Socialutskottets betänkande2001/02:SOU10

De nya läkemedelsförmånerna

Sammanfattning

I   betänkandet  behandlas  regeringens  proposition
2001/02:63   De  nya  läkemedelsförmånerna  samt  58
motionsyrkanden   som   väckts   med   anledning  av
propositionen.  I  betänkandet  behandlas  också  33
motionsyrkanden  om olika läkemedelsfrågor från  den
allmänna motionstiden 2001.

Utskottet ställer  sig  bakom  regeringens förslag
till  lag  om  läkemedelsförmåner m.m.  Lagförslaget
innebär att en ny  ordning införs för det offentliga
subventionssystemet rörande läkemedel samt att en ny
självständig            nämndmyndighet             
Läkemedelsförmånsnämnden   inrättas med uppgift att
ansvara  för  beslut  rörande   subventionering  och
prisreglering i fråga om läkemedel  och  andra varor
som ingår i läkemedelsförmånerna.
Läkemedel    föreslås    endast   kunna   ingå   i
läkemedelsförmånen om de uppfyller  vissa  kriterier
som  anges  i  lagen.  Utskottet anser i likhet  med
regeringen att en av förutsättningarna  för  att ett
förskrivet     läkemedel     skall    omfattas    av
läkemedelsförmånerna är att receptet  är försett med
information  som  identifierar  den arbetsplats  som
receptutfärdaren tjänstgör vid (arbetsplatskod).
Utskottet  tillstyrker vidare regeringens  förslag
om att ett läkemedel  som skall lämnas ut mot recept
skall   bytas  ut  mot  det   billigaste   utbytbara
läkemedel  som  finns  tillgängligt  på det enskilda
apoteket. Receptutfärdaren kan på receptet  motsätta
sig   utbyte,   dock   endast  av  medicinska  skäl.
Läkemedlet får inte heller  bytas  ut  om  patienten
betalar   mellanskillnaden   i   pris   mellan   det
förskrivna  läkemedlet  och  ett billigare utbytbart
läkemedel.
Även i övrigt tillstyrker utskottet propositionens
lagförslag   och   avstyrker   motionerna.   Lagarna
föreslås träda i kraft den 1 oktober 2002.
I  betänkandet  finns  36  reservationer   och   5
särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Ett förbättrat högkostnadsskydd

Riksdagen  antar  4 § första och andra styckena
och  5  §  i  regeringens  förslag  till  lag  om
läkemedelsförmåner  m.m.  Riksdagen avslår därmed
motion 2001/02:So19 yrkande 15.

Reservation 1 (m)

2. Läkemedelskostnader och
samhällsekonomiska konsekvenser

Riksdagen avslår motion 2001/02:So433.

Reservation 2 (kd)

3. Ett samlat högkostnadsskydd

Riksdagen   avslår   motionerna    2001/02:So17
yrkande    6,    2001/02:So22   yrkande   3   och
2001/02:So23 yrkande 11.


Reservation 3 (kd, c, fp)

4. Gratis medicin till vissa patienter

Riksdagen avslår motion 2001/02:So553.


5. Inrättande av en nämndmyndighet för
prövning av subventionerings- och
prisregleringsfrågor

Riksdagen godkänner  vad regeringen föreslår om
inrättande   av   en  ny  myndighet   samt   dess
huvudsakliga uppgifter  enligt  avsnitt  5.2.1  i
propositionen. Riksdagen avslår därmed motionerna
2001/02:So18   yrkandena   13  och  2001/02:So19
yrkandena 1, 2 och 18.

Reservation 4 (m)

6. Särskild prövning rörande subvention

Riksdagen  antar  7  och  10 §§  i  regeringens
förslag  till  lag  om  läkemedelsförmåner   m.m.
Riksdagen   avslår   därmed  motion  2001/02:So19
yrkande 3.

7. Diagnosstyrd subvention

Riksdagen antar 11 § i regeringens förslag till
lag om läkemedelsförmåner  m.m.  Riksdagen avslår
därmed motion 2001/02:So19 yrkande 4.

8. Subvention av läkemedel vid
förskrivningstillfället

Riksdagen  avslår  motion 2001/02:So19  yrkande
10.

9. Generika och parallellimport

Riksdagen  avslår motion  2001/02:So19  yrkande
16.

Reservation 5 (m)

10. Läkemedelskommittéerna m.m.

Riksdagen   avslår    motionerna   2001/02:So17
yrkande 1 och 2001/02:So23 yrkande 1.

11. Läkemedelsförmånsnämndens
sammansättning

Riksdagen avslår motion 2001/02:So23 yrkande 2.

Reservation 6 (kd)

12. Kriterier för subvention av läkemedel

Riksdagen  antar  8  och 15  §§  i  regeringens
förslag  till  lag  om  läkemedelsförmåner   m.m.
Riksdagen  avslår  därmed motionerna 2001/02:So23
yrkande 3 och 2001/02:So484.
Reservation 7 (kd)

13. Arbetsplatskod

Riksdagen antar 6  § i regeringens förslag till
lag om läkemedelsförmåner  m.m.  Riksdagen avslår
därmed   motionerna   2001/02:So17   yrkande   9,
2001/02:So19  yrkandena  5 och 9, 2001/02:So20  i
denna  del,  2001/02:  So21 yrkandena  1  och  2,
2001/02:So22 yrkande 2 och  2001/02:So23  yrkande
6.
Reservation 8 (m, kd, c, fp)

14. Utbyte av läkemedel på apotek

Riksdagen antar 21 § i regeringens förslag till
lag  om  läkemedelsförmåner m.m. Riksdagen avslår
därmed   motionerna   2001/02:So19   yrkande   6,
2001/02:So21  yrkande  4 och 2001/02:So23 yrkande
4.
Reservation 9 (m)
Reservation 10 (kd)

15. Formerna för generiskt utbyte

Riksdagen avslår motion 2001/02:So570.

16. Ansvarsfrågan vid utbyte

Riksdagen avslår motion 2001/02:So23 yrkande 5.
Reservation 11 (kd)

17. Receptfria läkemedel

Riksdagen antar 17 § regeringens  förslag  till
lag  om  läkemedelsförmåner m.m. Riksdagen avslår
därmed motion 2001/02:So19 yrkande 7.
Reservation 12 (m, kd, c)

18. Elektroniskt förskrivarstöd

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:So19
yrkande 11, 2001/02:So21  yrkande 3, 2001/02:So22
yrkande   4,   2001/02:So23   yrkande    10   och
2001/02:So354 yrkandena 1 och 4.
Reservation 13 (m)
Reservation 14 (kd)
Reservation 15 (fp)

19. Utbildningsfrågor

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:So17
yrkandena  2  och  5,  2001/02:So19  yrkande  12,
2001/02:So22 yrkande 5, 2001/02:So354 yrkandena 2
och 3, 2001/02:So397  yrkande  4  i denna del och
2001/02: So572.
Reservation 16 (m)
Reservation 17 (c)
Reservation 18 (fp)

20. Startförpackningar

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:So19
yrkande 13 och 2001/02:So558.
Reservation 19 (m, kd, c, fp)

21. Viss ersättning för obrutna
förpackningar

Riksdagen avslår motion 2001/02:So23 yrkande 8.
Reservation 20 (kd)

22. Läkemedelsförsörjning i särskilda
boendeformer för äldre och i hemsjukvård

Riksdagen  antar   4   §   tredje   stycket   i
regeringens      förslag      till     lag     om
läkemedelsförmåner m.m. och förslaget till lag om
ändring  i hälso- och sjukvårdslagen  (1982:763).
Riksdagen  avslår därmed motionerna 2001/02: So17
yrkande   7,   2001/02:So19    yrkande   14   och
2001/02:So20 i denna del.
Reservation 21 (m)
Reservation 22 (kd, c, fp)

23. Läkemedelsgenomgångar

Riksdagen avslår motion 2001/02:So23 yrkande 7.
Reservation 23 (kd)

24. Forskning

Riksdagen avslår motion 2001/02:So22 yrkande 6.
Reservation 24 (fp)

25. Läkemedelsreklam

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So264
yrkande 7 och 2001/02: So397 yrkande  4  i  denna
del.

26. Konkurrensutsättning av handeln med
läkemedel

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:So17
yrkande  10,  2001/02:So18  yrkandena  4  och  5,
2001/02:So19 yrkandena  8 och 17 och 2001/02:So22
yrkande 7.
Reservation 25 (m, kd, c, fp)

27. Dosdispensering

Riksdagen   avslår   motionerna    2001/02:So18
yrkande    6,    2001/02:So22   yrkande   8   och
2001/02:So23 yrkande 9.
Reservation 26 (m, kd, c, fp)

28. Uppföljningsfrågor

Riksdagen   avslår    motionerna   2001/02:So17
yrkande 3, 2001/02:So22 yrkande  1, 2001/02:So284
och 2001/02:So397 yrkande 2.
Reservation 27 (c)
Reservation 28 (fp)

29. Läkemedel och miljön

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:So17
yrkande 8, 2001/02:So426  yrkandena  2  och 3 och
2001/02:MJ291 yrkande 3.
Reservation 29 (c)

30. Kvicksilver som konserveringsmedel

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So426
yrkande 1 och 2001/02: So636 yrkande 5.
Reservation 30 (mp)

31. Jämställdhetsaspekter m.m.

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:So17
yrkande 4, 2001/02:So264 yrkande 6, 2001/02:So331
yrkande  3,  2001/02:So369  yrkandena  3  och  4,
2001/02:So397  yrkande 1, 2001/02:So414 yrkandena
2 och 3, 2001/02:So523,  2001/02:Ub428  yrkande 5
och 2001/02:A212 yrkande 8.
Reservation 31 (v)
Reservation 32 (kd)
Reservation 33 (c)
Reservation 34 (mp)

32. Översyn av läkemedelslagen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So395
yrkande 1 och 2001/02: So431.

33. Biverkningsrapportering

Riksdagen  avslår  motion 2001/02:So397 yrkande
3.
Reservation 35 (v)

34. Leverans av läkemedel

Riksdagen avslår motion 2001/02:So521.

35. 3 och 4 §§ förslaget till lag om
ändring i lagen (1996:1156) om
receptregister

Riksdagen antar 3 och  4  §§ förslaget till lag
om ändring i lagen (1996:1156)  om receptregister
med den ändringen att lagrummen ges  den  lydelse
som  framgår  av Utskottets lagförslag, se bilaga
3.
Reservation 36 (m, kd, c, fp)  villk.

36. Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om läkemedelsförmåner m.m.,
b)
c) lag  om  ändring   i   lagen   (1996:1156)  om
receptregister,
d)
e) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
f)
g) lag  om ändring i lagen (1962:381)  om  allmän
försäkring
h)
i  den  mån  lagförslagen   inte   omfattas  av  vad
utskottet föreslagit ovan.



Stockholm den 14 mars 2002

På socialutskottets vägnar


Ingrid Burman


Följande  ledamöter har deltagit i beslutet:  Ingrid
Burman (v),  Chris  Heister  (m),  Susanne Eberstein
(s), Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson  (m), Conny
Öhman  (s),  Lars  U Granberg (s), Rolf Olsson  (v),
Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),
Kenneth  Johansson  (c),   Kerstin  Heinemann  (fp),
Catherine  Persson (s), Lars  Elinderson  (m),  Kent
Härstedt (s),  Marina  Pettersson  (s)  och Marianne
Samuelsson (mp).

2001/02

SoU10


Redogörelse för ärendet



Ärendet och dess beredning


Utskottet  uppvaktades  den  19  februari  2002   av
Föreningen för Generiska Läkemedel och Medeca Pharma
AB,  den  21 februari 2002 av Sveriges Läkarförbund,
Sveriges Pensionärsförbund,  Samfundet  Äldre Läkare
och Läkemedelsindustriföreningen och den 7 mars 2002
av Tamro AB, Kronans Droghandel AB och Apoteket  AB.
Den 21 februari 2002 lämnade vidare Konkurrensverket
information till utskottet.


Propositionens huvudsakliga innehåll


I  propositionen  föreslås  införandet  av en lag om
läkemedelsförmåner m.m. Genom lagen upphävs lagen om
det  hittillsvarande högkostnadsskyddet vid  köp  av
läkemedel    m.m.    Den    föreslagna    lagen   om
läkemedelsförmåner  m.m.  innebär  att en ny ordning
införs   för   det   offentliga  subventionssystemet
rörande   läkemedel.   Läkemedelsförmånerna    skall
fortsatt vara statligt reglerade och därmed lika för
alla i hela landet. Den nuvarande ordningen med en i
väsentliga  avseenden automatisk subventionering  av
receptbelagda     läkemedel     som    åsatts    ett
försäljningspris  i  särskild  ordning   skall  dock
enligt   förslaget   överges.   En  ny  självständig
nämndmyndighet     med     bred     kompetens      
Läkemedelsförmånsnämnden  föreslås bli inrättad med
uppgift    att    ansvara    för    beslut   rörande
subventionering   och   prisreglering  i  fråga   om
läkemedel   och   andra   varor    som    ingår    i
läkemedelsförmånerna.  I prisregleringsdelen övertar
nämnden     i    huvudsak    de    uppgifter     som
Riksförsäkringsverket har i dag.

Läkemedel   föreslås    endast    kunna   ingå   i
läkemedelsförmånerna om de uppfyller vissa kriterier
som anges i lagen. Grundläggande utgångspunkter är i
detta  sammanhang  de mål för hälso- och  sjukvården
som  anges i hälso- och  sjukvårdslagen  (1982:763),
nämligen    människovärdesprincipen    och   behovs-
solidaritetsprincipen.    I    ljuset    av    dessa
utgångspunkter  skall Läkemedelsförmånsnämnden pröva
om  läkemedel  uppfyller   det   kriterium  avseende
kostnadseffektivitet   som   anges   i   lagen    om
läkemedelsförmåner   m.m.   Vidare   uppställs   ett
kriterium  avseende  marginalnytta.  En  ytterligare
förutsättning  för  att ett läkemedel skall  ingå  i
förmånerna är att receptet  är  försett  med uppgift
som     identifierar     den     arbetsplats     som
receptutfärdaren tjänstgör vid (arbetsplatskod).
Nämnden  föreslås  även få i uppgift att gå igenom
det befintliga läkemedelssortimentet  och kan därvid
på eget initiativ besluta att ett läkemedel eller en
annan  vara  som  ingår i läkemedelsförmånerna  inte
längre skall ingå i förmånerna.
I propositionen föreslås  också en bestämmelse som
innebär att ett läkemedel som  skall  lämnas  ut mot
recept  skall  bytas ut mot det billigaste utbytbara
läkemedel som finns  tillgängligt  på  det  enskilda
apoteket.  Receptutfärdaren kan på receptet motsätta
sig  utbyte,   dock   endast   av  medicinska  skäl.
Läkemedlet  får inte heller bytas  ut  om  patienten
betalar   mellanskillnaden   i   pris   mellan   det
förskrivna  läkemedlet  och  ett billigare utbytbart
läkemedel.
Propositionen  innehåller  vidare   förslag   till
ändringar  i  hälso-  och sjukvårdslagen som innebär
att ett landsting efter  framställning  av en kommun
inom    landstinget    får   besluta   att   inrätta
läkemedelsförråd i sådana särskilda boendeformer för
äldre  som  avses  i 5 kap.  5  §  socialtjänstlagen
(2001:453). Landstinget  skall svara för kostnaderna
för sådana läkemedel, vilka  alltså  skall vara utan
kostnad för de boende. Ett landsting föreslås  också
efter  framställning  av  kommun inom landstinget få
erbjuda  den,  som  genom  kommunens   försorg   får
hemsjukvård, läkemedel ur sådana förråd som inrättas
i de särskilda boendeformerna för äldre. Motsvarande
erbjudande  föreslås  även kunna lämnas till den som
får landstingsfinansierad hemsjukvård.
Propositionen behandlar  även  vissa  andra frågor
som har anknytning till läkemedelsområdet.
Ändringarna föreslås träda i kraft den  1  oktober
2002.

Utskottets överväganden



Läkemedelsförmåner för alla


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör ställa sig bakom förslaget att
läkemedelsförmånerna   även  fortsättningsvis
bör vara statligt reglerade  och  skilda från
det    särskilda    högkostnadsskyddet    för
vårdavgifter.   Riksdagen  bör  därmed  avslå
motionsyrkanden om  en  frivillig  försäkring
och om ett samlat högkostnadsskydd samt  anta
4  §  första  och  andra  styckena  och  5  §
förslaget till lag om läkemedelsförmåner m.m.
Jämför  reservation  1 (m), 2 (kd) och 3 (kd,
c, fp).

Propositionen


Regeringen  hänvisar  till   de  nationella  mål  på
läkemedelsområdet som fastslagits  av  regering  och
riksdag  bl.a.  i  samband  med lagstiftningsärendet
rörande             läkemedelslagen             (SFS
1992:859; prop. 1991/92:107 s. 18,   bet.   1991/92:
SoU21). Dessa mål överensstämmer med de övergripande
målen för all hälso- och sjukvård enligt hälso-  och
sjukvårdslagen  (1982:763)  och  innebär  bl.a.  att
vården  skall vara tillgänglig för hela befolkningen
på lika villkor  (2  §  första  stycket  hälso-  och
sjukvårdslagen).

Läkemedel  skall  ses som en integrerad del av den
samlade hälso- och sjukvården.  I propositionen till
lagen  (1996:1150) om högkostnadsskydd  vid  köp  av
läkemedel  m.m.  (prop.  1996/97:27  s. 55) uttalade
regeringen att takbeloppen i högkostnadsskydden  bör
vara  lika  oberoende av var i landet patienten bor.
Vidare uttalades  att det från patientsynpunkt är av
värde att en nationellt  sammanhållen struktur kring
läkemedelsfrågorna    kan    upprätthållas.    Denna
ståndpunkt omfattade såväl försörjningssystemet  som
förmånssystemet.  Enligt  regeringens  bedömning har
inga vägande skäl framkommit som nu föranleder någon
annan  bedömning.  Läkemedelsförmånerna  bör  alltså
även i framtiden vara statligt reglerade och  därmed
lika för alla i hela landet.
Såvitt  gäller  frågan huruvida högkostnadsskydden
för   läkemedel   respektive    vårdavgifter    även
fortsättningsvis   bör  vara  separerade  framhåller
regeringen  följande.   Det   finns  både  för-  och
nackdelar  med nuvarande ordning.  Ett  sammanslaget
högkostnadsskydd   kan   framstå   som  enklare  att
överblicka  för  den  enskilde  patienten.  I  detta
sammanhang måste dock särskilt framhållas betydelsen
av att det finns förutsättningar  för en meningsfull
uppföljning     av     kostnadsutvecklingen     inom
förmånssystemet. Regeringen fäster allmänt sett stor
vikt  vid  att  en  effektiv   uppföljning  i  olika
avseenden  kan  ske  i  fråga  om  förskrivning  och
användning  av  läkemedel.  Som  ett  led   i  dessa
strävanden  lägger  regeringen  i  denna proposition
fram  förslag  om  obligatorisk  arbetsplatskod   på
recept.  Vidare  avser  regeringen  att uppdra åt en
särskild   utredare   att   göra   en   översyn   av
uppföljningsfrågorna. Regeringen gör bedömningen att
uppföljningen    av    läkemedelsförmånerna   skulle
försvåras om högkostnadsskydden  för  läkemedel  och
vårdavgifter    åter   skulle   slås   samman.   Ett
ytterligare    skäl     att    bibehålla    separata
högkostnadsskydd för läkemedel  och övrig hälso- och
sjukvård är att priskänsligheten  kan  skilja sig åt
mellan      dessa.      En     sammanslagning     av
högkostnadsskydden skulle  då  kunna  leda till icke
önskvärda   effekter  på  konsumtionsmönstret   inom
hälso-  och  sjukvårdsområdet  som  helhet.  Vid  en
sammantagen bedömning  finner  regeringen  att  inga
vägande  skäl  har  framkommit  som  föranleder  att
nuvarande      ordning      bör      brytas     upp.
Läkemedelsförmånerna bör följaktligen  fortsatt vara
separerade från högkostnadsskyddet för vårdavgifter.

Motioner


I motion So19 av Chris Heister m.fl. (m)  begärs ett
tillkännagivande  om ett förbättrat högkostnadsskydd
(yrkande 15). Motionärerna föreslår att en frivillig
försäkring  som administreras  av  försäkringskassan
bör införas.  Den  som  väljer  att ansluta sig till
försäkringen betalar en premie som  ligger  kraftigt
under  dagens  högkostnadsskydd.  I praktiken skulle
förslaget   med   dagens  läkemedelskonsumtion   och
läkemedelskostnader  innebära  en premie på 1 200 kr
per år eller 100 kr per månad. Den  som  väljer  att
inte   ansluta  sig  till  försäkringen  omfattas  i
stället av ett likviditetsskydd på 1 500 kr. Därtill
betalar    man    även    en   expeditionsavgift   i
storleksordningen 25 kr för varje recept.

I motion So23 Chatrine Pålsson  m.fl.  (kd) begärs
ett    tillkännagivande    om   att   systemet   med
högkostnadsskydd   bör   utredas    (yrkande    11).
Motionärerna    anför   att   det   väsentliga   för
medborgaren är vad avgifterna för tandvård, sjukvård
och   läkemedel   uppgår    till    sammanlagt.   En
parlamentarisk  utredning  bör  tillsättas  för  att
utreda  hela  systemet  med  högkostnadsskydd.   Ett
framtida  mål bör vara att konstruera ett system som
verkligen inkluderar  alla  egna  avgifter i vården,
inklusive läkemedel och hjälpmedel.
I  motion So433 av Désirée Pethrus  Engström  (kd)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om   läkemedelskostnader    och   samhällsekonomiska
konsekvenser. Motionären anför  att det avgörande är
vad  läkemedelskostnaden  betyder  för   den  totala
vårdkostnaden och vårdens effektivitet, vid sidan av
de  samhällsekonomiska  vinster  som kan uppnås  med
exempelvis    ökad    förvärvsfrekvens,     minskade
sjukskrivningskostnader      samt      den     ökade
livskvaliteten hos den enskilda individen.
I  motion  So17  av  Kenneth  Johansson m.fl.  (c)
begärs  att  riksdagen  hos  regeringen   begär   en
utredning  med  syfte  att se över konsekvenserna av
ett    samlat    högkostnadsskydd    (yrkande    6).
Motionärerna anför  att en utredning skulle kunna se
över  de regionala skillnaderna,  vilka  grupper  av
patienter  som  hamnar  utanför  skyddet,  vilka nya
behandlingar  och  åtgärder  som  är  kopplade  till
ohälsa  och  vilka konsekvenser för den enskilde och
samhället som  ett  samlat  högkostnadsskydd  skulle
innebära.
I  motion  So22  av  Kerstin  Heinemann m.fl. (fp)
begärs   ett  tillkännagivande  om  ett   rättvisare
högkostnadsskydd (yrkande 3). Motionärerna anför att
regeringen  bör  tillsätta en utredning med direktiv
att    föreslå   en   modell    för    ett    samlat
högkostnadsskydd     för    både    läkemedel    och
vårdavgifter.  Utgångspunkten   för   detta  samlade
högkostnadsskydd skall vara att det skall understiga
dagens samlade kostnad.
I  motion So553 av Kristina Zakrisson  och  Monica
Öhman  (s)  begärs ett tillkännagivande om läkemedel
för människor  med  psykiskt handikapp. Motionärerna
anför att det är angeläget  att  läkemedelskostnaden
för dem som är psykiskt sjuka sänks.

Bakgrund, tidigare behandling


Utskottet  behandlade  motioner  om förändringar  av
högkostnadsskyddet senast i betänkande 2001/02:SoU1.
Motioner avstyrktes (res. kd, c, fp, mp).

Från   Landstingsförbundet   har   inhämtats   att
Landstingsförbundet,               Läkemedelsverket,
Socialstyrelsen   och   Apoteket   AB   träffat   en
överenskommelse    om   en   hanteringsordning   för
tillhandahållande av  gratis  mediciner  till  vissa
patienter       som      saknar      sjukdomsinsikt.
Hanteringsordningen innehåller bestämmelser bl.a. om
vilka läkare som  skall  ha  rätt  att  bedöma om en
patient   skall   erhålla   gratis   läkemedel,   de
medicinska kraven härför samt praktiska regler kring
rekvisition och hantering vid apoteken m.m.

Utskottets ställningstagande


Utskottet  instämmer  i  regeringens  bedömning  att
läkemedelsförmånerna   även  i  framtiden  bör  vara
statligt  reglerade  och  därmed  lika  för  alla  i
landet.   Utskottet   anser  inte   att   en   sådan
försäkringslösning som  förordas  i  motion So19 (m)
yrkande  15 bör införas. Utskottet tillstyrker  4  §
första och andra styckena och 5 § förslaget till lag
om    läkemedelsförmåner    m.m.    och    avstyrker
motionsyrkandet.

Ett av  huvudsyftena med 1997 års läkemedelsreform
var att läkemedel  fullt  ut  skall betraktas som en
del av hälso- och sjukvården och  ingå  i hälso- och
sjukvårdshuvudmännens  samlade  prioriteringar  inom
området. Läkemedel skall således  i  alla  avseenden
betraktas  som  en  integrerad  del  av  den samlade
hälso- och sjukvården. Utskottet avstyrker  med  det
anförda  motion  So433  (kd)  i  den mån den inte är
tillgodosedd med vad som här anförts.
Utskottet delar regeringens uppfattning  också vad
gäller  frågan  om  högkostnadsskydden för läkemedel
respektive vårdavgifter  även  i  fortsättningen bör
vara separerade. Även utskottet fäster stor vikt vid
att  en effektiv uppföljning i olika  avseenden  kan
ske  i  fråga  om  förskrivning  och  användning  av
läkemedel  och  delar  bedömningen att uppföljningen
skulle försvåras om högkostnadsskydden för läkemedel
och  vårdavgifter  åter  slås   samman.  Likaså  kan
priskänsligheten     skilja     sig     åt    mellan
högkostnadsskydden    för    läkemedel    respektive
vårdavgifter     och     en     sammanslagning    av
högkostnadsskydden  skulle  kunna  leda   till  icke
önskvärda   effekter   på  konsumtionsmönstret  inom
hälso- och sjukvårdsområdet. Utskottet avstyrker med
det anförda motionerna So17 (c) yrkande 6, So22 (fp)
yrkande 3 och So23 (kd) yrkande 11.
Utskottet  har inhämtat  att  Landstingsförbundet,
Läkemedelsverket,  Socialstyrelsen  och  Apoteket AB
träffat  en  överenskommelse om en hanteringsordning
för tillhandahållande av gratis mediciner till vissa
patienter som  saknar  sjukdomsinsikt.  Motion So553
(s)  får  därmed  anses i huvudsak tillgodosedd  och
avstyrks.

En nämndmyndighet för prövning av
subventionerings- och
prisregleringsfrågor


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   godkänna   vad   regeringen
föreslår om inrättande av en ny myndighet och
dess  huvudsakliga  uppgifter  samt  avstyrka
motionsyrkanden som bl.a.  innebär  avslag på
regeringens  förslag  i  denna del. Riksdagen
bör  vidare  ställa sig bakom  förslaget  att
förmånssystemet  som  huvudregel  skall  vara
produktinriktat      och     avstyrka     ett
motionsyrkande om fördelarna med diagnosstyrd
subvention av läkemedel.  Riksdagen bör också
avslå  ett motionsyrkande om  att  frågan  om
subvention        bör       avgöras       vid
förskrivningstillfället.  Utskottet  hänvisar
till   att  regeringen  förutskickat  att  en
utvärdering  av det nya förmånssystemet skall
göras. Riksdagen bör slutligen avslå motioner
om     parallellimport      och     generika,
läkemedelskommittéernas  betydelse   för  god
läkemedelshantering    och   utvärdering   av
Läkemedelsförmånsnämndens    praxis.   Jämför
reservation 4 (m), 5 (m) och 6 (kd).

Propositionen


I   propositionen  anförs  att  den   i   väsentliga
avseenden     automatiska    subventioneringen    av
receptbelagda    läkemedel     som     åsatts    ett
försäljningspris i särskild ordning överges.  En  ny
självständig   nämndmyndighet   med  bred  kompetens
inrättas. Nämnden skall ha i uppgift att ansvara för
såväl   subventionerings-  som  prisregleringsbeslut
inom läkemedelsförmånerna.

Regeringen framhåller vidare att flera myndigheter
på olika  sätt  är verksamma inom läkemedelsområdet.
Bland de befintliga  statliga myndigheter som skulle
kunna komma i fråga för  uppgifterna  finns i första
hand   Riksförsäkringsverket,  Socialstyrelsen   och
Läkemedelsverket.    Det   kan   enligt   regeringen
övervägas  att lägga uppgiften  på  någon  av  dessa
myndigheter. Från gemenskapsrättslig utgångspunkt är
det emellertid  olämpligt att en och samma myndighet
anförtros frågor  om  godkännande  för försäljning 
som endast skall grundas på vetenskapliga  kriterier
rörande   kvalitet,   säkerhet   och  effekt    och
ställningstaganden i fråga om pris  och  subvention.
Det  är  därför enligt regeringen inte aktuellt  att
anförtro dessa uppgifter åt Läkemedelsverket.
Det bör vidare enligt regeringen ställas särskilda
krav rörande  bl.a.  myndighetens sammansättning vad
gäller kompetens, de beslutsformer som tillämpas och
möjligheterna till förankring  av  beslut. Det finns
mot  denna bakgrund anledning att förutsättningslöst
överväga andra lösningar än att anförtro uppgifterna
åt  Socialstyrelsen   eller   Riksförsäkringsverket.
Regeringen  kommer  vid  en  samlad  bedömning  till
slutsatsen att en fristående central statlig nämnd 
en s.k. nämndmyndighet  är den  mest ändamålsenliga
organisationsformen för att omhänderta  de  aktuella
uppgifterna.
Det  bör  enligt regeringen ankomma på en särskild
utredare att  förbereda  inrättandet  av nämnden och
att   närmare   utreda   frågor   om   lokalisering,
organisation, kanslistöd, arbetsformer,  instruktion
för   nämnden  samt  hur  nuvarande  verksamhet   på
Riksförsäkringsverket  skall föras över till nämnden
med   beaktande   av   6   §  lagen   (1982:80)   om
anställningsskydd. Regeringen avser att tillsätta en
sådan utredare i särskild ordning.
Nämndens  sammansättning  bör  enligt  regeringens
uppfattning   domineras  av  erfarna   och   ansedda
personer med sådan  medicinsk och annan vetenskaplig
kompetens  som  behövs   för   att  nämnden  på  ett
trovärdigt sätt skall kunna fullgöra  sina uppgifter
enligt  den  föreslagna  lagen om läkemedelsförmåner
m.m.
Det finns enligt regeringen  också  anledning  att
överväga  om  företrädare  för  allmänheten bör vara
företrädda    i   nämnden.   Även   kunskaper    och
erfarenheter  av   övergripande   karaktär   rörande
läkemedelsbehandling  och  läkemedelsanvändning   är
värdefulla  i  nämndens  arbete.  Mot denna bakgrund
skulle    också    ledamöter    som    hämtas   från
brukargrupperna  kunna  tillföra  sådan kunskap  och
erfarenhet    som    nämnden   behöver   för    sina
ställningstaganden. Ledamöter  från  brukargrupperna
skulle  också  kunna bidra till att främja  öppenhet
och  insyn  i  nämndens  arbete.  Regeringen  kommer
därför   till   slutsatsen   att   företrädare   för
brukargrupperna bör ingå i nämnden.
Den  sammansättning   av  nämnden  som  regeringen
föreslår bör kunna medverka  till  att de nationella
målen  för hälso- och sjukvården enligt  hälso-  och
sjukvårdslagen        uppfylls        och        att
sjukvårdshuvudmännens inflytande säkerställs. Vidare
bör  skapas  förutsättningar  för att den omfattande
kunskap och de erfarenheter som sjukvårdshuvudmännen
och läkemedelskommittéerna besitter  inom hälso- och
sjukvården utnyttjas i nämndens arbete.
Läkemedelsförmånsnämndens  huvudsakliga  uppgifter
bör   enligt   regeringen  vara  att   ansvara   för
subventionerings-  och prisregleringsbeslut om varor
som     ingår     i     läkemedelsförmånerna.      I
prisregleringsdelen övertar Läkemedelsförmånsnämnden
i  huvudsak  de  uppgifter som Riksförsäkringsverket
för  närvarande  har  enligt  lagen  (1996:1150)  om
högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.
Nämnden skall på  ansökan  av  den som marknadsför
ett läkemedel ta ställning till om  läkemedlet skall
ingå i läkemedelsförmånerna enligt de  kriterier som
ställs upp i lagen om läkemedelsförmåner  m.m. I sin
ansökan  skall  sökanden  också  ange  det pris  han
önskar  tillämpa  för  läkemedlet  samt  skälen  för
detta.   Prövningen   rörande  subventionering   och
försäljningspris bör ske  i  ett enda sammanhang och
utmynna  i ett överklagbart beslut.  Prövningen  bör
också      omfatta       nya       läkemedelsformer,
användningsområden         (indikationer)        och
förpackningsstorlekar för redan godkända läkemedel.
Ändrade  förhållanden  kan föranleda  att  ett  av
nämnden  meddelat  beslut  om   subventionering  bör
omprövas.  Nämnden  skall därför på  eget  initiativ
kunna besluta att ett  läkemedel eller en annan vara
som ingår i läkemedelsförmånerna  inte  längre skall
ingå i förmånerna. Detta bör framgå direkt  av lagen
om    läkemedelsförmåner    m.m.    Ett   fastställt
försäljningspris för ett läkemedel bör  upphöra  att
gälla om nämnden beslutar att läkemedlet inte längre
skall ingå i läkemedelsförmånerna.
Sökanden skall visa att kriterierna för subvention
enligt   lagen   om   läkemedelsförmåner   m.m.   är
uppfyllda.  Den  som marknadsför ett läkemedel skall
således lägga fram den utredning som nämnden behöver
för sina ställningstaganden.  Sökanden  skall  också
lägga  fram  den  utredning  som  behövs för att ett
försäljningspris  skall kunna fastställas.  För  den
som   marknadsför   ett    generiskt    eller    ett
parallellimporterat  läkemedel  bör  inte samma höga
krav  gälla  avseende  utredning  som  för  den  som
marknadsför     det    av    nämnden    ursprungligt
subventionerade läkemedlet.  Ett generiskt läkemedel
kan   sägas  vara  ett  synonympreparat   till   ett
originalläkemedel   vars   patenttid  löpt  ut.  Ett
parallellimporterat   läkemedel    kan   i   princip
betraktas som samma läkemedel som originalläkemedlet
men  med  olika innehavare av försäljningstillstånd.
Inte heller  bör samma höga krav gälla i de fall det
ursprungligt  godkända   läkemedlet   inte   är  det
läkemedel  som  först  subventionerats.  Bedömningen
rörande subventionering bör i allmänhet bli densamma
som  för det ursprungligt subventionerade läkemedlet
förutsatt  att  priset  inte överstiger det pris som
godkänts    för   det   av   nämnden    ursprungligt
subventionerade   läkemedlet.  Det  bör  ankomma  på
nämnden att meddela  föreskrifter  och  allmänna råd
härom.
Nämnden  bör  också göra en genomgång av  det  vid
ikraftträdandet     av      reformen      befintliga
läkemedelssortimentet. Denna genomgång bör kunna ske
med  utgångspunkt  i  terapigrupper.  I samband  med
denna   genomgång  kan  nämnden  på  eget  initiativ
besluta att  ett  visst  läkemedel inte längre skall
ingå i förmånerna. Den som  fått  läkemedlet godkänt
skall då underrättas om att nämnden  beslutat att ta
upp  frågan till prövning och beredas tillfälle  att
komma  in  med  yttrande  och  annan utredning innan
nämnden avgör ärendet.
Regeringen   anför   att  ett  förmånssystem   för
läkemedel i högre eller mindre utsträckning kan vara
produktinriktat eller diagnosstyrt.  I  ett renodlat
produktinriktat förmånssystem utgår förmånerna  från
användningen   av   ett   visst   läkemedel  oavsett
användningsområde. Ett diagnosstyrt system fokuserar
i stället på användningsområdet. Många förmånssystem
inbegriper en kombination av båda modellerna.
I   propositionen   anförs   att  Utredningen   om
läkemedelsförmånen   föreslog   ett    i    huvudsak
produktinriktat  förmånssystem  och till stöd härför
bl.a. anförde följande (se SOU 2000:86  s.  305 f.).
Erfarenheter   från   andra  länder  visar  att  ett
diagnosstyrt   förmånssystem    medför    åtskilliga
praktiska  tillämpningsproblem  och  inbjuder   till
indikationsglidningar.   Sådana   system   är  också
administrativt komplicerade och tungrodda. En allmän
utgångspunkt  har således varit att nämndens  beslut
avser användningen  av  ett visst läkemedel. Nämnden
bör  dock  undantagsvis  kunna   besluta   att   ett
läkemedel  skall  ingå  i  förmånerna endast för ett
visst användningsområde. I vissa fall kan det alltså
finnas  anledning att avvika  från  huvudregeln  att
användningen   av   läkemedlet   som   sådant  skall
subventioneras.      Om      det     finns     flera
användningsområden godkända för  ett visst läkemedel
och det skulle föreligga betydande skillnader mellan
dessa      användningsområden     i     fråga     om
subventioneringsmotiv,  kan  ett sådant beslut komma
att   bli   aktuellt.  För  vissa  läkemedel   finns
vetenskapliga  belägg för god nytta på en indikation
men inte på andra  indikationer.  Ett  läkemedel kan
även  vara  ett  s.k. komfortläkemedel för  en  stor
grupp av individer  förutom  att  det  kan ha en god
effekt på en grupp med svåra medicinska  problem.  I
dessa  fall bör nämndens beslut kunna begränsas till
en viss  indikation. Det blir en uppgift för nämnden
att utveckla  en närmare praxis i detta avseende. De
skäl som utredningen  lagt  fram till stöd för ett i
huvudsak produktinriktat system  finner regeringen i
och för sig vara övertygande. Samtidigt  kan  enligt
regeringen  inte  bortses  från  de invändningar som
framförts från vissa remissinstanser.
Utredningen    har    föreslagit    att    nämnden
undantagsvis  kan  besluta  att  ett läkemedel skall
ingå    i    förmånerna   endast   för   ett   visst
användningsområde.  I  utredningens lagförslag anges
att särskilda skäl skall  föreligga  för att nämnden
skall  kunna  fatta  ett  sådant  beslut. Regeringen
anser att denna utformning av paragrafen  lämnar ett
tillräckligt  utrymme  för  nämnden  att  välja   en
begränsning   till  ett  visst  användningsområde  i
sådana fall där detta bedöms lämpligt.
I propositionen anförs att receptutfärdaren enligt
nu gällande receptblankett genom signum skall intyga
att   villkoren   för   förmånerna   är   uppfyllda.
Regeringen anser att  övervägande skäl talar för att
man  även  fortsättningsvis  bör  använda  nuvarande
modell. Förskrivarna  bör  således  genom  signum på
receptet  intyga  att  villkoren  för subvention  är
uppfyllda.
I   propositionen  anförs  att  nämnden   bör   ha
möjlighet  att  förena  ett  beslut  också med andra
särskilda  villkor. De närmare villkoren  bör  kunna
utformas på olika sätt med hänsyn till förhållandena
i det enskilda fallet. Ett villkor måste dock alltid
ha ett bestämt  innehåll. Nämnden har att avgöra hur
ett  villkor  skall   utformas  och  hur  länge  ett
tidsbegränsat villkor skall bestå.
Det torde enligt regeringen finnas situationer där
det kan finnas vägande  skäl  för nämnden att koppla
subventionen till en viss avgränsad patientgrupp. En
sådan avgränsning till viss patientgrupp  bör  kunna
utformas  som  ett  villkor  som knyts till nämndens
beslut.

Motioner


I motion So19 av Chris Heister  m.fl. (m) begärs att
riksdagen  avslår förslaget om tillsättandet  av  en
läkemedelsförmånsnämnd   (yrkande  1).  Motionärerna
anför att inrättandet av en  ny myndighet förstärker
institutionaliseringen  av  läkemedelsförsörjningen.
Även i motion So18 av Margit  Gennser (m) begärs att
regeringens    förslag    om    att    inrätta    en
läkemedelsförmånsnämnd avslås (yrkande 1). I yrkande
2 i motion So19 begärs ett tillkännagivande  om  fri
prissättning  på  läkemedel.  Motionärerna anför att
internationella      jämförelser      visar      att
läkemedelskostnaderna inte ökat mindre  i länder som
tillämpat  omfattande  priskontroller  jämfört   med
länder  som  inte haft priskontroller. Vidare anförs
att regeringen  bör  återkomma  med  förslag  som är
inriktade  på  avregleringar  inom läkemedelsområdet
och  som  öppnar  för  att priset kan  sänkas  genom
konkurrens i både detalj-  och partihandeln och att,
efter  det  att  apoteksmonopolet   hävts,   en  fri
prissättning   får  ske.  I  yrkande  3  begärs  ett
tillkännagivande  om  riktlinjer  för när subvention
får       ske.      Motionärerna      anför      att
Läkemedelsförmånsnämnden enligt förslaget både skall
kunna lyfta ut tidigare subventionerade läkemedel ur
subventionen och avgöra om läkemedel som godkänts av
Läkemedelsverket   skall  omfattas  av  subventionen
eller inte. Enligt motionärerna  är det orimligt att
läkemedel utesluts från subvention  på den grund som
regeringen nu föreslår. Det finns stora  risker  för
att  forskning  och utveckling påverkas negativt och
att  konkurrensen   på   den   redan   överreglerade
läkemedelsmarknaden  snedvrids  ytterligare.  Vidare
strider  förfarandet  mot marknadsmässiga  principer
eftersom redan etablerade  läkemedel  gynnas och nya
missgynnas.     Det     är    också    viktigt    ur
tillgänglighetssynpunkt  att  inte  möjligheten  för
flera likartade läkemedel i subventionssystemet slås
undan eftersom enskilda apotek  i  dag  saknar många
läkemedel  i  sitt  sortiment och dessutom inte  kan
leverera    i    tid.    Sammanfattningsvis    anser
motionärerna  att om ett godkänt  läkemedel  ges  på
medicinskt befogad indikation är det rimligt att det
subventioneras.   Vidare  begärs  i  yrkande  4  ett
tillkännagivande  om   fördelarna  med  diagnosstyrd
subvention  av  läkemedel.  Motionärerna  anser  att
regeringen  lättvindigt   avfärdar  diagnosstyrning.
Detta är enligt motionärerna  riskfyllt eftersom det
hindrar att subventionering av  läkemedel kan ges då
det är medicinskt motiverat. I yrkande 10 begärs ett
tillkännagivande om subventionering av läkemedel vid
förskrivningstillfället.  Motionärerna   anför   att
fråga    om    subvention    skall    avgöras    vid
förskrivningstillfället.  I  yrkande  16  begärs ett
tillkännagivande  om  marknadslösningarnas betydelse
för användning av generika  och parallellimporterade
läkemedel. Motionärerna understryker  vikten  av att
det sker ett medvetet arbete för att ta till vara de
kostnadssänkningar   som  både  parallellimport  och
generika innebär eftersom  en  monopoliserad  handel
inte  är mottaglig för marknadssignaler som gör  att
man söker  billigare  lösningar  på  naturlig väg. I
yrkande   18   begärs   ett   tillkännagivande    om
frikoppling   av  subventionen  från  handelspriset.
Motionärerna anser  att  ett  system  bör prövas där
subventionernas  beräkning  både  formellt   och   i
praktiken   frikopplas   från  preparatens  verkliga
handelspris. Det innebär att producenter, grossister
och detaljister skall kunna  sänka  priset  utan att
den offentliga subventionen minskar.

I  motion  So18  av Margit Gennser (m) begärs  ett
tillkännagivande om  fri  prissättning  på läkemedel
(yrkande 2). Motionären anför att regeringen snarast
bör   utreda  möjligheterna  att  övergå  till   fri
prissättning  på  läkemedel och samtidigt införa ett
frivilligt förbetalningssystem enligt den modell som
föreslogs  av  Läkemedelsförsörjningsutredningen  (S
1992:07) (yrkande 3).
I  motion So23  av  Chatrine  Pålsson  m.fl.  (kd)
begärs         ett        tillkännagivande        om
läkemedelskommittéernas     betydelse     för    god
läkemedelshantering (yrkande 1). Motionärerna  anför
att   kommittéerna   även   fortsättningsvis   måste
tillåtas  spela  sin  roll för landstingens kontroll
över läkemedelshanteringen.  Vidare begärs i yrkande
2   ett   tillkännagivande  om  en  utvärdering   av
Läkemedelsförmånsnämndens praxis. Motionärerna anför
att utvärderingen  särskilt  bör  undersöka huruvida
brukarorganisationernas  inflytande   tillgodoses  i
tillräcklig grad. I motion So17 av Kenneth Johansson
m.fl.   (c)  begärs  ett  tillkännagivande  om   att
Läkemedelsförmånsnämnden  bör  utarbeta  former  för
dialog   mellan   sjukvårdshuvudmän,   patient-  och
intresseorganisationer (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande


Som regeringen anför är flera myndigheter  i  dag på
olika sätt verksamma inom läkemedelsområdet, och det
kan därför övervägas att lägga uppgiften på någon av
dessa  myndigheter. Även utskottet kommer emellertid
vid en samlad  bedömning  till  slutsatsen att en ny
självständig nämndmyndighet med uppgift  att ansvara
för såväl subventionerings- som prisregleringsbeslut
bör inrättas. Vidare är den nuvarande lagregleringen
om  prisreglering av varor inom läkemedelsförmånerna
kortfattad   och   kan   behöva   kompletteras   med
ytterligare  bestämmelser.  Utskottet ser därför med
tillfredsställelse på att regeringen i propositionen
uttalat att den avser att genomföra  en  översyn  av
denna  reglering.  Riksdagen  bör sammanfattningsvis
godkänna vad regeringen föreslår om inrättande av en
ny   myndighet   och  dess  huvudsakliga   uppgifter
(avsnitt 5.2.1) samt  avstyrka  motionerna  So18 (m)
yrkandena 13 och So19 (m) yrkandena 1, 2 och 18.

Enligt      det     nuvarande     systemet     för
läkemedelsförmåner  i  Sverige  ingår  receptbelagda
läkemedel  i regel utan prövning i förmånerna  sedan
de  godkänts   för  försäljning  och  ett  pris  har
fastställts  av  Riksförsäkringsverket.   Det   sker
således  ingen  särskild prövning om läkemedel skall
ingå i förmånerna.  Regeringens  förslag innebär att
en  särskild  prövning om läkemedlet  skall  ingå  i
förmånerna görs  efter  det  att  ett  läkemedel har
godkänts.  Vidare följer av regeringens förslag  att
ändrade  förhållanden   kan  föranleda  att  ett  av
nämnden  meddelat  beslut  om   subventionering  bör
omprövas. Utskottet anser att regeringens  förslag i
dessa delar är väl avvägda och tillstyrker därmed  7
och  10  §§ förslaget till lag om läkemedelsförmåner
m.m. Motion So19 (m) yrkande 3 avstyrks.
I  motion   So19   (m)   yrkande   4   begärs  ett
tillkännagivande   om  fördelarna  med  diagnosstyrd
subvention av läkemedel.  Utskottet anser emellertid
att de skäl som framförs i  propositionen  till stöd
för   ett   i  huvudsak  produktinriktat  system  är
övertygande.  Vidare  följer  av regeringens förslag
att   Läkemedelsförmånsnämnden  undantagsvis   skall
kunna  besluta   att  ett  läkemedel  skall  ingå  i
förmånerna endast  för visst område. Utskottet anser
i likhet med regeringen  att  nämnden härmed ges ett
visst  utrymme  att  välja en begränsning  till  ett
visst användningsområde i sådana fall där det bedöms
lämpligt. Utskottet tillstyrker  11 § förslaget till
lag   om   läkemedelsförmåner  m.m.  och   avstyrker
motionsyrkandet.
Som regeringen  anför finns det behov av att finna
metoder för att motverka  indikationsglidningar.  En
ordning  som  innebär  att  den förskrivande läkaren
särskilt  intygar att patienten  vid  varje  enskilt
förskrivningstillfälle uppfyller kriterierna för att
komma  i  åtnjutande   av  subventionen  kan  därför
övervägas. I likhet med regeringen finner emellertid
utskottet  att  ett  sådant   system   skulle  kunna
innebära    ökat   administrativt   merarbete   inom
sjukvården samt  att  tillsynsmyndigheten  i så fall
måste   tillföras   resurser.   Vidare   framgår  av
propositionen    att   regeringen   anser   att   en
utvärdering av förmånssystemet  bör genomföras efter
viss tid samt att denna utvärdering  får  utvisa  om
det  finns  anledning att på nytt aktualisera frågan
om införande av ett särskilt intygssystem. Utskottet
ser positivt  på  en  sådan utvärdering. Motion So19
(m) yrkande 10 avstyrks med det anförda.
Utskottet vill framhålla  att  parallellimport  av
läkemedel    kan   bidra   till   ökad   konkurrens,
kostnadspress   och   lägre   priser.  Vidare  anser
utskottet att det är angeläget  att öka användningen
av s.k. generiska läkemedel. För den som marknadsför
ett  generiskt  eller parallellimporterat  läkemedel
bör  inte  samma  höga   krav   på  utredning  inför
Läkemedelsförmånsnämnden  gälla  som   för  den  som
marknadsför    det    av    nämnden    ursprungligen
subventionerade läkemedlet. Motion So19  (m) yrkande
16  avstyrks  i  den mån den inte anses tillgodosedd
med det anförda.
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion So23
(kd) yrkande 1 om  läkemedelskommittéernas betydelse
för god läkemedelshantering.  Likaså delar utskottet
uppfattningen i motion So17 (c)  yrkande  1  om  att
Läkemedelsförmånsnämnden  bör  utarbeta  former  för
dialog   mellan   sjukvårdshuvudmän,   patient-  och
intresseorganisationer. Av propositionen framgår att
regeringen  anser att två av nämndens ledamöter  bör
hämtas bland  patient- och pensionärsorganisationer.
Vidare      utgår      utskottet       från      att
Läkemedelsförmånsnämnden  i  sin  verksamhet  skapar
förutsättningar för att den omfattande  kunskap  och
de   erfarenheter   som   sjukvårdshuvudmännen   och
läkemedelskommittéerna   besitter   tas  till  vara.
Motionsyrkandena  avstyrks  i  den  mån de  inte  är
tillgodosedda med vad som anförts.
I  likhet  med  regeringen  anser  utskottet   att
företrädare   för   brukargrupperna   bör   ingå   i
Läkemedelsförmånsnämnden.  Som  ovan anförts framgår
av  propositionen  att  regeringen  anser   att   en
utvärdering  av förmånssystemet bör genomföras efter
viss tid. Något  tillkännagivande  om utvärdering av
nämndens praxis är därför inte erforderligt.  Motion
So23 (kd) yrkande 2 avstyrks.

Kriterier för subventionering av
läkemedel


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta 8 och 15 §§ förslaget till
lag  om  läkemedelsförmåner  m.m.  som  anger
förutsättningarna för att ett läkemedel skall
omfattas  av  förmånerna. Riksdagen bör avslå
två motionsyrkanden  med  begäran om undantag
för  särskilt  utsatta  patientgrupper   samt
begäran  om  att  låta  vissa  läkemedel åter
omfattas  av  läkemedelssubventionen.  Jämför
reservation 7 (kd).

Propositionen


Regeringen     anför      att     Utredningen     om
läkemedelsförmånen med utgångspunkt  i  de  allmänna
principerna  för  prioriteringar i vården preciserat
vad  som  bör  gälla  för  nämndens  bedömningar  på
läkemedelsområdet.   Det    föreligger    en    bred
uppslutning     bland     remissinstanserna    bakom
utredningens synsätt och förslag  i  fråga  om vilka
kriterier  som  bör  vara  vägledande  vid  nämndens
prövning i subventionsfrågan. Regeringen bedömer att
de   kriterier   som   utredningen   föreslagit  för
läkemedelsområdet  står  i överensstämmelse  med  de
allmänna principer som regering och riksdag är eniga
om   i  fråga  om  prioriteringar   i   hälso-   och
sjukvården.    De   kompletterande   kriterier   som
utredningen  lagt   fram   kan   sägas   utgöra   en
precisering  av  kostnadseffektivitetsprincipen  för
läkemedelsområdet.

Kostnaden  för  användningen  av ett läkemedel bör
med  tillämpning  av  kostnadseffektivitetsprincipen
vara  rimlig  utifrån  medicinska,   humanitära  och
samhällsekonomiska  aspekter.  I denna bedömning  är
det  angeläget  att  nämnden  anlägger   ett   brett
helhetsperspektiv.  Nämnden  bör  i detta sammanhang
även    beakta   jämställdhetsperspektivet.    Bland
aktörerna  inom  läkemedelsområdet  finns värdefulla
erfarenheter       av       bedömningar      rörande
kostnadseffektivitet  som här  kan  tas  till  vara.
Särskilt    kan    nämnas   den    verksamhet    som
Läkemedelsverket, Statens  beredning för utvärdering
av  medicinsk  metodik  (SBU)  och   Socialstyrelsen
bedriver  inom  området.  Även andra aktörer  är  av
betydelse   i   detta   sammanhang.    Inte    minst
forskarvärlden kan här bidra med nya metoder och nya
rön.    I    allt    större   utsträckning   används
hälsoekonomiska analyser  som  ett led i bedömningen
om en åtgärd kan anses vara kostnadseffektiv.  Denna
vetenskapsgren  befinner  sig visserligen ännu i ett
utvecklingsskede. Utvecklingen  inom området är dock
dynamisk och det finns anledning  att  utgå från att
hälsoekonomiska  analyser  i  allt större uträckning
bör  kunna  utgöra  ett  värdefullt   beslutsstöd  i
nämndens arbete.
Kostnadseffektiviteten får enligt propositionen  i
allmänhet  bedömas  med  utgångspunkt i den kliniska
dokumentation    som   läkemedelstillverkaren    har
presenterat i samband  med godkännandet. Nämnden har
naturligtvis   möjlighet  att   begära   ytterligare
utredning för att  belysa  de  aspekter  som  här är
aktuella.     Om    nämnden    begär    det    skall
Läkemedelsverket  lämna  uppgifter  om ett läkemedel
till  nämnden  om  uppgifterna  behövs för  prövning
enligt lagen om läkemedelsförmåner m.m.
Det  finns  ytterligare en central  frågeställning
som  enligt  regeringen   särskilt  bör  beaktas  av
nämnden.    Ett   läkemedels   ändamålsenlighet    i
medicinskt avseende  bör  bedömas  i  relation  till
andra       tillgängliga       läkemedel       eller
behandlingsmetoder.   Ändamålsenlighet   utgör   ett
grundläggande begrepp inom läkemedelslagstiftningen.
Ett    läkemedel    skall   enligt   läkemedelslagen
(1992:859)   vara   av   god   kvalitet   och   vara
ändamålsenligt   för   att   kunna   godkännas   för
försäljning. Ett läkemedel är  ändamålsenligt om det
är  verksamt  för  sitt  ändamål  och   vid   normal
användning  inte  har  skadeverkningar  som  står  i
missförhållande  till  den  avsedda  effekten  (4  §
läkemedelslagen).  Det  är lämpligt att även i detta
sammanhang  anknyta  till det  på  läkemedelsområdet
etablerade begreppet ändamålsenlighet.
Förutom    att    ett   läkemedel    skall    vara
kostnadseffektivt  får   det   inte   finnas   andra
tillgängliga läkemedel eller behandlingsmetoder  som
enligt   en   avvägning  mellan  avsedd  effekt  och
skadeverkningar  som  avses i 4 § läkemedelslagen är
att bedöma som väsentligt  mer ändamålsenliga. Detta
kriterium    som  fokuserar  på   den  tillkommande
patientnyttan  av  ett  visst  läkemedel     brukar
hänföras    till   begreppet   marginalnytta   eller
marginaleffekt.   Dessa  begrepp  har  traditionellt
förekommit         inom        de         ekonomiska
vetenskapsdisciplinerna   men   används   i   ökande
utsträckning också inom hälso- och sjukvården.
Regeringen  anser  att det är lämpligt att i lagen
om läkemedelsförmåner  m.m.  jämte det mer allmänna
kriteriet  om  kostnadseffektivitet    uttryckligen
lagfästa kriteriet om marginalnytta.
Av de kriterier  som  här  redovisats följer bl.a.
att ett nytt läkemedel som är  förknippat  med högre
kostnader  än likvärdig befintlig terapi i allmänhet
inte bör ingå  i  förmånerna. Vid ställningstagandet
om ett nytt läkemedel  innebär  en  högre  kostnad i
förhållande  till befintlig terapi skall bedömas  om
kostnaden står  i  rimlig relation till den uppnådda
hälsovinsten.  I de fall  där  det  saknas  adekvata
behandlingsalternativ   bör   även   kostnaden   för
uppnådda   relevanta   hälsovinster   stå  i  rimlig
relation till merkostnaden vid alternativet att inte
ge någon behandling.
Regeringen  anför  att  den  ordning som  föreslås
säkerställer    tillgängligheten   till    angelägna
läkemedel.

Motioner


I motion So23 av  Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande  om  möjligheter  till undantag
för  särskilt  utsatta patientgrupperingar  (yrkande
3).    Motionärerna     anför    att    landstingens
läkemedelskostnader bör kontrolleras,  men att denna
kontroll  inte  bör  grunda  sig  på  en  kategorisk
uteslutning      av      olika      läkemedel     ur
subventionssystemet.  Nya  och innovativa  läkemedel
måste tillåtas bli värderade på ett korrekt sätt och
Läkemedelsförmånsnämndens  arbete   måste  innefatta
möjligheter  till  undantag  för  särskilt   utsatta
patientgrupper.  I  motion So484 av Chatrine Pålsson
(kd) begärs ett tillkännagivande  om att låta utreda
förutsättningarna  för  att  åter  låta  Viagra  och
Xenical omfattas av läkemedelssubventionen.


Utskottets ställningstagande


Regeringens  förslag  innebär  att ett  receptbelagt
läkemedel  skall  omfattas  av  läkemedelsförmånerna
under förutsättning att kostnaderna  för  användning
av läkemedlet, med beaktande av bestämmelserna i 2 §
hälso-  och sjukvårdslagen (1982:763), framstår  som
rimliga    från     medicinska,    humanitära    och
samhällsekonomiska synpunkter.  Vidare krävs att det
inte   finns  andra  tillgängliga  läkemedel   eller
behandlingsmetoder  som  enligt  en  sådan avvägning
mellan avsedd effekt och skadeverkningar som avses i
4  §  läkemedelslagen (1992:859) är att  bedöma  som
väsentligt  mer  ändamålsenliga.  Enligt  utskottets
uppfattning  är  de  föreslagna kriterierna i  15  §
förslaget till lag om  läkemedelsförmåner  m.m.  väl
avvägda.  Av  8  § i förslaget följer vidare att den
som marknadsför ett  läkemedel  får  ansöka  om  att
läkemedlet  skall  ingå  i läkemedelsförmånerna samt
att sökanden skall visa att de villkor som uppställs
i lagen är uppfyllda och lägga  fram  den  utredning
som behövs för att ett försäljningspris skall  kunna
fastställas.  Utskottet  avstyrker därmed motionerna
So23 (kd) yrkande 3 och So484  (kd) samt tillstyrker
8 och 15 §§ förslaget till lag om läkemedelsförmåner
m.m.


Arbetsplatskod och förskrivarkod


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör,  med  avslag  på  ett   antal
motionsyrkanden, anta 6 § förslaget till  lag
om   läkemedelsförmåner   m.m.   Bestämmelsen
innebär att en av förutsättningarna  för  att
ett  förskrivet  läkemedel  skall omfattas av
läkemedelsförmånerna   är  att  receptet   är
försett med information  som identifierar den
arbetsplats  som  receptutfärdaren  tjänstgör
vid (arbetsplatskod).  Jämför  reservation  8
(m, kd, c, fp)

Propositionen


I   propositionen  anförs  att  det  ur  samhällelig
synpunkt    av   flera   skäl   är   angeläget   att
uppföljningen  av  förskrivning  och  användning  av
läkemedel       förbättras.      Läkemedelsreformens
intentioner i dessa avseenden har av flera skäl inte
fått avsett genomslag.

Regeringen  anser   att   arbetsplatskoden  är  av
grundläggande  betydelse  för  sjukvårdshuvudmännens
arbete       med      verksamhetsplanering       och
verksamhetsuppföljning.   Det  finns  därför  enligt
regeringen anledning att överväga  en  reglering där
arbetsplatskoden  utgör en av förutsättningarna  för
att  ett  förskrivet  läkemedel  skall  omfattas  av
läkemedelsförmånerna.   En  sådan  reglering  skulle
tillhandahålla ett tydligt  incitament  att påskynda
införandet av arbetsplatskoden fullt ut inom  hälso-
och sjukvården. Regeringen finner mot denna bakgrund
att  en  sådan reglering i fråga om arbetsplatskoden
är lämplig.  Vad  gäller  recept utan arbetsplatskod
bör dessa fortfarande kunna expedieras på apotek men
inte inom läkemedelsförmånerna.  Endast  den som har
en    arbetsplats    bör    kunna    tilldelas    en
arbetsplatskod.    Förskrivare    som    har   flera
arbetsplatser  skall  använda respektive arbetsplats
kod.
Regeringen påpekar att  Sveriges  Läkarförbund har
ansett att en obligatorisk arbetsplatskod  kan skapa
problem  vid  arbetsplatser med endast en eller  ett
fåtal verksamma  läkare.  Vid  sådana  arbetsplatser
riskerar   enligt  förbundet  sekretessproblem   att
uppstå då en  arbetsplatskod  i  praktiken  blir att
jämställa  med  en  förskrivarkod.  Med  hänsyn till
vikten   av   en   heltäckande   reglering   rörande
arbetsplatskoden anser regeringen dock inte att  det
är  lämpligt  att  undanta  vissa arbetsplatser från
kravet på arbetsplatskod.
Regeringen anser att det finns  sakliga  skäl  att
koppla  införandet  av en obligatorisk förskrivarkod
till utvecklandet och  införandet  av  ett  kliniskt
relevant elektroniskt förskrivarstöd inom hälso- och
sjukvården. Det är rimligt att anta att utvecklandet
och   införandet   av   ett  i  princip  heltäckande
förskrivarstöd inom hälso-  och  sjukvården tar viss
tid.  Regeringen  hänvisar till att  Utredningen  om
läkemedelsförmånen  har föreslagit att införandet av
en obligatorisk förskrivarkod  bör  anstå  under  en
prövotid   om  tre  år.  Under  denna  prövotid  bör
förskrivarkoden  alltså  fortsatt  vara en frivillig
uppgift  på recepten. Regeringen ansluter  sig  till
utredningens   bedömning   att   någon  lagreglering
rörande   förskrivarkod  för  närvarande   inte   är
lämplig, men  gör  ingen definitiv bedömning i fråga
om prövotidens längd. Regeringen avser att återkomma
till den formella regleringen  kring förskrivarkoden
när  det  skapats  lämpliga förutsättningar  för  en
obligatorisk reglering.

Motioner


I motion So19 av Chris  Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande  om  vad  i   motionen   anförs  om
arbetsplatskod  (yrkande 5). Motionärerna anför  att
ca  60 % av alla recept   i  Stockholm  har  läsbara
arbetsplatskoder.  När  koden i de resterande fallen
av någon anledning inte är  läsbar  kommer patienten
med regeringens förslag att bli tvungen  att  betala
fullt  pris. Vidare anförs att ca 25 % av läkarkåren
i dag saknar  en  fast  arbetsplats i den mening som
regeringen avser. Med krav  på arbetsplatskod kommer
många att förhindras i sitt arbete, och man riskerar
att  gå miste om den arbetsinsats  som  pensionerade
läkare  gör.  Enligt  motionärerna innebär kravet på
arbetsplatskod      en     risk      för      direkt
integritetskränkande registrering av läkare eftersom
många arbetsplatser är  små  med endast en eller ett
par förskrivande läkare. Enligt  motionärerna skulle
en områdesvis gemensam kod för ensampraktiker och en
egen kod för dem som saknar en fast arbetsplats vara
en lösning. I yrkande 9 begärs ett  tillkännagivande
om den fria förskrivningsrätten. Motionärerna  anför
att  de  anser  att  propositionens  förslag  om att
endast den som har arbetsplatskod skall kunna skriva
ut  medicin  med  subvention  innebär  att  den fria
förskrivningsrätten  i praktiken åsidosätts. Även  i
motion  So20  av Carl-Axel  Johansson  (m)  (delvis)
begärs  ett  tillkännagivande   om   läkarnas   fria
förskrivningsrätt      samt      förskrivar-     och
arbetsplatskoder. Motionären anför att läkarnas fria
förskrivningsrätt   blir  kraftigt  beskuren   genom
förslaget att förskrivet läkemedel skall omfattas av
läkemedelsförmånerna  endast  om receptet är försett
med arbetsplatskod. Motionären  anför vidare att det
finns arbetsplatser med en eller  ett  fåtal läkare,
varför   arbetsplatskoden   då   blir  entydig   med
förskrivarkoden.       Därför      föreslås      att
arbetsplatskoder  skall  ersättas   med  geografiska
koder.

I  motion  So23  av  Chatrine  Pålsson m.fl.  (kd)
begärs ett tillkännagivande om en arbetsplatskod som
följer  kompetensen (yrkande 6). Motionärerna  anför
att  problem   uppstår  när  förskrivare  har  flera
arbetsplatser  eller  ingen  arbetsplats  alls.  Ett
stort antal läkare  förskriver läkemedel utanför den
egentliga  hälso- och  sjukvården  och  avlastar  då
bl.a. akutsjukvården. Enligt motionärerna bör prövas
att förse dessa  läkare  med  egen  kod  som  följer
kompetensen. Även i motion So17 av Kenneth Johansson
m.fl.  (c) begärs ett tillkännagivande om att läkare
som inte  har  en  fast  arbetsplats  eller som står
utanför  hälso-  och  sjukvården bör förses  med  en
särskild   kod   i   syfte   att   kunna   förskriva
subventionerade läkemedel (yrkande 9). Likaså begärs
i motion So22 av Kerstin Heinemann  m.fl.  (fp)  ett
tillkännagivande om arbetsplatskod och förskrivarkod
för  läkare  utan  fast  arbetsplats inom hälso- och
sjukvården (yrkande 2). Motionärerna  anför  att det
genom    ett    system    med   arbetsplatskod   och
förskrivarkod ges möjlighet  till  uppföljningar  av
läkemedelsförskrivningen.   Motionärerna  anför  att
propositionen  emellertid utesluter  de  läkare  som
inte har en fast  arbetsplats  eller  en arbetsplats
utanför den egentliga hälso- och sjukvården,  vilket
inte  är  acceptabelt.  Dessa  läkare  borde  därför
förses  med  en  egen kod. Alternativet är att dessa
läkares  förskrivningar   registreras   på  läkarnas
personnummer. Även dessa läkare bör få tillgång till
landstingens elektroniska förskrivarstöd.  Slutligen
anförs   även   i   motion  So21  av  Helena  Hillar
Rosenqvist och Kerstin-Maria Stalin (mp) att det vid
sidan av systemet med arbetsplatskod bör införas ett
särskilt   kodsystem   för   enskilda   läkare   med
förskrivningsrätt som ej  har  tillgång  till  sådan
arbetsplatskod  (yrkande  1). I yrkande 2 anförs att
ett sådant särskilt kodsystem  skall  på  samma sätt
som  en  arbetsplatskod ge rätt till subventionering
av läkemedel.

Utskottets ställningstagande


Utskottet  vill  framhålla  att  det  ur samhällelig
synpunkt av flera skäl är angeläget att  uppföljning
av   förskrivning   och   användning   av  läkemedel
förbättras.  Utskottet  delar regeringens  bedömning
att användning av arbetsplatskod  och  förskrivarkod
på   recept   som   identifierar   arbetsplats   och
förskrivare har stor betydelse för möjligheterna att
följa  upp förskrivning och användning av läkemedel.
Information     som    identifierar    en    enskild
receptutfärdare (förskrivarkod)  bör  som  anförs  i
propositionen  tills  vidare  vara frivillig. Såvitt
gäller  arbetsplatskoden  är  denna  ett  nödvändigt
instrument  för  att ett effektivt  planerings-  och
budgetarbete skall  kunna  bedrivas.  Även utskottet
kommer  vid  en  samlad  bedömning  fram  till   att
arbetsplatskoden  bör utgöra en av förutsättningarna
för att ett förskrivet  läkemedel  skall omfattas av
läkemedelsförmånen.     Vidare    delar    utskottet
uppfattningen att endast  den som har en arbetsplats
bör kunna tilldelas en arbetsplatskod.  Det  är  med
hänsyn  till  vikten  av  en  heltäckande  reglering
rörande  arbetsplatskoden  inte heller lämpligt  att
undanta   vissa   arbetsplatser   från   kravet   på
arbetsplatskod. I ett par motioner anförs att kraven
på arbetsplatskod innebär en inskränkning i den fria
förskrivningsrätten.   Utskottet   vill   emellertid
framhålla att recept utan arbetsplatskod fortfarande
kommer att kunna expedieras på apotek, men inte inom
läkemedelsförmånerna.  Utskottet  avstyrker med  det
anförda  motionerna  So17 (c) yrkande  9,  So19  (m)
yrkandena 5 och 9, So20  (m)  i denna del, So21 (mp)
yrkandena 1 och 2, So22 (fp) yrkande 2 och So23 (kd)
yrkande    6.   6   §   förslaget   till   lag    om
läkemedelsförmåner m.m. tillstyrks.


Utbyte av läkemedel på apotek


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta 21 § förslaget till lag om
läkemedelsförmåner    m.m.   om   utbyte   av
läkemedel  på  apotek. Riksdagen  bör  därmed
avslå motionsyrkanden  med  begäran om avslag
eller  begränsning av regeringens  förslag  i
denna  del.   Riksdagen   bör   vidare  avslå
motionsyrkanden   om  utredning  av  generisk
förskrivning samt ansvarsfrågan  för det fall
att  en  patient  tar skada av ett utbyte  av
läkemedel. Jämför reservationerna  9  (m), 10
(kd) och 11 (kd).

Propositionen


Regeringen föreslår att om ett läkemedel som ingår i
läkemedelsförmånerna har förskrivits och  det på det
enskilda  apoteket  finns  ett eller flera utbytbara
sådana läkemedel skall läkemedlet  bytas  ut mot det
billigaste tillgängliga läkemedlet. Ett läkemedel är
inte   utbytbart,   om  det  skiljer  sig  från  det
förskrivna läkemedlet  i sådan grad att det inte kan
anses utgöra en likvärdig motsvarighet. Det ankommer
på  regeringen eller den  myndighet  som  regeringen
bestämmer   att   besluta  vilka  läkemedel  som  är
utbytbara. Ett läkemedel  får  inte  bytas ut om den
som utfärdat receptet på medicinska grunder  motsatt
sig ett utbyte. Läkemedlet får inte heller bytas  ut
om patienten väljer att betala prisskillnaden mellan
det   förskrivna   läkemedlet   eller   något  annat
utbytbart  läkemedel  och  det  billigaste utbytbara
läkemedlet. Apoteket är skyldigt  att i förekommande
fall upplysa patienten om att utbyte  kommer i fråga
och   om  patientens  rätt  att  mot  betalning   av
mellanskillnaden  få  det förskrivna läkemedlet. När
utbyte sker, skall apoteket  skriftligen  underrätta
den  som utfärdat receptet. Regeringen föreslår  att
det nuvarande referensprissystemet avskaffas.

Regeringen  påpekar  att vissa remissinstanser har
pekat  på  att  utbyte  av  läkemedel   kan  medföra
olägenheter för läkarna och patienterna,  genom  att
det  kan  kännas  osäkert att få ett annat läkemedel
expedierat än det som läkaren har förskrivit och att
det  i  enstaka fall  kan  vara  så  att  patientens
personliga  egenskaper har betydelse vid utbyte till
ett generiskt  läkemedel.  Regeringen anser dock att
hänsyn fortfarande kan tas till  enstaka  patienters
personliga  egenskaper i och med att läkaren  enligt
förslaget kan motsätta sig utbyte.   Dessutom kommer
det  att  ankomma  på  apotekspersonalen  att  genom
information         om         läkemedlen        vid
expedieringsstillfället    medverka     till     att
patienterna  förstår att utbytet av preparat inte är
någon  medicinsk  olägenhet  men  väl  en  ekonomisk
fördel.

Motioner


I motion  So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs att
riksdagen avslår  regeringens  förslag  om utbyte av
läkemedel vid apotek (yrkande 6). Motionärerna anför
att  de  tidigare  föreslagit  att  användningen  av
generika och parallellimporterade läkemedel  bör öka
jämfört  med i dag. Regeringens förslag innebär  att
olika preparat  kan  lämnas  ut vid olika tillfällen
trots  ett  och  samma  recept.  Risken   att  äldre
avbryter  en läkemedelsbehandling eller gör  fel  är
inte    oväsentlig.    Sammanfattningsvis    innebär
regeringens  förslag  enligt  motionärerna  risk för
förvirring,   feldosering,   sämre  följsamhet  till
förskrivningen  och  därmed  sämre  effekt  och  mer
kassation.

I  motion  So570  av Gunnar Axén  (m)  begärs  att
regeringen tillsätter  en utredning rörande generisk
förskrivning  och  användning   av  generiska  namn.
Motionären  anför att dagens system  bygger  på  ett
system där det  är ett speciellt namngivet läkemedel
som ordineras. Detta  leder  enligt  motionären till
att vissa produkter gynnas framför andra,  trots att
samtliga   har   samma   substans   och  effekt  vid
medicinering.  Inom  sjukvården skulle  en  övergång
till  användning  av det  generiska  namnet  på  den
aktiva substansen minska risken för missförstånd och
underlätta för sjukvårdspersonalen.
I  motion  So23 av  Chatrine  Pålsson  m.fl.  (kd)
begärs ett tillkännagivande  om alltför täta utbyten
av läkemedel (yrkande 4). Motionärerna  anför att de
anser att en generell lagreglering av det  slag  som
regeringen  föreslår  är att föredra jämfört med att
generiska  alternativ  endast   rekommenderas   till
förskrivarna.  Emellertid anser motionärerna att det
är  oklart  hur  ofta   patienten  kan  behöva  byta
läkemedel. Enklast vore om  generiskt utbyte tillåts
endast  när  patienten byter recept,  vilket  skulle
motsvara ett utbyte  per  år. I yrkande 5 begärs ett
tillkännagivande  om  ansvarsfrågan  vid  utbyte  av
läkemedel. Motionärerna anför att det är outrett vem
som har ansvaret för det  fall  att  en  patient tar
skada  på  grund  av ett utbyte. Ett klargörande  på
denna punkt är nödvändig, anför motionärerna.
I  motion So21 av  Helena  Hillar  Rosenqvist  och
Kerstin-Maria     Stalin     (mp)     begärs     ett
tillkännagivande  om  behovet av ett avvägt undantag
för utbyte av läkemedel  vid  små prisskillnader när
det  gäller recept för längre tidsperioder  (yrkande
4). Motionärerna  anför  att  man  i  Danmark enligt
uppgift    har    undantagit   läkemedel   med   små
prisskillnader från  regeln  om utbyte mot generiska
läkemedel. Anledningen härtill  är  att  en  patient
annars  kan  behöva  byta läkemedel ett antal gånger
under ett år på grund  av  små  prisförändringar hos
olika läkemedel.

Utskottets ställningstagande


Utskottet delar regeringens uppfattning  att  det är
nödvändigt att ytterligare skärpa kostnadskontrollen
i   läkemedelsanvändningen.  Utskottet  ställer  sig
därmed  bakom  förslaget  att  om  ett läkemedel som
ingår i läkemedelsförmånerna har förskrivits och det
på  det  enskilda  apoteket  finns  ett eller  flera
utbytbara sådana läkemedel skall läkemedlet bytas ut
mot  det  billigaste  tillgängliga  läkemedlet.   Av
regeringens  förslag  framgår  vidare att läkemedlet
inte  får bytas ut om den som utfärdat  receptet  på
medicinska  grunder  motsatt  sig  ett  utbyte.  Det
innebär  att  den förskrivande läkaren kan ta hänsyn
till patientens personliga egenskaper. Likaså kommer
det  att  ankomma   på   apotekspersonalen  att  vid
expedieringstillfället informera  om  vad utbytet av
preparat innebär. Härtill kommer att läkemedlet inte
får   bytas   ut  om  patienten  väljer  att  betala
prisskillnaden   mellan  det  förskrivna  läkemedlet
eller  något  annat   utbytbart  läkemedel  och  det
billigaste läkemedlet.  Utskottet  avstyrker med det
anförda  motionerna So19 (m) yrkande  6,  So21  (mp)
yrkande  4   och  So23  (kd)  yrkande  4.  Utskottet
tillstyrker   21    §    förslaget   till   lag   om
läkemedelsförmåner m.m.

Av  propositionen  framgår   att  regeringen  noga
övervägt  formerna för generiskt  utbyte.  Utskottet
ser ingen anledning att tillsätta en sådan utredning
som föreslås  i  motion  So570  (m). Motionsyrkandet
avstryks.
Av lagförslaget framgår att regeringen  eller  den
myndighet  som  regeringen  bestämmer skall bestämma
vilka läkemedel som är utbytbara. Enligt 21 § fjärde
stycket  förslaget  till  lag om  läkemedelsförmåner
m.m.  skall apoteket, när utbyte  sker,  skriftligen
underrätta  den  som  utfärdat  receptet. Vad gäller
frågan om vem som har ansvar för  det  fall  att  en
patient  tar  skada  av  ett  utbyte  vill utskottet
framhålla att det av 2 kap. 2 § lagen (1998:531)  om
yrkesverksamhet  på  hälso-  och  sjukvårdens område
följer    att    den    som   tillhör   hälso-   och
sjukvårdspersonalen  skall   utföra  sitt  arbete  i
överensstämmelse   med   vetenskap    och   beprövad
erfarenhet. Vidare framgår av 6 kap. 1  §  samma lag
att  hälso-  och  sjukvården och dess personal  står
under tillsyn av Socialstyrelsen. Vem som eventuellt
bär ansvaret för det  fall  att en patient tar skada
vid ett utbyte av läkemedel får  dock avgöras vid en
bedömning av samtliga omständigheter  i det enskilda
fallet.  Utskottet avstyrker med det anförda  motion
So23 (kd) yrkande 5.

Översyn av receptstatus


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  ett  motionsyrkande om
ökad  receptfrihet. Utskottet  hänvisar  till
att Läkemedelsverket  har  att fortlöpande se
över  det  befintliga  läkemedelssortimentet.
Jämför reservation 12 (m, kd, c).

Propositionen


Regeringen anför att det  faktum  att fler läkemedel
blir  receptfria  kan leda till att patienterna  tar
ett större ansvar för  sin vård. En sådan utveckling
med  en  ökad  egenvård  ligger   i  linje  med  att
patienterna     blir     alltmer     välinformerade.
Naturligtvis  behövs  stöd  i  olika avseenden  från
hälso- och sjukvårdspersonalen. Mycket talar för att
det här finns en besparingspotential  som i dag inte
är till fullo utnyttjad.

Det     ankommer     på    Läkemedelsverket    som
produktkontrollmyndighet att fortlöpande se över det
befintliga   läkemedelssortimentet   i   ljuset   av
lagstiftningens         bestämmelser         rörande
receptbeläggning   av   läkemedel,   anförs   det  i
propositionen.
I  likhet  med  vad  som  gäller  enligt nuvarande
förmånssystem   bör  huvudregeln  vara  att   endast
receptbelagda   läkemedel    ingår   i   förmånerna.
Regeringen  anser  dock  att det  är  angeläget  att
receptfria läkemedel som behövs  för  behandling  av
långvariga  sjukdomar  även  fortsättningsvis kan få
ingå  i  läkemedelsförmånerna.  Regeringen  föreslår
alltså ingen ändring på denna punkt.  Det bör liksom
hittills  ankomma på regeringen eller den  myndighet
regeringen  bestämmer  att  meddela  föreskrifter  i
detta ämne.

Motionen


I  motion So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande  om  ökad receptfrihet (yrkande 7).
Motionärerna   anför  att   ökad   receptfrihet   är
avgörande för att  nya  möjligheter  för  en  bättre
egenvård  skall tas till vara och att åtminstone  en
fördubbling  av de receptfria läkemedlen torde ligga
inom räckhåll.


Utskottets ställningstagande


Utskottet instämmer  i  motionärernas  bedömning att
ökad receptfrihet är önskvärt. Från Läkemedelsverket
har inhämtats att 6070 produkter blivit  receptfria
sedan  1990.  I  likhet  med  regeringen konstaterar
utskottet att Läkemedelsverket  har  att fortlöpande
se över det befintliga läkemedelssortimentet.  Något
tillkännagivande är därför inte erforderligt. Motion
So19  (m)  yrkande  7 avstyrks i den mån den inte är
tillgodosedd med det  anförda. Utskottet tillstyrker
17 § förslaget till lag om läkemedelsförmåner m.m.


Elektroniskt förskrivarstöd och
elektronisk receptöverföring


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå  motionsyrkanden   om
elektroniskt förskrivarstöd.  Utskottet anför
att  det  utgår från att sjukvårdshuvudmännen
är beredda att prioritera denna fråga. Jämför
reservationerna 13 (m), 14 (kd) och 15 (fp).

Propositionen


I propositionen  anförs  att  det  av  flera skäl är
angeläget att elektroniska förskrivarstöd  utvecklas
och   införs  inom  hälso-  och  sjukvården.  Enligt
regeringen  är  det  elektroniska  förskrivarstödets
kanske viktigaste uppgift att skapa  förutsättningar
för att den information rörande läkemedel  som finns
att   tillgå  i  största  möjliga  utsträckning  kan
utnyttjas i förskrivningsögonblicket. Regeringen har
anledning  att utgå från att sjukvårdshuvudmännen är
beredda att  prioritera  denna  fråga  och att också
tillskjuta erforderliga resurser för att  ett sådant
förskrivarstöd  skall  kunna  förverkligas  inom  en
tvåårsperiod.

En  överföring  på elektronisk väg av recept  från
den  som förskriver  läkemedlet  till  apotek  leder
också   till  ett  antal  vinster  inom  hälso-  och
sjukvården. Sjukvårdshuvudmännen bör tillsammans med
Apoteket   AB   sträva   efter   lösningar  för  att
successivt   införa   överföring   av   recept    på
elektronisk väg.
Regeringen anför att tillämpliga regler till skydd
för  den  personliga  integriteten vid behandling av
personuppgifter givetvis skall beaktas i samband med
att  elektroniskt  förskrivarstöd   och  elektronisk
receptöverföring utvecklas.

Motioner


I motion So19 av Chris Heister m.fl.  (m) begärs ett
tillkännagivande om utvidgat förskrivarstöd (yrkande
11).  Motionärerna anför att det väsentliga  för  en
långsiktig  utveckling i rätt riktning är ett bättre
förskrivarstöd  som  ökar  kompetensen  och  som  är
lättillgängligt  för  löpande  information.  Även de
läkare  som  saknar fast arbetsplats måste kunna  få
tillgång till det elektroniska förskrivarstödet.

I  motion So23  av  Chatrine  Pålsson  m.fl.  (kd)
begärs   ett  tillkännagivande  om  att  staten  och
landstingen   bör   ta   ett  gemensamt  ansvar  för
utvecklandet  av  elektroniskt   förskrivarstöd  och
elektronisk receptöverföring (yrkande 10).
I  motion  So22  av Kerstin Heinemann  m.fl.  (fp)
begärs ett tillkännagivande  om  stimulansbidrag för
elektroniskt     förskrivarstöd     (yrkande     4).
Motionärerna anför att det är orealistiskt  att anta
att   elektroniskt  förskrivarstöd  och  elektronisk
receptöverföring  skall  kunna  förverkligas inom en
tvåårsperiod.    Regeringen    borde    ha    avsatt
stimulansbidrag till landstingen för att förverkliga
systemen.
I  motion  So21  av  Helena Hillar Rosenqvist  och
Kerstin-Maria     Stalin     (mp)     begärs     ett
tillkännagivande om att läkare  med  sådant särskilt
kodsystem  som föreslås i motionens yrkande  1  även
skall   få   tillgång    till    det    elektroniska
förskrivarstöd som är under utveckling (yrkande 3).
I  motion  So354 av Margareta Viklund (kd)  begärs
ett tillkännagivande  om  förskrivning  av läkemedel
(yrkande 1). Motionären anför att läkarna  borde ges
någon    form    av    stöd    för    att    hantera
läkemedelsförskrivningar. Vidare begärs i yrkande  4
att en läkemedelskommitté bör tillsättas med uppgift
att utforma ett beslutsstöd.

Utskottets ställningstagande


Vid  behandlingen  av den nationella handlingsplanen
för  utveckling av hälso-  och  sjukvården  framhöll
utskottet  att  det  är  angeläget  att intensifiera
arbetet  med  att utveckla informationsförsörjningen
och verksamhetsutvecklingen  inom  vården  (se  bet.
2000/01:SoU5,  s.  40).  Utskottet  vidhåller  denna
uppfattning   och  instämmer  vidare  i  regeringens
bedömning  att  utvecklandet   av  ett  elektroniskt
förskrivarstöd  och en elektronisk  receptöverföring
är av särskild betydelse inom läkemedelsområdet. Det
är således angeläget att elektroniska förskrivarstöd
utvecklas och införs  inom  hälso- och sjukvården. I
likhet  med  regeringen  utgår  utskottet  från  att
sjukvårdshuvudmännen är beredda att prioritera denna
fråga och att också tillskjuta erforderliga resurser
för  att  ett  sådant  förskrivarstöd   skall  kunna
förverkligas  inom  en tvåårsperiod (prop.  s.  68).
Riksdagen bör inte ta  något initiativ med anledning
av motionerna So19 (m) yrkande 11, So21 (mp) yrkande
3, So22 (fp) yrkande 4,  So23  (kd)  yrkande  10 och
So354 (kd) yrkandena 1 och 4. Motionerna avstyrks.


Utbildningsfrågor


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen     bör     avslå    motioner    om
utbildningsfrågor. Utskottet  framhåller  att
det  är av stor betydelse att landstingen tar
sitt  fulla   arbetsgivaransvar  i  fråga  om
förskrivarnas    behov     av     fortlöpande
fortbildning och kompetensutveckling.  Jämför
reservationerna 16 (m), 17 (c) och 18 (fp).

Propositionen


Regeringen  anför  att läkemedelskunskap bör  lyftas
fram redan i grundutbildningen  för läkare och andra
yrkesgrupper på hälso- och sjukvårdens område.

Olika      former      av     utbildnings-     och
fortbildningsinsatser   riktas    mot   hälso-   och
sjukvårdspersonalen   från   många  aktörer.   Dessa
insatser  utgår  i allt väsentligt  från  tre  olika
nivåer      den   lokala,   nationella   respektive
internationella nivån.  Huvudansvaret för utbildning
och fortbildning av förskrivarna  och  annan  hälso-
och   sjukvårdspersonal   bör   enligt   regeringens
uppfattning   ligga   på   den   lokala   nivån  hos
sjukvårdshuvudmännen.   Det  är  angeläget  att   en
väsentlig del av fortbildningen äger rum så nära dem
som förskriver läkemedel  som möjligt. Verksamhetens
behov   måste  styra  insatsernas   utformning   och
innehåll.  Huvudmännen  bör  stå  som garant för att
denna    fortbildning    är    av    hög   kvalitet.
Läkemedelskommittéerna   med   deras   vetenskapliga
kompetens   och   lokala   förankring  har  här   en
strategisk roll.
På  den  nationella nivån har  myndigheterna  inom
området ett  ansvar  för  att  förse huvudmännen och
dess  läkemedelskommittéer  med  en   samordnad  och
kvalitetsgranskad information.
Det är också angeläget att förskrivarna  kan få ta
del av nya rön i den vetenskapliga forskningen genom
att  delta  i  olika  nationella och internationella
arrangemang. Universitet  och  högskolor  har här en
viktig roll.
Läkemedelsindustrin    beräknas    enligt    vissa
uppskattningar satsa 34 miljarder kronor årligen  i
Sverige   på   marknadsförings-,  informations-  och
utbildningsinsatser   riktade   till   förskrivarna.
Sjukvårdshuvudmännens  insatser  i  detta sammanhang
har  hittills  i  allmänhet varit ganska  obetydliga
jämfört med industrins,  men  enstaka  undantag  har
förekommit.
Regeringen anser följaktligen att det är angeläget
att    sjukvårdshuvudmännen    vidareutvecklar   och
intensifierar producentoberoende  informations-  och
utbildningsinsatser  riktade till dem som förskriver
läkemedel  och annan hälso-  och  sjukvårdspersonal.
Regeringen vill inte utesluta att sådana insatser på
olika sätt sker i samverkan med läkemedelsindustrin.
En sådan samverkan  får  dock  inte  utformas på ett
sådant sätt att informationsinsatsernas  opartiskhet
och saklighet sätts i fråga.

Motioner


I motion So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs  ett
tillkännagivande   om  producentobunden  information
(yrkande 12). Motionärerna  anför  att  ett  viktigt
steg  på vägen till en bättre läkemedelsförskrivning
är förbättrad  läkemedelsutbildning  inom  ramen för
läkarutbildningen.      I      den     kontinuerliga
fortbildningen gör läkemedelsbolagen i dag betydande
insatser  men  utbildningen  kan förbättras  om  den
producentobundna informationen också förstärks.

I motion So397 av Rolf Olsson m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om att producentobunden  utbildning
om läkemedel skall initieras (yrkande 4 delvis).
I  motion  So354 av Margareta Viklund (kd)  begärs
tillkännagivanden  om att höja läkarnas kunskapsnivå
beträffande  förskrivning   av   läkemedel  och  att
samarbetet  mellan  läkare och farmaceuter  utvidgas
(yrkandena 2 och 3).
I  motion  So17  av Kenneth  Johansson  m.fl.  (c)
begärs   ett   tillkännagivande    om   kontinuerlig
vidareutbildning   för   förskrivare,   hälso-   och
sjukvårdspersonal   och  konsumenter  (yrkande   2).
Motionärerna   anför   att   man   genom   att   öka
förskrivarnas,      övrig     vårdpersonals      och
konsumenternas  kunskaper   om  läkemedel  och  dess
biverkningar minskar riskerna  för  feldosering  med
skadlig    utgång.    I   yrkande   5   begärs   ett
tillkännagivande   om   en    gemensam    fond   för
fortbildning.  Motionärerna  anför att det genom  en
typ av gemensam fond där alla  läkemedelsföretag tar
ett samlat ansvar för fortbildning  läggs  en  grund
för  långsiktig hållbarhet inom läkemedelsindustrin,
där   patientperspektivet    blir   den   självklara
utgångspunkten.
I  motion  So22  av Kerstin Heinemann  m.fl.  (fp)
begärs  ett  tillkännagivande  om  utbildningsfrågor
(yrkande   5).   Motionärerna    anför    att    den
producentobundna  utbildningen  om  läkemedel  måste
prioriteras och öka i omfattning. Det innebär i  sin
tur  behov  av  utbyggnad  av  ämnesområdet  klinisk
farmakologi  i  landet  och  att  resurser vid såväl
universiteten som Apoteket AB avdelas för utbildning
och  information.  Förskrivarna måste  få  möjlighet
till utbildning inom ramen för sin tjänst. Tid måste
också   avsättas   för   läkare,    sköterskor   och
farmaceuter  att förmedla kunskap om läkemedel  till
både konsumenter och blivande konsumenter.
I  motion  So572   av   Lena  Ek  (c)  begärs  ett
tillkännagivande  om  kompetenssamverkan   för   att
minska   läkemedelsrelaterade   problem.  Motionären
anför   att   ett  projekt  i  Helsingborg   rörande
samverkan mellan läkar- och farmacikompetens när det
gäller läkemedelsbehandling  av  patienter visar att
antalet     akuta     sjukhusbesök    och    antalet
primärvårdsbesök kan minskas.

Utskottets ställningstagande


I    flera    motioner    framhålls     vikten    av
producentobunden utbildning om läkemedel.  Utskottet
instämmer  i  den bedömningen och vill i likhet  med
regeringen  framhålla   att   läkemedelskunskap  bör
lyftas fram redan i grundutbildningen för läkare och
andra yrkesgrupper på hälso- och sjukvårdens område.
Vidare är det av stor betydelse  att landstingen tar
sitt    fulla    arbetsgivaransvar   i   fråga    om
förskrivarnas behov  av fortlöpande fortbildning och
kompetensutveckling. Det  är  som  regeringen anfört
mycket  angeläget  att sjukvårdshuvudmännen  strävar
efter   att   balansera    vidareutbildningen    och
kompetensutvecklingen   till   dem   som  förskriver
läkemedel  genom att tillhandahålla producentobunden
information.  Något  initiativ  från  riksdagen  med
anledning  av motionerna So17 (c) yrkandena 2 och 5,
So19 (m) yrkande 12, So22 (fp) yrkande 5, So354 (kd)
yrkandena 2  och  3,  So397 (v) yrkande 4 delvis och
So572 (c) är inte erforderligt.  Motionerna avstyrks
i den mån de inte är tillgodosedda med det anförda.


Startförpackningar m.m.


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen     bör     avslå    motioner    om
startförpackningar.  Utskottet   påpekar  att
tillgängliga förpackningsstorlekar  utgör ett
av          flera         delmoment         i
Läkemedelsförmånsnämndens  bedömning  om  ett
visst     läkemedel     kan     anses    vara
kostnadseffektivt    och   därmed   ingå    i
förmånerna. Jämför reservationerna 19 (m, kd,
c, fp) och 20 (kd).

Propositionen


I propositionen anförs  det att då patienter inleder
behandling  med  ett nytt läkemedel  ofta  krävs  en
inställningsperiod för att få en optimal dosering av
läkemedlet, både med  avseende på klinisk effekt och
biverkningar. Det föreligger  stora  skillnader  hur
individer   tolererar   läkemedel.  Då  biverkningar
uppträder  blir det inte sällan  aktuellt  att  byta
preparat. Mot  denna  bakgrund  är det ofta lämpligt
att  läkaren  inledningsvis  förskriver   en  mindre
förpackning  (prov-  eller  startförpackning)   till
patienten.      En      ökad     förskrivning     av
startförpackningar skulle  bidra till att minska den
omfattande kassationen av läkemedel.  Det  är därför
enligt  regeringens  uppfattning  angeläget  att  på
olika     sätt     stimulera    förskrivningen    av
startförpackningar.  En  grundläggande förutsättning
för   att   åstadkomma  en  ökad   förskrivning   av
startförpackningar   är  att  läkemedelsindustrin  i
större utsträckning än  i dag tillhandahåller sådana
förpackningar. Vidare anförs  att förskrivarna genom
riktlinjer   och  rekommendationer   från   särskilt
läkemedelskommittéerna  bör  uppmuntras att i större
utsträckning förskriva startförpackningar.  I  detta
sammanhang  bör  också  framhållas  att tillgängliga
förpackningsstorlekar utgör ett av flera delmoment i
nämndens bedömning om ett visst läkemedel  kan anses
vara kostnadseffektivt och därmed ingå i förmånerna.


Motioner


I motion So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs  ett
tillkännagivande om behovet av ekonomiska incitament
för   att  öka  användningen  av  startförpackningar
(yrkande  13).  Motionärerna  anför  att  ekonomiska
incitament  bör införas som inte gör det oförmånligt
att  först hämta  ut  en  provförpackning  inför  en
längre      läkemedelsbehandling.     Priset     för
startförpackningen  kan t.ex. dras av vid påföljande
uthämtning på receptet.

I  motion  So23  av Chatrine  Pålsson  m.fl.  (kd)
begärs ett tillkännagivande  om  viss ersättning för
obrutna  förpackningar  (yrkande  8).   Motionärerna
anför att obrutna läkemedelsförpackningar  borde  få
återlämnas mot ersättning. Det skulle kunna vara ett
incitament  för kunderna att lämna tillbaka oanvända
läkemedel, heter det i motionen.
I motion So558 av Karin Jeppsson och Eva Arvidsson
(s)  begärs ett  tillkännagivande  om  införande  av
testdos  vid  medicinering.  Motionärerna  anför att
läkare bör ha möjlighet att, i samråd med patienten,
skriva ut en testdos av en ny medicin för att  testa
om den passar i det enskilda fallet.

Utskottets ställningstagande


Utskottet   anser   i   likhet  med  regeringen  att
förskrivningen av prov- eller  startförpackningar på
olika sätt bör stimuleras. Som regeringen anfört bör
förskrivarna  genom riktlinjer och  rekommendationer
från särskilt läkemedelskommittéerna  uppmuntras att
i  större utsträckning förskriva startförpackningar.
Härtill        kommer        att        tillgängliga
förpackningsstorlekar utgör ett av flera delmoment i
Läkemedelsförmånsnämndens  bedömning  om  ett  visst
läkemedel  kan  anses  vara  kostnadseffektivt   och
därmed  ingå  i  förmånerna.  Inte  heller utskottet
anser att det för närvarande är aktuellt  att  lägga
fram    ytterligare    förslag   som   innebär   att
startförpackningar   blir    föremål    för    andra
särbestämmelser inom ramen för förmånerna. Utskottet
avstyrker   med  det  anförda  motionerna  So19  (m)
yrkande 13 och  So558  (s).  Även  motion  So23 (kd)
yrkande 8 avstyrks.


Läkemedelsförsörjning i särskilda
boendeformer för äldre och i
hemsjukvård


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   anta  4  §  tredje  stycket
förslaget till lag om läkemedelsförmåner m.m.
samt förslaget till  lag  om ändring i hälso-
och    sjukvårdslagen   om   inrättande    av
läkemedelsförråd i särskilda boendeformer för
äldre och i hemsjukvård. Riksdagen bör därmed
avslå motionsyrkanden  med  bl.a.  begäran om
avslag  på  regeringens förslag i denna  del.
Jämför reservationerna  21 (m) och 22 (kd, c,
fp).

Propositionen


I  propositionen  anförs  att  ett  landsting  efter
framställning  av  en kommun  inom  landstinget  får
besluta  att  inrätta  läkemedelsförråd  vid  sådana
särskilda boendeformer för service och omvårdnad för
äldre i kommunen  som  avses  i  5  kap.  5  § andra
stycket    socialtjänstlagen    (2001:453).   Sådana
läkemedelsförråd  kan  antingen  vara   förråd   som
innehåller  flertalet  av de läkemedel som de boende
behöver (fullständigt förråd)  eller  förråd  enbart
för  vissa  basläkemedel (akutförråd). Läkemedel  ur
förråden skall  vara  kostnadsfria för de boende vid
det   särskilda  boendet.   Landstingen   står   för
kostnaderna  för  läkemedel  ur  dessa  förråd.  Ett
landsting    får    även   erbjuda   den   som   får
landstingsfinansierad   hemsjukvård  läkemedel  utan
kostnad. Ett landsting får efter framställning av en
kommun inom landstinget också  besluta att patienter
inom den kommunala hemsjukvården  utan kostnad skall
få ut läkemedel från sådana förråd.

I  propositionen  anförs vidare att  kommuner  och
landsting enligt 2 kap. 2 § kommunallagen (1991:900)
skall  behandla sina medlemmar  lika,  om  det  inte
finns sakliga  skäl  för  något  annat.  För  att på
föreslaget  sätt  ge  de  boende  en förmån som inte
tillkommer  andra  i  kommunen  erfordras   lagstöd.
Regeringen föreslår därför att en ny paragraf införs
i  hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). En särskild
bestämmelse    föreslås    också    i    lagen    om
läkemedelsförmåner       m.m.      som      undantar
läkemedelshanteringen vid  de  nämnda boendeformerna
från vad som gäller enligt den lagen.

Motioner


I motion So19 av Chris Heister m.fl.  (m) begärs att
riksdagen    avslår    förslaget   om   fullständiga
läkemedelsförråd i särskilda  boenden  (yrkande 14).
Motionärerna anför att principen om likställighet är
en  grundläggande utgångspunkt för vård och  omsorg.
Alla skall  oavsett boendeform  behandlas lika vad
gäller  subvention.  De  som bor i särskilda boenden
skall  vidare  ha rätt till  samma  möjligheter  att
träffa läkare för medicinsk genomgång som andra. Med
god  läkarmedverkan,   regelbunden   användning   av
startförpackningar  och i övrigt förskrivning enligt
den s.k. Apo-dosmodellen  kan  kassationen effektivt
motverkas utan läkemedelsförråd.  Motionärerna anför
sammanfattningsvis  att  de  avvisar  förslaget   om
fullständiga   läkemedelsförråd   i   de   särskilda
boendena,  men att de anser att akutförråd kan  vara
motiverat både  för  det  särskilda  boendet  och  i
hemsjukvården  för  att  smidigt kunna hantera akuta
försämringar   av   pågående   sjukdom   och   akuta
nyinsjuknanden.

I motion So20 av Carl-Axel Johansson  (m) (delvis)
begärs ett tillkännagivande om läkemedelsförsörjning
i   särskilda   boendeformer   för   äldre   och   i
hemsjukvård.  Motionären  anför att den individuella
receptförskrivningen är viktig att behålla även inom
hemsjukvården  och  i det särskilda  boendet.  Genom
Apo-dosmodellen  bibehålls   en   stor   säkerhet  i
medicineringen   och   risken   för  felmedicinering
minskar  påtagligt jämfört med vad  som  skulle  bli
fallet     med      utdelning     från     gemensamt
läkemedelsförråd, heter det i motionen.
I  motion So17 av Kenneth  Johansson  m.  fl.  (c)
begärs    ett   tillkännagivande   om   kostnadsfria
läkemedel inom den avancerade hemsjukvården (yrkande
7).  Motionärerna   anför   att  patienter  som  vid
sjukhusvistelse skulle få sin  medicin kostnadsfritt
även borde få det inom hemsjukvården.

Utskottets ställningstagande


Utskottet delar regeringens bedömning  att förslaget
om   att   inrätta  läkemedelsförråd  vid  särskilda
boenden  för   äldre   kan   förväntas   bidra  till
förbättrad  kvalitet  i  vården  och  ökad medicinsk
säkerhet  samt  minskad kassation av läkemedel.  Som
regeringen anfört  kan  en  sådan ordning inte anses
strida mot ädelreformens intentioner.  Den  enskilde
kan  välja  att  inte  utnyttja förmånerna utan även
fortsättningsvis vända sig  till  en särskild läkare
för att få recept på de läkemedel som  han eller hon
behöver  och  själv  eller  genom  ombud  hämta   ut
läkemedlen på apotek. Det är vidare önskvärt att det
dygnet  runt  finns  tillgång  till en sjuksköterska
knuten  till det särskilda boende  där  fullständiga
läkemedelsförråd inrättats.

Utskottet  ställer  sig  således bakom regeringens
förslag att ett landsting efter  framställning av en
kommun  inom  landstinget  får besluta  att  inrätta
läkemedelsförråd i sådana särskilda boendeformer för
äldre  som  avses  i  5  kap. 5 §  socialtjänstlagen
(2001:453).  Utskottet  ställer   sig  vidare  bakom
förslagen att ett landsting får erbjuda  den som får
landstingsfinansierad  hemsjukvård  läkemedel   utan
kostnad  samt  att ett landsting efter framställning
av  en  kommun  inom  landstinget  får  besluta  att
patienter  inom  den  kommunala  hemsjukvården  utan
kostnad skall få ut  läkemedel  från  sådana förråd.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna  So17
(c)  yrkande  7,  So19  (m)  yrkande 14 och So20 (m)
(delvis).
Utskottet tillstyrker 4 § tredje stycket förslaget
till lag om läkemedelsförmåner  m.m.  samt förslaget
till  lag  om  ändring  i  hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763).

Läkemedelsgenomgångar m.m.


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden  om  dels
tydligare  riktlinjer för utarbetandet av ett
register   för    läkemedelsprofiler,    dels
forskning  om  läkemedel i användning. Jämför
reservationerna 23 (kd) och 24 (fp).

Propositionen


Regeringen  anför   att   erfarenheterna  visar  att
åtskilliga  patienter  behandlas   med  många  olika
läkemedel samtidigt, s.k. polyfarmaci. Detta är inte
minst    vanligt   förekommande   i   de   särskilda
boendeformerna  för  äldre  i  kommunerna. När flera
läkemedel  sätts  in  samtidigt  kan   icke  avsedda
interaktioner med negativa hälsoeffekter  uppstå för
patienten. Regeringen hänvisar till en rapport  från
Landstingsförbundet   och   Kommunförbundet   enligt
vilken erfarenheterna av multidisciplinärt samarbete
mellan  läkare och annan hälso- och sjukvårdpersonal
inom  kommunala   boenden,   primärvård  och  apotek
rörande  läkemedelsgenomgångar   bedöms  som  mycket
positiva.  Regeringen  anför sammanfattningsvis  att
det är angeläget att läkemedelsgenomgångar genomförs
i  fråga  om  patienter  som   behandlas  med  många
läkemedel.

Såvitt gäller läkemedelsprofiler  anför regeringen
att   det   i   första  hand  är  uppgifter  om   de
receptförskrivna   läkemedlen   som   bör  lagras  i
profilen.  Patienten  bör också kunna samtycka  till
att   även   andra  uppgifter   av   betydelse   för
läkemedelsanvändningen  lagras i läkemedelsprofilen.
Det  kan t.ex. vara fråga  om  synsvårigheter  eller
svårigheter  att  öppna  vissa förpackningar, allt i
syfte att förbättra patientens läkemedelsanvändning.
Regeringen anser att sjukvårdshuvudmännen i samråd
med  Apoteket  AB bör vidta  förberedelser  för  att
införa   läkemedelsprofiler    för   patienter   som
behandlas med flera olika läkemedel.
Vad härefter gäller forskning anför regeringen att
det är viktigt att följa hur läkemedel  introduceras
på     den     svenska     marknaden     och     hur
läkemedelskommittéernas        arbete       påverkar
läkemedelskonsumtionen. Från ett  samhällsperspektiv
är  det också angeläget att följa förändringar  inom
andra delar av läkemedelsområdet, t.ex. förändringar
i  förmånssystemet,   effekter  av  ett  ökat  antal
receptfria  läkemedel  och   konsekvenserna  av  att
ansvaret för läkemedelskostnaderna  förs  över  till
landstingen.
Forskning  om  läkemedel  i  användning  kräver  i
allmänhet tvärdisciplinär samverkan. Vid en tidpunkt
då  läkemedelskostnaderna  på  allvar  integreras  i
annan  hälso-  och  sjukvård  är  forskning  rörande
läkemedel  i  praktisk användning särskilt angelägen
för att nya terapier  skall  kunna  innebära maximal
nytta för patienterna. Sådan forskning  kan  på sikt
leda  till  en  förbättrad  följsamhet till läkarens
ordination.
Regeringen   anser  att  det  är   angeläget   att
forskning om läkemedel  i  användning  på olika sätt
stimuleras.

Motioner


I motion So23 av Chatrine Pålsson m.fl.  (kd) begärs
ett  tillkännagivande  om  tydligare riktlinjer  för
utarbetandet av ett register  för läkemedelsprofiler
(yrkande 7). Motionärerna anför att regeringen borde
ha gett tydligare riktlinjer och presenterat en plan
för     framtagandet     av    ett    system     för
läkemedelsprofiler.

I  motion  So22 av Kerstin  Heinemann  m.fl.  (fp)
begärs    ett   tillkännagivande    om    förbättrad
läkemedelsanvändning (yrkande 6). Motionärerna anför
att   i   betänkandet    SOU    2000:86    Den   nya
läkemedelsförmånen föreslogs att staten skulle anslå
100   miljoner  kronor  per  år  under  fem  år  för
forskning   om   läkemedel   i   användning.  Enligt
motionärerna bör detta förslag realiseras. Forskning
kring äldres läkemedelsanvändning och hälsoekonomisk
forskning bör prioriteras, heter det i motionen.

Utskottets ställningstagande


Som  regeringen  anfört är det vanligt  förekommande
att   patienter  behandlas   med   många   läkemedel
samtidigt,  inte minst i de särskilda boendeformerna
för äldre i kommunerna.  Utskottet  anser  därför  i
likhet  med  regeringen  att  det  är  angeläget att
läkemedelsgenomgångar genomförs i fråga om patienter
som behandlas med många läkemedel.

Utskottet  instämmer också i vad regeringen  anför
såvitt gäller  läkemedelsprofiler.  I första hand är
det   således   uppgifter   om  de  receptförskrivna
läkemedlen som bör lagras i profilen,  men patienten
kan också samtycka till att även andra uppgifter  av
betydelse      lagras      i     läkemedelsprofilen.
Sjukvårdshuvudmännen bör i samråd  med  Apoteket  AB
vidta      förberedelser      för     att     införa
läkemedelsprofiler för patienter  som  behandlas med
flera olika läkemedel. Några ytterligare  riktlinjer
i  detta avseende anser inte utskottet erforderliga.
Motion So23 (kd) yrkande 7 avstyrks.
Forskning  om  läkemedel  i  användning kräver som
regeringen   anfört   i   allmänhet  tvärdisciplinär
samverkan. Utskottet delar bedömningen i motion So22
(fp)  yrkande  6  att  forskning   om   läkemedel  i
användning  på olika sätt bör stimuleras.  Utskottet
har erfarit och  ser  positivt på att det inom ramen
för Äldrecentrum pågår  ett  forskningsprojekt kring
äldres  läkemedelsanvändning.  Utskottet   avstyrker
motionsyrkandet.

Läkemedelsreklam


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om förbud
mot    reklam   för   receptbelagd   medicin.
Utskottet   hänvisar   till   att  regeringen
uttalat   att   formerna   för  den  framtida
läkemedelsreklamen avses bli  föremål  för en
översyn.

Propositionen


I     propositionen    anförs    att    flödet    av
läkemedelsreklam  har  ökat  markant under senare år
och  dessutom  är  lättillgängligt.  Här  är  enligt
regeringen  utvecklingen   på   Internet   av   stor
betydelse.  Även  andra medier innehåller ofta stora
mängder av läkemedelsreklam.

Regeringen vill i  sammanhanget  betona  vikten av
att   läkemedelsreklam   är   vederhäftig  och  inte
vilseledande. Särskilt viktigt är det att reklam som
riktas  till allmänheten, även om  den  gäller  icke
receptbelagda  läkemedel,  inte  är  överdriven  och
oövervägd eftersom det kan påverka människors hälsa.
Det kan dock konstateras att kraven på saklighet och
objektivitet  inte  alltid  är  uppfyllda.  Även  om
läkemedelsindustrins   övervakningssystem   avseende
läkemedelsinformation synes fungera finns det  behov
av  att  se över den nuvarande rättsliga regleringen
på  området.   Därvid   bör  frågan  om  det  behövs
ytterligare  regler i svensk  lagstiftning  för  att
genomföra  rådets   direktiv   92/28/EEG  analyseras
närmare.  Regeringen  anser  sammanfattningsvis  att
formerna  för  den  framtida  läkemedelsreklamen   i
samhället bör bli föremål för en översyn.
Mot  denna bakgrund avser regeringen att bemyndiga
socialministern  att  tillkalla en särskild utredare
för   att   göra   en  översyn   av   frågor   kring
läkemedelsreklam.

Motioner


I motion So264 av Gudrun  Schyman  m.fl.  (v) begärs
ett  tillkännagivande  om  vad i motionen anförs  om
förbud   mot  reklam  för  receptbelagda   läkemedel
(yrkande 7).  Ett  likalydande  yrkande  framförs  i
motion  So397  av  Rolf  Olsson m.fl. (v) (yrkande 4
delvis).


Utskottets ställningstagande


Som   anförs   i   propositionen   har   flödet   av
läkemedelsreklam ökat markant under senare år och är
dessutom  lättillgängligt.   Utskottet   ser  därför
positivt på regeringens förslag att formerna för den
framtida läkemedelsreklamen i samhället blir föremål
för en översyn. Motionerna So264 (v) yrkande  7  och
So397 (v) yrkande 4 (delvis) avstyrks därmed.


Apoteket AB


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  motionsyrkanden om att
apoteksmonopolet   bör  avskaffas   samt   om
dosdispensering    av    läkemedel.    Jämför
reservationerna 25 (m, kd,  c, fp) och 26 (m,
kd, c, fp).

Propositionen


I  propositionen anförs att staten  och  landstingen
fr.o.m.   den  1  januari  2002  tar  ett  gemensamt
finansieringsansvar     för    läkemedelsförmånerna.
Avtalet mellan staten och  Landstingsförbundet anger
en viljeinriktning för den framtida  utvecklingen av
läkemedelsförmånerna   som   bl.a.   innebär   ökade
incitament och ökat ansvarstagande för  landstingen.
Förändringen      leder      bl.a.      till     att
läkemedelskostnaderna     blir     en    av    flera
produktionsfaktorer  i  hälso-  och sjukvården,  och
landstingen kommer därmed att tillsammans med staten
ställa krav på bolagets verksamhet.

Även  andra  förändringar som beror  på  teknikens
utveckling  och  privatpersoners  ökande  vilja  och
möjlighet att söka  information  via Internet och på
andra  sätt kommer att ställa nya krav  på  apoteken
liksom krav på tillgänglighet i tid och rum.
Det är  därför  enligt regeringen angeläget att se
över  avtalet mellan  staten  och  Apoteket  AB  och
utforma  ett  verksamhetsavtal som ligger i samklang
med de nya kraven.  I  samband med denna översyn bör
också   vissa   finansieringsfrågor    lösas.    Den
viktigaste  frågan  är därvid att besluta om hur den
marginal  som  ligger  inom   den   förmånsgrundande
verksamheten  skall  konstrueras och hur  den  skall
fastställas.   Även   andra    frågor    som   t.ex.
utvecklingen av betalkortet kan diskuteras  i  detta
sammanhang.
Apoteket   AB   bör   liksom   i   dag  svara  för
dosdispensering  i  de  fall  där  läkare  ordinerar
detta.   Någon   särskild   patientavgift  bör  inte
införas. Frågan bör lösas i samband med översynen av
verksamhetsavtalet mellan staten och Apoteket AB.

Motioner


I motion So19 av Chris Heister  m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om att receptfria  läkemedel bör få
säljas  i  dagligvaruhandeln  (yrkande  8).   Vidare
begärs   att   riksdagen   beslutar   att   avveckla
apoteksmonopolet  i  enlighet  med vad som anförs  i
motionen (yrkande 17). Motionärerna  anför  att  med
konkurrerande apotek öppnas möjligheten för apoteken
att  konkurrera med lägre prisnivåer, vilket innebär
att de bakomliggande leden kommer att ställa krav på
en effektivare  partihandel och på lägre priser från
producenterna. Även  i motion So18 av Margit Gennser
m.fl.  (m)  begärs  att  apoteksmonopolet  avskaffas
(yrkande  4).  I  motion  So18   begärs  vidare  ett
tillkännagivande om att marginalsättningen och övrig
policy  gällande verksamheten i princip  skall  vara
oförändrad  under den tid som åtgår för att avveckla
apoteksmonopolet,   vilket  innebär  att  monopolets
lager- och leveransberedskap  skall  fullföljas  som
tidigare (yrkande 5). Slutligen begärs i yrkande 6 i
motion  So18  att  riksdagen skall avslå regeringens
förslag om dosdispensering och begära att regeringen
återkommer  med  ett  förslag  som  inte  förhindrar
konkurrens på detta område.

I  motion  So23  av Chatrine  Pålsson  m.fl.  (kd)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om Apoteket AB:s monopol på dosdispensering (yrkande
9). Motionärerna anför  att  det  nuvarande systemet
innebär att Riksförsäkringsverket höjt Apoteket AB:s
marginal  med  hänvisning till ökade  kostnader  för
apoteket. Höjningen  är  generell, dvs. oberoende av
om    dosdispensering    utlämnas     eller    inte.
Överenskommelsen  får  till följd att konkurrens  på
området  i  princip  inte  kan   förekomma.  Privata
aktörer skulle kunna sköta dosdispenseringen men det
kräver  ett  förbud  mot  att  Apoteket  AB  får  en
generell    ersättning.    Om    ersättningssystemet
konstrueras  så  att  beställare  av tjänsten  också
direkt   betalar   kostnaden   vid   en  upphandling
möjliggörs konkurrens mellan olika aktörer.
I  motion  So17  av  Kenneth  Johansson m.fl.  (c)
begärs  ett tillkännagivande om avmonopolisering  av
Apoteket  AB  (yrkande  10).  Motionärerna anför att
statliga  utredningar  visar  att  det  finns  stora
välfärdsvinster med att avskaffa Apotek AB:s monopol
och  i  stället ge licensierade butiker  och  apotek
möjlighet  att  kunna  sälja såväl receptbelagda som
receptfria   läkemedel.   En   avmonopolisering   av
Apoteket  AB  kommer  på sikt  att  leda  till  ökad
tillgänglighet  samt lägre  läkemedelskostnader  för
den enskilde, heter det i motionen.
I  motion So22 av  Kerstin  Heinemann  m.fl.  (fp)
begärs ett tillkännagivande om att avskaffa Apoteket
AB:s monopol  (yrkande  7).  Motionärerna  anför att
monopolet  bör  brytas  upp samt att avknoppning  av
verksamheten skyndsamt bör komma till stånd. Däremot
bör apoteksmonopolet inte  ersättas  av  ett  privat
monopol  genom en utförsäljning. Det är viktigt  att
apoteken,  även  när  de  blir privata, kan ge samma
service som i dag med rådgivning  och olika typer av
upplysningskampanjer.   I   yrkande  8  begärs   ett
tillkännagivande  om  dosdispensering.  Motionärerna
anför att dosdispensering  inom  den  slutna  vården
kan, vid sidan av Apoteket AB, skötas av ett enskilt
företag      och     göra     konkurrens     möjlig.
Ersättningssystemet  skall  vara utformat så att den
som beställer tjänsten direkt skall betala kostnaden
för tjänsten och ges möjlighet  att  upphandla denna
och  därvid  välja mellan olika leverantörer.  Denna
förändring kan göras redan nu och behöver inte vänta
tills Apoteket AB:s monopol avskaffas.

Tidigare behandling


Med  anledning   av  proposition  1998/99:106  Vissa
ändringar  i  läkemedelsförmånen   m.m.   behandlade
socialutskottet bl.a. frågan om konkurrensutsättning
av     läkemedelsdistributionen     i     betänkande
1998/99:SoU14  Vissa  ändringar i läkemedelsförmånen
m.m. Utskottet gjorde bedömningen  att  det  då inte
fanns  skäl  att  förändra  läkemedelsdistributionen
genom att konkurrensutsätta detaljhandeln. Utskottet
vidhöll i betänkandena 1999/2000:SoU1, 2000/01: SoU1
och 2001/02:SoU1 denna inställning.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  har  vid  upprepade tillfällen  behandlat
motioner med yrkanden  om  att  apoteksmonopolet bör
avskaffas  och att detaljhandeln med  läkemedel  bör
konkurrensutsättas. Utskottet vidhåller sin tidigare
inställning  att  det  inte  finns skäl att förändra
läkemedelsdistributionen genom att konkurrensutsätta
detaljhandeln  med  läkemedel. Motionerna  So17  (c)
yrkande 10, So18 (m)  yrkandena  4  och  5, So19 (m)
yrkandena 8 och 17 och So22 (fp) yrkande 7 avstyrks.

Utskottet  anser  i  likhet  med  regeringen   att
Apoteket   AB   liksom   i   dag   bör   svara   för
dosdispensering  i  de  fall  där  läkare  ordinerar
detta.  Utskottet  avstyrker därmed motionerna  So18
(m) yrkande 6, So22  (fp)  yrkande  8  och So23 (kd)
yrkande 9.

Uppföljningsfrågor


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå   motionsyrkanden  om
användning   av   läkemedel  m.m.   Utskottet
hänvisar till att regeringen avser att uppdra
åt en särskild utredare  att utarbeta förslag
till   ett   förbättrat   regelverk   rörande
uppföljning  av  läkemedelsförskrivning   och
läkemedelsanvändning.  Jämför reservationerna
27 (c) och 28 (fp).


Propositionen


I   propositionen   anförs   att    uppföljning   av
läkemedelsförskrivning  och läkemedelsanvändning  är
av stor betydelse särskilt  ur  folkhälsosynpunkt. I
fokus står framför allt annat patientsäkerheten  och
kvaliteten  i  vården.  Men  det  bör  också  finnas
rimliga  förutsättningar  för  att  kunna bedriva en
meningsfull         verksamhetsplanering         och
verksamhetsuppföljning  inom  hälso- och sjukvården.
Tillgång     till     effektiva     instrument     i
uppföljningsarbetet  är  nödvändig för  landstingen,
verksamhetschefer och medicinskt  ansvariga i hälso-
och    sjukvården,    de    enskilda   förskrivarna,
läkemedelskommittéerna,  Apoteket   AB   och   andra
berörda aktörer på läkemedelsområdet.

Regeringen anför vidare att landstingen har åtagit
sig    ett   med   staten   gemensamt   ansvar   för
läkemedelskostnaderna   inom   läkemedelsförmånerna.
Landstingen  har mot denna bakgrund  ett  berättigat
krav     på    möjligheter     att     följa     upp
läkemedelsförskrivning   och   läkemedelsanvändning.
Regeringen har bl.a. övervägt möjligheterna till att
en  försöksverksamhet  inrättas där  uppgifter  från
receptregistret återkopplas  till landstingen. Detta
torde dock kräva lagändringar  och  kan  därför inte
förverkligas inom ramen för denna proposition.
Regeringen  anser att uppföljningsfrågorna  kräver
en bred översyn  och  avser  därför att uppdra åt en
särskild  utredare  att utarbeta  förslag  till  ett
förbättrat   regelverk    rörande   uppföljning   av
läkemedelsförskrivning och läkemedelsanvändning.

Motioner


I motion So397 av Rolf Olsson  m.fl.  (v) begärs att
regeringen   ger   Socialstyrelsen  i  uppdrag   att
genomföra     en     fördjupad      utredning     av
läkemedelsförskrivningar i förhållande  till angivna
rekommendationer (yrkande 2). Motionärerna anför att
det   finns   brister   i   kommunikationen   mellan
läkemedelsförskrivare  och  patient  och att det kan
leda  till  att  patienten  får  läkemedel   som  är
olämpliga att kombinera.

I  motion  So284 av Kenneth Lantz (kd) begärs  ett
tillkännagivande    om    att    låta   utreda   hur
överförskrivande  läkare  skall kunna  kontrolleras.
Motionären  anför  att  det finns  en  minoritet  av
läkare  som  skriver ut friskintyg  eller  läkemedel
utan att först göra en korrekt medicinsk bedömning.
I  motion So17  av  Kenneth  Johansson  m.fl.  (c)
begärs  ett  förslag  om  ett  åtgärdspaket  för att
motverka  felanvändning  av  läkemedel  (yrkande 3).
Motionärerna anför att ytterligare kunskap  krävs om
varför läkemedel förskrivs, hur de används, hur  det
kommer     sig    att    patienter    avstår    från
läkemedelsbehandling     och     vilka    eventuella
hälsoekonomiska  vinster som en läkemedelsbehandling
kan medföra.
I  motion So22 av  Kerstin  Heinemann  m.fl.  (fp)
begärs   ett   tillkännagivande   om   en  nationell
handlingsplan   för   att   minska   felmedicinering
(yrkande   1).  Motionärerna  anför  att  det,   mot
bakgrund  av   det   lidande  som  felanvändning  av
läkemedel    orsakar    patienterna,    de    ökande
läkemedelskostnaderna    och     kostnaderna     för
konsekvenserna  av  felbehandling, är nödvändigt med
en nationell handlingsplan  för  att  åstadkomma  en
optimal   läkemedelsanvändning.  Motionärerna  anför
vidare att  den  grupp som konsumerar mest läkemedel
är äldre personer  som  även  är  den grupp som ofta
behöver sjukhusvård på grund av medicinering.

Utskottets ställningstagande


Utskottet    delar    regeringens   bedömning    att
uppföljning     av    läkemedelsförskrivning     och
läkemedelsanvändning  är  av stor betydelse särskilt
ur folkhälsosynpunkt. Även utskottet har erfarit att
den del av 1997 års läkemedelsreform som syftat till
förbättrad uppföljning av läkemedelsförskrivning och
läkemedelsanvändning har stött  på svårigheter i den
praktiska tillämpningen.

Landstingen   har  åtagit  sig  ett   med   staten
gemensamt  ansvar   för  läkemedelskostnaderna  inom
läkemedelsförmånerna.   Som   regeringen  anför  har
landstingen mot denna bakgrund  ett  berättigat krav
på  möjligheter att följa upp läkemedelsförskrivning
och    läkemedelsanvändning.     Utskottet     delar
uppfattningen  att  uppföljningsfrågorna  kräver  en
bred  översyn  och ser därför med tillfredsställelse
på att regeringen  avser  att  uppdra åt en särskild
utredare att utarbeta förslag  till  ett  förbättrat
regelverk        rörande        uppföljning       av
läkemedelsförskrivning och läkemedelsanvändning.
Motionerna So17 (c) yrkande 3,  So22  (fp) yrkande
1, So284 (kd) och So397 (v) yrkande 2 avstyrks i den
mån de inte anses tillgodosedda med det anförda.

Läkemedel och miljön


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå   motionsyrkanden  om
läkemedels miljö-påverkan. Utskottet hänvisar
till  att  regeringen  avser  att  uppdra  åt
Läkemedelsverket     att     utreda     bl.a.
miljöpåverkan  från  läkemedel. Riksdagen bör
vidare avslå motionsyrkanden om kvicksilver i
läkemedel.   Utskottet  hänvisar   till   den
strategi för utfasning  av  särskilt  farliga
ämnen  som riksdagen ställt sig bakom. Jämför
reservationerna 29 (c) och 30 (mp).

Propositionen


Regeringen  påpekar  att  riksdagen efter förslag av
regeringen har fastställt 15  miljökvalitetsmål  som
kontinuerligt  skall följas upp. Ett av dessa mål är
särskilt relevanta  för  läkemedelssektorn, nämligen
giftfri miljö, men sektorn  berörs  även  av  en rad
andra  miljökvalitetsmål. Målet giftfri miljö lyder:
Miljön skall  vara  fri  från ämnen och metaller som
skapats i eller utvunnits  av  samhället och som kan
hota   människors   hälsa   eller   den   biologiska
mångfalden.

Regeringen  lade  också  under  våren  2001   fram
propositionen  Kemikaliestrategi  för  giftfri miljö
(prop.   2000/01:65).   I  propositionen,  som   har
antagits av riksdagen, anges bl.a. att nyproducerade
varor som används på ett  sådant  sätt att de kommer
ut  i  kretsloppet senast år 2007 så  långt  det  är
möjligt  skall  vara  fria  från  cancerframkallande
ämnen  samt ämnen som påverkar arvsmassan  och  stör
fortplantningen. Varorna skall heller inte innehålla
några nya  organiska  ämnen  som  är  långlivade och
bioackumulerande  senast  från  år 2005. För  övriga
organiska ämnen som är mycket långlivade  och mycket
bioackumulerande  är utfasningstidpunkten senast  år
2010  och  för  övriga   organiska   ämnen   som  är
långlivade och bioackumulerande är tidpunkten senast
år  2015.  Nyproducerade  varor skall också så långt
det är möjligt vara fria från  kvicksilver senast år
2003 samt från kadmium och bly senast år 2010. Redan
befintliga   varor   som   innehåller    ämnen   med
ovanstående  egenskaper, eller kvicksilver,  kadmium
samt bly, skall  hanteras  på  ett  sådant  sätt att
ämnena inte läcker ut i miljön.
Vidare gäller att det senast år 2010 skall  finnas
uppgifter   om   egenskaperna  hos  alla  avsiktligt
framställda eller utvunna kemiska ämnen som hanteras
på marknaden. Detta  gäller både nya och existerande
ämnen. Senast år 2010  skall varor vara försedda med
hälso- och miljöinformation  om de farliga ämnen som
ingår.
Mot  denna bakgrund anser regeringen  att  det  är
väsentligt  att se över hur miljöhänsyn kan vägas in
som en naturlig del vid förskrivning, användning och
prissättning  av  läkemedel  liksom vid hantering av
överblivna läkemedel. Regeringen  avser  därför  att
uppdra  åt Läkemedelsverket att utreda miljöpåverkan
från läkemedel och deras förpackningar och hur denna
påverkan  kan  begränsas.  I detta sammanhang är det
lämpligt att se över miljöaspekter  förknippade  med
hygieniska  och  kosmetiska  produkter då även dessa
ligger inom Läkemedelsverkets  ansvarsområde. Vidare
bör  verket identifiera behov av  åtgärder  för  att
integrera miljöhänsyn i läkemedelssektorn nationellt
och inom EU.

Motioner


I motion  So17  av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen hos  regeringen  begär  förslag om ett
åtgärdsprogram   för   kontroll   av  läkemedel   ur
miljösynpunkt  (yrkande 8). Motionärerna  anför  att
det är angeläget att öka kunskapen och kontrollen av
läkemedel ur miljösynpunkt.

I motion So426  av Gudrun Lindvall (mp) begärs ett
tillkännagivande  om   behovet  av  ett  förbud  mot
kvicksilver som konserveringsmedel  i  läkemedel och
vacciner  (yrkande  1).  I  yrkande  2  begärs   ett
tillkännagivande  om  behovet  av ett förbud mot att
använda  titandioxid som färgtillsats  i  läkemedel.
Motionären  anför  att  titandioxid  av  hävd  anses
ofarligt,  men  att  det  på  senare  år  har kommit
rapporter om överkänslighetsreaktioner mot  ämnet. I
yrkande  3  anförs  att regeringen bör tillsätta  en
utredning för att kartlägga  användningen  av  andra
färgämnen och läkemedelstillsatser i läkemedel. Även
i  motion  So636  av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
begärs  ett  tillkännagivande   om  kvicksilver  som
konserveringsmedel (yrkande 5).
I motion MJ291 av Barbro Feltzing  (mp) begärs ett
tillkännagivande om ekologiska aspekter på läkemedel
(yrkande   3).   Motionären   anför   att  man   vid
tillverkning  av  läkemedel  bör ta hänsyn  till  de
ekologiska förändringar som kan  bli  resultatet vid
användning av läkemedlet.

Tidigare behandling


I   betänkande  2000/01:SoU10  behandlade  utskottet
motionsyrkanden  om titandioxid och andra tillsatser
och färgämnen i läkemedel. Utskottet anförde (s. 71)
att det förutsatte  att  berörda  myndigheter följer
utvecklingen   när   det  gäller  biverkningar   och
överkänslighet samt vidtar åtgärder om det visar sig
nödvändigt. Utskottet ansåg inte att riksdagen borde
ta  något  initiativ  i frågan.  Motion  avstyrktes.
(Res. mp.)


Utskottets ställningstagande


Utskottet  ser  det  som angeläget  att  kunskaperna
kring läkemedels miljöpåverkan  ökas.  Utskottet ser
därför positivt på regeringens avsikt att  uppdra åt
Läkemedelsverket   att   utreda  miljöpåverkan  från
läkemedel  och  deras förpackningar  och  hur  denna
påverkan kan begränsas. Mot bakgrund härav finns det
enligt utskottet  inte  skäl för riksdagen att vidta
någon åtgärd med anledning  av  motionerna  So17 (c)
yrkande  8,  So426  (mp) yrkandena 2 och 3 och MJ291
(mp) yrkande 3.

Vad  särskilt  gäller  kvicksilver   kan   utskottet
konstatera   att  riksdagen  ställt  sig  bakom  den
strategi för utfasning av särskilt farliga ämnen som
regeringen   presenterade    våren    2001    (prop.
2000/01:65,  bet. 2000/01:MJU15, rskr. 2000/01:269).
Av strategin framgår  bl.a.  att nyproducerade varor
så  långt  det  är  möjligt  skall  vara  fria  från
kvicksilver senast år 2003. Utskottet  anser att det
är mycket angeläget att så snabbt som möjligt  finna
alternativ till kvicksilver som konserveringsmedel i
läkemedel.  Från  Läkemedelsverket har inhämtats att
verket samarbetar med  läkemedelsindustrin  i  syfte
att  minska användningen av kvicksilver i läkemedel.
Enligt  Läkemedelsverket  används kvicksilver enbart
där  det  är  svårt  att  hitta   andra  alternativ.
Motionerna  So426  (mp)  yrkande  1 och  So636  (mp)
yrkande 5 får anses i huvudsak tillgodosedda.


Jämställdhetsaspekter m.m.


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå  motionsyrkanden   om
könsrelaterad    läkemedelsbehandling    m.m.
Jämför reservationerna  31  (v),  32 (kd), 33
(c) och 34 (mp).

Propositionen


I  propositionen  anförs (s. 46) att  kostnaden  för
användningen av ett  läkemedel  bör, med tillämpning
av   kostnadseffektivitetsprincipen,   vara   rimlig
utifrån       medicinska,       humanitära       och
samhällsekonomiska  aspekter.  I  denna bedömning är
det  angeläget  att  nämnden  anlägger   ett   brett
helhetsperspektiv.  Läkemedelsförmånsnämnden  bör  i
detta         sammanhang         även         beakta
jämställdhetsperspektivet.


Motioner


I motion So331 av Maud Ekendahl m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande   om  att  kvinnor  och  män  skall
inkluderas  i  klinisk  läkemedelsprövning  och  att
resultaten analyseras könsspecifikt (yrkande 3). Ett
liknande  yrkande   framförs   i   motion  So369  av
Catharina  Elmsäter-Svärd  (m) (yrkande  4).  I  den
sistnämnda motionen framförs  vidare  ett yrkande om
könsspecifik information om läkemedel (yrkande 3).

I motion So264 av Gudrun Schyman m.fl.  (v) begärs
ett  tillkännagivande  om  vad i motionen anförs  om
krav  vid  lansering  av  läkemedel   (yrkande   6).
Motionärerna  anför  att  det  bör vara ett krav vid
lanseringen  av  nya  läkemedel  att  läkemedlet  är
utprovat och anpassat till både kvinnor,  män,  barn
och  äldre.  Ett  liknande yrkande framförs i motion
So397 av Rolf Olsson m.fl. (v) (yrkande 1).
I motion So414 av  Ulla-Britt Hagström (kd) begärs
ett tillkännagivande om  att  läkemedelsmönstret för
män  respektive  kvinnor bättre analyseras  (yrkande
2).  Motionären  anför   att   det  skrivs  ut  fler
läkemedel  till  kvinnor,  men  att   kostnaden  per
förskrivet  läkemedel  är  högre  för  män  än   för
kvinnor.  Vidare  anför motionären att läkemedel bör
jämställdhetsmärkas (yrkande 3).
I  motion  So17 av  Kenneth  Johansson  m.fl.  (c)
begärs ett tillkännagivande  om  ökade  systematiska
studier kring läkemedelseffekter på olika  grupper i
samhället  (yrkande  4).  Motionärerna anför att  de
systematiska  studierna  kring  läkemedelseffekterna
skall utökas så att läkemedelsbehandlingarna på sikt
blir säkrare och risken för  onödiga skadeverkningar
minskar.
I motion A212 av Agne Hansson m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande om en översyn  av  utformningen  av
läkemedel  ur  ett  jämställdhetsperspektiv (yrkande
8). Motionärerna anför  att medicin ofta är utformad
med mannen som norm, vilket  gör  att  det  finns en
uppenbar risk för felmedicinering när kvinnor  skall
behandlas.
I  motion  So523  av  Barbro  Feltzing  m.fl. (mp)
begärs   ett   tillkännagivande   om  att  medicinsk
forskning  snarast  bör initieras för  att  ta  fram
doseringsnormer för medicin till kvinnor baserade på
den kvinnliga kroppen.
I motion Ub428 av Sonja  Fransson m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om att  Sverige bör driva på så
att EU inför krav på att läkemedel  för kvinnor även
testas på kvinnor före godkännande (yrkande 5).

Tidigare behandling och pågående arbete


Motionsyrkanden           om           könsrelaterad
läkemedelsbehandling  m.m.  behandlade  utskottet  i
betänkande 2000/01:SoU10. Utskottet anförde följande
(s. 70).

När det gäller könsrelaterad läkemedelsbehandling
m.m.  vidhåller  utskottet  att en situation  där
forskningens     resultat     ensidigt     gagnar
kunskapsframväxt   avseende   vissa   grupper   i
samhället på bekostnad av andra  är  problematisk
både  ur  rättvisesynpunkt  och  ur etiksynpunkt.
Jämlikhet       och       jämställdhet       inom
kunskapsframväxten     förutsätter     att     de
studiepopulationer  som ingår i forskningsprojekt
är representativa i relation  till befolkningen i
stort eller till den patientgrupp  som är föremål
för  studier. Medicinska forskningsrådet  (numera
Vetenskapsrådet)   har   i   ett  policyuttalande
framhållit   vikten   av   att   etikkommittéerna
uppmärksammar   projektansökningarnas    val   av
studiepopulation   och   vid   behov   begär   in
ytterligare motiveringar eller preciseringar samt
väger  in  valet av studiepopulation i den etiska
bedömningen. På EU-nivå finns vidare bestämmelser
om att redovisa könsmässiga effekter vid kliniska
prövningar av läkemedel.

Utskottet  ser  mycket  positivt på att kvinnor
numera i större utsträckning  än förut inkluderas
i  läkemedelsstudier  och att könsfördelningen  i
kliniska prövningar enligt  uppgift inte nämnvärt
avviker från könsfördelningen  i  den  population
som  sedan  kommer  att behandlas med de aktuella
läkemedlen.  Läkemedelskontrollmyndigheterna   är
medvetna  om  vikten  av  att  ett läkemedel före
marknadsgodkännande  har studerats  på  patienter
som  är representativa  i  förhållande  till  den
patientgrupp   som   avses   använda  preparaten.
Utskottet kan vidare konstatera  att  Utredningen
om  frivillig  jämställdhetsmärkning av produkter
och  tjänster  anser   att   frågan  om  hur  den
medicinska   forskningen  bedrivs   bör   belysas
ytterligare för  att  om möjligt kunna införa ett
system  för  frivillig  jämställdhetsmärkning  av
läkemedelsprodukter och medicinska  tjänster. Mot
bakgrund  av vad som anförts anser utskottet  att
det inte behövs  något  initiativ från riksdagen.
Utskottet avstyrker motionerna      . (Res. v,
mp.)

I det ovan nämnda betänkandet (s. 6768) refererades
även följande uppgifter från Läkemedelsverket.

Enligt uppgift från Läkemedelsverket  var  det  tidigare så att
kvinnor  i  stor utsträckning inte inkluderades i
tidiga faser  av läkemedelsutvecklingen, t.ex. då
ett läkemedel första gången ges till en människa.
Anledningen  härtill  är  att  vid  en  oupptäckt
graviditet  skulle   fostret   exponeras  för  en
potentiellt      farlig      substans.     Enligt
Läkemedelsverket har numera andelen  kvinnor ökat
vid den tidiga fasen av läkemedelsstudier. Vid en
genomgång  av  fördelningen  män  och  kvinnor  i
kliniska  läkemedelsstudier i Sverige 1999  kunde
konstateras  att  i s.k. fas I-studier, de första
studierna på människa  med  ett  nytt  läkemedel,
inkluderades  i  56  %  av  fallen  både  män och
kvinnor,  i  43  %  endast  män  och i 1 % endast
kvinnor.  I fas III, dvs. de stora  studierna  på
patienter som  har  den sjukdom som läkemedlet är
avsett för, inkluderades  i  87  % av fallen båda
könen, i 5 % endast män och i 8 % endast kvinnor.
Allmänt  gäller att könsfördelningen  i  kliniska
prövningar    inte    nämnvärt    avviker    från
könsfördelningen   i  den  population  som  sedan
behandlas med de godkända läkemedlen.

Läkemedelsgodkännanden  i  Sverige  sker numera
inom  ramen  för  ett  EU-samarbete.  I  ett  EU-
direktiv anges att köns- och ålderseffekter skall
beaktas i redovisningen av resultaten av kliniska
prövningar.  Dessutom  skall det finnas uppgifter
om patienter som kan vara  utsatta för ökad risk,
t.ex. äldre, barn, kvinnor som  är  havande eller
har menstruation eller patienter vilkas tillstånd
på annat sätt kräver särskild uppmärksamhet. Inom
läkemedelskontrollmyndigheterna  i  Europa  finns
det, enligt uppgift från Läkemedelsverket, numera
en  stor  medvetenhet om vikten av att  läkemedel
före marknadsgodkännande  skall  ha  studerats på
patienter  som  representerar hela den population
som  avses  bli  behandlad  med  läkemedlet.  Vid
utvärdering av läkemedelsdokumentation  inför ett
godkännande  kontrolleras  att  könsaspekter   är
tillfredsställande  belysta.  I  de  fall där den
basala   utredningen   visat   på  könsskillnader
efterfrågas kompletterande studier.

Enligt Läkemedelsverket fungerar flertalet läkemedel
kvalitativt likartat i olika demografiska subgrupper
av   populationen.  Det  finns  dock  undantag   där
exempelvis  läkemedel endast godkänts för användning
av  det  ena könet.  Vidare  kan  skillnader  i  hur
kroppen  omsätter   läkemedel  variera  mycket  även
mellan individer av samma kön. När sådan information
finns informeras specifikt om detta.

Utredningen om frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och
tjänster har regeringens  uppdrag  att  bl.a. belysa
möjligheterna   att  införa  ett  system  för  sådan
märkning.  I  delbetänkandet   Reglerna   kring  och
inställningen  till  frivillig jämställdhetsmärkning
av  produkter  och tjänster  (SOU  2001:9)  redogörs
bl.a. för skälen  till och konsekvenserna av att den
medicinska forskningen  bedrivs i princip endast med
fokus  på  män.  Utredningen  menar  att  det  finns
anledning att belysa  problematiken  ytterligare för
att undersöka möjligheten att införa ett  system för
frivillig          jämställdhetsmärkning          av
läkemedelsprodukter  och medicinska tjänster (s. 106
f.).

Utskottet har erfarit  att utredningen den 20 mars
2002 kommer att överlämna  sitt  slutbetänkande till
regeringen      samt     att     möjligheten     att
jämställdhetsmärka   bl.  a.  läkemedel  kommer  att
behandlas i det sammanhanget.

Utskottets ställningstagande


Utskottet vidhåller sin uppfattning att en situation
där    forskningens   resultat    ensidigt    gagnar
kunskapsframväxt  avseende vissa grupper i samhället
på  bekostnad  av  andra  är  problematisk  både  ur
rättvisesynpunkt och  ur etiksynpunkt. Utskottet ser
därför  mycket positivt  på  att  kvinnor  numera  i
större   utsträckning    än   förut   inkluderas   i
läkemedelsstudier   och   att   könsfördelningen   i
kliniska  prövningar enligt  uppgift  inte  nämnvärt
avviker från  könsfördelningen  i den population som
sedan   kommer   att   behandlas  med  de   aktuella
läkemedlen.   Det   är   likaså    väsentligt    att
läkemedelskontrollmyndigheterna   är   medvetna   om
vikten av att ett läkemedel före marknadsgodkännande
har  studerats  på patienter som är representativa i
förhållande till  den patientgrupp som avses använda
preparaten.  Utskottet  kan  vidare  konstatera  att
Utredningen om  frivillig  jämställdhetsmärkning  av
produkter  och tjänster i sitt slutbetänkande kommer
att behandla  frågan om att jämställdhetsmärka bl.a.
läkemedel. Utskottet  vill  slutligen  framhålla att
patienter  i  ökad  utsträckning kommer att  erhålla
individuellt anpassade  läkemedel  till följd av den
utveckling som sker på läkemedelsområdet.  Utskottet
avstyrker   med  det  anförda  motionerna  So17  (c)
yrkande 4, So264 (v) yrkande 6, So331 (m) yrkande 3,
So369 (m) yrkandena  3  och  4, So397 (v) yrkande 1,
So414 (kd) yrkandena 2 och 3,  So523 (mp), Ub428 (s)
yrkande 5 och A212 (c) yrkande 8.


Läkemedelslagen m.m.


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör  avslå  motionsyrkanden   med
begäran om översyn av läkemedelslagen. Vidare
bör            motionsyrkanden             om
biverkningsrapportering   och   leverans   av
läkemedel avslås. Jämför reservation 35 (v).

I   motion   So395   av  Patrik  Norinder  och  Lars
Elinderson  (m)  begärs   ett   tillkännagivande  om
tolkning    av    läkemedelslagen    (yrkande    1).
Motionärerna  anför som exempel att Läkemedelsverket
beslutat att vissa  produkter  som  innehåller ämnet
glukosamin skall klassas som läkemedel och förbjudit
fri  marknadsförsäljning  av  dessa.  Att  i  onödan
tillämpa lagen så att kroppsegna ämnen  omfattas  av
byråkrati  och  otillgänglighet  fyller  inte  någon
funktion,  heter  det  i motionen. I motion So431 av
Margareta Cederfelt (m)  begärs ett tillkännagivande
om att läkemedelslagen bör utredas. Motionären anför
att  lagen  är  utformad så att  vanliga  kroppsegna
ämnen samt många  läkemedel kan omfattas av lagen på
ett olyckligt sätt.

I motion So397 av Rolf Olsson m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande  om  biverkningsrapporteringar  och
producentobundna system  (yrkande  3).  Motionärerna
anför att om ett kvalitetssystem för läkemedel skall
kunna    fungera   måste   biverkningsregister   och
anmälningar om biverkningar fungera.
I motion  So521  av  Mariann  Ytterberg och Barbro
Hietala Nordlund (s) begärs ett tillkännagivande  om
behovet  av  en  översyn  av nuvarande regelverk för
leverans    av    receptbelagda    läkemedel    från
läkemedelsföretagen   till  Apoteket  AB   samt   av
gällande   dispensregler    hos    Läkemedelsverket.
Motionärerna anför att läkemedel ofta  kan vara slut
på apoteket och att det kan råda leveransstopp  från
läkemedelsföretaget under lång tid.

Tidigare behandling och pågående arbete


Av  1  §  läkemedelslagen (1992:859) framgår att med
läkemedel avses i denna lag varor som är avsedda att
tillföras människor  eller  djur  för att förebygga,
påvisa,  lindra eller bota sjukdom eller  symtom  på
sjukdom eller  att användas i likartat syfte. Av ett
pressmeddelande   den   26  juni  2001  framgår  att
Läkemedelsverket anser att  produkter som innehåller
glukosamin  skall  klassificeras  som  läkemedel  då
användningen av medlen  är medicinsk samt att verket
anser att denna bedömning  är  i  linje med gällande
läkemedelsdefinition.

Socialministern har i ett frågesvar den 25 juli 2001
anfört följande.

Patrik Norinder har frågat mig vilka åtgärder jag
avser att vidta för att se över  läkemedelslagen.
Bakgrunden  till  Patrik Norinders fråga  är  att
Läkemedelsverket har  beslutat  att produkter som
innehåller   glukosamin  ska  klassificeras   som
läkemedel.

Produkter som  innehåller substansen glukosamin
marknadsförs i dag  som  ett  kosttillskott  för
lederna     och    säljs    framför    allt    i
hälsokostbutiker och via postorder. Glukosamin är
ett kroppseget ämne som i flera europeiska länder
är godkänt som  läkemedel för behandling av vissa
ledsjukdomar. Substansen  har  särskilt studerats
vid ledförslitning. Ingenting har  framkommit som
visar  att friska personer behöver ett  tillskott
av glukosamin.
Läkemedelslagen  är  en  skyddslagstiftning med
syfte  att för konsumenternas  skull  tillse  att
tillgängliga läkemedel har visad effekt, är säkra
och  av  god  kvalitet.  Läkemedelsverket  är  en
självständig    myndighet   som   med   stöd   av
läkemedelslagen ansvarar  för att konsumenterna i
Sverige  får  tillgång  till  sådana   läkemedel.
Läkemedelsverket    anser   att   produkter   som
innehåller  glukosamin   ska   klassificeras  som
läkemedel då användningen av medlen är medicinsk.
I  flera europeiska länder finns  glukosamin  som
godkända   läkemedel  och  det  finns  inget  som
hindrar fabrikanterna av produkter som innehåller
glukosamin  att  ansöka  om  att  få  produkterna
godkända som  läkemedel  i Sverige. På så vis kan
man utvärdera och kontrollera  produkten på samma
sätt  som  för andra läkemedel, vilket  ligger  i
konsumenternas  eget  intresse.  Jag har inte för
närvarande för avsikt att vidta åtgärder  för att
ändra läkemedelslagen inom detta område.

Från Läkemedelsverket har inhämtats att verket anser
att   försörjningssituationen   för   läkemedel   är
otillfredsställande samt att verket i fortsättningen
kommer    att   fokusera   hårdare   på   företagens
försörjningsberedskap  och  leveranssäkerhet  vid de
rutinmässiga inspektionerna av såväl tillverkare som
partihandlare samt i tillsynen av detaljhandeln.

Från  Läkemedelsverket  har inhämtats följande. Till
Läkemedelsverket  skall rapporteras  misstänkta  nya
och  allvarliga biverkningar  av  läkemedel.  Sådana
rapporter     läggs     in    i    Läkemedelsverkets
biverkningsregister,   och   uppgifterna   blir   då
tillgängliga som statistik. Varje biverkningsrapport
utreds  noggrant  vad  gäller   diagnos,  eventuellt
orsakssamband mellan läkemedlet och den rapporterade
biverkningen och betydelsen av andra  faktorer. Ofta
anlitas   utomstående   experter.   Vissa  rapporter
slutbehandlas  först  i Läkemedelsbiverkningsnämnden
som  består  av  personal   från   Läkemedelsverket,
regionala  biverkningscentrum och speciellt  utsedda
experter.

Socialministern   har  i  ett  frågesvar  den  16
januari 2002 anfört följande.
Rolf Olsson har frågat  mig  om  jag  ämnar vidta
några  åtgärder  för  att garantera en öppen  och
opartisk  rapportering om  läkemedel.  Bakgrunden
till frågan är en artikel i en dagstidning om att
läkares  vidareutbildning   om   läkemedel   ofta
betalas av läkemedelsföretagen själva.
En   selektiv   rapportering  av  vetenskapliga
studier  som gynnar  enskilda  produkter  är  ett
uppmärksammat problem. Det har fått ny aktualitet
bl.a. genom  att chefredaktörerna för fem ledande
medicinska vetenskapliga  tidskrifter  har  gjort
ett  gemensamt  uttalande  med  skärpta  krav  på
material som ska publiceras.
Läkemedelsverket   har   under  flera  års  tid
analyserat  och  i  olika  sammanhang  informerat
hälso-  och  sjukvården  om  problemet.   I   EU-
kommissionens   nya  direktiv  avseende  kliniska
studier hänvisas  till  Helsingforsdeklarationens
krav   att   resultaten  av  alla   studier   ska
publiceras eller  på  annat sätt göras offentligt
tillgängliga. Detta är också helt i linje med den
ställning  som Vetenskapsrådets  arbetsgrupp  för
etik tagit.
Patienternas  säkerhet  är  inte hotad eftersom
alla  observationer  om allvarliga  biverkningar,
som görs inom ramen för kliniska prövningar vilka
godkänts  i  Sverige,  måste   rapporteras   till
Läkemedelsverket. Uppgifter om klinisk effekt och
biverkningar   ingår   i   underlagen   både  vid
godkännandet av ett nytt läkemedel och vid senare
överväganden   i   säkerhetsfrågor.   Landstingen
avsätter  numera  resurser för producentoberoende
läkemedelsinformation           via          sina
läkemedelskommittéer.      Detta     gör     även
Läkemedelsverket och andra berörda myndigheter.
Mot denna bakgrund har jag  inte för avsikt att
vidta någon åtgärd.

Utskottets ställningstagande


Enligt   utskottets   uppfattning   har   det   inte
framkommit  något  som  föranleder  en  översyn   av
läkemedelslagen.    Utskottet    avstyrker    därmed
motionerna So395 (m) yrkande 1 och So431 (m).

Utskottet  delar uppfattningen i motion So397  (v)
yrkande 3 om vikten av att biverkningsrapporteringen
fungerar tillfredsställande.  Utskottet  konstaterar
att    till   Läkemedelsverket   skall   rapporteras
misstänkta   nya   och  allvarliga  biverkningar  av
läkemedel.   Utskottet   utgår   vidare   från   att
Läkemedelsverket  och  regeringen noga följer frågan
om biverkningsrapporteringar,  men  anser  inte  att
riksdagen  bör  ta  något initiativ. Motionsyrkandet
avstyrks.
Såvitt   gäller   leverans   av   läkemedel   från
läkemedelsföretagen  till  Apoteket  AB  konstaterar
utskottet att Läkemedelsverket  är  uppmärksammat på
frågan.  Riksdagen  bör  inte  ta  något  initiativ.
Motion So521 (s) avstyrks.

Övriga lagförslag


Utskottet  tillstyrker i övrigt regeringens  förslag
till lag om läkemedelsförmåner m.m.

Utskottet  tillstyrker  vidare  i  sak regeringens
förslag  till lag om ändring i lagen (1996:1156)  om
receptregister,  lag  om  ändring  i  sekretesslagen
(1980:100) och lag om ändring i lagen (1962:381)  om
allmän  försäkring. Såvitt gäller förslaget till lag
om ändring  i  lagen  om  receptregister  bör  detta
såvitt  gäller  3  och 4 §§ emellertid samordnas med
ett förslag till ändring i samma lag som behandlas i
proposition           2001/02:91           Nationell
narkotikahandlingsplan.  Samordningen bör ske på det
sätt som framgår av utskottets lagförslag, se bilaga
3.

Reservationer



Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.


1. Ett förbättrat högkostnadsskydd (punkt 1)

av Chris Heister (m), Leif  Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen antar 4 § första och andra  styckena och 5
§ regeringens förslag till lag om läkemedelsförmåner
m.m. samt tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 1. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So19 yrkande 15.

Ställningstagande

Vi  har   under   flera  år  föreslagit  ett  bättre
högkostnadsskydd genom  att en frivillig försäkring,
som  administreras  av  försäkringskassan,   införs.
Försäkringsprincipen   utgår   från  antagandet  att
individens nytta ökar om hon kan  undvika  plötsliga
och oförutsägbara kostnader av betydande storlek. En
sådan  försäkring  skyddar  dem med störst behov  av
läkemedel.

Den som väljer att ansluta  sig  till försäkringen
betalar i vårt förslag en premie som ligger kraftigt
under  dagens  högkostnadsskydd. I praktiken  skulle
vårt  förslag med  dagens  läkemedelskonsumtion  och
läkemedelskostnader  innebära  en premie på 1 200 kr
per år eller 100 kr per månad. Den  som  väljer  att
inte   ansluta  sig  till  försäkringen  omfattas  i
stället av ett likviditetsskydd på 1 500 kr. Därtill
betalar    man    även    en   expeditionsavgift   i
storleksordningen 25 kr för varje recept.
Vårt   förslag   innebär   alltså    en   avsevärd
förbättring   för   alla   som   i   dag   har  höga
läkemedelskostnader   och   som  ansluter  sig  till
försäkringen.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller
motion So19 (m) yrkande 15. Regeringen  bör  snarast
återkomma  med  ett  nytt  förslag  i  enlighet  med
motionen. I avvaktan därpå tillstyrks förslaget till
4  §  första  och andra styckena och 5 § i förslaget
till lag om läkemedelsförmåner m.m.



2. Läkemedelskostnader och samhällsekonomiska
konsekvenser (punkt 2)

av Chatrine  Pålsson  (kd)  och  Lars  Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So433.

Ställningstagande

Statens nota  för  läkemedel  blir  allt  högre. Att
staten skall se till att hålla nere kostnaderna  för
läkemedel  är  självklart, men det får inte ske till
vilket pris som  helst.  Även  om läkemedelspriserna
ökar är det således viktigt att  beakta  att nya och
dyra    läkemedel    gör    livet   drägligare   för
hundratusentals sjuka. Dessa läkemedel har inneburit
att  sjukskrivningskostnader  och   frånvaron   från
arbetsplatser  minskat.  Man  får heller inte glömma
att  de  nya  läkemedel  som  forskas   fram   också
genererar  intäkter till staten. Läkemedelsindustrin
är på väg att bli Sveriges största exportbransch. En
oroväckande  utveckling  som vi nu ser är att staten
låter landstingen ta ansvaret  för  kostnaderna  för
läkemedel.  För  att  spara pengar köper landstingen
kopior på originalen. Frågan  är  då  vem  som skall
betala för originalen. Dessutom har en del landsting
lämnat  ansvaret  för  läkemedelskostnaden ända  ned
till vårdcentralsnivå, vilket  innebär att det finns
risk  för  att  dyra  patienter anses  som  mindre
önskvärda om man vill hålla sin budget.

Vi  anser  sammanfattningsvis  att  det  avgörande
således bör vara vad läkemedelskostnaden betyder för
den totala vårdkostnaden  och  vårdens effektivitet,
vid sidan av de samhällsekonomiska  vinster  som kan
uppnås   med   exempelvis   ökad   förvärvsfrekvens,
minskade  sjukskrivningskostnader  samt   den  ökade
livskvaliteten hos den enskilda individen.  De stora
medicinska genombrotten har kommit via läkemedel som
exempelvis  våra vacciner och antibiotika. Vi  måste
därför alltid  sätta  in  läkemedelskostnaden  i ett
större samhällsekonomiskt perspektiv.

Med  det  anförda föreslår vi att riksdagen bifaller
motion So433 (kd).


3. Ett samlat högkostnadsskydd (punkt 3)

av Chatrine  Pålsson  (kd), Lars Gustafsson (kd),
Kenneth Johansson (c) och Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 3. Riksdagen  bifaller
därmed    motionerna    2001/02:So17    yrkande   6,
2001/02:So22 yrkande 3 och 2001/02:So23 yrkande 11.

Ställningstagande

Högkostnadsskyddets grundprincip är att den enskilde
skall  få  behandling  även  om ohälsa medför  ökade
kostnader.  För  den  enskilde  medborgaren  är  det
väsentliga vad avgifterna för tandvård, sjukvård och
läkemedel   uppgår  till  sammanlagt.   Ett   samlat
högkostnadsskydd   är  lättare  att  överblicka  för
patienten.  Vi anser  därför  att  en  genomgripande
översyn   av  systemet   med   högkostnadsskydd   är
nödvändig.  En  utredning borde se över de regionala
skillnaderna, vilka  grupper av patienter som hamnar
utanför skyddet, vilka nya behandlingar och åtgärder
som är kopplade till ohälsa och vilka konsekvenserna
blir av ett samlat högkostnadsskydd för den enskilde
och  för  samhället. Riksdagen  bör  hos  regeringen
begära förslag  om en utredning kring konsekvenserna
av ett samlat högkostnadsskydd.

Med det anförda föreslår  vi  att riksdagen bifaller
motionerna So17 (c) yrkande 6,  So22  (fp) yrkande 3
och So23 (kd) yrkande 11.


4. Inrättande av en nämndmyndighet för prövning
av subventionerings- och
prisregleringsfrågor (punkt 5)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m),  Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5  borde
ha följande lydelse:

Riksdagen
   godkänner   inte  vad  regeringen  föreslår  om
inrättande  av   en   ny  myndighet  samt  dess
huvudsakliga uppgifter  enligt  avsnitt 5.2.1 i
propositionen,
   tillkännager för regeringen som sin  mening vad
som anförs i reservation 4. Riksdagen  bifaller
därmed  motionerna  2001/02:So18 yrkandena  13
och 2001/02:So19 yrkandena 1, 2 och 18.

Ställningstagande

Vi är mycket kritiska till  regeringens  förslag  om
att  tillsätta  en ny statlig myndighet på ett redan
överreglerat  område.   Att  införa  ytterligare  en
myndighet   förstärker   institutionaliseringen   av
läkemedelsförsörjningen. Flera  av remissinstanserna
påpekar    också   att   antalet   myndigheter    på
läkemedelsområdet  inte  bör  öka.  Redan  nu är fem
statliga        myndigheter       inblandade       i
läkemedelsrelaterade    ärenden:   Läkemedelsverket,
Riksförsäkringsverket,   Socialstyrelsen,    Statens
beredning  för  medicinsk  utvärdering  och  Statens
folkhälsoinstitut.  Därtill  är  även  Apoteket  AB,
Landstingsförbundet  och  alla  landsting,  NEPI och
läkemedelskommittéerna   engagerade.   Detta  väcker
givetvis frågor kring var notan till slut hamnar för
hanteringskostnaderna av läkemedel.

Vi  vill  också framhålla att prissättning  av  en
produkt  genom   förhandlingar   mellan   stat   och
producent  borde  vara  förlegad  i  en tid som sett
planekonomiernas        och       prisregleringarnas
tillkortakommanden.   Internationella    jämförelser
visar  också  att  läkemedelskostnaderna  inte  ökat
mindre    i    länder   som   tillämpat   omfattande
priskontroller jämfört  med  länder  som  inte  haft
priskontroller.   Den   svenska  läkemedelsmarknaden
karakteriseras i dag av bristande  priskonkurrens  i
samtliga  handelsled.  Det gör att konsumenterna går
miste om konkurrensfördelar  i form av sänkta priser
och        minskade        skattekostnader       för
läkemedelssubventionen.   Regeringens    intentioner
borde   vara   inriktade   på   avregleringar   inom
läkemedelsområdet  med  förslag  som  öppnar för att
priset  kan  sänkas genom konkurrens i både  detalj-
och partihandeln och att, efter att apoteksmonopolet
hävts, en fri prissättning får ske.
Enligt vår uppfattning  kan  fri  prissättning  på
läkemedel   sannolikt   lättare  kombineras  med  en
frivillig försäkring gällande läkemedel.
Försäljningspriset  i olika  handelsled  styr  den
subvention som företagen  får  från  det offentliga.
Att sänka priset blir därigenom ofta olönsamt, genom
att  subventionerna då också minskar. Vi  anser  att
man  bör   pröva   ett  system  där  subventionernas
beräkning både formellt  och  i praktiken frikopplas
från   preparatens   verkliga   handelspris,    dvs.
producenter,  grossister och detaljister skall kunna
sänka priset utan  att  den  offentliga subventionen
minskar.
Vi   anser  sammanfattningsvis   att   regeringens
förslag om att inrätta en läkemedelsförmånsnämnd bör
avslås.  Vidare  föreslår  vi att riksdagen bifaller
motionerna  So18  (m) yrkandena  13  och  So19  (m)
yrkandena 1, 2 och 18.

5. Generika och parallellimport (punkt 9)

av Chris Heister  (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  5.  Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So19 yrkande 16.

Ställningstagande

Eftersom  konkurrens  saknas  i svensk  detaljhandel
tvingas svenska konsumenter betala ett högt pris för
läkemedel.        På       den       internationella
läkemedelsmarknaden  finns  möjligheter som i mycket
större utsträckning skulle kunna tas till vara. Ökad
användning   av  generika  och  parallellimport   av
patentskyddade  läkemedel  är sådana möjligheter. Vi
vill understryka vikten av att det sker ett medvetet
arbete  för att ta till vara  de  kostnadssänkningar
som både  parallellimport  och generika ger eftersom
en  monopoliserad  handel  inte   är  mottaglig  för
marknadssignaler  som  gör  att man söker  billigare
lösningar på naturlig väg. Cirka 3 % av omsättningen
i   Sverige   utgörs   i   dag  av  generika   medan
volymandelen är något högre.  I  t.ex.  både England
och  USA  är  andelen  mycket  högre.  Vi anser  att
användningen  av  generika skulle kunna öka  även  i
Sverige utan att man  med  lagstiftning tvingar fram
sådant   byte   som  gör  att  patientens   säkerhet
åsidosätts.   Samtidigt    som   det   finns   stora
förtjänster  i  att  generikan  förskrivs  i  större
omfattning  måste patentlagstiftningen  naturligtvis
vara  utformad   så   att   läkemedelsindustrin  har
möjlighet  att  få  betalt  för  originalläkemedlets
innovations-    och    utvecklingskostnader.    Goda
incitament    för    läkemedelsindustrin    är    en
förutsättning för att  utvecklingen skall gå framåt.
Med det anförda föreslår  vi  att riksdagen bifaller
motion So19 (m) yrkande 16.


6. Läkemedelsförmånsnämndens sammansättning
(punkt 11)

av  Chatrine  Pålsson  (kd) och  Lars  Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  6.  Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So23 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi    anser    att    det    är    nödvändigt    att
Läkemedelsförmånsnämndens         myndighetsutövning
efterhand  följs  upp och utvärderas.  Uppföljningen
bör ta sin utgångspunkt  i  den etiska plattform som
föreslås    ligga    till    grund   för    nämndens
subventioneringsbeslut.     Grundläggande     etiska
principer  är människovärdesprincipen,  behovs-  och
solidaritetsprincipen                            och
kostnadseffektivitetsprincipen.  Det  är viktigt att
nämndens   praxis   tar  hänsyn  till  dessa  etiska
principer  som för övrigt  ligger  till  grund  för
riktlinjerna för prioriteringsbeslut inom den övriga
vården.    Regeringen    bör    redan   nu   avisera
tillsättandet  av  en utredning som  utvärderar  och
följer upp den myndighetspraxis  som  nämnden kommer
att utveckla. Även nämndens sammansättning  bör  bli
föremål   för   en  uppföljning,  som  särskilt  bör
inriktas   på  frågan   om   brukarorganisationernas
inflytande tillgodoses  i  tillräcklig grad. Med det
anförda  föreslår vi att riksdagen  bifaller  motion
So23 (kd) yrkande 2.


7. Kriterier för subvention av läkemedel
(punkt 12)

av Chatrine  Pålsson  (kd)  och  Lars  Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen antar 8 och 15 §§ regeringens förslag till
lag om läkemedelsförmåner m.m. samt tillkännager för
regeringen   som   sin   mening  vad  som  anförs  i
reservation 7. Riksdagen bifaller  därmed motionerna
2001/02:So23 yrkande 3 och 2001/02:So484.

Ställningstagande

Det  finns enligt vår uppfattning en  påtaglig  risk
för att Läkemedelsförmånsnämnden kommer att anse att
vissa  sjukdomar  inte  är  värda  att behandla. Två
sjukdomar  som  redan  i  det  hitintills   gällande
systemet   fått  sin  dom  är  fetma  och  impotens.
Patienter med  fetma  och/eller  impotens är således
tvungna  att  själva betala hela kostnaden  för  sin
medicin.  Ett  smidigt  sätt  att  komma  undan  det
moraliska ansvaret  i  samband  med  uteslutandet av
läkemedlen  ur förmånssystemet var att  benämna  dem
livsstilsläkemedel.   Erektil   dysfunktion   (ED)
drabbar  cirka  hälften  av  de manliga diabetikerna
inom  fem  år  efter sjukdomsdebuten.  ED  är  också
förekommande  bland   personer   som   drabbats   av
ryggmärgsskada,  MS  eller olika typer av hjärt- och
kärlsjukdomar. Att då  prata  om  livsstil  anser vi
vara på gränsen till det oförskämda. Vi vill  därför
framhålla  att  nya  och  innovativa läkemedel måste
tillåtas bli värderade på ett korrekt sätt. Nämndens
arbete  måste  således  innefatta  möjligheter  till
undantag  för särskilt utsatta  patientgrupper.  Med
det  anförda  föreslår  vi  att  riksdagen  bifaller
motionerna  So23  (kd)  yrkande  3  och  So484 (kd).
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen  med
ett  nytt förslag i enlighet med vad som nu anförts.
I avvaktan  därpå tillstyrks 8 och 15 §§ regeringens
förslag till lag om läkemedelsförmåner m.m.


8. Arbetsplatskod (punkt 13)

av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson  (m),   Lars  Gustafsson  (kd),  Cristina
Husmark  Pehrsson  (m),  Kenneth  Johansson  (c),
Kerstin Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen
a) antar  6  §   regeringens  förslag  till  lag  om
läkemedelsförmåner  m.m.  med  den  ändringen att
orden  och  under förutsättning att receptet  är
försett  med  en   kod   som   identifierar   den
arbetsplats  som  receptutfärdaren  tjänstgör vid
(arbetsplatskod) utgår,
b)
c) avslår             ikraftträdande-            och
övergångsbestämmelserna  till  förslaget till lag
om läkemedelsförmåner m.m. såvitt avser punkt 6,
d)
e) tillkännager för regeringen som  sin  mening  vad
som  anförs  i  reservation 8. Riksdagen bifaller
därmed delvis motionerna  2001/02:So17 yrkande 9,
2001/02:So19 yrkandena 5 och  9,  2001/02:So20  i
denna  del,  2001/02:  So21  yrkandena  1  och 2,
2001/02:So22  yrkande  2 och 2001/02:So23 yrkande
6.
f)
Ställningstagande

Vi   delar   regeringens  bedömning   att   det   ur
samhällelig synpunkt  av flera skäl är angeläget att
uppföljning  av  förskrivning   och   användning  av
läkemedel förbättras. Vi anser vidare att användning
av någon form av arbetsplatskod eller motsvarande på
recept  har  stor  betydelse  för möjligheterna  att
följa upp förskrivning och användning av läkemedel.

Vad  särskilt   gäller  arbetsplatskoder   kan  vi
emellertid  konstatera  att  regeringens förslag  är
utformat  så  att bl.a. de läkare  som  saknar  fast
arbetsplats, t.ex.  pensionerade läkare, inte kommer
att kunna förskriva läkemedel  med  subvention.  Den
arbetsinsats  som dessa läkare gör och som sannolikt
har avsevärd betydelse  för  att  avlasta hälso- och
sjukvården går därmed förlorad. Förslaget  får också
i  sin nuvarande utformning en åldersdiskriminerande
effekt. Vi anser att denna konsekvens av regeringens
förslag   inte   kan  accepteras.  Med  det  anförda
föreslår vi att riksdagen delvis bifaller motionerna
So17 (c) yrkande 9, So19 (m) yrkandena 5 och 9, So20
(m) i denna del, So21  (mp)  yrkandena 1 och 2, So22
(fp) yrkande 2 och So23 (kd) yrkande  6  och  avslår
6 §  förslaget  till  lag om läkemedelsförmåner m.m.
såvitt  gäller  kravet på  arbetsplatskod  samt  den
övergångsbestämmelse  i  lagförslaget  som  anknyter
till   kravet   på  arbetsplatskod.  Regeringen  bör
återkomma till riksdagen med förslag till ett system
med arbetsplatskoder  eller motsvarande som omfattar
alla förskrivare.

9. Utbyte av läkemedel på apotek (punkt 14)

av Chris Heister (m),  Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen avslår 21 § regeringens  förslag  till lag
om läkemedelsförmåner m.m. Riksdagen bifaller därmed
motion  2001/02:So19 yrkande 6 och avslår motionerna
2001/02:So21 yrkande 4 och 2001/02:So23 yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning innebär den föreslagna regeln
om  utbyte   av   läkemedel   vid  apotek  risk  för
förvirring,  feldosering,  sämre   följsamhet   till
förskrivningen   och   därmed   sämre   resultat  av
behandlingen  och  mer kassation. Förslaget  innebär
att  olika  preparat  kan   lämnas   ut   vid  olika
tillfällen  trots  att  patienten  uppvisar ett  och
samma   recept.   Det  betyder  att  en  kvartalsvis
uthämtning av läkemedel  kan  ge fyra olika preparat
under ett år beroende på vilket  pris  som  är lägst
för  tillfället  och vilka läkemedel Apoteket har  i
sortimentet. Att medicinerna  har  olika  namn,  ser
olika ut och har olika dosering med varierande antal
tabletter för en och samma åkomma beroende på vilket
preparat  som  gäller för tillfället kan ställa till
problem.    Risken    att    äldre    avbryter    en
läkemedelsbehandling   eller   gör   fel   är   inte
oväsentlig. Det är inte ovanligt att en äldre person
har fyra läkemedel samtidigt, vilket med regeringens
förslag  kan  innebära  upp  till 16 olika läkemedel
under  ett  år.  Läkemedelsrelaterade   problem  som
under-  och  överdosering med åtföljande terapisvikt
är ofta relaterade  till  osäkerhet hos patienten om
dosering.  Detta  förstärks om  preparatet  inte  är
detsamma som läkaren kommit överens med patienten om
och  om det skiftar  i  form  och  färg.  En  orolig
patient  blir  lätt  en  samhällskostnad  genom  att
behovet  av insatser ökar. Vi anser att åtgärder för
att sänka  kostnaderna  för  läkemedelsnotan inte på
några   villkor   får   leda   till  otrygghet   för
patienterna.

Med  det  system regeringen föreslår  riskerar  de
redan   i   dag   höga    sjukvårdskostnaderna   för
läkemedelsrelaterade problem  att  öka  ytterligare.
Det  kan  även  med skäl ifrågasättas om regeringens
förslag över huvud  taget kommer att spara något vad
gäller den totala vårdkostnaden  eller om inte ökade
kostnader  på  grund  av.  fler läkemedelsrelaterade
problem   kommer  att  medföra  minst   lika   stora
kostnader  som   den   eventuella   minskningen   av
läkemedelskostnaden.  Det  kan  ifrågasättas om inte
ökad kassation på grund av ökad patientosäkerhet och
oro   kommer  att  medföra  att  även  den   direkta
läkemedelskostnaden stiger. Sannolikt är regeringens
förslag   totalt   sett  kostnadsdrivande.  Med  det
anförda föreslår vi  att  riksdagen  med bifall till
motion  So19  (m)  yrkande  6  och  med  avslag   på
motionerna So21 (mp) yrkande 4 och So23 (kd) yrkande
4 avslår regeringens förslag i denna del.

10. Utbyte av läkemedel på apotek (punkt 14)

av  Chatrine  Pålsson  (kd)  och  Lars Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen antar 21 § regeringens förslag till lag om
läkemedelsförmåner   m.m.   samt  tillkännager   för
regeringen  som  sin  mening  vad   som   anförs   i
reservation  10.  Riksdagen  bifaller  därmed motion
2001/02:So23   yrkande   4   och  avslår  motionerna
2001/02:So19 yrkande 6 och 2001/02:So21 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att en generell lagreglering  av  det  slag
som regeringen föreslår angående utbyte av läkemedel
på  apotek är att föredra, jämfört med att generiska
alternativ  endast  rekommenderas till förskrivarna.
Anledningen härtill är att generisk substitution kan
innebära betydande besparingar  direkt  vid utbytet,
men  även  fungera som ett instrument för en  allmän
prispress på läkemedelsmarknaden.

Det är emellertid  oklart  hur  ofta patienten kan
behöva  byta  läkemedel.  Då  det  alltid   är   det
billigaste läkemedlet som skall erbjudas på apoteket
finns  en  uppenbar  risk att täta byten av fabrikat
kan  bli verklighet för  många  patienter.  När  det
handlar  om  patienter  med långvarig medicinering 
där det är noga med rätt dosering  finns risken för
förväxlingar.  Många patienter  kan  av  detta  skäl
uppleva en otrygghet när de behandlas med läkemedel.
Man  bör  därför  minska  risken  för  alltför  täta
utbyten  på  apoteket.  Enklast  vore  om  generiskt
utbyte endast  tillåts  när patienten byter recept 
vilket skulle motsvara ett utbyte per år.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller
motion So23 (kd) yrkande  4  och  avslår  motionerna
So19   (m)  yrkande  6  och  So21  (mp)  yrkande  4.
Regeringen  bör snarast återkomma till riksdagen med
ett nytt förslag i enlighet med vad som nu anförs. I
avvaktan därpå  tillstyrks  21 § regeringens förslag
till lag om läkemedelsförmåner m.m.

11. Ansvarsfrågan vid utbyte (punkt 16)

av  Chatrine  Pålsson  (kd) och  Lars  Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  11. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So23 yrkande 5.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning är det nödvändigt  att frågan
om vem som bär ansvaret för det fall att en  patient
tar  skada i samband med utbyte av medicin klargörs.
Enligt   den  föreslagna  lagtexten  skall  apoteken
skriftligen underrätta förskrivande läkare om utbyte
sker. Ett  tänkbart  scenario är att en läkare, till
följd  av  den  information   som  apoteket  lämnat,
behöver  avstyra  ett  utbyte  av  medicinska  skäl.
Risken finns då att läkaren inte hinner  avstyra ett
utbyte innan patienten börjat ta sitt läkemedel. Det
framgår  inte  av  lagförslaget vem som bär ansvaret
för det fall patienten  tar  skada i samband med ett
utbyte av läkemedel. Med det anförda föreslår vi att
riksdagen bifaller motion So23 (kd) yrkande 5.


12. Receptfria läkemedel (punkt 17)

av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson  (m),  Lars  Gustafsson   (kd),  Cristina
Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson  (c)  och
Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen antar 17 § regeringens förslag till lag om
läkemedelsförmåner  samt tillkännager som sin mening
vad som anförs i reservation  12. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So19 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi anser att ökad receptfrihet  är motiverad både ur
patient-     och    kostnadsperspektiv    samt     i
internationellt hänseende då Sverige jämfört med EU-
länderna har lägst  andel  receptfria  läkemedel  av
totalförsäljningen.    Patienterna    blir   alltmer
välinformerade och bör kunna få tillgång  till  fler
receptfria läkemedel. Ökad receptfrihet är avgörande
för  att  kunna  ta till vara nya möjligheter för en
bättre egenvård. Åtminstone  en  fördubbling  av  de
receptfria läkemedlen torde ligga inom räckhåll. Den
receptfria  andelen  läkemedel  motsvarar  i  dag en
handel   värd   2   miljarder   kronor  årligen.  En
fördubbling av receptfria läkemedel  från 10 till 20
%  skulle  därmed  ge  en  receptfri handel  av  ett
betydligt  högre  värde. Med en  20-procentig  andel
receptfria       läkemedel       skulle       därför
subventionskostnaden    kunna    minska   väsentligt
samtidigt  som  möjligheterna  till  egenvård   blir
bättre.  Med  det  anförda föreslår vi att riksdagen
antar  17  §  regeringens   förslag   till   lag  om
läkemedelsförmåner  m.m.  samt  bifaller motion So19
(m) yrkande 7.

13. Elektroniskt förskrivarstöd (punkt 18)

av Chris Heister (m), Leif Carlson  (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2001/02:So19  yrkande  11 och avslår
motionerna   2001/02:So21  yrkande  3,  2001/02:So22
yrkande 4, 2001/02:So23 yrkande 10 och 2001/02:So354
yrkandena 1 och 4.

Ställningstagande

Enligt   vår  uppfattning   skall   det   vara   den
behandlande  läkarens  sak  att  avgöra  om personen
skall  få  ett läkemedel subventionerat eller  inte.
För att reglerna  skall få önskad effekt i praktiken
krävs ett bättre förskrivarstöd som ökar kompetensen
och som är lättillgängligt  för löpande information.
Även  de  läkare som saknar fast  arbetsplats  måste
kunna   få   tillgång    till    det    elektroniska
förskrivarstödet.  Med det anförda föreslår  vi  att
riksdagen bifaller motion  So19  (m)  yrkande 11 och
avslår  motionerna  So21 (mp) yrkande 3,  So22  (fp)
yrkande  4, So23 (kd)  yrkande  10  och  So354  (kd)
yrkandena 1 och 4.

14. Elektroniskt förskrivarstöd (punkt 18)

av Chatrine  Pålsson  (kd)  och  Lars  Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi   anser  att  utskottets  förslag under punkt  18
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 14.  Riksdagen bifaller
därmed  motion 2001/02:So23 yrkande  10  och  avslår
motionerna  2001/02:So19  yrkande  11,  2001/02:So21
yrkande  3, 2001/02:So22 yrkande 4 och 2001/02:So354
yrkandena 1 och 4.

Ställningstagande

Vi vill framhålla  att  det  ofta  krävs  omfattande
kunskap  och erfarenhet för att skriva ut läkemedel,
särskilt när  patienterna  behandlas med flera olika
mediciner. Ett förskrivarstöd som finns tillgängligt
elektroniskt skulle underlätta  för både förskrivare
och  patienter.  Förskrivarstödet kan  innehålla  en
mängd olika uppgifter som fortlöpande uppdateras med
t.ex.  information   kring  interaktion  mellan  och
biverkningar av läkemedel.

Att  läkaren  och  apoteket  har  ett  snabbt  och
effektivt informationsutbyte  kan  ha stor betydelse
när   t.ex.   patienten   får  generiska  läkemedel.
Patientsäkerheten   kommer   att    förbättras    om
elektronisk    receptöverföring    införs   i   alla
landsting.   Utvecklandet   av  förskrivarstöd   och
receptöverföring måste därför  snabbt  komma i gång.
Vi  anser  att bedömningen att landstingen  på  egen
hand  kommer   att   prioritera   denna   fråga  och
tillskjuta    erforderliga    resurser    samt   att
heltäckande   förskrivarstöd   och  receptöverföring
kommer vara förverkligat inom två  år  ter sig något
optimistisk.  Vi  anser  att  detta  är en angelägen
fråga  där staten och landstingen gemensamt  bör  ta
ett  ansvar.   Med   det  anförda  föreslår  vi  att
riksdagen bifaller motion  So23  (kd) yrkande 10 och
avslår  motionerna So19 (m) yrkande  11,  So21  (mp)
yrkande 3,  So22  (fp)  yrkande  4  och  So354  (kd)
yrkandena 1 och 4.

15. Elektroniskt förskrivarstöd (punkt 18)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 18
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 15. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2001/02:So22  yrkande  4  och avslår
motionerna  2001/02:So19  yrkande  11,  2001/02:So21
yrkande 3, 2001/02:So23 yrkande 10 och 2001/02:So354
yrkandena 1 och 4.

Ställningstagande

I propositionen anför regeringen att den  utgår från
att   sjukvårdshuvudmännen   nu   är   beredda   att
prioritera frågor om elektroniskt förskrivarstöd och
elektronisk    receptöverföring    och   också   att
tillskjuta erforderliga resurser för  att ett sådant
förskrivarstöd  skall  kunna  förverkligas  inom  en
tvåårsperiod. Mot bakgrund av hur  långsamt det gått
att  införa  sådana  system  anser  jag att  det  är
orealistiskt att detta skall kunna förverkligas inom
en  tvåårsperiod.  Stimulansbidrag till  landstingen
borde därför ha avsatts  för  att  förverkliga dessa
system. Med det anförda föreslår jag  att  riksdagen
bifaller  motion  So22  (fp)  yrkande  4  och avslår
motionerna So19 (m) yrkande 11, So21 (mp) yrkande 3,
So23 (kd) yrkande 10 och So354 (kd) yrkandena  1 och
4.

16. Utbildningsfrågor (punkt 19)

av  Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 16. Riksdagen bifaller
därmed motion  2001/02:So19  yrkande  12  och avslår
motionerna 2001/02:So17 yrkandena 2 och 5,  2001/02:
So22  yrkande  5,  2001/02:So354 yrkandena 2 och  3,
2001/02:So397   yrkande    4   i   denna   del   och
2001/02:So572.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att ett viktigt steg på vägen till
en  bättre  läkemedelsförskrivning   är   förbättrad
läkemedelsutbildning       inom       ramen      för
läkarutbildningen.      I      den     kontinuerliga
fortbildningen gör läkemedelsbolagen i dag betydande
utbildningsinsatser men utbildningen  kan förbättras
om    den   producentobundna   informationen   också
förstärks. Med det anförda föreslår vi att riksdagen
bifaller  motion  So19  (m)  yrkande  12  och avslår
motionerna  So17  (c)  yrkandena 2 och 5, So22  (fp)
yrkande 5, So354 (kd) yrkandena  2  och 3, So397 (v)
yrkande 4 i denna del och So572 (c).

17. Utbildningsfrågor (punkt 19)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  19
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  17. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So17 yrkandena  2  och  5  och
avslår  motionerna 2001/02:So19 yrkande 12, 2001/02:
So22 yrkande  5,  2001/02:So354  yrkandena  2 och 3,
2001/02:So397    yrkande   4   i   denna   del   och
2001/02:So572.

Ställningstagande

Enligt   min   uppfattning    är   fortbildning   av
förskrivarna, annan hälso- och sjukvårdspersonal och
även konsumenterna en förutsättning  för en effektiv
och kvalitetssäker läkemedelsanvändning  Hälso-  och
sjukvårdspersonal  som  skriver  ut  läkemedel måste
kritiskt kunna granska förskrivningen  av  läkemedel
och  på  så  sätt se till så att patientperspektivet
alltid   blir   utgångspunkten.    Genom   att   öka
förskrivarnas,  övrig vårdpersonals och  inte  minst
konsumenternas  kunskaper  om  läkemedel  och  deras
biverkningar minskar  riskerna  för  feldosering med
skadlig     utgång.    Förskrivare,    hälso-    och
sjukvårdspersonal  och  konsumenter  bör  således ha
möjlighet till kontinuerlig vidareutbildning.

Jag  anser  vidare  att möjligheterna till en  mer
producentoberoende fortbildning  bör prövas. För att
säkra  regelbunden fortbildning av  förskrivare  och
hälso- och sjukvårdspersonal har man i USA infört en
modell som  innebär  att  samtliga läkemedelsföretag
avsätter finansiella medel till en särskild fond för
fortbildning. Genom en sådan  typ  av gemensam fond,
där alla läkemedelsföretag tar ett samlat ansvar för
fortbildning,   läggs   en   grund   för  långsiktig
hållbarhet     inom     läkemedelsindustrin,     där
patientperspektivet      blir     den     självklara
utgångspunkten. Ett sådant  system bör även prövas i
Sverige. Med det anförda föreslår  jag att riksdagen
bifaller  motion  So17  (c) yrkandena 2  och  5  och
avslår motionerna So19 (m)  yrkande  12,  So22  (fp)
yrkande  5,  So354 (kd) yrkandena 2 och 3, So397 (v)
yrkande 4 i denna del och  So572 (c).


18. Utbildningsfrågor (punkt 19)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att  utskottets  förslag  under  punkt  19
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 18. Riksdagen bifaller
därmed  motion  2001/02:So22  yrkande  5  och avslår
motionerna   2001/02:So17   yrkandena   2   och   5,
2001/02:So19  yrkande  12, 2001/02:So354 yrkandena 2
och  3, 2001/02:So397 yrkande  4  i  denna  del  och
2001/02:So572.

Ställningstagande

Enligt   min   uppfattning   är  utbildning  av  och
information till förskrivare och  andra  inom vården
som hanterar läkemedel samt konsumenterna  den bästa
insatsen    för    att    åstadkomma    säker    och
kostnadseffektiv  användning  av  läkemedel. Jag ser
positivt   på   att   regeringen   framhåller    att
läkemedelskunskap    bör   lyftas   fram   redan   i
grundutbildningen för  läkare och andra yrkesgrupper
på hälso- och sjukvårdens  område  samt  att  det är
angeläget  att  sjukvårdshuvudmännen vidareutvecklar
och intensifierar  informationsinsatser riktade till
förskrivare och annan  hälso- och sjukvårdspersonal.
Jag vill dock poängtera  att frågan om konsumenterna
har lämnats helt åt sidan i propositionen.

Jag anser att den producentobundna utbildningen om
läkemedel måste prioriteras  och  öka  i omfattning.
Det  innebär  i  sin  tur  behov  av  utbyggnad   av
ämnesområdet  klinisk  farmakologi  i landet och att
resurser  vid  såväl universiteten som  Apoteket  AB
avdelas för utbildning och information. Förskrivarna
måste få möjlighet  till  utbildning  inom ramen för
sin  tjänst.  Tid  måste  också  avsättas för  såväl
läkare,  sköterskor  som  farmaceuter  att  förmedla
kunskap  om  läkemedel  till  både  konsumenter  och
blivande konsumenter. Med det anförda  föreslår  jag
att  riksdagen  bifaller  motion So22 (fp) yrkande 5
och avslår motionerna So17  (c)  yrkandena  2 och 5,
So19  (m) yrkande 12, So354 (kd) yrkandena 2 och  3,
So397 (v) yrkande 4 i denna del och So572 (c).

19. Startförpackningar (punkt 20)

av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson   (m),  Lars  Gustafsson  (kd),  Cristina
Husmark  Pehrsson  (m),  Kenneth  Johansson  (c),
Kerstin Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 19. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So19  yrkande  13  och  avslår
motion 2001/02:So558.

Ställningstagande

Vi   har   under   lång   tid   påtalat  behovet  av
startförpackningar  för  att minska  kassationen  av
läkemedel. Detta är väsentligt  framför  allt  under
inställningsperioden         inför        långvariga
läkemedelsbehandlingar.  I  dag   innebär   det   en
extrakostnad   för   konsumenten   att   inleda   en
behandling   med  startförpackning.  Med  andra  ord
saknas det ekonomiska  incitament för att komma till
rätta med kassationen. Eftersom det inte finns någon
efterfrågan på startförpackningar har tillverkningen
heller inte prioriterats av läkemedelsindustrin. Med
det  anförda  föreslår  vi  att  riksdagen  bifaller
motion So19 (m) yrkande 13  och  avslår motion So558
(s).


20. Viss ersättning för obrutna förpackningar
(punkt 21)

av  Chatrine  Pålsson  (kd)  och Lars  Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 20.  Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So23 yrkande 8.

Ställningstagande

Mängden läkemedel som skrivs och hämtas  ut  för att
sedan  inte  konsumeras är omfattande. Vi anser  att
patienter   mot  ersättning    skall  kunna  lämna
tillbaka obrutna  förpackningar.  Mängden  läkemedel
som slängs är stor och kan innebära föroreningar  av
vår  miljö. Om viss ersättning utbetalas för obrutna
förpackningar kommer det att vara ett incitament för
kunderna   att   lämna   tillbaka   ej   konsumerade
läkemedel. Med det anförda föreslår vi att riksdagen
bifaller motion So23 (kd) yrkande 8.


21. Läkemedelsförsörjning i särskilda
boendeformer för äldre och i hemsjukvård
(punkt 22)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m),  Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  avslår  4  §  tredje  stycket regeringens
förslag  till  lag  om läkemedelsförmåner  m.m.  och
förslaget  till  lag  om   ändring   i   hälso-  och
sjukvårdslagen (1982:763) samt tillkännager  som sin
mening  vad  som  anförs i reservation 21. Riksdagen
bifaller därmed motionerna  2001/02:So19  yrkande 14
och  2001/02:So20  i  denna  del  samt avslår motion
2001/02:So17 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att principen om  likställighet är
en grundläggande utgångspunkt för vård  och  omsorg.
Det   gäller  också  subventionering  av  läkemedel.
Likställighetsprincipen  är en av anledningarna till
att vi anser att alla  oavsett  boendeform   skall
behandlas   lika  vad  gäller  subvention.  Men  det
handlar också  om att de som bor i särskilda boenden
skall  ha rätt till  samma  möjligheter  att  träffa
läkare  för   medicinsk   genomgång  som  andra.  Vi
instämmer  i regeringens bedömning  att  fler  äldre
skrivs   ut   från    sjukhusen    med   kvarstående
sjukvårdsbehov  än  tidigare.  Omvårdnaden   i   den
kommunala  sjukvården  kräver  därför mer omfattande
medicinska insatser både i särskilda  boenden  och i
hemsjukvården. Detta gäller självklart också för dem
som  skrivs  ut  till  det  egna  boendet, varför en
särbehandling  av  dem  som  bor  i särskilt  boende
strider   mot   likställighetsprincipen.   Förslaget
kräver också större  sjuksköterskeinsatser  för  den
rena  medicineringen,  vilket  minskar möjligheterna
till   andra   angelägna   vårdinsatser    om   inte
orealistiska  personalförstärkningar  sker. Med  god
läkarmedverkan,     regelbunden    användning     av
startförpackningar och  i övrigt förskrivning enligt
Apodosmodell  kan  kassationen  effektivt  motverkas
utan läkemedelsförråd.  Därför  avvisar vi förslaget
om  fullständiga  läkemedelsförråd  i  de  särskilda
boendena.  Däremot  kan   akutförråd  både  för  det
särskilda   boendet   och  för  hemsjukvården   vara
motiverat  för  att  smidigt   kunna  hantera  akuta
försämringar   av   pågående   sjukdom   och   akuta
nyinsjuknanden.  Med  det anförda  föreslår  vi  att
riksdagen avslår 4 § tredje  stycket  i  regeringens
förslag  till  lag  om  läkemedelsförmåner m.m.  och
förslaget  till  lag  om  ändring   i   hälso-   och
sjukvårdslagen  (1982:763).  Regeringen  bör snarast
återkomma   med  ett  lagförslag  som  endast  avser
akutförråd  i  särskilda  boenden  och  hemsjukvård.
Riksdagen bör bifalla motionerna So19 (m) yrkande 14
och So20 (m)  i denna del samt avslå motion So17 (c)
yrkande 7.


22. Läkemedelsförsörjning i särskilda
boendeformer för äldre och i hemsjukvård
(punkt 22)

av Chatrine  Pålsson  (kd), Lars Gustafsson (kd),
Kenneth Johansson (c) och Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  antar 4 § tredje  stycket  i  regeringens
förslag till  lag  om  läkemedelsförmåner  m.m.  och
förslaget   till   lag   om  ändring  i  hälso-  och
sjukvårdslagen  (1982:763)   samt  tillkännager  för
regeringen   vad   som  anförs  i  reservation   22.
Riksdagen   bifaller  därmed   motion   2001/02:So17
yrkande 7 och avslår motionerna 2001/02:So19 yrkande
14 och 2001/02: So20 i denna del.

Ställningstagande

I  dag  skrivs   många   sjuka   människor  ut  till
hemsjukvården.  Vi  anser  att denna  utveckling  är
positiv då det finns stora hälsomässiga  mervärden i
att få vård i närheten av vänner och familj  där man
känner   sig   trygg.   När   en  patient,  som  vid
sjukhusvistelse   skulle   ha   fått   sin   medicin
kostnadsfritt,   vårdas   i   hemsjukvården    skall
läkemedel  enligt  vår  uppfattning  alltid erbjudas
utan  kostnad. Regeringen bör snarast återkomma  med
ett nytt  förslag i enlighet med vad som här anförs.
I avvaktan  därpå  tillstyrks  4  § tredje stycket i
regeringens  förslag  till lag om läkemedelsförmåner
m.m. och förslaget till  lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763).  Med det anförda föreslår
vi att riksdagen bifaller motion  So17 (c) yrkande 7
och avslår motionerna So19 (m) yrkande  14  och So20
(m) i denna del.


23. Läkemedelsgenomgångar (punkt 23)

av  Chatrine  Pålsson  (kd)  och  Lars Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 23. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So23 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi  anser  att  en  bättre  uppföljning  av enskilda
patienters    läkemedelskonsumtion   kan   förhindra
onödigt   lidande    och   minska   vårdbehoven.   I
propositionen   förordas    aktiva   genomgångar   
läkemedelsgenomgångar    för  patientens   räkning.
Dessa   genomgångar   skall   kompletteras  av  s.k.
läkemedelsprofiler, där man samlar  dokumentation om
patientens  läkemedelsbehandling.  Vi  ställer   oss
positiva till dessa förslag  eftersom problemen med
okontrollerad  och  överdriven  läkemedelskonsumtion
kräver en lösning. Vi anser emellertid att det krävs
tydligare riktlinjer och en plan för framtagandet av
ett system för läkemedelsprofiler.  Med  det anförda
föreslår vi att riksdagen bifaller motion  So23 (kd)
yrkande 7.


24. Forskning (punkt 24)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  24
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 24.  Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So22 yrkande 6.

Ställningstagande

Trots att Sverige jämfört med andra  länder  har  en
bra  läkemedelsstatistik  vet  vi fortfarande mycket
litet om varför läkemedel förskrivs, hur de används,
varför  patienter  avstår från läkemedelsbehandling,
hur  läkemedlen  fungerar,   vilka   hälsoekonomiska
vinster  läkemedelsbehandling  medför etc.  År  1994
bildades    efter    riksdagsbeslut   Nätverk    för
läkemedelsepidemiologi  (NEPI).  Dess uppgift är att
forska kring läkemedelsanvändningen  och  dess nytta
och  risker.  NEPI  är  en stiftelse och finansieras
dels genom avkastningen på  50 miljoner kronor, dels
genom  beviljade  forskningsmedel   från  landsting,
myndigheter   och   läkemedelsindustri.  Årsbudgeten
ligger  på omkring 5 miljoner  kronor,  vilket  inte
räcker långt  när det gäller denna typ av forskning.
Därför  var  förslaget   i   utredningen   Den  nya
läkemedelsförmånen  (SOU  2000:86)  om 100 miljoner
kronor  per  år under fem år för läkemedelsforskning
mycket välkommet.  Förslaget  i  utredningen  om ett
betydande       ekonomiskt       tillskott       för
läkemedelsforskning   bör   enligt  vår  uppfattning
realiseras.       Forskning       kring       äldres
läkemedelsanvändning  bör  prioriteras  eftersom  de
utgör    den    största   användargruppen   och   är
överrepresenterade   i   statistiken   över   skador
förorsakade   av   läkemedel.  Också  hälsoekonomisk
forskning       behöver       prioriteras       inom
läkemedelsområdet. Med det anförda  föreslår jag att
riksdagen bifaller motion So22 (fp) yrkande 6.


25. Konkurrensutsättning av handeln med
läkemedel (punkt 26)

av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson  (m),  Lars  Gustafsson  (kd),   Cristina
Husmark  Pehrsson  (m),  Kenneth  Johansson  (c),
Kerstin Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 25. Riksdagen bifaller
därmed    motionerna    2001/02:So17   yrkande   10,
2001/02:So18 yrkandena 4 och 5, 2001/02:So19 yrkande
17 och 2001/02:So22 yrkande  7  samt bifaller delvis
motion 2001/02:So19 yrkande 8.

Ställningstagande

Sverige är det enda land i hela OECD som har monopol
på  apoteksverksamheten.   Vidare  är   den  svenska
apotekstätheten oacceptabelt låg.

Flera  statliga  utredningar  har visat att  stora
välfärdsvinster finns att vinna med  ett avskaffande
av  apoteksmonopolet.  Vi  vill  därför  bryta   upp
monopolet.  I  stället  bör licensierade butiker och
apotek ges möjlighet att sälja receptfria respektive
receptbelagda  läkemedel.  Erfarenheter  från  andra
länder  visar att  ökad  mångfald har lett till fler
apotek, bättre tillgänglighet  och  service  såväl i
glesbygd     som     i     storstad    samt    lägre
läkemedelskostnader    för    den    enskilde.    En
förutsättning för att ett företag skall få tillstånd
till  detaljhandel med receptbelagda  läkemedel  bör
vara   att    farmaceututbildad    personal    finns
tillgänglig.  På  så  sätt kan mindre privata apotek
bedriva  egen  verksamhet  i  konkurrens  med  andra
privata  apotek.  Avknoppning  av  verksamheten  bör
således skyndsamt komma till stånd. Läkemedelsverket
bör   få  ansvar   för   att   genom   tillsyn   och
tillståndsgivning   garantera   att   säkerhet   och
kvalitet      upprätthålls      och      förbättras.
Marginalsättningen   och   övrig   policy   gällande
verksamheten  skall i princip vara oförändrad  under
den tid som åtgår för att avveckla apoteksmonopolet,
vilket   innebär    att    monopolets   lager-   och
leveransberedskap skall fullföljas som tidigare. Med
det  anförda  föreslår  vi  att  riksdagen  bifaller
motionerna So17 (c) yrkande 10, So18 (m) yrkandena 4
och 5, So19 (m) yrkande 17 och  So22  (fp) yrkande 7
samt bifaller delvis motion So19 (m) yrkande 8.

26. Dosdispensering (punkt 27)

av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson   (m),  Lars  Gustafsson  (kd),  Cristina
Husmark  Pehrsson  (m),  Kenneth  Johansson  (c),
Kerstin Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 26. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna    2001/02:So18    yrkande    6,
2001/02:So22 yrkande 8 och 2001/02:So23 yrkande 9.

Ställningstagande

Dosdispensering  görs  både  inom den slutna och den
öppna vården. I huvudsak innebär dosdispensering ett
förfarande  varvid olika läkemedel  för  en  patient
sammanförs i  en enda förpackning. Antalet patienter
som  får  dosdispenserade   läkemedel  år  2001  har
uppskattats  till 170 000. Den  totala  merkostnaden
angavs uppgå till mellan 200 och 300 miljoner kronor
årligen. Enligt  nuvarande  svenskt  regelsystem får
endast Apoteket dosdispensera inom den öppna vården,
dvs.    direkt    till   patienten   efter   läkares
receptordination. Dosdispensering  inom  den  slutna
vården  skulle  dock  kunna  utföras  av ett enskilt
företag.  Det som krävs för att ett enskilt  företag
skall   kunna    utföra   dosdispensering   är   att
iordningställandet av medicinen delegeras av behörig
sjukhuspersonal till  företaget  samt  att företaget
innehar  farmaceutisk  kompetens för expedition  och
ett  tillstånd  från  Läkemedelsverket   att   bryta
läkemedelsförpackningar.  Den  1 november 2001 höjde
emellertid Riksförsäkringsverket  Apotekets marginal
med motiveringen att Apoteket fått  ökade  kostnader
på grund av dosdispenseringen. Höjningen innebär  en
ökning  av  priset  på  alla läkemedel oavsett om de
utlämnas dosdispenserade eller inte. Det innebär att
landstingen  betalar  direkt   till   Apoteket   för
dosdispensering  oavsett om de har beställt tjänsten
eller  inte.  Konsekvensen   blir   att  landstingen
tvingas   beställa   all   sin  dosdispensering   av
Apoteket,   eftersom   en   beställning   av   annan
leverantör  innebär att de betalar  två  gånger  för
samma tjänst.  Vi  anser  att privata aktörer skulle
kunna sköta dosdispenseringen,  men  det  kräver ett
förbud   mot   att   Apoteket  AB  får  en  generell
ersättning.  Om ersättningssystemet  konstrueras  så
att beställare  av  tjänsten  också  direkt  betalar
kostnaden  vid  en upphandling möjliggörs konkurrens
mellan olika aktörer.  Med  det  anförda föreslår vi
att riksdagen bifaller motionerna  So18  (m) yrkande
6, So22 (fp) yrkande 8 och So23 (kd) yrkande 9.

27. Uppföljningsfrågor (punkt 28)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  28
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 27.  Riksdagen bifaller
därmed  motion  2001/02:So17 yrkande  3  och  avslår
motionerna 2001/02:So22 yrkande 1, 2001/02:So284 och
2001/02: So397 yrkande 2.

Ställningstagande

Felanvändning  av   läkemedel   leder  till  onödiga
kostnader för såväl patienten, hälso- och sjukvården
som samhället. Denna utveckling kan förebyggas genom
att  förskrivare,  hälso- och sjukvårdspersonal  och
konsumenter   kontinuerligt    vidareutbildas    och
informeras  om läkemedelsförskrivning och eventuella
biverkningar  av  läkemedel.  Vi behöver veta mer om
varför läkemedel förskrivs, hur  de  används och hur
det   kommer   sig   att   patienter   avstår   från
läkemedelsbehandling     och     vilka    eventuella
hälsoekonomiska  vinster som en läkemedelsbehandling
kan  medföra.  Regeringen   bör  återkomma  med  ett
åtgärdspaket för hur man tillsammans med landstingen
kan  motverka  felanvändning  av   läkemedel  och  i
stället     uppnå     en    effektiv    och    säker
läkemedelsanvändning  för   konsumenterna.  Med  det
anförda föreslår jag att riksdagen  bifaller  motion
So17  (c)  yrkande 3 och avslår motionerna So22 (fp)
yrkande 1, So284 (kd) och So397 (v) yrkande 2.


28. Uppföljningsfrågor (punkt 28)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att  utskottets  förslag  under  punkt  28
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 28. Riksdagen bifaller
därmed  motion  2001/02:So22  yrkande  1  och avslår
motionerna 2001/02:So17 yrkande 3, 2001/02:So284 och
2001/02:So397 yrkande 2.

Ställningstagande

Läkemedel  är den vanligaste behandlingsformen  inom
hälso-  och  sjukvården.   Varje  dag  intas  ca  12
miljoner dygnsdoser läkemedel.  I  genomsnitt följer
varannan  patient  inte läkarens ordination,  vilket
kan  leda till behandlingsmisslyckanden  i  form  av
utebliven  effekt  och biverkningar. En fjärdedel av
alla  intagningar  av   patienter   över  65  år  på
medicinklinik  uppskattas  bero på felanvändning  av
läkemedel. Vad det kostar svensk hälso- och sjukvård
är  inte  känt.  Om  25  % av patienterna  inte  tar
läkemedlet alls kan kassationen  uppskattas  till  5
miljarder  kronor.  Det  här är förhållanden som den
föreliggande  propositionen   inte   föreslår  några
effektiva  åtgärder  mot.  Den grupp som  konsumerar
mest läkemedel är äldre personer  som  även  är  den
grupp  som  ofta  behöver  sjukhusvård  på  grund av
felmedicinering.    I    äldreboenden   behövs   det
läkemedelsronder   som   regelbundet    går   igenom
läkemedelsanvändningen    i    syfte   att   undvika
felmedicinering och överdosering.  Utöver  detta  är
det  en  stor  fördel  om den äldre patienten har en
egen husläkare. Det skulle förbättra översikten över
patientens läkemedelskonsumtion  och spara kostnader
för både patienter och samhället.  Mot  bakgrund  av
det   lidande   som   felanvändning   av   läkemedel
förorsakar        patienterna,       de       ökande
läkemedelskostnaderna     och     kostnaderna    för
konsekvenserna av felbehandlingen, är det nödvändigt
med en nationell handlingsplan för att åstadkomma en
optimal  läkemedelsanvändning, dvs.  rätt  läkemedel
till rätt patient på rätt indikation i rätt dosering
under    rätt     behandlingstid    och    i    rätt
administreringsform.  Med  det  anförda föreslår jag
att regeringen bifaller motion So22  (fp)  yrkande 1
och avslår motionerna So17 (c) yrkande 3, So284 (kd)
och So397 (v) yrkande 2.

29. Läkemedel och miljön (punkt 29)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  29
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 29.  Riksdagen bifaller
därmed  motion  2001/02:So17 yrkande  8  och  avslår
motionerna  2001/02:So426  yrkandena  2  och  3  och
2001/02:MJ291 yrkande 3.

Ställningstagande

Varje  år  kasseras   800  000  ton  läkemedel.  I
Socialstyrelsens   rapport    Läkemedel   i   miljön
diskuteras    hälsohotet    från   läkemedelsrester.
Antibiotika kan vara svårt att  bryta  ned, vilket i
vissa  fall  leder  till  att  rester av antibiotika
finns i dricksvatten och livsmedel  som  i  sin  tur
påverkar  överkänsliga  personer.  Den senaste tiden
har det skett en ökning av användandet av hormonella
läkemedel  som  alltmer  ses  som  ett miljöproblem.
Vissa  narkosgaser  har  visat  sig  medverka   till
nedbrytning  av  ozonskiktet.  Vi  anser  att det är
angeläget  att  öka  kunskapen  och  kontrollen   av
läkemedel  ur  miljösynpunkt.  Regeringen bör därför
snarast   återkomma   med   ett  åtgärdsprogram   om
läkemedel ur miljösynpunkt. Med det anförda föreslår
jag att riksdagen bifaller motion So17 (c) yrkande 8
och avslår motionerna So426 (mp)  yrkandena  2 och 3
och MJ291 (mp) yrkande 3.



30. Kvicksilver som konserveringsmedel
(punkt 30)

av Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 30
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 30. Riksdagen  bifaller
därmed   motionerna   2001/02:So426  yrkande  1  och
2001/02:So636 yrkande 5.

Ställningstagande

Trots kunskaperna om att  kvicksilver  är  riskabelt
oavsett     mängd    används    fortfarande    flera
kvicksilverföreningar   som   konserveringsmedel   i
medicinska  preparat,  både till människor och djur.
Kemikalieinspektionen har  föreslagit regeringen att
ge   Läkemedelsverket   i  uppdrag   att   se   över
användningen  av  kvicksilver  i  farmaceutiska  och
veterinärmedicinska  preparat.  Jag anser att det är
hög  tid att ett förbud utfärdas mot  användning  av
kvicksilver  som  konserveringsmedel  i vacciner och
mediciner.    Både    försiktighetsprincipen     och
produktvalsprincipen  kan åberopas till stöd för ett
förbud.  Kvicksilver  som   konserveringsmedel   kan
ersättas  av mindre riskabla substanser. Alternativt
kan    man    använda     beredningsformer     eller
förpackningsstorlekar där det inte är nödvändigt med
konserveringsmedel. Med det anförda föreslår jag att
riksdagen  bifaller motionerna So426 (mp) yrkande  1
och So636 (mp) yrkande 5.


31. Jämställdhetsaspekter m.m. (punkt 31)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 31. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna   2001/02:So264   yrkande  6  och
2001/02:So397   yrkande  1  samt  avslår  motionerna
2001/02:So17 yrkande  4,  2001/02:So331  yrkande  3,
2001/02:So369  yrkandena  3  och  4,  2001/02: So414
yrkandena  2  och  3,  2001/02:So523,  2001/02:Ub428
yrkande 5 och 2001/02:A212 yrkande 8.

Ställningstagande

En stor del av läkemedelsforskningen bedrivs  endast
på  män.  Det  är  få  läkemedelsföretag som har ett
medvetet genusperspektiv  på  forskningen.  I dag är
det  oftast  mannen  som  är norm och doseringen  är
därefter endast anpassad efter  mindre  vikt,  längd
osv. Ofta hänvisar man till kvinnans fertilitet  och
hormoncykel  som  negativa faktorer vid forskning på
nya preparat, trots  att  läkemedlet  inte är riktat
enbart till män. Vidare är äldre kvinnor  paradoxalt
nog  inte  med  i kliniska prövningar, trots att  de
samtidigt är de största användarna. Vi anser att det
bör vara ett krav  vid  lanseringen av nya läkemedel
att läkemedlet är utprovat  och  anpassat  till både
kvinnor,  män,  barn  och  äldre.  Med  det  anförda
föreslår vi att riksdagen bifaller motionerna  So264
(v)  yrkande  6  och So397 (v) yrkande 1 samt avslår
motionerna So17 (c)  yrkande 4, So331 (m) yrkande 3,
So369 (m) yrkandena 3  och 4, So414 (kd) yrkandena 2
och 3, So523 (mp), Ub428  (s) yrkande 5 och A212 (c)
yrkande 8.

32. Jämställdhetsaspekter m.m. (punkt 31)

av  Chatrine  Pålsson (kd)  och  Lars  Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  32. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So414 yrkande  2  samt  avslår
motionerna  2001/02:So17  yrkande  4,  2001/02:So264
yrkande  6,  2001/02:So331  yrkande 3, 2001/02:So369
yrkandena   3  och  4,  2001/02:So397   yrkande   1,
2001/02:So414      yrkande     3,     2001/02:So523,
2001/02:Ub428 yrkande 5 och 2001/02:A212 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi  vill framhålla att  läkemedelsanvändningen  ökar
alltmer.  Under år 2000 skrevs det ut betydligt fler
dygnsdoser  till  kvinnor än till män. Samtidigt som
det skrivs ut fler  läkemedel  till  kvinnor är dock
kostnaden per förskrivet läkemedel högre  för män än
för    kvinnor.   Läkemedelsmönstret   för   kvinnor
respektive  män  måste  bättre  analyseras.  Med det
anförda  föreslår  vi  att riksdagen bifaller motion
So414 (kd) yrkande 2 samt avslår motionerna So17 (c)
yrkande 4, So264 (v) yrkande 6, So331 (m) yrkande 3,
So369 (m) yrkandena 3 och  4,  So397  (v) yrkande 1,
So414 (kd) yrkande 3, So523 (mp), Ub428  (s) yrkande
5 och A212 (c) yrkande 8.

33. Jämställdhetsaspekter m.m. (punkt 31)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  31
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 33.  Riksdagen bifaller
därmed   motionerna  2001/02:So17  yrkande   4   och
2001/02:A212   yrkande   8  samt  avslår  motionerna
2001/02:So264  yrkande 6, 2001/02:So331  yrkande  3,
2001/02:So369 yrkandena  3  och  4,  2001/02:  So397
yrkande   1,   2001/02:So414   yrkandena  2  och  3,
2001/02:So523 och 2001/02:Ub428 yrkande 5.

Ställningstagande

Enligt min uppfattning är kvinnoperspektivet  starkt
eftersatt   inom   hälso-   och   sjukvården.  Trots
vetskapen    om   skillnader   i   ämnesomsättningen
behandlas kvinnor  och  män  lika  i  bl.a. kliniska
studier.   Då   männen   inte   har  några  störande
hormoncykler  har  resultaten  ansetts  lättare  att
tolka.  Detta  innebär  att  de som  faller  utanför
normen riskerar feldosering med  biverkningar. Då de
äldre  utgör  den  största användargruppen,  och  är
överrepresenterade  i  statistiken  över  skador  på
grund av läkemedel, är  även  de  en grupp som måste
prioriteras vid utökad forskning på  läkemedel. Även
barnperspektivet    saknas    inom    den   kliniska
läkemedelsforskningen. Jag anser att de systematiska
studierna    kring   läkemedelseffekter   på   olika
människor      skall       utökas,       så      att
läkemedelsbehandlingarna  på  sikt blir säkrare  och
risken   för   onödiga   skadeverkningar    minskar.
Regeringen  bör  ta  initiativ  till  en  översyn av
utformningen      av      mediciner      ur      ett
jämställdhetsperspektiv.

Med   det   anförda  föreslår  jag  att  riksdagen
bifaller motionerna  So17 (c) yrkande 4 och A212 (c)
yrkande 8 samt avslår  motionerna  So264 (v) yrkande
6, So331 (m) yrkande 3, So369 (m) yrkandena 3 och 4,
So397 (v) yrkande 1, So414 (kd) yrkandena  2  och 3,
So523 (mp) och Ub428 (s) yrkande 5.

34. Jämställdhetsaspekter m.m. (punkt 31)

av Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 31
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 34. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2001/02:So523 samt avslår motionerna
2001/02:So17 yrkande  4,  2001/02:  So264 yrkande 6,
2001/02: So331 yrkande 3, 2001/02:So369  yrkandena 3
och   4,   2001/02:So397  yrkande  1,  2001/02:So414
yrkandena 2  och  3,  2001/02:Ub428  yrkande  5  och
2001/02: A212 yrkande 8

Ställningstagande

Hjärtinfarkter  hos  kvinnor  blir  allt  vanligare.
Kvinnor  har  dock  svårare att klara en infarkt  än
män.  Detta  beror till  stor  del  på  att  kvinnor
uppvisar annorlunda  symtom  än  vad  männen gör. En
orsak  är  troligen  att  det är svårt att  få  rätt
medicindosering för kvinnor  med  bl.a. hjärtbesvär.
Normer för medicindosering baserade på kvinnokroppen
finns  ännu  inte. Doseringen av medicin  vid  olika
sjukdomstillstånd  utgår  från  den manliga kroppen.
Den   vetenskapliga   forskningen,   speciellt   den
medicinska, är helt inriktad på män, och det är unga
män   som   är   norm   för   alla   standardvärden.
Förklaringen  ligger  i att forskare har  tyckt  att
kvinnor  är svårare att  pröva  och  ojämna  i  sina
livscykler och att hormoncyklerna innebär ett hinder
vid  fastställande  av  medicindoseringsnormer.  Jag
anser  att  det  är viktigt att både kvinnor och män
utgör  grunden  för   normering   inom   främst  den
medicinska forskningen. Detta kommer att bidra  till
att  minska  ohälsotalet och medverka till en bättre
helhetsbild av  kvinnan samt uppmärksamma skillnader
mellan män och kvinnor  av betydelse för både arbete
och fritid.

Med  det  anförda  föreslår   jag   att  riksdagen
bifaller  motion  So523 (mp) samt avslår  motionerna
So17 (c) yrkande 4,  So264  (v) yrkande 6, So331 (m)
yrkande 3, So369 (m) yrkandena  3  och  4, So397 (v)
yrkande 1, So414 (kd) yrkandena 2 och 3,  Ub428  (s)
yrkande 5 och A212 (c) yrkande 8,

35. Biverkningsrapportering (punkt 32)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 32 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 35. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So397 yrkande 3.

Ställningstagande

För att ett kvalitetssystem om läkemedel skall kunna
vara verkningsfullt  måste  biverkningsregister  och
anmälningar       om      biverkningar      fungera.
Läkemedelsverket   har   konstaterat   att   antalet
biverkningsrapporter 1999 sjönk jämfört med tidigare
år  under  1990-talet.   En   orsak  till  detta  är
förmodligen  den ökande belastningen  på  sjukvården
som i sin tur  innebär att biverkningsrapporteringen
nedprioriteras.  Vi  anser  att  det  är viktigt att
biverkningsrapporteringen    fungerar    och     att
producentobundna  system  skall prioriteras. Med det
anförda  föreslår vi att riksdagen  bifaller  motion
So397 (v) yrkande 3.


36. 3 och 4 §§ förslaget till lag om ändring i
lagen (1996:1156) om receptregister
(punkt 35)

av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson   (m),  Lars  Gustafsson  (kd),  Cristina
Husmark  Pehrsson  (m),  Kenneth  Johansson  (c),
Kerstin Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m).
Under förutsättning av bifall till reservation 8.

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 35 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen antar  3  och  4  §§ förslaget till lag om
ändring  i lagen (1996:1156) om  receptregister  med
den ändringen  att  lagrummen  ges  den  lydelse som
framgår av Reservanternas lagförslag, se bilaga 4.

Ställningstagande

Som  framgår  ovan  anser  vi  inte  att regeringens
förslag  om  att  arbetsplatskod  skall vara  en  av
förutsättningarna  för att ett förskrivet  läkemedel
skall    omfattas   av   läkemedelsförmånerna    bör
genomföras. De ändringar som regeringen föreslår i 3
och 4 §§ lagen  (1996:1156) om receptregister såvitt
gäller  kravet på  arbetsplatskod  bör  därför  inte
genomföras.  Bestämmelserna bör utformas på det sätt
som framgår av bilaga 4.

Särskilda yttranden



Utskottets  beredning   av   ärendet  har  föranlett
följande särskilda yttranden.  I rubriken anges inom
parentes  vilken  punkt  i utskottets  förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


Läkemedelsförmånsnämndens uppgifter
(punkterna 68)


av  Chris Heister (m), Leif  Carlson  (m),  Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Som framgår  ovan  anser  vi  att  förslaget  om att
inrätta Läkemedelsförmånsnämnden bör avslås. För det
fall  att  förslaget  om  att inrätta nämnden skulle
vinna bifall vill vi framhålla följande.

Nämnden  föreslås  både kunna  lyfta  ut  tidigare
subventionerade läkemedel ur subventionen och avgöra
om  av  Läkemedelsverket  godkända  läkemedel  skall
omfattas  av  subventionen  eller inte. Vi anser att
det   är  orimligt  att  läkemedel   utesluts   från
subvention  på den grund som regeringen nu föreslår.
Enligt  vår  uppfattning  är  detta  inte  bara  ett
ineffektivt sätt att försöka hindra kostnadsökningen
för läkemedelsnotan.  Många  människor  kommer också
till att fara illa. Här finns stora risker  för  att
forskning  och  utveckling påverkas negativt och att
konkurrensen    på    den     redan    överreglerade
läkemedelsmarknaden snedvrids ytterligare  samt  att
förutsättningarna  för  en mångfald av läkemedel som
konkurrerar  med  varandra   undergrävs.  Flera  med
varandra utbytbara läkemedel på  marknaden som ingår
i     subventionen     ökar    möjligheterna     för
priskonkurrens.     Förfarandet      strider     mot
marknadsmässiga principer eftersom redan  etablerade
läkemedel gynnas och nya missgynnas. Det leder  inte
bara   till   att   konsumenterna   går   miste   om
konkurrensfördelar  utan också till att konkurrensen
snedvrids till nackdel  för  nyframtagna  produkter.
Det är också viktigt ur tillgänglighetssynpunkt  att
inte  möjligheten  för  flera  likartade läkemedel i
subventionssystemet  slås  undan  eftersom  enskilda
apotek i dag saknar många läkemedel i sitt sortiment
och   dessutom   inte  kan  leverera  dem   i   tid.
Sammanfattningsvis  anser  vi  att  om  ett  godkänt
läkemedel  ges  på medicinskt befogad indikation  är
det rimligt att det subventioneras.
Vi anser vidare  att  regeringen  på  ett  alltför
lättvindigt avfärdat diagnosstyrd subvention. Enligt
vår  uppfattning  kan  ett  sådant  avfärdande  vara
riskfyllt  eftersom  det hindrar att subventionering
av  läkemedel  kan  ges  när   det   är   medicinskt
motiverat.  Produktstyrd subvention uppmuntrar  till
att  omoderna   och   mer  kostnadskrävande  metoder
tillämpas. Produktstyrning  fokuserar heller inte på
patientens medicinska tillstånd i samma utsträckning
som diagnosstyrning. Produktstyrning av subventionen
kan  i  värsta fall leda till att  allvarligt  sjuka
patienter    inte    får    medicinskt    motiverade
behandlingar  subventionerade  medan förskrivning  i
förebyggande  syfte  däremot kan uppfylla  krav  för
subventionering.
Slutligen  vill  vi  framhålla   att   frågan   om
subvention  enligt  vår  uppfattning bör avgöras vid
förskrivningstillfället. Dialogen  mellan läkare och
patient      måste      vara      avgörande      för
subventionsbeslutet.

Läkemedelskommittéerna m.m. (punkt
10)


av Kenneth Johansson (c).

Centerpartiet  ställer  sig  bakom  förslaget om att
inrätta en särskild nämnd, Läkemedelsförmånsnämnden,
med  ansvar  för beslut rörande subventionering  och
prisreglering     av     läkemedel.    Centerpartiet
tillstyrker  också  sammansättningen   i   den   nya
nämnden.  Jag  vill  emellertid framhålla att om den
nya  nämnden  skall  lyckas   är  en  dialog  mellan
sjukvårdshuvudmän,            patient-           och
intresseorganisationer nödvändig. Nämnden bör därför
utarbeta former för dialog mellan sjukvårdshuvudmän,
patient- och intresseorganisationer.


Arbetsplatskoder (punkt 13)


av Marianne Samuelsson (mp).

Miljöpartiet   delar   regeringens   bedömning   att
användning av arbetsplatskod  och  förskrivarkod  på
recept  har  stor  betydelse  för  möjligheterna att
följa upp förskrivning och användning  av läkemedel.
Vi  ställer oss därför bakom propositionens  förslag
om   att    arbetsplatskod    bör   utgöra   en   av
förutsättningarna  för att ett förskrivet  läkemedel
skall omfattas av läkemedelsförmånen.  På sikt anser
vi  dock att ett system med individuella  koder  bör
införas   för  alla  förskrivare.  Härigenom  kommer
möjligheterna att utöva tillsyn att förbättras. Till
detta system kan också äldre yrkesutövare anslutas.




Läkemedelsreklam (punkt 25)


av Ingrid Burman och Rolf Olsson (v).

Vänsterpartiet  ser positivt på att formerna för den
framtida läkemedelsreklamen i samhället blir föremål
för  en  översyn.  Vi  önskar  emellertid  framhålla
följande. Läkemedelsföretagen  riktar  i allt större
utsträckning sin reklam direkt till konsumenten.  En
hel    del   av   denna   reklam   har   lättvindiga
beskrivningar av läkemedlets verkan och framför allt
redovisas  inte  eventuella risker eller alternativ.
Vänsterpartiet anser  inte  att  den typen av reklam
passar  för  läkemedel  utan  att  läkemedel   skall
presenteras på ett neutralt och informativt sätt. På
sikt  anser vi att ett förbud bör införas mot reklam
för  receptbelagda  läkemedel  riktade  direkt  till
konsumenterna.


Översyn av läkemedelslagen (punkt
32)


av Chris  Heister,  Leif  Carlson,  Cristina Husmark
Pehrsson och Lars Elinderson (m).

I enlighet med vad vi anfört i motion So19 yrkande
8    bör   receptfria   läkemedel   få   säljas    i
dagligvaruhandeln.    Det    skulle   innebära   att
konsumenterna får god tillgänglighet till receptfria
läkemedel.  Vidare  minimeras  risken  för  skadliga
biverkningar eftersom de läkemedel  som  säljs skall
vara godkända av Läkemedelsverket.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen


I proposition 2001/02:63 De nya läkemedelsförmånerna
har regeringen (Socialdepartementet) föreslagit att
riksdagen

dels antar regeringens förslag till

1. lag om läkemedelsförmåner m.m.,

2.   lag   om   ändring   i   lagen  (1996:1156)  om
receptregister,

3.  lag  om  ändring  i  hälso-  och  sjukvårdslagen
(1982:763),

4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

5.  lag  om  ändring  i lagen (1962:381)  om  allmän
försäkring,

dels godkänner vad regeringen föreslår om inrättande
av en ny myndighet samt  dess huvudsakliga uppgifter
(avsnitt 5.2.1).

Följdmotioner


2001/02:So17 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
Läkemedelsförmånsnämnden  bör  utarbeta former för
dialog  mellan  sjukvårdshuvudmän,   patient-  och
intresseorganisationer.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  kontinuerlig
vidareutbildning   för   förskrivare,  hälso-  och
sjukvårdspersonal och konsumenter.

3.  Riksdagen begär hos regeringen  förslag  om  ett
åtgärdspaket  för  att  motverka  felanvändning av
läkemedel.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om ökade systematiska
studier kring  läkemedelseffekter på olika grupper
i samhället.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om en gemensam fond
för fortbildning.

6. Riksdagen begär  hos  regeringen  en utredning, i
syfte att se över konsekvenserna av  införandet av
ett samlat högkosntnadsskydd.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  kostnadsfria
läkemedel inom den avancerade hemsjukvården.

8. Riksdagen begär  hos  regeringen  förslag  om ett
åtgärdsprogram   för   kontroll  av  läkemedel  ur
miljösynpunkt.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att läkare som
inte har en fast arbetsplats  eller  står  utanför
hälso-  och  sjukvården bör förses med en särskild
kod i syfte att  kunna  förskriva  subventionerade
läkemedel.

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om avmonopolisering
av Apoteket AB.

2001/02:So18 av Margit Gennser (m):

1.  Riksdagen  avslår  regeringens  förslag  om  att
inrätta en ny myndighet, Läkemedelsförmånsnämnden.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om fri prissättning
på läkemedel.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om införandet av ett
frivilligt förbetalningssystem av läkemedel.

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om avskaffandet  av
det statliga apoteksmonopolet.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
marginalsättningen skall vara oförändrad under den
tid  som  åtgår för att avveckla  apoteksmonopolet
och övrig policy  gällande verksamheten i princip,
vilket   innebär   att   monopolets   lager-   och
leveransberedskap skall fullföljas som tidigare.

6.   Riksdagen   avslår   regeringens   förslag   om
dosdispensering   och   begär    att    regeringen
återkommer  med  ett  förslag  som inte förhindrar
konkurrens på detta område.

2001/02:So19 av Chris Heister m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår förslaget om tillsättandet av en
läkemedelsförmånsnämnd.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om fri prissättning
på läkemedel.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om riktlinjer för när
subvention får ske.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om fördelarna med
diagnosstyrd subvention av läkemedel.

5.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om arbetsplatskod.

6. Riksdagen avslår regeringens förslag om utbyte av
läkemedel vid apotek.

7. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om ökad receptfrihet.

8.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om försäljning  av
receptfria läkemedel i dagligvaruhandeln.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  den  fria
förskrivningsrätten.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  beslut  om
subventionering       av       läkemedel       vid
förskrivningstillfället.

11.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening   vad   i  motionen  anförs   om   utvidgat
förskrivarstöd.

12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om producent- och
producentobunden information.

13. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av
ekonomiska  incitament för att öka användningen av
startförpackningar.

14.  Riksdagen  avslår   förslaget  om  fullständiga
läkemedelsförråd i särskilda boenden.

15. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om ett förbättrat
högkostnadsskydd.

16. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
marknadslösningarnas  betydelse för användning  av
generika och parallellimporterade läkemedel.

17. Riksdagen beslutar att avveckla apoteksmonopolet
i enlighet med vad som anförs i motionen.

18. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om frikoppling  av
subventionen från handelspriset.

2001/02:So20 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs    om    läkarnas   fria
förskrivningsrätt      samt      förskrivar-     och
arbetsplatskoder    och   läkemedelsförsörjning    i
särskilda boendeformer för äldre och i hemsjukvård.

2001/02:So21 av Helena Hillar Rosenqvist och
Kerstin-Maria Stalin (mp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   att   det   vid  sidan  av  systemet  med
arbetsplatskod bör införas  ett särskilt kodsystem
för enskilda läkare med förskrivningsrätt  som  ej
har tillgång till sådan arbetsplatskod.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening att ett sådant särskilt kodsystem  på samma
sätt    som    arbetskod    medger    rätt    till
subventionering av läkemedel.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  att  de  läkare  med  ett sådant  särskilt
kodsystem   även  skall  få  tillgång   till   det
elektroniska    förskrivarstöd    som   är   under
utveckling.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening behovet  av  ett avvägt undantag för utbyte
av läkemedel vid små prisskillnader när det gäller
recept för längre tidsperioder.

2001/02:So22 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en nationell
handlingsplan för att minska felmedicinering m.m.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om arbetsplatskod och
förskrivarkod  för  läkare  utan  fast arbetsplats
inom hälso- och sjukvården.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  ett  rättvisare
högkostnadsskydd.

4.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad i motionen anförs  om  stimulansbidrag
för elektroniskt förskrivarstöd.

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om utbildningsfrågor.

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  förbättrad
läkemedelsanvändning.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att avskaffa
Apotekets monopol.

8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om dosdispensering.

2001/02:So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
läkemedelskommittéernas    betydelse    för    god
läkemedelshantering.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en  utvärdering av
Läkemedelsförmånsnämndens praxis.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om möjligheter till
undantag för särskilt utsatta patientgrupperingar.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  alltför  täta
utbyten av läkemedel.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om ansvarsfrågan vid
utbyte av läkemedel.

6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om arbetsplatskod som
följer kompetensen.

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  tydligare
riktlinjer för utarbetandet  av  ett  register för
läkemedelsprofiler.

8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  viss ersättning
för obrutna förpackningar.

9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om Apotekets monopol
på dosdispensering.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att staten och
landstingen   tar   ett   gemensamt   ansvar   för
utvecklandet  av elektroniskt  förskrivarstöd  och
elektronisk receptöverföring.


11. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att systemet med
högkostnadsskydd bör utredas.


Motioner från allmänna motionstiden
2001


2001/02:So264 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om krav vid lansering
av läkemedel.

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbud  mot reklam
för receptbelagda läkemedel.

2001/02:So284 av Kenneth Lantz (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  i  motionen anförs om att låta utreda  hur
överskrivande läkare kan kontrolleras.

2001/02:So331 av Maud Ekendahl m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs i motionen om att kvinnor
och    män    skall    inkluderas     i    klinisk
läkemedelsprövning  och  att resultaten analyseras
könsspecifikt.

2001/02:So354 av Margareta Viklund (kd):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  som i motionen anförs om förskrivning
av läkemedel.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs  om att höja
läkarnas kunskapsnivå beträffande förskrivning  av
läkemedel.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs  om att verka för
att   arbetet   mellan   läkare   och  farmaceuter
utvidgas.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om tillsättande av en
läkemedelskommitté  med den inriktning som anges i
motionen.

2001/02:So369 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  könsspecifik
information om läkemedel.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om genusperspektiv på
klinisk läkemedelsprövning och analys.

2001/02:So395 av Patrik Norinder och Lars Elinderson
(m):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  tolkning  av
läkemedelslagen.

2001/02:So397 av Rolf Olsson m.fl. (v):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om krav  på  att
läkemedel vid lansering skall vara  utprovade  och
anpassade efter både kvinnor och män.

2.    Riksdagen    begär    att    regeringen    ger
Socialstyrelsen   i   uppdrag   att  genomföra  en
fördjupad utredning av läkemedelsförskrivningar  i
förhållande till angivna rekommendationer.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
biverkningsrapporteringar   och   producentobundna
system.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs  om  förbud  mot
patientriktad  reklam för receptbelagda  läkemedel
och producentobunden utbildning.

2001/02:So414 av Ulla-Britt Hagström (kd):

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
läkemedelsmönstret  för   kvinnor  respektive  män
bättre analyseras.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
jämställdhetsmärkning av läkemedel genomförs.

2001/02:So426 av Gudrun Lindvall (mp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  behovet  av ett förbud mot kvicksilver som
konserveringsmedel i läkemedel och vacciner.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  behovet  av  ett  förbud  mot  att använda
titandioxid som färgtillsats i läkemedel.

3.  Riksdagen  begär  att  regeringen tillsätter  en
utredning för att kartlägga  användningen av andra
färgämnen och läkemedelstillsatser i läkemedel.

2001/02:So431 av Margareta Cederfelt (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om att läkemedelslagen  skall
utredas.

2001/02:So433 av Désirée Pethrus Engström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om läkemedelskostnader och
samhällsekonomiska konsekvenser.

2001/02:So484 av Chatrine Pålsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i    motionen    anförs    om    att    utreda
förutsättningarna  för  att  åter  låta  Viagra  och
Xenical omfattas av läkemedelssubventionen.

2001/02:So521 av Mariann Ytterberg och Barbro
Hietala Nordlund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om behovet av en översyn av
nuvarande regelverk  för  leverans  av receptbelagda
läkemedel från läkemedelsföretagen till  Apoteket AB
samt av gällande dispensregler hos Läkemedelsverket.

2001/02:So523 av Barbro Feltzing m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om att medicinsk forskning
snarast    bör   initieras   för   att    ta    fram
doseringsnormer för medicin till kvinnor baserade på
den kvinnliga kroppen.

2001/02:So553 av Kristina Zakrisson och Monica Öhman
(s):

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen  anförs  om  läkemedel  för  människor  med
psykiskt handikapp.

2001/02:So558 av Karin Jeppsson och Eva Arvidsson
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om införande av testdos vid
medicinering.

2001/02:So570 av Gunnar Axén (m):

Riksdagen  begär  att   regeringen   tillsätter   en
utredning    rörande   generisk   förskrivning   och
användning av generiska namn.

2001/02:So572 av Lena Ek (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs om kompetenssamverkan för att
minska läkemedelsrelaterade problem.

2001/02:So636 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om kvicksilver som
konserveringsmedel.

2001/02:Ub428 av Sonja Fransson m.fl. (s):

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att Sverige bör
driva på så att EU inför krav på att läkemedel för
kvinnor även testas på kvinnor innan godkännande.

2001/02:MJ291 av Barbro Feltzing (mp):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  ekologiska
aspekter på läkemedel.

2001/02:A212 av Agne Hansson m.fl. (c):

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en  översyn av
utformningen      av      läkemedel      ur      ett
jämställdhetsperspektiv.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

2.1        Förslag till lag om
läkemedelsförmåner m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser


1 §    I    denna    lag   finns   bestämmelser   om
läkemedelsförmåner, prisreglering av varor som ingår
i förmånen och andra därmed sammanhängande frågor.

2 § Med läkemedel avses  i  denna  lag  varor som är
avsedda  att  tillföras människor för att förebygga,
påvisa, lindra  eller  bota  sjukdom eller symtom på
sjukdom eller att användas i likartat syfte.

3 §  Vad  som i denna lag sägs om  landsting  gäller
även kommuner som inte ingår i ett landsting.


Förmånsberättigade personer


4 § Rätt till förmåner enligt denna lag har

1. den som är bosatt i Sverige, och
2. den som,  utan  att  vara  bosatt här, har rätt
till  vårdförmåner  i  Sverige  vid  sjukdom   eller
moderskap enligt vad som följer av rådets förordning
(EEG)   nr   1408/71   av   den   14  juni  1971  om
tillämpningen  av systemen för social  trygghet  när
anställda, egenföretagare eller deras familjemedlem-
mar flyttar inom gemenskapen.[1]
Rätt till förmåner enligt 5 och 21 §§ med undantag
för varor som avses  i  19 §  andra punkten har även
den  som  i  annat  fall,  utan att  vara  bosatt  i
Sverige, har anställning här.
Särskilda bestämmelser om  kostnadsfria  läkemedel
gäller för dem som får sjukhusvård som avses  i  5 §
hälso-  och sjukvårdslagen (1982:763) eller i 2 kap.
4 § lagen  (1962:381)  om allmän försäkring samt för
den som åtnjuter hemsjukvård  som  avses i 3 e eller
18 d § hälso- och sjukvårdslagen och för den som bor
i sådan särskild boendeform som avses i 18 d § samma
lag.

Läkemedelsförmånernas innehåll


5 §  Med läkemedelsförmåner enligt denna  lag  avses
ett skydd  mot  höga  kostnader  vid inköp av sådana
förmånsberättigade varor som avses  i  15 och 18 §§.
Förmånerna  innebär  en reducering av den  enskildes
kostnader för sådana varor.

Kostnadsreduceringen  beräknas  på den sammanlagda
kostnaden för varor som den förmånsberättigade köper
under    ett    år    räknat    från    det   första
inköpstillfället.  Reduceringen  lämnas  vid   varje
inköpstillfälle   på  grundval  av  den  sammanlagda
kostnaden för de dittills och vid tillfället inköpta
varorna.
Så länge den sammanlagda kostnaden inte överstiger
900 kronor lämnas ingen  kostnadsreducering. När den
sammanlagda kostnaden överstiger detta belopp, utgör
kostnadsreduceringen
1. 50 procent av den del som överstiger 900 kronor
men inte 1 700 kronor,
2.  75  procent av den del  som  överstiger  1 700
kronor men inte 3 300 kronor,
3. 90 procent  av  den  del  som  överstiger 3 300
kronor men inte 4 300 kronor, samt
4. hela den del av den sammanlagda  kostnaden  som
överstiger 4 300 kronor.
Har  en  förälder  eller  har  föräldrar gemensamt
flera  barn  under  18  år  i  sin  vård,  tillämpas
bestämmelserna i andra och tredje styckena gemensamt
för barnen. Kostnadsreducering gäller  under  ett år
räknat  från  första  inköpstillfället även för barn
som under denna tid fyller 18 år. Med förälder avses
även fosterförälder. Som  förälder  räknas  även den
som en förälder stadigvarande sammanbor med och  som
är  eller  har  varit  gift eller har eller har haft
barn med föräldern.

6 § Föreskrifterna i 5 §  tillämpas  i  fråga om ett
läkemedel  som ingår i läkemedelsförmånerna  om  det
har förskrivits för människor av läkare, tandläkare,
sjuksköterska,    barnmorska    eller    legitimerad
tandhygienist i syfte att förebygga, påvisa,  lindra
eller  bota sjukdom eller symtom på sjukdom eller  i
likartat  syfte och under förutsättning att receptet
är  försett   med   en   kod  som  identifierar  den
arbetsplats  som  receptutfärdaren   tjänstgör   vid
(arbetsplatskod).


Läkemedelsförmånsnämnden


7 §   Läkemedelsförmånsnämnden   beslutar   om   ett
läkemedel  eller en vara som avses i 18 § skall ingå
i   läkemedelsförmånerna    och   fastställer   för-
säljningspris för läkemedlet eller varan.

8 § Den som marknadsför ett läkemedel  eller en vara
som avses i 18 § får ansöka om att läkemedlet  eller
varan skall ingå i läkemedelsförmånerna enligt denna
lag.  Sökanden skall visa att villkoren enligt 15  §
är uppfyllda och lägga fram den utredning som behövs
för   att    ett    försäljningspris   skall   kunna
fastställas.

9 § Innan Läkemedelsförmånsnämnden meddelar beslut i
frågor   som  avses  i  7 §   skall   sökanden   och
landstingen  ges  tillfälle  till överläggningar med
nämnden.

10 § Läkemedelsförmånsnämnden  får på eget initiativ
besluta att ett läkemedel eller  en  annan  vara som
ingår i läkemedelsförmånerna inte längre skall  ingå
i förmånerna.

11 §    Om    det    finns    särskilda   skäl   får
Läkemedelsförmånsnämnden besluta  att  ett läkemedel
eller     en     annan    vara    skall    ingå    i
läkemedelsförmånerna    endast    för    ett   visst
användningsområde.

Läkemedelsförmånsnämndens  beslut får förenas  med
andra särskilda villkor.

12 § På begäran av den som marknadsför ett läkemedel
eller   en   vara   som   avses   i   18   §   skall
Läkemedelsförmånsnämnden   besluta   att  läkemedlet
eller    varan    inte    längre    skall   ingå   i
läkemedelsförmånerna.

13 § En fråga om ändring av ett tidigare  fastställt
försäljningspris  får, förutom på eget initiativ  av
Läkemedelsförmånsnämnden,  tas  upp  av  nämnden  på
begäran  av  den  som  marknadsför  läkemedlet eller
varan   eller  av  ett  landsting.  Den  som   begär
ändringen  har  även  rätt  till  överläggningar med
nämnden. Om inte överläggningar begärs  kan  nämnden
fastställa det nya priset på grundval av tillgänglig
utredning.

14 §   Ett   fastställt   försäljningspris  för  ett
läkemedel eller en vara som  avses i 18 § skall inte
längre  gälla  om  godkännandet för  försäljning  av
läkemedlet  eller  varan   upphör  att  gälla  eller
Läkemedelsförmånsnämnden  beslutar   att  läkemedlet
eller  varan inte längre skall ingå i läkemedelsför-
månerna.


Läkemedel som ingår i läkemedelsförmånerna


15 § Ett  receptbelagt  läkemedel  skall omfattas av
läkemedelsförmånerna   och  försäljningspris   skall
fastställas för läkemedlet under förutsättning

1. att kostnaderna för  användning  av läkemedlet,
med  beaktande  av  bestämmelserna i 2 § hälso-  och
sjukvårdslagen (1982:763), framstår som rimliga från
medicinska,   humanitära    och   samhällsekonomiska
synpunkter, och
2. att det inte finns andra tillgängliga läkemedel
eller  behandlingsmetoder  som   enligt   en   sådan
avvägning  mellan  avsedd effekt och skadeverkningar
som avses i 4 § läkemedelslagen  (1992:859)  är  att
bedöma som väsentligt mer ändamålsenliga.

16 §  Om  Läkemedelsförmånsnämnden  så  beslutar med
tillämpning  av  de i 15 § angivna villkoren,  skall
ett sådant läkemedel  som godkänts enligt 5 § första
stycket  andra meningen  läkemedelslagen  (1992:859)
eller omfattas  av tillstånd enligt tredje stycket i
samma  paragraf  ingå  i  läkemedelsförmånerna  utan
hinder av att ett  försäljningspris  inte  har fast-
ställts för läkemedlet.

17 §  Regeringen  eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar föreskrifter om förutsättningarna
för  att ett visst receptfritt  läkemedel  eller  en
viss  grupp   av   sådana  läkemedel  skall  ingå  i
läkemedelsförmånerna.


Andra varor som ingår i läkemedelsförmånerna


18 § Läkemedelsförmånerna  skall,  när beslut fattas
enligt 7 §, omfatta

1.  varor på vilka 3 § läkemedelslagen  (1992:859)
är   tillämplig   och   som   förskrivs   enbart   i
födelsekontrollerande syfte av läkare eller barnmor-
skor, och
2. förbrukningsartiklar  som  behövs vid stomi och
som   förskrivs  av  läkare  eller  av   annan   som
Socialstyrelsen förklarat behörig därtill.

Särskilda bestämmelser om vissa varor


19 §  Förbrukningsartiklar   som   behövs   för  att
tillföra  kroppen  ett  läkemedel  eller  behövs för
egenkontroll  av  medicinering skall tillhandahållas
kostnadsfritt om de på grund av sjukdom förskrivs av
läkare eller tandläkare  eller  av  någon  annan som
Socialstyrelsen förklarat behörig därtill.

20 § Om regeringen föreskriver det, har den  som  är
under  16  år rätt till reducering av sina kostnader
för inköp av  sådana  av läkare förskrivna livsmedel
som avses i 20 § livsmedelslagen  (1971:511) med det
belopp som vid varje inköpstillfälle  överstiger 120
kronor.

Regeringen  eller  den  myndighet  som  regeringen
bestämmer  fastställer  villkor för reduceringen  av
kostnaderna för sådana livsmedel.
Kostnaderna för livsmedlen  får inte räknas samman
med  köp  av sådana läkemedel, födelsekontrollerande
medel och förbrukningsartiklar som avses i 15 och 18
§§.

Utbyte av läkemedel på apotek


21 §    Om    ett     läkemedel    som    ingår    i
läkemedelsförmånerna har  förskrivits och det på det
enskilda apoteket finns ett  eller  flera  billigare
utbytbara  sådana  läkemedel  skall, med de undantag
som  följer av tredje stycket, läkemedlet  bytas  ut
mot det billigaste tillgängliga läkemedlet.

Ett  läkemedel  är  inte utbytbart, om det skiljer
sig från det förskrivna  läkemedlet i sådan grad att
det inte kan anses utgöra en likvärdig motsvarighet.
Regeringen  eller  den  myndighet   som   regeringen
bestämmer beslutar vilka läkemedel som är utbytbara.
Ett  läkemedel  får  inte  bytas  ut  om  den  som
utfärdat  receptet på medicinska grunder har motsatt
sig ett utbyte.  Läkemedlet får inte heller bytas ut
om  patienten betalar  mellanskillnaden  mellan  det
försäljningspris  som fastställts för det förskrivna
läkemedlet och motsvarande  pris  för det billigaste
utbytbara läkemedel som finns tillgängligt. Om något
annat  utbytbart  läkemedel finns tillgängligt,  kan
utbyte ske mot detta  läkemedel om patienten betalar
mellanskillnaden mellan det pris som fastställts för
detta  läkemedel  och  motsvarande   pris   för  det
billigaste utbytbara läkemedlet.
Apoteket   skall   i   förekommande  fall  upplysa
patienten  om  att  utbyte kommer  i  fråga  och  om
patientens rätt att mot  betalning  av  mellanskill-
naden i pris erhålla det förskrivna läkemedlet.  När
utbyte  sker,  skall apoteket skriftligen underrätta
den som utfärdat receptet.

Kostnader för förmåner m.m.


22 § Kostnader för förmåner enligt denna lag ersätts
av det landsting inom vars område den berättigade är
bosatt.

Om  den berättigade  inte  är  bosatt  inom  något
landstings  område,  skall  det  landsting inom vars
område den berättigade är förvärvsverksam eller, när
det gäller en person som är arbetslös, det landsting
inom   vars  område  personen  är  registrerad   som
arbetssökande,  svara  för  kostnader  för  förmåner
enligt   denna  lag.  När  det  gäller  den  som  är
berättigad till förmåner enligt denna lag i egenskap
av familjemedlem  till anställd eller egenföretagare
enligt rådets förordning  (EEG)  nr 1408/71, skall i
stället det landsting inom vars område den anställde
eller   egenföretagaren  är  förvärvsverksam   eller
registrerad  som arbetssökande svara för kostnaderna
för förmånerna.
I andra fall  än  som  avses  i  första  och andra
styckena  ersätts kostnaderna av det landsting  inom
vars område  den som förskrivit en förmånsberättigad
vara har sin verksamhetsort.

23 § Rätten till förmåner enligt denna lag prövas av
det landsting  som  enligt  22  §  har att svara för
kostnaden för förmånerna.


Utlämnande av uppgifter


24   §   Läkemedelsverket   skall   på  begäran   av
Läkemedelsförmånsnämnden  lämna  uppgifter   om  ett
läkemedel  till  nämnden  om  uppgifterna behövs för
prövning enligt denna lag.


Kredit


25 §  Kredit som lämnas av Apoteket  Aktiebolag  för
inköp av  läkemedel och andra varor enligt denna lag
och som inte  överstiger  1 800 kronor omfattas inte
av    bestämmelserna    i    6,   7   och    9    §§
konsumentkreditlagen (1992:830).


Överklagande


26 § Beslut som Läkemedelsförmånsnämnden  eller  ett
landsting  i  ett enskilt fall meddelar enligt denna
lag eller enligt en föreskrift som har meddelats med
stöd   av   lagen   får    överklagas   hos   allmän
förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd  krävs  vid  överklagande  till
kammarrätten.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser


1. Denna lag träder i kraft den  1  oktober  2002 då
lagen  (1996:1150)  om  högkostnadsskydd vid köp  av
läkemedel m.m. upphör att gälla.

2. Receptbelagda läkemedel  och  andra  varor  för
vilka        Riksförsäkringsverket        fastställt
försäljningspris enligt den äldre lagen skall ingå i
läkemedelsförmånerna.   Detta   gäller   dock   inte
läkemedel   och   varor   som   inte   omfattas   av
högkostnadsskydd.
3.    Ansökningar    rörande    fastställande   av
försäljningspris    som    vid    tidpunkten     för
ikraftträdandet        är        anhängiga       hos
Riksförsäkringsverket skall därefter  handläggas  av
Läkemedelsförmånsnämnden.  En  sådan  ansökan  skall
anses  avse en begäran om att läkemedlet eller varan
skall ingå i läkemedelsförmånerna.
4.   Vid    överklagande    av   ett   beslut   av
Riksförsäkringsverket   som   har   meddelats   före
ikraftträdandet skall den äldre lagen  tillämpas. Om
ett  försäljningspris  fastställs  skall  läkemedlet
eller varan ingå i läkemedelsförmånerna.
5. Förmåner som uppkommit för enskild enligt 4 § i
den  äldre  lagen skall anses som läkemedelsförmåner
enligt den nya lagen.
6. Ett recept  som  utfärdats före ikraftträdandet
får expedieras inom läkemedelsförmånerna  trots  att
det saknar arbetsplatskod.

**FOOTNOTES**
[1]:   EGT  L  149,  5.  7.1971,  s.  416  (Celex
31971R1408).
2.2       Förslag till lag om
ändring i lagen (1996:1156) om
receptregister

Härigenom  föreskrivs  att  1,  3  och  4 §§ lagen
(1996:1156)  om  receptregister  skall  ha  följande
lydelse.

---------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse            Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------

1  §[2]1
-----------------------------------------------------
För  de ändamål som anges    För   de   ändamål  som
i    3 §   får   Apoteket  anges  i 3 § får Apoteket
Aktiebolag  med  hjälp av  Aktiebolag  med  hjälp av
automatisk databehandling  automatisk databehandling
föra  ett  register  över  föra  ett  register  över
förskrivningar         av  förskrivningar         av
läkemedel    och    andra  läkemedel    och    andra
varor,  som  omfattas  av  varor,  som  omfattas  av
lagen    (1996:1150)   om  lagen    (2002:000)    om
högkostnadsskydd  vid köp  läkemedelsförmåner   m.m.
av     läkemedel     m.m.  (receptregister).
(receptregister).
-----------------------------------------------------

3  §[3]2
-----------------------------------------------------
Receptregistret       får    Receptregistret     får
användas för               användas för
1.    registrering   av    1.    registrering   av
underlaget            för  underlaget            för
tillämpningen          av  tillämpningen          av
bestämmelserna         om  bestämmelserna         om
högkostnadsskydd  vid köp  läkemedelsförmåner    vid
av läkemedel m.m.,         köp av läkemedel m.m.,
-----------------------------------------------------
2. debiteringen till landstingen,
3.   ekonomisk   uppföljning   och  framställning  av
statistik hos Apoteket Aktiebolag,
4. registrering och redovisning  till  landstingen av
uppgifter  för  ekonomisk uppföljning och framställning
av statistik,
5. registrering  och  redovisning  till  förskrivare,
till verksamhetschefer enligt hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763)  och till läkemedelskommittéer enligt  lagen
(1996:1157) om  läkemedelskommittéer  av  uppgifter för
medicinsk uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring
i hälso- och sjukvården,
6.  registrering och redovisning till Socialstyrelsen
av uppgifter  för  medicinsk  uppföljning, utvärdering,
kvalitetssäkring,    epidemiologiska    undersökningar,
forskning och framställning av statistik, och
7. registrering av dosexpedierade läkemedel.
-----------------------------------------------------
Användningen     enligt    Användningen     enligt
första  stycket  1  och 7  första  stycket  1  och 7
får  endast  omfatta  den  får  endast  omfatta  den
som   har   lämnat   sitt  som   har   lämnat   sitt
samtycke  till  det.  För  samtycke  till  det.  För
ändamålet  enligt  första  ändamålet  enligt  första
stycket    2   får   inte  stycket    2   får   inte
redovisas andra uppgifter  redovisas andra uppgifter
som   kan  hänföras  till  som kan hänföras till nå-
någon enskild  person  än  gon   enskild  person  än
inköpsdag,       kostnad,  inköpsdag,       kostnad,
kostnadsreducering    och  kostnadsreducering    och
patientens  personnummer.  patientens  personnummer.
Ändamålen  enligt  första  Ändamålen  enligt  första
stycket   3,   4   och  5  stycket  3 och 5 omfattar
omfattar    inte    några  inte  några  åtgärder som
åtgärder  som innebär att  innebär att uppgifter som
uppgifter     som     kan  kan  hänföras  till någon
hänföras    till    någon  enskild person redovisas.
enskild person redovisas.  Ändamålen  enligt  första
Ändamålet  enligt  första  stycket  4  omfattar inte
stycket  5  omfattar dock  några     åtgärder    som
redovisning  av uppgifter  innebär att uppgifter som
som kan hänföras  till en  kan  hänföras  till någon
enskild       förskrivare  enskild           patient
såvitt     gäller     den  redovisas.      Ändamålet
redovisning   som  lämnas  enligt  första  stycket 5
till   samma  förskrivare  omfattar dock redovisning
och den  redovisning  som  av   uppgifter   som  kan
lämnas               till  hänföras  till en enskild
verksamhetschefen vid den  förskrivare såvitt gäller
enhet      vid     vilken  den    redovisning    som
förskrivaren   tjänstgör.  lämnas  till  samma  för-
För    ändamålet   enligt  skrivare      och     den
första   stycket   6  får  redovisning   som  lämnas
redovisning  av uppgifter  till    verksamhetschefen
som   kan  hänföras  till  vid  den enhet vid vilken
någon    enskild   person  förskrivaren   tjänstgör.
göras  endast  i fråga om  För    ändamålet   enligt
den  som  har lämnat sitt  första   stycket   6  får
samtycke     till    det.  redovisning  av uppgifter
Förskrivningsorsak    får  som   kan  hänföras  till
redovisas  endast  för de  någon    enskild   person
ändamål   som   anges   i  göras  endast  i fråga om
första  stycket  4, 5 och  den  som  har lämnat sitt
6.                         samtycke     till    det.
Förskrivningsorsak    får
redovisas  endast  för de
ändamål   som   anges   i
första  stycket  4, 5 och
6.
-----------------------------------------------------

4  §
-----------------------------------------------------
I  den  utsträckning  det    I  den utsträckning det
behövs                för  behövs                för
registerändamålen  enligt  registerändamålen  enligt
3  §  får receptregistret  3  §  får receptregistret
innehålla        följande  innehålla        följande
uppgifter     som     kan  uppgifter     som     kan
hänföras   till  enskilda  hänföras   till  enskilda
personer:                  personer:
1.   inköpsdag,   vara,    1.   inköpsdag,   vara,
mängd,  dosering, kostnad  mängd,  dosering, kostnad
och    kostnadsreducering  och    kostnadsreducering
enligt  lagen (1996:1150)  enligt  lagen  (2002:000)
om  kostnadsskydd vid köp  om     läkemedelsförmåner
av läkemedel m.m.,         m.m.,
-----------------------------------------------------
2. förskrivningsorsak,
3.      patientens     namn,     personnummer     och
folkbokföringsort    samt   postnumret   i   patientens
bostadsadress,
-----------------------------------------------------
4.  förskrivarens namn,    4.  förskrivarens namn,
yrke,   specialitet,  och  yrke,        specialitet,
arbetsplats, och           arbetsplats           och
arbetsplatskod, och
-----------------------------------------------------
5. samtycke enligt 3 § andra stycket.
Förskrivningsorsak skall anges med en kod.

____________

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002


**FOOTNOTES**
[2]:1 Senaste lydelse 2000:358.
[3]:2 Senaste lydelse 2000:358.
2.3      Förslag till lag om
ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763)


Härigenom  föreskrivs  i  fråga   om   hälso-   och
sjukvårdslagen  (1982:763)[4]1  att  det  i lagen skall
införas  två  nya  paragrafer,  3 e  och  18 d §§,   av
följande lydelse.

--------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------

3 e  §
------------------------------------------------------
Landstinget  får  erbjuda
den   som  får  hälso-  och
sjukvård      i      hemmet
(hemsjukvård)     läkemedel
utan kostnad.
-----------------------------------------------------

18 d  §
-----------------------------------------
Landstinget får på
framställning  av en
kommun          inom
landstinget  erbjuda
samtliga  som bor  i
en   viss   särskild
boendeform som avses
i  5 kap. 5 §  andra
stycket      social-
tjänstlagen
(2001:453)  eller  i
en  del  av en sådan
boendeform läkemedel
ur  läkemedelsförråd
vid  det   särskilda
boendet.
Sådana  förråd kan
antingen vara förråd
som innehåller fler-
talet      av     de
läkemedel   som   de
boende       behöver
(fullständigt   för-
råd)   eller  förråd
enbart   för   vissa
basläkemedel
(akutförråd).
Landstinget    får
även  på  framställ-
ning  av  en  kommun
inom     landstinget
erbjuda   den    som
genom      kommunens
försorg får hemsjuk-
vård  läkemedel   ur
sådana   förråd  som
avses    i    första
stycket.
Läkemedel       ur
förråden  skall vara
kostnadsfria  för de
boende  som avses  i
första  stycket  och
för de enskilda  som
får      hemsjukvård
enligt        tredje
stycket.

Landstinget svarar
för  kostnaderna för
läkemedel som rekvi-
reras till de förråd
som avses  i  första
stycket.
-----------------------------------------
2.4        Förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100)


Härigenom föreskrivs  att  8  kap.  26  §  sekretesslagen (1980:100)[5]1
skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------

8 kap.
-----------------------------------------------------
26  §[6]2
-----------------------------------------------------
Om    en    uppgift   som    Om   en   uppgift   som
omfattas av sekretess hos  omfattas av sekretess hos
Riksförsäkringsverket      Läkemedelsförmånsnämnden
enligt 6 § första stycket  enligt 6 § första stycket
1  har  lämnats  till ett  1  har  lämnats  till ett
landsting eller en kommun  landsting eller en kommun
som   inte  ingår  i  ett  som   inte  ingår  i  ett
landsting  i  samband med  landsting  i  samband med
sådana överläggningar som  sådana överläggningar som
avses   i   3   §   lagen  avses i 9 och 13 §§ lagen
(1996:1150)  om  högkost-  (2002:000)    om    läke-
nadsskydd   vid   köp  av  medelsförmåner      m.m.,
läkemedel   m.m.,  gäller  gäller  sekretessen  även
sekretessen    även   hos  hos   landstinget   eller
landstinget         eller  kommunen.   Detta  gäller
kommunen.   Detta  gäller  dock     inte    om    en
dock     inte    om    en  sekretessbestämmelse till
sekretessbestämmelse till  skydd  för samma intresse
skydd  för samma intresse  ändå   är  tillämplig  på
ändå   är  tillämplig  på  uppgiften hos landstinget
uppgiften hos landstinget  eller kommunen.
eller kommunen.
-----------------------------------------------------

Denna lag  träder  i  kraft den 1 oktober 2002. Äldre bestämmelser skall
alltjämt gälla med avseende på uppgifter som omfattas av sekretess hos
Riksförsäkringsverket och som före ikraftträdandet lämnades till ett
landsting eller en kommun.


**FOOTNOTES**

[4]:____________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002.
1  Lagen omtryckt 1992:567.
[5]:1  Lagen omtryckt 1992:1474.
[6]:2  Senaste lydelse 1997:794.
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring


Härigenom föreskrivs att 19  kap.  2 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring[7]1 skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------

19 kap.
-----------------------------------------------------
2  §[8]2
-----------------------------------------------------
Sjukförsäkringen   och   de  allmänna  försäkringskassornas  förvaltning  av
denna finansieras genom avgifter som avses i 1 §.
Statsbidrag får lämnas med  viss  del av kostnaderna för
sjukförsäkringsförmåner, inberäknat försäkringens kostnader enligt  lagen
(1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m.,
lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård och
lagen (1991:1047) om sjuklön.  Statsbidrag  får också lämnas
för förvaltning enligt första stycket.
-----------------------------------------------------
Statsbidrag  får vidare    Statsbidrag  får vidare
lämnas  med  viss  del av  lämnas  med  viss  del av
kostnaderna    för    den  kostnaderna    för    den
allmänna försäkringen för  allmänna försäkringen för
förmåner   enligt   lagen  förmåner   enligt   lagen
(1996:1150)            om  (2002:000)             om
högkostnadsskydd  vid köp  läkemedelsförmåner   m.m.
av  läkemedel  m.m.  samt  samt     för     Centrala
för              Centrala  studiestödsnämnden    med
studiestödsnämnden    med  anledning  av  att sådana
anledning  av  att sådana  studielån  som belöper på
studielån  som belöper på  en studerandes sjukperiod
en studerandes sjukperiod  enligt   studiestödslagen
enligt   studiestödslagen  (1999:1395)         eller
(1999:1395)         eller  bestämmelser    som   har
bestämmelser    som   har  meddelats med stöd av den
meddelats med stöd av den  lagen      inte     skall
lagen      inte     skall  återbetalas.
återbetalas.
-----------------------------------------------------
____________

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002

**FOOTNOTES**
[7]:1  Lagen omtryckt 1982:120.
[8]:2  Senaste lydelse 1999:1397.
Bilaga 3

Utskottets lagförslag


Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1156) om
receptregister

Härigenom  föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1996:1156) om receptregister
skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Lydelse enligt             Utskottets förslag
proposition 2001/02:91
-----------------------------------------------------
3  §
-----------------------------------------------------
Receptregistret       får   Receptregistret      får
användas för               användas för
1.    registrering    av   1.    registrering    av
underlaget            för  underlaget            för
tillämpningen          av  tillämpningen          av
bestämmelserna         om  bestämmelserna         om
högkostnadsskydd  vid köp  läkemedelsförmåner    vid
av läkemedel m.m.,         köp av läkemedel m.m.,
-----------------------------------------------------
2. debiteringen till landstingen,
3.   ekonomisk  uppföljning  och  framställning  av
statistik hos Apoteket Aktiebolag,
4. registrering och redovisning till landstingen av
uppgifter     för    ekonomisk    uppföljning    och
framställning av statistik,
5. registrering  och  redovisning till förskrivare,
till    verksamhetschefer    enligt    hälso-    och
sjukvårdslagen (1982:763) och till läkemedelskommit-
téer      enligt      lagen      (1996:1157)      om
läkemedelskommittéer  av  uppgifter   för  medicinsk
uppföljning,  utvärdering  och  kvalitetssäkring   i
hälso- och sjukvården,
6.     registrering     och     redovisning    till
Socialstyrelsen    av    uppgifter   för   medicinsk
uppföljning,     utvärdering,      kvalitetssäkring,
epidemiologiska   undersökningar,   forskning    och
framställning av statistik,
7. registrering av dosexpedierade läkemedel, och
-----------------------------------------------------
8. registrering och redovisning till Socialstyrelsen
av  uppgifter  om  enskild läkares eller tandläkares
förskrivning av narkotiskt läkemedel, för styrelsens
tillsyn  över hälso-  och  sjukvårdspersonal  enligt
lagen (1998:531)  om  yrkesverksamhet  på hälso- och
sjukvårdens område.
-----------------------------------------------------
Användning av receptregistret för sådan registrering
som  avses i första stycket 1 och 7 får inte omfatta
annan  än  den  som  har  lämnat  sitt samtycke till
registreringen.  För  ändamål  som  avses  i  första
stycket  2  får uppgifter som kan hänföras  till  en
enskild person  inte  omfatta  annat  än  inköpsdag,
kostnad,     kostnadsreducering    och    patientens
personnummer.
-----------------------------------------------------
För  ändamål  som avses i   För  ändamål som avses i
första  stycket  3,  4, 5  första stycket 3, 5 och 8
och  8 får inga uppgifter  får     inga    uppgifter
redovisas     som     kan  redovisas     som     kan
hänföras  till en enskild  hänföras  till en enskild
person.      Dock     får  person.  Ändamålen enligt
uppgifter     som     kan  första stycket 4 får inte
hänföras  till en enskild  omfatta   några  åtgärder
förskrivare     ingå    i  som innebär att uppgifter
redovisning enligt första  som   kan  hänföras  till
stycket   5   till  samma  någon   enskild   patient
förskrivare    och   till  redovisas.    Dock    får
verksamhetschefen vid den  uppgifter     som     kan
enhet      vid     vilken  hänföras  till en enskild
förskrivaren    tjänstgör  förskrivare     ingå    i
samt i redovisning enligt  redovisning enligt första
första   stycket  8  till  stycket   5   till  samma
Socialstyrelsen.           förskrivare    och   till
verksamhets-chefen    vid
den   enhet   vid  vilken
förskrivaren    tjänstgör
samt i redovisning enligt
första  stycket  8   till
Socialstyrelsen.
-----------------------------------------------------
För  ändamål  som  avses  i  första  stycket  6  får
uppgifter som kan hänföras till  en  enskild  person
redovisas endast med den berörda personens samtycke.
Förskrivningsorsak   får  redovisas  endast  för  de
ändamål som avses i första stycket 4, 5 och 6.
-----------------------------------------------------

4  §
-----------------------------------------------------
I  den  utsträckning  det   I  den  utsträckning det
behövs                för  behövs                för
registerändamålen  enligt  registerändamålen  enligt
3 §  får  receptregistret  3  §  får receptregistret
innehålla        följande  innehålla        följande
uppgifter     som     kan  uppgifter     som     kan
hänföras   till  enskilda  hänföras   till  enskilda
personer:                  personer:
1.    inköpsdag,    vara,  1.    inköpsdag,    vara,
mängd,  dosering, kostnad  mängd,  dosering, kostnad
och    kostnadsreducering  och    kostnadsreducering
enligt  lagen (1996:1150)  enligt  lagen  (2002:000)
om  högkostnadsskydd  vid  om     läkemedelsförmåner
köp av läkemedel m.m.,     m.m.,
-----------------------------------------------------
2. förskrivningsorsak,
3.     patientens     namn,     personnummer    och
folkbokföringsort  samt  postnumret   i   patientens
bostadsadress,
-----------------------------------------------------
4.   förskrivarens  namn,   4.  förskrivarens  namn,
yrke,        specialitet,  yrke,        specialitet,
arbetsplats    och,   vad  arbetsplats,
avser    läkares    eller  arbetsplatskod  och,  vad
tandläkares  förskrivning  avser    läkares    eller
av  narkotiskt läkemedel,  tandläkares  förskrivning
förskrivarkod, och         av  narkotiskt läkemedel,
förskrivarkod och
-----------------------------------------------------
5.  samtycke enligt 3 § andra stycket  eller  fjärde
stycket.
Förskrivningsorsak skall anges med en kod.
-----------------------------------------------------
____________

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002.
Bilaga 4

Reservanternas lagförslag


Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1156) om
receptregister

Härigenom  föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1996:1156) om receptregister
skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Lydelse enligt             Reservanternas förslag
proposition 2001/02:91
-----------------------------------------------------

3  §
-----------------------------------------------------
Receptregistret       får   Receptregistret      får
användas för               användas för
1.    registrering    av   1.    registrering    av
underlaget            för  underlaget            för
tillämpningen          av  tillämpningen          av
bestämmelserna         om  bestämmelserna         om
högkostnadsskydd  vid köp  läkemedelsförmåner    vid
av läkemedel m.m.,         köp av läkemedel m.m.,
-----------------------------------------------------
2. debiteringen till landstingen,
3.   ekonomisk  uppföljning  och  framställning  av
statistik hos Apoteket Aktiebolag,
4. registrering och redovisning till landstingen av
uppgifter     för    ekonomisk    uppföljning    och
framställning av statistik,
5. registrering  och  redovisning till förskrivare,
till    verksamhetschefer    enligt    hälso-    och
sjukvårdslagen (1982:763) och till läkemedelskommit-
téer      enligt      lagen      (1996:1157)      om
läkemedelskommittéer  av  uppgifter   för  medicinsk
uppföljning,  utvärdering  och  kvalitetssäkring   i
hälso- och sjukvården,
6.     registrering     och     redovisning    till
Socialstyrelsen    av    uppgifter   för   medicinsk
uppföljning,     utvärdering,      kvalitetssäkring,
epidemiologiska   undersökningar,   forskning    och
framställning av statistik,
7. registrering av dosexpedierade läkemedel, och
-----------------------------------------------------
8. registrering och redovisning till Socialstyrelsen
av  uppgifter  om  enskild läkares eller tandläkares
förskrivning av narkotiskt läkemedel, för styrelsens
tillsyn  över hälso-  och  sjukvårdspersonal  enligt
lagen (1998:531)  om  yrkesverksamhet  på hälso- och
sjukvårdens område.
-----------------------------------------------------
Användning av receptregistret för sådan registrering
som  avses i första stycket 1 och 7 får inte omfatta
annan  än  den  som  har  lämnat  sitt samtycke till
registreringen.  För  ändamål  som  avses  i  första
stycket  2  får uppgifter som kan hänföras  till  en
enskild person  inte  omfatta  annat  än  inköpsdag,
kostnad,     kostnadsreducering    och    patientens
personnummer.
-----------------------------------------------------
För ändamål som avses i första stycket 3, 4, 5 och 8
får  inga  uppgifter redovisas som kan hänföras till
en  enskild  person.  Dock  får  uppgifter  som  kan
hänföras till en enskild förskrivare ingå i redovis-
ning enligt första  stycket 5 till samma förskrivare
och till verksamhetschefen  vid den enhet vid vilken
förskrivaren  tjänstgör  samt i  redovisning  enligt
första stycket 8 till Socialstyrelsen.
-----------------------------------------------------
För  ändamål  som  avses  i  första  stycket  6  får
uppgifter som kan hänföras till  en  enskild  person
redovisas endast med den berörda personens samtycke.
Förskrivningsorsak   får  redovisas  endast  för  de
ändamål som avses i första stycket 4, 5 och 6.
-----------------------------------------------------

4  §
-----------------------------------------------------
I  den  utsträckning  det   I  den  utsträckning det
behövs                för  behövs                för
registerändamålen  enligt  registerändamålen  enligt
3 §  får  receptregistret  3  §  får receptregistret
innehålla        följande  innehålla        följande
uppgifter     som     kan  uppgifter     som     kan
hänföras   till  enskilda  hänföras   till  enskilda
personer:                  personer:
1.    inköpsdag,   vara,   1.    inköpsdag,   vara,
mängd,  dosering, kostnad  mängd,  dosering, kostnad
och    kostnadsreducering  och    kostnadsreducering
enligt  lagen (1996:1150)  enligt  lagen  (2002:000)
om  högkostnadsskydd  vid  om     läkemedelsförmåner
köp av läkemedel m.m.,     m.m.,
-----------------------------------------------------
2. förskrivningsorsak,
3.     patientens     namn,     personnummer    och
folkbokföringsort  samt  postnumret   i   patientens
bostadsadress,
-----------------------------------------------------
4.    förskrivarens    namn,    yrke,   specialitet,
arbetsplats och, vad avser läkares eller tandläkares
förskrivning av narkotiskt läkemedel, förskrivarkod,
och
-----------------------------------------------------
5.  samtycke  enligt  3 § andra stycket eller fjärde
stycket.
-----------------------------------------------------
Förskrivningsorsak skall anges med en kod.
-----------------------------------------------------

____________

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002