Civilutskottets betänkande i anledning av motioner angående bostadsbyggandets inriktning m. m. (Betänkande 1972:CU14 Civilutskottet)

CU 1972:14

Nr 14

Civilutskottets betänkande i anledning av motioner angående bostadsbyggandets
inriktning m. m.

Motionerna

Utskottet har behandlat motionerna 1972:

387 av herr Hörberg m. fl. (fp) vari — såvitt nu är i fråga - hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att begreppet markkontaktbostäder
blir definierat och vedertaget för den nya typ av bostäder som samhället
vill bygga,

606 av herr Bohman m. fl. (m) vari — såvitt nu är i fråga — med
hänvisning till motiveringen i motionen 1972:294 hemställs att riksdagen
hos Kungl. Majit anhåller

1. att småhusbyggandets andel av den totala bostadsproduktionen i
snabb takt ökas,

2. att Kungl. Majit låter kartlägga vilka åtgärder som erfordras för att
i enlighet med de riktlinjer som angivits i motion 1972:294 underlätta
bebyggelse för fritid och fast bosättning i glesbygder och i anslutning till
befintliga jordbruk,

609 av herr Fälldin m. fl. (c) vari - såvitt nu är i fråga - hemställs att
riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om åtgärder för att stimulera till en
sådan ökning av småhusbyggandet att småhusandelen blir i överensstämmelse
med konsumenternas krav,

778 av herr Hedin m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen måtte
uppdraga åt Kungl. Majit att låta utreda olika former av bebyggelse på
landsbygden i syfte att främja en levande landsbygd,

1430 av herr Helén m. fl. (fp) vari - såvitt nu är i fråga - hemställs att
riksdagen ger Kungl. Majit till känna

1. att en väsentligt större andel av flerfamiljshusen bör byggas som
låghus för lägenheter med god markkontakt,

2. att andelen småhus successivt ökas så att den 1975 kommer att
utgöra minst 40 procent av den totala bostadsproduktionen.

Utskottet

Hittillsvarande debatt om bostadsbyggandets inriktning på hustyper
har i mycket knutits till fördelningen mellan småhus och flerfamiljshus
enligt bostadslånekungörelsens definitioner. Denna debatt har ofta
kommit att innefatta ställningstaganden till förmån för ett ökat byggande
av småhus, där mer eller mindre uttalat motiven kan ha varit att påverka

CU 1972:14

den regionala fördelningen av bostadslångivningen mot traditionella
glesbebyggelseområden eller att främja enskilt bostadsägande. Ställningstagandena
har konkretiserats i frågor som rör hur en önskad utveckling
skall främjas: småhusbyggande utanför låneramarna, högre belåning
m. m. I diskussionerna om produktions- och boendekostnaderna har
frågor uppkommit om respektive hustyps företräden med hänsyn till
samhällsekonomiska bedömningar och - med hänsyn till de vanliga
upplåtelseformerna — olika beskattningsfrågor. Övervägandena har ofta
knutits till hustypen som sådan och bortsett från dess komplement.

Riksdagen har tidigare år tagit ställning till förslag om uttalanden i
fråga om bostadsbyggandets inriktning i fråga om hustyper genom att
hänvisa till att frågan faller under kommunernas bedömande — ytterst i
regel manifesterat i en detaljplan.

Förslag i syfte att öka småhusbyggandet — uttryckt antingen som en
andel av den totala bostadsproduktionen eller i absoluta tal — förs nu
fram i de borgerliga partiernas partimotioner 1972:606, 609 och 1430. I
fråga om tänkbara upplåtelseformer anges i moderata samlingspartiets
partimotion 1972:606 eget ägande och bostadsrätt med tomträtt som
markalternativ. I centerpartiets partimotion 1972:609 förs in tanken på
marknära lägenheter i flerfamiljshus som ett realistiskt alternativ.
Folkpartiets partimotion 1972:1430 innehåller ett direkt uttalande till
förmån för markkontaktbostäder oberoende av hustyp och för valfrihet
bland upplåtelseformerna.

Förslag om stimulans av utvecklingen mot ökat antal lägenheter med
markkontakt ingår i vad som i statsverkspropositionen förordats och
utskottet (CU 1972:9) godkänt i fråga om experimentverksamhet inom
småhusbyggandet.

I flera sammanhang återförs kraven på ett ökat byggande av småhus
till konsumenternas efterfrågan som kan ligga i skillnader i boendekostnaderna
för lägenheter med samma produktionskostnad men skilda
upplåtelseformer.

Generella uttalanden från riksdagens sida av i motionerna föreslagen
typ bör med hänsyn till det anförda undvikas. Enligt utskottets mening
torde det inte föreligga några sakliga motsättningar i fråga om det
grundläggande syftet att med tillvaratagande av produktionsresurserna på
bästa sätt söka skapa den bostadsmiljö som dess nyttjare önskar. Som
hittills faller ansvaret ytterst på de kommunala bedömanden som alltid
måste ske med hänsyn till skiftande lokala förutsättningar och målsättningar
som inte låter sig inpassas i allmängiltiga normer. Återföring och
analys av såväl goda som dåliga erfarenheter samt integrerad forskning
och experimentverksamhet som i adekvata termer kan ange konsekvenser
av olika beslut får som hittills vara grundläggande faktorer i utvecklingen.

Det anförda gäller i väsentlig omfattning även de förslag i motionerna
1972:387 och 1430 som tar sikte på ett ökat byggande av lägenheter med
markkontakt. Även generella uttalanden i sådan riktning kan emellertid
bli innehållslösa då de framförs utan samband med övriga önskade
planegenskaper. En totalbild av en önskvärd samhällsbyggnadsstruktur

CU 1972:14

kan inte uttryckas endast i dimensioner. Enighet kan däremot råda om
att alternativ bör finnas och att valet mellan dessa alternativ inte bör
styras av skillnader i de boendes kapitaltillgång eller av ovidkommande
privatekonomiska överväganden.

Förslagen i moderata samlingspartiets partimotion 1972:606 och i
motionen 1972:778 om ett ökat byggande på landsbygden har delvis
regionalpolitiska utgångspunkter, delvis miljömässiga. I fråga om de
regionalpolitiska aspekterna kan knappast målsättningar anges för bostadsbyggandet
som inte tar hänsyn till arbetsmöjligheterna. I de i
motionen 1972:294 intagna motiven görs gällande att en ur miljösynpunkt
önskvärd utspridning av permanent- och fritidsboende över det
svenska landskapet hindras av fastighetsbildningsregler och bestämmelser
rörande användningen av jordbruksmark. Utskottet har tidigare (CU
1971:26) framhållit att kravet på planmässiga överväganden även i fråga
om glesbebyggelse inte innebär att sådan bebyggelse skulle motverkas och
att glesbebyggelse är och kommer att vara den enda lämpliga byggandeformen
i stora delar av landet. Syftet att motverka olämplig bebyggelse
som är till förfång för andra vitala intressen måste dock bibehållas. Enligt
utskottets mening har inte framförts vägande skäl för vare sig föreslagen
kartläggning eller utredning.

Utskottet hemställer

1. beträffande ökat småhusbyggande och markkontaktbostäder
att riksdagen avslår motionerna 1972:387, 606, 609 och
1430, samtliga såvitt nu är i fråga,

2. beträffande bebyggelse på landsbygden m. m. att riksdagen
avslår motionerna 1972:606 och 778, den förstnämnda såvitt
nu är i fråga.

Stockholm den 6 april 1972
På civilutskottets vägnar
ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Kristiansson i
Örkelljunga (s), fröken Ljungberg (m), herrar Petersson i Nybro (s),
Andersson i Knäred (c), Lindkvist (s), Ullsten (fp), Henrikson (s),
Wennerfors (m), Jadestig (s), Strömberg (fp), Åkerfeldt (c) och Werner i
Tyresö (vpk).

1 ** Riksdagen 1972. 19 sami. Nr 13-18

CU 1972:14

Reservationer

1. beträffande ökat småhusbyggande och markkontaktbostäder av herrar
Grebäck (c), Andersson i Knäred (c), Ullsten (fp), Strömberg (fp) och
Åkerfeldt (c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Förslag i”
och på s. 7 slutar med ”privatekonomiska överväganden” bort ha
följande lydelse:

”Utan tvivel finns hos de bostadssökande en efterfrågan på småhus
som inte kunnat tillgodoses på många orter. Detta beror i första hand på
att i fråga om såväl markanvändning och planering som allmän inriktning
man inom kommunerna främst varit inställd på att minska bostadskön
genom att producera lägenheter i stora bostadsområden med mastodontbetonade
hus. För att sådana lägenheter skall accepteras fordras att
efterfrågan på bostäder ständigt väsentligt överträffar tillgången. Redan i
ett jämviktsläge och ännu mera i ett läge där, liksom på många andra
områden, tillgången är så stor att en reell valfrihet kan föreligga kommer
många bostadsområden med koncentrerad höghusbebyggelse att bli
oacceptabla. Även om utvecklingen redan på många håll drivits så långt i
fråga om storhusproduktion att svåra bakslag inte kan undvikas gäller det
dock att i den fortsatta produktionen beakta utvecklingen. Framtiden på
detta område hör konsumenterna till, det är deras önskemål som skall
tillgodoses.

Det är kommunerna som har det direkta ansvaret härvidlag, men mera
bestämda uttalanden och riktlinjer från riksdagens sida synes vara av stort
värde. Byggande av småhus bör medges i den utsträckning som
konsumenterna önskar och en höjning av andelen småhus från drygt 30
till 40 procent av den sammanlagda bostadsproduktionen fram till 1975
bör vara den närmaste målsättningen. Om styckebyggda småhus läggs
utanför kvoteringen bör detta också kunna medge möjligheter till en inte
obetydlig utökning av byggandet i glesbygd och små tätorter i en miljö
som är alltmer uppskattad av de bostadssökande.

Då det gäller produktionen av flerfamiljshus bör framför allt produktionen
av marknära bostäder främjas. Hus i 2—3 våningar av måttliga
dimensioner och en yttre närmiljö, som framför allt tar hänsyn till de
boendes trevnad, bör kunna ge bostadsområden som, även på sikt, är
acceptabla.”

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

”1. beträffande ökat småhusbyggande och markkontaktbostäder
att riksdagen i anledning av motionerna 1972:387, 606, 609
och 1430, samtliga såvitt nu är i fråga, godkänner vad
utskottet anfört,”

2. beträffande bebyggelse på landsbygden av fröken Ljungberg (m) och
herr Wennerfors (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 7 som börjar med
”Förslagen i” och slutar med ”eller utredning” bort ha följande lydelse:

CU 1972:14

”Förslagen i moderata samlingspartiets partimotion 1972:606 och i
motionen 1972:778 utgår från grundsatsen att bostadsproduktionen
måste anpassas till de boendes önskemål i fråga om såväl hustyp som
yttre miljö m. m. Det förhållandet att efterfrågan på egnahem i goda
miljöer kraftigt understiger utbudet bör beaktas såväl i den fysiska
detaljplaneringen och förmedlingsorganens låneprioritering som i statliga
låneregler och andra föreskrifter. Möjligheterna att förverkliga miljömässiga
m. fl. önskemål om bosättning på landsbygden får inte hindras av
centraladministrativa eller dogmatiska planeringsföreskrifter som inte
utgår från vitala samhällsintressen. Riktlinjer i sådant hänseende måste bli
resultatet av en intresseavvägning där individuella önskemål ges större
tyngd och inte offras endast för att vidga det statliga inflytandet och
skapa en byråkratisk hierarki. En kartläggning enligt förslaget i motionen
1972:606 blir en primär åtgärd i sådant syfte och bör kombineras med
den i motionen 1972:778 föreslagna utredningen.”

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

”2. beträffande bebyggelse på landsbygden m. m. att riksdagen
med bifall till motionerna 1972:606 och 778, den förstnämnda
såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört.”