Civilutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:48 angående anslag till Centralnämnden för fastighetsdata för budgetåret 1974/75, m. m., jämte motioner (Betänkande 1974:CU30 Civilutskottet)

Civilutskottets betänkande nr 30 år 1974

CU 1974:30

Nr 30

Civilutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:48 angående
anslag till Centralnämnden för fastighetsdata för budgetåret
1974/75, m. m., jämte motioner.

Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1974:48 under åberopande av bi lagt utdrag
av statsrådsprotokollet över justitieärenden föreslagit riksdagen att

1. godkänna de ändrade riktlinjer för en reform av fastighetsregistreringen
som förordats i statsrådsprotokollet,

2. till Centralnämnden för fastighetsdata för budgetåret 1974/75 anvisa
ett förslagsanslag av 15 000 000 kr.

I propositionen 1974:1 (bil. 4) togs motsvarande anslag upp som beräkningspunkt.

Motionerna

I anledning av propositionen 1974:48 har väckts motionerna 1974:

1664 av herrar Svanström (c) och Pettersson i Örebro (c) vari föreslås
att riksdagen beslutar att uppdra åt Kungl. Majit att utreda sättet för fastställande
av ortnamn enligt vad som anförts i motionen,

1665 av herr Turesson (m) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att driftsystem 1 begränsas till Uppsala län,

2. att vad i övrigt anförts i motionen (om prioritering av arbete på ett
tekniskt enkelt rikssystem med decentraliserad registeradministration,
m. m.) beaktas av den i propositionen aviserade utredningen.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Fastighetsbeteckningsreformen

1968 års riksdag(prop. 1968:1 bil. 4s. 10, SU 1968:2,3LU 1968:5)godkände
vissa riktlinjer för en reform av fastighetsregistreringen. Riktlinjerna innebar
bl. a. att jordregistret och stadsregistret skall ersättas av ett för hela landet
enhetligt fastighetsregister, byggt på ADB-teknik. Fastigheternas läge skall
redovisas med koordinater. Reformen skulle genomföras så snabbt som möjligt
jämsides med fortsatt utredningsarbete. Kungl. Maj:t hade att bestämma
hur utredningsarbetet och reformgenomförandet skulle organiseras.

I denna reform av fastighetsregistret ingick sålunda en beteckningsreform,
innebärande att ett enhetligt beteckningssystem skulle införas. Detta skulle
utformas på i princip samma sätt som det system som används i jordregistret.

1 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 30

CU 1974:30

Kommunen skulle vara registerområde. Inom registerområdet skulle beteckning
vara lokaliserande, dvs. innehålla ett namn med anknytning till
allmänt kända geografiska begrepp. Kungl. Maj:t hade att utforma de närmare
föreskrifterna. Dessa togs in i kungörelsen (1968:379) om uppläggande
av nytt fastighetsregister, m. m. (RUK). Lantmäteristyrelsen fick huvudansvaret
för beteckningsreformens genomförande och har vid flera tillfällen
utfärdat anvisningar om det fortsatta arbetet.

Vid riksdagsbehandlingen (3LU 1968:5) förutsattes att man skall slå vakt
om de nuvarande namnen i registren och att beteckningsbyten skall ske
med stor försiktighet bl. a. för att bevara i namntraditioner liggande kulturvärden.
Samtidigt ströks också under vikten av att registerbeteckningarna
inte blev mer komplicerade eller omfattande än som var oundgängligen
nödvändigt.

1971 års riksdag (CU 1971:15) avslog motioner vari föreslagits samråd
med ortsinvånarna för att bevara hävdvunna ortnamn. Utskottet anförde
att redan gällande bestämmelser gav utrymme för ett sådant samråd och
förutsatte bl. a. en tillämpning därav, så att det i motionerna angivna intresset
beaktades så långt det över huvud taget var möjligt.

1972 års riksdag (CU 1972:4) avslog motioner om ändringar av grunderna
för registerreformen. Civilutskottet hade stannat för att antagna riktlinjer
i frågan om valet av kommun som registerområde fortfarande borde gälla.
Utskottet pekade bl. a. på möjligheten att inom riktlinjernas ram tillgodose
syftet att bevara vissa namn genom att låta dessa antecknas som särskilt
namn. Utskottet pekade vidare på möjligheten att genom uppmjukning av
anvisningar i fråga om trakts minsta storlek tillgodose bevarandeintressen.
Det ansågs av utskottet möjligt och förenligt med redan gällandeanvisningar
att låta socknar utgöra trakter med socknens namn eller att i andra fall
använda gällande traktnamn, eventuellt i sammansättning med sockennamnet.
Utskottet förutsatte att, om så visade sig lämpligt för att möjliggöra
sammansättningar, undantag i vissa fall skall kunna medges från vad som
föreskrivits i RUK om traktnamns längd. 1 anslutning till ärendets beredning
i utskottet uttryckte representanter för lantmäteristyrelsen och riksantikvarieämbetet
ömsesidig förståelse för en tillämpning av riktlinjer och anvisningar
som utskottet skisserat.

Vid 1973 års riksdag avstyrkte utskottet (CU 1973:7) bl. a. ett motionsyrkande
om att socken fortfarande skulle vara registerområde. Utskottet
hänvisade till den praxis i namnfrågorna som då kunde skönjas, och som
innebar bl. a. att kulturhistoriskt intressanta by- och gårdsnamn kunde bevaras
i sammansättning med ett sockennamn. I ett särskilt yttrande av
en ledamot i utskottet förordades att en generell huvudregel borde övervägas,
enligt vilken vid namnöverenskommelse mellan by- eller gårdsnamn ett
dubbelnamn borde bildas genom sammansättning av sockennamnet med
by- eller hemmansnamnet. Riksdagen följde i denna del utskottet med 144

CU 1974:30

röster mot 119 och 10 nedlagda.

I statsverkspropositionen 1973 (prop. 1973:1 bil. 4 s. 23) hade anmälts
att frågan om bl. a. kommunernas indirekta kostnader utreddes inom dåvarande
civildepartementet. Efter riksdagsbehandlingen av hithörande frågor
i mars 1973 riktades detta utredningsarbete också mot beteckningsreformens
kulturhistoriska effekter. Utredningsresultatet har publicerats i den rapport
(Ds C 1973:4) som utgör underlag för förslagen i propositionen.

Preliminära förslag till registerbeteckningar har upprättats i 22 län. Förslagen
har emellertid hittills bearbetats endast beträffande Uppsala län, där
enligt planerna beteckningsreformen — samtidigt med uppbyggnaden av
fastighets- och inskrivningsregistret — skulle vara genomförd i mitten av
år 1974. Utställning har skett i länets samtliga kommuner.

Några slutliga beslut om nya registerbeteckningar för landsbygd inom
ramen för den generella beteckningsreformen har inte fattats. Beträffande
vissa stadsregisterområden i Uppsala län, nämligen Uppsala, Enköping,
Tierp, Öregrund och Östhammar, vilka ingått i försöksverksamheten för
fastighetsdataprojektet, har emellertid slutliga beslut fattats om registerbeteckningar.
Detsamma gäller områden av Luleå, Malmö, Nacka, Oskarshamns,
Göteborgs, Södertälje och Trollhättans kommuner i samband med
övergång till stadsregister. Slutligen skall nämnas att de nya principerna
för beteckning av fastigheter i vissa fall tillämpats vid den översyn av registerbeteckningarna
som sker t. ex. vid revidering av den ekonomiska kartan.

Beteckningsreformen har avsetts bli genomförd efter Uppsala län i Gävle
kommun, Stockholms län, Malmöhus län och delar av Göteborgs och Bohus
län i nu nämnd ordning fram till hösten 1976 och för landet i övrigt under
en femårsperiod därefter.

Kungl. Maj:t har den 29 juni 1973 förordnat, att beslut enligt 22 $ första
stycket 2 och 3 RUK i fråga om registerbeteckning i nytt fastighetsregister
samt om traktnamn om traktindelning vid beteckningsrevision och vid uppläggande
av stadsregister tills vidare inte får meddelas.

Fastighetsdataprojektet

Centralnämnden för fastighetsdata (CFD) inrättades år 1968 efter statsmakternas
beslut om en reform av fastighetsregistreringen. Detta beslut
innebar bl. a. att ett enhetligt fastighetsregister skulle läggas upp, att ADBteknik
skall användas för registret och att registret skall förläggas till en
central dator. CFD skulle fortsätta det utredningsarbete som tidigare bedrevs
inom fastighetsregisterutredningen och genomföra fastighetsregisterreformen
i den mån detta inte ankom på lantmäteristyrelsen. CFD fick år 1969
i uppdrag att i en försöksverksamhet beträffande ca 40 000 fastigheter i
Uppsala län ta in även inskrivningsdata för fastigheterna. I utvecklingsarbetet

CU 1974:30

för fastighetsregistret hade även tagits upp bl. a. frågan om vilka data som
på sikt bör ingå däri, och vilka ändamål en på lämpligt sätt uppbyggd databank
kan tillgodose.

Sedan CFD inrättats fattade statsmakterna beslut (prop. 1970:1 bil. 4 s. 44,
SU 1970:2,3LU 1970:8)om en reform även av inskrivningsväsendet. Beslutet
innebära» ett nytt,centralt inskrivningsregister skall inforas,att ADB-teknik
skall användas och att en central dator skall användas.

Genom beslut vid 1971 års riksdag (prop. 1971:1 bil. 4, CU 1971:5) organiserades
CFD som en myndighet. 1 samband därmed vidgades uppgifterna
till att omfatta utveckling av en databank för såväl fastighetsregister
som inskrivningsregister. I detta sammanhang avslogs en motion om att
anslag skulle anvisas med ett lägre belopp än enligt propositionen för att
därmed få en lugnare takt i arbetet på en databank. Motionsförslaget motiverades
bl. a. med att vissa frågor om kostnadsfördelningen mellan stat
och kommun först borde lösas.

1972 års riksdag (prop. 1972:1 bil. 4, CU 1972:5) godtog Kungl. Maj:ts
anslagsförslag vilket skulle möjliggöra verksamhet i ungefär dittillsvarande
omfattning. Därvid avslogs också motionsyrkanden om att verksamheten
borde begränsas i avvaktan på kompletterande utredning om bl. a. de ekonomiska
förutsättningarna.

1973 års riksdag (prop. 1973:1 bil. 4, CU 1973:8) anvisade anslag till CFD,
vilka beräknats bl. a. möjliggöra att försöken skulle fortsätta och fr. o. m.
den 1 juli 1974 med början i Uppsala län avlösas av ett system i formell
drift med rättsverkan. Detta driftsystem 1 avsågs successivt vidgas att gälla
Gävle kommun, Stockholms län, delar av Malmöhus län samt delar av
Göteborgs och Bohus län. Systemet skulle avlösas av ett driftsystem 2 för
hela landet i slutet av år 1976. Civilutskottets majoritet hade ingen invändning
mot att utbyggnaden av driftsystem 1, med formell drift, utanför
Uppsala län fick ske efter beslut av Kungl. Maj:t. I reservation (c, fp, m)
förordades att vidgningar av driftsystem 1 utanför Uppsala län och Gävle
kommun skulle få ske endast efter riksdagens ytterligare hörande.

Vid den nämnda riksdagsbehandlingen år 1973 hade ett enhälligt civilutskott
ingen invändning mot att för driftsystem 1 valdes ett terminalbaserat
centralt system, knutet till datorutrustning i Gävle. Beträffande utformningen
av driftsystem 2 hade justitieministern i propositionen anfört att
alternativa lösningar borde undersökas. Utskottet hänvisade bl. a. därtill och
till att utvecklingsarbetet redan omfattade flera alternativ och uttalade att
statsmakterna, när frågan om ett definitivt beslut aktualiseras skall stå
obundna av 1968 och 1970 års beslut i vad avser centrala system. De undersökningar
av alternativa lösningar som väntades ge underlag för ett slutligt
avgörande skulle enligt propositionen ingå som ett led — och ett mycket
viktigt sådant — i CFD:s arbete på utvecklingen av driftsystem 2. I anslutning
till motioner om att ett särskilt utredningsuppdrag skulle ges till

CU 1974:30

statskontoret fann utskottet inte anledning förorda att riksdagen tog ställning
till utredningsarbetets närmare uppläggning. Kungl. Maj:t borde ge de föreskrifter
som erfordrades för att godtagbar utredning skall kunna läggas
till grund för statsmakternas kommande beslut. Vid utskottsbehandlingen
konstaterades vidare enighet om att ett system i formell drift behövs för
att ge ytterligare erfarenheter av transaktionsvolymer och rationaliseringseffekter
under olika förhållanden.

Enligt CFD:s kompletterande anslagsframställning i februari 1974 (prop.
s. 24-28) har, sedan civildepartementets rapport lagts fram, pågående arbete
på genomförandet av reformerna enligt tidigare beslut avbrutits. Projektet
var då av olika skäl försenat med omkring två månader. I stället har förberedelser
påbörjats för att anpassa driftsystem 1 till det beteckningssätt
som föreslagits i rapporten och senare även i propositionen. Skulle statsmakternas
beslut i t. ex. beteckningsfrågan innebära en lösning som ur
systemteknisk synpunkt ligger utanför de förutsättningar som CFD arbetar
med kan reformgenomförandet inte följa den plan som lagts till grund för
anslagsberäkningen. Denna plan innebär bl. a. att handläggningsförsök skulle
börja inom Uppsala kommun vid månadsskiftet oktober-november 1974
och pågå i cirka ett halvt år. Omkring den 1 juli 1975 skulle ett system
i formell drift kunna tas i bruk för Uppsala län.

Justitieministern har i april 1974 tillkallat en parlamentarisk utredning
om ett riksomfattande system för fastighetsregistrering m. m. 1 utredningsdirektiven
anförs bl. a.:

Av vad jag nu anfört framgår att frågan om utformningen av framtida
system för fastighetsregistrering och inskrivningsväsende är komplicerad.
En råd tekniska och ekonomiska frågor belyses i de utredningar DASK,
CFD, RSV och statskontoret nu gör. Även om dessa utredningar ännu
inte avslutats, kan det redan nu konstateras, att flera olika lösningar för
system för fastighetsregistrering, inskrivningsväsende, folkbokföring och beskattning
är möjliga att genomföra under 1980-talet. Den tidsplan som redovisas
i den tidigare nämnda lägesrapporten avseende systemet för folkbokföring
och beskattning tar sikte på att ett nytt ADB-system skall genomföras
med början 1978. Med hänsyn bl. a. till detta och till de stora kostnaderna
för fastighetsdataprojektet — anslaget till CFD för budgetåret
1974/75 beräknas till 15 milj. kr. — är det emellertid angeläget att valet
av lösning träffas så snart som möjligt. Sett i detta perspektiv minskar valmöjligheterna.
Samtidigt är det angeläget att valet av system för fastighetsregistrering
och inskrivningsväsende sker så att man inte binder sig
för lösningar som på längre sikt visar sig vara förenade med olägenheter.

Det utredningsarbete som hittills gjorts och som nu pågår bör kunna
bilda utgångspunkt för en samlad bedömning av frågan om hur fastighetsregister
och inskrivningsregister skall ordnas i framtiden och om man bör
åstadkomma en samordning med andra system, t. ex. system för beskattning.

1 det senare fallet bör i första hand prövas en form av samordning, som
innebär att önskad information kan utväxlas mellan olika system. En långt
gående teknisk samordning av två administrativt så omfattande och kom -

CU 1974:30

plexa system som det för fastighetsregister och inskrivningsregister å ena
sidan och det för folkbokföring och beskattning å den andra bör vidareutredas
endast i den mån det framstår som uppenbart att påtagliga fördelar därigenom
står att vinna. En bedömning av vilken teknisk lösning som bör väljas
för fastighetsregistrering och inskrivningsväsende bör inte baseras enbart
på de alternativ som Statskonsult rekommenderat för fortsatta studier. Bedömningen
av tänkbara alternativ bör i stället göras förutsättningslöst. Det
innebär bl. a. att andra lösningar än sådana tekniskt avancerade ADB-lösningar
som det hittillsvarande utredningsarbetet avsett bör tas med i bedömningen.
För att olika lösningar skall kunna jämföras är det viktigt att
kostnads- och intäktsanalyser utförs. Självfallet kan arbetet på driftsystem 1
ge värdefulla erfarenheter för valet av system. En uppföljning av driftsystem
1 är därför angelägen.

För de uppgifter jag nu angett behövs enligt min mening en särskild
kommitté med parlamentarisk förankring. Kommittén bör samarbeta med
DASK och berörda myndigheter.

Utskottet

A ndringar i fastigheisbeleckningsreformen

Inom dåvarande civildepartementet inriktades efter 1973 års riksdagsbeslut
ett pågående utredningsarbete om reformens ekonomiska konsekvenser
för kommunerna, m. m., på att ytterligare undersöka även reformens
kulturhistoriska konsekvenser. Detta utredningsarbete har lagts till grund
för det förslag i fråga om ändringar i beteckningsreformen som nu förelagts
riksdagen. Förslaget innebär att registerbeteckning skall anges med kommunnamn,
en socken- eller områdeskod - enligt vissa bedömningar med
högst tre siffror - i förening med by-, gårds- eller kvartersnamn samt registernumret
(Aspa 013-Altuna 2:3, Östad 001-Eken 4). I manuell hantering
får kommunnamnet sättas sist (013-Altuna 2:3 i Aspa kommun).

Bland motiveringarna för förslaget anför departementschefen att enligt
hans mening den beslutade registerreformen har betydande fördelar. Reformen
har emellertid angetts medföra vissa nackdelar av kulturhistorisk
och ekonomisk art - i båda fallen beroende på beteckningsbyten. Det konstateras
att något från alla synpunkter invändningsfritt alternativ inte står att
finna. Det är därför enligt departementschefens mening önskvärt att välja
en utformning som kan vinna så bred anslutning som möjligt. Det i propositionen
framförda utredningsförslaget hade accepterats av bl. a. företrädare
för kulturvårdande institutioner.

Utskottet kan helt ansluta sig till sålunda angivna utgångspunkter för
bedömningen. Det är enligt utskottets mening av flera skäl nödvändigt
att snarast få en definitiv och accepterad lösning av registerbeteckningsfrågan.
Detta ställningstagande kan emellertid självfallet inte utesluta att
förslaget sakprövas och att även andra alternativ med motsvarande fördelar
ur kulturhistorisk och kommunalekonomisk synpunkt övervägs. Det förhållande
att vissa förberedelser för att genomföra utredningsförslaget delvis

CU 1974:30

kan bli onyttiga vid ett ändrat beslut kan inte heller få begränsa prövningsmöjligheterna,
vilka måste ses i ett längre perspektiv.

Det i propositionen framlagda förslaget, enligt vilket en socken- eller områdeskod
med högst tre siffror skall knytas till trakt- respektive kvartersnamnet,
synes ha tillgodosett de ovan angivna kulturhistoriska intressena.
Bland dess väsentliga fördelar ingår även att beteckningarna blir korta och
enhetliga samt i viss mån indirekt lokaliserande. Utskottet har emellertid
ansett att systemet med sifferkoder, använda även i de till antalet helt övervägande
fall då namnöverensstämmelse inte föreligger, har betydande nackdelar.
Systemet kan dels förefalla att vara ett steg mot numeriska beteckningar,
vilka tidigare inte ansetts böra ens diskuteras, dels innebära risk
att koden inte skrivs ut eller anges felaktigt med därav följande även praktiska
olägenheter. Med hänsyn därtill och till andra i remissopinionen framförda
invändningar har utskottet ansett sig böra undersöka om inte systemets
fördelar kan uppnås även med andra lösningar.

De motsättningar som rått i fråga om en fastighetsregisterreform har i
huvudsak utgått från skilda inställningar till hur och i vilken mån man
skall beakta krav på att bibehålla dels gällande sockenindelning, dels gällande
by- och gårdsnamn. Att dessa krav skall beaktas låg redan i 1968 års beslut.

Önskemålet att hävda sockenindelningen har i huvudsak förts fram genom
yrkanden om att sockennamnet skulle ingå i fastighetsregistrets beteckningssystem
- antingen som registerområde eller på annat sätt. Sockenbegreppet
binds nu formellt endast till att jordregistersocken utgör registerområde.
Skälen för att låta de nya kommunerna vara registerområden
har ansetts hindra att detta system bibehålls. Därvid har man sökt bevara
sockennamnet i fastighetsregistret t. ex. genom att införa socken som underområde,
genom att kombinera socken- och bynamn eller genom att -som nu i propositionen - införa en sifferkod för jordregistersocknen m. m.

Utskottet ansluter sig som tidigare till utgångspunkten att kommunen
skall vara registerområde.

Utskottet har tidigare uttryckt meningen att bevarandet av sockentraditionen
inte i allt kan och bör bygga på registerbeteckningarna och att
den eljest levande namntraditionen har väsentlig betydelse. Utskottet finner
inte skäl att gå ifrån denna ståndpunkt. Eftersom jordregistersocknen upphör
som indelningsenhet även med kodsystemet skulle koden endast innebära
hänvisning till en grupp registerfastigheter. Enligt utskottets mening borde
det primära intresset rikta sig mot att i första hand skapa ett bestående
territoriellt sockenbegrepp, som ger möjjighet till kartredovisning och som
därmed kan ha lokaliserande betydelse. Ett sätt att uppnå detta är att föreskriva
att socken skall anges på registerkarta och på den ekonomiska kartan.
Därav följer också att sockennamnet anges på kartorna. Utskottet förordar
- efter att ha inhämtat lantmäteristyrelsens synpunkter på frågan - att dessa
åtgärder genomförs. Utskottet har därvid förutsatt att den från kulturhistoriskt
håll ofta åberopade kontinuiteten i socknen som geografiskt begrepp

CU 1974:30

skall tillåta att sockengränserna fixeras till den omfattning som respektive
jordregisterområde kan ha vid registerreformens genomförande. Hänsyn bör
därför inte tas till de förändringar som skulle kunna föranledas av fastighetsbildning
över sockengräns. Inte heller församlingsgränser påverkas nu
av fastighetsbildning. I vilken mån sockengränserna och namnen härutöver
tas upp i t. ex. kommersiella eller vetenskapliga specialkartor kan inte falla
under riksdagens bedömning utan blir beroende av i olika sammanhang
uttalade behov därav. Under alla förhållanden har med här förordad ordning
skapats den grundläggande förutsättningen för att bibehålla ett sockennamn,
nämligen att ange ett geografiskt område som namnets och därmed kulturtraditionens
bärare. Av det sagda följer däremot inte att socknen skulle
få någon given plats i den administrativa indelningen. Utanför jordregisterområdenas
sockenindelning ligger som hittills stadsregisterområdena.

I fastighetsregistret bör som enligt propositionens förslag sockennamnet
eller -namnen antecknas och anges i klartext på utgående fastighetskort
m. m. På samma sätt anges även församlingsnamnet, ofta sammanfallande
med sockennamnet. Frågan om sockennamnet i klartext eller genom en
i registerbeteckningen inte ingående kod skall kunna användas som sökbegrepp
torde få prövas i det fortsatta utredningsarbetet. Denna fråga anknyter
delvis till församlingsindelningens betydelse och samordningen med
kommande utformning av folkbokförings-och taxeringsregistren. Även andra
behov att kunna söka viss grupp av fastigheter kan anmäla sig. Ytterst
blir detta en fråga om att väga respektive önskemål mot därav förorsakade
systemkostnader.

I fråga om by- och gårdsnamnen har huvudinvändningarna hittills riktat
sig mot att namnbyten blivit nödvändiga dels i kollisionsfall, dvs. då samma
namn funnits inom två eller flera socknar inom kommunen, dels på grund
av krav på minsta traktstorlek.

Vid 1972 och 1973 års riksdagar har utskottet förordat jämkningar av
grunderna för beteckningsreformen som skulle innebära mindre stränga krav
på traktstorlek och därmed ett minskat antal beteckningsbyten. Utskottet
har vidare pekat på möjligheten att vid namnöverensstämmelse använda
och sålunda bevara gällande traktnamn i förening med sockennamnet. I
ett särskilt yttrande till utskottets betänkande år 1973 har förordats att dessa
namnkombinationer inte endast skulle anges som möjligheter utan anvisas
som en generell huvudregel. Med hänsyn till vad som förevarit i samband
med ärendenas beredning - särskilt den år 1972 och 1973 ådagalagda enigheten
mellan riksantikvarieämbetet och lantmäteristyrelsen - utgick utskottet
från att de ändrade riktlinjerna hade accepterats även ur markerat kulturhistorisk
synpunkt. Utskottets förslag i dessa delar godkändes av riksdagen.

Enligt fastighetsregisterutredningens undersökningar (SOU 1966:63,
s. 170-173) var antalet jordregisternamn och stadsdelsnamn 124 000, varav
15 000 representerade avförda fastigheter. Vidare angavs att dubblettnamn

CU 1974:30

till likalydande namn inom kommunblock förekom i 11 000 fall, varav 2 400
var lägenheter m. m. För riket som helhet skulle sålunda namnbyten eller
tillägg behöva göras i fråga om ca 10 procent av traktnamnen. Förhållandena
är dock mycket varierande i olika delar av landet. På Gotland är dubblettnamnen
50 procent och andelen sådana namn är i äldre kulturbygder generellt
högre än riksmedeltalet.

I de fall då namnöverensstämmelse föreligger leder det oeftergivliga kravet
på att registerbeteckningarna skall vara unika till namnbyte i den mån inte
namnen särskiljs genom tillägg i någon form. Utskottet har, som angetts,
i första hand önskat pröva andra alternativ än koder såsom tillägg. Utskottet
har i denna del inte funnit skäl anförda för att frångå tidigare hänvisning
till möjligheten att i första hand kombinera by- eller gårdsnamnet med
sockennamnet.

De alternativ som härvid tilldragit sig det största intresset är de kombinationsgrunder
som i rapporten angetts som alternativ A (Aspa Altuna-Berga
2:3, Jönköping Gränna-Eken 4, med i propositionen angiven möjlighet
att i manuell hantering sätta kommunnamnet sist) och det senast
vid lantmäteristyrelsens yttrande av Åke Sätre som reservation fogade förslaget
(Backen 5:7 i Brunflo i Östersunds kommun, Eken 4 i Gränna i
Jönköpings kommun).

Reservationsförslaget har uppenbara språkliga fördelar och ansluter nära
till vad som hittills är vanligt. Enligt reservationsförslaget skulle socken-,
tätorts- eller stadsdelstillägg göras inte endast för att särskilja lika traktnamn
utan även eljest när traktnamnet inte kunde uppfattas som lokaliserande
på kommunal nivå. Enligt vad utskottet inhämtat bedömer förslagsställaren
att tillägg skulle komma i fråga för totalt 60-70% av fastigheterna. Det
bör noteras att tillägget enligt förslagsställaren anses ingå i traktnamnet
(Backen... i Brunflo) och sålunda inte utgör ett femte beteckningsled.

Utskottet har beaktat att i nuvarande hantering det efter numret placerade
sockennamnet - trots att det ingår i den officiella beteckningen - ofta faller
bort i hanteringen och ersätts av kommunnamnet. Detta bestyrks av utredningen
som ger exempel på att i viss användning vid länsstyrelse socken
angetts jämte kommun i 24 beslut (ca 10%) medan i övriga 223 fall endast
kommunnamnet angetts. De direkta namnkombinationerna kan i kollisionsfallen
enligt utskottets mening bättre fylla kraven på enhetlighet och stabilitet
och därmed lättare få avsedd allmän användning i administrativa sammanhang.
Man kan inte heller se bort från alternativens olika lämplighet vid
t. ex. kart- och blankettredovisning. Möjligheterna att i vissa sammanhang
göra namntillägg i lokaliserande syfte behandlas nedan. Dessa förhållanden
har av utskottet bedömts leda till att beteckningar med direkt kombination
(Altuna-Berga, Lits Åsen e. d.) får anses vara att föredra i kollisionsfallen.

Grundkravet från kulturvårdssynpunkt att gällande by- och gårdsnamn
i princip skall kunna behållas - ett krav som nu får tillgodoses - gör att
traktindelningen i jordregisterområdena är i stort sett given. Kravet på att
trakterna skall vara så stora att deras namn är lokaliserande behöver sålunda

CU 1974:30

inte endast mjukas upp ytterligare utan helt frånfallas. Reservationsförslagets
innebörd att namntillägg skall göras i lokaliserande syfte får ses mot denna
bakgrund.

Önskemålet om att kunna använda på kommunnivå lokaliserande namn
torde kunna i sak tillgodoses även utan att registerbeteckningen fåre» tillägg.
Enligt utskottets mening är behovet av lokalisering olika från fall till fall
beroende på sammanhanget. Även om kombinationsnamnen förbehålls kollisionsfallen
i fastighetsregistret är det självfallet möjligt och tillåtet att, beroende
på behovet, i löpande text vid manuell hantering efter registernumret
tillägga t. ex. socken- eller tätortsnamn. I andra fall kan det vara lämpligt
att ange församling, stadsdel eller liknande. Uppgift om socken och församling
ges även, enligt vad som anförts, i fastighetskort från databanken.

Utskottet förordar sålunda som generell huvudregel att - då inte endast
nummerändring är lämpligast - dubblettnamn på by, gård eller kvarter skiljs
genom att namnet kombineras med namn på socken eller stadsregisterområde.
Från denna regel bör kunna medges vissa undantag. Sålunda bör
annan ändring göras då kombinationen är olämplig ur språklig synpunkt
(t. ex. kombination av dubbelnamn). Vidare bör det som hittills vara möjligt
att byta namn av typen Prästbordet m. m. till sockennamn. Enligt vad lantmäteristyrelsen
uppgett torde denna namntyp representera en betydande
andel, troligen närmare 50%, av alla kollisionsnamn.

Även i vissa övriga fall bör möjlighet föreligga till namnändringar. Som
även föreslås i propositionen bör sålunda i de s. k. godsfallen, dvs. sammansättningar
av många namn, förenkling kunna göras. Vidare bör det
vara möjligt att ändra kulturhistoriskt inte värdefulla namn på obebyggda
avsöndringar m. m. Motsvarande möjlighet bör även föreligga beträffande
fastighet som utgör mindre enhet inom annan jordregisterenhet i de fall
då enhetens namn bevaras på den ursprungliga bebyggelsen.

De undantagsfall som angetts i de föregående styckena bör självfallet
som hittills granskas ur bl. a. kulturhistorisk synpunkt genom riksantikvarieämbetet
och ortnamnsarkivet i Uppsala, vilkas synpunkter torde böra
tillmätas stor vikt.

Enligt utskottets mening bör vidare förslag om ändring enligt dessa undantagsregler
delges fastighetsägare inom jordregisterområde genom personliga
underrättelser. Information om ändringsförslag bör när det inte är uppenbart
obehövligt lämnas genom annonser i dagspressen för att tillfälle skall ges
även lokala opinioner att framföra sina synpunkter. Kungörelse i förening
med ett formellt utställningsförfarande blir då inte erforderlig annat än i
stadsregisterområden, vilket sammanfaller med propositionens förslag. Fastighetsägarens
synpunkter bör dock enligt utskottets mening inte tillgodoses
i strid mot ett markerat kulturhistoriskt intresse. Detta bör enligt utskottets
mening gälla även vid sammanläggning m. m.

Utskottet har vidare övervägt lämpligheten att vid tätortsbildning inom
jordregisterområde beakta intresset av att ändra ett bestående traktnamn

CU 1974:30

och traktindelning så att de överensstämmer med namn och indelning i
stadsdelsområden e. d. Sådana ändringar skulle ge traktnamnen ett bättre
lokaliserande innehåll. Med hänsyn emellertid till att enligt rapporten och
propositionen bevarandeintressen i övrigt ansetts böra tillmätas större vikt
än lokaliseringskraven har utskottet inte velat nu förorda att nämnda ytterligare
undantagsmöjligheter generellt öppnas. 1 fråga om större tätorter bör
dock, efter nämnd kulturhistorisk granskning, sådan anpassning kunna ske
på kommunens framställning därom.

Även om förordad ordning i de allra flesta fall undanröjer behovet att
anteckna särskilt namn på fastighet bör denna möjlighet dock kvarstå.

I det föregående har utskottet utgått från propositionens ståndpunkt i
fråga om att kommunerna beträffande kvartersfastigheten skall ha valfrihet
mellan kvartersnamn och annat traktnamn. Denna valfrihet har bedömts
som grundläggande då de kommunala följdkostnaderna beaktats. 1 propositionen
anförda skäl för detta gäller även i ett system med namnkombinationer.
I fråga om de kommunala följdkostnaderna överensstämmer sålunda
propositionsförslagets utgångspunkter i huvudsak med vad utskottet
ovan förordat. Skillnaden ligger närmast i att det enligt utskottets förslag
i vissa kollisionsfall kan bli fråga om att kombinera kvartersnamn med
namnet på stadsregisterområde eller annan tätort i de enligt uppgift drygt
110 kommuner där det finns mer än en stadsplaneort. Kommunernas möjlighet
att genom ändring av kvartersnamn undanröja behovet av kombinationsnamn
kvarstår.

Departementschefen anför med anslutning till lantmäteristyrelsens mening
att som enda förutsättning för att fastighet skall få åsättas kvartersbeteckning
bör uppställas att fastigheten helt eller delvis - enligt styrelsen
till huvudsaklig del - är belägen i kvarter enligt stadsplan. Utskottet har
ingen invändning häremot men erinrar om att bygglagutredningens förslag
kan påkalla andra angivelser av motsvarande förutsättning.

Vad utskottet sålunda förordat torde - enligt vad utskottet erfarit - accepteras
även av företrädare för kulturvårdens intressen. De kommunala
synpunkterna har beaktats i allt väsentligt. Det förordade ansluter även
till vad lantmäteristyrelsen och domstolsväsendets organisationsnämnd anfört
och kan förenas med bl. a. statskontorets synpunkter. Enligt utskottets
bedömning torde därmed de sökta förutsättningarna för en definitiv och
accepterad lösning föreligga.

Namnmyndighet

I motionen 1974:1664 (c) föreslås riksdagen initiera en utredning om sättet
för att fastställa ortnamn. Frågan har tidigare väckts av lantmäteristyrelsen
och rikets allmänna kartverk och även behandlats i remissyttranden över
civildepartementets rapport (prop. s. 36).

Enligt vad utskottet erfarit övervägs frågan inom Kungl. Maj:ts kansli.
Något riksdagens initiativ är sålunda inte erforderligt.

CU 1974:30

Anslag till Centralnämnden för fastighetsdata

I propositionen föreslås att anslag anvisas med 15 milj. kr. för nästa budgetår
och anförs att det ankommer på Kungl. Maj:t att fastställa fördelningen
av anslaget på program.

Anslagsberäkningen utgår från nämndens kompletterande anslagsframställning,
vilken bl. a. bygger på att driftsystem 1 skall kunna tas i bruk
i slutet av budgetåret 1974/75. De ändrade förutsättningar som följer av
ett bifall till vad utskottet ovan förordat om fastighetsbeteckningsreformen
torde, liksom den i april 1974 tillkallade utredningen, medföra att anslagsberäkningen
kan behöva prövas om. Nämnden torde därför komma att inge
en ny plan för verksamheten. Utskottet utgår från att i samband därmed
ytterligare belyses frågan om när ett system med rättsverkan kan tänkas
gå i drift, något som inte torde vara möjligt förrän under budgetåret 1975/76.
Sambandet med den tillkallade parlamentariska utredningen torde också
framkalla behov av bedömningar när det kan vara möjligt att redovisa utvärderingsresultat
från försöksverksamheten i övrigt. Utskottet har ingen
erinran mot det föreslagna anslaget och förutsätter att riksdagen - om så
erfordras - kan under löpande budgetår ta ställning till de förslag i övrigt
som kan vara påkallade.

I motionen 1974:1665 (m) föreslås riksdagen besluta att driftsystem 1
begränsas till Uppsala län och att i utredningsarbetet prioriteras ett tekniskt
enkelt rikssystem med decentraliserad registeradministration.

Tillsättandet av utredningen och vad utskottet förordat om fastighetsregistreringen
har inte undanröjt riksdagens tidigare principbeslut. Intill dess
annat beslut fattas riktar sig arbetet sålunda på att införa ett system i formell
drift i Uppsala län och Gävle kommun och i övrigt i områden enligt Kungl.
Maj:ts beslut. Det är emellertid inte praktiskt möjligt att under nästa budgetår
fullfölja dessa planer ens beträffande Uppsala län. Motionärens intresse torde
därför tills vidare vara tillgodosett i denna del. I fråga om driftsystem 2
gäller fortfarande att arbetet skall leda till en godtagbar utredning om olika
alternativa lösningar som grund för kommande definitivt beslut. Statsmakterna
skall därvid stå obundna av 1968 och 1971 års beslut i vad avser
centrala system. Utskottet konstaterade redan år 1973 att riksdagen inte
borde ta ställning till utredningsarbetets närmare uppläggning. De nu tillgängliga
direktiven visar att utredningsarbetet kommer att få en allsidig
uppläggning som även belyser de i motionen framförda synpunkterna. Motionärens
intressen torde därmed få anses tillgodosedda även i denna del.
Det ligger i sakens natur att redan önskemålen om att få för även samhällsplaneringen
lämpade system medför ett starkt intresse av att integrationsfrågorna
löses på bästa sätt.

CU 1974:30

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för fastighetsbeteckningsreformen m. m.
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag godkänner
vad utskottet anfört,

2. beträffande en nämnd för ortnamnsfrågor att riksdagen avslår
motionen 1974:1664,

3. beträffande fortsatt arbete på en reform av fastighetsregistreringen
m. m. att riksdagen avslår motionen 1974:1665,

4. beträffande anslag att riksdagen på driftbudgeten under andra
huvudtiteln till Centralnämnden för fastighetsdata för budgetåret
1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 15 000 000 kr.

Stockholm den 15 maj 1974

På civilutskottets vägnar
ELVY OLSSON

Närvarande: fru Olsson i Hölö (c), herrar Petersson i Nybro (s), Lindkvist
(s). Åkerfeldt (c). Henrikson (s). Högström (s), Mattsson i Skee (c), Jadestig
(s), Adolfsson (m). Häll (s), Olof Johansson i Stockholm (c), Claeson (vpk),
Håkansson i Trelleborg (s). Danell (m) och Hägelmark (fp).

GOTAB 74 7642S Stockholm 1974