Civilutskottets betänkande i anledning av motioner angående markpolitiken m. m. (Betänkande 1974:CU5 Civilutskottet)

Civilutskottets betänkanden nr 5—10 år 1974

CU 1974

5-10

Nr 5

Civilutskottets betänkande i anledning av motioner angående markpolitiken
m. m.

Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat motionerna 1974:

1157 av herr Adolfsson (m) vari hemställs att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv till bostadsutredningarna med de
förslag och önskemål som framställs i motionen (åtgärder för att
underlätta personlig äganderätt till bostad),

1159 av herr .Adolfsson (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Majit anhåller om förslag till lagstiftning syftande till att ge kommunerna
skyldighet att tillhandahålla mark för försäljning,

1578 av herr Claeson m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen uttalar sig
för ett successivt överförande av privata flerfamiljshus i samhällets ägo
samt hos regeringen hemställer om utarbetandet av en plan för
genomförande av denna målsättning,

1582 av herr Hermansson m. fl. (vpk) såvitt avser förslaget (yrkandet
1) att riksdagen uttalar att till byggnadslagen bör fogas en bestämmelse
att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas.

Tidigare riksdagsbehandling

Förslag av samma innehåll som i de här upptagna motionerna har lagts
fram för 1973 års riksdag (1974:1157 = 1973:865, 1974:1159 =
1973:866, 1974:1578 = 1973:362, 1974:1582 = 1973:1561) och behandlats
av civilutskottet (CU 1973:18). Utskottsmajoriteten (s, c, fp),
vars förslag att avslå motionerna följdes av riksdagen, anförde:

Gällande, av en stor riksdagsmajoritet godtagna, riktlinjer för markpolitiken
har totalt sett gett en avsedd ökning av andelen bostäder i
kommunal, allmännyttigt bostadsföretags eller bostadskooperativt företags
ägo med bibehållande av likaledes avsedd konkurrens mellan
företagsformerna inom såväl produktion som förvaltning. Bygglagutredningens
arbete och byggkonkurrensutredningens förslag liksom förslag
från saneringsutredningen, vilka behandlas här nedan och i betänkandet
CU 1973:19, knyter an till dessa riktlinjer. Enligt utskottets mening finns
inte skäl att genom bifall till någon av motionerna nu ge principiellt nya
uttryck för en markpolitik, avsedd för praktisk tillämpning främst genom
kommunerna. Ett fullföljande av dess grundsatser låter sig väl förena med
och tjänar allmänt erkända bostadspolitiska mål. Motionerna avstyrks
sålunda.

Utskottets ledamöter av (m) respektive (vpk) reserverade sig för bifall
till motioner från ledamöter av eget parti.

1 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 5-10

CU 1974:5

Utskottet

Utskottet har inte heller i detta sammanhang funnit skäl att genom
bifall till någon av motionerna frångå gällande av en stor riksdagsmajoritet
godtagna riktlinjer för markpolitiken. Riksdagen kommer att i annat
sammanhang få ta ställning till skilda konkreta förslag om vidareutveckling
av de markpolitiska målen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1974:1157, 1159, 1578 och
1582, yrkandet 1.

Stockholm den 26 februari 1974

På civilutskottets vägnar
ELVY OLSSON

Närvarande: fru Olsson i Hölö (c), herrar Bergman i Göteborg (s),
Wennerfors (m), Lindkvist (s), Åkerfeldt (c), Henrikson (s), Högström
(s), Mattsson i Skee (c), Jadestig (s), Adolfsson (m), Häll (s), Olof
Johansson i Stockholm (c), Claeson (vpk), fru Landberg (s) och herr
Strömberg i Botkyrka (fp).

Reservationer

1. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

En aktiv kommunal markpolitik bör ta sikte på markförvärv som är
nödvändiga för att i samband med planläggning m. m. bebyggelse skall
kunna ske. Sedan planfrågorna lösts och vissa allmänna intressen för
gator o. d. tillgodosetts bör marken upplåtas på det sätt som dess
kommande användare önskar, dvs. i regel med äganderätt. Ett kommunalt
ägarmonopol måste motverkas. Boendeutredningen bör ges i uppdrag att
föreslå åtgärder som främjar ett överförande av bostäder i enskild ägo.
Detta kan ske genom finansieringsbestämmelser eller på annat lämpligt
sätt. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge
Kungl. Maj :t till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1974:1 157, i anledning av
motionen 1974:1159 samt med avslag på motionerna
1974:1578 och 1582, yrkandet 1, som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört.

2. av herr Claeson (vpk) som anser att utskottets yttrande och hemställan
bort ha följande lydelse:

CU 1974:5

Verksamma medel i kampen mot markspekulationen och för en
socialt inriktad bostadspolitik finner utskottet vara de i motionerna
1974:1578 (vpk) och 1582 (vpk) framförda förslagen om samhällsägande
eller kooperativt ägande av alla flerfamiljshus samt lagbestämmelser om
att endast allmännyttiga och kooperativa företag får vara byggherrar och
förvaltare av flerfamiljshus. Motionerna anknyter till förslag som formulerades
redan i arbetarrörelsens efterkrigsprogram. I detta hävdas såväl
ståndpunkten om ett gradvis överförande av hyreshusen i samhällets ägo
som kommunalisering av tomtmarken.

De av statsmakterna antagna riktlinjerna för kommunal markpolitik
måste betecknas som klart otillräckliga. Utvecklingen har visserligen gått
mot att de självkostnadsbärande företagen — allmännyttiga och bostadskooperativa
företag — står som byggherrar för en ökad andel av
nyproduktionen. Men jämsides med detta märks en klar tendens att
privata byggkonsortier lierade med storbankerna köper upp stora
markområden. De behärskar därigenom hela produktionskedjan: mark,
byggande, byggnadsmaterialproduktion och finansiering.

I tätorternas kärnor — framför allt i storstadsregionerna — är
huvudparten av marken och bostadshusen alltjämt privatägda, vilket i
oerhörd grad försvårar en socialt inriktad sanering och modernisering. Ett
överförande av privatägda flerfamiljshus i kommunal och bostadskooperativ
ägo skulle även innebära möjligheter för kommunerna att stoppa
kontoriseringen samt underlätta utformningen av en socialt inriktad
hyreslag när det gäller hyresprissättningen. Den i motionen 1561
föreslagna lagbestämmelsen att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas
skulle vara ett verksamt medel för att hindra privatbyggmästarna
och andra privatintressen att lägga under sig ytterligare mark.

När det gäller de självkostnadsbestämda företagen är det nödvändigt
att dra en klar gräns mellan förvaltningen av bostäder och produktion av
dessa. Privata företag, och i ökad grad ett fåtal stora sådana företag,
svarar för 90—95 procent av själva bostadsproduktionen. I många
kommuner existerar över huvud taget ingen konkurrens med privatbyggmästarna
när det gäller att bygga bostäder. Det ofta anförda argumentet
”konkurrens på lika villkor mellan olika företagsformer” tjänar endast att
dölja bristen på konkurrens i själva byggandet. Kommunernas möjligheter
att driva en aktiv markpolitik och tränga tillbaka privata intressens
inflytande över marken måste öka väsentligt. Utskottet tillstyrker de
ovan nämnda motionerna och avstyrker sålunda motionerna 1974:1157
(m) och 1153 (m).

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionerna 1974:1578 och 1582,
yrkandet 1, samt med avslag på motionerna 1974:1157 och
1159 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört.

1* Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 5-10