Civilutskottets betänkande med anledning av motioner angående ersättning vid lokal trafikreglering och ändrad vägsträckning (Betänkande 1975:CU18 Civilutskottet)

Civilutskottets betänkande nr 18

CU 1975:18

Nr 18

Civilutskottets betänkande med anledning av motioner angående ersättning
vid lokal trafikreglering och ändrad vägsträckning

Motionerna m. m.

Utskottet har i detta sammanhang behandlat motionerna 1975:

302 av herr Fridolfsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om bestämmelser, innebärande att myndighet som meddelar
lokal trafikföreskrift eller som föranstaltar om ändrad sträckning av
allmän väg skall ta initiativ till överenskommelserom ersättning till sakägare
som ekonomiskt drabbas av den berörda trafikändringen,

1750 av herr Andersson i Ljung (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag till regler för ersättning åt dem som lider
avsevärd ekonomisk skada till följd av förändrade trafikbestämmelser.

I av utskottet från statens vägverk inhämtat yttrande (T 350 75:1228)
över motionen 302 i vad den avser ändrad sträckning av allmän väg har
verket bl. a. konstaterat att rätt till ersättning för bortfall av inkomst av
rörelse vid trafik- och vägomläggningar inte föreligger enligt rättspraxis.
Verket hänvisar även till att vägprojektering föregås av omfattande samråd
på ett tidigt stadium med berörda intressenter.

Gällande ordning

De åtgärder som kan komma i fråga för att erhålla ett differentierat gatunät
grundas i första hand på byggnadslagstiftningen (stadsplaneändringar) och
på vägtrafiklagstiftningen (lokala trafikföreskrifter).

Enligt 25 (i byggnadslagen (BL) skall stadsplan utmärka byggnadskvarter,
gator, torg, parker och andra allmänna platser samt specialområden såsom
bl. a. trafikområden. Av praxis torde framgå att i stadsplan eller stadsplanebestämmelser
inte får ges föreskrifter att visst område ej må användas
för parkering av bilar eller att trafiken på viss gata skall vara enkelriktad.
Ej heller bör anges i stadsplan att viss trafikled må begagnas endast för
visst slags fordon. I sakens natur ligger ett krav att vidmakthålla gata i
enlighet med stadsplan. Ett av syftena med bestämmelserna i byggnadslagstiftningen
om skyldighet för kommun att när bebyggelse framskrider
på visst sätt upplåta gata till allmänt begagnande är att fastigheterna skall
ha erforderlig förbindelse med gata (33 S byggnadsstadgan).

1 Riksdagen 1975. 19 sami. Nr 18

CU 1975:18

Som framgår av föregående stycke torde en i stadsplan utlagd gata inte
med bibehållande av gatukaraktär kunna avstängas för visst slag av trafik
genom stadsplan eller stadsplanebestämmelser. För att åstadkomma en differentierad
trafik har man i stället möjlighet att använda de bestämmelser
om lokal trafikreglering som finns i 1972 års vägtrafikkungörelse (VTK). I
VTK stadgas (147 §) att för viss väg eller vägsträcka eller för samtliga vägar
inom ett visst område särskilda trafikregler - med vissa undantag - kan
meddelas genom lokala trafikföreskrifter. Genom sådana föreskrifter får bl. a.
meddelas förbud mot trafik med fordon av visst slag, förbud att stanna
eller parkera fordon, föreskrift om körriktning samt föreskrifter om särskilda
åtgärder för reglering av trafiken. Sådana lokala trafikföreskrifter meddelas
enligt lagen om trafiknämnder (1964:731 ändrad senast 1971:653) av trafiknämnden.
Nämnden består av ordförande och ytterligare två ledamöter.
Ordförande i nämnden är polischefen eller annat högre polisbefäl i det polisdistrikt
vari kommunen ingår. Övriga två ledamöter väljs av kommunfullmäktige.
Såsom beslut av fulltalig nämnd gäller den mening som biträds
av ordföranden och minst en av de övriga ledamöterna. Vinns ej anslutning
till sådan mening skall nämnden med eget yttrande hänskjuta frågan till
länsstyrelsen för avgörande.

Vad beträffar skadeståndsansvar i samband med trafikföreskrifter bör noteras
att s. k. strikt skadeståndsansvar, dvs. ansvar utan att fel eller försummelse
förekommit, ålagts kommun för skador som uppkommit för fastighetsägare
som lidit skada på grund av gatuarbeten. Därvid har det varit
fråga om gatuarbeten av längre varaktighet som medfört större olägenhet
för ägaren än han varit pliktig att utan gottgörelse tåla. Vidare har fall förekommit
där skadestånd utdömts när höjdläget av befintlig trafikled ändras.

Frågan om ersättning för bortfall av inkomst av rörelse till följd av trafikoch
vägomläggningar i vad gäller allmän väg har prövats i rättstillämpningen.
Därvid har konstaterats att laga grund för yrkandena saknades. Liknande
krav på ersättning där affärsrörelser fjärmats från trafikleder har även de
ansetts sakna laga grund. Avslag har ofta motiverats med att det endast
är en förmån men ingen rättighet att ha nära anslutning till allmän väg.

Generalplaneberedningen i Stockholm har i en rapport redovisat en uppföljning
av trafiksaneringsförsöket på Östermalm. Där konstateras bl. a. att
på kort sikt inga påtagliga avbräck för den totala handelns omsättning
eller kundunderlag har observerats. Vidare har på uppdrag av transportforskningsdelegationen
kartlagts kommunala erfarenheter av trafiksaneringsåtgärder
i 14 kommuner. Bl. a. anförs att representanter för detaljhandeln
nästan undantagslöst haft en negativ inställning till trafiksaneringsplaner
men har i regel ändrat uppfattning när åtgärderna blivit vidtagna. Flera
undersökningar har gällt omsättningen i detaljhandeln. Ofta haren minskad
omsättning konstaterats, men man har då kunnat påvisa att den huvudsakligen
haft andra orsaker än trafikomläggningen, oftast tillkomst av externa
varuhus. Fortfarande finns dock en viss tveksamhet inom vissa grupper
av affärsmän på en del platser.

CU 1975:18

Tidigare riksdagsbehandling

I civilutskottets betänkande CU 1973:14 behandlades en motion i vilken
hemställdes om utredning och förslag om ersättning åt de näringsidkare
som till följd av s. k. trafiksanering drabbas av allvarlig ekonomisk skada.
Utskottet anförde bl. a. att frågan om ersättning för minskad lönsamhet
i affärsrörelse ytterst var en fråga om möjligheterna att med stöd av lokala
trafikföreskrifter skapa en för flertalet bättre levnadsmiljö. En i motionen
föreslagen ersättningsrätt skulle enligt utskottets mening behöva knyta an
till mycket vida bedömningar av markäganderättens gränser. Utskottet fann
inte anledning tillstyrka motionen. Riksdagen följde utskottet. Till betänkandet
var fogat ett särskilt yttrande av utskottets två ledamöter från moderata
samlingspartiet. I yttrandet anfördes att det bl. a. av miljöskäl kunde
vara motiverat att företa s. k. trafiksaneringsförsök men att även kortvariga
sådana försök allvarligt kunde inverka på förutsättningarna för butiksägare
som arbetar med knappa marginaler att fortsätta sin rörelse. Under tiden
som trafikexperimentet pågick kunde affärsinnehavare tvingas lämna lokalen
för sin verksamhet. När försöksperioden avslutats kunde det kanske inträffa
att antalet butiker i försöksområdet minskat och totalmiljön därigenom blivit
sämre än före försöket. Försök borde därför göras endast efter noggranna
överväganden.

Även 1974 års riksdag (CU 1974:2) behandlade en motion med i princip
samma innehåll som den nu behandlade motionen 302. Utskottets majoritet
avstyrkte motionsförslaget. 1 reservation (m) hävdades de synpunkter som
förts fram i motionen. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet

Motionsförslagen i fråga om ersättning i samband med utfärdande av
lokala trafikföreskrifter har inte tillfört frågan nya synpunkter. Uppföljningar
av vidtagna åtgärder har snarast visat att tidigare negativa attityder hos
vissa företagare mildrats eller helt ändrats. Utskottet har inte funnit skäl
frångå sina tidigare bedömningar och avstyrker motionerna i denna del.

Förslaget i motionen 302 i vad avser ersättning vid ändrad sträckning
av allmän väg avstyrks. Ett bifall till motionen i denna del skulle aktualisera
nya överväganden i fråga om markägandets innehåll m. m.

Utskottet hemställer

1. beträffande ersättning i samband med lokala trafikföreskrifter
att riksdagen avslår motionerna 1975:302 i motsvarande del
och 1750,

CU 1975:18

2. beträffande ersättning i samband med ändrad vägsträckning
att riksdagen avslår motionen 1975:302 i vad den inte behandlats
under 1.

Stockholm den 22 april 1975

På civilutskottets vägnar
ELVY OLSSON

Närvarande: fru Olsson i Hölö (c), herrar Bergman i Göteborg (s), Lindkvist
(s), Åkerfeldt (c), Henrikson (s), Mattsson i Skee (c). Adolfsson (m), Häll
(s), Claeson (vpk), fru Landberg (s), fru Ingvar-Svensson (c), herrar Persson
i Karlstad (s). Danell (m), Ullsten (fp) och Andersson i Gamleby (s).

Reservation

beträffande ersättning i samband med lokala trafikföreskrifter av herrar Adolfsson
(m) och Danell (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Motionsförslagen
i" och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Motionsförslagen i fråga om ersättning i samband med utfärdande av
lokala trafikföreskrifter pekar enligt utskottets mening på att en rättsosäkerhet
kan uppstå i sådana sammanhang. Enligt utskottets mening bör dessa
frågor regleras, så att underlag ges för en ordning där enskilda skadelidande
kan - i första hand genom överenskommelse - tillförsäkras en skälig ersättning.
Detta skulle kunna förenas med motsvarande ersättningsprinciper på
flera andra områden och även inom expropriationslagstiftningen. Riksdagen
bör påkalla en sådan reglering genom att ge regeringen till känna vad utskottet
anfört.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande ersättning i samband med lokala trafikföreskrifter
att riksdagen i anledning av motionerna 1975:302 i motsvarande
del och 1750 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

GOTAB 75 9336 Stockholm 1975