Konstitutionsutskottets betänkande2003/04:KU19

Demokratifrågor

Sammanfattning

I   betänkandet   behandlas   regeringens  skrivelse
2003/04:110      Demokratipolitik      jämte      23
motionsyrkanden   som   väckts   med  anledning   av
skrivelsen. Vidare behandlas 32 motionsyrkanden från
den allmänna motionstiden 2002 och  2003. Motionerna
gäller bl.a. medborgarnas deltagande  och inflytande
mellan    valen,    obligatoriskt    införande    av
medborgarförslag,  stärkt  folkinitiativ, valbarhet,
arbetsvillkor    för   förtroendevalda,    kommunalt
partistöd,  hot  och   våld   mot   politiker,  ökad
maktdelning,    kommunala    "konstitutionsutskott",
demokrati    och    IT,    medborgarkontrakt     och
folkomröstning om en ny konstitution för EU.

Utskottet    föreslår    att    riksdagen   lägger
regeringens  skrivelse  till handlingarna.  Samtliga
motionsyrkanden avstyrks.  I  betänkandet  finns  30
reservationer   och   8   särskilda   yttranden.  Av
reservationerna  avser  en demokrati och  IT.  Bakom
denna reservation står utskottets  samtliga m-, fp-,
kd-, c- och mp-ledamöter.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut


1. Demokratipolitik
Riksdagen    lägger    regeringens    skrivelse
2003/04:110 till handlingarna.

2. Uppföljning av demokratipolitiken

Riksdagen avslår motion 2003/04:K26 yrkande 2.
Reservation 1 (fp)

3. Politiskt utanförskap

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:K385
yrkande  1, 2003/04:K25  yrkande  2,  2003/04:K26
yrkandena  1  i  denna  del  och  8, 2003/04:K290
yrkande 1 och 2003/04:K400 yrkande 8.
Reservation 2 (fp, kd, c)

4. Åtgärder för fler förtroendevalda med
utländsk bakgrund

Riksdagen  avslår motion 2002/03:Sf289  yrkande
12.
Reservation 3 (mp)

5. Invandrade kvinnors förutsättningar att
tillvarata sina rättigheter

Riksdagen avslår  motion 2003/04:K304 yrkandena
1 och 2.
Reservation 4 (v)

6. Personval

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K24 yrkande
6 och 2003/04:K26 yrkande 3.
Reservation 5 (m, fp)

7. Valdagar

Riksdagen avslår motion 2003/04:K24 yrkande 3.
Reservation 6 (m, fp)

8. Rösträttsålder

Riksdagen avslår motion 2003/04:K27 yrkande 4 i
denna del.
Reservation 7 (mp)

9. Kommunala extraval

Riksdagen avslår motion 2003/04:K24 yrkande 5.

10. Forskning om valdeltagande

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K25 yrkande
1 och 2003/04:K26 yrkande 1 i denna del.
Reservation 8 (fp, c)

11. Deltagande och inflytande mellan
valen

Riksdagen   avslår   motionerna    2002/03:K383
yrkande 15 och 2003/04:
K400 yrkande 5.
Reservation 9 (kd)

12. Bristande kunskaper om den politiska
processen

Riksdagen avslår motion 2003/04:K400 yrkande 1.
Reservation 10 (kd)

13. Medborgarförslag

Riksdagen avslår motion 2003/04:K27 yrkande 2.
Reservation 11 (mp)

14. Folkinitiativ

Riksdagen avslår motion 2003/04:K25 yrkande 3.

15. Valbarhetsålder

Riksdagen avslår motion 2003/04:K27 yrkande 4 i
denna del.
Reservation 12 (mp) - villk.

16. Möjlighet att behålla uppdrag vid
flyttning

Riksdagen avslår motion 2003/04:K27 yrkande 3.
Reservation 13 (mp)
17. Ledighet från förtroendeuppdrag
Riksdagen avslår motion 2003/04:K259.

18. Förtroendeuppdragets utformning

Riksdagen avslår motion 2003/04:K400 yrkande 6.
Reservation 14 (kd)
19. Kommunalt partistöd
Riksdagen avslår motion 2003/04:K349.

20. Hot och våld mot politiker

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K26 yrkande
4,  2003/04:K316,  2003/04:K400  yrkande   7  och
2003/04:Ju446 yrkande 3.

21. Förtroendevaldas möjlighet att bära
tårgasanordning

Riksdagen avslår motion 2003/04:K443.

22. Odemokratiska metoder

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K24 yrkande
2 och 2003/04:
MJ412 yrkandena 12 och 13.
Reservation 15 (m, fp, kd, c)
23. Mänskliga rättigheter
Riksdagen avslår motion 2003/04:K26 yrkande 5.
Reservation 16 (fp, kd, c)
Reservation 17 (m)

24. Rasistiskt och annat etniskt relaterat
våld

Riksdagen avslår motion 2003/04:K27 yrkande 5.
Reservation 18 (mp)

25. Skolmiljö fri från mobbning och
intolerans

Riksdagen avslår motion 2003/04:K26 yrkande 7.
Reservation 19 (fp)

26. Ökad horisontell och vertikal
maktdelning

Riksdagen avslår motion 2003/04:K24 yrkandena 1
och 4.
Reservation 20 (m)

27. Kommunala "konstitutionsutskott"

Riksdagen avslår motion 2003/04:K289 yrkande 9.
Reservation 21 (fp)

28. Demokratisk professionalism i
förvaltningen

Riksdagen avslår motion 2003/04:K400 yrkande 9.
Reservation 22 (kd)

29. Demokrati och IT

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:K383
yrkande 9, 2002/03:K385  yrkande 11, 2003/04:K290
yrkande 18, 2003/04:K400 yrkande  2, 2003/04:T474
yrkandena 23 och 24 och 2003/04:T561 yrkande 6.
Reservation 23 (m, fp, kd, c, mp)

30. Demokratisk infrastruktur

Riksdagen avslår motion 2003/04:K400 yrkande 3.
Reservation 24 (kd)

31. Samverkan mellan offentliga och privata
aktörer och den ideella sektorn

Riksdagen avslår motion 2003/04:K223 yrkande 8.
Reservation 25 (c)

32. Den statliga styrningen av den ideella
sektorn

Riksdagen avslår motion 2003/04:K26 yrkande 6.
Reservation 26 (fp, kd)

33. Egenmakt via valfrihet

Riksdagen avslår motion 2002/03:K385 yrkande 2.
Reservation 27 (fp)

34. Medborgarkontrakt

Riksdagen avslår motion 2003/04:K310.

35. Medborgarbok

Riksdagen avslår motion 2003/04:K400 yrkande 4.
Reservation 28 (kd)

36. Debatt och folkbildning kring EU

Riksdagen avslår motion 2003/04:K26 yrkande 9.
Reservation 29 (fp, c)

37. Folkomröstning om EU:s konstitutionella
fördrag

Riksdagen avslår motion 2003/04:K27 yrkande 1.
Reservation 30 (v, mp)

Stockholm den 27 maj 2004

På konstitutionsutskottets vägnar


Gunnar Hökmark

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar
Hökmark  (m),  Göran  Magnusson (s), Kenth  Högström
(s), Mats Einarsson (v), Mats Berglind (s), Henrik S
Järrel  (m),  Anders Bengtsson  (s),  Tobias  Krantz
(fp), Kerstin Lundgren  (c),  Helene  Petersson (s),
Nils  Fredrik  Aurelius  (m), Billy Gustafsson  (s),
Gustav Fridolin (mp), Inger  Jarl Beck (s), Liselott
Hagberg  (fp),  Helena  Höij  (kd)   och   Elisebeht
Markström (s).

2003/04

KU19


Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I   betänkandet   behandlar   utskottet  regeringens
skrivelse   2003/04:110   Demokratipolitik.   Vidare
behandlas de motioner som väckts  med  anledning  av
skrivelsen samt vissa motioner som väckts tidigare.

Bakgrund

Regeringen  beslutade  i  september  1997  att ge en
parlamentarisk kommitté i uppdrag att belysa  de nya
förutsättningar,  problem  och  möjligheter  som det
svenska  folkstyret  möter  inför  2000-talet  (dir.
1997:101).        Kommittén       antog       namnet
Demokratiutredningen.   I  november  1998  beslutade
regeringen i tilläggsdirektiv  att  ge  kommittén  i
uppdrag  att  utreda  orsakerna  till  det sjunkande
valdeltagandet  och  föreslå  åtgärder för  att  öka
medborgarnas  delaktighet  och  engagemang   i   det
demokratiska      systemet      (dir.     1998:100).
Demokratiutredningen  överlämnade  i  februari  2000
sitt  slutbetänkande  En  uthållig  demokrati!  (SOU
2000:1).

Regeringen beslutade  i  november  1999  att ge en
parlamentarisk   kommitté   i  uppdrag  att  föreslå
åtgärder  som  ökar  medborgarnas  möjligheter  till
insyn och deltagande i  den kommunala demokratin och
som stärker den kommunala representativa demokratins
funktionssätt och former  (dir.  1999:98). Kommittén
antog namnet Kommundemokratikommittén.  I  maj  2001
beslutade   regeringen  i  tilläggsdirektiv  att  ge
kommittén i uppdrag  att utreda behovet av särskilda
bestämmelser  för avgöranden  på  kommunal  nivå  av
långsiktig karaktär  och  av  stor  principiell  och
ekonomisk  betydelse.  I  september  2001  beslutade
regeringen   om  ytterligare  tilläggsdirektiv  till
kommittén.    Uppdraget     var    att    se    över
förutsättningarna för och förfarandet  vid ändringar
i landstings- och kommunindelningen samt förfarandet
vid    ändringar    i   länsindelningen.   Kommittén
överlämnade  i juni 2001  sitt  huvudbetänkande  Att
vara med på riktigt - demokratiutveckling i kommuner
och  landsting   (SOU   2001:48).  I  november  2001
överlämnade  kommittén  sitt  betänkande  Att  tänka
efter före - samråd i kommuner  och  landsting  (SOU
2001:89).  I  maj  2002  överlämnade  kommittén sitt
betänkande Ändrad indelning? En översyn  av reglerna
för indelningsändringar (SOU 2002:33).
I  och med budgetpropositionen för 2001 inrättades
ett särskilt  politikområde  för demokratifrågorna -
politikområdet Demokrati. På förslag  av  regeringen
beslutade    riksdagen    därvid   att   målet   för
politikområdet är att folkstyrelsen skall värnas och
fördjupas (prop. 2000/01:1,  bet. 2000/01:KU1, rskr.
2000/01: 62).
Våren  2002  lade  regeringen  fram  propositionen
Demokrati  för det nya seklet (prop.  2001/02:80)  i
vilken redovisades  en  långsiktig  strategi med mål
och åtgärder för att värna och fördjupa  den svenska
folkstyrelsen.  I  demokratipropositionen slogs  det
fast att den svenska  demokratin bör kännetecknas av
ett brett medborgerligt  deltagande  inom  ramen för
den  representativa  demokratin. Regeringen föreslog
ett antal långsiktiga mål som riksdagen senare antog
(bet. 2001/02:KU14, rskr. 2001/02:190).
Riksdagen  har  tidigare   uttalat   att  mål  bör
formuleras på ett sådant sätt att de är  möjliga att
följa  upp.  Vidare  har riksdagen uttalat dels  att
resultatinformationen    skall   vara   relevant   i
förhållande  till  de  uppsatta   målen,   dels  att
resultat och utveckling bör redovisas i kvantitativa
termer med hjälp av indikatorer eller nyckeltal  och
i  första  hand  avse  effekter  av verksamheter (se
bl.a.  bet.  1999/2000:FiU20, rskr.  1999/2000:261).
Regeringen har  tidigare  redovisat  att arbetet med
att  för  varje  politikområde ta fram uppföljnings-
och utvärderingsstrategier  skall  fortsätta. Enligt
budgetpropositionen  för  år  2001  omfattar   detta
arbete  bl.a.  att  ta  fram  relevanta resultatmått
(prop. 2000/01:1).
I demokratipropositionen (prop. 2001/02:80) pekade
regeringen på vikten av att följa  upp och utvärdera
effekterna av regeringens långsiktiga  strategi  för
att värna och fördjupa den svenska folkstyrelsen.
Hösten  2002 uttalade konstitutionsutskottet (bet.
2002/03:KU1   s.  12)  att  det  vore  önskvärt  att
regeringen gör  en fördjupad analys av resultatet av
statens insatser  för  att främja ökat valdeltagande
under senare tid samt analyserar  orsakerna till att
målet om ökat valdeltagande inte kunde uppnås vid de
senaste allmänna valen.
I  budgetpropositionen  för 2004 (prop.  2003/04:1
utg.omr. 1 avsnitt 4.4) aviserade  regeringen att en
redovisning av demokratiutvecklingen  i  förhållande
till   målen  skulle  lämnas  i  en  skrivelse  till
riksdagen under våren 2004.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Skrivelsen är uppdelad i två delar.

Den första  delen  innehåller  en  redovisning och
analys  av den svenska demokratins utveckling  efter
2002 i förhållande  till  målen  för  att  värna och
fördjupa  den  svenska folkstyrelsen. En redogörelse
lämnas av genomförda åtgärder. I de fall resultat av
åtgärderna redan  kunnat utläsas förs ett resonemang
kring i vilken utsträckning åtgärderna bidragit till
det långsiktiga arbetet för att uppnå målen.
I  den  andra  delen   av  skrivelsen  presenteras
demokratipolitikens   fortsatta    inriktning.   Den
bedömning som görs är att politiken i fortsättningen
bör  omfatta  både  insatser  för ett ökat  och  mer
jämlikt medborgerligt deltagande,  och  insatser för
att främja de mänskliga rättigheterna. I  skrivelsen
presenteras  politikens  inriktning  när  det gäller
medborgerligt    deltagande.   Politiken   har   tre
utgångspunkter - att  stärka  förutsättningarna, att
undanröja hinder och att skapa  möjligheter  för ett
ökat  och  mer  jämlikt deltagande. Regeringen avser
att vidta åtgärder  för  att synliggöra och motverka
strukturella hinder för olika individers möjligheter
till makt och inflytande. Regeringen avser också att
vidta åtgärder för att motverka  hot mot demokratin,
exempelvis   i   form   av   hot   och   våld    mot
förtroendevalda.   Även   andra   åtgärder  för  att
förbättra  de  förtroendevaldas villkor  kommer  att
vidtas. I det fortsatta arbetet avser regeringen att
än mer än i dag  betona  vikten  av  ett  deltagande
mellan  valen och av att se medborgerligt deltagande
utifrån ett rättighetsperspektiv samt att tydliggöra
betydelsen  av  den  ytterligare  nivå för politiskt
inflytande som EU-medlemskapet innebär.

Utskottets överväganden

Demokratipolitik

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen    lägger   regeringens   skrivelse
2003/04:110 till handlingarna.
Skrivelsen

Våren  2001 redovisade  regeringen  i  propositionen
Demokrati  för  det nya seklet (prop. 2001/02:80) en
långsiktig strategi  med  mål  och  åtgärder för att
värna  och  fördjupa  den  svenska folkstyrelsen.  I
demokratipropositionen  slogs   det   fast  att  den
svenska  demokratin  bör kännetecknas av  ett  brett
medborgerligt  deltagande   inom   ramen   för   den
representativa demokratin. De fyra mål som riksdagen
senare  antog  handlar  om  ett ökat och mer jämlikt
deltagande (bet. 2001/02:KU14,  rskr.  2001/02:190).
Målen är:

1. Valdeltagandet   skall   öka   väsentligt  i   de
nationella  och  kommunala valen liksom  i  valet
till Europaparlamentet. Ett första delmål var att
valdeltagandet skulle  öka  i  de  allmänna valen
2002.
2.
3. En  ökad andel av medborgarna skall inneha  någon
form  av  politiskt förtroendeuppdrag. Ett första
delmål är att  antalet förtroendevalda i kommuner
och landsting skall  öka med 10 000 till år 2010.
Antalet  personer  som någon  gång  i  livet  har
innehaft  ett politiskt  förtroendeuppdrag  skall
också öka.
4.
5. Medborgarna  skall ha bättre möjligheter än i dag
att delta i och  påverka den politiska processen.
Andelen medborgare som deltar skall också öka.
6.
7. Medborgarnas   möjligheter    att   påverka   den
politiska processen skall bli mer  jämlika  än de
är   i  dag.  Andelen  ungdomar,  arbetslösa  och
personer  med  utländsk bakgrund som deltar i den
politiska processen skall öka.
8.
I demokratipropositionen pekade regeringen på vikten
av  att  följa  upp  och   utvärdera  effekterna  av
regeringens långsiktiga strategi  för  att värna och
fördjupa den svenska folkstyrelsen.

I    demokratiskrivelsen    redovisar   regeringen
inledningsvis       de       uppföljnings-       och
utvärderingsåtgärder som vidtagits  hittills.  Dessa
är
- kartläggning av demokratiindikatorer,
-
-  databas  över  förnyelsearbetet  i  kommuner  och
landsting,
-
-  analyser  av  de  förtroendevalda  i kommuner och
landsting,
-
- analyser av valdeltagande,
-
- analyser av föreningslivet,
-
- uppföljning av Tid för demokrati,
-
-  uppföljning  av medel till riksdagspartierna  för
att informera invandrare inför valet 2002,
-
- kartläggning av  forskning om demokrati, offentlig
förvaltning och folkrörelser,
-
- uppföljning av medborgarförslag samt
-
-  utvärdering  av tillämpningen  av  kommunallagens
bestämmelser   om    ekonomisk    ersättning   till
förtroendevalda.
-
Fortsättningen av demokratiskrivelsen  är uppdelad i
två delar.

Den  första  delen  innehåller en redovisning  och
analys av den svenska demokratins  utveckling  efter
2002  i  förhållande  till  målen  för att värna och
fördjupa den svenska folkstyrelsen,  dvs.  målen  om
ett ökat valdeltagande, fler förtroendevalda, bättre
möjligheter  till  deltagande  mellan valen och ökad
politisk  jämlikhet. I samtliga mål  ingår  att  den
sociala representativiteten skall förbättras.
Vad  gäller   målet   om  ett  ökat  valdeltagande
konstaterar regeringen att  trenden  med ett minskat
valdeltagande  fortsatte  även  i de allmänna  valen
2002. Minskningen mellan 1998 års  val  och 2002 års
val var dock avsevärt mindre än mellan 1994  års val
och  1998  års val, vilket skulle kunna tyda på  att
trenden håller på att brytas. Regeringen konstaterar
också att valdeltagandet  ökat  i vissa kommuner och
landsting.  Positivt  var  också att  valdeltagandet
inte  minskade bland utländska  medborgare  i  valet
till kommunfullmäktige.  Oroande  är  emellertid att
valdeltagandet har fortsatt att minska  bland  t.ex.
förstagångsväljarna    och    att   skillnaderna   i
valdeltagandet har ökat något mellan  vissa delar av
befolkningen. Sverige har dock fortfarande  ett högt
valdeltagande internationellt sett.
I demokratiskrivelsen redogör regeringen för flera
statliga  insatser  som  genomförts  med  syfte  att
främja ett ökat valdeltagande i samband med 2002 års
val,       bl.a.      Valmyndighetens      insatser,
utvecklingsarbetet  Tid för demokrati och medel till
riksdagspartierna för  information till personer med
utländsk   bakgrund.   Enligt    skrivelsen    visar
insatserna  för  att  öka valdeltagandet på positiva
resultat i form av förbättrade  förutsättningar  för
väljarna i röstningsförfarandet samt ökad kunskap om
olika metoder för demokratifrämjande arbete.
Regeringen  drar slutsatsen att det är viktigt att
de  insatser  som  genomförs  utgör  en  del  i  ett
långsiktigt arbete  där  demokratifrämjande insatser
under    mellanvalsperioderna     kombineras     med
punktinsatser  inför  valen  för att främja ett högt
valdeltagande. Samtidigt bör det  enligt  regeringen
understrykas  att  ett ökat valdeltagande självklart
inte kan uppnås enbart  genom  insatser från statens
sida. Ansvaret för ett högt valdeltagande  delas med
andra  aktörer  och  framför  allt  med de politiska
partierna.
Målet att fler människor skall inneha  någon  form
av  politiskt förtroendeuppdrag på kommunal nivå och
att antalet  personer  som  någon  gång  i livet har
innehaft ett sådant förtroendeuppdrag skall  öka ser
enligt  demokratiskrivelsen  inte  ut att uppfyllas.
Antalet  kommunalt  förtroendevalda  liksom  antalet
kommunala förtroendeuppdrag har fortsatt  att minska
sedan  den  förra  mandatperioden;  för  landstingen
finns inte samma möjlighet till jämförelse över tid.
Nedgången av antalet kommunala förtroendeuppdrag  är
enligt    regeringen   särskilt   oroande   eftersom
forskning indikerar  att ett stort antal uppdrag kan
ha   en   positiv   inverkan    på    den    sociala
representativiteten.  Oroande  är  också att en allt
mindre  andel av de förtroendevalda i  kommuner  och
landsting  utgörs  av  personer  som är under 50 år,
vilket  betyder att deras underrepresentation  ökar.
Det kan också konstateras att gemensamt för de delar
av befolkningen  som  är  underrepresenterade är att
deras representation blir allt  sämre  högre  upp  i
makthierarkin. Den sociala representativiteten bland
de   förtroendevalda   på   lokal   nivå   har  dock
förbättrats,  bl.a. avseende kvinnor, unga människor
och utrikes födda.
Regeringen menar i skrivelsen att ansvaret för att
uppnå målet om  fler  förtroendevalda  på lokal nivå
framför allt åvilar kommuner och landsting liksom de
politiska  partierna.  Regeringen  har emellertid  i
uppgift     att    kontinuerligt    se    över    de
förtroendevaldas    villkor    och   att   undanröja
eventuella hinder samt att bl.a.  öka  kunskapen  om
varför  vissa  delar  av befolkningen fortsätter att
vara   underrepresenterade.   I   skrivelsen   anför
regeringen  att  erfarenheterna från de åtgärder den
hittills har vidtagit pekar på ett fortsatt behov av
sådana åtgärder.
Målet att möjligheterna  att  delta  i och påverka
den  politiska  processen skall bli bättre  och  att
andelen  som  deltar   skall   öka   tar   sikte  på
medborgerligt   deltagande   mellan   valen.  Enligt
regeringen måste härvidlag olika vägar stå öppna för
medborgare  som  vill påverka politiken,  och  dessa
måste  främst  utformas   lokalt   och   underifrån.
Regeringen  uppmärksammar flera åtgärder i  kommuner
och  landsting  för  att  främja  deltagande  mellan
valen,  exempelvis  medborgarförslag. Det pågår även
arbete på nationell nivå  och  på  EU-nivå  med  att
utveckla  olika  former  för  inflytande. Regeringen
menar   dock  att  det  är  svårt  att   avgöra   om
möjligheterna  för deltagande totalt sett har blivit
bättre eller inte.
Enligt skrivelsen  tyder  olika studier på att det
finns ett stort intresse för  att  påverka politiken
och  samhället  i  stort, även om deltagandet  i  de
politiska    partierna     minskar.     Bland     de
deltagandeformer    som   medborgarna   själva   tar
initiativ till ökar deltagandet  framför  allt  i de
aktiviteter  som  lätt kan utföras på egen hand. Att
finna former för hur  detta  samhällsengagemang  kan
fångas  upp utan att försöka passa in det i de gamla
strukturerna  är  enligt regeringen en av framtidens
utmaningar. Regeringen menar också att det finns ett
generellt  behov  av  att  öka  kunskapen  om  vilka
möjligheter medborgarna har när det gäller att utöva
inflytande mellan valen,  hur pass ändamålsenliga de
former för inflytande som finns  är och medborgarnas
kännedom om dem.
Vad gäller målet att medborgarnas  möjligheter att
påverka  den  politiska  processen  skall   bli  mer
jämlika  finns,  enligt  demokratiskrivelsen, i  dag
flera  tecken  på  att  utvecklingen   går   framåt.
Exempelvis har skillnaderna mellan kvinnors och mäns
politiska  engagemang  minskat. Detta beror dels  på
att det politiska engagemanget  har  ökat  mer bland
kvinnor   än   bland   män,  dels  på  att  kvinnors
engagemang  har  minskat i  mindre  utsträckning  än
mäns.  I  de folkvalda  församlingarna  har  andelen
kvinnor, unga  människor  och utrikes födda personer
ökat, även om de fortfarande är underrepresenterade.
Det politiska deltagandet i  s.k. icke-traditionella
former  för inflytande fortsätter  att  öka  i  alla
grupper.    Däremot    fortsätter    det   politiska
deltagandet   i   de   traditionella  formerna   för
deltagande  att  minska hos  befolkningen  i  stort.
Enligt regeringen är det särskilt oroväckande att de
ungas engagemang minskar.
Regeringen  menar   att   det  således  finns  ett
fortsatt behov av aktiva åtgärder  i  syfte att göra
medborgarnas  möjligheter att påverka den  politiska
processen mer jämlika,  särskilt  när det gäller att
stärka   underrepresenterade   gruppers   deltagande
mellan valen och som förtroendevalda.
I   demokratiskrivelsens   första    del   redogör
regeringen   även   för   den   av   Vetenskapsrådet
genomförda   kartläggningen   av   forskningen    om
demokrati,  offentlig  förvaltning och folkrörelser.
Enligt   skrivelsen   planerar    regeringen   under
mandatperioden   att   lämna  en  forskningspolitisk
proposition till riksdagen.  I  arbetet  inför denna
kommer   Justitiedepartementets   arbetsgrupp    för
forskningsfrågor  (C  1991:A)  att få utökat mandat.
Den  kommer  att  ges  i  uppdrag  att   strategiskt
analysera  behovet av insatser inom demokratiområdet
där forskningen utgör en viktig del.
Vidare    innehåller     demokratiskrivelsen    en
redogörelse    för    utvecklingen     inom    flera
politikområden  som inte direkt innehåller  insatser
som är kopplade till  regeringens  mål  för ett ökat
och  mer  jämlikt  deltagande,  men som ändå  är  av
grundläggande betydelse för att värna  och  fördjupa
det     demokratiska    samhället.    Bland    dessa
politikområden    kan    nämnas    ungdomspolitiken,
utbildningspolitiken,        jämställdhetspolitiken,
folkrörelsepolitiken,       mediepolitiken       och
förvaltningspolitiken.
I  demokratiskrivelsens  andra   del   presenterar
regeringen demokratipolitikens fortsatta inriktning.
Denna  kommer att ha tre utgångspunkter: att  stärka
förutsättningarna   för  deltagande,  att  undanröja
hinder för deltagande samt att skapa möjligheter för
ett ökat och mer jämlikt deltagande. I det fortsatta
arbetet avser regeringen  att än mer än i dag betona
vikten av ett deltagande mellan  valen och av att se
medborgerligt       deltagande      utifrån      ett
rättighetsperspektiv  samt att tydliggöra betydelsen
av den ytterligare nivå för politiskt inflytande som
EU-medlemskapet innebär.
Regeringen hänvisar i demokratiskrivelsen till den
samhällsvetenskapliga  forskningen   och   begreppet
politiska  resurser  för att beskriva vad som  krävs
för att människor skall  ha  reella  möjligheter att
delta i den politiska processen och påverka sin egen
vardag.   De  vanligaste  politiska  resurserna   är
fysiskt kapital  i  form av t.ex. tillgång till tid,
pengar  och informationsteknologi,  humankapital,  i
betydelsen  kunskap  om  hur  det politiska systemet
fungerar, samt socialt kapital  i  form av kontakter
och  nätverk som kan användas för politiska  syften.
Regeringen   anför  att  tillgången  till  politiska
resurser fortfarande  är  ojämlikt  fördelad  mellan
olika   medborgare,  trots  årtionden  av  ekonomisk
fördelningspolitik         och         genomgripande
välfärdsreformer. Exempelvis förfogar individer  som
är  högutbildade,  höginkomsttagare  eller  födda  i
Sverige  över  fler  politiska resurser än individer
som  är  lågutbildade,  låginkomsttagare  eller  har
invandrat. De förstnämnda  deltar också mer aktivt i
den politiska processen vilket,  enligt  regeringen,
får  till  följd  att deras intressen och behov  får
starkare genomslag.  I  skrivelsen  anför regeringen
att en av demokratipolitikens främsta  utmaningar är
att verka för en mer jämlik fördelning av  politiska
resurser  i syfte att öka förutsättningarna för  ett
ökat och ett  mer  jämlikt medborgerligt deltagande.
Bland annat aviseras åtgärder för att öka tillgången
till  information  och   kunskap  om  det  politiska
systemet och samhället.
Vidare   kommer   regeringen   i   det   fortsatta
demokratiarbetet att  uppmärksamma  hinder  för  ett
ökat  och  mer  jämlikt deltagande. Härvidlag kommer
synliggörande och motverkande av strukturella hinder
som påverkar olika individers deltagande att vara en
prioriterad   fråga.    Det    kan    t.ex.    gälla
institutionella   förhållanden,  organisationsformer
och arbetssätt som  i  praktiken  stänger  ute vissa
personer. Det kan också gälla attityder. Bland annat
anför    regeringen   att   demokratipolitiken   bör
inkludera   en  feministisk  analys  av  demokratins
villkor  och  funktionssätt,   vilket   innebär  att
existensen av ett genussystem där kvinnor  som grupp
är underordnade män som grupp är en utgångspunkt.  I
skrivelsen  aviseras också åtgärder för att motverka
hot mot demokratin  i  form  av  hot  och  våld  mot
förtroendevalda       samt       förekomsten      av
främlingsfientliga       partier      och      andra
antidemokratiska krafter.
Regeringen kommer även att rikta uppmärksamhet mot
möjligheter för ett ökat och mer jämlikt deltagande.
Detta inkluderar såväl de  förtroendevaldas villkor,
vilka bör vara utformade så  att  de  både möjliggör
och  stimulerar människor oavsett bakgrund  att  åta
sig  uppdrag,   som   formerna  för  inflytande  och
påverkan, vilka bör vara  fler  och  bättre  för att
levandehålla  dialogen  mellan  förtroendevalda  och
medborgare. Härvidlag kan nämnas demokratisatsningar
inför 2004 års val till Europaparlamentet, som bl.a.
syftar till att öka kunskapen och intresset hos unga
i  åldern 18-23 år för hur man som ung EU-medborgare
kan  delta  i  och påverka EU-politikens utformning,
och de allmänna valen 2006.
Sist i skrivelsen  betonar regeringen allas ansvar
i sammanhanget. Att alla  medborgare  har  rätt  och
möjlighet  att  delta  i  utformningen  av samhället
utgör  enligt  regeringen grunden i det demokratiska
styrelseskicket.  Samtidigt  understryker regeringen
att var och en har ett eget ansvar  för  demokratins
fortlevnad.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  föreslår att riksdagen lägger regeringens
skrivelse till handlingarna.

I den fortsatta  texten  återkommer utskottet till
de frågor som aktualiserats  av  motioner  väckta  i
samband  med  skrivelsen  eller  under  den allmänna
motionstiden.   Därvid   redovisas  även  delar   av
demokratiskrivelsen mer utförligt än ovan.

Uppföljning av demokratipolitiken

Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker  ett  motionsyrkande  om
förbättrad  uppföljning  av demokratiprojekt.
Jämför reservation 1 (fp).

Motion

I  motion 2003/04:K26 av Tobias  Krantz  m.fl.  (fp)
yrkande  2  föreslås  att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening  vad  i motionen anförs om
förbättrad  uppföljning av demokratiprojekt.  Enligt
motionen är Folkpartiet  liberalerna skarpt kritiskt
till  det  sätt  på vilket projektverksamheten  inom
ramen för utvecklingsarbetet  Tid  för demokrati har
utformats  och  utvärderats. I motionen  anförs  att
kraven på uppföljning har satts för lågt. Den studie
som genomförts av  Mitthögskolan  och som regeringen
stöder sig på har i huvudsak bestått  i  enkätfrågor
till  projektledare av vilka, enligt motionen,  bara
en tredjedel  svarar att de uppskattar att projekten
lett till att deltagarna i högre utsträckning deltar
i   allmänna   val.    Enligt   motionärerna   måste
frågetecken  resas  för  om  det  verkligen  är  ett
allmännyttigt ändamål att  satsa  skattepengar i den
här   typen  av  verksamhet  om  inte  uppföljningen
förstärks.

Bakgrund

Som nämnts  i  det  föregående framhöll regeringen i
demokratipropositionen  (s. 36) att det är angeläget
att bedöma effekterna av  de  mål  och  åtgärder som
angavs      i      propositionen.     Vad     gäller
utvecklingsarbetet   Tid   för   demokrati   anförde
regeringen     (s.    67)    att      Komrev     och
Demokratiinstitutet   hade  genomfört  en  begränsad
uppföljning av stödet för  demokratiutveckling.  För
att  kunna  göra nödvändiga ställningstaganden kring
den närmare utformningen  av  det  fortsatta  stödet
till  demokratiutveckling  aviserade  regeringen att
den skulle genomföra en slututvärdering  av  Tid för
demokrati   i  sin  helhet,  och  med  beaktande  av
resultatet   av   utvärderingen   avsåg   regeringen
överväga    hur    det    fortsatta    stödet    för
demokratiutveckling skall vara organiserat.

När utvecklingsarbetet  avslutades i december 2002
fick Mitthögskolan i uppdrag att göra en utvärdering
av Tid för demokrati i sin  helhet. I september 2003
överlämnades  utvärderingen,  Demokrati  tar  tid  -
Utvärdering  och  analys  av  Justitiedepartementets
demokratiutvecklingsarbete      2000-2002,      till
demokratiminister Mona Sahlin.
I    utvärderingen    redogör    forskarna     för
undersökningens    tillvägagångssätt.   Enligt   den
avslutande    diskussionen    är    resultaten    av
undersökningarna    i   grunden   mycket   positiva.
Forskarna   gör   bedömningen    att    stödet   för
demokratiutveckling som delats ut inom ramen för Tid
för demokrati fungerat väl och spelat en  stor  roll
för   att   initiera   och  genomföra  olika  lokala
demokratiförsök, vilka mestadels  kan  beskrivas som
mycket  framgångsrika.  Ett fortsatt stöd  av  detta
slag skulle, enligt forskarna,  sannolikt bli än mer
effektivt  genom  att  betona  långsiktigheten   och
uthålligheten i demokratiarbetet.
I   demokratiskrivelsen   (s.   22   f.)   redogör
regeringen  för utvecklingsarbetet Tid för demokrati
och       Mitthögskolans        utvärdering       av
utvecklingsarbetet.    Enligt    skrivelsen    visar
utvärderingen  bl.a.  att drygt en tredjedel  av  de
tillfrågade projektledarna svarade att de uppskattar
att  projekten lett till  att  deltagarna  i  större
utsträckning  deltar  i  allmänna val, men samtidigt
att mer än en tredjedel av projektledarna inte ansåg
sig kunna svara på frågan  huruvida  projekten  lett
till  att deltagarna i större utsträckning deltar  i
allmänna  val.  I sin sammanfattande bedömning anför
regeringen bl.a. att den ser det som mycket positivt
att  många  av  projekten  tycks  ha  haft  positiva
effekter på deltagarnas  deltagande  i  de  allmänna
valen   och   att  det  finns  indikationer  på  att
projekten har haft  en positiv effekt på deltagarnas
kunskaper om demokrati  och benägenhet att diskutera
samhällsfrågor   med   sin   omgivning.   Regeringen
understryker även att det är viktigt  att  se  denna
form   av   utvecklingsarbete   i   ett  långsiktigt
perspektiv.
Vad gäller uppföljning och utvärdering  av mål och
åtgärder  i  demokratipolitiken  framöver kan  bl.a.
nämnas  att  Göteborgs universitet i  november  2003
överlämnat ett  förslag  till  regeringen  om vilken
statistik  som  bör  produceras för den återkommande
uppföljningen av målen  och  vissa  av  åtgärderna i
demokratipropositionen.  Enligt  demokratiskrivelsen
(s. 7 f.) utgör den kartläggning och  de  förslag på
demokratiindikatorer  som  redovisats därvidlag  ett
viktigt  underlag för regeringens  fortsatta  arbete
med  att ta  fram  ett  uppföljningssystem  för  den
svenska demokratins utveckling.

Utskottets ställningstagande

Regeringen  har  framhållit att det är angeläget att
bedöma effekterna  av de mål och åtgärder som angavs
i propositionen. Utskottet  noterar  att  regeringen
har   uppdragit   åt   en   högskola  att  utvärdera
utvecklingsarbetet  Tid  för demokrati.  Vidare  kan
utskottet  notera  att  regeringen   har   gett  ett
universitet   i  uppdrag  att  ta  fram  förslag  på
statistik som bör  produceras  för att möjliggöra en
återkommande     uppföljning     av    målen     för
demokratipolitiken   och   vissa  av  åtgärderna   i
demokratipropositionen. Mot denna bakgrund avstyrker
utskottet motion 2003/04:K26 yrkande 2.

Politiskt och demokratiskt
utanförskap

Utskottets förslag i korthet
Utskottet   avstyrker  med  hänvisning   till
pågående arbete motionsyrkanden om att minska
det politiska  och demokratiska utanförskapet
och    om   fler   förtroendevalda.    Jämför
reservationerna  2  (fp,  kd, c) om politiskt
utanförskap,  3  (mp)  om åtgärder  för  fler
förtroendevalda med utländsk  bakgrund  och 4
(v)  om  invandrade  kvinnors förutsättningar
att ta till vara sina rättigheter.

Motioner

I motion 2003/04:K290  av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande  1 föreslås att riksdagen  tillkännager  för
regeringen  som  sin mening vad i motionen anförs om
det politiska utanförskapet. I motionen åberopas det
minskande   valdeltagandet    och    den   minskande
anslutningen    till    de    politiska   partierna.
Motionärerna  hänvisar  till undersökningar  av  SNS
demokratiråd och Demokratiutredningen  som visar att
olika grupper av befolkningen står utanför de gängse
politiska   kanalerna.  Om  utvecklingen  fortsätter
utsätts enligt  motionärerna  den svenska demokratin
för tydliga påfrestningar, och den samhällsgemenskap
på  vars  grundval det demokratiska  systemet  vilar
kommer att  urholkas.  Motionärerna  menar  att  det
politiska utanförskap som många människor känner har
en rad orsaker och att lösningarna måste sökas brett
inom   en   rad  politikområden.  Liknande  önskemål
framförs i motion  2002/03:K385  av Helena Bargholtz
m.fl. (fp) yrkande 1.

I motion 2003/04:K26 av Tobias Krantz  m.fl.  (fp)
anförs  att  regeringen i demokratiskrivelsen gör en
för långtgående  tolkning  av  de forskningsresultat
som presenteras i departementspromemorian Vem röstar
och     varför?     (Ds    2003:54)    vad    gäller
värderingsrelaterade   faktorers   betydelse  kontra
socioekonomiska  faktorers. Motionärerna  anser  att
regeringens tolkning  kan  tyda  på  att man tar för
lätt   på   de  underliggande  problem  som  orsakar
socialt, ekonomiskt och politiskt utanförskap. Detta
bör enligt motionärerna  ges  regeringen  till känna
(yrkande 1 i denna del).
I  samma  motion  föreslås även att riksdagen  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen  anförs  om
kvalitativa jämställdhetsaspekter  i den uppföljning
av fördelningen av makt mellan män och  kvinnor  som
aviseras i skrivelsen (yrkande 8). I motionen anförs
att Sverige har den högsta kvinnorepresentationen  i
politiska församlingar, men att detta inte gäller på
det ekonomisk-politiska området. På politiska poster
som  är  mest avgörande för den ekonomiska makten är
kvinnorepresentationen iögonfallande liten.
I motion  2003/04:K400 av Tuve Skånberg m.fl. (kd)
yrkande 8 föreslås  att  riksdagen  tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen  anförs  om
nyrekrytering     av     förtroendevalda.     Enligt
motionärerna  är  partiernas  bristande  förmåga att
nyrekrytera     medlemmar     och    därmed    också
förtroendevalda ett reellt hot mot demokratin. Stora
grupper i samhället är inte bara underrepresenterade
utan mer eller mindre utestängda  från  att  delta i
det   politiska   arbetet.  Motionärerna  menar  att
förtroendevalda  ur   demokratisynpunkt  bör  spegla
medborgarna, så att alla kategorier, åldrar, kön och
yrken  är  någorlunda jämnt  fördelade.  I  motionen
hänvisas till undersökningar av SNS demokratiråd och
Demokratiutredningen.
I motion 2003/04:K25 av Kerstin Lundgren m.fl. (c)
yrkande 2 föreslås  att  riksdagen  tillkännager för
regeringen  att det behövs en förbättrad  analys  av
vilka åtgärder  som skulle stimulera fler medborgare
att delta och ta förtroendeuppdrag samt varför många
väljer  att  lämna   förtroendeuppdrag.  I  motionen
anförs   att  allt  färre   medborgare   har   någon
uppfattning  om  de  förtroendevaldas sätt att sköta
sina  uppgifter eller känner  någon  förtroendevald,
och  många   vet   inte   vem   som   har  ansvaret.
Motionärerna  frågar  sig  bl.a.  om  det finns  ett
reellt   utrymme   att  påverka  eller  om  alltfler
upplever att de blir "statliga tjänstemän".
I motion 2002/03:Sf289  av  Peter  Eriksson  m.fl.
(mp)  yrkande 12 föreslås att riksdagen tillkännager
för regeringen  som sin mening vad i motionen anförs
om  att  verka för  att  öka  andelen  personer  med
utländsk bakgrund i de beslutande, verkställande och
dömande organen.  I motionen anförs att de politiska
församlingarna av såväl  demokratiska  skäl  som  av
rättvise-     och     kvalitetsskäl    skall    vara
representativa    för   befolkningssammansättningen.
Enligt motionärerna vilar det ett stort ansvar på de
politiska partierna  och  andra  viktiga  beslutande
församlingar    att    förändra   strukturerna   och
arbetsformerna så att även  människor  med  utländsk
bakgrund känner sig attraherade av politiskt  arbete
och  känner att de har möjlighet att utöva makt.  De
politiska partierna, staten, landstingen, kommunerna
och centrala institutioner måste föra en politik som
tar hänsyn  även  till  dessa  gruppers  vardag  och
livsvillkor,   och   det   är   viktig   att   dessa
institutioner   anstränger  sig  för  att  rekrytera
personer    med   utländsk    bakgrund    till    de
representativa   organen.   För  detta  behövs  även
mångfaldsstrategier,  och de olika  riksförbund  som
representerar olika etniska  grupper  måste  stödjas
och betraktas som jämlika parter.

I motion 2003/04:K304 av Rossana Dinamarca m.fl. (v)
föreslås  att  riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening att utredningen om statligt stöd till
kvinnors  organisering   får   tilläggsdirektiv  som
innebär att utredningen även skall omfatta stöd till
kvinnor som hämtats till Sverige  för äktenskap, men
som sedan inte kan eller får stanna  i  förhållandet
med den svenske mannan (yrkande 1). Utredningen  bör
även  omfatta andra invandrade kvinnor i en liknande
situation,  hela den grupp som på grund av isolering
i  samhället  och   bristande  kunskaper  i  svenska
språket inte har någon aning om vilka rättigheter de
har eller vart de skall  vända  sig  när  de behöver
hjälp. I motionen föreslås även att riksdagen  begär
att  regeringen  kartlägger  i vilken mån invandrade
kvinnor i dag ges förutsättningar  att  ta till vara
sina rättigheter i Sverige samt ger förslag till hur
situationen kan förbättras (yrkande 2).


Bakgrund


Flera politikområden

Som   framgått   i   det  föregående  är  målet  för
politikområdet  Demokrati  att  folkstyrelsen  skall
värnas och fördjupas.  I  demokratipropositionen (s.
37)  betonade  regeringen  att  en  demokratipolitik
aldrig kan isoleras från den  övriga  politiken.  De
allmänna livsvillkor som medborgarna lever under är,
menade   regeringen,   avgörande   för   att   skapa
förutsättningar för medborgarna att kunna delta, och
åtgärder som syftar till att utjämna ekonomiska  och
sociala  skillnader skall också ses som åtgärder som
långsiktigt  främjar demokratin och alla medborgares
deltagande i denna.  Ett  land  med djupa ekonomiska
och sociala klyftor skulle aldrig  kunna  komma  att
möjliggöra  alla  medborgares  lika  deltagande.  En
välfärdspolitik  som  ökar rättvisan och jämlikheten
människor emellan är, anförde  regeringen, nödvändig
för demokratins fördjupning.

I demokratipropositionen (s. 38) pekade regeringen
ut en rad områden som den ansåg var av grundläggande
betydelse   för   att   mer   allmänt   främja   ett
demokratiskt  samhälle.  Enligt  propositionen  görs
insatser för att utveckla och stärka demokratin inom
ett stort antal politikområden, t.ex. barnpolitiken,
ungdomspolitiken,              utbildningspolitiken,
handikappolitiken,            integrationspolitiken,
jämställdhetspolitiken,               rättsväsendet,
folkrörelsepolitiken,           forskningspolitiken,
mediepolitiken,      förvaltningspolitiken       och
utrikespolitiken.
I  budgetpropositionen  för  2004 (prop. 2003/04:1
utg.omr.   1  avsnitt  4.4)  anför  regeringen   att
demokratiperspektivet     måste    genomsyra    alla
politikområden  för  att  demokratipolitiken   skall
lyckas.  Samverkan mellan olika politikområden skall
stärkas, varför  regeringen kommer att initiera fler
integrerade  projekt,   bl.a.   mellan   demokrati-,
folkrörelse-,     idrotts-,     integrations-    och
storstadspolitiken.
I demokratiskrivelsen (s. 100) upprepar regeringen
att flera politikområden, som inte direkt innehåller
insatser kopplade till regeringens  mål för ett ökat
och  mer jämlikt deltagande, har betydelse  för  att
värna och fördjupa det demokratiska samhället. Bland
dessa    politikområden    nämns   ungdomspolitiken,
utbildningspolitiken,        jämställdhetspolitiken,
folkrörelsepolitiken,       mediepolitiken       och
förvaltningspolitiken.

Rättighetsperspektiv i demokratipolitiken

I demokratiskrivelsen (s. 124)  anför regeringen att
insatserna    för   att   underlätta   och    främja
medborgerligt  deltagande   skall   präglas  av  ett
rättighetsperspektiv. Ett sådant perspektiv  betonar
att  det  inte  endast  är  statens  skyldighet  att
tillhandahålla  möjligheten  att delta i val och att
bli vald. Det innebär också att  staten  i  viss mån
har  en  skyldighet att vidta positiva åtgärder  för
att   främja   deltagandet   bland   individer   som
konsekvent  ställs  eller  ställer  sig  utanför det
politiska livet.

Med ett rättighetsperspektiv aktualiseras,  enligt
regeringen,  den  viktiga  principen  om rätten till
likabehandling. Den är central för arbetet  med  att
främja  och  underlätta  deltagande och understryker
att alla människor har lika rätt till deltagande och
att staten aktivt skall verka  för  att tillförsäkra
dem denna rättighet. Enligt regeringen är det därför
angeläget  att  det  tas initiativ som fokuserar  på
socialt, ekonomiskt och kulturellt utsatta människor
och att det utvecklas  särskilda  verktyg för att ge
dessa  människor  förutsättningar  att   delta.  Att
människor skall ha lika rätt betyder alltså,  enligt
regeringen,  att  de  i  vissa  fall  kan  komma att
behandlas olika.

Politiskt deltagande i olika grupper

Enligt demokratiskrivelsen (s. 76) finns det  i  dag
flera  tecken på att utvecklingen går framåt när det
gäller   politisk    jämlikhet.    Exempelvis    har
skillnaderna  mellan  kvinnors  och  mäns  politiska
engagemang  minskat.  Detta  beror  dels på att  det
politiska engagemanget har ökat mer bland kvinnor än
bland  män,  dels  på  att  kvinnors engagemang  har
minskat  i  mindre  utsträckning   än   mäns.  I  de
folkvalda  församlingarna har andelen kvinnor,  unga
människor och  utrikes  födda personer ökat, även om
de fortfarande är underrepresenterade.

Vidare  framgår  av  demokratiskrivelsen  att  det
politiska  deltagandet  i   s.k.  icke-traditionella
former för inflytande fortsätter  att  stiga  i alla
grupper.    Däremot    fortsätter    det   politiska
deltagandet   i   de   traditionella  formerna   för
deltagande  att  sjunka hos  befolkningen  i  stort.
Särskilt oroväckande  är  att  de  ungas  engagemang
sjunker.

Enligt  demokratiskrivelsen (s. 76) anser regeringen
att det finns  ett fortsatt behov av aktiva åtgärder
i  syfte  att  göra   medborgarnas  möjligheter  att
påverka   den  politiska  processen   mer   jämlika,
särskilt    när     det     gäller     att    stärka
underrepresenterade gruppers deltagande mellan valen
och  som  förtroendevalda.  Det  arbete som  bedrivs
befinner sig, enligt regeringen, i olika skeden. För
en  del  -  såsom  barn,  ungdomar,  människor   med
funktionshinder  och  äldre - finns det behov av att
genomföra konkreta åtgärder för att undanröja hinder
för inflytande. För att  stärka det pågående arbetet
med att minska underrepresentationen  av kvinnor och
personer  med  utländsk  bakgrund  i  den  politiska
processen krävs ytterligare kunskap om vilka  hinder
som stänger ute dem från det politiska livet.

I   demokratiskrivelsen   (s.   134   f.)   nämner
regeringen  ett  antal  åtgärder den avser att vidta
för att öka kunskapen om  de  hinder som olika delar
av  befolkningen möter när de vill  utöva  makt  och
inflytande. Det utredningsarbete som har påbörjats i
syfte  att nå ökad kunskap om varför fördelningen av
makt och  inflytande  är  ojämnt fördelad inom olika
delar av det svenska samhället  måste  fortsätta och
breddas. När utredningen om strukturella  hinder  på
grund av etnisk och religiös tillhörighet (se nedan)
är  avslutad  i  mars  2005  bör behovet av liknande
utredningar    på    andra    diskrimineringsgrunder
övervägas      samt      även      övervägas     hur
Diskrimineringsombudsmannen  och  Ombudsmannen   mot
diskriminering  på  grund  av  sexuell  läggning kan
involveras    för   att   arbeta   mot   strukturell
diskriminering  inom det politiska livet. Regeringen
avser  att ge i uppdrag  till  Handikappombudsmannen
och Statens  institut  för  särskilt utbildningsstöd
(Sisus)   att   med   utgångspunkt    i   det   s.k.
tillgänglighetscentrets[1] arbete respektive arbetet
för ökad kompetens om bemötande, särskilt  verka för
att  stärka  möjligheterna till politiskt deltagande
för funktionshindrade  i alla åldrar. Vidare har ett
kunskaps-  och erfarenhetsutbyte  initierats  mellan
Regeringskansliet,   Svenska   Kommunförbundet   och
Landstingsförbundet.  Förbunden  har  nyligen inlett
ett  projekt  om hinder och möjligheter för  utrikes
födda    att    delta     i     politiken.    Enligt
demokratiskrivelsen         planerar         Svenska
Kommunförbundet,       Landstingsförbundet       och
Justitiedepartementet  att  ge ut en gemensam skrift
om  hinder för makt och inflytande.  Skriften  skall
spridas  till  tjänstemän  och  förtroendevalda  med
syfte  att  bl.a. öka deras kunskap om de hinder och
möjligheter personer med olika bakgrund kan mötas av
när de vill delta i den politiska processen.
Vad gäller kvinnors och mäns makt anför regeringen
(s. 135 f.) att  den avser att i högre grad än i dag
samordna    och    integrera     insatserna     inom
jämställdhetspolitiken    och    demokratipolitiken.
Härvidlag   kan  nämnas  den  utredning   regeringen
nyligen tillsatt  med  uppgift  att  bl.a.  se  över
jämställdhetspolitikens   fortsatta  inriktning  och
organisation (dir. 2004:18).  Demokratipolitiken bör
enligt regeringen inkludera en feministisk analys av
demokratins    villkor   och   funktionssätt,    och
jämställdhetsinsatser    baserade   på   kvalitativa
analyser  av  det  politiska   systemet   och   våra
demokratiska institutioner kommer att ges en central
roll.  Vidare  uppges  i skrivelsen att en förstudie
kommer att initieras i Regeringskansliet  med syftet
att  analysera förutsättningarna för att regelbundet
och  samlat   redovisa   statistik   som   beskriver
fördelningen  av  makt  mellan kvinnor och män  inom
samhällets olika sektorer.

Uppdragsvillighet och rekrytering till
förtroendeuppdrag

Vägen till ett förtroendeuppdrag  är  en process som
består    av    flera    steg,    där   medborgarnas
uppdragsvillighet      är     en     del.     Enligt
Kommundemokratikommitténs  undersökningar  finns det
vid  en  jämförelse över en längre tidsperiod  inget
som  tyder  på  en  minskad  uppdragsvillighet  (SOU
2001:48).   Vid   en   jämförelse  över  en  kortare
tidsperiod  anas emellertid  en  negativ  utveckling
(SOM-rapport nr 31), vilket regeringen uppmärksammar
i demokratiskrivelsen  (s.  38). Den andel som säger
sig vara villig att ta kommunalpolitiska uppdrag har
1997-2001 minskat från 24 % till  18  %.  De som har
eller  har  haft  uppdrag  har  däremot  blivit  mer
benägna  att  fortsätta. Med reservation för att det
är ett relativt  litet  urval  redovisas i rapporten
att det finns tecken som tyder på att kvinnors vilja
att  ta  på  sig  nya  uppdrag tenderar  att  minska
1998-2001 medan den under  samma tidsperiod tenderar
att öka bland män.

I  analyser  för  att förklara  skillnader  mellan
olika  grupper i uppdragsvillighet  finner  man  att
intresse  för  politik  i  allmänhet har den enskilt
största betydelsen för uppdragsvillighet. Det gäller
särskilt   för   yngre  medborgare.   Något   mindre
betydelse   har   intresse    för   kommunalpolitik.
Analyserna  visar  också att den  som  är  nöjd  med
demokratin i kommunen  eller  som  har  tilltro till
sina möjligheter att påverka politiken är  något mer
benägen  att  ta  uppdrag än den som är mindre  nöjd
eller saknar sådan tilltro.

I  regeringsförklaringen   för   riksmötet   2003/04
anförde  statsminister  Göran Persson att regeringen
kommer att ta initiativ till att höja partistödet så
att partierna bättre kan  stödja  skolningen  av nya
förtroendevalda  inom de politiska ungdomsförbunden,
vilket   regeringen    senare    också    gjort   på
tilläggsbudget  i 2004 års ekonomiska vårproposition
(prop. 2003/04:100).

I demokratiskrivelsen (s. 39) anför regeringen att
den  minskade  uppdragsvilligheten  bör  följas  upp
framöver.
Vidare anför regeringen  i skrivelsen (s. 136) att
insatser för att öka andelen  kvinnor  i  beslutande
organ  är  avgörande  för  demokratin  och  för  att
uppfylla regeringens mål för jämställdhetspolitiken.
Detta  mål  är  att  kvinnor  och män skall ha samma
möjligheter, rättigheter och skyldigheter  inom alla
områden i livet. Representation utgör också  ett  av
de fem fokusområden för jämställdhetspolitiken under
mandatperioden   som  anges  i  regeringens  senaste
jämställdhetsskrivelse    Jämt    och   ständigt   -
Regeringens  jämställdhetspolitik med  handlingsplan
för  mandatperioden   (skr.   2002/03:140),   vilken
behandlades   av   riksdagen   hösten   2003   (bet.
2003/04:AU2,  rskr.  2003/04:69).  Som omnämnts ovan
avser regeringen att i högre grad än  i dag samordna
och integrera insatserna inom jämställdhetspolitiken
och demokratipolitiken.
En  nyligen  tillsatt  utredning (Fi 2003:09)  har
bl.a. fått i uppdrag att se  över  rekryteringen  av
förtroendevalda   revisorer   (dir.   2003:97).  Den
särskilde utredaren skall analysera och  ge  exempel
på   åtgärder   som   kan   vidtas  för  att  bredda
rekryteringen av förtroendevalda  revisorer  när det
gäller  kvinnor,  yngre  och  personer  med utländsk
bakgrund.  Utgångspunkten är att det skall  vara  de
politiska partierna som nominerar de förtroendevalda
revisorerna.  Uppdraget  skall  redovisas  senast  i
oktober 2004.

Nyanlända invandrare och personer med utländsk
bakgrund

I  november 2001 beslutade regeringen om en särskild
utredare  med  uppgift att se över mottagande av och
introduktion   för    flyktingar   (dir.   2001:87).
Utredningen  skulle  bl.a.  uppmärksamma  barns  och
ungdomars  situation  liksom  eventuella  skillnader
mellan    kvinnor    och    män     i    fråga    om
integrationsprocessen.  I betänkandet  Etablering  i
Sverige - möjligheter för  individ och samhälle (SOU
2003:75) har utredaren bl.a.  lämnat  förslag om hur
alla  nyanlända  invandrare  skall  kunna  få   ökad
kunskap om och förståelse för grundläggande normer i
det  svenska  samhället och det svenska demokratiska
systemet. Bland annat föreslås att Statskontoret och
Integrationsverket  skall  få i uppdrag att utarbeta
förslag  till  hur  en  sammanhållen   grundläggande
Internetbaserad  samhällsinformation till  nyanlända
skall  kunna etableras  och  vidmakthållas  och  att
Integrationsverket    skall   verka   för   att   en
sammanhållen och för nyanlända invandrare producerad
skriftlig     samhällsinformation      tas     fram.
Samhällsinformation  bör i så stor utsträckning  som
möjligt ges till nyanlända  invandrare  muntligen på
det  egna  modersmålet  och helst av lärare  som  är
dubbelt  språk-  och  kulturkompetenta.  Utredningen
anser också att föreningslivet  bör  kunna  spela en
större   roll   än  i  dag,  men  att  föreningarnas
medverkan    måste    baseras    på    deras    egna
förutsättningar och villkor. Aktiva och intresserade
organisationer och föreningar bör erbjudas att delta
i  planeringen och med sitt  arbete  bidra  till  de
nyanländas  fortsatta  etablering.  Betänkandet  har
remissbehandlats  och  frågan  bereds för närvarande
inom Regeringskansliet.

Våren 2003 påbörjades ett samverkansprojekt mellan
regeringen,     Svenska     Kommunförbundet      och
föreningslivet  (prop. 2003/04:1 utg.omr. 17 avsnitt
7.4). Projektet handlar  om att finna former för att
genom  föreningslivet stödja  nyanlända  invandrares
etablering  i  samhället.  Det  handlar bl.a. om hur
föreningslivet kan bidra till en  tidig  kontakt för
att stödja språkinlärning och möjligheten att skaffa
nya  bekantskaper  utifrån  ett  gemensamt  intresse
eller    engagemang.    Därigenom   skapas,   enligt
regeringen,  möjligheter  till   kontaktytor  mellan
nyanlända  invandrare  och  föreningar   utifrån  de
deltagandes    gemensamma   intressen   och   behov.
Samverkansprojektets  första  fas består i stöd till
ett antal pilotprojekt. Några av  dessa pilotprojekt
planeras  att  genomföras  inom storstadsregionerna.
Samverkansprojektet är således  även  ett  redskap i
regeringens   storstadspolitik,  där  ett  av  målen
handlar  om  att  bryta  den  sociala,  etniska  och
diskriminerande  segregationen  och därmed verka för
jämlika    och    jämställda   levnadsvillkor    för
storstädernas invånare.

För att undanröja hinder  som  personer med utländsk
bakgrund  kan  möta  när  de  skall utöva  makt  och
inflytande  har  regeringen  också  initierat  flera
utredningar  som tar sikte på fördelningen  av  makt
och   inflytande    för   olika   etniska   grupper.
Integrationspolitiska maktutredningen (dir. 2000:57)
har  haft  i  uppdrag  att  beskriva  och  analysera
fördelningen av makt och inflytande inom olika delar
av     det     svenska     samhället      ur     ett
integrationspolitiskt    perspektiv.   En   särskild
utredare gavs i oktober 2003  i  uppdrag  att utreda
strukturell diskriminering på grund av etnisk  eller
religiös  tillhörighet (dir. 2003:118). I april 2004
beslutade regeringen om direktiv för en ny utredning
om makt, integration  och strukturell diskriminering
(dir. 2004:54).

Utredningen om statligt stöd till kvinnors
organisering

Regeringen  beslutade den  8  maj  2003  att  ge  en
särskild utredare (Ju 2003:05) i uppdrag att göra en
analys och utvärdering av det statliga bidraget till
kvinnoorganisationernas   centrala  verksamhet  samt
föreslå förändringar för att  anpassa  bidraget till
hur   samhället   och   kvinnoorganisationerna   har
utvecklats sedan bidraget inrättades (dir. 2003:56).
Utredningen  har  antagit  namnet   Utredningen   om
statligt  stöd till kvinnors organisering. Uppdraget
skall redovisas senast i maj 2004.

Enligt direktiven  skall utredaren bl.a. undersöka
på vilka sätt kvinnor  väljer  att  organisera sig i
dag  och  vilken  verksamhet  som  bedrivs  i  dessa
organisationer.     Utredaren     skall     överväga
förutsättningarna  för  att bredda basen så att  det
statliga        bidraget        även        omfattar
paraplyorganisationer,  nya former för organisering,
såsom      nätverk,      samt      olika      mindre
kvinnoorganisationer som skulle behöva  stöd för att
kunna   påverka   i   samhället  och  förbättra  sin
situation. Det senare gäller  t.ex.  kvinnor från de
nationella    minoriteterna    och    kvinnor    med
invandrarbakgrund.

Utskottets ställningstagande

Det  övergripande målet för politikområdet Demokrati
är att  folkstyrelsen  skall  värnas  och fördjupas.
Riksdagen  har tidigare beslutat om långsiktiga  mål
för demokratipolitiken,  bl.a.  att en ökad andel av
medborgarna  skall  inneha någon form  av  politiskt
förtroendeuppdrag och  att  medborgarnas möjligheter
att påverka den politiska processen  skall  bli  mer
jämlika  än de är i dag. De långsiktiga målen ligger
fast.   Av   det   föregående   har   framgått   att
demokratipolitikens   fortsatta   inriktning  enligt
regeringen bl.a. bör omfatta insatser  för  ett ökat
och mer jämlikt medborgerligt deltagande och att den
bör  präglas  av  ett  rättighetsperspektiv,  vilket
markerar   vikten  av  initiativ  som  fokuserar  på
socialt, ekonomiskt och kulturellt utsatta människor
och deras möjlighet  att delta. Som också framgår av
demokratiskrivelsen råder alltjämt ojämlikhet mellan
olika gruppers deltagande  i  politiken, bl.a. såsom
förtroendevalda,  även  om  skillnaderna   i   vissa
avseenden     minskat     jämfört    med    tidigare
undersökningar.  Regeringen  aviserar  i  skrivelsen
bl.a.  ytterligare   åtgärder   i   syfte  att  göra
medborgarnas  möjlighet  att påverka och  delta  mer
jämlika samt öka kunskapen  om  de  hinder som vissa
grupper  möter härvidlag. Mot bakgrund  av  vad  som
anförs ovan finns det enligt utskottets mening inget
behov av att  uppmärksamma  regeringen  på vikten av
att  olika  grupper ges förbättrade möjligheter  att
delta i politiska  och  demokratiska  processer  och
inneha politiska förtroendeuppdrag, eller på behovet
av  ökad  kunskap  därom. Utskottet avstyrker därmed
motionerna 2002/03:K385  (fp) yrkande 1, 2003/04:K26
(fp)  yrkandena 1 i denna del  och  8,  2003/04:K290
(fp)  yrkande   1,   2003/04:K400  (kd)  yrkande  8,
2003/04:K25  (c)  yrkande   2,   2002/03:Sf289  (mp)
yrkande 12 samt 2003/04:K304 (v) yrkandena 1 och 2.

Vissa valfrågor

Utskottets förslag i korthet
Utskottet   avstyrker  med  hänvisning   till
tidigare ställningstagande motionsyrkanden om
personvalet,   skilda   valdagar   och  sänkt
rösträttsålder.  Vidare  avstyrker  utskottet
motionsyrkanden  om nytt tillkännagivande  om
införande  av  möjlighet   till   extraval  i
kommuner  och  landsting  samt  om  forskning
kring valdeltagande. Jämför reservationerna 5
(m,  fp)  om  personval,  6 (m, fp) om skilda
valdagar, 7 (mp) om sänkt rösträttsålder  och
8 (fp, c) om forskning kring valdeltagande.

Motioner

I  motion  2003/04:K24  av Gunnar Hökmark m.fl.  (m)
föreslås  att  det  bör  vara  skilda  valdagar  för
kommunal- och riksdagsvalen (yrkande 3). Ett viktigt
skäl för detta är enligt motionärerna att det skulle
innebära  att  allmänna  val   anordnas  med  tätare
mellanrum  än  i  dag. Erfarenheterna  av  fyraåriga
mandatperioder är i  allt  väsentligt  positiva, men
avståndet  mellan  valen  har blivit väl långt.  Med
skilda    valdagar    skulle    viktiga    kommunala
frågeställningar    få    samma   möjligheter    som
rikspolitiska att tydliggöras  och  debatteras,  och
det   skulle   vara   ett   sätt   att  upprätthålla
medborgarnas   intresse   och   engagemang    mellan
riksdagsvalen.  I  motionen lämnas olika förslag  på
hur ett system med skilda  valdagar  skulle kunna se
ut.

Motionärerna  föreslår  vidare att det  införs  en
rätt  till nyval i kommunerna  (yrkande  5).  Enligt
motionärerna  skulle det innebära en förstärkning av
demokratin eftersom  medborgarna  då kan få en annan
"regering" om opinionsläget skulle  ändras  under en
pågående mandatperiod.
I  samma  motion anförs även att personvalet  inte
har   fått  något   verkligt   genomslag   och   att
personvalsinslaget   i   valsystemet   bör   stärkas
(yrkande 6). Motionärerna är beredda att pröva olika
lösningar  för  hur detta skall uppnås. En möjlighet
som pekas på i motionen  är  sänkta  eller borttagna
spärrar  för att bli personvald. En annan  möjlighet
är införande av mindre valkretsar.
I motion  2003/04:K26  av Tobias Krantz m.fl. (fp)
yrkande  1  i  denna  del  föreslås   att  riksdagen
tillkännager  för  regeringen som sin mening  vad  i
motionen  anförs  om forskning  kring  faktorer  som
påverkar  valdeltagande.   Motionärerna   anför  att
fortsatt   forskning  kring  faktorer  som  påverkar
valdeltagande  är viktigt, och de anser att det vore
värdefullt  om  denna  forskning  belyser  i  vilken
utsträckning större valfrihet av offentliga tjänster
och  ökat  brukarinflytande   kan   bidra  till  ett
aktivare  medborgarskap  och  stärkt  egenmakt,  som
skulle    kunna    ha    en    positiv   verkan   på
röstbenägenheten i socioekonomiskt svaga grupper.
Vidare föreslås i samma motion  yrkande  3 att den
kommande författningsutredningen bör se över hur ett
ökat  personvalsinslag  kan  genomföras i syfte  att
stärka    representativiteten    i   de    folkvalda
församlingarna. Motionärerna anför  att medborgarnas
valhandling i ännu högre grad än i dag bör få utgöra
grunden   för  vem  som  väljs  till  de  beslutande
församlingarna.
I motion 2003/04:K25 av Kerstin Lundgren m.fl. (c)
anförs att det behövs en förbättrad analys av varför
väljarna i  mindre utsträckning röstar i kommun- och
landstingsval  än  i övriga val. Motionärerna frågar
sig om det i dag saknas reellt inflytande, vilket är
avgörande för att motivera väljarna att delta. Detta
bör enligt motionärerna  ges  regeringen  till känna
(yrkande 1).
I motion 2003/04:K27 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)
begärs  att regeringen lägger fram förslag om  sänkt
rösträttsålder   och  förändrade  rösträttskriterier
(yrkande 4 i denna  del).  I  motionen anförs att en
sänkning  av  rösträttsåldern skulle  ge  både  fler
engagerade ungdomar  och en politik som mer bryr sig
om ungdomars problem. Det anförs även att rösträtten
bör utgå från kalenderår  i  stället  för att, som i
dag, från födelsedatum.

Bakgrund


Forskning om valdeltagande

Regeringen  tillsatte hösten 1997 en parlamentariskt
sammansatt kommitté,  den s.k. Demokratiutredningen,
för att belysa de nya förutsättningar,  problem  och
möjligheter  som  det svenska folkstyret möter inför
2000-talet (dir. 1997:101).  Hösten  1998  beslutade
regeringen       om       tilläggsdirektiv      till
Demokratiutredningen, enligt vilket utredningen fick
i  särskilt uppdrag att utreda  orsakerna  till  det
sjunkande  valdeltagandet  och  att föreslå åtgärder
för att öka medborgarnas delaktighet  och engagemang
i   det   demokratiska   systemet  (dir.  1998:100).
Bakgrunden   till   tilläggsdirektiven    var    att
valdeltagandet fortsatte att sjunka i 1998 års val.

På  Demokratiutredningens  uppdrag författades ett
antal forskningsrapporter vilka  dels  belyste  både
valrörelser  och  valdeltagande,  dels  jämförde med
tidigare  val  samt  dels  tog hjälp av flera  olika
metoder och ämnesteoretiska  perspektiv. Rapporterna
publicerades  i  Demokratiutredningens  forskarvolym
Valdeltagande  i  förändring   (SOU   1999:132).   I
betänkandet  En  uthållig  demokrati!  (SOU  2000:1)
redovisar  Demokratiutredningen resultaten och  sina
slutsatser.
Hösten  2002   anlitade  Justitiedepartementet  en
forskare  vid Statsvetenskapliga  institutionen  vid
Uppsala universitet för att analysera valdeltagandet
i 2002 års  val  till  kommunfullmäktige. Till grund
för analyserna ligger den  medborgarundersökning som
genomfördes mellan hösten 2002  och våren 2003 under
ledning    av   forskare   verksamma   vid    nämnda
institution.       Resultaten       redovisas      i
departementspromemorian Vem röstar och  varför? - En
analys     av     valdeltagandet    i    2002    års
kommunfullmäktigeval  (Ds  2003:54).  I  promemorian
redogör  forskaren  för  tänkbara förklaringar  till
valdeltagandet bland olika delar av befolkningen.

I demokratiskrivelsen (s.  98  f.)  anför regeringen
att  forskningen  kring  demokratifrågorna   är   av
central   betydelse   för   att   öka  mångfalden  i
kunskapsuppbyggnaden   och   därmed   kvaliteten   i
underlaget   till   det   offentliga   samtalet   om
demokratin.  Vetenskapsrådet  har inlett ett  arbete
med    mångvetenskaplig   demokratiforskning    samt
genomfört   en   kartläggning   av   forskningen  om
demokrati,  offentlig  förvaltning och folkrörelser.
Resultaten av dessa arbeten  visar enligt regeringen
bl.a.  på  behovet  av ytterligare  forskning  kring
demokratifrågorna.   I    den    forskningspolitiska
proposition som planeras att lämnas  till  riksdagen
under mandatperioden kommer regeringen att återkomma
närmare   kring   framtida  forskningsbehov.  I  det
förberedande arbetet  inför  den forskningspolitiska
propositionen avser regeringen,  enligt  skrivelsen,
att ge arbetsgruppen för forskningsfrågor (C 1991:A)
inom  Justitiedepartementet  en ny roll. Den  kommer
framöver att tydligare fokusera på demokratifrågorna
och  ha  till  uppgift  att  strategiskt   analysera
behovet   av  insatser  inom  demokratiområdet,  där
forskningen utgör en viktig del.

I      sammanhanget       kan       även      nämnas
Valforskningsprogrammet    vid    Statsvetenskapliga
institutionen vid Göteborgs universitet,  som är ett
av  de  äldsta  forskningsprojekten i världen  kring
väljare     och     val.      Sedan     1954     har
Valforskningsprogrammet   kontinuerligt    genomfört
väljarundersökningar    i    samband    med    varje
riksdagsval, folkomröstning och Europaparlamentsval.
Programmet  finansieras  av  riksdagen  via anslaget
till      valstatistiken     liksom     av     olika
forskningsanslag. Väljarundersökningarna genomförs i
samarbete mellan  nämnda institution och Statistiska
centralbyrån (SCB). Varje undersökning avrapporteras
i  form av arbetsrapporter,  offentliga  utredningar
och  genom  SCB:s  publikationsserie Allmänna valen.
Från  och  med  valet  1979  sker  den  huvudsakliga
avrapporteringen i bokform.

Valdeltagande i kommunala val jämfört med
riksdagsval

Regeringen beslutade i september  1999 att tillkalla
en  parlamentariskt  sammansatt  kommitté   för  att
utreda  vissa  frågor  som rör regeringsformen (dir.
1999:71).  Våren  2000  gavs   kommittén,  som  hade
antagit namnet 1999 års författningsutredning, genom
tilläggsdirektiv i uppdrag att bl.a.  utreda  frågan
om  skilda  valdagar  (dir.  2000:21).  I kommitténs
tilläggsdirektiv  framhölls  att  ny  forskning  bör
inhämtas  som  ur ett statsvetenskapligt  perspektiv
belyser bl.a. vilka  effekter skilda valdagar kan ha
på valdeltagandet i allmänna val.

Mot denna bakgrund anlitade kommittén forskare med
anknytning till Statsvetenskapliga institutionen och
Institutionen för journalistik och masskommunikation
vid Göteborgs universitet  för  att på olika områden
utföra  undersökningar  och författa  rapporter  som
belyser frågeställningarna  i  kommitténs  direktiv.
Detta  skedde  inom  ramen  för  forskningsprojektet
"Skilda  valdagar  och  vårval?".  Huvudsyftet   med
forskningsprojektet   var  att  utvärdera  sannolika
konsekvenser   av   förändringar    av   valdagarnas
periodicitet  och förläggning mot bakgrund  av,  vad
forskarna   benämnde,    "den   goda   valrörelsen".
Forskningsrapporterna  presenterades  i  betänkandet
Skilda  valdagar  och  vårval?   (SOU   2001:65).  I
rapporterna studerades och diskuterades bl.a. varför
valdeltagandet är lägre i lokala val än i nationella
val.

Utskottets tidigare bedömning och
riksdagsbehandling

Valsystemets utformning i olika avseenden

Under   våren  2004  har  konstitutionsutskottet   i
betänkande   2003/04:KU13   behandlat  flera  frågor
avseende  valsystemet. Vidare  har  utskottet  låtit
genomföra en  utvärdering  av personvalet i 2002 års
val  (2003/04:URD6).  I fråga  om  just  personvalet
uttalade  utskottet  i det  nämnda  betänkandet  att
utskottet ser det som naturligt med en fortsatt bred
diskussion   kring   frågor    om    utformning   av
personvalsinslaget    i    valsystemet.    Utskottet
uppmärksammade att regeringen inlett samtal  med  de
politiska  partierna  i riksdagen rörande översyn av
regeringsformen och såg  det  som  en  möjlighet att
denna   kunde   komma   att   rymma  frågor  om  hur
personvalsinslaget i valsystemet bör vara beskaffat.
Med hänvisning till detta avstyrkte  utskottet bl.a.
parti-  och kommittémotioner om sänkta  spärrar  vid
personvalet (m, fp och c).

I  betänkandet   behandlades   även   parti-   och
kommittémotioner om skilda valdagar (m, c och fp; en
enskild  mp-motion).  Utskottet avstyrkte motionerna
med samma motivering som  ovan.  Vidare  behandlades
parti-  och kommittémotioner om sänkt rösträttsålder
(mp) och  att  rösträttsåldern  skall  kopplas  till
födelseår, inte till födelsedatum (v, kd, c och mp).
Utskottet  vidhöll  därvid sin tidigare uppfattning,
att    sambandet    mellan     rösträttsålder    och
myndighetsålder  inte  bör  brytas,   och  avstyrkte
motionerna.

Kommunala extraval


Under  hösten 2003 behandlade konstitutionsutskottet
i betänkande 2003/04: KU3 motioner (fp) om införande
av möjlighet till extraval i kommuner och landsting.
Utskottet  avstyrkte  motionerna med hänvisning till
tidigare bedömning i frågan.  Som  motiv  till  sitt
ställningstagande  har  utskottet  tidigare hänvisat
till den regel som infördes 1994, enligt  vilken det
är  möjligt  för  fullmäktige att återkalla samtliga
uppdrag i styrelsen och nämnderna, när den politiska
majoriteten   inte  längre   är   densamma   som   i
fullmäktige. Utskottet  har  anfört  att  man  borde
avvakta  erfarenheterna  av  de  nya  bestämmelserna
under  ytterligare  en  tid  innan någon ändring  av
kommunallagen   föreslås.   Vidare   har   utskottet
framhållit som sin mening att  förslag om extraval i
kommuner och landsting bygger på föreställningen att
det  finns  stora  likheter  mellan   det  politiska
systemet  på  nationell nivå (regering-riksdag)  och
lokal  nivå (styrelsen-fullmäktige),  vilket  skulle
motivera  att parlamentarismens principer, däribland
möjligheten  att  under vissa omständigheter upplösa
den högsta beslutande församlingen och utlysa nyval,
tillämpas fullt ut  även  i  kommuner och landsting.
Denna uppfattning har enligt utskottets mening stått
i   viss  motsatsställning  till  den   princip   om
samlingsstyre  som väsentligen ligger till grund för
det kommunala styrelseskicket.  De  problem  som kan
uppstå till följd av att en majoritet inte står  sig
under  en  hel mandatperiod har av utskottet ansetts
kunna  lösas   med   hjälp   av   bestämmelserna   i
kommunallagen   om   entledigande   av  ledamöter  i
nämnderna  och val av nya ledamöter. Utskottets  m-,
fp-, kd-, c-  och  mp-ledamöter  reserverade sig mot
utskottets      förslag     till     riksdagsbeslut.
Reservanterna anförde  att  de  var  medvetna  om de
faktorer  som  utskottet  hänvisat till vid tidigare
behandling av frågan och att en möjlighet att utlysa
extraval  i  en  kommun  inte  är  något  som  skall
tillgripas lättvindigt, men att  en  sådan möjlighet
skulle  kunna  vara av värde i särskilda  lägen  och
även kunna vitalisera  den  kommunala  demokratin. I
reservationen  begärdes därför att regeringen  låter
utreda frågan om  kommunala  extraval och återkommer
till riksdagen i frågan. Riksdagen biföll i november
2003 reservationen (rskr. 2003/04:33-34).


Utskottets övervägande


Utskottet  vidhåller  tidigare ställningstaganden  i
fråga  om  personvalet, skilda  valdagar  och  sänkt
rösträttsålder   och   avstyrker  därför  motionerna
2003/04:
K24 (m) yrkandena 3 och  6, 2003/04:K26 (fp) yrkande
3 och 2003/04:K27 (mp) yrkande 4 i denna del.

Riksdagen  har under innevarande  riksmöte  riktat
ett tillkännagivande till regeringen om införande av
möjlighet till  extraval  i  kommuner och landsting.
Något  nytt  tillkännagivande  i  frågan  är  enligt
utskottets    mening    inte   nödvändigt.    Motion
2003/04:K24 (m) yrkande 5 avstyrks.
Under  de  senaste  åren har  i  olika  sammanhang
bedrivits  forskning om  valdeltagande.  Delvis  har
denna  forskning   ägt  rum  på  direkt  uppdrag  av
regeringen. Vidare har  regeringen  låtit  kartlägga
den  nationella  forskningen om demokrati, offentlig
förvaltning  och  folkrörelser.  Som  framgått  ovan
kommer   regeringen   i    den   forskningspolitiska
propositionen  att  under  innevarande  mandatperiod
återkomma till riksdagen om  behovet  av ytterligare
forskning  kring  demokratifrågorna.  På nu  anförda
grunder avstyrks motionerna 2003/04:K26 (fp) yrkande
1 i denna del och 2003/04:K25 (c) yrkande 1.

Medborgarnas deltagande och
inflytande mellan valen


Utskottets förslag i korthet

Bland  annat  med  hänvisning  till  pågående
arbete  avstyrker utskottet motioner avseende
medborgarnas deltagande och inflytande mellan
valen.  Jämför   reservationerna  9  (kd)  om
deltagande och inflytande mellan valen och 10
(kd) om bristande  kunskaper om den politiska
processen.

Motion


I motion 2003/04:K400  av  Tuve  Skånberg m.fl. (kd)
anförs  att medborgarnas bristande  kunskap  om  den
politiska  processen,  aktuella politiska avgöranden
och de politiska alternativ  som finns är en brist i
och   ett   hot   mot   demokratin.   Vidare   menar
motionärerna  att den politiska allmänbildningen  är
mycket  ojämnt  fördelad   mellan  olika  grupper  i
befolkningen.  Den  bristande  informationen  gäller
inte  bara  inför val utan  ännu  mer  hur  man  som
medborgare kan  påverka  den  demokratiska processen
mellan  val. Att finna lösningar  på  den  bristande
politiska  informationen  och bristande kunskaper om
den politiska processen är ett arbete som innefattar
hela samhället och dess institutioner, och skola och
utbildning har nyckelroller  i  att ge baskunskaper.
Motionärerna föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen  anförs  om
åtgärder  mot bristande politisk information och mot
bristande kunskaper  om  den  demokratiska processen
(yrkande 1).

I   motionen   föreslås   också   att    riksdagen
tillkännager  för  regeringen  som sin mening vad  i
motionen    anförs    om    åtgärder   för    bättre
förutsättningar  för att folkopinioner  skall  kunna
påverka den demokratiska  processen  (yrkande  5). I
motionen  anförs  att  regeringen i formell, teknisk
mening har rätt att i riksdagen  driva igenom beslut
som går emot en folkopinion, men inte  desto  mindre
är  enligt  motionärerna  föraktet mot folkopinioner
ett   hot   mot   demokratin.  Motionärerna   nämner
härvidlag demonstrationer mot fastighetsskatten, och
de  anser  att det är  omöjligt  att  tänka  sig  en
vitalisering  och  förnyelse  av demokratin utan att
den  också  berör den sittande regeringens  oförmåga
att lyssna till opinioner.

I  motion  2002/03:K383   av  Gustav  Fridolin  (mp)
föreslås  att riksdagen begär  att  regeringen  ånyo
utreder frågan  om  demokratins  framtid i syfte att
återkomma  med  förslag för en mer direkt  demokrati
(yrkande    15).    I    motionen     anförs     att
Demokratiutredningen      och      regeringen      i
demokratipropositionen  missade förslag för att göra
demokratin  mer  direkt. Motionären  menar  att  det
demokratiska system  vi  har i dag har sett likadant
ut  sedan  den  allmänna rösträttens  införande  för
drygt 80 år sedan,  trots att de människor som lever
i dag bär på långt fler  kunskaper  om  världen  och
komplexa sammanhang än de som levde på den tiden.


Bakgrund


Demokratisyn

I  demokratipropositionen (s. 28) anförde regeringen
att de representativa formerna även fortsättningsvis
kommer  att  vara  fundamentet  i  vårt demokratiska
samhälle.   Den   representativa   demokratin    ger
möjlighet   att   utkräva  ansvar,  vilket  ger  det
demokratiska styrelseskicket legitimitet. Regeringen
menade  också  att  det   i   ett  forum  för  valda
representanter finns förutsättningar  för  att forma
en mer långsiktig, sammanhängande politik, där olika
prioriteringar  kan  ställas  mot  varandra,  vilket
innebär   att   besluten  kan  utformas  utifrån  en
helhetssyn.  Genom   de   allmänna   valen  ger  den
representativa  demokratin  möjlighet till  påverkan
också för den som inte har tid eller kraft att själv
engagera sig.

Samtidigt  önskade regeringen  betona  deltagandet
mellan valen samt  värdet  av samtal och diskussion,
och   den  menade  att  en  förutsättning   för   en
fungerande  demokrati  är  ett  brett  medborgerligt
deltagande.  Regeringen ansåg således att  det  inom
ramen för den representativa demokratin bör vara ett
brett  medborgerligt   deltagande  i  den  politiska
processen och i samhällslivet i stort.
Utskottet   behandlade  demokratipropositionen   i
betänkande  2001/02:KU14.   Utskottet  uttalade  sig
därvid för åtgärder för att värna den representativa
demokratins traditionella kanaler för inflytande och
därutöver ta sikte på ett medborgardeltagande  också
mellan valen (s. 19).

Relationen väljare-valda

I demokratiskrivelsen (s. 141) anför regeringen  att
det i en representativ demokrati är av grundläggande
betydelse  att  de förtroendevalda har en god dialog
med  sina väljare  så  att  de  uppfattar  väljarnas
åsikter  och kan agera och uppträda som deras ombud.
Brister  i   dialogen   mellan  förtroendevalda  och
medborgare   ökar   risken   för   politikermisstro,
likgiltighet  inför  demokratin   samt  socialt  och
politiskt   utanförskap.   Det   är   viktigt    att
diskussionen om relationen mellan de förtroendevalda
och   medborgarna  ständigt  hålls  levande.  Om  de
förtroendevalda agerar, eller av medborgarna upplevs
agera,    som    företrädare    för   de   politiska
institutionerna  snarare  än som medborgarnas  ombud
riskerar, enligt regeringen,  klyftorna  att öka. Om
medborgarna  däremot  upplever  att  det  finns  bra
kanaler  och  former  för  att  föra  en  dialog och
påverka de förtroendevalda, ökar också intresset för
att  delta. Enligt regeringen handlar det således  i
hög  grad   om   att  ge  signaler  om  att  det  är
meningsfullt  att  delta   och  att  tydliggöra  hur
deltagandet kan ske. Det är  också  en  fråga om hur
dessa  processer  beskrivs.  Regeringen  betonar   i
skrivelsen  att det också är viktigt att förmedla en
realistisk bild  av  vad  deltagandet kan leda till,
dvs. hur demokratins spelregler ser ut. Demokratiskt
deltagande är inte entydigt  med  att  alltid få sin
egen   vilja   igenom.  Respekten  för  demokratiskt
fattade beslut,  hur  starkt  man än ogillar dem, är
grundläggande.  Regeringen  bedömer   att  fler  och
bättre former för inflytande och påverkan bör skapas
så  att  dialogen  mellan  de  förtroendevalda   och
medborgarna hålls levande.

I   demokratiskrivelsen   (s.  128)  uppmärksammar
regeringen även de politiska  partiernas  ansvar när
det gäller att fånga upp och kanalisera medborgarnas
engagemang och vilja att påverka. I en representativ
demokrati   bygger,  enligt  regeringen,  partiernas
legitimitet på  att  de förmår att möta medborgarnas
krav, önskemål och förväntningar  när det gäller det
politiska arbetets former och innehåll.
Vidare menar regeringen i skrivelsen  (s. 129) att
det är angeläget att diskussionen om de partiaktivas
och  förtroendevaldas roll i förhållande till  andra
medborgare  hålls levande. Regeringen har i december
2003 träffat partisekreterarna för riksdagspartierna
vid ett mindre  forskarseminarium  med efterföljande
diskussion, där bl.a. frågor om stöd  till särskilda
mobiliseringsinsatser   inför   valen  diskuterades.
Regeringen välkomnar i skrivelsen en fortsatt dialog
med  riksdagspartierna i frågor som  rör  partiernas
roll i demokratin.

Information om demokrati, deltagande mellan
valen m.m.

I demokratiskrivelsen  (s. 126 f.) lyfter regeringen
fram humankapital i form  av information och kunskap
om  det politiska systemet som  en  viktig  politisk
resurs. Informationsutbudet i samhället har under de
senaste  årtiondena ökat explosionsartat, och enligt
regeringen   är   det  breda  informationsutbudet  i
huvudsak positivt ur demokratisk synvinkel genom att
det  möjliggör för enskilda  medborgare  att  själva
söka den  information  som behövs för att förstå och
ta  ställning till skeenden  i  omvärlden.  För  att
kunna   analysera   tillgänglig  information  krävs,
enligt  regeringen,  dock   kunskap   om   hela  det
demokratiska  samhällets  struktur  -  om såväl  det
politiska   systemet   som   om   andra  maktsfärer,
exempelvis   näringslivet   och   massmedierna.    I
skrivelsen  nämner  regeringen  skolan, massmedierna
och  folkbildningen som betydelsefulla  aktörer  när
det gäller  att  förmedla  information  och kunskap.
Vidare  har,  enligt regeringen, språket en  central
betydelse för den  enskildes möjligheter att ta till
vara information och  därmed kunna delta och påverka
den politiska processen. Regeringen anser därför att
företrädare  för  myndigheter   och   det  politiska
systemet,  såväl  förtroendevalda som tjänstemän,  i
sina kontakter med  medborgarna  bör  ta hänsyn till
människors    olika   språkmiljöer   och   därigenom
varierande förutsättningar i detta avseende.

Enheten    för    demokratiutveckling,     mänskliga
rättigheter,   folkrörelsefrågor   och   idrott  vid
Justitiedepartementet publicerade under hösten  2003
en  broschyr  om medborgerligt politiskt deltagande,
Mellan  valen.  Begrepp,   frågpor   och   idéer  om
medborgerligt  deltagande  i kommuner och landsting.
Syftet med broschyren är dels att uppmuntra till ett
ökat erfarenhetsutbyte mellan  dem som i dag arbetar
med att utveckla demokratin, dels att tillhandahålla
viss  grundläggande  information  när   det   gäller
medborgerligt  deltagande  som  den  som  känner ett
behov av sådan kan ta del av. Broschyren vänder  sig
inte  i  första hand till tjänstemän som arbetar med
demokratifrågor  utan  till tjänstemän som arbetar i
kommuner och landsting med miljö, barnomsorg, hälso-
och sjukvård eller andra sakområden och som har fått
i uppdrag att försöka involvera  medborgaren  mer  i
den politiska processen.

I  demokratiskrivelsen  (s. 128) uppger regeringen
att   en   ny  version  av  regeringens   webbplats,
www.regeringen.se,  kommer  att lanseras under våren
2004.  Den nya webbplatsen, som  lanserades  den  29
april, innehåller bl.a. grundläggande information om
det  demokratiska   systemet   i   Sverige.   Enligt
demokratiskrivelsen   är   de  främsta  målgrupperna
massmedierna,    myndigheter,    andra    offentliga
institutioner samt den intresserade  allmänheten och
skolan.

Kunskap om nya rörelser

I demokratiskrivelsen (s. 130) anför regeringen  att
insatser  för  att främja ett samhällsengagemang bör
utformas med medvetenhet  om att människors sätt att
organisera och kanalisera sitt  engagemang förändras
i  takt  med  att  samhället  förändras.  Exempelvis
påverkar  sannolikt  människors  ökade   geografiska
rörlighet   förutsättningarna  för  ett  engagemang.
Enligt regeringens  bedömning  saknas  i  dag samlad
kunskap  om de nya rörelser och handlingsformer  som
medborgarnas  samhällsengagemang  tar sig uttryck i.
Sådan kunskap bör inhämtas bl.a. för  att möjliggöra
en   bedömning   av   om   nuvarande   villkor   och
stödinsatser  är  anpassade till dessa nya rörelsers
verksamhetsformer.

Enligt demokratiskrivelsen avser därför regeringen
att uppdra åt ett universitet  eller en högskola att
genomföra  en kartläggning av nya  sociala  rörelser
och  andra  alternativa   handlingsformer  inom  den
ideella sektorn. Därtill avser Justitiedepartementet
att låta undersöka frivilliga insatser i och utanför
föreningslivet.   Huvudsyftet    är    att    utreda
förändringarna  i de frivilliga insatserna över  tid
och analysera de förändringsmönster som kan finnas.

Deltagandet mellan valen i den fortsatta
inriktningen av demokratipolitiken

Regeringen anför  i  demokratiskrivelsen (s. 123 f.)
att det sammanhållna arbete för att öka medborgarnas
deltagande mellan valen som inleddes under den förra
mandatperioden bör ges  ökad prioritet. Formerna för
inflytande och påverkan måste  bli  fler och bättre.
Det är viktigt att människor upplever  att det finns
kanaler som möjliggör inflytande och ser  dessa  som
medel  som  det är meningsfullt att utnyttja. Vidare
anför regeringen  att  regering  och  riksdag  genom
lagändringar   och   stimulansåtgärder  kan  påverka
utvecklingen, men att  ett  stort ansvar vilar också
på  kommuner  och  landsting samt  på  de  politiska
partierna.


Utskottets ställningstagande


Den svenska demokratin  är  i grunden representativ.
Detta  stipuleras i regeringsformen,  enligt  vilken
den svenska  folkstyrelsen  förverkligas genom bl.a.
ett  representativt och parlamentariskt  statsskick.
Representanterna utses av medborgarna i allmänna val
och får därefter svara politiskt för följderna av de
beslut  de fattar. Inom ramen för den representativa
demokratin  finns  möjlighet  för medborgarna att på
olika  sätt  delta  i  och  påverka   den  politiska
processen.  Utskottet har tidigare uttalat  sig  för
att    värna    den    representativa    demokratins
traditionella kanaler  för  inflytande och därutöver
ta  sikte  på ett medborgardeltagande  också  mellan
valen.  Riksdagen  har  också  som  långsiktigt  mål
beslutat att medborgarna skall ha bättre möjligheter
än i dag  att  delta  i  och  påverka  den politiska
processen  samt  att  andelen medborgare som  deltar
skall   öka.  I  demokratiskrivelsen   uppmärksammar
regeringen   betydelsen  av  god  dialog  mellan  de
förtroendevalda  och  väljarna.  Med hänvisning till
ovan    anförda   avstyrker   utskottet   motionerna
2003/04:K400  (kd)  yrkande  5 och 2002/03:K383 (mp)
yrkande 15.

I  demokratiskrivelsen  lyfter   regeringen   fram
information  och  kunskap  om det politiska systemet
som en viktig politisk resurs samt redogör för olika
informationsåtgärder och olika  aktörers betydelse i
sammanhanget. Vidare anför regeringen  i  skrivelsen
att  arbetet  för  att  öka  medborgarnas deltagande
mellan  valen  bör  ges  ökad prioritet.  Mot  denna
bakgrund anser utskottet att  det inte är nödvändigt
med ett sådant tillkännagivande  som begärs i motion
2003/04:K400   (kd)   yrkande   1.   Motionsyrkandet
avstyrks.

Medborgarförslag och folkinitiativ


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   avstyrker   med  hänvisning  till
tidigare ställningstagande ett motionsyrkande
om      obligatoriskt      införande       av
medborgarförslag   i  alla  kommuner.  Vidare
avstyrker  utskottet   med   hänvisning  till
pågående  arbete ett motionsyrkande  avseende
stärkt folkinitiativ.  Jämför  reservation 11
(mp) om medborgarförslag.

Motioner


I motion 2003/04:K27 av Gustav Fridolin  m.fl.  (mp)
anförs  att  den  genomförda  möjligheten  att lämna
medborgarförslag  till  fullmäktige  utfallit mycket
positivt  samt att det finns få indikatorer  på  att
den   medfört    problem   i   relation   till   den
representativa  demokratin  utan  tvärtom  synes  ha
vitaliserat fullmäktiges arbete. Enligt motionärerna
bör  medborgarförslagsrätten  göras  obligatorisk  i
alla   kommuner    och    landsting.    Vidare   bör
förslagsrätten  även  innefatta  direktförslag  till
nämnder.   Detta   bör   enligt   motionärerna   ges
regeringen till känna (yrkande 2).

I motion 2003/04:K25 av Kerstin Lundgren m.fl. (c)
yrkande  3  föreslås att riksdagen tillkännager  för
regeringen vad i motionen anförs om folkinitiativ. I
motionen  anförs   att  riksdagen  vid  ett  flertal
tillfällen tydligt har  klargjort  sin uppfattning i
frågan och krävt att regeringen skall  återkomma med
initiativ      i     enlighet     med     riksdagens
tillkännagivande,  men  demokratiskrivelsen ger inte
bilden  av  att  regeringen   har   för  avsikt  att
återkomma  till  riksdagen med ett lagförslag  såsom
riksdagen begärt.  Enligt motionärerna bör riksdagen
därför ånyo tydliggöra för regeringen som sin mening
att  om  10  %  av  medborgarna   så   kräver  skall
fullmäktige  besluta  om  att  anordna en rådgivande
folkomröstning.

Bakgrund


Gällande ordning

Ärenden  i  fullmäktige  får  enligt  5  kap.  23  §
kommunallagen  väckas  av bl.a. en  nämnd  eller  en
ledamot genom motion.

Efter  förslag  i  demokratipropositionen   gäller
sedan halvårsskiftet 2002 också att fullmäktige  får
besluta  att  den  som  är  folkbokförd  i  kommunen
respektive  i  en  kommun inom landstinget skall  få
väcka  ärenden  i  fullmäktige   (medborgarförslag).
Genom  att  rätten  att  väcka  medborgarförslag  är
knuten   till  folkbokföring  inom  kommunen   eller
landstinget  omfattas  även  barn  och ungdomar samt
medborgare i andra länder som ännu inte  har  hunnit
få kommunal rösträtt.
Ett    medborgarförslag   bör   beredas   så   att
fullmäktige  kan  fatta  beslut inom ett år från det
att   medborgarförslaget   väcks.   Om   fullmäktige
beslutar    att   införa   medborgarförslag    skall
arbetsordningen innehålla föreskrifter om hur sådana
förslag skall handläggas.
Ett ärende  om  att hålla folkomröstning i en viss
fråga får väckas också (genom s.k. folkinitiativ) av
minst  5 % av de kommun-  eller  landstingsmedlemmar
som är röstberättigade  enligt  lagen  (1994:692) om
kommunala folkomröstningar.

Departementsförslag om samråd efter
folkinitiativ

Mot  bakgrund  av  riksdagens  tillkännagivande  (se
nedan)  har  Justitiedepartementet   utarbetat   ett
förslag  till  nya  bestämmelser  om  folkinitiativ.
Förslaget redovisas i departementspromemorian Samråd
efter   folkinitiativ   (Ds   2004:4).   Promemorian
skickades   ut  på  remiss  den  10  februari  2004.
Remissvaren skall  vara  inkomna  senast  den 14 maj
2004.

I  promemorian föreslås att nuvarande bestämmelser
i kommunallagen  om  att  ett  ärende  om  att hålla
folkomröstning   i   en  viss  fråga  får  väckas  i
fullmäktige  av  minst 5  %  av  de  röstberättigade
kommun-  eller  landstingsmedlemmarna  avskaffas.  I
stället bör det införas bestämmelser i kommunallagen
om att fullmäktige  skall  besluta  att samråd skall
ske  om  minst  10  % av de röstberättigade  kommun-
eller landstingsmedlemmarna  väckt ett ärende om att
det  skall  hållas  samråd  i  en  viss   fråga  och
förslaget  biträds  av  minst  en  tredjedel  av  de
närvarande  ledamöterna och ärendet skall handläggas
av fullmäktige.
Med  samråd   avses  enligt  förslaget  exempelvis
folkomröstning, hearing eller annat offentligt möte,
elektroniskt rådslag eller utställning med möjlighet
att lämna synpunkter.  Fullmäktige  avgör  i  vilken
form  och  under  vilken tid samråd skall ske. Vissa
minimikrav  föreslås   för  samrådets  genomförande,
däribland att samrådet skall kungöras, att det skall
pågå under minst fyra veckor,  om  det innebär annat
samråd   än  folkomröstning,  samt  att  det   skall
sammanställas  i  en  samrådsredogörelse.  Därutöver
föreslås  att det införs ett krav på att ett  ärende
som innefattar  samråd bereds så att fullmäktige kan
fatta beslut i ärendet  inom  ett  år  från  det att
ärendet väckts.
I  demokratiskrivelsen  (s. 142) uppger regeringen
att   den   för   närvarande   bereder   frågan   om
folkinitiativ och att den avser  att  återkomma till
riksdagen  med  sitt  slutliga  ställningstagande  i
frågan.

Tidigare riksdagsbehandling

Medborgarförslag

Konstitutionsutskottet behandlade  i  mars  2002,  i
samband  med  beredningen av demokratipropositionen,
ett motionsyrkande  om  obligatoriskt  införande  av
medborgarförslag     i     alla    kommuner    (bet.
2001/02:KU14). Utskottet ansåg,  liksom regeringen i
demokratipropositionen,  att  utvecklingen   av  den
lokala  demokratin  i  första  hand  är en fråga för
kommunerna  och  landstingen  och  att  den   lokala
demokratin  därför  måste  utvecklas  utifrån lokala
förhållanden   och   medborgarnas  önskemål.   Något
förslag     om    obligatoriskt     införande     av
medborgarförslag i alla kommuner fanns därför enligt
utskottets   uppfattning    inte   anledning   till.
Motionsyrkandet (mp) avstyrktes.

I oktober 2003 avstyrkte utskottet  med hänvisning
till  tidigare  ställningstagande ett motionsyrkande
(mp) om obligatorisk rätt att lämna medborgarförslag
i kommuner och landsting (bet. 2003/04:KU3).

Folkinitiativ


Konstitutionsutskottet  har  flera  gånger behandlat
motioner  om  stärkt  folkinitiativ. I mars  2002  i
samband med behandlingen  av  demokratipropositionen
och motioner (bet. 2001/02:KU14)  noterade utskottet
att  regeringen  avsåg att återkomma  i  frågan  vid
beredningen av Kommundemokratikommitténs  betänkande
Att  tänka  efter  före  -  samråd  i  kommuner  och
landsting  (SOU  2001:89). Utskottet uttalade därvid
att  beredningen  bör  syfta  till  att  lägga  fram
förslag    för   riksdagen    med    innebörd    att
folkomröstning   skall   hållas   om   10 %   av  de
röstberättigade  i  kommunen  respektive landstinget
begär det. Utskottet föreslog att  riksdagen som sin
mening skulle ge regeringen det anförda  till känna.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 2001/02:190).

Frågan berördes igen av riksdagen vid behandlingen
av utskottets betänkande 2002/03:KU29 om regeringens
redogörelse    för    behandlingen   av   riksdagens
skrivelser   till  regeringen   (skr.   2002/03:75).
Riksdagen biföll  i juni 2003 en reservation (m, fp,
kd, c, mp) vari beklagades  att regeringen ännu inte
efterkommit  riksdagens tillkännagivande  om  lokala
folkomröstningar   samt   uttalades   att   det  var
angeläget   att   snarast   belysa   denna   viktiga
författningsfråga  och  att  regeringen  presenterar
förslag  i  enlighet  med  riksdagens  beslut (rskr.
2002/03:208).
I  oktober  under  innevarande riksmöte behandlade
konstitutionsutskottet   i   betänkande  2003/04:KU3
motioner (kd, mp) om stärkt folkinitiativ. Utskottet
avstyrkte   motionerna  med  hänvisning   till   den
pågående beredningen  av  ärendet.  Riksdagen följde
utskottets  förslag  till beslut med godkännande  av
motiveringen i en reservation  (m, fp, kd, c, mp), i
vilken  anfördes  att det är ytterst  angeläget  att
regeringen snarast  presenterar  förslag  i enlighet
med riksdagens beslut (rskr. 2003/04:33-34).

Betydelsen av riksdagens tillkännagivanden till
regeringen

Konstitutionsutskottet   har  vid  flera  tillfällen
granskat frågor kring efterkommandet  av  riksdagens
tillkännagivanden   till  regeringen.  I  betänkande
1994/95:KU30 underströk utskottet att utgångspunkten
måste  vara att det önskemål  som  tillkännagivandet
avser bör  tillgodoses.  Om  det visar sig föreligga
omständigheter som hindrar ett genomförande eller om
regeringen gör en annan bedömning än riksdagen måste
regeringen  dock  kunna  underlåta   att   vidta  de
åtgärder  tillkännagivandet  avser. En förutsättning
borde  då  enligt  utskottet  vara  att  regeringens
bedömningar   i   detta   avseende   redovisas   för
riksdagen.

Våren  2003  granskade  utskottet finansministerns
hantering av frågan om de s.k.  3:12-reglerna  (bet.
2002/03:KU30). Utskottet uttalade:

Som    konstitutionsutskottet   tidigare   anfört
förutsätter  utskottet  att  regeringen hörsammar
riksdagens tillkännagivanden och  att  regeringen
redovisar  för riksdagen sina bedömningar  om  de
begärda åtgärderna  inte  vidtas.  Om  regeringen
inte avser att vidta en begärd åtgärd i  enlighet
med    riksdagsbeslutet    måste   detta   enligt
utskottets mening redovisas  för  riksdagen  inom
tidsramen,  om  en sådan uppställts av riksdagen.
Även skälen för att  riksdagsbeslutet  inte följs
bör  tas  upp  i  sammanhanget. Om en redovisning
inte kan ges i skrivelse  eller  proposition till
riksdagen bör den enligt utskottets mening lämnas
till   riksdagen   i  annan  form  som  gör   den
tillgänglig för riksdagens samtliga ledamöter.


Utskottets ställningstagande


Utskottet vidhåller sitt  tidigare ställningstagande
avseende  medborgarförslag  och   avstyrker   motion
2003/04:K27 (mp) yrkande 2.

Vad gäller folkinitiativ konstaterar utskottet att
riksdagen    har   riktat   tillkännagivanden   till
regeringen  om   att  regeringen  skall  lägga  fram
förslag för riksdagen  om  att  folkomröstning skall
hållas  om  10 %  av de röstberättigade  i  kommunen
respektive landstinget  begär  det  och  att  det är
ytterst angeläget att ett sådant förslag presenteras
snarast.  Justitiedepartementet  har  utarbetat  ett
förslag  till  nya bestämmelser om folkinitiativ och
regeringen  bereder   frågan   under  våren.  Enligt
demokratiskrivelsen avser regeringen  att  återkomma
till  riksdagen med sitt slutliga ställningstagande.
Utskottet  utgår från att så sker i enlighet med vad
utskottet tidigare  uttalat  avseende  betydelsen av
riksdagens  tillkännagivande  till  regeringen   (se
ovan).  I  avvaktan på regeringens förslag avstyrker
utskottet motion 2003/04:K25 (c) yrkande 3.

Valbarhet och arbetsvillkor för
förtroendevalda


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker   med   hänvisning  till
tidigare   ställningstagande  motionsyrkanden
avseende      möjlighet      att      behålla
förtroendeuppdrag vid flyttning samt om sänkt
valbarhetsålder.  Utskottet  avstyrker vidare
en  motion  om  möjlighet till ledighet  från
förtroendeuppdrag  och  ett motionsyrkande om
förtroendeuppdragets    utformning.    Jämför
reservationerna  12 (mp) om  valbarhetsålder,
13 (mp) om möjlighet  att behålla uppdrag vid
flyttning och 14 (kd) om förtroendeuppdragets
utformning.

Motioner


I motion 2003/04:K27 av  Gustav  Fridolin m.fl. (mp)
föreslås  att riksdagen begär att regeringen  lägger
fram förslag som innebär förbättrade möjligheter för
förtroendevalda  att  behålla  förtroendeuppdrag vid
avflyttning  (yrkande  3).  I  motionen  anförs  att
folkbokföringens   betydelse  för  möjligheten   att
behålla   ett   förtroendeuppdrag   under   pågående
mandatperiod  kan   föranleda   problem   för  vissa
grupper,   bl.a.   unga,   studenter   och  hemlösa.
Bostadssituationen  i storstadsregionerna  är  sådan
att   många   återkommande    måste    flytta   över
kommungränser.   I   motionen   föreslås  även   att
valbarhetsåldern, i enlighet med  de  kriterier  som
föreslås  i  motionen avseende rösträttsålder, sänks
och kopplas till  födelseåret  i  stället för, som i
dag, födelsedatumet (yrkande 4 i denna del).

I motion 2003/04:K259 av Anne-Marie  Ekström  (fp)
anförs  att  en  vald  ledamot  eller  ersättare  av
kommunfullmäktige inte tillfälligt kan begära ledigt
från  sitt uppdrag. Det kan innebära problem för små
partier  att bemanna alla ordinarie platser om någon
blir långvarigt sjuk eller föräldraledig. Motionären
anser  att   kommunallagen  bör  ses  över  för  att
undersöka möjligheten  att  införa  möjligheten till
tillfällig      ledighet      från     uppdrag     i
kommunfullmäktige. Detta bör enligt  motionären  ges
regeringen till känna.
I  motion 2003/04:K400 av Tuve Skånberg m.fl. (kd)
yrkande  6  föreslås  att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening  vad  i motionen anförs om
åtgärder   för   att  förändra  förtroendeuppdragets
utformning så att  fler människor attraheras av det.
Motionärerna tror att  de  långa sammanträdestiderna
med ineffektiv tidsplanering kväver mångas politiska
engagemang  och  är en av orsakerna  till  de  många
avhoppen  från  politiska   uppdrag   i  kommunernas
fullmäktige och nämnder. Vidare omtalas  i  motionen
att  sammanträden  inte  sällan  läggs  på tider som
försvårar för vissa grupper att delta samt att det i
allmänhet  är  ekonomiskt  betungande  att  delta  i
politiskt  arbete  på  kommunal  nivå.  Motionärerna
anser  att  det  är angeläget att få till stånd  ett
samtal    om    åtgärder     för     att    förändra
förtroendeuppdragets   utformning   så   att    fler
människor kan attraheras.

Bakgrund


Gällande ordning

Bestämmelser om förtroendevalda i kommunerna finns i
4  kap.  kommunallagen.  Med  förtroendevalda  avses
ledamöter  och  ersättare i fullmäktige, nämnder och
fullmäktigeberedningar     samt     revisorer    och
revisorsersättare.  Vidare avses med förtroendevalda
ledamöter   och   ersättare    i    den   beslutande
församlingen, förbundsstyrelsen eller  annan  nämnd,
de   beslutande   församlingarnas  beredningar  samt
revisorer     och    revisorsersättare     i     ett
kommunalförbund.

Till följd av  förslagen  i demokratipropositionen
infördes   under   2002   regler   som   förbättrade
möjligheten  för  förtroendevalda  att  behålla  ett
uppdrag vid flyttning samt deras rätt  till ledighet
och ekonomiska förmåner. För att ha rösträtt vid val
av ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige skall
man   enligt   kommunallagen   vara  folkbokförd   i
kommunen, senast på valdagen fylla  18 år  samt vara
medborgare  i  Sverige,  någon  annan  av Europeiska
unionens medlemsstater, Island, Norge eller,  om man
är  annan  utlänning, ha varit folkbokförd i Sverige
tre år i följd  före  valdagen. Den som har rösträtt
är  också  valbar  till fullmäktige.  Vid  valen  av
ledamöter och ersättare  i  nämnderna  samt valen av
revisorer  och  revisorsersättare är den valbar  som
vid   tidpunkten   för    sådant    val    uppfyller
valbarhetsvillkoren. Om en förtroendevald upphör att
vara   valbar,   upphör   också   uppdraget  genast.
Fullmäktige  får  dock  -  efter  de  ändringar  som
gjordes    i    kommunallagen    till    följd    av
demokratipropositionen     -    besluta    att    en
förtroendevald som valts av  fullmäktige får ha kvar
sina  uppdrag  under  återstoden   av   mandattiden.
Regeringen   framhöll   i  propositionen  att  denna
möjlighet endast kunde ges förtroendevalda i nämnder
och  fullmäktigeberedningar   samt   revisorer   och
revisorsersättare,  medan ledamöterna i fullmäktige,
som är utsedda direkt  av  väljarna  i  de kommunala
valen, inte omfattades. Att ge fullmäktige möjlighet
att  besluta  om  dispens från valbarhetskravet  för
fullmäktigeledamöter  skulle  strida  mot  väljarnas
exklusiva rätt att utse fullmäktigeledamöter.
Förtroendevalda  har  rätt till den ledighet  från
sina anställningar som behövs för att de skall kunna
fullgöra sina uppdrag. Ledigheten  skall omfatta tid
för möten i kommunala organ, för andra  möten som är
nödvändiga  för uppdragen, för resor till  och  från
mötena och för  behövlig  dygnsvila  omedelbart före
eller efter mötena.
Förtroendevalda, med undantag för dem  som fullgör
sina  uppdrag  på heltid eller en betydande  del  av
heltid, har också rätt till skälig ersättning för de
arbetsinkomster   och  ekonomiska  förmåner  som  de
förlorar på grund av  uppdraget. Förtroendevalda med
funktionshinder har rätt  till skälig ersättning för
resekostnader  som uppkommer  när  de  fullgör  sina
uppdrag, och förtroendevalda  som har barn med behov
av  tillsyn  har  rätt  till skälig  ersättning  för
kostnader  för  barntillsyn  som  uppkommer  när  de
fullgör  sina uppdrag.  Fullmäktige  skall  bestämma
enligt vilka  grunder  ersättningen  skall  betalas.
Fullmäktige får besluta att förtroendevalda i skälig
omfattning    skall    få    dels   ersättning   för
resekostnader och andra utgifter  som  föranleds  av
uppdraget  utöver  vad  som följer av de nyss nämnda
bestämmelserna om kostnader  för funktionshinder och
barntillsynsbehov, dels arvode,  pension  och  andra
ekonomiska förmåner.
Om  en  förtroendevald vill avgå skall fullmäktige
befria den  förtroendevalde  från  uppdraget  om det
inte finns särskilda skäl mot det.
Fullmäktige   får   återkalla   uppdraget  för  en
förtroendevald  som  valts  av fullmäktige,  om  den
förtroendevalde  har  vägrats  ansvarsfrihet   eller
genom en dom som har vunnit laga kraft har dömts för
ett  brott för vilket det är föreskrivet fängelse  i
två år eller däröver. Fullmäktige får även återkalla
uppdragen  för  samtliga  förtroendevalda i en nämnd
när den politiska majoriteten  i nämnden inte längre
är densamma som i fullmäktige eller vid förändringar
i nämndorganisationen.
Enligt  bestämmelser i 5 kap. kommunallagen  skall
det för ledamöter  i fullmäktige finnas ersättare. I
en  kommun  bestämmer  kommunfullmäktige  det  antal
ersättare   som   skall   ligga   till   grund   för
tillämpningen    av    bestämmelserna   i   vallagen
(1997:157). Antalet skall utgöra en viss andel, dock
högst hälften av det antal  platser  som varje parti
får i kommunen. Fullmäktige skall i en arbetsordning
meddela de ytterligare föreskrifter som  behövs  för
fullmäktiges   sammanträden  och  handläggningen  av
ärendena.  Arbetsordningen  skall  alltid  innehålla
föreskrifter  om  bl.a.  inkallande av ersättare och
deras  tjänstgöring.  Vad  gäller  nämnderna  väljs,
enligt   bestämmelser   i   5  kap.   kommunallagen,
ledamöter  och  ersättare  av fullmäktige  till  det
antal  som fullmäktige bestämmer.  I  styrelsen  får
antalet  ledamöter  inte  vara  mindre  än  fem  och
antalet  ersättare  bör  vara lika stort som antalet
ledamöter. Om ersättarna inte  väljs proportionellt,
skall fullmäktige bestämma i vilken  ordning  som de
skall   tjänstgöra.  Fullmäktige  skall  besluta  om
ersättarnas  tjänstgöring i nämnderna. I förarbetena
till 1991 års kommunallag uttalades att mycket i och
för  sig  talar  för  att  reglerna  om  ersättarnas
tjänstgöring  är  lika  för fullmäktige och nämnder,
men  för  vissa  nämnder kan  det  finnas  behov  av
avvikelser (prop. 1990/91:117 s. 197).
Bestämmelser om  sammanträdestider  m.m. finns för
fullmäktige  i 5 kap. och för styrelsen  och  övriga
nämnder   i  6  kap.   Fullmäktige   bestämmer   när
fullmäktiges  ordinarie  sammanträden  skall hållas.
Fullmäktigsammanträde   skall   hållas   också    om
styrelsen  eller  minst en tredjedel av fullmäktiges
ledamöter begär det  eller  om ordföranden anser att
det   behövs.   Vidare   skall  fullmäktige   i   en
arbetsordning  meddela  föreskrifter  om  bl.a.  när
fullmäktigsammanträden  skall   hållas,  rätten  att
delta i fullmäktiges överläggningar, förfarandet vid
omröstningar   och   handläggningen   av   motioner,
interpellationer  och  frågor  i  fullmäktige.   Vad
gäller  nämndsammanträden bestämmer nämnderna själva
tid och plats  för  dessa. Sammanträden skall hållas
också om minst en tredjedel  av  nämndens  ledamöter
begär  det  eller  ordföranden anser att det behövs.
Reglementen med närmare  föreskrifter  om nämndernas
verksamhet och arbetsformer utfärdas av fullmäktige.

Utvärdering av tillämpningen av de nya
bestämmelserna om ersättning i kommunallagen

En  forskare  har på Justitiedepartementets  uppdrag
utvärderat tillämpningen av de nya bestämmelserna om
ersättning      i      kommunallagen.      Uppdraget
avrapporterades  i  mars  2004   och   redovisas  av
regeringen i demokratiskrivelsen (s. 40 f.).

Utvärderaren   finner   att  regelverket  avseende
ekonomiska ersättningar har  implementerats  och att
kommunallagens   bestämmelser  har  fått  genomslag.
Majoriteten   av   de   studerade   kommunerna   och
landstingen  betalar   ersättning   inte   bara  för
förlorad  arbetsinkomst  utan  även  för förlust  av
ersättning    från    arbetslöshetsersättning    och
föräldrapenning.  De  flesta   kommuner   har  också
särskilda      regler     för     ersättning     för
barntillsynskostnader   och  för  funktionshindrade.
Utvärderaren  finner därmed  att  villkoren  för  de
förtroendevalda  har  förbättrats och bedömer att de
praktiska och ekonomiska  möjligheterna för enskilda
individer  att acceptera ett  förtroendeuppdrag  har
ökat. De problem  som  påträffats  gäller enbart ett
fåtal kommuner. För att åtgärda problemet  med  låga
ersättningsnivåer  för förlorad arbetsinkomst liksom
med ersättning för barntillsyn föreslår utvärderaren
skärpta skrivningar  i kommunallagen. Oklarheter med
lokala     reglementen    föreslås     lösas     med
informationsåtgärder.
Regeringen  uttalar  i demokratiskrivelsen att den
avser att fortsatt följa  kommuners  och  landstings
tillämpning          av         de         nuvarande
ersättningsbestämmelserna.  När det gäller frågan om
den  skattemässiga  hanteringen  av  ersättning  för
förlorade    pensionsförmåner     bereds,     enligt
regeringen,   denna   fråga   för   närvarande  inom
Finansdepartementet.

Tidsåtgång för förtroendeuppdrag

Kommundemokratikommitténs    undersökningar,     som
presenterades  i betänkandet Att vara med på riktigt
- demokratiutveckling  i kommuner och landsting (SOU
2001:48  s.  132 f.), visade  att  tidsåtgången  för
förtroendeuppdrag  har  ökat,  och kommittén frågade
sig  om  inte  engagemanget  som  förtroendevald   i
kommuner  och landsting har blivit för tidskrävande.
För många förtroendevalda  är tidsåtgången i dag ett
reellt problem.

I  demokratiskrivelsen (s. 140)  anför  regeringen
att tidsåtgången  är ett problem, eftersom det bl.a.
riskerar att stänga  ute många medborgare. Många som
skulle  kunna tänka sig  ett  förtroendeuppdrag  kan
tvingas tacka  nej  därför att de inte kan lägga ned
den tid som krävs. Av  samma  skäl  kan personer som
har förtroendeuppdrag känna sig tvingade  att  lämna
dessa.  Särskilt  bland vissa förtroendevalda, t.ex.
heltidsarbetande  och   småbarnsföräldrar,  kan  den
stora tidsåtgången skapa problem i relation till den
privata sfären. Den stora tidsåtgången innebär också
att fritidspolitiker i allt  mindre utsträckning kan
fullgöra    sina    uppdrag    på    fritiden.    Om
fritidspolitiker  i  praktiken blir deltidspolitiker
försvagas  medborgarperspektivet   i  den  kommunala
beslutsprocessen. En sådan utveckling riskerar i sin
tur  att  öka klyftan mellan de förtroendevalda  och
medborgarna.

Utbildning, IT-stöd, kunskaps- och
erfarenhetsutbyte m.m. för förtroendevalda

Kommundemokratikommittén    konstaterade    i   sitt
betänkande    (SOU    2001:48    s. 123)   att   nya
förtroendevalda  anser att introduktionsutbildningen
haft mycket stor betydelse  för  deras möjlighet att
utföra sitt politiska arbete. Kommittén konstaterade
emellertid  även  att  det  fanns stora  variationer
mellan  olika kommuner och partier  när  det  gäller
förekomsten av introduktionsaktiviteter.

I demokratiskrivelsen  (s.  139 f.) gör regeringen
bedömningen   att   det   är   angeläget   att   nya
förtroendevalda får möjlighet att  lära  sig om sina
rättigheter   och  skyldigheter  och  det  politiska
beslutsfattandets  villkor.  En bra introduktion kan
också underlätta för och uppmuntra  t.ex.  unga  och
personer  med  utländsk  bakgrund  att  åta  sig och
genomföra  förtroendeuppdrag.  Det  är också viktigt
att  de  som  varit  förtroendevalda  en period  får
möjlighet       till       vidareutbildning.       I
demokratiskrivelsen  anför  regeringen  att  den mot
denna  bakgrund  avser  att  ta  initiativ  till  en
kartläggning  av  omfattningen  av  och innehållet i
utbildningar till förtroendevalda.
En  annan  viktig  aspekt  av förtroendeuppdragets
villkor  är  tillgången  till informationsteknik.  I
Kommundemokratikommitténs    betänkande   (s.   203)
redovisades  också att många förtroendevalda  saknar
datorer  med Internetuppkoppling  -  hjälpmedel  som
avsevärt       skulle        underlätta        bl.a.
sammanträdesförberedelser,  dialog  med  medborgarna
och inhämtande av kunskap.
I  demokratiskrivelsen  anför regeringen (s.  140)
att den är väl medveten om  att  det  har  skett  en
snabb  utveckling  när  det gäller tillgång till och
användning av informationsteknik.  Det  saknas  dock
aktuell  information  om  detta  när  det  gäller de
förtroendevalda och regeringen avser därför  att  ta
initiativ  till  en  kartläggning av tillgången till
modern informationsteknik  och  annat administrativt
stöd till förtroendevalda.
I anslutning till diskussionen  om tillgången till
informationsteknik                     aktualiserade
Kommundemokratikommittén     också     frågan     om
beslutsfattande på distans (s. 210 f.). Mot bakgrund
av  informationsteknikens  utveckling,  särskilt när
det  gäller  säkerhet  och  skydd vid överföring  av
information,  ansåg kommittén  att  möjligheten  att
fatta  beslut  vid   ett   distanssammanträde  borde
utredas.
Behovet av sådana möjligheter ökar också sannolikt
i  takt  med  att  människors geografiska  rörlighet
ökar.  Mot  denna  bakgrund   avser   regeringen   i
demokratiskrivelsen   (s.   140)  att  tillsätta  en
utredning  med  uppgift att utreda  möjligheten  att
fatta beslut på distans. Utredningen skall också vid
behov lämna lagförslag.
När  det  gäller   de  förtroendevaldas  situation
framhåller regeringen i demokratiskrivelsen (s. 141)
att de politiska partierna har ett stort ansvar, men
också kommunerna och landstingen.  Enligt skrivelsen
inledde regeringen i december 2003 diskussioner  med
riksdagspartierna   i   dessa   frågor.   Regeringen
aviserar  att den också under mandatperioden  kommer
att ta initiativ  till  informations-, kunskaps- och
erfarenhetsutbyte med kommuner och landsting.

Utskottets tidigare bedömning

Konstitutionsutskottet   behandlade    hösten   2003
motioner  om  förtroendevaldas  valbarhet respektive
arbetsvillkor (bet. 2003/04:KU3 s. 22 f.). Utskottet
avstyrkte därvid motioner om möjlighet  att  behålla
förtroendeuppdrag  vid  studier  på  annan  ort  och
hänvisade     till     vad     som     anförts     i
demokratipropositionen  om  väljarnas exklusiva rätt
att utse ledamöter i fullmäktige  samt att sambandet
mellan  rösträtt  och valbarhet inte  borde  brytas.
Motioner avseende förtroendevaldas  arbetsvillkor  i
form  av  ersättning  för förlorad arbetsinkomst och
ekonomiska förmåner på grund av uppdraget avstyrktes
med  hänvisning  till  bl.a.   den   uppföljning  av
demokratimålen som regeringen aviserat.

Våren 2004 har utskottet behandlat motionsyrkanden
(mp)  om  sänkt valbarhetsålder och att  valbarheten
skall infalla det år man uppnått bestämd ålder (bet.
2003/04:KU13  s.  46).  Utskottet vidhöll därvid sin
tidigare uppfattning, nämligen  att sambandet mellan
valbarhetsålder och myndighetsålder inte bör brytas.
Motionsyrkandena avstyrktes.

Utskottets ställningstagande


Utskottet   vidhåller   sin   tidigare   uppfattning
avseende väljarnas exklusiva rätt att utse ledamöter
i fullmäktige och att sambandet  mellan rösträtt och
valbarhet   inte   bör   brytas.  Vidare   vidhåller
utskottet  sin  tidigare uppfattning  att  sambandet
mellan valbarhetsålder  och myndighetsålder inte bör
brytas.  Utskottet  vill här  även  erinra  om  sitt
ställningstagande   ovan    i    frågan   om   sänkt
rösträttsålder,  som  avstyrks av utskottet.  På  nu
anförda   grunder   avstyrker    utskottet    motion
2003/04:K27 (mp) yrkandena 3 och 4 i denna del.

Vad    gäller   möjlighet   till   ledighet   från
förtroendeuppdrag  i kommuner och landsting, t.ex. i
samband med föräldraledighet,  vill utskottet betona
att   för   huvuddelen  av  de  förtroendevalda   är
uppdraget      ett       fritidsuppdrag.      Själva
förtroendeuppdraget  utövas  då  vid  sidan  av  ett
förvärvsarbete och det  går  således  inte att sätta
likhetstecken  mellan  ledighet  från förvärvsarbete
och  ledighet  från  förtroendeuppdrag.  Det  kan  i
sammanhanget nämnas att  riksdagen  under föregående
riksmöte fattade beslut om ändringar i kommunallagen
som  bl.a.  innebär  att förtroendevalda,  som  inte
fullgör uppdragen på heltid  eller  en betydande del
av  heltid, ges rätt till skälig ersättning  för  de
ekonomiska  förmåner,  t.ex. föräldrapenning, som de
förlorar  på  grund av sitt  förtroendeuppdrag.  För
såvitt det ändå  föreligger  behov av att vara ledig
under  en  längre tid från ett förtroendeuppdrag  är
enligt utskottets mening de nuvarande bestämmelserna
i kommunallagen om inkallande av ersättare och deras
tjänstgöring   tillfyllest.   Mot   denna   bakgrund
avstyrker utskottet motion 2003/04:K259 (fp).
Utskottet  instämmer  i  vad  regeringen  anför  i
demokratiskrivelsen       om      betydelsen      av
fritidspolitiker   i   den   kommunala   demokratin.
Utskottet   noterar   att  regeringen   har   inlett
diskussioner    med    riksdagspartierna    om    de
förtroendevaldas    situation.    Vidare    aviserar
regeringen  i  demokratiskrivelsen   att  den  under
mandatperioden   kommer   att   ta  initiativ   till
informations-, kunskaps-, och erfarenhetsutbyte  med
kommuner  och landsting avseende de förtroendevaldas
situation.   Mot   denna   bakgrund  är  det  enligt
utskottets  mening inte nödvändigt  med  ett  sådant
tillkännagivande  som  begärs  i motion 2003/04:K400
(kd) yrkande 6. Motionsyrkandet avstyrks.

Kommunalt partistöd


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   avstyrker  med  hänvisning   till
tidigare ställningstagande  en  motion om att
kommuner  och landsting vid fastställande  av
kommunalt partistöd skall införa grundstöd.

Motion


I motion 2003/04:K349  av  Kjell-Erik  Karlsson  (v)
föreslås  att  riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till  ändring  i  kommunallagen  så att
kommuner   och   landsting   vid   fastställande  av
kommunalt partistöd skall införa ett  grundbidrag så
att  man ej på ett otillbörligt sätt missgynnar  ett
parti eller gynnar ett annat. I motionen konstateras
att   det   finns   betydande   variationer   mellan
kommunerna   när   det  gäller  fördelningen  mellan
grundstöd  och  partibundet  mandatstöd.  Motionären
anser att det är  värdefullt  att lagstiftningen ger
kommunerna  och  landstingen en frihet  att  anpassa
partistödet till lokala  förhållanden  och önskemål,
men  det  är  viktigt att det görs inom de  allmänna
ramar  som  kommunallagen   och  rättspraxis  anger.
Enligt motionären sker så inte i alla kommuner.


Bakgrund


Gällande ordning

Enligt kommunallagen får kommuner  och  landsting ge
ekonomiskt bidrag och annat stöd (partistöd) till de
politiska    partier   som   är   representerade   i
fullmäktige. Partistöd  får ges också till ett parti
som   har   upphört   att   vara   representerat   i
fullmäktige, dock endast under  ett år efter det att
representationen upphörde (2 kap.  9 §). Fullmäktige
skall   besluta   om  partistödets  omfattning   och
formerna för det. Stödet  får  inte  utformas så att
det otillbörligt gynnar eller missgynnar  ett  parti
(2  kap.  10 §). Beslut om partistöd överklagas till
länsrätten enligt reglerna om laglighetsprövning (10
kap.).

De ursprungliga  bestämmelserna  som föreslogs i den
nya kommunallagen om partistöd innebar  att bidragen
skulle  utgå  i form av mandatbidrag, dvs.  med  ett
lika stort belopp  för  varje  plats  som  de  olika
partierna   har   i   fullmäktige.   Innan  den  nya
kommunallagen hade trätt i kraft föreslog emellertid
regeringen  en  ändring av dessa regler,  som  också
antogs   av  riksdagen   (prop.   1991/92:66,   bet.
1991/92:KU18, rskr. 1991/92:68).

Enligt propositionen  innebar de ändrade reglerna,
som alltjämt är i kraft,  att kommuner och landsting
får ökad frihet att utforma stödet till de politiska
partierna.  En sådan ordning  ansågs  stämma  bättre
överens med den  allmänna  synen  på  hur staten bör
reglera den kommunala verksamheten. Vidare ansågs en
friare  reglering  göra  det  möjligt  att dela  upp
partistödet  i  ett  grundstöd  och ett mandatbundet
stöd.  Genom  bestämmelsen  att  stödet   inte   får
utformas   så  att  det  otillbörligt  gynnar  eller
missgynnar ett  visst parti föreskrivs emellertid en
viss restriktion i fråga om stödets utformning. Till
grund    för   denna   restriktion    låg,    enligt
propositionen,    starka   rättvisekrav   och   även
grundläggande demokratiska  krav. Regeln innebär att
det i allmänhet inte kan vara  tillräckligt  med ett
stöd som enbart fördelas per mandat. Detta bör  dock
vara    möjligt    i   vissa   undantagssituationer,
exempelvis vid en förhållandevis  jämn fördelning av
mandaten mellan partierna i fullmäktige.
För  bestämmande  av  grundstöd  är den  naturliga
principen,  enligt  propositionen,  lika  fördelning
mellan de i fullmäktige representerade partierna. De
allra  minsta  partierna  i en fullmäktigeförsamling
kan  emellertid i vissa fall  anses  ha  ett  mindre
behov  av  grundstöd  än  de  största, och om stödet
sätts till en lägre nivå för ett litet parti bör det
därför   inte  i  sig  uppfattas  som   otillbörligt
missgynnande.   Däremot   bör   inte  parti  som  är
företrätt  i  fullmäktige  kunna uteslutas  när  det
gäller grundstöd och självfallet inte heller när det
gäller mandatbundet stöd.
Vidare  anförs  i propositionen  att  det  är  det
totala partistödets  fördelning som skall ligga till
grund för bedömningen  om  kraven  i bestämmelsen om
stödets  utformning  uppfylls. Härvid  skall  hänsyn
också tas till värdet  av  fria  lokaler  och  annan
kostnadsfri  service  som kommunen eller landstinget
lämnar.

Regeringsrättens avgöranden

Frågor om kommunalt partistöd  har  utformats så att
det  är förenligt med 2 kap. 10 § kommunallagen  har
behandlats  i  RÅ 1994 ref. 104 (I-III). I fallet RÅ
2000 ref. 2 utgjorde  3  % av stödbeloppet grundstöd
och  97  % mandatbundet stöd.  Eftersom  det  totala
partistödet   fördelats   på   ett   sätt  som  inte
väsentligt  avvikit  från  ett  renodlat  mandatstöd
ansåg  Regeringsrätten  med  hänsyn  till den ojämna
mandatfördelningen  att  stödet fått en  otillbörlig
utformning    och    upphävde    därför    beslutet.
Regeringsrätten  upphävde  också  i  en  dom  den  2
februari  2000  (mål  nr  6414-1996)  ett  partistöd
beslutat  av  ett  landsting  när stödet utgick  som
mandatbundet  stöd  och  vid  sidan   av  detta  som
kostnadsfria förmåner till de förtroendevalda i form
av   tillgång   till   lokaler,   sekreterarservice,
telefoner,  datorer  etc. Regeringsrätten  fann  att
stödet  fördelats  på  ett   sådant   sätt  att  det
otillbörligt  gynnade vissa partier och  missgynnade
andra.

Uppföljning av det kommunala partistödet

Svenska Kommunförbundet  gjorde tidigare regelbundna
sammanställningar    över   det    (primär)kommunala
partistödets  storlek  och   utveckling   i   rikets
kommuner.    Detta    upphörde   under   1990-talet.
Landstingsförbundet    redovisar    partistödet    i
landstingen  i  den  årligen   utgivna   statistiska
årsboken för landsting.

En utredning har nyligen haft i uppdrag att överväga
hur   man  kan  öka  allmänhetens  insyn  i  hur  de
politiska   partierna   finansierar   sin  politiska
verksamhet  och  hur  de  personer  som  driver   en
personvalskampanj   finansierar   den.   Utredningen
överlämnade  i  mars  2004  betänkandet Allmänhetens
insyn  i partiers och valkandidaters  intäkter  (SOU
2004:22) till regeringen.

Enligt   en   undersökning   som  utredningen  lät
genomföra angav 240 av de 259 kommuner som besvarade
enkäten att de hade grundstöd motsvarade  totalt  38
miljoner kronor (s. 82). Samtliga 259 kommuner angav
att  de  dessutom  hade  mandatbundet stöd och detta
uppgick totalt till 232 miljoner kronor. Tillsammans
anslog dessa kommuner således  270 miljoner kronor i
primärkommunalt partistöd, varav  14 % var grundstöd
och 86 % mandatbundet stöd.
Utredningens  skattning av det totala  partistödet
för  2002 för samtliga  kommuner  i  riket  ger  vid
handen  ett stöd i storleksordningen ca 296 miljoner
kronor    (s. 82 f.).     Det    landstingskommunala
partistödet uppgick samma år  till  ca  183 miljoner
kronor.   Enligt   utredningen   erhåller   dessutom
partierna     indirekt     stöd     i     form    av
sammanträdeslokaler,      kontorsutrustning      och
administrativ   service.  Utredningen  uppmärksammar
även andra former av stöd, t.ex. utbildningsstöd.
Någon  bedömning  av  i  vad  mån  kommunerna  och
landstingen  utformar  partistödet  i  enlighet  med
bestämmelserna   i  kommunallagen  gjordes  inte  av
utredningen.

Tidigare bedömning av konstitutionsutskottet

Hösten  1997  behandlade  konstitutionsutskottet  en
motion (kd) i vilken  anfördes  att  det, med hänsyn
till  de dittillsvarande erfarenheterna  av  de  nya
bestämmelserna  i  kommunallagen, var nödvändigt att
precisera  hur  stor del  av  det  totala  kommunala
partistödet   som   måste   vara   grundstöd   (bet.
1997/98:KU13). Enligt  motionen  borde  50 %  av det
totala partistödet erhållas som grundstöd.

Utskottet  konstaterade  att  det  fanns betydande
variationer  kommunerna  emellan,  när  det   gällde
fördelningen  mellan grundstöd och partibundet stöd.
Genom förvaltningsdomstolarnas prövning av dessa och
andra liknande fall fick enligt utskottet kommunerna
och  landstingen   viss   ledning  i  fråga  om  var
gränserna  går  för  otillbörligt   gynnande   eller
missgynnande.   Enligt  utskottets  mening  var  det
värdefullt  att lagstiftningen  ger  kommunerna  och
landstingen en  frihet  att anpassa partistödet till
lokala förhållanden och önskemål  inom  de  allmänna
ramar  som  kommunallagens  regler  och  rättspraxis
anger. Utskottet ansåg att det inte fanns  skäl  att
vidta  några  ändringar  i lagstiftningen. I stället
borde  1998  års  val  och utfallet  av  kommunernas
beslut vad gäller partistödet  avvaktas, innan någon
ny    bedömning   görs   beträffande   behovet    av
regeländringar. Motionen avstyrktes.

Utskottets ställningstagande


Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att det
är värdefullt  att  lagstiftningen  ger kommuner och
landsting  en  frihet  att anpassa partistödet  till
lokala förhållanden och  önskemål  inom  de allmänna
ramar  som  kommunallagens  regler  och  rättspraxis
anger.  Den nu gällande lagstiftningen medger  detta
och i rättspraxis  behandlas  frågan om partistödets
utformning avseende grundstöd och mandatbundet stöd.
Fullmäktiges beslut om partistöd  kan överklagas hos
förvaltningsdomstol       av      kommun-      eller
landstingsmedlem. Utskottet  kan  konstatera att det
blivit   svårare   att   följa  upp  partistödet   i
kommunerna  eftersom  den sammanställning  över  det
kommunala partistödets  storlek  och  utveckling som
tidigare     gjordes    regelbundet    av    Svenska
Kommunförbundet   har   upphört.  Enligt  utskottets
mening är det för närvarande  dock inte påkallat med
ett  sådant  tillkännagivande som  begärs  i  motion
2003/04:K349 (v). Motionen avstyrks.


Hot och våld mot politiker


Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till bl.a.
en aviserad utredning  motioner  om  åtgärder
mot   hot   och   våld  mot  förtroendevalda.
Utskottet  avstyrker   även   en   motion  om
möjlighet   för   förtroendevalda   att  bära
tårgasanordning.

Motioner


I  motion 2003/04:K400 av Tuve Skånberg  m.fl.  (kd)
yrkande   7   föreslås   att   riksdagen  begär  att
regeringen lägger fram förslag till lagstiftning som
stärker skyddet av förtroendevalda mot hot och våld.
I  motionen  anförs  att det inte finns  motsvarande
skydd för förtroendevalda  som för tjänstemän, vilka
är  skyddade av lagstiftning  om  hot  mot  våld  av
tjänstemän.

I motion  2003/04:Ju446  av  Lars Leijonborg m.fl.
(fp)  yrkande 3 föreslås att riksdagen  tillkännager
för regeringen  som sin mening vad i motionen anförs
om  att vidta åtgärder  mot  hoten  och  våldet  mot
förtroendevalda.  I motionen omtalas den arbetsgrupp
som  statsministern   i   regeringsförklaringen  för
riksmötet 2003/04 utlovade skulle tillsättas för att
följa  upp  hot  mot  förtroendevalda.  Motionärerna
menar att tillsättandet  av  denna arbetsgrupp är en
viktig  åtgärd,  men  att  det  också   måste  föras
kontinuerliga  diskussioner  och  arbete  med  denna
fråga inom samtliga kommuner och landsting samt inom
riksdag och regering. Vidare framhåller motionärerna
att     Rikspolisstyrelsen    med    ansvaret    för
polismyndigheterna,   Säkerhetspolisen   (Säpo)  och
Rikskriminalen  måste  arbeta  mycket intensivt  med
frågan   om   hotbilder   och   säkerhet    för   de
förtroendevalda.
I  motion 2003/04:K26 av Tobias Krantz m.fl.  (fp)
yrkande  4 anförs att det behövs ändrade rutiner vid
bedömningen  av  om  hotbilder  föreligger.  En  del
förtroendevalda  bör få möjlighet till livvaktsskydd
i  större  utsträckning   och   strategier  för  att
förhindra   hot   och   våld  måste  arbetas   fram.
Motionärerna  anser att regeringen  inte  har  gjort
tillräckligt under det pågående riksmötet vad gäller
hot och våld mot förtroendevalda.
I motion 2003/04:K316  av  Camilla  Sköld  Jansson
m.fl.   (v)   föreslås   att   riksdagen  begär  att
regeringen genomför en kartläggning  av våld och hot
mot   kvinnliga   politiker   och  återkommer   till
riksdagen  med  förslag  till åtgärder.  I  motionen
hänvisas   till   en   undersökning    av    Svenska
Kommunförbundet  i  vilken det framkom att kvinnliga
kommunpolitiker  i större  utsträckning  än  manliga
varit utsatta för våld eller hot om våld på grund av
det politiska uppdraget.

I motion 2003/04:K443  av  Jan Emanuel Johansson och
Mikael    Damberg    (s)    anförs    att    somliga
förtroendevalda lever under hot och att  det vore en
god idé om det fanns möjlighet för hotade  ledamöter
att efter lämplig utbildning erbjudas en licens  för
att    bära    tårgasanordning.   Möjligheten   till
livvaktsskydd som  i  dag finns är både väldigt dyrt
och en stor påfrestning  för  den  hotade.  Dessutom
krävs  en  väldigt hög grad av hotbild. Motionärerna
föreslår att  riksdagen  tillkännager för regeringen
vad som i motionen anförs  om möjligheten för hotade
förtroendevalda   att   få   tillstånd    att   bära
tårgasanordning eller andra till verkan och  ändamål
jämförliga anordningar.


Bakgrund


Gällande ordning

I brottsbalken finns olika brottstyper som kan  vara
aktuella   när   det   gäller  våld  eller  hot  mot
politiker. Bland annat kan  nämnas misshandel, våld,
hot och förgripelse mot tjänsteman, olaga hot, olaga
tvång,    ofredande,   förtal   och    förolämpning,
skadegörelse  och åverkan och brott mot medborgerlig
frihet.

Polismyndigheten  är  den  som  har  ansvar  för att
utreda  brott.  Den  öppna polisen och Säpo har till
stora        delar       olika       ansvarsområden.
Personskyddsverksamheten     hos    säkerhetspolisen
omfattar bevaknings- och säkerhetsarbete  som  avser
den   centrala   statsledningen,  kungafamiljen  och
utländsk diplomatisk  personal eller som har samband
med  statsbesök  eller  liknande   händelser.  Säpos
verksamhet  för författningsskydd har  till  uppgift
att  förebygga  och  avslöja  hot  mot  rikets  inre
säkerhet.  Med  detta  avses  olaglig verksamhet som
syftar  till  att  med våld, hot eller  otillbörligt
tvång ändra vårt statsskick,  förmå  politiska organ
eller  myndigheter  att  fatta  beslut  i  en   viss
riktning  eller hindra den enskilde medborgaren från
att utöva sina  grundlagsfästa fri- och rättigheter.
Detta   innebär   att    Säpo    kopplas    in   när
förtroendevalda  utsätts för våld eller hot om  våld
endast om det bedöms  hota rikets säkerhet. I övriga
fall är det den öppna polisen som har ansvaret.

Vad gäller tårgasanordningar  och  andra till verkan
och   ändamål  jämförliga  anordningar  framgår   av
vapenlagen   (1996:67)  att  innehav  av  sådana  är
tillståndspliktiga  (1 kap. 3 § e och 2 kap. 1 § a).
Vad som sägs i vapenlagen om skjutvapen gäller också
tårgasspray  och  andra   till  verkan  och  ändamål
jämförliga   anordningar.  Polismyndigheten   prövar
tillstånd   enligt    vapenlagen   (2 kap.   2   §).
Polismyndighets   beslut   enligt   vapenlagen   får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol (10 kap. 1
§). En enskild person  får  meddelas  tillstånd  att
inneha ett skjutvapen endast om den enskilde behöver
vapnet  för  ett  godtagbart  ändamål  (2 kap. 4 §).
Behov   av   att   inneha   gasvapen   anses  enligt
vapenförordningen (1996:70) föreligga för  ändamålet
tjänst eller annan särskild omständighet som  medför
ett  synnerligt  behov  av  gasvapen  för personligt
skydd    (2   kap.   5 §).   I   Rikspolisstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd om vapenlagstiftningen
(RPSFS 2002:9 FAP 551-3) anges att tillståndsgivning
beträffande  gaspistol  eller  likartat  vapen,  som
t.ex.   spray,   bör   vara  mycket  restriktiv  och
tillstånd bör beviljas endast  undantagsvis, när ett
synnerligen starkt behov föreligger.

Arbetsgrupp mot hot och våld mot
förtroendevalda

I   demokratipropositionen   (s.   96   f.)   lyftes
förekomsten   av   våld   och   hot   om  våld   mot
förtroendevalda  i  stat, kommun och landsting  fram
som  ett  allvarligt  hot   mot  demokratin.  En  ny
arbetsgrupp,  Hot  mot politiker,  hade  då  nyligen
bildats med representanter  för  regeringen, Svenska
Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Riksåklagaren,
Rikspolisstyrelsen,  Säpo, Brottsförebyggande  rådet
och  några  politiker  med   erfarenhet  av  hot.  I
demokratipropositionen anförde regeringen att det är
angeläget  att  medvetenheten  och   beredskapen  på
kommunal och landstingskommunal nivå förbättras  när
det gäller den här typen av brott.

Arbetsgruppens  huvudsakliga arbetsuppgift var att
ta fram en handbok,  som  sedermera  fick titeln Ett
hot   mot   demokratin.   I  den  redogörs  för   de
undersökningar    som    Svenska     Kommunförbundet
genomförde under hösten 2000 beträffande hot riktade
mot förtroendevalda i kommuner. Enligt  dessa uppgav
nära 17 % av nämndsordförandena i Sveriges  kommuner
att  de  under de senaste två åren utsatts för  våld
eller  hot   om  våld  på  grund  av  det  politiska
uppdraget. Andelen  var  något högre bland kvinnliga
nämndsordföranden än bland  manliga (19,2 respektive
15,5 %).
Handboken innehåller även bl.a.  tips  och  råd om
hur  man  bör  agera  i  en  hotsituation.  Den  har
spridits  till kommuner och landsting. Arbetsgruppen
tog  även  fram   en  broschyr,  Hot  och  våld  mot
politiker,  som  framför   allt   riktar   sig  till
nytillträdda  förtroendevalda.  Broschyren ger  kort
information om hot och i vilka former  de förekommer
samt  tips  och  råd om hur man förebygger  hot  och
våld.

Utredningen om utvärdering av personskyddet för
den centrala statsledningen

Som ett led i arbetet  för att motverka hot och våld
tillkallade regeringen i  oktober  2003  en särskild
utredare för att kartlägga och analysera regelverket
och  rutinerna  för  personskyddet  för den centrala
statsledningen (dir. 2003:132). Utredaren skall även
undersöka   hur   systemet   för   personskydd   har
tillämpats    i    anslutning    till   mordet    på
utrikesminister   Anna   Lindh.   Uppdraget    skall
redovisas till regeringen senast i maj 2004.

Aviserade åtgärder

I   regeringsförklaringen   för   riksmötet  2003/04
anförde statsminister Göran Persson  att  det arbete
som  inletts  kring  hot mot förtroendevalda behöver
följas upp av en arbetsgrupp  med representanter för
bl.a.   kommuner,  folkrörelser,  rättsväsende   och
medier (prot. 2003/04:2).

I demokratiskrivelsen  (s.  137 f.) anför regeringen
att  den inom kort avser att tillsätta  en  kommitté
med  uppdrag   att   motverka   hot   och  våld  mot
förtroendevalda. I uppdraget bör ingå att  genomföra
en bred nationell analys av hot och våld som  riktas
mot  förtroendevalda  i  stat, kommun och landsting,
identifiera    hinder    som   försvårar    effektiv
myndighetssamverkan, utbyta information, kunskap och
erfarenheter   om   hot   och   våld    riktat   mot
förtroendevalda samt lämna förslag till åtgärder  på
det aktuella området.

Regeringen uttalar även att den ser positivt på de
många  initiativ  till  samverkan  mellan  politiska
partier som tagits kring frågor som rör hot och våld
mot politiker, och den välkomnar en fortsatt  dialog
med  riksdagspartierna  i  dessa  frågor. Regeringen
anför även att den avser att inleda diskussioner med
bl.a.        Svenska       Kommunförbundet       och
Landstingsförbundet  om  hur hot och våld som riktas
mot tjänstemän kan förebyggas.

Vidare  har  enligt  demokratiskrivelsen   (s.   46)
Svenska   Kommunförbundet   och  Landstingsförbundet
uppgett att de inom en snar framtid  kommer att göra
en  uppföljning  av  en  tidigare  kartläggning   av
hotbilden  och  att  de  denna  gång även kommer att
inkludera  landstingens förtroendevalda.  Det  finns
också planer på att under 2005 i samarbete med några
kommuner och landsting genomföra fördjupade analyser
kring de förtroendevaldas villkor m.m.

Tårgas- och pepparspray för hotade personer

Under åren 1993-1997  bedrevs  försök  med att förse
hotade  och  förföljda  personer  med pepparspray  i
självförsvarssyfte.   Enligt  vad  justitieutskottet
under    föregående    riksmöte    inhämtade    från
Rikspolisstyrelsen     var     erfarenheterna     av
försöksverksamheten   inte   särskilt   goda   (bet.
2002/03:JuU11). För att kunna  förse hotade personer
med  pepparspray krävs att de beviljas  vapenlicens.
Vid   prövning   av   licensfrågan   framkom   under
försöksperioden  inte  sällan uppgifter om brister i
den skyddade personens vandel,  vilket  hindrade att
licens beviljades. Härtill kom att många  hade svårt
med  handhavandet  av  sprayen.  Bland  annat  dessa
omständigheter  medförde  att  få kvinnor utnyttjade
möjligheten    att    disponera    pepparspray     i
självförsvarssyfte.

På    uppdrag    av    Justitiedepartementet   har
Rikspolisstyrelsen   undersökt    lämpligheten   och
möjligheten  att inleda en ny försöksverksamhet  med
tårgas-   och  pepparspray   för   hotade   personer
(Ju2003/3168/PO, Ju2003/6805/PO och Ju2003/7369/PO).
Uppdraget  redovisades  till  regeringen  i  januari
2004. I redovisningen  avstyrker  Rikspolisstyrelsen
en  ny  försöksverksamhet. Rikspolisstyrelsen  anser
att tillstånd för innehav av pepparspray skall kunna
beviljas    enligt    gällande    vapenlagstiftning.
Pepparsprayen       skall      upphandlas      genom
Rikspolisstyrelsens försorg  och vara ett komplement
till  trygghetspaketen  m.m. Rikspolisstyrelsen  bör
årligen  följa  upp  användningen   av  pepparspray.
Redovisningen bereds inom Justitiedepartementet.
Justitieutskottet  har under våren 2004  behandlat
motionsyrkanden om åtgärder  för  att  skydda hotade
personer, bl.a. möjlighet att använda pepparspray  i
självförsvar    (bet.    2003/04:JuU17).   Utskottet
avstyrkte  motionsyrkandena   med   hänvisning  till
tidigare   ställningstagande   samt   det   pågående
beredningsarbetet       av       Rikspolisstyrelsens
redovisning.

Utskottets ställningstagande


Utskottet ser allvarligt på förekomsten  av våld och
hot   mot   förtroendevalda  och  delar  regeringens
uppfattning om  detta som ett hot mot demokratin. Av
demokratiskrivelsen   framgår   att  regeringen  har
vidtagit   och  kommer  att  vidta  flera   åtgärder
avseende våld  och  hot  mot  förtroendevalda. Bland
annat avser regeringen att tillsätta en kommitté med
uppdrag    att    motverka   hot   och   våld    mot
förtroendevalda. Utskottet  vill framhålla vikten av
en  sådan  kommitté  och  av  att   regeringen   för
kontinuerliga  diskussioner  med  rättsvårdande  och
andra  berörda myndigheter, Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet   etc.   Polisen   måste  enligt
utskottets  mening  ges  goda  förutsättningar   att
arbeta mer aktivt med att bedöma hotbilder och vidta
adekvata  åtgärder som värnar det politiska systemet
och   enskilda    förtroendevaldas    säkerhet.    I
sammanhanget bör även uppmärksammas i vad mån våldet
och  hotet mot kvinnliga och manliga förtroendevalda
ser olika  ut  samt vidtas de särskilda åtgärder som
kan vara nödvändiga  därvidlag. Utskottet utgår från
att  regeringen  delar  utskottets  uppfattning  och
föreslår  att riksdagen lämnar  motionerna  2003/04:
K26 (fp) yrkande  4,  2003/04:Ju446  (fp) yrkande 3,
2003/04:K400  (kd)  yrkande  7 och 2003/04:K316  (v)
utan bifall. Enligt utskottets  mening  är  det dock
viktigt   att   regeringen   fortsätter   att  följa
utvecklingen  av  våld  och  hot  mot kvinnliga  och
manliga förtroendevalda och redovisar  för riksdagen
vilka åtgärder som vidtas och resultaten av dessa.

I  fråga  om möjlighet att få bära tårgasanordning
eller  andra  till  verkan  och  ändamål  jämförliga
anordningar bör enligt utskottets mening behovet hos
förtroendevalda  prövas på samma grunder som behovet
hos   medborgare   i   allmänhet.   Tillstånd   till
förtroendevalda  för  innehav   av  tårgasspray  bör
således  beviljas  enligt den vapenlagstiftning  som
gäller för övriga. Utskottet avstyrker därför motion
2003/04:K443 (s).

Odemokratiska metoder


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  utgår från  att  regeringen  delar
utskottets bedömning  i  frågan och avstyrker
motioner som tar upp vissa  politiska metoder
som hot mot demokratin. Jämför reservation 15
(m, fp, kd, c).

Motion


I  motion 2003/04:K24 av Gunnar  Hökmark  m.fl.  (m)
yrkande  2  föreslås  att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening  vad  i motionen anförs om
hoten mot demokratin. Enligt motionärerna försöker i
dag stora grupper med våld kränka  mötesfriheten och
den fria debatten. Utövandet av våld idylliseras och
heroiseras samtidigt som föraktet för  andras  idéer
och  ursprung  har  legitimerats  i  dessa  grupper.
Motionärerna saknar förslag i demokratiskrivelsen på
åtgärder  för hur man skall få dessa aktivister  att
respektera   de  demokratiska  spelreglerna.  Enligt
motionärerna får  kriminalitet och förakt för andras
uppfattning och människovärde  aldrig  ursäktas  med
att  det  är  uttryck  för  ett  engagemang som inte
kommer  till  tals  inom  ramen  för  de   politiska
församlingarna.

I motion 2003/04:MJ412 av Jan Andersson m.fl.  (c)
anförs att alla typer av utomparlamentariska metoder
som   skadar   andra  människor,  djur  eller  andra
människors privata  egendom  eller orsakar ekonomisk
skada på någon annans egendom  är  förbjudna  enligt
lag,  och  motionärerna  föreslår  att riksdagen ger
regeringen  till känna att sådana metoder  inte  hör
hemma i ett demokratiskt  samhälle (yrkande 12). Att
enskilda  företagare  angrips   av  människor  eller
organisationer  som  tar lagen i egna  händer  måste
fördömas. Vidare anförs i motionen att den enskildes
rättssäkerhet  mot  odemokratiska   påverkansmetoder
måste  stärkas. Bland annat nämner motionärerna  att
minkfarmare avvecklat sin verksamhet bara för att de
inte längre  orkar  leva  under hot och trakasserier
från  djurrättsaktivister.  Även  detta  bör  enligt
motionärerna ges regeringen till känna (yrkande 13).

Bakgrund


Gällande ordning

Enligt  2  kap.  1  §  5  regeringsformen  är  varje
medborgare   gentemot  det  allmänna   tillförsäkrad
föreningsfrihet, dvs. frihet att sammansluta sig med
andra   för   allmänna    eller   enskilda   syften.
Föreningsfriheten får enligt  2  kap. 14 § begränsas
endast   såvitt   gäller  sammanslutningar,   vilkas
verksamhet är av militär  eller liknande natur eller
innebär förföljelse av folkgrupp  av  viss  ras, med
viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung.

Riksdagen  har nyligen beslutat om flera skärpningar
av den straffrättsliga  lagstiftningen såvitt gäller
skadegörelsebrott    (prop.     2002/03:138,    bet.
2003/04:JuU3,  rskr.  15).  Skärpningarna  trädde  i
kraft den 1 januari 2004.

Brottsutveckling

Säpo  presenterar sedan 1997 statistik  över  anmäld
brottslighet    med    koppling   till   vit   makt,
främlingsfientlighet,  antisemitism,  homofobi  samt
anmäld     brottslighet    med     koppling     till
antifascism/vänsterideologi.  Kartläggningen  är  en
del  i Säpos uppgift att förebygga och avslöja brott
mot rikets inre säkerhet.

Den tydligaste trenden i Säpos rapport för 2002 är
den    markanta     ökningen     av     brott    med
antifascistiskt/vänsterideologiskt             eller
djurrättsligt  motiv. Antalet anmälda brott har inom
denna kategori ökat  med  45 % till totalt 870 under
2002.  Av  dessa  ökade antalet  anmälda  brott  med
djurrättsliga motiv,  t.ex.  mot  näringsidkare inom
pälsdjursnäringen,  procentuellt  sett  mest.  Under
2002   anmäldes   244   brott   med  koppling   till
djurrättsaktivister  jämfört  med  105  brott  under
2001.    De    vanligaste   anmälda   brotten    med
djurrättsmotiv var under året skadegörelse och olaga
hot/ofredande.  Dessa  brottskategorier  ökade  även
mest    i    jämförelse     med     föregående    år
(Säkerhetspolisens rapport Brottslighet kopplad till
rikets  inre  säkerhet  2002). En rapport  för  2003
kommer att avlämnas under våren.
I  budgetpropositionen  för   2004  uppmärksammade
regeringen den ökning som rapporterats  av brott med
antifascistiskt/vänsterideologiskt             eller
djurrättsligt   motiv  (prop.  2003/04:1  utg.omr. 4
avsnitt 3.5.1). Regeringen  anförde  att ökningen är
oroande. Samtidigt som det i vissa fall  handlar  om
allvarliga   brott  som  måste  bekämpas  kraftfullt
menade regeringen att det också är ett tecken på att
unga människor känner ett utanförskap, att de saknar
möjlighet att  påverka  den  politiska processen med
demokratiska   medel.   Det  är  enligt   regeringen
kännetecknande    för    de   antifascistiska    och
vänsterideologiska grupperna  att  deras  förtroende
för samhället och polisen många gånger är lågt.  För
att  kunna  bedriva  ett  effektivt förebyggande och
utredande  arbete bör, anförde  regeringen,  polisen
sträva efter  att  personalen  har goda kunskaper om
dessa rörelser och varför de begår brotten.

Frågesvar av Mona Sahlin om demokrati och
djurrättsaktivister

Demokratiminister  Mona  Sahlin  besvarade   den  22
oktober  2003  en fråga (2003/04:85) om demokratiska
värderingar och  extrema djurrättsaktivister. I sitt
svar underströk Mona  Sahlin  inledningsvis  att  de
individer  och  grupper  som, i ett mer eller mindre
uttalat politiskt syfte, systematiskt  och  med våld
saboterar   demokratiska  processer  eller  gör  sig
skyldiga  till   skadegörelse   är   ett   hot   mot
demokratin.  I  svaret  uppgav  hon  vidare  att hon
reagerar  kraftigt  mot  personer  som  med  påstådd
djuromsorg  som  förevändning  trakasserar och hotar
människor  samt  saboterar  djurhållning  med  stort
djurlidande som följd, och i  de  fall  de  gör  sig
skyldiga till lagbrott skall de också lagföras.

I svaret ansåg Mona Sahlin även att det är viktigt
att  inte  stämpla  en  hel  idéburen  rörelse såsom
våldsverkare och vandaler. Den stora majoriteten  av
aktiva  i  djurrättsrörelsen  bedriver traditionellt
folkrörelsearbete.  Mona Sahlin  anförde  att  flera
människor  som  engagerar   sig  i  nyare  politiska
rörelser uppger att det rådande systemet upplevs som
odemokratiskt och att de inte  blir lyssnade på. Hon
ansåg  därför att det är angeläget  att  företrädare
för det  etablerade politiska systemet kontinuerligt
för en dialog  med  dessa  grupper  och  nämnde  att
regeringen  bl.a.  inrättat  ett  särskilt forum för
dialog  mellan  regeringen  och föreningslivet,  det
s.k. folkrörelseforumet. Mona  Sahlin uppmärksammade
i svaret även skolans betydelse  både  som arena och
som   förmedlare   av   kunskap   om   grundläggande
demokratiska värderingar och spelregler.

Utskottets ställningstagande


Utskottet  tar  självklart  avstånd  från  politiska
påverkansmetoder     som     kränker     medborgares
grundläggande fri- och rättigheter eller som innebär
brottslig  verksamhet.  Utskottet  utgår  från   att
regeringen delar utskottets bedömning i denna fråga.
Utskottet   noterar   också   att   regeringen   har
uppmärksammat    den    ökning    av    brott    med
antifascistiskt/vänsterideologiskt             eller
djurrättsligt  motiv  som  rapporterats.  Motionerna
2003/04:K24  (m)  yrkande  2 och 2003/04: MJ412  (c)
yrkandena 12 och 13 avstyrks.


Mänskliga rättigheter m.m.


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   avstyrker  med  hänvisning   till
tidigare   ställningstagande    motioner   om
åtgärder   för   att   stärka   de  mänskliga
rättigheterna m.m. Jämför reservationerna  16
(fp,   kd,   c)   och  17  (m)  om  mänskliga
rättigheter, 18 (mp)  om rasistiskt och annat
etniskt  relaterat  våld   samt  19  (fp)  om
skolmiljö fri från mobbning och intolerans.

Motionerna


I  motion 2003/04:K26 av Tobias  Krantz  m.fl.  (fp)
yrkande  5  föreslås  att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening  vad  i motionen anförs om
att i den kommande författningsutredningen  se  över
hur  regeringsformens fri- och rättighetskapitel kan
förstärkas.  Det  är enligt motionärerna lovvärt att
göra som regeringen i demokratiskrivelsen och koppla
demokratipolitiken  till  mänskliga rättigheter, men
de anser att innehållet är  vagt och saknar konkreta
förslag. I motionen uppmärksammas  bl.a. debatten om
skydd  mot  diskriminering av homo- och  bisexuella.
Motionärerna  anför  att  det vore värdefullt om den
översyn av den svenska författningen  som  inom kort
kommer  att  påbörjas redan från början ges direktiv
om att se hur  de  mänskliga rättigheterna i Sverige
kan stärkas.

I samma motion yrkande  7  föreslås  att riksdagen
tillkännager  för  regeringen som sin mening  vad  i
motionen anförs om betydelsen  av  en god skolmiljö,
fri    från    mobbning   och   intolerans.   Enligt
motionärerna har  skolan  härvidlag en mycket viktig
roll att spela och den måste  både  ge  utrymme  för
diskussioner  och  kunna  agera  kraftfullt  för att
stoppa  våldsyttringar. I motionen anförs att skolan
måste vaccinera  de  unga  mot våldsromantik och att
alla former av politik byggd  på  rashat,  homofobi,
klasshat  eller  intolerans  bör utgöra ämne för  en
ständigt pågående debatt i skolorna.
I motion 2003/04:K27 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)
hänvisas till departementspromemorian Rasistiskt och
främlingsfientligt    våld    (Ds   1998:35),    som
överlämnades till Inrikesdepartementet i maj 1998 av
Arbetsgruppen med uppgift att motverka och förebygga
rasistiskt   och   annat  etniskt  relaterat   våld.
Motionärerna  menar  att   arbetsgruppen  gjort  ett
gediget  arbete  och att flera  av  de  förslag  som
fördes fram i promemorian  skulle  kunna  få  önskad
effekt.  Regeringen  tycks  emellertid  inte  ha för
avsikt  att fullfölja dessa förslag inom den närmsta
tiden.  Motionärerna   vill   därför  att  riksdagen
tillkännager  för  regeringen  behovet   av   en  ny
genomgång  av förslagen med syfte att genomföra  dem
(yrkande 5).

Bakgrund


Gällande bestämmelser

Regeringsformen

Enligt  1  kap.   2   §  regeringsformen  skall  den
offentliga  makten  utövas   med  respekt  för  alla
människors   lika   värde  och  för   den   enskilda
människans  frihet  och   värdighet.  Den  enskildes
personliga, ekonomiska och  kulturella välfärd skall
vara   grundläggande   mål   för   den    offentliga
verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna
att  trygga  rätten  till hälsa, arbete, bostad  och
utbildning  samt att verka  för  social  omsorg  och
trygghet.  Det  allmänna  skall  främja  en  hållbar
utveckling som leder till en god miljö för nuvarande
och kommande  generationer. Det allmänna skall verka
för  att  demokratins  idéer  blir  vägledande  inom
samhällets  alla  områden  samt  värna den enskildes
privatliv och familjeliv. Det allmänna  skall  verka
för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet
och   jämlikhet  i  samhället.  Det  allmänna  skall
motverka  diskriminering  av  människor  på grund av
kön,  hudfärg,  nationellt  eller  etniskt ursprung,
språklig      eller      religiös      tillhörighet,
funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan
omständighet  som  gäller  den enskilde som  person.
Etniska,   språkliga   och  religiösa   minoriteters
möjligheter  att  behålla   och  utveckla  ett  eget
kultur- och samfundsliv bör främjas.

Det är inte fråga om en rättsligt  bindande  regel
utan  om  ett program- och målsättningsstadgande som
ger uttryck för vissa särskilt viktiga principer för
samhällsverksamhetens     inriktning.    Stadgandets
främsta  funktion  är att ålägga  det  allmänna  att
positivt    verka   för   att    de    ifrågavarande
målsättningarna   i   största  möjliga  utsträckning
förverkligas.
1 kap. 2 § regeringsformen ger, till skillnad från
reglerna  i  2  kap. om de  grundläggande  fri-  och
rättigheterna, inte  upphov  till  några rättigheter
för den enskilde. Den enskilde kan alltså  inte  med
stöd  av 1 kap. 2 § regeringsformen påkalla domstols
ingripande  mot  det allmänna. I vilken utsträckning
det  allmänna lever  upp  till  målsättningarna  kan
enbart bli föremål för politisk kontroll. Stadgandet
kan dock få rättslig betydelse som tolkningsdata vid
tillämpningen av olika rättsregler.
I   2    kap.    regeringsformen    finns   samlat
bestämmelserna    om    grundläggande    fri-    och
rättigheter.  Kapitlet  inleds med en beskrivning av
de  positiva  opinionsfriheterna:  yttrandefriheten,
informationsfriheten,                 mötesfriheten,
demonstrationsfriheten,    föreningsfriheten     och
religionsfriheten.  De  negativa  opinionsfriheterna
behandlas  i nästföljande paragraf och  innebär  ett
skydd mot tvång  att  ge  till känna sin åskådning i
politiska,   religiösa,  kulturella   eller   dylika
hänseenden och  att  tillhöra  sammanslutningar  för
sådana åskådningar samt skydd mot tvång att delta  i
demonstrationer o.d.
Kapitlet  innehåller  också  bestämmelser om skydd
mot  integritetskränkande  registreringar   (3   §),
förbud mot dödsstraff (4 §), förbud mot kroppsstraff
och  tortyr  (5  §),  skydd mot kroppsvisitation och
andra  påtvingade  ingrepp   (6   §),   förbud   mot
landsförvisning  och  skydd för medborgarskap (7 §),
rörelsefrihet (8 §), rätt  till domstolsprövning vid
frihetsberövande  (9  §),  förbud   mot  retroaktiva
straff- och skattelagar (10 §), rätt  till offentlig
rättegång  och  förbud  mot att inrätta domstol  för
redan  begången  gärning  (11  §).  Föreskrifter  om
möjligheterna  att göra begränsningar  i  de  nämnda
fri- och rättigheterna  finns i 12-14 §§. I kapitlet
finns också diskrimineringsförbud  såvitt avser ras,
hudfärg och etniskt ursprung (15 §) samt kön (16 §).
Vidare innehåller kapitlet bestämmelser  om rätten
till  fackliga  stridsåtgärder (17 §), egendomsskydd
och allemansrätt (18 §), upphovsrätt och angränsande
rättigheter (19 §),  närings- och yrkesfrihet (20 §)
och  rätten  till  utbildning   (21   §).  Fri-  och
rättighetsregleringen i 2 kap. gäller till  stor del
även  till  förmån  för  utlänningar  som  vistas  i
Sverige (22 §). Kapitlet avslutas med en bestämmelse
(23  §)  om  att lag eller annan föreskrift inte får
meddelas  i  strid  med  Sveriges  åtaganden  enligt
Europakonventionen.
Det skydd för  fri-  och  rättigheter  som ges i 2
kap.  regeringsformen  gäller  gentemot det allmänna
och inte mellan enskilda. Bestämmelserna  i 17 § och
19 § kan ses som undantag från denna regel.

Skolans nationella styrdokument


Enligt  1  kap.  2  §  skollagen  (1985:1100)  skall
verksamheten  i  skolan  utformas i överensstämmelse
med grundläggande demokratiska  värderingar. Var och
en som verkar inom skolan skall främja  aktning  för
varje   människas  egenvärde  och  respekt  för  vår
gemensamma miljö. Särskilt skall den som verkar inom
skolan främja  jämställdhet mellan könen samt aktivt
motverka alla former  av  kränkande behandling såsom
mobbning och rasistiska beteenden.

I  läroplanen  för det obligatoriska  skolväsendet
(Lpo 94) skrivs om  skolans  värdegrund  och uppdrag
att skolan har en viktig uppgift när det gäller  att
förmedla  och hos eleverna förankra de grundläggande
värden som  vårt  samhällsliv vilar på. Skolan skall
främja förståelsen  för andra människor och förmågan
till   inlevelse.   Omsorg    om    den    enskildes
välbefinnande    och    utveckling    skall   prägla
verksamheten.  Ingen  skall  i  skolan utsättas  för
mobbning. Tendenser till trakasserier  skall  aktivt
bekämpas.  Läroplanen för de frivilliga skolformerna
(Lpf 94) har en liknande skrivelse.
Vidare   skall    enligt    läroplanerna   läraren
uppmärksamma  och  i  samråd med övrig  skolpersonal
vidta  nödvändiga åtgärder  för  att  förebygga  och
motverka alla former av kränkande behandling. Rektor
har ett särskilt ansvar för att upprätta, genomföra,
följa upp och utvärdera skolans handlingsprogram för
att förebygga  och motverka alla former av kränkande
behandling, såsom  mobbning och rasistiska beteenden
bland elever och anställda.

Handlingsplaner

I februari 2001 överlämnade regeringen skrivelsen En
nationell      handlingsplan       mot       rasism,
främlingsfientlighet,  homofobi  och  diskriminering
(skr.   2000/01:59)   till   riksdagen.   Skrivelsen
behandlades    av    socialförsäkringsutskottet    i
betänkande   2000/01:SfU11.   Konstitutionsutskottet
yttrade  sig  över  vissa delar i  skrivelsen  jämte
motioner   (yttr.   2000/01:KU11y).   I   skrivelsen
redovisade  regeringen   det   arbete  som  dittills
bedrivits  på  området.  I  ett  avslutande  avsnitt
presenterades  en  nationell handlingsplan  för  det
vidare arbetet.

I demokratiskrivelsen  (s.  138)  anför regeringen
att        handlingsplanen        mot        rasism,
främlingsfientlighet,  homofobi  och  diskriminering
utgjort  en viktig grund för regeringens  arbete  på
området. Regeringen  överväger enligt skrivelsen att
under  innevarande  mandatperiod   presentera  nästa
handlingsplan   mot   rasism,  främlingsfientlighet,
homofobi och diskriminering.

I  skrivelsen  En  nationell  handlingsplan  för  de
mänskliga  rättigheterna   (skr.  2001/02:83)  angav
regeringen målet för sitt långsiktiga  arbete med de
mänskliga   rättigheterna   nationellt.   Skrivelsen
behandlades  av  konstitutionsutskottet i betänkande
2001/02:KU15.  I  skrivelsen  presenterades  en  rad
initiativ  som  regeringen  avsåg  vidta  under  den
treårsperiod   (2002-2004)    som    handlingsplanen
omfattar.  Handlingsplanen syftar till  att  ta  ett
samlat grepp om de mänskliga rättigheterna i Sverige
och  berör  ett   stort   antal  politikområden  och
samhällsområden,     t.ex.    diskrimineringsfrågor,
barnets rättigheter och de nationella minoriteterna.

I  demokratiskrivelsen   (s.   101  f.)  redovisar
regeringen några av de åtgärder som  genomförts inom
politikområdet  Demokrati  som  en direkt  följd  av
handlingsplanen.

Myndigheten för skolutveckling

Myndigheten för skolutveckling har haft i uppdrag av
regeringen  att  ta  fram ett stödmaterial  avseende
mobbning   och  kränkande   behandling   i   skolan.
Materialet redovisades  till  regeringen  i december
2003.   Det   omfattar  verksamheterna  i  förskola,
grundskola och  gymnasieskola.  Främst  är det tänkt
som  ett  stöd  till  personal  och skolledning  som
arbetar med frågor om värdegrund,  demokrati och mot
kränkande  behandling,  men också till  ansvariga  i
kommunerna.

Myndigheten har även haft  i  uppdrag  att ta fram
stödmaterial  för politik i skolan. Materialet,  som
redovisades i mars  2004,  syftar till att främja en
positiv utveckling av samverkan  mellan  skolan  och
politiska  organisationer  av olika slag. Materialet
tar sin utgångspunkt i skolans demokratiska uppdrag.
Samtidigt   diskuteras  skolans   förhållande   till
strömningar som  hotar  demokratin  och står i strid
med värdegrunden. Materialet försöker  även klargöra
de regler som gäller i samband med politiska partier
och andra organisationers närvaro i skolan.

Skolansvarsutredningen

Regeringen beslutade i september 2003 att  tillkalla
en särskild utredare med uppdrag att ge förslag till
lagstiftning   som   främjar  lika  rättigheter  och
motverkar   diskriminering   och   annan   kränkande
behandling  på   skolområdet  och  inom  viss  annan
utbildning (dir. 2003:114).

Utredningen,        som        antog        namnet
Skolansvarsutredningen,  överlämnade  i  april  2004
betänkandet Skolans ansvar för kränkningar av elever
(SOU  2004:50).  Utredningen  föreslår  en ny lag om
förbud  mot  kränkning av elever. Förslaget  innebär
att kommun eller  annan  som  driver  skolverksamhet
blir   skadeståndsskyldig   mot   elev   som  skolan
diskriminerar  på grund av kön, etnisk tillhörighet,
religion   eller  annan   trosuppfattning,   sexuell
läggning eller  funktionshinder. Den nya lagen skall
även omfatta elever som mobbas eller kränks av andra
elever eller av skolans  personal. Bevisbördan läggs
till   stor   del  på  skolan.  Om   en   elev   har
särbehandlats och  påstår  att det skett på grund av
kön, etnisk härkomst eller annat  är det skolans sak
att  bevisa  att  orsaken är en annan,  annars  blir
skolan   ansvarig.   Skadeståndet    skall   omfatta
ersättning    både    för    den    kränkning    som
diskrimineringen  medfört  och  eventuell  ekonomisk
skada.  Om  en  skola  har  fått reda på att en elev
mobbats  eller trakasserats måste  skolan,  för  att
undgå  ansvar,   visa   att  alla  rimliga  åtgärder
vidtagits  för  att hindra  fortsatta  trakasserier,
eller att sådana åtgärder inte skulle ha hjälpt. Det
är en skärpning av  det skadeståndsansvar som gäller
i   dag.   Blir  en  elev  direkt   trakasserad   av
skolpersonal blir skolan ansvarig utan vidare.
Betänkandet     skall    enligt    uppgift    från
Utbildningsdepartementet  skickas  ut på bred remiss
inom en snar framtid.

Konstitutionsutskottets tidigare bedömning

Under   våren  2004  har  konstitutionsutskottet   i
betänkande  2003/04:KU12  behandlat en motion (m) om
generellt    förstärkt    skydd   för    fri-    och
rättigheterna.  Utskottet  anförde   därvid  att  en
samlad  översyn  av regeringsformen är aviserad  och
att samtal har förts  med  de politiska partierna om
innehållet  i  översynen. Enligt  utskottets  mening
borde resultatet  av  detta  förberedelsearbete inte
föregripas. Utskottet hänvisade  även  till tidigare
ställningstagande  i  fråga  om  en  utvidgning   av
området  för  bedömningsgrunderna enligt 2 kap. 12 §
andra stycket regeringsformen  om  minoritetsskyddet
vid   fri-  och  rättighetsbegränsande  lagstiftning
eller  om   Europakonventionens   förhållande   till
regeringsformen. Motionen avstyrktes.

I   samma   betänkande   avstyrkte  utskottet  med
hänvisning  till  det  pågående  förberedelsearbetet
även   en   motion   (kd)   om  rättsligt   bindande
diskrimineringsskydd    i    regeringsformen     för
människans  integritet oberoende av religion, ålder,
ras,  hudfärg,   kön,   språk,   sexuell  identitet,
genetiska  särdrag,  börd,  ekonomisk  eller  social
ställning, funktionshinder och etnisk eller politisk
tillhörighet.
Utskottet  avstyrkte  även  motioner   från  flera
partier om utökat skydd mot diskriminering  på grund
av  sexuell  läggning,  bl.a.  med  hänvisning  till
tidigare ställningstagande.

Utskottets ställningstagande


Utskottet   vidhåller   tidigare   ställningstagande
avseende förstärkt skydd för fri- och  rättigheterna
m.m.    Utskottet   avstyrker   således   motionerna
2003/04:K26  (fp)  yrkande  5  och  2003/04:K27 (mp)
yrkande 5.

Vad  gäller  mobbning  och  intolerans   i  skolan
konstaterar utskottet att grundläggande demokratiska
värderingar  och  åtgärder  för  att  förebygga  och
motverka  kränkande  behandling  betonas  i  skolans
styrdokument.  Vidare har regeringen tagit initiativ
för  att bl.a. ta  fram  ett  stödmaterial  avseende
mobbning  och  kränkande  behandling i skolan. En av
regeringen tillsatt utredning har haft i uppdrag att
ge  förslag  till  lagstiftning   som  främjar  lika
rättigheter och motverkar diskriminering  och  annan
kränkande  behandling  på  skolområdet och inom viss
annan   utbildning.  Utredningens   betänkande   har
nyligen överlämnats  till  regeringen och det kommer
snart  att  skickas ut på en bred  remissrunda.  Mot
bakgrund av ovan anförda är enligt utskottets mening
något  uttalande   från   riksdagen  för  att  fästa
regeringens  uppmärksamhet  på   betydelsen  av  god
skolmiljö inte nödvändigt. Motion  2003/04:K26  (fp)
yrkande 7 avstyrks.

Maktdelning


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   avstyrker   med  hänvisning  till
tidigare ställningstagande motionsyrkanden om
ökad maktdelning. Jämför reservation 20 (m).

Motion


I  motion 2003/04:K24 av Gunnar  Hökmark  m.fl.  (m)
föreslås  att  riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad  i motionen anförs om maktdelning
(yrkande 1). Enligt motionärerna  bör  maktdelningen
öka inom parlamentarismens ram. För att öka den s.k.
horisontella maktdelningen - ökad maktbalans  mellan
de  demokratiska  institutionerna  på  samma  nivå -
anför  motionärerna  att  domstolar  bör  ges större
möjligheter    att    kontrollera    lagstiftningens
förenlighet  med  grundlagen,  vilket  lättast  sker
genom  att  uppenbarhetsrekvisitet  i  11 kap.  14 §
regeringsformen  (RF)  tas  bort.  Vidare  anförs  i
motionen att skyddet gentemot statens påbud är svagt
och att det finns en brist på maktdelning mellan den
centrala  och  den lokala nivån. Motionärerna  anser
att inslagen av s.k. vertikal maktdelning skall öka.
Sådan maktdelning  illustreras  främst  av  en stark
kommunal    självstyrelse.    Andra    exempel    är
folkomröstningar  och självständiga myndigheter. Som
ett  led  i  en  ökad  vertikal   maktdelning   vill
motionärerna  ge  den  kommunala  självstyrelsen ett
starkare skydd i grundlagen, vilket riksdagen bör ge
regeringen till känna (yrkande 4).


Bakgrund


Lagprövning och författinngsdomstol

Konstitutionsutskottet  behandlade  under  riksmötet
2001/02  flera  motioner  som  tog  upp  frågor   om
lagprövningsrätt   och   författningsdomstol   (bet.
2001/02:KU13  s.  55 f.). I detta sammanhang lämnade
utskottet  en  utförlig   redovisning   av   frågans
tidigare  behandling  i  utskottet  under  riksmötet
2000/01.  I  sin  bedömning  av då aktuella motioner
hade utskottet konstaterat att det i motioner och av
Demokratiutredningen    framhållits     den     s.k.
europeiseringen  av  svensk  rätt,  som kan härledas
bl.a. från EU-medlemskapet (bet. 2000/01:KU11  s. 39
f.).   Vid   tidigare   tillfällen   hade  utskottet
konstaterat    att   utrymmet   för   att   tillämpa
uppenbarhetsrekvisitet  i 11 kap. 14 § andra punkten
RF har minskat genom Sveriges  medlemskap  i  EU och
införlivandet  av  Europakonventionen i svensk rätt.
Utskottet framhöll att  EG-rätten  ju  har företräde
framför svensk lag utan att det finns något  krav på
uppenbar   motstridighet.   Därutöver   konstaterade
utskottet att vissa delar av Europakonventionen - de
som  ingår  i  EG-rätten  -  därmed  skall tillämpas
omedelbart framför svensk lag, medan andra  delar av
konventionen  skall  tillämpas  först  om "felet  är
uppenbart".  Europadomstolen i Strasbourg  tillämpar
inte något uppenbarhetsrekvisit  vid  sin  prövning.
Vidare  anförde  utskottet  att om EU skulle ansluta
sig till Europakonventionen så  att  konventionen  i
sin  helhet  blir  EG-rätt med generell tillämpning,
blir   utrymmet   för   att   i   Sverige   tillämpa
uppenbarhetsrekvisitet  vid   normkollisioner   ännu
mindre.

Utskottet   erinrade   också   om   sina  tidigare
påpekanden att även om regeln i 11 kap.  14 § RF tar
sikte  på  konflikter mellan svenska rättsnormer  av
skilda  valörer,  är  det  tveksamt  om  någon  klar
skiljelinje    i   längden   kan   upprätthållas   i
rättstillämpningen   mellan  situationer  som  synes
reglerade av endast nationell  rätt  och situationer
då  den  "europeiska" rätten inverkar. Envar  av  de
normer som  ställs  mot  varandra vid en lagprövning
kan  härledas ur politiska  beslut,  och  det  kunde
därför  enligt  utskottets  mening  inte anses stå i
strid  med demokratins grundsatser att  en  norm  av
högre   statsrättslig    valör,   som   antagits   i
demokratisk ordning, ges företräde  framför  en norm
av lägre statsrättslig valör.
Utskottet  ansåg  mot bakgrund av det anförda  att
regeringen  borde ges  i  uppdrag  att  låta  utreda
frågor om skyldigheten  enligt  11  kap. 14 § RF för
domstolar eller andra offentliga organ  att  i vissa
fall  inte  tillämpa en föreskrift och om undantaget
från      denna      skyldighet,       det      s.k.
uppenbarhetsrekvisitet. Uppenbarhetsrekvisitet borde
enligt utskottet belysas, inte minst med hänsyn till
att  Europakonventionen införlivats med svensk  rätt
och att  Sverige  anslutit  sig till EU. Utredningen
borde  omfatta frågan på vilket  sätt  en  förstärkt
lagprövning  bör  kunna  utövas.  Detta  borde t.ex.
kunna   innefatta   överväganden   kring   Lagrådets
ställning  och  frågan  om  behovet  av  en speciell
författningsdomstol eller om prövning bör  ske  inom
det   vanliga  domstolsväsendet.  Enligt  utskottets
mening  var  det  angeläget  att utredningen belyste
möjligheterna  att  även fortsättningsvis  garantera
domstolsväsendets   självständighet    och   undvika
politisering av domstolarna.
Utskottet ansåg att riksdagen med bifall  till och
med  anledning  av  de aktuella motionerna borde  ge
regeringen  det  anförda   till   känna.   Riksdagen
beslutade   i  enlighet  med  utskottets  hemställan
(rskr. 2000/01:149).
I sitt ställningstagande rörande motioner aktuella
under 2001/02  års  riksmöte ansåg utskottet att det
alltjämt  fanns  ett behov  av  att  de  frågor  som
berördes   i   utskottets    tillkännagivande   till
regeringen  under föregående riksmöte  blir  föremål
för utredning.  Enligt  utskottets  mening  var  det
angeläget   att   åtgärder   vidtogs   så   att  ett
utredningsarbete   snarast  möjligt  kunde  inledas.
Utskottet förutsatte  att  så  skulle ske. Mot denna
bakgrund   avstyrkte   utskottet  motionerna   (bet.
2001/02:KU13 s. 57 f.).
I regeringens skrivelse 2002/03:75 med redogörelse
för regeringens behandling  av riksdagens skrivelser
anfördes   rörande   bl.a.   det   ovan   redovisade
tillkännagivandet  att  man  inom  Regeringskansliet
övervägde    de    närmare    formerna    för    det
utredningsarbete rörande konstitutionella frågor som
tar  sikte  på förslag till grundlagsändringar inför
valåret 2006. Skrivelsen föranledde i denna del inte
något uttalande  från  konstitutionsutskottets  sida
(bet. 2002/03: KU29 s. 20 f.).
Under  våren  2004 avstyrkte utskottet motioner om
lagprövning och författningsdomstol  med  hänvisning
till  sitt tidigare tillkännagivande om en utredning
rörande  lagprövning  och uppenbarhetsrekvisitet och
att överväganden rörande  en  sådan  utredning torde
utgöra en del av förberedelserna inför  den kommande
författningsöversynen,   kring   vilken   regeringen
inlett samtal med de politiska partierna i riksdagen
(bet. 2003/04:KU9 s. 50).
I regeringens skrivelse 2003/04:75 med redogörelse
för  regeringens behandling av riksdagens skrivelser
uppger     regeringen     rörande     ovan    nämnda
tillkännagivande  att den har bjudit in  företrädare
för  riksdagspartierna  till  överläggningar  om  en
samlad   översyn   av   regeringsformen.  Skrivelsen
behandlas av utskottet under våren.

Maktdelning

Under   våren  2004  har  konstitutionsutskottet   i
betänkande  2003/04:KU9  behandlat  en motion (m) om
ökad maktdelning. I motionen anfördes  argument  för
såväl  horisontell  som vertikal maktdelning. Enligt
utskottets  mening  kunde  man  utgå  från  att  den
kommande  författningsöversynen   kommer  att  rymma
flera  av de frågor som efterfrågades  i  bl.a.  den
nämnda  motionen.  Sålunda  kunde  enligt  utskottet
förutsättas  att  frågor  som  rör både relationerna
mellan de organ som uppbär den offentliga makten och
deras   uppgifter  kommer  att  beröras.   Utskottet
avstyrkte motionen i enlighet med detta.

I samma betänkande behandlade utskottet även flera
motioner  (m, fp, kd, c) om att värna och stärka den
kommunala självstyrelsen. Utskottet konstaterade att
den s.k. Ansvarskommittén i förslaget (SOU 2003:123)
för sitt kommande  utredningsarbete  aktualiserar en
väsentlig  del  av  de  frågor  som behandlas  i  de
aktuella   motionerna.   Utskottet  förutsatte   att
regeringen    i   sina   överväganden    beträffande
Ansvarskommitténs fortsatta uppdrag och den kommande
författningsutredningens   arbete   beaktar  att  de
överväganden av grundlagskaraktär som  i  motionerna
aktuella frågor kan föranleda får sin plats i nämnda
utredningar.  Mot den bakgrunden avstyrkte utskottet
motionerna.

Utskottets ställningstagande


Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande.
Motion 2003/04:K24 (m) yrkandena 1 och 4 avstyrks.


Granskning i kommunerna


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker   med   hänvisning  till
tidigare  ställningstagande  en   motion   om
inrättande            av            kommunala
"konstitutionsutskott". Jämför reservation 21
(fp).

Motion


I  motion 2003/04:K289 av Tobias Krantz  m.fl.  (fp)
anförs  att  revisionen  i  landets  kommuner  måste
förnyas och förändras. Motionärerna anser att det  i
kommunerna    behövs    ett    bättre    forum   för
"konstitutionell"  granskning  av  ledande kommunala
politikers   göranden   och  låtanden.  Därför   bör
inrättas kommunala "konstitutionsutskott"  i form av
särskilda     granskningsnämnder,    bestående    av
förtroendevalda,    med    uppgift    att    granska
kommunledningen  ur ett konstitutionellt perspektiv.
En  utredning  bör  tillsättas  för  att  komma  med
förslag  på en förstärkt  förtroendemannarevision  i
enlighet     med      tankarna      om     kommunala
konstitutionsutskott.  Detta  bör  riksdagen  enligt
motionärerna ge regeringen till känna (yrkande 9).


Bakgrund


Gällande ordning

Kommunallagen

I kommunallagen (1991:900) finns bestämmelser om den
kommunala  revisionen. Enligt dessa väljs  revisorer
och revisorsersättare  av  fullmäktige (3 kap. 9 §).
Revisorernas uppgift är att  i  den  omfattning  som
följer  av  god  revisionssed  årligen  granska  all
verksamhet   som   bedrivs   inom   nämndernas   och
fullmäktigeberedningarnas verksamhetsområden (9 kap.
9  och  11  §§). De granskar på samma sätt, genom de
revisorer  eller  lekmannarevisorer  som  utsetts  i
kommunala företag, även verksamheten i de företagen.
Revisorerna  prövar  om  verksamheten  sköts  på ett
ändamålsenligt    och    från   ekonomisk   synpunkt
tillfredsställande   sätt,   om   räkenskaperna   är
rättvisande och om den interna  kontrollen  som görs
inom  nämnderna är tillräcklig. Av lagtexten framgår
klart att  revisorerna inte kan granska fullmäktige,
vilket ligger  i sakens natur eftersom revisorerna i
första hand är fullmäktiges uppdragstagare.

Vidare har enligt kommunallagen varje medlem av en
kommun eller ett  landsting  rätt att få lagligheten
av kommunens eller landstingets  beslut prövad genom
att överklaga dem hos länsrätten (10  kap.  1 §). De
beslut   som  får  överklagas  är  bl.a.  beslut  av
fullmäktige  eller den beslutande församlingen i ett
kommunalförbund  och  beslut  av  en nämnd eller ett
partssammansatt organ, om beslutet  inte  är av rent
förberedande eller rent verkställande art (10 kap. 2
§). Ett överklagat beslut skall upphävas om det inte
har  tillkommit i laga ordning, beslutet hänför  sig
till något  som inte är en angelägenhet för kommunen
eller landstinget, det organ som har fattat beslutet
har överskridit  sina  befogenheter,  eller beslutet
strider mot lag eller annan författning  (10 kap.  8
§).

Riksdagens ombudsmän


Enligt   lagen   (1986:765)   med   instruktion  för
Riksdagens    ombudsmän   har   justitieombudsmännen
tillsyn över att  de som utövar offentlig verksamhet
efterlever  lagar och  andra  författningar  samt  i
övrigt  fullgör   sina   åligganden   (1 §).   Under
ombudsmännens    tillsyn    står   bl.a.   kommunala
myndigheter     och     tjänstemän     och     andra
befattningshavare   vid   dessa   (2  §).  Tillsynen
omfattar  inte  ledamöter  av  beslutande  kommunala
församlingar.


Riksrevisionen


Enligt  lagen  (2002:1022)  om revision  av  statlig
verksamhet m.m. får Riksrevisionen  inom  ramen  för
effektivitetsrevision  granska  hur  statsmedel  som
tagits  emot  som  stöd  till  en  viss verksamhet -
inklusive verksamhet som bedrivs i kommunal  regi  -
används, om redovisningsskyldighet för medlen gäller
mot   staten   eller  särskilda  föreskrifter  eller
villkor har meddelats  om hur medlen får användas (2
§).

Doktrinen

I en kommentar till kommunallagen  anges  att det är
klart  att det ligger inom revisorernas befogenheter
att granska  lagligheten  i  förvaltningen i samband
med   förvaltnings-   eller  redovisningsrevisioner,
fastän detta inte angivits  särskilt.  Det  har dock
ansetts  att  laglighetsfrågor  i  första hand skall
prövas av de rättsvårdande myndigheterna  inom ramen
för  gällande  system,  t.ex.  genom  kommunalbesvär
eller    JO-tillsyn    (Ingegärd    Hilborn   m.fl.,
Kommunallagen.  Kommentarer och praxis,  3:e  uppl.,
2001, s. 381).

Frågan om laglighetsgranskning i kommunerna

Flera utredningar  har övervägt möjligheten att låta
revisorerna  övervaka  de  kommunala  besluten  från
laglighetssynpunkt   innan   de  verkställs.  Frågan
behandlades    också    i   Lokaldemokratikommitténs
delbetänkande    Förtroendevaldas     ansvar     vid
domstolstrots  och  lagtrots  (SOU  1993:109 s. 78).
Däri framhöll kommittén betydelsen av  en utvidgning
av de kommunala revisorernas obligatoriska uppgifter
till att även omfatta granskningen av lagligheten  i
nämndernas    verksamhet.   Kommittén   gjorde   sin
bedömning    utifrån    den    omständigheten    att
laglighetsgranskning  ingår  i  revisorernas arbete.
Lokaldemokratikommittén     framförde     i     sitt
slutbetänkande  Lokal demokrati  i  utveckling  (SOU
1993:90   s.  178)  som   sitt   huvudförslag,   att
revisorernas   laglighetsgranskning   skulle   göras
obligatorisk.  Kommittén  angav  att det inte skulle
innebära någon ingripande förändring  i revisorernas
uppgifter och arbetsförutsättningar om  granskningen
genom  bestämmelser  i  kommunallagen  skulle  göras
obligatorisk.   Remissinstanserna   var   delade   i
uppfattningarna om Lokaldemokratikommitténs förslag.

I promemorian Kommunalt domstolstrots och lagtrots
(Ds  1995:27)  framhölls  att  utredningen inte  för
närvarande  var  beredd  att  föranstalta  om  något
obligatorium och pekade bl.a. på risken att en sådan
granskning skulle ta resurser från  andra  angelägna
revisionsuppgifter.
Kommunala   förnyelsekommittén   föreslog  i  sitt
slutbetänkande Förnyelse av kommuner  och  landsting
(SOU 1996:169 s. 131), såsom en av flera åtgärder  i
syfte   att   stärka   revisionen,  att  man  skulle
undersöka om revisorerna skall granska lagligheten i
verksamheten.

Kommunrevisionsutredningen     gjorde    i    sitt
betänkande   Den   kommunala   revisionen    -   ett
demokratiskt kontrollinstrument (SOU 1998:71 s. 105)
bedömningen  att laglighetsprövning inte skall  vara
en lagreglerad  uppgift  för revisorerna, utan dessa
frågor skall som hittills prövas av de rättsvårdande
myndigheterna. Som skäl för  sin  bedömning  anförde
kommittén  att frågan om lagligheten i den kommunala
förvaltningen       regelmässigt       prövas      i
beredningsarbetet.    Vidare   innefattas,   anförde
kommittén, i den kommunala  revisionens uppgifter en
möjlighet för revisorerna att granska lagligheten av
förvaltningen. Om laglighetsgranskning  görs till en
lagreglerad  obligatorisk  uppgift  för  revisorerna
finns det dock, menade kommittén, risk för att denna
uppgift kan komma att dominera på bekostnad av andra
revisionella uppgifter. Kommittén framhöll  även att
de laglighetsfrågor som skall granskas många  gånger
juridiskt  kan vara mycket komplicerade och att  det
vid val av revisor  inte  ställs  några krav på vare
sig ekonomiska eller juridiska kunskaper.  Också  en
åtgärd  att  tillkalla  den  juridiska hjälp som kan
behövas vid laglighetsprövning  förutsätter,  menade
kommittén, många gånger ett eget juridiskt kunnande;
i  annat  fall är risken stor att man inte upptäcker
problemen.
I  proposition   1998/99:66   En  stärkt  kommunal
revision  gjorde  regeringen  samma   bedömning  som
Kommunrevisionsutredningen,         dvs.         att
laglighetsgranskningen    inte    skall    vara   en
lagreglerad  obligatorisk  uppgift  för  revisorerna
(s. 90). Liksom kommittén framhöll regeringen att de
laglighetsfrågor som skall granskas många gånger kan
vara  mycket  juridiskt komplicerade, och den  ansåg
att revisionens  primära  uppgift är och bör vara de
förvaltnings-      och      redovisningsrevisionella
uppgifterna.[2] Vidare nämnde  regeringen  att i den
kommunala revisionens uppgifter också innefattas  en
möjlighet   men   ingen  uttrycklig  skyldighet  för
revisorerna    att    granska     lagligheten     av
förvaltningen.   Samtidigt   menade  regeringen  att
laglighetsfrågor,  som  hittills,   skall  prövas  i
beredningsarbetet    och    av    de   rättsvårdande
myndigheterna.   Regeringen  ville  i  propositionen
också betona vikten  av  en  god intern kontroll och
dess betydelse när det gäller  bl.a. lagenligheten i
verksamheten.   Det   är   också   möjligt,   menade
regeringen, för ett sakkunnigt biträde  - som enligt
kommunallagen    skall    biträda    revisorerna   i
granskningen  (9  kap.  8 §) - att i sin  granskning
göra en bedömning av lagligheten  och behandla detta
i sin granskningsrapport.
Konstitutionsutskottet berörde i sin behandling av
propositionen    inte    frågan    om   obligatorisk
laglighetsgranskning (bet. 1998/99:KU30).

Utredningen om den kommunala revisionen

En nyligen tillsatt utredning (Fi 2003:09)  har fått
i  uppdrag  att  göra  en  översyn  av den kommunala
revisionens förutsättningar och funktionssätt  (dir.
2003:97).   Den   särskilde  utredaren  skall  bl.a.
analysera om nuvarande  regler för ansvarsprövning i
fullmäktige  har  fungerat   tillfredsställande  och
överväga    andra    möjliga   åtgärder    som    de
förtroendevalda revisorerna kan vidta som kan stärka
och utveckla denna process.  Andra  frågor som skall
tas  upp i utredningen är det pågående  arbetet  med
certifiering   av  kommunala  sakkunniga  revisorer,
rekryteringen    av    förtroendevalda    revisorer,
granskning  av  delårsbokslut   i   kommunerna   och
samarbete kring revisionen mellan olika kommuner och
landsting.   Uppdraget   skall  redovisas  senast  i
oktober 2004.

Frågesvar av Lars-Erik Lövdén om kommunala
konstitutionsutskott

Statsrådet Lars-Erik Lövdén  besvarade  den  30 juli
2003    en   fråga   (2002/03:1223)   om   kommunala
konstitutionsutskott. Lars-Erik Lövdén uppgav därvid
att han inte  var  beredd  att låta utreda frågan om
inrättande av sådana. I svaret  hänvisades till att,
till skillnad från hur det fungerar  i  regering och
riksdag,  domstol  kan  pröva om kommunfullmäktiges,
landstingsfullmäktiges  respektive  nämnders  beslut
överensstämmer med deras  lagenliga befogenheter och
skyldigheter. Vidare hänvisades  till  den kommunala
revisionens     granskning,    Justitieombudsmannens
tillsyn samt till att förtroendevalda i kommuner och
landsting bor nära  och  ofta  kommer  i kontakt med
sina väljare, vilket medför att medborgarna  på  ett
förhållandevis   enkelt   sätt   kan  framföra  sina
synpunkter direkt till de lokala beslutsfattarna.

Konstitutionsutskottets tidigare bedömning
avseende kommunala konstitutionsutskott

Konstitutionsutskottet behandlade  hösten  1997  ett
motionsyrkande   (fp)  om  inrättande  av  kommunala
konstitutionsutskott     för    att    skärpa    den
konstitutionella   granskningen   i   kommuner   och
landsting (bet. 1997/98:KU4). Utskottet ansåg att en
sådan ordning som föreslogs  i motionen inte passade
in i det kommunala systemet. Utskottet  konstaterade
också   att   kommunallagen   ger   utrymme  för  en
granskning   av   lagenligheten   i   den  kommunala
förvaltningen genom revisorerna, vartill kom att den
kommunala  verksamhetens  lagenlighet  också  prövas
genom  kommunalbesvär  och  JO:s tillsynsverksamhet.
Mot     den    bakgrunden    avstyrkte     utskottet
motionsyrkandet.


Utskottets ställningstagande


Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande.
Motion 2003/04:K289 (fp) yrkande 9 avstyrks.


Demokratisk professionalism i
förvaltningen


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker  med hänvisning till det
förvaltningspolitiska handlingsprogrammet  en
motion   om   demokratisk  professionalism  i
förvaltningen. Jämför reservation 22 (kd).

Motioner


I motion 2003/04:K400  av  Tuve  Skånberg m.fl. (kd)
yrkande  9  föreslås att riksdagen tillkännager  för
regeringen som  sin  mening vad i motionen anförs om
en      statlig      utredning      som      utifrån
Demokratiutredningens    förslag   utvecklar    "ett
offentligt etos och en demokratisk professionalism".
I  motionen  anförs att staten  verkar  ha  en  allt
otydligare idé  om vilka beteenden och mål som skall
prägla statsförvaltningen.  Ämbetsmannakulturen, som
enligt motionärerna tidigare präglade stora delar av
statsförvaltningen,   luckras   upp    alltmer   och
ingenting verkar ersätta den förutom ekonomiska mått
som skall uppfyllas.


Bakgrund


Gällande ordning

Enligt  1  kap. 9 § regeringsformen skall  domstolar
samt förvaltningsmyndigheter  och  andra som fullgör
uppgifter  inom den offentliga förvaltningen  i  sin
verksamhet beakta  allas  likhet  inför  lagen  samt
iakttaga saklighet och opartiskhet. Enligt 1 kap.  2
§ skall den offentliga makten utövas med respekt för
alla  människors  lika  värde  och  för den enskilda
människans frihet och värdighet.

I   förvaltningslagen   (1986:223)  anges   allmänna
bestämmelser  om  hur förvaltningsmyndigheter  skall
handlägga  sina ärenden.  Bestämmelserna  avser  att
värna den enskildes  rättssäkerhet  och  anspråk  på
service.

Det förvaltningspolitiska handlingsprogrammet

Regeringen   redovisade   i   propositionen  Statlig
förvaltning    i    medborgarnas    tjänst    (prop.
1997/98:136) riktlinjer för och krav på den statliga
förvaltningen.    Propositionen    behandlades    av
utskottet (bet. 1997/98:KU31).

År    2000    antog   regeringen   ett   flerårigt
förvaltningspolitiskt    handlingsprogram    -    En
förvaltning   i   demokratins  tjänst.  I  skrivelse
2000/01:151 lämnade  regeringen  en redogörelse till
riksdagen   för   handlingsprogrammet.    Programmet
innehåller dels regeringens grundläggande värden för
en långsiktig utveckling av förvaltningen,  dels  de
åtgärder  som  regeringen  genomför för att uppnå de
förvaltningspolitiska målen.
Av ovan nämnda skrivelse framgår  bl.a. att kärnan
i  det förvaltningspolitiska handlingsprogrammet  är
att  medborgarna  sätts  i centrum i en demokratisk,
rättssäker       och      effektiv      förvaltning.
Statsförvaltningens  verksamhet  skall utgå ifrån de
grundläggande  värdena demokrati, rättssäkerhet  och
effektivitet. De krav som demokratin ställer innebär
att förvaltningen  skall  fullgöra  sina uppgifter i
enlighet med de beslut som riksdag och  regering har
fattat.   Kraven   på   rättssäkerhet   innebär  att
förvaltningen skall fatta materiellt riktiga  beslut
på    grundval   av   gällande   lagar   och   andra
författningar  samt  att enskilda skall ha möjlighet
att  få  sin  sak  prövad   i   domstol.  Kravet  på
effektivitet   innebär   att   förvaltningen   skall
åstadkomma avsedda resultat och  uppnå  de  mål  som
fastställts av statsmakterna och att detta skall ske
kostnadseffektivt.
I  demokratiskrivelsen  (s.  111) anför regeringen
att  det  förvaltningspolitiska  handlingsprogrammet
har  fått  ett  brett genomslag i förvaltningen.  De
statliga myndigheterna  har  under  de  senaste åren
ökat  sina ansträngningar att vara tillgängliga  och
serviceinriktade i sina kontakter med medborgare och
företag.  Enligt  skrivelsen  framgår detta bl.a. av
dialoger    med    myndigheter,    rapporter    från
stabsmyndigheter  och  kontakter med forskarvärlden.
Även de medborgarundersökningar,  som  Statskontoret
har  gjort på regeringens uppdrag, visar  bl.a.  att
servicen har förbättrats.

Statens kvalitets- och kompetensråd

I januari 1998 inrättade regeringen en ny myndighet,
Statens    kvalitets-   och   kompetensråd.   Enligt
förordningen (1998:1647) med instruktion för Statens
kvalitets- och  kompetensråd  är  rådet  en  central
förvaltningsmyndighet med uppgift att i medborgarnas
intresse    stödja   och   stimulera   arbetet   med
kvalitetsutveckling  och  kompetensförsörjning  inom
den  statliga förvaltningen (1 §). Rådet skall bl.a.
utveckla  och  sprida former för arbete med kvalitet
inom statsförvaltningen,  ta  fram  underlag för att
stödja den statliga förvaltningen i arbetet  med att
skaffa,   utveckla   och   behålla  rätt  kompetens,
förmedla grundläggande förvaltningsutbildningar  och
verka  för en god förvaltningskultur och etik hos de
statliga myndigheterna (4 §).

I budgetpropositionen  för  2004  (prop. 2003/04:1
utg.omr.  2  avsnitt  5.5.2) bedömde regeringen  att
Statens  kvalitets-  och   kompetensråd  under  året
spelat   en   viktig   roll  för  att   bidra   till
intensifieringen  av  den   statliga  förvaltningens
kvalitetsarbete     samt     för     att      stödja
statsförvaltningens                      långsiktiga
kompetensförsörjning.

Utskottets ställningstagande


Regeringen     har     inom     ramen     för    det
förvaltningspolitiska   handlingsprogrammet  arbetat
för en långsiktig utveckling  av statsförvaltningen.
En statlig myndighet har inrättats  med  uppgift att
bl.a. verka för en god förvaltningskultur  och  etik
hos    de    statliga    myndigheterna.   Kärnan   i
handlingsprogrammet  är  att   medborgarna  sätts  i
centrum  i en demokratisk, rättssäker  och  effektiv
förvaltning.  Regeringen  har flera gånger redogjort
för  riksdagen  för  åtgärder   som  regeringen  har
vidtagit   och   den   fortsatta   inriktningen   av
förvaltningspolitiken. Mot denna bakgrund  avstyrker
utskottet motion 2003/04:K400 (kd) yrkande 9.


Demokrati och IT


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   avstyrker   med  hänvisning  till
pågående arbete motioner om demokrati och IT.
Jämför reservation 23 (m, fp, kd, c, mp).

Motioner


Flera     motioner     tar     upp     vikten     av
informationstekniken  i  arbetet  med  att  utveckla
demokratin. I motion 2002/03:K383 av Gustav Fridolin
(mp)   yrkande 9   begärs   att  regeringen  utreder
Internets användning i demokratiska beslutsprocesser
samt  uppmuntrar  och  utvärderar  sådana  kommunala
initiativ.    Eventuella   tekniska    hinder    bör
undanröjas. Det  bör  särskilt beaktas vilka kanaler
och vilken teknik unga  väljer  för  sitt engagemang
samt  att  den nya kommunikationstekniken  har  stor
betydelse för  enskildas  möjlighet  att påverka och
föra  samtal i ett vidsträckt och glesbefolkat  land
som Sverige.

I motion  2003/04:K290  av  Lars  Leijonborg m.fl.
(fp)   föreslås   att  riksdagen  tillkännager   för
regeringen som sin  mening  vad i motionen anförs om
att utveckla e-demokratin (yrkande  18).  I motionen
anförs  att  den  nya informationstekniken har  fått
stort genomslag i olika  delar av samhället, men att
dess  fulla  potential  ännu  knappast  utnyttjas  i
politiska  sammanhang.  Informationstekniken   utgör
enligt  motionärerna  ett värdefullt komplement till
de etablerade kanalerna för politiskt engagemang. De
menar att inte bara partierna  utan också offentliga
myndigheter  och  institutioner måste  ta  till  sig
informationstekniken.  Det kan göras genom att t.ex.
inte   bara   protokoll   från    kommunfullmäktiges
sammanträden utan även förberedande  promemorior och
partimotioner  läggs  ut  på  Internet. Det  handlar
också    om    att   använda   Internet   som    ett
kommunikationsmedel   i  en  opinionsbildnings-  och
beslutsfattandeprocess.  Motionärerna  anför  att de
delar  Riksdagens  revisorers uppfattning om att  en
rad   åtgärder  måste  vidtas   för   att   utveckla
rättsinformationssystemet.  Vidare  bör  enligt  dem
särskilt   personuppgiftslagens   konsekvenser   för
möjligheterna  till  samhällsinformation på Internet
uppmärksammas. Motionsyrkanden  med  samma  innebörd
framförs  i  motion 2002/03:K385 av Helena Bargholtz
m.fl. (fp) yrkande  11  och i motion 2003/04:T561 av
Eva Flyborg m.fl. (fp) yrkande 6.
I motion 2003/04:K400 av  Tuve Skånberg m.fl. (kd)
yrkande  2 föreslås att riksdagen  tillkännager  för
regeringen  som  sin mening vad i motionen anförs om
informationsteknikens    roll    för    att   främja
demokratin.      I      motionen      anförs     att
informationstekniken  hittills  främst  har  använts
till    att   öka   informationen   från   politiska
institutioners sida, men ännu inte så mycket för att
öka deltagandet från medborgarnas sida. Motionärerna
menar att  den nya informationstekniken har en enorm
potential när  det  gäller  att  vidga  medborgarnas
möjligheter     att     delta    i    och    påverka
problemformuleringar och  diskussioner före beslut i
folkvalda  församlingar.  I  motionen   anförs   att
offentlighetsprincipen  borde kunna tillämpas så att
allmänna handlingar görs  tillgängliga  på Internet,
försöksverksamhet  med Internetbaserad röstning  bör
genomföras för gruppen utlandssvenskar vid nästa val
och myndigheter bör arbeta aktivt med att öppna sina
system för medborgarna så att många rutinärenden kan
klaras av utan större insatser från personalen.
I motion 2003/04:T474  av  Sven Bergstöm m.fl. (c)
anförs att informationstekniken skapar möjlighet att
öka medborgarnas delaktighet i  politiken  genom att
komplettera,  inte ersätta, det traditionella  mötet
mellan politiker och medborgare. Enligt motionärerna
visar erfarenheter  från  Sverige, övriga EU och USA
att också det verkliga deltagandet  i  politiken går
upp  där  man  satsat  på det virtuella deltagandet.
Detta bör riksdagen som  sin  mening  ge  regeringen
till  känna  (yrkande  23). Vidare anförs i motionen
att  alltför  många  har  negativa  erfarenheter  av
diskussionsforum,   digitala    anslagstavlor    och
diskussionslistor.  Förklaringen  till det är enligt
motionärerna ofta att beslutsfattarna  inte  finns i
det  digitala  forumet,  och  när  de inte finns där
faller meningen med ett digitalt forum.  Även  detta
bör  riksdagen  som  sin  mening  ge regeringen till
känna (yrkande 24).

Bakgrund


Demokratipropositionen

I demokratipropositionen (s. 63) anförde  regeringen
att  informationstekniken har en stor potential  när
det gäller  att  vidga  medborgarnas möjligheter att
delta i och påverka formuleringar av problem och att
delta  i  diskussioner  före   beslut   i  folkvalda
församlingar. Den anförde även att den statliga  och
kommunala politiken i första hand bör inrikta sig på
att  utveckla  tekniker  och metoder inom IT för att
främja   en   representativ  demokrati   med   brett
medborgerligt deltagande.

24-timmarsmyndigheten

Regeringens mål  med  det  arbete som sammanfattas i
begreppet 24-timmarsmyndighet  är  att  förenkla och
förbättra   samhällsservicen  till  medborgare   och
företag (skr.  2000/01:151  s.  32). Det innebär att
tillgången till service skall vara  oberoende av tid
och  plats, att kontakterna med myndigheterna  skall
göras  enklare  och  att kvaliteten i servicen skall
förbättras. Informationstekniken  skall användas för
att underlätta för medborgarna att  få tillgång till
information, som möjliggör ett aktivt  deltagande  i
beslutsprocesserna  i  den offentliga förvaltningen.
Den skall också användas  för  att  öka medborgarnas
insyn  och möjligheter att följa handläggningen  och
lämna synpunkter i enskilda ärenden.

I  syfte   att   stimulera   utvecklingen  av  24-
timmarsmyndigheten beslutade regeringen  i juni 2003
att   tillsätta  en  delegation,  Delegationen   för
utveckling  av  offentliga  e-tjänster (Fi 2003:05),
med   uppdrag   att   stimulera   utvecklingen   och
användningen  av  elektroniska  tjänster   inom  det
offentliga åtagandet (dir. 2003:81). Målen är  bl.a.
att öka tillgängligheten till viktig samhällsservice
och underlätta medborgarnas insyn och delaktighet  i
offentliga  beslutsprocesser.  Delegationen beräknas
avsluta sitt arbete senast den 1 november 2006.
Den  1  januari  2004 inrättade regeringen  en  ny
myndighet,  Nämnden  för   elektronisk  förvaltning.
Enligt förordningen (2003:769)  med  instruktion för
Nämnden för elektronisk förvaltning har nämnden till
uppgift  att stödja utvecklingen av ett  säkert  och
effektivt   elektroniskt  informationsutbyte  mellan
myndigheter samt  mellan  myndigheter  och  enskilda
genom att

-  besluta om de standarder eller liknande krav  som
skall   vara   gemensamma   för   det  elektroniska
informationsutbytet    för    myndigheter     under
regeringen,
-
-  bistå  med  information  och utarbeta riktlinjer,
samt
-
-  verka  för att det på informationsteknikmarknaden
tillhandahålls tjänster och produkter till stöd för
elektroniskt informationsutbyte.
-
Arbete inom Regeringskansliet

Arbetsgrupp för IT och demokrati

Regeringen  aviserade  i  demokratipropositionen (s.
63)  att den avsåg att tillsätta  en  IT-arbetsgrupp
inom Regeringskansliet.  I  februari 2002 inrättades
en arbetsgrupp, arbetsgruppen  för IT och demokrati,
inom Justitiedepartementet med uppgift att följa och
främja  utvecklingen av demokratiska  processer  med
stöd av IT  (Ju2002:E).  Förutom att fungera som ett
forum  för  erfarenhetsutbyte   skall  arbetsgruppen
följa och främja utvecklingen av  olika tekniker och
metoder för en deltagardemokrati med  IT-stöd; följa
utvecklingen  av  informationsteknikens  möjligheter
att  förbättra, förenkla och utveckla valförfarandet
och  valdeltagandet;   överväga   om   reglerna  för
statligt  och kommunalt stöd till t.ex. folkrörelser
och massmedier  bör  ses  över; lämna förslag om hur
medborgarna   (t.ex.   äldre   och    personer   med
funktionshinder) kan få ökad tillgänglighet till IT;
uppmärksamma  bibliotekens  betydelse och  roll  som
samhällets öppna rum samt fungera  som referensgrupp
inom Regeringskansliet vid t.ex. propositionsarbete.
Arbetsgruppen skall arbeta fram till den 31 december
2004.

Inom   ramen   för   arbetsgruppens   arbete   har
rapporterna  E-röstning  - en antologi och  Digitala
klyftor  - förr, nu och i framtiden  publicerats.  I
februari   2004    överlämnade    arbetsgruppen   en
promemoria  med förslag till handlingsplan  för  att
minska de digitala  klyftorna  i  samhället, Förslag
till  strategi för att minska de digitala  klyftorna
(Justitiedepartementet    2004).    I    promemorian
uppmärksammas  forskning  som  visar att det  i  dag
finns  skillnader,  s.k.  digitala  klyftor,  mellan
olika medborgargrupper när  det  gäller  möjligheten
att  tillgå  och  tillgodogöra  sig information  via
Internet. De klyftor som uppmärksammas i promemorian
är   funktionshinder,   ålder,  kön,  socioekonomisk
status,  geografisk hemvist  samt  etnisk  bakgrund.
Arbetsgruppens förslag på åtgärder faller inom flera
sektorer.  Den  viktigaste är på såväl kort som lång
sikt  att  se  till   att   skolundervisningen   och
breddutbildningen  främjas.  Likaså  är  det  enligt
arbetsgruppen av största vikt att den tekniktillgång
som   skall   finnas   allmänt  tillgänglig  får  en
tillräcklig  omfattning inom  en  snar  framtid.  En
tredje viktig  åtgärd är insatser som gör offentliga
sektorns webbplatser  såväl  tekniskt  som språkligt
och innehållsmässigt maximalt lättillgängliga.

Förtroendevalda och IT


Enligt  demokratiskrivelsen  (s. 43 f.) påbörjade  i
september 2002 Justitiedepartementet  ett  samarbete
med Svenska Kommunförbundet och Votia Empowerment AB
i   syfte   att   utforma   en  pilotutbildning  för
förtroendevalda.   Det   övergripande   syftet   med
utbildningen  är  att de förtroendevalda  skall  ges
bättre förutsättningar  att  möta nya och förändrade
villkor i rollen som förtroendevald  i  en  tid  som
präglas  av  en  allt intensivare mediebevakning, ny
teknik och mer kunniga,  självständiga  och kritiska
medborgare. Pilotutbildningen utformades i samarbete
med   Norrbottens   läns   landsting.   Utbildningen
behandlar bl.a. frågor om hur man som förtroendevald
kan  föra  en mer aktiv dialog med medborgarna,  hur
man formulerar  och  för  ut sitt budskap till olika
målgrupper,   hur   man   hanterar   medierna,   hur
ledarrollen    kan   utvecklas,    hur    man    som
förtroendevald  bättre  kan  förstå  politiker-  och
tjänstemannarollen,    hur    genomskinligheten    i
beslutsprocessen   kan   hanteras  bättre  samt  hur
partiarbetet   kan  påverkas   och   förändras.   En
slututvärdering   av  pilotutbildningen  kommer  att
genomföras under våren 2004.

Som framgått i föregående  avsnitt  avser regeringen
enligt demokratiskrivelsen (s. 140) att ta initiativ
till  en  kartläggning  av  tillgången  till  modern
informationsteknik  och  annat  administrativt  stöd
till  förtroendevalda. Regeringen  avser  också  att
tillsätta   en  utredning  med  uppgift  att  utreda
möjligheten att fatta beslut på distans.

Konferensen Offentliga rummet

Sedan 1999 arrangerar  Svenska  Kommunförbundet  och
Landstingsförbundet    i    samverkan    med   bl.a.
Regeringskansliet   årligen   en  konferens  benämnd
Offentlig@rummet   (skr.   2003/04:110    s.   116).
Konferensen  behandlar  frågor om hur den offentliga
sektorn  -  statliga  myndigheter,   landsting   och
kommuner  - kan använda Internet interaktivt för att
fördjupa och  bredda  den demokratiska dialogen samt
öka tillgängligheten för allmänheten till offentliga
tjänster.  Syftet  är  att   lyfta  fram  innovativa
exempel  på  hur  dialog  i  nya former  kan  stärka
ställningen  för  enskilda  i  egenskap   av   såväl
medborgare   som  brukare  av  offentliga  tjänster.
Konferensen skall  också belysa hur den nya tekniken
kan   förändra   arbetsorganisationer   och   därmed
maktstrukturerna inom den offentliga sektorn.


Utskottets ställningstagande


Regeringen har framhållit  att  informationstekniken
har  en  stor  potential  när det gäller  att  vidga
medborgarnas  möjligheter  att  delta  i  politiken.
Utskottet kan konstatera att regeringen har vidtagit
åtgärder  för att följa och främja  utvecklingen  av
demokratiska  processer  och  IT. Mot denna bakgrund
avstyrker  utskottet  motionerna  2002/03:K385  (fp)
yrkande   11,   2003/04:K290    (fp)   yrkande   18,
2003/04:T561  (fp)  yrkande  6,  2003/04:K400   (kd)
yrkande 2, 2003/04:T474 (c) yrkandena 23 och 24 samt
2002/03:K383 (mp) yrkande 9.


Demokratisk infrastruktur


Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till bl.a.
pågående   beredning  ett  motionsyrkande  om
vikten av mötesplatser  för politikerträffar.
Jämför reservation 24 (kd).

Motion


I motion 2003/04:K400 av  Tuve  Skånberg  m.fl. (kd)
anförs  att det geografiska och kulturella avståndet
till politiker  och  den  politiska beslutsprocessen
måste    överbryggas.   Återkommande    organiserade
tillfällen  att möta förtroendevalda på olika nivåer
för information  och  dialog bör övervägas. Lämpliga
mötesplatser för sådana  politikerträffar  kan  vara
t.ex.  i  bibliotek  och skolaulor. Detta bör enligt
motionärerna ges regeringen till känna (yrkande 3).


Bakgrund


Det demokratiska samhällets infrastruktur

Regeringen  gör i demokratiskrivelsen  (s.  130  f.)
bedömningen   att    människors   samhällsengagemang
underlättas  av att det  finns  gemensamma  rum  för
möten, diskussion  och  debatt. I ett samhälle byggt
på  brett  och  jämlikt deltagande  är  det,  enligt
regeringen, viktigt att det finns offentliga fysiska
lokaler  och arenor  där  människor  kan  mötas  för
samtal, diskussion  och  debatt. Dessa arenor är det
demokratiska samhällets -  liksom förenings-, mötes-
och   demonstrationsfriheternas   -   infrastruktur.
Enligt  regeringen handlar det konkret om tillgången
till  öppna   torg   och   mötesplatser,  offentliga
kulturinstitutioner  och  allmänna  samlingslokaler.
Regeringen anser att det är  angeläget  att  närmare
belysa  de  allmänna  samlingslokalernas  betydelse.
Dessa är viktiga i ett demokratiperspektiv genom att
de   är  öppna  för  alla,  fria  från  kommersiella
intressen  och  ofta  drivs  med ett stort inslag av
ideella krafter.

Utredningen om allmänna samlingslokaler

Regeringen tillsatte i mars 2002  en  utredning  med
uppgift  att  undersöka och analysera frågor som rör
allmänna samlingslokaler.  Utredningen överlämnade i
december 2003 betänkandet Allmänna samlingslokaler -
demokrati,   kultur,  utveckling   (SOU   2003:118).
Utredningen  visar   att  lokalerna  har  en  viktig
betydelse   för   närsamhället    och   den   lokala
demokratin.  I utredningen framhålls  att  en  stark
demokratisk infrastruktur  är  en  förutsättning för
att den lokala demokratin skall kunna  utvecklas och
stärkas.  En  betydelsefull beståndsdel i  en  sådan
infrastruktur är en god tillgång till ändamålsenliga
samlingslokaler.  I varje lokal miljö - som kan vara
en kommundel eller  en stadsdel i de större städerna
-  bör  det därför, enligt  utredningen,  finnas  en
samlingslokal som främjar den sociala samvaron.

Utredningen  föreslår  bl.a.  att  varje kommun, i
samverkan   med   föreningslivet,   bör   göra    en
inventering  av befintliga och tänkbara mötesplatser
inom kommunen.  En  sådan  inventering  bör  vara av
frivillig   karaktär.   Den   skulle  inte  bara  ge
föreningar  och  medborgarna  information  om  vilka
lokaler  som finns tillgängliga.  Den  skulle  också
kunna vara  en  grund  för  att  se  om, var och hur
åtgärder bör vidtas för att medborgarna  skall kunna
erbjudas     mötesplatser    i    tillfredsställande
omfattning.
Utredningen   hänvisar   till  ett  initiativ  som
utredningen    tog    tillsammans     med    Svenska
Kommunförbundet  och  Samlingslokalorganisationernas
samarbetskommitté (SamSam)  om  hur  en  dialog  och
samarbete skulle kunna utvecklas mellan kommuner och
samlingslokalhållande föreningar. Enligt utredningen
har  SamSam  därefter  fått  ett  projektbidrag från
regeringen     för     att     fortsätta    utveckla
samverkansprojektet i syfte att få fram goda exempel
som  kan  spridas  vidare  till andra  kommuner  och
föreningar.
Utredningens förslag är för närvarande föremål för
remissbehandling.  I  demokratiskrivelsen   (s.  74)
anför  regeringen  att den avser att återkomma  till
riksdagen i frågan.

Utskottets ställningstagande


Utskottet    konstaterar     att     regeringen    i
demokratiskrivelsen betonar vikten av en demokratisk
infrastruktur  och  tillgången  till bl.a.  allmänna
samlingslokaler.  Vidare framgår av  skrivelsen  att
regeringen  avser att  återkomma  till  riksdagen  i
frågan  om  allmänna   samlingslokalers   roll   för
närsamhället  och  den  lokala demokratin. Utskottet
anser med det anförda att  något tillkännagivande om
vikten av lämpliga mötesplatser för politikerträffar
inte behövs och avstyrker motion  2003/04:K400  (kd)
yrkande 3.


Relationen mellan offentliga och
privata aktörer samt den ideella
sektorn


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   avstyrker   med  hänvisning  till
kommande    utredning   motionsyrkanden    om
relationen  mellan  offentliga,  privata  och
ideella aktörer.  Jämför  reservationerna  25
(c)   om   samverkan  mellan  offentliga  och
privata aktörer  och  den ideella sektorn och
26 (fp, kd) om den statliga styrningen av den
ideella sektorn.

Motion


I motion 2003/04:K223 av  Maud  Olofsson  m.fl.  (c)
yrkande  8  föreslås  att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening  vad  i motionen anförs om
vikten  av  en  ny  struktur för att  öka  samverkan
mellan offentliga och privata aktörer och det civila
samhället. Det kan handla  t.ex.  om  nya former för
hur   välfärdstjänster  skall  utformas,  där   både
privata företag och ideella organisationer kan spela
en viktig  roll,  eller  om ett gott företagsklimat,
där alla aktörer kommer överens  om  vad som behöver
åstadkommas  och  hur de kan bidra. Denna  samverkan
kan leda till nya välfärdslösningar  och  den har en
viktig  demokratisk  dimension  eftersom  människors
möjligheter att påverka såsom medborgare ökar.

I  motion 2003/04:K26 av Tobias Krantz m.fl.  (fp)
yrkande  6  föreslås  att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening  vad  i motionen anförs om
vikten  av att inte öka den statliga  styrningen  av
den  ideella   sektorn.   I   motionen   anförs  att
föreningslivets   självständighet   gentemot  staten
måste betonas och stöd till föreningslivet skall ges
enligt  objektiva kriterier. Det är enligt  motionen
bra  att  regeringen   aktualiserar  frågan  om  hur
stödformer  till föreningslivet  är  anpassade  till
moderna arbets- och organisationsformer, men det får
inte  leda  till   ökat   utrymme   för  godtyckligt
beslutsfattande om stöd.

Bakgrund


Social ekonomi

Enligt budgetpropositionen för 2004 syftar  den s.k.
folkrörelsepolitiken   bl.a.  till  att  stödja  och
stärka  den  sociala  ekonomin  i  samhället  (prop.
2003/04:1  utg.omr. 17  avsnitt   7.4).  Med  social
ekonomi avses organiserad verksamhet som primärt har
samhälleliga   ändamål,   bygger   på   demokratiska
värderingar  och är organisatoriskt fristående  från
den offentliga  sektorn.  Sådan verksamhet bedrivs i
första hand i föreningar, stiftelser och kooperativ.
Verksamheterna har allmännytta  eller  medlemsnytta,
inte    vinstintresse,    som   främsta   drivkraft.
Grundläggande  för  större delen  av  verksamheterna
inom den sociala ekonomin  är  människors vilja till
ideella    insatser.    Enligt    regeringen     har
folkrörelsepolitiken  därmed  en  stor betydelse för
hur förutsättningarna för aktörerna inom den sociala
ekonomin formas.

I      syfte      att     samordna     regeringens
folkrörelsepolitik tillsattes  i  september  2001 en
interdepartemental   arbetsgrupp.   I  arbetsgruppen
ingår   representanter  från  samtliga  departement.
Gruppens     uppgifter    har    två    huvudsakliga
inriktningar:  dels  att  utgöra  forum för samråd i
frågor  som  rör  föreningslivet  och  den   sociala
ekonomin  och  på  så  sätt förbättra den gemensamma
kunskapsbasen om dessa frågor  i statsförvaltningen,
dels  att  följa  upp vissa gemensamma  insatser  på
området.   Enligt   budgetpropositionen   för   2004
(avsnitt  7.4) har arbetsgruppen  kunnat  konstatera
att   det  föreligger   behov   av   att   se   över
folkrörelsepolitiken  och de olika insatser som görs
riktade mot föreningslivet och den sociala ekonomin.
Regeringen har därför för avsikt att under 2004 låta
se över den statliga folkrörelsepolitiken.
Vidare framgår av budgetpropositionen för 2004 att
regeringen har tagit initiativ  till  att  skapa ett
folkrörelseforum  för  dialog mellan regeringen  och
föreningslivet  (avsnitt   7.5).  Enligt  regeringen
utgör   forumet   en   viktig  del   i   regeringens
kontinuerliga dialog med  föreningslivet  och  olika
aktörer  inom  den  sociala  ekonomin. Det forum som
genomfördes under 2003 bestod  av en serie tematiska
seminarier och en tvådagarskonferens.

Ansvarskommittén

I januari 2003 beslutade regeringen att tillkalla en
parlamentarisk  kommitté  med uppdrag  att  se  över
strukturen     och     uppgiftsfördelningen     inom
samhällsorganisationen  (dir.   2003:10).   Den   18
december  2003  överlämnade  kommittén,  som antagit
namnet    Ansvarskommittén    (Fi    2003:02),   ett
delbetänkande till regeringen. Syftet  med  det  var
att ge underlag för mer preciserade tilläggsdirektiv
för kommitténs fortsatta arbete.

I  betänkandet  (SOU  2003:123 s. 164 f.) föreslår
kommittén  att  ett antal konkreta  frågeställningar
ges prioritet i det  fortsatta utredningsarbetet. En
av  dessa frågeställningar  avser  driftsformer  för
offentlig  verksamhet. Kommittén konstaterar att det
under  1990-talet   blev   mer  vanligt  med  privat
produktion      av      offentligt      finansierade
välfärdstjänster    och    att   marknadsorienterade
styrformer   prövades  på  många   håll   inom   den
offentliga  välfärdsproduktionen.  Enligt  kommittén
har 1990-talets  nya  styr- och driftsformer i många
stycken förändrat situationen för medborgaren, såväl
i   rollen   som   brukare   som    i   rollen   som
uppdragsgivare.  I betänkandet formulerar  kommittén
härvidlag följande frågor.
- Hur har inslagen  av entreprenadlösningar påverkat
brukarens möte med välfärdstjänsten?
-
-  Hur  har  nya  driftsformer   påverkat  brukarens
möjlighet  att påverka genom val av  producent  och
leverantör av offentligt finansierade tjänster?
-
- Hur har medborgarnas  möjligheter till demokratisk
insyn och påverkan förändrats  till följd av de nya
drifts- och ägandeformerna?
-
Betänkandet   remissbehandlas  under   våren   2004.
Tilläggsdirektiv  för  kommitténs  fortsatta  arbete
förväntas före sommaren.

Författningsöversyn och konstitutionsutskottets
tidigare bedömning avseende struktur för
samverkan mellan olika aktörer

Konstitutionsutskottet    har    under   innevarande
riksmöte  behandlat en motion (c) i  vilken  yrkades
att riksdagen  skulle tillkännage för regeringen vad
i motionen anfördes  om  att  en ny samhällsordning,
federalismens       principer,       en      öppnare
samhällsorganisation  och  ett  stärkt civilsamhälle
skall    utgöra   grunden   för   en   översyn    av
regeringsformen   (bet.  2003/04:KU9).  Motionärerna
menade  bl.a.  att  det  är  nödvändigt  med  en  ny
struktur för att öka samverkan mellan offentliga och
privata aktörer samt  det  civila  samhället. I sitt
betänkande (s. 11) erinrade utskottet  om att samtal
helt  nyligen  inletts  om innehållet i en  kommande
författningsöversyn och ansåg  därför  att det finns
skäl   att   inte   föregripa  resultatet  av  detta
förberedelsearbete. Enligt  utskottets  mening kunde
man dock utgå från att den kommande översynen kommer
att rymma flera av de frågor som efterfrågas i bl.a.
den nämnda motionen. Motionen avstyrktes  således av
utskottet.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  vidhåller sitt tidigare ställningstagande
avseende  den   kommande  författningsöversynen  och
struktur för samverkan  mellan olika aktörer. Vidare
kan frågan om nya styr- och  driftsformer  komma att
ingå   i   Ansvarskommitténs  tilläggsdirektiv,  som
förväntas  före   sommaren.   Mot   denna   bakgrund
avstyrker   utskottet  motionerna  2003/04:K26  (fp)
yrkande 6 och 2003/04: K223 (c) yrkande 8.


Egenmakt


Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om fostran till
egen makt via  valfrihet.  Jämför reservation
27 (fp).

Motion


I motion 2002/03:K385 av Helena Bargholtz m.fl. (fp)
yrkande  2 föreslås att riksdagen  tillkännager  för
regeringen  som  sin mening vad i motionen anförs om
fostran till egen  makt.  I  motionen anförs att den
medborgare som tillförsäkras en  utsträckt valfrihet
och  lär  sig agera målmedvetet som  ett  subjekt  i
relation      till       för      henne      viktiga
samhällsinstitutioner sannolikt  också  lär  sig att
hantera   sin  egen  roll  i  förhållande  till  det
offentliga  och  därigenom skapar en ökad upplevelse
av egen makt. Principiellt  kan  detta  ses  som  en
fostran till egen makt via valfrihet.


Bakgrund


Egenmakt, mänskliga rättigheter och kunskap

I  budgetpropositionen  för  2004  (prop.  2003/04:1
utg.omr. 1 avsnitt 4.4) anförde regeringen att  den,
för    att    uppnå   de   långsiktiga   målen   för
demokratipolitiken,  har som allmän utgångspunkt att
se till att de som vill  delta skall ges möjligheter
för detta engagemang. Det  handlar  om att undanröja
hinder  för medborgarnas egna initiativ,  engagemang
och vilja att ta ansvar. Det kan också handla om att
påverka attityder,  värderingar och förhållningssätt
hos  dem  som  har  makt.   Enligt   regeringen  bör
begreppet    egenmakt   ges   en   reell   innebörd.
Diskriminering    skall   bekämpas   och   mänskliga
rättigheter  värnas.   Avgörande   är   de  allmänna
livsvillkor som medborgarna lever under.  Marknadens
och  demokratins  förhållande  till varandra är  ett
område som bör få större uppmärksamhet.

I  demokratiskrivelsen  (s.  122,   124)   kopplar
regeringen   frågan   om  egenmakt  till  frågan  om
mänskliga   rättigheter.    Regeringen   menar   att
demokrati förutsätter förverkligande av de mänskliga
rättigheterna, med vilka avses  såväl de ekonomiska,
sociala   och   kulturella  rättigheterna   som   de
medborgerliga och  politiska  rättigheterna.  Enligt
regeringen  ökar  människors  möjligheter  att vända
vanmakt till egenmakt när de mänskliga rättigheterna
är   tillgodosedda.   Vidare  menar  regeringen  att
tillgång  till  information   och   kunskap  om  det
politiska  systemet  och samhället är avgörande  för
människors  förutsättningar  att  utöva  egenmakt  i
betydelsen   makt   över   sin   egen   vardag   och
livssituation (s. 126).
Regeringen  uppmärksammar   i  demokratiskrivelsen
behovet  av fortsatt arbete inom  området  mänskliga
rättigheter  och  information  och  kunskap  om  det
politiska systemet och samhället.

Utskottets tidigare bedömning avseende egenmakt
och valfrihet

Utskottet  har  under våren 2004 behandlat en motion
(fp)   i  vilken  begärdes   en   vitbok   för   ett
systematiskt  arbete  med  reformer  för  att stärka
individens  egenmakt och frihet (bet. 2003/04:KU12).
Enligt motionären  behövs  reformer  som  bl.a. ökar
valfriheten  i välfärden. Utskottet var inte  berett
att ställa sig bakom vad som anfördes i motionen.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  konstaterar   att  regeringen  vid  olika
tillfällen har uppmärksammat  frågan  om  människors
egenmakt. Utskottet ser positivt på detta. Utskottet
är däremot inte berett att ställa sig bakom  vad som
anförs  i  motion  2002/03:  K385  (fp) yrkande 2 om
fostran    till    egen    makt    via    valfrihet.
Motionsyrkandet avstyrks.


Medborgarkontrakt m.m.


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker motioner om införande av
medborgarkontrakt  och  medborgarbok.  Jämför
reservation 28 (kd) om medborgarbok.

Motioner


I  motion  2003/04:K310  av Anne-Marie Ekström  (fp)
föreslås att riksdagen tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs om att  införa
medborgarkontrakt.   Ett  medborgarkontrakt  innebär
enligt  motionären  att  medborgaren  och  samhället
upprättar   ett  kontrakt   som   talar   om   vilka
förväntningar  medborgaren  kan  ställa på samhället
och  vice  versa. Genom detta klargörs  spelreglerna
och båda parter  vet  vad  som gäller, vilket skulle
kunna  medföra  att förtroendet  för  samhället  och
politiker   förstärks.    Möjligheten   att   införa
medborgarkontrakt bör enligt  motionären  undersökas
och uppmuntras inom stat, kommun och landsting.

För  att betona medborgarskapets rättigheter,  men
också   dess   skyldigheter,   föreslås   i   motion
2003/04:K400  av  Tuve Skånberg m.fl. (kd) att varje
svensk medborgare som  uppnår  myndighetsåldern  och
alla  som  kommer  till Sverige och erhåller svenskt
medborgarskap   skall   få   en   medborgarbok   där
medborgarskapets  innebörd tydliggörs och samhällets
grundvärderingar   formuleras.    Boken,   som   bör
överlämnas i samband med en ceremoni  i hemkommunen,
bör   förmedla   den   värdegrund  som  beskrivs   i
skolplanen. Den bör även  innehålla en kort historik
över    Sveriges   demokratiska    utveckling    och
information  om hur det politiska systemet i Sverige
och Europasamarbetet  fungerar.  Vad  som  anförs om
medborgarbok  bör enligt motionärerna ges regeringen
till känna (yrkande 4).

Bakgrund


Servicedeklarationer och servicedialoger

Under  2001  påbörjades   en  försöksverksamhet  med
serviceåtagande  och servicedialog  under  år  2001.
Regeringen gav femton  statliga  myndigheter och sex
försäkringskassor    i   uppdrag   att   delta.    I
försöksverksamheten  låg   att  myndigheterna  skall
utforma  och offentliggöra ett  serviceåtagande  som
ger tydlig, relevant och förpliktande information om
dess   tjänsteutbud   och   servicenivå;   föra   en
servicedialog  med  användarna  av  tjänsterna  samt
integrera       användarnas       synpunkter       i
verksamhetsutvecklingen  (prop. 2002/03:1 utg.omr. 2
bil. 1 s. 13).

I budgetpropositionen för  2004  (prop.  2003/04:1
utg.omr   2   avsnitt  5.5)  lämnade  regeringen  en
redovisning  av   detta   arbete   till   riksdagen.
Regeringen  gjorde  bedömningen  att servicedialoger
och serviceåtaganden är effektiva  arbetsmetoder för
att    få    till   stånd   en   medborgarorienterad
förvaltning, och  att arbetet bör fortsätta och även
omfatta fler myndigheter som har nära och omfattande
kontakter med medborgare och företag.

Information om innebörden av svenskt
medborgarskap

Av  budgetpropositionen   för   2004   framgår   att
politikområdet  Migrationspolitik  är indelat i fyra
verksamheter,   däribland   "svenskt  medborgarskap"
(prop.  2003/04:1  utg.omr.  8 s.  avsnitt  5).  Vad
gäller  svenskt medborgarskap anför  regeringen  att
målet för  verksamheten är att de sökande skall vara
medvetna om  kraven för att få svenskt medborgarskap
och kunna förutse resultatet av en ansökan.

Vidare uppger regeringen i budgetpropositionen att
Integrationsverket   har   gett  ut  en  skrift  med
information   om  reglerna  för   att   få   svenskt
medborgarskap  och   om  vad  det  betyder  för  den
enskilda människan när  hon  väljer  att  bli svensk
medborgare (avsnitt 3.5.1). Avsikten är att förklara
innebörden   av   svenskt   medborgarskap   på   ett
lättfattligt  sätt  samt att stärka medborgarskapets
status  och  främja  integrationen.   Därutöver  har
Integrationsverket   utarbetat  informationsmaterial
som  spridits till kommunerna  med  exempel  på  hur
särskilda  ceremonier  kan  hållas  för personer som
förvärvat svenskt medborgarskap.

Demokrati i skolan

Enligt  1  kap.  2  §  skollagen  (1985:1100)  skall
utbildningen  för  barn  och  ungdom  bl.a.   främja
elevernas harmoniska utveckling till ansvarskännande
människor   och  samhällsmedlemmar.  Verksamheten  i
skolan  skall   utformas   i   överensstämmelse  med
grundläggande demokratiska värderingar.

Enligt  läroplanen för de frivilliga  skolformerna
(Lpf 94) har skolan en viktig uppgift när det gäller
att förmedla och hos eleverna förankra de värden som
vårt samhällsliv  vilar  på.  Vidare  är det skolans
ansvar att varje elev som slutfört ett  program inom
gymnasieskolan  bl.a.  har förutsättningar  för  att
delta  i demokratiska beslutsprocesser  i  samhälls-
och arbetsliv  och  har förmåga att kritiskt granska
och bedöma det eleven  ser,  hör  och  läser för att
kunna diskutera och ta ställning i olika  livsfrågor
och värderingsfrågor.

Tidigare bedömning av konstitutionsutskottet

Medborgarkontrakt

Konstitutionsutskottet  behandlade under våren  1998
ett    motionsyrkande   (fp)   om    införande    av
medborgarkontrakt    (bet.   1997/98:KU21).   Enligt
motionären borde medborgarkontrakten innehålla såväl
gemensamma   övergripande    rättigheter   som   mer
detaljerad information om rättigheter som gäller för
en   viss   individ.  I  motionen  hänvisades   till
införande av  medborgarkontrakt i Storbritannien. En
anledning till  att  idén med medborgarkontrakt inte
vunnit  insteg  i Sverige  kunde  enligt  utskottets
mening   vara   att   Sverige   i   jämförelse   med
Storbritannien   har   en   mer    utvecklad   lokal
självstyrelse,  av  vilket följer uppfattningen  att
ansvaret för dålig eller  utebliven  service  främst
bör    utkrävas    på    politisk   väg.   Utskottet
uppmärksammade bl.a. även  att  det  inom sjukvården
utvecklats olika s.k. vårdgarantier, dvs.  rätt till
viss   service   inom   en   viss   tid,   och   att
kommunallagstiftningen  öppnat  nya möjligheter till
direkt medborgar- eller klientinflytande  på driften
av   t.ex.   daghem,  skolor  och  vårdinrättningar.
Utskottet fann  mot  den  bakgrunden  inget skäl att
ändra sin inställning till medborgarkontrakt som den
kommit  till  uttryck  i ett betänkande hösten  1992
(bet. 1992/93:KU2), av vilket  framgår att utskottet
inte ansåg att ett tillkännagivande  till regeringen
i   frågan   var   påkallat.   Utskottet   avstyrkte
motionsyrkandet.


Fördjupad målbeskrivning för politikområdet
Demokrati


Konstitutionsutskottet  behandlade  hösten 2003  ett
motionsyrkande  (kd)  om  att  målbeskrivningen  för
politikområdet   Demokrati  borde  fördjupas   (bet.
2003/04:KU1). I motionen  anfördes att den nuvarande
formuleringen är otillräcklig  för att t.ex. peka på
värdegrundens       enorma       betydelse       för
demokratiutvecklingen.  Utskottet  tog  avstånd från
tankar  på att i målbeskrivningen för politikområdet
lägga fast  en för alla människor gemensam syn på de
frågeställningar  som  förts fram i motionen. Enligt
utskottets  mening skulle  frågor  av  det  aktuella
slaget avhandlas  i  ett  öppet  meningsutbyte under
demokratiska     former.     Utskottet     avstyrkte
motionsyrkandet.


Utskottets ställningstagande


Utskottet   vidhåller   tidigare   ställningstagande
avseende medborgarkontrakt. Vidare noterar utskottet
målen inom migrationspolitiken och i skolan avseende
medborgarskap och demokrati samt Integrationsverkets
informationsmaterial  med exempel på  hur  särskilda
ceremonier  kan hållas för  personer  som  förvärvat
svenskt medborgarskap.  Mot denna bakgrund avstyrker
utskottet   motionerna   2003/04:K310    (fp)    och
2003/04:K400 (kd) yrkande 4.


EU-frågor


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker  dels ett motionsyrkande
om debatt och folkbildning kring EU, dels ett
motionsyrkande  om folkomröstning  om  en  ny
konstitution för  EU.  Jämför reservationerna
29 (fp, c) om debatt och  folkbildning  kring
EU  och  30 (v, mp) om folkomröstning om EU:s
konstitutionella fördrag.

Motioner


I motion 2003/04:K26  av  Tobias  Krantz  m.fl. (fp)
anförs att Europafrågor har väldigt litet utrymme på
dagordningen i Sverige. I demokratiskrivelsen berörs
EU-frågor, men enligt motionärerna finns inte  några
framåtriktade    förslag    kopplade   till   detta.
Motionärerna föreslår att riksdagen  ger  regeringen
till känna att regeringen bör ta fler initiativ  att
förankra   Europafrågorna  och  tydligare  poängtera
deras betydelse  för  Sverige, i rollen som Sveriges
företrädare  i ministerråden  och  Europeiska  rådet
(yrkande 9).

I motion 2003/04:K27 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)
föreslås att riksdagen  tillkännager  för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om  hållande av
folkomröstning   om  regeringskonferensens  slutliga
förslag till EU-konstitution  (yrkande  1). En sådan
skulle öka medborgarnas delaktighet och därmed  även
intresse,  engagemang och vilja att erhålla kunskap.
Att  förvägra   medborgarna   att   folkomrösta   om
konstitutionsförslaget  stämmer  enligt motionärerna
inte   överens   med   ett   av   EU-konstitutionens
huvudsyften,  nämligen  att  göra  unionen  till  en
medborgarnas union.

Bakgrund


Demokratipolitikens fortsatta inriktning -
flernivådemokrati

I  demokratiskrivelsen (s. 124 f.) anför  regeringen
att insatserna för ökat medborgerligt deltagande bör
utformas  med  hänsyn  till  att Sverige i dag är en
flernivådemokrati där medborgarna  har  flera arenor
för   politiskt  inflytande  -  den  kommunala   och
landstingskommunala,    den   nationella   och   den
europeiska. Detta får enligt  regeringen allt större
betydelse   ju  mer  EU-samarbetet   utvecklas   och
fördjupas, och  den europeiska nivån bör ges en lika
naturlig roll i den  svenska  demokratin  och  i den
politiska  debatten  som  den  lokala, regionala och
nationella nivån.

Allmänhetens tillgång till EU-relaterad
information

EU-upplysningen   inom   riksdagsförvaltningen   har
riksdagens   uppdrag   (bet.   1994/95:KU36,   rskr.
1994/95:388-389)  att ge allmänheten  partipolitiskt
neutral information om EU och om Sveriges medlemskap
i EU. Verksamheten  är  inriktad på att sprida fakta
om EU, informera om arbetet  i riksdagen samt ge råd
och vägledning till fördjupad information.

I   oktober   2002   överlämnade   en    utredning
betänkandet  Allmänhetens tillgång till EU-relaterad
information   (SOU    2002:96)    till   regeringen.
Utredningen menade att det är en statlig uppgift att
underlätta för medborgarna att ta del av information
om EU-relaterade frågor och att det är angeläget att
staten   fortsätter  att  erbjuda  en  central   EU-
upplysning   i   allmänhetens   tjänst.  Utredningen
föreslog fortsatt och utvecklad verksamhet  för  EU-
upplysningen  med  riksdagen  som  huvudman  och ett
antal  åtgärder för att ge EU-upplysningen en tydlig
identitet  och  göra  den  mer känd för allmänheten.
Utredningen föreslog också ökade  resurser  till EU-
upplysningen.

EU 2004-kommittén och EU-stafetten

Våren  2001  beslutade  regeringen att tillkalla  en
parlamentarisk kommitté med uppdrag att stimulera en
bred, offentlig debatt om  Europeiska  unionen (EU),
särskilt  inför  den  kommande regeringskonferensen,
bidra till att öka kunskaperna  hos  allmänheten  om
aktuella  frågeställningar kring EU:s utveckling, ge
företrädare  för  olika åsiktsriktningar utrymme att
argumentera    för   sina    uppfattningar,    skapa
kontaktytor mellan  den  svenska  debatten om EU och
motsvarande debatt i övriga europeiska  länder  samt
sammanställa analyser av de frågor som kan komma att
behandlas  vid  regeringskonferensen (dir. 2001:35).
Den s.k. EU 2004-kommitténs  uppdrag  skulle  enligt
direktiven    vara    slutfört    när    2004    års
regeringskonferens  börjar.  Genom  tilläggsdirektiv
har kommittén fått förlängd tid för uppdraget  (dir.
2003:113). I tilläggsdirektiven anför regeringen att
den   offentliga  debatten  om  EU:s  framtidsfrågor
behöver  fortsatt  stöd och stimulans för att hållas
levande  även  under  regeringskonferensen  och  att
allmänhetens kunskaper om konventets förslag behöver
fortsatt stärkas.

En central del i EU 2004-kommitténs  arbete är den
s.k.   EU-stafetten.  Stafetten  är  en  kampanj   i
samarbete  med  det  lokala föreningslivet, kommuner
och andra aktörer. Den  går  från  län  till län och
innefattar  olika aktiviteter i syfte att  informera
om EU:s framtidsfrågor.

Europaparlamentsvalet 2004

I budgetpropositionen  för  2004 föreslog regeringen
en  demokratisatsning  om  10  miljoner  kronor  för
genomförandet  av  insatser  som  syftar   till  att
stimulera ett ökat valdeltagande i 2004 års val till
Europaparlamentet (prop. 2003/04:1 utg.omr.  1, bet.
2003/04:KU1, rskr. 2003/04:60).

I   demokratiskrivelsen   (s.   28   f.)   redogör
regeringen  för  demokratisatsningen. En del i denna
är en ungdomssatsning  med  aktiviteter riktade till
förstagångsväljare  i åldern 18-23  år.  Syftet  med
satsningen är att dels  uppmuntra förstagångsväljare
till att rösta i valet till  Europaparlamentet, dels
öka kunskapen och intresset hos  dem för hur man som
ung  EU-medborgare  kan  delta  i  och  påverka  EU-
politikens utformning.

Regler för folkomröstning

Enligt  8  kap.  4  § regeringsformen (RF)  meddelas
föreskrifter  om rådgivande  folkomröstning  i  hela
riket  och  om  förfarandet   vid  folkomröstning  i
grundlagsfråga  genom  lag.  I  folkomröstningslagen
(1979:369)  anges generella föreskrifter  om  rätten
att delta i folkomröstning och om förfarandet m.m.

Vad gäller  rådgivande  folkomröstning, som kunnat
anordnas  sedan 1922, anfördes  i  förarbetena  till
nuvarande regeringsform  (prop.  1973:91 s. 187) att
det  inte  finns något behov av att  i  grundlag  ha
närmare regler  om  möjligheterna  att anordna sådan
folkomröstning   eftersom   den  inte  innebär   att
avgörandet  undandras statsorgan.  Det  ankommer  på
riksdagen att  bestämma  om  sådan  omröstning skall
hållas och att ta ställning till utformningen av den
fråga  som skall bli föremål för folkomröstning.  En
rådgivande  folkomröstning  är  rättsligt  sett inte
bindande för statsmakterna. Inför folkomröstningarna
om   medlemskap   i   EU  och  införandet  av  euron
förklarade partierna uttryckligen  att  de avsåg att
respektera folkomröstningens resultat.
Möjligheten till beslutande folkomröstning  i  ett
grundlagsärende  har  funnits  sedan  1979,  men har
hittills     inte     använts.    Bestämmelser    om
förutsättningarna för och  betydelsen  av  en  sådan
omröstning finns i 8 kap. 15 § RF. Folkomröstning om
vilande  grundlagsförslag  skall anordnas om yrkande
därom framställs av minst en  tiondel  av riksdagens
ledamöter  och  minst  en  tredjedel  av ledamöterna
röstar  för  bifall  till  yrkandet. Sådant  yrkande
skall framställas inom femton  dagar  från  det  att
riksdagen   antog  grundlagsförslaget  som  vilande.
Yrkandet   skall    inte    beredas    i    utskott.
Folkomröstningen  skall  hållas  samtidigt  med  det
riksdagsval  då  grundlagsförslaget  är vilande. Vid
omröstningen  får  de  som  har  rösträtt vid  valet
förklara    huruvida    de    godtar   det   vilande
grundlagsförslaget eller ej. Förslaget  är förkastat
om de flesta av dem som deltar i omröstningen röstar
mot förslaget och de till antalet är fler än hälften
av   dem   som   har  avgivit  godkända  röster  vid
riksdagsvalet.

Regler för överlåtelse av beslutanderätt till
EU

Enligt 10 kap. 5 §  första  stycket RF kan riksdagen
inom    ramen   för   samarbete   i   EU    överlåta
beslutanderätt   som   inte   rör   principerna  för
statsskicket. Sådan överlåtelse förutsätter att fri-
och rättighetsskyddet inom det samarbetsområde  till
vilket överlåtelsen sker motsvarar det som ges i  RF
och i den europeiska konventionen angående skydd för
de  mänskliga  rättigheterna  och  de  grundläggande
friheterna. Riksdagen beslutar om sådan  överlåtelse
genom  beslut,  varom  minst tre fjärdedelar  av  de
röstande förenar sig. Riksdagens  beslut  kan  också
fattas  i  den  ordning  som gäller för stiftande av
grundlag.  Ordningen  för  stiftande   av   grundlag
regleras i 8 kap. 15 § RF.

En fråga om överlåtelse till EU kan, i likhet  med
frågor  om  överlåtelse  till  icke  svenska organ i
allmänhet, bli föremål för beslutande folkomröstning
(jfr prop. 1978/79:195 s. 53, bet. KU  1978/79:39 s.
19).  Detta  om  riksdagens  beslut  om  överlåtelse
fattas  i  den  ordning som gäller för stiftande  av
grundlag och yrkande om folkomröstning framställs av
minst en tiondel  av  riksdagens ledamöter och minst
en tredjedel av ledamöterna  röstar  för bifall till
yrkandet.   Folkomröstning   kan  även  hållas   när
riksdagens  beslut  om överlåtelse  till  EU  fattas
enligt  den  ordning  som   föreskriver  beslut  med
kvalificerad majoritet (3/4).  Folkomröstningen blir
då  rådgivande  och  måste  beslutas   av  en  enkel
riksdagsmajoritet  (jfr  8  kap. 4 § första  stycket
RF).

Riksdagens tidigare behandling

Debatt och folkbildning

Konstitutionsutskottet har under  våren  yttrat  sig
till  utrikesutskottet  över  motioner om debatt och
folkbildning    kring   EU   (yttr.   2003/04:KU4y).
Konstitutionsutskottet    redogjorde    därvid   för
innehållet  i  regeringens  demokratiskrivelse   och
uppmärksammade  att  utskottet under riksmötet i ett
betänkande (detta betänkande) kommer att behandla en
motion om regeringens  ansvar  för en ökad debatt om
Europafrågor.     Konstitutionsutskottet      delade
uppfattningen  om behovet av folkbildning och debatt
kring   EU.   Utskottet   ansåg   dock   att   något
tillkännagivande  med anledning av motionen inte var
påkallat.

Utrikesutskottet  instämde  i det värdefulla i att
folkbildning  bedrivs  om  utvecklingen   inom   EU.
Utskottet  hänvisade  bl.a. till den parlamentariskt
tillsatta EU 2004-kommitténs  arbete  och  avstyrkte
motionerna (bet. 2003/04: UU10).

Folkomröstning


Riksdagen   har   tidigare   behandlat  motioner  om
hållande av folkomröstning i samband  med  beslut om
överlåtelse till EU. Senast detta skedde var  hösten
2001.       Sammansatta      konstitutions-      och
utrikesutskottet   avstyrkte   då  motioner  om  att
Nicefördraget skulle underställas  medborgarna  i en
folkomröstning  (bet. 2001/02:KUU1). Utskottet ville
bl.a. framhålla att det i likhet med regeringen inte
kunde finna att samarbetet  inom  EU ändrar karaktär
på  något  avgörande  sätt genom Nicefördraget,  och
utskottet  konstaterade   att   Nicefördraget   inte
medförde   några   i   sak   omvälvande   nyheter  i
förhållande  till den omfattande rättsliga reglering
som Sverige accepterat genom sin anslutning till EU.
Vidare ville utskottet  betona  att  samarbetet även
fortsättningsvis skulle komma att förbli  i  grunden
mellanstatligt.   Utskottet   hänvisade  också  till
regeringsformens  bestämmelse  om   att   riksdagens
beslut  om  överlåtelse  av  beslutanderätt till  EG
skall fattas med minst tre fjärdedels  majoritet  av
de  röstande,  om  det inte fattas i den ordning som
gäller för stiftande  av  grundlag. Utskottet menade
att strängare krav således  gäller  för  ett  sådant
beslut  än  för de beslut riksdagen vanligen fattar.
Utskottet avstyrkte  i betänkandet även en motion om
att alla nya EU-fördrag  som  innebär maktöverföring
till EU-nivån skall underställas  medborgarna  i  en
folkomröstning.  Utskottet anförde att behovet av en
folkomröstning måste  avgöras  på  grundval  av  det
materiella innehållet i det aktuella fördraget och i
vilken    grad    det   sker   en   överlåtelse   av
beslutanderätt till  ett  överstatligt organ. Frågan
om en folkomröstning måste därför, menade utskottet,
avgöras från fall till fall.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2001/02:92).

Hösten  2003  behandlade sammansatta  konstitutions-
och utrikesutskottet  i  betänkande 2003/04:KUU1 två
partimotioner  (v,  mp)  om att  folkomröstning  bör
hållas i Sverige om det fördrag  som blir resultatet
av regeringskonferensen. Utskottet fann därvid ingen
anledning   att   ställa  sig  bakom  förslaget   om
folkomröstning. Huruvida  det framtida fördraget bör
bli föremål för folkomröstning  får enligt utskottet
prövas  av  den  riksdag  som  har  att  ta  slutlig
ställning  till fördraget. Vidare anförde  utskottet
bl.a. att två regeringskonferenser har hållits sedan
Sverige  blev   medlem  i  EU.  Riksdagen  har  utan
föregående  folkomröstning   haft   att   pröva   om
Amsterdamfördraget och Nicefördraget skall godkännas
för  svenskt  vidkommande,  och  utskottet  såg  för
stunden  inte  skäl till någon annan ordning för det
kommande fördraget.  Utskottet  framhöll  att  det i
riksdagen   finns   möjlighet  till  diskussion  och
kompromiss samt möjlighet  att  väga olika intressen
mot  varandra  och finna en medelväg  som  de  allra
flesta kan vara  nöjda med även om man inte har fått
allt. Detta är riksdagens  uppdrag  i  alla  frågor.
Utskottet  menade  att riksdagen bör ta det ansvaret
och att riksdagen dessutom är väl skickad att ta det
ansvaret. Utskottet  hänvisade  till regeringsformen
och att den svenska folkstyrelsen förverkligas genom
ett  representativt och parlamentariskt  statsskick,
och den  svenska traditionen lägger stor vikt vid de
allmänna valen och vid det aktiva folkrörelsearbetet
mellan valen.  Utskottet  menade att det därför vore
naturligt  att  riksdagen  också  tar  det  slutliga
ansvaret för prövningen.

I  ovan  nämnda yttrande under  våren  uttalade  sig
konstitutionsutskottet  om en motion om att alla nya
EU-fördrag som innebär maktöverföring  till EU-nivån
skall  underställas  medborgarna i en folkomröstning
(yttr. 2003/04:KU4y).  Utskottet  redogjorde för vad
sammansatta   konstitutions-   och  utrikesutskottet
anfört  i  sitt  betänkande.  Vidare  uppmärksammade
utskottet  att  en motion om folkomröstning  om  det
fördrag som regeringskonferensen  kommer  fram  till
kommer  att  behandlas av utskottet i ett betänkande
under  riksmötet   (detta   betänkande).   Utskottet
avstyrkte  motionen som behandlades i yttrandet  med
hänvisning till tidigare ställningstagande.

Utrikesutskottet avstyrkte motionen med hänvisning
till    konstitutionsutskottets     yttrande     och
sammansatta   konstitutions-  och  utrikesutskottets
tidigare ställningstagande (bet. 2003/04:UU10).

Utskottets ställningstagande


Sverige är i dag  en  flernivådemokrati och EU-nivån
får en allt större betydelse  ju  mer  EU-samarbetet
utvecklas och fördjupas. Utskottet delar regeringens
uppfattning att den europeiska nivån bör ges en lika
självklar roll i den svenska demokratin  och  i  den
politiska  debatten  som  den  lokala, regionala och
nationella  nivån.  Mot  denna  bakgrund  finns  det
enligt utskottets mening behov av  folkbildning  och
debatt  kring  EU.  Utskottet noterar att regeringen
vidtagit åtgärder med  detta  syfte. Vidare aviserar
regeringen i demokratiskrivelsen  åtgärder  för  att
stimulera  till  ökat  valdeltagande  i 2004 års val
till   Europaparlamentet.   På  nu  anförda  grunder
avstyrks motion 2003/04:K26 (fp) yrkande 9.

Vad  gäller  frågan  om  folkomröstning   om  EU:s
konstitutionella  fördrag  vill utskottet erinra  om
att reglerna för överlåtelse  av beslutanderätt till
EU  är  utformade på ett sätt som  säkerställer  att
varje beslut  om sådan överlåtelse är väl förankrat.
Beslut kan fattas  antingen av riksdagen med stöd av
en  kvalificerad majoritet,  nämligen  genom  beslut
varom  minst  tre fjärdedelar av de röstande förenar
sig, eller genom  beslut  som fattas i samma ordning
som gäller för beslut om grundlagsändring. Detta ger
enligt utskottets mening goda förutsättningar för en
grundlig behandling och bred  förankring  av  beslut
som det här aktuella.
Bestämmelserna   om   rådgivande  folkomröstningar
bygger på förutsättningen  att  omröstningen är just
rådgivande.  I  praktiken blir emellertid  en  sådan
folkomröstning  beslutande  om  riksdagspartierna  i
förväg     binder     sig      för     att     följa
folkomröstningsresultatet. Det är  osäkert hur stort
deltagandet i en folkomröstning i en  fråga  som den
här aktuella skulle bli. En avgörande nackdel med en
rådgivande  omröstning  i  frågan  är  därmed enligt
utskottets  mening  att  den skulle kunna komma  att
avgöras av en minoritet av väljarna i stället för av
en bred riksdagsmajoritet.  Det  faktiska avgörandet
skulle träffas på ett sätt som inte  kan sägas stå i
överensstämmelse   med  syftet  med  det  rådgivande
folkomröstningsinstitutet  och  majoritetskravet för
överlåtelse skulle ställas lägre än vad som görs vid
en  riksdagsbehandling  enligt  gällande  regler  av
frågor om överlåtelse av beslutanderätt.
Med   det  anförda  delar  utskottet   sammansatta
konstitutions-   och   utrikesutskottets   bedömning
avseende   folkomröstning   om   förslaget  om  nytt
konstitutionellt fördrag för EU. Utskottet avstyrker
därmed motion 2003/04:K27 (mp) yrkande 1.

**FOOTNOTES**
[1]: Det nationella tillgänglighetscentret  är en
del av Handikappombudsmannen. Centret skall svara
för  uppbyggnad,  utveckling  och  förmedling  av
kunskap,  rådgivning  och  samverkan  med berörda
aktörer  för att göra samhället tillgängligt  för
personer med funktionshinder.
[2]:  Redovisningsrevisionen  syftar  i  huvudsak
till att bedöma om god redovisningssed tillämpas,
om räkenskaperna är rättvisande och kontrollen av
förmögenhetsskyddet        är        tillräcklig.
Förvaltningsrevisionen syftar till att  bedöma om
fullmäktiges     beslut    efterlevs    och    om
verksamheten, inom  budgetramarna  och med avsedd
kvalitet,   uppnår   de  politiska  målen   (bet.
1998/99:KU30 s. 3).

Reservationer



Utskottets   förslag   till    riksdagsbeslut    och
ställningstaganden     har     föranlett    följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till  riksdagsbeslut  som
behandlas i avsnittet.


1. Uppföljning av demokratipolitiken (punkt 2)

av Tobias Krantz (fp) och Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i  reservation  1.  Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K26 yrkande 2.

Ställningstagande

Regeringen redogör i demokratiskrivelsen  för en rad
projekt    som    genomförts    inom    ramen    för
utvecklingsarbetet  Tid för demokrati med syftet att
bidra  till ett ökat valdeltagande.  Folkpartiet  är
skarpt kritiskt  till  hur  projektverksamheten  har
utformats och utvärderats. Kraven på uppföljning har
enligt  vår mening satts alltför lågt. Skall projekt
av denna  typ  långsiktigt  bidra till ett förstärkt
valdeltagande   bör   kraven   på  uppföljning   och
utvärdering  ställas  betydligt  högre.  Frågetecken
måste   resas   för   om   det   verkligen  är   ett
allmännyttigt ändamål att satsa skattepengar  i  den
här   typen  av  verksamhet  om  inte  uppföljningen
förstärks.      Regeringens     uppföljningar     av
demokratiprojekt  bör  enligt vår mening förbättras.
Med  bifall till motion 2003/04:K26  yrkande  2  bör
riksdagen  som  sin  mening ge regeringen detta till
känna.


2. Politiskt utanförskap (punkt 3)

av  Tobias  Krantz (fp),  Kerstin  Lundgren  (c),
Liselott Hagberg (fp) och Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation  2.  Därmed  bifaller
riksdagen   motionerna   2002/03:K385   yrkande   1,
2003/04:K25 yrkande  2,  2003/04:K26  yrkandena  1 i
denna   del  och  8,  2003/04:K290  yrkande  1  samt
2003/04:K400 yrkande 8.

Ställningstagande

Trots målsättningen  om högre valdeltagande minskade
deltagandet i 2002 års val till riksdag, kommun- och
landstingsfullmäktige.    Anslutningen    till    de
politiska  partierna minskar också. Stora grupper av
befolkningen  är i dag inte bara underrepresenterade
i  politiska  församlingar  utan  mer  eller  mindre
utestängda från  att  delta i det politiska arbetet.
Om  utvecklingen  fortsätter   utsätts  den  svenska
demokratin    för    tydliga   påfrestningar.    Den
samhällsgemenskap  på vars  grund  det  demokratiska
systemet vilar kommer  att  urholkas.  Det politiska
utanförskapet  som  många  känner  måste  motverkas,
vilket  förutsätter  ett brett angreppssätt inom  en
rad politikområden. Vi efterlyser en analys av vilka
åtgärder som skulle stimulera  fler  medborgare  att
delta  och  åta  sig  förtroendeuppdrag  samt varför
många förtroendevalda väljer att lämna sina uppdrag.
Målsättningen måste vara bättre förutsättningar  för
fler  medborgare  att  åta sig förtroendeuppdrag och
bättre representativitet.  Kvinnorepresentationen på
högre politiska uppdrag måste förbättras.

Vad  som  nu  har  anförts  bör  med  bifall  till
motionerna  2002/03:K385  yrkande   1,   2003/04:K25
yrkande 2, 2003/04:K26 yrkandena 1 i denna  del  och
8, 2003/04:K290 yrkande 1 och 2003/04:K400 yrkande 8
ges regeringen till känna.

3. Åtgärder för fler förtroendevalda med
utländsk bakgrund (punkt 4)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation  3. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf289 yrkande 12.

Ställningstagande

De  politiska  och  beslutande församlingarna  skall
enligt   min   mening   vara    representativa   för
befolkningssammansättningen. Av denna  anledning bör
andelen  förtroendevalda med utländsk bakgrund  öka.
För att få  fler människor med utländsk bakgrund att
engagera  sig   i   politiken   måste  de  politiska
partierna, staten, landstingen, kommunerna och andra
offentliga  och  centrala  institutioner   föra   en
politik  som  tar  hänsyn  även  till dessa gruppers
vardag och livsvillkor samt anstränga  sig  för  att
rekrytera  personer  med  utländsk  bakgrund till de
representativa organen. I detta avseende behövs även
mångfaldsstrategier.    Olika    riksförbund     som
representerar   olika  etniska  grupper  är  viktiga
aktörer  i  sammanhanget   som   måste  stödjas  och
betraktas  som  jämlika parter. I enlighet  med  det
anförda bör regeringen  verka  för  att  öka andelen
personer  med  utländsk bakgrund i de politiska  och
beslutande församlingarna. Detta bör med bifall till
motion 2002/03:Sf289  yrkande 12 ges regeringen till
känna.


4. Invandrade kvinnors förutsättningar att
tillvarata sina rättigheter (punkt 5)

av Mats Einarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation  4.  Därmed  bifaller
riksdagen motion  2003/04:K304  yrkande 2 och avslår
yrkande 1 i samma motion.

Ställningstagande

Många  invandrade  kvinnor far illa  i  det  svenska
samhället samtidigt  som  de  saknar egen kunskap om
hur   samhället   fungerar.   Ändå   är   detta   en
förutsättning för att de i förlängningen skall kunna
ta fullvärdig del av samhället och få  möjlighet att
fungera som medborgare i en demokrati. Samhället har
givetvis  ett  ansvar  för  att  invandrade  kvinnor
åtnjuter  samma  rättigheter som övriga som bor  och
har uppehållstillstånd  i  landet.  För  dem  som är
särskilt  utsatta  har  samhället också ett särskilt
ansvar. Långt ifrån alla kvinnor har kunskap om sina
rättigheter och möjligheter  och  vet  hur  de skall
bära  sig  åt  för  att  ta dem till vara. Hur stort
problemet egentligen är, är det i dag ingen som vet.
Enligt min mening behövs såväl  en  kartläggning som
åtgärder härvidlag. Vad som nu har anförts  bör  med
bifall   till  motion  2003/04:K304  yrkande  2  ges
regeringen till känna.


5. Personval (punkt 6)

av Gunnar  Hökmark  (m),  Henrik  S  Järrel  (m),
Tobias Krantz (fp), Nils Fredrik Aurelius (m) och
Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i  reservation  5.  Därmed bifaller
riksdagen  motionerna  2003/04:K24  yrkande   6  och
2003/04:K26 yrkande 3.

Ställningstagande

Valda  företrädare  skall  ha  ett klart och tydligt
samband  med  sina väljare. Att bli  vald  till  ett
politiskt  uppdrag   innebär   en   skyldighet   att
företräda  enskilda människor på områden där var och
en själv inte  kan fatta de nödvändiga besluten. Det
politiska   arbetets    karaktär    av    personligt
förtroendeuppdrag  har dock tunnats ut. Medborgarnas
valhandling bör i högre grad än i dag utgöra grunden
för vem som väljs till de beslutande församlingarna.
Vi  vill  därför  framhålla   vikten   av  ett  ökat
personvalsinslag, vilket skulle bidra till  att föra
politiken   närmare   dem   som  berörs,  ge  bättre
möjligheter till ansvarsutkrävande  och leda till en
högre grad av demokratisk legitimitet.  Med ett ökat
personvalsinslag  blir  medborgarnas förtroende  för
kandidaterna än mer utslagsgivande  i  valhandlingen
och   representativiteten,   sammanvägt  med   andra
prioriteringar,     får    större    genomslag     i
sammansättningen  av folkvalda  församlingar.  Olika
lösningar     är    tänkbara     för     att     öka
personvalsinslaget,  t.ex.  sänkta  eller  borttagna
spärrar  för  att  bli  personvald.  Regeringen  bör
enligt   vår  mening  låta  utreda  frågan  om  ökat
personvalsinslag  och  återkomma  till riksdagen med
förslag därom.

Vad  som  nu  har  anförts  bör  med  bifall  till
motionerna  2003/04:K24  yrkande  6  och 2003/04:K26
yrkande 3 ges regeringen till känna.

6. Valdagar (punkt 7)

av  Gunnar  Hökmark  (m),  Henrik  S Järrel  (m),
Tobias Krantz (fp), Nils Fredrik Aurelius (m) och
Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation  6. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K24 yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt  vår mening bör skilda valdagar  införas  för
riksdagsval  och kommunala val. Ett viktigt skäl för
detta  är  att det  därigenom  kommer  att  anordnas
allmänna  val   med   tätare  mellanrum  än  i  dag.
Erfarenheterna av de fyraåriga mandatperioderna är i
allt väsentligt positiva,  men med den reservationen
att  avståndet mellan valen blivit  väl  långt.  Med
skilda valdagar för kommunal- och riksdagsval skulle
viktiga    kommunala   frågeställningar   få   samma
möjligheter  som  rikspolitiken  att tydliggöras och
debatteras. Skilda valdagar skulle  också  vara  ett
sätt  att  upprätthålla  medborgarnas  intresse  och
engagemang mellan riksdagsvalen. Inte mindre viktigt
är att det ges utrymme för lokal politisk debatt och
ansvarsutkrävande.  Praktiskt kan en reform utformas
på  olika sätt. Regeringen  bör  låta  utreda  olika
alternativ  och återkomma till riksdagen med förslag
i frågan.

Vad som anförts  ovan  bör  med bifall till motion
2003/04:K24 yrkande 3 ges regeringen till känna.

7. Rösträttsålder (punkt 8)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservation 7.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2003/04:K27 yrkande 4 i denna del.

Ställningstagande

Regeringens demokratiskrivelse  innehåller fakta och
åtgärdsförslag  vad  gäller barn och  ungdomar  över
respektive under 18 år. En oroande tendens är att de
unga  röstberättigade  (förstagångsväljarna)   synes
rösta i aningens mindre utsträckning än tidigare. Vi
önskar  att fler unga skall känna sig delaktiga,  de
facto vara  delaktiga och delta aktivt. Miljöpartiet
är övertygat  om  att  unga människor har viljan och
förmågan  att  delta i demokratiska  processer,  men
detta deltagande  måste  vara  reellt för att kännas
verkligt   och   meningsfullt.   En   sänkning    av
rösträttsåldern   skulle  ge  både  fler  engagerade
ungdomar  och  en  politik   som  mer  bryr  sig  om
ungdomars  problem.  Erfarenheter   från   de  tyska
kommuner som i senaste valet införde rösträtt vid 16
år   har   varit   goda.   Vi  menar  att  en  sänkt
rösträttsålder skulle stärka  demokratin och ta till
vara  ungas  engagemang  och intressen.  Vidare  bör
rösträtten vara knuten till kalenderår i stället för
till födelsedatum. Det skulle  likabehandla  unga  i
samma  årskull  och  uppfattas som mer rättvist. Jag
anser  att  regeringen  bör  lägga  fram  förslag  i
enlighet med det anförda.  Med  bifall  till  motion
2003/04:K27  yrkande  4  i  denna  del bör detta ges
regeringen till känna.


8. Forskning om valdeltagande (punkt 10)

av Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren  (c)  och
Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation  8. Därmed bifaller
riksdagen  motionerna  2003/04:K25  yrkande   1  och
2003/04:K26 yrkande 1 i denna del.

Ställningstagande

Vi efterlyser fortsatt forskning kring faktorer  som
påverkar  valdeltagande.  Det vore därvid värdefullt
att   uppmärksamma  i  vilken  utsträckning   större
valfrihet    av   offentliga   tjänster   och   ökat
brukarinflytande   kan   bidra   till  ett  aktivare
medborgarskap och stärkt egenmakt,  som skulle kunna
ha   en   positiv   verkan  på  röstbenägenheten   i
socioekonomiskt  svaga   grupper.   Det   bör   även
uppmärksammas  varför väljarna i mindre utsträckning
röstar i kommun-  och  landstingsval än i övriga val
och  i  vad  mån  denna skillnad  har  sin  grund  i
avsaknad  av  reellt   inflytande  på  kommunal  och
regional  nivå.  Enligt vår  mening  bör  regeringen
initiera ny forskning  med  den  inriktning  som här
anförs.   Detta  bör,  med  bifall  till  motionerna
2003/04:K25  yrkande  1  och 2003/04:K26 yrkande 1 i
denna del, ges regeringen till känna.


9. Deltagande och inflytande mellan valen
(punkt 11)

av Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  11
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation  9.  Därmed  bifaller
riksdagen  motion  2003/04:K400 yrkande 5 och avslår
motion 2002/03:K383 yrkande 15.

Ställningstagande

Det är enligt min mening  ett hot mot demokratin när
en  folkopinion har skapats  och  sedan,  trots  den
inbyggda  tröghet  som finns i själva organiserandet
av  en  opinion,  lyckats   formulera  och  framföra
demokratiska krav som vunnit stort bifall, ändå blir
avfärdad  av  den  sittande  regeringen.  I  formell
mening  har  regeringen  demokratisk   rätt   att  i
riksdagen  driva  igenom  beslut  som  går  emot  en
folkopinion, men ett förakt för folkopinioner är ett
hot  mot  demokratin.  Dessvärre präglas regeringens
handlande  av maktfullkomlighet  härvidlag.  Det  är
omöjligt att tänka sig en vitalisering och förnyelse
av demokratin  utan att den också berör den sittande
regeringens  oförmåga  att  lyssna  till  opinioner.
Regeringen bör  återkomma till riksdagen med förslag
om åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för
att   folkopinioner    skall   kunna   påverka   den
demokratiska processen.  Vad  som nu har anförts bör
med bifall till motion 2003/04:K400  yrkande  5  ges
regeringen till känna.


10. Bristande kunskaper om den politiska
processen (punkt 12)

av Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 12
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservation 10. Därmed  bifaller
riksdagen motion 2003/04:K400 yrkande 1.

Ställningstagande

Den politiska allmänbildningen  är  mycket  ojämn  i
befolkningen.  En  elit  av politiskt välinformerade
debatterar  och  fattar  beslut,  inte  sällan  över
huvudet  på  en otillräckligt  informerad  och  inte
alltid  intresserad   och  engagerad  allmänhet,  ur
vilken vi kan urskilja  en stor grupp som över huvud
taget    inte   är   delaktig   eller    informerad.
Medborgarnas  bristande  kunskap  om  den  politiska
processen,  aktuella  politiska  avgöranden  och  de
politiska  alternativ som finns är enligt min mening
en brist i och ett hot mot demokratin. Den bristande
informationen  gäller inte bara inför val, utan ännu
mycket mer hur man  som  medborgare  kan påverka den
demokratiska   processen   mellan  val.  Att   finna
lösningar  på den bristande politiska  informationen
och  bristande   kunskaper   om   den   demokratiska
processen   är   ett   arbete  som  innefattar  hela
samhället   och   dess  institutioner.   Skola   och
utbildning har nyckelroller  i  att ge baskunskaper.
Med bifall till motion 2003/04:K400  yrkande  1  bör
riksdagen  som  sin  mening ge regeringen detta till
känna.


11. Medborgarförslag (punkt 13)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  13
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i  reservation  11. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K27 yrkande 2.

Ställningstagande

Av  regeringens demokratiskrivelse  följer  att  den
genomförda  möjligheten  att  till fullmäktige lämna
medborgarförslag   har  utfallit  mycket   positivt.
Miljöpartiet anser att  medborgarförslagsrätten  bör
vara   en   lagstadgad  rätt  i  alla  kommuner  och
landsting. Det  bör  inte  vara upp till fullmäktige
att besluta om införandet av  densamma.  Vidare  bör
denna förslagsrätt även innefatta direktförslag till
nämnder.   Regeringen   bör  lägga  fram  förslag  i
enlighet härmed. Med bifall  till motion 2003/04:K27
yrkande 2 bör regeringen ges detta till känna.


12. Valbarhetsålder (punkt 15)

av Gustav Fridolin (mp).

- under förutsättning av bifall till reservation 7 -

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  15
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation  12.  Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K27 yrkande 4 i denna del.

Ställningstagande

Jag  har i det föregående föreslagit att  rösträtten
bör  infalla   det  kalenderår  man  fyller  16  år.
Valbarheten bör  enligt  min mening utgå ifrån samma
kriterier.  Samhället  kan  inte   säga   till  unga
människor  att  de är mogna för att rösta, men  inte
mogna   nog   för  att   anförtros   ett   politiskt
förtroendeuppdrag.  Regeringen bör därför lägga fram
förslag om ändrade valbarhetskriterier.  Med  bifall
till  motion  2003/04:K27  yrkande 4 i denna del bör
riksdagen som sin mening ge  regeringen  detta  till
känna.


13. Möjlighet att behålla uppdrag vid flyttning
(punkt 16)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 16
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservation 13. Därmed  bifaller
riksdagen motion 2003/04:K27 yrkande 3.

Ställningstagande

Det är väsentligt att på alla sätt öka intresset för
politiskt engagemang och politiska förtroendeuppdrag
hos samtliga grupper och aktörer i samhället och att
söka   stödja   och   hjälpa   dem   som   har   ett
förtroendeuppdrag.  Som   framgår   av   regeringens
demokratiskrivelse   fortsätter   dessvärre  antalet
förtroendevalda  att minska, och flera  befolknings-
och åldersgrupper  är  alltjämt underrepresenterade.
Miljöpartiet     har    tidigare     påpekat     att
folkbokföringens  betydelse   för   möjligheten  att
behålla   ett   förtroendeuppdrag   under   pågående
mandatperiod   kan   föranleda   problem  för  vissa
grupper,  särskilt unga, studenter  och  resurssvaga
grupper.  Detta   är   grupper   som   generellt  är
underrepresenterade.  I  dag  finns  möjlighet   för
fullmäktige  att  besluta  att en förtroendevald som
valts    av   fullmäktige   får   ha    kvar    sitt
förtroendeuppdrag      under      återstoden      av
mandatperioden, trots att uppdraget egentligen skall
upphöra  på  grund av att valbarhetskriterierna inte
längre är uppfyllda. Jag anser dock att detta beslut
vid avflyttning  skall  få  fattas  av  den enskilde
ledamoten,  om  inte särskilda skäl föreligger.  Med
bifall  till  motion   2003/04:K27   yrkande  3  bör
riksdagen  som sin mening ge regeringen  detta  till
känna.


14. Förtroendeuppdragets utformning (punkt 18)

av Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att  utskottets  förslag  under  punkt  18
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 14. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K400 yrkande 6.

Ställningstagande

Inte sällan förlorar sig  det politiska samtalet och
den  politiska  processen  att   finna  en  gemensam
lösning i kommittéer, sammanträden  och  möten.  Jag
tror att de långa sammanträdestiderna med ineffektiv
tidsplanering kväver mångas politiska engagemang och
är  en  av  orsakerna  till  de  många avhoppen från
politiska  uppdrag  i  kommunernas  fullmäktige  och
nämnder.  Sammanträden  läggs  ofta  på  tider   som
omöjliggör  för  t.ex.  en  småföretagare  eller  en
småbarnsförälder att delta. Det är också i allmänhet
tämligen ekonomiskt betungande att delta i politiskt
arbete  på  kommunal nivå, med långa resor och långa
sammanträden   med  liten  eller  ingen  ersättning.
Enligt min mening är det angeläget att få till stånd
ett   samtal   om   åtgärder    för   att   förändra
förtroendeuppdragets   utformning   så    att   fler
människor   kan  attraheras.  Regeringen  bör  vidta
åtgärder  för   att   förändra  förtroendeuppdragets
utformning så att fler  människor attraheras av det.
Vad som nu har anförts bör  med  bifall  till motion
2003/04:K400 yrkande 6 ges regeringen till känna.


15. Odemokratiska metoder (punkt 22)

av  Gunnar  Hökmark  (m),  Henrik  S Järrel  (m),
Tobias  Krantz (fp), Kerstin Lundgren  (c),  Nils
Fredrik Aurelius  (m),  Liselott Hagberg (fp) och
Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation  15.  Därmed  bifaller
riksdagen   motionerna  2003/04:K24  yrkande  2  och
2003/04:MJ412 yrkandena 12 och 13.

Ställningstagande

Stora  grupper   försöker  i  dag  med  våld  kränka
mötesfriheten och  den fria debatten. Vi bejakar det
samhällsengagemang som  finns i det civila samhället
och anser att det är viktigt  att  det  finns  flera
vägar  till  påverkan  än  den  partipolitiska,  men
kriminalitet  och  förakt för andras uppfattning och
människovärde får aldrig  ursäktas  med  att  det är
uttryck för ett engagemang som inte kommer till tals
inom  ramen  för de politiska församlingarna. Enligt
lag är alla typer av utomparlamentariska metoder som
skadar  andra  människor,   djur,   ekosystem  eller
orsakar  ekonomisk  skada  på  någon annans  egendom
förbjudna.   Vi   efterlyser   dock   förslag   från
regeringen  på  åtgärder  som  får  aktivister   att
respektera  lagen  och de demokratiska spelreglerna.
Med bifall till motionerna 2003/04:K24 yrkande 2 och
2003/04:MJ412 yrkandena  12 och 13 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen detta till känna.


16. Mänskliga rättigheter (punkt 23)

av  Tobias  Krantz (fp),  Kerstin  Lundgren  (c),
Liselott Hagberg (fp) och Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i  reservation  16.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2003/04:K26 yrkande 5.

Ställningstagande

Demokrati    som    institutionellt    system    för
beslutsfattande  fungerar  enbart  ihop med tryggade
mänskliga  rättigheter,  vilket visas  av  flertalet
länder som till statsskicket formellt är demokratier
men  som  brister  i uppfyllandet  av  de  mänskliga
rättigheterna. Vi delar  regeringens  uppfattning  i
demokratiskrivelsen     om     kopplingen     mellan
demokratipolitiken  och  mänskliga  rättigheter, men
tyvärr  är  innehållet  i  skrivelsen vagt  och  den
saknar     konkreta     förslag.     Den     svenska
rättighetskatalogen  har  en  svagare ställning  som
rättskälla än vad som är fallet i rättstraditionen i
USA  och i många europeiska länder.  Det  har  bl.a.
visat  sig i debatten om skydd mot diskriminering av
homo- och  bisexuella att regeringen föredrar att ge
dessa en icke  bindande  status. Ett sätt kan därför
vara   att   förstärka   rättigheternas    juridiska
ställning.   Ett   annat  kan  vara  att  införa  en
författningsdomstol  med  ett  tydligt  uppdrag  att
övervaka att de mänskliga rättigheterna efterlevs  i
all myndighetsutövning.

Inom   kort  kommer  en  översyn  av  den  svenska
författningen  att  påbörjas.  Det  är värdefullt om
denna redan från början ges direktiv  om  att se hur
de  mänskliga  rättigheterna  i Sverige kan stärkas,
exempelvis  genom  en skärpning av  regeringsformens
rättighetskapitel. Med  bifall  till motion 2003/04:
K26  yrkande  5  bör  riksdagen  som sin  mening  ge
regeringen detta till känna.

17. Mänskliga rättigheter (punkt 23)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S  Järrel  (m)  och
Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 17. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2003/04:K26 yrkande 5.

Ställningstagande

Regeringsformens  fri-   och  rättighetsskydd  måste
förstärkas.   Vissa   av   de   i    regeringsformen
garanterade fri- och rättigheterna åtnjuter inte ett
tillräckligt    skydd    mot   rättighetsbegränsande
lagstiftning.   Skyddet   för    äganderätten    och
näringsfriheten  är  t.ex. svagare än skyddet för de
s.k. opinionsfriheterna.  Sverige  bör vara ett land
där mänskliga fri- och rättigheter skyddas fullt ut.
Därför      bör      grundlagens      skydd      mot
rättighetsinskränkningar  vara  lika starkt, oavsett
vilka  fri-  och rättigheter det gäller.  Vi  har  i
betänkande 2003/04:KU12  utvecklat  vår  syn  på  en
förstärkning av fri- och rättighetsskyddet.

Vad  som  anförts  ovan bör med delvis bifall till
motion  2003/04:K26 yrkande 5  ges  regeringen  till
känna.

18. Rasistiskt och annat etniskt relaterat våld
(punkt 24)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 24
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 18. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K27 yrkande 5.

Ställningstagande

En levande demokrati förutsätter att människor vågar
nyttja sina demokratiska  rättigheter  utan att vara
rädda för repressalier från antidemokratiska krafter
och   kriminella  grupperingar  på  grund  av   sina
åsikter,  sin  tro  och/eller  ideologi, sin etniska
bakgrund  eller  sin  sexuella  läggning   m.m.  Jag
instämmer  i regeringens konstaterande att demokrati
förutsätter    förverkligandet   av   de   mänskliga
rättigheterna.

I en departementspromemoria från 1998 (Ds 1998:35)
framfördes flera  goda  förslag för att motverka och
förebygga  rasistiskt och  annat  etniskt  relaterat
våld. Regeringen  tycks dock inte ha fullföljt flera
av  förslagen,  och  demokratiskrivelsen   ger  inte
intrycket av att regeringen avser att agera inom den
närmaste  tiden.  Med bifall till motion 2003/04:K27
yrkande 5 bör därför  riksdagen  ge  regeringen till
känna  behovet  av  en  ny genomgång av förslagen  i
departementspromemorian med syfte att genomföra dem.

19. Skolmiljö fri från mobbning och intolerans
(punkt 25)

av Tobias Krantz (fp) och Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation  19.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2003/04:K26 yrkande 7.

Ställningstagande

Våld har  samma  mekanismer  oavsett om sammanhanget
kan anses litet (en enskild skola) eller stort (hela
samhället). Mobbning, aggressivitet  och kränkningar
i skolan fungerar på samma sätt som annat  förtryck,
även  det som sker i totalitära regimer i exempelvis
fascismens  eller  kommunismens  namn. Skolan har en
mycket  viktig  roll att spela. Den  måste  både  ge
utrymme för diskussioner  och kunna agera kraftfullt
för  att  stoppa  våldsyttringar.   Folkpartiet  har
tidigare redovisat en lång rad förslag  på  åtgärder
mot  mobbning,  intolerans och förtryck inom skolan.
Det är angeläget att regeringen tar dessa problem på
allvar och bl.a. lägger fram förslag om skärpning av
skollagens stöd för  insatser  mot mobbare, utformar
krav på fungerande handlingsplaner  mot mobbning och
förstärker  skyddet mot diskriminering  i  skolorna.
Med bifall till  motion  2003/04:K26  yrkande  7 bör
regeringen ges detta till känna.


20. Ökad horisontell och vertikal maktdelning
(punkt 26)

av  Gunnar  Hökmark  (m), Henrik S Järrel (m) och
Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation  20.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2003/04:K24 yrkandena 1 och 4.

Ställningstagande

För Moderata  samlingspartiet  är  mångfald också en
del  av demokratin. Mångfald kan bl.a.  kännetecknas
av  olika   former   av  maktdelning.  Vi  vill  öka
maktdelningen inom parlamentarismens  ram.  För  att
öka  inslagen  av horisontell maktdelning, dvs. ökad
maktbalans mellan de demokratiska institutionerna på
samma nivå, föreslår vi en förbättrad normkontroll i
form av domstolars  och andra offentliga organs rätt
och skyldighet att pröva  om  normer på olika nivåer
är  förenliga  med  överordnade  regler.   Det  sker
lättast  genom att uppenbarhetsrekvisitet i 11  kap.
14 § regeringsformen  tas  bort.  Vi  vill alltså ge
domstolarna   större   möjligheter  att  kontrollera
lagstiftningens förenlighet  med  grundlagen. Högsta
domstolen skulle i så fall vara den  högsta  instans
som    prövar    sådana   mål   som   en   form   av
författningsdomstol.  Ett  alternativ  till detta är
att     pröva     frågan    om    en    självständig
författningsdomstol som enbart har sådana uppgifter.
Riksdagen har tidigare  riktat  ett tillkännagivande
till regeringen om en utredning rörande  lagprövning
och  uppenbarhetsrekvisitet. Vi anser att regeringen
ånyo bör  göras  uppmärksam  på  behovet av en sådan
utredning  och  att  den  bör  bedrivas  utifrån  de
riktlinjer som här anförs.

Vi   anser   också   att   inslagen  av   vertikal
maktdelning skall öka. Sådan maktdelning illustreras
främst   av   en   stark   kommunal   självstyrelse.
Folkomröstningar   och  det  svenska  systemet   med
självständiga myndigheter  är andra exempel. Som ett
led i en ökad vertikal maktdelning  vill  vi  ge den
kommunala   självstyrelsen   ett  starkare  skydd  i
grundlagen.
Vad som nu har anförts bör med  bifall till motion
2003/04:K24  yrkandena  1 och 4 ges regeringen  till
känna.

21. Kommunala "konstitutionsutskott" (punkt 27)

av Tobias Krantz (fp) och Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation  21.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2003/04:K289 yrkande 9.

Ställningstagande

Enligt  vår mening behövs i dag ett bättre forum för
"konstitutionell" granskning i kommunerna av ledande
kommunala    politikers   göranden   och   låtanden.
Granskningen skulle  kunna  liknas  vid  den  som på
nationell      nivå     utförs     av     riksdagens
konstitutionsutskott.                      Kommunala
"konstitutionsutskott",        eller       särskilda
granskningsnämnder, bör därför inrättas  med uppgift
att    granska    kommunledningen    just   ur   ett
konstitutionellt perspektiv. Nämnderna  bör bestå av
förtroendevalda, allmänt erkända för sin integritet,
civilkurage  och  självständighet.  Regeringen   bör
enligt  vår  mening  utreda  inrättandet  av  sådana
granskningsnämnder.    Med    bifall   till   motion
2003/04:K289 yrkande 9 bör detta ges regeringen till
känna.


22. Demokratisk professionalism i förvaltningen
(punkt 28)

av Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  28
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation  22.  Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K400 yrkande 9.

Ställningstagande

Demokratiutredningen   poängterade   de   offentliga
tjänstemännens   centrala   roll   för   att   värna
demokratin,  bidra till tydlighet i rollfördelningen
gentemot förtroendevalda  och  stärka  den enskildes
rättssäkerhet.  Jag anser att staten och  kommunerna
som arbetsgivare  fortlöpande  måste  värna  om  att
skapa  sådana  arbetsförhållanden att tjänstemännens
integritet och självständighet  tas  till  vara  och
uppmuntras.   Under   senare   år  har  flera  saker
uppdagats    som    går    i    motsatt    riktning.
Ämbetsmannakulturen   som  tidigare  präglade  stora
delar av statsförvaltningen luckras upp alltmer, och
ingenting verkar ersätta den förutom ekonomiska mått
som skall uppfyllas. En statlig utredning bör enligt
min      mening      tillsättas     som      utifrån
Demokratiutredningen utvecklar  "ett offentligt etos
och en demokratisk professionalism".  Detta  bör med
bifall   till  motion  2003/04:K400  yrkande  9  ges
regeringen till känna.


23. Demokrati och IT (punkt 29)

av Gunnar  Hökmark  (m),  Henrik  S  Järrel  (m),
Tobias  Krantz  (fp),  Kerstin Lundgren (c), Nils
Fredrik  Aurelius  (m),  Gustav   Fridolin  (mp),
Liselott Hagberg (fp) och Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservation 23. Därmed  bifaller
riksdagen   motionerna   2002/03:K383   yrkande   9,
2002/03:K385  yrkande  11,  2003/04:K290 yrkande 18,
2003/04:K400  yrkande 2, 2003/04:T474  yrkandena  23
och 24 samt 2003/04:T561 yrkande 6.

Ställningstagande

Den   nya  informationstekniken   har   fått   stort
genomslag   i   olika  delar  av  samhället,  men  i
politiska sammanhang  utnyttjas  ännu  knappast dess
fulla  potential. Informationstekniken utgör  enligt
vår  mening   ett   värdefullt  komplement  till  de
etablerade kanalerna  för politiskt engagemang. Inte
bara partierna utan också offentliga myndigheter och
institutioner      måste      ta       till      sig
informationstekniken,  inte  bara  genom  att  t.ex.
protokoll från kommunfullmäktiges sammanträden läggs
ut  på  Internet  utan även förberedande promemorior
och partimotioner.  Det handlar också om att använda
Internet   som   ett   kommunikationsmedel    i   en
opinionsbildnings-    och    beslutsfattandeprocess.
Informationstekniken  bör  utnyttjas   för  att  öka
deltagandet  från medborgarnas sida och vidga  deras
möjligheter    att     delta     i    och    påverka
problemformuleringar och diskussioner  före beslut i
folkvalda församlingar.

Regeringen  bör  utreda  Internets  användning   i
demokratiska  beslutsprocesser  och  förekomsten  av
eventuella  rättsliga och tekniska hinder därvidlag.
Vi  menar  att   offentlighetsprincipen   bör  kunna
tillämpas    så   att   allmänna   handlingar   görs
tillgängliga på  Internet,  Internets  betydelse för
unga    medborgares    politiska    engagemang   bör
uppmärksammas ytterligare och myndigheter bör arbeta
aktivt med att öppna sina system för  medborgarna så
att  många  rutinärenden  kan klaras av utan  större
insatser   från   personalen.  Andra   exempel   som
regeringen   bör   uppmärksamma    och   främja   är
diskussionsforum,    digitala   anslagstavlor    och
diskussionslistor;  det   bör  här  betonas  att  en
förutsättning för att dessa  deltagandeformer  skall
fungera väl är att även beslutsfattare engagerar sig
och finns i det digitala forumet, vilket tyvärr inte
alltid     har     varit    fallet.    Vidare    bör
personuppgiftslagens  konsekvenser för möjligheterna
till samhällsinformation  på Internet uppmärksammas.
Regeringen bör också uppmuntra  kommunala  initiativ
för  att öka användningen av Internet i demokratiska
processer.
Vad   som   anförts  ovan  bör  med  anledning  av
motionerna  2002/03:K383   yrkande  9,  2002/03:K385
yrkande 11, 2003/04:K290 yrkande  18,  2003/04: K400
yrkande  2,  2003/04:T474 yrkandena 23 och  24  samt
2003/04:T561 yrkande 6 ges regeringen till känna.

24. Demokratisk infrastruktur (punkt 30)

av Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att  utskottets  förslag  under  punkt  30
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 24. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K400 yrkande 3.

Ställningstagande

Kristdemokraterna  anser  att  det  geografiska  och
kulturella  avståndet   till   politiker   och   den
politiska  processen måste överbryggas. Återkommande
organiserade  tillfällen att möta förtroendevalda på
olika  nivåer  för   information   och   dialog  bör
övervägas.    Lämpliga   mötesplatser   för   sådana
politikerträffar  kan  vara  t.ex.  bibliotek  eller
skolaulor. Regeringen bör verka för att skapa sådana
mötesplatser  mellan medborgare och förtroendevalda.
Detta  bör  med  bifall  till  motion   2003/04:K400
yrkande 3 ges regeringen till känna.


25. Samverkan mellan offentliga och privata
aktörer och den ideella sektorn (punkt 31)

av Kerstin Lundgren (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  31
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i  reservation  25. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K223 yrkande 8.

Ställningstagande

Under  lång  tid har alltför skarpa  gränser  mellan
samhällets sektorer  dragits upp. Inte minst har det
för socialdemokratin varit  en  ideologisk fråga att
framhålla  den  offentliga sektorn  som  garant  för
likvärdighet, medan  framför  allt  småskalig privat
verksamhet  motverkats  och  det  civila   samhället
avfärdats. Synsättet får negativa följder såväl  för
ekonomin  som  för  demokratin.  Det  behövs  en  ny
struktur   för   att   uppmuntra   samverkan  mellan
offentliga  och  privata  aktörer  samt  det  civila
samhället. En utvecklad samverkan mellan  samhällets
olika  sektorer har en viktig demokratisk dimension.
Människors   möjligheter   att   påverka   ökar.  De
begränsas inte till att vara klient eller kund, utan
det   innebär   också  att  de  är  deltagare  eller
medborgare i dess  fulla  mening. Vad som nu anförts
bör med bifall till motion  2003/04:K223  yrkande  8
ges regeringen till känna.


26. Den statliga styrningen av den ideella
sektorn (punkt 32)

av  Tobias Krantz (fp), Liselott Hagberg (fp) och
Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 32 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i  reservation  26. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K26 yrkande 6.

Ställningstagande

Som  konstaterats  i samhällsvetenskaplig  forskning
har ett vitalt och självständigt  föreningsliv  stor
betydelse.   Det   civila  samhället  som  sätt  att
kanalisera  människors   sociala   och  medmänskliga
engagemang,  deras  intressen  och  deras  behov  av
kulturell  stimulans  ger  en  praktisk  skolning  i
samarbete   och  demokratiskt  arbete.  Det  stärker
sociala  band   och   skapar   ökad  förståelse  och
grundlägger    bättre    kommunikation.     I    ett
välfärdssamhälle  med  högt skattetryck är det  enda
möjliga  för  att  ge  den ideella  sektorn  rimliga
arbetsvillkor att ge olika  former  av  stöd för den
samhällsnyttiga     verksamheten.     Dock     måste
föreningslivets   självständighet   gentemot  staten
fortfarande betonas. Stöd skall ges enligt objektiva
kriterier  och  ersättning skall grundas  på  utfört
arbete.  Statlig styrning  av  föreningslivet  måste
undvikas noggrant. Det är enligt vår mening positivt
att   regeringen    aktualiserar   frågan   om   hur
stödformerna till föreningslivet  är  anpassade till
moderna arbets- och organisationsformer,  men  detta
får  inte  leda  till  ökat  utrymme för godtyckligt
beslutsfattande om stöd. Vad som  nu har anförts bör
med  bifall till motion 2003/04:K26  yrkande  6  ges
regeringen till känna.


27. Egenmakt via valfrihet (punkt 33)

av Tobias Krantz (fp) och Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i  reservation  27. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K385 yrkande 2.

Ställningstagande

Medborgare som tillförsäkras en utsträckt  valfrihet
och lär sig att agera målmedvetet som ett subjekt  i
relation   till   för   henne  eller  honom  viktiga
samhällsinstitutioner, lär  sig  sannolikt också att
hantera  sin  egen  roll  i  förhållande   till  det
offentliga  och  skapar därigenom en ökad upplevelse
av egen makt. Man  kan  principiellt se detta som en
fostran  till egen makt via  valfrihet.  Med  bifall
till motion 2002/03:K385 yrkande 2 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen detta till känna.


28. Medborgarbok (punkt 35)

av Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 35
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 28. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K400 yrkande 4.

Ställningstagande

För  att  betona medborgarskapets  rättigheter,  men
också dess  skyldigheter,  anser  jag  att  alla nya
medborgare    skall    få    en   medborgarbok   där
medborgarskapets innebörd tydliggörs  och samhällets
grundvärderingar formuleras. Boken bör  ges  av  den
svenska  staten  till  varje  svensk  medborgare som
uppnår  myndighetsåldern  18  år och till  alla  som
kommer    till   Sverige   och   erhåller    svenskt
medborgarskap.  Den  bör förmedla den värdegrund som
beskrivs i skolplanen.  Detta  bör,  med bifall till
motion  2003/04:K400 yrkande 4, ges regeringen  till
känna.


29. Debatt och folkbildning kring EU (punkt 36)

av Tobias  Krantz  (fp), Kerstin Lundgren (c) och
Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation  29.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2003/04:K26 yrkande 9.

Ställningstagande

Enligt    vår    mening    saknas    i   regeringens
demokratiskrivelse  framåtriktade  förslag  avseende
debatt och folkbildning kring EU. Frånsett under den
i tiden begränsade folkomröstningskampanjen om euron
har  Europafrågor  ett  väldigt  litet  utrymme   på
dagordningen i Sverige. Regeringen bör, i rollen som
Sveriges  företrädare i ministerråden och Europeiska
rådet, ta fler initiativ att förankra Europafrågorna
och tydligare poängtera deras betydelse för Sverige.
Med bifall  till  motion  2003/04:K26  yrkande 9 bör
riksdagen  som  sin mening ge regeringen detta  till
känna.


30. Folkomröstning om EU:s konstitutionella
fördrag (punkt 37)

av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i  reservation  30.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2003/04:K27 yrkande 1.

Ställningstagande

Ett  av  huvudsyftena med att utarbeta ett nytt  EU-
fördrag, EU-konstitutionen  och  valet  att låta ett
konvent ta fram ett första konstitutionsförslag  var
att  göra  unionen till en "medborgarnas union". Mot
denna bakgrund brister det enligt vår mening i logik
att     förvägra     folket     att     rösta     om
regeringskonferensens konstitutionsförslag.

Dessutom kommer regeringskonferensens slutresultat
att bli en  så  omfattande förändring av EU-systemet
att  svenskarna  bör   få   rätten  att  besluta  om
godkännandet av konstitutionen  i en folkomröstning.
Flera länder har redan beslutat eller  planerar  att
göra så.
Vi  anser  inte heller att riksdagen är lämpad att
fatta beslut om konstitutionsförslaget, dels för att
frågan inte diskuterades i den valrörelse där dagens
riksdag är vald  och  för  att  medborgarna omöjligt
därför kan ha valt dagens riksdagsledamöter  på  ett
mandat  att  fatta beslut om en konstitution för EU,
dels  för  att  vi   vet   att   riksdagen  inte  är
representativ  för svenska folket i  synen  på  EU:s
framtid, något som  inte  minst  folkomröstningen om
EMU med all tydlighet visade. Därför  bör regeringen
lägga  fram  förslag om folkomröstning om  förslaget
till ny EU-konstitution.
Med bifall till  motion  2003/04:K27 yrkande 1 bör
riksdagen som sin mening ge  regeringen  detta  till
känna.
Särskilda yttranden



Utskottets   beredning   av  ärendet  har  föranlett
följande särskilda yttranden.  I rubriken anges inom
parentes  vilken  punkt  i utskottets  förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1. Demokratipolitik (punkt 1)

av Gunnar Hökmark (m),  Henrik  S  Järrel (m) och
Nils Fredrik Aurelius (m).

Vi ifrågasätter regeringens långsiktiga  strategi  i
demokratipolitiken.  En  slutsats är att regeringens
demokratisyn är ytlig och snäv. Den fokuserar endast
på    frågor    om    valdeltagande     och    andel
förtroendevalda.

Socialdemokraterna         uppfattar        sällan
koncentrationen  av mycket makt  till  de  politiska
organen som problematisk. Tvärtom har det ofta hetat
att samhället blir  bättre ju fler beslut som fattas
"under demokratisk kontroll". Det är en socialistisk
grundhållning som står  i  strid  med  idén om varje
människas   rätt   till  frihet.  Denna  ideologiska
tilltro  till  den  politiska   maktens  förtjänster
kompletteras  hos  Socialdemokraterna  med  en  mera
diffus, men ändå uppenbar,  känsla  för  makten  som
sådan.  Av båda dessa skäl möts idéer om kontroll av
politiken  och  den  offentliga  maktutövningen  med
misstro.
Demokratiskrivelsen  är ytterligare ett exempel på
den trend som kan ses i regeringsförslagen, nämligen
att angelägna förslag till förbättringar byts ut mot
allmänt    tal,   storslagna    målsättningar    och
småförslag.  Den  svenska folkstyrelsen måste enligt
vår mening vitaliseras  efter  andra  linjer. Det är
ett  långsiktigt  arbete som måste ta sin  början  i
åtgärder   för   att  stärka   enskilda   människors
möjligheter  att  bestämma   själva  över  sin  egen
vardag.   Utan   en   sådan   ansats   kommer   alla
demokratireformer att bli otillräckliga eller t.o.m.
verkningslösa.
Ett     högt     valdeltagande     är     givetvis
eftersträvansvärt  men  att så starkt som regeringen
fokusera på insatser för  att  öka valdeltagandet är
något märkligt. Den demokratiska processen består av
mer än deltagande i de allmänna valen.
Vi håller vidare inte med regeringen  om  att  det
skulle   vara   "särskilt   oroande"   att   antalet
förtroendeuppdrag    minskar,    utan   ifrågasätter
regeringens föreställning att politiken  automatiskt
blir bättre om man ökar antalet politiker. Det finns
redan  ett  antal exempel på politiska organ  som  i
stort sett saknar  beslutsbefogenheter, vilket i sin
tur  leder  till  minskat  engagemang  och  fallande
förtroende för politiken.
Däremot anser vi  det  vara väsentligt med tydliga
ansvarsförhållanden mellan  olika  politiska  nivåer
och goda möjligheter till ansvarsutkrävande. När  en
högre   maktnivå   urholkar   värdet   av  kommunalt
förtroendevaldas   politiska  arbete  påverkar   det
självfallet människors  engagemang  och vilja att ta
på  sig  förtroendeuppdrag.  Stopplagarna   som   är
avsedda att hindra kommunala beslut som inte stämmer
överens  med  Socialdemokraternas uppfattning om hur
vissa frågor skall  hanteras har urholkat betydelsen
av    kommunala    förtroendeuppdrag.     De    s.k.
rättighetslagarna  som ålägger kommunerna ett  antal
uppgifter  att  sköta   utan   att   de  kompenseras
ekonomiskt  är andra exempel på hur förtroendet  för
politiken  urholkas  när  ansvarsförhållandena  blir
oklara och de  som bär ansvaret gentemot medborgarna
inte kan påverka  besluten.  Det  är  noterbart  att
regeringen  i  sin  skrivelse  över huvud taget inte
analyserar på vilket sätt regeringens  egen  politik
påverkar    bilden    av   förtroendemannauppdragets
betydelse och värdet av den enskildes engagemang.
Vi menar också att en  begränsad  politisk  sektor
kan  stärka demokratin genom att politikerrollen  då
tydliggörs.  I  linje med detta anser vi att antalet
riksdagsledamöter skall minskas samt att landstingen
skall avskaffas som politisk nivå.
Slutligen vill  vi  understryka  att  det  inte är
statens   uppgift  att  tala  om  för  de  politiska
partierna hur  representativa  deras  företrädare är
för befolkningen samt erinra om att vi i Sverige har
en  fri  nomineringsrätt. Självfallet ligger  det  i
partiernas  intresse att ha så representativa listor
i  valen  som möjligt,  men  deras  sammansättningar
skall inte styras av statliga direktiv.

2. Demokratipolitik (punkt 1)

av Helena Höij (kd).

Kristdemokratin  bygger  på  idén om alla människors
lika värde och att deras värdighet inte får kränkas.
Den moderna demokratin är den  bästa  styrelseformen
eftersom  den  utgår  från  denna värdegrund.  Denna
värdegrund  bör  även  prägla  beteendet  medborgare
emellan.  Den  innebär  att medborgarna  måste  visa
tolerans  gentemot  varandra   och  respekt  för  de
människor man inte är överens med.  Värderingen  ger
skäl  för empati och solidaritet, för ett engagemang
och ansvar  som  sträcker  sig  utöver egenintresse,
familjeband, kön, etnicitet, religion  osv. På denna
värdegrund  byggs den mellanmänskliga tillit  som  i
sin tur är en förutsättning för att konflikter skall
kunna lösas på fredlig väg. Om inte denna värdegrund
ständigt poängteras,  prövas och vårdas riskerar den
att undergrävas och förtvina.  Därmed  bereds  plats
för  maktmissbruk, elitism och i förlängningen någon
form av diktatur.

Vi lever  i  en  ofullkomlig  värld.  En värld där
människan ständigt finns i ett spänningsfält  mellan
ont  och  gott.  Tanken om människans ofullkomlighet
pekar  därför  på  något   typiskt  mänskligt.  Alla
människor  begår  misstag.  Vi   kallar   detta  för
ofullkomlighetstanken.    Insikten   om   människans
ofullkomlighet  klargör  behovet   av   medborgerlig
samverkan och maktdelning och lägger en viktig grund
för  en  utvecklad och realistisk syn på demokratin.
Enligt min  mening saknas denna insikt i regeringens
demokratiskrivelse.   Jag   anser   också   att  den
kommunala kompetensen bör regleras tydligare  än vad
som  i  dag  är  fallet  för  att  ge  kommunerna en
vidsträckt      bestämmanderätt      inom      deras
kompetensområde    och    stärka    den    kommunala
självstyrelsen.    I    linje    med    detta    bör
subsidiaritetsprincipen skrivas in i svensk grundlag
som riktlinje för den vertikala maktdelningen.
Den  moraliska  grunden  för demokratin bildas och
formas  i  de  sociala  sammanhang  som  formar  ett
samhälle. Givetvis är hemmet  och  familjen, skolan,
kyrkor, föreningar, organisationer och  folkrörelser
av   största  betydelse.  En  demokratisk  stat   är
beroende  av  att det finns ett värdevitalt samhälle
med levande och  medvetandegjorda moraluppfattningar
hos    enskilda   och   grupper    samt    att    de
moraluppfattningar  som där finns ger grund och stöd
för   demokratin.   Enligt   min   mening   förbiser
regeringen  dessa sociala  institutioners  betydelse
för demokratin. Det är av största vikt att uppmuntra
och   förstärka   medborgarnas   eget   demokratiska
ansvarstagande.  Stat  och  kommun  måste främja det
engagemang       som       finns       i       olika
medborgarsammanslutningar:    i    föreningar    och
folkrörelser,   i   kyrkor  och  samfund,  i  lokala
utvecklingsgrupper och i nya sociala rörelser.

3. Demokratipolitik (punkt 1)

av Gustav Fridolin (mp).

I   väsentliga  delar  skiljer   sig   Miljöpartiets
demokratisyn  från  den som framkommer i regeringens
skrivelse.   I  en  följdmotion   (2003/04:K27)   på
skrivelsen konkretiserar vi ett antal förslag om hur
demokratin skulle  kunna stärkas och mer direkt utgå
från medborgarna, som  i  dag  inte  är  föremål för
utredning och inte heller kommer att bli det inom en
snar  framtid.  I  övrigt  beskrivs  våra krav  inom
demokratiområdet  i  följdmotionen (2001/02:K66)  på
regeringens proposition Demokrati för det nya seklet
(2001/02:80) samt i vårt partiprogram.


4. Personval (punkt 6)

av Kerstin Lundgren (c).

Konstitutionsutskottet   behandlade   i   betänkande
2003/04:KU13   motioner   om   sänkta   spärrar  vid
personvalet.  Utskottet  såg  det naturligt  med  en
fortsatt   bred   diskussion   kring    frågor    om
utformningen  av  personvalsinslaget  i valsystemet.
Med  hänvisning  till  den  kommande  översynen   av
regeringsformen  och de samtal som regeringen inlett
med riksdagens partier,  bedömdes  det inte påkallat
med  nya  initiativ  i  frågan.  Mot den  bakgrunden
avslogs samtliga motioner.

Då  inget  nytt  framkommit  som  pekar   på   att
förutsättningarna  förändrats  utgår  jag  ifrån att
frågorna kommer att bli föremål för översyn.  Av det
skälet   förhåller  jag  mig  till  de  nu  aktuella
motionerna   på   samma   sätt   som  när  utskottet
behandlade betänkande 2003/04:KU13.  Självfallet  är
min  och  Centerpartiets  utgångspunkt i en kommande
översyn den linje som angavs  i  motion 2002/03:K241
om  att avskaffa spärrarna i personvalet  till  både
riksdag, kommun och landsting.

5. Valdagar (punkt 7)

av Kerstin Lundgren (c) och Gustav Fridolin (mp).

Konstitutionsutskottet   behandlade   i   betänkande
2003/04:KU13  motioner  med krav på skilda valdagar.
Då  inget  nytt  framkommit   som   pekar   på   att
förutsättningarna  i  frågan förändrats vidhåller vi
samma  ställningstagande  som  baseras  på  att  den
prövas i  den kommande översynen av regeringsformen.
Självfallet  är  vår  utgångspunkt i frågan densamma
som kom till uttryck i motion 2002/03:K241, dvs. att
skilda valdagar skall införas.


6. Rösträttsålder (punkt 8)

av  Mats  Einarsson  (v),   Tobias  Krantz  (fp),
Kerstin Lundgren (c), Liselott  Hagberg  (fp) och
Helena Höij (kd).

Det  finns  många  undersökningar  som  pekar på att
ungdomar är mycket politiskt intresserade men att de
upplever ett utanförskap. Vi anser att införandet av
den    fyraåriga    mandatperioden   motiverar   att
rösträttsåldern sänks,  eftersom  det  lett till att
ungdomar som fyller 18 år efter valdagen får vänta 4
år  innan  de  får  rösta i riksdagsval. Enligt  vår
mening  riskerar  detta   att   förstärka  ungdomars
upplevelser  av utanförskap. Det är  därför  viktigt
att vallagen ändras så att de som fyller 18 år under
år då allmänna val hålls blir röstberättigade.

Konstitutionsutskottet   behandlade  i  betänkande
2003/04:KU13   motioner   med   krav   på   justerad
rösträttsålder. I denna del yrkade  vi  på att under
förutsättning    att    rösträttsåldern    också   i
fortsättningen  är  18 år skulle rätten att rösta  i
allmänna  val inträda  det  år  då  väljaren  uppnår
rösträttsåldern.   Detta  innebär  i  sig  inte  att
kopplingen  mellan  rösträtt  och  valbarhet  bryts.
Självfallet vidhåller  vi  vår  uppfattning i frågan
och  förutsätter  att denna del kan  komma  att  bli
föremål för prövning  i  den  kommande  översynen av
regeringsformen.

7. Ökad horisontell och vertikal maktdelning
(punkt 26)

av Kerstin Lundgren (c).

Konstitutionsutskottet     behandlade    i    ärende
2003/04:KU9 behovet av en översyn av regeringsformen
för  att  åstadkomma en bred översyn  av  såväl  den
vertikala  som   horisontella   maktdelningen.   Här
konstaterades  att  såväl  den kommande översynen av
regeringsformen  som  det  fortsatta  uppdraget  för
Ansvarskommittén  skulle  komma   att  beröra  dessa
frågor. Av detta skälet avslogs då  ett flertal krav
med denna inriktning. Detta innebar självfallet inte
att   de  olika  förslagen  övergivits,  vilket   då
påtalades - av samtliga partier som väckt förslag på
området  -  i  särskilda yttranden till betänkandet.
Jag  vidhåller  för  min  del  denna  linje,  vilken
omfattar de förslag  som  kom  till uttryck i motion
2002/03:K241  om  flernivådemokrati   byggd  utifrån
federalismens     principer,     stärkt     kommunal
självstyrelse     och     utkrävbara    individuella
rättigheter.


8. Medborgarkontrakt (punkt 34)

av Tobias Krantz (fp), Gustav  Fridolin  (mp) och
Liselott Hagberg (fp).
Folkpartiet liberalerna och Miljöpartiet de  gröna
tillsatte  hösten  2003  en  arbetsgrupp  för stärkt
medborgarmakt,  mångfald  och valfrihet. Inom  ramen
för arbetsgruppens arbete arrangerades  i  mars 2004
en  offentlig  hearing. Hearingen visade många  goda
exempel   på   hur  man   kan   jobba   med   stärkt
medborgarmakt och  med inflytandefrågor. Vi tror att
medborgarkontrakt kan  vara  ett sätt att stärka den
enskildes rättigheter och möjligheter  i  samhället,
inom  vitt  skilda  samhällssektorer. Arbetsgruppens
arbete kommer att resultera  i  en slutrapport under
våren.  I  avvaktan  på  arbetsgruppens   slutsatser
avstår vi från att reservera oss.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag


Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2003/04:110 Demokratipolitik

Följdmotioner


2003/04:K24 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om maktdelning.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  hoten  mot
demokratin.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om skilda valdagar.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om respekten  för och
starkare    grundlagsskydd   för   den   kommunala
självstyrelsen.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  nyval  i
kommunerna.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om personval.

2003/04:K25 av Kerstin Lundgren m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att det behövs en
förbättrad  analys  av  varför  väljarna  i mindre
utsträckning röstar i kommun- och landstingsval än
i övriga val.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om att det behövs en
förbättrad  analys  av vilka åtgärder  som  skulle
stimulera  fler  medborgare   att   delta  och  ta
förtroendeuppdrag samt av varför många  väljer att
lämna förtroendeuppdrag.

3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  att  fullmäktige
skall   besluta   om  att  anordna  en  rådgivande
folkomröstning om 10 % av medborgarna kräver det.

2003/04:K26 av Tobias Krantz m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om valdeltagande och
forskning     kring    faktorer    som    påverkar
valdeltagande.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  förbättrad
uppföljning av demokratiprojekt.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att i den kommande
författningsutredningen   se  över  hur  ett  ökat
personvalsinslag kan genomföras i syfte att stärka
representativiteten i de folkvalda församlingarna.

4.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om hot och våld mot
förtroendevalda.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att i den kommande
författningsutredningen      se      över      hur
regeringsformens rättighetskapitel kan förstärkas.

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att inte
öka   den  statliga  styrningen  av  den   ideella
sektorn.

7. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om betydelsen av  en
god skolmiljö, fri från mobbning och intolerans.

8. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  kvalitativa
jämställdhetsaspekter     i    uppföljningen    av
fördelningen av makt mellan män och kvinnor.

9.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om regeringens ansvar
för debatten om Europafrågor.

2003/04:K27 av Gustav Fridolin m.fl. (mp):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om  att  en
folkomröstning  om regeringskonferensens  slutliga
förslag till EU-konstitution skall hållas.

2.  Riksdagen  begär   att  regeringen  lägger  fram
förslag  om införandet  av  medborgarförslag  till
fullmäktige  och  nämnder  i samtliga kommuner och
landstingskommuner i enlighet  med  vad i motionen
anförs.

3.  Riksdagen begär att regeringen lägger  fram  ett
förslag    om    förbättrade    möjligheter    för
förtroendevalda  att behålla förtroendeuppdrag vid
avflyttning i enlighet med vad i motionen anförs.

4. Riksdagen begär att  regeringen  lägger  fram ett
förslag  om  sänkt  rösträttsålder  och förändrade
rösträtts- och valbarhetskriterier i  enlighet med
vad i motionen anförs.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om behovet av en ny
genomgång  av  förslagen  i departementspromemoria
1998:35  i  syfte  att  genomföra  däri  framförda
förslag.


Motioner från allmänna motionstiden
2002


2002/03:K383 av Gustav Fridolin (mp):

9. Riksdagen begär att regeringen  utreder Internets
användning  i  demokratiska beslutsprocesser  samt
uppmuntrar   och   utvärderar   sådana   kommunala
initiativ.

15.  Riksdagen  begär att  regeringen  ånyo  utreder
frågan  om  demokratins   framtid   i   syfte  att
återkomma med förslag för en mer direkt demokrati.

2002/03:K385 av Helena Bargholtz m.fl. (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  åtgärder mot det
politiska utanförskapet.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om fostran till egen
makt.

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om att utveckla  e-
demokratin.

2002/03:Sf289 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för  att
öka  andelen  personer  med utländsk bakgrund i de
beslutande, verkställande och dömande organen.


Motioner från allmänna motionstiden
2003


2003/04:K223 av Maud Olofsson m.fl. (c):

8.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om vikten av en ny
struktur för att  öka  samverkan mellan offentliga
och privata aktörer och det civila samhället.

2003/04:K259 av Anne-Marie Ekström (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att  införa  möjlighet till
tillfällig ledighet vid kommunfullmäktigeuppdrag.

2003/04:K289 av Tobias Krantz m.fl. (fp):

9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om   kommunala
"konstitutionsutskott".

2003/04:K290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i motionen anförs  om  det  politiska
utanförskapet.

18. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om att utveckla  e-
demokratin.

2003/04:K304 av Rossana Dinamarca m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  att  det  till  kommittédirektiv  2003:56,
Statligt stöd till kvinnoorganisationer, fogas ett
tilläggsdirektiv, enligt vad i motionen anförs.

2. Riksdagen begär att regeringen även kartlägger  i
vilken   mån   invandrade   kvinnor   i   dag  ges
förutsättningar att tillvarata sina rättigheter  i
Sverige  samt ger förslag till hur situationen kan
förbättras enligt vad i motionen anförs.

2003/04:K310 av Anne-Marie Ekström (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i   motionen    anförs    om    att    införa
medborgarkontrakt.

2003/04:K316 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

Riksdagen   begär   att   regeringen   genomför   en
kartläggning av våld och hot mot kvinnliga politiker
och  återkommer  till  riksdagen  med  förslag  till
åtgärder.

2003/04:K349 av Kjell-Erik Karlsson (v):

Riksdagen  begär  att regeringen lägger fram förslag
till ändring i kommunallagen  så  att  kommuner  och
landsting  vid  fastställande av kommunalt partistöd
skall införa ett  grundbidrag  så  att man ej på ett
otillbörligt sätt missgynnar ett parti  eller gynnar
ett  annat  genom  anpassningen och fördelningen  av
partistödet i kommunerna.

2003/04:K400 av Tuve Skånberg m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  åtgärder mot
bristande  politisk information och mot  bristande
kunskaper om den demokratiska processen.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
informationsteknikens    roll   för   att   främja
demokratin.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  att  skapa
mötesplatser      mellan       medborgare      och
förtroendevalda.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om medborgarbok.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  åtgärder för
bättre förutsättningar för att folkopinioner skall
kunna påverka den demokratiska processen.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om åtgärder för att
förändra  förtroendeuppdragets utformning  så  att
fler människor attraheras av det.

7.  Riksdagen   begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag till lagstiftning  som  stärker skyddet av
förtroendevalda mot hot och våld,  i  paritet  med
skyddet av tjänstemän mot hot och våld.

8.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om nyrekrytering  av
förtroendevalda.

9. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  en  statlig
utredning    som   utifrån   Demokratiutredningens
förslag utvecklar  "ett  offentligt  etos  och  en
demokratisk professionalism".

2003/04:K443 av Jan Emanuel Johansson och Mikael
Damberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  möjligheten för hotade
förtroendevalda   att   få   tillstånd    att   bära
tårgasanordningar   eller   andra  till  verkan  och
ändamål jämförliga anordningar.

2003/04:Ju446 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att vidta åtgärder
mot hoten och våldet mot förtroendevalda.

2003/04:T474 av Sven Bergström m.fl. (c):

23. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om möjligheten  till
ökad    delaktighet     i     demokratin     genom
informationsteknik.

24.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om att det virtuella
forumet  måste utformas så att beslutsfattare  och
medborgare kan kommunicera på samma villkor.

2003/04:T561 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om att utveckla  e-
demokratin.

2003/04:MJ412 av Jan Andersson m.fl. (c):

12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad som i motionen anförs om att alla typer
av  utomparlamentariska  metoder  som skadar andra
människor, djur, ekosystem eller orsakar ekonomisk
skada på någon annans egendom inte hör hemma i ett
demokratiskt samhälle.

13.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om den enskildes
rättssäkerhet mot odemokratiska påverkansmetoder.