Civilutskottets betänkande i anledning av motioner angående den ekologiska sakkunskapen i byggnadsnämnd samt om ökade möjligheter för enskilda personer att påverka planfrågor m. m. (Betänkande 1974:CU9 Civilutskottet)

CU 1974:9

Nr 9

Civilutskottets betänkande i anledning av motioner angående den
ekologiska sakkunskapen i byggnadsnämnd samt om ökade möjligheter
för enskilda personer att påverka planfrågor m. m.

Motionerna

Utskottet har behandlat motionerna 1974:

260 av herr Wennerfors (m) och fru Mogård (m) vari hemställs att
tilläggsdirektiv utfärdas för den nu sittande bygglagutredningen att i
byggnadslag och byggnadsstadga inarbeta lagregler där det stadgas

1. att byggnadsnämnderna skall ha tillgång till ekologisk sakkunskap,

2. att denna ekologiska sakkunskap skall ha en självständig ställning
och väl kunna hävda sina ståndpunkter vid rätt tidpunkt och på rätt nivå
i planeringsprocessen,

1166 av herr Johansson i Växjö m. fl. (c, m, fp) vari hemställs att
riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t begära att bygglagutredningen får
sådana tilläggsdirektiv, att de frågor som berörs i motionen angående
enskilda personers möjlighet att följa och påverka planfrågor m. m. blir
föremål för prövning och förslag. Samråd med utredningen om den
kommunala demokratin bör därvid ske.

Gällande ordning, tidigare riksdagsbehandling m. m.

Förfarandet vid utarbetande av planer har fått en allmän reglering i
14 § byggnadsstadgan (BS). Här föreskrivs att planförfattama skall
samråda inte endast med kommunala och statliga myndigheter utan även
med ”sammanslutningar och enskilda personer, som kunna hava ett
väsentligt intresse av frågan”. Denna föreskrift följs upp av ett stadgande
i 16 § BS att planförslaget, då det överlämnas för antagande eller
fastställelse, skall vara åtföljt av bl. a. en ”redogörelse för det samråd med
myndigheter, markägare och andra”, som ägt rum vid utarbetande av
förslaget. I samband med förslag om ändringar i byggnadslagen (BL) och
BS framhöll chefen för kommunikationsdepartementet (prop. 1959:168,
3LU:26) bl. a. att det var nödvändigt att planförfattaren på ett så tidigt
stadium som möjligt gjorde sig underrättad om de synpunkter på frågan
som företräddes av intressenterna. Det kunde med hänsyn därtill vara
befogat att ge föreskrifter om förfarandet efter mönster av t. ex. reglerna
om förrättning enligt jorddelningslagen. Eftersom det å andra sidan dock
ansågs befogat att ibland — med hänsyn till allmänna intressen —
omgärda planläggningen med viss sekretess, utformades inte några mer
detaljerade regler.

Planförslag skall enligt 17 § BS utställas till granskning efter kungörel -

CU 1974:9

se i tidningarna. Kända och inom riket boende markägare skall
underrättas skriftligen. Enligt samma stadgande äger ”den som ej åtnöjes
med förslaget” framställa anmärkningar däremot.

Mot ett positivt kommunalt beslut rörande detaljplan m. m., vilket
skall fastställas av Kungl. Maj:t eller länsstyrelsen, samt över förslag till
regionplan får inte föras talan särskilt, ”vederbörande” dock obetaget att
framställa erinringar i fastställelseärendet (149 § BL).

Mot länsstyrelsens beslut om fastställelse får ”den som är missnöjd”
anföra besvär hos Kungl. Maj:t. Denna besvärsrätt är dock, om beslutet
innefattar fastställelse till alla delar, inskränkt till ”sakägare, som i
ärendet framställt yrkande vilket helt eller delvis lämnats utan bifall”
(150 § BL).

Vid förslag till stadsplan eller byggnadsplan, m. m., skall enligt 15 §
BS fogas fastighetsförteckning, angivande markägare och andra som på
sakrättsliga grunder berörs av planförslaget. Förteckningen ligger till
grund för underrättelser till sakägarna.

1 direktiven till bygglagutredningen (K 1969:55, C 1973:5) uttalas, att
kommundelsplaner och detaljplaner måste utarbetas i samråd med olika
intressenter och vara föremål för utställning och offentlig debatt. Det
måste vidare, sägs det i direktiven, finnas garantier för att ”enskilda
personer, sammanslutningar och statliga och kommunala myndigheter,
som har ett mera väsentligt intresse att bevaka” får tillfälle att yttra sig
över planförslaget och att dessa synpunkter ingår i underlaget för
fullmäktiges behandling. Enligt 1974 års riksdagsberättelse beräknas
utredningen slutföra sitt arbete under året.

Här berörda förhållanden anknyter även till pågående utredningsarbete
i övrigt: utredningen om den kommunala demokratin, boendeutredningen
samt offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén.

Statens planverk riktade i december 1969 i en skrivelse till byggnadsnämnderna
uppmärksamheten på behovet av att vidga insynen i
planeringen. Skrivelsen fick ett välvilligt mottagande i kommunerna. För
att lättare kunna följa kommunernas verksamhet i detta hänseende
tillsattes våren 1970 en särskild arbetsgrupp inom verket. I promemorian
Medborgarinsyn i planeringen har gruppen i maj 1971 redovisat sina
erfarenheter.

Planverket har bl. a. i promemorian Översiktlig fysisk planering i
kommun — Vidgad generalplanering redogjort för sin syn på den
översiktliga fysiska planeringen i kommunerna. I promemorian anförs
bl. a. att kommunen på ett tidigt stadium i generalplanearbetet bör
samråda med länsstyrelsen samt övriga myndigheter, sammanslutningar
och enskilda personer som kan ha väsentliga intressen att bevaka (jfr 14 §
byggnadsstadgan). Vidare anförs som särskilt angeläget att medborgarnas
intresse av medverkan och insyn i planeringsfrågor tillgodoses på ett
tidigt stadium.

Statens planverk och Svenska kommunförbundet har i samverkan
utgivit en rapport om förutsättningar och förändringar i kommunal

CU 1974:9

samhällsplanering (statens planverks rapport 1973:18).

Vidare har arbetsmarknads-, bostads-, kommun- och kommunikationsdepartementen
i samråd med planverket och Kommunförbundet nyligen
utgivit informationsmaterial avsett bl. a. att användas som underlag för
intresserade personer vid diskussion om den fysiska riksplaneringen på
kommunal nivå. Civilutskottet har de senaste tre åren (CU 1971:23, CU
1972:20, CU 1973:12) behandlat motioner om åtgärder för att stärka
allmänhetens inflytande och insyn i samhällsplaneringen. Med hänvisning
till de ovan nämnda utredningarna har ett enhälligt utskott varje år
avstyrkt motionerna. Riksdagen har följt utskottet.

Utskottet

Förslaget i motionen 1974:260 (m) om tilläggsdirektiv till bygglagutredningen
i syfte att tillföra byggnadsnämnderna ekologisk sakkunskap
med självständig Ställning utgår från den oemotsagda ståndpunkten att i
planarbetet på kommunal nivå hänsyn skall tas till ekologiska synpunkter.
Den fysiska planprocessens innehåll utgör till stor del avvägningar
mellan motstridiga intressen. En mångfald regler syftar också till
att vid dessa avvägningar garantera att hänsyn tas till naturhushållningssynpunkter
även om dessa regler inte enligt sin lydelse direkt knyter an
till begreppet ekologi. En vidareutveckling av kunskap och metoder pågår
och har tilldragit sig ett stigande intresse.

Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till motionärernas allmänna
utgångspunkt. Ekologin som sammanfattning av kunskap inom en
mångfald vetenskapliga specialiteter kan emellertid knappast nu ges
särskilda företrädare inom den kommunala organisationen. Utskottet kan
redan på denna grund inte ansluta sig till motionsyrkandet. En annan sak
är självfallet att byggnadsnämnderna även på detta område har ett ansvar
för att planeringsunderlaget blir så fullständigt som möjligt och att
expertis inom skilda discipliner konsulteras när detta är påkallat.

Det i motionen 1974:1166 (c, m, fp) framförda förslaget utgår från en
av utskottet delad uppfattning om svårigheterna för den enskilde att få
lättillgänglig information om och möjlighet till deltagande i planprocessen.
Dessa frågor har emellertid sedan avsevärd tid tilldragit sig särskild
uppmärksamhet och utreds bl. a. av bygglagutredningen enligt dess
direktiv. Ett betänkande som berör även medborgarinflytande i planeringen
torde vara att vänta senare i år. Med hänsyn därtill och till de
insatser i övrigt som gjorts på detta område har utskottet inte funnit skäl
att påkalla nya utredningsdirektiv i enlighet med motionsyrkandet. Vad
motionärerna särskilt anfört om kommunala sakägarombud får därvid
bedömas bland andra möjliga alternativ och med hänsyn tagen även till i
vilken omfattning den allmänna rättshjälpen kan tillgodose motionärernas
syften.

CU 1974:9

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1974:260,

2. att riksdagen avslår motionen 1974:1166.

Stockholm den 26 februari 1974

På civilutskottets vägnar
ELVY OLSSON

Närvarande: se under betänkandet CU 1974:5.