Civilutskottets betänkande i anledning av propositionen 1972:124 med förslag angående åtgärder för ökad bostadsförbättringsverksamhet m. m. jämte motioner (Betänkande 1972:CU32 Civilutskottet)

Civilutskottets betänkande nr 32 år 1972

CU 1972: 32

Nr 32

Civilutskottets betänkande i anledning av propositionen 1972:124 med
förslag angående åtgärder för ökad bostadsförbättringsverksamhet
m. m. jämte motioner.

Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1972: 124 under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden föreslagit riksdagen
att

1. godkänna i statsrådsprotokollet förordade ändringar i grunderna
för förbättringslån,

2. godkänna i statsrådsprotokollet förordade grunder för statliga lån
avseende kostnader för outhyrda lägenheter,

3. medge att de statliga bostadslån som har beviljats AB Stadsfastigheter
utökas till 25 % av låneunderlaget och att som säkerhet för dessa
lån godtas inteckningar inom 95 % av pantvärdet.

1 propositionen sammanfattas dess huvudsakliga innehåll sålunda.

På grundval av förslag från saneringsutredningen föreslås i propositionen
att förbättringslån — vilka innefattar viss kapital- och räntesubvention
— skall få utgå för upprustning av lägenheterna i omoderna
flerfamiljshus som ägs av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag.
Som förutsättning för lån skall gälla att huset berörs av stadsplan eller
annan plan som medför att husets återstående användningstid är begränsad.
Vidare föreslås att den inkomstgräns som gäller för förbättringslån
till enskild person höjs och anpassas till ändrade skatteregler.
Saneringsutredningens övriga förslag i fråga om modernisering av bostäder
avses bli behandlade i proposition till 1973 års riksdag.

I propositionen behandlas också frågan om statliga lån till täckande
av onormal hyresförlust på grund av att lägenheter inte har kunnat
hyras ut eller upplåtas med bostadsrätt. Långivningen föreslås få karaktär
av en engångsinsats, avseende hyresförluster under åren 1971—1973.
Som huvudregel föreslås att lånen skall vara amorteringsfria under två
år, varefter de skall betalas tillbaka under en tid av 10—20 år.

Slutligen föreslås viss ökning av bostadslån som har utgått till AB
Stadsfastigheter.

Motionerna m. ni.

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels den vid höstsessionens början väckta motionen 1972:

1721 av herr Bohman m. fl. (m) vari — såvitt motionen behandlas av

1 Riksdagen 1972.19 sami. Nr 32

CU 1972: 32

civilutskottet — hemställs att Kungl. Maj:t måtte förelägga riksdagen
förslag om åtgärder för att stimulera förbättrings- och renoveringsarbeten
på äldre fastigheter och att åstadkomma en ökning av småhusbyggandet
och glesbebyggelsen,

dels de i anledning av propositionen väckta motionerna 1972:

1838 av herr Lindkvist (s) vari hemställs att riksdagen avslår propositionen
1972: 124 i vad den avser bostadslån till AB Stadsfastigheter,

1865 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. (c) vari hemställs att
riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972: 124 beslutar

1. att förbättringslån ges på lika villkor till skilda kategorier låntagare
på sätt som angivits i motionen,

2. att maximibeloppet för räntefria amorteringslån höjs till 15 000 kr.
i normalfallet och till 17 000 kr. för samer i de fyra nordligaste länen,

3. att vid täckande av studentbostadsstiftelsernas hyresförluster ett
ytterligare stöd utgår genom jämkning av ränte- och amorteringsvillkoren,
men att bostadsfinansieringsutredningen ges i uppdrag att utreda
den långsiktiga finansieringen av studentbostäderna,

1866 av herr Claeson m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen

A. i anledning av propositionen 1972: 124 måtte uttala

1. att i grunderna för förbättringslån skall angivas

a. att amorteringstiden för förbättringslån till flerfamiljshus bestämmes
till 15 år,

b. att maximibeloppet för räntefria förbättringslån till enskild person
höjes till 15 000 kronor respektive 17 000 kronor,

2. att i grunderna för statliga lån avsedda att täcka förlusterna för
outhyrda lägenheter skall angivas

a. att amorteringstiden för sådana lån fastställes till lägst 20 år,

b. att lån till allmännyttiga bostadsföretag blir ränte- och amorteringsfria
under de första fem åren,

B. avslår förslaget om höjning av bostadslånen till AB Stadsfastigheter,

1867 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att förbättringslån kan utgå till alla ägarkategorier
enligt de grunder som i övrigt anges i propositionen,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att vad i motionen anförs
om erforderlig omläggning av bostadsbyggandet vinner beaktande,

1868 av herr Lidgård m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beträffande
propositionen 1972: 124

1. med godkännande av ändringar av förbättringslånen som förordats
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att enskilt ägda fastigheter
snarast genom proposition till riksdagen mätte ges likvärdiga villkor för

förbättringslån,

CU 1972: 32

2. avslår Kungl. Maj:ts förslag om statliga lån avseende kostnader för
outhyrda lägenheter,

3. med godkännande av Kungl. Maj:ts förslag medger utökade bostadslån
till AB Stadsfastigheter,

1869 av herrar Ullsten (fp) och Tobé (fp) vari hemställs

1. att riksdagen i anledning av proposition nr 124 måtte besluta att
lån för att täcka hyresförluster skall kunna utgå även till studentbostadsstiftelser,
varvid dessa bör hänföras till den förvaltarkategori för vilka
viss jämkning av ränte- och amorteringsvillkoren kan göras,

2. att studentbostadsföretagens finansieringsfrågor tas upp till en samlad
bedömning i bostadsfinansieringsutredningen och att förräntningen
av de uppsagda ränte- och amorteringsfria statslånen uppskjuts i avvaktan
härpå,

1870 av herr Wijkman (m) vari hemställs

A. att riksdagen som sin mening uttalar att statliga stödlån enligt
bestämmelserna i proposition 124 även kan utgå till studentbostadsstiftelserna,

B. att riksdagen måtte besluta

1. att stödlån till studentbostadsstiftelser måtte vara ränte- och amorteringsfria,

2. att avskriva tidigare till studentbostadsstiftelsema beviljade ränteoch
amorteringsfria lån,

3. att stödlån måtte utgå oberoende av om förlusten härrör från egen
eller förhyrd lägenhet inom studentbostadsbeståndet,

4. att stödlån till studentbostadsstiftelse kan beviljas om hyresbortfallet
överstiger det normala med 10 000 kronor,

5. att stödlån till studentbostadsstiftelsema bör kunna utgå även i de
fall då fullständiga säkerheter saknas.

Utskottet har vidare mottagit skrivelser angående grunderna för lån
avseende kostnader för outhyrda lägenheter m. m. från Stiftelsen Hem
för ungdom och Sveriges förenade studentkårer.

Utskottets yttrande

Begäran om ytterligare förslag

I den vid höstriksdagens början väckta motionen 1972:1721 hemställs
såvitt här är i fråga att riksdagen begär förslag om åtgärder för att stimulera
förbättrings- och renoveringsarbeten på äldre fastigheter och
att åstadkomma en ökning av småhusbyggandet och glesbebyggelsen.
Motionens syfte är att initiera ytterligare sysselsättningsstimulerande åtgärder.

Motionärernas huvudsyfte i denna del torde vara tillgodosett genom
lf Riksdagen 1972.19 sami. Nr 32

CU 1972: 32

förslagen i prop. 1972: 124 och aviserandet av ytterligare förslag på
grund av saneringsutredningens betänkanden. Motionsförslaget i övrigt
fordrar inte heller någon riksdagens åtgärd i detta sammanhang.

Åtgärder för ökad upprustning och förbättring av bostäder

Utskottet biträder förslaget att förbättringslån, innehållande såväl kapitalsubvention
som räntesubvention, i vidgad omfattning skall kunna
användas för att främja upprustning och förbättring av lägenheter i flerfamiljshus
och därmed bidra till att möta minskningen av antalet arbetstillfällen
för byggarbetskraften.

Den förordade lånemöjligheten skall enligt propositionen avse endast
hus som ägs av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag och sålunda
inte hus som ägs av enskild fastighetsägare. Departementschefen
upplyser att en undersökning pågår inom departementet om bl. a. möjligheten
att hindra att kommun vid inlösen får betala även för den
höjning av fastighetsvärdet som kan åstadkommas med subventionsmedel.
Han räknar med att kunna återkomma i frågan vid 1973 års riksdag.
I motionen 1972: 1868 har föreslagits bl. a. att riksdagen redan
i detta sammanhang skall utala sig för att långivningen utvidgas även
till enskilda fastighetsägare och begära förslag därom snarast från
Kungl. Maj:t. I motionerna 1972: 1865 och 1867 hemställs att riksdagen
nu fattar beslut om en sådan utvidgning av långivningen.

De svårigheter som är förknippade med ett subventionsinslag vid lån
till enskild fastighetsägare har uppmärksammats också i de sistnämnda
motionerna. Någon lösning anvisas dock inte i vidare mån än ett förordat
villkor att staten genom panträtt i fastigheterna skaffar sig säkerhet
för att fastigheterna skall kunna disponeras enligt planerna. I motionen
1972: 1865 tas dessutom upp frågan om hur subventionerna skall
komma de boende till godo varvid tanken väcks på att senare ersätta
subventioner till låntagare med ett direkt bidrag till hyran.

Enligt utskottets mening är frågan om en eventuell utvidgning av långivningen
till enskilda fastighetsägare ännu inte så utredd att beslut kan
fattas enligt något av motionsförslagen. Frågan bör därför anstå i avbidan
på de ytterligare förslag som ställts i utsikt.

Vad angår föreslagna regler om återbetalning av ifrågavarande lån
finner utskottet syftet bakom motionen 1972:1866 vara i allt väsentligt
tillgodosett redan enligt propositionen.

Utskottet har emellertid inte funnit skäl att för aktiverad räntefri
stående del förorda annan ränta eller annat betalningssätt än för lånet i
övrigt under en 10-årig amorteringstid. Denna mening bör riksdagen ge
Kungl. Maj:t till känna.

Som förutsättning för lån har angetts bl. a. att fastigheten skall ligga
inom planområde för vilket det finns en bestämd tidsplan för genomförandet
av ombyggnader. Utskottet har förutsatt att kraven på inne -

CU 1972:32

hållet i ett kommunalt beslut om tidsplan övergångsvis inte ställs alltför
högt.

I fråga om maximibeloppet för räntefria och stående förbättringslån
har i motionerna 1972: 1865 och 1866 föreslagits en höjning från nuvarande
12 000 kr. i normalfallet och 14 000 kr. för samer i de fyra
nordligaste länen till 15 000 kr. resp. 17 000 kr.

Utskottet erinrar liksom departementschefen om att beloppsgränsema
höjdes så sent som år 1970 och avstyrker motionerna i denna del.

Mot vad Kungl. Maj:t i övrigt föreslagit i detta sammanhang har utskottet
ingen erinran.

Lån för att täcka vissa hyresförluster, m. m.

Kungl. Maj:ts förslag att med särskilda statliga lån motverka de negativa
konsekvenserna av hyresförluster på grund av outhyrda lägenheter
anges uttryckligt vara en engångsåtgärd från statens sida. Departementschefen
anför att ansvaret för bostadsförsörjningen åvilar kommunerna
och stryker under det ansvar som varje bostadsföretag har i
fråga om att anpassa byggandet till behovet av och efterfrågan på
bostäder. Liknande svårigheter i framtiden måste enligt departementschefen
mötas med åtgärder på det lokala planet. De föreslagna statliga
åtgärderna får ses bl. a. mot bakgrund av svårigheterna att omedelbart
anpassa bostadsbyggandet till den ändrade situationen.

I motionen 1972: 1868 hemställs att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts
förslag. Motionärerna anser att statsmakterna har ansvaret för den uppkomna
situationen och att de därför genom en ändrad bostadspolitik
måste förhindra att läget permanentas. Ett ansvarstagande genom
föreslagen långivning avvisas dock eftersom det skulle försvåra den
nödvändiga anpassningen till efterfrågan, t. ex. genom att med sänkta
hyror söka öka avsättningen. Det konstateras vidare att finansieringsproblematiken
åvilar bostadsföretagen.

Enligt utskottets mening har staten ett ansvar bl. a. för fullföljandet
av de långsiktiga målen i bostadspolitiken samt för att överbrygga de
temporära svårigheter som följer av en konjunkturbetingad arbetsmarknads-
och invandringsutveckling. Detta ansvar kan självfallet inte motivera
åtgärder som motverkar övergripande intressen. En långivning
av nu föreslagen typ kan emellertid inte ha sådana effekter och medför
inte någon risk för att vare sig kommunerna eller bostadsföretagen
skulle på grund därav brista i sitt ansvar. Utskottet delar därför meningen
att möjlighet till särskilda statliga lån bör tillskapas. Motionen
avstyrks sålunda i denna del.

I motionen 1972: 1867 hemställs bl. a. att riksdagen hos Kungl. Maj:t
begär att vissa i motionen anförda riktlinjer för bostadspolitiken beaktas
så att nya behov av särskilda lån till täckande av hyresförluster inte
uppkommer. De sålunda anförda riktlinjerna hänför sig till av folk -

CU 1972: 32

partiet tidigare hävdade åsikter om ökat småhusbyggande och byggande
av marklägenheter samt till önskemålet att förslag om anbudskonkurrens
framläggs för riksdagen.

Utskottet har inte funnit skäl till ett föreslaget uttalande. De berörda
frågorna utreds eller har utretts. Riksdagen får i annnat sammanhang
tillfälle att ta ställning till dem.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall amorteringstiden för lånen vara
lägst 10 år och högst 20 år. Normalt bör tiden bestämmas till 10 år. Lånet
bör vara amorteringsfritt i två år. Möjlighet öppnas att i vissa fall
föreskriva att lånet eller del därav skall vara ränte- och amorteringsfritt
under viss tid.

Enligt förslaget i motionen 1972: 1866 bör amorteringstiden vara lägst
20 år. Vidare föreslås lån till allmännyttigt bostadsföretag bli såväl räntesom
amorteringsfritt i fem år.

Kungl. Maj:ts förslag i denna del är enligt utskottets mening en godtagbar
avvägning mellan intressena att i princip utan subventionsinslag
överbrygga likviditetssvårighetema och att inte få alltför koncentrerade
återbetalningar. Möjlighet finns att fördela återbetalningen på 20 år när
det behövs med hänsyn till lånets storlek och hyreseffekten. Motionärernas
intresse i denna del får anses i väsentliga delar tillgodosett enligt
Kungl. Maj:ts förslag.

I motionerna 1972: 1869 och 1870 har föreslagits att de särskilda
lånen skall kunna utgå även till studentbostadsstif feiser.

Dessa förslag är tillgodosedda redan enligt propositionen.

I motionerna 1972: 1865 och 1869 föreslås att de möjligheter som
förordats att för viss tid föreskriva ränte- och amorteringsfrihet skall gälla
även studentbostadsstiftelser. Enligt förslag i motionen 1972: 1870
bör riksdagen besluta att sådana lån skall vara ränte- och amorteringsfria.

Enligt utskottets mening får motionerna 1972: 1865 och 1869 anses
tillgodosedda. Prövning av sådana yrkanden får göras efter i övrigt föreslagna
grunder. Med hänsyn därtill finner utskottet inte heller anledning
tillstyrka förslaget i motionen 1972: 1870 i denna del.

Vidare har i motionen 1972: 1870 föreslagits att särskilda lån för hyresförluster
måtte utgå även för s. k. insprängda lägenheter, som förhyrs
av studentbostadsföretag.

Utskottet har ingen erinran mot en sådan utvidgning av lånemöjliglighetema
och föreslår att Kungl. Maj:t bemyndigas lämna erforderliga
ytterligare föreskrifter i ämnet.

I vad gäller lägsta lånebelopp har Kungl. Maj:t förordat att lån av administrativa
skäl skall utgå endast om det uppgår till minst 0,75 procent
av intäkterna, dock lägst till 10 000 kr. I motionen 1972: 1870 föreslås
lån till studentbostadsstiftelse kunna utgå oavsett beloppets relation
till intäkterna.

CU 1972:32

Även om enbart administrativa skäl inte kan åberopas för en anknytning
av minsta lånebelopp till intäktssumman relateras dock enligt
Kungl. Maj:ts förslag minsta lånebelopp till behovet av särskilt stöd på
ett sådant sätt att utskottet inte funnit skäl att frångå propositionen på
denna punkt.

För här avsedda lån skall enligt Kungl. Maj:ts förslag säkerhet ställas
genom kommunal borgen för lån till allmännyttigt bostadsföretag. För
annat lån skall ställas säkerhet i form av panträtt i fastigheter eller tomträtter
eller annan säkerhet som skäligen bör godtas. Avsikten torde ha
varit att närmare regler härom skulle ges av bostadsstyrelsen.

I motionen 1972: 1870 föreslås att stödlån till studentbostadsstiftelserna
bör kunna utgå även i de fall då fullständiga säkerheter saknas.

Vad Kungl. Majit förordat ger utrymme för en vid tolkning av kraven
på säkerhet. Enligt utskottets mening bör för lån som inte lämnas
mot kommunal eller annan fullvärdig borgen godtas säkerhet genom
panträtt i fastighet och tomträtt inom den högsta gräns som tillämpas
vid skuldökning å bostadslån. Står sådan säkerhet undantagsvis inte till
förfogande bör — efter yttrande av förmedlingsorganet — även annan
säkerhet kunna godtas om särskilda skäl talar därför.

Med denna utgångspunkt har utskottet inte funnit anledning att tillstyrka
särbestämmelser i denna del för studentbostadsföretagen.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag i övrigt i denna del har utskottet
inte funnit anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Vad som föreslagits i motionerna 1972: 1865 och 1869 om en bedömning
av även studentbostadsföretagens finansieringsfrågor i bostadsfinansieringsutredningen
torde kunna tillgodoses enligt lämnade direktiv
utan någon riksdagens åtgärd.

Förslagen i motionen 1972: 1870 om avskrivning av studentbostadsstiftelserna
tidigare beviljade lån samt i motionen 1972: 1869 om uppskov
med återbetalningen av dessa lån bör riksdagen enligt utskottets
mening inte pröva i detta sammanhang.

Höjning av bostadslån till AB Stadsfastigheter

Kungl. Maj:ts förslag att riksdagen medger utökning av de statliga
bostadslån som beviljats AB Stadsfastigheter stöds i motionen 1972:
1868. I nämnda motion hemställs att riksdagen med godkännande av
förslaget medger utökade bostadslån till AB Stadsfastigheter. I motionerna
1972:1838 och 1866 hemställs att riksdagen avslår Kungl.
Maj:ts förslag i denna del.

Utskottet utgår från att bostadsfinansieringsutredningen kommer att
ytterligare belysa avkastningen på egen insats i byggnadsföretagen och
därmed sammanhängande likviditetsfrågor. Detta arbete bör inte föregripas.

Mot bakgrund av denna även tidigare (CU 1972: 26) uttalade inställ -

CU 1972:32

ning anser utskottet att vad i propositionen anförts och i övrigt upplysts
angående bolagets särställning m. m. inte bör föranleda några uttalanden
från riksdagens sida.

Utskottet har emellertid — med hänsyn till omständigheterna i övrigt
— funnit sig i stället böra förorda att riksdagen bemyndigar Kungl.
Majit att, om synnerliga skäl anses föreligga, bevilja bolaget ytterligare
bostadslån med högst 18 000 000 kr. i huvudsaklig överensstämmelse med
de villkor som angetts i propositionen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande begäran om förslag till vissa åtgärder på bostadsområdet
att riksdagen avslår motionen 1972: 1721 såvitt nu
är i fråga,

2. beträffande förbättringslån till enskild ägare av flerfamiljshus
att riksdagen med bifall till Kungl. Majits förslag samt med
avslag å motionerna 1972: 1865, 1867 och 1868, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, godkänner vad i statsrådsprotokollet
förordats,

3. beträffande återbetalningstid för förbättringslån att riksdagen
med bifall till Kungl. Majits förslag och med avslag å motionen
1972: 1866 såvitt nu är i fråga godkänner vad i statsrådsprotokollet
förordats,

4. beträffande återbetalning av aktiverad del av förbättringslån
att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört,

5. beträffande högsta belopp för räntefritt och stående förbättringslån
att riksdagen med bifall till Kungl. Majits förslag
samt med avslag å motionerna 1972: 1865 och 1866, båda
såvitt nu är i fråga, godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

6. beträffande ändringar i grunderna för förbättringslån i vad de
ej behandlats under 2—5 ovan att riksdagen godkänner vad
i statsrådsprotokollet förordats,

7. beträffande lån för vissa hyresförluster att riksdagen avslår
motionen 1972: 1868 såvitt nu är i fråga,

8. beträffande uttalande om riktlinjer för bostadspolitiken att
riksdagen avslår motionen 1972: 1867 såvitt nu är i fråga,

9. beträffande amorteringstid samt särskilda villkor för allmännyttiga
bostadsföretag i fråga om lån för vissa hyresförluster
att riksdagen med bifall till Kungl. Majits förslag och med
avslag å motionen 1972: 1866 såvitt nu är i fråga godkänner
vad i statsrådsprotokollet förordats,

CU 1972:32

10. beträffande lån till studentbostadsstiftelser för vissa hyresförluster
att motionerna 1972: 1869 och 1870, båda såvitt nu är i
fråga, inte föranleder någon riksdagens vidare åtgärd,

11. beträffande särskilda villkor för studentbostadsstiftelser i fråga
om lån för vissa hyresförluster

a. att motionerna 1972: 1865 och 1869, båda såvitt nu är i
fråga, inte föranleder någon riksdagens vidare åtgärd,

b. att riksdagen avslår motionen 1972: 1870 såvitt nu är i
fråga,

12. beträffande lån till studentbostadsföretag för vissa hyresförluster
i fråga om i andra hand uthyrda lägenheter att riksdagen
med bifall till motionen 1972: 1870 såvitt nu är i fråga
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

13. beträffande lägsta belopp för lån för vissa hyresförluster att
riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
å motionen 1972: 1870 såvitt nu är i fråga godkänner vad i
statsrådsprotokollet förordats,

14. beträffande säkerhet för lån för vissa hyresförluster att riksdagen a.

som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört,

b. avslår motionen 1972: 1870 såvitt nu är i fråga,

15. beträffande grunder för lån för vissa hyresförluster i vad
de inte behandlats under 7—14 att riksdagen godkänner vad
i statsrådsprotokollet anförts,

16. beträffande tilläggsdirektiv till bostadsfinansieringsutredningen
att motionerna 1972: 1865 och 1869, båda såvitt nu är i fråga,
inte föranleder någon riksdagens vidare åtgärd,

17. beträffande vissa tidigare lån till studentbostadsföretag att
riksdagen avslår motionerna 1972: 1869 och 1870, båda såvitt
nu är i fråga,

18. beträffande höjning av bostadslån till AB Stadsfastigheter
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
1972: 1838, 1866 och 1868, de båda sistnämnda såvitt
nu är i fråga, bemyndigar Kungl. Maj:t att bevilja bolaget
ytterligare bostadslån med högst 18 000 000 kr. i enlighet
med vad utskottet anfört.

Stockholm den 28 november 1972

På civilutskottets vägnar

ERIK GREBÄCK

CU 1972: 32

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Tobé (fp),
Kristiansson i Örkelljunga (s), Petersson i Nybro (s), Andersson i Knäred
(c), Lindkvist (s), Ullsten (fp)1, Henrikson (s), fru Olsson i Hölö
(c), herrar Högström (s), Wennerfors (m), Claeson (vpk) och Adolfsson
(m).

1 Endast betr. hemställan under 12—18.

Reservationer

1. beträffande begäran om förslag till vissa åtgärder på bostadsområdet
av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Motionärernas
huvudsyfte” och på s. 4 slutar med ”detta sammanhang” bort
ersättas med text av följande lydelse:

Sedan motionen väckts har Kungl. Maj:t i prop. 1972: 124 föreslagit
bl. a. ett stöd till förbättring av vissa flerfamiljshus i kommuns eller
allmännyttigt bostadsföretags ägo. Vidare har öppnats vissa möjligheter
att använda arbetsmarknadsmedel för viss upprustning. Åtgärderna är
emellertid inte tillräckliga för att tillgodose det allmänt accepterade
syftet att skapa nya arbetstillfällen och samtidigt höja bostadsstandarden
på ett eftersatt område.

Fråga om vidgning av förbättringslånestödet att avse även enskilda
fastighetsägare tas upp av utskottet här nedan. Angelägenheten att uppnå
snabba resultat motiverar emellertid ytterligare omedelbara åtgärder
för att främja upprustning och förbättring av äldre bostäder i allmänhet.
Provisoriska lösningar är möjliga i den mån saneringsutredningens
förslag behöver ytterligare beredas före ett slutligt ställningstagande.

Det är också viktigt att åtgärder för förbättring av byggarbetskraftens
sysselsättning kanaliseras mot uppgifter som står i samklang med en
omprövad inriktning av bostadspolitiken i allmänhet. Sålunda bör, förutom
omedelbara ändringar i konkurrenshämmande och företagsdiskriminerande
regler, särskilda åtgärder vidtas som syftar till att ytterligare
öka småhusproduktionen, där efterfrågan ännu är stor, och till att
främja glesbebyggelse.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande begäran om förslag till vissa åtgärder på bostadsområdet
att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1721 såvitt
nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört,

2. beträffande förbättringslån till enskild ägare av flerfamiljshus av
herrar Grebäck (c), Tobé (fp), Andersson i Knäred (c), fru Olsson i
Hölö (c), herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

CU 1972: 32

dels det stycket i utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”i utsikt” bort ersättas med text av följande
lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag syftar som angetts till att bereda sysselsättning
för byggarbetskraften genom upprustning av vissa bostäder som eljest
inte skulle vara godtagbara. Syftet överensstämmer helt med vad som
inom riksdagen tidigare förordats och torde, såvitt avser formerna, i
viss mån ha karaktär av försöksverksamhet.

Om syftet skall kunna fullföljas med önskvärd snabbhet och effektivitet
är det dock nödvändigt att stödet inte begränsas till kommuner och
allmännyttiga bostadsföretag. Den av departementschefen antydda svårighet
som kan ligga i att fastighetsvärdet ökar vid eventuell kommunal
inlösen kan inte anses vara ett avgörande hinder för att göra stödet företagsneutralt
och öka dess effektivitet. Avskrivning av stående lånedel
föreslås endast ske helt vid rivning senast inom 15 år och delvis under
ytterligare 10 år. Först då uppstår en kapitalsubvention. Det har inte
visats att gällande ersättningsregler vid expropriation skulle behöva medföra
befarade effekter. Även om så skulle ha varit fallet måste kapitalsubventioner
oavsett ägarförhållandet även i dessa fall få ur statens
synpunkt anses konsumerade genom de önskvärda effekter på arbetsoch
bostadsmarknaden företaget redan gett. Under den fortsatta tilllämpningen
kan andra lösningar självfallet övervägas.

Med hänsyn till det anförda bör lånemöjlighetema redan från början
vidgas att avse även enskild fastighetsägare. Vad utskottet anfört härom
bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna.
dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande förbättringslån till enskild ägare av flerfamiljshus
att riksdagen med avslag å Kungl. Maj:ts förslag, med bifall
till motionerna 1972: 1865 och 1867 samt i anledning av motionen
1972: 1868, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande återbetalning av aktiverad del av förbättringslån av
herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att det stycke i
utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet har” och slutar
med ”till känna” bort ha följande lydelse:

För aktiverad räntefri och stående del av förbättringslån kan övervägas
om inte ränta och betalningssätt bör ansluta till lånet i övrigt
med hänsyn till den schablonmässiga avgränsning som subventionsinslaget
ändå har. Med beaktande av att en sådan föreskrift emellertid
skulle kunna leda till svårigheter vid utvidgning av lånemöjlighetema till
även enskilda företag bör dock i detta sammanhang endast förutsättas
att återbetalningen skall ske genom jämkade annuiteter. Denna mening
bör riksdagen ge Kungl. Maj:t till känna.

CU 1972: 32

4. beträffande maximibeloppet för räntefria och stående förbättringslån
av herrar Grebäck (c), Tobé (fp), Andersson i Knäred (c), fru Olsson
i Hölö (c) och herr Claeson (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Som bostadsstyrelsen anfört har byggnadskostnaderna stigit med 15 %
sedan april 1970, då nuvarande maximibelopp fastställdes. Styrelsen beräknar
att dessa kostnader stiger med ytterligare 5 % under tiden till
den 1 juli 1973. Maximibeloppen bör därför i enlighet med styrelsens
förslag samt motionerna 1972: 1865 och 1866 höjas till 15 000 kr. resp.
17 000 kr.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande högsta belopp för räntefritt och stående förbättringslån
att riksdagen med avslag å Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna 1972: 1865 och 1866, båda såvitt
nu är i fråga, som i sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört,

5. beträffande lån för vissa hyresförluster av herrar Wennerfors (m)
och Adolfsson (m) som anser att1

dels den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Enligt
utskottets” och på s. 7 slutar med ”särskilt uttalande” bort ha följande
lydelse:

Utskottet ansluter sig till de farhågor som anförts i motionen 1972:
1868. Ett statligt ansvarstagande i föreslagen form för de finansieringssvårigheter
som drabbar vissa byggnadsföretag, som inte anpassat sin
nyproduktion till efterfrågan, kan — även om det anges som en engångsåtgärd
— vara ägnat att minska företagens lyhördhet för tendenser
inom efterfrågans styrka och inriktning. De nu diskuterade följderna
av en reglerad bostadspolitik kan inte anses ha uppkommit överraskande.
Det ansvar som staten åtagit sig genom lånesystemets konstruktion
och brist på förutseende bör i stället grunda omedelbara överväganden
om en företagsneutral och konkurrensfrämjande bostadspolitik.
De aktuella svårigheterna kan i många fall förminskas genom en sänkning
av hyrorna för att nå ökade totala intäkter och samtidigt bidra till
lägre hyror för konsumenterna.

Kungl. Maj:ts förslag kan sålunda inte tillstyrkas. Härav följer även
att de motioner vari föreslås modifieringar av Kungl. Maj:ts förslag avstyrks.

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande lån för vissa hyresförluster att riksdagen med bifall
till motionen 1972:1868 i denna del avslår Kungl. Maj:ts för 1

Vid bifall till denna reservation får utskottets hemställan under 8—15 anses
ha förfallit.

CU 1972: 32

slag samt motionerna 1972: 1865, 1866, 1869 och 1870, samtliga
såvitt nu är i fråga,

6. beträffande riktlinjer för bostadspolitiken av herr Tobé (fp) som
anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”till dem” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förts fram i motionen 1972: 1867
att ett riksdagens uttalande om den framtida bostadspolitiken bör göras
även i detta sammanhang. Utskottet anser att riksdagen som sin mening
bör ge Kungl. Maj:t till känna vad i denna del anförts i den nämnda
motionen.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande uttalande om riktlinjer för bostadspolitiken att
riksdagen med bifall till motionen 1972: 1867 såvitt nu är i
fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen
anförts,

7. beträffande amorteringstid m. m. för lån för vissa hyresförluster av
herr Claeson (vpk) som — under förutsättning av bifall till utskottets
hemställan under 7 — anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Kungl.
Maj:ts förslag” och slutar med ”Kungl. Maj:ts förslag” bort ha följande
lydelse:

Ett kreditstöd som innebär att dagens och gårdagens hyresförluster
skall täckas genom kraftiga ytterligare hyreshöjningar efter två år är
inte en godtagbar åtgärd. Dessa hyreshöjningar kommer inte endast att
i ett första skede drabba vissa lokalt avgränsade och redan nu mindre
attraktiva bostadsområden utan även att i andra hand få allmänna hyreshöjande
effekter. Så länge stödet endast är en omfördelning mellan
hyresgästgenerationer måste krav ställas på att omfördelningar i vart
fall skall drabba framtida hyresgäster så lindrigt som möjligt. Amorteringstiden
för lånen måste därför utsträckas till minst 20 år. Den i propositionen
föreslagna amorteringsfriheten under två år bör för allmännyttiga
bostadsföretag ersättas med en generell ränte- och amorteringsfrihet
under fem år med hänsyn till att självkostnadsprincipen i dessa
företag inte medger fondering för extraordinära förluster.

dels utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande amorteringstid samt särskilda villkor för allmännyttiga
bostadsföretag i fråga om lån för vissa hyresförluster
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionen 1972: 1866 såvitt nu är i fråga som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

CU 1972: 32

8. beträffande vissa tidigare lån till studentbostadsföretag av herrar
Tobé (fp) och Ullsten (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Förslagen
i” och slutar med ”detta sammanhang” bort ha följande lydelse:

Förslagen i motionen 1972: 1870 om avskrivning av studentbostadsstiftelserna
tidigare beviljade lån samt i motionen 1972: 1869 om uppskov
med återbetalningen av dessa lån rör för dessa företag grundläggande
frågor. Utskottet förutsätter att bostadsfinansieringsutredningen
skyndsamt utreder härmed sammanhängande frågor så att förslag till
en acceptabel lösning snarast kan föreläggas riksdagen. I avvaktan därpå
bör kapitalkostnader tills vidare inte tas ut för dessa lån.

dels utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande vissa tidigare lån till studentbostadsföretag att riksdagen
med bifall till motionen 1972: 1869 och i anledning av
motionen 1972: 1870, båda såvitt nu är i fråga, som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande höjning av bostadslån till AB Stadsfastigheter

a. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Kungl.
Maj:ts förslag” och på s. 8 slutar med ”i propositionen” bort ha följande
lydelse:

Behovet av åtgärder för att fastighetsförvaltning i icke kommunal regi
skall kunna bestå har varit känt sedan länge. Bristerna i paritetslånesystemet
har påtalats redan före dess införande. Behovet av en översyn
har erkänts av regeringen genom direktiven till bostadsfinansieringsutredningen.

Behovet av åtgärder är emellertid så omedelbart att beslut inte kan
anstå till dess utredningen slutförts. Senast i motionen 1972: 1646, behandlad
i civilutskottets betänkande CU 1972: 26, har begärts övergångsvisa
åtgärder för att jämställa byggherrar av olika kategorier med
avseende på statligt likviditetsengagemang.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen nu insett behovet
av ett faktiskt handlande, låt vara endast i ett av de fall där de
diskriminerande lånereglema träffat särskilt hårt. Ett ytterligare dröjsmål
med dessa åtgärder skulle leda till att AB Stadsfastigheter nödgas
träda i likvidation.

Utskottet tillstyrker därför, i enlighet med hemställan i motionen
1972: 1868, Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker motioner om avslag.

dels utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande höjning av bostadslån till AB Stadsfastigheter att
riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och motionen
1972:1868 samt med avslag på motionerna 1972:1838 och
1866, den förstnämnda och den sistnämnda motionen såvitt

CU 1972: 32

nu är i fråga, medger att de statliga bostadslån som har beviljats
bolaget utökas till 25 % av låneunderlaget och att som
säkerhet för dessa lån godtas inteckningar inom 95 % av pantvärdet.

b. av herr Claeson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Kungl.
Maj:ts förslag” och på s. 8 slutar med ”i propositionen” bort ha följande
lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag att riksdagen medger utökning av de statliga
bostadslån som har beviljats AB Stadsfastigheter stöds i motionen 1972:
1868, vari bl. a. hemställs att riksdagen med godkännande av förslaget
medger utökade bostadslån till AB Stadsfastigheter. I motionerna 1972:
1838 och 1972: 1866 hemställs att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts förslag
i denna del.

Som skäl för förslaget om utökning av bostadslån till bolaget har departementschefen
anfört att den stora andelen upplånat kapital som
måste förräntas och amorteras på marknadens villkor i förening med
att huvudparten av bolagets fastigheter färdigställts under den period då
räntan på bottenlån var som högst, otvivelaktigt skapat problem för bolaget.
Vidare åberopas bolagets speciella karaktär i övrigt.

Utskottet har i sitt betänkande CU 1972: 26 behandlat ett i motionen
1972: 1646 (m) väckt yrkande att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle
hemställa om förslag till årets riksdag angående övergångsvisa åtgärder
i syfte att jämställa byggherrar av olika kategorier med avseende på
statligt likviditetsengagemang. Till grund för behandlingen hade utskottet
bl. a. en av Svenska byggnadsentreprenörföreningen avgiven skrivelse
i ämnet, till vilken fogats en promemoria om likviditetssituationen i AB
Stadsfastigheter. Utskottet utgick från att då aviserad genomgripande
översyn av bostadsfinansieringen skulle komma att ytterligare belysa
avkastningen på egen insats i byggnadsföretagen och därmed sammanhängande
likviditetsfrågor och ansåg att behovet av provisoriska lösningar
därvid fick bedömas på vanligt sätt. Utskottets hemställan att
motionsyrkandet skulle avslås — varemot utskottets ledamöter från moderata
samlingspartiet reserverat sig — följdes av riksdagen.

Utskottet har i anledning av nu föreliggande yrkanden gjort följande
bedömning.

Anledning finns inte att ifrågasätta uppgifterna om att bolaget, med
ett aktiekapital om 1 milj. kr. och långfristiga skulder om ca 380 milj.
kr. enligt utgående balansräkning per den 31 december 1971, behöver
en ytterligare tillfällig likviditetsförstärkning utöver det belopp om 2
milj. kr. som ställts till förfogande av Svenska byggnadsindustriförbundet.
Även om det likaledes är obestritt att sedan år 1968 gällande regler
för bostadslån och hyressättningsprincipema tills vidare inverkar på

CU 1972: 32

bolagets och övriga enskilda fastighetsägares likviditet kan dock enligt
utskottets mening inte enbart därav dras några slutsatser om lämpligheten
av att staten skall vidta någon åtgärd för att förbättra denna likviditet
i ett enskilt bolag med anmärkningsvärt lågt eget kapital.

Bolagets syfte är enligt bolagsordningen att främja bostadsförsörjningen
i riket och/eller byggnadsforskning och/eller forskning rörande
samhällsplanering. Utdelning på bolagets aktier är begränsad att motsvara
den utdelning som kan medges för allmännyttiga bostadsföretag.
Vid bolagets upplösning skall på visst sätt beräknat överskott anslås till
ändamål enligt bolagets syfte. Så länge bolaget häftar i skuld för statliga
bostadslån kan bolagsordningen inte ändras utan medgivande av
bostadsstyrelsen.

Bolagets sålunda angivna speciella karaktär kan enligt utskottets mening
inte tas till intäkt för att medge bolaget andra lånevillkor än som
följer av redan gällande bestämmelser. Bolaget kan inte genom de temporära
inskränkande bestämmelserna i bolagsordningen anses ha sådan
likhet med allmännyttigt bostadsföretag att för dessa gällande lånevillkor
bör tas in i en jämförelse. Det bör också noteras att någon av statsmakterna
föreskriven begränsning av utdelningen från allmännyttiga bostadsföretag
numera inte föreligger vare sig formellt eller reellt.

I detta sammanhang bör enligt utskottets mening vidare beaktas att
ytterligare bostadslån till företaget skulle strida mot hittills tillämpad
ordning att inte ta upp fråga om ändring av beviljade och utbetalade lån
i vidare mån än som kan anses vara förutsatt i lånebeslutet.

Det anförda leder utskottet till den slutsatsen att uppgivna skäl inte
ens i förening med varandra borde föranleda till annat ställningstagande
än det som utskottet gjort vid årets vårriksdag och som godkänts av
riksdagen. Propositionen avstyrks därför i denna del.

dels utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande höjning av bostadslån till AB Stadsfastigheter att
riksdagen med avslag på Kungl. Maj ris förslag och motionen
1972: 1868 samt med bifall till motionerna 1972: 1838 och
1866, den förstnämnda och den sistnämnda motionen såvitt nu
är i fråga, som sin mening ger Kungl. Majri till känna vad utskottet
anfört.

Särskilt yttrande

beträffande studentbostadsföretagen av herrar Wennerfors (m) och
Adolfsson (m) som anfört:

Vår grundinställning är att statliga lån för täckande av hyresförluster
inte bör införas. Skälen därtill har utvecklats i särskild reservation.
Därav följer att denna lånemöjlighet inte heller skulle stå öppen för studentbostadsföretag.

CU 1972: 32

Vi har däremot anledning stryka under att ett sådant ställningstagande
inte innebär att studentbostadsföretagens särskilda finansiella svårigheter
underskattas. Utskottet har ansett att bostadsfinansieringsutredningen
kan ta upp dessa frågor. Vi förutsätter att så sker snarast möjligt
och att därvid arbetet riktas in på att genom ändrade återbetalningsregler
för tidigare lån sätta studentbostadsföretagen i en sådan situation
att de — oavsett förvaltningsförhållandena i övrigt — befrias från orealistiska
pålagor.

MARCUS »OKTIL STHLM 1 »71 7100S»

)