentpriserna (jfr tabell2) beräknas under samma period öka med mellan3 och 3,5% per år.
Utöver en positiv utveckling av den amerikanska ekonomin är utformningen av den ekonomiska politiken i EG-länderna en viktig faktor för Västeuropas möjligheter att komma ur lågkonjunkturen. Som nämnts ledde återföreningen i Tyskland till överhettning och stigande räntor. Den fortsatt strama penningpolitiken kan leda till att den ekonomiska avmattningen håller i sig under större delen av prognosperioden. Det nuvarande och planerade valutasamarbetet inom EG medför i dagsläget vissa begränsningar för övriga EG-stater att föra en aktiv konjunkturpolitik. De höga räntorna i Tyskland ger exempelvis inte Storbritannien och Frankrike några större möjligheter att genom penningpolitiska åtgärder åstadkomma en räntesänkning. En sådan inriktning av penningpolitiken skulle skapa alltför stora spänningar inom ERM-systemet (Exchange Rate Mechanism).
Även de s.k. konvergenskraven för ett deltagande i EG:s framtida valutaunion (EMU) begränsar utrymmet för att föra en aktiv stabiliseringspolitik. Konvergenskraven innebär att villkor ställs på medlemsstaterna vad gäller inflationstakten, den genomsnittliga långa räntan, det planerade eller aktuella underskottet i den offentliga sektorn och statsskuldens storlek mätt som andel av BNP.
Det är bl.a. kravet att underskottet i den offentliga sektorn inte får överstiga 3% av BNP som bl.a. håller tillbaka EG-ländernas vilja att driva en expansiv finanspolitik i nu rådande lågkonjunktur. Även om det föreligger vissa svårigheter att statistiskt erhålla jämförande mått på de finansiella underskotten i den offentliga sektorn visar aktuell OECD-statistik att det bland de stora industriländerna endast är Frankrike som i år kan väntas uppfylla detta konvergenskrav. För de nordiska länderna gäller att den ekonomiska aktiviteten för närvarande är låg. I Danmark och Norge förutses dock att tillväxten kommer att utvecklas relativt gynnsamt. Som framgår av tabell 1 kan detta under år 1993 också komma att gälla även för den finska ekonomin. Men för Finlands del är det då ett absolut krav att den internationella konjunkturen tar ordentlig fart under senare delen av år 1992.
I Östeuropa är det endast i Tjeckoslovakien och Ungern som man kan se positiva tendenser till en förbättring av ekonomin. Dessa två länder är de enda som nu tycks kunna få kontroll på inflationen. För Östeuropa i övrigt går det inte i här aktuellt tidsperspektiv att se någon förbättring av den rådande ekonomiska situationen.
De internationella ekonomiska förutsättningarna för bedömningen av den svenska ekonomins utveckling fram t.o.m. år 1993 sammanfattas i tabell 2.
Tabell 2. Internationella förutsättningar Årlig procentuell förändring
________________________________________________________________________
1990 1991 1992 1993 ________________________________________________________________________
BNP i OECD - totalt 2,5 0,8 (1,0) 2 (2,3) 3,0 (3,0) BNP i OECD - Europa 2,8 1,0 (1,3) 1,5 (2,0) 2,5 (2,5)
Konsumentpriser
OECD - totalt 4,9 4,3 (4,3) 3,0 (3,5) 3,5 (3,8) OECD - Europa 5,1 4,6 (4,5) 4,0 (4,0) 3,5 (3,8) Förenta staterna 5,4 4,2 (4,3) 3,0 (3,8) 3,5 (2,0) Tyskland 2,7 3,5 (3,5) 4,0 (4,0) 3,5 (3,8) Norden* 4,2 3,3 (3,5) 3,0 (4,0) 3,5 (4,0) Sverige 10,4 9,4 (9,6) 2,5 (3,3) 2,0 (3,5)
Råoljepris 23,6 20,0 (20,0) 18,0 (21,0) 20,0 (21,0) (dollar per fat)
Dollar kurs (i kr.) 5,93 6,05 5,99 6,02 ________________________________________________________________________
* Exkl. Sverige Anm. Siffrorna inom parentes anger prognosen i prop. 1991/92:100 bil. 1.1.
Utvecklingen i Sverige
Försörjningsbalansprognosen i den reviderade nationalbudgeten
En minskning i BNP har tidigare under efterkrigstiden drabbat Sverige endast ett år nämligen år 1977. År 1991 blev ytterligare ett år då den totala produktionen i Sverige minskade. Arbetslösheten fortsatte att stiga kraftigt. Desinflationsprocessen med fallande fastighetsvärden, ett allt lägre kapacitetsutnyttjande och ett högt realt ränteläge förstärkte recessionen. Denna utveckling orsakade också ett kraftigt fall i importen. Trots att exporten minskade med nära 3% ökade sålunda handelsbalansöverskottet och fördubblades i jämförelse med 1990 års utfall.
Den kraftiga ökningen i sparkvoten höll tillbaka den inhemska efterfrågan. Ett ovanligt inslag i den ekonomiska tillbakagången under år 1991, som med undantag för år 1977 saknar motsvarighet under de senaste decennierna, var också den mycket kraftiga neddragningen av lagren i näringslivet. Denna bidrog i hög grad till att BNP föll med drygt 1% under år 1991.
Tabell 3. Försörjningsbalans
______________________________________________________________________________
Miljar- Procentuell volymförändring der kr. ________________________________________________
1991 1990 1991 1992 1993 ______________________________________________________________________________
BNP 1 431,6 0,4 -1,1 (-1,3) -0,4 (-0,2) 0,8 (1,3) Import 378,5 1,5 -6,9 (6,0) -0,5 (1,2) 2,5 (3,0)
Tillgång 1 810,1 0,7 -2,7 (2,6) -0,4 (0,2) 1,3 (1,7)
Privat konsumtion 779,4 -0,2 1,2 (0,3) 0,5 (0,5) -0,5 (0,7) Off. konsumtion 382,0 2,1 1,0 (0,7) 0,1 (0,6) -0,8 (-0,1) Stat 109,1 3,4 -2,2 (-1,0) -0,2 (-1,2) -0,7 (-0,5) Kommuner 272,9 1,6 2,3 (1,4) 0,2 (1,3) -0,8 (0,0) Bruttoinvesteringar 270,3 -0,9 -7,3 (-8,5) -9,0 (-7,5) -1,5 (-1,6) Lagerinvesteringar -25,5 0,1 -2,1 (-1,2) 0,6 (0,6) 0,9 (0,7) Export 403,7 1,5 -2,7 (-2,3) 1,0 (2,0) 4,5 (4,5)
Användning 1 810,1 0,7 -2,7 (-2,6) -0,4 (0,2) 1,3 (1,7) ______________________________________________________________________________
Anm. Siffrorna inom parentes anger motsvarande prognos i prop. 1991/92:100 bil. 1.1.
Att den ekonomiska situationen enligt den reviderade nationalbudgeten blir något bättre i år och att BNP återigen börjar öka år 1993 förklaras främst av den förutsedda återhämtningen av exporten. Samtidigt hålls investeringarna i lager tillbaka. Som anförs i propositionen skapar det höga ränteläget och desinflationsprocessen incitament till att hålla små lager. Trots detta blir lagerinvesteringarnas bidrag till BNP positivt både år 1992 och år 1993, eftersom det är förändringen i lagerinvesteringarna som påverkar BNP-tillväxten. I propositionen understryks emellertid att osäkerheten i bedömningen i denna del är mycket stor.
Som framgår av tabell 4 förbättras Sveriges konkurrenskraft innevarande år och nästa år. Lönerna antas stiga långsammare, och produktivitetsökningen tilltar. Inflationen pressas ned till en nivå klart under genomsnittet för OECD-området. Samtidigt bedöms marknadstillväxten för svensk export öka, och effekten av en under denna lågkonjunktur ogynnsam produktsammansättning avtar. Mot denna bakgrund förutses varuexporten öka med drygt 4,5% år 1993.
Tabell 4. Nyckeltal Årlig procentuell förändring
1990 1991 1992 1993 _______________________________________________________________________________
Timlön 10,0 5,3 (5,5) 3,5 (4,5) 3,5 (4,5) KPI 10,4 9,5 (9,5) 2,5 (3,2) 2,2 (3,5) Disponibel inkomst 3,1 4,3 (4,1) 1,5 (2,1) -0,8 (0,4)
Sparkvot (nivå) -1,2 1,9 (2,6) 2,9 (4,2) 2,6 (4,0) Industriproduktion -2,0 -5,3 (-5,5) -2,0 (-0,5) 3,8 (3,0)
Produktivitet i industrin 0,8 0,9 (1,1) 5,4 (3,6) 5,3 (4,5)
Relativ enhets- arbetskostnad 3,9 0,4 (0,5) -4,6 (-1,9) -4,2 (-2,8)
Arbetslöshet (nivå) 1,5 2,7 (2,7) 4,4 (3,8) 5,0 (4,5)
Handelsbalans (mdr.kr.) 14,7 32,6 (31,3) 40,7 (37,8) 51,9 (49,3)
Bytesbalans (mdr.kr.) -38,1 -13,0 (-18,9) -6,7 (-17,5) 3,2 (-9,4)
Bytesbalans (% av BNP) -2,8 -0,9 (-1,3) -0,5 (-1,2) 0,2 (-0,6) _______________________________________________________________________________
Anm. Siffrorna inom parentes anger motsvarande prognos i prop. 100 bil. 1.1.
Sammantaget kan konstateras att det är den kraftiga nedgången i bruttoinvesteringarna som i år orsakar tillbakagången i svensk ekonomi. I den reviderade nationalbudgeten förutses för år 1993 såväl investeringar som konsumtion ge negativa bidrag till BNP. Det bör dock framhållas att trots ett högt ränteläge, ett lågt kapacitetsutnyttjande och en stramare kreditgivning, orsakad av bankernas växande kreditförluster, så förutses för år 1993 en ökning av näringslivets investeringar.
Nedgången i investeringarna år 1991 var koncentrerad till näringslivet. Bostadsinvesteringarna hölls uppe av den starka igångsättningen av nyproduktion under år 1990 samtidigt som det skedde en vändning uppåt i ombyggnadsinvesteringarna. Som nämnts förutses för bruttoinvesteringarna en fortsatt tillbakagång under prognosperioden. I den reviderade nationalbudgeten framhålls att desinflationsprocessen dämpar investeringsaktiviteten genom bl.a. högre avkastningskrav på fastigheter till föjd av stigande realränta och fallande fastighetspriser. Nedgången i de totala investeringarna beräknas till 9% resp. 1,5% åren 1992 och 1993. Näringslivets neddragande verkan avtar medan minskningen i bostadsinvesteringarna i stället blir allt starkare.
Tabell 5. Bruttoinvesteringar efter näringsgren
__________________________________________________________________ Miljarder Årlig procentuell volymför- kr. 1991 ändring Löpande _______________________________ priser 1990 1991 1992 1993 __________________________________________________________________
Näringsliv 148,1 -1,7 -14,5 -10,8 4,2
Offentliga myndigheter 33,5 -3,2 11,8 6,4 3,0
Bostäder 88,7 3,0 4,1 -13,6 -19,4
Totalt 270,3 -0,9 -7,3 -9,0 -1,5 därav maskiner 103,3 -2,0 -12,3 -10,7 4,7 __________________________________________________________________
Bostadsinvesteringarna förutses under år 1993 minska med nära 20 %. Uppenbarligen slår desinflationsprocessen mycket hårt mot denna del av byggsektorn. De högre avkastningskraven på fastigheter på grund av stigande realränta och fortsatt sjunkande fastighetspriser håller sålunda effektivt tillbaka investeringarna i bostäder.
Jämförelse mellan prognoserna i den reviderade och den preliminära nationalbudgeten
En jämförelse mellan bedömningen av den ekonomiska utvecklingen i den preliminära och i den reviderade nationalbudgeten visar att prognosen för innevarande år i stort är densamma. Neddragningen av BNP-prognosen för år 1992 med 0,2procentenheter förklaras av teknisk-statistiska faktorer. I finansplanen inräknades nämligen åtgärderna för att bekämpa ungdomsarbetslösheten som offentlig konsumtion, vilket inte är i överensstämmelse med nationalräkenskapsstatistiken.
För år 1993 dras emellertid tillväxtprognosen för BNP ned med 0,5procentenheter. Orsaken till denna neddragning är dels de förut nämnda teknisk-statistiska faktorerna, dels att konsumtionen antas minska med 0,5% i stället för den ökning med 0,7% som angavs i den preliminära nationalbudgeten. Anledningen härtill är främst det i den reviderade nationalbudgeten gjorda antagandet om lägre löneökningar i kombination med en minskad sysselsättning. Detta får till följd att hushållens reala disponibla inkomster förutses minska med 0,8% nästa år. Motsvarande bedömning i den preliminära nationalbudgeten innebar en ökning med 0,4%.
De i propositionen föreslagna åtgärderna på skatteområdet antas vara neutrala gentemot hushållen och har sålunda ingen effekt på prognosen för privat konsumtion. Däremot bör näringslivets investeringar påverkas positivt.
De ekonomisk-politiska åtgärderna är emellertid främst motiverade av strukturpolitiska överväganden. De påverkar ekonomin först på lite längre sikt och föranleder således endast marginella justeringar av den försörjningsbalansprognos för år 1993 som tidigare redovisades i finansplanen.
Utvecklingen på arbetsmarknaden
Arbetsmarknaden kommer i år och nästa år att försvagas ytterligare. Sysselsättningen minskade kraftigt under förra året. Mellan åren 1990 och 1991 sjönk sysselsättningen med nästan 80000 personer. Uppgången i arbetslösheten begränsades av att utbudet av arbetskraft minskade. Detta berodde i sin tur dels på ökad arbetsmarknadsutbildning, dels på att motivationen att söka sig ut på arbetsmarknaden avtar i en lågkonjunktur. Den låga aktiviteten i ekonomin och det stora antalet varsel tyder på att arbetslösheten kommer att fortsätta att öka. Denna tendens förstärks av att produktiviteten förbättras inom de flesta sektorer av ekonomin. Utifrån de ytterligare satsningar som gjorts inom arbetsmarknadspolitiken och de åtgärder som nu föreslås i propositionen görs den bedömningen i den reviderade nationalbudgeten att den öppna arbetslösheten som årsgenomsnitt kan begränsas till ca 4,5% i år och till 5% nästa år. Detta innebär ändå en mer negativ utveckling på arbetsmarknaden än den som angavs i den preliminära nationalbudgeten.
Enligt statistiska centralbyråns senaste rapport om arbetsmarknadsläget hade den öppna arbetslösheten i april ökat till 185000 personer eller 4,2% av arbetskraften.
Partimotionerna. Kommentarer till prognoserna
Utskottet konstaterar att i partimotionerna Fi40(s), Fi42(nyd) och Fi44(v) reses inga avgörande invändningar mot de prognoser som redovisas i den reviderade nationalbudgeten. I den socialdemokratiska partimotionen presenteras en alternativ prognos för den kommande utvecklingen baserad på en alternativ uppläggning av den ekonomiska politiken. Utskottet återkommer med en kommentar till denna prognos i avsnittet om riktlinjer för den ekonomiska politiken.
De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken
Den förda ekonomiska politiken
Sverige har sedan en tid halkat efter utvecklingen i viktiga konkurrentländer. Kombinationen av djupgående strukturella problem och misslyckad stabiliseringspolitik förde vid 1980-talets slut Sverige in i den svåraste ekonomiska krisen sedan andra världskriget med en negativ tillväxt, snabbt stigande arbeslöshet, kraftigt sjunkande industriproduktion och betydande problem på de finansiella marknaderna. Denna nedgång måste brytas och förutsättningar skapas för en uthållig tillväxt i hela landet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att den främsta uppgiften för den ekonomiska politiken är att tillse att inflationen ligger kvar på den nu uppnådda låga nivån. Samtidigt måste den ekonomiska politiken ha en sådan inriktning att arbetslösheten minskar. En avgörande förutsättning för att inflationen inte åter skall öka är att arbetsmarknaden fungerar väl. I likhet med föredraganden vill utskottet understryka att arbetslöshet aldrig får bli ett medel i den ekonomiska politiken. Hela landet skall ha möjligheter att utvecklas.
Arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken ligger fast. Det krävs därför aktiva insatser som lindrar och motverkar de negativa effekterna av arbetslösheten. De arbetsmarknadspolitiska insatserna måste ges en sådan utformning att ingen inlåsning av arbetskraften sker utan att den står till arbetsmarknadens förfogande när efterfrågan ökar. Som framhålls i propositionen krävs målmedvetna insatser för att stärka ekonomins möjligheter att fungera väl för att förhindra att den höga arbetslösheten permanentas.
De riktlinjer för den ekonomiska politiken som nu måste följas bör utgå från att de kortsiktiga åtgärder som är motiverade av de problem som lågkonjunkturen skapar skall ligga i linje med den långsiktiga strategin. Den centrala uppgiften för den ekonomiska politiken är, som utskottet ser det, att åstadkomma en tillväxt som leds av de konkurrensutsatta företagen. Det betyder att den konkurrensutsatta sektorn måste få tillfälle att växa. Detta innebär i sin tur att den offentliga sektorn och stora delar av byggsektorn inte kan tillåtas att expandera, vilket ställer stora krav på utgiftspolitiken. Finanspolitiken måste vara stram och baseras på neddragning av de offentliga utgifterna.
För att Sverige skall kunna tillgodogöra sig EG-integrationens fördelar och samtidigt aktivt bidra till och påverka utvecklingen inom EG söker Sverige EG-medlemskap. Ambitionen är att Sverige skall bli medlem i EG år 1995. Men deltagandet i den europeiska integrationen ställer stora krav på den ekonomiska politiken. Som medlem, deltagare i det europeiska monetära systemet, EMS, och i den framväxande ekonomiska och monetära unionen, EMU, måste den svenska ekonomin utvecklas i linje med de mest stabila ekonomierna inom EG. För medlemskap i EG ställs följande s.k. konvergenskrav:
inflationstakten skall vara etablerad på en låg nivå och får inte vara mer än 1,5procentenheter högre än i de tre EG-länder som har den lägsta inflationstakten de långa räntorna skall vara etablerade på en låg nivå och får inte vara mer än 2procentenheter högre än i de tre EG-länder som har den lägsta inflationstakten den konsoliderade offentliga sektorns underskott får utgöra högst 3% av BNP den konsoliderade offentliga sektorns (brutto)skuldsättning får uppgå till högst 60% av BNP växelkursen skall ha hållits stabil, inom ramen för normala fluktuationsmarginaler, under en period av minst 2år.
Sverige uppfyller för närvarande flertalet av dessa konvergenskrav. Enligt den bedömning av utvecklingen fram t.o.m. år 1993, som tidigare redovisats i betänkandet, uppfylls även fortsättningsvis kraven i fråga om inflation, ränta och den konsoliderade sektorns skuldsättning. Däremot är det krav som ställs på de offentliga finanserna inte uppfyllt.
Den strategi som regeringen vill föja för att nå de mål för den ekonomiska sektorn som här redovisats kan sammanfattas i följande tre punkter:
Ökade förutsättningar för varaktig ekonomisk tillväxt i hela Sverige genom strategiska skattesänkningar, infrastrukturinvesteringar, satsning på forskning och utbildning och andra åtgärder som främjar investeringar och sysselsättning.
Sanering av de offentliga finanserna för att säkra en låg inflation och låg ränta, bereda utrymme för näringslivets investeringar och uppfylla EG:s konvergensregler.
Skärpt konkurrenstryck och förändringstryck i den svenska ekonomin. Den offentliga sektorn måste bli mer effektiv och i större utsträckning anpassas till medborgarnas behov. En sådan utveckling kommer samtidigt att innebära en valfrihetsrevolution för medborgarna.
Denna strategi ställer stora krav på utformningen av konjunkturpolitiken och måste utformas så att den bidrar till och inte motverkar de strukturförändringar som Sverige nu måste genomgå. I propositionen understryks därför att nödvändiga stabiliseringspolitiska åtgärder skall inordnas i den långsiktiga strategin. Men situationen kompliceras i hög grad av att den desinflationsprocess, som är en följd av den kraftiga överhettningen i slutet av 1980-talet, inte får brytas. En låg inflation är en förutsättning för att stagnationen skall brytas och basen för den svenska välfärden stärkas. Det som ytterligare komplicerar bilden är att denna anpassningsprocess skall äga rum mitt under en internationell lågkonjunktur.
De givna yttre förutsättningarna vid utformningen av den ekonomiska politiken har i betänkandet redovisats i avsnitten om bedömningen av den ekonomiska utvecklingen. Allt fler tecken tyder på att den amerikanska ekonomin nu är inne i en återhämtningsfas.
De hot som föreligger mot att världsekonomin nu definitivt skall lämna lågkonjunkturen bakom sig är den i år konstaterade försämrade tillväxten i Tyskland och Japan.
Trots att tillväxten i Sverige väntas stanna vid 0,8% år 1993 finns det positiva tecken även för den svenska ekonomin. Pris- och löneökningarna bör såväl i år som nästa år bli mycket låga och lägre än i flera av våra viktigaste konkurrentländer. Den successiva förstärkning av den internationella konjunkturen som väntas under åren 1992 och 1993 kommer också att förbättra marknadsförutsättningarna för den svenska exporten. Efter att förra året ha ökat endast marginellt väntas marknadstillväxten för svensk export uppgå till 4 resp. 7% i år och nästa år.
Som framhålls i propositionen utgörs hoten mot en framgångsrik strukturanpassning i första hand av de akuta krissymptomen: det växande budgetunderskottet, arbetslösheten och oron i det finansiella systemet. Den gemensamma orsaken till dessa symptom är realräntechocken i övergången från hög inflation till låg inflation. Den nedgång som följer av desinflationsprocessen kan inte överbryggas med en generell expansiv politik. Däremot finns det goda möjligheter att genom en effektiv inhemsk anpassning förkorta den period då den svenska ekonomin pressas tillbaka av höga räntor.
En viktig förutsättning för att komma vidare i arbetet med utformningen av den ekonomiska politiken är att ha en så god verklighetsuppfattning som möjligt av de ekonomiska sambandens beskaffenhet. Mot bakgrund av detta påpekande har utskottet med stigande förvåning tagit del av det avsnitt i den socialdemokratiska partimotionen Fi40 där den nuvarande regeringens politik jämförs med 1980-talets.
I motionen jämförs utvecklingen under en period som karakteriseras av en av de längsta högkonjunkturerna sedan andra världskriget med utvecklingen under den lågkonjunktur som drabbat 1990-talets första år som dessutom för Sveriges del accentuerades av överhettningen under 1980-talets sista år. Därav drar motionärerna slutsatsen att inriktningen av den tidigare socialdemokratiska politiken är överlägsen den som den nuvarande regeringen förordar. En sådan jämförelse saknar all relevans.
Oppositionspartiernas alternativa riktlinjer för den ekonomiska politiken
I motion Fi40 (s) hävdas att det i motionen föreslagna alternativet till den av regeringen föreslagna inriktningen av den ekonomiska politiken kraftigt ökar tillväxten och skapar 100000 nya arbetstillfällen och utbildningsplatser. Resultatet av den av motionärerna föreslagna politiken skulle bli att arbetslösheten under år 1993 pressas ned mot 3,5% att jämföras med den reviderade nationalbudgetens prognos på 5%. Det centrala inslaget i denna alternativa uppläggning av den ekonomiska politiken är förslaget till ett omfattande investeringsprogram. Programmet avser bl.a. investeringar i vägar, järnvägar, broar och annan infrastruktur. Vidare ingår upprustning, ombyggnad och reparation av skolor och bostäder, projekt som ingår i banverkets och vägverkets ordinarie planer, kulturbyggen och samlingslokaler samt tidigareläggning av kommunala projekt och investeringar inom byggnadsstyrelsens ansvarsområde. Investeringsprogrammet kostnadsberäknas till 40miljarder kronor ungefär jämnt fördelade över två år. Belastningen över statsbudgeten för budgetåret 1992/93 beräknas till 3,5miljarder kronor utöver vad regeringen har föreslagit.
I motion Fi40 (s) föreslås vidare att den i propositionen föreslagna indragningen på 7,5miljarder kronor från kommuner och landsting inte bör komma till stånd. Regeringens förslag på skatteområdet avvisas. Skattereformen bör återställas, sägs det i motionen. Speciellt framhålls vikten av att i nuvarande konjunkturläge inte vidta sparstimulerande åtgärder eller åtgärder som höjer kostnaderna för hushållens boende. Enligt motionärerna kan effekterna på samhällsekonomin av här redovisade alternativa uppläggning av den ekonomiska politiken beskrivas på det sätt som framgår av tabell6. I motion Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas bifall till den inriktning av den ekonomiska politiken som föreslås i motion Fi40 (s).
Tabell 6. Samhällsekonomiska effekter enligt förslagen i motion Fi40(s)
Försörjningsbalans och nyckeltal för Sverige. Procentuell förändring (om inte annat anges)
Miljarder Med Med social- kronor regeringens demokraternas politik politik ___________ _____________ _______________
1991 1992 1993 1992 1993 _____________________________________________________________________
Privat konsumtion 779,4 0,5 -0,5 0,5 0,0 Offentlig konsumtion 382,0 0,1 -0,8 0,1 0,2 -Stat 109,1 -0,2 -0,7 -0,2 -0,7 -Kommuner 272,9 0,2 -0,8 0,2 0,7
Bruttoinvesteringar 270,3 -9,0 -1,5 -5,0 2,8 Lagerinvesteringar -25,5 0,6 0,9 0,6 0,9
Export 403,7 1,0 4,5 1,0 4,5 Import 378,5 -0,5 2,5 0,0 3,5
BNP 1431,6 -0,4 0,8 0,2 1,9
Konsumentpriser 9,4 2,5 2,2 2,5 3,1 Disponibel inkomst 4,3 1,5 -0,8 1,6 -0,9 Sparkvot, % nivå 1,9 2,9 2,6 3,0 2,0 Arbetslöshet, % nivå 2,7 4,4 5,0 4,0 3,5
Bytesbalans, % av BNP -0,9 -0,5 0,2 -0,6 -0,1 _____________________________________________________________________
Med anledning av den alternativa inriktning av den ekonomiska politiken som förordas i motion Fi40 (s) vill utskottet anföra följande.
I motionen sägs allmänt att målen för den ekonomiska politiken -- full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, stabila priser, rättvis fördelning, regional balans och god miljö -- bör ligga fast. Det betonas att den fulla sysselsättningen är den ekonomiska politikens viktigaste mål. Enligt utskottets uppfattning omfattas dessa mål av riksdagens samtliga partier. Vid en närmare analys av målens innebörd framkommer emellertid tydliga skillnader i uppfattning. I motion Fi40(s) föreslås åtgärder som enligt motionärerna i ett mycket kort perspektiv snabbt drar ner arbeslösheten. Utskottet vill emellertid hävda att riskerna att en sådan politik kommer att försämra ekonomins funktionssätt är betydande. Slutresultatet blir då ännu högre arbetslöshetstal än vad som kan noteras i dag. Enligt utskottets uppfattning är det nödvändigt att varaktigt pressa ned arbetslösheten. Men det innebär att målet full sysselsättning måste kopplas till kravet på strukturförändringar i ekonomin. Näringslivet och då främst industrin måste mot denna bakgrund få expandera på övriga sektorers bekostnad.
I motionen anförs även att statsmakterna de närmaste åren bör bedriva en utgiftspolitik som ger möjlighet att både bevara välfärdsstaten och i takt med en ökad tillväxt sänka de offentliga utgifternas andel av BNP. En stram finanspolitik är nödvändig. Stora och permanenta underskott måste, sägs det i motionen, undvikas. Utrymmet är därför mycket begränsat för nya utgiftsåtaganden. Vad gäller penning- och valutapolitiken slår motionärerna fast att uppgiften måste vara att försvara den fasta växelkursen.
På samma sätt som när det gäller formuleringen av målen för den ekonomiska politiken är överensstämmelsen god mellan vad som allmänt sägs i propositionen och den inriktning av finans- och penningpolitiken som förordas i motion Fi40 (s). Utskottet finner emellertid att vid utformningen av konkreta förslag till åtgärder överger motionärerna de krav som de ställt på långsiktighet i finanspolitiken. I motionen framhålls visserligen att möjligheterna att använda finanspolitiken för att utjämna konjunktursvängningar är starkt begränsade bl.a. på grund av ofullständig kunskap om framtiden och fördröjningar i politikens verkningar. Men, sägs det i motionen, finanspolitiken påverkar ekonomin även på kort sikt och måste trots dessa begränsningar utformas även med hänsyn tagen till konjunkturen. Motionärernas bedömning är därför att det inte finns skäl att strama åt ekonomin på det sätt som regeringen gör. Det kan varken motiveras av överhettning, hög inflation eller stora underskott i bytesbalansen. I nuvarande konjunkturläge är det, menar motionärerna, ofrånkomligt med ett betydande underskott i statsbudgeten.
Med hänvisning till denna motivering gör motionärerna, enligt utskottets mening, inte några försök att utforma en stabiliseringspolitik som står i överensstämmelse med en långsiktig strukturpolitik. I stället avvisas bl.a. kravet i propositionen på en långsiktig utgiftsstrategi för staten med hänvisning till svårigheterna att göra tillförlitliga budgetprognoser. Utskottet kan inte godta en sådan inriktning av den ekonomiska politiken. Som utskottet tidigare i betänkandet understrukit är det ett oavvisligt krav att konjunkturpolitiken utformas så att den bidrar till och inte motverkar de strukturförändringar som måste komma till stånd i den svenska ekonomin.
Bedömningen av den ekonomiska utvecklingen -- under förutsättning att inriktningen av den ekonomiska politiken följer det alternativ som föreslås i motion Fi40(s) -- visar tydligt dilemmat att genomföra en stabiliseringspolitik som inte kommer i konflikt med en nödvändig strukturomvandling av ekonomin.
Den i relation till prognosen i propositionen kraftiga ökningen av bruttoinvesteringarna på 2,8% år 1993 (se tabell6) antas i motionen vara ett resultat av genomförandet av första delen av det föreslagna 40-miljardersprogrammet. Den ökade budgetbelastningen på statsbudgeten bedömer motionärerna uppgå till 3,5miljarderkronor. Utskottet är för sin del tveksamt till metoden att endast ta upp vissa räntekostnader som statens kostnad för investeringarna. Kostnaden i form av reala resursanspråk från staten skulle bli väsentligt högre.
Som utskottet ser det kan det -- om den internationella konjunkturen utvecklas på ett mindre tillfredsställande sätt än vad utskottet angivit i avsnittet om den internationella utvecklingen -- bli nödvändigt att öka satsningarna på infrastrukturinvesteringar utöver vad som angivits i propositionen. Utskottet vill emellertid understryka att ett utvidgat investeringsprogram för förbättringen i infrastrukturen måste ligga i linje med den av regeringen valda långsiktiga strategin. Investeringarna måste ge väsentliga bidrag till en framtida högre tillväxt. De delar av ett utvidgat investeringsprogram som från denna synpunkt har en lägre angelägenhetsgrad bör underkastas samma restriktioner som gäller för de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Det innebär att de åtgärder som vidtas av främst sysselsättningspolitiska skäl måste vara möjliga att påbörja och avsluta snabbt. Utskottet konstaterar att överväganden med här angiven inriktning inte görs i motion Fi40 (s).
Det andra expansiva inslaget i det socialdemokratiska förslaget till inriktning av den ekonomiska politiken är att statsmakterna fortsätter att låta tillväxten i den kommunala konsumtionen öka. I motion Fi40(s) förutses här för år 1993 en ökning med 0,7% medan bedömningen i propositionen innebär en minskning med 0,8%. Enligt utskottets mening är en fortsatt ökning av den kommunala konsumtionen med nära 1% inte godtagbar. Den strategi som regeringen valt, som bl.a. innebär att den offentliga sektorn måste stå tillbaka för en expansion av andra sektorer i ekonomin, måste fullföljas.
Den tredje faktorn, som enligt motionärernas prognos ger en högre tillväxt än vad som förutses i propositionen, är den privata konsumtionen. Enligt bedömningen i propositionen minskar den privata konsumtionen på grund av en neddragning av hushållens reala disponibla inkomster. Inkomstbortfallet beräknas emellertid bli av samma storleksordning i motion Fi40(s), (tabell6). Att den privata konsumtionen ändå inte minskar förklaras av en betydande nedgång i sparkvoten. I motionen riktas stark kritik mot den förda sparpolitiken. Det är fel, anser man, att i nuvarande konjunkturläge stimulera hushållssparandet. Detta är ett av skälen till att motionärerna avvisar sänkta kapitalskatter, som innebär en minskning av ränteavdragens värde.
Utskottet delar inte motionärernas syn på sparandets utveckling. Att förändra och stabilisera hushållens sparkvot på en högre nivå är en tidskrävande process. Inför en kommande förstärkning av konjunkturen är det angeläget att uppmuntra ett ökat hushållssparande så att tendenserna till en överhettning av ekonomin inte återigen kan växa sig starka.
Den slutsats utskottet drar av här gjorda genomgång av förslaget i motion Fi40 (s) till inriktning av den ekonomiska politiken är följande. Det socialdemokratiska alternativet bortser i allt väsentligt från de restriktioner som en nödvändig strukturpolitik ställer på utformningen av stabiliseringspolitiken. Denna motvilja att bedriva en effektiv strukturpolitik framgår också av den inriktning som motionärerna förordar av skattepolitiken. De åtgärder på skatteområdet som föreslås i propositionen avvisas i motion Fi40 (s). Utskottet vill emellertid understryka att en viktig del av den ekonomiska politiken är en skattepolitik som är inriktad på att sänka samhällsekonomiskt skadliga skatter och att skapa ett konkurrenskraftigt skattesystem vid en integration med EG.
Utskottet delar till fullo den uppfattning som framförs i propositionen att den svenska välfärden kräver en stark ekonomisk bas. Bara om ekonomin kan få ny växtkraft kan denna bas tryggas, välfärden stärkas och arbetslösheten pressas ned. Att avstå från att angripa de grundläggande strukturfelen i svensk ekonomi för att undvika kortsiktigt smärtsamma åtgärder vore att avstå från möjligheterna att slå vakt om och utveckla den sociala tryggheten i Sverige. Inget skulle vara allvarligare för de svaga och utsatta grupperna i vårt samhälle än en fortsatt ekonomisk nedgång.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi40 (s) yrkande 1 och Fi83 (s) yrkande 1.
I motion Fi42 (nyd) framhålls att den ekonomiska politikens främsta uppgift måste vara att skapa förutsättningar för företagare att verka och kunna expandera. Den ekonomisk-politiska grundsynen är i allt väsentligt densamma som regeringens. Av motion Fi42 (nyd) och även av motion Fi43 (nyd) framgår att Ny demokrati ser särskilt allvarligt på den situation som de mindre och medelstora företagen i dag befinner sig i. Riskkapitalförsörjningen till dessa företag måste förbättras. Enligt motionärerna bör ett bolag, Investeringsbolaget Sverige (IABS), omedelbart bildas för att bidra med försörjningen av riskkapital.
Utskottet har i betänkandet 1991/92:FiU21 om utskiftning av löntagarfondernas tillgångar m.m. föreslagit att ett bolag snarast bildas med den inriktning som föreslås i motionFi43(nyd). Ny demokratis förslag på denna punkt är följaktligen tillgodosett. Mot här angiven bakgrund finner utskottet att överensstämmelse i stort råder mellan regeringens och Ny demokratis uppfattning om den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken. Utskottet avstyrker sålunda motion Fi42(nyd) yrkandena 1 och 3.
Utskottet vill här tillägga att det emellertid finns betydande skillnader vad gäller förslagen i propositionen till besparingar i statens budget och motsvarande förslag i motion Fi42 (nyd). Till dessa frågor återkommer utskottet i avsnittet om de budgetpolitiska riktlinjerna.
I motion Fi44 (v) framhålls att arbetslösheten måste bekämpas till varje pris och att kapitalismen måste utmanas. Sker inte detta får Sverige samma arbetslöshet och utslagning som gäller för övriga OECD-länder. Inriktningen av den ekonomiska politiken fram till sekelskiftet måste därför innebära en strävan att sänka arbetslösheten. De åtgärder som motionärerna föreslår mot arbetslösheten innehåller bl.a. ett åtgärdsprogram på 10miljarder kronor inriktat på utbildning, arbetsmarknadspolitiska satsningar och investeringar i infrastruktur samt ett ROT-program i kommunerna finansierat genom en tidigare utbetalning på 4miljarder kronor av kommunernas skatteunderlag. Motionärerna motsätter sig den i propositionen föreslagna indragningen på 7,5miljarder kronor från kommunerna. Skatteförslagen i propositionen avvisas. I stället föreslås att beskattningen av kapitalinkomster återställs, att grundavdraget slopas för grupper med högre inkomster, och att företagens energibeskattning utformas så att den tillgodoser såväl konkurrens som miljökrav. I motionen avvisas ett EG-medlemskap. Däremot förordas en anpassning av regelsystemet till EG:s inre marknad.
Utskottet vill med anledning av motion Fi44 (v) yrkande 1 anföra följande.
I inledningen till sin motion skriver Vänsterpartiet att i den situation som Sverige nu befinner sig krävs det en aktiv och medveten näringspolitisk inriktning av den ekonomiska politiken, så att resurser kan styras till rätt ställe i rätt tid vad gäller kapital, utbildning och investeringar i infrastrukturen. I ett internationellt perspektiv är detta, understryker motionärerna, en nödvändighet. På samma sätt som i Vänsterpartiets motion med anledning av regeringens proposition 1991/92:38 om den ekonomiska politiken (1991/92:FiU10) ger denna skrivning i motion Fi44 (v) en antydan om att Vänsterpartiet skulle ha en konstruktiv syn på de strukturella problem som i dag belastar den svenska ekonomin. Men så är icke fallet. I stället föreslås i motionen åtgärder som försvårar den situation som landet i dag befinner sig i. Arbetslösheten måste enligt motionärerna bekämpas till varje pris. Som utskottet ser det beaktas därför över huvud taget inte sådana faktorer som i ett medellångt perspektiv kan permanenta arbetslösheten på en mycket hög nivå. De åtgärder inom skatteområdet som föreslås i propositionen för att med hjälp av en bättre fungerande ekonomi höja tillväxten och därigenom skapa en varaktigt högre sysselsättning avvisas också av motionärerna. I stället förordas åtgärder som innebär att den offentliga sektorn fortsätter att växa. Samtidigt innebär förslagen i motionen att budgetunderskottet ytterligare ökar (jfr avsnittet om budgetpolitiken) med risk för att räntorna stiger från ett redan högt ränteläge.
Utskottet ställer sig också frågande till Vänsterpartiets EG-politik. Motionärerna föreslår en i det närmaste fullständig anpassning till EG:s regelsystem. Mot den bakgrunden har utskottet svårt att inse varför Sverige skall avstå från möjligheterna att genom ett medlemskap kunna påverka den fortsatta utvecklingen inom EG.
Den i motion Fi44 (v) angivna inriktningen av den ekonomiska politiken avvisas bestämt av utskottet.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker den inriktning av den ekonomiska politiken som föreslås i propositionen (mom.1). Därav följer att utskottet avstyrker motionerna Fi40 (s) yrkande1, Fi42 (nyd) yrkandena1, 3 och 4, Fi44 (v) yrkande1 och Fi83 (s) yrkande1.
Utvecklingen på de finansiella marknaderna
Inledningen av 1990-talet har inneburit att problemen har vuxit för många företag som är verksamma inom den finansiella sektorn. Aktieägarna i finansiella företag och företag med verksamhet på fastighetsmarknaden har sett värdet av sina tillgångar falla kraftigt. Stora förmögenheter som skapats under 1980-talet har raderats ut. Från att ha legat på ungefär 0,5 % av utlåningen under hela 1980-talet steg kreditförlusterna i banksystemet till drygt 1 % år 1990 och till nästan 4 % år 1991. Bankerna gick totalt sett med förlust förra året.
Det mest oroande med krisen på finansmarknaden är, sägs det i motion Fi73 av Hans Gustafsson m.fl. (s), att den riskerar att ytterligare fördjupas, och att återverkningarna på ekonomin då skulle kunna bli mycket dramatiska. En möjlig konjunkturuppgång skulle i värsta fall kunna kvävas och i stället följas av en förlängd och fördjupad lågkonjunktur. Att lindra finanskrisen och minska risken för fortsatt förvärrande av problemen är därför, menar motionärerna, en central uppgift för den ekonomiska politiken. I motionen redovisas förslag inom tre områden: åtgärder som stimulerar riskkapitalmarknaden, som stärker fastighetsmarknaden och som lindrar påfrestningarna på banker och andra finansinstitut.
Riskkapitalmarknaden. Förslagen innebär bl.a. att AP-fondens rätt att köpa aktier utvidgas och att riskkapitalmarknaden reserveras för näringslivet.
Fastighetsmarknaden. Bl.a. föreslås att ingen ytterligare begränsning av ränteavdragen för år 1993 genomförs och att återhållsamhet visas med försämringar för egnahemsboende åren 1993 och 1994, att ingen fastighetsskatt utgår på outhyrda fastigheter, att AP-fonden får ökad rätt att köpa fastigheter och att inget utbudstryck skapas på fastighetsmarknaden från stat och kommuner.
Åtgärder för att stärka bankväsendet. Motionärerna stöder förslagen i propositionen om ändrade regler för bankernas obeskattade reserver. En statlig inlåningsförsäkring bör införas. Snabb modernisering av Stadshypotekskassan bör genomföras.
Med anledning av förslagen till åtgärder för att mildra påfrestningarna på de finansiella marknaderna i motion Fi73 (s) vill utskottet anföra följande.
Krisen i finanssektorn har sin upprinnelse i den kraftiga överhettning av ekonomin under senare delen av 1980-talet som bl.a. medförde en våldsam ökning av fastighetsvärdena. Den prioritering av inflationsbekämpningen som den tidigare regeringen påbörjade var riktig men skedde vid en alltför sen tidpunkt. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det läge som nu uppstått kräver särskilda åtgärder. De åtgärder som kan komma i fråga får emellertid inte innebära att återhämtningen i andra sektorer försenas eller avstannar.
Med hänvisning härtill avvisar utskottet det åtgärdspaket som föreslås i motion Fi73 (s). Som utskottet ser det kan det med hänvisning till problemen på finansmarknaden inte vara rimligt att exempelvis skjuta på reformeringen av bostadsfinansieringssystemet, vänta med nödvändiga åtgärder inom skatteområdet eller avstå från att i lämpliga former privatisera de statliga företagen.
För att förbättra tillgången på riskkapital föreslår motionärerna bl.a. att AP-fonderna skall få tillåtelse att öka sina aktieinnehav. Utskottet vill bestämt avvisa en sådan åtgärd som uppenbarligen skulle medföra att den offentliga sektorn långsiktigt ökade sitt ägande i näringslivet.
I motionen föreslås också att staten skall avbryta utförsäljningen av sitt aktieinnehav. Detta motiveras av att "i nuvarande läge med svår brist på riskkapital bör allt tillgängligt utrymme reserveras för näringslivets behov". Utskottet kommenterade ett likartat påstående i december förra året i sitt betänkande om inriktningen av den ekonomiska politiken (1991/92:FiU10, prop. 1991/92:38). Utskottet framhöll vid detta tillfälle att det är svårt att tolka vad motionärerna här avser. Konsekvenserna på kapitalmarknaden och speciellt på aktiemarknaden till följd av ett ökat utbud bör bli marginella, eftersom det statliga upplåningsbehovet minskar i motsvarande utsträckning. Försäljningen av statliga företag behöver således inte i sig kräva ytterligare utrymme på kapitalmarknaden.
När det gäller förslaget att införa en inlåningsförsäkring som garanterar insättarnas medel har utskottet från regeringskansliet erfarit att regeringen förbereder en proposition i denna fråga till hösten. Motionärernas önskemål är följaktligen i detta avseende tillgodosett.
Det kan inte uteslutas att de problem som i dag finns på de finansiella marknaderna kan komma att hota en återhämtning av ekonomin. Utskottet stöder därför förslaget i propositionen att fastighetsskatten på kommersiella lokaler avskaffas från den 1 januari 1993. Därigenom motverkas värdefallet på fastigheter med kommersiella lokaler vilket bidrar till en ökad stabilitet i fastighetssektorn och inom kreditsystemet. På det sättet säkras också en högre framtida utlåningskapacitet genom att bankernas pantvärden i berörda fastigheter påverkas i positiv riktning. Som anförs i propositionen har regeringen också tidigare (prop. 1991/92:119) lagt fram förslag om ändrade regler för avskattning av bankernas obeskattade reserver. Det innebär att finansiella företag ges samma möjligheter som andra företag att kvitta förluster mot det s.k. uppskovsbeloppet under hela återföringsperioden. Utskottet vill också i detta sammanhang framhålla att utformningen av de framtida reglerna för statens stöd till nyproduktion och ombyggnad av bostäder är så avvägda att de boende och fastighetsägarna inte får sina grundläggande ekonomiska förutsättningar rubbade samtidigt som statens kostnader särskilt på lång sikt kan minska betydligt.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks motion Fi73 (s).
Konsekvenser av ett medlemskap i EG:s ekonomiska och monetära union (EMU)
I motion Fi40 (s) yrkande 5 anförs att Sverige sedan maj 1991, då beslutet fattades om att knyta den svenska kronan till ecun, har ett valutapolitiskt samarbete med EG. Beslutet bidrog till att öka förtroendet på valutamarknaderna för den svenska ekonomin och bidrog till en lägre räntenivå. Samarbetet bör när så är möjligt vidareutvecklas för att stärka stabiliteten i ekonomin, särskilt på de finansiella marknaderna.
EG-länderna har nu beslutat att skapa en ekonomisk och monetär union (EMU). Ett valutapolitiskt samarbete av detta slag ökar den ekonomiska stabiliteten, men är enligt motionärerna inte utan problem. De i valutaunionen deltagande länderna frånhänder sig möjligheterna att genom justeringar av växelkurserna bidra till anpassning av ekonomier som har utsatts för störningar. Det kan vara till stor nackdel vid kraftiga förändringar av en ekonomis produktionsförutsättningar. I motionen föreslås att en fördjupad analys görs av de problem som är förknippade med en europeisk ekonomisk och monetär union och av de danska övervägandena i samband med EMU-överenskommelsen.
Som utskottet ser det är det viktigt att inför medlemskapsförhandlingarna göra fördjupade analyser avseende såväl penning- och valutapolitiken som beträffande innebörden av det särskilda protokollet för Danmark. Sådana analyser görs enligt vad utskottet har erfarit inom regeringskansliet och i riksbanken. I det särskilda protokollet till Maastrichtöverenskommelsen tillåts Danmark och Storbritannien bibehålla rätten till nationella parlamentsbeslut om tidpunkten för tillträde till EMU, oavsett de uppställda konvergenskraven.
I detta sammanhang vill utskottet upprepa vad utskottet anförde i sitt betänkande vid behandlingen av budgetpropositionen (1991/92:FiU20). I betänkandet anfördes att det efter Sveriges ansökan om medlemskap i EG är angeläget att riksbanken underlättar en anpassning till utvecklingen mot en europeisk monetär union. Samarbetet med EG bör därför vidareutvecklas. Det är dock angeläget att de problem som är förknippade med ett vidgat valutasamarbete närmare analyseras. Det kan även nämnas att i de tilläggsdirektiv till riksbanksutredningen som regeringen beslutat om betonas vikten av att riksbankslagen anpassas till vad som krävs vid en framtida ekonomisk och monetär union.
Detta är som framgått stora och viktiga frågor för Sveriges vidkommande. Det är därför nödvändigt att de studeras ingående. Regeringen bör mot denna bakgrund lämna en utförlig och djupgående redovisning av sitt analysarbete i dessa frågor för riksdagen.
Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi40 (s) yrkande5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Bemyndigande för statens upplåning
Riksgäldskontoret ombesörjer upplåningen för statens räkning. Riksgäldskontoret omvandlades för några år sedan från ett riksdagens verk till en myndighet under regeringen. Eftersom regeringen inte får ta upp lån utan riksdagens bemyndigande måste regeringen inhämta sådant bemyndigande för att ta upp erforderliga lån för statens räkning. Regeringen delegerar i sin tur till riksgäldskontoret att ta upp sådana lån. I proposition 1986/87:143 föreslogs att lånebemyndigandet skulle ges till regeringen varje år och vara beloppsmässigt opreciserat. De ändamål för vilka upplåning får ske skulle anges i en lag om statens upplåning. Detta godtogs av riksdagen. I överensstämmelse härmed föreslås riksdagen i kompletteringspropositionen utfärda ett sådant bemyndigande för regeringen enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning.
Utskottet tillstyrker att regeringen ges det begärda bemyndigandet.
Socialförsäkringsfrågor m.m.
Sjukförsäkringssystemet
Tre motioner berör sjukförsäkringssystemet och angränsande förmånssystem.
I motionerna Fi40 (s) yrkande 4 och Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkande 3 begärs tillkännagivanden om att regeringen inte skall lägga fram förslag till riksdagen om två karensdagar i sjuklöne- och sjukförsäkringssystemen.
Motion Fi42 (nyd) anger som ett bättre alternativ till karensdagar att ersättningsnivån vid sjukdom, vid arbetsskada av annan anledning än grov försummelse och vid vård av barn kan sänkas till 80 % och vid yrkesinriktad rehabilitering till 90 %. Under de två första veckorna skall ersättning dock endast utgå med 67 %. I yrkande 8 begär motionärerna ett tillkännagivande om huvudprinciperna för ett enklare och bättre system för bl.a. sjukpenningförsäkring och vissa andra socialförsäkringar, föräldrapenning och ersättningar vid arbetsskada och yrkesinriktad rehabilitering. I yrkandena 9 och 10 begärs tillkännagivanden om att de föreslagna systemen med reducerad sjukpenning resp. föräldrapenning skall införas redan fr.o.m. den 1 januari 1993.
Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande (1991/92:SfU3y) till finansutskottet att riksdagen nyligen på förslag av utskottet i betänkande 1991/92:SfU8 har behandlat motionsyrkanden om att karensdagar inte skall införas. Utskottet har ansett att något uttalande från riksdagens sida i frågan inte bör göras i avvaktan på resultatet av det beredningsarbete som påbörjats i regeringskansliet med att utforma lösningar som medger införande av två karensdagar. Socialförsäkringsutskottet, som noterar att i kompletteringspropositionen anges att en departementspromemoria i frågan skall utarbetas och remissbehandlas, vidhåller denna uppfattning och anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att motionerna Fi40 yrkande 4 och Fi83 yrkande 3 skall avslås. Vad gäller de i motion Fi42 framlagda förslagen delar utskottet regeringens bedömning i kompletteringspropositionen att ett alternativ med sänkta nivåer inom sjukförsäkringen m.m. är fördelningspolitiskt sämre än två karensdagar. Även yrkandena 8--10 i denna motion bör avslås av riksdagen.
Socialdemokraterna i socialförsäkringsutskottet anför i en avvikande mening till yttrandet att regeringen inte bör lägga fram något förslag om karensdagar. Företrädaren för Ny demokrati tillstyrker motion Fi42 (nyd) i en avvikande mening.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning och avstyrker motionerna Fi40 (s) yrkande 4, Fi42 (nyd) yrkandena 8--10 samt Fi83 (s) yrkande 3.
Sänkt pensionsålder
Två motioner berör åtgärder på pensionsområdet i syfte att minska arbetslösheten. I motion Fi74 av Bo Finnkvist (s) begärs ett tillkännagivande om att förutsättningarna för införande av ett system med äldreavgångar eller s.k. arbetspension bör prövas med utgångspunkt i de resonemang som fördes i samband med pensionsberedningens betänkande (SoU 1989:101) Förtidspension och rörlig pensionsålder. I motion Fi44 (v) begärs ett tillkännagivande om att antingen en tidsbegränsad sänkning av pensionsåldern skulle kunna genomföras, eller att en möjlighet skulle kunna införas för alla som fyller 62, 63 eller 64 år under år 1993 att pensionera sig under detta år.
Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande (1991/92:SfU3y) till finansutskottet att en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp har tillkallats (dir. 1991:102) med uppgift att mot bakgrund av pensionsberedningens slutbetänkande (SOU 1990:76) Allmän pension och de inkomna remissvaren utarbeta förslag till nytt system för den allmänna pensioneringen. Enligt vad socialförsäkringsutskottet erfarit överväger arbetsgruppen även frågor om rörlig pensionsålder. Arbetsgruppen, som enligt direktiven skulle redovisa sina förslag under mars månad 1992, kommer att redovisa dessa senare under året. Socialförsäkringsutskottet anser att finansutskottet med hänvisning till det pågående utredningsarbetet bör föreslå riksdagen att avslå motionerna.
Finansutskottet delar denna uppfattning och avstyrker motionerna Fi44 yrkande 7 och Fi74.
Ekonomiskt stöd till barnfamiljer
Barnbidragets storlek
I två motioner, Fi40 (s) yrkande 3 och Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkande 2, föreslås att barnbidraget skall höjas till 10 200 kr. per barn och år från den 1 juli 1992.
Socialutskottet hänvisar i sitt yttrande (1991/92:SoU6y) till tidigare ställningstagande i frågan (bet. 1991/92:SoU15). Utskottet anförde då att med hänsyn till det statsfinansiella och ekonomiska läget kunde utskottet inte ställa sig bakom förslagen i motionerna.
I en avvikande mening till yttrandet tillstyrker Socialdemokraterna att barnbidraget höjs den 1 juli 1992.
Finansutskottet delar socialutskottets uppfattning och avstyrker motion Fi40 (s) yrkande 3 och motion Fi83 (s) yrkande2.
Inkomstprövat barnbidrag m.m.
I motion Fi42 (nyd) föreslås att ett inkomstrelaterat barnbidrag införs som inte skall utgå för barn till höginkomsttagare. Förslaget beräknas i motionen ge en besparing med 1,2 miljarder kronor för budgetåret 1992/93 om det träder i kraft den 1 januari 1993. Anslaget till barnbidrag bör sänkas i motsvarande mån.
I sitt yttrande (SoU6y) hänvisar socialutskottet till tidigare behandling av en likartad motion i betänkandet 1991/92:SoU15. Utskottet redovisade då skälen mot att införa ett inkomst- eller behovsprövat barnbidrag och vidhåller i yttrandet sin tidigare inställning och föreslår att motionen avstyrks.
I en avvikande mening till yttrandet tillstyrker Ny demokrati förslaget i motion Fi42 (nyd).
Finansutskottet instämmer i vad socialutskottet anfört och avstyrker motion Fi42 (nyd).
Vårdnadsbidrag
I motion Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett avvisande av införandet av vårdnadsbidrag (yrkande 9). Motionärerna anför att det nu står helt klart, efter uttalanden från socialministern, att finansieringen av vårdnadsbidraget uteslutande kommer att belasta nuvarande föräldraförsäkringssystem och statsbidragen för barnomsorg. Det betyder, enligt motionärerna, att det är de arbetande föräldrarna som kan räkna med att få betala för de föräldrar som vill och har ekonomiska möjligheter att med hjälp av ett vårdnadsbidrag stanna hemma.
Socialutskottet påpekar i sitt yttrande (SoU6y) att det ännu inte föreligger något konkret förslag till utformning av vårdnadsbidraget eller en finansiering av bidraget. Motionsyrkandet bör därför, anför utskottet, inte föranleda något uttalande av riksdagen.
I en avvikande mening till yttrandet tillstyrker Socialdemokraterna motion Fi83 yrkande 9.
Finansutskottet delar socialutskottets uppfattning och avstyrker motion Fi83 (s) yrkande 9.
Arbetsmarknadspolitiken
Flera motioner som väckts i anslutning till kompletteringspropositionen berör frågor som har samband med arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadsutskottet har yttrat sig i ärendet, och utskottets yttrande (AU5y) finns fogat till detta betänkande som bilaga 11. I yttrandet behandlar arbetsmarknadsutskottet dels de frågor som tagits upp i arbetsmarknadsdepartementets bilaga till kompletteringspropositionen (bilaga I:8), dels 32 motioner varav 4 från allmänna motionstiden.
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Socialdemokraterna anför i motion Fi41 att den för närvarande viktigaste politiska frågan är att bekämpa den ökande arbetslösheten. I motionen hävdas att för Socialdemokraterna har målet alltid varit arbete åt alla, medan regeringens mål endast är att förhindra att arbetslösheten i Sverige når samma nivåer som i omvärlden. Motionärerna vill att arbetsmarknadspolitiken inriktas på att bekämpa arbetslösheten med hjälp av ett omfattande investeringsprogram. Programmet är så utformat att 40 miljarder kronor skall investeras i huvudsakligen offentlig sektor över hela landet under de närmaste två åren. Till motionen har fogats förteckningar med förslag på olika investeringsprojekt. Förslagen omfattar såväl kommunala projekt och projekt inom landstingen som investeringar inom SJ, luftfartsverket, byggnadsstyrelsen, vägverket och banverket. Med de satsningar som föreslås i motionen kan enligt motionärerna arbetslösheten beräknas till 3,5% nästa år i stället för de 5 % som regeringen anger.
Arbetsmarknadsutskottet tar mycket bestämt avstånd från sådana förslag som framkommit i den allmänna debatten om att använda arbetslöshet som ett medel i den ekonomiska politiken. Det gör utskottet med hänsyn till mänskliga, sociala och ekonomiska aspekter. Arbetsmarknadsutskottet erinrar om de riktlinjer som lades fast när riksdagen för några veckor sedan behandlade vissa arbetsmarknadspolitiska frågor. Vad som då anfördes är i allt väsentligt alltjämt giltigt, anser arbetsmarknadsutskottet som vidhåller sin då redovisade uppfattning att arbetsmarknadspolitiken måste inriktas på att skapa förutsättningar för tillväxt i hela landet vilket leder till trygga jobb på sikt. Arbetsmarknadspolitiken i sig kan inte skapa varaktiga och trygga arbeten men däremot motverka arbetslöshet och stödja människor i den anpassning som ekonomin nu genomgår. Arbetsmarknadsutskottet betonar starkt att inriktningen måste vara att hålla fast vid arbetslinjen, inte minst med hänsyn till det nu rådande konjunkturläget. Vidare skall utsatta grupper prioriteras, långtidsarbetslöshet motverkas och jämställdheten på arbetsmarknaden öka. Användningen av arbetsmarknadspolitiska insatser -- inte minst för arbetslösa ungdomar -- måste därför intensifieras på det sätt som riksdagen tidigare lagt fast.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om de infrastrukturinvesteringar och andra åtgärder som föreslås i kompletteringspropositionen för att främja sysselsättningen. Utskottet gör bedömningen att dessa förslag är ägnade att motverka ökningen av arbetslösheten samtidigt som den nödvändiga strukturella omställningen sker. Genom att utveckla infrastrukturen och öka kompetensen höjs effektiviteten och läggs grunden för en snabbare ekonomisk utveckling när konjunkturen vänder. Arbetsmarknadsutskottet framhåller vikten av att kunna studera vilka effekter olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder har för sysselsättningen. Det arbetsmarknadspolitiska läget måste följas med uppmärksamhet, och utskottet utgår från att regeringen utnyttjar finansfullmakten om behov snabbt uppstår av insatser utöver de nu planerade åtgärderna. Mot denna bakgrund anser arbetsmarknadsutskottets majoritet att motion Fi41 yrkande 1 bör avstyrkas. Socialdemokraterna i utskottet har i en avvikande mening givit motionen sitt stöd.
Finansutskottet gör för egen del ingen annan bedömning än arbetsmarknadsutskottet. Liksom detta utgår finansutskottet från att regeringen noga kommer att följa hur sysselsättningen utvecklas och att man vidtar nödvändiga motåtgärder om situationen skulle försämras. Regeringen kan därvid antingen återkomma till riksdagen under hösten med kompletterande förslag eller, som arbetsmarknadsutskottet påpekar, utnyttja finansfullmakten om behovet av åtgärder snabbt skulle uppkomma. Med hänvisning härtill avstyrker även finansutskottet motion Fi41 (s) yrkande 1.
Kompetenshöjande åtgärder
I den socialdemokratiska motionen Fi41 föreslås att regeringen ges i uppdrag att på grundval av kompetensutredningens förslag utarbeta ett program för satsning på utbildning och andra kompetenshöjande åtgärder (yrkande 34). Motionärerna vill också främja kompetensutvecklingen inom tillverkningsindustrin genom att ge arbetsgivare viss avdragsrätt för utbildningskostnader under en tvåårig försöksperiod. I anslutning till detta förslag lägger motionärerna också fram ett förslag till ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter (yrkande 35). Kostnaden, i form av ett bortfall av socialavgifter, beräknas för nästa budgetår till 425 milj.kr. Lagförslaget har som bilaga 2 fogats till arbetsmarknadsutskottets yttrande.
Även Vänsterpartiet förespråkar i motion Fi44 en ökad satsning på utbildning och kunskapshöjande åtgärder inom industrin för att stärka konkurrenskraften (yrkande 6). I första hand föreslås teknisk-humanistisk utbildning.
Arbetsmarknadsutskottet instämmer i motionärernas allmänna syn på behovet av kompetensutveckling för att öka produktiviteten i företagen. Utskottet erinrar samtidigt om att dessa frågor för närvarande utreds av vuxenutbildningskommittén (dir. 1992:48) eller är under beredning i regeringskansliet. Någon åtgärd från riksdagens sida är enligt arbetsmarknadsutskottet inte påkallad med anledning av de här aktuella motionskraven.
Förslaget om en tvåårig försöksverksamhet med kompetensutveckling inom tillverkningsindustrin har av arbetsmarknadsutskottet behandlats så sent som i slutet av april. Utskottet avvisade då förslaget och har sedan dess inte ändrat uppfattning i frågan. Arbetsmarknadsutskottet anser därför att de nu aktuella motionsyrkandena bör avstyrkas. I en avvikande mening redovisar Socialdemokraterna i utskottet en motsatt uppfattning.
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning och avstyrker således motion Fi41 (s) yrkandena 34 och 35 samt motion Fi44 (v) yrkande 6.
Arbetslöshetsförsäkringen
I motion Fi41 begär Socialdemokraterna en översyn av vissa frågor med anknytning till arbetslöshetsförsäkringen. Motionärerna vill få till stånd en översyn av dels garantiregeln mot utförsäkring från a-kassa (yrkande 39), dels de deltidsarbetslösas situation (yrkande 40). Arbetsmarknadsutskottets majoritet anser att förslagen bör avstyrkas eftersom regeringen nyligen tillsatt en utredning med uppgift att se över frågan om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (dir. 1992:24). I en avvikande mening ger Socialdemokraterna i utskottet uttryck för en annan uppfattning.
I likhet med arbetsmarknadsutskottet utgår finansutskottet från att denna utredning kommer att behandla även sådana frågor som motionärerna här har aktualiserat. Finansutskottet avstyrker därför motion Fi41 (s) yrkandena 39 och 40.
Kvinnors situation på arbetsmarknaden
Eftersom arbetslösheten bland kvinnor väntas öka anser Socialdemokraterna i motion Fi41 (yrkande 41) att regeringen bör ge AMS i uppdrag att ta fram en strategi för kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Samma förslag förs också fram i motion Fi83 (yrkande 5) av Margareta Winberg m.fl. (s). I den senare motionen hävdas att kvinnornas frihet att förvärvsarbeta är hotad. Motionärerna anser därför att det finns behov av en generell kvinnopolitik (yrkande 10). De anser vidare att det i större propositioner bör finnas konsekvensanalyser av vilken effekt förslagen har för kvinnor och män (yrkande 7).
Motionärernas förslag avstyrks av arbetsmarknadsutskottet som emellertid delar deras uppfattning att jämställdhetssträvandena på arbetsmarknaden måste öka. Utskottet utgår från att man inom regeringskansliet ser till att budgetförslag redovisas och utformas på ett sådant sätt att jämställdhetsarbetet främjas. Riksdagen behöver därför inte göra något uttalande i denna fråga, anser arbetsmarknadsutskottet. Vidare förklarar utskottet att det uppmärksamt kommer att följa hur kvinnornas situation på arbetsmarknaden påverkas av konjunkturförloppet. Motionsförslagen ger emellertid enligt arbetsmarknadsutskottet inte tillräckligt underlag för ett ställningstagande som går motionärerna till mötes. Socialdemokraterna i arbetsmarknadsutskottet har här anmält en avvikande mening.
Finansutskottet är i denna fråga av samma uppfattning som arbetsmarknadsutskottet och avstyrker motionerna Fi41 (s) yrkande 41 samt Fi83 (s) yrkandena 5, 7 och 10.
Finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder
I kompletteringspropositionen föreslås att 2 miljarder kronor av arbetslivsfondens tillgångar skall kunna disponeras för finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder (bil. I:8, s. 16). Överföringen skall möjliggöras genom en särskild tidsbegränsad lag om avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift. Regeringens lagförslag har fogats till detta betänkande i bilaga1.
Förslaget i propositionen att använda 2 miljarder kronor från arbetslivsfonden till sysselsättningsskapande åtgärder motiveras bl.a. av att det i dag finns betydande realekonomiskt utrymme för investeringar som långsiktigt kan höja produktiviteten.
I propositionen framhålls att det finns starka skäl att göra ytterligare särskilda insatser riktade till småföretagen. Arbetsmarknadsministern aviserar ett kommande uppdrag till den centrala arbetslivsfonden att särskilt beakta de mindre företagen inom tillverkningsindustrin vid bidragsgivningen.
Utöver tidigare planerad bidragsgivning bör enligt propositionen ytterligare 2,5 miljarder kronor kunna beslutas av arbetslivsfonden fram t.o.m. december 1993 för sådana arbetsmiljöförbättringar och rehabiliteringsåtgärder som också ger ökad produktivitet. Sammanlagt innebär detta en total beslutsram om 5--6 miljarder kronor och en total investeringsvolym om 10--14 miljarder kronor under perioden.
I den socialdemokratiska motionen Fi41 (yrkande 42) samt i motion Fi62 av Monica Öhman m.fl. (s) yrkas avslag på regeringens förslag. Även om förslaget således formellt avstyrks förklarar sig Socialdemokraterna i motion Fi41 dock beredda att låta fonden engångsvis få bidra till finansieringen förutsatt att Socialdemokraternas tidigare nämnda investeringsprogram vinner gehör. Möjligheterna att skynda på bidragsgivningen ställer sig motionärerna tvivlande till med hänsyn till fondernas begränsade administration.
I Ny demokratis motion Fi42 (yrkande 21) förordas att minst 2 miljarder kronor förs över från arbetslivsfonden och används till infrastrukturella sysselsättningsskapande åtgärder. Bra vägar och järnvägar ger enligt motionärerna inte bara sysselsättning utan också tillväxt i ekonomin.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna.
För att bekämpa arbetslösheten och på sikt skapa bättre förutsättningar för produktivitetsförbättringar bör enligt arbetsmarknadsutskottet 2 miljarder kronor disponeras ur arbetslivsfonden i enlighet med propositionens förslag. Insatserna kan t.ex. gälla infrastruktursatsningar påpekar utskottet som anser att Ny demokratis förslag om utnyttjande av fondens medel i stor utsträckning tillgodoses genom propositionens förslag. Utskottet anser därför att riksdagen inte behöver vidta någon åtgärd med anledning av motion Fi42 (nyd).
I en avvikande mening som fogats till betänkandet ger Socialdemokraterna i utskottet sitt stöd åt motionerna Fi41 (s) och Fi62 (s).
Finansutskottet, som ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets bedömning, tillstyrker att riksdagen antar det i bilaga 1 till detta betänkande intagna förslaget till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift samt avstyrker motionerna Fi41 (s) yrkande 42, Fi42 (nyd) yrkande 21 och Fi62 (s).
Finansiering av arbetslöshetsersättning
I kompletteringspropositionen läggs också fram förslag till finansiering av arbetslöshetsersättning m.m. (bil. I:8, s. 14).
Arbetsmarknadsfonden, dvs. det konto i riksgäldskontoret varifrån statsbidragen utbetalas till arbetslöshetsförsäkringen, kontant arbetsmarknadsstöd m.m., kommer med nuvarande prognoser att uppvisa ett underskott på närmare 10 000 milj.kr. vid utgången av nästa budgetår. För att finansiera detta underskott måste fonden förstärkas, anförs det i propositionen. Denna förstärkning bör enligt regeringen ske genom att riksförsäkringsverkets rörliga kredit i riksgäldskontoret utökas från 1000 till 10000 milj.kr. under nästa budgetår.
Med hänsyn till den mycket svåra situationen på arbetsmarknaden tillstyrker arbetsmarknadsutskottet att en rörlig kredit om högst 10 miljarder kronor får disponeras i riksgäldskontoret under budgetåret 1992/93 för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen, permitteringslöneersättningen, kontant arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag. Utskottet understryker dock samtidigt att metoden med en utökad kredit i riksgäldskontoret inte är en långsiktig lösning.
Finansutskottet ser i likhet med arbetsmarknadsutskottet den valda metoden som en övergångslösning. Finansutskottet utgår emellertid från att frågan kommer att prövas i samband med översynen av arbetslöshetsförsäkringen och anser därför att det inte är påkallat med något särskilt uttalande av denna anledning. Utskottet tillstyrker således att en rörlig kredit på högst 10 miljarder kronor får disponeras i riksgäldskontoret för de ändamål som skall finansieras ur arbetsmarknadsfonden.
Finansiering av den statliga lönegarantin
Kompletteringspropositionen innehåller vidare förslag om finansiering av den statliga lönegarantin (bil. I:8, s. 15). På grund av det stora antalet konkurser har utbetalningarna från lönegarantifonden stigit kraftigt. Under nästa budgetår kommer utgifterna i fonden att överstiga tillgångarna med ca 1800 milj.kr. Det är därför nödvändigt att tillfälligt förstärka lönegarantifonden. Förstärkningen bör enligt propositionen ske genom att den rörliga kredit som kammarkollegiet disponerar i riksgäldskontoret höjs från 200 milj.kr. till 2000 milj.kr. under nästa budgetår.
Liksom arbetsmarknadsutskottet har finansutskottet inget att erinra mot den valda lösningen. Utskottet tillstyrker således att en rörlig kredit om högst 2 miljarder kronor får disponeras i riksgäldskontoret under budgetåret 1992/93 för utbetalningar enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs.
Programförmedling
I propositionen (bil. I:8, s. 17--18) föreslås att AMS försöksverksamhet med avgiftsbelagd programförmedling inom kulturarbetsförmedlingen skall upphöra. Motivet är att det är svårt att bedriva en verksamhet som finansieras både genom anslag och avgifter. Avgifterna har inte täckt kostnaderna.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker förslaget, och finansutskottet har för egen del ingen avvikande uppfattning i frågan.
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Under anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader har riksdagen tidigare anvisat 2,8 miljarder kronor (1991/92:AU11, rskr. 252). För att särskilja de arbetsmarknadspolitiska och kulturpolitiska målen föreslås i propositionen att kostnaderna för förmedlingsverksamhet vid centrumbildningarna lyfts bort från arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader och i stället får belasta elfte huvudtitelns anslag Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. Detta innebär att anslaget för arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader bör minskas med ca 2,8milj.kr.
Helt oberoende av detta förslag föreslår Socialdemokraterna i motion Fi41 (yrkande 38) att samma förvaltningskostnadsanslag skall tillföras 40 milj.kr. utöver regeringens förslag. Medelstillskottet är avsett att ge arbetsmarknadsmyndigheterna möjlighet att bedriva uppsökande verksamhet bland långtidsarbetslösa i samarbete med t.ex. de fackliga organisationerna.
Arbetsmarknadsutskottet avvisar förslaget i motion Fi41 (s) och anser att regeringens medelsdisposition bör godtas. I en avvikande mening ger Socialdemokraterna i utskottet motionen sitt stöd.
Finansutskottet som biträder arbetsmarknadsutskottets förslag tillstyrker propositionen och avstyrker motion Fi41 (s) yrkande 38.
Starta-eget-bidraget
I kompletteringspropositionen föreslås vissa ändringar beträffande starta-eget-bidraget (bil. I:8, s. 11). Ändringarna som tillstyrks av arbetsmarknadsutskottet innebär att även de som riskerar att bli arbetslösa skall kunna få bidrag under budgetåret 1992/93. I det regionalpolitiska stödområdet skall bidrag kunna utgå även till dem som har arbete eftersom vakansen kan erbjudas en arbetslös. Finns det särskilda skäl bör bidragsperioden dessutom kunna förlängas med sex månader. Bidraget föreslås från den 1 juli 1992 motsvara det utbildningsbidrag som skulle ha beviljats en nyföretagare om denne deltagit i arbetsmarknadsutbildning, dvs. lägst 338 kr. per dag.
Regeländringarna bör enligt propositionen inte föranleda något medelstillskott. En ökad efterfrågan får finansieras inom ramen för anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. AMS bör enligt propositionen verka för att starta-eget-bidraget används som ett medel för att bredda kvinnornas möjligheter på arbetsmarknaden.
När det gäller frågan om beskattningen av starta-eget-bidrag föreslår arbetsmarknadsutskottet att ett tillägg görs till kommunalskattelagen (1928:370). Det i propositionen föreslagna starta-eget-bidraget, som alltså motsvarar utbildningsbidraget, bör liksom det nuvarande starta-eget-bidraget, vilket motsvarar dagpenning från arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd, räknas som skattepliktig intäkt av tjänst. Arbetsmarknadsutskottet föreslår att en bestämmelse om detta förs in i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (KL).
Arbetsmarknadsutskottet anser att ytterligare en justering bör göras i samma punkt 12 av anvisningarna. I slutet av juni 1992 upphör försöksverksamheten med stimulansbidrag till arbetssökande som utbildar sig för och tar anställning i verkstadsindustrin (prop. 1991/92:100 bil. 11 s. 70--71). Med hänsyn härtill bör anvisningarna ändras så att stimulansbidrag inte längre anges bland de förmåner som skall räknas som skattepliktig intäkt av tjänst. Arbetsmarknadsutskottet har till sitt yttrande fogat ett förslag till lagändring av denna innebörd. Lagförslaget är intaget i bilaga 2 till detta betänkande.
Liksom arbetsmarknadsutskottet tillstyrker finansutskottet de föreslagna ändringarna för starta-eget-bidraget. Finansutskottet tillstyrker också att riksdagen antar arbetsmarknadsutskottets förslag till lag om ändring i lagen (1992:328) om ändring i lagen (1991:1153) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
Bidrag till lönekostnader vid utbildning i företag
Vidare föreslås i kompletteringspropositionen att försöksverksamheten med bidrag till lönekostnader vid utbildning i företag förlängs (bil. I:8, s. 14). Utvecklingen på arbetsmarknaden talar för att bidraget bör finnas kvar även under nästa budgetår framhåller arbetsmarknadsministern som föreslår att verksamheten får bedrivas inom ramen för de medel som redan beräknats för bidrag till utbildning i företag. Bidraget -- vilket endast utgår inom tillverkningsindustrin -- bör i första hand komma små och medelstora företag till del.
Arbetsmarknadsutskottet har inget att erinra mot detta förslag och tillstyrker således propositionen i denna del. Finansutskottet ansluter sig till denna uppfattning.
Bidrag till handikappade ungdomar i ungdomspraktik
Riksdagen bereds genom kompletteringspropositionen tillfälle att ta del av vad arbetsmarknadsministern anför om bidrag till arbetshjälpmedel och arbetsbiträde åt handikappade ungdomar i ungdomspraktik (bil. I:8, s. 13). Handikappade ungdomar i ungdomspraktik bör enligt arbetsmarknadsministern inte behandlas på annat sätt än de ungdomar som fullgör praktisk arbetslivsorientering. De handikappade ungdomarna bör således kunna omfattas av bidrag till arbetshjälpmedel och arbetsbiträde, om de behöver sådant stöd för att klara sin praktik.
Arbetsmarknadsutskottet hänvisar i sitt yttrande till sitt nyligen behandlade betänkande 1991/92:AU11 som bl.a. tar upp den nya stödformen ungdomspraktik och föreslår att arbetsmarknadsministerns redogörelse läggs till handlingarna. Finansutskottet förordar samma åtgärd.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
I kompletteringspropositionen föreslås att AMS tillförs ytterligare 500 milj.kr. för beredskapsarbeten m.m. Av tillskottet bör 450 milj.kr. i första hand användas till upprustning av skolans fysiska arbetsmiljö, s.k. skogliga beredskapsarbeten samt beredskapsarbeten inom naturvårdsområdet. Vidare bör AMS tillföras 50 milj.kr. för om-, till- och nybyggnad av små samlingslokaler, varvid sysselsättningssvaga områden skall prioriteras. I propositionen förordas också att ramen för otraditionella insatser höjs till 200 milj.kr. av medlen under anslaget B2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Frågan om administrationen av stödet till samlingslokaler behandlar utskottet längre fram i detta betänkande under rubriken Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. (s. 86--88).
I den socialdemokratiska motionen Fi41 (yrkande 36) liksom i motion Fi83 (yrkande 6) av Margareta Winberg m.fl. (s) begärs att den av regeringen föreslagna anslagsökningen i första hand används för att skapa jobb, utbildning eller beredskapsarbete åt kvinnor eftersom andra satsningar på t.ex. investeringar främst kommer mansdominerade yrkesgrupper till del.
I motion Fi41 (s) föreslås även andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder motsvarande ytterligare 2000 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit. Enligt motionen bör kommunerna stimuleras att genomföra beredskapsarbeten av ROT-karaktär. Det statliga stödet till sådana insatser bör uppgå till 1650 milj.kr. och kan enligt motionärerna väntas resultera i investeringar på 6 000 milj.kr. Av tillskottet bör vidare 100 milj.kr. gå till AMS som stöd till företagsutbildning inom tillverkningsindustrin och 250 milj.kr. till otraditionella insatser bland arbetslösa ungdomar.
Arbetsmarknadsutskottet betonar, vad som för övrigt också sägs i propositionen, att det är angeläget att arbetsmarknadsverket anstränger sig att finna platser åt sådana kategorier av arbetslösa, inte minst kvinnor, som inte primärt berörs av de föreslagna infrastrukturinvesteringarna. Motionärernas önskemål i denna del ligger således i linje med utskottets och propositionens uppfattning, framhåller arbetsmarknadsutskottet.
I april 1992 hade 18100 personer beredskapsarbete medan motsvarande antal ett år tidigare var 11300 personer. Det är, framhåller arbetsmarknadsutskottet, nu svårt att finna lämpliga beredskapsarbetsplatser för bl.a. de arbetslösa som riskerar att bli utförsäkrade. De omfattande satsningarna på infrastrukturinvesteringar innebär fördelar även ur denna synvinkel, påpekar arbetsmarknadsutskottet som förutsätter att beslut om medel till beredskapsarbeten fattas i vanlig ordning.
När det gäller behovet av satsning på företagsanknuten utbildning samt på otraditionella insatser anser arbetsmarknadsutskottet att motionärernas bedömning inte skiljer sig väsentligt från den som görs i propositionen och av utskottet. Däremot anser arbetsmarknadsutskottet att satsningarna bör ske inom ramen för propositionens förslag angående det här aktuella anslaget. Den ytterligare medelstilldelning på 2000 milj.kr. som föreslås i motionerna Fi41 (s) och Fi83 (s) avstyrks av arbetsmarknadsutskottet.
Arbetsmarknadsutskottet behandlar i detta sammanhang också fyra motioner från allmänna motionstiden i år. Det är motionerna A216 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp), A256 av Carl-Johan Wilson (fp), A276 av Stefan Attefall och Jerzy Einhorn (kds) och A279 av Dan Ericsson i Kolmården och Ulf Björklund (kds). I dessa förordas att medel omfördelas från anslaget B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till olika utbildningsändamål inom komvux och folkbildningen med betydelse ur sysselsättningssynpunkt.
Utbildningsutskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande (1991/92:UbU10) föreslagit att anslaget Bidrag till driften av det offentliga skolväsendet skall tillföras 200 milj.kr. utöver regeringens förslag genom en omfördelning av medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Genom tillskottet kan komvux användas för utbildning med arbetsmarknadspolitisk inriktning. Enligt vad utbildningsutskottet framhöll i sitt betänkande får det ankomma på arbetsmarknadsutskottet att överväga i vad mån denna medelsökning bör påverka storleken av medelsanvisningen till arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Kulturutskottet har på motsvarande sätt i ett av riksdagen godkänt betänkande (1991/92:KrU12) föreslagit att anslaget Bidrag till folkbildningen räknas upp med 100 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit. Även kulturutskottet anser att det får ankomma på arbetsmarknadsutskottet att överväga i vad mån detta ställningstagande bör påverka medelsanvisningen till arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Riksdagen har således tidigare under våren anvisat 300 milj.kr. för utbildning som även tillgodoser arbetsmarknadspolitiska syften. De fyra motionerna har således, påpekar arbetsmarknadsutskottet, i allt väsentligt blivit tillgodosedda och bör därför inte påkalla någon åtgärd från riksdagens sida.
Det allvarliga sysselsättningsläget har medfört att anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder tillförts betydande medelstillskott; regeringens förslag innebär att den samlade anslagsnivån uppgår till 20,1 miljarder kronor. Av detta belopp har riksdagen tidigare anvisat 19,6 miljarder kronor (bet. 1991/92:AU11, rskr. 252).
Eftersom riksdagen redan har beslutat att ta 300 milj.kr. i anspråk för arbetsmarknadspolitiska syften inom utbildningssektorn bör enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning motsvarande belopp hållas inne av regeringen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Socialdemokraterna i arbetsmarknadsutskottet har till dessa delar av arbetsmarknadsutskottets yttrande anmält avvikande meningar.
Finansutskottet instämmer i de synpunkter som arbetsmarknadsutskottet redovisat beträffande anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder och de motioner som utskottet behandlat i anslutning till detta anslag. Liksom arbetsmarknadsutskottet anser således finansutskottet att man vid medelsberäkningen måste ta hänsyn till att riksdagen tidigare under våren anvisat 300 milj.kr. utöver regeringens förslag till utbildning som tillgodoser arbetsmarknadspolitiska syften. Enligt finansutskottets mening bör dock en sådan medelsjustering inte ges formen av en uppmaning till regeringen att hålla inne ett lika stort belopp på anslaget. I stället bör anslaget räknas ned med 300 milj.kr. i förhållande till vad regeringen begärt.
Med anledning av vad arbetsmarknadsutskottet anfört föreslår således finansutskottet att anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder förs upp med 19,8 miljarder kronor. Finansutskottet yrkar samtidigt avslag på motionerna Fi41 (s) yrkande 36, Fi83 (s) yrkande 6, A216 (fp), A256 (fp), A276 (kds) och A279 (kds). Som finansutskottet tidigare påpekat bör regeringen noga följa hur sysselsättningen utvecklas och vidta nödvändiga motåtgärder om situationen skulle försämras. Regeringen har därvid möjlighet att antingen utnyttja finansfullmakten (se s. 113) eller återkomma till riksdagen med kompletterande förslag.
Räntebidrag för ny- och ombyggnader
I den socialdemokratiska motionen Fi41 (yrkande 37) begärs ett nytt anslag till räntebidrag för ny- och ombyggnader av vissa statliga och kommunala investeringar på 1 050 milj.kr. Enligt motionen är det möjligt och nödvändigt att tidigarelägga satsningar på infrastruktur och liknande statliga investeringar. Dessa finansieras genom att berörda verk får låna upp pengar till tidigareläggning och sedan betala tillbaka lånet med ordinarie medel eller intäkter något år senare. Verken kompenseras för räntan på upplånat kapital med det föreslagna räntebidraget som bör administreras av AMS. För nästa budgetår beräknas räntebidraget för de statliga investeringarna -- exkl. den tidigareläggning av en miljard kronor för byggnadsinvesteringar som regeringen föreslagit -- uppgå till 660 milj.kr. På motsvarande sätt bör räntebidrag ges till kommunerna vid tidigareläggning av investeringar i t.ex. skolor och sjukhus eller vid tidigareläggning av underhåll av kommunala gator och vägar.
Arbetsmarknadsutskottet, som anser att motionen bör avstyrkas, konstaterar att kompletteringspropositionen innehåller förslag om flera miljarder kronor till infrastrukturåtgärder och till statligt byggande. Arbetsmarknadsutskottet finner det positivt att regeringen satsar ytterligare resurser på åtgärder som syftar till att motverka arbetslösheten och inte minst byggarbetslösheten. Det i motionen föreslagna räntebidragssystemet har på förslag av arbetsmarknadsutskottet (AU11) avvisats av riksdagen så sent som den 13 maj i år. Inte heller nu när motionärerna upprepar sitt förslag anser arbetsmarknadsutskottets majoritet att det finns behov av ett sådant räntebidrag. De socialdemokratiska ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet redovisar i en avvikande mening en motsatt uppfattning.
Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets bedömning och avstyrker motion Fi41 (s) yrkande 37.
Tiomiljardersprogram för sysselsättning
Vänsterpartiet lägger i motion Fi44 (yrkandena 3 och 4) fram förslag om ett tiomiljardersprogram för sysselsättning. Av de 10 miljarder kronorna skall 2,5 avdelas för utbildning, 4,0 för ROT-program i kommunerna, 1,6 för beredskapsarbeten och 1,4 för trafiksatsningar. Utgångspunkten är att det krävs snabba åtgärder mot den växande byggarbetslösheten. Det kommunala stödpaketet på 4 miljarder kronor bör enligt motionärerna finansieras genom en förtida utbetalning av nästa års statsbidrag.
Enligt arbetsmarknadsutskottet bör motionen avstyrkas. Finansutskottet är av samma mening och avstyrker således motion Fi44 (v) yrkandena 3 och 4.
Behovet av regionala sysselsättningsåtgärder
Sammanlagt 24 motioner tar upp frågan om behovet av åtgärder för sysselsättningen regionalt. Av motionerna är 23 väckta av socialdemokratiska ledamöter. I en sammanställning i arbetsmarknadsutskottets yttrande ges en översikt över de aktuella motionerna och de typer av åtgärder som motionärerna tar upp. I flera av motionerna finns förteckningar över statliga och kommunala projekt som kan startas omgående eller tidigareläggas. Förslagen i de socialdemokratiska motionerna är så utformade att projekten ligger inom ramen för vad som föreslagits i den socialdemokratiska partimotionen Fi41.
Arbetsmarknadsutskottet ser liksom motionärerna allvarligt på att arbetslösheten stiger. Enligt AKU-undersökningarna från första kvartalet 1992 var arbetslösheten för hela riket 4,1 %, för skogslänen 5,9 %, för Stockholms län 3,0 %, för Malmöhus län 4,5 %, för Göteborgs och Bohus län 3,8 % samt för övriga Syd- och Mellansverige 3,7 %.
Enligt arbetsmarknadsutskottets mening tillgodoser regeringens förslag i kompletteringspropositionen en stor del av de krav som motionärerna har fört fram. Arbetsmarknadsutskottet framhåller också vikten av att detaljbeslut om medelsdispositioner fattas i vanlig ordning, dvs. i detta fall av berörda länsstyrelser, kommuner osv. Arbetsmarknadsutskottet erinrar också om att regeringen den 9 april 1992 givit kommittéer och särskilda utredare i uppdrag att belysa de regionalpolitiska konsekvenserna av de förslag de lägger fram (dir. 1992:50).
Arbetsmarknadsutskottet anser att det i de 24 motionerna finns intressanta uppslag som bygger på länens egna bedömningar och att dessa förslag bör prövas grundligt.
Sammanfattningsvis ställer sig arbetsmarknadsutskottets majoritet bakom regeringens bedömning av behovet av åtgärder för sysselsättningen såväl övergripande som regionalt och avstyrker de 24 motionerna. Socialdemokraterna i utskottet har i detta sammanhang anmält en avvikande mening.
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning och avstyrker motionerna Fi45 (s), Fi50 (s), Fi51 (s), Fi52 (s), Fi55 (s), Fi58 (s), Fi60 (s), Fi61 (s), Fi63 (s), Fi64 (s), Fi69 (s), Fi70 (s), Fi71 (s), Fi79 (s), Fi82 (s), Fi85 (s), Fi87 (s), Fi88 (s), Fi91 (v), Fi96 (s), Fi97 (s), Fi102 (s), Fi103 (s) och Fi104 (s).
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Riksdagen har tidigare till särskilda åtgärder för arbetshandikappade anvisat 6,2 miljarder kronor för nästa budgetår. Därav har 6,1 miljarder kronor avsatts till anställning med lönebidrag och skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare. I kompletteringspropositionen (bil.I:8, s.19) föreslås att ytterligare 200 milj.kr. anvisas för att underlätta de arbetshandikappades arbetsplaceringar.
Arbetsmarknadsutskottet har inget att erinra mot regeringens förslag som även finansutskottet ställer sig bakom.
Regionala utvecklingsinsatser
I den socialdemokratiska partimotionen Fi41 (yrkande 44) begärs att anslaget Regionala utvecklingsinsatser för nästa budgetår tillförs 170 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att utskottet tidigare i år tagit ställning till ett likartat motionskrav, som på utskottets förslag avslagits av riksdagen. Arbetsmarknadsutskottet säger sig inte ha ändrat uppfattning i denna fråga utan avstyrker motionärernas förslag. I en avvikande mening redovisar Socialdemokraterna en motsatt uppfattning.
Finansutskottet avstyrker i likhet med arbetsmarknadsutskottet motion Fi41 (s) yrkande 44.
Regionalpolitiska infrastrukturåtgärder
I samma motion Fi41 (s) begärs också att riksdagen till anslaget Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. anvisar 20 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit (yrkande45). En del av dessa medel bör användas för att bygga upp en kontaktlänk i ett av länen. Motionärerna avser en försöksverksamhet som innebär att småföretagare får en instans att vända sig till för hjälp i finansiella frågor samt för kontakter med patentverk och stödgivande myndigheter (yrkande46).
Arbetsmarknadsutskottet delar inte motionärernas uppfattning om behovet av ett stödorgan av det slag som föreslås av motionärerna utan avstyrker detta förslag. Socialdemokraterna i utskottet har på denna punkt anmält en avvikande mening.
Liksom arbetsmarknadsutskottet ansluter sig finansutskottet till regeringens bedömning av medelsbehovet på anslaget Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. Utskottet avstyrker med hänsyn härtill motion Fi41 (s) yrkandena 45 och 46.
Bidrag till skogsvård m.m.
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bilaga I:7 jordbruksdepartementet) att den pågående försöksverksamheten med stöd till ökad sysselsättning i privatskogsbruket i Norrbottens och Västerbottens inland förlängs ett år. Verksamheten bör liksom hittills inriktas på långsiktiga, snabba investeringar i skogsvård och villkoras med åtaganden om avverkning i den utsträckning det är lämpligt. Med hänsyn till tidigare ställningstagande från statsmakternas sida och till behovet av att skapa så stor sysselsättning som möjligt med stöd av medlen bör de inte få användas för bidrag till skogsvägbyggande eller skogsdikning. Kostnaderna för den förordade förlängningen beräknas till 20 milj.kr. och skall finansieras genom en minskning av bidragsramen för stödet till det inre stödområdet med motsvarande belopp.
I motion Fi56 (v) föreslås att försöksverksamheten med särskilda skogsvårdsinsatser utökas till att även gälla Värmlands län. Beredskapsarbeten bör inom ramen för verksamheten anordnas både inom skogsvård och naturvård. I motion Fi67 (m) yrkas att även Jämtlands län skall omfattas av den ettåriga förlängningen av försöksverksamheten med särskilda skogsvårdsinsatser i Norrlands inland. I motion Fi57 (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående skogliga beredskapsarbeten i skogslänen.
I sitt yttrande (1991/92:JoU10y) ansluter sig jordbruksutskottet till regeringens förslag och förordar att försöksverksamheten förlängs med ytterligare ett år. Utskottet är emellertid inte berett att i detta sammanhang utvidga de särskilda skogsvårdsinsatserna till att omfatta ytterligare skogslän och föreslår därför att finansutskottet avstyrker motionerna Fi56 (v) och Fi67 (m).
Beträffande motion Fi57 (v) hänvisar jordbruksutskottet i yttrandet till bilaga I:8 i kompletteringspropositionen. Där föreslås att arbetsmarknadsstyrelsen tillförs ytterligare medel för beredskapsarbeten (450 milj.kr.). Denna förstärkning bör enligt föredragande statsrådet i första hand användas till bl.a. s.k. skogliga beredskapsarbeten samt beredskapsarbeten inom naturvårdsområdet. Därmed bör syftet med motion Fi57 i allt väsentligt kunna tillgodoses utan någon riksdagens vidare åtgärd. Jordbruksutskottet föreslår därför att finansutskottet avstyrker motionen.
Till jordbruksutskottets yttrande har Vänsterpartiets representant fogat en särskild meningsyttring. I denna förordas att motionerna Fi56 och Fi57 tillstyrks.
Finansutskottet instämmer i vad jordbruksutskottet anfört och biträder således regeringens förslag och avstyrker motionerna Fi56 (v), Fi57 (v) och Fi67 (m).
Utbildningsfrågor
Ökat antal platser i gymnasieskolan
För att möta den ökande ungdomsarbetslösheten föreslås i kompletteringspropositionen bilaga I:6 Utbildningsdepartementet att vissa åtgärder vidtas som bl.a. berör gymnasieskolan. Regeringen konstaterar att ett stort antal ungdomar -- ca 40000 -- kommer att gå ut gymnasieskolan i vår med enbart en tvåårig gymnasieutbildning. I nuvarande konjunkturläge riskerar många av dessa ungdomar att bli arbetslösa. Enligt propositionen är den utan jämförelse viktigaste åtgärden som stat och kommun kan vidta för ungdomar att ge dem en så god utbildning som möjligt.
Mot denna bakgrund bör kommunerna läsåret 1992/93 ges förutsättningar att anordna ett tredje utbildningsår för de 18--19-åringar som har gått igenom en tvåårig gymnasieutbildning. Det tredje utbildningsåret skall kunna inriktas mot en direkt fortsättning av den genomförda utbildningen eller mot en komplettering av tidigare utbildning. Med hänsyn till att kommunerna enligt skollagen fr.o.m. den 1 juli 1992 är skyldiga att erbjuda alla sina ungdomar en utbildning i gymnasieskolan kan de åtgärder som här föreslås avgränsas till att avse de ungdomar som redan har fått en tvåårig gymnasieutbildning.
Regeringen föreslår således att medel anvisas som motsvarar ett tillskott av 8000 helårsplatser i gymnasieskolan för att möjliggöra för kommunerna att läsåret 1992/93 anordna ett tredje gymnasieår. Medelsbehovet för dessa insatser beräknas till 266 milj.kr. Medlen bör föras upp på en särskild anslagspost och utbetalning ske genom ett rekvisitionsförfarande. Anslaget B8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet bör således ökas med 266milj.kr. utöver vad riksdagen redan har anvisat för budgetåret 1992/93 (1991/92:UbU10, rskr. 190). De ökningar på anslaget som blir följden av vad som nu förordats uppvägs av de kraftiga minskningar som uppkommer vid omläggningen av systemet för statsbidrag till kommunerna enligt vad som föreslås i delII bilaga II:5 om kommunal ekonomi i föreliggande proposition. Regeringen begär riksdagens bemyndigande att vid behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje gymnasieår utöver föreslagna 8000.
I motion Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkande 24 föreslås ett samlat program för att öka utbildningsinsatserna och stärka de anställdas kompetens. Enligt motionärerna bör så många ungdomar som möjligt med en tvåårig gymnasieutbildning erbjudas ett tredje år i gymnasieskolan med allmänna ämnen som kärna samt yrkesinriktade studier. Det bör vara möjligt för kommuner och landsting att öka utbildningsvolymen med minst 10000 platser. För detta ändamål bör riksdagen anvisa ytterligare 300 milj.kr. för budgetåret 1992/93. I samma motion (yrkande 25) föreslås att regeringen skall få ett bemyndigande att vid behov öka insatserna för berörda ungdomar.
Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande (1991/92:UbU4y) om det särskilda statsbidrag som lämnas till varje kommun för anordnande av ett tredje utbildningsår för bl.a. arbetslösa 18--19-åringar som har avslutat en tvåårig gymnasieskola (SKOLFS 1991:57). Enligt vad utskottet erfarit har kommunerna trots kort planeringstid lyckats väl med att anordna utbildningar för berörda ungdomar. Vidare anförs att utbildningsutskottet till fullo delar regeringens och motionärernas uppfattning när det gäller betydelsen av ytterligare utbildningsinsatser för ungdomar med endast en tvåårig gymnasial utbildning. Det är självfallet svårt att bl.a. beräkna i vilken omfattning ungdomarna kommer att efterfråga ett tredje utbildningsår med hänsyn till situationen på arbetsmarknaden. Det är därför angeläget att regeringen får sådant utrymme för åtgärder att kommunernas behov tillgodoses anser utskottet. Syftet med motionärernas förslag sammanfaller med vad regeringen avser med sitt förslag. Som utbildningsutskottet ser det ligger skillnaden mellan regeringens och motionärernas förslag i hur mycket medel riksdagen nu bör anvisa för ifrågavarande åtgärder. Med hänsyn till osäkerheten om de slutliga kostnaderna finns det enligt utbildningsutskottets uppfattning inte skäl att frångå regeringens bedömning. Utbildningsutskottet anser således att finansutskottet bör hemställa att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:6 och med anledning av motion Fi41 (s) yrkandena 24 och 25 bemyndigar regeringen att vid behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje gymnasieår under budgetåret 1992/93. Utbildningsutskottet förutsätter att det ökade medelsbehovet på 266 milj.kr. för budgetåret 1992/93 är inräknat i anslagsbeloppet 21451906000 kr., vilket föreslås i del II bilaga II:5 i föreliggande proposition.
Socialdemokraterna i utbildningsutskottet har avlämnat ett särskilt yttrande med anledning av motion Fi41 (s) yrkandena 24 och 25.
Finansutskottet ansluter sig till vad utbildningsutskottet anfört om behovet av att öka antalet platser för ett tredje gymnasieår. Regeringen bör därför med bifall till propositionen och med anledning av motion Fi41 (s) yrkandena 24 och 25 ges det begärda bemyndigandet.
Den ytterligare utökning av antalet platser på 8000 extra helårsplatser i gymnasieskolan för ett tredje gymnasieår som regeringen föreslår i kompletteringspropositionen medför även ökade kostnader för studiehjälp. Regeringen beräknar dessa kostnader till 65 milj.kr. för budgetåret 1992/93.
I motion Fi41 (s) yrkande 26 anförs med anledning av motionärernas förslag om en utökning av antalet extra helårsplatser med 10 000 för ett tredje gymnasieår att riksdagen beslutar anslå 80 milj.kr. till studiehjälp, dvs. 15 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit.
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Utskottet tillstyrker i betänkandet att regeringen vid behov skall kunna utöka antalet platser för ett tredje gymnasieår. Detta beräknas öka kostnaderna för studiehjälp med 65 milj.kr. Utskottet tillstyrker att dessa medel anvisas och avstyrker således motion Fi41 (s) yrkande 26.
Kommunal vuxenutbildning
I motion Fi41 (s) yrkande 27 föreslås att den kommunala vuxenutbildningen för budgetåret 1992/93 tillförs 150 milj.kr. utöver vad riksdagen tidigare beslutat. Enligt motionärerna drabbas de gymnasiala kurserna och påbyggnadsutbildningarna hårt av den beslutade besparingen på sektorsbidraget. Bl.a. minskar möjligheterna för bl.a. kvinnorna att komplettera sin utbildning och stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Rekryteringen till studier i högskolan försvåras också.
Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande om att riksdagen på förslag av utbildningsutskottet mot bakgrund av det arbetsmarknadspolitiska läget beslutat tillföra förevarande anslag (sektorsbidraget) 200 milj.kr. för budgetåret 1992/93 utöver regeringens förslag i budgetpropositionen (1991/92:UbU10, rskr. 190). Det ankommer på kommunerna att avgöra hur såväl statliga som kommunala medel för skolverksamheten bör disponeras. Utbildningsutskottet avstyrker med det anförda den aktuella motionen.
Till utbildningsutskottets yttrande har Socialdemokraterna fogat en avvikande mening som tillstyrker motionen i berörd del.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än vad utbildningsutskottet anfört och avstyrker motion Fi41 (s) yrkande 27.
Breddad språkutbildning
I motion Fi41 (s) yrkande 32 föreslås att regeringen skall ges i uppdrag att utarbeta och genomföra ett program för en bred språkutbildning (främst engelska) för redan arbetslösa och för dem som riskerar att bli det. Ca 10000 deltagare bör ges möjlighet att få ökade kunskaper i språk. Riksdagen bör anvisa 70 milj.kr. till ett sådant program för budgetåret 1992/93.
Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande bl.a. om att regeringen i de nya direktiven till läroplanskommittén (dir. 1991:117) särskilt anger att språkprogrammen skall förbättras i alla skolformer. Självfallet är det viktigt att även personer utanför det offentliga skolväsendet ges möjlighet att få ökade språkkunskaper med hänsyn till det ökande internationella samarbetet. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget är utbildningsutskottet dock inte berett att föreslå finansutskottet att tillstyrka det i motion Fi41 (s) föreslagna programmet för en bred språkutbildning.
Till utbildningsutskottets yttrande har Socialdemokraterna anmält en avvikande mening som tillstyrker motionen i berörd del.
Finansutskottet instämmer i vad utbildningsutskottet anfört och avstyrker motion Fi41 (s) yrkande 32.
Gymnasieskolans utbyggnad
Enligt motion Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande 31 bör kommunerna ges ekonomiska möjligheter att fullfölja utbyggnaden av gymnasieskolan.
Beträffande motion Fi44 (v) yrkande 31 anför utbildningsutskottet att riksdagen nyligen har avslagit motioner med liknande yrkanden och godkänt regeringens förslag att inte påbörja den statliga delen av gymnasiereformens finansiering budgetåret 1992/93 (prop. 1991/92:100 bil. 9, bet. UbU10, rskr. 190). Utbildningsutskottet hänvisade i sitt betänkande till det statsfinansiella läget och att endast ett fåtal kommuner i landet avser starta samtliga program i den nya gymnasieskolan läsåret 1992/93. Med samma motiveringar avstyrker utbildningsutskottet motionärernas förslag.
Till utbildningsutskottets yttrande har Vänsterpartiet anmält en meningsyttring som tillstyrker motionen.
Finansutskottet anser i likhet med utbildningsutskottet att motion Fi44 (v) yrkande 31 bör avstyrkas.
I motion Fi41 (s) yrkande 28 föreslås att 200 milj.kr. anvisas till folkbildningen såsom en engångsinsats under nästa budgetår till insatser för arbetslösa eller sådana som riskerar arbetslöshet. Detta skulle enligt motionärerna innebära att folkhögskolor och studieförbund kan ge mer än 5 000 personer en utbildning motsvarande ett studieår på folkhögskola.
Kulturutskottet har i samband med behandlingen av årets budgetproposition om bidraget till folkbildningen (prop. 1991/92:100 bil. 9 punkt C 1) särskilt uppmärksammat frågan om folkbildningens möjligheter och förmåga att snabbt och flexibelt anordna utbildning av skiftande utformning och innehåll. De resurser som finns borde enligt kulturutskottet -- med hänsyn till den svåra arbetsmarknadssituation som råder -- bl.a. kunna utnyttjas för att erbjuda utbildning för dem som är eller riskerar att bli arbetslösa. Kulturutskottet (1991/92:KrU12, rskr. 189) ansåg mot denna bakgrund det vara motiverat att för budgetåret 1992/93 tillföra anslaget till folkbildningen 100 milj.kr. utöver regeringens förslag i budgetpropositionen.
Enligt finansutskottets mening finns det inte anledning att nu anslå ytterligare medel till folkbildningen. Utskottet avstyrker således motion Fi41 (s) yrkande 28.
Statens skolor för vuxna
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen att anslaget till statens skola för vuxna i Härnösand (SSVH) skall ökas med 2 milj.kr. SSVH har t.o.m. budgetåret 1990/91 utöver medel från anslaget till statens skolor för vuxna tilldelats medel från anslaget till kommunal vuxenutbildning. Detta anslag upphörde när sektorsbidraget till det kommunala offentliga skolväsendet infördes. Medel har därför inte kunnat tillföras SSVH i samma ordning som tidigare. För att möjliggöra undervisning vid SSVH i samma omfattning som hittills föreslås i propositionen att förslagsanslaget Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader tillförs 2 milj.kr. utöver vad riksdagen beslutat om för budgetåret 1992/93.
Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande (1991/92:UbU4y) bl.a. att propositionens förslag innebär att den uppföljning som utskottet efterlyst i denna fråga nu har gjorts. Utbildningsutskottet tillstyrker därför regeringens förslag om ytterligare medel under anslaget Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader.
Finansutskottet instämmer i vad utbildningsutskottet anför och biträder således propositionens förslag.
Grundläggande högskoleutbildning
I kompletteringspropositionen föreslås vissa utökningar av den grundläggande högskoleutbildningen. Riksdagen har hittills beslutat tillföra 7000 platser för budgetåret 1991/92. I årets budgetproposition och i lärarutbildningspropositionen (prop. 1991/92:100 bil. 9 resp. 1991/92:75) föreslås att ytterligare 3000 platser tillförs fr.o.m. höstterminen 1992. Utökningen av platsantalet tillsammans med vissa byggnadsåtgärder inom högskolan har enligt regeringen bidragit till att underlätta det akuta läget på arbetsmarknaden. Vidare uttalas i propositionen farhågor för att det kommer att bli svårt att rekrytera till vissa naturvetenskapliga och tekniska utbildningar mot bakgrund av ett vikande intresse för teknisk linje i gymnasieskolan.
Som en aktiv åtgärd i ett mera långsiktigt rekryteringsperspektiv för högskolan och som en avlastning i den akuta besvärliga arbetsmarknadssituationen föreslås att riksdagen skall anslå 48250000 kr. under anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m. för 1 250 platser utöver vad som beräknats i årets budgetproposition. Högskolan föreslås få anta studerande till viss utbildning utan att de har full behörighet för denna. Under budgetåret 1992/93 får de möjlighet att komplettera sin behörighet för att påföljande år påbörja den avsedda utbildningen. I propositionen förordas att bland sökande till kompletteringsutbildning som avser teknisk eller naturvetenskaplig utbildning bör kvinnor ges företräde till utbildningsplats.
Utbildningsutskottet, som beretts tillfälle att yttra sig (1991/92:UbU4y), anser liksom regeringen att den vikande rekryteringen till naturvetenskaplig och teknisk gymnasieutbildning är oroväckande. Försöken med s.k. tekniskt basår visar enligt utskottets mening att en modell som den i propositionen föreslagna kan vara effektiv för att påverka rekryteringen till högre utbildning inom naturvetenskapliga och tekniska ämnen. Detta gäller inte minst vid rekryteringen av flickor till sådana studier. Utskottet finner detta angeläget. Utbildningsutskottet pekar på vissa farhågor rörande tillgången på nybörjarplatser i högskolan för dem som avslutar gymnasieutbildning våren 1993. Den nu föreslagna åtgärden kan nämligen medföra en minskad tillgång på dessa platser. Mot bakgrund av regeringens aviseringar om betydande dimensioneringsökningar av grundläggande högskoleutbildning 1993/94 förutsätter utskottet dock att detta inte kommer att inträffa. Utbildningsutskottet tillstyrker med det anförda propositionens förslag om att tillföra ytterligare medel under anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m.
Finansutskottet instämmer i vad utbildningsutskottet anför och tillstyrker sålunda propositionens förslag om att på anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m. anvisas 48250000 kr. utöver vad som beräknats i årets budgetproposition.
I kompletteringspropositionen föreslås vidare att anslaget Lokala och individuella linjer samt fristående kurser (LIF) tillförs 18240000 kr. för 520 nya årsstudieplatser för fristående kurser i språk utöver vad som beräknats i årets budgetproposition.
I motion Fi41 (s) yrkande 33 föreslås att 10 milj.kr. utöver regeringens förslag av arbetsmarknadsskäl skall anslås till 230 årsstudieplatser för ett tredje år som påbyggnad på den tvååriga ingenjörsutbildningen i högskolan. En betydligt större utökning av antalet årsstudieplatser under LIF-anslaget förespråkas i motion Fi44 (v) yrkande 32. Med hänvisning till motionärernas tidigare förslag föreslås en ökning med 2230 årsstudieplatser. Enligt motionärerna kan dessa platser införlivas inom ramen för befintliga lokaler och utrustning framför allt inom mindre resurskrävande utbildningar. Fyra motioner för fram förslag om tilldelning av LIF-platser till vissa högskoleenheter eller regioner, inom ramen för regeringens förslag om 520 ytterligare årsstudieplatser. Motion Fi98 av Birger Andersson m.fl. (c, m, fp, kds) avser högskolan i Eskilstuna--Västerås, motion Fi66 av Ingbritt Irhammar (c) högskolan i Kristianstad och motion Fi94 av Marianne Andersson och Elving Andersson (c) högskolan i Trollhättan--Uddevalla. I motionerna understryks behoven vid resp. högskoleenhet (region), högskolornas beredskap för att utöka sitt kursutbud samt rättviseskäl vid jämförelse med andra högskolors anslag och platsantal i grundläggande högskoleutbildning. I motion Fi54 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) föreslås att högskolan i Luleå tilldelas 60 av de i propositionen föreslagna 520 platserna under LIF-anslaget.
Utbildningsutskottet anför i sitt yttrande att utskottet finner regeringens förslag om 520 ytterligare årsstudieplatser för fristående kurser i språk väl avvägt. De tillkommande platserna bör fördelas av regeringen efter en sammanvägning av arbetsmarknadsbehov, studerandeefterfrågan och möjligheter att erbjuda en kvalitativt god utbildning. Inom den förordade ramen kommer självfallet även studerande som genomgått ingenjörsutbildning att kunna erbjudas tillfälle till kompletterande språkstudier. Utbildningsutskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag och avstyrker motionerna.
Till utbildningsutskottets yttrande har Socialdemokraterna anmält en avvikande mening som tillstyrker motionerna Fi41 (s) yrkande 33 och Fi54 (s). Meningsyttring av Vänsterpartiet har också avlämnats, vari partiets motion tillstyrks.
Finansutskottet instämmer i vad utbildningsutskottet nu anfört och föreslår att riksdagen bifaller propositionens förslag att under anslaget Lokala individuella linjer samt fristående kurser anvisa 18 240 000 kr. utöver vad som beräknats i årets budgetproposition. I likhet med vad utbildningsutskottet anfört avstyrker finansutskottet motionerna Fi41 (s) yrkande 33, Fi44 (v) yrkande 32, Fi54 (s), Fi66 (c), Fi94 (c) och Fi98 (c, m, fp, kds).
I motion Fi49 av Bo Forslund m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande av riksdagen att högskolan i Sundsvall--Härnösand bör ges möjlighet att starta grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna 4--9.
Utbildningsutskottet anför att i betänkande 1991/92:UbU20 har utskottet avstyrkt ett liknande förslag från samma motionär. I sin motivering ansåg bl.a. utskottet att om en närmare analys av lärarbehovet på längre sikt visar att ifrågavarande grundskollärarutbildning är underdimensionerad utgår utskottet från att högskolorna i Luleå och Sundsvall--Härnösand kommer i fråga som lokaliseringsorter för nytillkommande platser. Med hänvisning till det anförda avstyrker utbildningsutskottet den aktuella motionen.
Finansutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning att motion Fi49 (s) bör avslås av riksdagen.
Vuxenstudiestöd
I motion Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 29--31 begärs att resurserna för vuxenstudiestöd ökas med 330 milj.kr. Motionärerna anser att medlen -- för att få största effekt i rådande konjunkturläge -- bör fördelas med 50 milj.kr. till timersättning för grundläggande vuxenutbildning, 230 milj.kr. till korttidsstudiestöd och 50 milj.kr. till uppsökande verksamhet och för utbildning av studieorganisatörer. Motionärerna framför även förslag om regelsystemets utformning.
Socialförsäkringsutskottet, som beretts tillfälle att yttra sig över motionen (1991/92:SfU3y), anför att riksdagen nyligen godkänt utskottets betänkande som behandlat medelstilldelning för budgetåret 1992/93 till anslagen F 4 Vuxenstudiestöd m.m. och F 5 Timersättning vid vissa vuxenutbildningar (1991/92:SfU9, rskr. 231)). Därvid har utskottet avstyrkt motionsförslag (s) om att ytterligare 150 milj.kr. skulle anslås för korttidsstudiestöd och 75 milj.kr. för uppsökande verksamhet på arbetsplatser och för planering av uppsökande verksamhet och utbildning av fackliga studieorganisatörer. Förslag om ett utskottsinitiativ till omfördelning av medel från anslaget F 4 till anslaget F 5 för att studerande i grundvux även fortsättningsvis skulle kunna erhålla timersättning vid studierna väcktes av en minoritet i utskottet vid behandlingen av anslagen för nästa budgetår. Utskottet beslöt att inte ta något sådant initiativ. Socialförsäkringsutskottet vidhåller sitt tidigare beslut om medelstilldelning till anslagen F 4 och F 5 och avstyrker motion Fi41 (s) yrkandena 29--31.
Till socialförsäkringsutskottet har Socialdemokraterna anmält en avvikande mening som tillstyrker motionen i berörd del.
Finansutskottet instämmer i vad socialförsäkringsutskottet anfört och föreslår att riksdagen avslår motion Fi41 (s) yrkandena 29--31.
Kulturverksamhet
Utvecklingsverksamhet inom kulturområdet
Finansutskottet har tidigare i detta betänkande tillstyrkt (s. 62--63) att ca 2,8 milj.kr. förs över från anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader till anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. Det överförda beloppet motsvarar kostnaderna för förmedlingsverksamheten vid de s.k. centrumbildningarna som inte längre skall administreras av AMS.
I kompletteringspropositionen föreslås (bil. I:9) att 100 milj.kr. anvisas för investeringar inom kulturområdet. Dessa medel bör utnyttjas för stöd till investering och upprustning av icke-statliga kulturlokaler liksom för iståndsättning och vård av kulturminnen och kulturmiljöer, företrädesvis större objekt. Enligt propositionen bör de begärda medlen stå till regeringens disposition för slutlig fördelning mellan boverket och riksantikvarieämbetet för projekt som dessa myndigheter tillhandahåller underlag för. Utgångspunkt för medelsfördelningen bör bl.a. vara de sysselsättningseffekter som följer av olika projekt och möjligheten att erhålla effekter på sysselsättningen redan tidigt under budgetåret 1992/93.
Medelstillskottet bör enligt propositionen föras upp på anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. som inkl. överföringen från AMS förvaltningskostnadsanslag bör ökas med 102773000 kr.
I motionerna Fi41 (s) och Fi59 (s) påpekas att de medel som satts av i propositionen för investeringar inom kulturområdet är otillräckliga. Dessutom finner motionärerna det otillfredsställande att regeringen inte vill ge en närmare beskrivning av hur medlen skall fördelas mellan olika ändamål. Enligt deras mening bör riksdagen ha möjlighet att angelägenhetsgradera och fastställa inriktningen på kulturinvesteringarna.
I båda motionerna avvisas förslaget att ställa 100 milj.kr. till regeringens disposition för byggnadsinvesteringar inom kulturområdet (Fi41 (s) yrkande 20 och Fi59 (s) yrkande 3). I stället föreslås i båda motionerna att bidragsramen inom anslaget Stöd till icke-statliga kulturlokaler höjs med 75 milj.kr. (yrkandena 21 resp. 4) samt att anslaget Kulturmiljövård ökas med 90 milj.kr. (yrkandena 22 resp. 6).
Jämfört med regeringen föreslår motionärerna således att ytterligare 65 milj.kr. anvisas för denna typ av insatser.
Kulturutskottet (KrU6y) tillstyrker regeringens förslag och avstyrker de båda motionerna. I en avvikande mening ger Socialdemokraterna i kulturutskottet sitt stöd åt motionärernas förslag.
Finansutskottet anser för egen del att regeringen i rådande arbetsmarknadsläge bör ges handlingsfrihet att fördela resurserna mellan boverket och riksantikvarieämbetet för att man på så sätt skall kunna uppnå största möjliga sysselsättningseffekt. Utskottet är i likhet med kulturutskottet inte heller berett att föreslå ett större resurstillskott än vad som finns angivet i propositionen.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna Fi41 (s) yrkandena 20--22 och Fi59 (s) yrkandena 3, 4 och 6. Utskottet tillstyrker samtidigt att ytterligare 102773000 kr. anvisas på reservationsanslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. för att användas på det sätt som regeringen föreslagit.
Moderna museets lokaler
I motionerna Fi41 (s) yrkande 18 och Fi59 (s) yrkande 1 föreslås dessutom att byggnadsstyrelsen får i uppdrag att snarast påbörja projekteringen av nya lokaler för moderna museet på Skeppsholmen i Stockholm. Motionärerna hävdar att byggstarten kan ske under hösten 1993 om man snabbt fattar ett projekteringsbeslut, men att byggstarten kommer att försenas med ett år eller mer om inte ett sådant beslut fattas inom kort. I båda motionerna föreslås att riksdagen skall göra ett tillkännagivande i frågan.
Kulturutskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att moderna museets och arkitekturmuseets nya lokaler kommer till utförande. Kulturutskottet har bl.a. vid ett studiebesök på museerna informerat sig närmare om lokalfrågans utveckling efter det att arkitekttävlingen avslutades år 1991. Kulturutskottet har vidare inhämtat att beredningsläget är sådant att projekteringsuppdrag nu kan lämnas till byggnadsstyrelsen. Enligt kulturutskottets mening bör regeringen omgående besluta om projekteringsuppdrag.
Kulturutskottet anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av motionerna Fi41 yrkande 18 och Fi59 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna vad kulturutskottet anfört om projekteringsuppdrag rörande nya lokaler för moderna museet och arkitekturmuseet.
Enligt finansutskottets mening är det angeläget att olika typer av statliga byggnadsinvesteringar tidigareläggs för att sysselsättningsläget inom byggarbetsbranschen skall förbättras. Flera av förslagen i kompletteringspropositionen har också detta syfte. Eftersom sysselsättningsaspekten måste väga tungt vid valet av investeringsobjekt bör i första hand sådana projekt komma i fråga som kan påbörjas tämligen omgående, men självklart måste också andra aspekter beaktas i sammanhanget.
Av kulturutskottets yttrande framgår att beredningen av frågan om nya lokaler för moderna museet och arkitekturmuseet är långt framskriden. Ett projekteringsuppdrag kan omgående lämnas till byggnadsstyrelsen. Med hänsyn härtill ligger ärendet väl till för att komma till utförande.
Finansutskottet har i fråga om investeringarna på kulturområdet nyss framhållit vikten av att regeringen ges handlingsfrihet att fördela resurserna så att största möjliga sysselsättningseffekt uppnås. Enligt finansutskottets mening bör riksdagen därför inte genom uttalanden till förmån för enskilda projekt binda regeringen vid en viss resursfördelning. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motionerna Fi41 (s) yrkande 18 och Fi59 (s) yrkande 1.
Naturhistoriska riksmuseets spritlagda samlingar
I motionerna Fi41 (s) yrkande 19 och Fi59 (s) yrkande 2 framhålls vikten av att nya förrådslokaler byggs för de spritlagda samlingarna på naturhistoriska riksmuseet.
Kulturutskottet avstyrker motionerna med hänvisning till att ett uttalande av denna innebörd redan gjorts i kulturutskottets betänkande 1991/92:KrU25 som godkänts av riksdagen.
Även finansutskottet avstyrker motionerna Fi41 (s) yrkande 19 och Fi59 (s) yrkande 2.
Vissa kulturanslag
I motion Fi59 (s) föreslås att ytterligare medel skall anvisas på vissa kulturanslag. Sålunda förordar motionärerna:
att ytterligara 5 milj.kr. tillförs anslaget Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper (yrkande 8), att 3 milj.kr. anvisas på en ny anslagspost benämnd Försökverksamhet med länskonstnärer under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. (yrkande 9), att ytterligare 3 milj.kr. tillförs anslaget Bidrag till Svenska rikskonserter (yrkande 10) samt att ytterligare 1183000 kr. anvisas under anslaget Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner (yrkande 11).
Förslagen överensstämmer med motionsyrkanden som samma motionärer fört fram under allmänna motionstiden i år och som kulturutskottet tidigare avstyrkt (KrU18 och KrU20). Kulturutskottet finner i sitt yttrande inte skäl för riksdagen att nu göra någon annan bedömning än tidigare.
Finansutskottet är av samma uppfattning som kulturutskottet och avstyrker motion Fi59 (s) yrkandena 8--11.
Vapenfritjänst som museivakt
I motion Fi59 (s) framhålls de centrala museernas snabbt ökande bevakningskostnader. Dessa kostnader har stigit så snabbt att de inkräktar på det ekonomiska utrymmet för museernas verksamhet, anför motionärerna. De föreslår att vapenfria värnpliktiga skall kunna fullgöra sin tjänstgöring vid museerna. Pliktutredningen bör enligt deras mening få i uppdrag att utreda frågan (yrkande 12).
Kulturutskottet har inhämtat att vissa vapenfria tjänstepliktiga redan nu tas ut för tjänstgöring vid museer. Kulturutskottet anser att en ökad uttagning av vapenfria tjänstepliktiga för tjänstgöring vid kulturinstitutioner skulle vara värdefull bl.a. som en resursförstärkning för institutionerna. Kulturutskottet ställer sig därför bakom förslaget att frågan om sådana vidgade tjänstgöringsmöjligheter bör övervägas.
Finansutskottet anser i likhet med kulturutskottet att det kan finnas skäl att närmare överväga i vad mån vapenfria tjänstepliktiga skall kunna tjänstgöra vid kulturinstitutioner.
Vad finansutskottet här anfört med anledning av kulturutskottets yttrande och motion Fi59 (s) yrkande 12 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Infrastrukturinvesteringar
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
I kompletteringspropositionen (bilaga I:4) föreslås att i syfte att skapa ökade sysselsättnings- och tillväxteffekter bör 2 200 milj.kr. anvisas till underhållsåtgärder på vägar och järnvägar och till reinvesteringar i främst mindre objekt på länsvägar och på vissa järnvägar. Enligt propositionen bör det ankomma på regeringen att bestämma om fördelningen mellan väg- och järnvägssektorn. Vägverket och banverket bestämmer fördelningen av underhållsmedlen på enskilda objekt. Vid medelsfördelningen skall hänsyn tas till arbetslöshetssituationen och behovet och nyttan av åtgärderna samt till objektens betydelse för bl.a. näringslivets behov av transporter och för ökad tillväxt. Vidare anges att åtgärderna skall kunna sättas i gång snabbt och vara sysselsättningsintensiva. Förslag om ökad medelsanvisning under detta anslag utöver propositionens förslag redovisas i två motioner.
I motion Fi41 (s) yrkandena 5 och 6 anförs att medelsanvisningen över det nya anslaget bör höjas med 300 milj.kr. till sammanlagt 2500 milj.kr. varav 1700 milj.kr. bör anvisas för underhåll och reinvesteringar till vägverket och 800 milj.kr. till banverket för motsvarande ändamål.
I motion Fi42 (nyd) yrkande 18 förordas att 4200 milj.kr. anvisas under det nya anslaget. I syfte att bl.a. främja tillväxten i ekonomin bör de medel, som föreslås anvisas utöver regeringens förslag, användas främst till investeringar i ett vägsystem med hög standard mellan storstäderna. Medelsökningen finansieras genom en överföring av motsvarande belopp från arbetsmiljöfonden.
Trafikutskottet framhåller i sitt yttrande (1991/92:TU3y) att utskottet vid flera tillfällen gjort uttalanden om att insatserna bör öka för att klara underhållet av vägar och järnvägar. Senast våren 1992 har trafikutskottet förordat att ökade medel anvisas för underhållsåtgärder i trafikens infrastruktur. Sålunda har riksdagen anvisat 5 908 milj.kr. för drift och underhåll för statliga vägar (1991/92:TU15) och 2949 milj.kr. för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar. Dessutom har trafikutskottet tillstyrkt (1991/92:TU22) regeringens förslag i årets budgetproposition om att besparingar under anslagen Investeringar i trafikens infrastruktur och Vissa produktivitets- och sysselsättningsfrämjande åtgärder får användas av vägverket och banverket för extra underhållsinsatser. Trots dessa beslut gör trafikutskottet den bedömningen att ett behov kvarstår av ökade insatser för underhållet av vägar och järnvägar. Regeringens förslag nu innebär en angelägen förstärkning för att bibehålla och rusta upp trafikens infrastruktur. Trafikutskottet anser mot denna bakgrund att propositionens förslag till medelsanvisning på 2200 milj.kr. för ändamålet är väl avvägt. Enligt utskottets mening bör det ankomma på regeringen att fördela medlen mellan väg- och järnvägssektorn.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker trafikutskottet propositionens förslag och avstyrker motionerna.
Socialdemokraterna och Ny demokrati har fogat var sin avvikande mening till trafikutskottets yttrande där resp. motion tillstyrks.
Finansutskottet instämmer i vad trafikutskottet anfört och tillstyrker propositionens förslag om att anvisa 2200 milj.kr. för budgetåret 1992/93 under nya anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Motionerna Fi41 (s) yrkandena 5 och 6 samt Fi42 (nyd) yrkande 18 avstyrks sålunda.
Tidigareläggning av trafikinvesteringar
Ett program för tidigareläggning av trafikinvesteringar framläggs i motion Fi41 (s). Enligt motionen kan en tidigareläggning av investeringarna ske till relativt sett lägre priser samtidigt som kostnaderna för arbetslösheten kan begränsas. För att kunna förverkliga den i motionen föreslagna tidigareläggningen på 4000 milj.kr. under nästa budgetår förordas att vägverket bemyndigas en låneram på 2500 milj.kr. (yrkande 3) och banverket på 1500 milj.kr. (yrkande 4) för budgetåret 1992/93. Verken förutsätts kompenseras för räntan på upplånat kapital genom ett särskilt bidrag från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Även SJ och luftfartsverket bör erbjudas ett räntebidrag av AMS om man tidigarelägger planerade investeringar (yrkande 7).
Trafikutskottet, som beretts tillfälle att yttra sig, anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att investeringar i trafikens infrastruktur kan tidigareläggas bl.a. mot bakgrund av nuvarande lågkonjunktur. Utskottet hänvisar dels till regeringsbeslut den 12 mars 1992 att anvisa 4000 milj.kr. till väg- och järnvägsprojekt inom den av riksdagen fastställda planeringsramen på 20 miljarder kronor, dels till det nya anslaget på 2200 milj.kr. för underhållsinsatser på vägar och järnvägar för att förbättra sysselsättningsläget. Vidare erinrar utskottet om den möjlighet som trafikverken har att söka traditionella beredskapsmedel från AMS för åtgärder inom sina verksamhetsområden. I sammanhanget påpekas också regeringens avisering om att intäkter från försäljning av statliga företag skall användas för utbyggnad av infrastrukturen. Med hänvisning till det anförda anser trafikutskottet att några ytterligare åtgärder för att tidigarelägga investeringar i trafikens infrastruktur inte är påkallade och avstyrker motionen. Till trafikutskottets yttrande anmälde Socialdemokraterna en avvikande mening som tillstyrker yrkandena 3, 4 och 7 i motion Fi41 (s).
Finansutskottet ansluter sig till trafikutskottets uppfattning och förordar att riksdagen avslår motion Fi41 (s) yrkandena 3, 4 och 7.
Riktlinjer för investeringsplaneringen
I motion Fi42 (nyd) yrkandena 19 och 20 behandlas frågor som rör investeringsinriktningen. Motionärerna anser att medel främst bör anvisas i ett vägsystem med hög standard mellan våra storstäder resp. att snabbspårsutbyggnaden av ostkustbanan från Stockholm till Sundsvall högprioriteras.
I motion Fi44 (v) yrkande 5 framhålls att av de planer på investeringar i infrastrukturen som finns hos myndigheter och verk bör de projekt förverkligas som i första hand skapar arbetstillfällen.
Trafikutskottet konstaterar i sitt yttrande att den investeringsinriktning som trafikutskottet anslutit sig till innebär bl.a. en utbyggnad i ett rikstäckande sammanhängande och robust stamvägnät med hög och jämn standard. För järnvägsnätet skall en utbyggnad bl.a. ske för höghastighetståg mellan storstäderna och till Arlanda. Vidare ingår ostkustbanan i de utpekade angelägna järnvägsinvesteringar som kan finansieras inom ramen för det särskilda anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur. Beträffande den i motion Fi44 (v) efterlysta inriktningen på arbetskraftsintensiva projekt erinrar trafikutskottet om att riktlinjerna för medelsanvändningen för det särskilda anslaget för underhållsåtgärder som behandlats ovan innebär bl.a. att sysselsättningsintensiva projekt förutsätts genomföras.
Med det anförda avstyrker trafikutskottet de aktuella motionsyrkandena.
Meningsyttring av suppleant till trafikutskottets yttrande anmäldes av Vänsterpartiet.
Finansutskottet ansluter sig till vad trafikutskottet anfört i sitt yttrande och avstyrker sålunda motionerna Fi42 (nyd) yrkandena 19 och 20 samt motion Fi44 (v) yrkande 5.
Arlandabanan
I motion Fi41 (s) yrkande 11 tas frågan upp om utbyggnaden av Arlandabanan. Enligt motionen har regeringens hantering av frågan förorsakat onödigt dröjsmål, och motionärerna föreslår att luftfartsverket och banverket snarast ges i uppdrag att bilda ett gemensamt bolag med uppgift att bl.a. bygga och driva järnvägen mellan Stockholm och Arlanda.
Trafikutskottet framhåller i sitt yttrande att Arlandabanan ingår bland de utpekade angelägna järnvägsinvesteringar som enligt riksdagens beslut våren 1991 kan prioriteras och finansieras inom ramen för det särskilda anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur. En utbyggnad har påbörjats på sträckan Stockholm--Rosersberg efter det att, genom skilda beslut, sammanlagt 750 milj.kr. anvisats från det särskilda infrastrukturanslaget. Utskottet förutsätter att projektet kan fullföljas skyndsamt. Av det anförda följer att trafikutskottet avstyrker motionen i berörd del.
En avvikande mening av Socialdemokraterna som tillstyrker yrkande 11 i motion Fi41 (s) har fogats till trafikutskottets yttrande.
Finansutskottet instämmer i vad trafikutskottet anfört och föreslår att riksdagen avslår motion Fi41 (s) yrkande 11.
Övriga infrastrukturfrågor
Enligt motion Fi41 (s) finns en rad stora väg- och järnvägsprojekt (yrkande 2) som planerats men fördröjts av olika skäl. Motionärerna anser att alla möjligheter att tidigarelägga delar av projekten måste prövas. I syfte att bl.a. ta till vara tillväxteffekten krävs att det på järnvägsområdet sker en utbyggnad så att hela stråk kan tas i bruk. Det är synnerligen angeläget att en uppgörelse nås för västkustbanan som möjliggör att dubbelspår i sin helhet kan färdigställas. Likaså är det angeläget att t.ex. bärigheten på stambanan genom övre Norrland och norra stambanan förbättras längs hela sträckan.
I motionen behandlas vidare anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur (yrkande 10). Enligt motionen har staten gjort utfästelser om infrastrukturinvesteringar på totalt 26 miljarder kronor medan riksdagen endast anvisat sammanlagt 10 miljarder kronor. Riksdagen behöver således anvisa minst 16 miljarder kronor till enligt motionärerna som efterlyser en likviditetsplan för anslaget.
I motionen föreslås även att en s.k. beredskapsbank (yrkande 8) inrättas för investeringar i trafikens infrastruktur. Banken bör snabbt kunna sätta i gång sin verksamhet. Finansieringen av en sådan projekteringsreserv bör kunna ske genom att trafikverken utnyttjar en del av de besparingar som kan göras inom området.
I motionen behandlas slutligen samarbetet mellan staten och järnvägsindustrin (yrkande 9). Syftet med ett sådant samarbete skall vara att säkra den hotade tillverkningen av järnvägsprodukter samt samordna resurser för att utveckla ny teknik och nya fordon för såväl gods- som passagerartrafiken.
Trafikutskottet anför bl.a. i sitt yttrande när det gäller stora väg- och järnvägsprojekt att riksdagen beslutat att för anslaget till Investeringar i trafikens infrastruktur skall en kraftsamling ske till större sammanhållna investeringar av nationell betydelse. Såväl den tidigare som den nuvarande regeringen har också fattat beslut som ligger väl i linje med detta. Trafikutskottet förutsätter att dessa projekt också genomförs så skyndsamt som möjligt.
Beträffande det särskilda anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur har trafikutskottet framhållit vikten av att riksdagens inflytande över det nya anslaget tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. I årets budgetproposition redovisas projekt som regeringen under år 1991 beslutat genomföra med stöd av det nya anslaget. Regeringen gör den bedömningen att likviditetsmässigt kommer anvisade medel att täcka medelsbehovet under budgetåret 1992/93 för beslutade investeringar. Även för budgetåret 1993/94 bedöms likviditetsläget ge ett visst utrymme för regeringen att fatta beslut om ytterligare investeringar för den tilldelade planeringsramen på 20 miljarder kronor. Regeringen har i mars 1992 beslutat anvisa 4 miljarder kronor till väg- och järnvägsprojekt inom denna ram. Enligt trafikutskottets mening får det förutsättas att en likviditetsplan redovisas för riksdagen i samband med den fortsatta uppföljningen av anslaget. Beträffande yrkandet om en s.k. beredskapsbank anser trafikutskottet det vara angeläget att en god beredskap finns för att kunna tidigarelägga angelägna investeringar. Enligt vad trafikutskottet erfarit har också under senare år en betydande beredskap byggts upp inom trafikverken av väl förberedda projekt. Sålunda har vägverket en planeringsreserv på ca 10 miljarder kronor, varav 4 miljarder kronor avser projekt som kan igångsättas redan under innevarande år. Inom banverket finns bl.a. beredskapsplaner för projekt motsvarande 4 miljarder kronor, varav ca 2 miljarder kronor beräknas kunna genomföras redan på kort sikt. Trafikutskottet bedömer mot denna bakgrund att det numera finns en tillfredsställande framförhållning för att kunna tidigarelägga investeringar på trafikområdet.
I frågan om samarbetet mellan staten och järnvägsindustrin anser trafikutskottet det vara angeläget att ett samarbete kan utvecklas mellan beställare och tillverkare på järnvägsområdet. Samarbetet bör enligt trafikutskottets mening ske på marknadsmässiga villkor mellan aktörerna på området. Statens uppgift blir därvid att bidra till att stimulera till forskning och utveckling. Som exempel på statens insatser pekar trafikutskottet bl.a. på att staten i den statliga trafikupphandlingen av långväga persontrafik kan medverka till att anskaffningen av nya motorvagnar påskyndas. I den ekonomiska ramen för upphandlingen har särskilda utvecklingsmedel reserverats. Därmed har förutsatts att även sysselsättningsläget kan påverkas positivt i samband med en nybeställning av motorvagnar.
Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker trafikutskottet motionen i berörda delar.
Till trafikutskottets yttrande har Socialdemokraterna fogat en avvikande mening som tillstyrker motionsyrkandena 2 och 8--10 i motion Fi41 (s).
Finansutskottet har inget att erinra mot vad trafikutskottet nu anfört. Utskottet avstyrker således motion Fi41 (s) yrkandena 2 och 8--10.
Investeringar och underhåll av offentliga lokaler
Statlig lokalförsörjning
I propositionen föreslås en utökning av treårsplanen för investeringar med 500 milj.kr. per år. Utökningen består för det första av en tidigareläggning av byggnadsinvesteringar av sysselsättningsskäl, innebärande att investeringsvolymen ökar med 1 000 milj.kr. för hela treårsperioden. För det andra skall delar av totalförsvaret lokalförsörjas enligt samma regler som gäller för den övriga statsförvaltningen, vilket innebär att investeringar under den kommande treårsperioden på ytterligare ca 500 milj.kr. skall tillföras treårsplanen.
Tabell 7. Investeringar i prisläge 1991-01-01 Milj.kr.
Treårsplan 1992/93 1993/94 1994/95 _________________________________________________________________________
Pågående/beslutade investeringar 1 535 1 269 848 Nya investeringar m.m. 665 931 1 352
Summa investeringar 2 200 2 200 2 200 (1 700) (1 700) (1 700) _________________________________________________________________________
Anm. Beloppen inom parentes anger motsvarande belopp i årets budgetpropo- sition.
Vad gäller investeringsplanen begär regeringen därutöver till följd av det besvärliga sysselsättningsläget att få ett bemyndigande att inom en total kostnadsram om 1000 milj.kr. igångsätta byggnadsprojekt löpande under budgetåret 1992/93 oavsett beloppsgräns. Regeringen kommer successivt att följa upp utvecklingen och tidigarelägga byggnadsprojekt som både kan påbörjas tidigt och ge hög sysselsättningseffekt. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen och redovisa hur detta bemyndigande använts.
Med hänvisning till den här redovisade utökade investeringsplanen föreslås i propositionen att byggnadsstyrelsens ram för upplåning i riksgäldskontoret under budgetåret 1992/93 fastställs till 3000 milj.kr.
Utskottet har inget att erinra mot förslagen rörande investeringar inom den statliga fastighetsförvaltningen.
I motion Fi41 (s) yrkande 17 föreslås att det i propositionen angivna beloppet på 1000 milj.kr. för tidigareläggning av vissa byggnadsprojekt utökas till 1500 milj.kr. Motiveringen är det svåra läget på arbetsmarknaden.
Den låneram i riksgäldskontoret på 3000 milj.kr., som regeringen begärt för byggnadsstyrelsens räkning och som utskottet tillstyrker, möjliggör en investeringsvolym som med 800 milj.kr. överstiger den investeringsvolym för budgetåret 1992/93 som anges i tabell 7. Om arbetsmarknadsläget ytterligare skulle förvärras och om projekteringskapacitet finns för ytterligare investeringar förutsätter utskottet att regeringen återkommer till riksdagen om en utökning av den treåriga investeringsplanen och låneramen.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi41(s) yrkande 17.
I propositionen begärs 10 milj.kr. utöver vad som föreslogs i årets budgetproposition för täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m. Medlen skall utnyttjas för myndigheter utanför försvarsmakten och de s.k. gemensamma myndigheterna inom försvarsmakten inom försvarsdepartementets område. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 skall hyreskostnaderna belasta resp. myndighets anslag för förvaltningskostnader.
Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen.
Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m.
Riksdagen har för budgetåret 1992/93 under anslaget Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. anvisat ett förslagsanslag på 105 milj.kr. Riksdagen har samtidigt medgett att beslut om bidrag till allmänna samlingslokaler under nästa budgetår meddelas inom en ram om 46 milj.kr. (1991/92:BoU12, rskr. 153). Stöd till allmänna samlingslokaler lämnas enligt förordningen (1989:288) om stöd till allmänna samlingslokaler och handläggs av boverket.
I syfte att hålla uppe sysselsättningen och motverka den höga arbetslösheten inom byggsektorn föreslår regeringen i kompletteringspropositionen att anslaget Bidrag till allmänna samlingslokaler ökas med 30 milj.kr. I propositionen framhålls att höjningen inte bara bör få utgå i form av stöd till åtgärder enligt dagens regler utan också till underhålls- och reparationsarbeten av annat slag. För detta bidrag bör därför gälla andra regler än som anges i bidragsförordningen -- regler som skall läggas fast i regleringsbrevet. Bidraget skall avse projekt med en byggkostnad om högst 3 milj.kr. Vid boverkets val av objekt bör sysselsättningssvaga områden prioriteras.
Med hänvisning till det stora antalet inneliggande ansökningar om stöd till allmänna samlingslokaler och till att samlingslokalprojekt är lämpliga att genomföra i tider med vikande byggkonjunktur föreslås i den socialdemokratiska partimotionen Fi41 yrkande 14 och i motion Fi59 (s) yrkande 5 att ramen för beslut om bidrag till allmänna samlingslokaler skall ökas. Enligt motionärerna bör ramen ökas med 50 milj.kr. utöver den beslutade ramen för budgetåret 1992/93, dvs. till totalt 96 milj.kr.
I sitt yttrande (BoU6y) tillstyrker bostadsutskottet att riksdagen anvisar ytterligare 30 milj.kr. till anslaget Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. Avsikten med förslaget är enligt propositionen, som framgått, att bidraget inte bara skall avse åtgärder för vilka stöd redan kan utgå enligt dagens regler utan också underhålls- och reparationsarbeten av annat slag. Bostadsutskottet anser emellertid att det ökade anslaget bör användas till sådana projekt som redan finns i boverkets kö, dvs. projekt som har arbetats fram med utgångspunkt i de regler som gäller i dag. En förutsättning är att projektet i övrigt uppfyller de krav som enligt regeringsförslaget bör ställas på dem. Det skall sålunda vara projekt i sysselsättningssvaga områden med en byggkostnad om högst 3 milj.kr. Motiveringen till detta är att en rationell och smidig handläggning med bibehållande av de sysselsättningsskapande ambitionerna på detta sätt torde kunna uppnås. Vad bostadsutskottet i denna del anfört bör, anför utskottet, finansutskottet föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna.
Bostadsutskottet tillstyrker också att 50 milj.kr. av en i kompletteringspropositionen föreslagen ökning av anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (bil. I:8, s. 11) används för om-, till- och nybyggnad av små samlingslokaler. Medelstillskottet skall utgå till AMS. Bostadsutskottet framhåller att förslaget i denna del innebär att dagens bidragsregler i princip skall tillämpas, dock med hänsyn tagen till de i kompletteringspropositionen angivna särskilda villkoren, dvs. det skall vara fråga om s.k. kombinationsprojekt i sysselsättningssvaga områden, främst glesbygd. Enligt bostadsutskottet innebär detta att projekten kommer att tas ur den vid boverket befintliga kön. Mot bakgrund härav framstår det enligt bostadsutskottets mening som mindre lämpligt att uppdra åt AMS att administrera fördelningen av bidragen på det sätt som regeringens förslag torde innebära. Bostadsutskottet anser att bidragsansökningarna i stället bör administreras på vanligt sätt av boverket men att boverket samråder med AMS när det gäller den sysselsättningspolitiska inriktning som skall vägleda bidragsgivningen. Bostadsutskottet anser att dess ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vad beträffar förslagen i motionerna Fi41 (s) och Fi59 (s) är bostadsutskottet inte berett att tillföra samlingslokalstödet ytterligare medel utöver den ökning om totalt 80 milj.kr. som utskottet förordar för anslagen till Bidrag till allmänna samlingslokaler och Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Därför avstyrks motionerna.
De socialdemokratiska ledamöterna i bostadsutskottet anför härvidlag en avvikande mening. De anser inte att insatserna som utskottet förordat är tillräckliga utan tillstyrker förslaget om att öka ramen för bidrag till allmänna samlingslokaler med 50 milj.kr. I ett särskilt yttrande har Vänsterpartiets representant anslutit sig till Socialdemokraternas avvikande mening.
Finansutskottet delar bostadsutskottets mening och biträder således propositionens förslag om medelstilldelning och föreslår därtill att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad bostadsutskottet anfört om administrationen av stödet till allmänna samlingslokaler. Motionerna Fi41 (s) yrkande 14 och Fi59 (s) yrkande 5 avstyrks av utskottet.
Upprustning av skolor
I den socialdemokratiska partimotionen Fi41 yrkande 23 och Vänsterpartiets partimotion Fi44 yrkande 30 föreslås att 300 milj.kr. skall anslås till stimulansbidrag för förbättringar av den fysiska arbetsmiljön i skolorna.
I sitt yttrande (1991/92:UbU5y) erinrar utbildningsutskottet om att riksdagen nyligen godkänt regeringens förslag i budgetpropositionen att avskaffa anslaget Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna (1991/92:UbU12, rskr. 194). Vidare påpekar utbildningsutskottet att regeringen i kompletteringspropositionen föreslår att arbetsmarknadsstyrelsen skall tillföras 450 milj.kr. för beredskapsarbeten. Denna medelsförstärkning bör enligt förslaget i första hand användas till bl.a. upprustning av skolans fysiska arbetsmiljö. Med hänvisning därtill anser utbildningsutskottet att finansutskottet bör avstyrka motionerna.
Finansutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning och avstyrker yrkande 23 i motion Fi41 (s) och yrkande 30 i motion Fi44 (v).
Stöd till trossamfund
I kompletteringspropositionen föreslås (bil. I:11) att ytterligare 20 milj.kr. anvisas under anslaget Stöd till trossamfund m.m. för lokalbidrag.
Finansutskottet har i likhet med kulturutskottet inget att erinra mot den föreslagna medelsanvisningen. Utskottet tillstyrker således propositionen i denna del.
Skattepolitiken
Omläggning av energibeskattningen
I kompletteringspropositionen föreslås en anpassning av energiskatterna mot de nivåer som tillämpas inom EG och i Nordamerika. Den nuvarande energibeskattningen har enligt regeringen en negativ inverkan på den svenska industrins internationella konkurrenskraft. En anpassning till konkurrentländernas situation ses som ett viktigt inslag i regeringens politik för att industrins utvecklingsmöjligheter skall förstärkas och för att den ekonomiska tillväxten skall främjas. Samtidigt bör anpassningen ske på ett sådant sätt att de miljöpolitiska målen för energisektorn inte äventyras, anförs det i propositionen.
Regeringens förslag innebär att nuvarande regler för nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt för den energiintensiva industrin och växthusnäringen avskaffas. I stället föreslås att den allmänna energiskatten på bränslen och elektrisk kraft helt skall slopas för industrin och växthusnäringen samt att koldioxidskatten skall bestämmas till en fjärdedel av den allmänna nivån.
Energiskatteomläggningen föreslås bli finansierad helt inom energisektorn. Koldioxidskatten skall höjas från 25 till 32 öre per kg utsläppt koldioxid, och den allmänna energiskatten på elektrisk kraft skall höjas med 1,3 öre per kWh för andra förbrukare än industrin och växthusnäringen. I propositionen meddelas också att 500 milj.kr. har avsatts för ytterligare satsningar på förnybar energi och energihushållning.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993. Under åren 1993 och 1994 föreslås särskilda övergångsbestämmelser för industrin och växthusnäringen.
Regeringens förslag avvisas i fyra motioner.
I motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) anförs följande skäl för avslagsyrkandet: "träffbilden" för förslaget är mycket dålig; över hälften av nedsättningen av energiskatterna (ca 2 miljarder kronor per år) kommer att tillfalla företag, för vilka energikostnaderna utgör en obetydlig del av produktionskostnaderna, de miljöstyrande effekterna för industrins energianvändning försvinner; kol och olja kommer att bli mer ekonomiskt konkurrenskraftiga än naturgas, gasol och biobränslen, det uppstår en onödigt tung belastning på statsbudgeten, energibeskattningen av metallurgiskt kol blir orimlig.
Som alternativ till regeringens förslag föreslår motionärerna att det av skattemyndigheterna administrerade generella taket enligt lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt skall ändras från nuvarande 3 % till 0,6 %. Samtidigt föreslås att hela oljeskatten skall få räknas in i beräkningsunderlaget. Lagens undantagsregel om individuell nedsättning efter regeringsbeslut föreslås bli avvecklad. Genom systemet med generellt skattetak uppkommer inga konflikter på det handelspolitiska området, anser motionärerna.
I motionen begärs också att riksdagen skall anmoda regeringen att särskilt låta utreda två frågor. Den ena gäller möjligheterna att basera nedsättningen av energiskatten på förädlingsvärde i stället för -- som för närvarande -- på saluvärde. Förädlingsvärdet skulle enligt motionärerna ge ett mer relevant mått på företagens energiintensitet. Användning av saluvärdet kan vidare, sägs det, medföra en risk för att företagens strävan att öka förädlingsgraden dämpas. Motionärerna begär vidare -- i syfte att en effektivare energianvändning skall stimuleras -- att en utredning skall tillsättas med uppgift att pröva möjligheterna att införa administrativa styrmedel för företag som passerar det föreslagna skattetaket vid nedsättning av energiskatten. Motivet är att skattens funktion som styrmedel upphör när ett företag bryter igenom skattetaket.
Regeringens avsaknad av regionalpolitiskt tänkande innebär att hushållen i landets nordligaste glesbygdskommuner kommer att få bära en större börda än övriga hushåll för sänkningen av industrins energibeskattning, sägs det i motion Fi46 av Bruno Poromaa m.fl. (s). I övrigt bör skattelättnaden för industrin ges en sådan utformning att den enbart kommer den elintensiva industrin till del, anför motionärerna.
I partimotionen Fi43 (nyd) accepteras i huvudsak regeringens förslag, dock under förutsättning att det av Ny demokrati föreslagna Investeringsaktiebolaget Sverige kommer till stånd i den omfattning som partiet har krävt.
Regeringens förslag har stora brister, speciellt vad gäller effekterna på miljön, hävdas det i partimotionen Fi44 (v). Regeringen inväntar inte de utredningar som arbetar på området utan lägger fram ett ofullständigt förslag, anför motionärerna. De menar att ett borttagande av energiskatten för den svenska industrin innebär att den nödvändiga omvandlingen av olika industriprocesser kommer att hållas tillbaka. Vidare leder förslagen i propositionen till att förnybara energislag kommer att tappa marknad inom industrin till förmån för de fossila bränslena och att kärnkraftsbaserad el kommer att främjas jämfört med el från förnybara energislag. Motionärerna, som yrkar avslag på propositionen såvitt avser sänkt energibeskattning för industrin och växthusnäringen, föreslår att en ny utredning skall tillsättas med uppgift att se över företagens energibeskattning och lämna förslag till ett nytt system som tillgodoser miljöintressena, samtidigt som det skapas rimliga konkurrensförutsättningar för särskilt utsatta branscher och företag.
Vänsterpartiet kan dock, sägs det i motionen, tänka sig att tillstyrka en höjning av energiskatten för hushåll under förutsättning att inkomsterna härav används för miljösatsningar, t.ex. till utveckling av alternativ energiteknik och energibesparande åtgärder.
Beträffande de nu redovisade förslagen i propositionen och i motionerna anför skatte- och näringsutskotten i sina yttranden till finansutskottet (1991/92:Sk5y och 1991/92:NU9y), som fogats som bilagor till betänkandet, att det råder en bred enighet om att det är nödvändigt att sänka energiskatterna för den konkurrensutsatta och mest energikrävande industrin. Det är enligt de båda utskottens uppfattning omöjligt för Sverige att vidmakthålla en nivå på energibeskattningen för denna sektor som vida överstiger vad som är vanligt hos landets konkurrentländer. Det får anses väl dokumenterat, sägs det i skatteutskottets yttrande, att den jämförelsevis mycket höga energibeskattningen i Sverige leder till sänkt lönsamhet i de aktuella branscherna, vilket i sin tur leder till minskade investeringar och får negativa effekter på sysselsättning och reallöneutveckling. Det är särskilt basindustrin i de sysselsättningssvaga regionerna som drabbas.
Skatte- och näringsutskotten delar vidare den i propositionen redovisade uppfattningen att bestämmelserna bör utformas så att de inte kommer i konflikt med Sveriges handelspolitiska förpliktelser eller de krav som ett kommande medlemskap i EG ställer på svensk skattelagstiftning. Mot den bakgrunden anser skatteutskottet att det nuvarande systemet med nedsättning av energiskatten och koldioxidskatten för energiintensiva företag bör utmönstras. Även om ett sådant system utformas som ett generellt och rutinmässigt skattetak i relation till företagets omsättning innebär det -- om det som nu bygger på ett särskilt prövningsförfarande -- enligt skatteutskottets bedömning en risk för att våra handelspartners kommer att ifrågasätta om inte skattenedsättningen har karaktär av otillåten subvention.
Så långt det är möjligt bör, understryker skatteutskottet, regelsystemet också utformas så att det befrämjar en god tillväxt och produktivitetsutveckling, eller med andra ord en god resurshushållning. I förutsättningarna för en effektiv resurshushållning ligger också betingelserna för en effektiv energihushållning och en god miljö.
Näringsutskottet menar vidare att de farhågor som kommer till uttryck i motion Fi46 (s) och i motion Fi44 (v) om att regeringens förslag skulle vara negativt ur miljösynpunkt är överdrivna. Genom att omläggningen helt finansieras inom energibeskattningens ram kan de miljöpolitiska målen för energisektorn upprätthållas. Den ökade energianvändning som kan förväntas inom industrin kan balanseras med den höjda skatten för övriga förbrukare. I propositionen meddelas också att, som redan nämnts, 500 milj.kr. skall avsättas för ytterligare satsningar på förnybar energi och energihushållning.
Med dessa utgångspunkter anser skatteutskottet och näringsutskottet att förslaget i kompletteringspropositionen utgör en väl avvägd lösning på hithörande problem. Genom den föreslagna omfördelningen av energiskattebelastningen från industri till konsumenter och övrig del av näringslivet uppnås syftet att stärka den konkurrensutsatta, energitunga industrins ställning, samtidigt som incitamentet att spara och hushålla med energi behålls. Skatte- och näringsutskotten är mot denna bakgrund i princip beredda att stödja förslaget i propositionen om en omläggning av energibeskattningen.
Socialdemokraterna i både skatte- och näringsutskotten avstyrker i avvikande meningar till yttrandena från resp. utskott propositionens förslag. Vänsterpartiet har fogat en meningsyttring till skatteutskottets yttrande.
Finansutskottet delar skatte- och näringsutskottens uppfattning och avstyrker motionerna Fi43 (nyd) yrkande 3, Fi44 (v) yrkandena 19--21, Fi46 (s) samt Fi65 (s) yrkandena 8--11 och 16--21.
Utskottet övergår härefter till att ta upp några av de frågor som skatte- och näringsutskotten behandlar i sina yttranden till utskottet.
Naturgas
Naturgas är ett fossilt bränsle liksom torv, kol och olja. Svenska staten slöt år 1980 avtal med den danska staten om import av naturgas från danska naturgasfyndigheter i Nordsjön. Sedan år 1985 har gasledningssystemet successivt byggts ut i Sverige.
I trepartiöverenskommelsen om energipolitiken våren 1991 framhölls att naturgasen och biobränslena är konkurrerande bränslen i bl.a. kraftvärmen. Vidare sades att den rådande kraftbalansen gjorde att det inte kunde förutses någon nämnvärd utvidgning av naturgasområdet under tiden fram till mitten av 1990-talet.
Genom den föreslagna omläggningen av energibeskattningen kommer naturgasens konkurrenssituation i förhållande till övriga fossila bränslen att försämras. Den skattemässiga fördel på ca 5 öre/kWh som naturgasen för närvarande har i förhållande till kol och olja kommer att minska till ca 1 öre.
Näringsutskottet anför i sitt yttrande att det vid uppvaktningar inför utskottet har framkommit att resultatförsämringen för Vattenfall Naturgas AB till följd av de föreslagna ändringarna av energiskatterna kan beräknas till ca 200 milj.kr. per år. Vattenfall Naturgas AB är sedan årsskiftet 1991/92 helägt av Vattenfall AB.
Enligt näringsutskottets uppfattning bör naturgasen även framöver svara för en del av den svenska energiförsörjningen. Detta är i överensstämmelse med trepartiöverenskommelsens intentioner. Naturgasen, som också är ett fossilt bränsle, har vissa miljöfördelar jämfört med kol och olja.
Näringsutskottet har noterat de ekonomiska problem för Vattenfall Naturgas AB som den ändrade energibeskattningen för med sig. Dessa problem bör dock inte åtgärdas via skattepolitiken, t.ex. genom en extra nedsättning av koldioxidskatten för naturgas. Frågan bör i stället lösas i samråd mellan regeringen och Vattenfall Naturgas AB:s ägare, Vattenfall AB. Enligt vad näringsutskottet erfarit har sådana diskussioner inletts.
Skatteutskottet anser att det är nödvändigt att naturgasen ges sådana förutsättningar att gjorda investeringar kan utnyttjas på ett effektivt sätt. Det är från miljösynpunkt oacceptabelt att naturgasen ersätts med kol och olja. Någon extra nedsättning av koldioxidskatten för naturgasen bör dock inte ske. Hur naturgasen skall kompenseras för minskad konkurrenskraft på grund av ändrad beskattning bör avgöras i förhandlingar mellan ägaren, staten och Vattenfall AB.
Finansutskottet, som inte har anledning att ha någon annan uppfattning i sakfrågan än skatte- och näringsutskotten, förutsätter i likhet med skatteutskottet att regeringen beaktar vad som nu har anförts.
Växthusnäringen
Enligt regeringens förslag skall de regler för energibeskattning som föreslås för industrin också gälla för växthusnäringen. Övergångsreglerna föreslås dock få en annan utformning för växthusnäringen med innebörd att nu gällande regler bibehålls under åren 1993 och 1994. Detta innebär att den nuvarande begränsningen av energi- och koldioxidskatterna till 15% av de generella skattesatserna för bränslen och el skall fortsätta att gälla under dessa båda år.
För växthusnäringen innebär regeringens förslag en kraftig skatteskärpning, sägs det i motion Fi93 av Lennart Brunander och Ingbritt Irhammar (c). Fullt genomfört ökar förslaget näringens skattekostnad med ca 6milj.kr., hävdar motionärerna. Även under övergångsperioden 1993--1994 uppnås en högre skattekostnad. Beskattningen borde övergångsvis under åren 1993 och 1994 ändras så att växthusnäringen i likhet med industrin befrias från att erlägga allmän energiskatt samt får behålla den 85-procentiga nedsättningen av koldioxidskatten. I motionen hävdas vidare att regeringens förslag om ändrat system för redovisning av energiskatt, innebärande att företagen i efterhand begär återbetalning av erlagd energiskatt, kommer att leda till att företagen drabbas ekonomiskt. Nuvarande administrativa system borde i stället bibehållas.
Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande att den svenska växthusnäringen är utsatt för en hård importkonkurrens -- dels genom höga energiskatter, dels genom hög energiåtgång till följd av ett kallare klimat. Med hänvisning härtill bör, enligt näringsutskottets uppfattning, växthusnäringen ges samma villkor vad gäller energibeskattning som industrin. Detta innebär bl.a. att all energianvändning inom växthusnäringen, dvs. även för belysning, drift av maskiner etc., bör omfattas av de föreslagna reglerna för energibeskattning. Riksdagen bör besluta om erforderliga lagändringar i enlighet härmed.
Även skatteutskottet framhåller att växthusnäringen är utsatt för en mycket hård importkonkurrens. Utöver högre energiskatter än konkurrenterna gör vårt kallare klimat att energiåtgången är väsentligt högre än för konkurrenterna. Växthusnäringen kan därför utan överdrift sägas vara i större behov än någon annan näring av låga energiskatter. Mot den bakgrunden bör en mindre avvikelse från de övergångsbestämmelser som föreslås i propositionen kunna accepteras utan att det uppstår några smittoeffekter till andra näringsgrenar.
I enlighet med det anförda föreslår därför skatteutskottet att växthusnäringen befrias från energiskatt på elförbrukning fr.o.m. år 1993 och på förbrukning av fossila bränslen fr.o.m. år 1995. Skatteutskottet finner det vidare rimligt att växthusnäringen befrias från skatten på all användning av el inkl. belysning, drift av maskiner o.d. och därmed likställs med industrin i detta hänseende. I förslaget till lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt bör således begränsningen för skattebefrielsen till växthusuppvärmning i 14 § slopas och den särskilda ikraftträdandebestämmelsen för denna näringsgren anpassas efter vad skatteutskottet nu anfört. Vidare bör växthusodlingen under åren 1993 och 1994 få behålla nuvarande 85-procentiga nedsättning av energi- och koldioxidskatten för bränslen för växthusuppvärmning. 1 § lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt bör ändras i enlighet härmed. Skatteutskottet förutsätter att nuvarande administrativa system med nedsättning av skatt vid leverans under denna tid bibehålls.
Finansutskottet delar de synpunkter som framförs i yttrandena om växthusnäringens situation. Utskottet tillstyrker därför de förslag till lagändringar som förordas av skatteutskottet. Motion Fi93 (c) blir därmed tillgodosedd.
Reglerna för återbetalning eller kompensation av energiskatt och koldioxidskatt
När det gäller reglerna för återbetalning eller kompensation av energiskatt och koldioxidskatt innebär förslaget i propositionen att återbetalning resp. kompensation bör ske kvartalsvis och utgå endast om den sammanlagda energi- och koldioxidskatten uppgår till minst 5 000 kr. för ett kalenderkvartal.
Beträffande denna fråga har skatteutskottet en annan uppfattning. Skatteutskottet anser att återbetalning bör kunna ske per kalenderkvartal endast om den sammanlagda energi- och koldioxidskatten överstiger 10 000 kr. för kvartalet. Om den sammanlagda energi- och koldioxidskatten inte uppgår till detta belopp bör återbetalningen ske årsvis. Sammanlagt årsbelopp understigande 5 000 kr. återbetalas dock ej. Skatteutskottets förslag i denna del föranleder en annan utformning av 29 § i förslaget till ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt samt en mindre följdändring i 5 § förslaget till ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och förordar att de av skatteutskottet föreslagna lagändringarna i propositionens förslag antas av riksdagen.
Kraft- och fjärrvärmeleveranser till industrin
Fjärrvärmeleveranser till industriell verksamhet och för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling bör, sägs det i propositionen (s.11f.), omfattas av den lägre skattebelastning som gäller för dessa sektorer. Motivet är att konkurrenssnedvridningar i värmeproduktionen skall undvikas. En särskild paragraf (28§) föreslås därför bli införd i lagen (1957:262) om allmän energiskatt. Därigenom anser regeringen att det inte kommer att ha någon betydelse ur skattesynpunkt om ett företag självt producerar den energi som används vid tillverkningsprocessen eller om företaget köper energin från ett fjärrvärmeverk.
I författningskommentaren till den aktuella paragrafen sägs (s.17) följande:
Det är skattebelastningen på den fördelning mellan olika bränslen som fjärrvärmeverket använder sig av som också bör användas när skattebelastningen på leveranser till industrin och växthusnäringen räknas ut. Används både beskattade och obeskattade bränslen är det fördelningen under hela redovisningsperioden mellan bränsleslagen som gäller för den fjärrvärme som levereras till industrin och växthusnäringen för samma redovisningsperiod. Det är således inte möjligt att bestämma att fjärrvärmen till industrin producerats uteslutande med t.ex. fossila bränslen när det under redovisningsperioden använts både fossila bränslen och annan energi.
Regeringens förslag kommer att leda till försämrade konkurrensförhållanden för de kommuner som i sina fjärrvärmeverk eller kraftvärmeverk använder biobränslen, sägs det i motion Fi78 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s). Resultatet kommer att bli antingen att dessa verk övergår till att använda kol eller olja eller att de industrier som de aktuella verken har som kunder övergår till att själva producera sin värme med kol eller olja som bränsle. Sammantaget kommer detta att leda till ökade koldioxidutsläpp och ökad försurning, anför motionärerna.
Skatte- och näringsutskotten har uppmärksammat att den precisering som görs i den citerade författningskommentaren kan komma att få till följd att fjärrvärmeleveranser till industrin får en konkurrensnackdel i förhållande till eldning med fossila bränslen. Enligt vad som sägs i propositionen var motivet bakom införandet av den aktuella paragrafen just att undvika sådana konkurrenssnedvridningar.
Skatteutskottet anser mot denna bakgrund att lagstiftningen bör tolkas och tillämpas på ett annat sätt. Av konkurrensneutralitetsskäl anser skatteutskottet att man bör utgå ifrån att fjärrvärme till industri och växthusodling skall anses producerad uteslutande med fossila bränslen under förutsättning att verkets användning av fossila bränslen motsvarar minst leveransen av fjärrvärme till industrin och växthusodlingen. Om fjärrvärmeleverantören så önskar bör redovisning och ansökan om återbetalning ske per kalenderår. Vidare förutsätter skatteutskottet att regeringen i lämpligt utredningssammanhang belyser effekterna av kraftvärmens energibeskattning och undersöker behovet av eventuellt ytterligare åtgärder.
Näringsutskottet pekar i sitt yttrande på samma möjlighet att lösa det påvisade problemet. Huvuddelen av värmeverken drivs i kommunal regi och har en utförlig redovisning av verksamheten. Den ordning som skisseras här bör inte, enligt näringsutskottets bedömning, innebära några större kontrollproblem.
Finansutskottet anser i likhet med skatte- och näringsutskotten det motiverat att göra en annan tolkning och tillämpning av lagstiftningen i detta hänseende. Härmed tillgodoses i huvudsak motion Fi78 (s) i denna del.
Biobränslen
I propositionen sägs (s.9) att det med regeringens förslag finns goda skäl att anta att biobränslenas introduktion på marknaden påskyndas och att användningen av biobränslen ökar. Den ökade energianvändningen inom industrin som kan väntas som en följd av skattesänkningen kan, anförs det, balanseras med den höjda skatten för övriga förbrukare. Genom att skatten på fossila bränslen höjs inom övrigsektorn förstärks biobränslenas konkurrenskraft inom en stor del av värmemarknaden, framhålls det.
En avsättning av 500 milj.kr. för ytterligare satsningar på förnybar energi aviseras, som tidigare redovisats, i propositionen (s.13). Enligt vad näringsutskottet har erfarit skall dessa medel ses som en ram för kommande förslag till åtgärder. Förslag om användning av medlen kan, enligt uppgift, komma i tilläggsbudget under hösten 1992, varefter eventuella åtgärder kan träda i kraft den 1januari 1993. Hänsyn kommer därvid att tas till hur de medel -- 625 milj.kr. -- som riksdagen nyligen har fattat beslut om för främjande av biobränsleanvändningen (prop. 1991/92:97, bet. NU25) kommer att användas.
Förslag till åtgärder för att främja biobränslenas ställning förs fram i tre motioner.
För att inte bioenergimarknaden skall få en svagare ställning gentemot fossila bränslen finns det anledning att verka för en harmonisering med EG:s skatter, sägs det i motion Fi80 av Dan Ericsson i Kolmården (kds). Eftersom EG:s förslag är tänkta att gälla från den 1januari 1993 finns det, enligt motionären, tid för ytterligare överväganden. Regeringen bör återkomma med förslag om högre nivå för koldioxidskatter eller klargöra hur biobränslenas ställning skall stärkas gentemot fossilbränslen, menar motionären.
I motion Fi78 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) hävdas att förslaget kommer att leda till ökade koldioxidutsläpp och ökad försurning. Motionärerna begär förslag till hur dessa negativa konsekvenser skall undvikas.
I motion Fi44 (v) krävs att regeringen skall lägga fram förslag om ökad forskning och information om biobränslen. En kraftfull satsning på biobränslena skulle enligt beräkningar ge mellan 10000 och 20000 nya årsarbeten -- till stor del i de delar av landet där behovet av nya arbetstillfällen är som störst.
Biobränslekommissionen (I1991:01) har enligt sina direktiv (dir. 1991:11) till uppgift att analysera de långsiktiga förutsättningarna för en ökad kommersiell användning av biobränslen samt lämna förslag till åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrenskraft. Kommissionen förutsätts redovisa resultatet av sitt arbete senast i juni 1992.
Biobränslenas konkurrenskraft måste, enligt näringsutskottets mening, upprätthållas. Skatte- och näringsutskotten framhåller att genom regeringens förslag om höjd skatt på fossila bränslen för övrigsektorn kommer biobränslenas konkurrenskraft att förstärkas inom en stor del av värmemarknaden. Det får därför bedömas troligt att biobränslenas introduktion på marknaden snarast påskyndas och att användningen av biobränslen ökar.
Båda utskotten erinrar också om att regeringen har avsatt 500 milj.kr. i samband med energiskatteomläggningen för ytterligare satsningar på förnybar energi och energihushållning.
Den av regeringen aviserade arbetsgruppen, som bl.a. skall ha till uppgift att belysa biobränslenas möjligheter att i större utsträckning bli konkurrenskraftiga inom kraftvärmeområdet, bör enligt näringsutskottets mening kunna ges i uppgift att mer generellt överväga biobränslenas konkurrenskraft. Arbetsgruppen bör därvid självfallet beakta vad biobränslekommissionen kan komma att föreslå i det betänkande som skall avlämnas inom kort.
Mot bakgrund härav och med hänsyn till vad skatteutskottet anfört angående en kommande kraftvärmeutredning anser skatteutskottet att någon åtgärd med anledning av de berörda motionerna för närvarande inte är påkallad.
Finansutskottet, som instämmer i vad skatte- och näringsutskotten redovisat, avstyrker med det anförda motionerna Fi78 (s) yrkande 2, Fi44 (v) yrkande 22 och Fi80 (kds) yrkande 3.
Kolbränslen för metallurgiska processer
Enligt lagen om allmän energiskatt gäller -- 24§ första stycket f) -- att avdrag får göras för skatt på bränsle som använts för annat ändamål än energialstring. Enligt andra stycket gäller härutöver att skatteavdrag får göras för kolbränslen som förbrukats eller försålts för förbrukning i metallurgiska processer. Avdraget har betydelse för järn- och stålindustrin och infördes år 1984 med motiveringen att skatt på kol och koks som används i en metallurgisk process saknar styreffekt eftersom kolet inte kan ersättas. Mot bakgrund av att huvuddelen av kolet ändå är avdragsgill, eftersom det inte används som bränsle, och då särbehandling av viss industri kan leda till handelspolitiska komplikationer föreslår regeringen att bestämmelsen skall utgå.
Regeringens förslag avvisas i två motioner, Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) och Fi48 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s). Om förslaget genomförs skulle det innebära en kraftig försämring av den svenska stålindustrins konkurrenskraft, sägs det i motionerna. Bland de utländska konkurrenterna finns ingen sådan skatt. Ändamålet med en metallurgisk process är inte att alstra energi, varför det metallurgiska kolet bör betraktas som en råvara, heter det.
Enligt näringsutskottets mening är det viktigt att den svenska stålindustrin ges konkurrensvillkor som är likartade med dem som gäller för stålindustrin i våra konkurrentländer. Detta torde inte bli fallet om det särskilda avdraget för kolbränslen som används i metallurgiska processer slopas. Denna bestämmelse bör således kvarstå tills vidare. Regeringen bör samtidigt anmodas att låta utreda vilka bestämmelser som skall gälla från år 1995, varvid utvecklingen inom EG noga bör följas. Riksdagen bör, enligt näringsutskottets mening, göra ett uttalande av denna innebörd, varigenom motionerna Fi65 (s) och Fi48 (s) i nu berörda delar i sak blir tillgodosedda.
Skatteutskottet anser i likhet med finansministern att det av handelspolitiska skäl är motiverat att slopa skattefriheten för inhemska fasta bränslen och ändra bestämmelsen om metan på det sätt som föreslås i propositionen. Vad gäller kol i metallurgiska processer anser skatteutskottet att samma regler som gäller i dag bör gälla fram till 1995. Eftersom kol används även i andra tillverkningsprocesser än metallurgiska -- skatteutskottet tänker bl.a. på kalk- och cementindustrin -- anser skatteutskottet vidare att det föreligger ett behov av en utredning som gör det möjligt att bättre än i dag fastställa när energivaran skall betraktas som råvara eller insatsvara i produktionen och när den används för energialstring. Skatteutskottet förutsätter att regeringen verkställer en sådan utredning under tiden fram till dess att de nya reglerna börjar tillämpas år 1995. Även utvecklingen inom EG bör följas och beaktas när skattereglerna för år 1995 skall fastläggas.
Skatteutskottet anser också att sådan verksamhet under övergångstiden bör slippa en ökad skattebelastning, vilken med nuvarande nedsättningsregler uppgår till 1,2 % av försäljningsvärdet. Av praktiska skäl och då skattebortfallet på grund av denna ytterligare nedsättning jämfört med regeringens förslag får anses marginellt -- ca 15 milj.kr. varav merparten faller på kalk- och cementindustrin -- förordar skatteutskottet att nedsättning generellt för industrin får ske till 1,2 % av försäljningsvärdet under övergångstiden.
De nu förordade ändringarna bör enligt skatteutskottet komma till uttryck genom att enheten 2 % i 2 § förslaget till lag om dels ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt, dels upphävande av samma lag ändras till 1,2 %. Vidare bör en särskild bestämmelse om kol i metallurgiska processer tas in i övergångsbestämmelserna till ändringen i lagen (1990:582) om koldioxidskatt.
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet att skattefriheten för inhemska fasta bränslen slopas. Det är dock motiverat att förlänga övergångsperioden och förlänga skattefriheten med ett år eftersom det trots vad som anförs i propositionen har viss betydelse för vissa energiverk som använder inhemsk stenkol. Detta har påtalats för utskottet i skrivelse från Helsingborgs Energiverk. Skattefriheten vad gäller inhemska fasta bränslen bör därför enligt utskottets mening inte slopas förrän den 1 januari 1994. Begreppet inhemska fasta bränslen innefattar inte torv. Genom en ettårig förlängning av nuvarande regler torde de handelspolitiska komplikationer som nämns i propositionen och av skatteutskottet kunna betraktas som små. En motsvarande ändring bör göras i ikraftträdandebestämmelserna till lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt.
Finansutskottet tillstyrker i övrigt skatteutskottets förslag till lagändringar med anledning av vad som anförs i propositionen och i motionerna Fi48 (s) och Fi65 (s) yrkandena 14 och 15.
Vägtrafikskatt
Förslaget i kompletteringspropositionen att höja koldioxidskatten medför att även skatten på diselolja höjs. Därmed skulle den sammanlagda skatten höjas för den tunga trafiken, vilket skulle innebära en stor nackdel ur konkurrenssynpunkt för Sverige. Mot denna bakgrund föreslås att den höjda koldioxidskatten motsvaras av en sänkt kilometerskatt för de tunga fordonen.
Finansutskottet anser det motiverat att göra en justering av kilometerskatten som motsvarar höjningen av koldioxidskatten för att på så vis skapa en skattemässig neutralitet för den tunga trafiken. Det kan tilläggas att en särskild utredare har till uppgift att föreslå en ny form av beskattning av diseldrivna fordon som är anpassad efter vad som kommer att gälla inom EG. Utredningsresultaten skall redovisas inom kort. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker avslagsyrkandena i motion Fi65 (s) yrkandena 12 och 13.
Slopat schablonavdrag och sänkt mervärdesskatt
Det förslag till åtgärder inom energibeskattningen som utskottet nu behandlat leder till en ökad skattebelastning på hushållen. Det ökade skatteuttaget skall enligt propositionen ses mot bakgrund av de miljöpolitiska strävandena inom energibeskattningen. Syftet är emellertid inte att generellt öka belastningen på hushållssektorn. Därför föreslås en sänkning av den generella mervärdesskatten för hushållen som fullt ut kompenserar det höjda energiskatteuttaget. Förslaget innebär att mervärdesskatten generellt sänks från 25 till 22%.
Sänkningen av mervärdesskatten är motiverad av dels en önskan att undvika att skattebelastningen på hushållssektorn på grund av de nu berörda åtgärderna generellt ökar, dels EG-anpassningsskäl. I propositionen anförs att ett visst utrymme för en sänkning av mervärdesskatten reserverats i budgetpropositionen och att skattesänkningarna i övrigt bör finansieras på ett sådant sätt att det fördelningsmässiga utfallet sammantaget, dvs. inkl. den föreslagna energiskatteomläggningen, blir godtagbart. Regeringen föreslår att schablonavdraget under tjänst slopas och ersätts med en begränsad avdragsrätt. Kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats blir avdragsgilla endast till den del de överstiger 4 000 kr. Detta skall gälla även för enskilda näringsidkare. Övriga kostnader som nu täcks av schablonavdraget blir avdragsgilla endast till den del de överstiger 1 000 kr.
Regeringen vill med dessa åtgärder ta ytterligare steg i skattepolitiken i riktning mot sänkningar eller ett slopande av samhällsekonomiskt skadliga skatter och mot en internationell anpassning av skattesystemet. Bl.a. syftar omläggningen av energibeskattningen till att stärka de svenska företagens konkurrenskraft.
I motion Fi43 (nyd) hänvisar motionärerna till det förslag som de i annat sammanhang har lagt fram om att inrätta ett investeringsbolag. För det fall att detta förslag inte godtas yrkar motionärerna avslag på förslagen om att slopa schablonavdraget och att sänka mervärdesskatten.
Finansutskottet har i ett betänkande (1991/92:FiU21) om utskiftning av löntagarfondernas tillgångar lagt fram förslag om inrättande av ett investeringsaktiebolag av den typ motionärerna förordar. Även företrädaren för Ny demokrati i finansutskottet står bakom förslaget. Utskottet utgår, liksom skatteutskottet gör i sitt yttrande (1991/92:SkU5y), därför från att yrkandena i motion Fi43 (nyd) inte längre är aktuella.
I motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) yrkas avslag på propositionen såvitt avser sänkningen av mervärdesskatten (yrkande 4) och slopandet av schablonavdraget (yrkandena 5--7). Av budgetskäl motsätter sig motionärerna en sänkning av mervärdesskatten. Slopandet av schablonavdraget kritiserar motionärerna för att det enligt deras mening kommer att försvåra kommande avtalsförhandlingar och minska möjligheterna att använda den förenklade självdeklarationen.
I motion Fi44 (v) yrkas avslag på förslaget om sänkt mervärdesskatt (yrkande 23) och slopat schablonavdrag (yrkande 24).
Beträffande frågan om sänkt mervärdesskatt och slopat schablonavdrag under tjänst konstaterar skatteutskottet att en majoritet har ställt sig bakom regeringens förslag. Vad särskilt gäller schablonavdraget förutsätter dock utskottet, mot bakgrund av vikten av att inte försämra förutsättningarna att vidareutveckla systemet med förenklad självdeklaration, att regeringen analyserar behovet och möjligheterna att lägga avgiften till arbetslöshetskassan utanför schablonen.
Skatteutskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionsyrkandena. I en avvikande mening till yttrandet avstyrker Socialdemokraterna förslaget om slopat schablonavdrag.
Finansutskottet konstaterar i likhet med skatteutskottet att regeringens förslag till omläggning av energibeskattningen, slopat schablonavdrag och sänkt mervärdesskatt har stöd av en majoritet. Finansutskottet tillstyrker mot denna bakgrund att schablonavdraget slopas på det sätt som föreslås i propositionen. I likhet med vad skatteutskottet anfört förutsätter utskottet att regeringen analyserar behovet och möjligheterna att lägga avgifterna till arbetslöshetskassan utanför schablonen för att inte försämra förutsättningarna att vidareutveckla systemet med förenklad deklaration. Motionerna Fi43 (nyd) yrkande 1, Fi44 (v) yrkande 24 och Fi65 (s) yrkandena 5--7 avstyrks av utskottet.
Ändring i uppbördslagen
Propositionens förslag om ändringar under inkomst av tjänst beträffande schablonavdraget föranleder förutom en ändring i kommunalskattelagen en ändring av 4 § uppbördslagen (1953:272). Samtidigt föreslås att 12 § i samma lag skall upphöra att gälla. I proposition 1991/92:112 om F-skattebevis m.m. föreslås också ändringar i 4 § 1 mom. och 12 § uppbördslagen (1953:572). Skatteutskottet har i betänkande 1991/92:SkU29 tillstyrkt dessa ändringar. I syfte att kunna samordna dessa förändringar har skatteutskottet vid behandlingen av proposition 1991/92:112 den 28 april 1992 beslutat överlämna förslaget till lag om ändring i uppbördslagen såvitt avser 4 § 1 mom. och 12 § till finansutskottet. Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen har av finansutskottet justerats med hänsyn härtill.
Differentiering av mervärdesskatten
I fråga om den indirekta beskattningen har en differentiering av mervärdesskatten genomförts. Sedan den 1 januari 1992 utgår således skatten med 18% på livsmedel, hotell- och restaurangtjänster, upplåtelse av campingplats samt personbefordran.
Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) återkommer i motion Fi42 till frågan om ändringar i mervärdesskatteuttaget på olika tjänster med anknytning till turism och nöjesliv (yrkandena 25--28). Motionärerna begär dessutom ett uttalande av innebörd att samma skatteförmåner för turistindustrin skall gälla i Sverige som i utlandet (yrkande 29).
Skatteutskottet tillstyrker förslaget att sänka den generella mervärdesskatten från 25 till 22%. Utskottet hänvisar beträffande motionsyrkandena om sänkt mervärdesskatt på turisttjänster m.m. till att utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:SkU24 avstyrkt förslagen. Socialdemokraterna i skatteutskottet avstyrker sänkningen av mervärdesskatten.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning att den generella nivån på mervärdesskatten bör sänkas. Något nytt har inte framkommit som föranleder utskottet att ompröva riksdagens beslut beträffande sänkning av turistmoms m.m. Motionerna Fi42 (nyd) yrkandena 25--29, Fi43 (nyd) yrkande 2, Fi44 (v) yrkande 23 och Fi65 (s) yrkande 4 avstyrks därför av utskottet.
Omprövning av skattepolitiken
Efter regeringsskiftet hösten 1991 har riksdagen beslutat ett flertal ändringar i beskattningen. Ändringarna har i huvudsak gått ut på följande.
Förmögenhetsskatten slopas helt fr.o.m. 1995 års taxering. Avvecklingen genomförs successivt genom att den högsta skattesatsen 3% och beskattningen av arbetande kapital i företag slopas redan fr.o.m. 1992 års taxering. Samtidigt begränsas det sammanlagda uttaget av inkomst- och förmögenhetsskatt till 55 %. Vid 1993 års taxering faller även mellanskiktet i skatteskalan bort så att skatten blir proportionell med en skattesats på 1,5%.
Vidare sänks beskattningen av hushållssektorns kapitalinkomster från 30 till 25 %. Denna ändring genomförs fr.o.m. 1993 års taxering när det gäller aktievinster, kapitalförsäkringar och värdepappersfonder. Samtidigt sänks avkastningsskatten på pensionsmedel från 15 till 10%. I övrigt genomförs sänkningen av skattesatsen fr.o.m. 1994 års taxering.
Som en följd av skattesänkningen på kapitalinkomster begränsas också skattereduktionen för underskott till 25%. Full kvittningsrätt har införts i förvärvskällan kapital. De tidigare begränsningarna i fråga om ränteavdrag kvarstår endast i den formen att skattereduktionen begränsas för underskott över 100000 kr.
Bland åtgärderna i övrigt skall här nämnas att de särskilda reglerna om fåmansföretagares kapitalinkomster mjukats upp eller skjutits upp, att den allmänna löneavgiften slopats fr.o.m. 1992, att den särskilda löneskatten räknats ned i motsvarande mån och att socialavgifterna på vinstandelsmedel slopats.
Beträffande arvs- och gåvobeskattningen har riksdagen beslutat om en kraftig sänkning av skatteuttaget med verkan fr.o.m. den 1 januari 1992. Skikten i alla skatteklasser har breddats och progressionen dämpats.
I motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) lägger motionärerna fram riktlinjer för utformningen av det framtida skattesystemet och begär bl.a. ett riksdagsuttalande om behovet av en närmare genomlysning av olika skattefrågor i ett internationellt sammanhang, bl.a. alkohol- och tobaksskatterna, gränshandelsproblematiken och framtida skatteförändringar i olika EG-länder (yrkande 1). Vidare kritiserar motionärerna den nuvarande skattepolitiken, som enligt deras mening går tvärs emot den vedertagna principen om att ta ut skatt efter bärkraft och begär ett uttalande härom (yrkande 2). De begär också en utvärdering av skattereformen särskilt med hänsyn till ekonomins funktionssätt och fördelningspolitiska konsekvenser (yrkande 3). Slutligen begär de att uttaget av statlig inkomstskatt skärps genom att den i samband med skattereformen beslutade uppräkningen av den s.k. brytpunkten begränsas (yrkande 27), en återgång till de regler som i övrigt gällde före riksdagens beslut hösten 1991 beträffande inkomstbeskattningen, den allmänna löneavgiften, socialavgifterna och arvs- och gåvoskatten (yrkandena 24--33 och 35) samt förslag av regeringen om en ny förmögenhetsskatt (yrkande 34).
I motion Fi44 (v) yrkas en skärpning av uttaget av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster genom att avtrappa grundavdraget så att det helt bortfaller på inkomster över brytpunkten (yrkande 27), en återgång till tidigare regler beträffande skatten på kapitalinkomster, förmögenhetsskatteskalan och ränteavdragstaket (yrkande 28) samt en utredning om att avveckla den s.k. surven och öka skatteuttaget på företagens vinster (yrkande 29).
Skatteutskottet vidhåller i yttrandet till finansutskottet sin uppfattning att den ekonomiska kris som Sverige befinner sig i ställer krav på bl.a. beskattningen för att bryta den ekonomiska stagnationen och lägga grunden för en ny period av tillväxt, företagande och utveckling. De nyss återgivna beskattningsåtgärderna skall bl.a. ses mot bakgrund av att den tidigare höga svenska kapitalbeskattningen fått en rad negativa effekter genom att motverka hushållssparandet och företagens riskkapitalförsörjning. Därtill kommer den allvarliga kritik som sedan lång tid tillbaka riktats mot förmögenhetsbeskattningen på grund av dess skadliga verkningar, inte minst för arbetande kapital i företag.
De aktuella motionsyrkandena överensstämmer i allt väsentligt med de motsvarande yrkanden från samma håll som skatteutskottet nyligen har behandlat i två betänkanden (1991/92:SkU20 och 1991/92:SkU21), vilka godkänts av riksdagen. Enligt skatteutskottets mening saknas skäl till några förnyade ställningstaganden i dessa frågor. Angående motion Fi44 (v) vill dock skatteutskottet framhålla att utskottet finner det direkt olämpligt att på nytt höja statsskatten på det sätt som föreslås i motionen för heltidsarbetande i vanliga inkomstlägen. Skatteutskottet vill återigen understryka angelägenheten av att långsiktigt och målmedvetet sträva efter att sänka skattetrycket men finner att några nya direktiv till regeringen i dessa hänseenden inte erfordras. I sammanhanget vill skatteutskottet erinra om den utvärdering av skattereformen som pågår inom en särskild kommitté (Fi 1990:08). Beträffande frågan om skatterna i ett internationellt perspektiv vill skatteutskottet endast erinra om den redovisning av dessa frågor som regeringen nyligen lämnat.
Med det anförda avstyrker skatteutskottet motionerna i dessa delar. Socialdemokraterna i skatteutskottet tillstyrker i en avvikande mening förslagen i motion Fi65 (s).
Bostadsutskottet behandlar i sitt yttrande (1991/92:BoU6y) till finansutskottet ett antal motionsyrkanden med vissa förslag avseende beskattningen av bostäder m.m.
Vid sin behandling hösten 1991 av förslaget om att sänka kapitalskattesatsen från 30 % till 25 % fr.o.m. år 1993 (1991/92:BoU3y) anförde bostadsutskottet att ändringen av kapitalinkomstskattenivån -- såvitt rörde boendekostnaderna -- var acceptabel. I anslutning härtill redovisade också utskottet uppfattningen att sänkningen av kapitalinkomstbeskattningen torde innebära ett ökat sparande samtidigt som boendekostnadsökningarna begränsades. Vad som i de nu aktuella motionerna anförts har inte givit bostadsutskottet anledning till annat ställningstagande. Motionerna avstyrks.
På förslag av regeringen beslutade riksdagen hösten 1991 att de s.k. genomsynsreglerna skulle tas bort vid tillämpningen av såväl huvudregeln som takreglerna när reavinstskatten beräknas vid försäljning av bostadsrätter. Mot regeringsförslaget i denna del stod en motion (s) med förslag om att den s.k. genomsynen skulle tillämpas när takreglerna för reavinstbeskattningen var tillämpliga. Vid sin behandling av frågan (1991/92:BoU4y s. 2) anförde bostadsutskottet att genomsynen borde slopas vid tillämpningen av såväl huvudregeln som takreglerna. Utskottet anslöt sig därmed till den kritik mot reglerna om genomsyn som tidigare förts fram bl.a. i riksdagen. Vad som i den nu aktuella motionen anförts har inte givit utskottet anledning ändra sitt tidigare ställningstagande. Motion Fi65 (s) yrkande 26 avstyrks.
Bostadsutskottet delar den uppfattning som torde ligga till grund för förslaget i motion Fi101 (nyd) yrkande 2 -- att en god rörlighet på bostadsmarknaden förbättrar möjligheterna för den enskilde att finna en bostad som svarar mot de egna behoven. Samtidigt måste detta mål naturligtvis vägas mot andra angelägna samhällsmål. Bostadsutskottet är inte berett tillstyrka motionen i denna del. Motionsyrkandet avstyrks sålunda. Socialdemokraterna i bostadsutskottet tillstyrker motion Fi65 i berörda delar. Företrädaren för Ny demokrati tillstyrker i en avvikande mening motion Fi101 yrkande 2.
Finansutskottet delar de uppfattningar som skatte- och bostadsutskotten framför i sina yttranden. Utskottet ser mot denna bakgrund inte anledning för riksdagen att nu ompröva sitt ställningstagande till dessa motionsyrkanden. Motionerna Fi44 (v) yrkandena 27--29, Fi65 (s) yrkandena 1--3 och 23--35 samt Fi101 (nyd) yrkande 2 avstyrks därmed av utskottet.
Slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus m.m.
Fastighetsskatten infördes år 1984 och tillämpades första gången vid 1986 års taxering. Den ersatte härvid den i början av 1980-talet införda hyreshusavgiften. Fastighetsskatten förändrades grundligt genom 1991 års skattereform. Bl.a. innebär förändringarna att skatten för småhusen ersatte schablonintäkten samtidigt som den för hyreshusen gjordes mer likformig och enhetlig. Fastighetsskatten omfattar i dag småhusenheter, hyreshusenheter samt bostadshus med tomtmark på lantbruksenhet. Det övriga fastighetsbeståndet beläggs däremot inte med fastighetsskatt, dvs. andra delar av jordbruksfastigheter eller industrienheter. Skatten beräknas på grundval av fastighetens taxeringsvärde.
I kompletteringspropositionen anförs att fastighetsskatten på lokalhyreshus måste anses som en ren objektsskatt. Enligt förslaget vore det därför riktigare att skattemässigt behandla lokalhyreshusen på samma sätt som industrifastigheter, dvs. att undanta också lokalhyreshusen från fastighetsskatt. Vidare anförs att regeringen inte tidigare velat prioritera en sänkning av fastighetsskatten på lokalhyreshus framför vissa andra angelägna skattesänkningar. Den situation som nu uppstått på fastighetsmarknaden kräver dock enligt förslaget åtgärder av alldeles speciell natur. Mot denna bakgrund föreslås att fastighetsskatten på kommersiella lokaler avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1993. Enligt propositionen motverkas härigenom värdefallet på fastigheter med kommersiella lokaler, vilket bidrar till en ökad stabilitet i fastighetssektorn och kreditsystemet. Förändringen anges dessutom medföra en likabehandling inom skattesystemet eftersom exempelvis industri- och jordbruksfastigheter inte omfattas av fastighetsskatten.
I Vänsterpartiets partimotion Fi44 anförs att det är riktigt att fastighetsmarknaden har genomgått en svår kris, men att skattesystemet trots detta bör utformas efter principer som ligger fast över tiden. Eftersom ett välfärdssamhälle av svensk typ kräver ett relativt högt skatteuttag är det enligt motionärernas mening mindre välbetänkt att helt eller delvis undanta fastigheter från skattebasen. Motionärerna yrkar därför avslag på regeringens förslag i denna del -- yrkande 25. I ett avseende finns det dock, enligt motionärernas mening, skäl att vidta en förändring av beskattningen av kommersiella lokaler. Det gäller den tillfälliga höjningen av fastighetsskatten för lokalhyreshus från 2,5 % till 3,5 % vid 1992 och 1993 års taxeringar. Med avseende på att den överhettning på fastighetsmarknaden som motiverade höjningen inte längre föreligger föreslås att fastighetsskatt skall utgå med den tidigare lägre skattesatsen -- yrkande 26.
Enligt motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) får en avskaffad fastighetsskatt för kommersiella lokaler inte så positiva effekter på fastighetsmarknaden som regeringen hävdar. Enligt motionärernas mening kan det ifrågasättas om staten genom att ge stora särskilt riktade skattelättnader skall rädda fastighetsägare och andra placerare från konsekvenserna av de beslut som visat sig förlustbringande. Med hänvisning härtill avvisas regeringens förslag om sänkt fastighetsskatt på lokalhyreshus -- yrkande 22.
Fastigheter som huvudsakligen utnyttjas som samlingslokaler är enligt motion Fi65 (s) befriade från fastighetsskatt. Enligt motionärerna har dock upplåtelse av sådana lokaler till kommun i vissa fall i skatterättslig mening kommit att betraktas som kommersiellt utnyttjande. Fastigheten har härigenom belastats med fastighetsskatt. Mot bakgrund härav föreslås att icke-kommersiellt utnyttjande av samlingslokaler inte skall föranleda att fastighetsskatt utgår -- yrkande 36.
Enligt motion Fi81 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m) innebär dagens regler problem för vissa hyresfastigheter som innehåller såväl lokaler som bostäder. Beroende på fördelningen mellan lokaler och bostäder ger dagens gränsdragningsregler enligt motionärernas mening ett oacceptabelt utfall för vissa fastigheter. Med hänvisning härtill förordas att reglerna skall utformas så att fastighetsbeskattningen blir likartad för olika fastighetstyper.
Fastighetsskatten på andra fastigheter än kommersiella bör enligt motion Fi101 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) yrkande 1 ses över. Dessutom bör åtgärder vidtas för att sänka fastighetsskatten i dessa fall. Enligt förslaget bör det uppdras åt regeringen att återkomma med förslag i frågan under hösten 1992.
Skatteutskottet anför i sitt yttrande att det tidigare inte har funnits tillräckliga skäl för att prioritera en sänkning av fastighetsskatten på lokalhyreshus framför vissa andra angelägna skattesänkningar. Utvecklingen på fastighetsmarknaden under senare tid har dock medfört allvarliga problem som minskas genom det förslag som regeringen nu lägger fram. Det bör framhållas att förslagen i motionerna inte kan anses utgöra realistiska alternativ med märkbara förbättringar.
Med det anförda tillstyrker skatteutskottet propositionen i denna del och avstyrker motion Fi65 (s) i här angivna delar.
Ställningstagandet innebär att yrkande 36 i motion Fi65 (s) angående samlingslokaler blir tillgodosett utan särskild åtgärd från riksdagens sida. Skatteutskottet avstyrker därför detta yrkande.
Socialdemokraterna i skatteutskottet avstyrker i en avvikande mening propositionens förslag och tillstyrker motion Fi65 (s) i berörda delar.
Som framgår av propositionen kommer regeringen senare i år att redovisa en översyn av fastighetsskattens tekniska utformning. Den detaljfråga som tas upp i motion Fi81 (m) angår fastigheter med blandad användning och kommer att behandlas i detta sammanhang. Med hänvisning härtill avstyrker skatteutskottet även denna motion.
I motion Fi101 (nyd) återkommer krav om en allmän sänkning av fastighetsskatten. Skatteutskottet har nyligen vid sin tidigare prövning av motsvarande yrkanden hänvisat till att dessa frågor bör prövas först i samband med bostadspolitiken i övrigt. Utskottet vidhåller sin ståndpunkt och avstyrker motionen. Ledamoten för Ny demokrati i skatteutskottet tillstyrker motion Fi101 i en avvikande mening.
Bostadsutskottet behandlar i sitt yttrande (1991/92:BoU6y) bl.a. frågan om slopande av fastighetsskatten för hyreshusenhet som huvudsakligen består av lokaler.
Som framhålls i kompletteringspropositionen är syftet med att slopa fastighetsskatten att motverka värdefallet på fastigheter med kommersiella lokaler och härigenom bidra till en ökad stabilitet i fastighetssektorn och kreditsystemet. Även enligt bostadsutskottets mening finns det i rådande läge på fastighetsmarknaden anledning att vidta åtgärder som bidrar till en ökad stabilitet. Regeringens förslag tillstyrks. Förslagen i Vänsterpartiets partimotion Fi44 yrkande 25 samt i motion Fi65 (s) yrkande 22 avstyrks.
Bostadsutskottets ställningstagande ovan innebär att förslaget i Vänsterpartiets partimotion Fi44 yrkande 26 om en återgång till den tidigare gällande skattesatsen för lokalhyreshus liksom förslaget i motion Fi65 (s) yrkande 36 om fastighetsskatten för samlingslokaler saknar aktualitet. Motionsyrkandena avstyrks.
Socialdemokraterna i bostadsutskottet avstyrker i en avvikande mening propositionens förslag och tillstyrker motion Fi65 (s) i berörda delar.
När det gäller den i motion Fi81 (m) aktualiserade frågan om fastighetsskatten för vissa fastigheter som innehåller såväl lokaler som bostäder vill bostadsutskottet anföra följande. Som redovisas i kompletteringspropositionen har frågan aktualiserats dels av riksskatteverket i en skrivelse till regeringen, dels av fastighetsskatteutredningen i betänkandet SOU 1992:11 Fastighetsskatt. I propositionen aviserar regeringen också sin avsikt att efter avslutad remissbehandling och sedvanlig beredning i regeringskansliet återkomma till riksdagen med förslag i sådan tid att erforderliga ändringar kan gälla fr.o.m. år 1993. Resultatet av det pågående utredningsarbetet bör avvaktas. Motionerna avstyrks av bostadsutskottet.
Mot bakgrund av det i motion Fi101 (nyd) yrkande 1 framlagda förslaget om en översyn av fastighetsskatten vill bostadsutskottet erinra om att frågor avseende fastighetsskattens framtida utformning m.m. är föremål för överväganden i regeringskansliet bl.a. med utgångspunkt i de förslag som lagts fram av fastighetsskatteutredningen. Utskottet är med hänvisning härtill inte berett förorda ytterligare utredningsinsatser med den allmänt utformade inriktning som förs fram i motionen. Motionsyrkandet avstyrks.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än den skatte- och bostadsutskotten anfört. Utskottet tillstyrker därmed propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi44 (v) yrkandena 25 och 26, Fi65 (s) yrkandena 22 och 36, Fi81 (m) samt Fi101 (nyd) yrkande 1.
Budgetpolitiken
Budgetutvecklingen 1989/90--1992/93
Underskottet i statsbudgeten fortsätter att öka. För innevarande budgetår har under loppet av de nio första månaderna underskottet successivt justerats upp från 5,5 till 67,6 miljarder kronor. För nästa budgetår räknade man i årets finansplan med ett underskott på 70,8 miljarder kronor. Nu väntas detta underskott i stället bli 101,8 miljarder kronor, dvs. drygt 30 miljarder kronor större. Försvagningen är i allt väsentligt föranledd av att man sedan januari har justerat ned inkomsterna med 37 miljarder kronor.
Till en del, ca 10 miljarder kronor, beror inkomstminskningen på att det faktiska utfallet av olika skatter för år 1991 blev lägre än vad man räknade med i finansplanen. Inkomstbortfallet förklaras också till ca 17 miljarder kronor av de kommunalekonomiska förslag som presenteras i kompletteringspropositionen och som innebär att kommunernas avgifter till staten begränsas samtidigt som statsbidragen till kommunerna minskas. En annan viktig orsak är den betydligt lägre pris- och löneökningstakten som i sig är mycket positiv, men som på kort sikt sänker statsinkomsterna med ca 12 miljarder kronor. Slutligen har den något svagare reala tillväxten föranlett att inkomstberäkningarna justerats ned med ca 3 miljarder kronor.
Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 ökar således det redovisade budgetunderskottet från 67,6 till 101,8 miljarder kronor eller med närmare 35 miljarder kronor. Regelmässigt redovisas i budgetpropositionen och i kompletteringspropositionen den s.k. underliggande budgetutvecklingen, vilket är ett sätt att försöka belysa mer varaktiga utvecklingstendenser. Det underliggande saldot framkommer om det redovisade saldot korrigeras för engångsvisa effekter och andra tillfälliga åtgärder. Mellan de båda budgetåren ökar detta saldo med drygt 50 miljarder kronor till 132,3 miljarder kronor.
Skillnaden mellan det underliggande saldot och det redovisade saldot för budgetåret 1992/93 uppgår till 30,5 miljarder kronor och förklaras bl.a. av en tilltänkt, engångsvis indragning från delpensionsfonden som enligt regeringens ursprungliga planer skulle uppgå till 7,0 miljarder kronor, av en snarlik indragning från arbetslivsfonden på 2,0 miljarder kronor, av Vattenfalls bolagisering som i engångsinleveranser och stämpelskatter väntas tillföra statsbudgeten 5 miljarder kronor, av periodiseringseffekter av olika skatteförslag som sammanlagt ger ett tillskott på 6,5 miljarder kronor samt av avskattningen av företagens reserver som detta budgetår uppgår till 6,0 miljarder kronor.
Annorlunda uttryckt skulle således statsbudgeten under budgetåret 1992/93 ha uppvisat ett underskott på 132,3 miljarder kronor utan dessa mer eller mindre tillfälliga förstärkningar.
Tabell 8. Budgetsaldo för budgetåren 1989/90--1992/93 Miljarder kronor resp. procentandelar av BNP
_______________________________________________________________________ 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 _______________________________________________________________________
Inkomster 401,6 403,5 416,5 381,8 Andel av BNP (%) 31,2 28,8 29,1 26,0
Utgifter exkl. statsskuldräntor 334,4 377,0 422,8 414,6 Andel av BNP (%) 26,0 26,9 29,5 28,2
Statsskuldräntor 63,7 61,0 61,3 69,0
Redovisat budgetsaldo 3,4 -34,5 -67,6 -101,8 Andel av BNP (%) 0,3 -2,5 -4,7 -7,1
Underliggande budgetsaldo -29,3 -81,6 -132,3 Andel av BNP (%) -2,1 -5,7 -9,0 _______________________________________________________________________
De snabbt försvagade statsfinanserna är en följd av den rådande lågkonjunkturen. Paradoxalt nog ger också nedgången i inflationen upphov till en temporär budgetförsvagning eftersom den leder till omedelbart minskade statsinkomster, medan effekterna på statsutgifterna blir märkbara först i ett senare skede. Ett kraftigt ökat hushållssparande har via minskad konsumtion och minskade momsintäkter också bidragit till att statens finanser försvagats.
Den förda budgetpolitiken
I den reviderade finansplanen redovisas en långsiktig konsekvenskalkyl (LK) som är en efterföljare till tidigare års långtidsbudgetar. Liksom dessa är LK-kalkylen inte en prognos över den mest sannolika utvecklingen. Beräkningarna utgår från förutsättningen att redan fattade beslut och gjorda åtaganden ligger fast och att inga nya tillkommer under perioden. Syftet med LK-kalkylen är i stället att få fram ett underlag för analyser av statsbudgetens och den offentliga sektorns finansiella utveckling under den närmaste femårsperioden.
LK-kalkylen visar att underskottet i statsbudgeten kommer att ligga kvar på samma höga nominella nivå under hela femårsperioden om inga åtgärder vidtas, dvs. runt 100 miljarder kronor eller mer. Bilden blir i stort sett densamma om man tittar på hur hela den offentliga sektorns finansiella sparande utvecklas.
EG:s konvergenskrav innebär, som framgått, bl.a. att den offentliga sektorns samlade underskott skall begränsas till 3 % av BNP. För att nå därhän krävs besparingar i de samlade offentliga utgifterna på närmare 10 miljarder kronor per år fr.o.m. budgetåret 1993/94, visar LK-kalkylerna.
I propositionen återges också resultatet av 1992 års långtidsutredning (LU 92). De kalkyler som gjorts av LU 92 tyder på att det strukturella underskottet i hela den offentliga sektorn uppgår till drygt 30 miljarder kronor före besparingar. Denna del av underskottet försvinner alltså inte automatiskt när konjunkturen förbättras.
Mot bakgrund härav konstaterar regeringen att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att man helt skall kunna avlägsna underskottet i de offentliga finanserna.
Regeringen har som ett av flera delmål för finanspolitiken angett att det strukturella underskottet i de offentliga finanserna skall avskaffas. I den långsiktiga utgiftsstrategi som regeringen nu lägger fast för de närmaste tre åren strävar man efter att successivt genomföra förändringar som begränsar utgifterna med drygt 30 miljarder kronor. De besparingsområden som pekas ut är sjukpenning- och arbetsskadeförsäkringen, pensionssystemet, bostadsstödet och statsbidragen till kommunerna. Dessutom förutsätts rationaliseringar komma till stånd inom den statliga sektorn vilket leder till ytterligare besparingar.
Av propositionen framgår att regeringen har tagit initiativ till en omfattande genomgång och omprövning av flera stora och viktiga transfereringssystem. Transfereringsutgifter på 250 miljarder kronor är som en följd härav föremål för prövning. Det motsvarar 75% av de totala inkomstöverföringarna till hushållen.
Oppositionspartiernas alternativ till riktlinjer för budgetpolitiken
Socialdemokraterna framhåller i motion Fi40 att finanspolitiken måste ges en sådan inriktning att det uppstår balans i statens finanser på längre sikt. Stora och permanenta underskott måste undvikas. Enligt motionärerna bör statsmakterna de närmaste åren bedriva en utgiftspolitik, som ger möjlighet att både bevara välfärden och att på längre sikt i takt med ökad tillväxt sänka de offentliga utgifternas andel av BNP. Det innebär, sägs det i motionen, att en stram utgiftspolitik bör behållas och att utrymmet för nya, långsiktiga utgiftsåtaganden är mycket begränsat.
Socialdemokraterna avvisar regeringens förslag till långsiktig utgiftsstrategi. Enligt deras mening är det inte heller möjligt att sänka skatterna under de närmaste åren med tanke på de dramatiskt försämrade offentliga finanserna och behovet av insatser för att skapa arbete och utbildning. De vill därför återta vissa av de skattesänkningar som riksdagen fattat beslut om under innevarande riksmöte. De avvisar också de i kompletteringspropositionen framlagda skatteförslagen och förordar i stället egna lösningar beträffande energiskatten och fastighetsskatten. Motionärerna vill dessutom höja miljöavgiften på handelsgödsel och som en engångsförstärkning tillföra statsverket det överskott på 5 miljarder kronor som uppkommer vid likvidationen av Stadshypotek.
I det socialdemokratiska budgetalternativet avvisas också regeringens förslag att begränsa överföringarna till kommunerna med 7,5 miljarder kronor liksom de aviserade planerna på att införa två karensdagar i sjukförsäkringen. Motionärerna vill att det av riksdagen tidigare beslutade men sedermera upphävda förslaget om räntelånesystem skall komma till stånd. Likaså bör enligt deras mening investeringsbidraget för bostadsbyggande inte avvecklas utan i stället höjas retroaktivt till 8,8%. Barnbidragshöjningen -- som enligt tidigare beslut skall genomföras vid årsskiftet 1992/93 -- föreslås bli tidigarelagd ett halvt år.
Motionärerna vill få till stånd ett omfattande program för investeringar, arbete och utbildning. Företag inom tillverkningsindustrin som satsar på kompetensutveckling skall sålunda till viss del få göra avdrag för dessa kostnader, och särskilda medel skall tilldelas AMS för s.k. otraditionella insatser. Investeringsprogrammet, som uppgår till 40 miljarder kronor, avser huvudsakligen den offentliga sektorn och är tänkt att genomföras under en tvåårsperiod. Den belastning på statsbudgeten som programmet ger upphov till under nästa budgetår har av motionärerna uppskattats till 3,5 miljarder kronor utöver vad regeringen redan har föreslagit.
Socialdemokraterna kritiserar i motionen regeringen för de skattesänkningar som hittills genomförts. Motionärerna uppskattar att skattesänkningarna leder till ett inkomstbortfall på ca 20 miljarder kronor för åren 1992 och 1993 och finner det oansvarigt att låta staten ta upp lån för att täcka detta bortfall. De avvisar, som de uttrycker det, sådana ofinansierade skattesänkningar.
Utskottet får med anledning härav anföra följande. En viktig orsak till ekonomins försämrade utvecklingskraft är att Sverige har ett internationellt sett högt skattetryck. För att uppnå högre tillväxt och en bättre fungerande ekonomi måste de samhällsekonomiskt mest skadliga skatterna sänkas så att de i allt mindre utsträckning snedvrider företagens och hushållens ekonomiska beteende. På förslag av regeringen har sådana skattesänkningar redan kommit till stånd, och i kompletteringspropositionen föreslås ytterligare förändringar i detta avseende. Bl.a. föreslås en väsentlig sänkning av industrins energiskatter eftersom sådana skatter begränsar de svenska företagens konkurrenskraft.
De genomförda skattesänkningarna har haft det gemensamt att de finansierats fullt ut, i första hand genom utgiftsnedskärningar men även på annat sätt. Motionärernas påstående att skattesänkningarna saknat finansiering är således inte korrekt.
Motionärernas budgetalternativ bärs upp av förslag om att de genomförda skattesänkningarna i allt väsentligt skall återtas för att skapa utrymme för ökade offentliga utgifter. Som utskottet redan har berört är detta ett alltför kortsiktigt synsätt. Skattehöjningar lägger en hämsko på ekonomins utvecklingskraft och löser därför inte några grundläggande problem. Den nödvändiga saneringen av statsfinanserna måste åstadkommas genom utgiftsbegränsningar och genom att ekonomins utvecklingskraft tas till vara. Eftersom en önskvärd reformering av ett utgiftssystem kanske når full effekt först efter ett antal år måste finanspolitiken ges en långsiktig inriktning. Detta beaktas inte i motionärernas budgetalternativ. Motionärernas alternativ leder till en fortsatt växande offentlig sektor som begränsar den konkurrensutsatta sektorns framtida expansionsutrymme. Risken med en sådan politik som motionärerna förespråkar är, som utskottet ser det, att man i dess förlängning lätt kan hamna i en överhettad situation med snabba prisökningar och urholkad konkurrenskraft som följd. Utskottet avvisar med hänsyn härtill Socialdemokraternas förslag till riktlinjer för budgetpolitiken.
Ny demokrati slår i motion Fi42 fast att det måste föras en mycket stram finanspolitik med ytterligare utgiftsnedskärningar. De resurser som därmed frigörs skall användas på ett tillväxtfrämjande sätt och komma alla till del. Enligt motionärerna är det viktigt att kunna minska budgetunderskottet för att klara EG:s konvergensregler. Statsbudgetens saldoutveckling enligt LK-kalkylen ser motionärerna som ett skräckscenario som till varje pris måste undvikas genom att besparingskraven sätts högre och genom att man stimulerar till ökade inkomster.
I motionen återkommer Ny demokrati till flera av sina tidigare redovisade förslag. Bl.a. gäller detta förslaget om sänkt turistmoms, inkomstprövat barnbidrag och minskat stöd till flyktingmottagning. Motionärerna vill emellertid också satsa 2 miljarder kronor utöver regeringens förslag på underhållsåtgärder av vägar och järnvägar för sysselsättning och föreslår att detta finansieras med medel från arbetslivsfonden.
Utskottet behandlar i detta sammanhang också ett antal yrkanden i samma motion med förslag som utgör viktiga beståndsdelar i Ny demokratis budgetalternativ.
Motionärerna står fast vid sitt tidigare förslag om nedskärningar av utvecklingsbiståndet men ifrågasätter dessutom om inte biståndsmålet skall sänkas från 1,0 till 0,7% av BNP. Dessa huvudprinciper bör kunna läggas till grund för den fortsatta biståndspolitiken, anser motionärerna, som vill att riksdagen gör ett tillkännagivande av denna innebörd (yrkande6).
I motionen begärs också att riksdagen skall ta initiativ till åtgärder som leder till ett bättre och effektivare resursutnyttjande inom sjukvården. Det skall ske genom att man avskaffar landstingsmonopolet och Dagmarreformen samt genom att den fria etableringsrätten återinförs för läkare. Detta ger enligt motionärerna en besparingseffekt under nästa budgetår på sammanlagt 4 miljarder kronor (yrkandena 12 och 13).
Motionärerna föreslår vidare att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om att nyttjandegraden av det fysiska kapitalet, anläggningar och utrustning inom sjukvården måste öka och hävdar att detta leder till en besparing på 2,5 miljarder kronor det första året (yrkande 14).
Särskilda yrkanden förs i motionen fram om effektivare barnomsorg (yrkande 15), om inrättande av fler ålderdomshem (yrkande 16) som enligt motionärerna är en mindre kostnadskrävande omsorgsform än hemsjukvård, vilket gör det möjligt att sänka anslaget Bidrag till service och vård med 800 milj.kr. (yrkande 17). Motionärerna vill begränsa organisationsbidragen och begär därför att frågan utreds skyndsamt (yrkande 30). De föreslår slutligen också att det statliga stödet till hemspråksundervisning avvecklas (yrkande32).
Utskottet får med anledning härav anföra följande. I likhet med motionärerna anser utskottet att finanspolitiken måste vara stram och att nya utgiftsnedskärningar måste komma till stånd. Detta synsätt överensstämmer också med den uppfattning som regeringen givit uttryck för i den reviderade finansplanen. De utgiftsnedskärningar som motionärerna vill genomföra har emellertid i de flesta fall redan prövats av riksdagen tidigare i år utan att få något stöd. Utskottet kan inte finna att motionärerna nu redovisar några nya skäl som talar för att dessa beslut bör ändras.
Flertalet av motionärernas förslag som utskottet behandlar i detta sammanhang gäller dessutom kommunal eller landstingskommunal verksamhet. De eventuella besparingar som kan göras inom dessa verksamhetsområden berör således inte statsbudgeten direkt. Till några av verksamhetsområdena utgår emellertid statligt stöd i form av olika specialdestinerade bidrag, och genom att skära ned bidragen kan staten indirekt tillgodoräkna sig de rationaliseringsvinster som görs i den kommunala sektorn.
Enligt förslag i kompletteringspropositionen -- som utskottet ställt sig bakom (1991/92:FiU29) -- skall dock de viktigaste specialdestinerade bidragen till primärkommunerna avvecklas vid årsskiftet och då ersättas av ett generellt bidrag. För landstingen behålls övergångsvis nuvarande system, men ersättningarna sänks till en sådan nivå att ytterligare nedskärningar knappast är möjliga utan att det drabbar landstingen olika hårt.
Omläggningen leder till minskad detaljreglering av den kommunala verksamheten och skapar därmed förutsättningar för ett mer rationellt utnyttjande av tilldelade resurser. Propositionens förslag till besparingar har utformats i enlighet härmed. Motionärerna har för egen del inte angett hur deras förslag till besparingar skall kunna tillföras statsbudgeten. Även i övrigt finner utskottet motionärernas förslag vara alltför oprecisa för att kunna utgöra grund för budgetpolitiska riktlinjer. Utskottet kan med hänsyn härtill inte ställa sig bakom Ny demokratis förslag till budgetpolitiska riktlinjer.
Utskottets sammanfattande syn på budgetpolitiken
Utskottet framhöll i anslutning till behandlingen av årets finansplan att budgetpolitiken måste inriktas på att komma till rätta med de strukturella obalanserna i de offentliga finanserna. Utvecklingen därefter har givit utskottet ytterligare stöd för denna uppfattning.
För att säkerställa en låg inflation måste finanspolitiken vara fortsatt mycket stram och ha en långsiktig inriktning. Stramheten får inte åstadkommas till priset av höjda skatter eftersom detta allvarligt skulle försämra förutsättningarna för tillväxten. Den skall i stället uppnås genom begränsningar i de offentliga utgifterna. Det är nödvändigt att de offentliga utgifterna minskas mätt som andel av BNP. Den långsiktiga utgiftsstrategi som regeringen avser att lägga fast för kommande år fyller därvid en viktig funktion.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker det förslag till budgetpolitiska riktlinjer som regeringen lagt fram i finansplanen (moment 2). Utskottets ställningstagande innebär samtidigt att utskottet avstyrker motionerna Fi40 (s) yrkande 2 samt Fi42 (nyd) yrkandena 2, 6, 12--17 samt 30 och 32.
Särskilda frågor
Täckning av merkostnader för löner och pensioner
Regeringen har i bilaga 8 till årets budgetproposition under punkt F7 föreslagit riksdagen att till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. anvisa ett förslagsanslag på 1,2 miljarder kronor. Medelsbehovet har beräknats med ledning av gällande avtal mellan parterna på den statliga arbetsmarknaden. I finansdepartementets bilaga till kompletteringspropositionen (bil.I:5) föreslår regeringen att ytterligare 0,3 miljarder kronor anvisas på anslaget med anledning av att även det militära försvarets lönemerkostnader skall belasta detta anslag fr.o.m. budgetåret 1992/93.
I enlighet med tidigare givna bemyndiganden kan anslaget användas för att täcka de merkostnader som uppkommer på reservationsanslag och obetecknade anslag till följd av nya löneavtal m.m. på det statliga området, vilka godkänts av riksdagens finansutskott eller regeringen. Anslaget kan på motsvarande sätt också utnyttjas för förslagsanslag och förslagsvis betecknade anslagsposter som har maximerats av regeringen. Däremot omfattar täckningsanslaget inte affärsverken generellt.
Enligt tidigare givna bemyndiganden kan anslaget likaså användas för att bestrida merkostnader av speciell art. Sålunda får anslaget utnyttjas när reservationsanslag, obetecknade anslag eller affärsverk belastas med merutgifter för personliga tjänster inrättade åt dem som av trygghetsnämnden givits rätt att stanna kvar när en myndighet utlokaliserats från Stockholmsområdet.
I propositionen framhåller finansministern att regeringen -- efter prövning i varje särskilt fall -- bör kunna anvisa medel från anslaget för de angivna ändamålen.
När medelsbehovet för avlöningar och pensioner har beräknats under de olika anslagen i budgetpropositionen har beräkningarna utgått från de lönenivåer som enligt gällande avtal tillämpades fr.o.m. den 1 oktober 1990 resp. den 1 juli 1991. Lönekostnadspålägget har beräknats med 41,5% av lönekostnaderna. Det nu aktuella täckningsanslaget motsvarar i princip merkostnaderna på de ovan nämnda anslagstyperna för senare ingångna avtal.
Utskottet har för sin del inget att erinra mot den gjorda medelsberäkningen utan tillstyrker att anslaget förs upp med 1500 milj.kr. under nästa budgetår.
Den särskilda vinstskatten och investeringsskatten på byggnadsarbeten
Den redovisning som finansministern lämnar i fråga om den särskilda vinstskatten och investeringsskatten på byggnadsarbeten föranleder inget uttalande från utskottets sida.
Finansfullmakten
Om arbetsmarknadsläget kräver det, kan regeringen med stöd av finansfullmakten omedelbart besluta om utgifter för vissa sysselsättningsskapande åtgärder trots att särskilda medel inte har anvisats på statsbudgeten för ändamålet. Den beloppsmässiga omfattningen av detta bemyndigande omprövas varje år. Under en följd av år har finansfullmakten varit oförändrad och gällt utgiftsåtaganden intill ett sammanlagt belopp på 2 500 milj.kr. Finansfullmakten får enligt tidigare givna bemyndiganden användas för vissa specificerade ändamål. Dessa finns redovisade i finansutskottets betänkande 1990/91:FiU30 s.80--81.
Av propositionen framgår (bilaga I:1 s. 63) att regeringen genom beslut den 19 december 1991 utnyttjade finansfullmakten med 1 300 milj.kr. för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Förra gången den användes var budgetåret 1986/87 då den togs i anspråk med 75 milj.kr. Redovisningen av finansfullmaktens utnyttjande föranleder inte någon erinran från utskottet.
I propositionen föreslås att finansfullmakten skall gälla med oförändrat belopp, 2500 milj.kr., även under budgetåret 1992/93 och för samma ändamål som tidigare. Utskottet biträder detta förslag.
Årsbokslut för staten
I propositionen redovisas i sammandrag en balansräkning för staten som riksrevisionsverket upprättat över den statliga verksamheten 1990/91 (bilaga I:1 s. 61 f.). Redovisningen föranleder inte någon erinran från utskottets sida.
Statliga pensionsåtaganden
Regeringens långsiktiga ekonomiska politik syftar bl.a. till att begränsa den offentliga sektorns storlek och det statliga ägandet av verksamheter med kommersiella förutsättningar. Regeringens riktlinjer i detta avseende är bl.a. att statlig verksamhet som är konkurrensutsatt och kommersiellt bärkraftig skall bolagiseras och privatiseras. Det är enligt propositionen av stor vikt att de i verksamheten uppsamlade pensionsåtagandena följer med verksamheten i samband med överlåtelsen. Mellan staten och motparten skall därför avtal träffas om att betalningsskyldigheten för de upparbetade pensionsåtagandena i verksamheten skall föras över till motparten. En fråga som då aktualiseras är hur gjorda pensionsåtaganden kommer att behandlas skattemässigt vid övergången. Enligt propositionen bör den särskilda löneskatt på pensionskostnader som utlöses i samband med övertagande av statliga pensionsåtaganden belasta verksamheten som avskilts från staten. Det faktiska ansvaret för skattens betalning skall därför regleras i avtalet mellan staten och motparten i samband med övertagandet av verksamheten och pensionsåtagandet.
Utskottet har inget att erinra mot vad som anförs i propositionen angående en reglering av pensionsåtaganden i samband med överföring av statlig verksamhet till annan associationsform, inte heller mot hur den i propositionen föreslagna skattemässiga situationen vid övertagande av statliga pensionsåtaganden skall regleras.
Eftersom det i dag inte finns någon generell lagstadgad skyldighet att trygga gjorda pensionsåtaganden föreslås i propositionen att de verksamheter som övertar statliga pensionsåtaganden i samband med överlåtelseavtalet förpliktigas att trygga dessa. För verksamheter utanför den offentliga sektorn gäller att gjorda pensionsåtaganden under året måste tryggas på visst sätt för att bli avdragsgilla vid inkomstbeskattningen. Detta ger sådana verksamheter incitament att trygga sina pensionsåtaganden oavsett om det är angivet i avtal eller inte.
Mot bakgrund av att statens ansvar för de överlåtna pensionsåtagandena även fortsättningsvis är stort borde dessa, enligt finansministern, tryggas. Tryggandet kan ske genom att verksamheten erhåller en statlig borgen motsvarande det från staten övertagna pensionsåtagandet. Denna borgen bör dock endast omfatta tryggandet av den historiska delen av skulden. De nya pensionsåtaganden som uppstår i verksamheten bör tryggas på sedvanligt sätt. Det statliga borgensåtagandet skall vara belagt med en avgift som motsvarar risken och kostnaderna i verksamheten. Riksgäldskontoret bör få i uppdrag att utreda behovet och utformningen av ett system med en statlig borgen för de övertagna statliga pensionsåtagandena inom ramen för det statliga garantisystemet.
Utskottet har för sin del inget att erinra mot propositionens förslag om skyldighet att trygga övertagna pensionsåtaganden, inte heller mot att riksdagen godkänner regeringens förslag om en statlig borgen för överlåtna pensionsåtaganden.
Redovisning av statens samlade pensionsåtaganden
Utskottet instämmer i finansministerns uttalande i vad avser det angelägna i att skapa ett bättre underlag för en långsiktig strategi för de statliga utgifterna samt att klargöra förutsättningarna för finansieringen av pensionsåtaganden. Sålunda har utskottet inget att erinra mot att riksrevisionsverket och statens löne- och pensionsverk får i uppdrag att utforma en redovisning av statens samlade pensionsåtaganden.
Vissa riktlinjer för den statliga budgetprocessen
I propositionen redovisar regeringen utvecklingen av den nya budgetprocessen (bilaga I:1 s. 63--65). Vissa modifieringar aviseras. Med avsikt att främja långsiktigheten för myndigheterna vill regeringen kunna medge att en viss verksamhet får fortsätta i enlighet med redan fastlagda riktlinjer i ytterligare ett år utöver slutåret i den pågående budgetperioden. Ett sådant beslut kan fattas vid ytterligare två tillfällen. Sedan skall regeringen begära in sådant underlag från vederbörande myndighet att en fördjupad prövning kan genomföras. Grundregeln att regeringen bör styra de statliga verksamheterna i treåriga budgetperioder bör emellertid ligga fast.
Redovisningen föranleder inte någon erinran från utskottet.
Personalkonsekvenser vid strukturförändringar
I propositionen (bilaga I:5 s. 81--90) redogörs för personalkonsekvenser av de strukturförändringar som för närvarande genomförs inom statsförvaltningen. Förändringarna kommer att leda till övertalighet. Föredragande statsrådet pekar inledningsvis på det statliga trygghetssystemet som innebär ett särskilt arbetsgivaransvar vid förändringsarbetet. Målet är att så långt möjligt undvika att någon statsanställd skall behöva bli arbetslös till följd av arbetsbrist.
Vidare redovisar föredraganden de bedömningar som gjorts inom regeringskansliet av personalkonsekvenserna av förändringsarbetet. Under våren 1992 och de tre närmaste budgetåren riskerar mellan 24000 och 25000 personer att bli övertaliga. Eftersom många faktorer är osäkra blir emellertid bedömningarna mycket grova.
Redovisningen av personalkonsekvenser vid strukturförändringar föranleder ingen erinran från utskottet.
Anslag till EFTA:s fond
Den 2 maj 1992 undertecknades i Oporto, Portugal ett EES-avtal mellan EFTA-länderna och EG. Avtalet innebär att en gemensam marknad skapas mellan EG och EFTA där varor, kapital, tjänster och personer fritt skall kunna röra sig över gränserna. Ett fastare strukturerat samarbete genom gemensamma institutioner och beslutsfattande och ett breddat samarbete på en rad områden, bl.a. forskning, miljö- och konsumentskydd, innefattas också i avtalet.
EES-avtalet avses träda i kraft den 1 januari 1993. Detta innebär att avtalet får budgetmässiga konsekvenser redan budgetåret 1992/93. Till de direkta utgiftsåtagandena hör kostnaderna för det ökade programsamarbetet, kostnaderna för gemensamma institutioner samt bidraget till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning inom EES. Till detta kommer indirekta kostnader på departement och myndigheter för kompetensutveckling m.m.
Totalt beräknas kostnaderna för Europasamarbetet uppgå till drygt 930 milj.kr. budgetåret 1992/93, vilket är en ökning med ca 575 milj.kr. jämfört med föregående år.
Fonden för ekonomisk och social utjämning inom EES utgör ett stöd från EFTA-länderna till EG:s mindre välutvecklade regioner. För Sveriges del innebär detta ett årligt budgetåtagande om ca 270 milj.kr. under fem år.
I budgetpropositionen 1991/92:100 bilaga 8 finansdepartementet föreslås att ett anslag anvisas för detta ändmål. Utskottet tillstyrker propositionens förslag att till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning anvisa 270 milj.kr.
Miljöräkenskaper
I motion Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkande 4 påpekas att den socialdemokratiska regeringen år 1990 tillsatte miljöräkenskapsutredningen. Den är nu remissbehandlad och borde enligt motionärerna ha kunnat utgöra underlag för en proposition om miljöräkenskaper. I stället väljer regeringen att ge, som motionärerna ser det, några begränsade uppdrag till konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och naturvårdsverket. Detta försenar möjligheterna att utnyttja dessa räkenskaper i miljöpolitiken.
Enligt utskottets uppfattning missbedömer motionärerna kraftigt de svårigheter som är förknippade med att bygga upp ett användbart miljöräkenskapssystem. Utskottet vill hävda att uppdragen till konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och naturvårdsverket att fortsätta det arbete som påbörjades i miljöräkenskapsutredningen (jfr 1991/92:FiU22 s. 5) är ett rimligt sätt att slutföra detta arbete.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi83 (s) yrkande 4.
Hemställan
Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Fi40 yrkande 1, 1991/92:Fi42 yrkandena 1, 3 och 4, 1991/92:Fi44 yrkande 1 och 1991/92:Fi83 yrkande 1 godkänner vad som förordats i proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 1 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 1 (s)
2. beträffande utvecklingen på de finansiella marknaderna att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi73, res. 2 (s)
3. beträffande konsekvenser av en ekonomisk monetär union att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Fi40 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande statens upplåning att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 8 bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning,
Socialförsäkringsfrågor m.m.
5. beträffande sjukförsäkringssystemet m.m. att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi40 yrkande 4, 1991/92:Fi42 yrkandena 8--10 och 1991/92:Fi83 yrkande 3, res. 3 (s) res. 4 (nyd)
6. beträffande sänkt pensionsålder att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi44 yrkande 7 och 1991/92:Fi74,
7. beträffande barnbidragets storlek att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi40 yrkande 3 och 1991/92:Fi83 yrkande 2, res. 5 (s)
8. beträffande inkomstprövat barnbidrag att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi42 yrkande 11, res. 6 (nyd)
9. beträffande vårdnadsbidrag att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi83 yrkande 9, res. 7 (s)
Arbetsmarknadspolitiken
10. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkande 1, res. 8 (s)
11. beträffande kompetenshöjande åtgärder att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi41 yrkandena 34 och 35 samt 1991/92:Fi44 yrkande 6, res. 9 (s)
12. beträffande översyn av arbetslöshetsförsäkringen att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkandena 39 och 40, res. 10 (s)
13. beträffande kvinnors situation på arbetsmarknaden att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 41 och 1991/92:Fi83 yrkandena 5, 7 och 10, res. 11 (s)
14. beträffande finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 42, 1991/92:Fi42 yrkande 21 och 1991/92:Fi62 antar det i proposition 1991/92:150 bilaga I:8 framlagda förslaget till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift, res. 12 (s)
15. beträffande finansiering av arbetslöshetsförsäkringen att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:8 yrkande 2 medger att en rörlig kredit om högst 10000000000 kr. får disponeras i riksgäldskontoret under budgetåret 1992/93 för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag,
16. beträffande finansiering av den statliga lönegarantin att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:8 yrkande 3 medger att en rörlig kredit om högst 2000000 000 kr. får disponeras i riksgäldskontoret under budgetåret 1992/93 för utbetalningar enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs,
17. beträffande programförmedling att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:8 punkt B1 yrkande 1 godkänner att den avgiftsbelagda programförmedlingen upphör,
18. beträffande anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:8 punkt B1 yrkande 2 och med avslag på motion 1991/92:Fi41 yrkande 38 till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:AU11, rskr. 252) -- anvisar ett med 2773000 kr. nedräknat ramanslag på 2807469000 kr., res. 13 (s)
19. beträffande starta-eget-bidraget att riksdagen dels godkänner de ändringar som föreslagits i proposition 1991/92:150 bilaga I:8 punkt B2 yrkande 1 i fråga om bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet,
dels antar i bilaga 2 intaget förslag till lag om ändring i lagen (1992:328) om ändring i lagen (1991:1153) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
20. beträffande bidrag till lönekostnader vid utbildning i företag att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:150 bilaga I:8 punkt B2 yrkande 2 anförts om bidrag till lönekostnader vid utbildning i företag,
21. beträffande bidrag till handikappade ungdomar i ungdomspraktik att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:8 punkt B2 yrkande 3 till handlingarna,
22. beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärder att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:150 bilaga I:8 punkt B2 yrkande 4 samt med avslag på motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 36, 1991/92:Fi83 yrkande 6, 1991/92:A216, 1991/92:A256, 1991/92:A276 och 1991/92:A279 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:AU11, rskr. 252) -- anvisar ett reservationsanslag på 19806575000 kr., res. 14 (s)
23. beträffande räntebidrag för ny- och ombyggnader att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkande 37, res. 15 (s)
24. beträffande tiomiljardersprogram för sysselsättning att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi44 yrkandena 3 och 4,
25. beträffande behovet av regionala sysselsättningsåtgärder att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi45, 1991/92:Fi50, 1991/92:Fi51,1991/92:Fi52, 1991/92:Fi55, 1991/92:Fi58, 1991/92:Fi60, 1991/92:Fi61,1991/92:Fi63, 1991/92:Fi64, 1991/92:Fi69, 1991/92:Fi70, 1991/92:Fi71,1991/92:Fi79, 1991/92:Fi82, 1991/92:Fi85, 1991/92:Fi87, 1991/92:Fi88,1991/92:Fi91, 1991/92:Fi96, 1991/92:Fi97, 1991/92:Fi102 yrkande2, 1991/92:Fi103 och 1991/92:Fi104, res. 16 (s) res. 17 (nyd) - motiv.
26. beträffande anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:8 punkt C6 till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:AU16, rskr. 249) -- anvisar ett med 200000 000 kr. förhöjt reservationsanslag på 6408318000kr.,
27. beträffande regionala utvecklingsinsatser att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkande 44, res. 18 (s)
28. beträffande regionalpolitiska infrastrukturåtgärder att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkandena 45 och 46, res. 19 (s)
29. beträffande bidrag till skogsvård m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Fi56, 1991/92:Fi57 och 1991/92:Fi67 godkänner vad i proposition 1991/92:150 bilaga I:7 under punkt C4 anförts om en ettårig förlängning av försöksverksamheten med särskilda skogsvårdsinsatser i Norrlands inland,
Utbildningsfrågor
30. beträffande ökat antal platser i gymnasieskolan att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:6 punkt B8 yrkande 1 och med anledning av motion 1991/92:Fi41 yrkandena 24 och 25 bemyndigar regeringen att vid behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje gymnasieår under budgetåret 1992/93 utöver de 8000 platser för vilka medel nu begärts i särskild ordning,
31. beträffande studiehjälp m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:6 punkt F2 yrkande 5 och med avslag på motion 1991/92:Fi41 yrkande 26 till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:SfU9, rskr. 231) -- anvisar ett med 65000000 kr. förhöjt förslagsanslag på 2396335000 kr.,
32. beträffande kommunal vuxenutbildning att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkande 27, res. 20 (s)
33. beträffande breddad språkutbildning att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkande 32, res. 21 (s)
34. beträffande gymnasieskolans utbyggnad att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi44 yrkande 31,
35. beträffande folkbildningen att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkande 28, res. 22 (s)
36. beträffande anslaget Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:6 punkt B14 yrkande 2 -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:UbU11, rskr. 193) -- till Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 31065000 kr.,
37. beträffande anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:6 punkt D yrkande 3 -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:UbU13, rskr. 241) -- till Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m. för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett med 48250000 kr. förhöjt förslagsanslag på 88909000 kr.,
38. beträffande anslaget Lokala och individuella linjer samt fristående kurser att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:6 punkt D yrkande 4 och med avslag på motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 33, 1991/92:Fi44 yrkande 32, 1991/92:Fi54, 1991/92:Fi66, 1991/92:Fi94 och 1991/92:Fi98 -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:UbU14, rskr. 242) -- till Lokala och individuella linjer samt fristående kurser för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett med 18240000 kr. förhöjt reservationsanslag på 991199000 kr., res. 23 (s)
39. beträffande högskolan i Sundsvall--Härnösand att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi49,
40. beträffande vuxenstudiestöd m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkandena 29--31, res. 24 (s)
Kulturverksamhet
41. beträffande utvecklingsverksamhet inom kulturområdet att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:9 punkt B2 och med avslag på motionerna 1991/92:Fi41 yrkandena 20--22 och 1991/92:Fi59 yrkandena 3, 4 och 6 -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:KrU18, rskr. 204) -- till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 216517000 kr., res. 25 (s)
42. beträffande moderna museets lokaler att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 18 och 1991/92:Fi59 yrkande 1, res. 26 (s)
43. beträffande naturhistoriska riksmuseets spritlagda samlingar att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 19 och 1991/92:Fi59 yrkande 2, res. 27 (s)
44. beträffande vissa kulturanslag att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi59 yrkandena 8--11, res. 28 (s)
45. beträffande vapenfri tjänst som museivakt att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Fi59 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Infrastrukturinvesteringar
46. beträffande underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:4 punkt L3 och med avslag på motionerna 1991/92:Fi41 yrkandena 5 och 6 samt 1991/92:Fi42 yrkande 18 till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 2200000000 kr., res. 29 (s)
47. beträffande tidigareläggning av trafikinvesteringar att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkandena 3, 4 och 7, res. 30 (s)
48. beträffande riktlinjer för investeringsplaneringen att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi42 yrkandena 19 och 20 och 1991/92:Fi44 yrkande 5,
49. beträffande Arlandabanan att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkande 11, res. 31 (s)
50. beträffande övriga infrastrukturfrågor att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkandena 2 och 8--10, res. 32 (s)
Investeringar och underhåll av offentliga lokaler
51. beträffande utökning av byggnadsstyrelsens treårsplan för investeringar att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:5 avsnitt 4yrkande 1 godkänner förslaget till utökad treårsplan för Investeringar m.m.
52. beträffande tidigareläggning av vissa byggnadsprojekt att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:5 avsnitt 4 yrkandena 2 och 3 och med avslag på motion 1991/92:Fi41 yrkande 17 bemyndigar regeringen att i enlighet med vad i propositionen förordats dels besluta om tidigareläggning av byggnadsprojekt dels besluta om att byggnadsstyrelsen får ta upp lån i riksgäldskontoret för Investeringar m.m., res. 33 (s)
53. beträffande anslaget Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:5 punkt C3 -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:FiU26, rskr. 239) -- till Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m. för budgetåret 1992/93 under sjunde huvudtiteln anvisar ett med 10000000 kr. förhöjt förslagsanslag på 70000000 kr.,
54. beträffande bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. att riksdagen
a) med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:11 punkt F3 -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:BoU12, rskr. 153) -- till Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. för budgetåret 1992/93 under trettonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 135000000 kr.,
b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om administrationen av stödet till allmänna samlingslokaler,
c) avslår motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 14 och 1991/92:Fi59 yrkande 5, res. 34 (s)
55. beträffande upprustning av skolor att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 23 och 1991/92:Fi44 yrkande 30, res. 35 (s)
56. beträffande stöd till trossamfund att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:11 punkt C1 -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:KrU13, rskr. 148) -- till Stöd till trossamfund m.m. för budgetåret 1992/93 under trettonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 92007000 kr.,
Skattepolitiken
57. beträffande omläggning av energibeskattningen att riksdagen med bifall till vad som anförs i proposition 1991/92:150 bilaga I:5 avsnitt 1 och med avslag på motionerna 1991/92:Fi43 yrkande 3, 1991/92:Fi44 yrkandena 19--21, 1991/92:Fi46 samt 1991/92:Fi65 yrkandena 8--11 och 16--21 godkänner vad utskottet anfört, res. 36 (s)
58. beträffande växthusnäringen att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Fi93 och regeringens förslag i denna del godkänner vad utskottet anfört, res. 37 (s) - motiv. - delvis - villk. 36
59. beträffande regler för återbetalning av energiskatt och koldioxidskatt att riksdagen med anledning av regeringens förslag i denna del godkänner vad utskottet anfört, res. 37 (s) - motiv. - delvis - villk. 36
60. beträffande kraft- och fjärrvärmeleveranser till industrin att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Fi78 yrkande 2 och regeringens förslag i denna del godkänner vad utskottet anfört, res. 37 (s) - motiv. - delvis - villk. 36
61. beträffande biobränslen att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi44 yrkande 22, 1991/92:Fi78 yrkande 1 och 1991/92:Fi80 yrkande3, res. 37 (s) - motiv. - delvis - villk. 36
62. beträffande kolbränslen för metallurgiska processer att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Fi48 och 1991/92:Fi65 yrkandena 14 och 15 samt regeringens förslag godkänner vad utskottet anfört, res. 37 (s) - motiv. - delvis - villk. 36
63. beträffande lagförslagen om energiskatter m.m.
att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt antar de i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.3 framlagda förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt med den ändringen att 14 och 29§§ och ikraftträdandebestämmelserna skall ha följande lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
14 §
Skatten tas ut per Skatten tas ut per kilowattimme med a) 0 öre kilowattimme med a) 0 öre för elektrisk kraft som för elektrisk kraft som förbrukas i industriell förbrukas i industriell verksamhet i verksamhet i tillverkningsprocessen eller tillverkningsprocessen eller för vid yrkesmässig växthusuppvärmning vid växthusodling, b) 3,5 yrkesmässig öre för annan elektrisk växthusodling, b) 3,5 kraft än som avses under a) öre för annan elektrisk och som förbrukas i kraft än som avses under a) kommuner som anges i bilaga 2 och som förbrukas i till denna lag, c) 6,3 öre kommuner som anges i bilaga 2 för elektrisk kraft som till denna lag, c) 6,3 öre förbrukas för el-, gas-, för elektrisk kraft som värme- eller förbrukas för el-, gas-, vattenförsörjning i värme- eller andra kommuner än de som vattenförsörjning i anges i bilaga 2 till denna andra kommuner än de som lag, d) 8,5 öre för anges i bilaga 2 till denna elektrisk kraft som lag, d) 8,5 öre för förbrukas i övriga fall. elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall.
29 §
Ansökan om återbetalning Ansökan om återbetalning
eller kompensation enligt 28 eller kompensation enligt 28
§ görs skriftligen hos § görs skriftligen hos
riksskatteverket. Den skall riksskatteverket. Den skall
omfatta en period om ett omfatta en period om ett
kalenderkvartal och ges in kalenderår och ges in till
till riksskatteverket inom ett riksskatteverket inom ett
år efter kvartalets år efter kalenderårets
utgång. utgång. Ansökan får
dock omfatta en period om ett
kalenderkvartal om det
sammanlagda beloppet av skatt
enligt denna lag och lagen
(1990:582) om koldioxidskatt
som avses med ansökningen
för kalenderkvartalet
överstiger 10000 kronor.
Återbetalning eller Återbetalning eller kompensation medges inte kompensation medges inte för belopp som understiger för belopp som understiger 5000 kronor av det sammanlagda 5000 kronor av det sammanlagda beloppet för skatt enligt beloppet för energiskatt denna lag och lagen (1990:582) och koldioxidskatt för ett om koldioxidskatt för ett kalenderår. kalenderkvartal.
Regeringens förslag Utskottets förslag
Ikraftträdandebestämmelserna
1. Denna lag -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- av förbrukaren.
4. Bestämmelserna i 14 och 4. Bestämmelserna i 24 §
24 §§ i sina nya i sina nya lydelser samt
lydelser samt bestämmelserna i 28--31
bestämmelserna i 28--31 §§ tillämpas dock,
§§ tillämpas dock, såvitt avser
såvitt avser växthusuppvärmning vid
växthusuppvärmning vid yrkesmässig
yrkesmässig växthusodling, först
växthusodling, först från och med den 1 januari
från och med den 1 januari 1995.
1995.
5. Bestämmelserna i 2§ i
sina nya lydelser tillämpas
dock, såvitt avser inhemska
fasta bränslen, först
fr.o.m. den 1 januari 1994.
b) lag om ändring i lagen
(1990:582) om koldioxidskatt
med den ändringen att 5§
och
ikraftträdandebestämmelserna
skall ha följande lydelse:
5 §
Ansökan om återbetalning Ansökan om återbetalning
eller kompensation enligt 3 eller kompensation enligt 3
och 4 §§ görs och 4 §§ görs
skriftligen hos skriftligen hos
riksskatteverket. Den skall riksskatteverket. Den skall
omfatta en period om ett omfatta en period om ett
kalenderkvartal och ges in kalenderår och ges in till
till riksskatteverket inom ett riksskatteverket inom ett
år efter kvartalets år efter kalenderårets
utgång. utgång. Ansökan får
dock omfatta en period om ett
kalenderkvartal om det
sammanlagda beloppet av skatt
enligt denna lag och lagen
(1957:262) om allmän
energiskatt som avses med
ansökningen för
kalenderkvartalet
överstiger 10000 kronor.
Återbetalning eller Återbetalning eller kompensation medges inte kompensation medges inte för belopp som understiger för belopp som understiger 5000 kronor av det sammanlagda 5000 kronor av det sammanlagda beloppet för skatt enligt beloppet för koldioxidskatt denna lag och lagen (1957:262) och energiskatt för ett om allmän energiskatt kalenderår. för ett kalenderkvartal.
Ikraftträdandebestämmelserna
Denna lag träder i kraft 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. den 1 januari 1993.
De nya bestämmelserna i 3 2. De nya bestämmelserna i och 5 §§ tillämpas 3 och 5 §§ tillämpas dock, såvitt avser dock, såvitt avser växthusuppvärmning vid växthusuppvärmning vid yrkesmässig yrkesmässig växthusodling, först växthusodling, först från och med den 1 januari från och med den 1 januari 1995. 1995.
Regeringens förslag Utskottets förslag
3. I deklaration får
avdrag, i den mån avdrag
inte har gjorts enligt 3§
första stycket
jämfört med 24 §
första stycket f) lagen
(1957:262) om allmän
energiskatt, även göras
för skatt på
kolbränslen som före
utgången av år 1994
förbrukats eller
försålts för
förbrukning i metallurgiska
processer, vari även skall
anses ingå den gas- och
värmeproduktion som sker
till följd av sådana
processer.
c) lag om dels ändring i
lagen (1974:992) om
nedsättning av allmän
energiskatt och
koldioxidskatt, dels
upphävande av samma lag med
den ändringen att ingressen
samt 1 och 2§§ skall ha
följande lydelse:
Ingressen
Härigenom föreskrivs i Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:992) fråga om lagen (1974:992) om nedsättning av allmän om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt energiskatt och koldioxidskatt dels att 2 a och 3 §§ dels att 2 a och 3 §§ skall upphöra att gälla, skall upphöra att gälla, dels att 2 och 5 §§ dels att 1, 2 och 5 §§ skall ha följande lydelse, skall ha följande lydelse, dels att lagen skall dels att lagen skall upphöra att gälla vid upphöra att gälla vid utgången av år 1994. utgången av år 1994.
1 §1
Skatt enligt lagen (1957:262) Skatt enligt lagen (1957:262)
om allmän energiskatt om allmän energiskatt
utgår på elektrisk kraft utgår på bränsle, som
och bränsle, som användes för
användes för växthusuppvärmning vid
växthusuppvärmning vid yrkesmässig
yrkesmässig växthusodling, efter en
växthusodling, efter en skattesats som svarar mot 15
skattesats som svarar mot 15 procent av den skattesats som
procent av den skattesats som enligt lagen gäller för
enligt lagen gäller för ifrågavarande bränsle.
elektrisk kraft eller för Detsamma gäller skatt
ifrågavarande bränsle. enligt lagen (1990:582) om
Detsamma gäller skatt koldioxidskatt på sådant
enligt lagen (1990:582) om bränsle som avses i 1 §
koldioxidskatt på sådant första stycket nämnda
bränsle som avses i 1 § lag.
första stycket nämnda
lag.
1 Senaste lydelse 1990:584.
Med regeringens förslag
avses nuvarande lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag
2 §
Riksskatteverket får på Riksskatteverket får på ansökan medge att skatt ansökan medge att skatt enligt lagen (1990:582) om enligt lagen (1990:582) om koldioxidskatt tas ut på koldioxidskatt tas ut på sådant bränsle som avses sådant bränsle som avses i 1 § första stycket i 1 § första stycket nämnda lag och som nämnda lag och som förbrukas vid industriell förbrukas vid industriell tillverkning med sådant tillverkning med sådant belopp att skatten för den belopp att skatten för den som bedriver den industriella som bedriver den industriella tillverkningen inte tillverkningen inte överstiger två procent överstiger 1,2% av de av de tillverkade produkternas tillverkade produkternas försäljningsvärde försäljningsvärde fritt fabrik. fritt fabrik.
d) lag om ändring i lagen
(1988:1567) om miljöskatt
på inrikes flygtrafik,
res. 38 (s) - villk. 36
64. beträffande vägtrafikskatten att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Fi65 yrkandena 12 och 13 antar de i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.3 framlagda förslagen till lag om ändring i lagen (1991:609) om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327) och lag om ändring i lagen (1991:610) om ändring i lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska fordon, res. 39 (s) - villk. 36
65. beträffande schablonavdraget m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Fi43 yrkande 1, 1991/92:Fi44 yrkande 24 och 1991/92:Fi65 yrkandena 5--7 dels antar de i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.5 framlagda förslagen till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, dels med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:5 och proposition 1991/92:112 i denna del antar följande
Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)
Härigenom föreskrivs att 4 § 1 mom. och 12 § uppbördslagen (1953:272) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
4 §
1 mom. För inkomst av 1 mom. För inkomst av tjänst som hänför sig arbete som hänför sig till bestämd tidsperiod och till bestämd tidsperiod och uppbärs vid regelbundet uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen återkommande tillfällen eller till och arbete som är avsett arbetsanställning som är att pågå kortare tid avsedd att vara kortare tid än en vecka skall än en vecka skall preliminär A-skatt utgå preliminär A-skatt utgå med belopp, som anges i med belopp, som anges i skattetabeller, om inte annat skattetabeller, om inte framgår av 7 eller 7a§ skattemyndighet har bestämt eller av skattemyndighets annat. Skattetabellerna skall beslut. Regeringen eller ange den preliminära skatt myndighet som regeringen som belöper på olika bestämmer fastställer inkomstbelopp, beräknade för varje inkomstår för månad eller den sådana tabeller. kortare tid som anges i tabellerna. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår sådana tabeller.
Tabellerna skall grundas på Tabellerna skall, om inte
följande annat sägs i 2 mom., ange
förutsättningar, den preliminära skatten
nämligen på olika inkomstbelopp,
beräknade för en
månad eller den kortare tid
som anges i tabellerna och
grundas på följande
förutsättningar,
nämligen
att inkomsten är oförändrad under inkomståret,
att den skattskyldige endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i tabellen,
att den skattskyldige inte att den skattskyldige inte skall erlägga annan skatt skall betala annan skatt eller eller avgift som avses i denna avgift som avses i denna lag lag än statlig inkomstskatt än statlig inkomstskatt och och kommunal inkomstskatt, kommunal inkomstskatt,
att den skattskyldige vid att den skattskyldige vid taxering för inkomsten inte taxering för inkomsten inte erhåller andra avdrag än erhåller annat avdrag än grundavdrag samt avdrag som grundavdrag. avses i 33§ 2mom. kommunalskattelagen (1928:370) med ett belopp av 4000 kronor, dock högst tio procent av inkomsten.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
12 §
I fråga om inkomst som inte I fråga om folkpension och
berättigar till avdrag som annan ersättning som
avses i 33 § 2 mom. utbetalas tillsammans med
kommunalskattelagen (1928:370) sådan pension får den
skall preliminär A-skatt i utbetalande myndigheten eller
fall som avses i 4 och 40 inrättningen vid
§§ utgå enligt de beräkning av preliminär
grunder som anges i A-skatt med frångående
sistnämnda paragrafer med av bestämmelserna i 4 och
beaktande av att rätt till 40 §§ ta hänsyn till
sådant avdrag inte att den skattskyldige kan vara
föreligger. berättigad till särskilt
grundavdrag, om därmed
bättre
överensstämmelse kan
uppnås mellan preliminär
och slutlig skatt.
Skattemyndighets beslut med
stöd av 3 § 2 mom. om
preliminär skatt för den
skattskyldige får dock inte
frångås.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre bestämmelser gäller i fråga om preliminär skatt som avser tid före den 1 april 1993. Den äldre bestämmelsen om att hänsyn skall tas till avdrag som avses i 33 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas dock sista gången i fråga om preliminär skatt för 1992.
res. 40 (s)
66. beträffande mervärdesskatt att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Fi42 yrkandena 25--29, 1991/92:Fi43 yrkande 2, 1991/92:Fi44 yrkande 23 och 1991/92:Fi65 yrkande 4 antar det i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.4 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdesskatt, res. 41 (s)
67. beträffande omprövning av skattepolitiken att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi44 yrkandena 27--29, 1991/92:Fi65 yrkandena 1--3 och 23--35 samt 1991/92:Fi101 yrkande 2, res. 42 (s)
68. beträffande slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Fi44 yrkandena 25 och 26, 1991/92:Fi65 yrkandena 22 och 36 samt 1991/92:Fi101 yrkande 1 antar det i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.6 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, res. 43 (s)
69. beträffande beskattning av olika fastighetstyper att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi81,
Budgetpolitiken
70. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Fi40 yrkande 2 och 1991/92:Fi42 yrkandena 2, 6, 12--17 samt 30 och 32 godkänner vad som förordats i proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 2 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 44 (s) res. 45 (nyd)
71. beträffande anslaget Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:5 punkt F7 och med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga 8 till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. för budgetåret 1992/93 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1500000000 kr.,
72. beträffande den särskilda vinstskatten och investeringsskatten på byggnadsarbeten att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:5 avsnitt 7 yrkande 2 till handlingarna,
73. beträffande finansfullmakten att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 9 bemyndigar regeringen att för budgetåret 1992/93, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av 2500000000 kr.,
74. beträffande utnyttjande av finansfullmakten att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 16 till handlingarna,
75. beträffande årsbokslut för staten att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 15 till handlingarna,
76. beträffande statlig borgen för överlåtna pensionsåtaganden att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 10 anförts,
77. beträffande reglering av pensionsåtaganden i samband med överföring av statlig verksamhet till annan associationsform att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 11 till handlingarna,
78. beträffande den skattemässiga situationen vid övertagande av statliga pensionsåtaganden att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 12 till handlingarna,
79. beträffande skyldighet att trygga övertagna pensionsåtaganden att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 13 till handlingarna,
80. beträffande redovisning av statens samlade pensionsåtaganden att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 14 till handlingarna,
81. beträffande vissa riktlinjer för den statliga budgetprocessen att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 17 till handlingarna,
82. beträffande personalkonsekvenser vid strukturförändringar att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:5 avsnitt7 yrkande 1 till handlingarna,
83. beträffande anslag till EFTA:s fond att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 8 punkt I7 till Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning för budgetåret 1992/93 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 270000000 kr.,
84. beträffande miljöräkenskaper att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi83 yrkande 4. res. 46 (s)
Stockholm den 27 maj 1992
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans Gustafsson (s), Bengt Wittbom (m), Allan Larsson (s), Roland Sundgren (s), Per Olof Håkansson (s), Tom Heyman (m), Lisbet Calner (s), Stefan Attefall (kds), Bo G Jenevall (nyd), Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m) och Olle Schmidt (fp).
Reservationer
Reservationer
1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom.1)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s.43 börjar med "Den förda" och på s.51 slutar med "yrkande1" bort ha följande lydelse:
Målen för den ekonomiska politiken
Målen för den ekonomiska politiken bör ligga fast: full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, stabila priser, rättvis fördelning, regional balans och god miljö.
Ytterst syftar den ekonomiska politiken till en hög välfärd och en rättvis fördelning av välfärden mellan medborgarna. Den ekonomiska tillväxten är helt avgörande för Sveriges välfärd. Tillväxten bestämmer både möjligheterna att öka den privata levnadsstandarden och möjligheterna att genom gemensamma åtaganden finansiera trygghet, vård och omsorg m.m. Den ekonomiska politiken måste därför bidra till en god tillväxt bl.a. genom att främja sparande, investeringar och produktivitet.
Tillväxten måste emellertid ses i ett vidare perspektiv. Även miljöhänsyn måste vägas in. Den ekonomiska politiken måste medverka till en uthållig utveckling. Produktion och konsumtion måste ställas om så att balansen mellan ekonomi och ekologi säkras.
Men det räcker inte med tillväxt för att välfärden skall nå alla. Det måste också finnas en vilja och förmåga till omfördelning av inkomster och förmögenheter så att välfärden når ut även till dem som av olika skäl inte av egen kraft får del av tillväxtens frukter. Det måste också finnas en vilja och förmåga att skapa rimliga förutsättningar för alla delar av landet att utvecklas. Den ekonomiska politiken måste bidra till att utjämna skillnader i levnadsvillkor och välfärd.
Utskottet vill understryka att den fulla sysselsättningen är den ekonomiska politikens viktigaste mål. Det beror på att så mycket annat är beroende av arbete. Tillväxten blir lägre om viljan till arbete inte tas till vara fullt ut. De offentliga finanserna urholkas av en hög arbetslöshet. Det är omöjligt att uppnå en jämn fördelning av välfärden om många är arbetslösa. Men mest väsentligt är att en hög och långvarig arbetslöshet är förödande för dem som drabbas. Särskilt i nuvarande läge när arbetslösheten stiger dramatiskt är det viktigt att högsta prioritet ges åt att vända denna utveckling. Den ekonomiska politiken måste därför i nuvarande läge i första hand inriktas på att återställa den fulla sysselsättningen.
Låg inflation är en avgörande förutsättning för att tillväxten skall komma i gång igen. Det är i längden inte möjligt att trygga sysselsättningen i en ekonomi med prisstegringar som är snabbare än i omvärlden. En hög inflation leder dessutom till en omfattande och godtycklig omfördelning av förmögenheter och stimulerar spekulation. Den ekonomiska politiken måste därför inriktas på att hålla nere pris- och kostnadsutvecklingen och befästa den låga inflationstakten. Det finns emellertid inte skäl att nu strama åt ekonomin ännu mer för att pressa ned inflationen ytterligare.
Regeringens ekonomiska politik. Konsekvenser av den förda politiken
Konjunkturläget är för närvarande svagt och prognoserna visar fallande BNP i år och svag tillväxt nästa år. Utskottet ser det som ytterst oroande att regeringen trots den svaga utvecklingen lägger fram förslag till åtgärder som stramar åt efterfrågan och sänker tillväxten ytterligare. De skattesänkningar som regeringen genomdriver har ingen nämnvärd stimulanseffekt på tillväxten. De tvingar i stället fram nedskärningar.
Regeringens åtstramning berör i första hand tre områden: bostadsinvesteringarna, den privata konsumtionen och kommunerna. Tillsammans svarar dessa för mer än två tredjedelar av den samlade inhemska efterfrågan och BNP.
Regeringen har genomfört en rad förändringar som pressar ned bostadsbyggandet, och detta i ett skede när byggandet ändå avtar. Räntelånesystemet som skulle ha införts vid årsskiftet har stoppats. Investeringsbidraget har sänkts i ett första steg från 9,3% till 3,1% av byggkostnaden år 1992 och tas bort helt år 1993. Ränteavdragens värde minskar från 30% till 25% år 1993 och räntebidragen reduceras. Till följd av denna politik har regeringen nu fått räkna ned prognosen för bostadsbyggandet år 1993, vilket innebär att nybyggandet av bostäder halveras mellan åren 1991 och 1993 och därmed understiger bottennivån från mitten av 1980-talet.
Även när det gäller den privata konsumtionen innebär regeringens åtstramningspolitik en försvagning. Som en konsekvens av regeringens åtgärder reduceras hushållens inkomster. De tyngsta orsakerna är karensdagarna, höjningen av egenavgiften till arbetslöshetsförsäkringen och de minskade räntebidragen. Därtill kommer att de sänkta ränteavdragen höjer sparkvoten.
För den kommunala sektorn kommer konsekvenserna av regeringens åtgärder att bli betydande. Indragningen av statsbidrag år 1993 och åren därefter på 7,5miljarder kronor, minskade statsbidrag därutöver med 1,5miljarder kronor samt lagstadgat skattestopp kommer att minska kommunernas och landstingens möjligheter att erbjuda god vård, omsorg, utbildning etc. och kommer att leda till uppsägningar av kommunalt anställda.
Enligt utskottets uppfattning saknar regeringens anspråk på att bedriva en politik för tillväxt och full sysselsättning trovärdighet. Någon stimulanseffekt av regeringens politik kan inte spåras på vare sig BNP, export eller investeringar i regeringens egna prognoser. Det är inte heller förvånande. Utskottets uppfattning är att de tillväxtfrämjande effekterna av de kraftiga skattesänkningarna på förmögenheter, aktiehandel och annat som regeringen driver igenom är försumbara på både kort och lång sikt. De kan inte mäta sig med de tillväxthämmande effekterna av den åtstramning skattesänkningarna framtvingar. Regeringens politik leder inte till ökad tillväxt utan till försvagad tillväxt, högre arbetslöshet och försämrad välfärd. Sverige kommer med regeringens politik att under nästa år få den sämsta tillväxten bland industriländerna i OECD-området och bara en tredjedel av tillväxten i Finland.
Med regeringens politik kommer följaktligen ekonomin de närmaste två åren att utvecklas mycket svagt. Konsumtion och investeringar kommer sammantagna att minska både år 1992 och år 1993. Tillväxten uteblir nästan helt och arbetslösheten stiger till 5% år 1993. Detta är en politik som utskottet inte kan acceptera.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört om förväntade effekter av den politik som presenteras i finansplanen vill utskottet bestämt avvisa regeringens inriktning av den ekonomiska politiken.
En alternativ inriktning av den ekonomiska politiken
I motion Fi40 (s) framhålls att den ekonomiska politiken måste syfta till ekonomisk tillväxt, arbete åt alla och en rättvis fördelning. En sådan inriktning av den ekonomiska politiken skiljer sig från regeringens politik i viktiga avseenden. Utskottet delar denna uppfattning och anser att:
det går att pressa ned arbetslösheten och det är nödvändigt att göra det om vi skall undvika social utslagning och en bestående försvagning av de offentliga finanserna med höga räntor som följd. Sverige har råd att arbeta men har inte råd med arbetslöshet.
det går att skapa tillväxt och nya resurser genom att ta till vara ledig kapacitet i näringslivet genom en målmedveten satsning på investeringar och på utbildning, som stärker ekonomin.
det går att skapa ekonomiska framsteg utan att skapa nya klyftor och orättvisor. Det är tvärtom så att en rättvis fördelning är en förutsättning för att de ekonomiska framstegen skall bli bestående.
I motion Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) uttalas stöd för denna inriktning av politiken.
Det är utskottets uppfattning att det är den allmänna inriktning som anges i motion Fi40(s) som bör vara utgångspunkten vid utformningen av den ekonomiska politik som skall föra Sverige ur recessionen och stärka tillväxten på längre sikt.
Vi lever i en alltmer internationaliserad värld. Sveriges framgångsrika utveckling under efterkrigstiden har byggt på en fri handel och en god förmåga att utnyttja de möjligheter världsmarknaden erbjudit. Det ligger i vårt intresse att kvarvarande hinder för handel och ekonomiskt samarbete undanröjs. Ett betydelsefullt framsteg har uppnåtts med det EES-avtal som har undertecknats. Sverige har vidare ansökt om medlemskap i EG vilket kan bli aktuellt redan år 1995. Den ekonomiska politiken måste stärka förutsättningarna för Sverige att aktivt och framgångsrikt delta i den internationella integrationen.
Möjligheterna att använda finanspolitiken för att utjämna konjunktursvängningarna är starkt begränsade bl.a. på grund av ofullständig kunskap om framtiden och fördröjningar i politikens verkningar. Men finanspolitiken påverkar ekonomin även på kort sikt och måste trots dessa begränsningar utformas även med hänsyn till konjunkturen. Som utskottet framhållit tidigare i betänkandet finns det inte skäl att strama åt ekonomin på det sätt som regeringen gör. Det kan varken motiveras av överhettning, hög inflation eller stora underskott i bytesbalansen.
I nuvarande konjunkturläge är det ofrånkomligt med ett betydande underskott i statsbudgeten. Beräkningar tyder på att huvuddelen av budgetunderskottet budgetåret 1992/93 beror på lågkonjunkturen. Regeringens skattesänkningar, vilka är av sådan art att de inte nämnvärt stimulerar ekonomin, och konsekvenserna av regeringens åtstramning bidrar emellertid till att underskottet blir större än nödvändigt. Utskottet återkommer till dessa frågor i avsnittet om budgetpolitiken.
Som utskottet ser det måste den ekonomiska politiken nu inriktas på att minska lågkonjunkturens påfrestningar på hushållens och företagens ekonomi och till att förhindra att den leder till onödig utslagning av mänskliga och reala resurser. Dessa resurser skall i stället sättas in för att främja tillväxt och förnyelse. Strukturellt skall utrymme finnas för en god tillväxt i den konkurrensutsatta sektorn, när de marknadsmässiga förutsättningarna nu successivt förbättras.
En viktig del i en sådan politik är att få till stånd en ny näringspolitik, där de skadliga effekterna av finanskrisen undanröjs samtidigt som en kraftig satsning görs på ett omfattande program för arbete och utbildning som innefattar kraftigt ökade investeringar, vidgade utbildningsmöjligheter samt en mer aktiv arbetsmarknads- och regionalpolitik. Konkret omfattar investeringsprogrammet investeringar i vägar, järnvägar, broar och annan infrastruktur. Upprustning, ombyggnad och reparation av skolor, bostäder m.m. stimuleras. För statens del innebär programmet att staten satsar ytterligare 3,5miljarder kronor per år för att finansiera kostnaderna för tidigareläggning m.m. På så sätt bör investeringsnivån kunna höjas med 20 miljarder kronor under en tvåårsperiod.
Utskottet tar längre fram i betänkandet upp frågan om åtgärder mot krisen på finansmarknaderna.
Utskottet avvisar den i propositionen föreslagna indragningen från kommuner och landsting år 1993. Det innebär att utskottet vill anvisa 7,5miljarder kronor mer än regeringen till kommuner och landsting. Syftet med detta är att bättre tillgodose behovet av utbildning och kompetenshöjning, säkerställa en familjepolitik som gör det möjligt att förena förvärvsarbete med ansvar för barnen, och förstärka hälso- och sjukvården för att genom aktiva åtgärder reducera kostnaderna för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen.
Konsekvenserna av denna alternativa uppläggning av politiken blir en bättre utveckling av inhemsk efterfrågan (jfr följande tabell). Den privata konsumtionen kommer att öka mer än vad den skulle gjort med regeringens förslag. Även den offentliga konsumtionen blir större än med regeringens politik. Det beror främst på att arbetslösheten bekämpas med aktiva åtgärder i stället för genom kontantstöd och att som nämnts indragningar från kommunerna avvisas. Med denna alternativa politik dämpas nedgången i investeringarna redan i år och de ökar åter under år 1993. Detta är en effekt av det omfattande investeringsprogrammet.
Tabell. Försörjningsbalans och nyckeltal för Sverige Procentuell förändring (om inte annat anges)
_____________________________________________________________________ Miljarder Regeringens Utskottets kronor politik alternativ (Fi40 (s)) ______________ _____________ 1991 1992 1993 1992 1993 _____________________________________________________________________
Privat konsumtion 779,4 0,5 -0,5 0,5 0,0 Offentlig konsumtion 382,0 0,1 -0,8 0,1 0,2 -Stat 109,1 -0,2 -0,7 -0,2 -0,7 -Kommuner 272,9 0,2 -0,8 0,2 0,7
Bruttoinvesteringar 270,3 -9,0 -1,5 -5,0 2,8 Lagerinvesteringar -25,5 0,6 0,9 0,6 0,9
Export 403,7 1,0 4,5 1,0 4,5 Import 378,5 -0,5 2,5 0,0 3,5
BNP 1431,6 -0,4 0,8 0,2 1,9
Konsumentpriser 9,4 2,5 2,2 2,5 3,1 Disponibel inkomst 4,3 1,5 -0,8 1,6 -0,9 Sparkvot, % nivå 1,9 2,9 2,6 3,0 2,0 Arbetslöshet, % nivå 2,7 4,4 5,0 4,0 3,5
Bytesbalans, % av BNP -0,9 -0,5 0,2 -0,6 -0,1
Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrker utskottet det förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i motion Fi40(s) yrkande1.
Ny demokratis och Vänsterpartiets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
I motion Fi42 (nyd) yrkandena 1, 3 och 4 framhålls att Ny demokrati i stort kan ställa sig bakom den allmänna inriktning av den ekonomiska politiken som förordas i finansplanen. Motionärerna delar den grundsyn och det systemskifte som den förda politiken avser att åstadkomma.
Som utskottet ser det redovisas inte i motion Fi42(nyd) någon samlad syn på hur den ekonomiska politiken bör utformas. Men Ny demokrati godtar uppenbarligen i allt väsentligt inriktningen av den politik som förordas i finansplanen. Utskottet har tidigare i betänkandet avvisat denna inriktning av den ekonomiska politiken.
Utskottet avstyrker motion Fi42 (nyd) yrkandena1, 3 och 4.
I motion Fi44 (v) framhålls att arbetslösheten måste bekämpas till varje pris och att kapitalismen måste utmanas. Sker inte detta får Sverige samma arbetslöshet och utslagning som gäller för övriga OECD-länder. Inriktningen av den ekonomiska politiken fram till sekelskiftet måste därför innebära en strävan att sänka arbetslösheten. De åtgärder som motionärerna föreslår mot arbetslösheten innehåller bl.a. ett åtgärdsprogram på 10miljarder kronor inriktat på utbildning, arbetsmarknadspolitiska satsningar och investeringar i infrastruktur samt ett ROT-program i kommunerna finansierat genom en tidigare utbetalning på 4miljarder kronor av kommunernas skatteunderlag. Motionärerna motsätter sig den i propositionen föreslagna indragningen på 7,5miljarder kronor från kommunerna. Skatteförslagen i propositionen avvisas. I stället föreslås att beskattningen av kapitalinkomster återställs, att grundavdraget slopas för grupper med högre inkomster, och att företagens energibeskattning utformas så att den tillgodoser såväl konkurrens som miljökrav.
Utskottet delar i stort den syn på arbetslöshetsproblemen som framförs i motion Fi44(v). Detta gäller även i långa stycken den inriktning av åtgärder för att minska arbetslöshet och utslagning från arbetsmarknaden som föreslås i motionen. Däremot kan inte utskottet ställa sig bakom finansieringen av förslagen som leder till en ytterligare försvagning av budgeten. Utskottet vill här upprepa att utgiftspolitiken på längre sikt måste inriktas på att successivt sänka de offentliga utgifternas andel av BNP. Det innebär att en stram utgiftspolitik måste bibehållas. Utrymmet för nya långsiktiga utgiftsåtaganden är mycket begränsat. De konkurrensutsatta delarna av vår ekonomi och då främst industrisektorn måste ges tillfälle till expansion när industriinvesteringarna återigen börjar öka. Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks den inriktning av den ekonomiska politiken som föreslås i motion Fi44(v) yrkande1.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1991/92:150 bilagaI:1 yrkande 1 och motionerna 1991/92:Fi42 yrkandena1, 3 och 4 samt 1991/92:Fi44 yrkande 1 godkänner vad som förordas i motionerna 1991/92:Fi40 yrkande1 och 1991/92:Fi83 yrkande1 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Utvecklingen på de finansiella marknaderna (mom.2)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.52 börjar med "Krisen i" och på s.53 slutar med "motionFi73 (s)" bort ha följande lydelse:
Den kris som drabbat finansbolag, banker och fastighetsbolag är en del i en mera allmän internationell utveckling. Under 1980-talet avvecklades kreditrestriktionerna i många länder. Så var fallet i Norge som genomförde avregleringen ett par år före Sverige. Så var fallet i Finland som genomförde den parallellt med Sverige. Så var också fallet i USA, Kanada och Storbritannien som gick i spetsen för avregleringen.
Mycket av den expansiva kreditgivningen byggde på föreställningen om ständigt stigande värden på fastigheter, dvs. en permanent hög inflation. Trots statsmakternas uttalade ambitioner att göra slut på inflationen fortsatte många med en utlåning som byggde på inflationsförväntningar. När nedväxlingen från en hög inflation till stabilare priser genomfördes ändrades förutsättningarna radikalt för banker och finansbolag. Därmed blottlades bristerna i kreditgivningen. Först finansbolagen och sedan bankerna tvingades redovisa inträffade och förväntade kreditförluster som var långt större än normalt. Vi har ännu inte sett slutet av denna process. Anpassningen till ett mer normalt läge på de finansiella marknaderna kommer att ta tid.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Fi73(s) att det nu måste vara en huvuduppgift för den ekonomiska politiken att minska risken för att anpassningen i det finansiella systemet förhindrar en återhämtning i produktion och sysselsättning. Regeringens passivitet i detta sammanhang är häpnadsväckande med tanke på den svåra och riskfyllda situation som den svenska ekonomin för närvarande befinner sig i.
Det åtgärdspaket som föreslås i motion Fi73 (s) finner utskottet vara väl avvägt. En utförlig sammanfattning av detta åtgärdspaket har tidigare redovisats i betänkandet. Utskottet vill dock på följande punkter göra en kompletterande redovisning av åtgärdsförslagen i motion Fi73 (s).
Riskkapitalmarknaden
Utöver den nämnda vidgade rätten för AP-fonderna att köpa aktier bör näringslivets upplåningsbehov gå före statsbudgetens. I nuvarande läge med svår brist på riskkapital bör allt tillgängligt utrymme reserveras för näringslivets behov. Staten bör inte genom utförsäljning av sitt aktieinnehav ta det knappa utrymmet i anspråk och därigenom tränga ut näringslivet från möjligheten att nyemittera. Utförsäljning av statliga företag för 10miljarder kronor per år är i dagens läge en orimlighet som skulle förvärra finanskrisen. Banker och industriföretag behöver resurserna bättre än statsbudgeten.
Existerande fonder för mindre och medelstora företags finansiering bör bevaras och utvecklas.
Fastighetsmarknaden
Som tillägg till de tidigare redovisade åtgärderna bör förslaget att införa en rullande fastighetstaxering nämnas.
Fastighetsskatten baseras på en värdering av fastigheten som sker vart femte år. I tider med prisfall kan skatten bli högre än vad som avsetts och ytterligare förvärra problemen. När priserna stiger blir problemen de omvända, skatteuttaget blir lägre än som avsetts vilket skapar övergångsproblem vid nästa taxering. I stället bör en rullande taxering införas, så att skatten kan tas ut på ett så aktuellt underlag som möjligt. Förslag i denna riktning har redovisats av Fastighetsvärderingskommittén (SOU 1984:37--38), och nyligen har även Fastighetsskatteutredningen (SOU 1992:11) anslutit sig till samma idé. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag om kontinuerlig anpassning av taxeringsvärdena till förändrade marknadsvärden.
I avvaktan på att ett permanent system för rullande fastighetstaxering kan införas bör andra möjligheter att åstadkomma aktuella taxeringsvärden tas till vara. En sådan kan vara att vidga rätten till jämkning av taxeringsvärdet för fastigheter vars värde genom särskilda omständigheter har sjunkit väsentligt. Denna möjlighet bör prövas. Detta bör ges regeringen till känna.
Vad gäller åtgärder för att stärka banker och andra kreditinstitut hänvisar utskottet till den i betänkandet tidigare gjorda sammanfattningen.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrker utskottet motionFi73(s).
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande utvecklingen på de finansiella marknaderna att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi73 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om åtgärder mot den finansiella krisen,
3. Sjukförsäkringssystemet m.m. (mom. 5)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.55 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
I kompletteringspropositionen vidhåller regeringen sin avsikt att införa ett system med två karensdagar. Det finns därför anledning upprepa vad som senast i reservation 2 till betänkande 1991/92:SfU8 framhölls i denna fråga, nämligen att införande av två karensdagar skulle särskilt drabba barnfamiljer, låginkomsttagare och kvinnor. Även löntagare som har nedsatt arbetsförmåga, tunga arbeten och som arbetar i dåliga arbetsmiljöer skulle drabbas hårt. Utskottet anser i likhet med vad som föreslås i den avvikande meningen till socialförsäkringsutskottets yttrande (SfU3y) att riksdagen med bifall till motionerna Fi40 yrkande 4 och Fi83 yrkande 3 som sin mening bör ge regeringen till känna att förslag om två karensdagar inte bör föreläggas riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande sjukförsäkringssystemet m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi40 yrkande 4 och 1991/92:Fi83 yrkande 3 samt med avslag på motion 1991/92:Fi42 yrkandena 8--10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att förslag om två karensdagar inte bör föreläggas riksdagen,
4. Sjukförsäkringssystemet m.m. (mom. 5)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.55 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i enlighet med vad som förordas i en avvikande mening till socialförsäkringsutskottets yttrande från Ny demokrati förorda ett annat förslag än karensdagar för att komma åt missbruket inom sjukförsäkringen. Huvudprinciperna för ett sådant system är till skillnad från nuvarande "lapptäcke" heltäckande och omfattar inte bara sjukpenningförsäkringen utan även vissa andra socialförsäkringar. De är följande:
100 % av lönen utges endast vid arbetsskada förorsakad av grov försummelse.
90 % av lönen utges vid aktiv, yrkesinriktad rehabilitering, arbetsmarknadsutbildning med klart sikte på arbete eller beredskapsarbete och som garantilön efter konkurs om man verkligen arbetar.
80 % av lönen utgår vid sjukdom, arbetsskada, vård av barn, arbetslöshet och som garantilön efter konkurs om man inte arbetar. De första två veckorna bör ersättning utgå med 67 %. Vid upprepad sjukdom inom 14 dagar bör en sammanläggningsregel finnas.
Besparingarna till följd av utskottets förslag kan beräknas till 6 miljarder kronor för staten och 1,8 miljarder kronor för arbetsgivarna.
Utskottet anser att det förordade systemet blir rättvisare och drabbar jämnare eftersom karensdagar enbart drabbar korttidssjuka. Systemet torde få samma effekt i hög- och lågkonjunktur. I en överhettad högkonjunktur kan man räkna med en ganska ordentlig effekt av karensdagar, medan i en lågkonjunktur, när folk är rädda om sina arbeten, karensdagarna slår mera koncentrerat mot de faktiskt sjuka. Det förordade systemet gör det också lättare att ändra arbetsskadeförsäkringen och därigenom göra nödvändiga besparingar.
Förändringsarbetet bör bedrivas med högsta prioritet, och ändringarna inom sjukpenning- och föräldraförsäkringarna bör införas redan den 1 januari 1993.
Vad utskottet nu anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi42 (nyd) yrkandena 8--10 och hos regeringen anhåller om ett förslag i enlighet med vad utskottet förordat.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande sjukförsäkringssystemet m.m. att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi42 yrkandena 8--10 samt med avslag på motionerna 1991/92:Fi40 yrkande 4 och 1991/92:Fi83 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett nytt system för sjukförsäkring, föräldrapenning, arbetsskadeförsäkring m.m.,
5. Barnbidragets storlek (mom. 7)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.56 som börjar med "Finansutskottet delar socialutskottets" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Genom de allmänna barnbidragen tillförsäkras alla barnfamiljer ett grundläggande ekonomiskt stöd. Som ett led i skattereformen höjdes det allmänna barnbidraget den 1 januari 1991. En del av höjningen kom emellertid att senareläggas till den 1 januari 1992. Regeringen har därefter drivit igenom att denna höjning ytterligare skjutits på framtiden. Finansutskottet delar den åsikt som förs fram i motionerna Fi40 (s) och Fi83 (s) om det olämpliga i att ytterligare fördröja barnbidragshöjningen. Utskottet tillstyrker därför motionerna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande barnbidragets storlek att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi40 yrkande 3 och 1991/92:Fi83 yrkande 2
dels höjer barnbidraget till 10020 kr. per barn och år från den 1 juli 1992,
dels till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1992/93 under femte huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:SoU15, rskr. 223) -- anvisar ett med 1100000000 kr. uppräknat förslagsanslag på 18745000000 kr.,
6. Inkomstprövat barnbidrag (mom. 8)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.57 som börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med "Fi42 (nyd)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar motionärernas uppfattning vad beträffar lämpligheten av ett inkomstprövat barnbidrag. Det är särskilt lämpligt att införa inkomstprövat barnbidrag i ett ekonomiskt läge när det är angeläget att finna besparingar för statskassan. Utskottet anser därför att ett inkomstprövat barnbidrag bör ersätta nuvarande allmänna barnbidrag den 1 januari 1993. Regeringen bör återkomma till riksdagen under hösten med förslag till lagändringar som föranleds av beslutet.
Med det ovan anförda tillstyrker utskottet motion Fi42 (nyd).
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande inkomstprövat barnbidrag att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi42 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Vårdnadsbidrag (mom. 9)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.57 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av att ett förslag om vårdnadsbidrag aviseras i kompletteringspropositionen finner finansutskottet, trots att det ännu inte föreligger ett konkret förslag, att det finns anledning för riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna att någon proposition om införande av vårdnadsbidrag som finansieras inom ramen för nuvarande föräldraförsäkrings- och statsbidragssystem ej bör läggas fram. En sådan utformning av vårdnadsbidraget skulle innebära att det är de förvärvsarbetande föräldrarna som kommer att få betala för de föräldrar som vill och har ekonomiska möjligheter att med hjälp av vårdnadsbidrag stanna hemma.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande vårdnadsbidrag att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi83 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 10)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med "Finansutskottet gör" och på s.59 slutar med "Fi41 (s) yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Som anförs i den socialdemokratiska motionen Fi41 är den viktigaste politiska frågan nu att bekämpa den ökande arbetslösheten. Det är nu de avgörande stegen måste tas för att förhindra att Sverige blir ett land med permanent hög arbetslöshet, sänkt tillväxt och ökande sociala klyftor.
Regeringens politik medför att arbetslösheten ökar och att kostnaderna för den öppna arbetslösheten -- i första hand kontantstöden -- skenar i väg. Enligt regeringens egen prognos kommer utgifterna i arbetsmarknadsfonden att nästa år överstiga intäkterna med 16 miljarder kronor, varav 10 miljarder kronor måste lånas upp. Detta är ohållbart.
Politiken måste läggas om på ett sådant sätt att de arbetslösa engageras i aktiva åtgärder, jobb eller utbildning. Den lediga produktionskapaciteten i företagen liksom produktionsförmågan hos de arbetslösa måste tas till vara för viktiga investeringar och framtidssatsningar. Därigenom minskar också behovet av att låna pengar för att bekosta kontantstöden.
Finansutskottet ansluter sig till uppfattningen att ett investeringsprogram på 40 miljarder kronor bör genomföras inom huvudsakligen den offentliga sektorn över hela landet under de närmaste två åren. Programmet omfattar tidigareläggning av kommunala investeringar samt underhåll av olika slags kommunala anläggningar och verksamheter, tidigareläggning av statliga byggen och infrastrukturprojekt m.m. I bilaga 1 till motion Fi41 finns en förteckning över möjliga projekt, som har tagits fram ute i landet av lokala organisationer. Förteckningen bär vittnesbörd om den framtidstro som ännu finns i de olika regionerna och som det enligt finansutskottets mening gäller att bygga vidare på. Statens kostnad för ett sådant program kan under nästa budgetår uppskattas till 3,5 miljarder kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Med en sådan satsning kan arbetslösheten under nästa år beräknas bli 3,5 % i stället för 5 % som regeringen anger.
Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi41 (s) yrkande 1 bör riksdagen ge till känna för regeringen.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Kompetenshöjande åtgärder (mom. 11)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "Fi44 (v) yrkande 6" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i Socialdemokraternas motion Fi41 att riksdagen bör uppdra åt regeringen att med kompetensutredningens förslag som bas utarbeta ett program för satsning på utbildning och andra kompetenshöjande åtgärder. En idé som bör undersökas är varvning av utbildning och arbete med utgångspunkt i arbetsplatsens behov. Inventeringar av de anställdas utbildnings- och kompetensbehov är en annan viktig uppgift som bör stödjas.
I detta sammanhang föreslår finansutskottet att en tvåårig försöksverksamhet genomförs inom tillverkningsindustrin för att öka personalens kompetens. Verksamheten bör inriktas mot de små och medelstora företagen. Arbetsgivarna får inom vissa ramar göra avdrag med hälften av kostnaden för de anställdas kompetensutveckling vid redovisning av de sociala avgifterna. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen i enlighet med Socialdemokraternas yrkande i motion Fi41 (s) anta det förslag till lag som finns fogat till motionen.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi41 (s) yrkandena 34 och 35. Motion Fi44 (v) yrkande 6 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande kompetenshöjande åtgärder att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkandena 34 och 35 samt med avslag på motion 1991/92:Fi44 yrkande 6
dels antar följande som reservanternas förslag betecknade förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om program för utbildning och andra kompetenshöjande åtgärder,
10. Översyn av arbetslöshetsförsäkringen (mom. 12)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med "I likhet med" och slutar med "yrkandena 39 och 40" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet ansluter sig till uppfattningen i motion Fi41 (s) angående behovet av en översyn av garantiregeln mot utförsäkring från a-kassa. En viktig del av den aktiva arbetsmarknadspolitiken är den arbetslinje som gäller i arbetslöshetsförsäkringen; den försäkrade är skyldig att ta anvisat arbete eller utbildning. Trots det beräknas i år upp mot 10000 arbetslösa bli utförsäkrade. Detta tyder på att nuvarande regler inte är tillräckligt effektiva. Regeringen bör få i uppdrag att utreda detta och snarast återkomma till riksdagen med ett förslag.
Vidare anser utskottet att en översyn bör göras av de deltidsarbetslösas situation. Många deltidsarbetslösa står inför det omöjliga valet att antingen säga upp sig helt från sin anställning och stämpla på heltid eller försöka leva på en alltför låg inkomst. Situationen för de deltidsarbetslösa, oftast kvinnor, bör -- inte minst med hänsyn till arbetslinjen -- bli föremål för en översyn.
Utskottet tillstyrker därmed motion Fi41 (s) yrkandena 39 och 40.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande översyn av arbetslöshetsförsäkringen att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkandena 39 och 40 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Kvinnors situation på arbetsmarknaden (mom. 13)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med "Finansutskottet är" och slutar med "5, 7 och 10" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i Socialdemokraternas motion Fi41 att regeringen bör ge AMS i uppdrag att utarbeta en strategi för kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Analyser och prognoser bör göras i fråga om kvinnornas arbetsområden, bestämningsfaktorerna bakom kvinnornas förvärvsfrekvens, utbildningsönskemålen bland kvinnor, möjligheterna till kompetensutveckling, möjligheterna att bryta in i icke-traditionella yrken m.m. I motion Fi83 (s) tas ett likartat krav upp -- begäran om ett uppdrag till AMS att ta fram en strategi för kvinnornas situation på arbetsmarknaden, i utbildning och för kompetenshöjning -- tillika med andra yrkanden på jämställdhetsområdet.
Utskottet ställer sig således bakom motion Fi41 (s) i denna del. Övriga i sammanhanget behandlade motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte tillgodoses av utskottets ställningstagande.
Vad utskottet anfört -- med anledning av motion Fi41 (s) yrkande 41 och med avstyrkande av motion Fi83 (s) yrkandena 5, 7 och 10 -- bör riksdagen ge till känna för regeringen.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande kvinnors situation på arbetsmarknaden att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 41 samt med avslag på motion 1991/92:Fi83 yrkandena 5, 7 och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 14)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med "Finansutskottet, som" och slutar med "yrkande 21 och Fi62 (s)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i likhet med Socialdemokraterna i motion Fi41 peka på behovet av en fortsatt förnyelse av arbetslivet. Kritik bör riktas mot regeringen som punkterar företagshälsovården, försämrar arbetsskadeförsäkringen och siktar mot en minskning av löntagarnas inflytande på arbetsplatserna. Följderna är negativa för de anställda, för företagen och för samhällsekonomin.
Propositionens förslag att dra in 2 miljarder kronor från arbetslivsfonden till statsbudgetens intäktssida är enligt utskottets mening oacceptabelt om inte medlen används till det arbetsskapande investeringsprogram som föreslås i motion Fi41 (s).
Finansutskottet vill dessutom ifrågasätta möjligheterna att påskynda användningen av fondens medel såsom beskrivs i propositionen. Skälet är att fondernas administration med avsikt är begränsad.
Med hänvisning till det anförda ställer sig utskottet bakom motion Fi41 (s) yrkande 42, vilket innebär att riksdagen bör avslå regeringens förslag om lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift. Utskottets ställningstagande tillgodoser även motion Fi62 (s). Motion Fi42 (nyd) utgår från ett annat synsätt, som utskottet inte delar. Motion Fi42 (nyd) yrkande 21 avstyrks därför.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 42 och 1991/92:Fi62 avslår dels det i proposition 1991/92:150 bilaga I:8 framlagda förslaget till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift, dels motion 1991/92:Fi42 yrkande 21,
13. Anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader (mom.18)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med "Finansutskottet som" och slutar med "Fi41 (s) yrkande 38" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet ställer sig bakom motion Fi41 (s) och dess förslag att anslaget till förvaltningskostnaderna bör höjas med 40 milj.kr. jämfört med regeringens förslag för att möjliggöra bl.a. uppsökande verksamhet bland långtidsarbetslösa. Utskottet tillstyrker således motion Fi41 (s) yrkande 38.
Eftersom regeringen samtidigt föreslår att närmare 2,8 milj.kr. förs över från detta anslag till kulturdepartementets huvudtitel bör anslaget nu räknas upp med netto 37227000 kr.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 38 samt med anledning av proposition 1991/92:150 bilaga I:8 punkt B1 yrkande 2 till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:AU11, rskr. 252) -- anvisar ett med 37227000 kr. uppräknat ramanslag på 2847469000 kr.,
14. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 22)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 som börjar med "Finansutskottet instämmer" och på s. 67 slutar med "kompletterande förslag" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i den socialdemokratiska partimotionen Fi41 att de arbetsmarknadspolitiska medlen bör användas i betydligt större utsträckning än vad regeringen förordar. Enligt finansutskottets uppfattning bör insatserna avse följande delområden som finns redovisade i motionen.
För att genomföra beredskapsarbeten av ROT-karaktär bör för nästa budgetår anslås 1 650 milj.kr. till AMS. Detta kan väntas leda till ROT-investeringar på 6 miljarder kronor. 500 milj.kr. till AMS för att i första hand skapa jobb, utbildning eller beredskapsarbeten åt kvinnor. Detta är väsentligt enligt utskottets uppfattning eftersom omfattande resurser satsas inom andra områden på en ökning av viktiga investeringar som i första hand kommer mansdominerade yrkesgrupper till del. 250 milj.kr. till AMS för otraditionella insatser bland arbetslösa ungdomar. 100 milj.kr. till AMS för att ge bidrag till företag inom tillverkningsindustrin för utbildningsinsatser.
De uppräknade åtgärderna ser utskottet som en del av en aktiv arbetsmarknadspolitik och en investering för framtiden som är långsiktigt lönande även med tanke på minskad ohälsa och utslagning.
Den utomordentligt besvärliga arbetsmarknadssituationen motiverar de nivåer på anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder som föreslås i den socialdemokratiska motionen Fi41.
Med hänsyn härtill anser finansutskottet att regeringens förslag bör justeras i enlighet med det socialdemokratiska förslaget. Utskottet avvisar således arbetsmarknadsutskottets förslag att uppmana regeringen att hålla inne en del av anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Motionerna Fi41 (s) yrkande 36 och Fi83 (s) yrkande 6 tillstyrks således.
Med det anförda avstyrker finansutskottet samtidigt motionerna A216 (fp), A256 (fp), A276 (kds) och A279 (kds).
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärder att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 36 och 1991/92:Fi83 yrkande 6 samt med anledning av proposition 1991/92:150 bilaga I:8 punkt B2 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1991/92:A216, 1991/92:A256, 1991/92:A276 och 1991/92:A279 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:AU11, rskr. 252) -- anvisar ett med 2 500 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag på 22106575000 kr.,
15. Räntebidrag för ny- och ombyggnader (mom. 23)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med "Finansutskottet ansluter" och slutar med "Fi41 (s) yrkande 37" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i den socialdemokratiska motionen Fi41 att det är möjligt och nödvändigt att tidigarelägga satsningar på infrastruktur och liknande statliga investeringar. Dessa bör finansieras genom att berörda verk får låna upp pengar till tidigareläggning och sedan betala tillbaka lånet med ordinarie medel eller intäkter något år senare. Verken kan kompenseras för räntan på upplånat kapital genom ett räntebidrag som bör administreras av AMS. För nästa budgetår har utskottet för sin del kommit fram till att 660 milj.kr. bör beräknas för ett sådant räntebidrag. Detta kan motsvara ett investeringsbelopp under nästa budgetår i storleksordningen 6 miljarder kronor.
Vidare anser utskottet att det är angeläget att kommunerna utnyttjar konjunkturläget att tidigarelägga viktiga kommunala investeringar. Staten bör bidra till detta genom att räntebidrag också ges till kommunerna vid tidigareläggning i investeringar eller underhåll av kommunala anläggningar. Ett bidrag på 390 milj.kr. bör ge sammanlagda investeringar på 3 miljarder kronor under nästa budgetår.
Sammanfattningsvis anser finansutskottet att riksdagen bör tillstyrka motion Fi41 (s) yrkande 37 angående ett reservationsanslag på 1 050 milj.kr. till Räntebidrag för ny- och ombyggnader av vissa statliga och kommunala investeringar för budgetåret 1992/93.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande räntebidrag för ny- och ombyggnader att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 37 till Räntebidrag för ny- och ombyggnader för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 1050000000kr.,
16. Behovet av regionala sysselsättningsåtgärder (mom. 25)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "Fi103 (s) och Fi104 (s)" bort ha följande lydelse:
Behov av åtgärder för sysselsättningen regionalt tas upp i 24 motioner.
I efterföljande sammanställning ges en översikt över de aktuella motionerna och de typer av åtgärder som motionärerna nämner. I flera av motionerna finns förteckningar över statliga och kommunala projekt som kan startas omgående eller tidigareläggas. De socialdemokratiska motionernas förslag till länsvisa projekt utgår från vad som föreslagits i den socialdemokratiska partimotionen Fi41 om vägar till arbete.
___________________________________________________________________________
Motioner Region Åtgärder ___________________________________________________________________________
Fi45 Birgitta Dahl Uppsala län Kulturmiljöåtgärder, m.fl. (s) infrastruktur, närings- politiska insatser, byggprojekt
Fi50 Magnus Persson Värmlands län Infrastruktur,kommunala in- m.fl. (s) vesteringar, stödområdes- indelningen
Fi51 Rune Evensson Norra Älvsborg Byggprojekt, kommunala in- m.fl. (s) vesteringar,infrastruktur
Fi52 Johnny Ahlqvist Skåne Infrastruktur, m.fl. (s) byggprojekt
Fi55 Kjell Nilsson Kronobergs län Infrastruktur, m.fl. (s) byggprojekt
Fi58 Maj-Inger Klingvall Östergötlands Infrastruktur, byggprojekt, m.fl. (s) län kommunala investeringar
Fi60 Axel Andersson Gävleborgs län Infrastruktur, m.fl. (s) byggprojekt, kommunala investeringar
Fi61 Anita Johansson Stockholms län Ökad medelstilldelning m.fl. (s) inom de berörda anslagens ram
Fi63 Sten-Ove Sundström Norrbottens län Infrastruktur, AMS-medel m.fl. (s) för räntekostnader vid tidigareläggning
Fi64 Hans Stenberg Västernorrlands Infrastruktur, utbild- m.fl. (s) län ning, utlokalisering, riskvilligt kapital, räntebidrag, stöd till Ånge
Fi69 Inga-Britt Johansson Göteborgs kommun Byggprojekt, infra- m.fl. (s) struktur, kommunala investeringar
Fi70 Stig Alemyr Kalmar län Utbildning, byggprojekt, m.fl. (s) kommunala investeringar, infrastruktur
Fi71 Owe Andréasson Hallands län Infrastruktur, m.fl. (s) kommunala investeringar
Fi79 Arne Kjörnsberg Sjuhäradsbygden Kommunala investeringar, m.fl. (s) stöd till tekoindustrin
Fi82 Nils-Olof Gustafsson Jämtlands län Kommunala investeringar, m.fl. (s) infrastruktur
Fi85 Lena Hjelm-Wallén Västmanlands län Infrastruktur, kommunala m.fl. (s) investeringar, byggprojekt
Fi87 Anders Nilsson Skaraborgs län Byggprojekt, m.fl. (s) utbildning
Fi88 Karl-Erik Svartberg Bohuslän Investeringar och projekt m.fl. (s) enl. bil. till motion Fi41
Fi91 Bengt Hurtig (v) Norrbottens län Infrastruktur, kommunala projekt, byggprojekt
Fi96 Håkan Strömberg Örebro län Utbildning, infrastruktur, m.fl. (s) regionalpolitik
Fi97 Martin Nilsson Jönköpings län Infrastruktur, byggprojekt, m.fl. (s) kommunala investeringar, utbildning, ökad medelstilldelning
Fi102 Inger Hestvik Kopparbergs län Vuxenutbildning, bygg- m.fl. (s) yrk. 2 projekt
Fi103 Bo Finnkvist Hagfors kommun Stödområdesindelningen, m.fl. (s) infrastruktur, statliga medel
Fi104 Georg Andersson Västerbottens län Infrastruktur, m.fl. (s) ökad medelstilldelning, stöd till kommunerna __________________________________________________________________________
Finansutskottet ser liksom motionärerna allvarligt på läget med den stigande arbetslösheten. Enligt AKU-undersökningarna från första kvartalet 1992 var arbetslösheten för hela riket 4,1 %, för skogslänen 5,9 %, för Stockholms län 3,0 %, för Malmöhus län 4,5 %, för Göteborgs och Bohus län 3,8 % samt för övriga Syd- och Mellansverige 3,7 %.
Som framgår av motionssammanställningen finns det en mängd förslag till investeringar samt tidigareläggningar av projekt över hela landet. Dessa förslag, som vittnar om framtidstro och styrka i ett svårt läge, bör enligt utskottets uppfattning kunna utgöra en grund för de bedömningar som de ansvariga verken och myndigheterna har att göra. De här nämnda motionerna ligger -- med undantag av motion Fi91 (v) -- inom ramen för det program för arbete som Socialdemokraterna tagit initiativ till.
Vad finansutskottet har anfört med anledning av de här behandlade motionerna bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande behovet av regionala sysselsättningsåtgärder att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Fi45, 1991/92:Fi50, 1991/92:Fi51, 1991/92:Fi52, 1991/92:Fi55, 1991/92:Fi58, 1991/92:Fi60, 1991/92:Fi61, 1991/92:Fi63, 1991/92:Fi64, 1991/92:Fi69, 1991/92:Fi70, 1991/92:Fi71, 1991/92:Fi79, 1991/92:Fi82, 1991/92:Fi85, 1991/92:Fi87, 1991/92:Fi88, 1991/92:Fi91, 1991/92:Fi96, 1991/92:Fi97, 1991/92:Fi102 yrkande 2, 1991/92:Fi103 och 1991/92:Fi104 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Behovet av regionala sysselsättningsåtgärder (mom. 25, motiveringen)
Bo G Jenevall (nyd) anser att den del av utskottets yttrande på s.68 som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet anser" och slutar med "avvikande mening" bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet anser att det i de 24 motionerna finns intressanta uppslag som bygger på länens egna bedömningar och att dessa förslag bör prövas grundligt. På grund av arbetsmarknadssituationen i de svårast drabbade länen får dessa förslag extra tyngd. Som i detta avseende särskilt svårt drabbade län pekar arbetsmarknadsutskottet ut Gävleborgs och Värmlands län.
18. Regionala utvecklingsinsatser (mom. 27)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med "Finansutskottet avstyrker" och slutar med "Fi41 (s) yrkande 44" bort ha följande lydelse:
Behovet av medel för regionala utvecklingsinsatser är stort. Finansutskottet anser därför att regeringens förslag till anslag är alltför begränsat. I enlighet med kravet i motion Fi41 (s) bör anslaget tillföras 170 milj.kr. utöver regeringens förslag. Motion Fi41 (s) yrkande 44 tillstyrks sålunda.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande regionala utvecklingsinsatser att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande44 till Regionala utvecklingsinsatser för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:AU13, rskr. 175) -- anvisar ett med 170 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag på 1 170 000 000 kr.,
19. Regionalpolitiska infrastrukturåtgärder (mom. 28)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med "Liksom arbetsmarknadsutskottet" och slutar med "yrkandena 45 och 46" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet ansluter sig till bedömningen i motion Fi41 (s) att det finns behov av ett stödorgan i form av en "kontaktlänk" för företagen -- särskilt småföretagen. Enligt utskottets bedömning bör till en början en försöksverksamhet inledas i ett län med en "kontaktlänk" som fungerar som en instans dit småföretagare kan vända sig för hjälp i finansiella frågor samt för kontakter med patentverk och stödgivande myndigheter. Utskottet ansluter sig också till bedömningen i motion Fi41 (s) att riksdagen bör anvisa ytterligare 20 milj.kr. på anslaget Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m.
Utskottet tillstyrker således motion Fi41 (s) yrkandena 45 och 46.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande regionalpolitiska infrastrukturåtgärder att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkandena 45 och 46 till Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:AU13, rskr. 175) -- anvisar ett med 20000 000 kr. förhöjt reservationsanslag på 200 500 000 kr. samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om kontaktorgan för småföretagare,
20. Kommunal vuxenutbildning (mom. 32)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "yrkande 27" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets uppfattning är kommunal vuxenutbildning en för samhället relativt billig utbildningsform som värderas mycket högt i kommunerna. Genom den besparing som riksdagen tidigare beslutat om när det gäller sektorsbidraget för kommunernas skolverksamhet minskar kommunernas möjligheter att anordna gymnasiekurser och yrkesinriktad påbyggnadsutbildning. Dessa besparingar drabbar i första hand kvinnorna, eftersom de utgör majoriteten av de studerande inom komvux. Förutom att komvux har stor betydelse från regionalpolitisk synpunkt kommer rekryteringen till högskolan att försvåras genom beslutade besparingar. Vidare vill utskottet peka på att stora grupper av invandrare har skaffat sig en god utbildning i sina hemländer och att de genom komvux kan få möjlighet att skaffa sig en kompletterande utbildning så att de kan utnyttja sin kompetens i vårt samhälle. Även dessa grupper drabbas av besparingar inom komvux.
Mot denna bakgrund anser utskottet att motion Fi41 yrkande 27 beträffande ytterligare 150 milj.kr. för kommunal vuxenutbildning under detta anslag (sektorsbidraget) för budgetåret 1992/93 bör tillstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande kommunal vuxenutbildning att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 27 till ett nytt anslag benämnt Kommunal vuxenutbildning för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 150 000 000 kr.,
21. Breddad språkutbildning (mom. 33)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med "yrkande 32" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet tillstyrker förslaget i motion Fi41 yrkande 32 om ett program för en bred språkutbildning för arbetslösa och för dem som riskerar att bli det. Utbildning i engelska språket bör prioriteras. Enligt utskottets uppfattning bör sådan språkundervisning även kunna vara ett inslag inom ramen för s.k. utbildningsvikariat (jfr prop. 1991/92:100 bil. 11, AU11, rskr. 252). Mot denna bakgrund bör utskottet föreslå riksdagen att för budgetåret 1992/93 anvisa 70 milj.kr. för språkutbildning.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande breddad språkutbildning att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 32 till ett nytt anslag benämnt Program för bred språkutbildning för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 70 000 000 kr.,
22. Folkbildningen (mom. 35)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med "Enligt finansutskottets" och slutar med "yrkande 28" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i vad som anförs i motion Fi41 (s) yrkande 28 att såsom en engångsinsats under nästa budgetår anvisa 200 milj.kr. att fördelas av Folkbildningsrådet till utbildningsinsatser för arbetslösa eller sådana som riskerar arbetslöshet. En sådan åtgärd skulle innebära att folkhögskolor och studieförbund kan ge mer än 5000 personer en utbildning motsvarande ett studieår på folkhögskola. Utskottet anser att det inom folkbildningen finns möjligheter och förmåga att flexibelt anordna utbildning som är särskilt anpassad för olika grupper, t.ex. arbetslös ungdom, handikappade och invandrare. Mot bakgrund av den svåra arbetsmarknadssituation som råder anser utskottet att insatser i enlighet med vad som förespråkas i motionen bör tillstyrkas. Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen bifaller motion Fi41 (s) yrkande 28.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande folkbildningen att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 28 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om insatser på folkbildningens område,
23. Anslaget Lokala och individuella linjer samt fristående kurser (mom. 38)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med "(c, m, fp, kds)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet ansluter sig till regeringens förslag om utökning av antalet årsstudieplatser inom LIF-anslaget men anser att utökningen borde vara större. Förutom de föreslagna 520 årsstudieplatserna för språkstudier bör 230 årsstudieplatser tillföras för att möjliggöra ett tredje år för dem som genomgått tvåårig ingenjörsutbildning. De tillkommande platserna bör fördelas av regeringen efter en sammanvägning av arbetsmarknadsbehov, studerandeefterfrågan och möjligheter att erbjuda en kvalitativt god utbildning. Regeringen bör därvid noga pröva möjligheterna att förstärka de mindre och medelstora högskolorna. Utskottet anser vidare att det är angeläget att högskolan i Luleå tillförs ytterligare årsstudieplatser för fristående kurser mot bakgrund av utskottets förslag att praktisk-pedagogisk utbildning av lärare för grundskolans årskurser 4--9 skall inrättas där den 1 juli 1992.
Utskottet tillstyrker motionerna Fi41 yrkande 33 och Fi54 och föreslår att riksdagen dels anvisar 10 milj.kr. för de i motion Fi41 (s) föreslagna 230 platserna, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om viss lokalisering av platser för fristående kurser. Motionerna Fi44 (v) yrkande 32, Fi66 (c), Fi94 (c) och Fi98 (c, m, fp, kds) avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande anslaget Lokala och individuella linjer samt fristående kurser att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 33 och 1991/92:Fi54 och med anledning av proposition 1991/92:150 bilaga I:6 punkt D yrkande 4 samt med avslag på motionerna 1991/92:Fi44 yrkande 32, 1991/92:Fi66, 1991/92:Fi94 och 1991/92:Fi98 -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:UbU14, rskr. 242) -- dels till Lokala och individuella linjer samt fristående kurser för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1001199000 kr., dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om viss lokalisering av platser för fristående kurser,
24. Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 40)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med "yrkandena 29--31" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning av de i motion Fi41 (s) yrkandena 29--31 framförda förslagen om vuxenstudiestöd anföra följande. Medelstilldelningen till vuxenstudiestöd för budgetåret 1992/93 har enligt riksdagens beslut minskats med 225 milj.kr. (1991/92:SfU9, rskr. 231). Utskottet anser bl.a. att i en situation med hög arbetslöshet och låg tillväxt borde nedskärningar på detta område inte genomföras. Effekten av reduceringen av bidragen kan på kort sikt innebära att arbetslösheten ökar. På längre sikt undermineras den för industrin och arbetslivet i övrigt nödvändiga kunskaps- och kompetensuppbyggnaden. Enligt utskottets mening är det en olämplig åtgärd att minska anslaget i ett läge när behoven av utbildning är som störst. Utskottet biträder därför förslagen i motion Fi41 (s) att ytterligare 230 milj.kr. skall anslås för korttidsstudiestöd och 50 milj.kr. för uppsökande verksamhet och utbildning av studieorganisatörer. Utskottet föreslår också att ytterligare 50 milj.kr. anslås till timersättning för grundläggande vuxenutbildning. Kommunerna har enligt skollagen ålagts att erbjuda grundläggande vuxenutbildning till de kommuninvånare som inte har en utbildning som motsvarar vad som normalt uppnås i grundskolan. Det är då rimligt att den enskilde studeranden på ett smidigt och obyråkratiskt sätt skall kunna få ersättning för inkomstbortfallet under utbildningstiden. Utskottet anser därför att motion Fi41 (s) yrkandena 29--31 bör tillstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande vuxenstudiestöd m.m. att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkandena 29--31 -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:SfU9, rskr. 231) --
dels till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1621300000 kr.,
dels till Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 118500000 kr.,
25. Utvecklingsverksamhet inom kulturområdet (mom. 41)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 78 som börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "regeringen föreslagit" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar de socialdemokratiska motionärernas uppfattning att det belopp som regeringen föreslår för investeringar inom kulturområdet är otillräckligt. Dessutom måste riksdagen ges möjlighet att angelägenhetsgradera och fastställa inriktningen av kulturinvesteringarna. Utskottet anser därför i likhet med motionärerna att ytterligare 65 milj.kr. bör sättas av för kulturinvesteringar och att medlen bör fördelas på anslag i enlighet med vad som föreslås i motionerna.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet i enlighet med förslag i motionerna Fi41 (s) yrkande 20 och Fi59 (s) yrkande 3 förslaget i kompletteringspropositionen att 100 milj.kr. ställs till regeringens förfogande för investeringar inom kulturområdet. Utskottet tillstyrker vidare de i samma motioner framförda förslagen (yrkandena 21 och 22 resp. 4 och 6) om att bidragsramen under anslaget Stöd till icke-statliga kulturlokaler för nästa budgetår höjs med 75 milj.kr. utöver vad som tidigare beslutats och att till anslaget Kulturmiljövård anvisas 90 milj. kr. utöver vad som tidigare anvisats. Utskottet förutsätter att de aktuella investeringarna får en god spridning över landet.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande utvecklingsverksamhet inom kulturområdet att riksdagen med avslag på proposition 1991/92:150 bilaga I:9 punkt B 2 och med bifall till motionerna 1991/92:Fi41 yrkandena 20--22 och 1991/92:Fi59 yrkandena 3, 4 och 6 dels -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:BoU11, rskr. 152) -- beslutar att bidragsramen inom förslagsanslaget Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln höjs med 75000000 kr. eller således till 100000000 kr., dels -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:KrU23, rskr. 218) -- beslutar att till reservationsanslaget Kulturmiljövård för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln anvisa ytterligare 90000000 kr. för att möjliggöra tidigareläggning av investeringar inom kulturmiljövårdsområdet i enlighet med vad i motionen anförts,
26. Moderna museets lokaler (mom. 42)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med "Enligt finansutskottets" och slutar med "Fi59 (s) yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar kulturutskottets uppfattning att regeringen omgående bör ge byggnadsstyrelsen i uppdrag att påbörja projekteringen av nya lokaler för moderna museet och arkitekturmuseet.
Vad finansutskottet här anfört med anledning av kulturutskottets yttrande och motionerna Fi41 (s) yrkande 18 och Fi59 (s) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande moderna museets lokaler att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 18 och 1991/92:Fi59 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna att projekteringen av nya lokaler för moderna museet och arkitekturmuseet bör inledas omgående,
27. Naturhistoriska riksmuseets spritlagda samlingar (mom. 43)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med "Även finansutskottet" och slutar med "Fi59 (s) yrkande 2" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som sägs i motionerna Fi41 (s) och Fi59 (s) bör ett investeringsprogram för kulturen läggas upp, och i det bör ingå byggnation av nya förvaringslokaler för naturhistoriska riksmuseets spritlagda samlingar. Färdiga planer föreligger redan, och bygget beräknas kunna komma i gång vid årsskiftet.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande naturhistoriska riksmuseets spritlagda samlingar att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 19 och 1991/92:Fi59 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Vissa kulturanslag (mom. 44)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 80 som börjar med "Finansutskottet är" och slutar med "Fi59 (s) yrkandena 8--11" bort ha följande lydelse:
Som de socialdemokratiska motionärerna påpekar skulle deras förslag kunna ge en värdefull förstärkning av de konstnärliga yrkesutövarnas arbetsmarknad. Enligt utskottets mening motiverar möjligheten till en sådan förstärkning ökade anslag i enlighet med motionärernas förslag. Utskottet tillstyrker därför motion Fi59 yrkandena 8--11.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande vissa kulturanslag att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi59 yrkandena 8--11
dels till reservationsanslaget Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m. för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln -- utöver vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:KrU20, rskr. 217) -- anvisar 5000000 kr.,
dels till reservationsanslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln -- utöver vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:KrU18, rskr. 204) -- anvisar 3000000 kr. till en ny anslagspost benämnd Försöksverksamhet med länskonstnärer,
dels till reservationsanslaget Bidrag till Svenska rikskonserter för budgetåret 1992/93 -- utöver vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:KrU20, rskr. 217) -- för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln anvisar 3000000 kr. för musikpedagogiskt utvecklingsarbete,
dels till förslagsanslaget Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner -- utöver vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:KrU20, rskr. 217) -- för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln anvisar 1183000 kr.,
29. Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt (mom. 46)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att ökade medel bör avsättas för underhåll av vägar och järnvägar över hela landet. Enligt trafikutskottets mening bör som framhålls i motion Fi41 (s) 2500 milj.kr. anvisas för ändamålet under anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Beloppet bör fördelas så att 1700 milj.kr. anslås för underhållsåtgärder inom vägverket och 800 milj.kr. till banverket. Riksdagen bör sålunda anvisa 300 milj.kr. mer än vad regeringen föreslagit.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet motion Fi41 (s) yrkandena 5 och 6. Motion Fi42 (nyd) yrkande 18 bör därmed avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkandena 5 och 6 och med anledning av proposition 1991/92:150 bilaga I:4 punkt L 3 samt med avslag på motion 1991/92:Fi42 yrkande 18 till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 2500000000 kr.,
30. Tidigareläggning av trafikinvesteringar (mom. 47)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar med "Finansutskottet ansluter" och slutar med "yrkandena 3, 4 och 7" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det krävs ett omfattande program för tidigareläggningar av trafikinvesteringar för att främja ökad tillväxt och tryggad välfärd. Investeringstakten måste påverkas av den djupa lågkonjunktur som Sverige befinner sig i. Genom att investeringar kan tidigareläggas kan de utföras till relativt sett lägre priser, samtidigt som kostnaderna för arbetslösheten kan begränsas. Utskottet bedömer att under budgetåret 1992/93 bör investeringar i vägar och järnvägar tidigareläggas för sammanlagt 4000 milj.kr. För att förverkliga denna tidigareläggning bör trafikverken bemyndigas uppta lån. För vägverket bör låneramen vara 2,5 miljarder kronor medan motsvarande ram för banverket bör vara 1,5 miljarder kronor. Trafikverken bör betala tillbaka lånen med ordinarie medel eller intäkter något år senare när projekten skulle ha utförts enligt föreliggande planer. Verken förutsätts kompenseras för räntan på upplånat kapital genom att ett särskilt bidrag utgår från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).
Utskottet anser vidare att tidigareläggningen även bör omfatta de statliga affärsverken SJ och luftfartsverket. Det gäller t.ex. en fortsatt upprustning av SJ:s stationer och standardförbättringar av flygplatsernas rullbanor. SJ och luftfartsverket bör därför erbjudas ett räntebidrag av AMS om man tidigarelägger planerade investeringar. Utskottet beräknar att investeringar för 1500 milj.kr. utöver vad som återfinns i verkens ordinarie planer på så vis kan genomföras under nästa budgetår.
Med hänvisning till vad utskottet nu anfört tillstyrks motion Fi41 (s) yrkandena 3, 4 och 7.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande tidigareläggning av trafikinvesteringar
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:41 yrkandena 3, 4 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Arlandabanan (mom. 49)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 83 som börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med "Fi41 (s) yrkande 11" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att projektet med Arlandabanan tillhör en av de högst prioriterade järnvägsutbyggnaderna i landet. En utbyggnad av Arlandabanan är också ett villkor för att den tredje rullbanan på Arlanda flygplats skall få byggas. Regeringens hantering av frågan som förorsakat onödigt dröjsmål har därför varit olycklig. För att påskynda projektet bör luftfartsverket och banverket snarast ges i uppdrag att bilda ett gemensamt bolag med uppgift att projektera, låta bygga och driva järnvägen mellan Stockholm och Arlanda.
Utskottet anser mot denna bakgrund att motion Fi41 (s) yrkande 11 bör tillstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande Arlandabanan
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Övriga infrastrukturfrågor (mom. 50)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 85 som börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "yrkandena 2 och 8--10" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att det finns en rad stora väg- och järnvägsprojekt som tidigare planerats men som fördröjts av olika skäl. Det allvarliga sysselsättningsläget inom anläggningsbranschen gör det enligt utskottets mening nödvändigt att alla möjligheter att tidigarelägga delar av projekten måste prövas. För att en betydande tillväxteffekt skall kunna tas till vara krävs, framför allt på järnvägsområdet, att hela stråk kan tas i bruk. Utskottet anser att det därför är synnerligen angeläget att det t.ex. nås en uppgörelse för västkustbanan som möjliggör att dubbelspåret i sin helhet kan färdigställas. På samma sätt är det angeläget att bärigheten på stambanan genom övre Norrland och norra stambanan förbättras längs hela sträckan så att tågvikterna kan öka. Regeringen bör mot denna bakgrund enligt utskottets mening verka för att med all kraft få i gång och fullfölja de stora strategiska infrastrukturinvesteringarna.
Beträffande anslaget till investeringar i trafikens infrastruktur föreligger stora oklarheter enligt utskottets mening. Genom tidigare riksdagsbeslut har 10 miljarder kronor anslagits till infrastrukturinvesteringar. Regeringen har dock gjort utfästelser om investeringar för 26 miljarder kronor i järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar. Till bilden hör vidare att enligt regeringen medel från anslaget även bör kunna användas för vissa underhållsinsatser samtidigt som någon anslagsuppräkning inte har skett. En likviditetsplan bör därför snarast redovisas för riksdagen som beskriver konsekvenser av de direkta och indirekta åtaganden som gjorts från regeringens sida.
Utskottet anser att det är angeläget att en väl utbyggd beredskapsbank finns som gör det möjligt att tidigarelägga olika projekt på trafikområdet. Trots de insatser som gjorts under senare år för att bygga upp planberedskapen finns det inte en tillfredsställande framförhållning för att snabbt kunna tidigarelägga investeringar på trafikområdet i olika landsdelar. Trafikverken bör därför åläggas att upprätta beredskapsplaner i enlighet med vad som anförs i motion Fi41 (s).
Utskottet anser det angeläget att samarbetet mellan staten och järnvägsindustrin kan utvecklas vidare. Som berörs i motionen kan teknikutveckling såväl medverka till bra trafiklösningar som bidra till att skapa goda industriella förutsättningar. Med den betydande satsning som nu sker på järnvägsområdet bör det finnas stora möjligheter att uppnå ett utvecklat samarbete. Regeringen bör mot denna bakgrund snarast ta initiativ till överläggningar med de företag som producerar materiel för järnvägstrafiken. Syftet bör vara att säkra tillverkningen av järnvägsprodukter samt samordna resurser för att utveckla ny teknik och nya fordon för såväl gods- som passagerartrafiken.
Med hänvisning till vad som nu har anförts anser utskottet att motion Fi41 (s) yrkandena 2 och 8--10 bör tillstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande övriga infrastrukturfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkandena 2 och 8--10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Tidigareläggning av vissa byggnadsprojekt (mom.52)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.86 som börjar med "Den låneram" och slutar med "yrkande17" bort ha följande lydelse:
Utskottet är av samma uppfattning som motionärerna och tillstyrker följaktligen motion Fi41 (s) yrkande17.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande tidigareläggning av vissa byggnadsprojekt att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:150 bilaga 1:5 avsnitt 4 yrkandena 2 och 3 och med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 17 bemyndigar regeringen att
dels besluta om tidigareläggning av byggnadsprojekt i enlighet med vad i propositionen förordats,
dels besluta att byggnadsstyrelsen får ta upp lån i riksgäldskontoret för Investeringar m.m. med 500 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit,
34. Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. (mom.54 c)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 88 som börjar med "Finansutskottet delar bostadsutskottets" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Samlingslokalprojekt är, som framhålls i den socialdemokratiska partimotionen Fi41, mycket lämpliga att genomföra i tider med vikande byggkonjunktur. Genom att det hos boverket och dess samlingslokaldelegation redan finns ett stort antal ärenden som är väl förberedda och därigenom snabbt kan sättas igång ger projekten också snabbt effekt på sysselsättningen.
Med hänvisning till det nu anförda tillstyrker finansutskottet förslagen i motion Fi41 (s) yrkande 14 och motion Fi59 (s) yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 54 c bort ha följande lydelse:
54. beträffande Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m.
att riksdagen
c) med bifall till motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 14 och 1991/92:Fi59 yrkande 5 -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:BoU12, rskr. 153) -- ökar ramen för bidrag till allmänna samlingslokaler med 50 milj.kr. för budgetåret 1992/93,
35. Upprustning av skolor (mom. 55)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 88 som börjar med "Finansutskottet delar utbildningsutskottets" och slutar med "Fi44 (v)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar motionärernas uppfattning att stimulansbidraget om 300 milj.kr. till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna bör återinföras. Detta är desto mer angeläget som satsningar på en upprustning av skolmiljön samtidigt ger effekter på arbetsmarknaden för byggnadsarbetarna.
Utskottet tillstyrker med det ovan anförda motionerna Fi41 (s) yrkande 23 och Fi44 (v) yrkande 30.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:
55. beträffande upprustning av skolor att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 23 och 1991/92:Fi44 yrkande 30 till Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 300000000 kr.,
36. Omläggning av energibeskattningen (mom. 57)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 91 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "och 16--21" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets uppfattning finns det starka skäl att befria den energikrävande industrin från en del av energibeskattningen, som för närvarande är högre i Sverige än hos våra vanliga konkurrentländer. Produkterna som tillverkas i denna industrisektor prissätts på världsmarknaden och några avgörande kvalitetsskillnader föreligger inte. Följden blir att företag som inte har konkurrenskraftiga produktionskostnader slås ut från marknaden. Det förhållandet att många av dessa industrier -- gruvor, pappersfabriker och järnverk för att ta några exempel -- ligger i sysselsättningssvaga regioner i skogslänen och vid Norrlandskusten gör det desto mer angeläget att stärka konkurrenskraften hos dessa företag.
Det förslag som regeringen har lagt fram går ut på att all industri -- inte bara den som har höga energikostnader -- helt befrias från allmän energiskatt och att koldioxidskatten sänks till en fjärdedel av den nya högre allmänna nivå som regeringen samtidigt föreslår. Skattebortfallet för staten till följd av denna åtgärd, som enligt propositionen uppgår till nästan 3,4 miljarder kronor per år, skall motverkas genom att hushållens energiskatter höjs med 4 miljarder kronor.
Den sammantagna budgeteffekten av regeringens förslag på energiskatteområdet är således enligt propositionen en skattehöjning med 0,6 miljarder kronor. Enligt propositionen skall dessa inkomster användas för ökade utgifter. Ett belopp om 500 milj.kr. skall avsättas för satsningar på förnybar energi m.m. Detta belopp har dock inte tagits upp i budgeten och kommer därför inte upp till beslut i detta sammanhang. Bakgrunden är att just sådana från miljösynpunkt fördelaktiga bränslen som naturgas och biobränslen får en kraftigt försämrad ställning på marknaden genom energiskatteomläggningen.
Ett av de allvarligaste felen i regeringens förslag är att träffbilden är mycket dålig. Över hälften av nedsättningen -- enligt väl underbyggda beräkningar ca 2 miljarder kronor per år -- tillfaller företag där energin utgör endast en obetydlig del av produktionskostnaden. En annan svaghet är att de miljöstyrande effekterna tas bort för industrin så att det åter blir lönsamt att elda med kol och tung olja i stället för naturgas, gasol och biobränslen. Förslaget innebär också en onödigt tung belastning på statsbudgeten.
I stället för regeringens komplicerade och vidlyftiga förslag till skatteomläggning vill utskottet förorda det förslag till lösning som läggs fram i motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s). Det innebär att det generella skattetaket i lagen om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt sänks från 3% till 0,6% för såväl industriell tillverkning som yrkesmässig växthusodling, att hela oljeskatten skall räknas in i underlaget och att beslut om nedsättning skall fattas av riksskatteverket. Det bör betonas att sådana beslut skall kunna fattas rutinmässigt.
Fördelarna med motionärernas förslag är att skattelättnaderna inriktas på just de företag som har höga kostnader för energi, att kostnaden för det allmänna blir mindre och att något behov av skattehöjningar på andra områden i kompensationssyfte inte uppstår. Andra väsentliga aspekter är att bestämmelserna på grund av sin generella karaktär inte kan sägas stå i konflikt med handelspolitiken och att energibeskattningens styrande funktion som stimulans till minskad energianvändning och val av mindre miljöskadliga energislag i huvudsak bevaras.
I enlighet med vad som anförts avstyrker utskottet regeringens förslag till omläggning av energibeskattningen. Det innebär att utskottet avvisar de förslag till lagändringar på detta område som lagts fram i propositionen. Samtidigt tillstyrker utskottet motion Fi65 (s) i motsvarande delar och föreslår att regeringen snarast lägger fram förslag till författningsändringar. Dessa förslag bör läggas fram i så god tid att den föreslagna ikraftträdandetidpunkten, den 1 januari 1993, inte behöver skjutas upp.
Vidare bör -- som också föreslås i motionen -- möjligheten att basera skattetaket på förädlingsvärdet utredas, liksom möjligheterna att komplettera energibeskattningen med administrativa styrmedel för de industriföretag som når upp till skattetaket.
dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse: 57. beträffande omläggning av energibeskattningen att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi65 yrkandena 8--11 och 16--21 och 1991/92:Fi46 avslår vad som anförs i proposition 1991/92:150 bilaga I:5 avsnitt 1 samt i motionerna 1991/92:Fi43 yrkande 3 och 1991/92:Fi44 yrkandena 19--21 samt godkänner vad utskottet anfört,
37. Växthusnäringen m.m. (mom. 58--62, motiveringen)
Under förutsättning av bifall till reservation 36
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på s.91 börjar med rubriken "Naturgas" och på s.98 slutar med "yrkandena 14 och 15" bort ha följande lydelse:
Utifrån de utgångspunkter utskottet anfört finns ingen anledning att ta ställning till de frågor om särskilda skatteåtgärder, övergångsbestämmelser och utredningar m.m. beträffande naturgasen, växthusnäringen, återbetalnings- och kompensationsproblematiken, kraftvärmen och biobränslena som aktualiserats under utskottsbehandlingen. Utskottet vill emellertid inte motsätta sig att skattefriheten för fasta bränslen slopas eller att bestämmelsen om metan ändras på det sätt som föreslås i propositionen dock att förändringen beträffande inhemska fasta bränslen bör uppskjutas ett år. Beträffande metallurgiska processer m.m. förordar finansutskottet att riksdagen med anledning av motionerna Fi65 och Fi48 (båda s) gör ett tillkännagivande i enlighet med vad skatteutskottet anfört om att under ännu en tid behålla den nuvarande skattebefrielsen för kolbränslen. Med tanke på främst kalk- och cementindustrin bör dessutom enligt finansutskottets mening riksdagen göra ytterligare ett tillkännagivande om den skattenedsättning som bör gälla framöver. Utskottet har förståelse för att det av praktiska skäl inte är lämpligt att särbehandla just dessa branscher utan att nedsättningen bör gälla generellt för industriell tillverkning. Finansutskottet föreslår därför att riksdagen gör ett tillkännagivande i enlighet med vad utskottet anfört i fråga om den övergångsvisa energiskattenedsättningen med den ändringen att nedsättningsnivån som föreslagits i motion Fi65 bör begränsas till 0,6%.
38. Lagförslagen om energiskatter m.m. (mom. 63)
Under förutsättning av bifall till reservation 36
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:
63. beträffande lagförslagen om energiskatter m.m.
att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt dels avslår de i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.3 framlagda förslagen till lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lag om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt, lag om dels ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt, dels upphävande av samma lag samt lag om ändring i lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i övrigt,
dels hos regeringen begär förslag till sådana ändringar i de angivna lagarna som utskottet förordat i sådan tid att ändringarna kan träda i kraft den 1 januari 1993,
39. Vägtrafikskatten (mom. 64)
Under förutsättning av bifall till reservation 36
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 98 som börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "12 och 13" bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av vad utskottet anfört ovan om förslaget att höja koldioxidskatten avstyrker utskottet förslaget till ändrad kilometerskatt för den tunga trafiken. Riksdagen bör således bifalla motion Fi65 (s) yrkandena 12 och 13.
dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse:
64. beträffande vägtrafikskatten
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi65 yrkandena 12 och 13 avslår de i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.3 framlagda förslagen till lag om ändring i lagen (1991:609) om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327) och lag om ändring i lagen (1991:610) om ändring i lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska fordon,
40. Schablonavdraget m.m. (mom. 65)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som börjar med "Finansutskottet konstaterar" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning -- som bygger på att riksdagen bifaller motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) och avslår förslaget i propositionen -- finns det inte något behov av att slopa avdragsrätten vid inkomstbeskattningen som regeringen föreslår och som kommer att höja inkomstskatten för ca 5 miljoner löntagare med totalt ca 7 miljarder kronor. Denna skattehöjning kommer enligt utskottets uppfattning att få negativa effekter på arbetsutbudet, minska rörligheten på arbetsmarknaden, försvåra kommande avtalsförhandlingar och försämra möjligheterna att använda den förenklade deklarationen och att vidareutveckla detta system.
Sammanfattningsvis delar utskottet den uppfattning som förs fram i motion Fi65 (s) att regeringens förslag ytterligare försämrar den fördelningspolitiska profilen i skattesystemet. Tillsammans med de besparingar och nedskärningar som föreslås inom den kommunala sektorn och socialförsäkringssystemet ger detta helt oacceptabla effekter för rättvisan i samhället.
Mot bakgrund av vad som anförts avstyrker utskottet propositionen i nu berörda delar och tillstyrker motion Fi65 yrkandena 5--7.
dels att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse:
65. beträffande schablonavdraget m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi65 yrkandena 5--7 och med avslag på motionerna 1991/92:Fi43 yrkande 1 och 1991/92:Fi44 yrkande 24,
dels avslår de i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.5 framlagda förslagen till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter och lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), dels antar i proposition 1991/92:112 framlagt förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) såvitt avser 4 § och 12 §,
41. Mervärdesskatt (mom. 66)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 100 börjar med "Finansutskottet delar" och på s.101 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört saknas anledning att genomföra den kraftiga mervärdesskattesänkning som regeringen föreslår och som vi i nuvarande statsfinansiella situation inte har råd med. Förslaget innebär ett skattebortfall på 11,6 miljarder kronor brutto. De konjunktur- och fördelningspolitiska effekterna av en sådan åtgärd är därtill högst tvivelaktiga, dels med hänsyn till att prisutvecklingen är osäker, dels därför att mervärdesskattesänkningen inte berör sådana varor och tjänster som redan är lägre beskattade -- t.ex. mat och resor -- eller inte beskattade alls -- t.ex. hyror. Den åberopade nödvändigheten att anpassa mervärdesskattenivån internationellt utgör inte heller något bärande argument, bl.a. med hänsyn till att den danska nivån på mervärdesskatten är lika hög som den svenska. Utskottet tillstyrker motion Fi65 (s) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 66 bort ha följande lydelse:
66. beträffande mervärdesskatt att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi65 yrkande 4 avslår det i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.4 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdesskatt samt motionerna 1991/92:Fi42 yrkandena 25--29, 1991/92:Fi43 yrkande 2 och 1991/92:Fi44 yrkande 23,
42. Omprövning av skattepolitiken (mom. 67)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 103 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
I samband med tidigare behandling av skattepolitiken har det från socialdemokratiskt håll framhållits att det inte är möjligt att i dag överblicka vilka krav som den reala ekonomiska utvecklingen och anpassningen till andra länder kommer att ställa på vårt skattesystem i framtiden. Omfattningen och inriktningen av den anpassning som kan komma att krävas till EG är svåra att precisera nu. Ytterligare studier behöver göras. Utskottet delar denna uppfattning.
Regeringens skattepolitik har enligt utskottets uppfattning getts en inriktning som mer och mer fått karaktären av en ren intressepolitik. Kraftiga skattelättnader har genomförts för höginkomsttagare och andra med stort sparande och betydande förmögenheter. Härtill kommer skatteskärpningar för arbetstagare och andra med begränsade resurser och indragningar inom den offentliga sektorn. Detta är en politik som leder till ökade orättvisor, skärper motsättningarna och skapar kompensationskrav hos stora grupper.
Den studie över de fördelningspolitiska effekterna av regeringens skattepolitik som nyligen genomförts av LO och som åberopas i motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) visar att löntagarna i nästan varje inkomstläge fått bidra mera till skattesänkningarna än övriga grupper. Bland kapitalägare och företagare ökar köpkraften med växande förmögenheter. Ju rikare man är, desto mer tjänar man på regeringens politik. Regeringen har, enligt vad utskottet kunnat utröna, inget som helst stöd för sin tes att denna politik har någon positiv inverkan på tillväxten. De förändringar som hittills har genomförts har tvärtom enligt utskottets uppfattning haft mycket små och osäkra effekter på tillväxten. Vad man däremot vet säkert är att politiken har lett till ökade inkomstklyftor och gigantiska budgetunderskott.
Den politik som nu föreslås av regeringen går tvärs emot principen om skatt efter bärkraft. En sådan politik är enligt utskottets mening fullständigt oacceptabel.
Som framhålls i motion Fi65 (s) bör man stå fast vid de principer som vägledde skattereformen. Den uppföljning som sker genom den särskilt tillsatta utvärderingskommittén måste fullföljas. Denna utvärdering bör kunna ge synnerligen värdefull kunskap om skattesystemets konsekvenser för ekonomins funktionssätt, tillväxten och fördelningspolitiska effekter. Stora förändringar av skattereformen försvårar denna utvärdering och minskar möjligheterna till en ekonomiskt och fördelningspolitiskt sund utveckling.
Vad som nu har anförts bör enligt utskottets uppfattning riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därtill bör, som yrkas i motion Fi65 (s), riksdagen besluta att återställa skattereformen i dess huvuddrag. Detta innebär en revidering av beslutet om sänkt kapitalinkomstskatt, reavinstskatt, förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt m.m. Brytpunkten i skatteskalan bör räknas upp i mindre mån än vad riksdagen tidigare på regeringens förslag har beslutat och den allmänna löneavgiften återinföras, liksom de sociala avgifterna på vinstandelsmedel. Även i fråga om ränteavdragsbegränsningen och de särskilda reglerna för fåmansföretagare bör de tidigare reglerna återställas.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker bifall till motion Fi65 yrkandena 1--3 och 23--35.
dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:
67. beträffande omprövning av skattepolitiken att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi65 yrkandena 1--3 och 23--35 och med avslag på motionerna 1991/92:Fi44 yrkandena 27--29 och 1991/92:Fi101 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
43. Slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus m.m. (mom.68)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 106 som börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "(nyd) yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Genom skattereformen höjdes fastighetsskatten på alla hyreshus, oavsett användning, till 2,5% av taxeringsvärdet. För att dämpa överhettningen av investeringar i kontor och andra kommersiella byggnader höjdes senare fastighetsskatten till 3,5% på denna typ av fastigheter för perioden 1991--1992.
Regeringens förslag att slopa fastighetsskatten på kommersiella fastigheter från 1993 innebär ett skattebortfall med ca 3 miljarder kronor. Åtgärden syftar enligt regeringen till att åstadkomma en höjning av värdet på kontorsfastigheter genom att öka lönsamheten och därmed begränsa kreditförlusterna i bankerna.
Som anförs i motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) finns det ingen anledning att tro att en avskaffad fastighetsskatt på kort sikt får de starka effekter som anges i propositionen. Utskottet återkommer strax till frågan hur man bör åstadkomma långsiktiga förbättringar. Utskottet ifrågasätter också -- liksom motionärerna -- om staten bör ge stora, riktade skattelättnader till fastighetsägarna och de andra placerarna för att rädda dem från konsekvenserna av deras förlustbringande affärer. Som anförs i motionen hör det också till bilden att priserna på kontorshus i dag är åtta gånger högre än 1980, trots det kraftiga prisfallet under den senaste tiden.
Regeringens politik väcker vidare stark kritik från fördelningspolitisk synpunkt. Förslaget om slopad fastighetsskatt för kommersiella lokaler är ett stort steg vidare på denna förvända politik, som innebär att kapitalägare och företagare förstärker sin köpkraft medan låginkomsttagare och andra grupper som behöver samhällets stöd utsätts för ej acceptabla försämringar i olika hänseenden.
Med det anförda tillstyrker utskottet avslagsyrkandet i den nu angivna motionen (Fi65 yrkande 22) och i motion Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande 25.
Under förutsättning att fastighetsskatten på lokaler kommer att behållas anser utskottet att den detaljfråga som tas upp i motion Fi65 (yrkande 36) bör åtgärdas. Upplåtelse av samlingslokaler som ägs av ideella föreningar till kommuner och andra icke-kommersiella ändamål bör inte betecknas som ett sådant kommersiellt utnyttjande som föranleder skatteplikt. Utskottet tillstyrker således motionen i denna del och föreslår ett uttalande i enlighet härmed.
dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:
68. beträffande slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus m.m. att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi65 yrkandena 22 och 36 samt med avslag på motionerna 1991/92:Fi44 yrkandena 25 och 26 och 1991/92:Fi101 yrkande 1 samt det i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.6 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
44. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom.70)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 108 börjar med rubriken "Den förda budgetpolitiken" och på s. 112 slutar med "samt 30 och 32" bort ha följande lydelse:
Försvagningen av statsfinanserna beror emellertid också på den borgerliga regeringens politik. Regeringen har utan finansiering ökat utgifterna med ca 16 miljarder kronor genom förslagen rörande Nordbanken och i tilläggsbudget I och II. Därtill kommer skattesänkningar som belastar innevarande budgetår med drygt 3 miljarder kronor. På det sättet blåser regeringen upp underskottet i år för att försämringen till nästa budgetår inte skall se fullt lika illa ut.
Även för budgetåret 1992/93 leder regeringens förslag till att statsfinanserna försvagas bl.a. till följd av mycket omfattande och ofinansierade skattesänkningar. Sedan regeringsskiftet i höstas har riksdagen på regeringens förslag beslutat om skattesänkningar på över 30 miljarder kronor--ett inkomstbortfall som måste täckas genom ökad statlig upplåning. Utskottet finner det oansvarigt med ofinansierade skattesänkningar av denna omfattning i ett skede när statsfinanserna försämras dramatiskt.
Enligt utskottets mening bör finanspolitiken inriktas på att återställa balansen i statens finanser. Stora och permanenta underskott i statens budget bör undvikas eftersom de driver upp räntorna, hämmar investeringarna och sänker tillväxten.
På längre sikt bör utgiftspolitiken ges en sådan utformning att de offentliga utgifternas andel av BNP successivt kan sänkas i takt med ökad tillväxt. En stram utgiftspolitik måste alltså bibehållas och utrymmet för nya långsiktiga utgiftsåtaganden är mycket begränsat.
Statsfinanserna försämras nu dramatiskt samtidigt som det föreligger ett mycket stort behov av insatser för att skapa arbete och utbildning. Med hänsyn härtill är det enligt utskottets mening inte möjligt att sänka skatterna under de närmaste åren.
Utskottet står fast vid principerna bakom skattereformen. De beslut som regeringen har genomdrivit om skattesänkningar för kapitalägare och höginkomsttagare bör därför omprövas. Det gäller besluten om sänkt kapitalinkomstskatt, reavinstskatt, förmögenhetsskatt och arvs- och gåvoskatt. Dessa åtgärder har en omfördelande effekt men ger inte alls de tillväxteffekter som regeringen har gjort gällande.
Energiskatten för den tunga industrin bör sänkas för att åstadkomma mer konkurrensneutrala villkor. Utskottet avvisar emellertid regeringens förslag att helt avskaffa energiskatten på industrin. Utskottet avvisar också regeringens förslag om höjd inkomstskatt, sänkt mervärdesskatt och slopad fastighetsskatt på kommersiella lokaler.
Regeringens budgetförslag innebär att de offentliga utgifternas ökningstakt i reala termer avtar från ca 3,5% år 1991 och 3% år 1992 till att avstanna helt år 1993. Det är, som utskottet ser det, en alltför hård nedpressning av de offentliga utgifterna. Med tanke på konjunkturläget är det mer rimligt med en viss ökning av den offentliga konsumtionen. En sådan utveckling ligger dessutom inom de ramar som ges av ambitionen att på längre sikt sänka utgiftskvoten. Därtill bör i nuvarande läge investeringsnivån höjas kraftigt.
Utskottet anser således att det inte finns tillräckliga skäl att bedriva en så hårdhänt åtstramningspolitik som regeringen vill få till stånd. Å andra sidan får finanspolitiken inte bli så expansiv att den leder till en uppgång i inflationen.
En budgetpolitik utformad på detta sätt förordas av Socialdemokraterna i motion Fi40. I enlighet med det synsätt som kommer till uttryck i motionen anser utskottet att satsningen på arbete och utbildning måste öka. Den för närvarande viktigaste politiska frågan är att bekämpa den ökande arbetslösheten. Med hänsyn härtill finner utskottet motionärernas förslag om ett tvåårigt investeringsprogram på 40 miljarder kronor vara väl avvägt. Ett statligt räntebidrag skall stimulera kommuner och statliga myndigheter att tidigarelägga sina investeringar. Inom ramen för detta program skall investeringar stödjas även på annat sätt.
Regeringens förslag att avskaffa investeringsbidraget till bostadsbyggande och trappa av övrigt stöd till bostadsbyggandet måste avvisas. Bostadsfinansieringen bör lösas genom en snabb övergång till räntelånesystemet som kan minska statens utgifter under kommande år med mycket betydande belopp. Utskottet avvisar regeringens förslag att fr.o.m. år 1993 årligen dra in 7,5 miljarder kronor från kommunsektorn liksom planerna på att införa karensdagar i sjukförsäkringen. Höjningen av barnbidraget bör enligt utskottets mening tidigareläggas till den 1 juli 1992.
Däremot bör de besparingar i förhållande till regeringens förslag genomföras som redovisas i Socialdemokraternas motion Fi40. De avser bl.a. minskade utgifter för försvaret genom oförändrad försvarsram, utökad beslutskapacitet vid utlänningsnämnden med åtföljande minskning av förläggningskostnaderna samt aktiva åtgärder för att förebygga och rehabilitera ryggskador med åtföljande minskning av utgifterna inom sjukförsäkringen.
Med en sådan inriktning av budgetpolitiken kan statens budgetunderskott minskas. Det budgetförslag Socialdemokraterna redovisar i motion Fi40 ger ett underskott som kameralt räknat är drygt 6 miljarder kronor mindre än enligt regeringens förslag. Med hänsyn tagen till högre aktivitet i ekonomin och minskade ränteutgifter förbättras den offentliga sektorns finanser därutöver med ytterligare drygt 8 miljarder kronor.
Utskottet biträder med det anförda det förslag till budgetpolitiska riktlinjer som Socialdemokraterna redovisar i motion Fi40 yrkande 2. Vad utskottet här anfört innebär vidare att utskottet avstyrker bifall till de budgetpolitiska riktlinjer som förordas av regeringen i den reviderade finansplanen (mom. 2) samt av Ny demokrati i motion Fi42 yrkandena 2, 6, 12--17 samt 30 och 32.
dels att utskottets hemställan under 70 bort ha följande lydelse:
70. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 2 och motion 1991/92:Fi42 yrkandena 2, 6, 12--17, 30 och 32 godkänner vad som förordas i motion 1991/92:Fi40 yrkande 2 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom.70)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 110 börjar med "Ny demokrati" och på s. 112 slutar med "samt 30 och 32" bort ha följande lydelse:
Ny demokrati framhåller i motion Fi42 att det måste föras en mycket stram finanspolitik med ytterligare utgiftsnedskärningar. De resurser som därvid frigörs skall användas på ett tillväxtbefrämjande sätt och komma alla till del. Enligt motionärerna är det också viktigt att kunna minska budgetunderskottet för att klara EG:s konvergensregler.
Eftersom budgetunderskottet till en del beror på att statens inkomster försvagas ser motionärerna det som mycket viktigt att företagens försäljning kan öka och att sysselsättningen därigenom också kan förbättras.
Statsbudgetens saldoutveckling enligt LK-kalkylen ser Ny demokrati som ett skräckscenario som till varje pris måste undvikas genom att besparingskraven sätts högre och genom att man stimulerar till ökade inkomster.
Sålunda bör enligt Ny demokrati u-hjälpen kraftigt begränsas och hemspråksundervisningen avvecklas. Stora nedskärningar förordas också i det statliga stödet till organisationer, politiska partier, Nordiska rådet, sjukvård samt flyktingmottagning. Besparingar skall också uppnås genom att sjukpenningen, föräldrapenningen och arbetsskadeförsäkringen samordnas i ett enhetligt system där ersättningen utgår med 2/3 lön under de två första veckorna. Motionärerna vill dessutom införa ett inkomstprövat barnbidrag.
Arbetslivsfondens tillgångar skall till en del användas för infrastrukturinvesteringar. Motionärerna vill dessutom öka stödet till Baltikum, till Östersjöns miljö och till de sämst ställda pensionärerna i Sverige. Antalet ålderdomshem skall byggas ut och satsningen på järnvägsinvesteringar skall utökas.
På skatteområdet föreslås bl.a. sänkt turistmoms.
Utskottet vill med anledning härav anföra följande. I likhet med Ny demokrati anser utskottet att den borgerliga regeringen för en i grunden riktig politik men att de förslag till besparingar och skattesänkningar som redovisas inte är tillräckligt långtgående.
Under de närmaste åren krävs en mycket stram utgiftspolitik. Det är också viktigt att de resurser som frigörs används på ett arbetsskapande och tillväxtbefrämjande sätt.
De svenska skatterna måste så fort som möjligt anpassas till övriga Europa. Medan skatternas andel av BNP i Sverige utgör ca 53% ligger genomsnittet för EG-länderna strax över 40%.
För att skapa utrymme för skattesänkningarna måste en lång rad utgifter omprövas. I likhet med vad som förordas i motion Fi42 (nyd) anser utskottet att u-hjälpen måste ses över och effektiviseras. Biståndsbehoven är omättliga men Sverige torde vara bättre på att ge meningsfull hjälp till våra grannländer i Baltikum än att förhandla om hur hjälpen skall sippra ned till befolkningen i enpartistater långt borta. Utskottet delar motionärernas uppfattning att biståndsmålet bör sänkas från 1,0 till 0,7% av BNI.
Sverige måste öppna sig för omvärldens turister. En aktiv och professionell marknadsföring av landet samt inte minst sänkt turistmoms kan få turismen att växa snabbt vilket ger förbättrad sysselsättning och växande skatteintäkter.
Socialpolitiken är en viktig del i den svenska välfärden. Det är också den minst konkurrensutsatta samhällssektorn, där sjukvården intar en särställning med många drag gemensamma med en planekonomi. Som utskottet ser det finns här betydande möjligheter till besparingar genom konkurrens och privatisering. Dagmarreformen bör enligt utskottets mening upphävas. Stora besparingar kan också göras på barnbidraget som är ett tydligt exempel på den orimliga rundgången av skatter och bidrag. Eftersom höginkomsttagarna knappast har något direkt behov av barnbidraget bör bidraget till det första barnet inkomstprövas och endast utgå till de familjer som förslagsvis tjänar mindre än 300000 kr. per år.
Utbyggnad, modernisering och underhåll av infrastrukturen är mycket viktig för att få till stånd en ökad tillväxt och produktivitet. Snabbtågsutbyggnaden bör påskyndas. Utskottet föreslår i likhet med motionärerna att 2 miljarder kronor satsas på sådana investeringar med medel från arbetslivsfonden.
Satsningarna på utbildning bör inriktas på kvalitet, kunskaper och effektivisering. Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att hemspråksundervisningen inte skall betalas med skattemedel. Därmed kan bidraget till driften av det kommunala skolväsendet begränsas med 1,3 miljarder kronor.
Bostadssubventionerna bör avvecklas. Liksom Ny demokrati finner utskottet regeringens förslag till reformering av bostadsfinansieringen genomtänkt och väl avvägt.
Slutligen instämmer utskottet i Ny demokratis uppfattning att regeringen måste ta ett samlat grepp om organisationsbidragen. Principerna för organisationsbidragen bör ses över i en parlamentariskt sammansatt kommitté vars resultat bör utmynna i dels en klarare redovisning av de olika bidragen, dels en kraftigt minskad bidragsvolym.
Med det anförda biträder utskottet de budgetpolitiska riktlinjer som Ny demokrati för fram i motion Fi42 (nyd) yrkandena 2, 6, 12--17 samt 30 och 32. Utskottet avstyrker därmed bifall till de riktlinjer som regeringen lägger fram i finansplanen och som Socialdemokraterna redovisar i motion Fi40 (s) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 70 bort ha följande lydelse:
70. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 2 och motion 1991/92:Fi40 yrkande 2 godkänner vad som förordas i motion 1991/92:Fi42 yrkandena 2, 6, 12--17, 30 och 32 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
46. Miljöräkenskaper (mom.84)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser:
dels att den del av utskottets yttrande på s. 116 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Regeringen har med utgångspunkt från utredningens förslag och remissinstansernas synpunkter givit konjunkturinstitutet i uppdrag att utveckla metoder och modeller för att redovisa viktiga samband mellan miljö och ekonomi. Av kompletteringspropositionen framgår att regeringen under våren 1993 avser att ge statistiska centralbyrån (SCB) i uppdrag att utveckla och komplettera miljöstatistiken samt utveckla fysiska miljö- och naturresursräkenskaper. Förslag om medel härför läggs fram i kompletteringspropositionen. Ett uppdrag har också givits åt statens naturvårdsverk att utveckla system med miljöindex som kan ge en samlad bild av tillståndet i de svenska ekosystemen.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Fi83 (s) i så måtto att arbetet med att ta fram ett miljöräkenskapssystem har dragits i långbänk. Regeringen bör därför nu tillse att det fortsatta utredningsarbetet--med utgångspunkt från de ovan angivna utredningsuppdragen--får en sådan uppläggning och sådana resurser att förseningar med att färdigställa ett miljöräkenskapssystem undviks. Som utskottet ser det bör regeringen därför årligen redovisa för riksdagen hur arbetet med miljöräkenskaper fortskrider och informera riksdagen om vad som sker i det internationella samarbetet på området. Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi83 (s) yrkande 4 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 84 bort ha följande lydelse: 84. beträffande miljöräkenskaper att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Fi83 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom.1)
Bo G Jenevall (nyd) anför:
Som framgår av betänkandet råder inom många områden stor samstämmighet mellan kompletteringspropositionens och Ny demokratis inriktning av politiken. Det finns dock skillnader på några viktiga punkter. Ny demokrati vill sålunda understryka att förnyelsearbetet går för långsamt. Man måste gå snabbare fram med utgiftsminskningarna för att skapa utrymme för ytterligare skattesänkningar. Man måste ta bort onödig byråkrati, dra ner organisationsstödet kraftigt och rationalisera den kommunala verksamheten. Som framgår bl.a. av reservationen till avsnittet om budgetpolitiken bör det gå att på ett väsentligt sätt öka takten i utgiftsminskningarna genom att se över ett flertal områden i statsbudgeten.
Jag vill i detta sammanhang även upprepa vad som framhölls angående utformningen av arbetsmarknadspolitiken i en reservation till finansutskottets betänkande (1991/92:FiU20) om årets finansplan.
Som framgått av avsnittet om den ekonomiska utvecklingen kommer sannolikt den nuvarande lågkonjunkturen att bestå under större delen av år 1992. Även år 1993 kan i värsta fall bli ett mindre gynnsamt år. Mot den bakgrunden bör nya former för arbetsmarknadspolitiken prövas. Det nuvarande systemet som till viss del skyddar de arbetslösa ekonomiskt leder i alltför liten utsträckning till produktivt arbete. Det är min uppfattning att en effektivare arbetsmarknadspolitik, som syftar till att bereda produktivt arbete för tusentals arbetslösa utan ökade kostnader för staten, snarast måste komma till stånd. Den ekonomiska politikens viktigaste uppgift är att skapa förutsättningar för företagen att verka och kunna expandera vilket innebär ökad sysselsättning och därmed tryggad ekonomi för alla.
Jag vill också särskilt understryka att ungdomarnas svåra situation på arbetsmarknaden måste uppmärksammas mer. Ungdomarna måste få möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden. Vi stöder därför regeringens åtgärder härvidlag. Resultatet får dock inte bli att arbetstagarorganisationerna genom arbetsdomstolen försöker att stoppa ikraftträdandet av riksdagens beslut. Fackföreningarna är ej till för att göra riksdagens arbete. En demokrati skall styras av folkets valda ombud. Den kollektiva företrädarrätten måste på sikt brytas och ersättas av den individuella arbetstagarens frihet och förhandlingsrätt på verkstadsgolvet, inom sjukvården och på andra arbetsplatser.
2. Finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder (mom.14)
Bo G Jenevall (nyd) anför:
Ny demokrati instämmer med utskottet i fråga om principen att medel från arbetslivsfonden skall kunna disponeras för finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder, t.ex. infrastrukturen. Enligt min uppfattning bör minst 2 miljarder kronor utöver regeringens förslag föras över från arbetslivsfonden och användas till infrastrukturella sysselsättningsskapande åtgärder för järnvägar. En satsning på bra järnvägar skapar inte bara sysselsättning utan också tillväxt i ekonomin. Dessutom sparas miljön om kommunikationerna förbättras. Enligt Ny demokratis uppfattning skall dessa 2 miljarder kronor omgående avsättas till högprioritetsobjektet snabbjärnvägsutbyggnaden från Stockholm till Sundsvall.
3. Finansiering av arbetslöshetsförsäkringen (mom.15)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anför:
Nuvarande beräkningar tyder på att arbetsmarknadsfonden kommer att uppvisa ett underskott på ca 10 000 milj.kr. vid utgången av nästa budgetår. I det läge som nu har uppstått motsätter vi oss inte regeringens förslag om en utökad rörlig kredit i riksgäldskontoret under budgetåret 1992/93 för att förstärka arbetsmarknadsfonden.
Vi vill framhålla att med Socialdemokraternas förslag minskar arbetslösheten så mycket att fondens underskott under nästa budgetår blir mindre än 5 000 milj.kr. De kommande åren ökar det knappast. Vår satsning på aktiva åtgärder minskar således statens utgifter för de arbetslösa med väsentliga belopp.
4. Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt samt riktlinjer för investeringsplaneringen (mom.46 och 48)
Bo G Jenevall (nyd) anför:
Jag anser att behovet av resurstillskott till trafikens infrastruktur är betydande med hänsyn till de många års försummelser som nu måste tas igen. Propositionens förslag till medelsanvisning är därför otillräckligt och bör utökas med 2 000 milj.kr. till sammanlagt 4 200 milj.kr. Enligt min mening kan angelägna satsningar göras på de för landet viktiga tillväxtprojekten. Jag anser det också vara viktigt att medlen utnyttjas för att öka satsningarna på huvudvägsystemet och borttagande av flaskhalsar mellan storstäderna i Sverige. Likaså att utbyggnaden av snabbjärnvägen mellan Sundsvall och Stockholm högprioriteras. För finansieringen av resursökningen till investeringarna i trafikens infrastruktur bör -- som vi framför i vår motion Fi42 (nyd) -- motsvarande medel föras över från arbetsmiljöfonden.
5. Omläggning av energibeskattningen (mom.57)
Bo G Jenevall (nyd) anför:
I kompletteringspropositionen föreslår regeringen att industrins energiskatter skall sänkas med brutto 3,4 miljarder kronor. Det är ett bra och riktigt förslag eftersom de svenska företagen haft konkurrensnackdelar av den höga svenska energibeskattningen.
Kompletteringspropositionens övriga skatteförslag syftar huvudsakligen till att finansiera det inkomstbortfall som uppkommer för staten när energiskatten sänks för industrin. Jag anser att det är en helt onödig omväg för att nå detta syfte. Skattesänkningar bör finansieras genom utgiftsminskningar. Även om jag delar regeringens uppfattning att momsen måste sänkas inför EG-inträdet, vill jag alltså sätta i fråga den momssänkning som nu föreslås eftersom den finansieras med en höjning av en annan skatt.
I motion Fi43 (nyd) har därför yrkats avslag på regeringens förslag att höja energiskatterna för hushållen, att sänka mervärdesskatten och att slopa schablonavdraget vid inkomstbeskattningen.
Som framgår av motionen är Ny demokrati berett att stödja regeringens politik om en annan mycket viktig ekonomisk-politisk fråga får en lösning. Det gäller det av Ny demokrati föreslagna investeringsbolaget som efter en uppgörelse i finansutskottet nu föreslås bli bildat (1991/92:FiU21).
Med hänsyn härtill har vi ställt oss bakom de i kompletteringspropositionen framförda skatteförslagen.
6. Utformningen av kompletteringspropositionen
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson (allas) och Bo G Jenevall (nyd) anför:
Årets kompletteringsproposition innehåller förutom de frågor som normalt bör tas upp i en framställning av detta slag även förslag om ett helt nytt statsbidragssystem för kommunerna, ett helt nytt bostadsfinansieringssystem, långtgående förändringar av energiskatter, mervärdesskatten och inkomstbeskattningen samt olika arbetsmarknadspolitiska insatser.
Finansutskottet och konstitutionsutskottet har vid upprepade tillfällen slagit fast att det i kompletteringspropositionen inte bör tas upp andra frågor än de som har ett direkt samband med de finanspolitiska övervägandena.
Så t.ex. underströk konstitutionsutskottet i sitt granskningsbetänkande 1988/89:KU30 betydelsen av att budgetpropositionen är så heltäckande som möjligt för att riksdagens ledamöter skall få möjlighet att redan under den allmänna motionstiden i januari ta ställning till den ekonomiska politik som regeringen avser att föra under i första hand det kommande budgetåret. I de fall anslagsfrågor tas upp i kompletteringspropositionen leder detta till att arbetsförhållandena i utskotten och kammaren blir onödigt ansträngda, framhöll konstitutionsutskottet. Dessutom skapar det särskilda olägenheter för finansutskottet i dess arbete med de övergripande finanspolitiska frågorna och fastställandet av statsbudgeten. Budgetfrågornas behandling är också av stor betydelse för de statliga myndigheternas och andra berörda organs möjligheter att planera sin verksamhet samt är självfallet i främsta rummet av synnerlig betydelse för den allmänhet som berörs av besluten.
Även i andra sammanhang har under årens lopp kritik riktats mot utformningen av kompletteringspropositionen. Så t.ex. framförde ett antal motionärer skarp kritik mot 1989 års kompletteringsproposition, som enligt deras mening egentligen innehöll ett helt nytt budgetförslag. Kompletteringspropositionen skall vara ett dokument som kompletterar tidigare förslag och inte en ny budget, påpekade motionärerna och slog samtidigt fast att ett effektivt budgetarbete förutsätter att regeringen följer föreskrifter i grundlag och riksdagsordning.
Vi delar helt denna uppfattning och konstaterar att med den utformning som årets kompletteringsproposition fått är kritiken i dag i än högre grad berättigad.
Vad vi inte förstår är att Carl Bildt, Bo Lundgren, Lars Tobisson, Anders Björck och andra undertecknare av denna moderata partimotion, 1988/89:Fi60 (m), inte tagit mer intryck av den kritik som de då framförde och som ett enigt finansutskott (1988/89:FiU30) inkl. dess dåvarande vice ordförande Anne Wibble ställde sig bakom.
I proposition 1991/92:150 framlagda lagförslag
Bilaga 1
7Förslag till Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt
8Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
9Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter
10Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)
11Förslag till Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt
12Förslag till Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift
I proposition 1991/92:112 framlagt lagförslag
Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)
Av utskottet framlagt lagförslag Bilaga 2
Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:328) om ändring i lagen 1991:1153) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att punkt 12 av anvisningarna till 32§ kommunalskattelagen (1928:370) i punktens lydelse enligt lagen (1992:000) om ändring i lagen (1991:1153) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Anvisningar till 32 §
12. Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om förmånen grundas på förvärvsinkomst, som hänför sig till tjänst. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning också ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått annorledes än på grund av försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring.
Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring, ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård samt ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20§ lagen (1991:1047) om sjuklön utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.
Korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349), utbildningsbidrag för doktorander, timersättning vid kommunal vuxenutbildning (komvux), vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid svenskundervisning för invandrare (sfi) räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Dagpenning från Dagpenning från
arbetslöshetskassa, kontant arbetslöshetskassa, kontant
arbetsmarknadsstöd, arbetsmarknadsstöd,
statsbidrag motsvarande statsbidrag motsvarande
dagpenning från dagpenning vid
arbetslöshetskassa eller arbetsmarknadsutbildning som
kontant arbetsmarknadsstöd lämnas till den som startar
som lämnas till egen näringsverksamhet, och
arbetslös som startar egen som avser att utgöra ett
rörelse räknas som tillskott till
skattepliktig intäkt av näringsidkarens
tjänst. försörjning under
inledningsskedet av
verksamheten, räknas som
skattepliktig intäkt av
tjänst.
Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Detsamma gäller dagpenning Detsamma gäller dagpenning, och stimulansbidrag, vilka som enligt av regeringen eller enligt av regeringen eller av av statlig myndighet meddelade statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till bestämmelser utgår till deltagare i deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om med dem i fråga om sådant bidrag sådana bidrag likställda. likställda.
Skatteutskottets yttrande 1991/92SkU5y Bilaga 3 Vissa skattefrågor i kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Inledning
Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att avge yttrande över kompletteringspropositionen jämte motioner såvitt propositionen och motionerna rör utskottets beredningsområde. Skatteutskottet berörs främst av avsnittet Skattefrågor i bilaga I:5 till propositionen. Utskottet behandlar således i detta yttrande dels propositionen i denna del, dels de motionsyrkanden som knyter an till dessa och vissa andra skattefrågor, nämligen
1991/92:Fi42 (yrkandena 25--29) av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd), 1991/92:Fi43 (yrkandena 1--3) av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd), 1991/92:Fi44 (yrkandena 19--29) av Lars Werner m.fl. (v), 1991/92:Fi46 (yrkandena 1--2) av Bruno Poromaa m.fl. (s), 1991/92:Fi48 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s), 1991/92:Fi65 (yrkandena 1--36) av Lars Hedfors m.fl. (s), 1991/92:Fi73 (delvis) av Hans Gustafsson m.fl. (s), 1991/92:Fi78 (yrkandena 1--2) av Arne Kjörnsberg m.fl. (s), 1991/92:Fi80 (yrkande 3) av Dan Eriksson i Kolmården (kds), 1991/92:Fi81 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m), 1991/92:Fi93 (yrkandena 1--3) av Lennart Brunander och Ingbritt Irhammar (c),
1991/92:Fi101 (yrkandena 1--2) av Dan Ericsson i Stockholm (nyd).
Med anledning härav får utskottet anföra följande.
Energibeskattningen m.m.
Propositionen och motionerna
Kompletteringspropositionen innehåller bl.a. förslag till kraftigt sänkt energibeskattning för industri och växthusnäring. Sänkningen genomförs i form av dels slopad energiskatt på bränslen och el, dels sänkt koldioxidskatt, samtidigt som de nuvarande bestämmelserna om energiskattenedsättning för den energiintensiva industrin och för växthusnäringen slopas. Under de närmaste två åren skall dock vissa övergångsbestämmelser i fråga om skattenedsättningen för industrin och växthusnäringen gälla. Vidare föreslås en höjning av koldioxidskatten från 25 till 32 öre per kg utsläppt koldioxid och av energiskatten på el med 1,3 öre per kWh för andra förbrukare än industri och växthusnäring. Därutöver föreslås vissa följdändringar beträffande skatten på fjärrvärme, miljöskatten på inrikesflyg och kilometerskatten.
Förslaget i propositionen på energiskatteområdet innebär vidare att avdraget för skatt på kolbränslen som förbrukas i metallurgiska processer och skattefriheten för inhemska fasta bränslen slopas samt att den skattefrihet som nu gäller för inhemskt framställd metan ändras till att avse metan som framställts genom biologiska processer. Handelspolitiska skäl åberopas samt -- beträffande kolet i metallurgiska processer -- att huvuddelen av skatten ändå är avdragsgill. Vidare föreslås övergångsbestämmelser av innebörd att industrin under åren 1993 och 1994 skall kunna få nedsättning av den del av koldioxidskatten som överstiger 2 % av företagets försäljningsvärde för de produkter som tillverkas.
Förslaget innebär också att mervärdesskatten generellt sänks från 25 till 22 %, att fastighetsskatten på kontorsbyggnader och andra lokaler slopas och att schablonavdraget under tjänst ersätts med en begränsad avdragsrätt. Kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats blir avdragsgilla endast till den del de överstiger 4 000 kr. Detta skall gälla även för enskilda näringsidkare. Övriga kostnader som nu täcks av schablonavdraget blir avdragsgilla endast till den del de överstiger 1000 kr.
Regeringen vill med dessa åtgärder ta ytterligare steg i skattepolitiken i riktning mot sänkningar eller ett slopande av samhällsekonomiskt skadliga skatter och en internationell anpassning av skattesystemet. Bl.a. syftar omläggningen av energibeskattningen, som bygger på ett förslag som lagts fram i betänkandet Konkurrensneutral energibeskattning (SOU 1991:90), till att stärka de svenska företagens konkurrenskraft och utmönstra det nu gällande energiskattenedsättningssystemet för energiintensiv industri som ansetts strida mot såväl nuvarande handelspolitiska förpliktelser som de krav ett framtida EG-medlemskap uppställer. Samtidigt upprätthålls av främst miljöpolitiska skäl den totala nivån på beskattningen av energianvändningen genom ett ökat skatteuttag på hushållen och övriga sektorer. Inom ramen för energiskatteomläggningen skapas enligt propositionen ett utrymme för ytterligare satsningar på förnybar energi och hushållning och möjliggörs bl.a. miljöförbättrande och kostnadseffektiva åtgärder i Östersjöområdet.
Sänkningen av mervärdesskatten är motiverad av dels en önskan att undvika att skattebelastningen på hushållssektorn på grund av de nu berörda åtgärderna generellt ökas, dels EG-anpassningsskäl. I propositionen anförs att ett visst utrymme för en sänkning av mervärdesskatten reserverats i budgetpropositionen och att skattesänkningarna i övrigt bör finansieras på ett sådant sätt att det fördelningsmässiga utfallet sammantaget, dvs. inkl. den föreslagna energiskatteomläggningen, blir godtagbart. Detta är enligt propositionen bakgrunden till förslaget till omläggningen av det s.k. schablonavdraget under inkomst av tjänst.
I motion Fi43 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) hänvisar motionärerna till det förslag som de i annat sammanhang har ställt om att inrätta ett investeringsbolag. För det fall att detta förslag inte godtas har motionärerna långtgående yrkanden om ändringar i regeringens förslag. Eftersom regeringspartierna och Ny demokrati numera är ense om att inrätta det föreslagna investeringsbolaget är dessa motionyrkanden inte längre aktuella.
I motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) yrkas avslag på propositionen såvitt avser förändringarna av energiskatten och koldioxidskatten m.m. (yrkandena 8 delvis, 9 delvis och 10--13), sänkningen av mervärdesskatten (yrkande 4) och slopandet av schablonavdraget (yrkandena 5--7). I stället bör enligt motionärerna det generella skattetaket i lagen om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt sänkas från 3% till 0,6 % för såväl industriell tillverkning som yrkesmässig växthusodling, varvid hela oljeskatten skall räknas in i underlaget och beslut om nedsättning tas av riksskatteverket (yrkandena 16--19). Vidare skall möjligheten att basera skattetaket på förädlingsvärdet utredas (yrkande 20), liksom möjligheterna att komplettera energibeskattningen med administrativa styrmedel för de industriföretag som når upp till skattetaket (yrkande 21).
I motionen (yrkandena 8 i övrigt och 9 i övrigt) yrkas även avslag på propositionen såvitt avser fasta bränslen och metan. I samma motion (yrkande 14) yrkas att bestämmelsen om fullständig skattefrihet för metallurgiskt kol skall utgå. Av yrkande 15 i samma motion och övriga omständigheter torde dock framgå att syftet är det motsatta. Även i motion Fi48 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) yrkas avslag på propositionen såvitt avser kolbränslen för metallurgiska processer.
Motionärernas kritik av regeringens förslag går i huvudsak ut på att det innebär ett oacceptabelt bortfall av skatteinkomster utan motsvarande vinster i form av näringspolitiskt och samhällsekonomiskt fördelaktiga effekter. Bl.a. går enligt motionärerna energiskattesänkningen för industrin långt utöver vad som behövs för att tillgodose den energiintensiva industrins behov för att klara den internationella konkurrensen genom att den kommer att gälla även för företag där energin utgör endast en obetydlig del av kostnaden. En annan svaghet med regeringsförslaget är enligt motionärerna att de miljöstyrande effekterna av energiskatten tas bort för industrin och att det åter blir ekonomiskt förmånligt att elda med kol och tung olja i stället för naturgas, gasol och biobränslen. Motionärernas egna förslag, menar de, står inte i konflikt med handelspolitiken, ger den energitunga industrin internationellt konkurrenskraftiga energikostnader och bevarar styrmedlen för företag där energiskatten fyller funktionen att stimulera till minskad energianvändning och val av mindre miljöskadliga energislag. Av budgetskäl motsätter sig motionärerna vidare en sänkning av mervärdesskatten. Slutligen kritiserar motionärerna schablonavdragsomläggningen för att den enligt deras mening kommer att försvåra kommande avtalsförhandlingar och minska möjligheterna att använda den förenklade självdeklarationen.
I motion Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas avslag på förslaget om sänkt energibeskattning för företagen (yrkande 20), sänkt mervärdesskatt (yrkande 23) och slopat schablonavdrag (yrkande 24). Vidare föreslås ett uttalande om att energibeskattningen utöver sitt fiskala syfte även bör styra energianvändningen samt om behovet av skattehöjningar eller nya skatter på kärnkraftsel, koldioxid, bensin i storstadstrafik och flygbränsle samt skattesänkningar resp. slopad skatt på fjärrvärme och vindkraft (yrkande 19) och av en kraftfull satsning på biobränslen (yrkande 22). Regeringens förslag om höjd energiskatt godtas under förutsättning att inkomsterna används för miljösatsningar (yrkande 21).
Även i motion Fi46 (yrkandena 1--2) av Bruno Poromaa m.fl. (s) yrkas att sänkningen av energibeskattningen skall inriktas på enbart elintensiv industri samt avslag på förslaget om finansiering av industrins skattebefrielse. Motionärena anför regionalpolitiska skäl och åberopar klimatförhållandena i övre Norrland.
Arne Kjörnsberg m.fl. (s) begär i motion Fi78 (yrkandena 1--2) åtgärder för att förhindra att kommuner som i sina fjärr- eller kraftvärmeverk använder biobränslen övergår till kol och olja. Även Dan Ericsson i Kolmården (kds) efterlyser i motion Fi80 (yrkande 3) höjd koldioxidskatt alternativt andra åtgärder för att stärka biobränslenas ställning.
Växthusnäringens förhållanden tas upp i motion Fi93 av Lennart Brunander och Ingbritt Irhammar (båda c), vilka begär fullständig befrielse från energiskatt på el för växthusnäringen (yrkande 1). Beträffande koldioxidskatten begärs samma nedsättning som nu, dvs. 15 % av vad som annars gäller, under 1993 och 1994 (yrkande 2). Slutligen yrkar motionärerna att nuvarande administrativa system med direktreduktion av koldioxidskatten vid leveransen bör bibehållas för växthusnäringen (yrkande 3).
Motionerna med anledning av förslaget om slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus behandlas nedan under särskild rubrik.
Utskottets beredning
Skatteutskottet har under beredningen av detta ärende anordnat en offentlig hearing med utfrågning av bl.a. statsrådet Bo Lundgren, miljöminister Olof Johansson, utredaren bakom betänkandet SOU 1991:90 professor Lennart Hjalmarsson samt olika myndigheter, organisationer och enskilda företrädande bl.a. näringsliv, löntagare, naturvårdsintressen och forskning. Statsrådet Bo Lundgren redovisade vissa fördelningseffekter av skatteförslaget, vilka som bilaga bifogas detta yttrande.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att det råder en bred enighet om att det är nödvändigt att sänka energiskatterna för den konkurrensutsatta och mest energikrävande industrin. Det är enligt utskottets uppfattning omöjligt för Sverige att vidmakthålla en nivå på energibeskattningen för denna sektor som vida överstiger vad som är vanligt hos landets konkurrentländer. Det får anses väl dokumenterat att den jämförelsevis mycket höga energibeskattningen i Sverige leder till sänkt lönsamhet i de aktuella branscherna, vilket i sin tur leder till minskade investeringar och får negativa effekter på sysselsättning och reallöneutveckling. Det är särskilt basindustrin i de sysselsättningssvaga regionerna som drabbas.
Utskottet delar vidare den i propositionen redovisade uppfattningen att bestämmelserna bör utformas så att de inte kommer i konflikt med Sveriges handelspolitiska förpliktelser eller de krav som ett kommande medlemskap i EG ställer på svensk skattelagstiftning. Mot den bakgrunden anser utskottet att det nuvarande systemet med nedsättning av energiskatten och koldioxidskatten för energiintensiva företag bör utmönstras. Även om ett sådant system utformas som ett generellt och rutinmässigt skattetak i relation till företagets omsättning innebär det -- om det som nu bygger på ett särskilt prövningsförfarande -- enligt utskottets bedömning en risk för att våra handelspartners kommer att ifrågasätta om inte skattenedsättningen har karaktär av otillåten subvention.
Så långt det är möjligt bör, vill utskottet understryka, regelsystemet också utformas så att det befrämjar en god tillväxt och produktivitetsutveckling, eller med andra ord en god resurshushållning. I förutsättningarna för en effektiv resurshushållning ligger också betingelserna för en effektiv energihushållning och en god miljö.
Med dessa utgångspunkter anser utskottet att förslaget i kompletteringspropositionen utgör en väl avvägd lösning på hithörande problem. Genom den föreslagna omfördelningen av energiskattebelastningen från industri till konsumenter och övrig del av näringslivet uppnås syftet att stärka den konkurrensutsatta, energitunga industrins ställning, samtidigt som incitamentet att spara och hushålla med energi behålls. Utskottet är således i princip berett att stödja propositionen i huvudsakliga delar men vill i fråga om några detaljer göra vissa påpekanden.
Vad först gäller naturgasen anser utskottet att det är nödvändigt att naturgasen ges sådana förutsättningar att gjorda investeringar kan utnyttjas på ett effektivt sätt. Det är från miljösynpunkt oacceptabelt att naturgasen ersätts med kol och olja. Någon extra nedsättning av koldioxidskatten för naturgasen bör dock inte ske. Hur naturgasen skall kompenseras för minskad konkurrenskraft på grund av ändrad beskattning bör avgöras i förhandlingar mellan ägaren, staten och Vattenfall AB. Utskottet förutsätter att regeringen beaktar vad utskottet nu har anfört.
Vad därefter gäller växthusnäringen bör enligt utskottet beaktas att denna näringsgren är utsatt för en mycket hård importkonkurrens. Utöver högre energiskatter än konkurrenterna gör vårt kallare klimat att energiåtgången är väsentligt högre än för konkurrenterna. Växthusnäringen kan därför utan överdrift sägas vara i större behov än någon annan näring av låga energiskatter. Mot den bakgrunden bör en mindre avvikelse från de övergångsbestämmelser som föreslås i propositionen kunna accepteras utan att det uppstår några smittoeffekter till andra näringsgrenar.
I enlighet med det anförda föreslår därför utskottet att växthusodlingen befrias från energiskatt på elförbrukning fr.o.m. år 1993 och på förbrukning av fossila bränslen fr.o.m. år 1995. Skatteutskottet finner det vidare rimligt att växthusnäringen befrias från skatten på all användning av el inkl. belysning, drift av maskiner o.d. och därmed likställs med industrin i detta hänseende. I förslaget till lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt bör således begränsningen för skattebefrielsen till växthusuppvärmning i 14 § slopas och den särskilda ikraftträdandebestämmelsen för denna näringsgren anpassas efter vad utskottet nu anfört. Vidare bör växthusodlingen under åren 1993 och 1994 få behålla nuvarande 85-procentiga nedsättning av energi- och koldioxidskatten för bränslen för växthusuppvärmning. 1 § lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt bör ändras i enlighet härmed. Utskottet förutsätter att nuvarande administrativa system med nedsättning av skatt vid leverans under denna tid bibehålls.
När det gäller reglerna för återbetalning eller kompensation av energiskatt och koldioxidskatt innebär förslaget i propositionen att återbetalning resp. kompensation bör ske kvartalsvis och utgå endast om den sammanlagda energi- och koldioxidskatten uppgår till minst 5 000 kr. för ett kalenderkvartal. Beträffande denna fråga har utskottet en annan uppfattning. Utskottet anser att återbetalning bör kunna ske per kalenderkvartal endast om den sammanlagda energi- och koldioxidskatten överstiger 10 000 kr. för kvartalet. Om den sammanlagda energi- och koldioxidskatten inte uppgår till detta belopp bör återbetalningen ske årsvis. Sammanlagt årsbelopp understigande 5 000 kr. återbetalas dock ej. Utskottets förslag i denna del föranleder en annan utformning av 29§ i förslaget till ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt samt en mindre följdändring i 5 § förslaget till ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt.
De problem särskilt inom kraft- och fjärrvärmeområdet som de ändrade skatterelationerna mellan å ena sidan miljömässigt mera riskabla bränslen som olja och kol och å andra sidan naturgas och biobränslen kan föra med sig inger utskottet vissa betänkligheter. Finansministern anför bl.a. i propositionen att för fjärrvärmeverk, i vilka både beskattade och obeskattade bränslen används, bör samma fördelning mellan de olika bränslen som fjärrvärmeverket använder sig av under hela redovisningsperioden gälla även för den fjärrvärme som levereras till industrin och växthusnäringen för samma redovisningsperiod. Utskottet anser att lagstiftningen bör tolkas och tillämpas på ett annat sätt. Av konkurrensneutralitetsskäl anser utskottet att man bör utgå ifrån att fjärrvärme till industri och växthusodling skall anses producerad uteslutande med fossila bränslen under förutsättning att verkets användning av fossila bränslen motsvarar minst leveransen av fjärrvärme till industrin och växthusodlingen. Om fjärrvärmeleverantören så önskar bör, som ovan anförts, redovisning och ansökan om återbetalning ske per kalenderår. Vidare förutsätter utskottet att regeringen i lämpligt utredningssammanhang belyser effekterna av kraftvärmens energibeskattning och undersöker behovet av eventuellt ytterligare åtgärder.
Med anledning av vad som i övrigt anförts i några av motionerna angående satsningar på biobränslen m.m. vill utskottet peka på den i propositionen aviserade avsättningen av 500 milj.kr. för ytterligare satsningar på förnybar energi och hushållning. Som finansministern framhåller är denna satsning och höjningen av koldioxidskatten viktiga inslag i klimatstrategin. Mot bakgrund härav och med hänsyn till vad utskottet ovan anfört angående en kommande kraftvärmeutredning anser utskottet att någon åtgärd med anledning av de berörda motionerna för närvarande inte är påkallad.
Utskottet anser i likhet med finansministern att det av handelspolitiska skäl är motiverat att slopa skattefriheten för inhemska fasta bränslen och ändra bestämmelsen om metan på det sätt som föreslås i propositionen. Vad gäller kol i metallurgiska processer anser utskottet att samma regler som gäller i dag bör gälla fram till 1995. Eftersom kol används även i andra tillverkningsprocesser än metallurgiska -- utskottet tänker bl.a. på kalk- och cementindustrin -- anser utskottet vidare att det föreligger ett behov av en utredning som gör det möjligt att bättre än i dag fastställa när energivaran skall betraktas som råvara eller insatsvara i produktionen och när den används för energialstring. Utskottet förutsätter att regeringen verkställer en sådan utredning under tiden fram till dess att de nya reglerna börjar tillämpas 1995. Även utvecklingen inom EG bör följas och beaktas när skattereglerna för 1995 skall fastläggas.
Utskottet anser också att sådan verksamhet under övergångstiden bör slippa en ökad skattebelastning, vilken med nuvarande nedsättningsregler uppgår till 1,2 % av försäljningsvärdet. Av praktiska skäl och då skattebortfallet på grund av denna ytterligare nedsättning jämfört med regeringens förslag får anses marginellt -- ca 15 milj.kr. varav merparten faller på kalk- och cementindustrin -- förordar utskottet att nedsättning generellt för industrin får ske till 1,2 % av försäljningsvärdet under övergångstiden.
De ändringar som utskottet nu har förordat kräver ingen ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt, enligt vilken all industriell användning av kolbränslen i fortsättningen blir skattefri. Däremot bör en särskild bestämmelse beträffande skattefriheten för kol i metallurgiska processer tas in i övergångsbestämmelserna till ändringen i lagen (1990:582) om koldioxidskatt. Vidare bör enheten 2 % i 2 § förslaget till lag om dels ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt, dels upphävande av samma lag ändras till 1,2%.
Beträffande frågan om sänkt mervärdesskatt och slopat schablonavdrag under tjänst konstaterar utskottet att en majoritet har ställt sig bakom regeringens förslag. Vad särskilt gäller schablonavdraget förutsätter dock utskottet, mot bakgrund av vikten av att inte försämra förutsättningarna att vidareutveckla systemet med förenklad deklaration, att regeringen analyserar behovet och möjligheterna att lägga avgiften till arbetslöshetskassan utanför schablonen.
Med de ändringar som utskottet förordat tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionsyrkandena i den mån de inte har tillgodosetts.
Slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus m.m.
Propositionen och motionerna
Regeringens förslag att slopa fastighetsskatten på kontor och andra kommersiella lokaler skall enligt propositionen ses mot bakgrund av den nuvarande krisen på fastighetsmarknaden och regeringens strävanden att slopa samhällsekonomiskt skadliga skatter.
I motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) yrkas avslag på propositionen i denna del (yrkande 22). Motionärerna hänvisar bl.a. till motion Fi73 av Hans Gustafsson m.fl. (s) och till de förslag som läggs fram i den motionen om olika åtgärder mot finanskrisen. Dessa förslag syftar bl.a. till att skapa en bättre fungerande fastighetsmarknad genom att återgå till en kapitalinkomstskatt på 30% med samma nivå för skattereduktionen för underskott, införa en rullande fastighetstaxering, befria outhyrda lokaler från fastighetsskatt, förbättra möjligheterna till jämkning av taxeringsvärdet när marknadsvärdet sjunkit och iaktta återhållsamhet med åtgärder som innebär ökade boendekostnader.
Även i motion Fi44 (yrkandena 25 och 26) av Lars Werner m.fl. (v) yrkas avslag på propositionen i vad avser fastighetsskatten och att man nu begränsar sig till att slopa den tillfälliga höjningen av fastighetsskatten på lokaler, dvs. att man sätter ned skattesatsen från 3,5 till 2,5% av taxeringsvärdet.
Utskottets bedömning
Som anförs i propositionen har det inte tidigare funnits tillräckliga skäl för att prioritera en sänkning av fastighetsskatten på lokalhyreshus framför vissa andra angelägna skattesänkningar. Utvecklingen på fastighetsmarknaden under senare tid har dock medfört allvarliga problem som minskas genom det förslag som regeringen nu lägger fram. Det bör framhållas att förslagen i motionerna inte kan anses utgöra realistiska alternativ med märkbara förbättringar. Samtidigt bör nämnas att en del av de frågor som tas upp i motion Fi73 ingår i regeringens pågående överväganden angående bostadspolitikens framtida utformning.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker motion Fi65 i här angivna delar och motion Fi73 såvitt angår skattefrågor.
Ställningstagandet innebär att yrkande 36 i motion Fi65 angående samlingslokaler blir tillgodosett utan särskild åtgärd från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför detta yrkande.
Som framgår av propositionen kommer regeringen senare i år att redovisa en översyn av fastighetsskattens tekniska utformning. Den detaljfråga som tas upp i motion Fi81 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m) angår fastigheter med blandad användning och kommer att behandlas i detta sammanhang. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet även denna motion.
I motion Fi101 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) återkommer krav om en allmän sänkning av fastighetsskatten och om att den s.k. flyttskatten skall avskaffas. Utskottet har nyligen vid sin tidigare prövning av motsvarande yrkanden hänvisat till att dessa frågor bör prövas först i samband med bostadspolitiken i övrigt. Utskottet vidhåller sin ståndpunkt och avstyrker motionen.
Omprövning av skattepolitiken
Tidigare beslut
Efter regeringsskiftet hösten 1991 har riksdagen beslutat ett flertal ändringar i beskattningen. Ändringarna har i huvudsak gått ut på följande.
Förmögenhetsskatten slopas helt fr.o.m. 1995 års taxering. Avvecklingen genomförs successivt genom att den högsta skattesatsen 3% och beskattningen av arbetande kapital i företag slopas redan fr.o.m. 1992 års taxering. Samtidigt begränsas det sammanlagda uttaget av inkomst- och förmögenhetsskatt till 55 %. Vid 1993 års taxering faller även mellanskiktet i skatteskalan bort så att skatten blir proportionell med en skattesats på 1,5%.
Vidare sänks beskattningen av hushållssektorns kapitalinkomster från 30 till 25 %. Denna ändring genomförs fr.o.m. 1993 års taxering när det gäller aktievinster, kapitalförsäkringar och värdepappersfonder. Samtidigt sänks avkastningsskatten på pensionsmedel från 15 till 10%. I övrigt genomförs sänkningen av skattesatsen fr.o.m. 1994 års taxering.
Som en följd av skattesänkningen på kapitalinkomster begränsas också skattereduktionen för underskott till 25%. Full kvittningsrätt har införts i förvärvskällan kapital. De tidigare begränsningarna i fråga om ränteavdrag kvarstår endast i den formen att skattereduktionen begränsas för underskott över 100000 kr.
Bland åtgärderna i övrigt skall här nämnas att de särskilda reglerna om fåmansföretagares kapitalinkomster mjukats upp eller skjutits upp, att den allmänna löneavgiften slopats fr.o.m. 1992, att den särskilda löneskatten räknats ned i motsvarande mån och att socialavgifterna på vinstandelsmedel slopats.
Beträffande arvs- och gåvobeskattningen har riksdagen beslutat om en kraftig sänkning av skatteuttaget med verkan fr.o.m. den 1 januari 1992. Skikten i alla skatteklasser har breddats och progressionen dämpats.
I fråga om den indirekta beskattningen har en differentiering av mervärdesskatten genomförts. Sedan den 1 januari 1992 utgår således skatten med 18 % på livsmedel, hotell- och restaurangtjänster, upplåtelse av campingplats samt personbefordran.
Motionerna
I motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) lägger motionärerna fram riktlinjer för utformningen av det framtida skattesystemet och begär ett riksdagsuttalande om behovet av en närmare genomlysning av olika skattefrågor i ett internationellt sammanhang, bl.a. alkohol- och tobaksskatterna, gränshandelsproblematiken och framtida skatteförändringar i olika EG-länder (yrkande 1). Vidare kritiserar motionärerna den nuvarande skattepolitiken, som enligt deras mening går tvärs emot den vedertagna principen om att ta ut skatt efter bärkraft, och begär ett uttalande härom (yrkande 2). De begär också en utvärdering av skattereformen särskilt med hänsyn till ekonomins funktionssätt och fördelningspolitiska konsekvenser (yrkande 3). Slutligen begär de att uttaget av statlig inkomstskatt skärps genom att den i samband med skattereformen beslutade uppräkningen av den s.k. brytpunkten begränsas (yrkande 27), en återgång till de regler som i övrigt gällde före riksdagens beslut hösten 1991 beträffande inkomstbeskattningen, den allmänna löneavgiften, socialavgifterna och arvs- och gåvoskatten (yrkandena 24--33 och 35) samt förslag av regeringen om en ny förmögenhetsskatt (yrkande 34).
Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) återkommer i motion Fi42 till frågan om ändringar i mervärdesskatteuttaget på olika tjänster med anknytning till turism och nöjesliv (yrkandena 25--28). Motionärerna begär dessutom ett uttalande av innebörd att samma skatteförmåner för turistindustrin skall gälla i Sverige som i utlandet (yrkande 29).
I motion Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas en skärpning av uttaget av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster genom att avtrappa grundavdraget så att det helt bortfaller på inkomster över brytpunkten (yrkande 27), en återgång till tidigare regler beträffande skatten på kapitalinkomster, förmögenhetsskatteskalan och ränteavdragstaket (yrkande 28) samt en utredning om att avveckla den s.k. surven och öka skatteuttaget på företagens vinster (yrkande 29).
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin uppfattning att den ekonomiska kris som Sverige befinner sig i ställer krav på bl.a. beskattningen för att bryta den ekonomiska stagnationen och lägga grunden för en ny period av tillväxt, företagande och utveckling. De nyss återgivna beskattningsåtgärderna skall bl.a. ses mot bakgrund av att den tidigare höga svenska kapitalbeskattningen fått en rad negativa effekter genom att motverka hushållssparandet och företagens riskkapitalförsörjning. Därtill kommer den allvarliga kritik som sedan lång tid tillbaka riktats mot förmögenhetsbeskattningen på grund av dess skadliga verkningar, inte minst för arbetande kapital i företag.
De aktuella motionsyrkandena överensstämmer i allt väsentligt med de motsvarande yrkanden från samma håll som utskottet nyligen har behandlat i tre betänkanden (1991/92:SkU20, 1991/92:SkU21 och 1991/92:SkU24), vilka godkänts av riksdagen. Enligt utskottets mening saknas skäl till några förnyade ställningstaganden i dessa frågor. Angående motion Fi44 (v) vill dock utskottet framhålla att utskottet finner det direkt olämpligt att på nytt höja statsskatten på det sätt som föreslås i motionen för heltidsarbetande i vanliga inkomstlägen. Utskottet vill tvärtom återigen understryka angelägenheten av att långsiktigt och målmedvetet sträva efter att sänka skattetrycket men finner att några nya direktiv till regeringen i dessa hänseenden inte erfordras. I sammanhanget vill utskottet erinra om den utvärdering av skattereformen som pågår inom en särskild kommitté (Fi 1990:08). Beträffande frågan om skatterna i ett internationellt perspektiv vill utskottet endast erinra om den redovisning av dessa frågor som regeringen nyligen lämnat.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna i dessa delar.
Stockholm den 19 maj 1992
På skatteutskottets vägnar
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Kjell Johansson (fp), Ivar Franzén (c), Bruno Poromaa (s), Karl-Gösta Svenson (m), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s), Carl Fredrik Graf (m), Karl Hagström (s), Inger Lundberg (s) och Martin Nilsson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Energibeskattningen m.m.
Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Karl Hagström, Inger Lundberg och Martin Nilsson (alla s) anför följande.
Vi delar uppfattningen att det finns starka skäl att befria den energikrävande industrin från en del av energibeskattningen, som för närvarande är högre i Sverige än hos våra vanliga konkurrentländer. Produkterna som tillverkas i denna industri prissätts på värdsmarknaden och några avgörande kvalitetsskillnader föreligger inte. Följden blir att företag som inte har konkurrenskraftiga produktionskostnader slås ut från marknaden. Det förhållandet att många av dessa industrier -- gruvor, pappersfabriker och järnverk för att ta några exempel -- ligger i sysselsättningssvaga regioner i skogslänen och vid Norrlandskusten gör det desto mer angeläget att stärka konkurrenskraften hos dessa företag.
Det förslag som regeringen har lagt fram går ut på att all industri -- inte bara den som har höga energikostnader -- helt befrias från allmän energiskatt och att koldioxidskatten sänks till en fjärdedel av den nya högre allmänna nivå, som regeringen samtidigt föreslår. Skattebortfallet för staten till följd av denna åtgärd, som enligt propositionen uppgår till nästan 3,4 miljarder kr. per år, skall nämligen kompenseras genom att hushållens energiskatter höjs med fyra miljarder kr. Därefter kompenseras hushållen med en mervärdesskattesänkning på tre procentenheter, vilket kostar staten 11,6 miljarder kr. Detta i sin tur skall delvis finansieras med höjda inkomstskatter som beräknas ge en intäktsökning på 7 miljarder kr.
Av flera skäl ansluter vi oss till den kritik som förs fram i motion Fi65 mot detta invecklade förslag, som på flera sätt har karaktären av en dålig kompromiss inom regeringen och ett försök att tillgodose flera motstridiga intressen.
Ett av de intressen som regeringen vill tillgodose med särskilda åtgärder är att satsa 500 milj.kr. på förnybar energi m.m., ett belopp som för övrigt inte tagits in i budgeten och därför inte kommer upp till beslut i detta sammanhang. Bakgrunden är att just sådana från miljösynpunkt fördelaktiga bränslen som naturgas och biobränslen får en kraftigt försämrad ställning på marknaden genom energiskatteomläggningen. Med hänsyn till det enorma budgetunderskott som för närvarande råder och som regeringen bl.a. med sin skattepolitik verksamt har bidragit till att skapa samt mot bakgrund av att det sammantagna resultatet av förändrad energibeskattning, sänkt moms, slopat schablonavdrag och slopad fastighetsskatt på lokaler enligt regeringens egna beräknar är en ökning av budgetunderskottet med 4,6 miljarder kr. finner vi denna ytterligare påspädning av budgetunderskottet ytterst betänklig. Det är dessutom anmärkningsvärt att förslaget kommer från en regering som i andra sammanhang påstår sig arbeta för sparsamhet.
Ett av de allvarligaste felen i regeringens förslag är att träffbilden är mycket dålig. Över hälften av nedsättningen -- enligt väl underbyggda beräkningar c:a 2 miljarder kr. per år -- tillfaller företag där energin utgör endast en obetydlig del av produktionskostnaden. En annan svaghet är att de miljöstyrande effekterna tas bort för industrin så att det åter blir lönsamt att elda med kol och tung olja i stället för naturgas, gasol och biobränslen. Förslaget innebär också en onödigt tung belastning på statsbudgeten.
I stället för regeringens komplicerade och vidlyftiga förslag till skatteomläggning biträder vi det förslag till lösning som läggs fram i motion Fi65 (s) och som går ut på att det generella skattetaket i lagen om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt sänks från 3% till 0,6 % för såväl industriell tillverkning som yrkesmässig växthusodling, att hela oljeskatten skall räknas in i underlaget och att beslut om nedsättning skall tas av riksskatteverket. Det bör betonas att sådana beslut skall kunna tas rutinmässigt. Vidare bör -- som också föreslås i motionen -- möjligheten att basera skattetaket på förädlingsvärdet utredas, liksom möjligheterna att komplettera energibeskattningen med administrativa styrmedel för de industriföretag som når upp till skattetaket.
Fördelarna med motionärernas förslag är att skattelättnaderna inriktas på just de företag som har höga kostnader för energi, att kostnaden för det allmänna blir mindre och att något behov av skattehöjningar på andra områden i kompensationssyfte inte uppstår. Andra väsentliga aspekter är att bestämmelserna på grund av sin generella karaktär inte kan sägas stå i konflikt med handelspolitiken och att energibeskattningens styrande funktion som stimulans till minskad energianvändning och val av mindre miljöskadliga energislag i huvudsak bevaras.
Utifrån dessa utgångspunkter ser vi ingen anledning att ta ställning till de frågor om särskilda skatteåtgärder, övergångsbestämmelser och utredningar m.m. beträffande naturgasen, växthusnäringen, återbetalnings- och kompensationsproblematiken, kraftvärmen och biobränslena som aktualiserats under utskottsbehandlingen. Vi vill emellertid inte motsätta oss att skattefriheten för fasta bränslen slopas eller att bestämmelsen om metan ändras på det sätt som föreslås i propositionen. Beträffande metallurgiska processer m.m. förordar vi att riksdagen med anledning av motion Fi65 och Fi48 (båda s) gör ett tillkännagivande i enlighet med vad utskottet anfört om att under ännu en tid behålla den nuvarande skattebefrielsen för kolbränslen. Med tanke på främst kalk- och cementindustrin bör dessutom enligt vår mening riksdagen göra ytterligare ett tillkännagivande om den skattenedsättning som bör gälla framöver. Vi har förståelse för att det av praktiska skäl inte är lämpligt att särbehandla just dessa branscher utan att nedsättningen bör gälla generellt för industriell tillverkning. Vi föreslår därför att riksdagen gör ett tillkännagivande i enlighet med vad utskottet anfört i fråga om den övergångsvisa energiskattenedsättningen med den ändringen att nedsättningsnivån bör begränsas till 0,6 % som föreslagits i motion Fi65.
Mot bakgrund av vad ovan anförts saknas enligt vår uppfattning helt anledning att genomföra den kraftiga mervärdesskattesänkning som regeringen föreslår och som vi i nuvarande statsfinansiella situation inte har råd med. De konjunktur- och fördelningspolitiska effekterna av en sådan åtgärd är därtill högst tvivelaktiga, dels med hänsyn till att prisutvecklingen är osäker, dels därför att mervärdesskattesänkningen inte berör sådana varor och tjänster som redan är lägre beskattade -- t.ex. mat och resor -- eller inte beskattade alls -- t.ex. hyror. Den åberopade nödvändigheten att anpassa mervärdesskattenivån internationellt utgör inte heller något bärande argument, bl.a. med hänsyn till att den danska nivån på mervärdesskatten är lika hög som den svenska.
Av vår inställning i mervärdesskattefrågan följer att vi inte ser något behov av att slopa avdragsrätten vid inkomstbeskattningen som regeringen föreslår och som kommer att höja inkomstskatten för ca 5 milj. löntagare med totalt ca 7 miljarder kr. Denna skattehöjning kommer enligt vår uppfattning att få negativa effekter på arbetsutbudet, minska rörligheten på arbetsmarknaden, försvåra kommande avtalsförhandlingar och försämra möjligheterna att använda den förenklade deklarationen och att vidareutveckla detta system.
Sammanfattningsvis delar vi den uppfattning som förs fram i motion Fi65 att regeringens förslag ytterligare försämrar den fördelningspolitiska profilen i skattesystemet. Tillsammans med de besparingar och nedskärningar som föreslås inom den kommunala sektorn och socialförsäkringssystemet ger detta helt oacceptabla effekter för rättvisan i samhället.
Mot bakgrund av vad som anförts avstyrker vi propositionen i nu berörda delar och tillstyrker motion Fi65 yrkandena 4--13 och 16--21 samt motion Fi46. Vi tillstyrker vidare uttalanden i enlighet med vad ovan anförts med anledning av yrkandena 14 och 15 i motion Fi65 samt motion Fi48. Motionerna Fi50 och Fi52 får anses i huvudsak tillgodosedda med det anförda.
2. Slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus m.m.
Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Karl Hagström, Inger Lundberg och Martin Nilsson (alla s) anför följande.
Genom skattereformen höjdes fastighetsskatten på alla hyreshus, oavsett användning, till 2,5% av taxeringsvärdet. För att dämpa överhettningen av investeringar i kontor och andra kommersiella byggnader höjdes senare fastighetsskatten till 3,5% på denna typ av fastigheter för perioden 1991--92.
Regeringens förslag att slopa fastighetsskatten på kommersiella fastigheter från 1993 innebär ett skattebortfall med ca 3 miljarder kronor. Åtgärden syftar enligt regeringen till att åstadkomma en höjning av värdet på kontorsfastigheter genom att öka lönsamheten och därmed begränsa kreditförlusterna i bankerna.
Som anförs i motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) finns det ingen anledning att tro att en avskaffad fastighetsskatt på kort sikt får de starka effekter som anges i propositionen. Vi återkommer strax till frågan hur man bör åstadkomma långsiktiga förbättringar. Vi ifrågasätter också -- liksom motionärerna -- om staten bör ge stora, riktade skattelättnader till fastighetsägarna och de andra placerarna för att rädda dem från konsekvenserna av deras förlustbringande affärer. Som anförs i motionen hör det också till bilden att priserna på kontorshus i dag är åtta gånger högre än 1980, trots det kraftiga prisfallet under den senaste tiden.
Regeringens politik väcker vidare stark kritik från fördelningspolitisk synpunkt. Förslaget om slopad fastighetsskatt för kommersiella lokaler är ett stort steg vidare på denna förvända politik, som innebär att kapitalägare och företagare förstärker sin köpkraft medan låginkomsttagare och andra grupper som behöver sammhällets stöd utsätts för ej acceptabla försämringar i olika hänseenden.
Med det anförda tillstyrker vi avslagsyrkandet i den nu angivna motionen (Fi65 yrkande 22) och i motion Fi44 av Lars Werner m.fl. (v), yrkande 25.
I motion Fi73 av Hans Gustafsson m.fl. (s) föreslås en rad åtgärder mot finanskrisen, bl.a. för att skapa en bättre fungerande fastighetsmarknad. Bland förslagen ingår att återgå till den tidigare 30-procentsnivån för kapitalinkomster och kapitalunderskott, att införa en rullande fastighetstaxering och förbättra möjligheterna till jämkning av taxeringsvärdena, att utreda möjligheterna att befria outhyrda lokaler från fastighetsskatt och att visa återhållsamhet med åtgärder som innebär ökade boendekostnader. Enligt vår uppfattning skulle motionärernas alternativ innebära väsentligt bättre förutsättningar för att åstadkomma varaktiga förbättringar av det nuvarande läget, utan att statsfinanserna försämras. Vi tillstyrker att de här angivna riktlinjerna i motionen godtas.
Under förutsättning att fastighetsskatten på lokaler kommer att behållas anser vi att den detaljfråga som tas upp i motion Fi65 (yrkande 36) bör åtgärdas. Upplåtelse av samlingslokaler som ägs av ideella föreningar till kommuner och andra icke-kommersiella ändamål bör inte betecknas som ett sådant kommersiellt utnyttjande som föranleder skatteplikt. Vi tillstyrker således motionen i denna del och föreslår ett uttalande i enlighet härmed.
3. Slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus m.m.
Peter Kling (nyd) anför följande.
Beträffande regeringens förslag till slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus har jag ingen erinran. Jag tillstyrker således propositionen i den delen och avstyrker avslagsyrkandena i motinerna Fi65 och Fi44.
I motion Fi101 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) begärs ett riksdagsuttalande om att fastighetsskatten på bostäder på sikt bör sänkas och att den s.k. flyttskatten bör slopas fr.o.m. 1993.
Enighet råder om att flyttskatten medför svåra låsningar på fastighetsmarknaden och utsätter personer som av olika skäl måste flytta från en bostad till en annan för svåra påfrestningar. Som anförs i motionen bör flyttskatten slopas snarast möjligt.
Skattereglerna medför en kostsam rundgång på bostadsområdet. Mer än hälften av byggkostnaderna är skatter. Detta leder till ett dåligt resursutnyttjande och till för höga subventioner av boendet. Man bör därför successivt sänka dessa skatter. Detta medför samtidigt den positiva effekten att sparandet till egen bostad stimuleras och att man breddar möjligheterna att skaffa egen bostad. Det bör också understrykas att en avveckling av fastighetsskatten och annan bostadsbeskattning givetvis inte får leda till att man i stället hittar på nya skatteformer för boendet och på det sättet konserverar de nuvarande missförhållandena. Vad Ny demokrati begär är reella skattesänkningar.
Motion Fi101 bör alltså bifallas.
4. Omprövning av skattepolitiken
Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Karl Hagström, Inger Lundberg och Martin Nilsson (alla s) anför följande.
Vi har tidigare i samband med utskottets behandling av skattepolitiken framhållit att det inte är möjligt att i dag överblicka vilka krav som den reala ekonomiska utvecklingen och anpassningen till andra länder kommer att ställa på vårt skattesystem i framtiden. Omfattningen och inriktningen av den anpassning som kan komma att krävas till EG är svåra att precisera nu. Ytterligare studier behöver göras. Vi vidhåller vår uppfattning i denna fråga.
Vi vidhåller också vår tidigare kritik av regeringens skattepolitik som enligt vår uppfattning getts en inriktning som mer och mer fått karaktären av en ren intressepolitik. Kraftiga skattelättnader har genomförts för höginkomsttagare och andra med stort sparande och betydande förmögenheter. Härtill kommer skatteskärpningar för arbetstagare och andra med begränsade resurser och indragningar inom den offentliga sektorn. Detta är en politik som leder till ökade orättvisor, skärper motsättningarna och skapar kompensationskrav hos stora grupper.
Den studie över de fördelningspolitiska effekterna av regeringens skattepolitik som nyligen genomförts av LO och som åberopas i motionen visar att löntagarna i nästan varje inkomstläge fått bidra mera till skattesänkningarna än övriga grupper. Bland kapitalägare och företagare ökar köpkraften med växande förmögenheter. Ju rikare man är, desto mer tjänar man på regeringens politik. Regeringen har inget som helst stöd för sin tes att denna politik har någon positiv inverkan på tillväxten. De förändringar som hittills har genomförts har tvärtom enligt vår uppfattning haft mycket små och osäkra effekter på tillväxten. Vad man däremot vet säkert är att politiken har lett till ökade inkomstklyftor och gigantiska budgetunderskott.
Den politik som nu föreslås av regeringen går tvärs emot principen om skatt efter bärkraft. En sådan politik är enligt vår mening fullständigt oacceptabel.
Som framhålls i motion Fi65 bör man stå fast vid de principer som vägledde skattereformen. Den uppföljning som sker genom den särskilt tillsatta utvärderingskommittén måste fullföljas. Denna utvärdering bör kunna ge synnerligen värdefull kunskap om skattesystemets konsekvenser för ekonomins funktionssätt, tillväxten och fördelningpolitiska effekter. Stora förändringar av skattereformen försvårar denna utvärdering och minskar möjligheterna till en ekonomiskt och fördelningspolitiskt sund utveckling.
Vad som nu har anförts bör enligt vår uppfattning riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därtill bör, som yrkas i motion Fi65, riksdagen besluta att återställa skattereformen i dess huvuddrag. Detta innebär en revidering av beslutet om sänkt kapitalinkomstskatt, reavinstskatt, förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt m.m. Brytpunkten i skatteskalan bör räknas upp i mindre mån än vad riksdagen tidigare på regeringens förslag har beslutat och den allmänna löneavgiften återinföras, liksom de sociala avgifterna på vinstandelsmedel. Även i fråga om ränteavdragsbegränsningen och de särskilda reglerna för fåmansföretagare bör de tidigare reglerna återställas.
Det anförda innebär att vi tillstyrker bifall till motion Fi65 yrkandena 1--3 och 23--35.
5. Omprövning av skattepolitiken
Peter Kling (nyd) anför följande.
Sverige bedriver en turistpolitik som innebär att staten momsbefriar importen (resor utomlands) och momsbelägger exporten (utländska turisters resor i Sverige). Samtidigt har Sverige världens högsta moms på turisttjänster, vilket leder till stora svårigheter för turistindustrin med negativa följdverkningar för både regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Den höga momsen innebär också en svår belastning för bytesbalansen. De negativa effekterna av Sveriges bakvända politik på detta område i kombination med den extremt höga beskattningen har övertygande redovisats i motion Fi42.
För att återställa konkurrenskraften för svensk turistindustri måste turistmomsen skyndsamt anpassas till internationell nivå. Bl.a. bör hotell- och restaurangmomsen återställas till den nivå som rådde före den 1 januari 1990, dvs. 12,87 %. Vidare bör momsen på personbefordran inkl. skidliftar sänkas till 6 %, liksom momsen för camping och entréavgifter till parker och nöjesanläggningar. Denna momssats bör självfallet gälla även för cirkus, folkets park och liknande anläggningar vilka i dag är momsbefriade.
Jag är medveten om att dessa åtgärder på kort sikt kan innebära en försvagning av statsbudgeten. Ny demokratis beräkningar som är tilltagna med marginal pekar på ett skatteintäktsbortfall på ca 4,6 miljarder kr. På längre sikt kommer emellertid skattesänkningen att leda till en förbättring av statens finanser genom en ökad sysselsättning i turistbranschen, en ökad köpkraft och en ökad konsumtion. Fler svenskar kommer att välja att turista i Sverige i stället för i utlandet och fler utländska turister kommer att komma till Sverige.
Riksdagen bör enligt min mening besluta om skatteförändringar i enlighet med det anförda. Riksdagen bör dessutom göra ett uttalande om att samma skatteförmåner för turistindustrin som normalt gäller i utlandet också bör gälla i Sverige. Jag tillstyrker således motion Fi42 yrkandena 25--29.
Särskilt yttrande
Energibeskattningen m.m.
Peter Kling (nyd) anför följande.
Som framgår av motion Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) ställer sig Ny demokrati tveksamt till att finansiera en i och för sig välbehövlig energiskattesänkning för industrin med en skattehöjning på energin för andra sektorer, däribland främst hushållen. Ny demokrati anser att finansieringen av skattesänkningen borde ha ordnats genom utgiftsminskningar. Även momssänkningen -- som i och för sig är motiverad med tanke på EG-inträdet -- borde ha kombinerats med besparingar av motsvarande omfattning i stället för en inkomstskattehöjning. Ny demokrati har i annat sammanhang pekat på möjliga sparobjekt, såsom t.ex. minskade organisationsbidrag, behovsanpassade barnbidrag, slopad hemspråksundervisning, besparingar i samband med en ändrad flyktingpolitik etc.
Nu föreligger emellertid en uppgörelse mellan regeringspartierna och Ny demokrati som går ut på att ett investeringsbolag skall inrättas. Detta initiativ har tillkommit på förslag av Ny demokrati. Under förutsättning att regeringspartierna står fast vid sin del av uppgörelsen, som också innebär ett tillskott på 9 miljarder kr. till det nya investeringsbolaget, kommer Ny demokrati att avstå från att yrka avslag på propositionen såvitt avser höjningen av energibeskattningen för andra sektorer än industrin, sänkningen av momsen och slopandet av schablonavdraget.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Lars Bäckström (v) anför följande.
1. Energibeskattningen m.m.
Energibeskattningens syfte, utöver det rent fiskala, är huvudsakligen av miljökaraktär. Beskattningen bör således utnyttjas som ett instrument för att styra energianvändningens storlek och typ i riktning mot en långsiktig, hållbar och miljövänlig energianvändning. Vänsterpartiet har i motion Fi44 (v) och i en meningsyttring till skatteutskottets betänkande 1991/92:SkU utvecklat sin uppfattning om hur energibeskattningen bör vara utformad. Det innebär i huvudsak att skatten bör höjas resp. nya skatter införas på kärnkraftsel, koldioxid, bensin i storstadstrafik och flygbränsle och att beskattningen bör slopas eller sänkas för fjärrvärme och vindkraft. Riksdagen bör göra ett tillkännagivande till regeringen med denna innebörd.
Redan av anförda skäl ställer Vänsterpartiet sig kritiskt till regeringens förslag, som framför allt brister i miljöhänseende. Ett genomförande av förslaget kommer nämligen att innebära att förnybara och andra från miljösynpunkt mindre skadliga energislag i ett slag kommer att tappa marknad inom industrin och att de fossila bränslena ånyo kommer att vinna terräng. Därtill kommer -- som också framhålls i motion Fi44 -- att regeringsförslaget föregriper ett flertal olika utredningar på energiområdet som borde ha avvaktats. Bl.a. skall dessa utredningar belysa frågan från EG-perspektiv, göra en lagteknisk översyn och se över beskattningen av oljeprodukter, kraftvärme och biobränslen. Som det vidare påvisas i motionen kan den internationella konkurrensen inte åberopas till stöd för en generell energiskattesänkning för industrin på grund av bl.a. Sveriges låga eltaxor. En sådan sänkning kommer också att hålla tillbaka den nödvändiga omvandlingen av olika industriprocesser under ett begränsat antal år så att den på en senare internationaliserad energimarknad slår igenom med full kraft. Ett annat fel på förslaget är att det är utformat så att skattesänkningen kommer alla industriföretag till godo, även sådana där energidelen utgör en mycket liten del av priset på produkten.
De anförda bristerna är av den beskaffenheten att förslaget inte bör ligga till grund för lagstiftning. En ny utredning bör tillsättas med uppgift att se över företagens energibeskattning och lägga fram ett nytt förslag som tillgodoser miljöintressena samtidigt som det skapar rimliga konkurrensförutsättningar för särskilt utsatta branscher och företag.
Det anförda innebär inte att Vänsterpartiet motsätter sig höjda energiskatter för hushållen, förutsatt att höjningarna inordnas i ett miljö- och fördelningspolitiskt sammanhang. Av fördelningspolitiska skäl kan dock en ensidig överlastning av skatteuttaget från företagssektorn till hushållen inte accepteras. Vänsterpartiet kan däremot tänka sig att tillstyrka en höjning av energiskatten för hushållen under förutsättning att inkomsterna används för miljösatsningar, t.ex. till utveckling av alternativ energiteknik och energibesparande åtgärder.
Vänsterpartiet vill i detta sammanhang stödja förslaget i motion Fi44 om en kraffull satsning på biobränslen. En sådan satsning kommer att ge positiva effekter såväl på miljön som på sysselsättningen och regionalpolitiken. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i enlighet med vad som nu sagts.
Vad gäller regeringens förslag till sänkning av mervärdesskatten med 3 procentenheter har bl.a. EG-anpassningsskäl åberopats. Vänsterpartiet har i annat sammanhang redovisat en rad sakskäl som visar att Sverige inte behöver genomföra någon stor eller snabb reducering av momsen med hänvisning till en kommande Europaintegration. Mot bakgrund härav och med hänsyn till de ansträngda statsfinanserna anser Vänsterpartiet att den föreslagna momssänkningen inte bör genomföras.
Ställningstagandet i fråga om momsen leder även till att Vänsterpartiet motsätter sig det föreslagna slopandet av schablonavdraget. Effekterna av en sådan skattehöjning är dessutom svårare att bära för låginkomsttagare än höginkomsttagare. Vidare komplicerar åtgärden deklarationsförfarandet för såväl många deklaranter som granskande myndigheter.
Vad nu anförts innebär att Vänsterpartiet avstyrker propositionen såvitt avser sänkt energibeskattning för företagen, sänkt moms och slopat schablonavdrag och tillstyrker motion Fi44 yrkandena 20, 23 och 24 samt motionerna Fi65 och Fi43 i motsvarande delar. Vidare tillstyrks en höjning av energiskatten för hushåll på de villkor som anges i motion Fi44 yrkande 21. Slutligen tillstyrks motion Fi44 även såvitt avser tillkännagivanden i enlighet med yrkandena 19 och 22.
2. Slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus m.m.
Regeringens förslag att slopa fastighetsskatten för kommersiella lokaler grundar sig på den kris som råder på fastighetsmarknaden.
Som anförs i motion Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) bör skattesystemet utformas efter principer som kan ligga fast över tiden. Det kan inte anses välbetänkt att i ett välfärdssamhälle av svensk typ helt eller delvis undanta fastigheter från skattebasen. Med tanke på bakgrunden till fastighetskrisen måste det också anses som en helt felaktig åtgärd att genomföra skattelättnader av detta slag. Därtill kommer de starka fördelningspolitiska skäl som talar mot förslaget.
I andra sammanhang föreslår regeringen åtgärder som kommer att påverka fastighetsmarknaden negativt. Vänsterpartiet har yrkat avslag på regeringens förslag om ny bostadsfinansiering och på regeringens förslag om nya indragningar från kommunsektorn. Som anförs i motionen kommer det att verka positivt för fastighetsmarknaden om riksdagen bifaller Vänsterpartiets avslagsyrkanden.
Med det anförda biträder Vänsterpartiet reservationen om avslag på propositionen i denna del.
I ett avseende finns det dock skäl att vidta en förändring av beskattningen av kommersiella lokaler. Den tillfälliga höjningen till 3,5% vid 1992 och 1993 års taxeringar grundade sig på den överhettning som tidigare rådde på fastighetsmarknaden. Eftersom skälet för denna höjning har fallit bort bör man nu återgå till den tidigare nivån 2,5%. Vänsterpartiet yrkar bifall till motion Fi44 i denna del (yrkande 26).
3. Omprövning av skattepolitiken
Vänsterpartiet anser att skatt skall utgå efter bärkraft. Ett progressivt skatteuttag minskar behovet av transfereringar. Detta gäller såväl inkomstbeskattning som beskattning av konsumtion. Det är i det perspektivet man skall se Vänsterpartiets förslag att trappa av grundavdraget så att det är helt borta när brytpunkten passeras. Ett slopat grundavdrag över brytpunkten har en bättre fördelningpolitisk profil än ett slopat schablonavdrag som regeringen föreslår. Att trappa av grundavdraget enligt Vänsterpartiets förslag belastar främst skatteskyldiga med högre inkomster. Ett slopat schablonavdrag drabbar däremot även skattskyldiga med mycket små inkomster. Till skillnad från förslaget att avskaffa schablonavdraget komplicerar ett slopat grundavdrag inte heller deklarationsförfarandet. Som beräknats i motion Fi44 torde ett slopat grundavdrag för inkomster över brytpunkten resultera i ökade skatteintäkter på ca 8--9 miljarder kr. för inkomståret 1993.
Regeringen Bildts skattepolitik har hittills i huvudsak gått ut på kraftiga skattelättnader på kapitalinkomster och förmögenheter, vilket inneburit stora skattefördelar för höginkomsttagare och förmögenhetsägare. Inkomst- och förmögenhetsklyftorna i det svenska samhället håller på att vidgas genom denna politik. Det uppgivna syftet med regeringens politik är att stimulera hushållens sparande. Den ogynnsamma ekonomiska utvecklingen i Sverige för närvarande är dock inte orsakad av ett för lågt hushållssparande.
Mot bakgrund av det anförda biträder Vänsterpartiet kravet i motion Fi44 om ett återinförande av de regler som gällde för beskattningen av kapitalinkomster och för skatteskalan för förmögenhetsbeskattningen före riksdagsbeslutet hösten 1991. Vänsterpartiet tillstyrker även ett återinförande av ett strikt avdragstak för ränteutgifter över 100 000 kr.
Den låga svenska nominella skattesatsen för företagsskatt och det krångliga SURV-systemet utgör bärande motiv för att tillmötesgå kravet i motion Fi44 om en utredning angående företagsbeskattningen. I enlighet med vad som anförts i motionen bör utredningen inriktas på att avveckla SURV-systemet för att förhindra inlåsningar av kapital i företagen som minskar effektiviteten i ekonomin. Vidare bör skatteuttaget på företagens vinster ökas, främst genom en ökad beskattning av de större börsnoterade företagen.
Vad nu anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att motion Fi44 yrkandena 27--29 tillstyrks.
Bilaga 3:1
Socialförsäkringsutskottets yttrande
1991/92:SfU3y Bilaga 4
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 28 april 1992 berett bl.a. socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1991/92:150 (kompletteringspropositionen) bilagorna II:1--II:6 jämte eventuella motioner, i vad dessa berör utskottets beredningsområde.
Socialförsäkringsutskottet vill inledningsvis erinra om att utskottet ännu inte behandlat förslaget till medelstilldelning till anslaget D 1 Bidrag till sjukförsäkringen på socialdepartementets huvudtitel i proposition 1991/92:100. Frågan om medelstilldelning till anslaget tas upp på nytt i kompletteringspropositionen, dels i del I i bilaga I:3 p. 2, dels i del II i bilaga II:2 p. 7. Utskottet kommer att behandla detta anslag i betänkande 1991/92:SfU13 med beaktande endast av de förändringar som föreslås i bilaga I:3 i förhållande till förslaget till medelsberäkning i budgetpropositionen. De förändringar i anslaget som föreslås i bilaga II:2 har direkt samband med regeringens förslag rörande den kommunala ekonomin och bör därför behandlas av finansutskottet i det sammanhanget.
Socialförsäkringsutskottet avstår från att yttra sig över propositionen. Däremot kommer utskottet att yttra sig över motioner som tar upp frågor som hör till utskottets beredningsområde.
Tre motioner berör sjukförsäkringssystemet och angränsande förmånssystem.
I motionerna Fi40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkande 4 och Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkande 3 begärs tillkännagivanden om att regeringen inte skall lägga fram förslag till riksdagen om två karensdagar i sjuklöne- och sjukförsäkringssystemen.
Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) anger i motion Fi42 som ett bättre alternativ till karensdagar att ersättningsnivån vid sjukdom, vid arbetsskada av annan anledning än grov försummelse och vid vård av barn kan sänkas till 80 % och vid yrkesinriktad rehabilitering till 90 %. Under de två första veckorna skall ersättning dock endast utgå med 67 %. I yrkande 8 begär motionärerna ett tillkännagivande om huvudprinciperna för ett enklare och bättre system för bl.a. sjukpenningförsäkring och vissa andra socialförsäkringar, föräldrapenning och ersättningar vid arbetsskada och yrkesinriktad rehabilitering. I yrkandena 9 och 10 begärs tillkännagivanden om att de föreslagna systemen med reducerad sjukpenning resp. föräldrapenning skall införas redan fr.o.m. den 1 januari 1993.
Riksdagen har nyligen på förslag av utskottet i betänkande 1991/92:SfU8 behandlat motionsyrkanden om att karensdagar inte skall införas. Utskottet har ansett att något uttalande från riksdagens sida i frågan inte bör göras i avvaktan på resultatet av det beredningsarbete som påbörjats i regeringskansliet med att utforma lösningar som medger införande av två karensdagar. Utskottet, som noterar att i kompletteringspropositionen anges att en departementspromemoria i frågan skall utarbetas och remissbehandlas, vidhåller denna uppfattning och anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att motionerna Fi40 yrkande 4 och Fi83 yrkande 3 skall avslås. Vad gäller de i motion Fi42 framlagda förslagen delar utskottet regeringens bedömning i kompletteringspropositionen att ett alternativ med sänkta nivåer inom sjukförsäkringen m.m. är fördelningspolitiskt sämre än två karensdagar. Även yrkandena 8--10 i denna motion bör avslås av riksdagen.
I motion Fi42 begärs vidare i yrkande 12 att riksdagen omedelbart skall initiera åtgärder som syftar till effektivare och bättre resursutnyttjande inom sjukvården genom att avskaffa landstingsmonopolet, Dagmarreformen och genom återförande av fri etableringsrätt för läkare. Enligt motionärerna ger detta en besparingseffekt under nästa budgetår på 3 miljarder kronor. I yrkande 13 begärs ett tillkännagivande om att ett system med fri etableringsrätt för privatpraktiserande läkare skall införas redan under nästa budgetår, vilket enligt motionärerna ger en besparingseffekt på upp mot 1 miljard kronor under det första året.
Frågor om effektivare och bättre resursutnyttjande inom hälso- och sjukvården kommer att behandlas inom den nyligen tillkallade parlamentariskt sammansatta utredningen om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (dir. 1992:30). Utredningen skall enligt sina direktiv särskilt beakta de möjligheter till kostnadsminskningar som finns genom t.ex. strukturomvandling och medicinsk rationalisering, nya organisationsformer, ökad konkurrens och höjd produktivitet. Vidare har en särskild utredare tillkallats med uppgift att göra en översyn av läkarvårdstaxan (dir. 1992:29). Översynen skall ske med utgångspunkt i att ett system med husläkare över hela landet införs senast fr.o.m. år 1995. I denna fråga har en rapport (Ds 1992:11) Husläkare -- för kontinuitet och trygghet i vården lagts fram av en särskild arbetsgrupp inom socialdepartementet. Utskottet, som vill erinra om att i regeringsförklaringen angivits att fri etableringsrätt för läkare successivt kommer att införas, anser att resultatet av pågående utredningsarbete bör avvaktas innan några uttalanden görs av riksdagen om hälso- och sjukvårdens framtida organisation och finansiering. Såvitt avser de i motionen angivna besparingarna vill utskottet erinra om att systemet med återkommande avtal mellan staten och sjukvårdshuvudmännen om ersättningar från sjukförsäkringen (det s.k. Dagmarsystemet) tillkom bl.a. för att staten skulle få kontroll över sjukförsäkringens snabbt ökande utgifter för sjukvård. Huruvida det inom både sjukförsäkringen och hälso- och sjukvården skulle gå att göra besparingar av den storleksordning som motionärerna beräknat, om deras förslag genomförs, torde inte vara möjligt att förutsäga. Motionärerna har inte heller lämnat något underlag för sina beräkningar. Motion Fi42 yrkandena 12 och 13 bör på grund av det anförda lämnas utan åtgärd.
Två motioner berör åtgärder på pensionsområdet i syfte att minska arbetslösheten. I motion Fi74 av Bo Finnkvist m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om att förutsättningarna för införande av ett system med äldreavgångar eller s.k. arbetspension bör prövas med utgångspunkt i de resonemang som fördes i samband med pensionsberedningens betänkande (SoU 1989:101) Förtidspension och rörlig pensionsålder. I motion Fi44 yrkande 7 av Lars Werner m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om att antingen en tidsbegränsad sänkning av pensionsåldern skulle kunna genomföras, eller att en möjlighet skulle kunna införas för alla som fyller 62, 63 eller 64 år under år 1993 att pensionera sig under detta år.
En parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp har tillkallats (dir. 1991:102) med uppgift att mot bakgrund av pensionsberedningens slutbetänkande (SOU 1990:76) Allmän pension och de inkomna remissvaren utarbeta förslag till nytt system för den allmänna pensioneringen. Enligt vad utskottet erfarit överväger arbetsgruppen även frågor om rörlig pensionsålder. Arbetsgruppen, som enligt direktiven skulle redovisa sina förslag under mars månad 1992, kommer att redovisa dessa senare under året. Utskottet anser att finansutskottet med hänvisning till det pågående utredningsarbetet bör föreslå riksdagen att avslå motionerna Fi44 yrkande 7 och Fi74.
I motion Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 29--31 begärs att resurserna för vuxenstudiestöd ökas med 330 milj.kr. Motionärerna anser att medlen -- för att få största effekt i rådande konjunkturläge -- bör fördelas med 50 milj.kr. till timersättning för grundläggande vuxenutbildning, 230 milj.kr. till korttidsstudiestöd och 50 milj.kr. till uppsökande verksamhet och för utbildning av studieorganisatörer.
Utskottet har i sitt av riksdagen nyligen godkända betänkande 1991/92:SfU9 behandlat regeringens förslag i budgetpropositionen bilaga 9 (utbildningsdepartementet) till medelstilldelning för budgetåret 1992/93 till anslagen F 4 Vuxenstudiestöd m.m. och F 5 Timersättning vid vissa vuxenutbildningar. Därvid har utskottet avstyrkt även motionsförslag (s) om att ytterligare 150 milj.kr. skulle anslås för korttidsstudiestöd och 75 milj.kr. för uppsökande verksamhet på arbetsplatser och för planering av uppsökande verksamhet och utbildning av fackliga studieorganisatörer.
Under anslaget F 5 Timersättning vid vissa vuxenutbildningar har under innevarande budgetår anslagits medel för timersättning till elever i grundläggande vuxenutbildning (grundvux). Fr.o.m. nästa budgetår upphör grundvux som egen skolform och inordnas i den grundläggande vuxenutbildningen i komvux. Medel för timersättning vid grundvuxstudier har därför inte beräknats under anslaget för nästa budgetår, utan deltagare i sådan utbildning kommer att erhålla samma stöd som övriga komvuxelever, nämligen korttidsstudiestöd, särskilt vuxenstudiestöd och studiemedel.
Förslag om ett utskottsinitiativ till omfördelning av medel från anslaget F 4 till anslaget F 5 för att studerande i grundvux även fortsättningsvis skulle kunna erhålla timersättning vid studierna väcktes av en minoritet i utskottet vid behandlingen av anslagen för nästa budgetår. Utskottet beslöt att inte ta något sådant initiativ.
Utskottet anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att vidhålla sitt tidigare beslut om medelstilldelning till anslagen F 4 och F 5 och avstyrker bifall till yrkandena 29--31 i motion Fi41.
Stockholm den 19 maj 1992
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Birgitta Dahl (s), Sigge Godin (fp), Börje Nilsson (s), Karin Israelsson (c), Nils-Olof Gustafsson (s), Leif Bergdahl (nyd), Gustaf von Essen (m), Maud Björnemalm (s), Liselotte Wågö (m), Widar Andersson (s), Anita Johansson (s), Märtha Gårdestig (kds) och Yngve Wernersson (s).
Avvikande meningar
1. Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anser att de delar av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Riksdagen har" och slutar med "skall avslås" och på s. 4 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "motion Fi41" bort ha följande lydelse:
I kompletteringspropositionen vidhåller regeringen sin avsikt att införa ett system med två karensdagar. Det finns därför anledning upprepa vad som senast i reservation 2 till betänkande 1991/92:SfU8 framhölls i denna fråga, nämligen att införande av två karensdagar skulle särskilt drabba barnfamiljer, låginkomsttagare och kvinnor. Även löntagare som har nedsatt arbetsförmåga, tunga arbeten och som arbetar i dåliga arbetsmiljöer skulle drabbas hårt. Utskottet anser att finansutskottet bör föreslå att riksdagen med bifall till motionerna Fi40 yrkande 4 och Fi83 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna att förslag om två karensdagar inte skall föreläggas riksdagen.
Medelstilldelningen till vuxenstudiestöd för budgetåret 1992/93 har enligt riksdagens beslut på förslag i betänkande 1991/92:SfU9 minskats med 225 milj.kr. som överförts till andra vuxenutbildningsändamål än vuxenstudiestöd. Som framhållits i reservation 3 till betänkande 1991/92:SfU9 anser utskottet att det är fel att i en situation med hög arbetslöshet och låg tillväxt, med minskade ungdomskullar, och då internationaliseringen ställer högre krav på språkkunskaper, genomföra nedskärningar på detta område. Minskningen av anslaget medför att färre korttidsutbildade löntagare, handikappade och invandrare kan påbörja vuxenstudier. Den sammantagna effekten av reduceringen av bidragen innebär på kort sikt att arbetslösheten ökar. På längre sikt undermineras den för industrin och arbetslivet i övrigt nödvändiga kunskaps- och kompetensuppbyggnaden. Detta är enligt utskottets mening en orationell och orättfärdig åtgärd i ett läge när behoven av utbildning är som störst. Utskottet biträder därför förslagen i motion Fi41 att ytterligare 230 milj.kr. skall anslås för korttidsstudiestöd och 50 milj.kr. för uppsökande verksamhet och utbildning av studieorganisatörer på anslaget F 4 Vuxenstudiestöd m.m. Utskottet föreslår också att ytterligare 50 milj.kr. tillförs anslaget F 5. Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för att elever i grundläggande vuxenutbildning liksom hittills skall kunna erhålla timersättning under studierna. Kommunerna har enligt skollagen ålagts att erbjuda grundläggande vuxenutbildning till de kommuninnevånare som inte har en utbildning som motsvarar vad som normalt uppnås i grundskolan. Det är då rimligt att den enskilde studeranden på ett smidigt och obyråkratiskt sätt skall kunna få ersättning för inkomstbortfallet under utbildningstiden. Utskottet anser därför att finansutskottet bör tillstyrka bifall till motion Fi41 yrkandena 29--31.
2. Leif Bergdahl (nyd) anser att de delar av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Vad gäller" och slutar med "av riksdagen" och börjar med "Frågor om" och på s. 3 slutar med "utan åtgärd" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill efter noggranna överväganden förorda ett annat förslag än karensdagar för att komma åt missbruket inom sjukförsäkringen. Huvudprinciperna för ett sådant system, som inte bara omfattar sjukpenningförsäkringen utan även vissa andra socialförsäkringar, är följande:
100 % av lönen utges endast vid arbetsskada förorsakad av grov försummelse.
90 % av lönen utges vid aktiv, yrkesinriktad rehabilitering, arbetsmarknadsutbildning med klart sikte på arbete, beredskapsarbete och som garantilön efter konkurs om man verkligen arbetar.
80 % av lönen utgår vid sjukdom, arbetsskada, vård av barn, arbetslöshet och som garantilön efter konkurs om man inte arbetar. De första två veckorna bör ersättning utgå med 67 %. Vid upprepad sjukdom inom 14 dagar bör en sammanläggningsregel finnas.
Besparingarna till följd av utskottets förslag kan beräknas till 6 miljarder kronor för staten och 1,8 miljarder kronor för arbetsgivarna.
Utskottet anser att det förordade systemet blir rättvisare och drabbar jämnare eftersom karensdagar enbart drabbar korttidssjuka. Systemet torde få samma effekt i hög- och lågkonjunktur. I en överhettad högkonjunktur kan man räkna med en ganska ordentlig effekt av karensdagar, medan i en lågkonjunktur, när folk är rädda om sina arbeten, karensdagarna slår mera koncentrerat mot de faktiskt sjuka. Det förordade systemet gör det också lättare att ändra arbetsskadeförsäkringen och därigenom göra nödvändiga besparingar i LAF.
Förändringsarbetet bör bedrivas med högsta prioritet, och ändringarna inom sjukpenning- och föräldraförsäkringarna bör införas redan den 1 januari 1993.
För att få ett bättre resursutnyttjande inom sjukvården föreslår utskottet också att landstingsmonopolet och Dagmarreformen snarast avskaffas. Härigenom och genom att den fria etableringsrätten för läkarna återinförs kan man åstadkomma en besparing på uppemot 3 miljarder kronor per år. Ett system med fri etableringsrätt för privatpraktiserande läkare kommer enligt utskottets uppfattning att innebära avsevärda besparingar. Under det kommande budgetåret blir dock besparingen lägre om systemskiftet kommer till stånd, men upp emot 1 miljard kronor.
Vad utskottet ovan anfört bör med bifall till motion Fi42 yrkandena 8--10, 12 och 13 ges regeringen till känna.
Socialutskottets yttrande 1991/92:SoU6y Bilaga 5
Kompletteringspropositionen del I och II
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett bl.a. socialutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1991/92:150 Kommunal ekonomi, del II (kompletteringspropositionen), jämte eventuella motioner såvitt propositionen och motionerna rör utskottets beredningsområde.
Socialutskottet yttrar sig om principerna till ett nytt statsbidrag för kommuner och landsting, förslaget om minskning av bidraget med 7,5 miljarder kronor under år 1993 och förslaget om ett kommunalt skattestopp för år 1993. I övrigt begränsar utskottet sitt yttrande till att avse de förslag i bilaga II:2 som avser socialutskottets beredningsområde. Utskottet yttrar sig över motionerna Fi42, Fi44, Fi72, Fi80, Fi83, Fi84, Fi86 och Fi92.
Utskottet yttrar sig även över motionerna Fi40, Fi42 och Fi83 om barnbidrag med anledning av proposition 1991/92:150 Reviderad finansplan m.m., del I (kompletteringspropositionen).
Propositionen
I proposition 1991/92:150 bilaga II:2, har regeringen (socialdepartementet), såvitt avser socialutskottets beredningsområde, föreslagit riksdagen
dels att 1. godkänna att statsbidraget till barnomsorg slopas per den 1 januari 1993, 2. godkänna att statsbidraget till invandrar- och flyktingbarn i förskolan slopas per den 1 januari 1993, 3. godkänna att statsbidraget till service och vård slopas per den 1 januari 1993, 4. godkänna att statsbidraget till färdtjänst, servicelinjer m.m. slopas per den 1 januari 1993, 5. godkänna att statsbidraget till specialpedagogiska insatser för vissa förskolebarn slopas per den 1 januari 1993, 6. godkänna att det statsbidrag som utgör ersättning till sjukvårdshuvudmännen för planläggning under fred vad avser hälso- och sjukvård i krig slopas per den 1 januari 1993,
dels att 7. till Bidrag till barnomsorg för budgetåret 1992/93 anvisa ett belopp som är 2524000000 kr. lägre än vad som föreslagits i prop. 1991/92:100, bil.6, 8. till Bidrag till service och vård för budgetåret 1992/93 anvisa ett belopp som är 1595200000 kr. lägre än vad som föreslagits i prop. 1991/92:100, bil. 6, 9. till Driftkostnader för beredskapslagring m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett belopp som är 3500000 kr. lägre än vad som föreslagits i prop. 1991/92:102, kapitel 5, 10. till Bidrag till allmän sjukvård m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett belopp som är 975000000 kr. lägre än vad som föreslagits i prop. 1991/92:100, bil. 6.
Utskottet yttrar sig även över regeringens hemställan till riksdagen i propositionen, del II, att dels godkänna 1. principerna för ett nytt statsbidragssystem, 2. förslagen till ett nytt generellt statsbidragssystem för kommuner, 3. principerna för fördelning av statsbidrag år 1993 och för övergångsregler för åren 1993 och 1994, 4. förslagen till avveckling av angivna statsbidrag och avgifter i fråga om landsting, 5. att statsbidrag till kommuner och landsting minskas med 7,5 miljarder kronor fr.o.m. år 1993,
dels anta förslag till lag om begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt för år 1993.
Kommunal ekonomi, förslaget i huvuddrag
I propositionen föreslås att ett nytt generellt statsbidrag för kommunerna införs fr.o.m. år 1993. Förslaget utgår från två grundläggande förhållanden. Det första är att kravet på samhällsekonomisk balans är överordnat alla andra krav och måste styra bedömningarna av det framtida ekonomiska utrymmet för den kommunala sektorn. Det andra är att rollfördelningen mellan staten resp. kommunerna och landstingen vad gäller uppgifter och ekonomi måste vara tydlig.
Syftet med det nya statsbidraget är bl.a. att skapa mer likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommunerna. Bidraget är ett komplement till kommunernas skatteinkomster och utgår oberoende av vilken verksamhet som kommunerna bedriver. Skillnaderna i skatteuttag skall på sikt spegla skillnader i service, avgifter och effektivitet.
Samtidigt med införandet av det nya statsbidraget ändras också utbetalningen av kommunalskattemedel till kommunerna. I fortsättningen föreslås utbetalningarna ske det år skatten avser och inte som i dagens system två år senare.
Ett nytt generellt statsbidrag för kommunerna
I propositionen föreslås att tolv av de nuvarande specialdestinerade statsbidragen till kommunerna avskaffas och ersätts av ett nytt generellt statsbidrag för kommunerna. Det särskilda systemet för mellankommunal kostnadsutjämning, som infördes med anledning av äldrereformen, föreslås upphöra vid samma tidpunkt som ett nytt statsbidragssystem träder i kraft.
Skatteutjämningsavgifterna och avräkningsskatten föreslås avskaffas fr.o.m. år 1993. Rundgången av pengar mellan stat och kommun upphör därmed.
Det nya s.k. utjämningsbidraget består av tre delar:
ett bidrag för utjämning av kommunernas skatteinkomster upp till en generell garantinivå, uttryckt som andel av en uppräknad medelskattekraft,
tillägg till resp. avdrag från bidraget på grund av opåverkbara skillnader i strukturella förhållanden samt
ett tillägg för befolkningsminskning.
I propositionen föreslås övergångsregler för åren 1993 och 1994 för att begränsa omfördelningseffekterna av det nya utjämningsbidraget.
En expertgrupp föreslås inom kort tillsättas för att vidareutveckla systemet med avseende på utjämning av strukturkostnader. Gruppen skall lägga fram förslag i sådan tid att förändringen kan träda i kraft den 1 januari 1995.
Förändringar för landstingen
För landstingen föreslås att sex specialdestinerade bidrag avvecklas liksom skatteutjämningsavgiften och avräkningsskatten. Under år 1993 kvarstår dock en reducerad skatteutjämningsavgift. År 1993 återbetalas den tillfälliga indragningen från landstingen som görs år 1992.
Motioner om ett nytt generellt statsbidrag
I motion 1991/92:Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) anförs att när regeringens politiska inriktning är att krympa den kommunala sektorn är det nödvändigt att ha ett behovsinriktat generellt statsbidrag som ges till kommunerna sektorsvis och att statsmakterna därmed får stå till svars för var resursneddragningarna skall ske. Vidare anförs att förslaget till ett nytt generellt statsbidrag inte kan genomföras utifrån nu föreliggande underlag, utan att en ny kommitté bör tillsättas för att framlägga ett mer genomarbetat förslag som även utgår från mer realistiska ekonomiska förutsättningar. För år 1993 bör 1992 års statsbidrag utgå sektorsvis.
I enlighet med det ovan sagda hemställs att riksdagen avslår regeringens förslag till ett nytt generellt statsbidragssystem (yrkande 13) samt att riksdagen begär att regeringen tillsätter en ny utredning med uppgift att lämna förslag till ett nytt behovsinriktat generellt statsbidragssystem som kan träda i kraft 1994 (yrkande 14).
I motion 1991/92:Fi84 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) anförs att Socialdemokraterna säger ja till principen om ett samlat statsbidrag till kommunerna, men underkänner den fördelningsnyckel och det direkta genomförande som regeringen föreslagit. En ny fördelningsnyckel bör arbetas fram av en parlamentarisk kommitté. Som övergångsregler föreslås bl.a. att statsbidraget för år 1993 beräknas i huvudsak efter nu gällande regler och utbetalas efter kvittning i princip enligt den modell för ett nytt bidrag som föreslås i propositionen. För kommunerna betyder detta ett samlat bidragsbelopp baserat på gällande regler och med den friare användning som propositionen föreslår, men med andra övergångsregler. I motionen anförs vidare att möjligheten att målstyra, följa upp och utvärdera blir allt viktigare. Införandet av mera generella statsbidragssystem kan under vissa omständigheter leda till negativa effekter. Det kan finnas målkonflikter i den avvägning som skall göras mellan allmänna och enskilda intressen, hur en enskild skall kunna hävda rätten och även besvära sig eller hur sanktioner skall utformas. Inte minst inom handikappområdet måste analysen i detta avseende fördjupas. Rätten till barnomsorg och kvalitetskraven på denna bör läggas fast i lag. Vidare är det angeläget att följa utvecklingen inom skolans område. Mot bakgrund av det ovan sagda yrkar motionärerna att riksdagen dels bör godkänna principerna för och omläggningen till ett nytt statsbidragssystem i enlighet vad som anges i motionen (yrkande 4), dels beträffande avvecklingen av statsbidrag och avgifter i fråga om kommuner godkänna vad som anges i motionen (yrkande 5). Riksdagen bör vidare godkänna förslagen till ett nytt generellt statsbidrag i enlighet med motionens förslag (yrkande 6), godkänna priciperna för fördelning av statsbidrag år 1993 och övergångsreglerna enligt motionens förslag (yrkande 7) och godkänna förslagen till avveckling av angivna statsbidrag och avgifter i fråga om landstingen i enlighet med motionens förslag (yrkande 8). Vidare föreslås riksdagen ge regeringen till känna vad som i motionen anges beträffande målstyrning, uppföljning och utvärdering (yrkande 11).
I motion 1991/92:Fi92 av John Andersson (v) yrkas att riksdagen avslår regeringens proposition 1991/92:150 del II. Motionären anför att kommunalekonomiska kommitténs förslag har varit svårt att analysera och frågetecknen har varit många. För vissa kommuner blir omställningen svår. Motionären hänvisar till de konsekvenser som skulle uppstå för Dorotea kommun om förslaget antogs av riksdagen. Reformen bör, enligt motionären, inte genomföras nu utan utredas på nytt.
Utskottets bedömning Utskottet delar uppfattningen i propositionen att kommunerna skall ges större handlingsfrihet när det gäller verksamhetens utformning samt prioriteringen mellan olika verksamhetsområden. Den kommunala verksamheten kan därmed bedrivas på ett effektivare sätt. Den statliga regleringen av den kommunala verksamheten skall minskas, och de krav som statsmakterna ställer på kommunsektorn skall i första hand regleras genom lagstiftning.
Ett nytt generellt statsbidrag utan detaljreglering ger kommunerna förutsättningar att kunna anpassa sin verksamhet till rådande ekonomiska förhållanden och lokala förutsättningar. Utskottet har mot bakgrund av detta inget att erinra mot propositionens förslag att ett nytt generellt statsbidrag införs fr.o.m. år 1993. Utskottet föreslår därmed att motionerna 1991/92:Fi44 (v) yrkandena 13--14 och 1991/92:Fi92 (v) avstyrks.
Utskottet har heller ingen erinran mot principerna för det nya statsbidragssystemet och de övergångsregler som föreslås för att åren 1993 och 1994 begränsa omfördelningseffekten av det nya utjämningsbidraget. Utskottet delar uppfattningen i propositionen att bidraget skall vara ett komplement till kommunernas skatteinkomster och utgå oberoende av vilken verksamhet som kommunerna bedriver. På sikt skall skillnaderna i skatteuttag spegla skillnader i service, avgifter och effektivitet. Mot bakgrund av det ovan sagda finner utskottet inte anledning att ytterligare gå in på förslagen i motion 1991/92:Fi84 (s) yrkandena 4--8. Utskottet föreslår att yrkandena avstyrks.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att dagens styrning via statsbidrag inte bör ersättas av annan detaljreglering av verksamheten. Däremot krävs en precisering av de resultatkrav som staten ställer på verksamheten. Den statliga uppföljningen bör avse resultaten av verksamheten och inte metoderna att uppnå resultaten. Statsmakterna bör följa upp och utvärdera verksamheten inom olika sektorer såsom hälso- och sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg, skola m.m. Utskottet delar vidare föredragandens uppfattning att kommuner och landsting inom ramen för sitt ansvar kommer att åtgärda de eventuella brister och försummelser som uppmärksammas.
Utskottet noterar vidare att i propositionen aviseras en proposition under hösten 1992 med förslag om en lagreglering av kommunens ansvar för barnomsorgen liksom ett förslag till vårdnadsbidrag.
Mot bakgrund av det ovan sagda föreslår utskottet att motion 1991/92:Fi84 (s) yrkande 11 avstyrks.
Besparingsförslag
I propositionen föreslås statsbidragen till kommuner och landsting av samhällsekonomiska skäl minskas med sammanlagt 7,5 miljarder kronor fr.o.m. år 1993. Föredraganden anför vidare att det inte finns utrymme för att utlova någon uppräkning av statsbidragen fr.o.m. år 1994. Kommuner och landsting bör utgå från att det nya statsbidraget kommer att utvecklas mycket restriktivt under åren 1993--1995.
I motion 1991/92:Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag att minska statsbidragen till kommuner och landsting med 7,5 miljarder kronor fr.o.m. år 1993 (yrkande 8).
I motion 1991/92:Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den föreslagna indragningen av statsbidrag till kommunerna inte genomförs (yrkande 12).
I motion 1991/92:Fi84 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas avslag på att minska bidraget till kommuner och landsting med 7,5 miljarder kronor (yrkande 1).
Utskottets bedömning I propositionen framhålls att huvuduppgiften för regeringens ekonomiska politik är att öka tillväxt- och utvecklingskraften i ekonomin och att lägga grunden för en god konkurrenskraft och en varaktigt låg inflationstakt. Denna inriktning förutsätter bl.a. att de skyddade sektorerna hålls tillbaka så att det finns ett tillräckligt utrymme för de konkurrensutsatta delarna av ekonomin att växa. Vidare förutsätter det en stram finanspolitik baserad på en restriktiv prövning av offentliga utgifter och målet att skapa finansiell balans i den offentliga sektorn under en konjunkturcykel.
Vidare anförs att det för år 1993 finns ett finansiellt utrymme för kommunerna att bibehålla en oförändrad real nivå på de totala utgifterna jämfört med år 1992. Genom det nya statsbidragssystemet, avregleringen, omfattande utnyttjande av anbudskonkurrens m.m. erbjuds samtidigt möjligheter till ökad produktivitet. Utskottet har mot bakgrund av detta förståelse för behovet att i dagens samhällsekonomiska läge göra besparingar även på bidragen till kommuner och landsting. Utskottet biträder propositionens förslag. Det ankommer på finansutskottet att inom den av propositionen angivna ramen göra den närmare bedömningen av fördelningen av de olika beloppen. Utskottet föreslår därmed att motionerna 1991/92:Fi44 (v) yrkande 8, 1991/92:Fi83 (s) yrkande 12 och 1991/92:Fi84 (s) yrkande 1 avstyrks.
Lagfäst kommunalt skattestopp för år 1993
I propositionen anförs att med hänsyn till det ekonomiska läget och i syfte att begränsa det kommunala skatteuttaget bör det kommunala skattestoppet förlängas. Ett lagfäst kommunalt skattestopp föreslås för år 1993. Föredraganden anför att det kan finnas kommuner som kan hamna i en akut svår ekonomisk situation. Om så skulle vara fallet får i sista hand frågan hanteras i särskild ordning genom att regeringen föreslår riksdagen en lagändring som ger utrymme för skattehöjningar.
I motion 1991/92:Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag till kommunalskattestopp (yrkande 16). Motionärerna anför att det är den kommunala självstyrelsens hörnsten att kommunerna själva får bestämma utdebiteringsnivå utifrån sina egna ambitioner.
I motion 1991/92:Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det föreslagna lagfästa skattestoppet för kommunerna inte genomförs (yrkande 11).
I motion 1991/92:Fi84 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att riksdagen avslår förslaget om lag om begränsning av kommunernas rätt att ta ut skatt för år 1993 (yrkande 14). Motionärerna anför att genom lagstiftning upprätthålla långvariga kommunala skattestopp inte är förenligt med deras syn på kommunal självstyrelse. För år 1993 finns en överenskommelse mellan staten och de båda kommunförbunden om ett frivilligt skattestopp. Ett lagfäst skattestopp för år 1993 är enligt motionärerna inte motiverat.
Utskottets bedömning Mot bakgrund av vad utskottet tidigare uttalat om behovet av att skapa förutsättningar för tillväxt- och utvecklingskraft i ekonomin har utskottet inte någon erinran mot förslaget att genom lagstiftning förlänga skattestoppet för kommunerna till att omfatta även år 1993. Utskottet föreslår att motionerna 1991/92:Fi44 (v) yrkande 16, 1991/92:Fi83 (s) yrkande 11 och 1991/92:Fi84 (s) yrkande 14 avstyrks.
Förslag inom socialutskottets ansvarsområde
Bidrag till barnomsorg
Statsbidraget har till syfte att stödja och stimulera utbyggnad av barnomsorg i form av öppen förskola, deltidsgrupp, daghem, kommunala familjedaghem, fritidshem och öppen fritidsverksamhet. Statsbidrag lämnas även till andra än kommuner som driver daghem och fritidshem. Bidraget infördes ursprungligen för att stimulera kommunerna att bygga ut barnomsorgen. Bidraget har efter hand kommit att bli ett direkt stöd till kommunerna. Statsbidrag lämnas enligt förordningen 1987:860 (ändrad senast 1991:1973).
Statsbidrag har i princip endast lämnats för etablerade barnomsorgsformer som definierats på visst sätt. Olika lokala lösningar har därför inte kunnat erhålla statsbidrag. Samtidigt har statsbidraget utgjort en viss garanti för verksamhetens kvalitet.
I propositionen föreslås riksdagen godkänna att statsbidraget till barnomsorg slopas per den 1 januari 1993. För att säkerställa ett tillräckligt stöd till enskilda alternativ och också skapa förutsättningar för att efterfrågan på barnomsorg utanför hemmet skall tillgodoses krävs, enligt föredraganden, en utvidgad lagreglering av kommunernas ansvar på detta område. Regeringen har därför för avsikt att återkomma till riksdagen under hösten 1992 med förslag om en utvidgad lagreglering av barnomsorgsområdet samt med ett förslag om vårdnadsbidrag.
Som en konsekvens av slopandet av bidraget per den 1 januari 1993 föreslås riksdagen till bidrag till barnomsorgen för budgetåret 1992/93 anvisa ett belopp som är 2524000 kr. lägre än vad som föreslagits i prop. 1991/92:100, bil. 6 (SoU15, rskr. 223).
I motion 1991/92:Fi80 av Dan Ericsson (kds) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vad syftet med en eventuell lagreglering av barnomsorgen skall vara (yrkande 2). Motionären anför att familjepolitiken skall underlätta för föräldrar att själva välja den vård och fostran av barnen och den arbetsfördelning som passar dem och barnen bäst. Det avgörande måste vara vad som är bäst för barnen och föräldrarna och inte i första hand vad som är samhällsnyttigt. En eventuell lagreglering av barnomsorgsområdet måste därför ha sin utgångspunkt i att ekonomiska förutsättningar skall skapas för dem som önskar vårda barnen i hemmet när de är små. Någon lagreglering enbart för det som i dag kallas kommunal barnomsorg är inte möjligt, om det är rättvisa man avser att skapa.
I motion 1991/92:Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett avvisande av införandet av vårdnadsbidrag (yrkande 9). Motionärerna anför att det nu står helt klart, efter uttalanden från socialministern, att finansieringen av vårdnadsbidraget uteslutande kommer att belasta nuvarande föräldraförsäkrings- och statsbidragssystem. Det betyder, enligt motionärerna, att det är de arbetande föräldrarna som kan räkna med att få betala för de föräldrar som vill -- och har ekonomiska möjligheter -- att med hjälp av ett vårdnadsbidrag stanna hemma.
Utskottets bedömning Utskottet, som i det föregående tillstyrkt propositionens förslag till nytt generellt statsbidragssystem, har inget att erinra mot propositionens förslag att statsbidraget till barnomsorg slopas per den 1 januari 1993 och inordnas i ett generellt bidrag. Utskottet har heller ingen erinran mot att anslaget Bidrag till barnomsorg för budgetåret 1992/93 som riksdagen fastställt minskas med den andel av beloppet som avser bidrag för verksamhet under 1993. Utskottet anser att det ankommer på finansutskottet att göra den närmare bedömningen av avräkningsbeloppet.
I regeringsförklaringen anförs att familjepolitiken skall underlätta för föräldrarna att själva välja den vård och fostran av barnen och den arbetsfördelning som passar dem och barnen bäst. Detta innebär att familjepolitiken skall främja både valfrihet och jämställdhet mellan kvinnor och män.
Den nya familjepolitik som regeringen avser att genomföra syftar enligt regeringsförklaringen till att ge ökad valfrihet för småbarnsföräldrar, att ge mer tid åt barnen och att i större utsträckning skapa rättvisa villkor för alla delar av landet. Om varje barnfamilj får möjlighet att lösa barnomsorgen på det sätt den själv önskar skapas större trygghet. Det innebär enligt regeringen att det måste finnas barnomsorg utanför hemmet av god kvalitet för dem som vill ha det och bättre ekonomiska möjligheter för dem som så önskar att stanna hemma när barnen är små.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:SoU15 ställde sig utskottet bakom regeringens familjepolitik, eftersom den syftar till att förstärka familjens valfrihet. Utskottet ansåg det också angeläget att införa ett vårdnadsbidrag, så snart den statsfinansiella utvecklingen ger utrymme för det.
Utskottet vidhåller denna uppfattning liksom uppfattningen i propositionen att det är nödvändigt att säkerställa ett tillräckligt stöd för enskilda alternativ inom barnomsorgen och att skapa förutsättningar för att efterfrågan på barnomsorg utanför hemmet skall tillgodoses. Utskottet konstaterar att ett förslag till införande av vårdnadsbidrag aviseras till hösten 1992 samtidigt med ett förslag till en utvidgad lagreglering av barnomsorgsområdet. Motion 1991/92:Fi80 (kds) yrkande 2 får därmed anses tillgodosedd. Utskottet föreslår att motionen avslås.
Något konkret förslag till utformning av vårdnadsbidraget eller en finansiering av bidraget föreligger ännu inte. Motion 1991/92:Fi83 (s) yrkande 9 bör därför inte föranleda något uttalande av riksdagen. Utskottet föreslår att motionen avstyrks.
I motion 1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principerna för effektivare barnomsorg (yrkande 15). Motionärerna anför att kostnadsutvecklingen för barnomsorg i form av daghem är oroande. Skillnaderna i kostnader mellan olika kommuner och mellan daghem i samma kommun kan vara mycket stora. Kommunerna måste nu sätta kostnadseffektiviteten i förgrunden.
Utskottets bedömning Omläggningen av de specialdestinerade statsbidragen syftar till att möjliggöra för kommunerna att anpassa verksamheten till rådande ekonomiska förhållanden och lokala förutsättningar. Genom färre detaljregler ökar möjligheterna att utveckla olika lokala lösningar. Härigenom ökas också möjligheterna till kostnadseffektivitet. Utskottet föreslår att motion 1991/92:Fi42 (nyd) yrkande 15 avstyrks med hänvisning till det anförda.
Bidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan
Utskottet har inget att erinra mot förslaget att statsbidraget till invandrar- och flyktingbarn i förskolan slopas per den 1 januari 1993.
Bidrag till service och vård
Som en följd av äldrereformen har statsbidraget fr.o.m. kalenderåret 1992 fått en ny utformning. Statsbidraget utbetalas nu i förhållande till antalet äldre i olika åldersklasser, andelen ensamboende i de högre åldrarna, kommunens glesbygdsgrad och antalet förtidspensionärer.
Riksdagen beslutade i juni 1991 om den ekonomiska regleringen till följd av äldrereformen (prop. 1990/91:150, SoU25, rskr. 384). I samband med den ekonomiska regleringen överfördes en viss del av den allmänna sjukvårdsersättningen från sjukvårdshuvudmännen till kommunerna som ersättning för kommunernas övertagande av sjukhemmen. Utöver förändringen i statsbidraget genomfördes också förändringar av skatteutjämningssystemet, systemet för mellankommunal kostnadsutjämning och skatteväxling. Målet för den samlade ekonomiska regleringen är att kommunerna för år 1992 skall ges täckning för de tillkommande kostnader som äldrereformen för med sig.
Systemet med en mellankommunal kostnadsutjämning skall för år 1992 bidra till att ge kommunerna täckning för tillkommande kostnader till följd av äldrereformen vilka inte täcks genom övriga regleringsinstrument. År 1992 omfördelas netto ca 1 400 milj. kr.
Kommunalekonomiska kommittén har funnit att det inte finns anledning att särskilt reglera omfördelningseffekter inom en mindre del av den kommunala verksamheten. Föredraganden anser i likhet med kommittén att den särskilda mellankommunala kostnadsutjämningen skall upphöra i samband med att det nya statsbidraget träder i kraft.
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner att bidraget till service och vård slopas fr.o.m. 1 januari 1993. Som en konsekvens av detta föreslås riksdagen till bidrag till service och vård för budgetåret 1992/93 anvisa ett belopp som är 1595200 kr. lägre än vad som föreslagits i prop. 1991/92:100, bil. 6 (SoU15, rskr. 223).
Riksdagen har i samband med äldrereformen beslutat om tillfälliga särskilda statliga stimulansbidrag om totalt 5,5 miljarder kronor. Dessa särskilda medel skall bl.a. användas för att stimulera utbyggnaden av gruppbostäder, till ombyggnad av sjukhem m.m. Dessa tidsbegränsade statsbidrag föreslås bibehållas och utges enligt de principer som riksdagen tidigare har beslutat om. Medlen kommer även fortsättningsvis att anvisas under femte huvudtiteln.
I motion 1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av ålderdomshem (yrkande 16). Motionärerna anför att vård på ålderdomshem är betydligt billigare än hemsjukvård. Många äldre vill dessutom gärna bo på ålderdomshem. I dag är det brist på ålderdomshemsplatser. Men outnyttjad kapacitet finns på hotell och andra byggnader som snabbt kan ändras till väl fungerande ålderdomshem. Dessutom bör det finnas goda förutsättningar för privata initiativ att driva ålderdomshem. Motionärerna yrkar vidare att riksdagen under femte huvudtiteln sänker anslaget G 1 Bidrag till service och vård för budgetåret 1992/93 med 800 milj.kr. (yrkande 17). Motionärerna anför att eftersom ålderdomshem är billigare än hemsjukvård kan samhället spara 100 000 kr. per person och år i omvårdnadsomkostnader genom att äldre erbjuds flytta till ålderdomshem. Detta innebär redan under budgetåret 1992/93 en besparing på 800 milj.kr. (halvårseffekt).
Utskottets bedömning Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag att slopa statsbidraget till service och vård per den 1 januari 1993. Utskottet har inte heller någon erinran mot att anslaget till Bidrag till service och vård för budgetåret 1992/93 minskas med den andel av beloppet som avser bidrag för verksamheten under år 1993. Utskottet anser att det ankommer på finansutskottet att göra den närmare bedömningen av avräkningsbeloppets storlek.
Utskottet konstaterar att äldrereformen innebär att kommunerna åläggs en skyldighet att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för dem som behöver det. För att stimulera en utbyggnad av omsorgen om äldre och handikappade anvisade riksdagen i samband med äldrereformen särskilda medel för byggande av gruppbostäder och andra alternativa boendeformer och för ombyggnad av sjukhem m.m. Byggandet kan ske i såväl kommunal som enskild regi.
Regeringen har i regeringsförklaringen bl.a. framhållit att den är starkt medveten om de växande problemen inom sjukvården och äldreomsorgen. Att förbättra och förändra vården är en av regeringens viktigaste uppgifter när det gäller välfärdspolitiken. Arbetet med att skapa värdiga villkor för gamla och sjuka måste intensifieras. Det gäller bl.a. tillskapandet av ålderdomshem och andra trygga boendealternativ för våra äldre, dagvård och gruppbostäder för dementa och rätten till ett eget rum för dem som lever på institution.
Ett viktigt mål är, enligt regeringen, att öka valfriheten för patienter och äldre. Bättre förutsättningar skall skapas för att nya former av vård och omsorg snabbt skall kunna växa fram.
Några kortsiktiga besparingar på detta område anser utskottet dock inte att det går att göra för närvarande. Utskottet föreslår att motion 1991/92:Fi42 (nyd) yrkandena 16 och 17 avstyrks.
Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m.
Statsbidraget till färdtjänst, servicelinjer m.m. utgår med i princip 35% av bruttodriftskostnaderna för färdtjänst och särskilt anpassad kollektivtrafik. Bidrag utgår enligt förordningen (1990:489) om statsbidrag till färdtjänst och särskilt anpassad kollektivtrafik. Anslaget för budgetåret 1992/93 avser bidrag för verksamheten under år 1992.
Kommunernas ansvar för färdtjänsten framgår av socialtjänstlagen (1980:620).
I propositionen föreslås riksdagen godkänna att statsbidraget slopas per den 1 januari 1993.
I motion 1991/92:Fi86 av Eva Johansson m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om likvärdig service och trygghet för handikappade. Motionärerna anför att en konsekvens av det förenklade statsbidragssystemet kan bli att skillnaderna i den kommunala servicen ökar, t.ex. vad gäller färdtjänst och hemtjänst. Detta drabbar särskilt hårt människor med handikapp. En ramlag som socialtjänstlagen kräver kompletteringar och preciseringar som syftar till att göra servicen likvärdig över landet och till att den erbjuds på en sådan nivå att den tillgodoser de skiftande behov människor med olika handikapp har.
Utskottets bedömning Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag om att slopa statsbidraget till färdtjänst, servicelinjer m.m. per den 1 januari 1993.
Utskottet konstaterar att 1989 års handikapputredning i sitt huvudbetänkande har lagt fram förslag till förbättringar i färdtjänsten. Regeringen planerar att förelägga riksdagen en proposition med förslag på det handikappolitiska området till hösten. De frågor som tas upp av motionärerna övervägs sålunda i regeringskansliet. Något initiativ från riksdagens sida behövs därmed inte. Utskottet föreslår att motion 1991/92:Fi86 (s) avstyrks.
Statsbidrag till specialpedagogiska insatser för vissa förskolebarn
Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag att statsbidraget till specialpedagogiska insatser för vissa förskolebarn slopas per den 1 januari 1993. Utskottet konstaterar att regeringen har för avsikt att låta samhällets stöd till dessa barn bli föremål för uppföljning i särskild ordning.
Bidrag till vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
Kommunalekonomiska kommittén föreslår i sitt betänkande att den allmänna sjukvårdsersättningen skall minskas med det belopp som motsvarar de ekonomiska konsekvenserna av att skatteutjämningsavgifter och avräkningsskatter avvecklas. Till bidraget skall föras medel motsvarande de specialdestinerade bidrag som avvecklas. Vidare föreslår kommittén att den årliga automatiska ökningen av kostnaderna för skatteutjämningsbidragen, som följer av att de beskattningsbara inkomsterna ökar, bör finansieras antingen genom den allmänna sjukvårdsersättningen eller genom att nivån på grundgarantierna i skatteutjämningssystemet minskas.
I propositionen anförs att ett genomförande fullt ut av kommitténs förslag skulle leda till att ersättningarna till vissa sjukvårdshuvudmän skulle understiga de ersättningar som under föregående år lämnats till privata vårdgivare inom huvudmannens område och som enligt nuvarande regler dras av från ersättningen till sjukvårdshuvudmannen. Därför föreslås att skatteutjämningsavgiften bibehålls ytterligare ett år och avvecklas först fr.o.m. år 1994. Vidare föreslås den tillfälliga indragningen från landstingen som riksdagen beslutade om för år 1992 (prop. 1991/92:100, bil. 9, FiU29, rskr. 248) återföras till landstingen redan under nästa år, vilket innebär en förstärkning av utgiftsramen med 1 500 milj.kr. Samtidigt bör av samhällsekonomiska skäl bidragen till landstingen minskas med 2300 milj.kr.
Den sammanlagda utgiftsramen för vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen föreslås därmed för år 1993 uppgå till 6995 milj.kr.
I propositionen föreslås att riksdagen till bidrag till allmän sjukvård m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett belopp som är 975 milj.kr. lägre än vad som föreslogs i prop. 1991/92:100, bil. 6 (SoU15, rskr. 233).
För att kunna avveckla skatteutjämningsavgiften fr.o.m. år 1994 och därmed få till stånd att strömmen av pengar endast går från staten till landstingen skall, enligt propositionen, en översyn göras av systemet för ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. med syfte att finna en ny utformning av systemet.
I motion 1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad nyttjandegrad av det fysiska kapitalet, anläggningar och utrustning inom sjukvården, vilket medför en besparing med 2,5 miljarder kronor det första året (yrkande 14). Motionärerna anför att nyttjandegraden av anläggningar och utrustning borde kunna öka med en femtedel. Härigenom skulle man kunna dra ner kapitalet med en femtedel.
I motion 1991/92:Fi72 av Bo Holmberg m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för bättre folkhälsa, bättre arbetsmiljö, bättre rehabilitering och god samhällsekonomi. Motionärerna hänvisar till att genom socialdemokraternas kommunalekonomiska alternativ tilldelas landstingen drygt 2 miljarder kronor mer än enligt regeringens kompletteringsproposition. Detta betyder att landstingen ges bättre förutsättningar att klara sina åtaganden inom sjukvården. Detta ökade ekonomiska utrymme bör också finansiera de relativt begränsade merkostnader som faller på landstinget för att förverkliga det program för ont i ryggen som statens beredning för utvärdering av medicinsk teknologi (SBU) utarbetat. Motionärerna hänvisar till att 30 % av alla sjukskrivningar i Sverige beror på ont i ryggen. Genom att tillämpa rätt behandling och åtgärda brister i arbetsmiljön kan stora samhällsekonomiska besparingar göras. Enligt SBU kan det röra sig om besparingar på drygt 4 miljarder kronor.
Utskottets bedömning Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag till bidrag för vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. Utskottet anser att det ankommer på finansutskottet att göra den närmare bedömningen av avräkningsbeloppet från anslaget Bidrag till allmän sjukvård m.m.
En motion (nyd) om effektivare utnyttjande av sjukhusens resurser avstyrktes av utskottet i betänkande 1991/92:SoU15 med hänvisning till att syftet med motionen tillgodosågs av innehållet i direktiven till utredningen om sjukvårdens finansiering och organisation. Utredningsarbetet har nyligen påbörjats. Utskottet anser det inte möjligt att på kort sikt åstadkomma de besparingar som motionärerna förutskickar.
Utskottet finner i stället den i propositionen föreslagna nivån på bidraget till landstingen väl avvägd och föreslår därmed att motion 1991/92:Fi42 (nyd) yrkande 14 avstyrks.
Utskottet, som i det föregående tillstyrkt propositionens förslag att av statsfinansiella skäl minska anslaget till landstingen med 2,3 miljarder kronor för år 1993, föreslår därmed att motion 1991/92:Fi72 (s) avstyrks.
Beredskapsplanläggning
Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag att per den 1 januari 1993 slopa det statsbidrag som utgör ersättning till sjukvårdshuvudmännen för planläggning under fred vad avser hälso- och sjukvård i krig. Utskottet har heller inte någon erinran mot att anslaget till Driftkostnader för beredskapslagring m.m. för budgetåret 1992/93 minskas med den andel av beloppet som avser bidrag för verksamheten under år 1993. Utskottet anser att det ankommer på finansutskottet att göra den närmare bedömningen av avräkningsbeloppets storlek.
Statsbidrag till ungdomsvård och missbrukarvård
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att ett ställningstagande till kommunalekonomiska kommitténs förslag i denna del bör anstå till dess att regeringen tar ställning till institutionsutredningens förslag under hösten 1992.
Bidrag till insatser mot aids
Utskottet delar Aids-delegationens uppfattning att bidraget till insatser mot aids inte bör inordnas i det generella bidraget, eftersom det är angeläget att bidraget kan initiera och trygga ett långsiktigt och effektivt hiv-preventivt arbete. Utskottet har därmed inget att erinra mot propositionens förslag att bidraget bibehålls som ett särskilt statsbidrag.
Reviderad finansplan m.m.
Barnbidrag
Barnbidragets storlek
I motion 1991/92:Fi40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att riksdagen beslutar att barnbidraget skall höjas till 10200 kr. per barn och år från den 1 juli 1992 (yrkande 3).
Samma krav framförs i motion 1991/92:Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) (yrkande 2).
Utskottets bedömning Utskottet behandlade två motioner om höjning av barnbidragen i betänkandet 1991/92:SoU15 vid behandlingen av regeringens budgetförslag för budgetåret 1992/93. Utskottet anförde då att med hänsyn till det statsfinansiella och ekonomiska läget kunde utskottet inte ställa sig bakom förslagen i motionerna. Yrkandena avstyrktes.
Det statsfinansiella läget ger inte utrymme för höjning av barnbidraget den 1 juli 1992. Utskottet kan följaktligen inte ställa sig bakom förslagen i motionerna. Motionerna 1991/92:Fi40 (s) yrkande 3 och 1991/92:Fi83 (s) yrkande 2 bör avstyrkas.
Inkomstprövat barnbidrag m.m.
I motion 1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen omedelbart enligt vad som sägs i motionen initierar en förändring av barnbidragssystemet till ett inkomstrelaterat system som innebär att barnbidrag inte utgår för barn till höginkomsttagare, vilket ger en besparing med 1,2 miljarder kronor för budgetåret 1992/93 om den träder i kraft den 1 januari 1993, i följd varav anslaget kan sänkas med motsvarande belopp (yrkande 11).
Utskottets bedömning Utskottet behandlade en likartad motion (nyd) i betänkandet 1991/92:SoU15. Utskottet redovisade då skälen för att införa allmänna, icke behovsprövade, barnbidrag år 1947 (s. 69 f.). Utskottet uttalade i det aktuella betänkandet att flera skäl talar mot att införa ett inkomst- eller behovsprövat barnbidrag. Barnbidragen bör ses som ett komplement till familjebeskattningen som innebär att inkomsttagare med barn i dag i huvudsak beskattas lika mycket som inkomsttagare utan barn. Det allmänna barnbidraget utjämnar skillnaderna mellan dem som har barn och dem som inte har det. Det skulle vidare leda till ytterligare tröskel- och marginaleffekter om ett inkomstprövat barnbidrag skulle införas genom att hela eller delar av barnbidraget skulle falla bort vid ökad inkomst. Barnbidraget är också med nuvarande regler mycket enkelt och billigt att administrera. Vid en inkomstprövning skulle det krävas en betydande administration för att bestämma och betala ut bidraget. Myndigheterna skulle behöva gå igenom och kontrollera uppgifter från över en miljon barnfamiljer. Med det anförda avstyrkte utskottet den då aktuella motionen.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och föreslår att motion 1991/92:Fi42 (nyd) yrkande 11 avstyrks.
Stockholm den 19 maj 1992 På socialutskottets vägnar Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson (m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Jan Andersson (s), Jerzy Einhorn (kds), Johan Brohult (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s), Maud Ekendahl (m) och Roland Larsson (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Gudrun Schyman (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Ett nytt generellt statsbidrag för kommunerna
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s) anser att det avsnitt i yttrandet under avsnittet Ett nytt generellt statsbidrag för kommunerna som börjar med "Utskottet har" och slutar med "11 avstyrks. " bort ha följande lydelse:
Utskottet anser dock att propositionen inte är ett fullgott underlag för att kunna göra en helhetsbedömning av effekterna av förslagen på samhällsekonomin. Vissa förslag aviseras för behandling i kommande propositioner. En mycket besvärande oklarhet råder om effekterna på lokal nivå. Det framgår inte av propositionen att de skillnader i utdebitering som blir resultatet av den föreslagna statsbidragsmodellen enbart beror på skillnader i standard och effektivitet mellan kommunerna.
Utskottet föreslår mot bakgrund av detta att reformen genomförs i två steg. En parlamentarisk beredning bör omedelbart tillsättas. Denna bör ges i uppdrag att utarbeta en rättvis fördelningsnyckel för det nya statsbidraget. Som övergångsregler föreslås att statsbidraget för år 1993 beräknas i huvudsak efter nu gällande regler och utbetalas efter kvittning i princip enligt den modell som föreslås i propositionen. För kommunerna betyder detta ett samlat bidragsbelopp baserat på gällande regler och med den fria användning som propositionen föreslår.
Utskottet vill vidare framhålla att införandet av mera generella statsbidragssystem kan under vissa omständigheter leda till negativa effekter. Det kan finnas målkonflikter i den avvägning som skall göras mellan allmänna och enskilda intressen, hur en enskild skall kunna hävda rätten och även besvära sig eller hur sanktioner skall utformas. Inte minst inom handikappområdet måste analysen i detta avseende fördjupas. Regeringen aviserar propositioner som bl.a. avses eliminera de här senast antydda problemen. Utskottet instämmer i att detta är nödvändigt men anser att förslagen borde föreligga redan nu. Utskottet vill framhålla att särskild uppmärksamhet bör ägnas handikappsektorn och barnomsorgen. Rätten till barnomsorg och kvalitetskraven på denna skall läggas fast i lag.
Vad utskottet anfört bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna med anledning av motion 1991/92:Fi84 (s) yrkandena 4--8 och 11.
2. Besparingsförslag
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s) anser att det avsnitt i yttrandet under avsnittet Besparingsförslag som börjar med "I propositionen" och slutar med "1 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en permanent neddragning med 7,5 miljarder kronor fr.o.m. år 1993 är olämplig. Den skulle direkt skada möjligheterna att i den kommunala verksamheten erbjuda en god service. Den minskar möjligheterna att utföra vård och omsorg på ett bra sätt, att genomföra utbildning med god kvalitet, och den slår mot sysselsättningen, spciellt för kvinnorna. Utskottet säger därför nej till en neddragning.
Vad utskottet anfört bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna med anledning av motionerna 1991/92:Fi44 (v) yrkande 8, 1991/92:Fi83 (s) yrkande 12 och 1991/92:Fi84 (s) yrkande 1.
3. Lagfäst kommunalt skattestopp för år 1993
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s) anser att det avsnitt i yttrandet under avsnittet Lagfäst kommunalt skattestopp för år 1993 som börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "14 avstyrks." bort ha följande lydelse:
För år 1992 gäller ett lagstadgat kommunalt skattestopp. För år 1993 finns en överenskommelse mellan staten och de båda kommunförbunden om ett frivilligt skattestopp. Enligt utskottets mening är ett lagstadgat skattestopp ett mycket allvarligt ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Ett sådant bör endast tillgripas temporärt och under korta perioder. Ett lagfäst skattestopp är inte heller motiverat med hänsyn till att det finns en frivillig överenskommelse.
Vad utskottet anfört bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna med anledning av motionerna 1991/92:Fi44 (v) yrkande 16, 1991/92:Fi83 (s) yrkande 11 och 1991/92:Fi84 (s) yrkande 14.
4. Bidrag till barnomsorg -- vårdnadsbidrag
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s) anser att det avsnitt i yttrandet under avsnittet Bidrag till barnomsorg som börjar med "I regeringsförklaringen" och slutar med "motionen avstyrks." bort ha följande lydelse:
I kompletteringspropositionen aviseras att en proposition med förslag om vårdnadsbidrag skall föreläggas riksdagen under hösten. Utformningen av vårdnadsbidraget är ännu inte klart, men enligt tidigare uttalanden från socialministern kommer vårdnadsbidraget att finansieras inom ramen för nuvarande föräldraförsäkrings- och statsbidragssystem. Det betyder att det är de förvärvsarbetande föräldrarna som kommer att få betala för de föräldrar som vill och har ekonomiska möjlighter att med hjälp av vårdnadsbidrag stanna hemma.
Enligt utskottets mening skall familjepolitiken göra det möjligt att förena och underlätta föräldraskap och förvärvsarbete. Genom arbete, barnomsorg, föräldraförsäkring och barnbidrag skapas förutsättningar för detta. Samtidigt främjas också jämställdhet. Enligt utskottets mening bör vårdnadsbidrag inte införas. Utskottet anser att föräldraförsäkringen skall byggas ut när det statsfinansiella läget så medger.
En utbyggd barnomsorg är i dag en absolut förutsättning för jämställdhet mellan män och kvinnor. Den är också en förutsättning för att föräldrarna skall kunna förvärvsarbeta i trygg förvissning om att deras barn får en god omvårdnad. Men framför allt är god omsorg, stöd och stimulans en förutsättning för att barnen skall kunna bygga upp en beredskap för skolan och vuxenlivet. Utskottet anser mot bakgrund av det ovan sagda att en lagreglering av kommunernas ansvar för barnomsorgen skall genomföras samtidigt som det generella statsbidraget.
Vad utskottet anfört bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna med anledning av motion 1991/92:Fi83 (s) yrkande 9. Motion 1991/92:Fi80 (kds) yrkande 2 föreslås avslås.
5. Bidrag till barnomsorg
Johan Brohult (nyd) anser att det avsnitt i yttrandet under avsnittet Bidrag till barnomsorg som börjar med "Omläggningen av" och slutar med "det anförda." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att kostnadsutvecklingen för barnomsorg i form av daghem är oroande. Omläggningen av de specialdestinernade statsbidragen syftar till att möjliggöra för kommunerna att anpassa verksamheten till rådande ekonomiska förhållanden och lokala förutsättningar. Genom mindre detaljregler ökar möjligheterna att utveckla olika lokala lösningar. Kommunerna måste nu utnyttja dessa möjligheter att sätta kostnadseffektiviteten i förgrunden.
Vad utskottet anfört bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna med anledning av motion 1991/92:Fi42 (nyd) yrkande 15.
6. Bidrag till service och vård
Johan Brohult (nyd) anser att det avsnitt i yttrandet under avsnittet Bidrag till service och vård som börjar med "Några kortsiktiga" och slutar med "17 avstyrks." bort ha följande lydelse:
I dag är det brist på ålderdomshemsplatser. Men outnyttjad kapacitet finns i form av hotell och andra byggnader som snabbt kan ändras till väl fungerande ålderdomshem. Genom att erbjuda fler äldre ålderdomshemsplats kan stora besparingar göras, eftersom ålderdomshem är betydligt billigare än hemsjukvård. Detta innebär samtidigt möjligheter till besparingar på statens bidrag till äldreomsorgen. Vad utskottet anfört bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna med anledning av motion 1991/92:Fi42 (nyd) yrkande 16.
Det nya generella statsbidraget kan, enligt utskottets mening, till följd av besparingar inom äldreomsorgen minskas med 800 milj.kr. under budgetåret 1992/93 i enlighet med förslaget i motion 1991/92:Fi42 (nyd) yrkande 17.
7. Bidrag till vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s) anser att det avsnitt i yttrandet under avsnittet Bidrag till vissa ersättningar -- -- -- som börjar med "Utskottet har" och slutar med "1991/92:Fi72 (s) avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående avstyrkt förslaget att minska anslaget till landstingen med 2,3 miljarder kronor för år 1993. Utskottet vill betona att landstingen genom detta ges bättre möjligheter att klara sina åtaganden inom sjukvården. Utskottet delar uppfattningen i motion 1991/92:Fi72 (s) att detta ökade ekonomiska utrymme bör utnyttjas för att finansiera de relativt begränsade merkostnader som faller på landstingen för att förverkliga det program för ont i ryggen som SBU utarbetat. Genom att tillämpa rätt behandling och åtgärda brister i arbetsmiljön kan stora samhällsekonomiska besparingar göras.
Vad utskottet anfört bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna med anledning av motion 1991/92:Fi72 (s). Utskottet föreslår att motion 1991/92:Fi42 (nyd) yrkande 14 avstyrks.
8. Bidrag till vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
Johan Brohult (nyd) anser att det avsnitt i yttrandet under avsnittet Bidrag till vissa ersättningar -- -- -- som börjar med "Utskottet har" och slutar med "1991/92:Fi72 (s) avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det finns en betydande besparingspotential i det fysiska kapitalet som sjukhusen förfogar över. Det bundna fysiska kapitalet inom svensk hälso- och sjukvård uppgår till 153 miljarder kronor. Om man överför erfarenheterna från industrin till hälso- och sjukvården skulle den årliga kostnadsbesparingseffekten vid neddragning av det fysiska kapitalet uppgå till ca 25 % av det bokförda värdet på kapitalreduktionen. Härtill kommer reducerade räntekostnader. Utskottet anser att besparingseffekten inom hälso- och sjukvården för budgetåret 1992/93 blir 2,5 miljarderkronor.
Utskottet finner mot bakgrund av det ovan sagda och motion 1991/92:Fi42 (nyd) yrkande 14 att anslaget till landstingen kan minskas med 2,5 miljarderkronor utöver de i propositionen föreslagna 2,3 miljarderkronor. Utskottet föreslår att motion 1991/92:Fi72 (s) avstyrks. Utskottet anser att det ankommer på finansutskottet att göra den närmare bedömningen av avräkningsbeloppet från anslaget Bidrag till allmän sjukvård m.m.
9. Barnbidragets storlek
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s) anser att det avsnitt i yttrandet under avsnittet Barnbidragets storlek som börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "bör avstyrkas." bort ha följande lydelse:
Genom de allmänna barnbidragen tillförsäkras alla barnfamiljer ett grundläggande ekonomiskt stöd. Som ett led i skattereformen höjdes det allmänna barnbidraget den 1 januari 1991 med 2280 kr. Den planerade höjningen den 1 januari 1992 har regeringen skjutit på framtiden. Utskottet anser med anledning av motionerna 1991/92:Fi40 (s) yrkande 3 och 1991/92:Fi83 (s) yrkande 2 att barnbidragen bör höjas till 10200 kr. per barn och år fr.o.m. den 1 juli 1992. Utskottet vill erinra om att en finansiering av barnbidragshöjningen föreslagits i motion 1991/92:Fi83. Det bör ankomma på finansutskottet att med ledning av motionen omfördela medel inom ramen för statsbudgeten.
10. Inkomstprövat barnbidrag m.m.
Johan Brohult (nyd) anser att det avsnitt i yttrandet under avsnittet Inkomstprövat barnbidrag m.m. som börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "yrkande 11 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att barnbidragen bör inkomstprövas. Det är stötande att bidrag utgår även för barn till miljonärer. En inkomstprövning av bidragen liksom borttagandet av flerbarnstilläggen skulle innebära väsentliga besparingar för statskassan. Regeringen bör ges i uppdrag att lägga om barnbidragssystemet under budgetåret. Målet skall vara att spara 1,2 miljarder kronor under innevarande budgetår.
Vad utskottet anfört bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna med anledning av motion 1991/92:Fi42 (nyd) yrkande 11.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Gudrun Schyman (v) anför:
Ett nytt generellt statsbidrag för kommunerna
Jag anser att i ett läge när regeringens politiska inriktning är att krympa den kommunala sektorn är det nödvändigt att ha ett behovsinriktat generellt statsbidrag som ges till kommunerna sektorsvis och att statsmakterna därmed får stå till svars för var resursneddragningarna skall ske.
Förslaget till ett nytt generellt statsbidrag kan inte genomföras utifrån nu föreliggande underlag, utan en ny kommitté bör tillsättas för att framlägga ett mer genomarbetat förslag som även utgår från mer realistiska ekonomiska förutsättningar.
Besparingsförslag
För år 1993 bör 1992 års statsbidrag utgå sektorsvis utan indragning av 7,5 miljarder kronor.
Lagfäst kommunalt skattestopp för år 1993
Skall kommunerna ta ett större ansvar för verksamhetens framtidsinriktning och göra nödvändiga ingrepp och effektiviseringar kan inte ett skattestopp komma i fråga. Det är den kommunala självstyrelsens hörnsten att själv få bestämma utdebiteringsnivå utifrån kommunens egna ambitioner.
Kulturutskottets yttrande
1991/92:KrU6y Bilaga 6
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 28 april 1992 beslutat bereda kulturutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1991/92:150 (kompletteringspropositionen) beträffande bl.a. bilagorna I:3 -- I:9 och I:11 jämte eventuella motioner, såvitt propositionen och motionerna rör utskottets beredningsområde.
Kulturutskottet yttrar sig i det följande över propositionen och motionerna 1991/92:Fi41 yrkandena 18--22 samt 1991/92:Fi59 yrkandena 1--4, 6 och 8--11. Utskottet yttrar sig även över motion 1991/92:Fi59 yrkande 12 som tillhör försvarsutskottets beredningsområde.
Utskottet avger samtidigt härmed yttrande över det i propositionen framlagda förslaget till statsbidragssystem för kommunerna, såvitt avser kulturområdet (yttr. 1991/92:KrU7y).
Utskottet
I propositionen anförs (bil. I:5 s. 79) att det av sysselsättningsskäl är angeläget att tidigarelägga statliga byggnadsinvesteringar. Treårsplanen för investeringar föreslås utökas. Investeringar inom vissa i propositionen angivna områden nämns, däribland kulturområdet.
I bilaga I:9 till propositionen hänvisas till det ovan angivna förslaget att tidigarelägga investeringar. Vidare framhålls (s. 2) att investeringar inom kulturområdet som nu primärt motiveras av sysselsättningsläget samtidigt syftar till att uppnå långsiktiga effekter i form av god vård av det odlade och byggda kulturarvet och bättre villkor för kulturverksamheter, konstnärligt skapande och institutioner inom kulturområdet.
Med dessa utgångspunkter föreslås i propositionen att 100 milj.kr. anslås för investeringar inom kulturområdet. Dessa medel bör utnyttjas för stöd till investering och upprustning av icke-statliga kulturlokaler liksom för iståndsättning och vård av kulturminnen och kulturmiljöer, företrädesvis större objekt. Enligt propositionen bör de begärda medlen stå till regeringens disposition för slutlig fördelning mellan boverket och riksantikvarieämbetet för projekt som dessa myndigheter tillhandahåller underlag för. Utgångspunkt för medelsfördelningen bör bl.a. vara de sysselsättningseffekter som följer av olika projekt och möjligheten att erhålla effekter på sysselsättningen redan tidigt under budgetåret 1992/93. Genom att inte fördela medlen på de sakanslag (B 4. Stöd till icke-statliga kulturlokaler resp. B 31. Kulturmiljövård) under vilka de alternativt hade kunnat tas upp bibehålls dessutom -- anförs det i propositionen -- möjligheten att omfördela delar av medlen till investeringar i statliga kulturlokaler om detta visar sig lämpligt vid en sammanvägning av hur de samlade investeringsmedlen utnyttjas bäst.
Motionärerna bakom motionerna Fi41 (s) och Fi59 (s) anför att de medel som enligt propositionen bör beräknas för investeringar inom kulturområdet är otillräckliga. De anser att det är otillfredsställande att regeringen inte vill ge en närmare beskrivning av hur medlen skall fördelas mellan olika ändamål och att riksdagen bör ha möjlighet att angelägenhetsgradera och fastställa inriktningen av kulturinvesteringarna.
I båda motionerna föreslås att byggnadsstyrelsen får i uppdrag att genomföra en projektering av byggandet av nya lokaler för moderna museet på Skeppsholmen i Stockholm. Motionärerna bakom motion Fi59 anför att om beslut om projektering fattas nu kan en byggstart ske under hösten 1993, men om inte sådant beslut fattas inom kort kommer byggstarten att försenas med ett år eller mer. I båda motionerna hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad motionärerna anfört om att snarast påbörja projektering för ett nytt modernt museum på Skeppsholmen med sikte på byggstart hösten 1993 (motion Fi41 yrkande 18 och motion Fi59 yrkande 1).
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att moderna museets och arkitekturmuseets nya lokaler kommer till utförande. Utskottet har bl.a. genom ett studiebesök på museerna informerat sig närmare om lokalfrågans utveckling efter det att arkitekttävlingen avslutades år 1991. Utskottet har vidare inhämtat att beredningsläget är sådant att projekteringsuppdrag nu kan lämnas till byggnadsstyrelsen. Enligt utskottets mening bör regeringen omgående besluta om projekteringsuppdrag.
Utskottet anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av motionerna Fi41 yrkande 18 och Fi59 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna vad kulturutskottet anfört om projekteringsuppdrag rörande nya lokaler för moderna museet och arkitekturmuseet.
Motionärerna framhåller vikten av nya förvaringslokaler för de spritlagda samlingarna på naturhistoriska riksmuseet. De anför att det finns färdiga planer för utbyggnaden och att bygget skulle kunna komma i gång vid årsskiftet.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:KrU25 förutsatte kulturutskottet att regeringen vidtar åtgärder för att denna lokalfråga skall få en snar lösning. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att det inte erfordras något riksdagsinitiativ i den aktuella frågan med anledning av motionerna Fi41 yrkande 19 och Fi59 yrkande 2, varför de avstyrks.
I motionerna hemställs att riksdagen avslår regeringsförslaget att anvisa 100 milj.kr. till regeringens disposition för byggnadsinvesteringar inom kulturområdet. Motionärerna hemställer att riksdagen beslutar att bidragsramen inom anslaget Stöd till icke-statliga kulturlokaler för nästa budgetår höjs med 75 milj.kr. utöver vad som tidigare beslutats och att riksdagen till anslaget Kulturmiljövård anvisar 90 milj.kr. utöver vad som tidigare anvisats.
Utskottet är inte berett att förorda en medelsanvisning för de aktuella ändamålen utöver vad som innefattas i regeringens förslag. Utskottet ansluter sig till bedömningen i propositionen att medlen bör stå till regeringens disposition för att användas enligt de riktlinjer som presenterats i propositionen, dvs. till icke-statliga kulturlokaler och kulturmiljövård samt -- om regeringen bedömer det lämpligt -- till investeringar i statliga kulturlokaler. Utskottet förutsätter att de aktuella investeringarna får en god spridning över landet. Finansutskottet bör således avstyrka motionerna Fi41 yrkandena 20--22 och Fi59 yrkandena 3, 4 och 6 och föreslå riksdagen att anvisa 100 milj.kr. i enlighet med regeringens förslag.
Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen att under anslaget Stöd till trossamfund m.m. för nästa budgetår skall anvisas ytterligare 20 milj.kr. för lokalbidrag (bil. I:11 s. 2) och att arbetsmarknadsverkets kostnader för förmedlingsverksamhet vid centrumbildningarna inom kulturområdet förs över till anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. (bil. I:9 s. 3).
Motionärerna bakom motion Fi59 föreslår följande ökningar av kulturanslag, nämligen att under anslaget Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper anvisas 5 milj.kr. utöver vad som tidigare anvisats (yrkande 8), att under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. för en ny anslagspost benämnd Försöksverksamhet med länskonstnärer för nästa budgetår anvisas 3 milj.kr. (yrkande 9), att under anslaget Bidrag till Svenska rikskonserter för nästa budgetår anvisas 3 milj.kr. utöver vad som tidigare anvisats (yrkande 10) samt att riksdagen under anslaget Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner för nästa budgetår anvisar 1 182 500 kr. utöver vad som tidigare anvisats (yrkande 11). Motionärerna anför att förslagen om de genomfördes skulle leda till en omedelbart förbättrad arbetsmarknad för konstnärliga yrkesutövare. Enligt motionärerna skulle förbättringarna uppgå till 200 årsverken för bildkonstnärerna, till ca 100 årsverken för skådespelare och till ca 50 årsverken inom övriga områden.
Riksdagen har i enlighet med kulturutskottets förslag tidigare under våren avslagit motionsyrkanden med samma syfte som de aktuella (bet.1991/92:KrU18 vad avser yrk. 9, 1991/92:KrU20 vad avser yrk. 8, 10 och 11). Utskottet finner inte skäl för riksdagen att nu göra en annan bedömning och avstyrker motion Fi59 yrkandena 8--11.
I motion Fi59 framhålls de centrala museernas snabbt ökande bevakningskostnader. Dessa kostnader har stigit så snabbt att de inkräktar på det ekonomiska utrymmet för museernas verksamhet, anför motionärerna. De föreslår att vapenfria värnpliktiga skall kunna fullgöra sin tjänstgöring vid museerna. Pliktutredningen bör få i uppdrag att utreda frågan, anför de (yrkande 12).
I ärendet har upplysts att vissa vapenfria tjänstepliktiga redan nu tas ut för tjänstgöring vid museer. Utskottet anser att en ökad uttagning av vapenfria tjänstepliktiga för tjänstgöring vid kulturinstitutioner skulle vara värdefull bl.a. som en resursförstärkning för institutionerna. Utskottet ställer sig därför bakom förslaget att frågan om sådana vidgade tjänstgöringsmöjligheter bör övervägas. Stockholm den 19 maj 1992
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Jan-Erik Wikström (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Anders Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds), Anne Sörensen (nyd), Ingegerd Sahlström (s), Björn Kaaling (s), Monica Widnemark (s) och Carl-Johan Wilson (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Medelsanvisningen till stöd till icke-statliga kulturlokaler och kulturmiljövård
Åke Gustavsson, Berit Oscarsson, Anders Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström, Björn Kaaling och Monica Widnemark (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet är" och slutar med "regeringens förslag" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det belopp som regeringen föreslår skall beräknas för investeringar inom kulturområdet är otillräckligt och att riksdagen bör angelägenhetsgradera och fastställa inriktningen av kulturinvesteringarna. Utskottet anser därför att de ytterligare medel som motionärerna yrkat bör beräknas för kulturinvesteringar och att medlen bör fördelas på anslag i enlighet med vad som föreslås i motionerna. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet förslaget i propositionen att 100 milj.kr. ställs till regeringens förfogande för investeringar inom kulturområdet. Utskottet tillstyrker förslagen i motionerna Fi41 yrkandena 21 och 22 och Fi59 yrkandena 4 och 6 om att bidragsramen under anslaget Stöd till icke-statliga kulturlokaler för nästa budgetår höjs med 75 milj.kr. utöver vad som tidigare beslutats och att till anslaget Kulturmiljövård anvisas 90 milj.kr. utöver vad som tidigare anvisats. Utskottet förutsätter att de aktuella investeringarna får en god spridning över landet.
2. Anslag till teater-, dans- och musikverksamhet m.m.
Åke Gustavsson, Berit Oscarsson, Anders Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström, Björn Kaaling och Monica Widnemark (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som börjar "Riksdagen har" och slutar "yrkandena 8--11" bort ha följande lydelse:
Som motionärerna har anfört skulle deras förslag -- om det genomfördes -- ge en värdefull förstärkning av de konstnärliga yrkesutövarnas arbetsmarknad. Enligt utskottets mening motiverar möjligheten till en sådan förstärkning ökade anslag i enlighet med motionärernas förslag. Utskottet tillstyrker därför motion Fi59 yrkandena 8-11.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte har någon ordinarie ledamot i utskottet.
Elisabeth Persson (v) anför:
Enligt min mening bör ytterligare medel anvisas under de anslag som angivits i motion Fi59 yrkandena 8--11 för att förstärka de konstnärliga yrkesutövarnas arbetsmarknad. Jag ansluter mig därför till vad som anförts i avvikande mening 2.
Utbildningsutskottets yttrande
1991/92:UbU4y Bilaga 7
Kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150 bil. I:6)
Till finansutskottet
ÅTTONDE HUVUDTITELN
Finansutskottet har den 28 april 1992 berett utbildningsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1991/92:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringspropositionen), del 1, bil. I:6 jämte motioner.
Det offentliga skolväsendet
Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet
Regeringen konstaterar att ett stort antal ungdomar -- ca 40000 -- kommer att gå ut gymnasieskolan i vår med enbart en tvåårig gymnasieutbildning. I nuvarande konjunkturläge riskerar många av dessa ungdomar att bli arbetslösa. Enligt föredragande statsrådet är den utan jämförelse viktigaste åtgärden som stat och kommun kan vidta för ungdomar att ge dem en så god utbildning som möjligt.
Mot denna bakgrund bör kommunerna läsåret 1992/93 ges förutsättningar att anordna ett tredje utbildningsår för de 18--19-åringar som har gått igenom en tvåårig gymnasieutbildning. Det tredje utbildningsåret skall kunna inriktas mot en direkt fortsättning av den genomförda utbildningen eller mot en komplettering av tidigare utbildning, t.ex. i allmänna ämnen. Med hänsyn till att kommunerna enligt skollagen (1985:1100, omtryckt 1991:1111) fr.o.m. den 1 juli 1992 är skyldiga att erbjuda alla sina ungdomar en utbildning i gymnasieskolan på ett nationellt program eller motsvarande kan de åtgärder i form av särskilda insatser för ungdomar som här föreslås avgränsas till att avse de ungdomar som redan har fått en tvåårig gymnasieutbildning.
Regeringen föreslår således ett tillskott av 8000 helårsplatser i gymnasieskolan för att möjliggöra för kommunerna att läsåret 1992/93 anordna ett tredje gymnasieår. Medelsbehovet för dessa insatser beräknas till 266 milj.kr. I dessa medel ingår också medel för planerings- och informationsinsatser. Medlen bör föras upp på en särskild anslagspost och utbetalning ske genom ett rekvisitionsförfarande. Anslaget B8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet bör således ökas med 266milj.kr. utöver vad riksdagen redan har anvisat för budgetåret 1992/93 (1991/92:UbU10, rskr. 190). Regeringen begär riksdagens bemyndigande att vid behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje gymnasieår utöver föreslagna 8000.
I motion 1991/92:Fi41 (s) yrkande 24 föreslås ett samlat program för att öka utbildningsinsatserna och stärka de anställdas kompetens. Enligt motionärerna bör så många ungdomar som möjligt med en tvåårig gymnasieutbildning erbjudas ett tredje år i gymnasieskolan med allmänna ämnen som kärna samt yrkesinriktade studier. Det bör vara möjligt för kommuner och landsting att öka utbildningsvolymen med minst 10000 platser. För detta ändamål bör riksdagen anvisa ytterligare 300 milj.kr. för budgetåret 1992/93. I samma motion yrkande 25 föreslås att regeringen skall få ett bemyndigande att vid behov öka insatserna för berörda ungdomar.
Utbildningsutskottet vill erinra om förordningen av den 29 augusti 1991 (SKOLFS 1991:57) om särskilda åtgärder inom utbildningsområdet mot ungdomsarbetslösheten, enligt vilken särskilt statsbidrag lämnas till varje kommun under innevarande budgetår för anordnande av ett tredje utbildningsår för bl.a. arbetslösa 18--19-åringar med avslutad tvåårig gymnasieskola. Enligt vad utskottet erfarit har kommunerna trots kort planeringstid lyckats väl med att anordna utbildningar för berörda ungdomar.
Utbildningsutskottet delar till fullo regeringens och motionärernas uppfattning när det gäller betydelsen av ytterligare utbildningsinsatser för ungdomar med endast en tvåårig gymnasial utbildning. I sitt yttrande till arbetsmarknadsutskottet (1991/92:UbU3y) beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar under 25 år (prop. 1991/92:124) framhöll utbildningsutskottet att utbildningsinsatser i gymnasieskolan bör vara förstahandsalternativet för arbetslösa ungdomar. Det är angeläget att så många elever som möjligt på de tvååriga linjerna i gymnasieskolan kan erbjudas ett tredje utbildningsår, anförde utskottet.
Det är självfallet svårt att centralt avgöra vilka förutsättningar som finns i kommunerna att öka utbildningsvolymen i gymnasieskolan för berörda ungdomar. Det är likaså svårt att beräkna i vilken omfattning ungdomarna kommer att efterfråga ett tredje utbildningsår med hänsyn till situationen på arbetsmarknaden m.m. Det är därför angeläget att regeringen får sådant utrymme för åtgärder att kommunernas behov tillgodoses.
Syftet med motionärernas förslag sammanfaller med vad regeringen avser med sitt förslag. Som utskottet ser det ligger skillnaden mellan regeringens och motionärernas förslag i hur mycket medel riksdagen nu bör anvisa för ifrågavarande åtgärder. Med hänsyn till osäkerheten om de slutliga kostnaderna finns det enligt utbildningsutskottets uppfattning inte skäl att frångå regeringens bedömning.
Finansutskottet bör således hemställa att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bil. I:6 och med anledning av motion 1991/92:Fi41 yrkandena 24 och 25 bemyndigar regeringen att vid behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje gymnasieår under budgetåret 1992/93. Utbildningsutskottet förutsätter att det ökade medelsbehovet på 266 milj.kr. för budgetåret 1992/93 är inräknat i anslagsbeloppet 21451906000 kr., vilket föreslås i del II, bil. II:5 i föreliggande proposition.
Enligt vad utskottet inhämtat har regeringen avsett att utbildningar för 18--19-åringar under ett tredje gymnasieår skulle anordnas som lokalt arbetsmarknadsanknutna kurser s.k. LA-kurser (2kap. 7§ gymnasieförordningen, 1987:743, senaste ändring 1991:1883). För LA-kurser får styrelsen för utbildningen fastställa timplaner och kursplaner enligt bestämmelserna i gymnasieförordningen och andra föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av statens skolverk (10kap. 7§ gymnasieförordningen). Utskottet anser i likhet med vad som understryks i motion 1991/92:Fi41 att de landstingskommunala utbildningarna inom vårdsektorn är av stor betydelse i detta sammanhang. Enligt 5kap. 6§ skollagen får landstingen anordna utbildning på nationella program som bl.a. avser omvårdnad. Då medlen för förevarande utbildningar enligt propositionen bör föras upp på en särskild anslagspost och utbetalning ske till kommunerna genom ett rekvisitionsförfarande är det rimligt att landstingen får samma bidragsbelopp per elev som övriga utbildningsanordnare. Utskottet, som erinrar om förordningen (1992:233) om vissa specialkurser i gymnasieskolan, utgår från att viss åldersgräns inte skall utgöra hinder för här berörda utbildningar. Enligt utskottets uppfattning bör även ungdomar som föregående år avslutade en tvåårig gymnasieutbildning och därefter inte genomfört ett tredje utbildningsår i gymnasieskolan eller komvux, få möjlighet att under 1992/93 komplettera sin utbildning enligt det nu framlagda förslaget.
I motion 1991/92:Fi41 (s) yrkande 27 föreslås att den kommunala vuxenutbildningen för budgetåret 1992/93 tillförs 150 milj.kr. utöver vad riksdagen tidigare beslutat. Enligt motionärerna drabbas de gymnasiala kurserna och påbyggnadsutbildningarna hårt av den tidigare under innevarande riksmöte beslutade besparingen på sektorsbidraget. Därigenom minskar möjligheterna för bl.a. kvinnorna att komplettera sin utbildning och stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Rekryteringen till studier i högskolan försvåras också.
Utbildningsutskottet erinrar om att riksdagen på förslag av utbildningsutskottet mot bakgrund av det arbetsmarknadspolitiska läget beslutat tillföra förevarande anslag (sektorsbidraget) 200 milj.kr. för budgetåret 1992/93 utöver regeringens förslag i budgetpropositionen (1991/92:UbU10, rskr. 190). Det ankommer på kommunerna att avgöra hur såväl statliga som kommunala medel för skolverksamheten bör disponeras. Utbildningsutskottet anser att finansutskottet därmed bör avstyrka motion 1991/92:Fi41 yrkande 27.
I motion 1991/92:Fi41 (s) yrkande 32 föreslås att regeringen skall ges i uppdrag att utarbeta och genomföra ett program för en bred språkutbildning (främst engelska) för redan arbetslösa och för dem som riskerar att bli det. Ca 10000 deltagare bör ges möjlighet att få ökade kunskaper i språk. Riksdagen bör anvisa 70 milj.kr. till ett sådant program för budgetåret 1992/93.
Utbildningsutskottet vill erinra om att regeringen i de nya direktiven till läroplanskommittén (dir. 1991:117) särskilt anger att språkprogrammen skall förbättras i alla skolformer. När det gäller här aktuella utbildningsinsatser för ungdomar som avslutat en tvåårig gymnasial utbildning utgår utskottet från att många kommer att fortsätta sina studier i språk under ett tredje gymnasieår. Självfallet är det viktigt att även personer utanför det offentliga skolväsendet ges möjlighet att få ökade språkkunskaper med hänsyn till det ökande internationella samarbetet. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget är utbildningsutskottet dock inte berett att föreslå finansutskottet att tillstyrka det i motion 1991/92:Fi41 yrkande 32 föreslagna programmet för en bred språkutbildning.
Enligt motion 1991/92:Fi44 (v) yrkande 31 bör kommunerna ges ekonomiska möjligheter att fullfölja utbyggnaden av gymnasieskolan.
Riksdagen har nyligen (prop. 1991/92:100, bil. 9, bet. UbU10, rskr. 190) avslagit motioner med liknande yrkanden och godkänt regeringens förslag att inte påbörja den statliga delen av gymnasiereformens finansiering budgetåret 1992/93. Utbildningsutskottet hänvisade i sitt betänkande till det statsfinansiella läget och att endast ett fåtal kommuner i landet avser starta samtliga program i den nya gymnasieskolan läsåret 1992/93.
Utbildningsutskottet anser att finansutskottet med samma motiveringar bör avstyrka motion 1991/92:Fi44 yrkande 31.
I motion 1991/92:Fi42 (nyd) yrkande 32 framhålls att hemspråksundervisningen inte bör finansieras med statliga medel.
Utbildningsutskottet har under innevarande riksmöte behandlat flera yrkanden om slopandet av medel för hemspråksundervisningen (jfr bet. 1991/92:UbU10 och 1991/92:UbU19). Utskottet har avstyrkt motionerna och bl.a. framhållit att det är en tillgång för vårt land om många av landets invånare har en naturlig tvåspråkighet. Med samma motivering föreslår utbildningsutskottet att finansutskottet avstyrker motion 1991/92:Fi42 yrkande 32.
Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. I:6 s. 3) att anslaget till statens skolor för vuxna skall ökas med 2 milj.kr.
Bakgrunden är följande. I proposition 1990/91:85 Växa med kunskaper föreslog regeringen att statens skolor för vuxna i Norrköping och Härnösand skulle läggas ner med början den 1 juli 1991. Riksdagen avslog förslaget och anvisade medel avsedda för fortsatt drift av skolorna i oförändrad omfattning budgetåret 1991/92 (bet. 1990/91:UbU16, rskr. 356). Medelsberäkningen baserades på det dittillsvarande anslaget Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader. I tre motioner väckta med anledning av proposition 1991/92:25 påtalades att statens skola för vuxna i Härnösand (SSVH) även hade fått medel (ca 2 milj.kr.) ur anslaget till kommunal vuxenutbildning för viss verksamhet. Sistnämnda anslag avskaffades den 1 juli 1991 när det nya sektorsbidraget till det kommunala offentliga skolväsendet infördes. Någon överföring till statens skola för vuxna i Härnösand kunde därför inte längre ske. Den verksamhet vid SSVH som avsågs gällde vissa utbildningar för glesbygden, utbildning i teckenspråk som C-språk för hörselhandikappade samt handledda självstudier för vuxna som ej kan behörighetskomplettera i hemkommunens komvux. Motionerna ledde till att riksdagen på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 anvisade ytterligare 2 milj.kr. under anslaget Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader (bet. 1991/92:UbU7, rskr. 87). Under allmänna motionstiden 1992 påtalades i några motioner att utökningen med 2 milj.kr. ej hade beaktats i budgetpropositionen. Utbildningsutskottet avstyrkte motionerna men anförde därvid (bet. 1991/92:UbU11 s.7) att utskottet förutsatte att regeringen för budgetåret 1992/93 följer upp riksdagens beslut i fråga om resurser till SSVH för aktuella utbildningar.
Utskottet konstaterar att det nu föreliggande förslaget innebär en sådan uppföljning. Utbildningsutskottet föreslår därför att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag i proposition 1991/92:150 bil. I:6 om ytterligare medel under anslaget Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader.
Grundläggande högskoleutbildning
I kompletteringspropositionen bil. I:6 föreslås vissa utökningar av den grundläggande högskoleutbildningen. Regeringen anför att högskolans dimensionering genom riksdagens beslut (1990/91:UbU12, rskr. 355 och 1991/92:UbU7, rskr. 87) tillförts 7 000 ytterligare platser under budgetåret 1991/92 samt i årets budgetproposition och lärarutbildningspropositionen (prop. 1991/92:100 bil. 9 samt 1991/92:75) föreslagits tillföras ytterligare 3 000 platser fr.o.m. höstterminen 1992. Utökningen av platsantalet tillsammans med vissa byggnadsåtgärder inom högskolan har enligt regeringen bidragit till att underlätta det akuta läget på arbetsmarknaden. Vidare uttalas i propositionen farhågor för att det kommer att bli svårt att rekrytera till vissa naturvetenskapliga och tekniska utbildningar (inkl. vissa lärarutbildningar) mot bakgrund av ett vikande intresse för teknisk linje i gymnasieskolan.
Som en aktiv åtgärd i ett mera långsiktigt rekryteringsperspektiv för högskolan och som en avlastning i den akuta besvärliga arbetsmarknadssituationen föreslås att riksdagen skall anslå 48250000 kr. under anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m. för 1 250 platser på ettåriga program för breddning och fördjupning av kompetens. Högskolan föreslås få anta studerande till viss utbildning utan att de har full behörighet för denna och låta dem under budgetåret 1992/93 komplettera sin behörighet för att påföljande år påbörja den avsedda utbildningen. Bland sökande till kompletteringsutbildning som avser teknisk eller naturvetenskaplig utbildning skall enligt propositionen kvinnor ges företräde till utbildningsplats.
I det i propositionen föreslagna beloppet ingår bl.a. 2 milj.kr. för aktiva informations- och planeringsinsatser. Utskottet har under hand erfarit att den föreslagna anslagsökningen även avses täcka eventuella lokal-, inrednings- och utrustningskostnader för den avsedda ettåriga utbildningen.
Utbildningsutskottet anser liksom regeringen att den vikande rekryteringen till naturvetenskaplig och teknisk gymnasieutbildning är oroväckande. Försöken med s.k. tekniskt basår visar enligt utskottets mening att en modell som den i propositionen föreslagna kan vara effektiv för att påverka rekryteringen till högre utbildning inom naturvetenskapliga och tekniska ämnen, inte minst när det gäller att till sådana studier rekrytera flickor. Utskottet finner detta angeläget.
Om dimensioneringen av den reguljära högskoleutbildningen budgetåret 1993/94 skulle behållas på oförändrad nivå skulle den nu föreslagna åtgärden, om den blir tillfällig, medföra en minskad tillgång på nybörjarplatser i högskolan för dem som avslutar gymnasieutbildning våren 1993. Ett betydande antal platser skulle ju nämligen redan vara upptagna av studerande som antagits till den ettåriga kompletteringsutbildningen 1992/93 med "förhandsantagning" till reguljär högskoleutbildning året därpå. Mot bakgrund av att regeringen aviserat betydande dimensioneringsökningar av grundläggande högskoleutbildning 1993/94 förutsätter utskottet att detta inte kommer att inträffa.
Liksom utbildningsministern utgår utskottet från att samverkan mellan högskolan och komvux kommer att bli aktuell i vissa fall vid genomförandet av kompletteringsutbildningen.
Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet tillstyrker förslaget i proposition 1991/92:150 bil. I:6 om ytterligare medel under anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m.
I kompletteringspropositionen föreslås vidare att anslaget Lokala och individuella linjer samt fristående kurser (LIF-anslaget) tillförs 18240000 kr. för 520 nya årsstudieplatser för fristående kurser i språk. I det angivna beloppet ingår beräknade lokal-, inrednings- och utrustningskostnader på ca 3,6 milj.kr.
I motion 1991/92:Fi41 (s) yrkande 33 föreslås utöver regeringens förslag att 10 milj.kr. av arbetsmarknadsskäl skall anslås till 230 årsstudieplatser för ett tredje år som påbyggnad på den tvååriga ingenjörsutbildningen i högskolan. Detta tredje år bör, sägs det i motionen, kunna utnyttjas till ämnesfördjupning eller utvidgning mot ekonomi eller språk.
En betydligt större utökning av antalet årsstudieplatser under LIF-anslaget förespråkas i motion 1991/92:Fi44 (v) yrkande 32. Motionärerna hänvisar till sina tidigare förslag (mot. 1991/92:Ub494 yrkande 5, bet. UbU14) om en dimensioneringsökning med 4000 årsstudieplatser utöver regeringens förslag i budget- och lärarutbildningspropositionerna. Nu föreslås därför, utöver regeringens förslag i förevarande proposition, en ökning med (4000--1250--520 =) 2230 årsstudieplatser. Enligt motionärerna kan dessa platser införlivas inom ramen för befintliga lokaler och utrustning framför allt inom mindre resurskrävande utbildningar.
Fem motioner för fram förslag om tilldelning av LIF-platser till vissa högskoleenheter eller regioner, inom ramen för regeringens förslag om 520 ytterligare årsstudieplatser. Motion 1991/92:Fi98 (c, fp, kds, m) avser högskolan i Eskilstuna--Västerås, motion 1991/92:Fi97 (s) yrkande 3 Jönköpings län, 1991/92:Fi66 högskolan i Kristianstad, 1991/92:Fi94 (c) högskolan i Trollhättan--Uddevalla och motion 1991/92:Fi54 (s) högskolan i Luleå. I motionerna understryks behoven vid resp. högskoleenhet (region), högskolornas beredskap för att utöka sitt kursutbud samt rättviseskäl vid jämförelse med andra högskolors anslag och platsantal i grundläggande högskoleutbildning. Motion 1991/92:Fi54 påpekar att högskolan i Luleå enligt förslag av utbildningsutskottet i betänkande 1991/92:UbU20 kommer att få 30 platser på den nya praktisk-pedagogiska utbildningen om 40 poäng för lärare i grundskolans årskurser 4--9. Motionärerna beklagar att förslaget inte åtföljdes av den ökning av anslaget till fristående kurser som behövs för att kunna erbjuda en fullgod bredd på de ämnesstudier som föregår det praktisk-pedagogiska året. De vill att högskolan i Luleå tilldelas 60 av de i propositionen föreslagna 520 platserna under LIF-anslaget.
Utskottet finner regeringens förslag om 520 ytterligare årsstudieplatser för fristående kurser i språk väl avvägt. De tillkommande platserna bör fördelas av regeringen efter en sammanvägning av arbetsmarknadsbehov, studerandeefterfrågan och möjligheter att erbjuda en kvalitativt god utbildning. Inom den förordade ramen kommer självfallet även studerande som genomgått ingenjörsutbildning att kunna erbjudas tillfälle till kompletterande språkstudier.
Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag i proposition 1991/92:150 bil. I:6 och avstyrker motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 33, 1991/92:Fi44 yrkande 32, 1991/92:Fi54, 1991/92:Fi66, 1991/92:Fi94 yrkandena 1 och 2, 1991/92:Fi97 yrkande 3 och 1991/92:Fi98.
I motion 1991/92:Fi49 (s) begärs ett tillkännagivande av riksdagen att högskolan i Sundsvall--Härnösand bör ges möjlighet att starta grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna 4--9.
Utskottet har i betänkande 1991/92:UbU20 avstyrkt ett liknande förslag från samma motionär. I nämnda betänkande s.57 sägs bl.a. att om en närmare analys av lärarbehovet på längre sikt visar att dimensioneringen av lärarutbildningen för grundskolans årskurser 4--9 behöver utökas, utgår utskottet från att högskolorna i Luleå och Sundsvall--Härnösand kommer i fråga som lokaliseringsorter för nytillkommande platser. Med hänvisning till det anförda föreslår utbildningsutskottet att finansutskottet avstyrker motion 1991/92:Fi49.
Stockholm den 19 maj 1992
På utbildningsutskottets vägnar
Ann-Cathrine Haglund
I beslutet har deltagit: Ann-Cathrine Haglund (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Rune Rydén (m), Margitta Edgren (fp), Ingvar Johnsson (s), Larz Johansson (c), Bo Arvidson (m), Ewa Hedkvist Petersen (s), Ingrid Näslund (kds), Stefan Kihlberg (nyd), Eva Johansson (s), Ulf Melin (m), Jan Björkman (s), Inger Hestvik (s) och Ulrica Messing (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Lena Hjelm-Wallén, Ingvar Johnsson, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Hestvik och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utbildningsutskottet erinrar" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Enligt utbildningsutskottets uppfattning är kommunal vuxenutbildning en för samhället relativt billig utbildningsform som värderas mycket högt i kommunerna. Genom den besparing som riksdagen tidigare beslutat om när det gäller sektorsbidraget för kommunernas skolverksamhet minskar kommunernas möjligheter att anordna gymnasiekurser och yrkesinriktad påbyggnadsutbildning. Dessa besparingar drabbar i första hand kvinnorna eftersom de utgör majoriteten av de studerande inom komvux. Förutom att komvux har stor betydelse från regionalpolitisk synpunkt kommer rekryteringen till högskolan att försvåras genom beslutade besparingar. Vidare vill utbildningsutskottet peka på att stora grupper av invandrare har skaffat sig en god utbildning i sina hemländer och att de genom komvux kan få möjlighet att skaffa sig en kompletterande utbildning så att de kan utnyttja sin kompetens i vårt samhälle. Även dessa grupper drabbas av besparingar inom komvux.
Mot denna bakgrund anser utbildningsutskottet att finansutskottet bör tillstyrka motion 1991/92:Fi41 yrkande 27 beträffande ytterligare 150 milj.kr. för kommunal vuxenutbildning under detta anslag (sektorsbidraget) för budgetåret 1992/93.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utbildningsutskottet vill" och slutar med "bred språkutbildning" bort ha följande lydelse:
Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka förslaget i motion 1991/92:Fi41 yrkande 32 om ett program för en bred språkutbildning för arbetslösa och för dem som riskerar att bli det. Utbildning i engelska språket bör prioriteras. Enligt utbildningsutskottets uppfattning bör sådan språkundervisning öven kunna vara ett inslag inom ramen för s.k. utbildningsvikariat (jfr prop. 1991/92:100 bil. II, AU11, rskr. 252). Mot denna bakgrund bör finansutskottet föreslå riksdagen att för budgetåret 1992/93 anvisa 70 milj.kr. för språkutbildning.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "och 1991/92:Fi98" bort ha följande lydelse:
Utskottet bejakar regeringens förslag om utökning av antalet årsstudieplatser inom LIF-anslaget men anser att utökningen borde vara större. Förutom de föreslagna 520 årsstudieplatserna för språkstudier bör 230 årsstudieplatser tillföras för att möjliggöra ett tredje år för dem som genomgått tvåårig ingenjörsutbildning. De tillkommande platserna bör fördelas av regeringen efter en sammanvägning av arbetsmarknadsbehov, studerandeefterfrågan och möjligheter att erbjuda en kvalitativt god utbildning. Regeringen bör därvid noga pröva möjligheterna att förstärka de mindre och medelstora högskolorna. Utskottet anser vidare att det är angeläget att högskolan i Luleå tillförs ytterligare årsstudieplatser för fristående kurser mot bakgrund av utskottets förslag att praktisk-pedagogisk utbildning av lärare för grundskolans årskurser 4--9 skall inrättas där den 1 juli 1992.
Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet föreslår riksdagen att med bifall till motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 33 och 1991/92:Fi54, med anledning av proposition 1991/92:150 bil. I:6 och med avslag på motionerna 1991/92:Fi44 yrkande 32, 1991/92:Fi66, 1991/92:Fi94 yrkandena 1 och 2, 1991/92:Fi97 yrkande 3 och 1991/92:Fi98 dels anvisa 10 milj.kr. för de i motion 1991/92:Fi41 föreslagna 230 platserna, dels som sin mening ge regeringen till känna vad utbildningsutskottet anfört om viss lokalisering av platser för fristående kurser.
Särskilt yttrande
Lena Hjelm-Wallén, Ingvar Johnsson, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Hestvik och Ulrica Messing (allas) anför:
Enligt vår mening är det av flera skäl angeläget att snabbt genomföra gymnasieskolreformen så att alla gymnasieutbildningar blir treåriga. Vi har därför i motion 1991/92:Ub212 föreslagit att riksdagen skall anvisa medel för att gymnasiereformen skulle kunna starta som planerat, läsåret 1992/93. Tyvärr har detta förslag avvisats av riksdagsmajoriteten. Nu är det för sent att återupprepa detta yrkande.
Mot bakgrund av arbetslöshetssituationen har regeringen föreslagit att ungdomar skall erbjudas möjligheten att genomgå ett påbyggnadsår på en tvåårig gymnasieutbildning. Därmed gör regeringen samma bedömning som vi gjort tidigare under våren. Vi har i vår motion 1991/92:Fi41 beräknat en högre volym än regeringen som start för detta utbildningserbjudande, nämligen 10000 platser. Mot bakgrund av utbildningsutskottets förtydliganden och det bemyndigande som regeringen får att öka volymen utifrån det faktiska behovet kan vi nu acceptera utskottets förslag. För oss är det viktigaste att alla ungdomar som önskar ett tredje utbildningsår i gymnasieskolan verkligen erbjuds ett sådant.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Björn Samuelson (v) anför:
Vänsterpartiet instämmer i vad som anförts i den av Socialdemokraterna avlämnade avvikande meningen beträffande medel för kommunal vuxenutbildning för budgetåret 1992/93.
När det gäller förslaget om ett program för en bred språkutbildning ansluter sig Vänsterpartiet till vad som anförts i Socialdemokraternas avvikande mening.
När det gäller utbyggnaden av gymnasieskolan anser Vänsterpartiet i enlighet med motion 1991/92:Fi44 yrkande 31 att kommunerna bör ges ekonomiska förutsättningar att starta utbildningar i den nya gymnasieskolan. En offensiv satsning på gymnasial utbildning är av stor betydelse inte minst i en tid av hög och ökande arbetslöshet. Mot denna bakgrund bör finansutskottet tillstyrka vår motion.
Den dimensioneringsökning av grundläggande högskoleutbildning som regeringen föreslagit är otillräcklig. Ytterligare 2 230 årsstudieplatser bör inrättas budgetåret 1992/93, vilket bör vara möjligt inom ramen för befintliga lokaler och befintlig utrustning.
Jag anser att utbildningsutskottet borde ha föreslagit att finansutskottet föreslår riksdagen att med bifall till motion 1991/92:Fi44 yrkande 32, med anledning av proposition 1991/92:150 bilaga I:6 och motion 1991/92:Fi41 yrkande 33 och med avslag på motionerna 1991/92:Fi54, 1991/92:Fi66, 1991/92:Fi94 yrkandena 1 och 2, 1991/92:Fi97 yrkande 3 och 1991/92:Fi98 som sin mening ge regeringen till känna vad jag här anfört.
Trafikutskottets yttrande
1991/92:TU3y Bilaga 8
Infrastrukturåtgärder för sysselsättning och tillväxt
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett trafikutskottet tillfälle att senast den 20 maj 1992 avge yttrande över proposition 1991/92:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringspropositionen) jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna berör trafikutskottets beredningsområde. I detta yttrande behandlar trafikutskottet bilaga I:4 i kompletteringspropositionen. Denna bilaga tar upp infrastrukturåtgärder för sysselsättning och tillväxt inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. Vidare behandlas 16 motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen.
Propositionen
SJÄTTE HUVUDTITELN
Övriga infrastrukturåtgärder
Regeringen föreslår i propositionens bilaga I:4 (kommunikationsdepartementet) under rubriken L. Övriga infrastrukturåtgärder att riksdagen till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 2200000000 kr.
Motionerna
1991/92:Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att med all kraft få i gång och fullfölja de stora, strategiska infrastrukturinvesteringarna i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen bemyndigar vägverket att för budgetåret 1992/93 uppta lån för tidigareläggning av investeringar inom en ram om 2500 milj.kr., 4. att riksdagen bemyndigar banverket att för budgetåret 1992/93 uppta lån för tidigareläggning av investeringar inom en ram om 1500 milj.kr., 5. att riksdagen till anslaget L3. Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1992/93 anvisar 300 milj.kr. mer än vad regeringen föreslår, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av medlen under anslaget L3, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av tidigareläggningar av investeringar inom SJ och luftfartsverket, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en "beredskapsbank" inom trafikverken för att underlätta planeringen, 9. att riksdagen hos regeringen begär att överläggningar upptas med de företag som producerar materiel för järnvägstrafiken i enlighet med vad som anförts i motionen, 10. att riksdagen hos regeringen begär att få en likviditetsplan för anslaget L1. Investeringar i trafikens infrastruktur avseende de direkta och indirekta åtaganden som finns, 11. att riksdagen hos regeringen begär att luftfartsverket och banverket får i uppdrag att bilda ett gemensamt bolag med uppgift att projektera, låta bygga och driva järnvägen mellan Stockholm och Arlanda, 37. att riksdagen beslutar att till Räntebidrag för ny- och ombyggnader av vissa statliga och kommunala investeringar för budgetåret 1992/93 till Arbetsmarknadsstyrelsen anvisa ett reservationsanslag på 1050 milj.kr.
1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 18. att riksdagen till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1992/93 anvisar 2000000000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således totalt 4200000000 kr., 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att även öka satsningen på huvudvägsystemet och borttagande av flaskhalsar mellan storstäderna i Sverige, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en snar utbyggnad av snabbjärnväg mellan Sundsvall och Stockholm.
1991/92:Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 10 extra miljarder kronor för att bekämpa arbetslösheten, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förverkligandet av myndigheters och verks investeringsplaner.
Trafikutskottets ställningstagande
Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
I kompletteringspropositionen anförs att i syfte att skapa ökade sysselsättnings- och tillväxteffekter bör 2200 milj.kr. anvisas till underhållsåtgärder på vägar och järnvägar och till reinvesteringar i främst mindre objekt på länsvägar och på vissa järnvägar. Enligt propositionen bör det ankomma på regeringen att bestämma om fördelningen mellan väg- och järnvägssektorn medan vägverket och banverket får bestämma fördelningen av underhållsmedlen på enskilda objekt. Som riktlinjer för medelsfördelningen anges att hänsyn skall tas till arbetslöshetssituationen och behovet och nyttan av åtgärderna samt till objektens betydelse för bl.a. näringslivets behov av transporter och för ökad tillväxt. Vidare anges att åtgärderna skall kunna sättas i gång snabbt och vara sysselsättningsintensiva.
Förslag om ökad medelsanvisning under detta anslag redovisas i två motioner. I motion Fi41 (s) yrkandena 5 och 6 anförs att medelsanvisningen bör höjas med 300 milj.kr. till sammanlagt 2500 milj.kr. Beloppet bör fördelas mellan de berörda trafikverken så att 1700 milj.kr. anvisas för underhåll och reinvesteringar inom vägverkets ansvarsområde medan resterande 800 milj.kr. anvisas till banverket för motsvarande ändamål. I motion Fi42 (nyd) yrkande 18 förordas att 4200 milj.kr. anvisas under det nya anslaget. Enligt motionen bör de medel som föreslås anvisas utöver regeringens förslag användas främst till investeringar i ett vägsystem med hög standard mellan storstäderna. Genom en sådan satsning kan bl.a. tillväxten i ekonomin främjas. För finansieringen av medelsökningen anges att en överföring bör ske från arbetsmiljöfonden med motsvarande belopp.
Trafikutskottet har vid ett flertal tillfällen uttalat att ökade insatser bör göras för att klara underhållet av vägar och järnvägar. I sitt betänkande 1990/91:TU4 Trafikens infrastruktur framhöll utskottet att en kraftig ökning av vägunderhållet är angelägen. Om erforderliga underhållsinsatser inte genomförs, försvåras -- framhålls det i betänkandet -- framkomligheten på vägarna för näringslivet, kollektivtrafiken och enskilda trafikanter. Detta leder till försämrade tillväxtmöjligheter, lägre trafiksäkerhet och större miljöproblem. Enligt riksdagens trafikpolitiska beslut från år 1988 klargörs också att det kapital som investerats i vägar skall säkras. Trafikutskottet har tidigare i vår förordat att ökade medel anvisas för underhållsåtgärder i trafikens infrastruktur. Genom sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:TU15 Vägväsende m.m. (rskr. 248) har sålunda anvisats ett anslag på 5908 milj.kr. för drift och underhåll av statliga vägar. För drift och vidmakthållande av statliga järnvägar har utskottet i betänkande 1991/92:TU19 Järnvägar tillstyrkt en medelsanvisning på 2949 milj.kr. Trafikutskottet har också tillstyrkt regeringens förslag i årets budgetproposition om att besparingar under anslagen L 1. Investeringar i trafikens infrastruktur och L 2. Vissa produktivitets- och sysselsättningsfrämjande åtgärder får användas av vägverket och banverket för extra underhållsinsatser (bet. 1991/92:TU22). Trafikutskottet bedömer att det trots dessa beslut kvarstår ett behov av ökade insatser för drift och underhåll på såväl väg- som järnvägsområdet. Genom regeringens nu föreliggande förslag kan därför enligt utskottets mening en efterlyst och angelägen förstärkning göras av insatserna för att bibehålla och rusta upp trafikens infrastruktur. Trafikutskottet anser mot denna bakgrund att propositionens förslag till medelsanvisning på 2200 milj.kr. för ändamålet är väl avvägt. Enligt utskottets mening bör det ankomma på regeringen att fördela medlen mellan väg- och järnvägssektorn. Av det anförda följer att finansutskottet bör tillstyrka propositionens förslag om att 2200 milj.kr. bör anvisas under det nya anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Härav följer att finansutskottet bör avstyrka motionerna Fi41 (s) yrkandena 5 och 6 samt Fi42 (nyd) yrkande 18.
Extra medel för att bekämpa arbetslösheten
I motion Fi44 (v) yrkande 3 framhålls att 10 miljarder kronor bör anvisas i extra medel för att bekämpa arbetslösheten. Av denna medelsram anförs att 1400 milj.kr. bör anvisas för trafiksatsningar. Trafikutskottet anser att med de satsningar som tidigare förordats kan betydande insatser göras för att främja tillväxten och för att uppnå en ökad sysselsättning. Finansutskottet bör därför avstyrka motion Fi44 (v) vad gäller den del av yrkande 3 som avser insatser på trafikområdet.
Tidigareläggning av trafikinvesteringar
Ett program för tidigareläggningar av trafikinvesteringar framläggs i motion Fi41 (s). Enligt motionen kräver ökad tillväxt och tryggad välfärd betydande investeringar i trafikens infrastruktur. Investeringstakten måste vidare påverkas av den djupa lågkonjunktur som Sverige befinner sig i. Genom att investeringar kan tidigareläggas anges att de kan utföras till relativt sett lägre priser, samtidigt som kostnaderna för arbetslösheten kan begränsas. Enligt den regionalt fördelade kartläggning som redovisas i motionen kan inom järnvägsområdet objekt för ca 3500 milj.kr. tidigareläggas så att byggstart kan ske under budgetåret 1992/93. För vägverket uppgår motsvarande belopp till drygt 5500 milj.kr. Totalt anges därmed att investeringar i vägar och järnvägar för ca 9000 milj.kr. kan tidigareläggas och starta under det kommande året. I motionen bedöms att under nästa budgetår bör investeringar i trafikens infrastruktur tidigareläggas för sammanlagt 4000 milj.kr. För att förverkliga denna tidigareläggning förordas att trafikverken bemyndigas uppta lån. För vägverket föreslås en låneram på 2,5 miljarder kronor (yrkande 3) och för banverket en ram på 1,5 miljarder kronor (yrkande 4). Enligt motionen bör trafikverken betala tillbaka lånen med ordinarie medel eller intäkter något år senare. Verken förutsätts vidare kompenseras för räntan på upplånat kapital genom ett särskilt bidrag från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). I motionen redovisas även en rad projekt lämpliga för tidigareläggning inom SJ:s och luftfartsverkets ansvarsområde. Detta gäller t.ex. en fortsatt upprustning av SJ:s stationer och standardförbättringar av flygplatsernas rullbanor. Mot denna bakgrund förordas att även SJ och luftfartsverket bör erbjudas ett räntebidrag av AMS om man tidigarelägger planerade investeringar (yrkande 7). På så vis beräknas att investeringar för 1500 milj.kr. kan genomföras under nästa budgetår utöver tidigare planer. I motionen yrkas att AMS anvisas ett reservationsanslag på 1050 milj.kr. (yrkande 37). Från detta anslag skall räntebidragen inom trafikutskottets verksamhetsområde finansieras.
Trafikutskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att investeringar i trafikens infrastruktur kan tidigareläggas bl.a. mot bakgrund av nuvarande lågkonjunkter. Så har också skett. Regeringen beslöt sålunda den 12 mars att anvisa 4 miljarder kronor till väg- och järnvägsprojekt inom den av riksdagen fastställda planeringsramen på 20 miljarder kronor. Som tidigare redovisats innebär också förslaget om ett nytt anslag på 2200 milj.kr. för underhållsinsatser på vägar och järnvägar att angelägna åtgärder kan genomföras för att förbättra sysselsättningsläget. Vidare kan erinras om den möjlighet som trafikverken har att söka traditionella beredskapsmedel från AMS för åtgärder inom sina verksamhetsområden. I sammanhanget kan också nämnas att ytterligare insatser övervägs av regeringen. Regeringen har sålunda aviserat att intäkter från försäljning av statliga företag skall användas för utbyggnad av infrastrukturen. Med hänvisning till vad som nu har anförts anser trafikutskottet att några ytterligare åtgärder inte är påkallade för att tidigarelägga investeringar i trafikens infrastruktur. Finansutskottet bör följaktligen avstyrka motion Fi41 (s) yrkandena 3, 4 och 7. Vidare bör den del av yrkande 37 som avser statliga räntebidrag inom trafikutskottets verksamhetsområde avstyrkas.
Riktlinjer för investeringsplaneringen
I motion Fi42 (nyd) yrkandena 19 och 20 behandlas frågor om investeringsinriktningen vid insatser i trafikens infrastruktur. Motionärerna anför att medel till trafikens infrastruktur främst bör anvisas till investeringar i ett vägsystem med hög standard mellan våra storstäder. De kapacitetsmässiga "flaskhalsar" som finns bör vidare byggas bort. I motionen framhålls vidare att snabbspårsutbyggnaden av ostkustbanan från Stockholm till Sundsvall bör högprioriteras. I motion Fi44 (v) framhålls att det hos myndigheter och verk finns omfattande planer på investeringar i infrastrukturen. För att begränsa arbetslösheten bör de projekt förverkligas som i första hand skapar arbetstillfällen.
Trafikutskottet kan konstatera att med den inriktning för investeringsplaneringen som utskottet tidigare har anslutit sig till sker bl.a. en utbyggnad på vägområdet till ett stamvägnät innebärande ett rikstäckande, sammanhängande och robust nät av riksvägar med hög och jämn standard. För järnvägsområdet gäller att en utbyggnad skall ske bl.a. för höghastighetståg mellan storstäderna och till Arlanda. Beträffande ostkustbanan kan tilläggas att den ingår bland de utpekade angelägna järnvägsinvesteringar som kan finansieras inom ramen för det särskilda anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur. En snabbtågsanpassning av ostkustbanan har därmed också kunnat inledas. Vad gäller den efterlysta inriktningen på arbetskraftsintensiva projekt kan erinras om att riktlinjerna för medelsanvändningen för det särskilda anslaget för underhållsåtgärder, som utskottet behandlat i ett tidigare avsnitt, innebär bl.a. att sysselsättningsintensiva projekt förutsätts genomföras. Med hänvisning till vad som nu har anförts bör finansutskottet avstyrka motion Fi42 (nyd) yrkandena 19 och 20 samt Fi44 (v) yrkande 5.
Övriga infrastrukturfrågor
Enligt motion Fi41 (s) finns det en rad stora väg- och järnvägsprojekt som tidigare planerats men som fördröjts av olika skäl (yrkande 2). Flertalet av dessa projekt anges ha en varaktighet över flera år. Det allvarliga sysselsättningsläget inom anläggningsbranschen gör att alla möjligheter att tidigarelägga delar av projekten måste prövas. Om så krävs bör enligt motionärerna t.ex. en utökad andel skiftarbete komma i fråga. För att en betydande tillväxteffekt skall kunna tas till vara krävs, framför allt på järnvägsområdet, att hela stråk kan tas i bruk. Det är därför enligt motionen synnerligen angeläget att det nås en uppgörelse för västkustbanan som möjliggör att dubbelspåret i sin helhet kan färdigställas. På samma sätt anges det som angeläget att t.ex. bärigheten på stambanan genom övre Norrland och norra stambanan förbättras längs hela sträckan så att tågvikterna kan öka. Regeringen bör mot denna bakgrund enligt motionen med all kraft få i gång och fullfölja de stora strategiska infrastrukturinvesteringarna. I motionen tas särskilt upp frågan om utbyggnaden av Arlandabanan (yrkande 11). Enligt motionen har regeringens hantering av frågan förorsakat onödigt dröjsmål. En utbyggnad av Arlandabanan är ett villkor för att den tredje rullbanan på Arlanda flygplats skall få byggas. Enligt motionen bör luftfartsverket och banverket snarast ges i uppdrag att bilda ett gemensamt bolag med uppgift att projektera, låta bygga och driva järnvägen mellan Stockholm och Arlanda. I motionen behandlas vidare anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur (yrkande 9). Enligt motionen har staten gjort utfästelser om investeringar i järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar som totalt uppgår till 26 miljarder kronor. Riksdagen har dock bara anvisat anslag som sammanlagt uppgår till 10 miljarder kronor. Detta betyder enligt motionen att riksdagen behöver anvisa minst 16 miljarder kronor ytterligare. Motionärerna efterlyser mot denna bakgrund en likviditetsplan för anslaget L 1. Investeringar i trafikens infrastruktur avseende de direkta och indirekta åtaganden som finns från statens sida. I motionen föreslås även att en "beredskapsbank" inrättas för investeringar i trafikens infrastruktur som snabbt kan sättas i gång (yrkande 8). Enligt motionen bör i en sådan projekteringsreserv finnas projekt som motsvarar 100% av ordinarie investeringsvolym. Projekten bör vara så väl förberedda att de kan påbörjas fysiskt tre månader efter det att beslut fattats om att nya medel tillförs anslaget. För att finansiera upparbetandet av denna projekteringsreserv förordas att trafikverken får utnyttja en del av de besparingar som kan göras inom området. Slutligen behandlas i motionen samarbetet mellan staten och järnvägsindustrin (yrkande 9). Enligt motionen pågår en betydande nysatsning på järnvägsområdet. Anslagen till järnvägsinvesteringar har sålunda ökat radikalt under de senaste åren. Samtidigt avser eller planerar flera stora enheter inom såväl stålindustrin som verkstadsindustrin att sluta tillverka järnvägsprodukter som järnvägsräls, förortståg och tunnelbanetåg. Enligt motionen bör mot denna bakgrund regeringen snarast ta upp överläggningar med de företag som producerar materiel för järnvägstrafiken. Syftet bör vara att säkra tillverkningen av järnvägsprodukter samt samordna resurser för att utveckla ny teknik och nya fordon för såväl gods- som passagerartrafiken.
Trafikutskottet konstaterar vad gäller frågan om stora väg- och järnvägsprojekt att genom de riktlinjer som riksdagen tidigare fattat beslut om för anslaget till investeringar i trafikens infrastruktur bör en kraftsamling ske till större sammanhållna investeringar av nationell betydelse inom järnvägs-, kollektivtrafik- och vägområdena som gagnar tillväxten och miljön. Genom beslut av såväl den tidigare som den nuvarande regeringen har också en rad beslut tagits som ligger väl i linje med riktlinjerna för anslaget. Trafikutskottet förutsätter att dessa projekt också genomförs så skyndsamt som möjligt. Arlandabanan ingår bland de utpekade angelägna järnvägsinvesteringar som enligt riksdagens beslut våren 1991 kan prioriteras och finansieras inom ramen för det särskilda anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur. En utbyggnad av projektet har påbörjats på sträckan Stockholm--Rosersberg efter det att genom skilda beslut sammanlagt 750 milj.kr. anvisats från det särskilda infrastrukturanslaget. Utskottet förutsätter att projektet kan fullföljas skyndsamt. Beträffande det särskilda anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur kan nämnas att trafikutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:TU24 (rskr. 286) framhöll vikten av att riksdagens inflytande över det nya anslaget tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Trafikutskottet ansåg att regeringen i kommande budgetpropositioner bör redovisa vilka projekt, såväl pågående som avslutade, som regeringen finansierat med stöd av anslaget. Vidare borde så långt möjligt redovisas planerings- och förhandlingsläget för projekt som regeringen avser att genomföra. Med denna uppläggning har förutsatts att riksdagen får möjlighet att skapa sig en helhetsbild över hur anslaget utnyttjas, samtidigt som riksdagen får möjlighet att utöva inflytande över användningen av anslaget. I årets budgetproposition redovisas de projekt som regeringen under år 1991 beslutat genomföra med stöd av det nya anslaget. Likviditetsmässigt bedöms i propositionen att anvisade medel täcker medelsbehoven under budgetåret 1992/93 för redan beslutade investeringar. Likviditetsläget för nästa budgetår bedöms även medge viss handlingsfrihet för regeringen att fatta ytterligare beslut om investeringar inom ramen för den tilldelade planeringsramen på 20 miljarder kronor. Regeringen har därefter den 12 mars 1992 beslutat att anvisa 4 miljarder kronor till väg- och järnvägsprojekt inom den av riksdagen fastställda planeringsramen. Enligt trafikutskottets mening får det förutsättas att en likviditetsplan redovisas för riksdagen i samband med den fortsatta uppföljningen av anslaget. Beträffande yrkandet om en beredskapsbank anser trafikutskottet det angeläget att en god beredskap finns för att kunna tidigarelägga angelägna investeringar. Investeringsprojekt bör kunna förberedas som avspeglar såväl olika ambitionsnivåer som planeringsriktlinjer. Enligt vad utskottet erfarit har också under senare år en betydande beredskap byggts upp inom trafikverken av väl förberedda projekt. Vägverket uppges sålunda ha en planeringsreserv som motsvarar ca 10 miljarder kronor, varav projekt för 4 miljarder kronor är så långt förberedda att de kan sättas i gång redan under innevarande år. För banverket kan nämnas att en särskild projekteringsplan har tagits fram som omfattar åtgärder i prioritetsordning för totalt ca 20 miljarder kronor under 1990-talet. Inom banverket finns vidare beredskapsplaner innefattande projekt som motsvarar 4 miljarder kronor, varav ungefär hälften beräknas kunna genomföras redan på kort sikt. Utskottet bedömer mot denna bakgrund att det numera finns en tillfredsställande framförhållning för att kunna tidigarelägga investeringar på trafikområdet. Trafikutskottet övergår nu till frågan om samarbetet mellan staten och järnvägsindustrin. Trafikutskottet anser det angeläget att samarbetet kan utvecklas mellan beställare och tillverkare på järnvägsområdet. Som berörs i motionen kan teknikutveckling medverka såväl till bra trafiklösningar som till att skapa goda förutsättningar för industrin. Detta samarbete bör dock enligt utskottets mening ske på marknadsmässiga villkor mellan aktörerna på området. Statens uppgift är därvid att bidra till att stimulera till forskning och utveckling på området. Som exempel på statens insatser kan nämnas det arbete som pågår i transportforskningsberedningens regi för att tillsammans med berörda intressenter utveckla en ny regional motorvagnsgeneration. Vidare kan anges att staten som aktör i den statliga trafikupphandlingen av långväga persontrafik kan medverka till att anskaffningen av nya motorvagnar påskyndas. Trafikutskottet har sålunda tidigare i år i betänkandet 1991/92:TU21 Ökad konkurrens inom kollektiva persontrafiken bedömt det som angeläget att en förnyelse av vagnparken äger rum så att tågtrafiken kan göras mer konkurrenskraftig. Inom den ekonomiska ramen för trafikupphandlingen har också särskilda utvecklingsmedel reserverats. Därmed har förutsatts att även sysselsättningsläget kan påverkas positivt i samband med en nybeställning av motorvagnar. Vidare kan anges att trafikutskottet i betänkandet 1991/92:TU19 Järnvägar förutsatt att SJ tillsammmans med näringslivet satsar på ett teknikutvecklingsprogram för kombitrafiken. Med hänvisning till vad som nu har anförts bör finansutskottet avstyrka motion Fi41 (s) yrkandena 2 och 8--11.
Stockholm den 19 maj 1992
På trafikutskottets vägnar
Rolf Clarkson
I beslutet har deltagit: Rolf Clarkson (m), Sven-Gösta Signell (s), Håkan Strömberg (s), Elving Andersson (c), Sten-Ove Sundström (s), Jan Sandberg (m), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Bo Nilsson (s), Lars Björkman (m), Anita Jönsson (s), Lars Biörck (m), Jarl Lander (s), Ines Uusmann (s) och Hugo Bergdahl (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson. Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt som börjar med "Trafikutskottet har" och slutar med "yrkande 18" bort ha följande lydelse: Trafikutskottet anser att ökade medel bör avsättas för underhåll av vägar och järnvägar över hela landet. Enligt trafikutskottets mening bör som framhålls i motion Fi41 (s) 2500 milj.kr. anvisas för ändamålet under anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Beloppet bör fördelas så att 1700 milj.kr. anslås för underhållsåtgärder inom vägverket och 800 milj.kr. till banverket. Riksdagen bör sålunda anvisa 300 milj.kr. mer än vad regeringen föreslagit. Trafikutskottet anser därmed att finansutskottet bör bifalla motion Fi41 yrkandena 5 och 6. Vad trafikutskottet nu anfört innebär att finansutskottet bör avstyrka motion Fi42 (nyd) yrkande 18.
2. Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
Kenneth Attefors (nyd) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt som börjar med "Trafikutskottet har" och slutar med "yrkande 18" bort ha följande lydelse: Trafikutskottet anser att behovet av resurstillskott till trafikens infrastruktur är betydande med hänsyn till de många års försummelser som nu måste tas igen. Propositionens förslag till medelsanvisning är därför otillräckligt och bör utökas med 2000 milj.kr. till sammanlagt 4200 milj.kr. Trafikutskottet förutsätter därvid att angelägna satsningar kan göras på de för landet viktiga tillväxtprojekten. För finansieringen av resursökningen till investeringarna i trafikens infrastruktur bör motsvarande medel omföras från arbetsmiljöfonden. Trafikutskottet anser därmed att finansutskottet bör bifalla motion Fi42 (nyd) yrkande 18. Trafikutskottets ställningstagande innebär vidare att motion Fi41 (s) yrkandena 5 och 6 avstyrks.
3. Tidigareläggning av trafikinvesteringar
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson. Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet Tidigareläggning av trafikinvesteringar som börjar med "Trafikutskottet delar" och slutar med "verksamhetsområde avstyrkas" bort ha följande lydelse: Trafikutskottet anser att det krävs ett omfattande program för tidigareläggningar av trafikinvesteringar för att främja ökad tillväxt och tryggad välfärd. Investeringstakten måste påverkas av den djupa lågkonjunktur som Sverige befinner sig i. Genom att investeringar kan tidigareläggas kan de utföras till relativt sett lägre priser, samtidigt som kostnaderna för arbetslösheten kan begränsas. Trafikutskottet bedömer att under budgetåret 1992/93 bör investeringar i vägar och järnvägar tidigareläggas för sammanlagt 4000 milj.kr. För att förverkliga denna tidigareläggning bör trafikverken bemyndigas uppta lån. För vägverket bör låneramen vara 2,5 miljarder kronor medan motsvarande ram för banverket bör vara 1,5 miljarder kronor. Trafikverken bör betala tillbaka lånen med ordinarie medel eller intäkter något år senare när projekten skulle ha utförts enligt föreliggande planer. Verken förutsätts kompenseras för räntan på upplånat kapital genom att ett särskilt bidrag utgår från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Trafikutskottet anser att tidigareläggningen även bör omfatta de statliga affärsverken SJ och luftfartsverket. Det gäller t.ex. en fortsatt upprustning av SJ:s stationer och standardförbättringar av flygplatsernas rullbanor. SJ och luftfartsverket bör därför erbjudas ett räntebidrag av AMS om man tidigarelägger planerade investeringar. Trafikutskottet beräknar att på så vis kan investeringar för 1500 milj.kr. genomföras under nästa budgetår utöver vad som återfinns i verkens ordinarie planer. Med hänvisning till vad som nu har anförts anser trafikutskottet att finansutskottet bör tillstyrka motion Fi41 (s) yrkandena 3, 4 och 7. Trafikutskottet tillstyrker vidare den del av yrkande 37 som avser statliga räntebidrag inom trafikutskottets verksamhetsområde.
4. Övriga infrastrukturfrågor
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson. Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet Övriga infrastrukturfrågor som börjar med "Trafikutskottet konstaterar" och slutar med "yrkandena 2 och 8--11" bort ha följande lydelse: Trafikutskottet konstaterar att det finns en rad stora väg- och järnvägsprojekt som tidigare planerats men som fördröjts av olika skäl. Flertalet av dessa projekt har en varaktighet över flera år. Det allvarliga sysselsättningsläget inom anläggningsbranschen gör det enligt trafikutskottets mening nödvändigt att alla möjligheter att tidigarelägga delar av projekten måste prövas. Om så krävs bör t.ex. en utökad andel skiftarbete komma i fråga. För att en betydande tillväxteffekt skall kunna tas till vara krävs, framför allt på järnvägsområdet, att hela stråk kan tas i bruk. Trafikutskottet anser att det därför är synnerligen angeläget att det t.ex. nås en uppgörelse för västkustbanan som möjliggör att dubbelspåret i sin helhet kan färdigställas. På samma sätt är det angeläget att bärigheten på stambanan genom övre Norrland och norra stambanan förbättras längs hela sträckan så att tågvikterna kan öka. Regeringen bör mot denna bakgrund enligt trafikutskottets mening verka för att med all kraft få i gång och fullfölja de stora strategiska infrastrukturinvesteringarna. Vad gäller Arlandabanan konstaterar trafikutskottet att detta projekt tillhör en av de högst prioriterade järnvägsutbyggnaderna i landet. En utbyggnad av Arlandabanan är också ett villkor för att den tredje rullbanan på Arlanda flygplats skall få byggas. Regeringens hantering av frågan som förorsakat onödigt dröjsmål har därför varit olycklig. För att påskynda projektet bör luftfartsverket och banverket snarast ges i uppdrag att bilda ett gemensamt bolag med uppgift att projektera, låta bygga och driva järnvägen mellan Stockholm och Arlanda. Beträffande anslaget till investeringar i trafikens infrastruktur föreligger stora oklarheter enligt trafikutskottets mening. Genom tidigare riksdagsbeslut har 10 miljarder kronor anslagits till infrastrukturinvesteringar. Regeringen har dock gjort utfästelser om investeringar för 26 miljarder kronor i järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar. Till bilden hör vidare att enligt regeringen bör medel från anslaget även kunna användas för vissa underhållsinsatser samtidigt som någon anslagsuppräkning inte har skett. En likviditetsplan bör därför snarast redovisas för riksdagen som beskriver konsekvensen av de direkta och indirekta åtaganden som gjorts från regeringens sida. Trafikutskottet anser att det är angeläget att en väl utbyggd beredskapsbank finns som gör det möjligt att tidigarelägga olika projekt på trafikområdet. Trots de insatser som gjorts under senare år för att bygga upp planberedskapen finns det inte en tillfredsställande framförhållning för att snabbt kunna tidigarelägga investeringar på trafikområdet i olika landsdelar. Trafikverken bör därför åläggas att upprätta beredskapsplaner i enlighet med vad som anförs i motion Fi41 (s). Trafikutskottet anser det angeläget att samarbetet mellan staten och järnvägsindustrin kan utvecklas vidare. Som berörs i motionen kan teknikutveckling medverka såväl till bra trafiklösningar som bidra till att skapa goda industriella förutsättningar. Med den betydande satsning som nu sker på järnvägsområdet bör det finnas stora möjligheter att uppnå ett utvecklat samarbete. Regeringen bör mot denna bakgrund snarast ta initiativ till överläggningar med de företag som producerar materiel för järnvägstrafiken. Syftet bör vara att säkra tillverkningen av järnvägsprodukter samt samordna resurser för att utveckla ny teknik och nya fordon för såväl gods- som passagerartrafiken. Med hänvisning till vad som nu har anförts anser trafikutskottet att finansutskottet bör tillstyrka motion Fi41 (s) yrkandena 2 och 8--11.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bengt Hurtig (v) anför:
Extra medel för att bekämpa arbetslösheten
Vänsterpartiet bedömer att ytterligare cirka 10 miljarder kronor bör användas utöver regeringens program för att bekämpa arbetslösheten. Av de 1,4 miljarder kronor vi från denna ram avsatt för trafiksatsningar kan givetvis en betydande del användas för tidigareläggningar och lånefinansiering genom räntebidrag för att därmed snabbare få i gång investeringarna. Minst 700 milj.kr. bör dock disponeras för utökat underhåll av järnvägar och vägar. I sammanhanget kan vidare nämnas att av de 1,6 miljarder kronor Vänsterpartiet avsatt för fler beredskapsarbeten kan en del användas för ytterligare satsningar på trafikens infrastruktur. Jag anser därför att finansutskottet bör tillstyrka den del av yrkande 3 i motion Fi44 (v) som avser 1,4 miljarder kronor för trafiksatsningar.
Riktlinjer för investeringsplaneringen
Tidigarelagda investeringar bör i huvudsak inriktas på stomjärnvägar och byggande av länstrafikanläggningar samt sådana projekt som skapar arbetstillfällen. Investeringarna bör vidare ske med stor hänsyn till hushållning med naturresurser och miljökrav. Finansutskottet bör därför tillstyrka motion Fi44 (v) yrkande 5.
Jordbruksutskottets yttrande
1991/92:JoU10y Bilaga 9
Bidrag till skogsvård m.m.
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 28 april 1992 berett jordbruksutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1991/92:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringsproposition) såvitt avser bilagaI:7 Bidrag till skogsvård jämte motioner.
Propositionen
Regeringen (jordbruksdepartementet) föreslår i propositionen att den pågående försöksverksamheten med stöd till ökad sysselsättning i privatskogsbruket i Norrbottens och Västerbottens inland förlängs ytterligare ett år. Verksamheten bör liksom hittills inriktas på långsiktiga, snabba investeringar i skogsvård och villkoras med åtagande om avverkning i den utsträckning det är lämpligt. Med hänsyn till tidigare ställningstagande från statsmakternas sida och till behovet av att skapa så stor sysselsättning som möjligt med stöd av medlen bör de inte få användas för bidrag till skogsvägsbyggande eller skogsdikning. Kostnaderna för den förordade förlängningen beräknas till 20milj.kr. och skall finansieras genom en minskning av bidragsramen för stödet till det inre stödområdet med motsvarande belopp.
Motionerna
I yttrandet behandlar jordbruksutskottet följande motioner:
1991/92:Fi56 av Björn Samuelson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående skogliga beredskapsarbeten i Värmland.
1991/92:Fi57 av John Andersson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående skogliga beredskapsarbeten i skogslänen.
1991/92:Fi67 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående att även Jämtlands län skall omfattas av den ettåriga förlängningen av försöksverksamheten med särskilda skogsvårdsinsatser i Norrlands inland.
Utskottet
Enligt motion Fi56 (v) bör försöksverksamheten med särskilda skogsvårdsinsatser utökas till att även gälla skogslänet Värmland. Beredskapsarbeten bör inom ramen för verksamheten anordnas både inom skogsvård och naturvård. I motion Fi67(m) yrkas att även Jämtlands län skall omfattas av den ettåriga förlängningen av försöksverksamheten med särskilda skogsvårdsinsatser i Norrlands inland.
Försöksverksamhet med statsbidrag till särskilda skogsvårdsinsatser i Västerbottens och Norrbottens län har pågått under tiden den 15juli1988 till den 30juni1991. Stödet har avsett privata skogsägare i Västerbottens och Norrbottens inland. Totalt ca 80milj.kr. har disponerats för hela treårsperioden. Syftet med stödet var att aktivera de enskilda skogsägarna och därigenom öka den totala aktiviteten inom privatskogsbruket med minst 10%. Avsikten har varit att härigenom långsiktigt ge underlag för ökad avverkning och sysselsättning.
På uppdrag av skogsstyrelsen har forskningsstiftelsen Skogsarbeten utvärderat de särskilda skogsvårdsinsatserna i norra Sverige. Resultatet, som redovisats i en särskild rapport, visar bl.a. på kraftiga aktivitetsökningar på programfastigheterna för de flesta åtgärder. Effekterna på arbetskraftsbehov och sysselsättning står på kort sikt i direkt proportion till de aktivitetsförändringar som konstaterats. Enligt rapporten skapar investeringarna i skogsbruket på lång sikt förutsättningar för ökad sysselsättning.
Jordbruksutskottet vill för sin del framhålla att skogsnäringen är av väsentlig betydelse för sysselsättningen. Särskilt gäller detta i skogslänen. I stora delar av de mest utpräglade glesbygderna är skogen den enda näringen av någon betydelse. Skogen har därför en viktig roll för utvecklingen i dessa områden. Samtidigt utnyttjas inte skogen som produktionsresurs fullt ut. Avverkningarna kan öka avsevärt inom ramen för en ansvarsfull hushållning med våra skogar. Det är liksom tidigare inom delar av den privata skogsägargruppen som avverkningarna framför allt kan ökas. Ökade insatser med skogen som utvecklingsresurs i de sysselsättningssvaga glesbygderna är därför särskilt motiverade. Som redovisats i det föregående har resultatet av den hittills bedrivna försöksverksamheten varit gott när det gäller aktivitetsökningar för de flesta åtgärder på berörda programfastigheter. Av betydelse i detta sammanhang är också att de särskilda skogsvårdsinsatserna på kort sikt har en direkt inverkan på både arbetskraftsbehov och sysselsättning. På lång sikt skapar investeringar i skogsbruket även förutsättningar för en bestående sysselsättningsökning. Som framhålls i propositionen har snabba förändringar skett i privatskogsbruket i Norrlands inland. Antalet avverkningsanmälningar har halverats jämfört med föregående år och detta leder till en minskad sysselsättning. Mot bakgrund av det anförda ansluter sig utskottet till föredragande statsrådets förslag och förordar att försöksverksamheten med stöd till ökad sysselsättning i privatskogsbruket i Norrbottens och Västerbottens inland förlängs med ytterligare ett år. Verksamheten bör som hittills inriktas på långsiktiga, snabba investeringar i skogsvård och villkoras med åtagande om avverkning i den utsträckning det är lämpligt. Utskottet är inte berett att i detta sammanhang utvidga de särskilda skogsvårdsinsatserna till att omfatta ytterligare skogslän. Jordbruksutskottet föreslår därför att finansutskottet avstyrker motionerna Fi56 och Fi67.
Enligt motion Fi57 (v) bör skogliga beredskapsarbeten inom skogsvård, naturvård och skogsvägsutbyggnad anordnas i skogslänen. Kostnaderna för dessa beredskapsarbeten bör kunna täckas genom medel som avsätts för arbetslöshetens bekämpande. Skogsvårdsstyrelsen bör få i uppdrag att planera och administrera dessa beredskapsarbeten.
Jordbruksutskottet anser i likhet med vad som anförts i motion Fi57 att det i nuvarande läge med vikande konjunktur och ökande arbetslöshet är viktigt att de regionalpolitiska insatserna upprätthålls inom det skogliga stödområdet. Det skogliga stödet bidrar till att på både kort och lång sikt öka sysselsättningsunderlaget i områden där dels befolkningsutvecklingen är vikande, dels de skogsekonomiska förhållandena är sådana att de långsiktiga investeringarna i skogsvårdsåtgärder eljest skulle vara alltför betungande för markägarna. I propositionen (bil.I:8) föreslås att arbetsmarknadsstyrelsen tillförs ytterligare medel för beredskapsarbeten (450milj.kr.). Denna förstärkning bör enligt föredragande statsrådet i första hand användas till bl.a. s.k. skogliga beredskapsarbeten samt beredskapsarbeten inom naturvårdsområdet. Därmed bör syftet med motion Fi57 i allt väsentligt kunna tillgodoses utan någon riksdagens vidare åtgärd. Jordbruksutskottet föreslår därför att finansutskottet avstyrker motionen.
Propositionen och ifrågavarande motioner föranleder i övrigt inget särskilt uttalande av jordbruksutskottet.
Stockholm den 19 maj 1992
På jordbruksutskottets vägnar
Göran Persson
I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Bengt Rosén (fp), Inga-Britt Johansson (s), Lennart Brunander (c), Åke Selberg (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Christer Windén (nyd), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m), Lena Klevenås (s), Pehr Löfgreen (m), Sverre Palm (s) och Berndt Ekholm (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Annika Åhnberg(v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Annika Åhnberg (v) anför:
Utvärderingen av de särskilda skogsvårdsinsatserna i norra Sverige visar på flera positiva effekter som sammanhänger med försöksverksamheten. Sysselsättningen har ökat, på både kort sikt (skogsvårdsåtgärder, ökad avverkning) och lång sikt (bättre skogsvård). Åtgärdsplanerna har gett skogsägarna en helhetssyn på den egna skogsfastigheten och rådgivningen har fungerat både som teoretisk och praktisk fortbildning. Av detta följer att verksamheten bör fortsätta såsom regeringen föreslår. Verksamheten bör dock enligt min mening utökas till att även avse skogslänet Värmland. Skogliga beredskapsarbeten bör i övrigt anordnas i skogslänen. Beredskapsarbetena bör omfatta såväl skogsvård, naturvård som skogsvägsutbyggnad. Kostnaderna för dessa beredskapsarbeten bör kunna täckas med hjälp av de medel som avsätts för arbetslöshetens bekämpande. Skogsvårdsstyrelsen bör få i uppdrag att planera och administrera dessa beredskapsarbeten.
Finansutskottet bör mot bakgrund av det anförda tillstyrka motionerna Fi56 och Fi57.
Näringsutskottets yttrande
1991/92:NU9y Bilaga 10
Energibeskattningen
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1991/92:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringspropositionen) jämte motioner.
Upplysningar och synpunkter i olika frågor har inför utskottet lämnats av företrädare för Svenska gasföreningen, Vattenfall Naturgas AB och Värmeverksföreningen. Skrivelser har inkommit från Folkkampanjen mot kärnkraft -- kärnvapen, Svenska bioenergiföreningen och Vattenfall Naturgas AB.
Näringsutskottet
Inledning
Näringsutskottet begränsar sitt yttrande till den del av propositionen och motionerna som rör energibeskattningen. Utskottet behandlar först omläggningen av energibeskattningen mer allmänt. Därefter tar utskottet upp vissa särskilda frågor -- naturgas, kolbränslen för metallurgiska processer, biobränslen och växthusnäringen.
Allmänt om omläggningen av energibeskattningen
I den del av proposition 1991/92:150 (kompletteringspropositionen) som behandlas här (bilaga I:5 avsnitt 1.2) föreslås en anpassning av energiskatterna mot de nivåer som tillämpas inom EG och i Nordamerika. Den nuvarande energibeskattningen har enligt regeringen en negativ inverkan på den svenska industrins internationella konkurrenskraft. En anpassning till konkurrentländernas situation ses som ett viktigt inslag i regeringens politik för att industrins utvecklingsmöjligheter skall förstärkas och för att den ekonomiska tillväxten skall främjas. Samtidigt bör anpassningen ske på ett sådant sätt att de miljöpolitiska målen för energisektorn inte äventyras, anförs det i propositionen.
Regeringens förslag innebär att nuvarande regler för nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt för den energiintensiva industrin och växthusnäringen avskaffas. I stället föreslås att den allmänna energiskatten på bränslen och elektrisk kraft helt skall slopas för industrin och växthusnäringen samt att koldioxidskatten skall bestämmas till en fjärdedel av den allmänna nivån.
Energiskatteomläggningen föreslås bli finansierad helt inom energisektorn. Koldioxidskatten skall höjas från 25 till 32 öre per kg utsläppt koldioxid, och den allmänna energiskatten på elektrisk kraft skall höjas med 1,3 öre per kWh för andra förbrukare än industrin och växthusnäringen. I propositionen meddelas också att 500 milj.kr. har avsatts för ytterligare satsningar på förnybar energi och energihushållning.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993. Under åren 1993 och 1994 föreslås särskilda övergångsbestämmelser för industrin och växthusnäringen.
Regeringens förslag avvisas i fyra motioner.
I kommittémotionen 1991/92:Fi65 (s) anförs följande skäl för avslagsyrkandet: "träffbilden" för förslaget är mycket dålig; över hälften av nedsättningen av energiskatterna (ca 2 miljarder kronor per år) kommer att tillfalla företag, för vilka energikostnaderna utgör en obetydlig del av produktionskostnaderna, de miljöstyrande effekterna för industrins energianvändning försvinner; kol och olja kommer att bli mer ekonomiskt konkurrenskraftiga än naturgas, gasol och biobränslen, det uppstår en onödigt tung belastning på statsbudgeten, energibeskattningen av metallurgiskt kol blir orimlig.
Som alternativ till regeringens förslag föreslår motionärerna att det av skattemyndigheterna administrerade generella taket enligt lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt skall ändras från nuvarande 3 % till 0,6 %. Samtidigt föreslås att hela oljeskatten skall få räknas in i beräkningsunderlaget. Lagens undantagsregel om individuell nedsättning efter regeringsbeslut föreslås bli avvecklad. Genom systemet med generellt skattetak uppkommer inga konflikter på det handelspolitiska området, anser motionärerna.
I motionen begärs också att riksdagen skall anmoda regeringen att särskilt låta utreda två frågor. Den ena gäller möjligheterna att basera nedsättningen av energiskatten på förädlingsvärde i stället för -- som för närvarande -- på saluvärde. Förädlingsvärdet skulle enligt motionärerna ge ett mer relevant mått på företagens energiintensitet. Användning av saluvärdet kan vidare, sägs det, medföra en risk för att företagens strävan att öka förädlingsgraden dämpas. Motionärerna begär vidare -- i syfte att en effektivare energianvändning skall stimuleras -- att en utredning skall tillsättas med uppgift att pröva möjligheterna att införa administrativa styrmedel för företag som passerar det föreslagna skattetaket vid nedsättning av energiskatten. Motivet är att skattens funktion som styrmedel upphör när ett företag bryter igenom skattetaket.
Regeringens avsaknad av regionalpolitiskt tänkande innebär att hushållen i landets nordligaste glesbygdskommuner kommer att få bära en större börda än övriga hushåll för sänkningen av industrins energibeskattning, sägs det i motion 1991/92:Fi46 (s). I övrigt bör skattelättnaden för industrin ges en sådan utformning att den enbart kommer den elintensiva industrin till del, anför motionärerna.
I partimotionen 1991/92:Fi43 (nyd) accepteras i huvudsak regeringens förslag, dock under förutsättning att det av Ny demokrati föreslagna Investeringsaktiebolaget Sverige kommer till stånd i den omfattning som partiet har krävt.
Regeringens förslag har stora brister, speciellt vad gäller effekterna på miljön, hävdas det i partimotionen 1991/92:Fi44 (v). Regeringen inväntar inte de utredningar som arbetar på området utan lägger fram ett ofullständigt förslag, anför motionärerna. De menar att ett borttagande av energiskatten för den svenska industrin innebär att den nödvändiga omvandlingen av olika industriprocesser kommer att hållas tillbaka. Vidare leder förslagen i propositionen till att förnybara energislag kommer att tappa marknad inom industrin till förmån för de fossila bränslena och att kärnkraftsbaserad el kommer att främjas jämfört med el från förnybara energislag. Motionärerna föreslår att en ny utredning skall tillsättas med uppgift att se över företagens energibeskattning och lämna förslag till ett nytt system som tillgodoser miljöintressena, samtidigt som det skapas rimliga konkurrensförutsättningar för särskilt utsatta branscher och företag.
Vänsterpartiet kan dock, sägs det i motionen, tänka sig att tillstyrka en höjning av energiskatten för hushåll under förutsättning att inkomsterna härav används för miljösatsningar, t.ex. till utveckling av alternativ energiteknik och energibesparande åtgärder.
Det är, enligt näringsutskottets uppfattning, av avgörande betydelse för den ekonomiska tillväxten att den svenska industrin tillförsäkras likartade konkurrensvillkor med dem som gäller i våra viktigaste konkurrentländer. Ett led i detta är att de skatter, inkl. energiskatter, som de svenska industriföretagen påförs inte markant avviker från dem som gäller för de utländska konkurrenterna. Eftersom regeringens förslag präglas av detta synsätt tillstyrker utskottet den föreslagna omläggningen av energibeskattningen.
Det förslag till ändringar i nuvarande nedsättningssystem som förs fram i motion 1991/92:Fi65 (s) anser näringsutskottet vara förenat med liknande risker för handelspolitiska komplikationer som det gällande systemet är.
Utskottet menar vidare att de farhågor som kommer till uttryck i nyssnämnda motion och i motion 1991/92:Fi44 (v) om att regeringens förslag skulle vara negativt ur miljösynpunkt är överdrivna. Genom att omläggningen helt finansieras inom energibeskattningens ram kan de miljöpolitiska målen för energisektorn upprätthållas. Den ökade energianvändning som kan förväntas inom industrin kan balanseras med den höjda skatten för övriga förbrukare. I propositionen meddelas också att, som redan nämnts, 500 milj.kr. skall avsättas för ytterligare satsningar på förnybar energi och energihushållning.
Med det anförda avstyrker näringsutskottet motionerna 1991/92:Fi65 (s), 1991/92:Fi46 (s), 1991/92:Fi43 (nyd) och 1991/92:Fi44 (v) i här berörda delar.
Naturgas
Naturgas är ett fossilt bränsle liksom torv, kol och olja. Svenska staten slöt år 1980 avtal med den danska staten om import av naturgas från danska naturgasfyndigheter i Nordsjön. Sedan år 1985 har gasledningssystemet successivt byggts ut i Sverige.
I trepartiöverenskommelsen om energipolitiken våren 1991 framhölls att naturgasen och biobränslena är konkurrerande bränslen i bl.a. kraftvärmen. Vidare sades att den rådande kraftbalansen gjorde att det inte kunde förutses någon nämnvärd utvidgning av naturgasområdet under tiden fram till mitten av 1990-talet.
Genom den föreslagna omläggningen av energibeskattningen kommer naturgasens konkurrenssituation i förhållande till övriga fossila bränslen att försämras. Den skattemässiga fördel på ca 5 öre/kWh som naturgasen för närvarande har i förhållande till kol och olja kommer att minska till ca 1 öre.
Vid uppvaktningar inför näringsutskottet har framkommit att resultatförsämringen för Vattenfall Naturgas AB till följd av de föreslagna ändringarna av energiskatterna kan beräknas till ca 200 milj.kr. per år. Vattenfall Naturgas AB är sedan årsskiftet 1991/92 helägt av Vattenfall AB.
Enligt näringsutskottets uppfattning bör naturgasen även framöver svara för en del av den svenska energiförsörjningen. Detta är i överensstämmelse med trepartiöverenskommelsens intentioner. Naturgasen, som också är ett fossilt bränsle, har vissa miljöfördelar jämfört med kol och olja.
Utskottet har noterat de ekonomiska problem för Vattenfall Naturgas AB som den ändrade energibeskattningen för med sig. Dessa problem bör dock inte åtgärdas via skattepolitiken, t.ex. genom en extra nedsättning av koldioxidskatten för naturgas. Frågan bör i stället lösas i samråd mellan regeringen och Vattenfall Naturgas AB:s ägare, Vattenfall AB. Enligt vad näringsutskottet har erfarit har sådana diskussioner inletts.
Fjärrvärmeleveranser till industrin
Fjärrvärmeleveranser till industriell verksamhet och för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling bör, sägs det i propositionen (s.11f.), omfattas av den lägre skattebelastning som gäller för dessa sektorer. Motivet är att konkurrenssnedvridningar i värmeproduktionen skall undvikas. En särskild paragraf (28§) föreslås därför bli införd i lagen (1957:262) om allmän energiskatt. Därigenom anser regeringen att det inte kommer att ha någon betydelse ur skattesynpunkt om ett företag själv producerar den energi som används vid tillverkningsprocessen eller om företaget köper energin från ett fjärrvärmeverk.
I författningskommentaren till den aktuella paragrafen sägs (s.17) följande:
Det är skattebelastningen på den fördelning mellan olika bränslen som fjärrvärmeverket använder sig av som också bör användas när skattebelastningen på leveranser till industrin och växthusnäringen räknas ut. Används både beskattade och obeskattade bränslen är det fördelningen under hela redovisningsperioden mellan bränsleslagen som gäller för den fjärrvärme som levereras till industrin och växthusnäringen för samma redovisningsperiod. Det är således inte möjligt att bestämma att fjärrvärmen till industrin producerats uteslutande med t.ex. fossila bränslen när det under redovisningsperioden använts både fossila bränslen och annan energi.
Utskottet har uppmärksammat att den precisering som görs i den citerade författningskommentaren kan komma att få till följd att fjärrvärmeleveranser till industrin får en konkurrensnackdel i förhållande till eldning med fossila bränslen. Enligt vad som sägs i propositionen var motivet bakom införandet av den aktuella paragrafen just att undvika sådana konkurrenssnedvridningar.
Det finns olika sätt att komma till rätta med det angivna problemet. Ett sätt vore att motiveringen för den föreslagna lagändringen ändras så att fjärrvärmeproducenterna medges ett skatteavdrag som om fjärrvärmeleveransen till industrin hade producerats uteslutande med skattebelastade bränslen, under förutsättning att användningen av fossila bränslen motsvarar minst leveransen av fjärrvärme till industrin eller växthusodlingen under redovisningsperioden. Huvuddelen av värmeverken drivs i kommunal regi och har en utförlig redovisning av verksamheten. Den ordning som skisseras här bör inte, enligt utskottets bedömning, innebära några större kontrollproblem.
Kolbränslen för metallurgiska processer
Enligt lagen om allmän energiskatt gäller -- 24§ första stycket f) -- att avdrag får göras för skatt på bränsle som använts för annat ändamål än energialstring. Enligt andra stycket gäller härutöver att skatteavdrag får göras för kolbränslen som förbrukats eller försålts för förbrukning i metallurgiska processer. Avdraget har betydelse för järn- och stålindustrin och infördes år 1984 med motiveringen att skatt på kol och koks som används i en metallurgisk process saknar styreffekt eftersom kolet inte kan ersättas. Mot bakgrund av att huvuddelen av kolet ändå är avdragsgillt, eftersom det inte används som bränsle, och då särbehandling av viss industri kan leda till handelspolitiska komplikationer föreslår regeringen att bestämmelsen skall utgå.
Regeringens förslag avvisas i två motioner, 1991/92:Fi65 (s) och 1991/92:Fi48 (s). Om förslaget genomförs skulle det innebära en kraftig försämring av den svenska stålindustrins konkurrenskraft, sägs det i motionerna. Bland de utländska konkurrenterna finns ingen sådan skatt, framhåller motionärerna. Ändamålet med en metallurgisk process är inte att alstra energi, varför det metallurgiska kolet bör betraktas som en råvara, heter det.
Enligt näringsutskottets mening är det viktigt att den svenska stålindustrin ges konkurrensvillkor som är likartade med dem som gäller för stålindustrin i våra konkurrentländer. Detta torde inte bli fallet om det särskilda avdraget för kolbränslen som används i metallurgiska processer slopas. Denna bestämmelse bör således kvarstå tills vidare. Regeringen bör samtidigt anmodas att låta utreda vilka bestämmelser som skall gälla från år 1995, varvid utvecklingen inom EG noga bör följas. Riksdagen bör, enligt näringsutskottets mening, göra ett uttalande av denna innebörd, varigenom motionerna 1991/92:Fi65 (s) och 1991/92:Fi48 (s) i nu berörda delar i sak blir tillgodosedda.
Biobränslen
I propositionen sägs (s.9) att det med regeringens förslag finns goda skäl att anta att biobränslenas introduktion på marknaden påskyndas och att användningen av biobränslen ökar. Den ökade energianvändningen inom industrin som kan väntas som en följd av skattesänkningen kan, anförs det, balanseras med den höjda skatten för övriga förbrukare. Genom att skatten på fossila bränslen höjs inom övrigsektorn förstärks biobränslenas konkurrenskraft inom en stor del av värmemarknaden, framhålls det.
En avsättning av 500 milj.kr. för ytterligare satsningar på förnybar energi aviseras, som tidigare redovisats, i propositionen (s.13). Enligt vad näringsutskottet har erfarit skall dessa medel ses som en ram för kommande förslag till åtgärder. Förslag om användning av medlen kan, enligt uppgift, komma i tilläggsbudget under hösten 1992, varefter eventuella åtgärder kan träda i kraft den 1januari 1993. Hänsyn kommer därvid att tas till hur de medel -- 625 milj.kr. -- som riksdagen nyligen har fattat beslut om för främjande av biobränsleanvändningen (prop. 1991/92:97, bet. NU25) kommer att användas.
Förslag till åtgärder för att främja biobränslenas ställning förs fram i fyra motioner.
Regeringens förslag kommer att leda till försämrade konkurrensförhållanden för de kommuner som i sina fjärrvärmeverk eller kraftvärmeverk använder biobränslen, sägs det i motion 1991/92:Fi78 (s). Resultatet kommer, enligt motionärerna, att bli antingen att dessa verk övergår till att använda kol eller olja eller att de industrier som de aktuella verken har som kunder övergår till att själva producera sin värme med kol eller olja som bränsle. Sammantaget kommer detta att leda till ökade koldioxidutsläpp och ökad försurning, anför motionärerna.
För att inte bioenergimarknaden skall få en svagare ställning gentemot fossila bränslen finns det anledning att verka för en harmonisering med EG:s skatter, sägs det i motion 1991/92:Fi80 (kds). Eftersom EG:s förslag är tänkta att gälla från den 1januari 1993 finns det, enligt motionären, tid för ytterligare överväganden. Regeringen bör återkomma med förslag om högre nivå för koldioxidskatter eller klargöra hur biobränslenas ställning skall stärkas gentemot fossilbränslen, menar motionären.
Användning av biologiskt framställt bränsle kan vara en framkomlig väg för att minska utsläppen av koldioxid från fordon, sägs det i motion 1991/92:Fi42 (nyd). Regeringen bör utarbeta förslag till främjande av vidare utveckling av sådana produkter, anför motionärerna. För att på sikt helt komma bort från utsläpp av koldioxid från trafiken behövs det dock, enligt motionärerna, ett helt nytt tänkande. Elmotorer och vätgasmotorer är exempel på alternativa drivsystem för fordon som kan bidra till minskade koldioxidutsläpp. Regeringen borde återkomma med förslag till åtgärder som främjar utveckling av alternativa drivsystem.
I motion 1991/92:Fi44 (v) krävs att regeringen skall lägga fram förslag om ökad forskning och information om biobränslen. En kraftfull satsning på biobränslena skulle enligt beräkningar ge mellan 10000 och 20000 nya årsarbeten -- till stor del i de delar av landet där behovet av nya arbetstillfällen är som störst.
Biobränslekommissionen (I1991:01) har enligt sina direktiv (dir. 1991:11) till uppgift att analysera de långsiktiga förutsättningarna för en ökad kommersiell användning av biobränslen samt lämna förslag till åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrenskraft. Kommissionen förutsätts redovisa resultatet av sitt arbete senast i juni 1992.
Beträffande yrkandet i motion 1991/92:Fi78 (s) om försämrade konkurrensförhållanden för de värmeverk som använder biobränslen vill näringsutskottet erinra om vad utskottet har anfört i ett tidigare avsnitt om fjärrvärmeleveranser till industrin.
I anslutning till yrkandet i motion 1991/92:Fi42 (nyd) om utvecklingen av alternativa drivsystem för fordon vill utskottet hänvisa till den redovisning som näringsutskottet har lämnat i betänkandet 1991/92:NU20 om näringspolitik i samband med behandlingen av en motion (fp) med krav på insatser för att främja utveckling av elbilen. I betänkandet (s.70f.) redogörs relativt utförligt för de aktiviteter som pågår på området på olika håll. Utskottet konstaterade dock att konkreta resultat inte har framkommit i någon större omfattning och anförde att det är angeläget att regeringen noga följer utvecklingen. Den då aktuella motionen avslogs på förslag av utskottet.
Näringsutskottet vill vidare i frågan om biobränslenas konkurrenskraft anföra följande.
Biobränslenas konkurrenskraft måste, enligt utskottets mening, upprätthållas. Genom regeringens förslag om höjd skatt på fossila bränslen för övrigsektorn kommer biobränslenas konkurrenskraft att förstärkas inom en stor del av värmemarknaden. Det får därför bedömas troligt att biobränslenas introduktion på marknaden snarast påskyndas och att användningen av biobränslen ökar.
Utskottet vill också återigen erinra om att regeringen har avsatt 500 milj.kr. i samband med energiskatteomläggningen för ytterligare satsningar på förnybar energi och energihushållning.
Den av regeringen aviserade arbetsgruppen, som bl.a. skall ha till uppgift att belysa biobränslenas möjligheter att i större utsträckning bli konkurrenskraftiga inom kraftvärmeområdet, bör enligt utskottets mening kunna ges i uppgift att mer generellt överväga biobränslenas konkurrenskraft. Arbetsgruppen bör därvid självfallet beakta vad biobränslekommissionen kan komma att föreslå i det betänkande som skall avlämnas inom kort.
Med det anförda avstyrker näringsutskottet motionerna 1991/92:Fi78 (s), 1991/92:Fi80 (kds), 1991/92:Fi42 (nyd) och 1991/92:Fi44 (v) i här berörda delar.
Växthusnäringen
Enligt regeringens förslag skall de regler för energibeskattning som föreslås för industrin också gälla för växthusnäringen. Övergångsreglerna föreslås dock få en annan utformning för växthusnäringen med innebörd att nu gällande regler bibehålls under åren 1993 och 1994. Detta innebär att den nuvarande begränsningen av energi- och koldioxidskatten till 15% av de generella skattesatserna för bränslen och el skall fortsätta att gälla under dessa båda år.
För växthusodlingen innebär regeringens förslag en kraftig skatteskärpning, sägs det i motion 1991/92:Fi93 (c). Fullt genomfört ökar förslaget näringens skattekostnad med ca 6milj.kr., hävdar motionärerna. Även under övergångsperioden 1993--1994 uppnås en högre skattekostnad. Beskattningen borde övergångsvis under åren 1993 och 1994 ändras så att växthusodlingen i likhet med industrin befrias från att erlägga allmän energiskatt samt får behålla den 85-procentiga nedsättningen av koldioxidskatten. I motionen hävdas vidare att regeringens förslag om ändrat system för redovisning av energiskatt, innebärande att företaget i efterhand begär återbetalning av erlagd energiskatt, kommer att leda till att företagen drabbas ekonomiskt. Nuvarande administrativa system borde i stället bibehållas.
Den svenska växthusnäringen är utsatt för en hård importkonkurrens -- dels genom höga energiskatter, dels genom hög energiåtgång till följd av ett kallare klimat. Med hänvisning härtill bör, enligt näringsutskottets uppfattning, växthusnäringen ges samma villkor vad gäller energibeskattning som industrin. Detta innebär bl.a. att all energianvändning inom växthusnäringen, dvs. även för belysning, drift av maskiner etc., bör omfattas av de föreslagna reglerna för energibeskattning. Riksdagen bör besluta om erforderliga lagändringar i enlighet härmed. Motion 1991/92:Fi93 (c) blir därmed tillgodosedd.
Stockholm den 19 maj 1992
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Hadar Cars (fp), Birgitta Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Jan Backman (m), Bo Bernhardsson (s), Fredrik Reinfeldt (m), Anita Modin (s), Hans Stenberg (s) och Carl Olov Persson (kds).
Avvikande meningar
1. Allmänt om omläggningen av energibeskattningen
Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Bo Bernhardsson, Anita Modin och Hans Stenberg (alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Allmänt om omläggningen av energibeskattningen -- som börjar med "Det är" och slutar med "berörda delar " bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag till omläggning av energibeskattningen bör, som anförs i motion 1991/92:Fi65 (s), avvisas. Ett skäl till detta är den bristande effektiviteten med förslaget -- mer än hälften av den sänkta energiskatten (ca 2 miljarder kronor per år) kommer att tillfalla företag, för vilka energikostnaden utgör en obetydlig del av den totala produktionskostnaden. Förslaget innebär också att de miljöstyrande inslagen tas bort för industrin -- kol och tung eldningsolja kommer att bli ekonomiskt mer konkurrenskraftiga än naturgas, gasol och biobränslen. Med regeringens förslag blir det vidare en onödigt tung belastning på statsbudgeten, vilket är särskilt allvarligt i det läge som för närvarande råder med ett kraftigt ökande budgetunderskott.
I stället för regeringens förslag förordar näringsutskottet det förslag som läggs fram i nyssnämnda motion. Detta innebär att det av skattemyndigheterna administrerade generella skattetaket för nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt sänks från nuvarande 3% till 0,6%. Samtidigt bör hela oljeskatten få tas in i beräkningsunderlaget. Vidare bör lagens undantagsregel om individuell nedsättning efter regeringsbeslut tas bort och en markering göras att skattetaket skall tillämpas på liknande sätt som andra regler inom företagsbeskattningen. Det föreslagna systemet, som innebär att skattemyndigheterna rutinmässigt skall tillämpa ett generellt skattetak och där inte vissa företag eller industribranscher särskilt skall pekas ut, bör inte medföra någon risk för att handelspolitiska konflikter uppstår.
Näringsutskottet anser också att de två utredningar som begärs i den aktuella motionen är väl motiverade. Regeringen bör sålunda anmodas att låta utreda möjligheterna dels att införa förädlingsvärde i stället för saluvärde vid beräkning av nedsättning av energiskatt, dels att införa administrativa styrmedel i syfte att stimulera till effektivare energianvändning.
Med det anförda avstyrker näringsutskottet regeringens förslag i berörda delar och tillstyrker motion 1991/92:Fi65 (s) i motsvarande delar. Därmed blir också motion 1991/92:Fi46 (s) i huvudsak tillgodosedd. De två övriga här aktuella motionerna, 1991/92:Fi43 (nyd) och 1991/92:Fi44 (v), avstyrks såvitt nu är i fråga.
2. Biobränslen
Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Bo Bernhardsson, Anita Modin och Hans Stenberg (alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Biobränslen -- som börjar med "Biobränslenas konkurrenskraft" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Biobränslenas konkurrenskraft måste, enligt näringsutskottets mening, upprätthållas. Genom det förslag till nytt system för nedsättning av energiskatten som utskottet i det föregående har förordat uppnås att skattelindringen tillfaller de mest energiintensiva företagen. Därmed uppstår inte konkurrensförsämringar för biobränslena i samma omfattning som med regeringens förslag.
Den av -- -- -- (= näringsutskottet) -- -- -- inom kort.
Med det anförda blir motion 1991/92:Fi78 (s) tillgodosedd. Övriga här aktuella motioner, 1991/92:Fi80 (kds), 1991/92:Fi42 (nyd) och 1991/92:Fi44 (v), avstyrks i berörda delar av näringsutskottet.
3. Biobränslen
Bengt Dalström (nyd) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Biobränslen -- som börjar med "Med det" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
På ett område anser utskottet dock att det krävs särskilda insatser. Det gäller användning av biobränslen på fordonsområdet och utveckling av alternativa drivsystem för fordon. I likhet med vad som anförs i motion 1991/92:Fi42 (nyd) bör, enligt näringsutskottets mening, riksdagen anmoda regeringen att lägga fram förslag om åtgärder för att främja användningen av biologiskt framställt bränsle för fordonstrafik. Likaså bör regeringen vidta åtgärder för att främja utveckling av alternativa drivsystem för fordon, t.ex. genom särskilda skatteförmåner.
Med uttalanden från riksdagen av angiven innebörd blir motion 1991/92:Fi42 (nyd) helt tillgodosedd i denna del. Övriga här aktuella motioner, 1991/92:Fi78 (s), 1991/92:Fi80 (kds) och 1991/92:Fi44 (v), avstyrks i berörda delar av näringsutskottet.
4. Växthusnäringen
Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Bo Bernhardsson, Anita Modin och Hans Stenberg (alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Växthusnäringen -- som börjar med "Den svenska" och slutar med "därmed tillgodosedd" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående förordat en annan utformning av energibeskattningen än den som regeringen föreslår. De frågeställningar som tas upp i motion 1991/92:Fi93 (c) saknar därför aktualitet. Motionen avstyrks.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1991/92:AU5y Bilaga 11
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen 1991/92:150 (kompletteringspropositionen) och med anledning av den avgivna motioner såvitt avser bilaga I:8 med undantag av avsnittet B1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader (mom. 1 och 2), vilket remitterats till arbetsmarknadsutskottet.
Under förutsättning av finansutskottets medgivande överlämnar arbetsmarknadsutskottet tillsammans med föreliggande yttrande även avsnittet om arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. Yttrandet omfattar även ett motionsyrkande på detta område.
Vidare behandlar arbetsmarknadsutskottet i detta yttrande fyra motioner från den allmänna motionstiden i år, vilka har hänvisats till utskottet. Med det yttrande som här följer överlämnas -- under förutsättning av finansutskottets medgivande -- även dessa fyra motioner.
Arbetsmarknadsutskottet vill i detta sammanhang informera om att beträffande motionerna Fi41 och Fi83, vilka väckts med anledning av kompletteringspropositionen, har yrkande 43 i motion Fi41 och yrkande 8 i motion Fi83 remitterats till arbetsmarknadsutskottet; dessa yrkanden kommer att behandlas i senare sammanhang.
Utskottet yttrar sig i det följande över
dels propositionens bilaga I:8 (arbetsmarknadsdepartementet),
dels följande med anledning av proposition 150 väckta motioner
1991/92:Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s), yrkandena 1, 34--42 och 44--46, 1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd), yrkande 21, 1991/92:Fi44 av Lars Werner m.fl. (v), yrkandena 3--6, 1991/92:Fi45 av Birgitta Dahl m.fl. (s), 1991/92:Fi50 av Magnus Persson m.fl. (s), 1991/92:Fi51 av Rune Evensson m.fl. (s), 1991/92:Fi52 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s), 1991/92:Fi55 av Kjell Nilsson m.fl. (s), 1991/92:Fi58 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s), 1991/92:Fi60 av Axel Andersson m.fl. (s), 1991/92:Fi61 av Anita Johansson m.fl. (s), 1991/92:Fi62 av Monica Öhman m.fl. (s), 1991/92:Fi63 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s), 1991/92:Fi64 av Hans Stenberg m.fl. (s), 1991/92:Fi69 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s), 1991/92:Fi70 av Stig Alemyr m.fl. (s), 1991/92:Fi71 av Owe Andréasson m.fl. (s), 1991/92:Fi79 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s), 1991/92:Fi82 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s), 1991/92:Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s), yrkandena 5--7 och 10, 1991/92:Fi85 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s), 1991/92:Fi87 av Anders Nilsson m.fl. (s), 1991/92:Fi88 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s), 1991/92:Fi91 av Bengt Hurtig (v), 1991/92:Fi96 av Håkan Strömberg m.fl. (s), 1991/92:Fi97 av Martin Nilsson m.fl. (s), 1991/92:Fi102 av Inger Hestvik m.fl. (s), yrkande 2, 1991/92:Fi103 av Bo Finnkvist m.fl. (s), 1991/92:Fi104 av Georg Andersson m.fl. (s),
dels följande motioner från allmänna motionstiden
1991/92:A216 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp), 1991/92:A256 av Carl-Johan Wilson (fp), 1991/92:A276 av Stefan Attefall och Jerzy Einhorn (kds), 1991/92:A279 av Dan Ericsson i Kolmården och Ulf Björklund (kds).
Inledning
Arbetsmarknadsutskottet redovisade sin syn på arbetsmarknadspolitikens inriktning, åtgärder och resurstilldelning under nästa budgetår i sitt betänkande 1991/92:AU11, vilket debatterades i riksdagen den 13 maj. En vecka dessförinnan behandlades utskottets betänkanden 1991/92:AU12 och 1991/92:AU16 på arbetslivsområdet. Vad utskottet anfört och föreslagit i betänkandena bifölls av kammaren.
De nu aktuella regeringsförslagen innebär dels vissa tillägg och förändringar till de av riksdagen anvisade anslagen, dels olika frågor om finansiering. Innan utskottet går in på dessa förslag och motionsyrkanden i anslutning till dem, kommer utskottet att redovisa sina synpunkter på motionsyrkanden om inriktningen av arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsmarknadpolitikens inriktning
Socialdemokraterna anför i sin partimotion Fi41 att den viktigaste politiska frågan nu är att bekämpa den ökande arbetslösheten. För Socialdemokraterna har målet alltid varit arbete åt alla, medan regeringens mål endast är att förhindra att arbetslösheten i Sverige når samma nivåer som i omvärlden, anges det i motionen. För att bekämpa arbetslösheten begärs en inriktning av politiken som utgår från behovet av ett kraftfullt investeringsprogram. Motionens förslag till investeringsprogram innebär att 40 miljarder kronor investeras i huvudsakligen offentlig sektor över hela landet under de närmaste två åren. Till motion Fi41 har fogats en bilaga med en länsvis förteckning av förslag på investeringsprojekt från lokala organisationer. I andra bilagor finns ytterligare förslag till tidigareläggningar, investeringsobjekt och projekt, t.ex. inom SJ och luftfartsverket. Förslagen omfattar såväl kommunala projekt (t.ex. lokaler, fritid och kulturminnen, VA-anläggningar, gator och vägar) och projekt inom landstingen som investeringar inom byggnadsstyrelsens, vägverkets och banverkets ram. Med de satsningar som föreslås i motionen menar motionärerna att arbetslösheten kan beräknas till 3,5 % nästa år i stället för de 5 % som regeringen anser.
Utskottet vill anföra följande.
Läget på arbetsmarknaden förvärras enligt kompletteringspropositionen och kommer att vara fortsatt mycket besvärligt även nästa år, samtidigt som en viss tillväxt i ekonomin då bör vara möjlig att uppnå. För år 1992 beräknas en genomsnittlig arbetslöshet på 4,4 % och för år 1993 5,0 %.
Den inriktning av arbetsmarknadspolitiken, som för tre veckor sedan lades fast i utskottets betänkande 1991/92:AU11, är alltjämt i det väsentliga giltig. Utskottet vidhåller sin då redovisade uppfattning att uppgiften är att ge förutsättningar för tillväxt i hela landet för att skapa trygga jobb på sikt. Arbetsmarknadspolitiken i sig kan inte skapa varaktiga och trygga arbeten men däremot motverka arbetslöshet och stödja människor i den anpassning som ekonomin nu genomgår. Utskottet vill särskilt starkt understryka att inriktningen måste vara att hålla fast vid arbetslinjen, inte minst med hänsyn till det nu rådande konjunkturläget. Vidare skall utsatta grupper prioriteras, långtidsarbetslöshet motverkas och jämställdheten på arbetsmarknaden öka. Användningen av arbetsmarknadspolitiska insatser -- inte minst för arbetslösa ungdomar -- måste därför intensifieras på det sätt som utskottet förordat i sitt betänkande AU11, vilket riksdagen godkänt. I likhet med tidigare år vill utskottet bestämt avvisa arbetslöshet som ett medel i den ekonomiska politiken med hänsyn till mänskliga, sociala och ekonomiska aspekter.
Förutom de arbetsmarknadspolitiska insatserna, till vilka utskottet återkommer i det följande, är det viktigt att i detta sammanhang också framhålla de sysselsättningseffekter som följer av ett genomförande av de stora infrastrukturinvesteringar som föreslås inom kompletteringspropositionens ram. I bilaga I:4, Kommunikationsdepartementet, föreslås att 2 200 milj.kr. anvisas till åtgärder på de mindre vägarna och på vissa järnvägar under budgetåret 1992/93. I propositionen anges att medelsfördelningen till olika objekt skall ske med hänsyn till "arbetslöshetssituationen och behovet och nyttan av åtgärderna samt till objektens betydelse för bl.a. näringslivets behov av transporter och för ökad tillväxt. Åtgärderna skall kunna sättas igång snabbt och vara sysselsättningsintensiva. -- Möjligheten att anlita av arbetsmarknadsmyndigheterna anvisad arbetskraft skall tas till vara."
Även på andra områden som statlig lokalförsörjning, utbildningsområdet, kulturområdet etc. finns förslag av betydelse för sysselsättningsläget. Under rubriken Statlig lokalförsörjning och fastighetsförvaltning föreslås exempelvis att regeringen till följd av det besvärliga sysselsättningsläget ges ett bemyndigande att inom en total kostnadsram om 1000 milj.kr. igångsätta byggnadsprojekt löpande under budgetåret 1992/93. Beträffande de nämnda byggnadsprojekten anmäls i propositionen avsikten att återkomma till riksdagen och redovisa hur bemyndigandet har använts.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om att utskottet vid flera tillfällen uttalat sitt stöd för uppföljning av de olika arbetsmarknadsåtgärderna. Exempelvis anförde utskottet för ett halvår sedan i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:AU4 följande:
Utskottet har samma synsätt beträffande de stora infrastrukturinvesteringar som nu kommer till stånd. Utskottet utgår från att regeringen i samband med de årliga anslagsframställningarna eller i andra lämpliga sammanhang kommer att hålla riksdagen underrättad om effekten av de olika åtgärderna utan att det kommer en uttrycklig begäran från riksdagen.
Utskottet har försökt få fram en uppskattning av det antal personer som kan få sysselsättning genom olika infrastrukturåtgärder m.m. Med hänsyn till svårigheterna att få fram sådana uppgifter anser utskottet att det är angeläget att utveckla rutiner och metoder för att bättre kunna följa utvecklingen beträffande medelsåtgång och antal sysselsatta.
Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning är förslagen i propositionen ägnade att motverka ökningen av arbetslösheten samtidigt som den nödvändiga strukturella omställningen sker. Genom att utveckla infrastrukturen och öka kompetensen höjs effektiviteten och läggs en grund till en snabbare ekonomisk utveckling när konjunkturen vänder. Utskottet vidhåller sina synpunkter på behovet av att kunna följa effekterna av de olika åtgärder som har betydelse för sysselsättningen. Det arbetsmarknadspolitiska läget kommer att följas med uppmärksamhet, och utskottet utgår från att regeringen utnyttjar finansfullmakten om behov snabbt uppstår av insatser utöver de nu planerade åtgärderna. Med hänsyn till vad som anförts avstyrker utskottet motion Fi41 (yrkande 1).
Socialdemokraterna tar vidare i motion Fi41 upp förslag angående kompetensutveckling med utgångspunkt i arbetsplatsens behov (yrkande 34). Motionärerna anser att riksdagen bör uppdra åt regeringen att med kompetensutredningens förslag som bas utarbeta ett program för satsning på utbildning och andra kompetenshöjande åtgärder. Bl.a. är det angeläget att förbättra förutsättningarna för inventeringar av de anställdas utbildnings- och kompetensbehov.
För att öka personalens kompetens inom tillverkningsindustrin föreslås också i motion Fi41 en tvåårig försöksverksamhet med inriktning mot små och medelstora företag (yrkande 35). Arbetsgivarna får inom vissa ramar göra avdrag med hälften av kostnaden för de anställdas kompetensutveckling vid redovisning av de sociala avgifterna. Kostnaden beräknas för nästa budgetår till 425 milj.kr. I denna punkt yrkas att riksdagen godkänner förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter (bilaga 2 i yttrandet).
Även Vänsterpartiet i motion Fi44 förordar utbildning och kunskapshöjning inom industrin för att stärka konkurrenskraften (yrkande 6). I första hand föreslås teknisk-humanistisk utbildning.
Arbetsmarknadsutskottet har inte någon annan uppfattning än motionärerna när det gäller den allmänna synen på behovet av kompetensutveckling som en faktor för att öka produktiviteten i företagen. Kompetensutvecklingsfrågorna bereds inom regeringskansliet. Bl.a. föreligger den av Socialdemokraterna nämnda utredningen om kompetensutveckling (slutbetänkande SOU 1992:7), vilken är utsänd på remiss. Remisstiden går ut den 1 augusti 1992. Ytterligare underlag för fortsatta överväganden kommer att föreligga när kommittén som skall utreda en effektivare vuxenutbildning (dir. 1992:48) lägger fram sina resultat. Enligt direktiven är det uppenbart att Sverige har ett mycket stort behov av att höja arbetskraftens kompetens, sett såväl ur ett allmänt tillväxtperspektiv som ur ett specifikt EG-perspektiv. Bl.a. skall utredaren belysa hur staten kan stärkas i sin roll som upphandlare av utbildning för vuxna samt hur statens ansvar för den framtida distansutbildningen skall utformas. Utredningsarbetet skall vara avslutat före den 1 mars 1993. Någon riksdagens åtgärd med anledning av de här aktuella motionskraven är därför inte påkallad.
När det gäller förslaget om en tvåårig försöksverksamhet med kompetensutveckling inom tillverkningsindustrin vill utskottet erinra om att ett motsvarande förslag behandlats av utskottet i slutet av april månad. Utskottet framhöll då att förslaget inte ger någon direkt sysselsättningseffekt och att det föreslagna regelsystemet och kostnadsramen på 425 milj.kr. endast medger att en liten andel (under 5 %) av de anställda inom tillverkningsindustrin kommer att beröras. Utskottet ställde sig därför avvisande till förslaget och följaktligen också till det till motionen fogade lagförslaget om ändring i lagen (1981:691) av socialavgifter. Utskottet har inte ändrat uppfattning i denna fråga. Med hänvisning till det anförda avstyrker arbetsmarknadsutskottet motion Fi41 (yrkandena 34 och 35) samt motion Fi44 (yrkande 6).
Ett par yrkanden gäller översyn av vissa förhållanden som har samband med arbetslöshetsförsäkring.
Socialdemokraterna begär i motion Fi41 (yrkande 39) en översyn av garantiregeln mot utförsäkring från a-kassa. Det bör enligt motionärernas uppfattning övervägas om inte kommunerna skall vara skyldiga att tillsammans med arbetsförmedlingen erbjuda beredskapsarbete åt dem som hotas av utförsäkring. Efter utredning bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag. Vidare begär motionärerna (yrkande 40) att en översyn görs av de deltidsarbetslösas situation med hänsyn till att reglerna slår hårt mot de drabbade, oftast kvinnor. Många av dessa står inför valet att antingen säga upp sig helt från sin anställning och stämpla på heltid eller försöka leva på en alltför låg inkomst.
Utskottet har nyligen i sitt av riksdagen godkända betänkande AU11 informerat om att regeringen tillsatt en utredning med uppdrag att föreslå utformningen av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (A1992:03). Utredningen bör enligt direktiven (dir. 1992:24) vara avslutad senast den 31 mars 1993. I det nämnda betänkandet redogör utskottet närmare för de direktiv som lämnats till den nyligen tillsatta enmansutredningen. Utskottet hänvisar till denna redogörelse. Mot bakgrund av att en allsidig utredning av de nuvarande reglerna nu pågår utgår utskottet från att även de frågor som motionärerna har aktualiserat kommer att behandlas. Yrkandena 39 och 40 i motion Fi41 avstyrks därmed.
Kvinnornas situation på arbetsmarknaden tas upp i två motioner.
Med hänsyn till att arbetslösheten kommer att öka bland kvinnorna anser Socialdemokraterna i sin partimotion Fi41 (yrkande 41) att regeringen bör ge AMS i uppdrag att ta fram en strategi för kvinnornas situation på arbetsmarknaden.
Även i motion Fi83 (yrkande 5) av Margareta Winberg m.fl. (s) föreslås ett uppdrag till AMS att ta fram en strategi för kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Enligt motionärerna hotas kvinnornas frihet att förvärvsarbeta och därför föreligger behov av en generell kvinnopolitik (yrkande 10). Vidare bör konsekvensanalyser göras av regeringsförslagens betydelse för kvinnor och män (yrkande 7).
Kvinnors situation i arbetslivet har tagits upp av utskottet dels i samband med behandlingen av en ny jämställhetslag (prop. 1990/91:113, bet. AU17, rskr. 288), dels i samband med behandlingen av omfattande ändringar i arbetsmiljölagen (prop. 1990/91:140, bet. AU22, rskr. 302). Vad gäller resurserna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna vill utskottet hänvisa till att arbetsmarknadsmyndigheterna skall verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor och motverka en könsuppdelad arbetsmarknad.
Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med såväl motionärerna som propositionen att jämställdheten på arbetsmarknaden skall öka. De nya lagarna skapar enligt utskottets sätt att se förutsättningar för att höja ambitionsnivån.
Vad gäller frågan om konsekvensanalyser av regeringsförslagen med hänsyn till effekterna för kvinnor resp. män utgår utskottet liksom tidigare (bet. 1989/90:AU1) från att en bevakning sker inom regeringskansliet av att budgetförslagen redovisas och utformas på ett sådant sätt att jämställdhetsarbetet främjas. Något särskilt uttalande härom från riksdagens sida är enligt utskottets mening inte erforderligt.
Enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) uppgick arbetslösheten för kvinnor till 3,0 % i april månad, medan männens arbetslöshet uppgick till 5,3 %. Enligt AMS bedömning kommer kvinnornas arbetslöshet att öka snabbt när besparingar och strukturförändringar i kommunernas verksamhet börjar slå igenom. Åren 1993 och 1994 blir enligt AMS speciellt hårda för kvinnorna. Utskottet kommer uppmärksamt att följa kvinnornas situation på arbetsmarknaden i relation till konjunkturförloppet. Här föreliggande motionsyrkanden ger emellertid inte tillräckligt underlag för ett ställningstagande som går motionärerna till mötes. Motion Fi41 (yrkande 41) samt motion Fi83 (yrkandena 5, 7 och 10) avstyrks därmed.
Finansieringsfrågor
I propositionen föreslås att medel från arbetslivsfonden -- 2 miljarder kronor -- skall kunna disponeras för finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder. Detta skall möjliggöras genom en särskild lag om avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift. Regeringens lagförslag återfinns i bilaga till propositionen.
Genom arbetsmiljöavgiften, som arbetsgivarna hade att erlägga under perioden september 1989 -- december 1990 erhöll fonden ca 11,4 miljarder kronor, till vilket belopp skall läggas avkastningen på kapitalet. Tills i dag har fonden beslutat om bidrag på drygt 4 miljarder kronor till över 5 000 projekt med syftet att reducera den arbetsrelaterade ohälsan.
Förslaget i propositionen att använda 2 miljarder kronor från arbetslivsfonden till sysselsättningsskapande åtgärder bör ses mot bakgrund av att det i dag finns betydande realekonomiskt utrymme för investeringar som långsiktigt kan höja produktiviteten. Samtidigt kan den ursprungliga målsättningen med arbetslivsfonden upprätthållas, eftersom de projekt som i dag kommer i gång sker till klart lägre priser än vad som varit fallet under tidigare år.
I propositionen anförs vidare att det finns starka skäl att göra ytterligare särskilda insatser riktade till småföretagen. Arbetsmarknadsministern aviserar ett kommande uppdrag till den centrala arbetslivsfonden att särskilt beakta de mindre företagen inom tillverkningsindustrin vid bidragsgivningen.
Utöver tidigare planerad bidragsgivning bör enligt propositionen ytterligare 2,5 miljarder kronor kunna beslutas av arbetslivsfonden fram t.o.m. december 1993 för sådana arbetsmiljöförbättringar och rehabiliteringsåtgärder som också ger ökad produktivitet. Sammanlagt innebär detta en total beslutsram om 5--6 miljarder kronor och en total investeringsvolym om 10--14 miljarder kronor under perioden.
I Socialdemokraternas motion Fi41 (yrkande 42) samt i motion Fi62 av Monica Öhman m.fl. (s) yrkas avslag på regeringens förslag. I motionerna framhålls att redovisningen av regeringens förslag om hur medlen skall användas till sysselsättningsskapande åtgärder är knapphändig. Att medlen skulle gå in i statsbudgeten och t.ex. bekosta skattesänkningar kan motionärerna inte acceptera. I den socialdemokratiska partimotionen anses dock att fonden engångsvis skulle kunna få bidra till finansieringen i den mån det av Socialdemokraterna föreslagna investeringsprogrammet vinner gehör. "Uppsnabbandet" i bidragsgivningen ställer man sig tveksam till med hänsyn till fondernas begränsade administration.
I Ny demokratis motion Fi42 (yrkande 21) förordas att minst 2 miljarder kronor överförs från arbetslivsfonden och används till infrastrukturella sysselsättningsskapande åtgärder. Bra vägar och järnvägar skapar enligt motionärerna inte bara sysselsättning utan också tillväxt i ekonomin.
Utskottet vill erinra om att frågan om att använda arbetslivsfondens medel för arbetsskapande åtgärder har behandlats av utskottet i slutet av april månad. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:AU11 har utskottet anfört att arbetslivsfondens bidrag till arbetsgivare för arbetsmiljöförbättringar och åtgärder för arbetsanpassning och rehabilitering enligt utskottets uppfattning är ett uttryck för långsiktigt tänkande på den svenska arbetsmarknaden. I den mån arbetslivsfondens medel kan användas för långsiktigt produktivitetsskapande investeringar i en snabbare takt än vad som tidigare planerats ansåg utskottet att sådana åtgärder är värdefulla ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt. Utskottet har inte ändrat uppfattning på denna punkt. För att bekämpa arbetslösheten och på sikt skapa bättre förutsättningar för produktivitetsförbättringar bör, såsom föreslås i propositionen, 2 miljarder kronor ur arbetslivsfonden disponeras för vissa sysselsättningsskapande åtgärder, t.ex. infrastruktursatsningar. Förslaget från Ny demokrati om utnyttjande av medel från arbetslivsfonden tillgodoses i stor utsträckning av propositionen, och någon särskild åtgärd från riksdagens sida bör således inte vara aktuell med anledning av detta yrkande.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker därför att propositionens förslag till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift (bilaga till propositionen) antas. Motionerna Fi41 (yrkande 42), Fi42 (yrkande 21) och Fi62 avstyrks.
Vidare läggs i propositionen fram förslag om finansiering av arbetslöshetsersättning m.m.
Arbetsmarknadsfonden, dvs. det konto på riksgäldskontoret varifrån statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen, kontant arbetsmarknadsstöd m.m. utbetalas, kommer med nuvarande progonoser att uppvisa ett underskott på närmare 10 000 milj.kr. vid utgången av nästa budgetår. Prognoserna utgår från nuvarande bedömning av arbetslöshetens utveckling och med hänsyn tagen till de olika förslag som läggs fram i propositionen. För att finansiera detta underskott måste fonden förstärkas, anförs det i propositionen. Denna förstärkning bör enligt regeringen ske genom att riksförsäkringsverkets rörliga kredit i riksgäldskontoret utökas till 10 000 milj.kr. för nästa budgetår.
Utskottet vill erinra om att en ny finansieringsordning för statens utgifter för arbetslöshetsersättningar m.m. började gälla den 1 juli 1988 (prop. 1987/88:114, bet. AU18, rskr. 387). Utskottet beskrev det nya systemet på följande sätt i det ovan nämnda, av riksdagen godkända, betänkandet.
Statsbidragen till arbetslöshetskassorna föreslås bli finansierade genom arbetsmarknadsavgiften, i den mån bidragen inte täcks av de avgiftsmedel som kassorna skall leverera in till staten. Statens bidrag till permitteringslöneersättningarna avses bli helt finansierat genom arbetsmarknadsavgiften. Å andra sidan förordar regeringen att statens utgifter för KAS och utbildningsbidragen i fortsättningen helt täcks via anslag på statsbudgeten.
-- -- --
Utbetalningarna av statsbidrag till arbetslöshetskassor och permitteringslöneersättningar förutsätter att tillgängliga arbetsgivaravgiftsmedel förslår. För att klara variationer i utbetalningsbehovet skall med regeringens förslag överskottsmedel kunna behållas för att utnyttjas i perioder med ökade utbetalningar. Vidare förordas att till systemet skall knytas en rörlig kredit om högst 1 000 milj.kr. för att undvika att man skall behöva snabbt ändra nivån på arbetsmarknadsavgiften.
Sammanfattningsvis ansåg utskottet att riksdagen med avslag på aktuella motionsyrkanden skulle godkänna vad som föreslagits i propositionen om statsbidrag, rörlig kredit m.m.
Utskottet kan konstatera att arbetsmarknadsfondens användning som finansieringskälla har utvidgats sedan finansieringsformerna lagts fast år 1988 enligt ovan. År 1991 har reglerna ändrats så att även det kontanta arbetsmarknadsstödet, KAS, samt vissa utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering finansieras genom arbetsmarknadsfonden (prop. 1990/91:100 bil. 12, bet. AU11 och AU12, rskr. 164 och 165). Därutöver har engångsuttag gjorts från arbetsmarknadsfonden för att finansiera andra utbildningsbidrag än de ovan nämnda, rekryteringsstöd och inskolningsplatser m.m. (prop. 1990/91:100 bil. 12, bet. AU11, rskr. 164 och prop. 1990/91:150 bil. I:6, bet. FiU30, rskr. 386, 387 och 388). Sammanlagt har under budgetåret 1991/92 medgetts en engångsvis särskild disposition av 3859950000 kr. för dessa ändamål.
Arbetsmarknadsfondens storlek påverkas även av den nya arbetsmarknadspolitiska åtgärden utbildningsvikariat. Denna åtgärd innebär att arbetsgivarna vid inbetalning av arbetsgivaravgifterna får göra avdrag för utbildningskostnader och vikariekostnader inom vissa ramar. Enligt beräkningar som gjorts inom arbetsmarknadsdepartementet minskar avgiftsinkomsterna härigenom med 1 604 milj.kr. under budgetåret 1991/92 och med 2 520 milj.kr. budgetåret 1992/93.
Med de antaganden som gjorts beträffande arbetslöshet, löneutveckling och ränteläge har utskottet erfarit att det hotande underskottet i arbetsmarknadsfonden för budgetåret 1992/93 har beräknats till 9 994 milj.kr. och för budgetåret 1993/94 till 26 292 milj.kr. Även åren därefter ökar underskotten om inga korrigeringar vidtas.
Utskottet vill understryka att metoden med en utökad kredit i riksgäldskontoret inte är en långsiktig lösning. Med hänsyn till den mycket svåra situationen på arbetsmarknaden tillstyrker utskottet att en rörlig kredit om högst 10 000 000 000 kr. får disponeras i riksgäldskontoret under budgetåret 1992/93 för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen, permitteringslöneersättningen, kontant arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag.
Beträffande finansieringen av den statliga lönegarantin anförs i propositionen att utbetalningarna från lönegarantifonden har stigit kraftigt på grund av det stora antalet konkurser under det senaste året. Under nästa budgetår kommer utgifterna i fonden att överstiga tillgångarna med ca 1800 milj.kr. Det är därför nödvändigt att tillfälligt förstärka lönegarantifonden. Förstärkningen bör enligt propositionen ske genom att den rörliga krediten i riksgäldskontoret höjs från 200 milj.kr. till 2000 milj.kr. under nästa budgetår. Vid beräkningen av hur mycket den rörliga krediten bör höjas har hänsyn tagits till de i proposition 1991/92:139 framlagda förslagen om förändringar i lönegarantisystemet.
Utskottet konstaterar att den nämnda propositionen 139 är under beredning i riksdagen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag att en rörlig kredit om högst 2 000 000 000 kr. får disponeras i riksgäldskontoret under budgetåret 1992/93 för utbetalningar enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs.
B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
I detta avsnitt föreslås i propositionen (bilaga I:8 s. 17--18) att riksdagen godkänner att den avgiftsbelagda programförmedlingen upphör. Motivet är att det är svårt att bedriva en verksamhet som finansieras både genom anslag och avgifter. Avgifterna har inte täckt kostnaderna.
Utskottet tillstyrker förslaget för sin del.
Under anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader har riksdagen anvisat 2 810 242 000 kr. (bet. 1991/92:AU11, rskr. 252). För att särskilja de arbetsmarknadspolitiska och kulturpolitiska målen föreslås i propositionen att kostnaderna för förmedlingsverksamhet vid centrumbildningarna lyfts bort från anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader och i stället får belasta elfte huvudtitelns anslag Bidrag till utvecklingsverksamheter inom kulturområdet m.m. Detta innebär att anslaget för arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader bör minskas med 2773 000 kr.
I Socialdemokraternas motion Fi41 (yrkande 38) föreslås att anslaget för förvaltningskostnader bör tillföras 40 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit. Avsikten är att arbetsmarknadsmyndigheterna skall kunna bedriva uppsökande verksamhet bland långtidsarbetslösa i samarbete med t.ex. de fackliga organisationerna.
Utskottet kan inte biträda förslaget i motion Fi41. Regeringens anslag bör godtas liksom vad i övrigt anförts i anslutning till detta. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen såvitt nu är i fråga och avstyrker motion Fi41 (yrkande 38).
B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Beträffande starta-eget-bidraget föreslår regeringen följande ändringar (avsnitt 2.5.2 i propositionen):
under budgetåret 1992/93 bör bidrag få lämnas även till dem som riskerar arbetslöshet inom det regionalpolitiska stödområdet bör även den som inte är eller riskerar att bli arbetslös kunna beviljas starta-eget-bidrag. Vakansen kan erbjudas en arbetslös bidragsperioden bör kunna förlängas med högst sex månader om det finns särskilda skäl även personer som inte har rätt till a-kassa eller kontant arbetsmarknadsstöd skall ha möjlighet att beviljas starta-eget-bidrag.
Bidraget föreslås från den 1 juli 1992 motsvara det utbildningsbidrag som skulle ha beviljats en nyföretagare om denne deltagit i arbetsmarknadsutbildning, dvs. lägst 338 kr. per dag.
Regeländringarna bör enligt propositionen inte föranleda något medelstillskott. En ökad efterfrågan får finansieras inom ramen för anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. AMS bör enligt propositionen verka för att starta-eget-bidraget används som ett medel för att bredda kvinnornas möjligheter på arbetsmarknaden.
Med hänsyn till det nuvarande läget på arbetsmarknaden ser utskottet positivt på vidgningen av möjligheterna att använda starta-eget-bidraget. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag.
När det gäller frågan om beskattning av starta-eget-bidraget vill utskottet göra följande tillägg. Det ovan tillstyrkta starta-eget-bidraget, motsvarande utbildningsbidrag, bör liksom det nuvarande starta-eget-bidraget, vilket motsvarar dagpenning från arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd, räknas som skattepliktig intäkt av tjänst. Utskottet föreslår att en bestämmelse härom förs in i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (KL). Samtidigt bör en annan justering göras i den nämnda punkten 12 av anvisningarna. Med hänsyn till att försöksverksamheten med stimulansbidrag till arbetssökande som utbildar sig för och tar anställning i verkstadsindustrin upphör vid utgången av innevarande budgetår (prop. 1991/92:100 bil. 11 s. 70--71) bör anvisningarna ändras så att stimulansbidrag förs bort från uppräkningen av vad som skall räknas som skattepliktig intäkt av tjänst. Utskottets förslag till lag om ändring i lagen (1992:328) om ändring i lagen (1991:1153) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) redovisas i bilaga 1 till detta yttrande.
Vidare föreslås i propositionen att försöksverksamheten med bidrag till lönekostnader vid utbildning i företag (avsnitt 2.6.3 i propositionen) förlängs. Arbetsmarknadsutvecklingen talar för att bidraget bör finnas kvar även under nästa budgetår inom ramen för de medel som redan beräknats för bidrag till utbildning i företag. Bidraget -- vilket endast utgår inom tillverkningsindustrin -- bör i första hand komma små och medelstora företag till del.
Arbetsmarknadsutskottet har intet att erinra mot detta förslag och tillstyrker således propositionen i denna del.
Vidare bereds riksdagen ta del av vad som i propositionen anförs om bidrag till arbetshjälpmedel och arbetsbiträde åt handikappade ungdomar i ungdomspraktik (avsnitt 2.6.2 i propositionen). Handikappade ungdomar i ungdomspraktik bör enligt arbetsmarknadsministerns mening inte behandlas på annat sätt än de ungdomar som fullgör praktisk arbetslivsorientering. De handikappade ungdomarna bör således kunna omfattas av bidrag till arbetshjälpmedel och arbetsbiträde, om de behöver sådant stöd för att klara sin praktik.
Utskottet har i sitt betänkande 1991/92:AU11, vilket godkänts av riksdagen den 13 maj, beskrivit en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd för ungdomar, benämnd ungdomspraktik. Utskottet hänvisar till detta betänkande och föreslår att denna punkt läggs till handlingarna.
Enligt propositionen bör AMS tillföras medel för ytterligare beredskapsarbeten m.m. En förstärkning på 450 milj.kr. bör i första hand användas till upprustning av skolans fysiska arbetsmiljö, s.k. skogliga beredskapsarbeten samt beredskapsarbeten inom naturvårdsområdet. Vidare bör AMS tillföras 50 milj.kr. för om-, till- och nybyggnad av små samlingslokaler, varvid sysselsättningssvaga områden skall prioriteras. I propositionen förordas också att ramen för otraditionella insatser höjs till 200 milj.kr. inom ramen för anslaget B2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
I Socialdemokraternas motion Fi41 (yrkande 36) liksom i motion Fi83 (yrkande 6) av Margareta Winberg m.fl. begärs att den av regeringen föreslagna anslagsökningen i första hand används för att skapa jobb, utbildning eller beredskapsarbete åt kvinnor eftersom andra satsningar på t.ex. investeringar främst kommer mansdominerade yrkesgrupper till del.
Därutöver begärs i den socialdemokratiska partimotionen andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder motsvarande ytterligare 2 000 milj.kr. utöver tidigare anvisade medel till B2-anslaget. Enligt motionen bör kommunerna få möjlighet att genomföra beredskapsarbeten av ROT-karaktär (motsvarande 1 650 milj.kr.). Detta bör ge investeringar av en volym på 6 000 milj.kr. Därutöver anför motionärerna att AMS stöd till företagsutbildning inom tillverkningsindustrin bör medföra att anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör öka med 100 milj.kr. Otraditionella insatser bland arbetslösa ungdomar bör få motsvara 250 milj.kr.
Utskottet vill i likhet med propositionen betona att det är angeläget att arbetsmarknadsverket i sin fördelning av insatser gör stora ansträngningar att ta fram platser åt sådana kategorier av arbetslösa, inte minst kvinnor, som inte primärt berörs av de föreslagna infrastrukturinvesteringarna. Motionärernas önskemål i denna del ligger således i linje med utskottets och propositionens uppfattning.
I april 1992 uppgick antalet personer i beredskapsarbete till 18 100 enligt AMS verksamhetsstatistik. Ett år tidigare var motsvarande antal 11 300 personer. Svårigheten är nu att finna lämpliga beredskapsarbetsplatser för bl.a. alla de arbetslösa som har fått arbetslöshetsersättning under så lång tid att ersättningsperioden riskerar att gå till ända. De omfattande satsningarna på infrastrukturinvesteringar innebär fördelar även ur denna synvinkel. Utskottet förutsätter att beslut om medel till beredskapsarbete sker i ordinarie ordning.
Vad gäller behovet av satsning på företagsanknuten utbildning samt på otraditionella insatser anser utskottet att motionärernas bedömning inte är väsentligt skild från propositionens tillika med utskottets bedömning. Däremot anser utskottet att de nämnda satsningarna bör ske inom ramen för propositionens förslag angående det här aktuella anslaget.
Motionerna Fi41 (yrkande 36 i motsvarande del) och Fi83 (yrkande 6 i motsvarande del) avstyrks med det anförda.
Som en konsekvens av de olika förslagen beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärder föreslår regeringen att riksdagen för budgetåret 1992/93 till anslaget B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder anvisar 500 milj.kr. utöver vad som föreslagits i proposition 1991/92:100 bilaga 11.
Såväl i den socialdemokratiska partimotionen Fi41 som i motion Fi83 av Margareta Winberg m.fl. yrkas att det till anslaget B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder anvisas ett belopp som är 2 000 milj.kr. utöver regeringens förslag i kompletteringspropositionen.
Utskottet har tidigare ställt sig bakom regeringens bedömning av de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Som en konsekvens härav kan utskottet inte biträda anslagsyrkandena i motionerna Fi41 och Fi83, som utgår från en högre verksamhetsnivå. Utskottet tillstyrker därmed propositionens förslag i denna del och avstyrker motion Fi41 (yrkande 36 i motsvarande del) och Fi83 (yrkande 6 i motsvarande del).
I fyra motioner från den allmänna motionstiden i år förordas en omfördelning eller överföring av medel från anslaget B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till olika utbildningsändamål inom komvux och folkbildningen med betydelse ur sysselsättningssynpunkt. De fyra motionerna är A216 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp), A256 av Carl-Johan Wilson (fp), A276 av Stefan Attefall och Jerzy Einhorn (kds) och A279 av Dan Ericsson i Kolmården och Ulf Björklund (kds).
Utskottet vill i detta sammanhang redovisa vissa ställningstaganden inom utbildningsutskottet och kulturutskottet tidigare i år.
I anslutning till behandlingen av budgetpropositionen i år har utbildningsutskottet tagit upp ett antal motioner vari regeringens förslag till besparingar inom komvux avvisas. Utbildningsutskottet anför i sitt av riksdagen godkända betänkande (prop. 1991/92:100 bil. 9, bet. UbU10, rskr. 190) att mot bakgrund av det arbetsmarknadspolitiska läget bör för budgetåret 1992/93 anslaget Bidrag till driften av det offentliga skolväsendet tillföras 200 milj.kr. utöver regeringens förslag genom en omfördelning av medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utbildningsutskottet anför vidare att det får ankomma på arbetsmarknadsutskottet att överväga i vad mån denna medelsökning bör påverka storleken av medelsanvisningen till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utbildningsutskottet anser att det är viktigt att utnyttja komvux för utbildning med arbetsmarknadspolitisk inriktning och understryker särskilt komvux möjligheter och förmåga att snabbt och flexibelt anordna utbildning av skiftande utformning och innehåll.
Kulturutskottet har med anledning av ett stort antal motioner i vilka regeringens besparingsförslag för bidraget till folkbildningen avvisas föreslagit riksdagen att tillföra anslaget till folkbildningen 100 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit. Även kulturutskottet anser att det får ankomma på arbetsmarknadsutskottet att överväga i vad mån detta ställningstagande bör påverka medelsanvisningen till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Riksdagen har den 8 april i år beslutat att i enlighet med kulturutskottets förslag höja bidraget till folkbildningen med 100 milj.kr. (prop. 1991/92:100, bet. KrU12, rskr. 189).
Utskottet vill betona att det allvarliga sysselsättningsläget medför en väsentligt utökad budget i fråga om anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder; sammanlagt innebär regeringens förslag ett anslag på 20,1 miljarder kronor. Av detta belopp har riksdagen den 13 maj beslutat om 19,6 miljarder kronor (bet. 1991/92:AU11, rskr. 252). Som framgår ovan har riksdagen tidigare under våren beslutat om 300 milj.kr. för utbildning som även tillgodoser arbetsmarknadspolitiska syften. De ovannämnda motionerna har således i det väsentliga tillgodosetts och bör enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning inte påkalla någon riksdagens åtgärd.
Med hänsyn till att riksdagen redan har beslutat om ianspråktagande av 300 milj.kr. för arbetsmarknadspolitiska syften inom utbildningssektorn bör enligt utskottets uppfattning motsvarande belopp under anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder innehållas av regeringen.
Vad arbetsmarknadsutskottet -- med avstyrkande av motionerna A216, A256, A276 och A279 -- ovan anfört bör finansutskottet föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna.
Förslag om nya anslag och program
I den socialdemokratiska motionen Fi41 (yrkande 37) begärs ett nytt anslag till räntebidrag för ny- och ombyggnader av vissa statliga och kommunala investeringar på 1 050 milj.kr. Enligt motionen är det möjligt och nödvändigt att tidigarelägga satsningar på infrastruktur och liknande statliga investeringar. Dessa finansieras genom att berörda verk får låna upp pengar till tidigareläggning och sedan betala tillbaka lånet med ordinarie medel eller intäkter något år senare. Verken kompenseras för räntan på upplånat kapital genom ett räntebidrag, som bör administreras av AMS. För nästa budgetår beräknas räntebidraget för de statliga investeringarna -- exkl. den tidigareläggning av en miljard kronor för byggnadsinvesteringar som regeringen föreslagit -- uppgå till 660 milj.kr. På motsvarande sätt bör räntebidrag ges till kommunerna vid tidigareläggning av investeringar i t.ex. skolor och sjukhus eller vid tidigareläggning av underhåll av kommunala gator och vägar.
Utskottet konstaterar att kompletteringspropositionen innehåller förslag om flera miljarder kronor till infrastrukturåtgärder och till statligt byggande. Enligt utskottets uppfattning är det positivt att ytterligare resurser satsas på åtgärder som syftar till att motverka arbetslösheten och inte minst byggarbetslösheten. Förslag om räntebidrag till kommunala bygginvesteringar m.m. enligt den modell som föreslås i motionen har behandlats av utskottet så sent som i slutet av april och därvid avstyrkts (bet. 1991/92:AU11). Riksdagens beslut den 13 maj överensstämde med utskottets mening. Inte heller nu anser utskottet att det finns behov av räntebidrag enligt den modell som skisserats. Utskottet avstyrker således motion 41 vad avser yrkande 37.
I Vänsterpartiets motion Fi44 (yrkandena 3, 4 och 5) yrkas på ett tiomiljardersprogram för sysselsättning. Den strategi som föreslås innebär att 10 miljarder kronor satsas på följande sätt: utbildning 2,5 miljarder, ROT-program i kommunerna 4,0 miljarder, beredskapsarbeten 1,6 miljarder och trafiksatsningar 1,4 miljarder kronor. Utgångspunkten är att det krävs snabba åtgärder mot den växande byggarbetslösheten. Efter sommaren förutser motionärerna en kraftig nedgång i bostadsbyggandet. Det är därför angeläget att den s.k. ROT-sektorn kan ligga kvar på en förhållandevis hög nivå, anför motionärerna. Ett kommunalt stödpaket på 4 miljarder kronor bör gå, inte bara till reparation och underhåll av bostäder, utan också till upprustning av skolor, daghem, sjukhus och VA-nät. Åtgärden bör finansieras genom en förtida utbetalning av nästa års statsbidrag. Vidare begär motionärerna att riksdagen ger regeringen i uppdrag att -- med utgångspunkt i de omfattande investeringsplaner som finns hos myndigheter och verk -- i första hand genomföra sådana infrastrukturprojekt, som skapar arbete.
Utskottet har i det föregående beskrivit de omfattande satsningar mot arbetslösheten som planeras för nästa budgetår. Dels kommer dessa satsningar till stånd genom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, dels genom åtgärder på trafikområdet, byggsektorn och utbildningsområdet m.m. Beträffande kravet att myndigheterna i första hand skall genomföra sådana infrastrukturprojekt som skapar arbete, vill arbetsmarknadsutskottet framhålla att det ligger i linje med utskottets uppfattning. Vad gäller t.ex. de statliga bygginvesteringarna är avsikten enligt propositionen att sådana byggnadsprojekt skall tidigareläggas som både kan påbörjas tidigt och ge hög sysselsättningseffekt. Som tidigare redovisats gäller motsvarande för anslaget L 3. Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt (bilaga I:4 i kompletteringspropositionen); åtgärderna skall enligt regeringen kunna sättas i gång snabbt och vara sysselsättningsintensiva. Möjligheten att anlita av arbetsmarknadsmyndigheterna anvisad personal bör tas till vara. Utskottet ser liksom motionärerna positivt på att sysselsättningsaspekterna tas till vara vid denna typ av satsningar. Vad gäller motionsförslaget om 10 extra miljarder kronor för det förordade sysselsättningsprogrammet liksom förslaget om förtida utbetalning till kommunerna utgör här aktuella motionsyrkanden enligt utskottets uppfattning inte underlag för sådana ställningstaganden. Arbetsmarknadsutskottet avstyrker därmed motion Fi44 (yrkandena 3, 4 och 5).
Behov av åtgärder för sysselsättningen regionalt tas upp i 24 motioner.
I sammanställningen nedan ges en översikt över de aktuella motionerna och de typer av åtgärder som motionärerna nämner. I många av dessa motioner finns förteckningar över statliga och kommunala projekt som kan startas omgående eller tidigareläggas. Utskottet hänvisar till dessa underlag. Vad gäller de socialdemokratiska motionerna finns formuleringar att projekten ligger inom ramen för vad som föreslagits i den socialdemokratiska partimotionen, Fi41. Som utskottet redovisat tidigare har till motion Fi41 fogats flera bilagor med förslag till investeringar, tidigareläggningar, projekt m.m.
I det följande lämnas en sammanställning över förslagen.
___________________________________________________________________________
Motioner Region Åtgärder ___________________________________________________________________________
Fi45 Birgitta Dahl Uppsala län Kulturmiljöåtgärder, m.fl. (s) infrastruktur, närings- politiska insatser, byggprojekt
Fi50 Magnus Persson Värmlands län Infrastruktur, m.fl. (s) kommunala investeringar, stödområdesindelningen
Fi51 Rune Evensson Norra Älvsborg Byggprojekt, m.fl. (s) kommunala investeringar, infrastruktur
Fi52 Johnny Ahlqvist Skåne Infrastruktur, m.fl. (s) byggprojekt
Fi55 Kjell Nilsson Kronobergs län Infrastruktur, m.fl. (s) byggprojekt
Fi58 Maj-Inger Klingvall Östergötlands Infrastruktur, m.fl. (s) län byggprojekt, kommunala investeringar
Fi60 Axel Andersson Gävleborgs län Infrastruktur, m.fl. (s) byggprojekt, kommunala investeringar
Fi61 Anita Johansson Stockholms län Ökad medelstilldelning m.fl. (s) inom de berörda anslagens ram
Fi63 Sten-Ove Sundström Norrbottens län Infrastruktur, m.fl. (s) AMS-medel för ränte- kostnader vid tidigareläggning
Fi64 Hans Stenberg Västernorrlands Infrastruktur, utbild- m.fl. (s) län ning, utlokalisering, riskvilligt kapital, räntebidrag, stöd till Ånge
Fi69 Inga-Britt Johansson Göteborgs kommun Byggprojekt, infra- m.fl. (s) struktur, kommunala investeringar
Fi70 Stig Alemyr Kalmar län Utbildning, m.fl. (s) byggprojekt, kommunala investeringar, infrastruktur
Fi71 Owe Andréasson Hallands län Infrastruktur, m.fl. (s) kommunala investeringar
___________________________________________________________________________
Motioner Region Åtgärder ___________________________________________________________________________
Fi79 Arne Kjörnsberg Sjuhäradsbygden Kommunala investeringar, m.fl. (s) stöd till tekoindustrin
Fi82 Nils-Olof Gustafsson Jämtlands län Kommunala investeringar, m.fl. (s) infrastruktur
Fi85 Lena Hjelm-Wallén Västmanlands län Infrastruktur, m.fl. (s) kommunala investeringar, byggprojekt
Fi87 Anders Nilsson Skaraborgs län Byggprojekt, m.fl. (s) utbildning
Fi88 Karl-Erik Svartberg Bohuslän Investeringar och pro- m.fl. (s) jekt enl. bil. till motion Fi41
Fi91 Bengt Hurtig (v) Norrbottens län Infrastruktur, kommunala projekt, byggprojekt
Fi96 Håkan Strömberg Örebro län Utbildning, m.fl. (s) infrastruktur, regionalpolitik
Fi97 Martin Nilsson Jönköpings län Infrastruktur, m.fl. (s) byggprojekt, kommunala investeringar, utbildning, ökad medelstilldelning
Fi102 Inger Hestvik Kopparbergs län Vuxenutbildning, bygg- m.fl. (s) yrk. 2 projekt
Fi103 Bo Finnkvist Hagfors kommun Stödområdesindelningen, m.fl. (s) infrastruktur, statliga medel
Fi104 Georg Andersson Västerbottens län Infrastruktur, m.fl. (s) ökad medelstilldelning, stöd till kommunerna ____________________________________________________________________________
Arbetsmarknadsutskottet ser liksom motionärerna allvarligt på läget med den stigande arbetslösheten. Enligt AKU-undersökningarna från första kvartalet 1992 var arbetslösheten för hela riket 4,1 %, för skogslänen 5,9 %, för Stockholms län 3,0 %, för Malmöhus län 4,5 %, för Göteborgs och Bohus län 3,8 % samt för övriga Syd- och Mellansverige 3,7 %.
Enligt utskottets mening möter de av regeringen föreslagna insatserna inom kompletteringspropositionens ram en stor del av de krav som motionärerna har fört fram. Det gäller satsningar inom infrastrukturområdet, statliga byggprojekt samt insatser på utbildnings- och kulturområdet. Dessa insatser har beskrivits i det föregående. Flera av de frågor som berörs i motionerna som t.ex. tillgången på riskvilligt kapital och statens stöd till kommunerna behandlas inom ramen för finansutskottets överväganden i samband med kompletteringspropositionen.
Utskottet vill därutöver återigen framhålla vikten av att beslut fattas i ordinarie ordning, dvs. av berörda länsstyrelser, kommuner osv. Utskottet har i olika sammanhang pekat på att det är berörda myndigheters uppgift att fatta de detaljerade besluten om anslagsdisposition. Beträffande fördelningen av de regionalpolitiska medlen inom ramen för det s.k. länsanslaget liksom de arbetsmarknadspolitiska medlen vill utskottet upprepa sitt uttalande från det regionalpolitiska betänkandet (1991/92:AU13, rskr. 175), nämligen att medlen fördelas mellan länen i enlighet med problemens svårighetsgrad. I det nämnda betänkandet anförde utskottet att det inte var berett att förorda någon förändring av stödområdesindelningen; dock ville utskottet peka på möjligheten för regeringen att placera en kommun i s.k. tillfälligt stödområde samt möjligheten att dels lämna högre lokaliseringsbidrag i stödområde 2, dels lämna lokaliseringsbidrag och utvecklingsbidrag även i orter utanför stödområdet om avsevärda sysselsättningssvårigheter skulle uppstå. Utskottet har inhämtat att frågor i samband med stödområdesindelningen är under beredning inom regeringskansliet inför budgetårsskiftet.
I detta sammanhang vill utskottet peka på att regeringen den 9 april 1992 fattade beslut om kommittédirektiv till kommittéer och särskilda utredare om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50). Enligt direktiven bör man i utredningarna belysa de regionalpolitiska konsekvenserna av sina förslag. Särskilt skall beaktas hur förslagen påverkar sysselsättningen och den offentliga servicen i olika delar av landet samt hur planerade förändringar av taxor, avgifter, skatter och bidrag påverkar de ekonomiska förutsättningarna för kommuner, näringsliv och privatpersoner i olika delar av landet. Vid förslag till större omorganisationer e.d. skall överväganden om decentralisering och lokalisering utanför Stockholmsregionen redovisas.
I de nämnda motionerna finns intressanta uppslag som bygger på länens egna bedömningar. Enligt utskottets uppfattning bör förslagen grundligt prövas. På grund av arbetsmarknadssituationen i de svårast drabbade länen, t.ex. i Gävleborgs och Värmlands län, får dessa förslag en särskild tyngd. Därutöver finns ej -- enligt utskottets uppfattning -- behov av något särskilt riksdagens uttalande.
Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom regeringens bedömning av behov av åtgärder för sysselsättningen såväl övergripande som regionalt. Därmed avstyrker arbetsmarknadsutskottet motionerna Fi45, Fi50, Fi51, Fi52, Fi55, Fi58, Fi60, Fi61, Fi63, Fi64, Fi69, Fi70, Fi71, Fi79, Fi82, Fi85, Fi87, Fi88, Fi91, Fi96, Fi97, Fi102, Fi103 och Fi104.
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Under anslagspunkten C 6. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade har riksdagen för nästa budgetår anvisat 6208,3 milj.kr. Därav har till anställning med lönebidrag och skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare beräknats 6 091,7 milj.kr. (prop. 1991/92:100, bil. 11, bet. AU12, rskr. 251). För att öka möjligheten till arbetsplaceringar för arbetshandikappade föreslås i kompletteringspropositionen ett medelstillskott på 200 milj.kr.
Arbetsmarknadsutskottet har inget att erinra mot regeringens förslag.
Regionalpolitiska anslag
I den socialdemokratiska partimotionen Fi41 (yrkande 44) begärs att anslaget Regionala utvecklingsinsatser för nästa budgetår tillförs 170 milj.kr. utöver tidigare beslut.
Arbetsmarknadsutskottet har i samband med behandlingen av de regionalpolitiska frågorna (bet. 1991/92:AU13, rskr. 175) i mars i år tagit ställning till ett likartat motionskrav. I sitt av riksdagen godkända betänkande har utskottet anfört att höjningen av anslaget från 275 milj.kr. till nuvarande nivå på 1 000 milj.kr. under en tioårsperiod är en betydande anslagshöjning och att mot denna bakgrund det av regeringen förordade medelspåslaget -- 24,5 milj.kr. -- är till fyllest. Liksom föregående år förutsatte utskottet att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om anslagsförstärkning om det visar sig att tillgängliga medel inte förslår till angelägna utvecklingsinsatser i länen.
Utskottet har inte ändrat uppfattning i denna fråga och avstyrker därmed motion Fi41 (yrkande 44).
Vidare begärs i motion Fi41 (yrkandena 45 och 46) att riksdagen till anslaget Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. anvisar 20 milj.kr. utöver tidigare beslut. En del av dessa medel bör användas för att bygga upp en kontaktlänk i ett av länen. Motionärerna avser en försöksverksamhet som innebär att småföretagare får en instans att vända sig till för hjälp i finansiella frågor samt för kontakter med patentverk och stödgivande myndigheter.
Arbetsmarknadsutskottet delar inte motionärernas uppfattning om behovet av ett stödorgan av det slag som föreslås i motionen. Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning av medelsbehovet. Motion Fi41 (yrkandena 45 och 46) avstyrks därmed.
Stockholm den 19 maj 1992
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Ingela Thalén
I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s) och Arne Jansson (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "Fi41 (yrkande 1)" bort ha följande lydelse:
Som anförs i den socialdemokratiska motionen Fi41 är den viktigaste politiska frågan nu att bekämpa den ökande arbetslösheten. Det är nu de avgörande stegen måste tas för att förhindra att Sverige blir ett land med hög permanent arbetslöshet, sänkt tillväxt och ökande sociala klyftor.
Regeringens politik medför att arbetslösheten ökar och att kostnaderna för den öppna arbetslösheten -- i första hand kontantstöden -- skenar i väg. Enligt regeringens egen prognos kommer utgifterna i arbetsmarknadsfonden att nästa år överstiga intäkterna med 16 miljarder kronor, varav 10 miljarder kronor måste lånas upp. Detta är ohållbart.
Politiken måste läggas om på ett sådant sätt att de arbetslösa engageras i aktiva åtgärder, jobb eller utbildning. Den lediga produktionskapaciteten i företagen liksom produktionsförmågan hos de arbetslösa måste tas till vara för viktiga investeringar och framtidssatsningar. Därigenom minskar också behovet av att låna pengar för att bekosta kontantstöden.
Utskottet ansluter sig till uppfattningen att ett investeringsprogram om 40 miljarder kronor, huvudsakligen i offentlig sektor, genomförs över hela landet under de närmaste två åren. Programmet omfattar tidigareläggning av kommunala investeringar samt underhåll av olika slags kommunala anläggningar och verksamheter, tidigareläggning av statliga byggen och infrastrukturprojekt m.m. I bilaga 1 till motion Fi41 finns en förteckning över möjliga projekt, vilken har tagits fram ute i landet av lokala organisationer. Förteckningen bär vittnesbörd om den framtidstro som ännu finns i de olika regionerna och som det enligt utskottets mening gäller att bygga vidare på. Statens kostnad för ett sådant program kan under nästa budgetår uppskattas till 3,5 miljarder kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Med en sådan satsning kan arbetslösheten under nästa år beräknas bli 3,5 % i stället för 5 % som regeringen anger.
Vad utskottet ovan -- med anledning av motion Fi41 (yrkande 1) anfört -- bör ges regeringen till känna.
2. Kompetensutveckling
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet har" och slutar med "Fi44 (yrkande 6)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med Socialdemokraternas motion Fi41 att riksdagen bör uppdra åt regeringen att med kompetensutredningens förslag som bas utarbeta ett program för satsning på utbildning och andra kompetenshöjande åtgärder. En idé som bör undersökas är varvning av utbildning och arbete med utgångspunkt i arbetsplatsens behov. Inventeringar av de anställdas utbildnings- och kompetensbehov är en annan viktig uppgift som bör stödjas.
I detta sammanhang föreslår utskottet att en tvåårig försöksverksamhet genomförs inom tillverkningsindustrin för att öka personalens kompetens. Verksamheten bör inriktas mot de små och medelstora företagen. Arbetsgivarna får inom vissa ramar göra avdrag med hälften av kostnaden för de anställdas kompetensutveckling vid redovisning av de sociala avgifterna. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen i enlighet med Socialdemokraternas yrkande i motion Fi41 anta det förslag till lagstiftning som finns fogat till motionen och som återfinns i bilaga 2 till detta yttrande.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi41 (yrkandena 34 och 35). Motion Fi44 (yrkande 6) avstyrks.
3. Översyn i samband med arbetslöshetsförsäkring
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motion Fi41 (s) angående behovet av en översyn av garantiregeln mot utförsäkring från a-kassa. En viktig del av den aktiva arbetsmarknadspolitiken är den arbetslinje som gäller i arbetslöshetsförsäkringen; den försäkrade är skyldig att ta anvisat arbete eller utbildning. Ändå beräknas i år upp mot 10 000 arbetslösa utförsäkras. Detta tyder på att nuvarande regler inte är tillräckligt effektiva. Regeringen bör få i uppdrag att utreda detta och snarast återkomma till riksdagen med ett förslag.
Vidare anser utskottet att en översyn bör göras av de deltidsarbetslösas situation. Många deltidsarbetslösa står inför det omöjliga valet att antingen säga upp sig helt från sin anställning och stämpla på heltid eller försöka leva på en alltför låg inkomst. Situationen för de deltidsarbetslösa, oftast kvinnor, bör -- inte minst med hänsyn till arbetslinjen -- bli föremål för en översyn.
Utskottet tillstyrker därmed motion Fi41, såvitt avser yrkandena 39 och 40.
4. Kvinnornas situation på arbetsmarknaden
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar med "Kvinnors situation" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med Socialdemokraternas motion Fi41 att regeringen bör ge AMS i uppdrag att utarbeta en strategi för kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Analyser och prognoser bör göras i fråga om kvinnornas arbetsområden, bestämningsfaktorerna bakom kvinnornas förvärvsfrekvens, utbildningsönskemålen bland kvinnor, möjligheterna till kompetensutveckling, möjligheterna att bryta in i icke-traditionella yrken m.m. I motion Fi83 tas ett likartat krav upp -- ett uppdrag till AMS att ta fram en strategi för kvinnornas situation på arbetsmarknaden, i utbildning och för kompetenshöjning -- tillika med andra yrkanden på jämställdhetsområdet.
Utskottet ställer sig således bakom motion Fi41 i denna del. Övriga i sammanhanget behandlade motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte tillgodoses av utskottets ställningstagande.
Vad utskottet anfört -- med anledning av motion Fi41 (yrkande 41) och med avstyrkande av motion Fi83 (yrkandena 5, 7 och 10) -- bör ges regeringen till känna.
5. Finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder från arbetslivsfonden
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Finansieringsfrågor som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "Fi62 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i likhet med Socialdemokraternas motion Fi41 peka på behovet av en fortsatt förnyelse av arbetslivet. Kritik bör riktas mot regeringen som punkterar företagshälsovården, försämrar arbetsskadeförsäkringen och siktar mot en minskning av löntagarnas inflytande på arbetsplatserna. Följderna är negativa för de anställda, för företagen och för samhällsekonomin.
Propositionens förslag att dra in två miljarder kronor från arbetslivsfonden till statsbudgetens intäktssida är oacceptabelt enligt utskottets mening om inte medlen används till det arbetsskapande investeringsprogram som föreslås i motion Fi41.
Vidare är utskottet tveksamt till möjligheterna att snabba upp användningen av fondens medel såsom beskrivs i propositionen. Skälet är att fondernas administration med avsikt är begränsad.
Med hänvisning till det anförda ställer sig utskottet bakom motion Fi41 (yrkande 42), dvs. riksdagen bör avslå regeringens förslag om lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift. Utskottets ställningstagande tillgodoser även motion Fi62 (s), som således inte bör påkalla någon särskild riksdagens åtgärd. Motion Fi42 (nyd) utgår från ett annat synsätt, som utskottet inte delar. Motion Fi42 (yrkande 21) avstyrks därför.
6. B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "Fi41 (yrkande 38)" bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig bakom motion Fi41 (s) i vad gäller att anslaget till förvaltningskostnaderna bör höjas med 40 milj.kr. jämfört med regeringens förslag för att möjliggöra bl.a. uppsökande verksamhet bland långtidsarbetslösa. Utskottet tillstyrker således motion Fi41 (yrkande 38).
7. Beredskapsarbeten m.m.
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "det anförda" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med den socialdemokratiska partimotionen Fi41 att användningen av de arbetsmarknadspolitiska medlen -- utöver vad som tidigare har behandlats av riksdagen -- bör utvidgas jämfört med regeringens uppfattning och avse följande delområden:
för att genomföra beredskapsarbeten av ROT-karaktär bör för nästa budgetår anslås 1 650 milj.kr. till AMS. Detta bör ge ROT-investeringar om 6 miljarder kronor 500 milj.kr. till AMS för att i första hand skapa jobb, utbildning eller beredskapsarbeten åt kvinnor. Detta är väsentligt enligt utskottets uppfattning eftersom omfattande resurser inom andra områden satsas på en ökning av viktiga investeringar och i första hand kommer mansdominerade yrkesgrupper till del 250 milj.kr. till AMS för otraditionella insatser bland arbetslösa ungdomar 100 milj.kr. till AMS för att ge bidrag till företag inom tillverkningsindustrin för utbildningsinsatser.
Enligt arbetsmarknadsutskottets sätt att se är de uppräknade åtgärderna en del av den aktiva arbetsmarknadspolitiken, en investering för framtiden och långsiktigt lönande även med tanke på minskad ohälsa och utslagning.
Arbetsmarknadsutskottet anser att finansutskottet med anledning av motion Fi41 i denna del bör föreslå riksdagen att ge regeringen det nu anförda till känna. Motion Fi83 i motsvarande del avstyrks i den mån den inte tillgodoses av utskottets ställningstagande.
8. B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder som börjar med "Utskottet har" och slutar med "motsvarande del)" bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till att Socialdemokraterna föreslagit ett åtgärdsprogram avseende en bred satsning på beredskapsarbeten av ROT-karaktär, en väsentlig satsning på arbetsmarknadspolitiska insatser riktade mot kvinnor, extra stöd till AMS för bidrag till företagsutbildning inom tillverkningsindustrin m.m. anser utskottet att regeringens förslag till anslagsbelopp bör justeras i enlighet därmed. Motionerna Fi41 (yrkande 36 i motsvarande del) och Fi83 (yrkande 6 i motsvarande del) tillstyrks således. 9. Överföring av medel från anslaget B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till olika utbildningsändamål
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning bör överföring av medel mellan olika sektorer och anslag kunna hanteras på ett direkt sätt genom justering av regeringens förslag till anslagsbelopp inom de berörda utskottens ram.
I det nu aktuella fallet vill utskottet peka på att den utomordentligt besvärliga arbetsmarknadssituationen motiverar de anslagskrav till anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder som finns i den socialdemokratiska motionen Fi41.
Härmed avstyrker arbetsmarknadsutskottet motionerna A216, A256, A276 och A279.
10. Räntebidrag för ny- och ombyggnader
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Förslag om nya anslag och program som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkande 37" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med den socialdemokratiska motionen Fi41 att det är möjligt och nödvändigt att tidigarelägga satsningar på infrastruktur och liknande statliga investeringar. Dessa finansieras genom att berörda verk får låna upp pengar till tidigareläggning och sedan betala tillbaka lånet med ordinarie medel eller intäkter något år senare. Verken kompenseras för räntan på upplånat kapital genom ett räntebidrag, som bör administreras av AMS. För nästa budgetår har utskottet för sin del kommit fram till att 660 milj.kr. bör beräknas för ett sådant räntebidrag. Detta kan motsvara ett investeringsbelopp under nästa budgetår i storleksordningen 6 miljarder kronor.
Vidare anser utskottet att det är angeläget att kommunerna utnyttjar konjunkturläget att tidigarelägga viktiga kommunala investeringar. Staten bör bidra till detta genom att räntebidrag också ges till kommunerna vid tidigareläggning i investeringar eller underhåll av kommunala anläggningar. Ett bidrag på 390 milj.kr. bör ge sammanlagda investeringar på 3 miljarder kronor under nästa budgetår.
Sammanfattningsvis anser arbetsmarknadsutskottet att finansutskottet bör tillstyrka motion Fi41 (yrkande 37) angående ett reservationsanslag på 1 050 milj.kr. till Räntebidrag för ny- och ombyggnader av vissa statliga och kommunala investeringar för budgetåret 1992/93. 11. Behov av åtgärder för sysselsättningen regionalt
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Förslag om nya anslag och program som börjar med "I de" och slutar med "och Fi104" bort ha följande lydelse:
Som framgått av det föregående finns det en mängd förslag till investeringar, tidigareläggningar och projekt över hela landet. Dessa förslag som vittnar om framtidstro och styrka i ett svårt läge bör enligt utskottets uppfattning kunna utgöra en grund för de bedömningar som de ansvariga verken och myndigheterna har att göra. De här nämnda motionerna ligger -- med undantag av motion Fi91 -- inom ramen för det program för arbete som Socialdemokraterna initierat.
Vad utskottet med anledning av de här behandlade motionerna har anfört bör ges regeringen till känna.
12. Regionala utvecklingsinsatser
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Regionalpolitiska anslag som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet har" och slutar med "(yrkande 44)" bort ha följande lydelse:
Behovet av medel för regionala utvecklingsinsatser är stort. Arbetsmarknadsutskottet bedömer därför regeringens förslag till anslag vara alltför begränsat. I enlighet med kravet i motion Fi41 bör anslaget tillföras 170 milj.kr. utöver tidigare beslut. Motion Fi41 (yrkande 44) tillstyrks sålunda.
13. Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m.
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Regionalpolitiska anslag som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet delar" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till bedömningen i motion Fi41 (s) att det finns behov av ett stödorgan i form av en "kontaktlänk" för företagen -- särskilt småföretagen. Enligt utskottets bedömning bör en försöksverksamhet initieras, till en början i ett län, med "kontaktlänk" som innebär att småföretagare får en instans att vända sig till för hjälp i finansiella frågor samt för kontakter med patentverk och stödgivande myndigheter. Utskottet ansluter sig också till bedömningen i motion Fi41 att riksdagen bör anvisa ytterligare 20 milj.kr. på anslaget Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m.
Utskottet tillstyrker således motion Fi41 såvitt avser yrkandena 45 och 46.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Karl-Erik Persson anför:
Jag instämmer i vad som anförts i den till detta yttrande fogade avvikande meningen 11 om behov av åtgärder för sysselsättningen regionalt.
Därutöver anser jag att det behövs långsiktiga åtgärder för att stärka industrins konkurrenskraft genom att företagen satsar på kompetensutveckling i form av en teknisk-humanistisk utbildning i stället för att avskeda.
För att hejda arbetslösheten och skapa social rättvisa bör enligt Vänsterpartiets mening ett tiomiljardersprogram för sysselsättning -- utöver regeringens satsningar -- komma till stånd. Ett sådant program bör innehålla såväl utbildning, ROT-program i kommunerna, beredskapsarbeten som trafiksatsningar. Som delfinansiering av programmet föreslår vi en förtida utbetalning på 4 miljarder kronor av nästa års statsbidrag till kommunerna i syfte att möjliggöra en kommunal satsning på fler byggjobb i kommunal regi. Vidare bör investeringar i infrastrukturen hos myndigheter och verk genomföras.
Jag ansluter mig således till synpunkterna i motion Fi44 (yrkandena 3--6).
Särskilda yttranden
1. Finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder från arbetslivsfonden
Arne Jansson (nyd) anför:
Ny demokrati instämmer med utskottet i fråga om principen att arbetslivsfonden skall kunna disponeras för finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder, t.ex. infrastruktur. Enligt vår uppfattning bör minst två miljarder kronor överföras från arbetslivsfonden och användas till infrastrukturella sysselsättningsskapande åtgärder för järnvägar. En satsning på bra järnvägar skapar inte bara sysselsättning utan också tillväxt i ekonomin. Dessutom sparas miljön om kommunikationerna förbättras. Enligt vår uppfattning skall dessa 2 miljarder kronor omgående avsättas till högprioritetsobjektet snabbjärnvägsutbyggnaden från Stockholm till Sundsvall.
2. Finansiering av arbetslöshetsersättning m.m.
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anför:
Nuvarande beräkningar tyder på att arbetsmarknadsfonden kommer att uppvisa ett underskott på ca 10 000 miljoner kronor vid utgången av nästa budgetår. I det läge som nu har uppstått motsätter vi oss inte regeringens förslag om en utökad kredit i riksgäldskontoret under budgetåret 1992/93 för att förstärka arbetsmarknadsfonden.
Vi vill framhålla att med socialdemokraternas förslag minskar arbetslösheten så mycket att fondens underskott under nästa budgetår blir mindre än 5 000 miljoner kronor. De kommande åren ökar det knappast. Vår satsning på aktiva åtgärder minskar således statens utgifter för de arbetslösa med väsentliga belopp.
3. Bidrag till lönekostnader vid utbildning i företag
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anför:
Satsningen på företagsanknuten utbildning måste vara helhjärtad. Det räcker inte att regelsystemet för bidrag till lönekostnader vid utbildning i företag finns kvar; regeringens engagemang måste enligt vår uppfattning även omfatta den ekonomiska ramen.
4. Tiomiljardersprogram för sysselsättning
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anför:
Vi delar uppfattningen att motionskraven rörande ett tiomiljardersprogram för sysselsättning bör avstyrkas. Däremot anser vi att motiveringen borde ha utgått från de alternativ som redovisas i Socialdemokraternas motion Fi41.
Av utskottet framlagt lagförslag Bilaga 11:1
Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:328) om ändring i lagen (1991:1153) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att punkt 12 av anvisningarna till 32§ kommunalskattelagen (1928:370) i punktens lydelse enligt lagen (1992:328) om ändring i lagen (1991:1153) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Anvisningar till 32 §
12. Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om förmånen grundas på förvärvsinkomst, som hänför sig till tjänst. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning också ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått annorledes än på grund av försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring.
Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring, ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård samt ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20§ lagen (1991:1047) om sjuklön utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.
Korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349), utbildningsbidrag för doktorander, timersättning vid kommunal vuxenutbildning (komvux), vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid svenskundervisning för invandrare (sfi) räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Dagpenning från Dagpenning från
arbetslöshetskassa, kontant arbetslöshetskassa, kontant
arbetsmarknadsstöd, arbetsmarknadsstöd,
statsbidrag motsvarande statsbidrag motsvarande
dagpenning från dagpenning vid
arbetslöshetskassa eller arbetsmarknadsutbildning som
kontant arbetsmarknadsstöd lämnas till den som startar
som lämnas till egen näringsverksamhet, och
arbetslös som startar egen som avser att utgöra ett
rörelse räknas som tillskott till
skattepliktig intäkt av näringsidkarens
tjänst. försörjning under
inledningsskedet av
verksamheten, räknas som
skattepliktig intäkt av
tjänst.
Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Detsamma gäller dagpenning Detsamma gäller dagpenning,
och stimulansbidrag, vilka som enligt av regeringen eller
enligt av regeringen eller av av statlig myndighet meddelade
statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till
bestämmelser utgå till deltagare i
deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om
med dem i fråga om sådant bidrag
sådana bidrag likställda.
likställda.
Lagförslag till avvikande
mening 2 (s) Bilaga 11:2
Bostadsutskottets yttrande
1991/92:BoU6y Bilaga 12
Vissa förslag i kompletteringspropositionen avseende bostadsutskottets beredningsområde
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 28 april 1992 beslutat -- under förutsättning av att kammaren remitterar motsvarande delar till finansutskottet -- att bereda bostadsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1991/92:150 (kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner, såvitt propositionen och motionerna rör bostadsutskottets beredningsområde beträffande bilagorna I:3--I:9 och I:11 samt bilagorna II:1--II:6.
Bostadsutskottet har begränsat detta yttrande till de delar av förslagen som avser stödet till allmänna samlingslokaler, stödet till icke-statliga kulturlokaler, fastighetsskatten samt vissa frågor om bostadsbeskattningen.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1991/92:150 föreslagit riksdagen
dels i bilaga I:5 att anta ett förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
dels i bilaga I:8 att under tionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1992/93 anvisa 500000000 kronor utöver vad som föreslagits i prop. 1991/92:100 bil. 11 (avsnitt 2.5.1),
dels i bilaga I:9 att med ändring av riksdagens beslut (1991/92:KrU18, rskr. 204) till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 216517000 kr.,
dels i bilaga I:11 att med ändring av riksdagens beslut (1991/92:BoU12, rskr. 153) till Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 135000000 kr.
Det framlagda förslaget till ändring i lagen om statlig fastighetsskatt innebär att fastighetsskatten för hyreshusenhet som huvudsakligen består av lokaler slopas fr.o.m. den 1 januari 1993.
Motionerna
Utskottet behandlar i detta yttrande helt eller delvis motionerna
1991/92:Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 14.att riksdagen beslutar att ramen för bil. I:11 anslag F 3 Bidrag till allmänna samlingslokaler för budgetåret 1992/93 ökas med 50 milj.kr. utöver regeringens förslag, således till 96 milj.kr., 21.att riksdagen beslutar att bidragsramen inom anslaget Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1992/93 höjs med 75 milj.kr. eller således till 100 milj.kr.
1991/92:Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 25.att riksdagen avslår regeringens förslag om slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus, 26.att riksdagen beslutar att återgå till 1991 års nivå på fastighetsskatten för lokalhyreshus, 28.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återställande av vissa skattesänkningar.
1991/92:Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas 3.att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts om att riksdagen bör ange inriktningen på kulturinvesteringarna avslår propositionens förslag om att anvisa 100 milj.kr. till regeringens disposition för investeringar inom kulturområdet, 4.att riksdagen beslutar att bidragsramen inom anslaget Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1992/93 höjs med 75 milj.kr. till 100 milj.kr., 5.att riksdagen beslutar att bidragsramen inom anslaget Bidrag till allmänna samlingslokaler för budgetåret 1992/93 ökas med 50 milj.kr. utöver regeringens förslag eller således till 96 milj.kr.
1991/92:Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas 22.att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.6 föreslagna lagen om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, 24.att riksdagen beslutar att skattesatsen för fysiska personers och dödsbons kapitalinkomster skall vara 30 % fr.o.m. 1993, 26.att riksdagen beslutar att de regler för genomsyn vid tillämpningen av takregeln vid realisationsvinstbeskattningen av bostadsrätter som gällde före riksdagens beslut den 18 december 1991 återinförs fr.o.m. 1 juli 1992, 36.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fastighetsskatten och allmänna samlingslokaler.
1991/92:Fi73 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om åtgärder mot finanskrisen.
1991/92:Fi81 av Ulf Melin och Göte Jonsson (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om likartad fastighetsbeskattning vad avser olika fastighetstyper.
1991/92:Fi101 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) vari yrkas 1.att riksdagen såsom sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om sänkning av fastighetsskatter, 2.att riksdagen såsom sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om slopande av fastighetsskatten.
Utskottet
Utökat stöd till vissa lokaler m.m.
I avsikt att återskapa infrastrukturer och generera sysselsättning för att motverka den höga arbetslösheten läggs i proposition 1991/92:150 (kompletteringspropositionen) fram förslag om tidigareläggning av investeringar och andra sysselsättningsfrämjande åtgärder. Bland de föreslagna åtgärderna ingår bl.a. att ytterligare medel skall ställas till förfogande för investeringar m.m. i allmänna samlingslokaler och icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1992/93.
Stödet till allmänna samlingslokaler
Bidrag till allmänna samlingslokaler kan lämnas till aktiebolag, föreningar eller stiftelser som är fristående i förhållande till kommunen och kommunala företag. Bidrag lämnas för ny- och ombyggnad av samlingslokaler samt för köp av samlingslokaler. Vid nybyggnad lämnas bidrag med 50 % av kostnaden för ytor upp till 1 000 m2. För ytor mellan 1 000 och 2 000 m2 lämnas bidrag med 30 %. Ett villkor för det statliga stödet är att kommunen också lämnar bidrag. Det kommunala bidraget skall vara lägst 30 % av kostnaden för ytor upp till 2000 m2. För köp samt för ombyggnad och andra upprustningsåtgärder lämnas bidrag efter samma grunder och med samma bidragsandelar som för nybyggnad.
Riksdagen har för budgetåret 1992/93 fastställt en ram för beslut om bidrag till allmänna samlingslokaler om 46 milj.kr. Det av riksdagen beviljade anslaget för samma ändamål och budgetår uppgår till 105 milj.kr.
Förslagsanslaget Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. föreslås i kompletteringspropositionen ökat i förhållande till vad riksdagen tidigare beviljat för budgetåret 1992/93. I denna del innebär förslaget att anslaget skall tillföras ytterligare 30 milj.kr. Bidraget skall enligt förslaget inte bara avse sådana åtgärder för vilka stöd redan kan utgå enligt dagens regler utan också för underhålls- och reparationsarbeten av annat slag -- detta bl.a. med hänvisning till att sådana projekt i regel kan påbörjas med kort varsel. Enligt förslaget skall sålunda bidrag utgå enligt andra regler än dagens -- regler som skall läggas fast i regleringsbrevet. Bidraget skall avse projekt med en byggkostnad om högst 3 milj.kr. Vid boverkets val av objekt bör sysselsättningssvaga områden prioriteras.
I kompletteringspropositionen (bil. I:8 s. 11) föreslås även att reservationsanslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall ökas med 500 milj.kr. för budgetåret 1992/93 utöver vad riksdagen tidigare beviljat. Enligt förslaget skall av denna summa 50 milj.kr. tillföras arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) för om-, till- och nybyggnad av små samlingslokaler. Vid fördelningen av medlen skall AMS prioritera s.k. kombinationsprojekt i sysselsättningssvaga områden, främst glesbygd. Medelstillskottet bör vidare avgränsas till framför allt samlingslokaler med en byggkostnad om högst 3 milj.kr.
Med hänvisning till det stora antalet inneliggande ansökningar om stöd till allmänna samlingslokaler och till att samlingslokalprojekt är lämpliga att genomföra i tider med vikande byggkonjunktur föreslås i den socialdemokratiska partimotionen Fi41 yrkande 14 samt i motion Fi59 (s) yrkande 5 att ramen för beslut om bidrag till allmänna samlingslokaler skall ökas. Enligt förslagen bör ramen ökas med 50 milj.kr. utöver den redan beslutade ramen för budgetåret 1992/93, dvs. till totalt 96 milj.kr.
Inledningsvis behandlar utskottet förslaget om att öka anslaget för bidrag till allmänna samlingslokaler med 30 milj.kr.
Bakom regeringsförslaget ligger, som framhålls i kompletteringspropositionen, bl.a. en strävan att hålla uppe sysselsättningen och att motverka den höga arbetslösheten inom byggsektorn. Även om det primärt inte åligger bostadsutkottet att göra sysselsättningsmässiga bedömningar är det utskottets mening att ett ökat stöd till allmänna samlingslokaler är väl lämpat att svara mot denna strävan. Det finns hos boverket en kö av projekt som kan påbörjas med förhållandevis kort varsel och därmed snabbt bidra till att förbättra sysselsättningen. Utskottet föreslår att riksdagen anvisar ytterligare 30 milj.kr. till anslaget Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. för budgetåret 1992/93.
Som framhålls i kompletteringspropositionen skall bidrag inte bara avse åtgärder för vilka stöd redan kan utgå enligt dagens regler utan också underhålls- och reparationsarbeten av annat slag. Utskottet vill i det sammanhanget anföra att en rationell och smidig handläggning med bibehållande av de sysselsättningspolitiska ambitionerna torde uppnås om det ökade anslaget används till sådana projekt som redan finns i boverkets kö, dvs. projekt som har arbetats fram med utgångspunkt i de regler som i dag gäller för samlingslokalstödet. En förutsättning är alltså att projekten i övrigt uppfyller de krav som enligt regeringsförslaget bör ställas på dem. Det skall sålunda vara projekt i sysselsättningssvaga områden med en byggkostnad om högst 3 milj.kr. Vad bostadsutskottet i denna del anfört bör finansutskottet föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna.
Även förslaget om att av det utökade anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder använda sammanlagt 50 milj.kr. för bidrag till ny-, om- och tillbyggnad av allmänna samlingslokaler tillstyrks av utskottet. Förslaget i denna del innebär att dagens bidragsregler i princip skall tillämpas, dock med hänsyn tagen till de i kompletteringspropositionen angivna särskilda villkoren, dvs. det skall vara fråga om s.k. kombinationsprojekt i sysselsättningssvaga områden, främst glesbygd, med en byggkostnad om högst 3 milj.kr. Detta innebär att projekten kommer att tas ur den vid boverket befintliga kön. Mot denna bakgrund framstår det enligt bostadsutskottets mening som mindre lämpligt att uppdra åt AMS att administrera fördelningen av bidragen på det sätt som regeringens förslag torde innebära. Enligt utskottets mening bör bidragsansökningarna i stället administreras på sedvanligt sätt av boverket. En förutsättning för den av utskottet förordade ordningen är att boverket samråder med AMS när det gäller den sysselsättningspolitiska inriktning som skall vägleda bidragsgivningen. Utskottets ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande ovan innebär att statens stöd till de allmänna samlingslokalerna ökar med sammanlagt 80 milj.kr. för budgetåret 1992/93. Utskottet är inte berett att tillföra samlingslokalstödet ytterligare medel på det sätt som föreslås i den socialdemokratiska partimotionen Fi41 yrkande 14 samt i motion Fi59 (s) yrkande 5. Motionerna avstyrks.
Stödet till icke-statliga kulturlokaler
Bidrag för ny- eller ombyggnad av musei-, teater- och konsertlokaler som tillhör någon annan än staten lämnas med högst 30 % av bidragsunderlaget vid nybyggnad och med högst 50 % vid ombyggnad. Begreppet ny- eller ombyggnad omfattar även standardhöjande reparationer, handikappanpassning samt utbyte och komplettering av inventarier.
För budgetåret 1992/93 har riksdagen fastställt (1991/92:BoU11 s. 3) en ram för bidrag till icke-statliga kulturlokaler om 25 milj.kr. samt anvisat ett anslag för ändamålet på 50 milj.kr.
I kompletteringspropositionen föreslås att reservationsanslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. skall ökas med 102,7 milj.kr. Härav är 100 milj.kr. avsedda att utnyttjas för stöd till investering och upprustning av icke-statliga kulturlokaler, bl.a. på grundval av de ansökningar som ingivits till boverket. Medlen skall också användas för iståndsättning och vård av kulturminnen m.m. Delar av medlen skall enligt förslaget dessutom kunna användas för stöd till statliga kulturlokaler.
Medlen bör enligt förslaget stå till regeringens disposition för slutlig fördelning mellan de projekt som boverket och riksantikvarieämbetet tillhandahåller underlag för. Utgångspunkten för den slutliga fördelningen bör bl.a. vara uppskattningen av de sysselsättningseffekter som följer av det enskilda projektet samt möjligheten att erhålla effekter på sysselsättningen redan tidigt under budgetåret 1992/93. Dessutom skall möjligheten att anlita av arbetsmarknadsmyndigheterna anvisad arbetskraft tas till vara.
I den socialdemokratiska partimotionen Fi41 yrkande 21 liksom i motion Fi59 (s) yrkande 3 yrkas avslag på kompletteringspropositionen i denna del. Motionärerna finner dels den föreslagna anslagsökningen otillräcklig, dels det otillfredsställande att regeringen inte vill ge en närmare beskrivning av hur medlen skall fördelas mellan olika ändamål.
Med hänvisning till det stora behovet av stöd föreslås i motion Fi59 (s) yrkande 4 att ramen för stöd till icke-statliga kulturlokaler skall ökas med 75 milj.kr. utöver den ram som riksdagen fastställt för budgetåret 1992/93, dvs. till 100 milj.kr.
Förslaget i kompletteringspropositionen innebär, som framgår ovan, att sammanlagt 100 milj.kr.skall anvisas till bl.a. icke-statliga kulturlokaler och kulturminnesvård m.m. utan att den exakta fördelningen mellan ändamålen anges. Även om det i och för sig kan ligga ett värde i att den föreslagna medelsökningen av stödet uppdelas på de aktuella ändamålen bör den av regeringen föreslagna ordningen kunna godtas. Det faktum att medlen inte redan nu fördelas på resp. sakanslag innebär bl.a. att det ges större möjlighet att väga in sysselsättningseffekterna av olika projekt inför den slutliga medelsfördelningen. Bostadsutskottet vill dock understryka vikten av att beslut om stöd fattas så att den ökning av sysselsättningen som eftersträvas snabbt kommer att förverkligas. Förslaget, i de delar det ligger inom bostadsutskottets beredningsområde, tillstyrks av utskottet. Förslagen i den socialdemokratiska partimotionen Fi41 yrkande 21 och i motion Fi59 (s) yrkande 3 om avslag på kompletteringspropositionen i denna del avstyrks sålunda. Utskottet är med hänvisning till det nu anförda inte heller berett ställa sig bakom förslaget i motion Fi59 (s) yrkande 4 om att ramen för stöd till icke-statliga kulturlokaler skall ökas med 75 milj.kr. Motionen avstyrks också i denna del.
Fastighetsskatten
Fastighetsskatten infördes år 1984 och tillämpades första gången vid 1986 års taxering. Den ersatte härvid den i början av 1980-talet införda hyreshusavgiften. Fastighetsskatten förändrades grundligt genom 1991 års skattereform. Bl.a. innebär förändringarna att skatten för småhusen ersatte schablonintäkten samtidigt som den för hyreshusen gjordes mer likformig och enhetlig. Fastighetsskatten omfattar i dag småhusenheter, hyreshusenheter samt bostadshus med tomtmark på lantbruksenhet. Det övriga fastighetsbeståndet beläggs däremot inte med fastighetsskatt, dvs. andra delar av jordbruksfastigheter eller industrienheter. Skatten beräknas på grundval av fastighetens taxeringsvärde. Mot bakgrund av fastighetsskattens roll vid utformningen av bostadspolitiken finner utskottet anledning att i detta yttrande också behandla de i kompletteringspropositionen och viss motioner aktualiserade förslagen om fastighetsskattens utformning.
I kompletteringspropositionen anförs att fastighetsskatten på hyreshus måste anses som en ren objektsskatt. Enligt förslaget vore det därför riktigare att skattemässigt behandla lokalhyreshusen på samma sätt som industrifastigheter, dvs. att undanta också lokalhyreshusen från fastighetsskatt. Vidare anförs att regeringen inte tidigare velat prioritera en sänkning av fastighetsskatten på lokalhyreshus framför vissa andra angelägna skattesänkningar. Den situation som nu uppstått på fastighetsmarknaden kräver dock enligt förslaget åtgärder av alldeles speciell natur. Mot denna bakgrund föreslås att fastighetsskatten på kommersiella lokaler avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1993. Enligt propositionen motverkas härigenom värdefallet på fastigheter med kommersiella lokaler, vilket bidrar till en ökad stabilitet i fastighetssektorn och kreditsystemet. Förändringen anges dessutom medföra en likabehandling inom skattesystemet eftersom exempelvis industri- och jordbruksfastigheter inte omfattas av fastighetsskatten.
I Vänsterpartiets partimotion Fi44 anförs att det är riktigt att fastighetsmarknaden har genomgått en svår kris, men att skattesystemet trots detta bör utformas efter principer som ligger fast över tiden. Eftersom ett välfärdssamhälle av svensk typ kräver ett relativt högt skatteuttag är det enligt motionärernas mening mindre välbetänkt att helt eller delvis undanta fastigheter från skattebasen. Motionärerna yrkar därför avslag på regeringens förslag i denna del -- yrkande 25. I ett avseende finns det dock enligt motionärernas mening skäl att vidta en förändring av beskattningen av kommersiella lokaler. Det gäller den tillfälliga höjningen av fastighetsskatten för lokalhyreshus från 2,5 % till 3,5 % vid 1992 och 1993 års taxeringar. Med avseende på att den överhettning på fastighetsmarknaden som motiverade höjningen inte längre föreligger föreslås att fastighetsskatt skall utgå med den tidigare lägre skattesatsen -- yrkande 26.
Enligt motion Fi65 (s) får en avskaffad fastighetsskatt för kommersiella lokaler inte så positiva effekter på fastighetsmarknaden som regeringen hävdar. Enligt motionärernas mening kan det ifrågasättas om staten genom att ge stora särskilt riktade skattelättnader skall rädda fastighetsägare och andra placerare från konsekvenserna av de beslut som visat sig förlustbringande. Med hänvisning härtill avvisas regeringens förslag om sänkt fastighetsskatt på lokalhyreshus -- yrkande 22.
Fastigheter som huvudsakligen utnyttjas som samlingslokaler är enligt motion Fi65 (s) befriade från fastighetsskatt. Enligt motionärerna har dock upplåtelse av sådana lokaler till kommun i vissa fall i skatterättslig mening kommit att betraktas som kommersiellt utnyttjande. Fastigheten har härigenom belastats med fastighetsskatt. Mot bakgrund härav föreslås att icke-kommersiellt utnyttjande av samlingslokaler inte skall föranleda att fastighetsskatt utgår -- yrkande 36.
Enligt motion Fi81 (m) innebär dagens regler problem för vissa hyresfastigheter som innehåller såväl lokaler som bostäder. Beroende på fördelningen mellan lokaler och bostäder ger dagens gränsdragningsregler enligt motionärernas mening ett oacceptabelt utfall för vissa fastigheter. Med hänvisning härtill förordas att reglerna skall utformas så att fastighetsbeskattningen blir likartad för olika fastighetstyper.Fastighetsskatten på andra fastigheter än kommersiella bör enligt motion Fi101 (nyd) yrkande 1 ses över. Dessutom bör åtgärder vidtas för att sänka fastighetsskatten i dessa fall. Enligt förslaget bör det uppdras åt regeringen att återkomma med förslag i frågan under hösten 1992.
Utskottet behandlar först frågan om slopande av fastighetsskatten för hyreshusenhet som huvudsakligen består av lokaler.
Till grund för regeringsförslaget om att befria lokalhyreshus från fastighetsskatt ligger främst behovet av att vidta åtgärder för att söka bromsa den senaste tidens utveckling på fastighetsmarknaden. Som framhålls i kompletteringspropositionen är syftet att motverka värdefallet på fastigheter med kommersiella lokaler och härigenom bidra till en ökad stabilitet i fastighetssektorn och kreditsystemet. Även enligt bostadsutskottets mening finns det i rådande läge på fastighetsmarknaden anledning att vidta åtgärder som bidrar till en ökad stabilitet. Regeringens förslag tillstyrks. Förslagen i Vänsterpartiets partimotion Fi44 yrkande 25 samt i motion Fi65 (s) yrkande 22 avstyrks.
Utskottets ställningstagande ovan innebär att förslaget i Vänsterpartiets partimotion Fi44 yrkande 26 om en återgång till den tidigare gällande skattesatsen för lokalhyreshus liksom förslaget i motion Fi65 (s) yrkande 36 om fastighetsskatten för samlingslokaler saknar aktualitet. Motionsyrkandena avstyrks.
När det gäller den i motion Fi81 (m) aktualiserade frågan om fastighetsskatten för vissa fastigheter som innehåller såväl lokaler som bostäder vill utskottet anföra följande. Som redovisas i kompletteringspropositionen har frågan aktualiserats dels av riksskatteverket i en skrivelse till regeringen, dels av fastighetsskatteutredningen i betänkandet SOU 1992:11 Fastighetsskatt. I propositionen aviserar regeringen också sin avsikt att efter avslutad remissbehandling och sedvanlig beredning i regeringskansliet återkomma till riksdagen med förslag i sådan tid att erforderliga ändringar kan gälla fr.o.m. år 1993. Resultatet av det pågående utredningsarbetet bör avvaktas. Motionerna avstyrks.
Mot bakgrund av det i motion Fi101 (nyd) yrkande 1 framlagda förslaget om en översyn av fastighetsskatten vill bostadsutskottet erinra om att frågor avseende fastighetsskattens framtida utformning m.m. är föremål för överväganden i regeringskansliet bl.a. med utgångspunkt i de förslag som lagts fram av fastighetsskatteutredningen. Utskottet är med hänvisning härtill inte berett förorda ytterligare utredningsinsatser med den allmänt utformade inriktning som förs fram i motionen. Motionsyrkandet avstyrks.
Vissa frågor om bostadsbeskattningen m.m.
Bostadsutskottet behandlar i detta avsnitt ett antal motionsyrkanden med vissa förslag avseende beskattningen av bostäder m.m.
Med hänvisning till att skattereformen bör återställas i dess huvuddrag föreslås i motion Fi65 (s) yrkande 24 att skattesatsen för fysiska personers och dödsbons kapitalinkomster skall vara 30 % fr.o.m. år 1993. Även i motion Fi73 (s) såvitt nu är i fråga förs motsvarande förslag fram. I denna motion sker detta bl.a. med hänvisning till den ökning av bostadskostnaderna för villaägare med ränteavdrag som följer av den tidigare beslutade sänkningen av kapitalskattesatsen till 25%.
I Vänsterpartiets partimotion Fi44 anförs att de skattesänkningar som regeringen hittills genomfört har medfört att såväl budgetunderskottet som arbetslösheten har ökat. Med hänvisning härtill föreslås i motionens yrkande 28 såvitt nu är i fråga att kapitalskattesatsen skall uppgå till 30 % även efter år 1992.
Vid sin behandling hösten 1991 av förslaget om att sänka kapitalskattesatsen från 30 % till 25 % fr.o.m. år 1993 (1991/92:BoU3y) anförde utskottet att ändringen av kapitalinkomstskattenivån -- såvitt rörde boendekostnaderna -- var acceptabel. I anslutning härtill redovisade också utskottet uppfattningen att sänkningen av kapitalinkomstbeskattningen torde innebära ett ökat sparande samtidigt som boendekostnadsökningarna begränsades. Vad som i de nu aktuella motionerna anförts har inte givit utskottet anledning till annat ställningstagande. Motionerna avstyrks.
I motion Fi65 (s) yrkande 26 hemställs att den takregel vid reavinstbeskattningen av bostadsrätter som gällde före riksdagens beslut den 18 december 1991 skall återinföras fr.o.m. den 1 juli 1992.
På förslag av regeringen beslutade riksdagen hösten 1991 att de s.k. genomsynsreglerna skulle tas bort vid tillämpningen av såväl huvudregeln som takreglerna när reavinstskatten beräknas vid försäljning av bostadsrätter. Mot regeringsförslaget i denna del stod en motion (s) med förslag om att den s.k. genomsynen skulle tillämpas när takreglerna för reavinstbeskattningen var tillämpliga. Vid sin behandling av frågan (1991/92:BoU4y s. 2) anförde bostadsutskottet att genomsynen borde slopas vid tillämpningen av såväl huvudregeln som takreglerna. Utskottet anslöt sig därmed till den kritik mot reglerna om genomsyn som tidigare förts fram bl.a. i riksdagen. Vad som i den nu aktuella motionen anförts har inte givit utskottet anledning ändra sitt tidigare ställningstagande. Motionen avstyrks.
För att erhålla större rörlighet och ett bättre resursutnyttjande bör den s.k. flyttskatten enligt motion Fi101 (nyd) yrkande 2 slopas fr.o.m. utgången av år 1992.
Bostadsutskottet delar den uppfattning som torde ligga till grund för förslaget i motion Fi101 (nyd) yrkande 2 -- att en god rörlighet på bostadsmarknaden förbättrar möjligheterna för den enskilde att finna en bostad som svarar mot de egna behoven. Samtidigt måste detta mål naturligtvis vägas mot andra angelägna samhällsmål. Utskottet är inte berett tillstyrka motionen i denna del. Motionsyrkandet avstyrks sålunda.
Som en del i ett åtgärdspaket för att stärka fastighetsmarknaden förs i motion Fi73 (s) såvitt nu är i fråga fram förslag om att outhyrda lokaler skall befrias från fastighetsskatt, att rullande fastighetstaxering skall införas, att ökade möjligheter till jämkning av taxeringsvärdet tillskapas och att stark återhållsamhet skall visas med åtgärder som innebär ökade boendekostnader för åren 1993 och 1994.
Utskottet är inte heller berett ställa sig bakom de nu aktuella förslagen i motion Fi73 (s) såvitt nu är i fråga. I den mån de inte kan anses tillgodosedda genom utskottets ställningstaganden ovan avstyrks de av utskottet.
Stockholm den 19 maj 1992
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Erling Bager (fp), Lennart Nilsson (s), Ulf Lönnqvist (s), Rune Evensson (s), Ulf Björklund (kds), Dan Eriksson i Stockholm (nyd), Britta Sundin (s), Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m) och Lars Stjernkvist (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1.Stödet till allmänna samlingslokaler
Oskar Lindkvist, Lennart Nilsson, Ulf Lönnqvist, Rune Evensson, Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stödet till allmänna samlingslokaler börjar med "Utskottets ställningstagande" och slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Samlingslokalprojekt är, som framhålls i den socialdemokratiska partimotionen Fi41, mycket lämpliga att genomföra i tider med vikande byggkonjunktur. Genom att det hos boverket och dess samlingslokaldelegation redan finns ett stort antal ärenden som är väl förberedda och därigenom snabbt kan sättas i gång ger projekten också snabbt effekt på sysselsättningen. Samtidigt finns det ett stort och eftersatt behov av investeringar i de allmänna samlingslokaler som är avsedda att bl.a. tillgodose föreningslivets lokalbehov. Det är mot denna bakgrund bra att regeringen nu för fram förslag om ökade satsningar på de allmänna samlingslokalerna. Samtidigt kan utskottet konstatera att den föreslagna tilldelningen av ytterligare medel inte är tillräcklig. Inte minst sysselsättningsläget är i dag sådant att ytterligare insatser måste till för att motverka den ökande arbetslösheten.
Utskottet tillstyrker med hänvisning till det nu anförda förslagen i den socialdemokratiska partimotionen Fi41 yrkande 14 och motion Fi59 (s) yrkande 5 om att öka ramen för bidrag till allmänna samlingslokaler med 50 milj.kr. för budgetåret 1992/93.
2.Stödet till icke-statliga kulturlokaler
Oskar Lindkvist, Lennart Nilsson, Ulf Lönnqvist, Rune Evensson, Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stödet till icke-statliga kulturlokaler börjar med "Förslaget i" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Det finns, som framhålls i den socialdemokratiska partimotionen Fi41, ett stort behov av stöd till investeringar på kulturområdet. Inte minst gäller det de icke-statliga kulturlokalerna. Utskottet kan mot bakgrund härav konstatera att de förslag till ökade insatser på området som läggs fram i kompletteringspropositionen är helt otillräckliga. Ökningen kommer inte att medge att mer än en bråkdel av planerade projekt kan genomföras.
Förutom att den föreslagna ökningen av stödet till kulturinvesteringar inte täcker de behov som finns är det enligt utskottets mening otillfredsställande att regeringen inte på något sätt preciserar hur medlen skall fördelas på stöd till icke-statliga kulturlokaler och på övriga ändamål. Vid en sådan ordning ges inte riksdagen någon som helst möjlighet att göra erforderliga övergripande bedömningar av angelägenheten, inriktningen och fördelningen av stödet. Enligt utskottets mening bör därför regeringsförslaget i denna del avvisas i enlighet med förslaget i motion Fi59 (s) yrkande 3. I stället bör ett till beloppet bestämt ökat anslag om 75 milj.kr. anvisas för stöd till icke-statliga kulturlokaler i enlighet med förslagen i den socialdemokratiska partimotionen Fi41 yrkande 21 samt motion Fi59 (s) yrkande 4.
3.Slopande av fastighetsskatten för lokalhyreshus
Oskar Lindkvist, Lennart Nilsson, Ulf Lönnqvist, Rune Evensson, Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Fastighetsskatten börjar med "Till grund" och slutar med "22 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Förslaget om att slopa fastighetsskatten på kommersiella fastigheter syftar enligt regeringsförslaget till att åstadkomma en höjning av värdet på de berörda fastigheterna genom att öka lönsamheten för fastighetsägarna. Det kan enligt bostadsutskottets mening starkt ifrågasättas om den föreslagna åtgärden får så positiva effekter på fastighetsmarknaden som regeringen hävdar. Som framhålls i motion Fi65 (s) betalar lokalhyresgästen i normalfallet fastighetsskatten vid sidan av själva lokalhyran. Det troliga är därför att fastighetens lönsamhet endast påverkas svagt och på längre sikt. Det kan dessutom ifrågasättas om staten genom att ge stora särskilt riktade skattelättnader skall rädda fastighetsägare och andra placerare från konsekvenserna av de beslut som visat sig förlustbringande.
Med hänvisning till det nu anförda bör regeringens förslag om slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus avvisas i enlighet med förslagen i motion Fi65 (s) yrkande 22 samt Vänsterpartiets partimotion Fi44 yrkande 25.
4.Fastighetsskatten för samlingslokaler
Oskar Lindkvist, Lennart Nilsson, Ulf Lönnqvist, Rune Evensson, Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Fastighetsskatten börjar med "Utskottets ställningstagande" och slutar med "Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:
Som huvudregel gäller att fastigheter som huvudsakligen utnyttjas som samlingslokaler är befriade från fastighetsskatt. Med avseende på den betydelse dessa lokaler har för de enskilda människorna och för föreningslivet och därmed också för samhället är detta naturligtvis riktigt. Trots detta kan det, som framhålls i motion Fi65 (s), förekomma att upplåtelse av sådana lokaler till kommun i vissa fall i skatterättslig mening kommit att betraktas som kommersiellt utnyttjande. Fastigheten har härigenom belastats med fastighetsskatt. Detta är enligt bostadsutskottets mening inte rimligt. Utskottet delar sålunda vad som i motion Fi65 (s) yrkande 36 anförts om att icke-kommersiellt utnyttjande av samlingslokaler inte bör föranleda att fastighetsskatt utgår. Utskottets ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Förslaget i Vänsterpartiets partimotion Fi44 yrkande 26 om skattesatsen för lokalhyreshus avstyrks däremot.
5.Kapitalskattesatsen
Oskar Lindkvist, Lennart Nilsson, Ulf Lönnqvist, Rune Evensson, Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Vissa frågor om bostadsbeskattningen m.m. börjar med "Vid sin" och slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet delar den i motion Fi65 (s) framförda uppfattningen att skattereformen bör återställas i dess huvuddrag. Även enligt utskottets mening bör sålunda skattesatsen för fysiska personers och dödsbons kapitalinkomster vara 30 % också efter utgången av år 1992. Den ökning av boendekostnaderna som följer av den tidigare beslutade sänkningen av kapitalskattesatsen till 25 % är enligt utskottets mening inte acceptabel. Det bör vidare framhållas att en sänkning av kapitalskatten rubbar balansen mellan arbete och kapital, en effekt som inte bara ger ett orättvist utfall utan också bidrar till en ineffektiv resursanvändning. Dessutom ökar risken för skatteplanering.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna Fi65 (s) yrkande 24 och Fi73 (s) såvitt nu är i fråga samt Vänsterpartiets partimotion Fi44 yrkande 28 anfört om kapitalskattesatsen efter år 1992 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
6.Takreglerna vid reavinstbeskattningen
Oskar Lindkvist, Lennart Nilsson, Ulf Lönnqvist, Rune Evensson, Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Vissa frågor om bostadsbeskattningen m.m. börjar med "På förslag" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Det finns enligt bostadsutskottets mening sådana praktiska administrativa svårigheter med att tillämpa reglerna om genomsynen att dessa inte bör tillämpas vid huvudregeln. När det gäller genomsynsreglerna vid användande av takreglerna föreligger däremot inte samma praktiska komplikationer. Vid tillämpningen av takreglerna handlar det endast om att bestämma nettoförmögenheten eller nettoskulden vid försäljningstillfället. En annan omständighet som enligt utskottets mening talar för att behålla genomsynen vid tillämpningen av takreglerna är att dessa annars skulle bli avsevärt mer förmånliga än motsvarande regler för egnahem.
Vad utskottet nu med anledning av motion Fi65 (s) yrkande 26 anfört om de s.k. genomsynsreglerna vid tillämpning av takreglerna när reavinstskatten beräknas vid försäljning av bostadsrätter bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
7.Den s.k. flyttskatten
Dan Eriksson i Stockholm (nyd) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Vissa frågor om bostadsbeskattningen m.m. börjar med "Bostadsutskottet delar" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
En förutsättning för en väl fungerande bostadsmarknad är att de boendes prioriteringar styrs av de behov som finns och inte av administrativa regleringar, byråkratiska hinder eller styrande skatteregler. Den s.k. flyttskatten utgör enligt utskottets mening ett exempel på en regel som ger upphov till inlåsningseffekter som måste tas bort. För att erhålla större rörlighet och ett bättre resursutnyttjande bör därför den s.k. flyttskatten slopas fr.o.m. utgången av år 1992 i enlighet med förslaget i motion Fi101 (nyd) yrkande 2.
8.Åtgärdspaket för att stärka fastighetsmarknaden
Oskar Lindkvist, Lennart Nilsson, Ulf Lönnqvist, Rune Evensson, Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Vissa frågor om bostadsbeskattningen m.m. börjar med "Utskottet är" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Fastighetsmarknadens utveckling är av stor strategisk betydelse för hur finanssektorn kommer att klara de närmaste åren. Ett av de allvarligaste hoten utgör härvid risken för prisfall på villa- och bostadsrättsmarknaden så att den hittillsvarande krisen sprids till hushållssektorn i större omfattning än hittills. De sociala och ekonomiska effekterna skulle då kunna bli mycket svåra. Bostadsutsottet delar mot bakgrund härav uppfattningen i motion Fi73 (s) om att åtgärder måste vidtas för att stärka fastighetsmarknaden. Även enligt utskottets mening bör sålunda outhyrda lokaler befrias från fastighetsskatt, rullande fastighetstaxering införas, ökade möjligheter till jämkning av taxeringsvärdet tillskapas och stark återhållsamhet visas med åtgärder som innebär ökade boendekostnader för åren 1993 och 1994.
Vad utskottet nu med anledning av motion Fi73 (s) såvitt nu är i fråga anfört om ett åtgärdspaket för fastighetsmarknaden bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
Jag ansluter mig till följande avvikande meningar (s):
1.Stödet till allmänna samlingslokaler 2.Stödet till icke-statliga kulturlokaler 5.Kapitalskattesatsen
Jag vill dessutom anföra följande vad gäller:
Skattesatsen för lokalhyreshus
Det är naturligtvis riktigt att fastighetsmarknaden genomgår en svår kris. Samtidigt måste skattesystemet utformas efter principer som ligger fast över tiden. Eftersom ett välfärdssamhälle av svensk typ kräver ett relativt högt skatteuttag är det mindre välbetänkt att helt eller delvis undanta fastigheter från skattebasen. I enlighet med förslaget i Vänsterpartiets partimotion Fi44 yrkande 26 kan det dock finnas skäl att vidta en förändring av beskattningen av kommersiella lokaler. Även enligt min mening bör sålunda den tillfälliga höjningen av fastighetsskatten för lokalhyreshus från 2,5 % till 3,5 % vid 1992 och 1993 års taxeringar omedelbart tas bort. Den överhettning på fastighetsmarknaden som motiverade höjningen föreligger inte längre varför den tidigare lägre skattesatsen fortsättningsvis bör tillämpas.
Innehåll
Sammanfattning1 Inledning4 Remittering av proposition 150 jämte motioner4 Finansutskottets behandling6 Propositionernas förslag9 Proposition 1009 Proposition 1129 Proposition 150 del I9 Motionsyrkandena13 Proposition 150 del I26 Motionerna29 Socialdemokraternas partimotion Fi4029 Ny demokratis partimotioner Fi42 och Fi4332 Vänsterpartiets partimotion Fi4434
Utskottet36 Den ekonomiska politiken36 Den internationella utvecklingen36 Utvecklingen i Sverige39 Försörjningsbalansprognosen i den reviderade nationalbudgeten39 Jämförelse mellan prognoserna i den reviderade och den preliminära nationalbudgeten42 Utvecklingen på arbetsmarknaden43 Partimotionerna. Kommentarer till prognoserna43 De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken43 Den förda ekonomiska politiken43 Oppositionspartiernas alternativa riktlinjer för den ekonomiska politiken46 Utvecklingen på de finansiella marknaderna51 Konsekvenser av ett medlemskap i EG:s ekonomiska och monetära union (EMU)53 Bemyndigande för statens upplåning54 Socialförsäkringsfrågor m.m.55 Sjukförsäkringssystemet55 Sänkt pensionsålder56 Ekonomiskt stöd till barnfamiljer56 Barnbidragets storlek56 Inkomsprövat barnbidrag m.m.56 Vårdnadsbidrag57 Arbetsmarknadspolitiken57 Arbetsmarknadspolitikens inriktning57 Kompetenshöjande åtgärder59 Arbetslöshetsförsäkringen59 Kvinnors situation på arbetsmarknaden60 Finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder60 Finansiering av arbetslöshetsersättning61 Finansiering av den statliga lönegarantin62 Programförmedling62 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader62 Starta-eget-bidraget63 Bidrag till lönekostnader vid utbildning i företag64 Bidrag till handikappade ungdomar i ungdomspraktik64 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder64 Räntebidrag för ny- och ombyggnader67 Tiomiljardersprogram för sysselsättning67 Behovet av regionala sysselsättningsåtgärder68 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade68 Regionala utvecklingsinsatser69 Regionalpolitiska infrastrukturåtgärder69 Bidrag till skogsvård m.m.69 Utbildningsfrågor70 Ökat antal platser i gymnasieskolan70 Kommunal vuxenutbildning72 Breddad språkutbildning73 Gymnasieskolans utbyggnad73 Statens skolor för vuxna74 Grundläggande högskoleutbildning74 Vuxenstudiestöd76 Kulturverksamhet77 Utvecklingsverksamhet inom kulturområdet77 Moderna museets lokaler78 Naturhistoriska riksmuseets spritlagda samlingar79 Vissa kulturanslag79 Vapenfritjänst som museivakt80 Infrastrukturinvesteringar80 Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt80 Tidigareläggning av trafikinvesteringar81 Riktlinjer för investeringsplaneringen82 Arlandabanan83 Övriga infrastrukturfrågor83 Investeringar och underhåll av offentliga lokaler85 Statlig lokalförsörjning85 Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m.86 Upprustning av skolor88 Stöd till trossamfund88 Skattepolitiken88 Omläggning av energibeskattningen88 Naturgas91 Växthusnäringen92 Reglerna för återbetalning eller kompensation av energiskatt och koldioxidskatt94 Kraft- och fjärrvärmeleveranser till industrin94 Biobränslen95 Kolbränslen för metallurgiska processer97 Vägtrafikskatt98 Slopat schablonavdrag och sänkt mervärdesskatt98 Ändring i uppbördslagen100 Differentiering av mervärdesskatten100 Omprövning av skattepolitiken101 Slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus m.m.103 Budgetpolitiken106 Budgetutvecklingen 1989/90--1992/93106 Den förda budgetpolitiken108 Oppositionspartiernas alternativ till riktlinjer för budgetpolitiken109 Utskottets sammanfattande syn på budgetpolitiken112 Särskilda frågor112 Täckning av merkostnader för löner och pensioner112 Den särskilda vinstskatten och investeringsskatten på byggnadsarbeten113 Finansfullmakten113 Årsbokslut för staten114 Statliga pensionsåtaganden114 Redovisning av statens samlade pensionsåtaganden115 Vissa riktlinjer för den statliga budgetprocessen115 Personalkonsekvenser vid strukturförändringar115 Anslag till EFTA:s fond116 Miljöräkenskaper116 Hemställan117
Reservationer 1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom.1) (s)132 2. Utvecklingen på de finansiella marknaderna (mom.2) (s)137 3. Sjukförsäkringssystemet m.m. (mom. 5) (s)139 4. Sjukförsäkringssystemet m.m. (mom. 5) (nyd)140 5. Barnbidragets storlek (mom. 7) (s)141 6. Inkomstprövat barnbidrag (mom. 8) (nyd)141 7. Vårdnadsbidrag (mom. 9) (s)142 8. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 10) (s)142 9. Kompetenshöjande åtgärder (mom. 11) (s)143 10. Översyn av arbetslöshetsförsäkringen (mom.12) (s)145 11. Kvinnors situation på arbetsmarknaden (mom. 13) (s)145 12. Finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder (mom.14) (s)146 13. Anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader (mom.18) (s)147 14. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 22) (s) 147 15. Räntebidrag för ny- och ombyggnader (mom. 23) (s)148 16. Behovet av regionala sysselsättningsåtgärder (mom.25) (s)149 17. Behovet av regionala sysselsättningsåtgärder (mom.25, motiveringen) (nyd)151 18. Regionala utvecklingsinsatser (mom. 27) (s)152 19. Regionalpolitiska infrastrukturåtgärder (mom.28) (s)152 20. Kommunal vuxenutbildning (mom. 32) (s)153 21. Breddad språkutbildning (mom. 33) (s)154 22. Folkbildningen (mom. 35) (s)154 23. Anslaget Lokala och individuella linjer samt fristående kurser (mom.38) (s)155 24. Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 40) (s)156 25. Utvecklingsverksamhet inom kulturområdet (mom. 41) (s)157 26. Moderna museets lokaler (mom. 42) (s)158 27. Naturhistoriska riksmuseets spritlagda samlingar (mom.43) (s)158 28. Vissa kulturanslag (mom. 44) (s)159 29. Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt (mom.46) (s)159 30. Tidigareläggning av trafikinvesteringar (mom.47) (s)160 31. Arlandabanan (mom. 49) (s)161 32. Övriga infrastrukturfrågor (mom. 50) (s)161 33. Tidigareläggning av vissa byggnadsprojekt (mom.52) (s)162 34. Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. (mom.54c) (s)163 35. Upprustning av skolor (mom.55) (s)163 36. Omläggning av energibeskattningen (mom.57) (s)164 37. Växthusnäringen m.m. (mom. 58--62, motiveringen) (s)166 38. Lagförslagen om energiskatter m.m. (mom.63) (s)166 39. Vägtrafikskatten (mom.64) (s)167 40. Schablonavdraget m.m. (mom.65) (s)167 41. Mervärdesskatt (mom.66) (s)168 42. Omprövning av skattepolitiken (mom.67) (s)169 43. Slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus m.m. (mom.68) (s)170 44. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom.70) (s)171 45. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom.70) (nyd)173 46. Miljöräkenskaper (mom.84) (s)176
Särskilda yttranden 1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom.1) (nyd)177 2. Finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder (mom.14) (nyd)178 3. Finansiering av arbetslöshetsförsäkringen (mom.15) (s)178 4. Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt samt riktlinjer för investeringsplaneringen (mom.46 och 48) (nyd)178 5. Omläggning av energibeskattningen (mom.57) (nyd)179 6. Utformningen av kompletteringspropositionen (s och nyd)179
Bilagor 1. I propositionerna 112 och 150 framlagda lagförslag181 2. Av utskottet framlagt lagförslag207 3. Skatteutskottets yttrande (1991/92:SkU5y)208 4. Socialförsäkringsutskottets yttrande (1991/92:SfU3y)234 5. Socialutskottets yttrande (1991/92:SoU6y)240 6. Kulturutskottets yttrande (1991/92:KrU6y)261 7. Utbildningsutskottets yttrande (1991/92:UbU4y)266 8. Trafikutskottets yttrande (1991/92:TU3y)276 9. Jordbruksutskottets yttrande (1991/92:JoU10y)288 10. Näringsutskottets yttrande (1991/92:NU9y)292 11. Arbetsmarknadsutskottets yttrande (1991/92:AU5y)302 12. Bostadsutskottets yttrande (1991/92:BoU6y)331
Tabeller
Tabell 1. Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder36 Tabell 2. Internationella förutsättningar39 Tabell 3. Försörjningsbalans40 Tabell 4. Nyckeltal41 Tabell 5. Bruttoinvesteringar efter näringsgren42 Tabell 6. Samhällsekonomiska effekter enligt förslagen i motion Fi40 (s)47 Tabell 7. Investeringar i prisläge 1991-01-0185 Tabell 8. Budgetsaldo för budgetåren 1989/90--1992/93107