Delgivningsfrågor
Betänkande 1990/91:JuU8
Justitieutskottets betänkande
1990/91:JUU08
Delgivningsfrågor
Innehåll
1990/91
JuU8
Propositionen
I proposition 1990/91:11 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till 1. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428), 2. lag om ändring i rättegångsbalken, 3. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291), 4. lag om ändring i lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m., 5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Lagförslagen har granskats av lagrådet.
Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 12.
I samband med propositionen behandlar utskottet tre med anledning av propositionen väckta motioner. Motionsyrkandena redovisas på s. 11.
De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.
Motioner
1990/91:Ju6 av Berith Eriksson (v) vari yrkas 1. att riksdagen avslår propositionens förslag om delgivning genom arbetsgivaren, 2. att riksdagen avslår propositionens förslag om rätt för polismyndighet att i vissa fall öppna delgivningsförsändelse.
1990/91:Ju7 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen -- med avslag på propositionens förslag i motsvarande del -- hos regeringen begär förslag i enlighet med vad i motionen anförts om förenklad delgivning, 2. att riksdagen avslår propositionens förslag om att hemliga telefonnummer skall göras tillgängliga för delgivningsändamål.
1990/91:Ju8 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av 12 § delgivningslagen (1970:428).
Utskottet
Inledning
Delgivning är ett sätt att i rättsligt reglerade former få rimliga garantier för att en viss handling, eller innehållet i den, når sin adressat. Regler om delgivning finns främst i delgivningslagen (1970:428; DL). Bestämmelser om delgivning finns också i rättegångsbalken (RB) och i delgivningsförordningen (1979:101). Härutöver finns särskilda regler om delgivning i en mängd andra författningar.
Delgivningsreglerna har setts över vid flera tillfällen sedan delgivningslagens tillkomst (jfr t.ex. prop. 1978/79:11, JuU11, rskr. 36 och 1984/85:109, JuU23, rskr. 216). Syftet har varit att effektivisera delgivningsverksamheten. Trots olika reformer har delgivningsproblemen emellertid ökat från år till år, framför allt i storstäderna.
Riksdagens revisorer granskade år 1987 hur delgivningsverksamheten fungerade vid olika myndigheter, och revisorerna föreslog att delgivningsförfarandet vid domstolar och statliga myndigheter samt stämningsmannaorganisationen skulle bli föremål för en genomgripande översyn (förs. 1987/88:16).
Utskottet uttalade vid sin behandling av revisorernas förslag att det, med hänsyn till att frågan redan var aktualiserad inom justitiedepartementet, var tillräckligt med ett uttalande att revisorernas förslag borde beaktas under det fortsatta utredningsarbetet i regeringskansliet. Samtidigt underströk utskottet att det var angeläget att en nyordning kom till stånd utan dröjsmål. Riksdagen följde utskottet (1988/89:JuU9, rskr. 34).
Som ett resultat av översynen inom justitiedepartementet publicerades år 1989 promemorian (Ds 1989:75) Några delgivningsfrågor. I promemorian föreslås en rad författningsändringar som syftar till att ytterligare underlätta och effektivisera delgivningsverksamheten. Vidare har domstolsverket lämnat ett förslag som rör vidimering av de handlingar som skall delges. Promemorian och domstolsverkets förslag och remissbehandlingen av dem ligger till grund för ställningstagandena i propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram ett antal förslag för att förenkla och förbättra delgivningsverksamheten.
I syfte att minska antalet delgivningar föreslås att domstolarna skall noggrannare pröva om delgivning verkligen är påkallad när ett meddelande skall tillställas någon. Vidare föreslås att parter i mål och ärenden under vissa förutsättningar skall kunna delges genom att brev skickas med posten till den söktes adress utan krav på mottagningsbevis, förenklad delgivning. Delgivning per telefon föreslås få ett utvidgat användningsområde, och sekretessen för hemliga telefonnummer föreslås kunna hävas i ökad utsträckning om uppgiften behövs för delgivningsändamål. Slutligen föreslås att en möjlighet till surrogatdelgivning med arbetsgivare skall införas och att möjligheterna till delgivning med en suppleant för en behörig ställföreträdare för en juridisk person skall utvidgas.
Allmänt
Som utskottet tidigare uttalat (se 1988/89:JuU9) är en väl fungerande delgivningsverksamhet viktig för det allmännas möjligheter att tillgodose såväl enskilda rättssökandes krav på effektivitet i förvaltning och rättskipning som det övergripande intresset av en effektiv brottsbekämpning. Mot denna bakgrund ser utskottet positivt på att regeringen nu har lagt fram lagförslag i syfte att förbättra och förenkla delgivningsverksamheten.
Förenklad delgivning
I propositionen föreslås att kravet på bevis om delgivning, t.ex. i form av mottagningsbevis, slopas vid ordinär delgivning i vissa fall; förenklad delgivning. Detta gäller delgivning med part i mål eller ärende vid domstol eller myndighet om parten är medveten om att ärendet är anhängigt vid domstolen eller myndigheten. En förutsättning skall vara att myndigheten först skickar delgivningshandlingen med posten till den sökte under hans senast kända adress och därefter, minst en dag senare, skickar ett meddelande om att delgivningshandlingen har skickats. Delgivningen skall i så fall anses ha skett två veckor efter det att meddelandet skickades, om det inte med hänsyn till omständigheterna framstår som osannolikt att delgivningshandlingen har kommit fram till den söktes adress. Detta delgivningssätt får endast användas om den sökte i förväg fått upplysning om att förenklad delgivning kan komma att användas. Förenklad delgivning får inte avse stämningsansökningar eller andra handlingar varigenom mål eller ärende anhängiggörs och får inte heller i övrigt användas om det är olämpligt med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet.
I motion Ju7 framförs invändningar mot den föreslagna ordningen. Motionärerna anser att inskränkningar i förslaget av rättssäkerhetsskäl bör göras så att förenklad delgivning inte skall få användas i fråga om handlingar som kan ha ingripande betydelse för den sökte. De yrkar därför avslag på förslaget om förenklad delgivning och vill att regeringen skall få i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett nytt förslag i denna del.
Det i motionen aktualiserade spörsmålet diskuteras också i propositionen. Justitieministern hänvisar (s. 21) till att vissa remissinstanser varit inne på att sådana handlingar varom här är fråga inte bör få delges med förenklad delgivning. Enligt hennes mening skulle emellertid en sådan regel medföra för stora tillämpningsbekymmer och skulle dessutom riskera att radikalt minska tillämpningsområdet för förenklad delgivning. Det finns, anser hon, inte heller behov av att så snävt kringgärda dess användningsområde. Slutligen betonar hon att det är myndigheten själv som avgör i vilken utsträckning förenklad delgivning skall användas och att myndigheten kan avstå från att använda den om den bedöms som mindre lämplig.
Utskottet vill för sin del ta fasta på att förenklad delgivning, som direkt framgår av förslaget, endast får användas om det med hänsyn till omständigheterna inte är olämpligt. Myndigheten måste således göra en bedömning av om en viss handling bör delges i förenklad form eller ej, och myndigheten har möjlighet att välja annat delgivningssätt t.ex. i fråga om handlingar vilkas innehåll i det särskilda fallet framstår som mycket ingripande för den enskilde. Den lagtekniska konstruktionen, som för övrigt redan finns i delgivningssammanhang (se 3 § tredje stycket DL), tillgodoser enligt utskottets uppfattning såväl de rättssäkerhetskrav som bör ställas som syftet med motionen. Utskottet, som således ansluter sig till justitieministerns nyss redovisade uppfattning, tillstyrker bifall till förslaget om förenklad delgivning och avstyrker bifall till motionen i denna del.
Surrogatdelgivning genom arbetsgivare
Enligt förslaget får en delgivningshandling lämnas till den söktes arbetsgivare om den sökte inte träffas på sin arbetsplats under sin vanliga arbetstid. Med arbetsgivare skall därvid förstås en person i företagsledande eller därmed jämförlig ställning eller chefen för den personaladministrativa verksamheten på den söktes arbetsplats.
I motionerna Ju6 och Ju8 yrkas med åberopande av integritetshänsyn avslag på propositionen i denna del.
Frågan om surrogatdelgivning genom arbetsgivaren aktualiserades redan år 1983 i departementspromemorian (Ds Ju 1983:13) Effektivare delgivning, som låg till grund för 1985 års lagstiftningsärende (prop. 1984/85:109, JuU23, rskr. 216). Förslaget diskuterades i propositionen men departementschefen stannade då för att förslaget inte borde leda till lagstiftning. Skälen för det var huvudsakligen att en sådan delgivning skulle kunna kännas besvärande för såväl den anställde som arbetsgivaren och att den kunde påverka arbetsgivarens förhållande till den anställde negativt. Frågan skulle dock, framhölls det i propositionen, kunna komma att tas upp på nytt om ett påtagligt behov skulle visa sig, framför allt i de fall den sökte inte kunde förmås medverka till delgivning i annan form.
Enligt justitieministerns bedömning har den situationen nu uppstått. Bl.a. hänvisar hon till att arbetsplatsbesök enligt uppgift från delgivningscentralen i Stockholm görs i närmare 15 % av delgivningsärendena. I knappt hälften av dessa ärenden krävs ytterligare besök eller andra delgivningsansträngningar. Delgivningscentralens bedömning är, anför hon, att en möjlighet till surrogatdelgivning genom arbetsgivaren skulle leda till att man i de allra flesta fall skulle kunna genomföra delgivningen vid det första försöket att delge på arbetsplatsen.
I det nyssnämnda lagstiftningsärendet infördes en bötessanktionerad skyldighet för arbetsgivaren att uppge om den som söks för delgivning på en arbetsplats är anställd där samt att, om så är fallet, upplysa om den söktes arbetstider m.m. (se 27 och 30 §§ DL).
Det bör i sammanhanget anmärkas att arbetsplatsdelgivning som regel blir aktuell endast som ett led i stämningsmannadelgivning, som i princip får tillgripas först när ordinär delgivning misslyckats. En utgångspunkt för det kommande resonemanget är alltså att den sökte är en person som inte frivilligt medverkar till delgivning (se 3 § DL).
Utskottet anser det för sin del klart att det i många fall kommer att väcka mindre uppmärksamhet kring den sökte om försändelsen får lämnas till arbetsgivaren än om stämningsmannen, måhända vid upprepade tillfällen, måste fråga sig fram på den söktes arbetsplats. Dessutom är det naturligtvis så att stämningsmannen redan med de nuvarande reglerna ofta måste tala om sitt ärende för att få de upplysningar han behöver för att genomföra delgivningen. Den personkrets stämningsmannen då vänder sig till torde ofta sammanfalla med den som surrogatdelgivning skulle kunna ske genom. Något nämnvärt extra obehag torde således inte tillfogas arbetstagaren om surrogatdelgivning enligt förslaget i propositionen möjliggörs. Härtill kommer, som nyss framgått, att surrogatdelgivning endast torde bli aktuell i sådana fall då den sökte försöker undvika delgivning. Utskottet vill slutligen understryka att enligt förslaget arbetsgivarens medverkan vid surrogatdelgivning är frivillig. En arbetsgivare som inte vill medverka kan således vägra att göra det utan att närmare behöva ange sina skäl härför.
Mot den här angivna bakgrunden ser utskottet inga hinder att biträda förslaget om surrogatdelgivning med arbetsgivaren. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker bifall till nu behandlade motionsyrkanden.
Hemliga telefonnummer
I propositionen föreslås att uppgift om hemligt telefonnummer till en enskild person skall få lämnas ut till en myndighet utan hinder av sekretess, om uppgiften behövs för delgivning. En förutsättning är att det kan antas att den sökte håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl. Regleringen föreslås ske i 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100).
I motion Ju7 yrkas avslag på regeringsförslaget. Motionärerna anser att starka skäl talar emot att låta en myndighet få tillgång till hemligt telefonnummer utan föregående intresseprövning enligt generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen.
Sekretessprövning enligt generalklausulen innebär att den myndighet som har tillgång till den hemliga uppgiften endast får lämna ut den om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda.
Enligt nu gällande regler får hemliga telefonnummer lämnas ut först efter en sådan prövning.
Televerket har, som framgår av propositionen (s. 39), upplyst att uppgift om hemligt telefonnummer i praktiken endast lämnas ut om det intresse myndigheten vill tillgodose är angeläget ur samhällets synpunkt och uppgiften om det hemliga telefonnumret är nödvändig för att detta intresse skall kunna tillgodoses.
I landet finns ett stort antal hemliga telefonabonnemang, sammanlagt omkring 300 000. I promemorian, som ligger till grund för flertalet av förslagen i propositionen, uttrycks uppfattningen att telefonen är ett mycket viktigt hjälpmedel i delgivningsverksamheten och att de hemliga telefonnumren innebär ett allvarligt hinder för verksamheten. Under remissförfarandet har denna uppfattning bekräftats, och bl.a. domstolarna, polisen och kronofogdemyndigheterna har understrukit det värdefulla i att telefonens möjligheter kan utnyttjas fullt ut.
I 1985 års lagstiftningsärende intogs ståndpunkten att utlämnande av hemliga telefonnummer av integritetsskäl endast fick ske efter prövning enligt generalklausulen. Mot den nyss angivna bakgrunden har justitieministern nu kommit fram till att denna inställning bör omprövas.
Utskottet delar den uppfattningen.
Som utgångspunkt för en sådan omprövning bör enligt utskottets uppfattning bl.a. ligga att det stora antalet hemliga telefonnummer utgör ett allvarligt hinder i delgivningsverksamheten och att det finns ett befogat intresse hos myndigheterna att få tillgång till sådana nummer i så stor utsträckning som möjligt. Härvidlag är att märka att flertalet remissinstanser ansett att delgivningsintresset väger tyngre än integritetsintresset. Vidare bör en reglering innehålla en inskränkning av möjligheten att få ut uppgift om hemligt telefonnummer till sådana fall där det kan antas att den sökte försöker undvika delgivning eller det annars finns synnerliga skäl. Slutligen måste sekretessen för ett hemligt telefonnummer bevaras hos den mottagande myndigheten.
Enligt förslaget får televerket lämna ut uppgiften endast om den myndighet som behöver den finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller om det annars finns synnerliga skäl. Utskottet, som noterar att den föreslagna regelns konstruktion kan sägas bryta mot systematiken i sekretesslagen, har ingen erinran mot regelns sakliga innehåll. Tvärtom innehåller den enligt utskottets uppfattning en nödvändig begränsning av rätten att få del av hemligt telefonnummer. Utskottet vill i detta sammanhang också peka på det självklara i att prövningen av om en sådan begäran skall göras sker på tillräckligt hög nivå inom myndigheten. Som justitieministern påpekar bör t.ex. prövningen i domstol göras av domaren själv. Slutligen vill utskottet erinra om att den sekretess som gäller beträffande ett hemligt telefonnummer hos televerket även gäller hos den myndighet som tar emot uppgiften (se 7 kap. 26 § sekretesslagen). Det är inte minst mot den bakgrunden angeläget att rutiner i samarbetet mellan myndigheterna utarbetas så att sekretessen i fråga om hemligt telefonnummer garanteras.
Sammantaget finner utskottet inte att man av integritetshänsyn bör avstå från möjligheten att effektivisera delgivningsverksamheten på angivet sätt. Med hänsyn härtill och då regeringsförslaget i övrigt väl svarar mot de krav som bör ställas finner utskottet inte anledning till erinran mot förslaget. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker bifall till det här behandlade yrkandet i motion Ju7.
Öppnande av delgivningsförsändelse
I propositionen föreslås att en delgivningsförsändelse som i slutet kuvert inlämnats till en polismyndighet för stämningsmannadelgivning får öppnas av polismyndigheten om det behövs för att innehållet skall kunna överbringas till en annan polismyndighet för delgivning med den sökte. En förutsättning är att avsändaren inte förbjudit att försändelsen öppnas.
I motion Ju6 yrkas avslag på förslaget. Motionären anser att tillräckligt starka skäl för att inskränka det i 2 kap. 6 § regeringsformen (RF) stadgade skyddet för brevhemligheten inte föreligger.
Förslaget tar sikte på sådana situationer där den sökte grips eller medtas till förhör hos polisen. Om det då visar sig att den omhändertagne söks för delgivning i ett annat polisdistrikt -- detta framgår av det s.k. spärregistret -- bör delgivning naturligtvis ske. Ett hinder med gällande regler är att den sökte ofta inte kan kvarhållas hos polisen mer än några timmar. Under den tid som då står till förfogande hinner delgivningsförsändelsen i många fall inte sändas över. Ett sätt att komma till rätta med denna situation är att utnyttja telefax för att sända delgivningshandlingen till den polismyndighet som omhändertagit den sökte. En förutsättning härför är att delgivningsförsändelsen får brytas.
Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget som förväntas få stor praktisk betydelse.
Reglerna i 2 kap. 6 § RF ger medborgarna ett skydd gentemot det allmänna mot bl.a. undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse. Enligt 2 kap 12 § RF får detta skydd inskränkas genom lag för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle.
I fråga om skyddet för brevhemligheten pekar justitieministern (s. 42 f) särskilt på att avsändaren av en delgivningsförsändelse genom en påteckning på kuvertet har möjlighet att förbjuda att försändelsen öppnas. I fråga om mottagarens integritet finner hon inget oacceptabelt i att personal hos polisen får möjlighet att se innehållet i de försändelser som bryts. Hennes bedömning görs mot den bakgrunden att de flesta delgivningsförsändelser kommer från en myndighet och att avsändaren har möjlighet att hindra att försändelsen bryts, t.ex. om sekretess gäller för innehållet. Hon framhåller också att den omständigheten att försändelsen bryts och vidaresänds med telefax givetvis inte föranleder att delgivningshandlingen skall betraktas som allmän handling hos någon av polismyndigheterna.
Utskottet har i denna fråga samma uppfattning som justitieministern, och utskottet förordar alltså att förslaget genomförs. Motion Ju6 i här behandlad del avstyrks.
Ikraftträdande
Enligt regeringsförslaget skall de nya reglerna träda i kraft den 1 januari 1991. Denna tidpunkt bör senareläggas något med hänsyn till tidsåtgången för information till berörda myndigheter m.m. Utskottet förordar att ikraftträdandet sker den 1 februari 1991.
I övrigt föranleder propositionen och motionerna inget särskilt uttalande från utskottets sida.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förenklad delgivning att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ju7 yrkande 1 antar det i proposition 1990/91:11 framlagda förslaget till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) såvitt avser 3 §, 3 a § och 19 § tredje stycket, res. 1 (m, mp)
2. beträffande surrogatdelgivning genom arbetsgivare att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ju6 yrkande 1 och 1990/91:Ju8 antar det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser 12 §, res. 2 (m, fp, v)
3. beträffande öppnande av delgivningsförsändelse att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ju6 yrkande 2 antar det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser 29 a §, res. 3 (v, mp)
4. beträffande förslaget till lag om ändring i delgivningslagen i övrigt att riksdagen antar det i moment 1 nämnda lagförslaget i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan, dock med den ändringen att ikraftträdandet bestäms till den 1 februari 1991,
5. beträffande hemligt telefonnummer att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ju7 yrkande 2 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), dock med den ändringen att ikraftträdandet bestäms till den 1 februari 1991, res. (m, mp)
6. beträffande övriga lagförslag att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till a) lag om ändring i rättegångsbalken, b) lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291), c) lag om ändring i lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m., dock med den ändringen att ikraftträdandet bestäms till den 1 februari 1991.
Stockholm den 27 november 1990
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
Närvarande: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Bengt-Ola Ryttar (s), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v), Krister Skånberg (mp), Sigrid Bolkéus (s), Birgit Henriksson (m) och Alf Eriksson (s).
Reservationer
1. Förenklad delgivning (mom. 1)
Jerry Martinger (m), Göran Ericsson (m), Krister Skånberg (mp) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser emellertid inte att dessa uttalanden är tillräckliga för att garantera enskilda människors rättssäkerhet. I stället för sådana allmänt hållna uttalanden krävs en uttrycklig regel av innebörd att förenklad delgivning inte får tillgripas beträffande försändelser som kan ha ingripande betydelse för den sökte. Detta framstår som särskilt angeläget då det enligt utskottets mening på intet vis kan uteslutas att en förenklad delgivning misslyckas i den meningen att varken försändelsen eller meddelandet om försändelsen når den sökte i rätt tid.
Det finns visserligen ett behov av effektivare delgivning men mot den här angivna bakgrunden anser utskottet att regeringsförslaget i denna del inte bör godtas av riksdagen. Regeringen bör i stället få i uppdrag att snarast återkomma till riksdagen med ett nytt förslag i fråga om förenklad delgivning där utskottets ovan gjorda bedömningar beaktas. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande förenklad delgivning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju7 yrkande 1 och med avslag på det i proposition 1990/91:11 framlagda förslaget till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) såvitt avser 3 §, 3 a § och 19 § tredje stycket som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Surrogatdelgivning genom arbetsgivare (mom. 2)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Berith Eriksson (v) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "behandlade motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser emellertid att en avvägning ändå måste göras mellan effektivitetskravet och den söktes intresse av integritetsskydd. Det går nämligen inte att komma ifrån -- som anfördes av departementschefen redan i 1985 års ärende -- att delgivning genom arbetsgivaren kan kännas besvärande både för arbetsgivaren och den anställde, och att den kan påverka arbetsgivarens inställning till den anställde negativt. Utskottet finner inte anledning att nu göra annan avvägning mellan de olika intressena än den som gjordes i det ärendet. Utskottet delar således den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna Ju6 och Ju8 och avstyrker bifall till propositionen i denna del.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande surrogatdelgivning genom arbetsgivaren att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Ju6 yrkande 1 och 1990/91:Ju8 avslår det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser 12 §.
3. Öppnande av delgivningsförsändelse (mom. 3)
Berith Eriksson (v) och Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "del avstyrks" bort ha följande lydelse:
Regeringsförslaget innebär att brevhemligheten bryts, något som inte är möjligt för utskottet att godta. Det går nämligen inte att komma ifrån att brevhemligheten skyddas genom en särskild reglering i regeringsformen. Visserligen får detta skydd under vissa omständigheter inskränkas genom lag, men självfallet bör inte grundlagsskyddade intressen vika om inte synnerligen starka skäl föreligger. Sådana skäl kan inte sägas föreligga i detta fall. Utskottet ställer sig alltså bakom avslagsyrkandet i motion Ju6.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande öppnande av delgivningsförsändelse att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju6 yrkande 2 avslår det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser 29 a §.
4. Hemligt telefonnummer (mom. 5)
Jerry Martinger (m), Göran Ericsson (m), Krister Skånberg (mp) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Utskottet delar" och på s. 16 slutar med "motion Ju7" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inte den uppfattningen.
Utskottet kan inte finna att det nu finns anledning att göra en annan bedömning än den som gjordes år 1985. Utskottet anser således att det alltjämt finns anledning att respektera att det finns enskilda som av integritetsskäl har skaffat sig ett hemligt abonnemang för att själva kunna bestämma vilka som bör ha tillgång till deras telefonnummer och inte behöva riskera att i sin bostad bli uppringda av okända personer. Starka integritetsskäl talar alltså mot att låta en myndighet -- oavsett vilken -- utan intresseprövning enligt generalklausulen få ta del av ett hemligt telefonnummer. Härtill kommer, som flera av remissinstanserna anför, att förslaget torde vara verkningslöst. -- Utskottet kan inte undvika att peka på att den sökte kan undgå telefondelgivning genom att helt enkelt lägga på luren så snart han förstår vad det är fråga om. -- Slutligen finns alltid en ej obetydlig risk att ett hemligt telefonnummer, sedan myndigheten fått tillgång till det, lämnas ut av misstag; något som kan drabba t.ex. en förföljd kvinna hårt. Sammantaget finner utskottet att förslaget om hävande av sekretessen för hemliga telefonnummer i vissa fall inte bör genomföras, och utskottet tillstyrker alltså bifall till motion Ju7 i denna del.
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande hemligt telefonnummer att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju7 yrkande 2 avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Särskilt yttrande
Öppnande av delgivningsförsändelse
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar (c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Birgit Henriksson anför:
Man kan enligt vår mening inte förutsätta att en enskild person behärskar delgivningslagens regler fullt ut. Mot den bakgrunden förutsätter vi att polisen kommer att lämna särskild information om möjligheten för avsändaren att förhindra att en delgivningsförsändelse öppnas om uppdragsgivaren är en enskild person.