Civilutskottets betänkande i anledning av motioner rörande den fysiska riksplaneringen m. m. (Betänkande 1973:CU11 Civilutskottet)

Civilutskottets betänkande nr 11 är 1973

CU 1973:11

Nr 11

Civilutskottets betänkande i anledning av motioner rörande den fysiska
riksplaneringen m. m.

Motionerna

Utskottet har behandlat motionerna 1973:

870 av herr Bohman m. fl. (m) vari - med hänvisning till motiveringen
i motionen 1973:241, såvitt avser avsnittet ”Marklag och äganderätt” —
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att Kungl. Maj:t låter
kartlägga vilka åtgärder som erfordras för att i enlighet med de riktlinjer
som angivits i motionen 1973:241 underlätta bebyggelse för fritid och
fast bosättning i glesbygder och i anslutning till befintliga jordbruk,

1556 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att det fortsatta fysiska riksplanearbetet skall inriktas efter de krav
som målsättningen om en så långt möjligt decentraliserad bebyggelse
ställer,

2. att fastslå att det är ett riksintresse att den bästa jordbruksmarken
bevaras för fortsatt jordbruksproduktion,

3. att möjligheter till byggande skall förekomma även under den
period som åtgår för en översiktlig planering på sätt som angivits i
motionen,

4. att kommunerna ges möjlighet att på ett tidigt stadium delta i
riksplaneringsarbetet,

5. att ersättning för förlorad glesbebyggelserätt skall kunna utgå på
sätt som anges i motionen,

6. att vederbörande utskott ges i uppdrag att utarbeta erforderlig
lagtext,

1558 av herr Hedin m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Maj:t anhåller om utredning och förslag angående de i motionen anförda
synpunkterna på olika former av bebyggelse på landsbygden i syfte att
främja en levande landsbygd och en i alla avseenden boendevänlig miljö,

1566 av herr Lindkvist (s) vari hemställs att riksdagen godkänner att
lokaliseringsprövning enligt 136 a § byggnadslagen får avse även flygplats.

Utskottet

Samordningen mellan den fysiska och den regionalpolitiska planeringen
tas upp i motionen 1973:1556. Där hemställs att riksdagen skall
besluta att det fortsatta fysiska riksplanearbetet skall inriktas efter de
krav som målsättningen om en så långt som möjligt decentraliserad

1 Riksdagen 1973. 19 sami. Nr 11

CU 1973:11

bebyggelse ställer.

Hemställan utgår från den i motionen framförda meningen, att det är
viktigt att riksplaneringen bringas i samstämmighet med de regionalpolitiska
strävandena. Denna uppfattning torde vara obestridd och kan väl
förenas med utskottets tidigare ställningstaganden till en samordnad
långsiktig samhällsplanering. Redan på denna grund är ett föreslaget
beslut obehövligt. I betänkandet CU 1972:35 har utskottet (s. 15) erinrat
om sambandet mellan den fysiska planeringen och tätortsutvecklingen
och funnit att sakfrågorna i huvudsak behandlas inom den regionala
planeringens ram. I en reservation (nr 8 a, s. 53) har anförts att
civilministerns av utskottsmajoriteten godkända slutsatser i denna del är
förenliga även med de alternativa - regionalpolitiska — handlingslinjer
som föreslagits från centerhåll.

I motionen 1973:870 förs fram ett krav på kartläggning av åtgärder
för att underlätta bebyggelse i glesbygder och i anslutning till befintliga
jordbruk. Kravet utgår från att en stigande efterfrågan på sådan
bebyggelsemark motverkas genom av 1972 års höstriksdag antagna
förslag till ändringar i byggnadslagstiftningen. Det anförs att utarbetade
planer inte bör krävas för varje form av glesbebyggelse.

I den mån motionärerna invänder mot ett generellt krav på detaljplan
är syftet redan tillgodosett. Det nu gällande kravet på översiktliga
kommunala bedömningar av glesbebyggelse ur allmän synpunkt bör -som utskottet tidigare konstaterat (CU 1972:35 s. 36) — i stället leda till
att ett strikt hävdande av detaljplanekravet för enstaka byggnader kan
underlåtas. I den mån motionärerna vänder sig mot kravet på planbedömningar
i allmänhet kan deras mening inte delas av utskottet. Bl. a.
den ökande efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse som motionärerna
åberopar är en av de faktorer som gett planeringskraven ytterligare tyngd.
Vad slutligen angår frågan om bebyggelse i anslutning till befintliga
jordbruk får utskottet vidhålla sin i tidigare nämnda betänkande (s. 17)
framförda enhälliga mening att avgörandena ligger inom den kommunala
planeringens ram. 1 detta sammanhang uttalade utskottet även att en
sådan lokalisering inte strider mot förordade planeringsprinciper utan är i
många fall en lösning som medför ömsesidiga fördelar. Motionärernas
syfte i denna del får anses tillgodosett.

Då det framförda kravet på kartläggning av åtgärder sålunda får anses
innebära en invändning mot tidigare enhälligt godtagna beslut om
översiktliga bedömningar av glesbebyggelses lämplighet ur allmän synpunkt
kan motionen inte tillstyrkas.

Till den närmast här ovan behandlade motionen anknyter delvis
motionen 1973:1558. Önskemålet om ett ökat byggande i glesbygd har
där lett fram till krav på utredning angående vissa bebyggelseformer i
glesbygd. Utredningen skulle avse storleken av viss gruppbebyggelse,
standardkrav, ekonomiska analyser och även kunna leda till modellplaner.
Den skulle även ge riktlinjer för bebyggelse i anslutning till
gårdsbebyggelse på landsbygden utan hinder av byggnadslagstiftningen.

CU 1973:11

Utskottet har inte funnit vad i motionen anförts kunna grunda en
tillstyrkan av förslaget. De frågor som önskas utredda torde kunna lösas
genom kommunala beslut och enskilda initiativ utan statlig detaljreglering.
Motionen avstyrks sålunda.

Det gällande kravet på översiktliga bedömningar av glesbebyggelse i ett
övergångsskede — sålunda i avvaktan på en kommunal översiktsplanering
— har tagits upp i motionen 1973:1556. Där påkallas ett riksdagens
beslut att möjligheter till byggande skall förekomma även under den
period som åtgår för översiktlig planering.

Motsvarande fråga behandlades även i betänkandet CU 1972:35 (s.
36-37 och 61). Det konstaterades där att i de flesta kommuner torde
byggklar mark stå till förfogande. Det framhölls också att i vissa fall kan
lokaliseringens lämplighet — eller olämplighet — framstå som så klar att
beslut kan fattas redan före den översiktliga prövningen. Då det får
förutsättas att motionen inte syftar till att framtvinga beslut om t. ex.
byggnadslov när lokaliseringen är tvivelaktig och bör prövas översiktligt,
torde syftet i allt väsentligt vara tillgodosett redan genom 1972 års
riksdags beslut.

Genom motionen 1973:1556 föreslås vidare riksdagen slå fast att det
är ett riksintresse att den bästa jordbruksmarken bevaras för fortsatt
jordbruksproduktion.

1972 års riksdag (CU 1972:35 s. 16) godkände som planeringsriktlinje
vid konflikter mellan jordbrukets intressen och tätortsutbyggnad att
högvärdig jordbruksmark inte bör tas i anspråk för tätbebyggelse om
likvärdiga lösningar kan åstadkommas på annat sätt — en ståndpunkt som
tidigare formulerats av jordbruksutskottet i dess betänkande JoU
1969:21. Vidare godkändes som planeringsriktlinje (s. 17) att fritidsbebyggelsens
intressen bör vika för de areella näringarnas behov. Den
vetenskapliga naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen borde
däremot (s. 17-18) tillmätas stor tyngd som restriktion även mot de
areella näringarnas intressen.

Konflikterna mellan jordbrukets och tätortsutbyggnadens intressen
har tagits upp även i motionerna 1973:322 och 1388, yrkandet 1 a. Dessa
motioner har hänvisats till jordbruksutskottet och torde komma att
behandlas i dess betänkande JoU 1973:17.

1 motionen 1973:1556 utvecklas inte närmare huruvida och på vilket
sätt tidigare antagna planeringsriktlinjer önskas ändrade eller kompletterade.
Att bevarandet av jordbruksmark för sitt ändamål inom riktlinjernas
ram är ett riksintresse är klarlagt redan genom prop. 1972:111. Med
hänsyn därtill och med beaktande av att de ovan citerade riktlinjerna
enhälligt tillstyrkts av utskottet och enhälligt godkänts av 1972 års
höstriksdag torde motionärernas i motionen uttryckta intressen få anses
redan tillgodosedda. Sedan konfliktsituationer preciserats vid fullföljandet
av riksplaneringen och de allmänna principerna, relaterade till den
prövning som då skett hos Kungl. Maj:t, på nytt presenterats (CU
1972:35 s. 28) har riksdagen tillfälle att på ytterligare underbyggda
grunder pröva en eventuellt önskvärd precisering även av dessa riktlinjer.

CU 1973:11

I detta sammanhang får även erinras om vikten av att motsvarande
bedömningar beaktas också vid fastighetsbildning.

Vidare föreslås i motionen 1973:1556 ett beslut om att kommunerna
ges möjlighet att på ett tidigt stadium delta i riksplaneringsarbetet.

Civildepartementet och Svenska kommunförbundet har redan vidtagit
åtgärder enligt motionärernas syfte. Den tidsplan och de riktlinjer som
kommer att gälla för kontakterna mellan länsstyrelserna och kommunerna
torde tillmötesgå även mycket högt ställda anspråk i denna
riktning. Motionsyrkandet får anses helt tillgodosett.

Den i motionen 1973:1556 slutligen framförda hemställan om ett
riksdagsbeslut om ersättning för förlorad glesbebyggelserätt torde motsvara
det vid höstriksdagen väckta och i utskottets betänkande CU
1973:35 (s. 40-41, 63-64) behandlade yrkandet om viss utvidgning av
den övergångsvis gällande ersättningsrätten.

Enligt utskottets mening har några nya synpunkter inte tillförts
frågan. Motionen avstyrks därför i denna del med hänvisning till nämnda
tidigare bedömningar.

I detta sammanhang får slutligen behandlas den i motionen 1973:1566
upptagna frågan om lokaliseringsprövning av flygplats. 1 motionen
föreslås att sådan prövning, i avvaktan på en definitiv lösning av denna
planeringsfråga, skulle få ske genom Kungl. Maj.ts beslut enligt de
provisoriska reglerna i 136 a § byggnadslagen (BL).

Statliga flygplatser för linjefart, s. k. primärflygplatser, drivs och
förvaltas av luftfartsverket. Landsting, kommun och enskild kan också
under vissa förutsättningar driva och förvalta flygplats för linjefart, s. k.
sekundär flygplats. Fråga om inrättande och drift av allmän flygplats —
dvs. upplåten för allmänt bruk - prövas av Kungl. Maj:t, som därvid bl. a.
har att beakta att flygplatsen är lämpligt belägen från allmän transportförsörjningssynpunkt.
Beträffande enskild flygplats, som i och för sig kan
fylla samma trafikfunktion som en allmän flygplats, prövar luftfartsverket
om hinder däremot föreligger med hänsyn till trafiksäkerheten,
flygplatsens inverkan på omgivningen m. m.

Särskilda sakkunniga — trafikplaneringsutredningen — har tillkallats år
1970 för att utarbeta riktlinjer för en länsvis regional trafikplanering.
Kungl. Maj:t har år 1971 uppdragit åt länsstyrelserna att genomföra en
regional trafikplanering. Anvisningar för denna planering har lämnats år
1972 (DsK 1972:1 och 4).

1 prop. 1972:111, bil. 2, strök civilministern (s. 138-139) under
behovet av att successivt och särskilt med avseende på den långsiktiga
planeringen alltmer samordna transportplanering, fysisk riksplanering och
regionalpolitisk planering. Den regionala trafikplaneringen avsågs komma
att ge förutsättningar för en mera samordnad trafikplanering också pa
riksplanet. Civilministern anförde vidare (s. 179) att det inom ramen för
den fysiska riksplaneringens fullföljande i regional och lokal planering
borde finnas goda möjligheter att ta upp problem som flera remissinstanser
har velat lösa genom att tillämpa generalplanering för särskilda

CU 1973:11

ändamål. Som exempel anfördes bl. a. behovet av en förbättrad planering
av flygplatsernas lokalisering.

Lagstiftningen angående lokalisering av viss industri m. m. har
begränsats till sådan verksamhet som tar i anspråk eller förändrar
karaktären på knappa naturresurser, på vilka ställs konkurrerande
anspråk.

Anledning finns inte för utskottet — och det torde inte heller ha varit
motionärens avsikt — att ta ställning till riktlinjer för lokalisering av
flygplatser. Sådana riktlinjer får prövas i första hand inom trafikplaneringen
med hänsynstagande till regionalpolitisk och fysisk planering.
Frågan gäller huruvida det i anslutning till den fysiska riksplaneringen — i
avvaktan på att de översiktliga trafikplaneringsfrågorna av riksintresse
kan få en mer definitiv lösning - skall öppnas någon ny möjlighet till
samordnade beslut om anläggning av flygplatser.

Utskottet kan — efter samråd under hand med trafik- och inrikesutskotten
— ansluta sig till meningen att även dessa lokaliseringsfrågor
bör kunna få en samordnad prövning. På grund av att frågorna praktiskt
manifesterar sig som markanvändningsfrågor kommer de också att
aktualiseras inom den fysiska planeringens ram. Det torde vidare vara
obestritt att även dessa kommunikationer ofta är av riksintresse.

Som civilministern enligt ovan anfört borde det inom ramen för den
fysiska riksplaneringens fullföljande i regional och lokal planering finnas
goda möjligheter att ta upp frågor om behovet av en förbättrad planering
av flygplatsernas lokalisering. Det torde enligt utskottets mening — även
om riktlinjer i denna del ännu saknas - finnas möjligheter till och behov
av att önskemål om markreservationer för flygplatser av riksintresse så
långt möjligt preciseras vid kommande överläggningar mellan länsstyrelserna
och kommunerna. För detta talar inte endast de ännu till stor del
osäkra bedömningarna av flygplatsers miljöinverkan utan också behovet
av en på riksnivå samordnad lokaliseringsbedömning. Enligt utskottets
mening bör därför flygplatsfrågorna ingå bland de särskilda intressen som
enligt riksplaneringens intentioner redan nu bör beaktas i planeringen.
Konsekvenserna för kommunernas del av önskemål beträffande lokalisering
av och markreservation för flygplats bör sålunda belysas vid de
nämnda överläggningarna och ingå i den redovisning som länsstyrelserna
har att lämna till Kungl. Maj:t. Kungl. Maj:ts möjlighet att ta ställning till
framlagda förslag bör sålunda tills vidare omfatta även flygplatsfrågorna.
Härmed skulle uppnås att i den fysiska planeringen aktualiserade
markdispositioner i vart fall inte föregrep en förutsatt, mer generell
bedömning av flygplatsfrågorna inom i första hand trafikplaneringens
ram och med hänsynstagande till bl. a. den regionalpolitiska och
den fysiska planeringens krav. Med en sådan ordning skulle motionärens
intressen till stor del få anses vara tillgodosedda. Vad utskottet anfört i
denna del bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Majit till känna. I den
mån det anförda bedöms böra få uttryck i byggnadslagstiftningen får
förslag därom föreläggas riksdagen.

CU 1973:11

Utskottet hemställer

1. beträffande en decentraliserad bebyggelse att riksdagen lämnar
motionen 1973:1556, yrkandet 1, utan ytterligare åtgärd,

2. beträffande kartläggning av åtgärder för att underlätta
bebyggelse i glesbygder att riksdagen avslår motionen
1973:870,

3. beträffande utredning angående vissa bebyggelseformer i
glesbygd att riksdagen avslår motionen 1973:1558,

4. beträffande översiktliga bedömningar av glesbebyggelse i ett
övergångsskede att riksdagen avslår motionen 1973:1556,
yrkandet 3,

5. beträffande byggande på jordbruksmark, m. m., att riksdagen
lämnar motionen 1973:1556, yrkandet 2, utan ytterligare
åtgärd,

6. beträffande kommunernas deltagande i riksplaneringsarbetet
att riksdagen lämnar motionen 1973:1556, yrkandet 4, utan
ytterligare åtgärd,

7. beträffande ersättning för förlorad glesbebyggelserätt att
riksdagen avslår motionen 1973:1556, yrkandena 5 och 6,

8. beträffande lokaliseringsprövning av flygplats att riksdagen i
anledning av motionen 1973:1566 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 20 mars 1973

På civilutskottets vägnar

ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Tobé (fp),
Kristiansson i Örkelljunga (s), fröken Ljungberg (m), herrar Petersson i
Nybro (s), Andersson i Knäred (c), Lindkvist (s), Högström (s), Claeson
(vpk), Jadestig (s), Åkerfeldt (c), Annerås (fp) och Adolfsson (m).

Reservationer

1. beträffande kartläggning av åtgärder för att underlätta bebyggelse i
glesbygder av fröken Ljungberg (m) och herr Adolfsson (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”1 den” och
slutar med ”inte tillstyrkas” bort ha följande lydelse:

Vad i motionen anförs innebär inte någon invändning mot ett allmänt
krav på översiktliga bedömningar av även glesbebyggelsens lämplighet
ur allmän synpunkt. Hemställan riktar sig däremot mot en sådan
tillämpning av detta krav, att detaljplan förutsätts för i det närmaste all
bebyggelse. Även om en sådan utveckling kanske inte avsetts finns det
tecken som tyder på en inte önskvärd formalisering av planbedömningar -

CU 1973:11

na. Det får därför förutsättas, att statens planverk genom anvisningar
snarast stävjar denna befarade utveckling. Ytterligare anvisningar behövs
också för att hindra att de översiktliga bedömningarna inte blir
schematiska på sådant sätt att stora områden av endast plantekniska skäl
faktiskt beläggs med byggnadsförbud. En anpassning av nytillkommande
bebyggelse till landskapets och tidigare bebyggelses förutsättningar får
inte motarbetas.

Utöver denna konkreta åtgärd bör ytterligare åtgärder vidtas enligt
motionens syfte. Kungl. Maj:t bör kartlägga de åtgärder i övrigt som bör
vidtas för att tillgodose önskemålen om en vidgad glesbebyggelse och om
verklig ägandesp rid ning och förstärkning av den enskilda äganderätten i
dessa sammanhang. Härtill anslutande bedömningar tas också upp i
samband med mark- och bostadsfrågorna.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande kartläggning av åtgärder för att underlätta
bebyggelse i glesbygder att riksdagen med bifall till motionen
1973:870 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört,

2. beträffande ersättning för förlorad glesbebyggelserätt av herrar Grebäck
(c), Tobé (fp), fröken Ljungberg (m), herrar Andersson i Knäred
(c), Åkerfeldt (c), Annerås (fp) och Adolfsson (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”tidigare bedömningar” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är en på i motionen föreslaget sätt vidgad
övergångsvis ersättningsrätt välmotiverad. Detta gäller särskilt när alternativ
byggnadsplats inte kan anvisas på fastigheten. Den tvekan som kan
råda om lämpligheten att göra en vidgning som skulle omfatta även det
äldre glesbebyggelsebegreppet kan enligt utskottets mening undanröjas
genom att kravet får relateras till det nya glesbebyggelsebegreppet.
Vidare bör strykas under att förslaget väl tillgodoser fördelningspolitiska
syften och kan förenas med godtagbara statsfinansiella bedömningar. Det
ligger också helt i linje med riksdagens tidigare uttryckta mening att
övergångsreglerna inte får uppfattas som oskäliga. Kungl. Maj:t bör därför
efter ytterligare överväganden framlägga förslag som tillgodoser motionens
syfte i denna del.

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande ersättning för förlorad glesbebyggelserätt att
riksdagen i anledning av motionen 1973:1556, yrkandena 5
och 6, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört.

GOTAB 73 3539 S Stockholm 1973