Civilutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:83 med förslag till ändring i byggnadsstadgan (1959:612) jämte motioner (Betänkande 1975:CU25 Civilutskottet)

Civilutskottets betänkande nr 25

CU 1975:25

Nr 25

Civilutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:83
med förslag till ändring i byggnadsstadgan (1959:612) jämte motioner

Propositionen

Regeringen har i propositionen 1975:83 föreslagit riksdagen att antaga
inom bostadsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i byggnadsstadgan
(1959:612).

I propositionen läggs fram förslag som innebär att samma krav skall ställas
på utformningen av alla bostäder avsedda för varaktigt bruk oavsett om
de är belägna i flerfamiljshus eller småhus. I propositionen föreslås vidare
att krav på uterum och hiss införs i byggnadsstadgan.

I propositionen föreslås också att för byggnad med bostadslägenhet skall
på tomt eller på utrymme som är gemensamt för flera bostadslägenheter
finnas tillräckligt stor friyta som är lämplig för lek och utevistelse. Som
en följd av detta förslag föreslås ändring i bestämmelserna om byggnadslovshandlingar.

De föreslagna ändringarna, som syftar till att möjliggöra en sammanföring
av gällande anvisningar och praxis vid granskning för statliga bostadslån
med bestämmelserna i Svensk Byggnorm, är avsedda att träda i kraft den
1 januari 1976.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat de under allmänna motionstiden
väckta motionerna 1975:

301 av herr Bohman m. fl. (m) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs att
riksdagen beslutar

d. att hos regeringen hemställa att regeringen innevarande år framlägger
förslag om att återställa den före den 1 januari 1971 gällande glesbebyg gelserätten

genom att i byggnadslagen återinföra de bestämmelser

om rätt till bebyggelse som gällde i byggnadslagen före 1971

samt upphäva de år 1971 och 1972 nyinförda bestämmelserna i dessa hänseenden
(hemställan i övrigt under denna punkt behandlas i betänkandet
CU 1975:22),

g. att hos regeringen som sin mening ge till känna vad som i motionen
anförts beträffande kommuns möjlighet att belägga mark med långvariga
byggnadsförbud,

Riksdagen 1975. 19 sami Nr 25

CU 1975:25

303 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs
att riksdagen beslutar att

B. uttala att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas,

406 av herr Blomkvist m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om överarbetning av nu gällande författningar rörande byggnadslovsärenden
med syfte att klargöra att en lokal facklig organisation alltid
skall vara part i byggnadslovsärende rörande lokaler för arbetstagarna,

409 av fru Fredriksson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att begära att regeringen tar sådana initiativ att handikapporganisationerna
obligatoriskt blir remissinstans vid byggnadsplaneringen,

2. att hos regeringen begära att länsstyrelse och länsbostadsnämnd har
tillgång till handikappsakkunnig vid avgörande av frågor beträffande fysisk
planering,

3. att hos regeringen begära att planverket får i uppdrag att i samverkan
med bostadsstyrelsen, Svenska kommunförbundet och de handikappades
organisationer se över riktlinjerna för handikappfrågornas hantering i planeringsprocessen,

656 av herr Johansson i Hållsta m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära förslag om tillsättande av en utredning
i motionens syfte,

661 av herr Ulander m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller att regler utarbetas så att hiss regelmässigt installeras vid ombyggnad,

976 av herr Winberg m. fl. (m) vari - med hänvisning till motiveringen
i motionen 1975:714 - hemställs att riksdagen ger regeringen till känna
att fri glesbebyggelserätt på landsbygden återinföres i syfte att underlätta
för jordbruket att utnyttja den expanderande fritidssektorn som binäring,

1749 av herr Adolfsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen uttalar
som sin mening att byggnadsrätten bibehålls.

1756 av fru Fraenkel m. fl. (fp) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att en ny lånekungörelse fastställes,
som i huvudsak uppfyller kraven enligt alternativ 1 i God bostad -73,

1758 av herr Fälldin m. fl. (c) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs att
riksdagen beslutar

1. att för sin del ansluta sig till de riktlinjer för den fortsatta markpolitiken
som anförts i motionen,

5. att ånyo uttala att glesbebyggelse är och kommer att vara den enda
lämpliga bebyggelseformen i stora delar av landet och att en ytterligare
bebyggelse på landsbygden, främst i anslutning till befintlig jordbruksbebyggelse,
är angelägen och skall främjas,

CU 1975:25

1759 av herr Granstedt m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar
hos regeringen anhålla om utarbetande av sådana regler, att utnyttjande
av plast som byggnadsmaterial förhindras i de fall det kan anses farligt
från brandsäkerhetssynpunkt, eller då det kan antas inte fylla kraven på
beständighet i rörsystem,

1760 av herr Helén m. fl. (fp) vari - med hänvisning till motiveringen
i motionen 1975:1541 - hemställs att riksdagen hos regeringen begär att
arbetet med en ny planlagstiftning inriktas på att skapa ökat medbestämmande
från allmänhetens sida,

1770 av fru Johansson i Uddevalla (s) och fru Ström (s) vari hemställs

1. att § 42 a i byggnadsstadgan utvidgas till att omfatta även bostäder,

2. att i nämnda paragraf orden ”i skälig omfattning” slopas,

1773 av herr Josefson (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos
regeringen anhålla om en sådan uppmjukning av fullföljdsförbudet i 149 §
byggnadslagen att kommunmedlemmarna får möjlighet att via den kommunala
besvärsrätten få till stånd en omprövning av kommunala planbeslut,

1774 av herr Lidgård m. fl. (m) vari - med hänvisning till motiveringen
i motionen 1975:1716 - hemställs att riksdagen uttalar att ett förenklat planförfarande
för Stockholms läns skärgårdsområden skall tillämpas.

Ändring i byggnadslagen och byggnadsstadgan föreslås också i prop.
1975:30, bil. 2, prop. 1975:78 och vissa övriga motioner. Utskottet behandlar
dessa frågor i betänkandet CU 1975:28.

Utskottet

Allmänna frågor

Riksdagen föreslås ansluta sig till i motionen 1758 (c), yrkandet 1, anförda
riktlinjer för markpolitiken. Dessa riktlinjer innebär bl. a. följande. Från utgångspunkten
att naturen är alla människors tillgång för även framtiden
utvecklas ståndpunkten att samhällsbyggande och samhällsplanering förankras
i demokratiska beslut. En enskild äganderätt innebär inte en rätt
för ägaren att för all framtid besluta om ändrad markanvändning eller en
rätt att skapa en privat förmögenhet genom spekulation i ett förväntat ändrat
användningssätt.

Enligt utskottets mening ansluter de sålunda refererade riktlinjerna i motionen
väl till de markpolitiska uppfattningar som en bred riksdagsmajoritet
gett sitt konkreta stöd för genom uttalanden och lagstiftning. Detta gäller
även de bevarandesynpunkter som i detta sammanhang fått uttryck i motionen.
Med hänsyn därtill kan ett ytterligare formellt riksdagsbeslut inte
anses påkallat för att tillgodose motionärernas syften.

Andra motionsförslag syftar till förändring av markpolitiken i skilda rikt *

Riksdagen 1975. 19 sami. Nr 25

CU 1975:25

ningar. En åsiktsgrupp representeras av motionerna 301 (m), yrkandet d
i vad avser byggnadslagen, 976 (m) och 1749 (m). I dessa motioner föreslås
att byggnadslagen i princip återförs till sin lydelse före år 1971, att en fri
glesbebyggelserätt införs, respektive att byggnadsrätten alltfort knyts till
markäganderätten. En annan inriktning representeras av motionen 303 (vpk),
yrkandet B, med dess förslag till uttalandet, att endast samhällsägd mark
får stadsplaneläggas.

En återgång till äldre byggnadslagstiftning strider mot de principer som
utskottet ovan anslutit sig till. En sådan utveckling skulle rycka bort grunden
för numera av en bred majoritet accepterade planeringsriktlinjer. Utskottet
tar därför kraftigt avstånd därifrån. Byggnadsrättens framtida utformning
är en fråga som får beredas vid arbetet påen ny plan- och byggnadslagstiftning
och bör därför inte nu föranleda något ytterligare riksdagens uttalande.

Uttalandet att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas torde syfta
till att komplettera eller ersätta det beslutade markvillkoret vid bostadslångivningen
med ett generellt gällande markvillkor. Även detta är en fråga
som ansluter till det fortsatta lagstiftningsarbetet. Motionsyrkandet avstyrks.

Vidare föreslås i motionen 1760 (fp) att riksdagen skall begära att det
fortsatta arbetet med en ny planlagstiftning inriktas på att skapa ökat medbestämmande
från allmänhetens sida.

Som motionärerna själva framhåller i motionen 1541 är frågan om demokrati
i planeringen f. n. aktuell i flera sammanhang - bl. a. nämns bygglagutredningens
betänkande och utredningen om den kommunala demokratin.
Inga motsättningar kan anses råda beträffande den principiella uppfattningen.
Det finns inte heller i detta sammanhang ännu anledning att
göra uttalanden om det fortsatta lagstiftningsarbetets inriktning. Motionärernas
syfte kan anses tillgodosett.

I motionen 1758 (c), yrkandet 5, föreslås riksdagen att upprepa vissa tidigare
uttalanden från civilutskottets sida angående glesbebyggelse m. m.
De uttalanden som avses torde vara följande. 1 samband med att utskottet
(CU 1971:26, s. 4-5) slog fast att utnyttjande av mark för även glesbebyggelse
förutsätter planmässiga överväganden från samhällets sida, anfördes bl. a.
att en sådan princip inte innebär att glesbebyggelse som sådan skulle motverkas.
Glesbebyggelse är och kommer att vara, anförde utskottet, den enda
lämpliga byggandeformen i stora delar av landet. Vidare tog utskottet (CU
1972:35, s. 17) i samband med behandlingen av planeringsriktlinjer i den
fysiska riksplaneringen för friluftsliv och fritidsbebyggelse upp en motionsvis
väckt fråga om lokalisering av fritids- och permanentbostäder i anslutning
till befintlig jordbruksbebyggelse. Utskottet hänvisade till att avgöranden
i denna del ligger inom den kommunala planeringens ram och måste behandlas
olika i skilda planeringssammanhang. Utskottet anförde vidare att
enligt dess mening en sådan lokalisering inte strider mot förordade planeringsprinciper
utan är i många fall otvivelaktigt en lösning som medför
ömsesidiga fördelar.

CU 1975:25

Utskottet har inte heller nu funnit anledning till andra bedömningar än
de refererade och har därmed inte heller någon invändning mot motionens
syfte. Förslaget att uttalandena skall upprepas av riksdagen motiveras närmast
med att de nya reglerna i en del kommuner tolkats och tillämpats
på ett restriktivt sätt. Som utskottet enligt det anförda redan tidigare hänvisat
till, ligger dessa avgöranden hos kommunerna. Någon ytterligare riksdagens
åtgärd är därför inte påkallad.

Förslaget i motionen 1774 (m) med dess förordande av ett förenklat planförfarande
i Stockholms läns skärgårdsområden är ett delförslag bland flera
andra rörande utvecklingen i Stockholmsregionen. Förslaget torde syfta till
ett förordande av de planeringsformer som studerats och utvecklats för Möja
i samråd mellan planverket, länsstyrelsen och Värmdö kommun.

Utskottet får i denna del hänvisa till det fortsatta arbetet med den nämnda
planeringen och de ytterligare erfarenheter som kan komma att dras därav.
Planförslaget är ett försök att inom ramen för gällande lagstiftning få till
stånd en planering, lämpad för ett skärgårdssamhälle där en successiv komplettering
av bebyggelsen kan förutses. Motionärernas intresse får tills vidare
anses tillgodosett utan ett föreslaget generellt uttalande.

Vissa utredningsförslag

Det i motionen 301 (m), yrkandet g, föreslagna uttalandet beträffande
kommuns möjlighet att belägga mark med långvariga byggnadsförbud, torde
syfta till att påkalla en utredning av i vilken utsträckning långvariga byggnadsförbud
förekommer samt av utredningen föranledda förslag.

Nybyggnadsförbud enligt 15, 35 och 109 §§ BL förordnas för högst ett
år och kan förlängas med högst två år i sänder. Frågan om skydd mot
skadeverkningar av oskäligt långvariga byggnadsförbud har tidigare aktualiserats
i riksdagen (3LU 1967:5, CU 1971:16 och 1973:13). Civilutskottet
har hänvisat till att frågan täcktes av bygglagutredningens direktiv och att
det inte fanns anledning påkalla provisoriska delförslag. Utredningen har
föreslagit en lagstiftning, inriktad på att åstadkomma en generell prövning
för alla slags förändringar av markanvändningen. Det fortsatta arbetet på
en ny markanvändnings- och planlagstiftning bedrivs nu inom bostadsdepartementet.

Även enligt utskottets mening har nybyggnadsförbuden i vissa fall utsträckts
på ett sätt som inte kan förenas med lagstiftningens ursprungliga
intentioner och som inte heller eljest kan accepteras. Utskottet har förutsatt
att frågorna kommer att bedömas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Något
riksdagens beslut krävs därför inte för att tillgodose motionens syfte.

En utredning om problem i samband med permanent boende i fritidsbostäder
föreslås i motionen 656 (c). Motionärerna framhåller bl. a. de svå -

CU 1975:25

righeter som uppkommer för kommunerna, främst i fråga om vatten och
avlopp samt renhållning.

I byggnadslagstiftningen görs, med undantag av reglerna i 46 § byggnadsstadgan,
ingen skillnad på om hus används för permanent boende eller
för fritidsändamål. Det är uppenbart att svårigheter uppkommer vid permanent
bosättning i ett för fritidsboende planerat område genom de nya
krav som då ställs. I vissa sammanhang kan kommun självfallet avstå från
att tillgodose nya krav med hänvisning till planbesluten. I andra fall uppkommer
svårigheter, som t. ex. de i motionen nämnda, som kan kräva
direkta åtgärder med hänsyn till även andras intressen.

Frågornas samband med en ny markanvändningslagstiftning medför att
utskottet förutsätter en ytterligare belysning av dessa i det fortsatta arbetet.
Motionärernas syfte får därmed anses tillgodosett även utan en begäran
om särskild utredning.

Byggnadslagen

I motionen 1773 (c) förordas i fråga om besvärsrätten en sådan uppmjukning
av fiiUfojds/orbudei i 149 § BL att kommunmedlemmarna via den kommunala
besvärsrätten kan påkalla omprövning av kommunala planbeslut.

Det nämnda stadgandet innebär att särskild klagan inte kan föras över
kommunfullmäktiges eller byggnadsnämnds beslut att anta stadsplan och
byggnadsplan. Förbud mot klagan gäller också förbundsfullmäktiges förslag
till regionplan samt kommunfullmäktiges beslut som innefattar framställning
om fastställelse av generalplan. Fullmäktiges beslut att anta generalplan
omfattas däremot inte av fullföljdsförbudet.

Utskottet erinrar dock om att förbudet inte hindrar att erinringar mot
beslutet får anföras i fastställelseärendet. Sålunda anförda synpunkter kommer
sålunda att tas upp och bedömas i fastställelseärendet. Har länsstyrelse
fastställt förslag till generalplan, stadsplan eller byggnadsplan får klagan därom
föras av sakägare som i ärendet framställt yrkande vilket helt eller delvis
lämnats utan bifall.

Utskottet erinrar också om de åtgärder som vidtagits för att förbättra
förutsättningarna för en tidig information och för allmän och meningsfull
medborgardebatt redan på ett tidigt stadium i planprocessen. Tyngdpunkten
i medborgarinflytandet bör, oavsett regelsystemen, förläggas till ett skede
i planläggningsarbetet då inflytandet bäst kan göra sig gällande.

Bygglagutredningen har bl. a. föreslagit att byggnadsplaner i stor utsträckning
kommer att bli gällande genom kommunens beslut att anta dem. För
fall där fastställelse inte skall ske anför utredningen att det kan ifrågasättas
om besvärsrätten inte bör utvidgas till en större krets intressenter än i huvudsak
enbart fastighetsägare och nyttjanderättshavare. Utredningen har
dock enhälligt funnit att allmänhetens intressen även i dessa fall blir tillräckligt
tillgodosedda genom möjligheterna att påverka de kommunala besluten.

CU 1975:25

Med hänsyn till det anförda finns nu inte skäl att påkalla lagändring
enligt motionsförslaget. Frågans bedömning på längre sikt och vid eventuellt
ändrade förutsättningar får belysas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Byggnadsstadgan m. m.

Förslagen i propositionen utgår bl. a. från att kraven på bostäders utformning
i största möjliga utsträckning görs enhetliga samt att en överföring
av anvisningar m. m. för bostadslångivningen till Svensk byggnorm (SBN)
skall vara möjlig.

I propositionen anförs att krav framställts på att förbättra bostadens tillgänglighet
för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga - krav
som i regel gäller en ändring av 42 a S BS. Däri stadgas nu att de utrymmen
i byggnad, till vilka allmänheten äger tillträde eller som utgör arbetslokal
i skälig omfattning skall utformas så, att de blir tillgängliga och kan nyttjas
av nämnda personer. Bostadsministern anför att syftet att öka bostadens
tillgänglighet inte kan nås endast genom ändring av 42 a § - även nya tilllämpningsföreskrifter
i SBN krävs. Förslag till sådana är under utarbetande
och kommer att - i vart fall delvis - underställas regeringen för fastställelse.
Med hänsyn därtill, anförs det i propositionen, är det rimligt att statsmakternas
ställningstaganden får anstå.

I de till 42 a $ hörande tillämpningsföreskrifterna i SBN ingår som bindande
föreskrift att minst en förflyttningsväg till utrymmen till vilka allmänheten
äger tillträde skall kunna användas av personer med nedsatt rörelseförmåga.
Enligt föreskriften kan undantag medges då kostnadsökningen
bedöms som oskälig. I fråga om trappa och hiss i sådan förflyttningsväg
anförs som råd och anvisningar att enbart trappa inte bör förekomma, och,
om detta inte kan undvikas, att den bör vara utförd på visst sätt. Vidare
lämnas anvisningar för hissmått m. m.

Vidare föreslås att föreskrift om hiss förs in i 46 § BS - sålunda gällande
alla utrymmen. Förslaget utformas så, att hiss skall finnas i byggnad där
så erfordras. Syftet anges inte vara att införa ökade krav i förhållande till
praxis utan att skapa förutsättningar för att införa bostadslåneprinciperna
i SBN. Bestämmelser om inskränkning i hisskravet med hänsyn till t. ex.
våningsantal avses ges i SBN. Vid ombyggnad skall enligt gällande principer
hisskravet gälla endast beträffande de delar av byggnaden som berörs av
ändringen och endast i den omfattning som erfordras för att dessa delar
av byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på säkerhet, god hygien och
trevnad. Bostadsministern betonar med hänvisning därtill att ändringarna
inte avses få en fördyrande inverkan på ombyggnadsverksamheten.

Som förutsättning för bostadslån för nybyggnad gäller nu att hiss skall
finnas i hus med mer än fyra våningar. Det kan noteras att omkring tre
fjärdedelar av fyravåningshusen dock förses med hiss.

I motionen 1770 (s) hemställs att 42a S BS utvidgas till att omfatta även

CU 1975:25

bostäder samt att begränsningen ”i skälig omfattning” slopas. Motionärerna
hävdar bl. a. värdet av en generell bostadsanpassning och av ett obligatoriskt
krav på hiss samt anför att skälighetsbedömningarna inte bör ligga i grundregeln
utan i stället beaktas i dispensprövningen.

Härtill anknyter förslaget i motionen 1756 (fp), yrkandet 1, med krav
på anvisningar för bostadslångivningen som förordar anpassningsbara lägenheter
och rumsmått som bättre tillgodoser handikappsynpunkter. Vidare
anförs att som låneförutsättning bör gälla att hiss installeras i hus med
mer än tre våningar.

Ett förordande av att hiss regelmässigt installeras vid ombyggnad förs
fram i motionen 661 (s). Även detta krav knyts till förutsättningarna för
bostadslån. Utgångspunkten bör vara densamma som vid nybyggnad - hiss
i hus med mer än tre våningar - med undantagsmöjlighet då hissförbindelse
kan anordnas via ett grannhus och eljest i undantagsfall då starka skäl kan
åberopas.

Civilutskottet har (CU 1974:10, s. 33-34) enhälligt uttalat att det fortsatta
normarbetet riktas in på att lägga fast en högre ambitionsnivå i fråga om
handikappanpassning. Utskottet förutsatte att överväganden görs om att
föra över råd och anvisningar till bindande föreskrifter, från vilka avsteg
får ske endast efter dispensprövning. När dessa föreskrifter sammantaget
nått sådan allmängiltighet att de kan få generella uttryck i BS blir det naturligt
att överväga även detta. Kraven på att vidga handikappanpassningen borde
enligt utskottet löpande prövas och prioriteras efter angelägenhetsgrad. Övervägandena
bör inte endast knytas till BS utan även till förutsättningarna
för bostadsanpassningsbidrag och till det löpande arbetet inom byggstandardiseringen.
Utskottet utgick i detta sammanhang från att då pågående
arbete med revision av SBN skulle tillgodose krav på vidgningar.

Enligt vad utskottet erfarit kommer en ny utgåva av SBN att presenteras
senare i år. Därtill kommer att senare fogas förslag till ytterligare normer.
Med hänsyn härtill har utskottet ansett sig inte nu böra ta slutlig ställning
till motionsförslagen om nya tillgänglighetsnormer. Utskottets uttalanden
till 1974 års riksdag i detta ämne står emellertid fast.

Utskottet har ingen erinran mot förslaget i propositionen om att skapa
förutsättningar för att föra in bostadslånenormer i SBN. Utskottet tillstyrker
även i övrigt lagförslaget.

I motionen 409 (c) förordas att handikapporganisationerna obligatoriskt
blir remissinstans vid byggnadsplaneringen, att länsstyrelse och
länsbostadsnämnd har tillgång till handikappsakkunnig vid avgörande av
frågor om fysisk planering samt att riktlinjerna för handikappfrågornas hantering
i planeringsprocessen ses över.

Enligt utskottets mening bör handikappfrågorna inte ses alltför isolerade
från övriga byggnadsfrågor. De i motionen aktualiserade förslagen beträffande
inflytandet i planeringsprocessen bör bedömas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Att sakkunskap även i dessa frågor skall finnas tillgänglig

CU 1975:25

i plansammanhang är närmast en självklarhet. Någon riksdagens åtgärd är
inte nu erforderlig.

Förslaget att lokal facklig organisation alltid skall anses som part i byggnadslovsärende
rörande arbetslokaler förs fram i motionen 406 (s). Förslaget
förs fram mot bakgrund av att arbetstagarrepresentanterna efter ändring
år 1973 i BS (SFS 1973:840) har rätt att yttra sig när det gäller att inrätta
arbetslokal.

Enligt utskottets mening kan det anses förenligt med allmänna principer
att de som specifikt och i visst syfte skall medverka i handläggningen också
bör ha en däremot svarande besvärsrätt. Detta synsätt har en speciell tyngd
när det gäller arbetsmiljöfrågor. Motionsyrkandet har emellertid ett sådant
samband med arbetsrättskommitténs arbete (SOU 1975:1) i vad avser arbetets
ledning och fördelning samt med övervägandena om medborgarinflytandet
i en ny planlagstiftning att utskottet kunnat förutsätta en ytterligare beredning
därav utan riksdagens begäran därom.

Slutligen föreslås i motionen 1759 (c) att riksdagen begär regler som hindrar
utnyttjande av plast som byggnadsmaterial då brandfara kan uppstå eller krav
på beständighet av rörsystem inte uppfylls.

Bestämmelserna om brandskydd i BS och SBN innebär att material skall
prövas och brandklassificeras innan de får användas. Ytterligare skärpningar
övervägs i pågående revision av SBN. Även beständighetsfrågorna bedöms
på motsvarande sätt. Enligt utskottets mening tillgodoser byggnadsbestämmelserna
motionärernas syften. Under senare tid har emellertid aktualiserats
förhållanden som kan rikta uppmärksamheten på behovet av anpassade kontrollregler
beträffande farliga material i inredning, möbler och lagrade varor,
m. m.

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för markpolitiken att riksdagen avslår motionen
1975:1758, yrkandet 1,

2. beträffande en förändring av markpolitiken att riksdagen avslår

a. motionerna 1975:301, yrkandet d i motsvarande del, 976 och
1749,

b. motionen 1975:303, yrkandet B,

3. beträffande ökat medbestämmande att riksdagen avslår motionen
1975:1760,

4. beträffande uttalanden om glesbebyggelse m. m. att riksdagen
avslår motionen 1975:1758, yrkandet 5,

5. beträffande ett förenklat planförfarande att riksdagen avslår
motionen 1975:1774,

6. beträffande långvariga byggnadsförbud att riksdagen avslår motionen
1975:301, yrkandet g,

7. beträffande permanent boende i fritidsbostäder att riksdagen
avslår motionen 1975:656,

8. beträffande fullföljdsförbudet i 149!j byggnadslagen att riksdagen
avslår motionen 1975:1773,

CU 1975:25

9. beträffande tillgänglighetskrav och krav på hiss att riksdagen
avslår motionerna 1975:661, 1756 och 1770,

10. beträffande ändring av 7, 46, 47, 53 och 55 S byggnadsstadgan
att riksdagen antar det vid propositionen fogade lagförslaget,

11. beträffande handikapporganisationers medverkan m. m. att
riksdagen avslår motionen 1975:409,

12. beträffande arbetslokaler att riksdagen avslår motionen
1975:406,

13. beträffande plast som byggnadsmaterial att riksdagen avslår
motionen 1975:1759.

Stockholm den 13 maj 1975

På civilutskottets vägnar

ELVY OLSSON

Närvarande: fru Olsson i Hölö (c), herrar Petersson i Nybro (s), Wennerfors
(m), Lindkvist (s), Mattsson i Skee (c), Jadestig (s), Adolfsson (m), Häll
(s), Claeson (vpk), fru Landberg (s), herrar Persson i Karlstad (s), Ullsten
(fp), Andersson i Gamleby (s) och fru Andersson i Hjärtum (c).

Reservationer

1. beträffande riktlinjer för markpolitiken av herrar Wennerfors (m) och
Adolfsson (m) som anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 3 som
börjar med "Enligt utskottets” och slutar med "motionärernas syften” bort
ha följande lydelse:

Motionsförslaget kan enligt utskottets mening uppfattas som en anslutning
till den utveckling av markpolitiken som steg för steg minskar rättstryggheten
i enskilt ägande och gränserna för ägandets innehåll. Även om
detta inte avsetts, är förslagets utformning dock sådan att det inte kan
läggas till grund för ett riksdagens uttalande.

2. beträffande förändring av markpolitiken

a. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "En återgång”
och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig helt till det synsätt som ligger bakom motionerna
301, 976 och 1749 (alla m). Det får sålunda ses som ett oavvisligt krav
att den doktrinära utvecklingen mot samhällsingripanden bryts och att legalt
skapade rättigheter kan påräkna ett legalt skydd. Ett bifall till motionerna
tillgodoser dessa syften och motverkar inte rimliga krav på planeringsin -

CU 1975:25

gripanden från samhällets sida. Däremot återställs en rättstrygghet som nu
upplevs som förlorad.

Av det anförda följer att utskottet tar avstånd från förslaget i motionen
303 (vpk) om att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas. Förslaget
illustrerar alltför väl den nuvarande utvecklingens riktning.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande en förändring av markpolitiken att riksdagen

a. med bifall till motionerna 1975:301, yrkandet d i motsvarande
del, 976 och 1749 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

b. avslår motionen 1975:303, yrkandet B,

b. av herr Claeson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Uttalandet
att” och slutar med ”Motionsförslaget avstyrks” bort ha följande lydelse:

Däremot tillstyrks det i motionen 303 (vpk) föreslagna uttalandet att endast
samhällsägd mark får stadsplaneläggas. Motionens syfte är att skapa ett
reellt samhälleligt planmonopol som inte begränsas av enskilda ekonomiska
intressen och som även skulle lösa grundläggande problem inom markprisutvecklingen.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande en förändring av markpolitiken att riksdagen

a. avslår motionerna 1975:301, yrkandet d i motsvarande del,
976 och 1749,

b. med bifall till motionen 1975:303, yrkandet B, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande långvariga byggnadsforbud av herrar Wennerfors (m) och
Adolfsson (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Även enligt”
och slutar med ”motionens syfte” bort ha följande lydelse:

De i motionen påpekade missförhållandena har prövats i skilda sammanhang
under närmare ett decennium. Allmänna uttalanden och hänvisningar
till pågående allmänt lagstiftningsarbete kan uppenbarligen inte framkalla
en ändring. Riksdagen bör därför bifalla förslaget i motionen 301 (m), yrkandet
g, vars syfte är att påkalla en speciell översyn och ett snabbt förslag
till lösning.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande långvariga byggnadsforbud att riksdagen med bifall
till motionen 1975:301, yrkandet g, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

CU 1975:25

Särskilda yttranden

1. beträffande uttalanden om glesbebyggelse m. m. av fru Olsson i Hölö (c),
herr Mattsson i Skee (c) och fru Andersson i Hjärtum (c) som anför:

Riksdagens angivna uttalanden om glesbebyggelse m. m. har fortfarande
giltighet. Avgörandena ligger delvis i kommunens hand, delvis i statsmakternas
tolkning av grundläggande lämplighetsprinciper i byggnadslagstiftningen.
Det är uppenbart att på vissa håll de statliga regionala organen hävdar
allmänna planeringsriktlinjer i strid mot dessa uttalanden. Vi förutsätter
att dessa tillämpningsfrågor följs med uppmärksamhet så att riksdagens intentioner
kan få ökad genomslagskraft.

2. beträffande byggnadsstadgan m. m. av herrar Wennerfors (m)och Adolfsson
(m) som anför:

Även om i avvaktan på fortsatt lagstiftningsarbete några yrkanden om
en förenkling av byggnormerna inte förts fram, bör i detta sammanhang
dock strykas under vikten av att en sådan utveckling främjas. Den detaljreglering
som alltmer breder ut sig har i många fall en rent byråkratisk
prägel och hämmar initiativ till nya och bättre lösningar. Konsumentkravens
styrka och ett stöd för att hävda dessa är i många fall en bättre garanti
för att målen nås. Det fortsatta arbetet på att rensa bort onödiga bestämmelser
bör drivas med all kraft.

GOTAB 75 9508 S Stockholm 1975